Villkorad läkemedelsanvändning i
KONSEKVENSUTREDNING 20150420 Diarienummer 5.6.16-4247/15 Villkorad läkemedelsanvändning i mjölkproducerande nötbesättningar m.m. – en ändring av Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:41) om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård A Allmänt Inledning Det finns två föreskrifter som reglerar villkorad läkemedelsanvändning. Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:41) om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård reglerar djurhållarens del i den villkorade läkemedelsanvändningen. Denna konsekvensutredning beskriver därför i huvudsak konsekvenserna för lantbrukarna och deras anställda med anledning av de nu föreslagna föreskriftsändringarna. Föreskrifterna Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:42) om läkemedel och läkemedelsanvändning, reglerar veterinärens förskrivning och tillhandahållande av läkemedel. I konsekvensutredningen till de föreskrifterna finns därför beskrivningar av konsekvenserna för veterinärer och deras företag. 1. Beskrivning av problemet och vad man vill uppnå Jordbruksverket fick 2009 i uppdrag av regeringen att möjliggöra villkorad läkemedelsanvändning (ViLA) i mjölkproducerande besättningar. En projektgrupp, nedan nämnd PG, bestående av representanter från Distriktsveterinärerna, Jordbruksverket, länsstyrelserna, Statens veterinärmedicinska anstalt, Svensk Mjölk, Sveriges Veterinärförbund och i arbetets inledningsskede även Veterinärer i Sverige, arbetade därefter fram vilka förutsättningar som skulle kunna gälla i ett ViLA-system för mjölkproducerande nötbesättningar i Sverige. På uppdrag av Jordbruksverket prövades ViLA under dessa förutsättningar under ett år i ett pilotprojekt, nedan benämnt ViLA PILOT. Resultatet visade att ViLA kan fungera tillfredsställande under de särskilda förutsättningar som en projektform innebär. Det visade sig dock även att det krävs förenklingar för att journalföring och rapportering av djursjukdata till Jordbruksverket ska ske med tillräckligt god kvalitet. PG följde pilotprojektet noggrant och avslutade sitt arbete genom att med grund i utvärderingen av pilotprojektet sammanfatta sin ståndpunkt angående ViLA i ett dokument som överlämnades till Jordbruksverket. Jordbruksverket har därefter arbetat med, och arbetar fortfarande med, att utveckla möjligheter till en förenklad journalföring och en ViLA-anpassad rapportering av djursjukdata för att inte värdefull information och statistik ska gå förlorad i och med ett införande av ViLA. 1 (14) Parallellt med att de nya rapporteringsmöjligheterna tas fram har även nya föreskrifter som möjliggör villkorad läkemedelsanvändning i mjölkproducerande nötbesättningar förberetts. Föreskrifterna utgår från den slutgiltiga ståndpunkt som PG har antagit samt resultaten av ViLA PILOT. Syftet med införandet av ViLA i mjölkproducerande nötbesättningar är att förenkla och utveckla företagens arbete utan att konsumentsäkerheten äventyras eller att miljön påverkas negativt. Med lantbruksföretagens arbete menas bland annat att upptäcka, behandla och sköta sjuka djur samt att med förebyggande åtgärder säkerställa ett gott djurskydd och en god djurhälsa. Förenklingen utgörs av att djurhållaren vid vissa akutfall inte längre behöver anpassa sin verksamhet till veterinärens körschema, får tillgång till instruktioner för behandling och hantering av sjuka djur, får tillgång till ett bollplank om djurhälso- och djursjukvård. Dessa punkter bidrar förstås också till att företagens arbete utvecklas. Ännu mer drivande av utvecklingen bör dock den generella kunskapsökningen hos personalen, det utvecklade samarbetet med veterinären och förändringen av arbetssätt vara. Här har vi goda erfarenheter från ViLA PILOT, där såväl djurhållare som veterinärer var nöjda med arbetssättet och upplevde ett bättre samarbete, och veterinärerna hade ett gott förtroende för djurhållarna. Ingen ökad antibiotikaanvändning kunde heller visas.1 En ökad kompetens hos djurhållaren kombinerad med ett förebyggande djurhälsoarbete, som leds av en för ändamålet utbildad veterinär, har potential att förbättra djurhälsoläget i besättningen och i förlängningen även minska antibiotikabehovet. Villkorad läkemedelsanvändning är inte en rättighet, utan en möjlighet, och för att det ska vara försvarbart och motiverat måste det knytas till ett strategiskt veterinärarbete i besättningen. Det huvudsakliga incitamentet för mjölkproducenten ska vara förenklingen av det dagliga arbetet och även de långsiktiga ekonomiska fördelar som en förbättrad djurhälsa innebär. Som visas nedan (5) så kommer den villkorade läkemedelsanvändningen att kunna medföra minskade utgifter för besättningar av lite större storlek. Små besättningar med få sjukdomsfall har som utgångspunkt så små veterinärkostnader att det inte är möjligt att minska ytterligare på dem utan att riskera veterinärens insyn i besättningen, vilken är en nödvändighet för att villkorad läkemedelsanvändning ska vara försvarbart. Utöver de minskade kostnaderna så finns en möjlighet att nå betydligt större vinster genom en minskad sjuklighet, som kan bli resultatet om en seriös satsning på personalens kompetens och samarbete med veterinären för en bättre djurhälsa görs. Dessa vinster är mycket svåra att beräkna, men utgör den stora reella vinsten med villkorad läkemedelsanvändning. Av skäl som bygger på djurskydd, smittskydd och konsumentsäkerhet samt med tanke på den