1. No category

kyrkohistorisk årsskrift 2013
”Komparativ Rätt och Religion”
eller ”Religion och Rättshistoria”
En översikt av pågående rättshistorisk forskning i ämnet Rätt och religion1
Kjell Å Modéer
Rättshistoria är en disciplin inom rättsvetenskapen som utvecklats på ett närmast dramatiskt sätt de senaste 50 åren. När jag började
mina doktorandstudier i mitten av 1960-talet
präglades såväl undervisning som forskning
fortfarande av de nationalromantiska ideal
som Harald Hjärne, K.G. Westman och Sven
Tunberg hade gett uttryck för. Den dogmatiska
rätten synliggjordes i rättshistorien genom
instituthistoria; de flesta rättshistorikers vetenskapliga produktion bestod av sådana monografier. Efterkrigsgenerationen av europeiska
rättshistoriker, exempelvis Helmut Coing, Jean
Gaudemet och Robert Feenstra, var alla sysselsatta med konceptet reception och upptagandet
av den lärda europeiska rätten, ius commune
(Rezeptionsgeschichte) – huvudsakligen i de
västeuropeiska länder som var medlemmar i
Europarådet.1
Men alternativ syntes vid horisonten. I slutet
av 1960-talet nåddes också de skandinaviska
juristerna av den sk. law & society-rörelsen i
USA. Willard Hurst vid University of Wisconsin
i Madison och hans elev Lawrence M. Friedman
samt Max Rheinstein vid University of Chicago
lanserade en modern rättshistoria med rättssociologiska metoder. Komparatisten Rheinstein
lät översätta Max Webers arbete Wirtschaft und
Gesellschaft till engelska, och för de anglo-amerikanska forskarna fick detta arbete stor betydelse.2
Dagens rättshistoriska forskning nöjer sig inte
med ett alternativt perspektiv. Den präglas i hög
grad av dagens rättsliga kontexter, dvs. av transparens och tvärvetenskaplighet, av blandade
rättssystem (mixed legal system) och – rätt och
religion (law & religion).
I sin tillämpning av rättsliga perspektiv
använder dagens rättshistoriker i stor utsträckning idéhistoriska teorier och metoder. Identifierandet av juristernas kunskapsstrukturer
under skilda tidsperioder avslöjar mycket snart
religionens betydelse. Aktuell rättshistorisk
forskning är så mångsidig och i allt mer ökad
omfattning sysselsatt med det postkoloniala
konceptet globalisering och global rätt (global
law) eller världsrätt (world law), det senare
begreppet för ca 15 år sedan introducerat och
tillämpat av Harold J Berman på Emory School
of Law.
Rättshistorikerna Matthias Reimann (Ann
Arbor) och Reinhard Zimmermann (Hamburg)
har samma inriktning. De kan tas som exempel
på forskare som tillfört rättshistorien globala
och komparativa perspektiv. En komparativ
rättshistoria som fokuserar på mångfald och
kontextuella skillnader står i dag i fokus för
en imponerande skara av yngre rättshistoriker.
Den europeiska föreningen för komparativ
rättshistoria (European Society of Comparative Legal History), som sommaren 2012 höll
sin andra konferens i Amsterdam, styrker detta
1 Överarbetat och översatt anförande hållet vid internationell workshop vid Center of Law and Religion, Law
School. Emory University, Atlanta, 22−23 mars 2013
2 Kjell Å Modéer, Rättshistoria som samhällets spegel
124
– Om Lawrence M Friedman och hans vetenskapssyn,
i: Eva Lindell-Frantz m.fl (red.), Festskrift till Boel
Flodgren, Juristförlaget i Lund: Lund 2011, 252 ff.
meddelanden och dokumentation
påstående. Omkring 120 representanter från ca
30 länder, vilka alla företrädde olika postmoderna och senmoderna perspektiv och metoder,
hade det gemensamt att de intresserade sig för
komparativ rättshistoria, alltså inte bara jämförelser i rummet utan också i tiden. De långa
kontinuerliga tidsperspektiven (longue durée)
om rättens djupstrukturer tillhör också dagens
viktiga rättshistoriska tematik. Konceptet
rättsliga traditioner, legal traditions, fick ny
inspiration genom professor H. Patrick Glenn
(Mc Gill/Montreal) och hans uppmärksammade bok Legal Traditions of the World, som
utkom 2000 och 2010 med sin 4:e upplaga (!)
har blivit en minor classic.
