Landstingens fel att det är brist på läkare och
Profilen | Olivia Wigzell ska ge Socialstyrelsen ett nytt ansikte • Sidan 28 T I D S K R I F T F Ö R D RY G T 1 8 . 0 0 0 S J U K H U S S P E C I A L I S T E R • U T G I V E N AV S J U K H U S L Ä K A R N A N R 7/2015 TEMA ARBETSMILJÖ | sid 6-25 ”Landstingens fel att det är brist på läkare och sjuksköterskor” t ”Vi har aldrig haft så många läkare och sjuksköterskor! Problemet är att de inte vill jobba med landstingen som arbetsgivare”. Det menar Socialstyrelsens förre generaldirektör Lars-Erik Holm som nu tar bladet från munnen. Han är också upprörd över att sjukhusledningarna som ett mantra förnekar att vårdplatsbristen leder till vårdskador. • Sidan 20 Per Bleikelia prisad av Sjukhusläkaren Operation Smile förändrar livet • Sidan 34 • Sidan 26 LEDAREN • Sidan 3 Klagomålsutredningen vill avbyråkratisera patientklagomålen • Sidan 30 Foto: Zute Lightfoot Patient-läkarmötet avgör vårdens kostnad och effektivitet Sjukhusläkaren 7/2015 LEDAREN www.sjukhuslakaren.se Vårdens kostnad och effektivitet avgörs av patient-läkarmötet D en största faktorn för vårdens kostnad och effektivitet är mötet mellan patient och läkare eller annan behandlande personalkategori. Det är här besluten tas som avgör om patienten ska få en bra vård eller inte. Det är här de stora kostnaderna för vården skapas vare sig vi som profession gör rätt eller fel. Rätt utfört kan det innebära stora kostnader för sjukhuset, men ändå i slutändan vinster för samhället och fel utfört ännu större kostnader för samhället. För att underlätta mötet och därmed kostnaden och effektivitet är det många faktorer som spelar in. Det handlar om en bra arbetsmiljö med tid och plats för ett vettigt samtal, en ändamålsenlig och värdig undersökning med tid för diskussion, innan beslut om ett välgrundat upplägg av fortsatt vård tas i överenskommelse med patienten och/eller anhöriga. Det handlar också om möten mellan professioner, multidiciplinärt inom professionen, eller bara i den viktiga överrapporteringen mellan personal från en vårdnivå till en annan. Det handlar om ansvar, arbetsrum, arbetsro, tid, kunskap och vettiga ITstöd. Många möten kan med fördel ske digitalt, andra sämre. Vårdens kostnad och effektivitet handlar också om kontinuitet. Det handlar om att patienten känner sig trygg och inte blir ”någon annans patient” för alla. Vi har exempel att man jobbar i ”boxar” där man bara får göra en sak eller system där en läkare beslutar om operation, en gör preoperativ bedömning, en opererar, en sköter avdelningen och återbesöket sker någon annanstans. Det handlar om att ”teamet” aldrig kan ersätta en namngiven läkare – det måste bli slut med att anonyma team tillkallar doktor Vem Som Helst när man tycker det är befogat. Vårdens kostnad och effektivitet handlar också om att vi är tillräckligt många. Annars kan vi inte få någon kontinuitet. Är vi tillräckligt många så fungerar jourbördan. Invånare har rätt till adekvat kompetens dygnet runt vid akuta situationer, men om inget händer ska den kompetensen inte nyttjas och ersättas för fel saker. Det handlar om att all personal ska ha rätt kompetens för sitt uppdrag. Kommer jourerna för tätt och är för belastade är det helt kontraproduktivt. Det är inte med ökad administration eller toppstyrning man sparar pengar i vården. Att ha koll på inkomster och utgifter är viktigt och bra strukturer är väsentligt, men sifferexercis och rapportering kan ses över. En diskussion bör startas om den så kallade interndebiteringen som skapar mycket arbete men ringa värde. Det handlar också om vad vi gör. Ska läkare diska och sopsortera, ska alla sitta i mängder av icke värdeskapande möten, ska alla ha precis samma förutsättningar? Nej, man ska utgå från verksamhetens krav. En väninna som är chef sedan många år uttrycker det som att det inte handlar om att allt ska vara rättvist – utan det ska vara rätt. Det lokala chefsskapet kan skapa bra arbetsmiljö och ge tillräckligt många läkare. Här ingår planering för verksamhetens förutsättningar och dess utveckling och inte bara att se till att veckans schemarad är fylld eller att årets budget hålls på öret. Här är ansvaret tungt på alla toppstyrda organisationer att ge mandat till cheferna. Det finns gott om kompetenta kreativa chefer och lika kompetenta och drivande medarbetare. Bleikelia är ett lysande exempel på den siffergnetande tjänstemannen som blev en engerande sjukhuschef som vänt förlust och personalbrist till vinst och en stadigt ökande tillgång på personal och kompetens. Han ser sig som en tillrättaläggare för att förbättra patient-läkarmötet. På hans sjukhus vill professionella drivande människor arbeta. Nu när personal är på plats och budgeten i balans så är hans huvudfokus kvaliteten – att ta reda på resultat och redovisa. I och med det fria sjukhusvalet i Norge kommer patienter 100 mil ifrån för att bli behandlade på hans sjukhus. Specialistläkare med mångårig erfarenhet söker sig dit trots konkurrens med universitetssjukhuset i närheten. I Läkarförbundet har vi jobbat med PAL-frågan och kommit fram till att man även utan nya lagar ska jobba för patientansvarig läkare och kontinuitet eftersom det ger kvalitet och därmed kostnadseffektivitet. Jag sitter med i expertgruppen i regeringsutredningarna Effektivitetsutredningen och Klagomålsutredningen. Här tar man upp vikten av kontinuitet, att återföra kunskap och förtydliga verksamhetens och professionernas ansvar för att skapa kvalitet i vården. Det är bra om vi i vårdens möten ges och får möjligheter att göra rätt. Andra saker i båda utredningarna kommer att behöva diskuteras längre fram och skapa bra diskussioner. KARIN BÅTELSON ORDFÖRANDE I SJUKHUSLÄKARNA 3 Sjukhusläkaren 7/2015 SJUKHUSLÄKAREN DIN TIDNING www.sjukhuslakaren.se LIMBO FÖR FIKRU MARU ”Ovissheten tar kål på mig” Fikru Maru har skrivit brev till Region Gävleborg. Han är kritisk till Sveriges passiva agerande och undrar hur länge till han orkar stå ut. t Fikru Marus arbetsgivare som tidigare fått kritik för sin passivitet skickade i september ett brev till honom i fängelset. I svar tackar han för det uppmuntrande brevet och skriver bland annat att han önskar att han kunde beskriva allt som hänt honom, men att det inte låter sig göras förrän han blivit frisläppt: »Dels är det en risk att uttrycka sin sanna åsikt, men det handlar även om en överlevnadsinstinkt – att inte ge efter för de mörka och svåra tankar som man möter dagligen, för då kan det värsta hända – att jag förlorar mig själv. […] De oändliga uppskjutningar som sker i domstolen och den ovisshet omkring hur min situation egentligen kommer att sluta, är det jag upplever som det värsta. […] Hur länge jag orkar vara kvar i denna plågsamma verklighet, återstår att se.« Fikru Maru uttrycker också frustration över Sveriges passiva inställning till den ständiga kränkning av mänskliga rättigheter som hans process i den etiopiska rättsapparaten innebär: »Det är svårt att förstå hur ett land som Sverige med stark ställning i EU såsom i resten av världen inte kunnat göra mer för mig.« Ingen förändring har skett i Fikru Marus ärende under hösten; han har vid flera tillfällen fått ett förhandlingsdatum för besked men varje gång saknas något; tid, information, kompetens eller beslutsmandat och besked om fortsättning har därför skjutits upp. Men vid förhandlingstillfället i slutet på oktober kunde domstolen inte komma med något besked alls, inte ens ett nytt datum. – Vi är i limbo, skriver dottern Emy Maru i ett meddelande till Sjukhusläkaren. Sara Gunnarsdotter Läs en längre artikel och hela brevet från Fikru Maru på Sjukhusläkaren.se Chefläkarföreningens medlemmar blev utan nummer 6 • På grund av ett beklagligt fel i adressregisterhanteringen fick Chefläkarföreningens Tidningen Sjukhusläkaren ges ut av Sjukhusläkarna, som är den största yrkesföreningen inom Sveriges läkarförbund, med drygt 18.000 medlemmar. • Tidningen bevakar fackliga och sjukvårdspolitiska frågor. medlemmar inte nummer 6 av Sjukhusläkaren. De som önskar ett pappersex kan mejla I detta nummer: TEMA: ARBETSMILJÖ 6 Sjukhusläkarna organiserar 40 procent av Läkarförbundets medlemmar. Vi organiserar alla specialister på sjukhus, samt professorer, docenter och högskolelektorer vid universiteten. Riskera inte att bli utan Sjukhusläkaren – anmäl din nya adress när du flyttar! Enklast gör du det genom att skicka ett e-mail till: [email protected] Du kan också skicka ett vanligt brev med din nya adress till Medlemsadministrationen, Box 5610, 114 86 Stockholm eller ringa Läkarförbundets medlemsregister. Tel: 08-790 35 70. Fax: 08-790 33 25 ISSN 1651-2715. Medlem i 4 [email protected]. Tidningen kan också laddas ned som pdf från Sjukhusläkaren.se 8 6-25 12 20 • Enkät om arbetsmiljön • På vissa avdelningar i Borås har sjuksköterskan som varit längst i tjänst arbetat i sex månader • ”Landstingens fel att det är brist på läkare och sjuksköterskor” ÖVRIGT: 3 Ledaren 26 28 34 Operation Smile förändrar livet Socialstyrelsen byter ansikte Fick Sjukhusläkarens Think different-pris Kontaktuppgifter Sjukhusläkaren Redaktör: Christer Bark, 0709–634062 [email protected] Redigering/layout: Christer Bark. Annonser: Peter Sundström Telefon: 08-10 39 20 E-post: [email protected] Prenumeration 300 kronor/helår Tel: Sjukhusläkarnas kansli: 08–790 33 00 Fax: 08–411 56 67 E-post: [email protected] Postadress: Box 5610, 114 86 Stockholm Besöksadress: Villagatan 5 Postgiro: 71019–4 Bankgiro 152–9452 TS-upplaga: 20.700 ex Repatha™ (evolocumab) Rx, EF, ATC: C10AX13. 140 mg injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna för engångsbruk. NB-PS-145-0815-112787 Indikation - Hyperkolesterolemi och blandad dyslipidemi: Repatha™ är avsett för behandling av primär hyperkolesterolemi (heterozygot familjär och icke-familjär) eller blandad dyslipidemi hos vuxna, som tilläggsbehandling till kostomläggning: i kombination med en statin eller statin i kombination med andra blodfettsänkande behandlingar hos patienter som inte kan uppnå målet för LDL-C med den maximalt tolererade dosen av en statin eller, DOS 140 mg INJEKTION UPP TILL VVARANNAN ARANNAN ensamt eller i kombination med andra blodfettssänkande behandlingar hos patienter som är intoleranta mot statiner, eller för vilka statiner är kontraindicerade. VECKA Indikation - Homozygot familjär hyperkolesterolemi: Repatha™ är avsett för behandling av homozygot familjär hyperkolesterolemi hos vuxna och ungdomar 12 år och äldre, i kombination med andra blodfettssänkande behandlingar. FULL Effekten av Repatha™ på kardiovaskulär morbiditet och mortalitet har ännu inte fastställts. Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. För fullständig information vid förskrivning samt produktresumé, Amgen juli 2015, se www.fass.se. EFTER FÖRSTA FÖRSTA PATIENTERNA NÅR EFFEKT SPRUTAN Gustav III:s Boulevard 54, 169 27 SOLNA, 08 695 11 00, www.amgen.se <1,8 mmol/l Sjukhusläkaren 7/2015 TEMA: ARBETSMILJÖ www.sjukhuslakaren.se Hur många sä Åratal av besparingar, allt mer anorektisk vårdplatssituation, läkarbrist, sjuksköterskebrist och löften om förbättringar som aldrig infrias. Vad har det inneburit för arbetsmiljön? Sjukhusläkaren ställde frågan till läkare runt om i landet. Läs deras svar på sidorna 6 - 17. Vi ställde följande frågor: 1. Förekommer stora problem med sjukhusläkarnas arbetsmiljö i ert distrikt? 2. Vilka problem förekommer? 3. Var är problemen som störst (på vilka sjukhus och enheter)? 4. Har ni några exempel på god arbetsmiljö? 5. Har läkarna i distriktet tillgång till egna rum (och möjlighet till kvalitetsarbete i ostörd miljö)? 6. Är arbetsbelastningen rimlig överlag – om nej, var är problemen som störst? 7. Har läkarna möjlighet att påverka sin arbetssituation? 8. Vad kan göras för att förbättra arbetsmiljön? Här är svaren Nästan alla har stora arbetsmiljöproblem GÖTEBORG t Sahlgrenska Universitetssjukhuset har stora problem med konstant hög belastning. Det största problemet är brist på vårdplatser och brist på sjuksköterskor som innebär stora psykiska påfrestningar och etisk stress då läkarna ställs inför orimliga prioriteringar där man bland annat tvingas skicka hem inte färdigbehandlade patienter. t De långa väntetiderna tär också på läkarnas psyke. 6 De tillfrågade läkarna på AnOpIva SU/Mölndal, kardiologen och kirurgen på SU/Sahlgrenska uttrycker situationen i ord som förfärlig, patientosäker och ohållbar på grund av konstant hög belastning, stängda vårdplatser med många utlokaliserade patienter, vilket leder till jourer med rondningar på en mängd avdelningar samtidigt som läkarna ska ta hand om larm, konsultera och operera. Bakjoursrollen beskrivs som nästan omöjlig. Inställda operationer med kort varsel skapar också stress. En av läkarna svarar att narkoslä- karna förväntas släcka bränder 24 timmar per dag. Vissa kliniker har också fått enorma sparkrav, bland annat på grund av underskott som har med läkemedelskostnader att göra. På frågan om läkarna har möjlighet att påverka sin arbetssituation är svaren att man inte har det i någon större utsträckning. ”Personalen påpekar problem och det blir akuta lösningar, men grundpro- www.sjukhuslakaren.se TEMA: ARBETSMILJÖ Sjukhusläkaren 7/2015 Illustration: Myran äsonger till? blemet gör man ingenting åt”. När det gäller vilka förbättringar som krävs svarar de tillfrågade läkarna att det behövs fler specialister, fler vårdplatser och bättre ledare, framförallt fler läkare som begriper och förstår läkarna bättre. En läkare svarar att det behövs också ökat operationsutrymme till ickemalign elektiv kirurgi eller att uppdraget flyttas bort från SU/SS så arbetsbör- dan blir rimlig. De flesta specialister delar rum med någon annan, men har oftast egna datorer. Det finns möjlighet att göra ostört kvalitetsarbete som att forska, problemet är dock att få har tid till det. På ortopedoperation i Mölndal saknas egna arbetsplatser för läkare som ibland måste vänta tills en dator är ledig för att få tillgång till patientjournalerna. På kirurgen/Östra har självgående specialister det ganska tufft. Jobbet hinns nätt och jämt med och det är dåigt ställt med kompetensutvecklingen. Fotnot: Uppgifterna är en sammanfattning av svar från Shokoufeh Manouchehr Pour Naeini på onkologen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och läkare på AnOpIva SU/Mölndal, kardiologen och kirurgen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, medicinkliniken och kirurgen på SU/Östra. 