antibiotikaresistensproblematik som finns idag måste det finnas tydliga begränsningar i vilka läkemedel som får villkoras samt vilka symtombilder som djurhållaren får behandla. Djurhållaren ska inte göra avancerade medicinska bedömningar, utan endast följa en veterinärs i förväg lagda instruktioner. Det är därför be-gränsat vilka symtombilder veterinären kan överlåta till djurhållaren att behandla, och även med vilka läkemedel. En djurhållare ska inte ha tillgång till andra- och tredjehandspreparat då det bara är veterinärer som kan avgöra när ett förstahandspreparat ska ersättas av ett annat läkemedel. Viktigt är också att det finns strikta och lättolkade regler för vilka besöksintervall som kan komma i fråga. De besöksintervall som föreslås har tagits fram av PG inför ViLA PILOT. I en enkät som deltagarna i pilotprojektet fick besvara vid projektets slut angav 86 % av veterinärerna och 81 % av djurägarna att besöksintervallen varit lagom långa. Både veterinärer och djurhållare gav påståendet ”Har hållit de uppsatta tidsintervallen för besök” höga betyg. 2 1 2 Slutrapport ViLA PILOT s 18-19. Slutrapport ViLA PILOT s 9. 2 (14) För att kunna ge en översiktlig bild av de föreslagna föreskriftsändringarnas konsekvenser bifogas en sammanställning av den praktiska tillämpningen av systemet för villkorad läkemedelsanvändning till konsekvensutredningen (se bilaga). I samband med att föreskriftsändringar för att möjliggöra ViLA görs så uppdateras föreskrifterna även på en rad andra områden. Nedan följer en genomgång av samtliga ändringar. Specifika ändringar i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:41) om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård 1 kap 1 § Definition En definition av villkorad läkemedelsanvändning införs. Formuleringen finns sedan tidigare i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:42) om läkemedel och läkemedelsanvändning. 4 kap 1 § Godkända legitimerade tandläkare Godkända legitimerade tandläkare har fått möjlighet att ansöka om godkännande för djurens hälso- och sjukvård eftersom man har ansett att kompetens inom tandvård saknas i djursjukvården (se prop 2008/09:94 s 71). För att kompetensen ska kunna nyttjas fullt ut gäller att tandläkaren kan utföra sina behandlingar utan att en veterinär först måste ordinera den. Det har dock funnits en icke avsedd begränsning i de nuvarande föreskrifterna som har gjort att en veterinär först måste ordinera behandlingen innan tandläkaren sedan kan utföra en läkemedelsbehandling på ett djur. Ändringen i 4 kap 1 § medför att godkända legitimerade tandläkare får lokalbehandla djur utan ordination, såsom det hela tiden har varit meningen. 4 kap 9 § Injektioner på djur som är under påverkan Övrig personal har ett undantag från 4 kap 1 § lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård på så sätt att de får utföra enklare skötselåtgärder på djur under påverkan av lokal och/eller allmän bedövning och de får även utföra vissa injektioner. De har dock inte fått ge dessa injektioner om djuret har varit under påverkan av lokal och/eller allmän bedövning. Det kan tyckas ologiskt, och här föreslås att övrig personal tillåts utföra sådana injektioner som de får ge på vakna djur även på djur under lokal eller allmän bedövning. 5 kap 4 § Rättning av fel I sista stycket har det funnits en hänvisning till punkt 10. Den korrekta hänvisningen ska vara till punkt 9. 5 kap 19 § - *NY* Vaccination fjäderfä eller fisk Personer som är yrkesverksamma inom djurens hälso- och sjukvård får inte ge vaccin till djur om de inte har legitimation som veterinär eller djursjukskötare. Företag som anlitas för att utföra vaccinationer i besättningar omfattas per definition av djurens hälso- och sjukvård vilket medför att deras anställda inte får injicera vaccin. I besättningar med höns eller fisk kan detta orsaka problem. Vid vissa tillfällen, som till exempel om hönsen drabbats av rödsjuka, måste hela besättningen vaccineras genom injektioner. Samtliga djur i besättningen måste hanteras då varje enskild höna ska vaccineras. Detta är mycket arbetsamt och kräver att de som vaccinerar är vana vid fjäderfä och kan hantera djuren på ett djurskyddsmässigt bra sätt. Veterinärer har i regel inte varken den kompetens eller vana som krävs. Föreskrifterna har hittills inte lämnat utrymme för lantbrukarna/djurhållarna att hyra in extra personal med erforderlig erfarenhet – till exempel företag som sysslar med utplockning av höns och/eller tvättning av stallar – för dessa tillfällen. Den föreslagna ändringen möjliggör ett sådant förfarande. Även rubriken kommer att ändras eftersom det inte bara är vaccination mot epizootiska sjukdomar som avses i den här paragrafen. 3 (14) 5 kap 7 § Behandlingar inom fyra veckor Huvudregeln är att en djurhållare får ge injektioner efter veterinärs ordination i upp till fyra veckor efter ordinationen. Undantaget har varit behandlingar av sjukdomstillstånd som kräver längre kontinuerlig behandling hos sällskapsdjur (se 3 kap 13 § Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:42) om läkemedel och läkemedelsanvändning). Det görs även en hänvisning till 13–15 §§ i 3 kap nämnda föreskrifter. Dessa bestämmelser har gällt innan, men en hänvisning har saknats. Bestämmelsen i 14 § avser tjänstehundar hos polisen, Tullverket, Kriminalvården eller Försvarsmakten. Villkorad läkemedelsanvändning har flyttats från denna paragraf till 8 §. 