När Patrick Glenn i sin konstruktion valde ut
några av världens mest betydelsefulla rättsliga
traditioner blev det några av världsreligionernas (den judiska, islam, hinduism, buddism)
rättsliga system. Hans globala perspektiv på
rättsliga traditioner har blivit en viktig diskurs
inom rättens idéhistoria. Senmodernismens
”uppgörelse” med det moderna arvet i rättsvetenskapen och i synen på den västerländska
positiva rätten framstår delvis som en reaktion
på att ”andra” rättsliga traditioner har identifierats med en religiös komponent.
I detta sammanhang finns anledning lyfta
fram ett rättsområde som under moderniteten
inte associerades till rättshistoria och religion,
nämligen folkrätten. Ett antal folkrättsforskare
har övergivit det dominerande positivistiska
perspektiv som denna disciplin utvecklade
under 1900-talet. På samma sätt som det tidiga
1800-talets jurister utgick från ett historiskt
perspektiv, ”The historic turn”, har också folkrätten kommit att ifrågasätta sin självbild.
I stället ägnar de sin forskning åt historiskt
förankrade naturrättsprinciper från Thomas
av Aquino via Francisco di Vitoria, Samuel
Pufendorf, Emmerich de Vattel till Immanuel
Kant. Två forskare är av särskilt intresse i detta
avseende, Martti Koskenniemi i Helsingfors och
Emanuelle Jouannet vid Sorbonne/Paris, vilka
båda har behandlat folkrättshistoriens religiösa
aspekter. Också David Kennedy på Harvard
Law School och Anne Orford i Melbourne har
definierat både religion och historia som viktiga
parametrar inom deras folkrättsliga forskning.
Koskenniemi och hans forskargrupp utgår
från föreställningar med rötter i religion som
fortlever i (folk)rätten samt att de där också i
övrigt finner föreställningar som innehar en
position i rätten som kan liknas vid ”trossatser”. Koskenniemis nu aktuella projekt, Intellectual History of International Law: Empire
and Religion (2012-2016), har också utpräglat
”historiska” dimensioner. 3
En annan viktig trend beträffande vår tids
rättsliga kulturer i förändring är politikens
judikialisering, dvs. avgörandet av politiska
beslut genom domstolar; såväl domstolar som
domarkårerna har i den senmoderna staten fått
en stärkt ställning. Författningsdomstolar över
hela världen blir demokratins kontrollanter och
tar viktiga beslut rörande mänskliga rättigheter.
Särskilt intressant för vårt vidkommande är de
som rör religionsfriheten och dess konflikter med
andra rättigheter, exempelvis yttrandefriheten.
I alla dessa rättsfall relateras till samhällskontexter: kultur och historia. Sambandet rätt och
religion synliggörs således genom en historisk
argumentation.
Rättshistoria och religion
som ett aktuellt forskningsområde
Den högprofilerade folkrättsforskning med
inriktning mot historia som Koskenniemi
har tagit tillsammans med sin forskargrupp i
Helsingfors är ett bra exempel på behovet av
historia (och historiografi) inte bara inom den
nuvarande europeiska rättshistoriska forskningen utan också inom rättsvetenskapen i
stort. Här ett par exempel.
Rätt och religion har blivit ett av de nya viktiga
forskningsområdena vid Max Planck Institutet
3 http://www.helsinki.fi/intlawhistory
125
kyrkohistorisk årsskrift 2013
för europeisk rättshistoria i Frankfurt/Main
under dess nye direktor Thomas Duve. Ett tiotal
olika delprojekt ingår i detta forskningsområde
som omspänner en vid tematik från medeltiden
och fram till samtidshistorien.