7 Sjukhusläkaren 7/2015 TEMA: ARBETSMILJÖ www.sjukhuslakaren.se SÖDRA ÄLVSBORGS SJUKHUS I BORÅS Ständigt nya sjuksköterskor Ständigt nya sjuksköterskor utan rutin på det mest basala – anestesiläkaren Peter Geigers arbetsmiljö har påverkats kraftigt av de senaste årens sjuksköterskebrist. t Telefonen ringer och rycker abrupt upp honom ur sömnen. ”Det är stopp i en CVK” meddelar sjuksköterskan i andra änden och patienten måste få mediciner. Hon bedömer situationen som akut och Peter Geiger ger sig i väg till undsättning. En halvtimme senare går han suckande tillbaka till jourrummet. Han har konstaterat att kranen på CVK:n hade snurrats åt fel håll. Än en gång har han ryckt ut för en arbetsuppgift som en rutinerad sjuksköterska hade löst själv utan minsta problem. – Min bedömning är att den här typen av arbetsmiljöproblem började för 3-4 år sedan och har eskalerat stadigt sedan dess. Vi blir kallade som ”stickhjälp” till svårstuckna patienter, men när vi kommer dit har de inte ens försökt. ”Jag är helt nyutbildad” kan sjuksköterskan förklara det hela med – och för oss på IVA tar det här oerhört mycket resurser, säger Peter Geiger som är överläkare på Södra Älvsborgs Sjukhus i Borås. Exemplen på förhållandevis basala situationer som vårdavdelningarna inte alls anser sig kunna lösa är åtskilliga, menar Peter Geiger. Så sent som dagen innan kallades han till en vårdavdelning där en 8 patient med pneumoni behövde hjälp med att bli av med slem i munnen. – Han kunde inte svälja ner det och behövde kanske sugas rent en till två gånger per arbetspass. Det ansågs inte möjligt på denna avdelning. Vi försökte vara tydliga – det här är något som en vanlig sjuksköterska bör kunna, oavsett om det är två gånger per dag eller var tredje eller fjärde timme så bör det vara möjligt utan hjälp från personal på IVA. Förklaringen, menar Peter Geiger, är den enorma personalomsättning på de På vissa vårdavdelningar har den sjuksköterska som varit längst i tjänst bara jobbat ett halvår vanliga vårdavdelningarna. Resultatet blir att personalen på intensivvårdsavdelningarna – vars uppgift är att ta hand om patienter som behöver vårdåtgärder som inte går att tillhandahålla någon annanstans på sjukhuset – ständigt blir nerringda av osäkra sjuksköterskor som är nya i sin roll. – Det är säkert inte ett isolerat Boråsproblem men det leder till stor frustration för oss här på IVA – både bland läkarna och sjuksköterskorna. Vi har vårdavdelningar där den sjuksköterska som har varit längst i tjänst bara har jobbat ett halvår. Plötsligt räknas blodtrycksmätning två gånger per dygn som ”övervakning av vitalfunktioner” och därmed en IVA-indikation i andras ögon. Mellan fyra och sex gånger under ett normalt arbetspass uppskattar Peter Geiger att han som läkare ställs inför frågor av den här basala karaktären. – Det blir ett aldrig sinande flöde av telefonsamtal där man med stor tålamod får förklara de allra enklaste småsaker. Man blir ständigt väckt under sina jourpass för rena handhavandeproblem som att en välfungerande CVK ”inte går att spola” eller för att en patient är smärtpåverkad trots EDA-kateter och så kommer man dit så har hela katetern åkt ut och sjuksköterskan har inte ens märkt det. Det blir en otrolig stress i längden för oss och jättemånga onödiga konsultationer. Vi ställs inför tuffa prioriteringskrav som inte alls har med medicin att göra utan om att resursbristen på andra håll ska kompenseras. Att sjuksköterskorna på vårdavdelningarna ständigt slutar beror på att kraven är för höga och att arbetsmiljön även för dem är väldigt stressande, menar Peter Geiger. Det råder helt enkelt en obalans mellan kraven, möjligheterna och resurserna ute på vårdavdelningarna. Försök har gjorts för att förstärka den praktiknära utbildningen på skolan men resultaten låter vänta på sig. – Man har också försökt locka med högre löner - sjuksköterskorna har fått ett bra påslag i den senaste lönerevisionen. Men det här tar tid. Det är inte gjort i en handvändning. På utryckning igen! Foto: Julia Sjöberg t Peter Geiger är frustrerad över alla ”onödiga” utryckningar, även om han har full förståelse för att nya oerfarna sjuksköterskor vänder sig till honom i brist på hjälp av erfarna sjuksköterskor. Det är ett ledningsproblem menar han. – Att sjuksköterskorna säger upp sig beror på att de är slutkörda och att det råder en obalans i kraven och möjligheterna ute på vårdavdelningarna. Även från intensivvårdens sida har man gjort sitt bästa för att förebygga problematiken, berättar Peter Geiger. Breda utbildningar i basalkunskap har arrangerats – som praktisk skötsel av CVK och omhändertagande av patient med tracheostomi och drän. – Våra IVA-sjuksköterskor kommer ut till avdelningarna och berättar hur man gör. Länge fanns det ingen avdelning som tog emot patienter med thoraxdrän så alla de patienterna fick ligga kvar på IVA. Nu finns det äntligen en avdelning som kan ta emot dem igen. Vad anser du behöver göras för att förbättra läkarnas arbetsmiljö i det här avseendet? – Framför allt är det här en ledningsfråga. Det har blivit en ond cirkel som bara går nedåt och nedåt. Personalbristen gör att utbildningar inte kan genomföras ordentligt och sjuksköterskorna känner sig slutkörda och slutar och börjar på kommunen där lönen är högre. Det handlar om att förebygga och inte låta frustrationen bland sjuksköterskorna uppstå så att de slutar hela tiden. Det behövs bättre handledning på avdelningsnivå och fler anställda som kan avlasta varandra. Mycket av det här som inte funkar går att lära sig – bara sjuksköterskorna får rätt utbildning och stannar kvar längre än ett halvår på samma avdelning. Och med tiden kommer yrkeserfarenhet och stressen minskar. Malin Lindgren Se sjukhusets kommentar nästa sida >>> 9 Sjukhusläkaren 7/2015 TEMA: ARBETSMILJÖ www.sjukhuslakaren.se PERSONALCHEFEN PÅ SÖDRA ÄLVSBORGS SJUKHUS: ”Vi har infört ett kliniskt basår för nya sjuksköterskor med utbildning, stresshantering och mindfullness” Heidi Ström är personalchef på Södra Älvsborgs sjukhus. Hon känner igen problematiken Peter Geiger beskriver med att erfarna sjuksköterskor lämnar arbetsplatsen och att det skapar merarbete för övriga personalkategorier. t – Det stämmer att det finns vårdavdel- Heidi Ström, personalchef på Södra Älvsborgs sjukhus. Foto: Pernilla Lundgren. ningar bland annat inom akutsjukvården och psykiatrin hos oss där det här är ett stort problem och där vi har svårt att placera sjuksköterskestuderande för att det saknas erfarna handledare. Normalsituationen förut var 40 vakanser men nu är vi uppe i ungefär det dubbla. Även den senaste AT-rankningen gav oss en tydlig signal om att problem med kompetensförsörjning av en personalkategori är något som drabbar alla, säger hon. Men problemet med sjuksköterskeflykten är inte ett isolerat problem på SÄS utan något man delar med hela sjukvårdssverige just nu, betonar Heidi Ström och berättar att sjukhuset jobbar brett och på flera fronter för att undersöka orsakerna och åtgärda de arbetsmiljöproblem som har identifierats. – De nya sjuksköterskorna säger unisont att det här handlar om deras möjlighet att mogna i yrket. Man kastas in i en arbetsmiljö som är ganska tuff och går in i ett ansvarstagande som kan kännas övermäktigt. Det vi gör på SÄS just nu är att vi formar ett introduktionsår som vi kallar kliniskt basår, där mellan 15-20 procent består av utbildning, men även saker som stresshantering och mindfulness. Vi har flera anställda som är aktiva och involverade i det arbetet bland annat från anestesikliniken. Man har också lyckats bryta trenden med ständigt ökande sjukskrivningar bland sjuksköterskorna genom bland annat tät kontakt med den som har blivit sjuk och nytänk som försök med att ”trappa ner” på arbetsbördan i stället för att sjuksköterskan ska sjukskriva sig helt och hållet med en gång. – Vi vill försöka fånga upp dem och skapa en drägligare arbetsmiljö i stället. Det är ett lite annat sätt att tänka kring sjukskrivningar än vi har haft tidigare. Samtidigt har cheferna vidareutbildats inom området arbetsmiljö. – Många av dem beskriver hur de har fått nya idéer i stället för att lägga allt fokus på att ringa in personal för att försöka fylla kvällens lucka. Fokus måste ligga på att behålla sjuksköterskorna och göra det lustfyllt för dem att gå till arbetsplatsen. Lyckas vi med det är det till gagn inte bara för sjuksköterskorna själva utan även för övrig personal på sjukhuset. Läkare är Du livet ut! Som senior läkare är du välkommen som medlem i SÄL – Sveriges Äldre Läkare – en delförening inom Sveriges läkarförbund. SÄL är en fackligt, medicinskt och kulturellt aktiv förening både för Dig som fortsätter att yrkesarbeta och för Dig som slutat vara yrkesverksam. Besök oss på www.slf.se/sal 10 Malin Lindgren Platt-tv:n på väggen var Per Hammalunds egen idé – här kan han visa journalen på ett pedagogiskt och överskådligt sätt. Något som inte hade varit möjligt utan en egen, personligt inredd läkarexpedition. Foto: André de Loisted ÄNGELHOLM Här är läkarna mer än nöjda Personligt inredda expeditioner och närvarande chefer som lyssnar in professionen och handlar därefter. t På reuma-neuro-gastro-mottag- ningen på Ängelholms sjukhus – ett sjukhus utan brist på vare sig specialister eller sjuksköterskor – är läkarna mer än nöjda med sin arbetsmiljö. Överläkaren Per Hammarlund startar den väl tilltagna plattv-skärmen han har kopplat till datorn och tar fram en röntgenbild av en buk. Här – inne på sin alldeles egen expedition, med litteraturen lättillgänglig i hyllan och alla PM och remisser på en armslängds avstånd, kan han ta emot sina patienter och visa dem både läkemedelsslistor och provsvar på ett pedagogiskt och enkelt sätt. – Försöket med platt-tv:n var min egen idé. Många av mina patienter är unga personer med Crohns sjukdom eller ulcerös kolit som kommer hit till mottagningen med sina föräldrar. Per Hammarlund är något så ovanligt som ett skyddsombud utan arbetsmiljöproblem. Genom att visa upp journalen på en storbilds-tv kan vi tillsammans gå igenom det som är viktigt eller titta närmare på labprover och röntgenbilder, säger Per Hammarlund som även är skyddsombud på kliniken. Och vikten av en alldeles egen expedition som är anpassad efter den specifike läkarens och patienternas behov kan inte nog betonas, menar Per Hammarlund. Fortsättning nästa uppslag >>> 11 Sjukhusläkaren 7/2015 TEMA: ARBETSMILJÖ www.sjukhuslakaren.se • 70-årige Gert Malmkvist är en av flera äldre specialister som har sökt sig till Ängelholm just på grund av den goda arbetsmiljön som han beskriver som antidepre på vänstersidig neurologi för då stod britsen inklämd vid väggen", säger han. Intill Gert syns en av den kommande generationens doktorer – William Inad som prao – Det pratas mycket just nu om nya trender med generella och flexibla lokaler som utgår från något slags IKEA-modulkoncept där man tar en nummerlapp och får tilldelat en ledig skrivbordsplats, säger Peter Hammarlund. – Men vi har många äldre kollegor som vi har kunnat locka hit upp till Ängelholm just för att de vill ha en personlig arbetsmiljö som fungerar. Där skrivbordsstolen är ens egen och inställd som man vill ha den och där man inte behöver jaga runt efter en poolprinter för att kunna skriva ut en läkemedelslista till sin patient. 12 ”Att ha en egen expedition betyder allt” En av dessa äldre läkare som har sökt sig till Ängelholm är 70-årige neurologen Gert Malmqvist lite längre bort i inflammationsmottagningens vitmålade korridor. – Att ha en egen expedition betyder allt, säger han med eftertryck. Jag har jobbat i små skrubbar tidigare där vi varken har sett sol eller måne och där britsen har stått inkilad mot väggen så det har varit svårt att undersöka patientens båda sidor. Här är det en antidepressiv miljö och även väldigt trevlig stämning bland personalen i övrigt. Men för ett och ett halvt år sedan var situationen en annan – då befann sig mottagningen i en intilliggande byggnad formad som en fyrkant, där flera rum saknade fönster, berättar Per Hammarlund. – Nu ska det byggas om där och vi www.sjukhuslakaren.se TEMA: ARBETSMILJÖ essiv. "Förr såg jag varken sol eller måne och blev expert oar på mottagningen. Foto: André de Loisted blev evakuerade hit. När vi flyttade insåg jag vilken enorm betydelse ett fönster har. Man blir piggare och gladare. Nu när vi står inför många stora byggprojekt i regionen och då hoppas man att de som fattar besluten tar tillvara den här kunskapen och lyssnar in personalens behov i det här avseendet. Själv har Per Hammarlund chefer som gör just detta, berättar han och syftar bland annat på verksamhetschefen Carl-Johan Robertz. – En bra personalchef lyssnar på det professionen har att säga och förstår behoven. Hela Ängelholms sjukhus har en bra arbetsmiljö upplever jag och det gäller alla personalkategorier. Och en rundvandring genom mottagningskorridoren och ut förbi akutmottagningen bekräftar hans påstående. Carmen Meyer, överläkare och specialist i invärtesmedicin tittar ut från sin expedition och gör tummen upp för möjligheten att ha en egen ultraljudsutrustning ständigt redo inne på det egna rummet. Patienterna som sitter i dagvårdsrummet och får sina dropp tycker att mottagningen har blivit betydligt trevligare att gå till efter flytten från byggnaden bredvid. – Det kan ju bli ganska många timmar man sitter här. Nu är det ljust och fint och inte så instängt, säger Lars Johansson som är patient. Sjuksköterskorna i akutmottagningens öppna kontorslandskap har jobbat där länge och trivs bra, berättar de. Cheferna nära på hyllas – de är närvarande och synliga här på Ängelholms sjukhus. Även AT-läkarna har en arbetsmiljö som sticker ut som lite extra genomtänkt. De har fått helt egna lokaler med lunchmatsal och möjlighet till utbyte av erfarenheter i ostörd miljö, berättar Per Hammarlund och öppnar en dörr som leder in till en egen liten lägenhet med både kök och piano – centralt belägen i sjukhusbyggnaden. – Det avspeglar sig i vår AT-ranking och tryggar återväxten för ett litet sjukhus som Ängelholms sjukhus. Ofta får AT-läkarna bara ett klädskåp men här har Carl Vigre som är enhetschef för utbildningsläkarna arbetat aktivt med arbetsmiljöfrågorna. Men vad är då hemligheten bakom all denna nöjda personal? Sjukhusläkaren får tag i verksamhetschefen för medicinkliniken, Carl-Johan Robertz, som är på novemberlov med barnen. – Det handlar om en kultur som har spridit sig här över tiden. Min inställning är att de som gör jobbet är de som vet bäst hur jobbet ska lösas. Det är ett privilegium att få vara chef över så många smarta och duktiga människor och om de har idéer och tankar så vill man ju lyssna in dem och se vad man Sjukhusläkaren 7/2015 kan göra. Sedan kanske de ekonomiska förutsättningarna inte gör att man kan genomföra precis allt. Arbetsmiljö består av olika delar, menar Carl-Johan Robertz. Dels är det den rent fysiska arbetsmiljön, som man kanske inte alltid kan påverka så mycket som man hade önskat. Men mycket handlar om den psykiska arbetsmiljön och där har man jobbat mycket för att få till ett prestigelöst arbetsklimat med en tillåtande kultur, berättar han. – Vi är noga med att stämma av de små förändringarna som görs hela tiden med personalen. En viktig del är att alla ska känna att det faktiskt händer någonting. Ibland går det lite för långsamt inom sjukvården från idé till handling. Vi försöker omsätta bra idéer fort. Som exempel nämner han de mobila team med läkare och sjuksköterskor från sjukhuset som åker ut till patienterna och löser problem som uppstår innan patienten blir så sjuk att inläggning på sjukhus blir nödvändig. – Det var en idé som kom från läkarna själva. Vi försöker vara väldigt lyhörda inför vad professionen har att säga och se till att få in deras idéer. Jag är själv läkare och jag vet att ibland saknar man helhetsperspektivet när man jobbar på i vardagen. Det har vi jobbat mycket med och förklarat för personalen hur det hänger ihop för då kan de här smarta människorna hjälpa till att lösa problemen. Det har skapat en stolthet och en positiv spiral. Just nu har jag inga rekryteringsbehov alls på läkarsidan och vi är ett av få ställen där man fortfarande får spontanansökningar även på sjuksköterskesidan. Malin Lindgren Kandiadat nr 3 Reuma-neuro-gastro-mottagningen på Ängelholms sjukhus får ett ”Think-different-päron” av Sjukhusläkaren för kreativt tänkande. Kliniken är därmed kandidat nr 3 till tidningens Think different-pris 2016. Tidigare kandidater är: 1. Geriatriska kliniken i Norrköping. 