5 kap 8 § *NY* Villkorad läkemedelsanvändning Paragrafen tydliggör de förutsättningar som ska gälla för att djurhållare ska få ge injektioner utan att anlita veterinär vid villkorad läkemedelsanvändning. Paragrafen utgör inte någon förändring för redan befintlig villkorad läkemedelsanvändning men är helt ny för mjölkproducerande företag. Utbildning Kunskap och erfarenhet hos den som utför behandlingarna och sköter besättningen är av avgörande vikt för att villkorad läkemedelsanvändning ska vara försvarbart. Läkemedelsbehandlingar utgör en särskild risksituation av flera skäl: Särskild skaderisk vid hantering av djur i en situation som kan vara stressande i kombination med att hantera potentiellt skadliga läkemedel och vassa kanyler. Risker kopplade till den allmänna hanteringen av läkemedel som t ex kan ge kontaktallergier. Risk för läkemedelsrester i livsmedel. Risker för djuret som ska ha den erforderliga behandlingen där både utebliven behandling, felaktig behandling och för mycket behandling kan vara skadligt. Risk för att hänsyn inte tas till den resistensproblematik som finns. Av dessa risker är det bara för de två sistnämnda som förutsättningarna förändras i och med införandet av villkorad läkemedelsanvändning. Lantbrukare ger redan idag uppföljande behandlingar till sina djur, och hanterar då samma läkemedel som nu kommer att användas. Det är också de som tar beslut när mjölk från ett behandlat djur åter ska levereras som livsmedel, även om det är veterinären som har informerat om karenstid vid behandlingens inledande. Att självständigt inleda behandlingar gör dock att även punkterna 1-3 ställs mer på sin spets. Det krävs att varje person som inleder eller följer upp behandlingar, även nytillkomna anställda eller tillfällig hjälp, har den bakgrundskunskap om krävs för att ta läkemedelshanteringen på allvar så att de noggrant följer lagstiftning och instruktioner. Det är därför av allra största vikt att de ges adekvat utbildning. En kurs i villkorad läkemedelsanvändning (ViLA-kurs) kommer att ge dem de grundläggande kunskaperna i att kunna följa regelverket, hantera läkemedel och inleda behandling på ett bra sätt. Den teoretiska kursen behöver dock även kompletteras av praktisk kunskap och erfarenhet. Det kommer att åligga den veterinär som har hand om den villkorade läkemedelsanvändningen att se till så att de personer som ska utföra behandlingar har fått se samt utföra undersökningar och behandlingar på sjuka djur i besättningen innan de självständigt ska utföra samma sak. Kravet på praktisk erfarenhet ska följa av de instruktioner som ges av besättningsveterinären, vilket regleras i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:42) om läkemedel och läkemedelsanvändning. I de mjölkproducerande besättningarna införs även ett krav på vidareutbildning. Utbildningen ska ske varannat år och ska innehålla en genomgång av djurhälsan och djurvälfärden på den aktuella gården. Det regleras inte vem som ska hålla i utbildningen men för att utbytet av den villkorade läkemedelsanvändningen ska bli maximalt är det lämpligt att djurhållaren tar hjälp av en extern kursledare som är en särskilt kunnig veterinär inom förebyggande djurhälsoarbete. Kursledaren kan då se över besättningen och läkemedelsanvändningen i den med nya ögon och 4 (14) även bidra till kompetensutveckling av besättningsveterinären. Det är möjligt att det förr eller senare blir nödvändigt för djurhållaren att ta in extern kompetens för att vidareutbildningen ska driva utvecklingen på gården framåt och inte bara bli en del av det vardagliga arbetet i besättningen. Vidareutbildningen är nödvändig av flera skäl: Repetition är en förutsättning för att kunskap ska kunna bibehållas över tid. Risken är annars att personalen av rutin faller tillbaka till det som gällde innan utbildningen och att nyligen erhållna kunskaper så småningom faller helt i glömska. Det kommer kontinuerligt inte bara nya föreskrifter utan även nya rön om läkemedel, behandlingar och besättningsarbete och det måste därför finnas tillfälle att gå igenom vad som gäller för nya läkemedel, nyheter om befintliga läkemedel och behandlingsprinciper, nya föreskrifter etc. Syftet med införandet av villkorad läkemedelsanvändning – att utveckla lantbruksföretagens arbete – är att flytta fokus från passning av veterinär och därefter behandling av redan sjuka djur till ett mer övergripande och förebyggande arbete med besättningens djurhälsa och djurvälfärd. För att detta ska bli en verklighet inte bara inledningsvis utan även över längre tid krävs med jämna mellanrum omtag där djurhållare och personal lyfter sig över det dagliga arbetet. Den återkommande utbildningen kan bli ett sådant tillfälle, särskilt om det anlitas extern kompetens. Behandling endast enligt veterinärens instruktion Att djurhållaren endast får utföra de behandlingar som veterinären har instruerat om kan tyckas vara en självklarhet. Det är dock viktigt att detta finns fastställt i föreskrifterna för att på så sätt klarlägga att ansvaret inte bara åligger veterinären utan även den som utför behandlingarna. Besöksintervall Att veterinären har besökt besättningen inom den fastställda besöksintervallen har varit en förutsättning för villkorad läkemedelsanvändning även tidigare. Det har dock inte reglerats i de här föreskrifterna tidigare utan har bara funnits med som en förutsättning för förskrivningen i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:42) om läkemedel och läkemedelsanvändning. I och med det här förslaget blir det tydligare att ett visst ansvar även åligger djurhållaren att se till så att besöksintervallerna för veterinärerna hålls i samband med den villkorade läkemedelsanvändningen. För en närmare beskrivning och motivering av besöksintervallerna, se konsekvensutredningen till Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:42) om läkemedel och läkemedelsanvändning. Borttagna bestämmelser Paragraferna 5 kap 11 och 13–14 §§ samt 15 § andra stycket har innehållit tidsbegränsade bestämmelser som gällde fram till och med den 31 december 2014. I och med att detta datum nu har passerats kommer dessa paragrafer att upphävas. 