Gruvor och järnbruk
Läs faktabladet
Du repeterar det du har läst och tränar på att dra slutsatser.
1. a. Sedan 11000-talet har Sverige brutit mineraler från berggrunden. Men det
var först på 1600-talet som gruvdriften tog fart. Varför var det just då?
_________________________________________________________________
_________________________________________________________________
b. Vilka tre varor var Sveriges viktigaste exportvaror på 1600-talet?
_________________________________________________________________
_________________________________________________________________
2. Varför var det just holländare som hjälpte till att bygga upp svenska järnbruk.
Skriv minst två anledningar.
___________________________________________________________________
___________________________________________________________________
3. a. I Falun fanns världens största koppargruva. Många andra länder var
intresserade av att köpa koppar. Vad kunde man tillverka av koppar?
___________________________________________________________________
___________________________________________________________________
___________________________________________________________________
b. Det var farligt att arbeta i gruvan. Ge exempel på vad som kunde hända.
___________________________________________________________________
___________________________________________________________________
___________________________________________________________________
__________________________________________________________________
Faktablad
Gruvor och järnbruk
Alla krig som Sverige var med i blev dyra för landet. Det behövdes massor med
pengar för att bygga skepp och värva soldater. Ett sätt att få in pengar var att sälja
något till andra länder.
I den svenska bergsgrunden fanns ju många värdefulla metaller och vi hade brutit
järnmalm i gruvor sedan 1100-talet. Men det var först nu som man på fullt allvar satte
igång att tillverka järn och koppar.
Vid den här tiden fick Sverige alltså många nya gruvor där det sprängdes och
knackades malm från morgon till kväll. Det eldades som aldrig förr i masugnarna i
Bergslagens skogar. I smedjorna smiddes kanoner och svärd till grytor och andra
hushållssaker.
En del av järnet och kopparen behövde svenskarna själva. Men väldigt mycket
såldes till England och andra länder i Europa.
Holländska affärsmän startade järnbruk i Sverige
För att få fart på den svenska järntillverkningen bjöd Gustav II Adolf in rika affärsmän
från Holland och trakterna däromkring. De hade gott om pengar att satsa på att
bygga järnbruk. Dessutom var många holländare skickliga smeder och kunde mycket
om järnhantering.
Den mest kände av alla som kom hit, var en man som hette Louis
de Geer. Han var från Vallonien (som ligger i Belgien idag). Han
byggde upp en massa vapenfabriker och bruk som tillverkade järn,
mässing och koppar. Så småningom blev han adlad av kungen
och högste chef för alla landets kanongjuterier och för flera
järnbruk.
Den stora koppargruvan i
Falun
Sverige hade inte bara mycket järnmalm. I
Falun fanns världens största koppargruva.
Falu koppargruva var rena skattkammaren
för landet. Eftersom det inte fanns så
många koppargruvor i världen vid den här tiden, gick det att tjäna mycket pengar på
att sälja koppar utomlands. Många länder ville köpa koppar för att det var ett bra
material till kyrkor och palats, som man gärna byggde då. Här hemma använde vi
även kopparen till att göra grytor, bronskanoner och mynt.
Malmen i berget innehöll bara en pytteliten del (4 %) råkoppar, så det var mycket slit
för att få fram den glänsande dyrbara metallen. Därför behövdes mycket folk som
arbetade i gruvan.
Gruvan lika skrämmande som dödsriket
Mer än 1200 män och pojkar arbetade i gruvan. Förutom att de tvingades jobba i
mörker och hetta hela dagarna, var det ett farligt arbete. Många miste livet i ras- och
fallolyckor. Gruvan var flera hundra meter djup. En fransman som hette Charles
Ogier har berättat om hur det var när han besökte Falun år 1635. För att komma ner i
gruvhålet var han tvungen att gå på 400 trappsteg som var uthuggna i berget. Han
var livrädd och fick svindel. Långt där nere såg han gruvarbetare springa omkring
som små myror. För att få loss malmen ur berget eldade man tills berget blev så hett
att det sprack. Eldarna gjorde att det blänkte och blixtrade i bergsväggarna och luften
blev het och rökig. Det var som att stiga ner i dödsriket, tyckte Ogier.
En farlig arbetsplats
Från det stora gruvhålet sträckte sig långa,
trånga gångar in i berget. Där inne rasade berget
ihop ibland och gruvarbetarna begravdes i
stenmassorna. Andra föll och slog ihjäl sig när de
skulle ta sig upp eller ner i gruvan. Arbetarna tog
sig oftast ner i gruvan genom att glida längs ett
rep som var fäst vid väggen. Malmen hissades
upp i tunnor som drogs av hästar. När arbetarna
ville upp ur gruvan satte de sig i en sådan tunna.
Ibland gick repen av som tunnorna hängde i och
männen föll handlöst.
Visste du att…



I mitten av 1600-talet kom
två tredjedelar av världens
koppar från Falun.
Falun växte och blev på kort
tid landets näst största stad
med 5000 invånare.
Järn och koppar var Sveriges
viktigaste exportvaror.
Besök gärna
http://www.falugruva.se/
Det stora raset
En lördagskväll 1687 hände en riktigt stor olycka. Berget vid gruvan var så
söndersprängt och ihåligt att det blev ett jätteras. Hålet efter det raset finns kvar än
idag och kallas för Stora Stöten. Som tur var fanns det inte några människor i gruvan
den kvällen. Det var midsommar och för ovanlighetens skull var alla arbetarna lediga
samtidigt. Strax efter den händelsen minskade kopparbrytningen i Falun. Men gruvan
stängdes inte förrän 1992 och förutom koppar har man brutit guld, silver och zink där.
Så föddes falukorven
Repen som man använde för att hissa saker upp och
ner i gruvan var gjorda av oxhudar. Man fick slakta
många oxar för att få tillräckligt med hudar. Till 125
meter lina gick det åt 200 oxar! Efter slakten blev det
en massa kött över. För att ta till vara köttet gjorde
man korv av det. Det blev så mycket korv att
faluborna började sälja den över hela landet. Korven
från Falun fick snabbt namnet falukorv.
Falu rödfärg
All sten som blev över när man vaskat fram kopparmalmen, slängdes i stora högar
på gruvområdet. Sol, regn och vind gjorde att stenen vittrades sönder. Då bildades
det rödmull, ett rött färgpulver som någon kom på att man
kunde måla hus med. Mullen brändes och maldes till ett fint
pulver som kokades tillsammans med vatten, rågmjöl och
järnvitriol (som konserverar träet). Förr blandade målarna ofta
också i en hemlig ingrediens för att göra färgen mer hållbar.
Det kunde vara sillspad, urin eller ekbark. Idag häller man i
linolja istället. Annars är det samma recept till den rödfärg vi
målar våra hus med idag som för trehundra år sedan.