2. Västra Götalandsregionens projekt för att integrera nyanlända läkare i vården. 13 Sjukhusläkaren 7/2015 HELSINGBORG TEMA: ARBETSMILJÖ www.sjukhuslakaren.se …TRE MIL FRÅN ÄNGELHOLM Inga närvarande chefer och byggkaos Totalt byggkaos och ingen hög chef på plats. Tre mil från Ängelholm – på Helsingborgs lasarett – har skyddsombuden en helt annan syn på arbetsmiljön än sina grannar i nordöst. t – Vi är så oerhört frustrerade av det här kaoset. Allting bara flyter och planeringen ändras hela tiden! Anders Wihlborg, öron-näsa- halsläkare och ordförande i Sjukhusläkarföreningen på Helsingborgs lasarett vet knappt var han ska börja när han radar upp arbetsmiljöproblemen som råder på arbetsplatsen just nu. Sjukhuset befinner sig mitt i ett omfattande ombyggnadsarbete – ett projekt som beräknas ta mellan sex och sju år. Samtidigt brottas man med överbelastning på akuten och överbeläggningar på vårdavdelningarna sedan en lång tid tillbaka och fick i samband med en större omorganisation inom Region Skåne för drygt två år sedan sin förvaltningschef placerad i Lund. – Det funkar inte alls att inte ha någon sjukhuschef på plats. Visst, det sitter två divisionschefer här, men de har inget övergripande ansvar. Förvaltningschefen från Lund kommer hit då och då på besök för att se vad som händer. Vi har märkt nu hur dåligt den nya organisationen fungerar – framför allt när det dyker upp nya problem hela tiden i samband med allt byggande. Vår för- 14 valtning har anställt 14 stycken informatörer, men informationen har aldrig varit så dålig som nu. För ombyggnaden innebär ständigt nya besked och inte minst ett ständigt flyttande, berättar Anders Wihlborg som själv befinner sig i en barack utanför sjukhuset. – Det är under tiden det borras och slamras som mest och verksamheten på en öronmottagning med hörseltester och annat inte går att bedriva i närheten. Förutom vi är det barn och gyn som flyttar ut. De ska ta en flygel i taget. Men akutmottagningen, operationsavdelningen och vårdavdelningarna är kvar i huvudbyggnaden, så det blir mycket spring för öronläkarna framöver, berättar Anders Wihlborg som fruktar den analkande vintersäsongen. Men än värre är att hela byggprojektets budget har spruckit, tillägger han. – Nu fattas det en massa pengar så det kommer att byggas en våning mindre än de hade tänkt sig från start. Och visionen om en samlad psykiatri i det nya huset har man fått släppa.Vi är rädda att vi kommer att få bo både trångt och snålt redan från början när den här byggprocessen är över. Kanske rättar ombyggnaden inte alls till vårdplatsbristen på det sätt som man hade hoppats. Och vårdplatsbrist har man. Det vittnar inte minst de 6:6a anmälningar som akutens och klinikernas skyddsombud har fått skriva till Arbetsmiljöverket upprepade gånger om. – Akuten är ett kapitel för sig med svenskt rekord i viten för överbeläggningar. Den byggdes om för några år sedan och vi hade synpunkter långt innan byggstarten och en oro för hur läkarnas arbetssituation där skulle te sig. Det var tänkt att vi skulle sitta vid diskar och läsa journaler och diktera med patienter och annan personal springande runt omkring. Men den lösningen blev ohållbar ganska snabbt, berättar Anders Wihlborg och beskriver hur folk hängde över läkarna och frågade var toaletten låg. – Så där satt man och konsulterade neurokirurgen och försökte lyssna på vad de sa och samtidigt bibehålla sekretessen med alla dessa människor springande runt omkring. Det blev ohållbart. Lösningen blev glasskärmar som man försökte skärma av läkarnas arbetsplatser med. Några egna rum där man kunde stänga om sig och läsa på i lugn och ro var inte att tänka på. – Det är man helt emot här. ”Då ska alla ha rum” är svaret. Även belastningen på akutmottagningen med många kvarliggande patienter som egentligen skulle passerat vidare till vårdavdelningarna är ett stort arbetsmiljöproblem, fortsätter Anders Wihlborg. – Vi har fortfarande inte fått ordning på våra vårdflöden. Det är jättejobbigt för dem som triagerar. Akuten har förvandlats till en vårdavdelning. Det tär väldigt hårt på all personal. Vi gör så gott vi kan men vi får inget gehör från de högre cheferna och politikerna eller någon backup från dem. Har ni NÅGRA exempel på god arbetsmiljö på Helsingborgs lasarett? – Vi hade det bra på öron fram till Den långa ombyggnadsprocessen på sex-sju år tär på vårdpersonalen i Helsingborg. Anders Wihlborg och undersköterskan Lena Dalkvist får vandra flera gånger om dagen i snålblåsten mellan huvudbyggnaden och öronmottagningen som är inhyst i en barack. Foto: Li Fernstedt. flytten. Vi hade fått flytta upp till plan 1 till stora rymliga lokaler med jättefint flöde. Där fick vi vara i tre år fram till maj då det blev baracken. Allt det som var bra kastade man i sjön. Men det är inte otänkbart att det finns andra exempel på avdelningar där det funkar bra. Till oss skyddsombud kommer mest information om det som fungerar dåligt. Vad anser ni behöver göras för att läkarna ska få en bra eller bättre arbetsmiljö i Helsingborg? – Först och främst måste vi få tillbaka sjukhusledningen på sjukhuset. Särskilt nu de turbulenta åren framåt. Vi märker till exempel hur det fattas beslut i den här processen som inte samverkas ordentligt. Samverkansprocessen respekteras inte – det är redan avgjort. Så har det i viss mån alltid varit, men nu är det ännu sämre. När de fackliga representanterna kommer till byggmötena och säger – så kan ni inte göra! Då får de höra att jo, det har någon figur i bakgrunden som inte är med på mötena bestämt. Det är rena lotteriet. Och mitt i det står vi läkare med mycket ansvar men oerhört lite inflytande. Malin Lindgen Förvaltningschefen förstår kritiken och lovar att komma oftare till Helsingborg i framtiden Björn Zackrisson, förvaltningschef i Skånevård Sund, förstår behovet av ett närvarande ledarskap och kan instämma i kritiken från Anders Wihlborg. t – Särskilt när vi är inne i en så om- fattande ombyggnation som den vi gör av sjukhuset i Helsingborg, säger han. Förvaltningsledningens kontor ligger i Lund och det innebär att Björn Zackrisson inte är i Helsingborg dagligen, men väl en-två gånger per vecka, berättar han. – Tanken med att lägga kontoret i Lund var att man skulle vara ungefär mitt i förvaltningens geografiska ansvarsområde. I förvaltningen Skånevård Sund ingår specialistsjukvården vid sjukhusen i Ängelholm (undantaget närsjukvård), Helsingborg, Landskrona och Trelleborg. För att skapa en större närvaro i Helsingborg placerades divisionscheferna och divisionsledningarna för kirurgi och närsjukvård på sjukhusområdet. Det är också dessa avdelningar som i första hand berörs av ombyggnationen, menar Björn Zackrisson. Under det senaste året har han vid flera olika tillfällen, även tillsammans med den politiska ledningen, haft öppna möten med personal och möten med linjecheferna för att informera om Nya Sjukhusområdet i Helsingborg som byggprojektet heter, berättar han. – Jag har besökt samtliga enheter på sjukhuset, varav några kliniker flera gånger. Vi har informerat facken fortlöpande via MBL och i Samverkan. Senast för två veckor sedan hade jag två öppna möten för all personal, när nu bygget går in i ett skarpare läge. Samtidigt kan jag instämma i kritiken och kommer vara lite mer närvarande i Helsingborg framöver. Malin Lindgren 15 Sjukhusläkaren 7/2015 TEMA: ARBETSMILJÖ www.sjukhuslakaren.se ”Nytt tänk behövs – Man har minimerat personal och effektiviserat så mycket att arbetet blivit ineffektivt” LUND Naomi Clyne, docent, överläkare, Njur- och Transplantationskliniken i Lund, Skånes Universitetssjukhus: I Lund är det framför allt bristen på akutläkare och internmedicinska läkare som medför att de medicinska specialiteterna lungmedicin, endokrinologi, njurmedicin med flera får ta en orimligt stor andel av primär- , husjour- och bakjoursbördan. t Det medför stora jourkompberg, som gör att det kan vara svårt att hinna med de egna patienterna. Det medför även undanträngningseffekter. Ett annat stort problem för de opererande specialisterna är att stora planerade operationer blir inställda i sista minuten på grund av vårdplatsbrist. Organisationsstrukturen har gjort att läkarna är marginaliserade i ett eget "stuprör" med en sektionschef, som är underställd en verksamhetschef, som kan vara sjuksköterska eller en läkare från en helt annan specialitet. Sektionschefen har inget inflytande på vårdpersonalen, som är samlade under enhetschefer, som är underställda en områdeschef. Varje ärende får en mycket lång väg att vandra och kommer oftast inte fram. Läkarna har tillgång till egna rum på flertalet enheter. Ute på avdelningarna är dock arbetsmiljön sämre, flera läkare trängs i ett rum. Dikteringsställen saknas. Respekten och förståelsen för läkarnas behov av att sitta ostört är i allmänhet låg. För att arbetsmiljön ska bli bättre behöver organisationsstrukturen ändras. Verksamhetsområdena behöver följa specialitetsgränserna och verksamhetschefen bör vara en läkare. Läkarna behöver få tid och utrymme för administrativt arbete samt en egen arbetsplats. KAROLINSKA Marta Christensson, immunolog: – Vi har stora problem med arbetsmiljön på Karolinska i form av stress, ovisshet, tidsbrist och allmänt missnöje. t Orsakerna är blandade. Brist på vårdplatser och sjuksköterskor gör till exempel arbetsmiljön på akuten till ett stort problem. 16 Det är svårt att säga var problemen är som störst, de finns överallt. Dock mindre på CAPIO/St: Görans och de mindre enheterna. Än så länge finns eget rum för några läkare, dock långt ifrån för alla. Läkarnas möjlighet att påverka arbetsmiljön varierar, men en viss påverkan finns, dock inte tillräcklig. Detsom behöver göras är att: ta bort tidstjuvar, öka stödfunktioner, ge läkarna tid för reflektion, eftertanke och utbildning, bättra på IT, ta bort onödiga uppdrag och minska möten. Läkarna måste få jobba med medicinska frågor och de unga måste få en bra utbildning och stöd. SÖRMLAND Marie Engman, kirurg: I Sörmland är klinikerna generellt underbemannade för uppdraget. Det är inte så många egentliga vakanser, men "personalstater" från 80-talet känns det som. Leder till täta jourer med stora kompberg och svårigheter att få till tillräckligt antal mottagningar och operationspass. t Det är även stor brist på vårdplatser med överbeläggningar/utlokaliseringar som resultat. Det gör arbetsdagen sämre ur rondsynpunkt och skapar en rädsla för bristande patientsäkerhet. Vårdplatsbristen påverkar också den faktiska möjligheten att till exempel få operera i tillräcklig utsträckning. Bristen på sjuksköterskor på avdelningar och akutmottagningar medför en ökad arbetsbörda för oss läkare och rutinerna brister. Värst ser det ut på de kliniker som inte har egna avdelningar utan vårdplatsenheter framförallt medicin, kirurgi, ortopedi, och geritarik, samt opererande specialiteter. Det är generellt bättre på Kullbergska än Nyköping och Mälarsjukhuset. Vanligast är att läkare delar rum, men har en egen arbetsplats. Det varierar mellan 2-6 personer per rum ungefär. Högst på önskelistan är högre bemanning och en bättre vårdplatssituation. ÖREBRO Paula Wallmon, kirurg: Vårt största arbetsmiljöproblem är vårdplatsbristen som i sin tur leder till ökad tyngd på jourer men även ökad arbetsbelastning på icke jourtid. t Det påverkar vad för typ av arbete vi kan utföra dagtid såväl som jourtid, vilka operationer som ska prioriteras till exempel. Arbetsbelastningen är synnerligen orimlig på de flesta kliniker. Några exempel är: Psykiatrin, Barnkliniken, ANIVA, medicinklinikerna. De stora organisatoriska förändringarna i Region Örebro Län är också ett problem, liksom läkemedelsmodulen och annat dåligt ITstöd. Vi har även en för hög jourfrekvens. Alla har problem med kompetensförsörjningen. Det fattas läkare och är mycket svårt att rekrytera. Till detta kommer bristen på sjuksköterskor. Införandet av vårdplatskoordinatorer har dock givit en bättre arbetsmiljö för många läkare. På kirurgkliniken i Lindesberg, medicinkliniken i Karlskoga, samt på infektionskliniken USÖ har man lyckats behålla en god läkarbemanning över tid och där är arbetsmiljön god. På frågan om vi kan påverka arbetsmiljön är svaren: Vi kan inte påverka vår IT-miljö, vi kan inte påverka vårdplatssituationen, vi kan inte påverka antalet vakanser, det finns inga läkare att rekrytera och det finns inga pengar att anställa för. ÖSTRA SKÅNE Erik Mattsson, öron- näsa-hals-specialist: Arbetsmiljön har försämrats under många års besparingar. Det är svårt att få schemat att gå ihop speciellt under sommar och jul. t Arbetspassen blir mycket tunga. Så fort någon är borta på grund av kurs, ledighet eller sjukdom blir belastningen alltför hög på kvarvarande specialister. Många upplever att det är svårt att få tiden att räcka till för ST-handledning på ett sätt man skulle önska. Det saknas på många håll pauser i mottagningsarbetet och det finns inte tillräcklig bufferttid på mottagningarna, vilket resulterar i att läkare ofta måste arbeta större delen av lunchrasten för att hinna ikapp innan eftermiddagspasset tar vid. Kollegor rapporterar att det till och med är svårt hinna ta pauser för toalettbesök. Mer och mer administrativt arbete läggs på