2. Beskrivning av alternativa lösningar för det vi vill uppnå och vilka effekterna blir om någon reglering inte kommer till stånd Den nya formuleringen om godkända legitimerade tandläkare är nödvändig för att regelverket om tandläkarna ska få avsedd effekt. Utan den nya formuleringen kommer tandläkare bli begränsade i sitt arbete inom djurens hälso- och sjukvård. Att inte godta att fjäderfä- och fiskbesättningar anlitar annan personal än djurhälsopersonal för att vaccinera djuren när det uppstår ett behov av det skulle leda till att vaccinering av de aktuella djuren inte kommer att kunna genomföras, vilket skulle få allvarliga konsekvenser i samband med ett sjukdomsutbrott. Att anlita djurhälsopersonal är inte möjligt eftersom sådan personal med tillräcklig kompetens inte finns tillgänglig. 5 (14) De föreskriftsändringar som reglerar villkorad läkemedelsanvändning är ett resultat av ett regeringsuppdrag och ska därmed genomföras. Att införa villkorad läkemedelsanvändning utan krav på utbildning är inte ett alternativ av de skäl som redovisats under avsnitt/kapitel A1 ovan. 3. Uppgifter om vilka som berörs av regleringen Godkända legitimerade tandläkare berörs direkt eftersom den föreslagna ändringen kommer att underlätta deras arbete. Indirekt berörs också företag inom djursjukvården eftersom de kan anlita godkända legitimerade tandläkare eller ha sådana anställda hos sig. Tandläkarnas arbete kommer på det här sättet att bli mer effektivt. Personal inom djurens hälso- och sjukvård som inte har legitimation berörs av regleringen eftersom de kommer att kunna ge den typ av injektioner som de idag kan ge till vakna djur även till djur som är under påverkan av lokal och/eller allmän bedövning. Även fjäderfäbesättningar inom värphönssektorn och de företag som kan komma att anlitas för att utföra vaccinationer berörs av regleringen. Även här fungerar verksamheten redan idag på det sätt som nu föreslås i föreskrifterna. Besättningar inom matfågelindustrin använder sig av egen personal för vaccinationer och de berörs därmed inte av regleringen. Företag inom fisknäringen som håller arter som är mottagliga för de sjukdomar som Sverige vaccinerar mot berörs av lagstiftningen. Mjölkföretagare och anställda inom mjölkföretagen berörs direkt av regleringen i den mån de utnyttjar möjligheten till villkorad läkemedelsanvändning. Detsamma gäller de veterinärer som arbetar med lantbrukets djur. 4. Uppgifter om de bemyndiganden som myndighetens beslutanderätt grundar sig på Bemyndiganden för Jordbruksverket att föreskriva om de aktuella ändringarna finns i 2 kap 2 § och 4 kap 1 § förordningen (2009:1386) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, 5 § förordningen (2006:815) om provtagning på djur samt 26 och 27 §§ djurskyddsförordningen (1988:539). 5. Uppgifter om vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen De föreslagna ändringar som berör godkända legitimerade tandläkare medför inga kostnadsmässiga eller övriga konsekvenser eftersom de redan idag hanteras på det sätt som föreslås. Att inte införa dessa ändringar skulle innebära att godkända legitimerade tandläkare inte kan arbeta på så sätt som det är tänkt, se ovan under avsnitt/kapitel A1. Möjligheten för företag att vaccinera fjäderfä och fisk villkoras av en kurs, som kan komma att innebära en kostnad för företagen. Motsvarande krav finns på flera andra ställen där personer tillåts att utföra injektioner på djur, och sådana utbildningar erbjuds till en kostnad mellan 1 200 och 2 400 per person (se nedan). Den föreslagna utbildningen i detta fall är mindre omfattande än de andra kurser som finns reglerade, och kan tänkas kosta maximalt 1 000 kr per person. Utbildningen kan täckas av Landsbygdsprogrammet vilket innebär att kostnaden för kursdeltagaren blir 500 kr. Ett tiotal hönsföretag och något flera fiskföretag torde omfattas. Den totala kostnaden för respektive sektor kan beräknas högst några tiotusentals kronor. 6 (14) Att tillåta injektionerna helt utan utbildning bedöms inte tillrådligt. Det är viktigt att man är medveten om de risker som finns vid hanterande av läkemedel, och har god kunskap om djurens reaktioner och stressymtom som kan yttra sig vid ett sådant tillfälle. Att inte genomföra ändringen skulle innebära att värphöns- och fiskindustrin skulle få svårigheter att genomföra nödvändiga vaccinationsprogram och det skulle även vara förenat med stora kostnader. Villkorad läkemedelsanvändning är en möjlighet och inte ett måste och det är valfritt att använda sig av denna möjlighet eller inte. För de som inte använder sig av möjligheten kommer inte införandet av villkorad läkemedelsanvändning att medföra några förändringar. Att använda sig av villkorad läkemedelanvändning kommer däremot att medföra en hel del förändringar för djurhållaren i den