Vid universitetet i Münster arbetar ett cluster
of excellence på ett projekt om Religion och
politik i den tidigmoderna och moderna
kulturen.4 Det projektet har en tydlig rättshistorisk dimension med rättshistorikerna Nils
Jansen och Peter Oestmann (numera Wien)
som aktiva deltagare. Också Barbara StollbergRilinger har på ett imponerande sätt bidragit
till detta projekt genom att studera ritualernas
betydelse, under tidigmodern tid – men också i
dag – viktiga markörer såväl ur ett rättsligt som
ur ett religiöst perspektiv.
Några andra betydelsefulla rätt och religionprojekt innefattar också kulturaspekter med
syfte att ge både historiska och andra kontextuella perspektiv:
EU-projektet RELIGARE, med professorerna
Marie-Claire Foblets (sedan 2012 Direktor vid
Max Planck institutet för socialantropologi i
Halle), Silvio Ferrari vid universitetet i Milano
och Jørgen S. Nielsen, teologiska fakulteten i
Köpenhamn som dynamiska projektledare, och
med ett stort kluster av bl.a. danska forskare,
är ett annat betydelsefullt tvärvetenskapligt
projekt, som avslutades vid årsskiftet 2013.
Det projektet behandlade religioner, tillhörighet, tro och sekularism i vår tid och undersökte de religiösa övertygelsernas mångfald
i det nuvarande Europa med fokus på rätten
och frågor relaterade till handhavandet av
pluralism inom nationalstatens ramar. Också
det projektet var öppet för historiska perspektiv.
Det projektet och dess delprojekt har producerat
ett antal antologier.
Det fascinerande med alla dessa forskargrupper, som producerar rättshistorisk forskning
inom disciplinen rätt och religion, är att de initierats av rättsliga problem i senmodernitetens
4 http://www.uni-muenster.de/Religion-und-Politik/en
postsekulära eller de-sekulariserade samhällen.
Samtliga forskargrupper bidrar till konstruktionen av synteser med kritiken riktad mot
1900-talets centrala begrepp: modernitet och
rationalism, objektivitet och neutralitet.
I alla nordiska länder har just relationen mellan
rätt och religion blivit politiska konflikthärdar.
I Sverige har relationsförändringen mellan
kyrka och stat inneburit att skolavslutningar i
kyrkan och domstolarnas rättegångsgudstjänster har ifrågasatts. Samkönade äktenskap har
de senaste åren resulterat i upprivande debatter
i både Sverige och Finland (som är det enda land
i Norden som icke godkänt sådana äktenskap).
Författningskompromissen i Norge rörande den
norska kyrkan har beträffande grundlagens
2 § 1 st i dess nya lydelse – ”verdigrunnlaget
forbliver vår kristne og humanistiske arv” –
skapat en omfattande inflammerad debatt.
Också i Danmark har en regeringskommission
fått uppgiften utreda frågan om folkekirkens
framtida ställning, och ett ”Debatoplæg” från
kommissionen är f.n. ute på remiss. Island utgör
inget undantag. Där är också frågan om kyrkans
framtida ställning föremål för diskussion. Rätt
och religion genererar med andra ord centrala,
både teoretiska och praktiska, frågor alltifrån
konstitutionella och generella rättighetsfrågor
till frågor om personliga identitetskränkningar
beträffande medborgarnas religiösa uppfattning.
Rätt, religion och historia i
de nordiska länderna: Den nya
nordiska generationen
I de nordiska länderna har ett större NORFAprojekt resulterat i en omfattande volym om
nordiska perspektiv på rätt och religion i det
21:a århundradet. Den utkom 2010. 5 Det
projektet identifierade samtidigt en grupp av
yngre nordiska forskare, som i dag kan sägas
5 Lisbet Christoffersen, Kjell Å Modéer, Svend Andersen
(red.), Law & Religion in the 21st Century – Nordic
Perspectives, DJØF Publishing: København 2010.
126
meddelanden och dokumentation
bilda ett avantgarde och en kritisk massa för
disciplinen rätt och religion i Norden. Vid en
workshop i Lund i maj 2012, i vilken professor
John Witte från Center of Law & Religion vid
Emory University/Atlanta deltog, identifierades
ett antal aktuella och kommande forskningsområden.