doktorerna utan att extra tid frigörs för att kunna utföra extraarbetet. Med tanke på den tunga administrativa bördan så är tiden för www.sjukhuslakaren.se TEMA: ARBETSMILJÖ 10 i topp på förbättringslistan l Förändrat ledarskap l Fler vårdplatser l Bättre bemanning l Bättre IT-system l Bort med tidstjuvarna l Mindre administration l Ökade stödfunktioner l Möjlighet att arbeta ostört l Låt läkare vara läkare l Utökad fortbildning Varje gång personal sparas in i vården måste den personens arbetsuppgifter överföras till någon annan och oftast blir det då till någon med högre kompetens eftersom de med lägre kompetens kanske inte klarar av uppgiften. Läkarna är ofta överkvalificerade för många av sina arbetsuppgifter, men samtidigt utför vi många administrativa arbetsuppgifter som vi varken är utbildade för eller utför effektivt. För att behålla de läkare som fortfarande finns kvar i offentlig vård och även attrahera nya måste vi se över möjligheterna att skapa intressanta anställningslösningar där man kanske kombinerar privat och offentlig tjänst. Att fortsätta se läkarna som styrbara robotar som man bara kan skruva upp tempot på kommer på sikt leda till att vården att kollapsar. VÄSTERNORRLAND Bo-Göran Widman, kirurg: varje patient otillräcklig, vilket blir ett hot mot patientsäkerheten då läkarna ständigt är stressade i sin kamp mot klockan. Många rapporterar att de behöver stanna kvar efter arbetstiden för att hinna med administrationen, oftast utan att få övertid, tiden läggs istället på flexen. Mailen är ett stort problem och ibland huvudkommunikationsmedlet från verksamhetsledningen. Det är närmast ett heltidsarbete att hinna läsa igenom alla mail och vaska fram det viktiga, vilket förstås är omöjligt. Det finns ingen tid för planering och förbättringstänk. Klimatet för förbättringar har blivit lite mer positivt, men det är ändå svårt att uppnå önskade mål när resurserna tryter. Många har egna rum för administrativt arbete, andra delar med kollegor, vilket oftast inte i sig betraktas som ett problem. Däremot är det mer sällan man kan arbeta ostört, den administrativa tiden ”äts” gärna upp för att täcka upp i produktionen. Arbetsbelastningen upplevs som för hög av de flesta. Tid för fortbildning/utbildning saknas i den höga produktionstakten, vilket på sikt kommer att leda till patientrisker på grund av att vi inte hinner hålla vår kompetens uppdaterad. Kollegorna upplever situationen som svår att påverka. Ofta är det inte läkarna själva som har rätt att planera sin egen arbetsdag utan de är helt i händerna på andra yrkesgrupper och fastställda moduler som inte tar hänsyn till vilken reell tid det tar att utföra arbetsuppgiften. Nytt tänk behövs. Sjukvården har sparat pengar sedan början av 90-talet. Man har minimerat personal och man har effektiviserat så mycket att arbetet blivit ineffektivt. Målet måste vara att läkarna får återgå till att ta hand om patienter som är sjuka och inte till att administrera och mäta. Vi är underbemannade samt har ett hårt remisstryck från hälsocentralen på grund av att en av nio tjänster är fast och övriga är vikarier med varierande kunskap. t Platsbrister för patienter leder till ronder på olika avdelningar med väldigt många sköterskor. Vi har ett dåligt fungerande IT system som tar lång tid och låser sig så man får logga in på nytt. Situationen är ganska lik i Sollefteå och Örnsköldsvik. Primärvärden dock bättre i Örnsköldsvik. Några goda exempel på arbetsmiljö har vi inte, men en del läkare har egna rum, andra delar. Det är dåligt med läkarnas möjlighet att påverka sin arbetssituation Vi behöver fler fast anställda läkare och sköterskor i landstinget. Tyvärr har personalpolitiken inte varit den bästa. VÄSTERBOTTEN Jeff Wennerlund, kirurg: I Umeå kämpar man med dåliga flexavtal och dålig arbetsmiljö där övertid inte registreras. t Tjänstemannaledningen sitter ännu i tvisteförhandling på grund av brott mot samverkansavtalet. Arbetsgivaren klarar inte att följa ATL, varför vi väntar på att få utbetalt skadestånd. När det gäller egna rum så är det högst varierande mellan klinikerna. Psykiatrin är en klinik som har haft det besvärligt en tid med ett högt tryck på avdelningarna. Sjukhusläkaren 7/2015 Arbetsmiljöproblem som det talas om rör framför allt frågan om så kallade ”sjuka hus”. Det är flera mottagningar och avdelningar som får flytta och stängas på grund av brister i ventilationen samt att personalen blir sjuka. När det gäller inflytande så finns det få forum för läkare att föra fram sin bedömning av arbetsmiljön. Allt går genom ”linjen”. Även arbetsplatsträffar går genom ”linjen”. Det vill säga den raka chefslinjen förutsätts sköta om arbetsmiljön. Arbetsmiljön för AT-läkare och ST-läkare är utmärkt med över 250 - 300 sökanden på nästan varje plats vid NUS. Ute på distriktet ser det värre ut med få specialister och en stor generationsväxling, vilket leder till ett stort remissinflöde till sjukhuset. I Skellefteå är man underbemannade med ständiga stafetter och en primärvårdssituation som inte fungerar. Därför lämpas mycket över på sjukhusvården. På framförallt kirurgsidan är de ganska få specialister i förhållande till STläkare vilket ger en hög belastning för specialisterna. I Lycksele är det så få specialister att jourerna blir väldigt frekventa. Men överlag är Lycksele en liten klinik med korta beslutsvägar och bra samarbete med andra personalkategorier där alla är med i det stora hela. UPPSALA Anna Rask-Andersen, professor i yrkesmedicin: Bristen på vårdplatser är det största problemet hos oss både för arbetsmiljön och patientsäkerheten. t När det inte finns vårdplatser stockas patienter på akuten så att akutmottagningens personal får ta hand om en hel vårdavdelning. Arbetsbördan ökar med oskäligt tungt ansvar för bakjourer på grund av platsbristen. En ökad irritation uppstår mellan de olika personalkategorierna och läkarna på akuten, samt mellan personalen på akuten och personalen på avdelningarna till följd av anhopning av patienter samt utebliven möjlighet till rast, måltid, toalettbesök med mera. Arbetsbelastningen är mycket hög inom många verksamheter. Arbetsgivaren lägger ut mycket övertid och har brutit mot Arbetstidslagen i flera fall. Flextid brinner inne. På många håll är det få individer som delar på bakjourerna, vilket gör att jourerna ligger tätt. Det finns inte några marginaler om någon skulle få förhinder. När det gäller akutmottagningens problem och vårdplatsbristen, så har vi jobbat med den frågan i över tio år, men det har tyvärr inte blivit bättre utan värre. 17 Sjukhusläkaren 7/2015 TEMA: ARBETSMILJÖ www.sjukhuslakaren.se Sjukhusen från vänster till höger: Karolinska, Sahlgrenska, Skåne, Akademiska, Linköping, Norrlands Universitetssjukhus i Umeå och Örebro. Extrema beläggningsgrader Minskningen av antalet vårdplatser fortsätter Karolinska hade 2014 en genomsnittlig beläggningsgrad på 101,6 procent, Akademiska sjukhuset 97,4 procent, Sahlgrenska Universitetssjukhuset 95,4 procent, Norrlands Universitetssjukhus 95,3 procent. Samtliga sju universitetssjukhus låg 2014 över 90 procents beläggningsgrad. När Sjukhusläkaren granskade vårdplatsbristen i en serie artiklar 2013 - 2014 var forskare och chefläkare överens om att beläggningsgrader över 80 procent innebär patientsäkerhetsrisker. Akademiska sjukhuset drog ned antalet vårdplatser med 6 procent 2014, Skånes Universitetssjukhus med 5 procent och Karolinska med 4 procent. Det var endast Sahlgrenska Universitetssjukhuset som gick mot strömmen och ökade antalet vårdplatser – med 2 procent. Källa: McKinseys jämförande studie av 7 universitetssjukhus. LISE-LOTTE HAMFELT PÅ ARBETSMILJÖVERKET: Beläggningsgraderna säger en hel del om arbetsmiljön Alla universitetssjukhus utom ett reducerade antalet vårdplatser under förra året och samtliga har en stigande beläggningsgrad. Det säger en hel del om arbetsmiljön på dessa sjukhus, menar Lise-Lotte Hamfelt, branschsamordnare för hälso- och sjukvården på Arbetsmiljöverket. t – Det man kan säga om universitets- sjukhusen är att arbetsbelastningen generellt är hög och att man jobbar under tidspress och därmed upplever att man inte ”hinner med”. Det är ett 18 vanligt uttryck framför allt bland sjuksköterskor och undersköterskor som vi träffar i vårt arbete. Men det är klart att det drabbar övriga personalkategorier också. Det säger Lise-Lotte Hamfelt, arbetsmiljöinspektör med Skåne som bas och hela södra Sverige som arbetsfält. Hon har tittat närmare på den jämförande analys av landets sju universitetssjukhus som presenterades av konsultföretaget McKinsey i oktober månad och ser i den många paralleller till de arbetsmiljöbrister som hon och kollegorna iakttar under sina inspektioner. – Framför allt är arbetsmiljön kopplad till sjukhusens beläggning och trenden med stigande beläggning som syns tydligt i den här rapporten. Men även det minskande antalet vårdplatser har en tydlig koppling till personalens arbetsmiljö. Jag känner bäst till Region Skåne men sedan får jag givetvis rapporter från kollegor i övriga landet, säger Lise-Lotte Hamfelt. Och Region Skånes beläggningsgrad är den som ökade mest av alla universitetssjukhus under förra året visar rapporten – den steg med 2,8 procent. – Samtliga universitetssjukhus ligger över snittlinjen på 90 procent och det stämmer överens med den bild vi får till oss att det är högt tryck i alla de här verksamheterna. Den ansträngda vårdplatssituationen är det som framför allt bidrar till de stigande beläggningsgraderna enligt Arbetsmiljöverkets bedömning, berättar Lise-Lotte Hamfelt. Likaså personalbristen där framför allt sjuksköterskeflykten påverkar. – Vårdplatssituationen på vårdavdelningarna spiller i sin tur ofta över på akutmottagningen och gör att vårdflö- www.sjukhuslakaren.se TEMA: ARBETSMILJÖ det stasar tillbaka. Man får inte vidare patienterna till aktuell vårdavdelning. Detta är naturligtvis en otillfredsställelse för samtliga yrkesfunktioner, men anmälningarna om allvarliga brister i arbetsmiljön från akutmottagningarna till oss har generellt varit fler från Vårdförbundet än från läkarkåren. – Även det stigande antalet trycksår bland universitetssjukhusens patienter kan säga något om den ansträngda arbetssituationen för just omvårdnadspersonalen, menar Lise-Lotte Hamfelt. – Jag vill inte dra några förhastade slutsatser men när vi får till oss från omvårdnadspersonalen att man inte hinner med sina arbetsuppgifter nämns bland annat att blöjbyten inte hinns med, så att patineterna får ligga längre tid i blöta blöjor än önskvärt. Detta är en del av samvetsstressen som personalen känner av. Vad är det då som ligger bakom den tuffa arbetsmiljön just på universitetssjukhusen? Ofta handlar det om bristande resurser i organisationen. Arbetsmiljöbristerna synliggörs inte alltid på rätt beslutsnivå utan beslutsfattare på lägre nivå i organisationen försöker åtgärda bristerna utan att ha tillräckliga resurser för detta, menar Lise-Lotte Hamfelt. Betydelsen av återhämtning är oerhört viktig, betonar Lise-Lotte Hamfelt. När en ansträngd arbetssituation blir ett normaltillstånd med en ständig känsla av att inte hinna med sina arbetsuppgifter – då blir det snabbt ett arbetsmiljöproblem. – Sedan kan man naturligtvis jobba under tidspress och ha väldigt mycket under perioder och toppar, men det är viktigt att få återhämtning. Och att det inte alltid är samma personal som ständigt går in och jobbar övertid. Även om man trivs otroligt bra med sitt arbete så resulterar den ständiga stressen i en oro, sömnsvårigheter och svårighet att släppa jobbet. Därför är det oerhört viktigt att de ansvariga är medvetna om de här signalerna. Kan man säga något annat generellt om arbetsmiljön på universitetsjukhusen? – Närheten till rätt beslutsnivå är en sak som har stor betydelse för arbetsmil- Sjukhusläkaren 7/2015 jön. Sjukhus med flera beslutsnivåer som ska passeras skapar givetvis utmaningar för de stora universitetssjukhusen. Mindre sjukhus har kanske en bättre överblick över arbetsmiljöbristerna i sin organisation. Vad kan man göra åt detta? – Det är betydelsefullt att arbetsmiljöbrister hanteras och åtgärdas på rätt beslutsnivå. Där har vi ofta sett problem i organisationen. I mötet med arbetsgivarrepresentanter, till exempel vid 6:6a-anmälningar, visar det sig att problembilden inte alltid är känd. Därför är det viktigt att det finns fungerande system i organisationen som synliggör problematiken och skapar förutsättningar att lösa frågorna internt. Ett gott exempel i det sammanhanget är SUS där man har styrt upp sina interna rutiner för hantering av 6:6a- anmälningar på rätt beslutsnivå. Det ser vi som något väldigt positivt. ”Närhet till beslutsnivån har stor betydelse för arbetsmiljön” Malin Lindgren Bakjoursuppdrag i vårdplatsbristens Sverige. 