dagliga verksamheten. Sjukdom i mjölkproducerande besättningar är mycket kostsamt. Den största konsekvensen i ekonomiska termer är inte veterinärkostnaden utan de följder som uppstår på grund av sjukdomen såsom kasserad mjölk, minskad avkastning, försämrad fruktsamhet och andra konsekvenser såsom andra sjukdomar eller till och med utslagning. För en mer ingående beskrivning av de faktiska kostnader för ett företag som sjukdom och/eller en sämre djurhälsa medför, se Kostnader för hälsostörningar hos mjölkkor, Beräkningsunderlag till Hälsopaket Mjölk och Signaler Djurvälfärd3. Av skriften framgår till exempel att veterinärkostnaden endast utgör cirka en femtedel av kostnaden för en juverinflammation och i den beräkningen är inte de eventuella följderna av sjukdomen medräknade. Att djurhållaren inte tar ut veterinär till varje sjukdomsfall vid villkorad läkemedelsanvändning kommer således inte att ge upphov till några betydande ekonomiska konsekvenser för företagen. Den stora kostnaden är knuten till sjukdomsfallet och inte till veterinärbesöket. Det är dessutom nödvändigt med veterinärbesök med vissa intervall för att läkemedelsanvändningen ska vara försvarbar. Veterinären måste ha noggrann kontroll över behandlingar och läkemedelshantering. Detta kan bara ske om veterinären besöker besättningen med så täta intervall att han eller hon dels har möjlighet att följa upp alla behandlingar, dels får sådan insyn i hur besättningen sköts att han eller hon kan genomföra ett meningsfullt besättningsarbete. Veterinärernas kompetens kommer dock att utnyttjas på ett bättre sätt än vad den gör i samband med akutbesök. Den stora vinsten med villkorad läkemedelsanvändning – både för djurvälfärden och ekonomiskt – ska vara att en veterinär får sådan inblick i besättningen att han eller hon kan åtgärda djurhälsorisker innan de har gett upphov till faktisk sjukdom. Sammanfattningsvis: för att påverka den ekonomiska belastning som sjukdom innebär är det inte meningsfullt att enbart dra ner på veterinärkostnaderna, som utgör en marginell del av kostnaderna för sjuka djur. Om kostnaderna kan styras om till att förebygga sjukdom och därmed få bättre produktion med friska djur så kan den ekonomiska utvecklingen se helt annorlunda ut för en mjölkproducent. Kostnaden för att använda veterinärkompetens i detta avseende bör ses som en investering. Som exempel kan ett underlag från Växa Sverige användas. Där lyfts ett par exempel på förbättringar som har följt i kölvattnet av rådgivningstjänsten Hälsopaket Mjölk (HPM). I de två exemplen medförde den förbättrade fruktsamheten respektive juverhälsan ett ekonomiskt tillskott på 165 500 respektive 210 250 kr per år. HPM är en relativt avancerad rådgivningstjänst, och det går inte att dra likhetstecken mellan en HPMutredning och det system som ViLA MJÖLK innebär – även om det är mycket möjligt att HPMveterinärer kommer att använda ViLA och HPM i kombination. Exemplet används endast för att illustrera att en bra utnyttjad veterinär kompetens i besättningen kan medföra stora djurhälsovinster, som i sin tur leder till bättre ekonomi. 3 Växa Sverige, 2014. 7 (14) Resultatet av ViLA PILOT visade att majoriteten av djurägarna var nöjda med ett sådant arbetssätt, tyckte att arbetet förenklades och att samarbetet med veterinären blev bättre samt att det var positivt för djuren med snabbt insatt behandling.4 Kostnadsmässiga konsekvenser Nedan har vi räknat med att 30 % av besättningarna med färre än 100 mjölkkor (vilket ger 1 010 företag) och 75 % av besättningarna i storleken 100 djur och större (vilket ger 777 företag) kommer att vilja använda sig av villkorad läkemedelsanvändning. Dessa antaganden är löst baserade på pilotprojektet där 75 % av de deltagande besättningarna har uppgett att de kan tänka sig att vara med i ett framtida system med villkorad läkemedelsanvändning. De besättningar som deltog i ViLA PILOT var i jämförelse med riksgenomsnittet stora och vi vet att små besättningar med liten sjuklighet sannolikt kommer att vara intresserade av att använda sig av villkorad läkemedelsanvändning i betydligt mindre utsträckning. Utbildning Utbildningen kommer inledningsvis att medföra en kostnad för djurhållaren eftersom de anställda som ska kunna behandla djur måste gå en grundkurs i villkorad läkemedelsanvändning. Utbildningen kan komma att hållas av branschorganisationer. Därefter tillkommer en något lägre kostnad för den obligatoriska vidareutbildningen. Idag anordnar Svenska djurhälsovården kurser i villkorad läkemedelsanvändning för djurhållare. En sådan kurs kostar 1 200 kr för medlemmar och 2 400 kr för icke medlemmar.5 Vi har därmed räknat på en medelkostnad om 1 800 kr per anställd för deltagande i nämnda grundkurs. Med utgångspunkt i Lantbruksregistret kan vi vidare konstatera att det finns 1,47 heltidsanställd (oavsett om det är familjemedlemmar eller annan fast anställd personal) per företagare i mjölkföretagsbranschen.6 Om vi antar att hela den fast anställda personalen ska gå grundutbildningen innebär detta 2,47 kurser per företag. Detta ger en engångskostnad om cirka 4 500 kronor per företag. Utbildningen kan täckas av Landsbygdsprogrammet, vilket innebär att kursanordnaren ansöker till Jordbruksverket om att få kursen betald. Landsbygdsprogrammet kan då täcka den del av kostnaden som överstiger 500 kr. Kostnaden för ett genomsnittligt företag blir då 1 235 kr. Den totala kostnaden för sektorn kan beräknas till drygt 2 miljoner