Europakonventionen för mänskliga rättigheter har i hög grad bidragit till att legitimera
religionens plats i det senmoderna samhället,
och juristerna har fått anpassa sina kunskapsmönster efter rättighetsrevolutionens
genombrott. Teologen Pamela Slotte, som är
en framträdande representant för ”den nya
nordiska generationen”, försvarade 2005 sin
uppmärksammade och belönade avhandling
om de mänskliga rättigheterna i förhållande till
moral och religion.6 I dag är hon bl.a. knuten till
Martti Koskenniemis internationellt orienterade
forskargrupp och sysslar med både folkrättshistoria och rätt och religion. I anknytning till
Charles Taylors och Talal Alsads positioner har
hon behandlat förhållandet mellan det religiösa
och det sekulära i vår tids rättighetsdiskurser.7
I Oslo är det främst Ingvild Thorson Plesner
som inom ”den nya generationen” representerar
det komparativa internationella perspektivet
inom rätt och religion. Hennes avhandling 2008,
som tillkommit i både franska och amerikanska
forskarmiljöer behandlade religionsfriheten i
förhållande till statsneutraliteten.8
Religionens plats i arbetslivet är i dag
en viktig rätt och religion-fråga. Reinhold
Fahlbeck kom för ett par år sedan med en
monografi som behandlar Europadomstolens
art. 9-avgöranden, främst i denna fråga.9 Om
6 Pamela Slotte, Mänskliga rättigheter, moral och
religion:om de mänskliga rättigheterna som moraliskt
och juridiskt begrepp i en pluralistisk värld, Åbo
Akademis Förlag: Åbo 2006.
7 Pamela Slotte The Religious and the Secular in
European Human Rights Discourse, The Finnish
Yearbook of International Law, Volume 21, January
2010 (2012), 231 ff.
8 Ingvild Thorson Plesner, Freedom of Religion and
Belief – a quest for State Neutrality? Oslo 2008.
9 Reinhold Fahlbeck, Bed och arbeta: om religionsfrihet
Fahlbecks arbete främst är juridiskt-dogmatiskt
kommer doktoranden i europarätt Emma
Svensson (Uppsala) i sin doktorsavhandling att
behandla rättighetsfrågorna mera ur ett softlaw-perspektiv och analysera den värdegrund
som EU:s författningsdiskurser aktualiserat
och som betecknande nog också innefattar
religionens betydelse. Emma Svensson tillhör
också ”the Nordic new generation”. Hennes
avhandlingsämne lyder: A Renaissance of
European Values? The Role of Religion in the
Constitutionalization of the European Union.
Den danske representanten i denna nordiska
grupp är Niels Valdemar Vinding, som nyligen
har ingivit sin avhandling vid teologiska fakulteten i Köpenhamn som behandlar muslimernas
kamp om positioner mellan starka kyrkor, väletablerade regleringsinstitutioner och de djupa
kyrkorättsliga strukturer som utmanar ny
religion.10 Vinding var biträdande redaktör för
den nordiska rätt och religion-antologin 2010
och är också knuten till det nordiska nätverket
Norms and Narratives in the Nordic Countries.
En nordisk ordbok i Law & Religion
Niels Valdemar Vinding har också tagit initiativet till en nordisk ordbok inom området rätt
och religion. Initiativet har sin bakgrund i en
målsättning att konsolidera ämnet inom såväl
undervisning som forskning. Ämnet har idag
i såväl Europa som USA en etablerad ställning
som en akademisk disciplin, som distanserar sig
från traditionell kyrkorätt (ecclesiastical law,
Religionsrecht) med sina egna koncept, aktörer,
diskurser, teorier och metoder. Ordboken ska
belysa såväl rättsliga som teologiska perspektiv,
så artikelförfattarna kommer att väljas bland en
vid krets av specialister inom området.
Idag ges kurser i rätt och religion / law & religion
i arbetsliv och skola, Liber: Stockholm 2011.
10 Niels Valdemar Vinding, “Muslim Positions in the
Religio-Organisational Fields in Denmark, Germany
and England”, (Det teologiske fakultet, København
2013).