19 Sjukhusläkaren 7/2015 TEMA: ARBETSMILJÖ www.sjukhuslakaren.se ”Det gör mig riktigt arg!” Socialstyrelsens förre chef Lars-Erik Holm berättar hur upprörd han är av sjukhusledningarnas mantra att bristen på vårdplatser inte är patientfarliga Efter snart 20 år som generaldirektör – först på Statens strålskyddsinstitut och sedan Socialstyrelsen – försöker nu Lars-Erik Holm ta det lugnt och landa en smula och kanske till och med börja arbeta lite som doktor. t Lars-Erik Holm har just kommit hem från Spanien. Det är inte ens en månad sedan han lämnade över generaldirektörsposten på Socialstyrelsen till Olivia Wigzell. Men även om han påstår att han ska vara ledig och sunt egoistisk ett tag framöver så glöder engagemanget för svaga och marginaliserade patientoch brukargrupper såväl som för rätten till jämlik vård, arbetsmiljön i hälsooch sjukvården och uppenbara hot för patientsäkerheten. – Det gör mig riktigt arg! säger LarsErik Holm. När sjukhusens överbeläggningar och bristen på vårdplatser tas upp i allmänna medier och personalen beskriver situationen som ohållbar för både de anställda och för patienterna, står det 20 ofta en sjukhusdirektör i TV och försäkrar tittarna om att patientsäkerheten inte är hotad. – Man säger det som ett mantra. Jag tycker att man ärligt borde redovisa vilka konsekvenser det här har, säger Lars-Erik Holm. En arbetsmiljöenkät som Karolinska universitetssjukhusets läkarförening gjorde i våras visade att nästan fyra av fem läkare har handlagt en eller flera patienter på ett icke tillfredsställande sätt på grund av vårdplatsbristen det senaste året. Hälften kände till en eller flera patienter som lidit skada på grund av vårdplatsbristen det senaste året. Verkligheten filtreras – När får politikerna veta detta? De har ett filter av tjänstemän som säger att patientsäkerheten inte är hotad, säger han och tillägger: – Och den är inte bara hotad, skador har redan uppstått. Han säger att man borde granska på vilket sätt vården gör sina riskanalyser när man skär ner på vårdplatser och personal för att se vilka konsekvenser åtgärderna får för patienterna? Är det på chefsläkarnivå eller är man verkligen »nere på golvet«? Men fram till 2103 var Socialstyrel- sen tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvården och inte heller då skedde någon förbättring, fast Lars-Erik Holm säger att man jobbade hårt med överbeläggningar och vårdplatsbrist. – Vi gjorde oss impopulära hos landstingsledningarna genom att lyfta fram frågan. När vi hade tillsynen så förelade vi till exempel Stockholms läns landsting med vite på en halv miljon och fick rätt i förvaltningsrätten. – Och när dåvarande socialminister Göran Hägglund sa att överbeläggningarna var en av de största patientsäkerhetsriskerna, då tänkte jag att nu har droppen urholkat stenen, nu händer det något. Men det är fortfarande jättetrångt på sjukhusen. Den 1 juni 2013 flyttade tillsynen över till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Lars-Erik Holm tycker att det har tystnat när det gäller överbeläggningar. – Men det kan vara att det inte skapar samma rubriker längre, jag har ingen insyn i vad som görs i tillsynen. En annan sak som Lars-Erik Holm tycker är problematisk, men som egentligen inte har varit Socialstyrelsens område är kompetensförsörjningen. Bristen på läkare och sjuksköterskor. Men egentligen råder ingen brist, www.sjukhuslakaren.se OM LÄKARBRISTEN OCH SJUKSKÖTERSKEBRISTEN: ”Vi har aldrig haft så många läkare och sköterskor! Problemet är att de inte vill jobba med landstingen som arbetsgivare”. menar Lars Erik Holm. – Vi har aldrig haft så många läkare och sköterskor! Problemet är att många inte vill jobba med landstingen som arbetsgivare. – På vilket sätt används min kompetens? På vilket sätt kan jag påverka utvecklingen och bli delaktig? Har jag redskap att utföra min verksamhet på bästa sätt? Lars-Erik Holm menar att de oklara eller nekande svaren på dessa frågor är en av förklaringarna till att personalen flyr: Att man åker till Norge och jobbar handlar inte bara om lönen utan om att man inte känner sig sedd eller lyssnad till. Samma sak gäller för dem som väljer att arbeta som stafettläkare. – Om jag ändå inte kan påverka någonting som anställd på en arbetsplats, då tar jag konsekvensen och kommer bara dit som konsult. Då behöver jag inte känna mig ansvarig. Lars-Erik Holm påpekar att i verksamheter som socialtjänsten och hälsooch sjukvården består det verkliga kapitalet av personalen och dess kompetens. – Om man hela tiden accepterar att de erfarna försvinner och nytillflödet består av unga och oerfarna, då har man inte förstått vad som utgör kapitalet i en kunskapsorganisation. Han menar att denna brist på förståelse också avspeglas i arbetsgivarnas syn på fortbildning. – Hur ska personalen kunna vidmakthålla en hög kompetens om den inte får någon fortbildning? Fortsättning nästa uppslag >>> Sjukhusläkaren 7/2015 TEMA: ARBETSMILJÖ Utgångspunkten på den svenska arbetsmarknaden har hittills varit att arbetsgivare och arbetstagarorganisationerna kommit överens om hur man gör med fortbildning. Från och med den 18 januari 2016 ska EU:s förnyade yrkeskvalifikationsdirektiv (2013/55/EU) vara genomfört i medlemsstaterna. Lars-Erik Holm tror att kraven i direktivet kommer att tvinga arbetsgivaren att ta ansvar för fortbildningen. – Idag lyckas man inte få gehör för sina krav på och behov av fortbildning. Ett annat av Lars-Erik Holms hjärteområden är jämlik hälso- och sjukvård. Under hans tid som generaldirektör för Socialstyrelsen har många områden/diagnoser fått nationella riktlinjer och några har hunnit förnyas både en och två gånger. – Det är statens viktigaste redskap för att skapa en evidensbaserad och mer jämlik vård och omsorg. Nu har vi nationella riktlinjer för alla stora folksjukdomar och flera specialitetsföreningar vill att Socialstyrelsen ska utveckla nationella riktlinjer även på deras områden. Efterlevnaden till nationella riktlinjer kan följas i Socialstyrelsens utvärderingar och Öppna jämförelser. Lars-Erik Holm ser Öppna jämförelser som en drivkraft till förändring. – Det skapar ett ägarskap lokalt. Socialstyrelsen visar hur det ser ut, sedan får lokala och regionala grupper fundera på varför och vad man kan göra för att förändra. Nu har Socialstyrelsen tagit ytterligare ett steg och börjat ta fram målnivåer, ett slags lägsta acceptabla nivå som alla måste klara av, för ett antal riktlinjer. – Det har tagits väldigt väl emot av sjukvården som är kompetitiv till sin natur. Den vill lära sig för att förbättra vården. Målnivåerna blir också ett stöd för dem som står för resurserna. Lars-Erik Holm säger att hela konceptet med riktlinjer och Öppna jämförelser har lett till en imponerande förbättring de senaste 6–8 åren. Han säger att hälso- och sjukvården, som ofta beskylls för att hysa ganska tröga system, kan uppvisa snabba förändringar när man sätter fokus på resultaten. – Öppna jämförelser är också en demo22 kratifråga. Att vi kan se vad vi får för våra skattekronor i det egna landstinget eller kommunen och jämföra det med resultaten i andra landsting/kommuner. Trots denna explosion av positiva omdömen låter Lars-Erik Holm riktigt dyster när han säger att den struktur vi har idag inte gynnar hälso- och sjukvård på lika villkor. Han syftar på det kommunala självstyret i de 21 landstingen och de 290 kommunerna. – Alla ska bestämma och utveckla själva. Det är så svårt att få nationell samsyn om vilka åtgärder som behöver göras. Lars-Erik Holm tror inte att antalet landsting/regioner blir färre inom överskådlig tid. – Både Mats Svegfors och Mats Sjöstrands tunga och kloka utredningar har visat på behovet. Men det påverkar många yrkespolitiker som måste göra avkall på sina egna intressen. Det skär genom alla partier. Det är där det tar stopp. Nu har utredarna Barbro Holmberg (S) och Kent Johansson (C) fått klara direktiv av finansdepartementet att föreslå en ny regional indelning som innebär ett väsentligt antal färre län och landsting. Men frågan är om det hjälper. – Nej, ska jag vara ärlig så tror jag inte det, säger Lars-Erik Holm, men tillägger att tiden nog ändå arbetar för frågan. Internt på Socialstyrelsen har det emellertid varit stora förändringar under tiden som Lars-Erik Holm var generaldirektör. – När jag sökte jobbet tittade jag på regleringsbrevet och instruktionen för Socialstyrelsen och det var väldigt rörigt Redan på anställningsintervjun fick han klart för sig att man förväntade sig en förändring i styrningen av verksamheten, den måste bli tydligare. Men att det skulle bli så många förändringar, det visste han inte. – Sedan 2009 har det varit en ständig omorganisation som regeringen har initierat. Vi har haft tio verksamhetsövergångar. Vi har delat myndigheten. Vi har tagit emot verksamheter. Det har tillkommit och försvunnit resurser. Lars-Erik Holm säger att det betyder att inget år har varit jämförbart med föregående år. Att det har varit som att årligen bli chef för en delvis ny myn- www.sjukhuslakaren.se dighet. Men han tycker ändå att slutresultatet har blivit bra. – Det har blivit tydligare ansvarsområden för varje myndighet. Det är inte längre samma överlappning som förr. Tydligare uppdrag gör det också lättare att styra framöver. Under resans gång har det också kommit en del kritik mot Lars-Erik Holms ledarstil. Tidningen Chef beskrev honom som despotisk och gav honom bottenbetyg i en artikel 2011. Under flera år var bloggen Totalstyrelsen aktiv. Där figurerade en rad medarbetare och chefer lätt maskerade till figurer ur sagornas värld. Lars-Erik Holm fick bli den elaka katten Måns, medan den bloggande byrådirektören själv skrev under pseudonymen Gullan. Flera mellanchefer slutade, några under buller och bång. Och tidningarna i branschen hakade på. Lars-Erik säger att det var ett led i att demonisera honom och hade att göra med det mandat han hade att genomföra stora förändringar. – Många som hade fått göra som de ville fick inte längre det. Sådant är aldrig populärt och ofta smärtsamt. Han nämner bland annat att tjänstemännen på Socialstyrelsens tillsyn skulle förändra sättet som man svarade på klagomål. – Jag ville att de skulle sätta sig in i den klagandes ställning och försöka svara på ett sådant sätt att de kände sig sedda och respekterade, även om ärendet lämnades utan åtgärd. Lars-Erik Holm säger att det var en del av en större fråga om vem myndigheten är till för. Han säger att Socialstyrelsen ofta har uppfattats som en sluten borg som ibland fällde ner vindbryggan och skickade ut en föreskrift. Och så bums upp med vindbryggan igen. – Jag ville att vi istället skulle gå från borgen till torgen för att höra vilka problemen är. En annan sak som Lars-Erik Holm har drivit hårt är att Socialstyrelsen ska vara de diskriminerade, marginaliserade, de utsattas röst. Han säger att det inte heller har varit populärt hos alla. – Men för mig var det viktigt, inte minst mot bakgrund av den roll som både Medicinalstyrelsen och Socialstyrelsen www.sjukhuslakaren.se TEMA: ARBETSMILJÖ under första halvan av 1900-talet spelade när det gällde bland annat antisemitism, antiziganism och tvångssteriliseringar. –Vi måste vara medvetna om vår del av den mörka historien under 1900talet och därför är det extra viktigt att vi jobbar med de röstsvaga. Ett kontroversiellt beslut var att stryka flera sexuella beteenden ur diagnossystemet. Så småningom kom också ett riksdagsbeslut om att upphäva kravet på sterilisering i samband med könsbyte, efter att Socialstyrelsen hade utrett frågan och varit pådrivande. Lars-Erik Holm säger att de fanns de som undrade varför myndigheten skulle ägna tid åt en sådan liten grupp, och att det antagligen berodde på att Lars-Erik Holm själv är homosexuell. – Men då har man ju inte förstått varför det här är viktigt. Om vi blir uppvaktade av en grupp som har mycket hög risk för självmord och där vi ser hur samhället hela tiden sätter upp hinder för att de ska kunna leva ett fullgott liv, då tycker jag att det är vårt Sjukhusläkaren 7/2015 ansvar att verkligen försöka göra något. Men Lars-Erik Holm säger också att han fått mycket beröm och stöd för sitt sätt att leda myndigheten, inte minst från den politiska ledningen. – De förstod att det skaver när man förändrar, man hittar sätt att misstänkliggöra den som är förändringsagenten. Men det lugnade ändå ner sig mycket de sista åren, många av dem som var väldigt missnöjda i början flyttade ju på sig. Men det är skönt att slippa den typen av utsatthet nu. Lars-Erik Holm säger att lärdomen måste blir att omorganisationer behöver gå snabbare. – Det sliter så på personalen att mitt i en omorganisation få veta att nästa år kommer en ny omorganisation som vi inte vet vad den kommer att innebära. Under hösten ska nu Lars-Erik Holm ta det lugnt, kanske prova att jobba lite kliniskt på sin mans läkarmottagning – Men framförallt vill jag landa lite. De här åtta åren har tagit kolossalt mycket av min tid. Nu behöver jag rå min egen tid och fundera på vad jag vill göra. Låta den sunda egoismen råda ett tag. Lars Erik Holm har under de senaste åren också haft andra uppdrag. Bland annat ingick han i en internationell kommitté som utredde kärnkraftsolyckan i Fukushima och ledde en internationell kommitté som utvärderade den norska sjukvårdens agerande i samband med terrorattentaten i Norge 2011. Det senaste året har han lett utredningen om beslutsoförmögna personers ställning i vård, omsorg och forskning (SOU 2015:80) och lämnade över den till regeringen den sista september. Han säger att det är möjligt att han så småningom vill göra en utredning igen. Men just nu har han inga offentliga uppdrag kvar. – Jag är ren. Och nu känns det väldigt bra. Sara Gunnarsdoter Läs även intervju med Socialstyrelsens nya generaldirekör Olivia Wigzell på sidorna 28-29 SPECIALISTLÄKARE TILL SOS ALARM DOCTOR Medcura Doctor är exklusiv leverantör av specialistläkare till SOS Alarm och söker från omgående specialistläkare för dag/kväll/natt tjänstgöring dygnet runt. Betald 7 dagars utbildning med start vecka 48. Besök Medcura hemsida www.medcura.se för mer information. Skicka din ansökan till [email protected] Kontakta Niclas Cleverling på 0732-510000 eller via e-post till [email protected] om du har några frågor. 23 Sjukhusläkaren 7/2015 TEMA: ARBETSMILJÖ Studie visar: Allt v låter en ensam i – Ostördhet inget självändamål Geriatrikern Christina Sjöberg varnar för trenden med aktivitetsbaserade arbetsplatser Ett ständigt ifrågasättande av läkarnas behov av en egen expedition med möjlighet till kvalitetsarbete i avskildhet. Det upplever geriatrikern Christina Sjöberg som sitter med i den referensgrupp som behandlar framtida administrativa lokaler i Västra Götalandsregionen. t – Att få boa in sig är ett grund- läggande mänskligt behov. Men också en förutsättning för att läkare ska kunna jobba koncentrerat och diktera med sekretessen i behåll. Man behöver en avskild arbetsplats där man vet att man kan få lugn och ro som säkerställer att ingen som inte har en vårdrelation till patienten får ta del av det man säger. Det här är en fråga som vi inom läkarkåren driver – att man ska ha en egen arbetsplats. Allra helst personlig, men ytan ska åtminstone vara min under mitt arbetspass, säger Christina Sjöberg som är vice ordförande i Göteborgs läkarförening och även ledarmot i Läkarförbundets arbetslivsgrupp. Men det finns många intressen, inte minst ekonomiska, som drar åt andra hållet, menar hon och berättar hur hon har märkt att många arbetsgivare inom vården just nu sneglar mot aktivitetsbaserade arbetsplatser som kan delas av flera så att ytan utnyttjas tillfullo. – I referensgruppen håller vi på att ta fram ett principprogram där det står att man ska tillgodose behovet av avskildhet och tystnad. Man betonar att det är verksamheten och medarbetarnas behov som ska styra. Referensgruppen består av både fackliga representanter, företagshälsovården, arbetsgivarrepresentanter samt representanter från regionens fastighetsföretag, Västfastigheter. 