kronor (1 235 kronor * 1787 företag). Vidareutbildningen ska hållas av en veterinär som är särskilt kunnig inom förebyggande djurhälsoarbete. Om vi räknar på att en resa om 45 km är nödvändig för veterinären för att ta sig till och hem från djurhållaren uppgår kostnaden för själva resan till 700 kr. Timkostnaden för veterinären kan beräknas till 910 kr.7 Oavsett storleken på företaget kommer det att krävas ett kurstillfälle om minst tre timmar. Kursledarens förberedelse- och efterarbetstid beräknas till två timmar. Kostnaden för en sådan vidareutbildning kan då beräknas uppgå till 5250 kr per företag, oavsett antal anställda, vartannat år. Även denna utbildning kan täckas av landsbygdsprogrammet, och kostnaden för företaget sjunker då till 500 kr per person. Det ger en årlig kostnad på drygt en miljon kronor per år för mjölksektorn. 4 Slutrapport ViLA PILOT, s 18. http://www.svdhv.org/sv/aktuellt/kursutbud/gris/villkorad-lakemedelsanvandning/ 6 Lantbruksregistret 2013. 7 Beräknat utifrån ett medelvärde av uppgifter från Växa Sverige och Distriktsveterinärerna. 5 8 (14) Planerade veterinärbesök De planerade veterinärbesöken innebär i sig en kostnad för företaget. Detta kompenseras helt eller delvis av att vissa akuta besök inte kommer att bli nödvändiga. Besöksfrekvensen är beroende av besättningsstorleken och djurhälsoläget på så sätt att såväl små som friska besättningar kommer att få färre besök. Underlag för beräkning av antal akutbesök Antalet sjukdomsfall varierar stort mellan olika besättningar och även över säsong. För att kunna fastställa ett genomsnittligt antal veterinärbesök så använder vi befintlig sjukdomsstatistik för mjölkkor. Det är viktigt att komma ihåg att beräkningarna gäller en besättning med ett genomsnittligt antal sjukdomsfall. De besättningar som inte når kraven för glesa besöksintervall har högre sjuklighet än genomsnittet, och kommer därför i verkligheten att ha en större besparing, och de besättningar som har möjlighet till utökade besöksintervall har en lägre sjuklighet än genomsnittet kommer att ha en mindre besparing. Statistiskt sett insjuknar 10,8 % av Sveriges mjölkkor i juverinflammation per år och 2,1 % drabbas av ben- eller klövlidande. 8 Även kalvar drabbas av sjukdom men i detta avseende saknas tillförlitlig statistik eftersom många av kalvarna inte kommer under veterinärvård. Det är dessutom sällan som veterinärer kallas ut till en besättning enbart för att behandla en sjuk kalv. Vi antar att en genomsnittlig besättning kallar ut veterinär två gånger per år per 100 djur på grund av sjuka kalvar. Om vi sedan antar att en lantbrukare med villkorad läkemedelsanvändning kan behandla 80 % av juverinflammationerna på egen hand, 70% av akuta ben- och klövlidanden och 100 % av de sjuka kalvarna kommer en genomsnittlig besättning (78,4 kor9, klassificeras ovan som en liten besättning) att besparas nio akuta veterinärbesök per år. På samma sätt kommer en mellanstor besättning med ett medelkoantal på 200 besparas 24 besök och en stor besättning (medelkoantal 400) 48 besök. Underlag för beräkning av kostnad för veterinärbesök Resekostnader och planerade besök har beräknats utifrån ett medelvärde för Växa Sveriges och Distriktsveterinärernas taxor. Kostnaden för akutbesök har beräknats utifrån Distriktsveterinärernas taxor. Ett medelvärde av normal taxa och jour 1 (vardagar kl 17-22) har använts. Vid samtliga besök har en standardiserad resekostnad för 45 km resa använts. Underlag för beräkning av besökens längd Kostnaden för akutbesök har beräknats utifrån en åtgärd och inte utifrån hur lång tid besöken tar. De planerade besökens längd kommer sannolikt att variera mycket beroende på de personer som är närvarande, hur ofta besöken sker (tätare besöksintervall ger sannolikt kortare besökstid), hur stor besättningen är, hur logistiken i besättningen ser ut och så vidare. Ett genomsnittligt besättningsbesök vid täta intervall kan antas ta cirka en timme medan besöken blir något längre om det går längre tid mellan besöken; uppskattningsvis en och en halv timme. Denna uppskattning är avhängig att djurhållaren förbereder besöken genom att till exempel binda upp de djur som ska undersökas, ta fram de dokument som ska tittas på och i övrigt gör vad som kan för att underlätta veterinärens arbete. I en besättning med 200 kor med genomsnittlig sjuklighet kan man anta att ungefär ett djur i veckan behandlas, så veterinären kommer vid täta besök att behöva undersöka och bedöma två djur, och därtill de djur som har identifierats som riskdjur. Jämförelse mellan årlig kostnad Nedan redovisas en jämförelse mellan den årliga kostnaden för de akutbesök som kan ersättas med villkorad läkemedelsanvändning och den årliga kostnaden för de besättningsbesök som villkorad läkemedelsanvändning medför. Kostnaden som ersätts av villkorad läkemedelsanvändning redovisas endast för besättningar med en sjuklighet som 8 9 Sveriges officiella statistik, JO 25 SM 1401. Sveriges officiella statistik, JO 20 SM 1403. 