127
kyrkohistorisk årsskrift 2013
vid ett stort antal juridiska fakulteter, däribland
också i Norden (Lund). En nordisk ordbok
kommer därför att bli ett mycket användbart
verktyg för studenter, forskarstuderande och
andra som ägnar sig åt författarskap inom
ämnet.
Rätt och religion: Den nordiska
kronologiska kontexten
Avsikten med denna presentation är att sätta in
”den nya generationens” vetenskapliga positioner i en kontext till den nuvarande europeiska
forskningen inom rätt och religion. Det finns
några mycket intressanta mönster i den framtida
forskningen på detta område. Det är naturligtvis i sig en trivial iakttagelse att ämnet rätt
och religion har släktskap med såväl historia,
religionshistoria, kyrkohistoria som rättshistoria. Men samtidigt är det historiskt sett ett
utmanande påstående, för det utmanar, i vart
fall juristerna och deras bestående positivistiska
kunskapsparadigm. Till rättens kontextuella
aspekter hör både religionen och historien. De
är absolut nödvändiga för en analys och en förståelse av vår tids komplexa och mångfaldiga
samhällen.
Inom nordisk rättshistoria har medeltida
studier traditionellt varit dominerande. Från den
historiska skolans entré under tidigt 1800-tal
och fram till 1960-talet hade praktiskt taget alla
avhandlingar i rättshistoria en medeltida tematik.
Jag tillhör själv den generation av rättshistoriker
som bröt med den traditionen och i stället fokuserade intresset på den tidigmoderna perioden.
Från och med 1980-talet blev den juridiska
nutidshistorien (juristische Zeitgeschichte) ett
viktigt forskningsområde. Den tyska historikerstriden, die Historikerstreit, som initierades
1986, försökte analysera de förödande årtiondena
i Tyskland från Weimarrepubliken och till Bonnrepublikens upphörande. Praktiskt taget alla
tyska rättshistoriker sedan den tiden har dragits
in i dessa tidsbundna diskurser. Den geopolitiska
situationen förändrades totalt 1989–90 inte bara
genom murens fall och den tyska återföreningen
utan också genom Sovjet­unionens sammanbrott.
Förändringen resulterade i en vision om ett
transnationellt och transparent Europa. Alla de
nordiska länderna var inbegripna i de rättsliga
och politiska diskurser som denna utveckling
skapade.
Framväxten av ämnet rätt och religion är en
del av denna europeiska historiska kontext.
Alla de nordiska länderna omfattar sedan
mitten av 1500-talet den luthersk-evangeliska
tron. Reformationen och övergivandet av den
romersk-katolska tron medförde att statskyrkor inrättades i alla de nordiska länderna. Den
lutherska protestantiska kyrkan och dess socialetik har inte bara i sekler varit en majoritetskyrka i dessa länder, staten har också gett den
ställningen av en dominerande samhällsreligion
(civil religion).
Sedan 1990-talet har i de nordiska länderna
förekommit intensiva diskussioner – både
nationella och internationella – som handlar
om kyrkans identitet, religionsfrihet, autonomi
och sekularism. Immigrationen från muslimska
länder till Skandinavien har inte bara inneburit
ett synliggörande av multikulturella religiösa
fenomen i samhället. Den har också bidragit
till alltmer blandade rättssystem – mixed legal
systems – i dessa länder. Praktiserande muslimer
har bidragit till en medvetenhet om religionen
i de alltmer sekulariserade nordiska länderna,
samtidigt som statskyrkans roll alltmer ifrågasatts. Komparativa religiösa studier har också
påkallat ett behov av forskning inom komparativ rätt och religion, eftersom kravet på religiös
autonomi i förhållande till statskyrkan under
de senaste 20 åren blivit en viktig kyrkopolitisk
fråga i alla de nordiska länderna.
Inom den nordiska rättshistoriska forskningen är det några ämnen och projekt knutna
till religionsfrågor som är av särskilt intresse.