24 www.sjukhuslakaren.se – Den skapades därför att det ska byggas ett nytt Regionens hus med administrativa arbetsplatser för 900 personer i Göteborg och ett annat i Skövde. Men också för att ta fram ett generellt program för hela regionen. Arbetsgivaren har sett det här med aktivitetsbaserade arbetsplatser och tycker att det är tilltalande koncept. I en nyligen publicerad rapport från Chalmers; Administrativa arbetsplatser inom vården och dess förvaltningar har man följt både läkare och sjuksköterskor och klockat hur mycket tid de lägger på administration samt hur mycket deras arbetsplats utnyttjas, berättar Christina Sjöberg. – Rapporten visade att vårdpersonalen utnyttjade samtliga administrativa arbetsplatser till i genomsnitt 30 proent i den direkta och indirekta vårdmiljön och det är ju jättemycket! Speciellt med tanke på att man inte bara administrerar. Men en av rapportens slutsatser är att fler arbetsplatser ska ligga mer vårdnära och den åsikten delar jag så tillvida att läkarexpeditionerna inte ska ligga i andra änden av sjukhuset men de ska helst inte ligga inne på avdelningarna. Just den aspekten – att läkare ofta ser en fördel i ett visst avstånd till en vårdavdelning på grund av möjligheten till ostört arbete och en mer fysisk sammanhållning i läkargruppen – missas lätt i en rapport skriven av ickevårdpersonal, menar Christina Sjöberg. – Det kan bli tufft för oss att försvara den egna rummen i framtiden. Många ser det som en statussymbol att läkarna ska sitta för sig själva men det är viktigt att få fram att det inte är det det handlar om. Malin Lindgren Det blir allt vanligare att en ensam individ – inte sällan läkare – får stå själv och ta alla smällar när mediedrevet drar igång. Men skulden för att det blir så ligger inte alltid hos media utan ofta hos organisationen bakom individen, enligt en studie från bland annat Göteborgs universitet. t – Medias roll har förändrats och blivit allt mer pressad. Det gör att behovet av att förenkla historien har ökat. Samtidigt väljer organisationerna som media vill skriva om att putta fram en ensam individ som får svara på alla frågor. Det säger Maria Wramsten Wilmar, legitimerad psykolog och en av fyra personer bakom rapporten ”Ledarskap i vården: Att möta media och undvika personfokuserade drev”. Genom att intervjua 27 chefer inom hälsooch sjukvård och kommunal omsorg, samt ett 20-tal av deras överordnade, kollegor, anhöriga och i vissa fall informatörer, har man skapat sig en tydlig bild av det personfokuserade drevets mekanismer och hur man reagerar när man blir utsatt. – Det inledande kriteriet för att vara med i studien var att man var chef och hade varit utsatt för ett negativt fokus. En del av dem var läkare, men inte alla. Sedan kompletterade vi med positiva intervjuer där det hade gått bra. Vi gick inte in och gjorde någon egen bedömning av om det rörde sig om ett drev eller inte – utan det var chefernas egen upplevelse som avgjorde. Det man kunde se tydligt i rapporten var att individen som utsattes för det mediala fokuset ofta blev lämnad väldigt ensam. – Det som händer då är att individen som puttas fram blir väldigt stressad och mindre nöjd över det som kommer ut. Tendensen i många ledningsgrupper är att se på problemet som att det var den enskilde chefen som var helt ansvarig, inte gruppen eller organisationen som helhet. Konsekvensen blir en rädd organisation med en stor rädsla inför att fatta kontroversiella beslut och bli ”offrad” på detta sätt till allmänhetens beskådan. www.sjukhuslakaren.se TEMA: ARBETSMILJÖ Sjukhusläkaren 7/2015 vanligare att rädda organisationer individ ta smällen då mediedrevet går – Jag har träffat en del läkare som har blivit rejält utsatta. Det är viktigt att poängtera att de som ingick i vår studie inte har gjort något juridiskt fel. De är inga brottslingar, utan det handlar ofta om att de har verkställt ett politikerbeslut eller får stå till svars för medicinska bedömningar. Är det chefen själv som varit behandlare är de ofta så skärrade själva att de inte är bäst lämpade att möta media. En av rapportens slutsatser är att det i en sådan situation är betydligt vettigare att låta någon annan med motsvarande kompetens svara på medias frågor. – Av sekretesskäl är det ändå väldigt sällan att det går att gå in på detaljer kring patienten och därför kan någon annan chef med erfarenhet av motsvarande förlopp lika gärna ta frågan, menar Maria Wramsten Wilmar. – Handlar det inte om en medicinsk bedömning kan en kommunikatör eller överordnad vara den som möter media. Svaren skall i möjligaste mån ges på organsiationsnivå och inte på person- nivå, anser hon. – En del kommunikatörer har en spretig kompetens eller är mer administratörer, men en del kan det här hur bra som helst – de har kanske själva en bakgrund som journalist. Som läkare kanske man lätt frågar sig – har de verkligen sakkunskapen? – och nej, det kanske de inte har – men de vet hur media fungerar och kanske kan en informatör ihop med chefen göra det bästa jobbet? När Maria Wramsten Wilmar (bilden) frågade personerna som ingick i studien vilket stöd de hade fått, tittade många av dem förbryllat på henne, berättar hon. – Det ingick sällan i en handlingsplan att de skulle få stöd av någon som hjälpte dem att bibehålla sin beslutskraft. De fick stå väldigt, väldigt ensamma och skapa en helt egen strategi, i stället för att ha organisationen bakom sig som stöd. En av de saker som förvånade Maria Wramsten Wilmar mest under arbetets gång var hur svalt intresset från kollegor som själva hade utsatts för mediedrev tidigare verkade vara inför att stötta utsatta kollegor. – Jag trodde att man skulle vara mer mån om att stötta andra men så var det inte. Inställningen verkade vara att ”de får klara sig lika mycket själva som jag fick”. Det är en kultur som finns på många håll inom hälso- och sjukvården. ”Om jag klarade det så ska väl de också göra det”. Men vårt främsta budskap är behovet av att lyfta upp kommunikatörernas roll, normalisera och sätta in stödåtgärder för att bibehålla beslutskraften hos den som är utsatt. Malin Lindgren Fotnot: I forskningsprojektet om mediedrev deltog förutom Maria Wramsten Wilmar från Götebogrs universitet även Lotta Dellve, professor från Högskolan i Borås/KTH, Gunnar Ahlborg dr, PhD från Institutet för stressmedicin, samt Christian Jacobsson leg. psykolog och PhD. ”Jag hade önskat att jag fått hjälp av externa experter med kunskap om mediedrev” Ovissheten var värst – vad skulle skrivas nästa dag och hur skulle det vinklas? t Sjukhusläkaren har pratat med en läkare som har varit utsatt för mediedrev. Först hade det skrivits positivt i lokaltidningen om verksamheten som läkaren var involverad i. Men sedan började grävande journalister ifrågasätta saker, han blev anmäld till IVO och uthängd i pressen med både namn och bild. – Det var såklart väldigt påfrestande. Både för mig personligen men även för hela verksamheten. Arbetet är en väldigt stor del av livet. Läkaren beskriver stress, oro och sömnlöshet. Och en känsla av att vara bakbunden av sekretessen och inte kunna värja sig mot det som skrevs. – Jag kunde ju ofta inte kommentera eller svara på det som rörde enskilda patienter även om jag visste att vissa av uppgifterna som journalisterna hade fått var felaktiga och att innehållet var kraftigt vinklat. Det jag var mest rädd för var att yngre kollegor skulle påverkas av skriverierna. Vi befann oss på framkant i utvecklingen och jag ville att andra skulle kunna jobba likadant. Skriverierna väckte mycket uppmärksamhet, både på sjukhuset och i hela landstinget, berättar läkaren. Även facket blandades in. – Jag fick en hel del stöd och min arbetsgrupp var enig vilket var a och o. Men de var inte så erfarna när det gällde mediedrev mot individer. Även om kommunikationsavdelningen la ner mycket tid och energi på att bemöta det här så är det ju inte alltid ens egna intressen och sjukhusets intressen går hand i hand. I stället önskar läkaren att han hade kunnat få hjälp utifrån av externa experter med evidensbaserad kunskap kring just mediedrev. – Om ett landsting har begränsad kunskap behöver de ju inte uppfinna hjulet igen. Både landstinget och sjukhuset skulle behövt vila på någon annans erfarenheter och haft ett bredare perspektiv. Det här är ett arbetsmiljöproblem som faktiskt kan drabba precis vem som helst inom läkarkåren. Stödet från facket lämnade också övrigt att önska, menar läkaren. – Jag hade verkligen uppskattat om de hade haft ett ombud med kunskaper om mediedrev eller liknande men det fanns inte. Men egentligen hade det räckt om någon bara hade ringt och frågat hur det var med mig och uttryckt sitt stöd i den situationen som jag befann mig i. 25 Sjukhusläkaren 7/2015 47 insamlade miljoner på ett år – bara i Sverige. • Den medicinska hjälporganisationen Operation Smile har vuxit enormt under sina fem år i landet och volontärerna står på kö för att få åka. • 70 procent av de insamlade medlen kommer från privatpersoner. Övriga medel kommer i första hand från Postkodlotteriet och andra traditionella insamlingskanaler, säger Cajsa Wiking, som är generalsekreterare på Operation Smile. • Läs en intervju med henne på Sjukhusläkaren.se E TEMA: UTBLICK | ATT VARA VOLONTÄR Hon opererar fram leenden i tredje världen tt sätt att få perspektiv på vardagen och samtidigt på kort tid rädda ett stort antal missbildade barn och vuxna från ett liv i marginalisering. Spaltkirurgen Petra Peterson har precis slutfört sitt tredje volontäruppdrag för Operation Smile. Det har gått ungefär ett år sedan Petra Peterson träffade den lilla flickan Joyce sist. Då var hon bara fyra månader och en av dem som fick sin läpp-käkgomspalt korrigerad på ett sjukhus i staden Tamatave på Madagaskar. Ännu en gång har Operation Smile fått låna några operationssalar och en vårdavdelning och utrustat dem för att kunna genomföra ett hundratal operationer – och Petra Peterson ingår i operationsteamet. Med glädje kan hon konstatera att läppen har läkt fint och att det denna gång är gommens tur. – Jag hade sagt till Joyce mamma Nina att hon behövde den här andra operationen också för att talet ska bli normalt. De hade färdats hela familjen i nästan ett dygn för att komma till kliniken. Det kändes otroligt bra att få den kontakten och det blev ett väldigt starkt möte. Trots att jag befann mig så långt hemifrån var det här inte ett engångsjobb – det gick att få långsiktighet också. 26 www.sjukhuslakaren.se Och de starka mötena med människorna i tredje världen har hunnit bli många för kirurgen Petra Peterson vid det här laget. Nyss hemkommen från sitt tredje uppdrag för hjälporganisationen Operation Smile är hon åter tillbaka i vardagen som plastikkirurg på Karolinska. Men allt är ändå inte riktigt som före resan. Ger perspektiv på tillvaron – Ens egen lilla verklighet är ganska begränsad. Att jobba för en hjälporganisation har gett mig perspektiv på tillvaron och vardagen i övrigt. Man får upp ögonen för hur illa det faktiskt är ställt på andra ställen i världen. Jag är definitivt lite mindre gnällig när jag kommer hem från ett uppdrag. Petra Peterson var nästan färdig öron, näsa, hals-läkare när hon fick möjlighet att flytta över till plastikkirurgi efter en randning. I dag är hon dubbelspecialist med spaltkirurgi och ansiktsmissbildning hos barn som sin främsta inriktnining. – Jag har varit färdig specialist sedan 2009 men som spaltkirurg är upplärningsperioden väldigt lång. För att upprätthålla sin skicklighet behöver man operera omkring 40 fall varje år och på Karolinska har vi bara mellan 50 och 60 fall totalt per år. Det gör att det tar väldigt lång tid att bli skicklig. Men att ge sig ut i världen för att öva var det absolut inte tal om när hon valde att åka i väg till Madagaskar den där första gången, berättar Petra Peterson. Tvärtom. – Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att åka i väg på uppdrag av Operation Smile via en kompis här på Karolinska. Till en början var jag lite tveksam om jag skulle klara av det. Men då fick jag möjlighet att åka till ett utbildningscenter i nordösta Indien där jag opererade och kände efter att det här verkligen var något för mig. En resa med Operation Smile inleds med att man paras ihop med cirka 50 andra volontärarbetare i ett team bestående av kirurger, narkosläkare, narkosjuksköterskor, operations-och avdelningssjuksköterskor, tandläkare, barnläkare, lekterapeuter och logopeder, samt administrativ personal som tillsammans packar upp den utrustning som skeppats till platsen från Sydafrika eller direkt från Operation Smiles huvudkontor i Northfolk. Sedan träffar teamet alla patienter som kommer till sjukhuset under två dagar för screening och operationsprioritering, berättar Petra Peterson. Det kan komma väldigt många – man vet inte riktigt på förhand. Barn och vuxna med läppspalt Sjukhusläkaren 7/2015 www.sjukhuslakaren.se Petra Peterson och patienten Joyce, 15 månader gammal, som hon opererat två gånger på Madagaskar. Operationer som förändrar Joyce framtid. Foto: Zute Lightfoot är de som prioriteras som nummer ett och sedan kommer gomspalt hos barn. Men ibland tvingas man också neka patienterna en operation, berättar Petra Peterson. Det kan bero på att det inte alls rör sig om någon spalt eller på att patienten är för liten eller undernärd. På tredje dagen är så operationsprogrammet sammanställt. Då meddelas patienterna en och en om de kan få en operation via Operation Smile eller ej. – Det är tidsödande men känns samtidigt viktigt – speciellt för de patienter som inte får någon operation. Efter det följer fyra och en halv intensiva operationsdagar. Under den tiden hinner teamet med att operera mellan 100-150 personer. Den senaste gången blev det 118 patienter på fem - sex operationsbord då en del av de vuxna gick att opererera i lokalbedövning. Utbildar även lokala kirurger Även utbildning av lokala kirurger ingår i uppdraget. Sist var det hela sex stycken. – Målet är att de ska bli självförsörjande på sikt och det känns naturligtvis extra roligt. I Guwahati i Indien har Operation Smile lyckats lära upp kirurger, narkosläkare och övrig personal så att de idag klarar sina operationer helt själva. När Petra Peterson ger sig ut på uppdrag av Operation Smile får hon ingen löneersättning alls av organisationen. Men de står för resor, mat och uppehälle. – Det är väldigt olika runt om i landet hur det fungerar – man får komma överens med sin arbetsgivare. Jag vet de som delvis får betalt av sin arbetsgivare under tiden de är borta – andra tar ut komp. Flera av sjuksköterskorna och narkosläkarna jag har träffat där nere har valt att åka på sin semester. Petra Peterson känner sig väldigt lyckligt lottad som har möjlighet att regelbundet ägna sig åt volontärarbete av det här slaget, berättar hon. Målet är att resa ut i världen och operera minst en gång om året. – Jag ser det som en förmån och tror att det även påverkar mina barn på ett positivt sätt. Jag brukar säga att de lånar ut mig några dagar om året till andra barn som behöver mig och jag hoppas att de också känner sig delaktiga och förstår mitt val. Kanske kan det väcka en liknande solidaritet i dem – att det är viktigt att ställa upp med det man kan när man kan. Även kollegorna och medarbetarna på hemmasjukhuset Karolinska har engagerat sig mycket i resorna, berättar Petra Peterson som gärna håller dragningar med power