9 (14) genomsnittet och med en sjuklighet motsvarande den sämre kvartilen, då besättningar med en mycket låg sjuklighet (som den bättre kvartilen) sannolikt inte kommer att vara intresserad av villkorad läkemedelsanvändning. En sådan besättning har så få veterinärbesök per år att den förenkling som villkorad läkemedelsanvändning skulle medföra skulle bli marginell – och dessutom alltför kostsam. Som exempel kommer en besättning med 400 kor som har en sjuklighet motsvarande den första kvartilen att ha fyra juverinflammationer per år, och inga klöv/benlidanden. Besättningsstorlek Kostnad akutbesök som ersätts av vila i en besättning med sjuklighet som snittet Kostnad akutbesök som ersätts av vila i en besättning med sjuklighet motsvarande den sämre kvartilen Kostnad besättningsbesök vid tätt besöksintervall Kostnad besättningsbesök vid glest besöksintervall Medelkoantal 78,4 16 200 20400 27 100 18 500 Medelkoantal 200 41 300 52 000 41 500 26 700 Medelkoantal 400 82 700 105100 83 000 53 300 Tabell 1: jämförelse mellan årlig kostnad för de akutbesök som kan ersättas med villkorad läkemedelsanvändning och årlig kostnad för de besättningsbesök som villkorad läkemedelsanvändning medför Som visas ovan kommer kostnaderna för en besättning med ett medelkoantal på 78,4 att bli något högre än vad man ”sparar” på akutbesöken. Som har nämnts ovan så har små besättningar relativt låga veterinärkostnader, och det är inte möjligt att minska ytterligare på dem utan att riskera veterinärens insyn i besättningen - vilken är en nödvändighet för att villkorad läke-medelsanvändning ska vara försvarbart. Det kan ändå tänkas att företagen väljer att använda möjligheten till villkorad läkemedelsanvändning, då man ser till de mer långsiktiga ekonomiska vinsterna, och dessutom värderar förenklingen i det löpande arbetet. Om vi antar att hälften av besättningarna når kriterierna för utökade besöksintervall blir de totala konsekvenserna för sektorn som följer: Total kostnad för små besättningar (medelkoantal mindre än 100): - 4 545 000 kr. Total vinst för mellanstora besättningar (medelkoantal 100-200) : + 7 316 650 Total vinst för stora besättningar (medelkoantal över 200): + 4 995 500 Totalt: + 7 767 150 kr Beroende på veterinärens besöksfrekvens och sjukdomsläget i besättningen kan ViLA därför medföra att djurhållarens veterinärkostnader minskar men även, beroende på flera faktorer, att veterinärkostnaderna ökar. Som har nämnts ovan är villkorad läkemedelsanvändning ett sätt att långsiktigt, på grund av ett bättre utnyttjande av veterinär kompetens, få en minskad kostnad för sjukdom och en ökad inkomst på grund av en mer effektiv produktion. Dessa ekonomiska konsekvenser är dock inte möjliga att göra beräkningar på. 6. Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Det finns regelverk om läkemedel, administration och rapportering på EU-rättslig nivå, och i den mån det regleras där så överensstämmer den föreslagna regleringen med EU-rätten. 10 (14) 7. Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser Föreskrifterna kommer att träda i kraft samtidigt som Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:42) om läkemedel och läkemedelsanvändning eftersom de kompletterar varandra. Regleringen kommer att skapa ett stort behov av olika informationsinsatser. Jordbruksverket har förberett en kommunikationsplan och även tagit fram ett informationsmaterial. B Kommuner och landsting Markera med x (X) Regleringen bedöms inte få effekter för kommuner eller landsting. ( ) Regleringen bedöms få effekter för kommuner eller landsting. C Företag Markera med x ( ) Regleringen bedöms inte få effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. Konsekvensutredningen innehåller därför inte någon beskrivning av punkterna i avsnitt B. (X) Regleringen bedöms få effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. Konsekvensutredningen innehåller därför en beskrivning av punkterna i avsnitt B. 1. Beskrivning av antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i samt storleken på företagen Godkända legitimerade tandläkare Det finns idag 15 godkända legitimerade tandläkare inom djurens hälso- och sjukvård i Sverige. De flesta av dessa tandläkare har företag där de bedriver tandvård för djur men i begränsad omfattning, ofta några timmar i veckan. Några av dem arbetar heltid med djur. Företag inom äggproduktion Det finns två företag med avelshöns (totalt 13 avdelningar) i Sverige. Ett av företagen vaccinerar mot sjukdomarna infektiös bronkit och Gumboro genom injektion i samband med insättning. Det är företagets egen personal som administrerar vaccinationen. Vid ett utbrott av t ex Gumboro kommer enligt uppgift även det andra företaget att vaccinera och företaget kan då behöva ta in hjälp utifrån.10 Produktionsdjur vaccineras normalt inte med injektionsvacciner. Om en besättning drabbas av sjukdomen rödsjuka måste den dock vaccineras genom injektion. Normalt saknar värphönsproducenter i dagsläget tillräckligt med personal för att utföra vaccineringarna själva utan måste i så fall hyra in personal som gör detta. Under 2014 var det ca 20 gårdar som 10 Personligt meddelande Magnus Göransson, branschorganisationen Svenska Ägg, 20 jan 2015 11 (14) vaccinerade mot rödsjuka, vilket var ett exceptionellt högt antal. Vanligen ses 2–5 nya fall av sjukdomen per år. Eftersom en drabbad besättning måste vaccineras i många år kommer antalet vaccinerade att stiga med några djur varje år ett tag framöver. Vid vissa andra sjukdomsutbrott, till exempel av Pasteurella, kan det också krävas vaccination med injektionspreparat. Detta sker mycket sällan. Företag med fisk I Sverige finns det ca 130 företag som håller fiskarter som är mottagliga för de sjukdomar som vi vaccinerar för. Ett tiotal av dessa företag, bestående av totalt 26 anläggningar, har fått recept på vaccin utskrivet, se nedan. Antal anställda 1–4 5–10 11– Antal företag 6 1 2 Genomsnittlig omsättning (tkr) 3 500 22 000 72 382 Total omsättning (tkr) 21 000 22 000 144 764 Tabell 2: antal företag inom fisknäringen som får vaccin utskrivet på recept. Mjölkföretagare I juni 2014 fanns det ca 4 400 mjölkföretagare i Sverige. Medelkoantalet var 78,4 och spannet i besättningsstorlek framgår av tabellen nedan. Antal mjölkkor Antal företag 1–49 50–99 100–199 200– Totalt 1 973 1 395 760 4 404 276 Tabell 3: antal mjölkföretag utifrån besättningsstorlek i juni 201411 Mejerier Övriga företag inom mjölknäringen påverkas också av de föreslagna föreskriftsändringarna, men mer indirekt. Detta beror på att de påverkas av primärproducentens förutsättningar men också på av allmänhetens syn på läkemedelshantering och läkemedelsanvändning. 