(1) Ius commune och kanonisk rätt i de nordiska
länderna. – Den rättshistoriska forskningen
om medeltida förhållanden upplever f.n. en
128
meddelanden och dokumentation
renässans. Anders Winroths avhandling om
Gratiani dekret11 och Kirsi Salonens om utforskandet av svenska kyrkorättsliga förhållanden
utifrån det bevarade penitentiarmaterialet
från Rota romana i senmedeltidens Rom12 bör
särskilt framhållas som katalyserande stimuli
för den rättshistoriska forskningen.
Per Andersen (Århus) och Helle Vogt
(Köpenhamn) har mycket framgångsrikt skapat en
miljö för forskare inom medeltida rättskultur. Ett
antal årliga sk. Carlsberg-seminarier har skapat
en tradition och mötesplats för inte bara nordiska
utan också internationella rättshistoriker.
Internationella forskningsresultat har stimulerat en ny generation av rättshistoriker att
med nya ögon vända blicken mot de medeltida
källorna. Mia Korpiola (Helsingfors) kan lyftas
fram som ett belysande exempel. Hon är en
mycket aktiv forskare som etablerat sig på den
internationella scenen. Hennes tvärvetenskapliga forskning rör sig tidsmässigt i gränssnittet
mellan högmedeltiden och den tidigmoderna
tiden. Hon arrangerade i mars 2013 en mycket
lyckad konferens i Helsingfors kring temat dödsförberedelser i det medeltida och tidigmoderna
Europa och med ett stort antal internationella
forskare.13 Särskilt de relativt okända rättsliga
förhållandena i tidsspannet mellan slutet av
1400-talet och början av 1600-talet är värda
större uppmärksamhet än hittills. Som bland
annat Korpiola visat är detta en fascinerande
tidsperiod med outnyttjade källor.
(2) Luther, luthersk ortodoxi och de nordiska
länderna – Lutheranerna förbereder sig f.n. för
11 Anders Winroth, The Making of Gratian’s Decretum,
Cambridge: Cambridge University Press, 2000.
12Kirsi Salonen disputerade 2001 vid Tammerfors universitet på avhandlingen “The Penitentiary as a Well
of Grace in the Late Middle Ages. The example of the
province of Uppsala 1448-1527”, [Diss. Tammerfors]
2001. – Sara Risberg (red.), “Auctoritate papae: the
Church province of Uppsala and the Apostolic Penitentiary 1410-1526” (Diplomatarium Suecanum, Acta
pontificum Suecica; 2), Riksarkivet: Stockholm, 2008
13Preparing for Death in Medieval and Early Modern
Europe.
http://www.helsinki.fi/collegium/events/
preparing-for-death
firandet av Luther och 500-årsminnet av reformationen 2017. Också i detta sammanhang
borde rättshistorikerna göra en insats och för
första gången presentera Luther och hans reformationsgeneration i ett kombinerat teologiskt
och rättsligt perspektiv. Baltiska konferenser
som inkluderar rätt och religion-perspektiv är
f.n. under planering, men fler initiativ efterlyses.
(3) Den nationalromantiska vändpunkten
1800 – 1850. – I Tyskland har bland andra
rättshistorikern Hans-Peter Haferkamp (Köln)
uppmärksammat de intressanta diskurserna
mellan teologer och jurister under romantiken,
mellan Friedrich Schleiermacher, den romantiske teologen, och Friedrich Carl von Savigny,
grundaren av den historiska skolan och hans
generation av elever.14 Den romantiska periodens
teologer och jurister interagerade på ett av forskningen inte tillräckligt uppmärksammat sätt.