point i fikarummet när hon kommer hem. – Flera har donerat pengar och saker och uttrycker att de skulle vilja vara där själva. Det går helt enkelt inte att vara oberörd inför den skillnad vi gör för människorna där, säger Petra Peterson och återkommer till berättelsen om den lilla flickan hon opererade under sin senaste resa. – Hennes ärr syns knappt idag och hennes framtid kommer att bli helt annorlunda. Många av barnen som lider av gomspalt blir så retade i skolan att de inte kan gå dit. För dem väntar ett liv i marginalisering där hela familjen får det svårt på grund av barnets missbildning. Det ger mig oerhört mycket att få vara med och förändra någons liv på det här sättet. Att kunna erbjuda de här människorna något som de aldrig skulle ha råd med eller få möjlighet till annars. Malin Lindgren 27 Olivia W ska öppna för Social ”Alldeles för lite a som finns når ut ti Olivia Wigzell är en riktig förvaltningsräv som prövat på de flesta poster inom svensk hälso- och sjukvårdsstyrning. Som landstingsråd (S), som utredare i Ansvarskommittén, som expert i ESO-rapporten om hälso- och sjukvården, som förbundssekreterare på Vårdförbundet, enhetschef på Socialstyrelsen, departementsråd på Socialdepartementet och som Sverigerepresentant i OECD:s högnivågrupp för hälsa. Bland annat. Foto: Ann-Sofi Rosenkvist S edan den 1 oktober är Olivia Wigzell generaldirektör för Socialstyrelsen. Ett tungt och omfattande uppdrag som hon meriterat sig för genom sin stora erfarenhet av sjukvårdsfrågor, både som politiker och byråkrat. Och trots att hon går i mammas fotspår när hon tillträder ett ämbete som även hennes mamma (Kerstin Wigzell) har haft förnekar hon bestämt att hon »gjort en Bush«. (Sjukhusläkaren tänker på de två amerikanska presidenterna, far och son Bush). Hon skrattar åt jämförelsen och påpekar att det ändå finns en del skillnader. – Släktförbindelser kan vara är en tillgång i amerikansk politik. Men så är det inte i svensk förvaltning. Det är bara cv:n som spelar in och referenserna. Olivia Wigzell har verkat länge i 28 hälso- och sjukvårdssfären. Hon kommer direkt från generaldirektörsposten på Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU. Olivia Wigzell säger att det har varit bra att lära sig hur man sköter en myndighet på SBU. – Det är också väldig bra att ha varit på en annan myndighet i den här kretsen. Jag har med mig allt det SBU arbetade med när det gäller vetenskaplig evidens, som ska bli grund för rekommendationer och riktlinjer och vägledningar från bland annat Socialstyrelsen. Hon vill börja med att genomlysa Socialstyrelsen från ett utifrånperspektiv och analysera vilka behov kommunerna och landstingen, professionsgrupperna, brukarna och patientgrupperna har. Men hon vill också berätta vad Socialstyrelsen har att erbjuda. – Socialstyrelsen har både kunskap och kunskapsmaterial som är ganska undangömd. Det är en stor mängd som kommer till för lite användning. En stor utmaning är hur allt kunskapsmaterial som produceras på myndigheten ska nå ut och kunna leda till förändring och förbättring. Olivia Wigzell säger att det inte räcker med att leta efter lösningarna på själva Socialstyrelsen. – Man behöver samarbeta med alla andra aktörer. Där är det bra med min bakgrund, jag har varit på många olika ställen, har ett stort nätverk och kan få till stånd de samarbetena och analyserna. Olivia Wigzell tycker dock och att vissa av de nationella riktlinjerna verkligen har nått ut och kunnat göra skillnad, till exempel de för strokesjukvård. – Riktlinjerna har varit viktiga för att de har lyft prioriteringar också på TEMA: SOCIALSTYRELSEN Wigzell a nya vägar lstyrelsen av den kunskap ill vården” politisk nivå och lett till för evidensbaserade insatser. Men det finns fortfarande många frågetecken kring riktlinjerna. Alltifrån om de ska var mer lika behandlingsrekommendationer och vårdprogram eller om de kanske bara ska omfatta sådana prioriteringar som sker på politiskt nivå eller väldigt hög nivå hos hälso- och sjukvårdshuvudmännen. Ett utvecklingsarbete pågår just nu för att anpassa dem till primärvården, ett annat för att öka patienters delaktighet. Olivia Wigzell menar att de nationella riktlinjerna är en av förutsättningarna för en evidensbaserad, likvärdig och säker vård. Regionalt tycker hon också att det tagits steg mot en jämlikare vård utifrån riktlinjerna och Öppna jämförelser, men hon menar att det finns andra dimensioner som är svårare att komma åt, bland annat variationerna inom landstingen som ofta är stora. – Och även om vi skulle slå ihop verk- Sjukhusläkaren 7/2015 samheterna till ett landsting så skulle vi ha lägger så mycket tyngd på dokumentafortsatta problem med ojämlikheten som tionen som i dag. Vitsen är att mäta har att göra med socioekonomisk faktisk kunskap, säger Olivia Wigzell. bakgrund, utländsk eller svensk bakgrund, En bred förfrågan har gått ut till funktionsnedsättning eller inte. landets lärosäten. Arbetsgivare och proOlivia Wigzell säger att vi idag saknar fessioner inom hälso- och sjukvården metoder att jämföra till kommer också att exempel bemötande eller behöva delta i Lyssna till en längre hur våra hälso- och utformning av kunpoddintervju med sjukvårdsystem är struktu- Olivia Wigzell skapsprov och prakrerade. tikmöjligheter. på Sjukhusläkaren.se En helt annan stor – Dialogen med uppgift och utmaning som professionerna är hela Sverige står inför är väldigt viktig, det vill flyktingsituationen. Socialjag betona. Sjukhuslästyrelsen är involverad i karna är ju de som till bland annat vägledning och stor del medverkar i stöd till hälso- och sjukvårpraktikperioderna och den och för socialtjänstens tillsammans med dem arbete med ensamkomvill vi utforma vad mande flyktingbarn. som ska bedömas och Men Socialstyrelsen vad som krävs. hanterar också legitimatioJust nu diskuteras ner till människor som en praktik på mellan kommer från tredje land. två och sex månader. Olivia Wigzell säger att – Det gäller att många av dem som flyr till också få tillgång till Olivia Wigzell beskriver sig som en Sverige just nu har snabb undervisning resultatinriktad, målmedveten och högskoleutbildningar, utan långa ställtider. bland annat till vårdyrken. passionerad tjänsteman och hon Vi har nu bjudit in liksom bubblar av genuin glädje över Men det är långt ifrån sitt nya uppdrag som generaldirektör Västra Götalandregioalltid som alla dokument nen som jobbat snabbt på Socialstyrelsen. kommit med i flykten, och och systematiskt med inledningsvis saknas förstås det svenska att identifiera kompetenser, handledare språket. och provtjänstgöring för att validera komOlivia Wigzell säger att myndighetens petens för specialistutbildade läkare. handläggningstider just nu är oacceptaOlivia Wigzell har själv ett starkt belt långa. Regeringen har ett krav på engagemang i internationella frågor och Socialstyrelsen att vidta åtgärder för att de säger att Sverige har mycket att bidra ska kortas och inför nästa år satsar regermed i en värld som bygger mycket på ingen 65 miljoner för att Socialstyrelsen migration: till exempel hur man arbetar ska kunna korta handläggningstiderna för evidensbaserat och personcentrerat och validering av examensbevis inom legitiför en ökad jämlikhet. Men Sverige har merade yrken. Det handlar framför allt också mycket att lära, till exempel att om läkare men även sjuksköterskor. bygga primärvården lika effektiv som Olivia Wigzell är helt med på att det barn- och mödrahälsovården och hur vi är nödvändigt men säger att hon ännu är fördelar arbetet mellan sjukhus och för ny på sin post för att veta hur. öppenvård. Sverige blir också alltmer – Men vi måste göra det genom att internationellt även inomlands till följd samverka med landstingen. För att skaffa av den stora immigrationen. sig svenskkunskaper är det bra att vara i – Vi måste öka kompetensen när det arbetslivet. Man kan kanske inte bara gäller att bemöta och behandla vissa läsa sig till språket. Provtjänstgöring och typer av problem som inte tidigare har andra liknande lösningar är viktiga varit så vanligt förekommande här. frågor som landstingen förfogar över. Det finns alltså en hel del utmaningar Planen är att förenkla och utveckla för Olivia Wigzell att ta sig an på Socialvalideringssystemet. styrelsen. Sara Gunnarsdotter – Vi vill hitta ett system som inte 29 Sjukhusläkaren 7/2015 TEMA: PATIENTKLAGOMÅL www.sjukhuslakaren.se KLAGOMÅLSUTREDNINGENS SÄRSKILDA UTREDARE VILL MODERNISERA SYSTEMET: – Patienterna ska slippa frustrerande och omfattande byråkrati Vårdgivarna får ett större ansvar för att hantera patienters klagomål och patientnämnderna ska rekommendera förbättrande åtgärder för verksamheterna. Det kommer Klagomålutredningen att föreslå i sitt slutbetänkande i slutet av året. t Klagomålsutredningens uppdrag är att ge förslag på hur hanteringen av klagomål mot hälso- och sjukvården kan bli mer ändamålsenlig. Idag får patienterna endast undantagsvis svar på sina frågor om en händelse som de har anmält och deras klagomål och synpunkter används sällan för förbättringar och utveckling av vården. Klagomålsutredningens särskilda utredare Anders Printz (bilden) säger att det dels handlar ett systemproblem, att hälsooch sjukvården generellt är dålig på att använda erfarenheter för förbättringar. – Och dels handlar det om ett kulturproblem att patienterfarenheter värderas ganska lågt. Den attityden finns både i hälso- och sjukvården och i myndighets-sfären. 30 Förra året tog Inspektionen för vård och omsorg (IVO) emot 6 832 klagomål på hälso- och sjukvården från patienter/närstående. En tredjedel av klagomålsärendena tog långt över ett år att handlägga. Klagomålsutredningen ska lägga fram sitt slutbetänkande i december, men många av förslagen fanns med redan i delbetänkandet som kom i våras. Enligt utredningens förslag ska IVO även i fortsättningen hantera klagomål från enskilda, men de måste först ha vänt sig till patientnämnden eller vårdgivaren med sina frågor och synpunkter. – IVO kommer fortfarande ha huvudansvaret för att utreda klagomål som handlar om situationer som har fått allvarliga konsekvenser för patienten, säger Anders Printz. Han menar att utredningens förslag stärker IVO:s skyldigheter genom att kräva att IVO ska uttala sig om en handläggning som det klagas på strider mot lagen eller någon föreskrift. – Vi förtydligar deras uppdrag att avgöra vad som kan vara rätt eller fel. Idag finns en bestämmelse att IVO kan avstå från att utreda en anmälan om klagomålet saknar direkt betydelse för patientsäkerheten, och om det saknas skäl att överväga åtalsanmälan. Det innebär att ungefär 40 procent av de enskilda ärendena avslutades utan utredning. Den utredningsskyldigheten begränsas enligt utredningens förslag ytterligare och det blir tydligare var gränsen för utredningsskyldigheten ska gå. – Idag vänder man sig med alla olika typer av klagomål till IVO och står sedan i årslånga köer för utredning. Men en del av ärendena är av den karaktären att vårdgivaren skulle kunna hantera dem inom ett par dagar om patienten vände sig dit, säger Anders Printz. Och just att vårdgivarna aktivt ska ta emot klagomål, besvara dem och hantera dem i verksamheten blir enligt Klagomålsutredningens förslag en av de stora skillnaderna jämfört med nuvarande system, något som presenterades redan i delbetänkandet. – Vår utgångspunkt har hela tiden varit att den aktör som är bäst på en sak också ska vara den som gör den, säger Anders Printz. Han menar att en statlig tillsynsmyndighet som IVO är bäst på att avgöra allvarliga situationer som måste utredas och granskas, medan det i andra ärenden som rör till exempel kommunikation och bemötande kan få helt motsatt effekt – Då får man inte alls svar på de frågor man hade, för att det kan vara ganska svårt att bedöma sådant som har med samspelet mellan vårdpersonal och patienter att göra. Det måste hanteras i vården. Lagförslaget Enligt lagförslaget måste vårdgivaren som får ett klagomål svara på vad som har hänt, varför det hände och vad man ska göra för att det inte ska hända igen. Och så ska patienten kunna lämna synpunkter på svaret. Vårdgivarna blir skyldiga att svara skyndsamt på klagomål från patienter/närstående. Det betyder enligt Anders Printz några dagar, kanske några www.sjukhuslakaren.se TEMA: PATIENTKLAGOMÅL veckor i svårare ärenden. – Det här handlar om att från årslånga väntetider på IVO få snabba svar på något som har hänt. Anders Printz tror dock inte att IVO:s handläggningstider av klagomål kommer att minska, men menar att det kanske inte heller är helt avgörande, för det myndigheten kommer att ägna sig åt är de mest komplexa och svåra fallen. – Det är rimligt att det tar tid att utreda allvarliga vårdskador. En missnöjd patient/närstående kan också gå till patientnämnden med sina synpunkter. Patientnämnderna ska inte utreda utan stötta patienten Patientnämnden får enligt förslaget ingen utredande funktion i förhållande till patienternas klagomål, utan deras roll blir att stödja patienterna och säkerställa att de får sina svar från vårdgivaren, som också kommer att få en skyldighet att bistå patientnämnderna i den processen. Nytt i Klagomålsutredningens slutbetänkande blir enligt Anders Printz ett förslag att patientnämnderna får i uppdrag att analysera innehållet i klagomålen som kommer in till dem. Patientnämnder kan också ta in synpunkter som har kommit till andra instanser och också diskutera med till exempel patientorganisationer. Sedan förväntas patientnämnderna utifrån sina analyser kunna ge förslag på hur vårdgivarna bör styra och förändra verksamheten i en annan riktning för ökad patientsäkerhet och bättre bemötande. När slutbetänkandet lämnas i december kommer utredningen också med ett förslag till finansiering av vårdgivarnas och patientnämndernas utökade ansvar. – Idag användes för stor del av resurserna i det samlade klagomålssystemet på en klagomålshantering på IVO som Sjukhusläkaren 7/2015 inte tillgodoser patienternas behov eller svarar på deras frågor. Det är utgångspunkten. Anders Printz påpekar att alla förslag som utredningen lägger handlar om att patienternas röst ska värderas högre. Han tror att det på sikt kan leda till en kulturförändring – Genom att säkerställa att det är på vårdgivarnivå som man möter synpunkter och upplevelser tycker jag att vi lägger grunden för ett system som kan hantera pålästa patienter som har höga krav. Anders Printz kallar det för ett modernt sätt att möta starka patienter, och på så sätt slippa deras frustration i ett omfattande byråkratiskt system. – Poängen är att patienten ska få snabba svar och att man ska använda patienternas erfarenhet i kvalitets- och utvecklingsarbetet. Sara Gunarsdotter De flesta av patienternas klagomål handlar om vård