2. Beskrivning av vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader De delar av regleringen som berör godkända legitimerade tandläkare och den del som berör vaccinering av fjäderfä innebär inte någon ytterligare tidsåtgång eller någon påverkan på den administrativa bördan för inblandade aktörer. Villkorad läkemedelsanvändning innebär att företagaren förbinder sig att ha veterinärbesök med vissa förutbestämda intervall. Detta kan tyckas tidskrävande men ersätter till viss del ett mer ineffektivt system där lantbrukaren tillkallar veterinär för att lösa ett redan befintligt sjukdomsfall. För en närmare beskrivning av tidsåtgången, se ovan under avsnitt/kapitel A5. Djurhållare har redan idag ett krav på sig att föra journal i samband med läkemedelsbehandlingar av djur och den bestämmelse som reglerar det har inte ändrats. Vid vanliga veterinärbesök har dock djurhållaren möjlighet att spara veterinärens förrättningsunderlag om det innehåller de uppgifter som lagstiftningen kräver. Vid villkorad läkemedelsanvändningen finns inte veterinären på plats vid behandlingen av djuren, vilket medför att djurhållaren måste föra journalanteckningar själv. Trots att paragrafen inte ändras kommer djurhållaren i praktiken att få sköta mer administration än vad han eller hon gör idag. 11 Sveriges officiella statistik, JO 20 SM 1403. 12 (14) Den administration som tillkommer i och med den villkorade läkemedelsanvändningen – alltså inte de moment som utförs redan idag, såsom dokumentation av de uppföljande behandlingarna – är journalföringen av den första behandlingen. Detta beräknas ta fem minuter per behandling. I en genomsnittlig besättning behandlas tolv sjukdomsfall med villkorad läkemedelsanvändning per år. Detta ger en ökad administrativ tid på 60 minuter. Företagets kostnad för att personalen utför denna administration är 129 kronor per företag, totalt en ökad administrativ börda på 230 344 kr.12 3. Beskrivning av vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för företagen och vilka förändringar i verksamheten som företagen kan behöva vidta till följd av den föreslagna regleringen Införandet av villkorad läkemedelsanvändning kan på grund av de nya utbildningskraven få konsekvenser för hur man schemalägger personalen, särskilt om man inte låter hela personalstyrkan gå utbildningen. Det kan också leda till att man får välja vilka vikarier man använder sig av. Om det inte finns tillgänglig personal med rätt utbildning finns dock alltid möjligheten att ringa efter en veterinär. 4. Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka konkurrensförhållandena för företagen Stora företag som har flera veterinärbesök per år kommer sannolikt att använda sig av villkorad läkemedelsanvändning i större utsträckning. Mindre företag med få veterinärbesök per år kommer sannolikt inte att tycka att det är lönsamt att börja med villkorad läkemedelsanvändning eftersom kostnaderna för veterinärbesöken kommer att öka. 5. Beskrivning av hur regleringen i andra avseenden kan komma att påverka företagen Regleringen medför ett förbättrat förebyggande arbete mot sjukdom samt ett ökat fokus på djurskyddet och djurvälfärden och kan därmed hjälpa företagen att skapa bättre förutsättningar för en optimal mjölkproduktion. 6. Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas utformning Små företag kommer, som nämnts ovan, sannolikt inte att använda sig av den möjlighet till villkorad läkemedelsanvändning som skapas i och med denna föreskriftsändring. Det finns dock inte möjlighet att ta hänsyn till detta i samband med reglernas utformning. Ett längre besöksintervall än sex veckor är inte försvarbart eftersom veterinären inte har möjlighet att hålla sig a jour med vare sig besättningen eller läkemedelsanvändningen i besättningen om det går längre perioder mellan besöken hos djurhållaren. 12 Beräknat utifrån uppgifter från Statistiska centralbyrån, timlön för SNI-kod 6121 husdjursskötare år 2013. 13 (14) D Samråd Beskrivning av ett eventuellt tidigt samråd Förutsättningarna för villkorad läkemedelsanvändning i mjölkproducerande nötbesättningar har tagits fram under relativt lång tid i samarbete med Distriktsveterinärerna, Jordbruksverket, länsstyrelserna, Statens veterinärmedicinska anstalt, Svensk Mjölk, Sveriges Veterinärförbund och i inledningsskedet även Veterinärer i Sverige. Systemet för villkorad läkemedelsanvändning i mjölkproducerande besättningar har prövats i ett pilotprojekt som drevs av Sveriges Lantbruksuniversitet i samarbete med Jordbruksverket. I detta projekt deltog såväl privata som statliga veterinärer och därtill ett antal mjölkproducenter. E Kontaktperson Lotta Hofverberg, 036 – 15 52 31 14 (14)
© Copyright 2024