Deras diskurser har också haft stor betydelse
för rätten och religionen i de nordiska länderna
århundradet för modernitetens genombrott,15
(4) Liberalism och socialism: Deras betydelse för
rätt och religion under förmoderniteten 1870–
1914. – Liberalismen förhåller sig till autonomi
som socialismen till sekularism. Förmodernitetens paradigm introducerade flera etiketter, som
blev dominerande under moderniteten: Rättspositivism, rättsrealism och sekularism. Det skedde
parallellt under ”die Gründerzeit” i Preussen
och ”the Progressive Era” i USA. Det var under
denna period som det liberala autonoma rätts14 Hans Peter Haferkamp, Einflüsse der Erweckungsbewegung auf die “historisch-christliche” Rechtsschule
zwischen 1815 und 1848, i: Pascale Cancik, Thomas
Henne, Thomas Simon, Stefan Ruppert und Miloš Vec
(red.), Konfession im Recht. Auf der Suche nach konfessionell geprägten Denkmustern und Argumentationsstrategien in Recht und Rechtswissenschaft des 19. und
20. Jahrhunderts. Symposion zum 65. Geburtstag von
Michael Stolleis, Klostermann: Frankfurt a. M. 2009,
S. 71-94.
15Kjell Å Modéer, Schartau och juristerna. Samverkan
och påverkan. I: Anders Jarlert (red.), Henric Schartau
1757 – 1825: Syfte, samtid, samhälle, Artos: Skellefteå
2005, 53 ff.
129
kyrkohistorisk årsskrift 2013
statskonceptet etablerades och Bismarcks socialstat växte fram i skuggan av påven Leo XIIIs
socialetiska encyklika Rerum novarum 1891. De
nordiska nationalstaterna mötte det framväxande
modernitetsparadigmet med misstänksamhet,
och reformer upplevdes som ett hot mot både
monarkin och statsreligionen. Ett stort antal
rättsliga konflikter synliggjordes i både parlament
och domstolar. Det är ingen tillfällighet att hädelseprocesserna var frekventa i denna dramatiska
förändringsprocess.16 Dessa kasuistiska kollisioner mellan juridik och teologi (crimen laesae
majestatis divinae) är värda en avhandling i rätt
och religion!
(5) Efterkrigsperioden: Negativ religionsfrihet vs. Människorättsrörelsen 1945 – 1955
– Naturrättsrenässansen, mänsklig värdighet,
författningsfrågor och bestående samhällsvärderingar dominerade debatterna i alla de
länder i Europa som varit involverade i andra
världskriget och dess fasor. Sverige stod utanför
kriget och därigenom också i stor utsträckning utanför de nämnda västeuropeiska efterkrigsdiskurserna. Den svenska ”neutraliteten”
skapade en outsider-situation i förhållande
till det stora europeiska efterkrigsprojektet.17
1950 antogs Europarådets konvention för de
mänskliga fri- och rättigheterna. Konventionen
ratificerades av de nordiska länderna, men för
att Sverige skulle kunna ratificera konventionen
antogs 1951 en religionsfrihetslag (1951:680).
För den moderna och allt mer sekulariserade
svenska befolkningen var den negativa religionsfriheten – rätten att inte ha någon religion
– lagens främsta företräde. De sk. ”främmande
religionerna” spelade i den monolitiska svenska
efterkrigsstaten endast en marginell roll.
Också diskussionerna om att skilja staten från
16 Rättshistorikern Carl Gustaf Spangenberg, Uppsala,
har initierat ett forskningsprojekt om hädelseprocesserna under denna period.
17 Kjell Å Modéer, ”Den kulan visste var den tog!: Om
svenska juristers omvärldssyn 1935–1955. Torbjörn
Andersson & Bent Lindell (red.), Festskrift till Per
Henrik Lindblom, Iustus: Uppsala 1994, 443 ff.
kyrkan aktualiserades under dessa år liksom de
omfattande sociala välfärdsprogrammen i den
starka välfärdsstaten. I det svenska folkhemmet
förvandlades kyrkorätten till förvaltningsrätt
i inskränkt mening och ämnet försvann också
från de juridiska fakulteterna.18
Rötterna till vår tids konflikter mellan rätt
och religion står i stor utsträckning att finna i
detta efterkrigsdecennium. Det är en mycket
angelägen uppgift att bearbeta denna juridiska
tidshistoria med naturrättsrenässansens källor
från ett rätt och religion-perspektiv. Betydelsen
av vår tids konstitutionella konceptualisering av
mänskliga rättigheter och deras förhållande till
individens mänskliga värdighet (kränkningar)
i den senmoderna rättskulturen är ett sådant
projekt av den största relevans. De författningsdiskussioner som uppkommit rörande de
nordiska folkkyrkornas ställning i förhållande
till staten är ett exempel på en sådan konflikt.