och behandling Varje år vänder sig tiotusentals patienter till bland annat IVO och patientnämnderna med klagomål på sjukvården. t I fjol anmälde 6 832 patienter eller anhöriga till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, att de var missnöjda med vården de fått. Nästan 33 000 gjorde liknade anmälningar till Patientnämnden. Många av anmälningarna överlappar varandra. Enligt IVO:s tillsynsrapport för 2014 utreddes ungefär 60 procent av klagomålen till IVO i sak. I en femtedel av alla beslutade klagomålsärenden riktade IVO kritik mot vårdgivarens och/eller hälso- och sjukvårdspersonalens agerande. Mer än hälften av kritikbesluten gällde klagomål på vård och behand- ling, till exempel komplikationer som inträffat i samband med operationer. Klagomål på felaktiga, uteblivna eller försenade diagnoser stod för 40 procent av anmälningarna som ledde till kritik, och dokumentation och informationsöverföring utgjorde tillsammans ungefär en fjärdedel av alla klagomål som föranledde kritik. IVO kritiserade ofta vårdgivare för dålig kommunikation av olika slag även om det inte var just det som var klagomålets utgångspunkt. IVO menar att bristfällig informationsöverföring, dels mellan patient och vårdkontakter, dels mellan vårdpersonal och mellan vårdenheter leder till att patienter inte känner sig delaktiga i sin vård och behandling. Det leder också till att samordningen för patienter inte har fungerat samt att diagnostisering och vård och behandling har fördröjts. Två tredjedelar av de utredda klagomålen ledde dock inte till någon kritik från IVO. Även bland de ärendena utgjordes lejonparten av klagomål på vård och behandling, samt diagnosticering. Också till patientnämnderna är det i första hand vård och behandling som patienterna klagar på, därefter kommer bristande kommunikation som utgör grund för en femtedel av klagomålen till patientnämnderna. Det framgår av IVO:s sammanstallning av klagomål som inkommit till patientnämnderna under verksamhetsåret 2014. Inom kommunikation rör närmare hälften av klagomålen bemötande. Därefter följer information till patient/närstående och dialog/delaktighet. Patienter och närstående upplever att de får bristande information samt att de inte känner sig delaktiga i vården. Sara Gunnarsdotter 31 Sjukhusläkaren 7/2015 TEMA: PATIENTKLAGOMÅL www.sjukhuslakaren.se Att återfå kontrollen över tarmen och få tillbaka friheten att röra sig obekymrat ute i samhället hade betytt väldigt mycket för Fredrik Hopfgarten, berättar han. Men fortfarande – sex år efter den första operationen – har han inte hamnat rätt i vården och fått de uppföljande behandlingarna. Foto: Stefan Nilsson Han har bollats hit och dit i åratal En ständig rädsla för läckage från tarmen – som komplicerar och begränsar vardagslivet. t Fredrik Hopfgarten har bollats hit och dit i vården och inte fått någon hjälp efter sin canceroperation. Men trots kommunikationsmissar har han ingen energi över till att lämna in något klagomål på vården. År 2009 räddade kirurgerna livet på Fredrik Hopfgarten. Hans maligna tumör i tarmen togs bort och har fick genomgå en operation, cytostatikabehandling och efterföljande strålbehandling. Efter ytterligare några månaders väntan opererade kirurgerna in den stomi han haft på magen i en övergångsperiod. Men någonstans där tog vården slut. Kvar stod en levnadsglad 70-åring med en anal inkontinens som 32 Efter operationen tog vården slut trots svåra inkontinensprobem orsakade ständiga läckage av fukt och lukt och problem med fläckar på kläder. – De sa väl ungefär att ”du får räkna med det” och att strålningen och den omfattande operationen gjorde att det inte kunde bli riktigt som innan. Jag fick uppfattningen av kirurgen som la ner stomin att det här kommer att återgå till det normala om några månader. Men så blev det inte. Läckaget fortsatte vid de mest olämpliga tidpunkter. Att resa och hälsa på dottern i England blev en svår och påfrestande uppgift för Fredrik Hopfgarten som var beroende av att ständigt befinna sig nära en toalett. Livet inskränktes. Även den kortaste tågresa blev en orolig kamp mot tarmens nyckfullhet och Fredrik Hopf- garten tvingades tidvis att blockera tågtoaletten för andra resenärer. Samlivet med hustrun Barbro förändrades betydligt då all form av ansträngning ökade risken för läckage. – Vid operationen skadades nerverna så mycket att funktionen hos slutmuskeln bara är omkring 30 procent i dag. Hela hösten 2010 sökte jag min kirurg för att få besked och hjälp men det blev inget med det. Det visade sig inte finnas några kirurger i Gävleborg som kan göra annat än traditionella operationer som att ta bort tumörer och ordna stomi. Jag var hänvisad till olika former av inkontinensskydd. Men via en stomisköterska i Gävle fick Fredrik Hopfgarten veta att det fanns specialutbildade tarmterapeuter i Uppsala. Han lyckades efter många om och men få en remiss dit och upplevde att han äntligen fick förståelse för den kvarstående problematik som operationerna orsakat. Med hjälp av elektrisk stimulering av slutmuskeln och goda www.sjukhuslakaren.se TEMA: PATIENTKLAGOMÅL råd kändes livet med en läckande tarm något lättare – inte minst mentalt. – Jag fick också veta att jag skulle kunna bli mer permanent hjälpt av sakral nervstimulering – elektroder som opereras in vid ryggslutet och som stilumerar slutmuskeln så att jag kan återfå kontrollen över den. Denna behandling görs endast i Uppsala inom regionen och kön dit är lång. Om jag ska få komma dit krävs det först att min kirurg i Hudiksvall skriver en remiss som ska gå till Gävle och därefter måste de remittera mig vidare till Uppsala. Och från operationsplaneraren där har jag fått veta att det är väldigt hög belastning. Som 70-årig man känner Fredrik Hopfgarten att han vågar bryta tystnaden och tala öppet om sina problem. Men han tänker mycket på sina betydligt yngre olyckssystrar som drabbats av liknande besvär efter exempelvis en komplicerad förlossning. – Som tur är har min hustru förstått och accepterat att det är så här vi har det nu. Att jag kan vakna mitt i natten och upptäcka att det har läckt. Hemma kan vi ta hand om det men är man borta – då är det verkligen inte roligt. Att återfå kontrollen över tarmen och få tillbaka friheten att röra sig obekymrat ute i samhället hade betytt väldigt mycket för Fredrik Hopfgarten, berättar han. Men fortfarande – sex år efter den första operationen – har han inte hamnat rätt i vården och fått den uppföljande operation han anser att han behöver. – Jag har fått uppfattningen om att man lätt blir liggande. Man tillhör ett sjukhus och ska remitteras till ett annat. Kostnader ska godkännas. När man är fri från sin cancer så släpper kirurgerna ansvaret. Problemen är inte längre livshotande. Ingen av mina läkare har till exempel frågat mig hur det står till med sexlivet eller sagt till mig att vända mig till urologen för vidare hjälp. Fredrik Hopfgarten har funderat på att göra en anmälan till IVO eller patientnämnden angående sina problem att hitta rätt i vården. Men han känner att energin tryter. – Beroende på hur du är som person tar ju sånt här mycket kraft och energi. Jag känner att jag kanske gör bättre nytta så här – genom att berätta min historia och engagera mig som patient i mag- och tarmförbundet. Malin Lindgren Sjukhusläkaren 7/2015 ”En patientansvarig läkare hade kunnat göra stor skillnad” Sex år är för lång tid för en patient att vänta på hjälp för postoperativa besvär. En patientansvarig läkare hade minskat risken för kommunikationsmissar av det här slaget. Det menar Elin Karlsson, andre vice ordförande i Sjukhusläkarna. t – Jag har svårt att uttala mig speci- fikt i det enskilda fallet, men jag tror dessvärre inte att det här är något unikt – det finns fler patienter som upplever liknande problematik, säger Elin Karlsson, som själv är kirurg med erfarenhet av de operationer som Fredrik Hopfgarten har genomgått. Efter kirurgi i lilla bäckenet är det väldigt vanligt med läckage och sexuella besvär, berättar hon. Men en pressad verksamhet över hela landet där operationer som inte är akuta har fått stå tillbaka en längre tid gör att man många gånger hinner med själva cancern – men kanske inte omhändertagandet och helheten, menar hon. De styrande saknar kunskap om vad som bör produceras – Verksamheten på många sjukhus är helt enkelt inte rätt dimensionerad. Det handlar i grunden om ett systemfel – att de som leder verksamheten inte har tillräcklig kunskap om vad man behöver producera. Bemanningen är inte dimensionerad efter jobbet som ska utföras utan efter nyckeltal som det är väldigt oklart hur man har kommit fram till från första början. Ett mer uttalat patientansvar med en patientansvarig läkare med möjlighet att följa upp sina patienter hade kunnat göra stor skillnad för personer i Fredrik Hopfgartens sits, menar Elin Karlsson. – Rent principiellt så skulle en PAL många gånger minska risken för kommunikationsproblem. Det handlar ofta om bristande kontinuitet, att informationsöverförningen inte har fungerat och att det därför skapas orimliga förväntningar hos patienten om att allt till exempel ska bli som innan efter en stominedläggning. Att informera är en sak – men man måste också förvissa sig om att informationen har nått fram. Att som läkare bedöma om inkontinensbesvären direkt efter en stomiinläggning blir kvarstående är dock inte möjligt, betonar Elin Karlsson. Upp till ett år kan det handla om innan man hittar funktionen igen och kirurgen kan göra en korrekt bedömning av slutresultatet. – Sex år är givetvis alldeles för lång tid att vänta på hjälp. Men efter en hopkoppling av tarmen i den absolut nedersta biten är det ovanligt att man blir precis som innan. I stället får man sträva efter en acceptabel situation med så lite läckage som möjligt. Målet måste vara en välinformerad patient och ett tillräckligt bra resultat, så patienten tycker det är värt en hopkopplad tarm i stället för stomi, men framför allt en kontinuitet som sträcker sig längre än bara till cancerdelen, säger Elin Karlsson, som även påpekar att de elektroder vid slutmuskeln som Fredrik Hopfgarten just nu väntar på inte är en universalmetod. – Den hjälper inte alla. Det är viktigt att ha provat annat först, till exempel tarmreglerande medel och att kanske ha träffat en bäckenbottenterapeut som man också kan nå väldigt bra resultat tillsammans med. En annan sak som Fredrik Hofgarten verkligen sätter fingret på i sin berättelse är det här med hur ojämlik vården kan vara över landet, menar Elin Karlsson. – Han beskriver sin väntan på att hans eget landsting måste få godkänt av ett annat. De här faktureringssystemen fungerar inte optimalt och resultatet blir en vård för patienterna som inte är jämlik. Malin Lindgren Sjukhusläkaren 7/2015 TEMA: FÖRENINGSNYTT | LEDARSKAP Per Bleikelia, jättestolt ”ansvarig tillrättaläggare” tar emot Sjukhusläkarens Think different-pris 2015. www.sjukhuslakaren.se Foto: Malin Lindgren Chefen som vägrar kalla sig chef fick Sjukhusläkarens Think different-pris Han har väckt uppmärksamhet världen över för sin annorlunda ledarstil. Per Bleikelia, chefen som vägrar kalla sig chef, tilldelades Sjukhusläkarens Think different-pris efter en bejublad föreläsning under Sjukhusläkarnas representantskap. t – Har ni möjligen några lediga ögonläkartjänster hos er? Frågan från en av läkarna i publiken efter Per Bleikelias föreläsning om sitt sätt att tänka kring ledarskap är ett skämt – men säger en hel del om vad han har lyckats förmedla till publiken. Under 34 Se även vår webb-TVintervju med Per Bleikelia på Sjukhusläkaren.se en dryg timme berättade han om sin väg från ett dåligt ledarskap där allt handlade om pengar till att bli den närvarande, inkännande, ”ansvarige tillrättaläggare” han är i dag. – För det är ju det här det handlar om – mötet mellan läkare och patient, säger Per Bleikelia och pekar på en bild som föreställer en ung man i förtroligt samtal med sin läkare. – Mitt uppdrag är att tillrättalägga verksamheten så att det mötet kan bli så bra som möjligt – inget annat! Och att ett så enkelt budskap har fått en sådan enorm uppmärksamhet har han själv svårt att förstå. – Jag har fått ungefär 150 förfråg- ningar om att komma ut och föreläsa om mitt ledarskap bara i år. Både från England och övriga länder i norden. Det är omöjligt för mig att tacka ja till allt för då hade jag haft svårt att vara närvarande på mitt sjukhus, säger han. Men att han tog sig tid att komma till Sverige denna gång är inget han ångrar. – Jag är jättestolt och oerhört tacksam för det här priset. Det betyder extra mycket för mig att få ett pris från en svensk läkarförening. Med under sjukhusläkarnas representantskap var också Hans Rutberg, professor i patientsäkerhet, som även han höll en uppskattad föreläsning om hur patienter kan hamna i kläm i den svenska vården. En föreläsning som fick den norske pristagaren att skaka bekymrat på huvudet åtskilliga gånger. Malin Lindgren Posttidning B. Economique Returadress: Sjukhusläkarföreningen Box 5610 114 86 Stockholm Det handlar om tid. Vargatef® (nintedanib) är en oral trippel angiokinashämmare som i kombination med docetaxel ger en överlevnad på 12,6 månader i andra linjens behandling av adenocarcinom*1. Indikation: I kombination med docetaxel för behandling av vuxna patienter med lokalt avancerad, metastaserande eller lokalt recidiverande icke-småcellig lungcancer (NSCLC) med en tumörhistologi av typen adenocarcinom, efter första linjens kemoterapi. *Jämfört med 10,3 månader för docetaxel i monoterapi. Referens: 1. Reck M et al. Lancet Oncol 2014:15;143–55. Vargatef® (nintedanib), 100 mg och 150 mg, mjuka kapslar. Cytotoxiskt medel, Proteinkinashämmare. Rx, F. Indikation: Vargatef är indicerat i kombination med docetaxel för behandling av vuxna patienter med lokalt avancerad, metastaserande eller lokalt recidiverande icke-småcellig lungcancer (NSCLC) med en tumörhistologi av typen adenocarcinom, efter första linjens kemoterapi. Varningar och försiktighet: Vargatef är kontraindicerat vid jordnötsallergi och sojaprodukter. Diarré, illamående och kräkning var den vanligaste rapporterade gastrointestinala biverkningen, varför noggrann monitorering och behandling är viktigt. Administrering av nintedanib var förenad med en stegring av leverenzymer (ALAT, ASAT, ALP) eller bilirubin, med en potentiellt högre risk för kvinnliga patienter. Datum för senaste översyn av produktresumén: 2015-03-10. För ytterligare information se www.fass.se. Boehringer Ingelheim Sverige AB 08-721 21 00. Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. ONC-15-15 Boehringer Ingelheim AB, Box 47608, 117 94 Stockholm, Tel: 08-721 21 00, Fax: 08-710 98 84, www.boehringer-ingelheim.se
© Copyright 2024