Vidare har de nordiska länderna genom inkorporeringen av Europakonventionen som nationell
lag i hög grad stärkt domstolarnas ställning.
Rättighetsfrågor löses i dag av domstolar i
stället för av demokratiskt tillsatta parlament.
(6) “Rättens levande ruiner”: Kritisk rättsteori och den rättsliga religionsforskningens
återkomst 1990-2015 – Den ovan nämnda
antologin om rätt och religion i Norden som
utkom 2010 visar en pärmbild med en av den
tyske romantikern Caspar David Friedrichs
målningar av klostret Eldenas ruiner utanför
Greifswald. Friedrich ville visa att ruinen inte
är en död artefakt utan en levande del av vår
kultur. Den romantiska metaforen, som 1804
användes av Friedrich Schiller i Wilhelm Tell,19
18 Kjell Å Modéer, Politik i stället för religion: Avkristnandet av den svenska rättskulturen 1950 – 2000.
Några huvudlinjer. I: Anders Jarlert (red.), Arkiv,
fakultet, kyrka: Festskrift till Ingmar Brohed, Lunds
universitets kyrkohistoriska arkiv: Lund 2004, 365 ff.
19Friedrich Schiller, Wilhelm Tell, Akt IV, Szene 2: ”Das
Alte stirbt, es ändert sich die Zeit, und neues Leben
blüht aus den Ruinen” – ”The old is crumbling down—
the times are changing, And from the ruins blooms a
fairer life”.
130
meddelanden och dokumentation
fungerar väl inte bara för att illustrera den
aktuella senmoderna romantiken utan också
för att synliggöra religionen (som en ruin) i
vår postsekulära tid. En analys av bakgrunden
till denna renässans för de två normbildande
disciplinerna rätt och religion i Norden vore
värt ett större forskningsprojekt. Begränsade
försök till analyser har gjorts, 20 men fortfarande
återstår att visa hur 1960-talets genombrott för
det sekulära samhället i Europa konfronterades
med influenser från postkoloniala länder med
den latin-amerikanska befrielseteologin med
dess revolutionära krav på åtgärder mot universell fattigdom och globala miljöproblem som
betydelsefulla motkrafter. Förändringen från
monolitiska nationalstater till multikulturella
och multireligiösa transparenta statsbildningar
har – som Silvio Ferrari påpekat – fått stor
betydelse för statskyrkornas olika ställning i
de nordiska länderna. Ett sådant projekt skulle
kräva ett förhållningssätt till ”den levande
ruin”-metaforen.
20Kjell Å Modéer & Hanne Petersen, Believing in
Norway, Beliefs in Norway: A “Humanitarian Great
Power” under Globalization, Norwegian Helsinki
Committee, Oslo, Report 3/2009.
Sammanfattande kommentar
Denna översikt har sökt visa att utan ett studium
av vår tids rättskultur med dess rättsliga och
teologiska djupstrukturer ser vi inte att den
religiösa ruinen lever också i vår tid. De tvärvetenskapliga perspektiv som präglar såväl
humaniora som samhällsvetenskap omfattas
också av både rättslig och teologisk argumentation.
Uppluckringen av strikta disciplinära gränser
har möjliggjort nya rättshistoriska, kyrkohistoriska och kyrkorättsliga perspektiv. Konstruktionen av senmoderna synteser förutsätter att vi
återknyter till förmoderna kunskapsstrukturer.
Därtill kommer att dagens rättshistoriker
använder varierade metoder, vilket också har
bidragit till en uppluckring av strikta disciplinära gränser. De som i dag sysslar med rättsliga
och religiösa normproblem i Norden kommer
visserligen från olika disciplinära bakgrunder
men de har funnit ett gemensamt forum genom
såväl gemensamma teman som forskningsfrågor. Det är berättigat att i dag lyfta fram Rätt
och religion som en etablerad tvärvetenskaplig
disciplin i Norden som attraherar såväl jurister
som teologer.
131