Interaktion mellan de yngsta förskolebarnen

Interaktion mellan de yngsta
förskolebarnen
Fri lek på förskolan
Interaction between toddlers
Free play at pre-school
Larisa Rapinoja
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap
Lärarprogrammet
Avancerad nivå/ 15 hp
Handledare: Ulf Buskqvist
Examinator: Ann- Britt Enochsson
2015-06-29
Abstract
The aim of the study is to describe how toddlers at pre-school interact with each other during
the free play. The following research-questions have been chosen: In which ways are made
visible when toddlers interact with each other during the free play? Which repeated patterns
are there in toddler’s interaction with each other?
The method that was used was observation. Implementing of observations happened during
five days on a pre-school. Observations show that the interaction makes visible in various
ways when it comes to toddlers, for example through observing, laughing and using the verbal
communication. Repeated patterns that are shown are for example eye contact and smile
occurs when toddlers interact with each other
Keywords
Interact, free play, toddlers, sociocultural perspective
Sammanfattning
Undersökningens syfte är att beskriva hur de yngre förskolebarnen interagerar med varandra
under den fria leken. Följande frågeställningar har valts: På vilka sätt synliggörs de yngre
förskolebarnens interagerande med varandra under den fria leken? Vilka upprepade mönster
finns det i de yngre barnens interaktion till varandra?
Den metoden som användes för undersökningen var observation. Genomförande av
observationer skedde under fem dagar på en förskola. Observationerna visar att interaktionen
synliggörs på olika sätt när det kommer till de yngre förskolebarnen till exempel genom att
iaktta, skratta och använda sig av den verbala kommunikationen. Upprepade mönster som till
exempel ögonkontakt och leende förekommer när de yngsta barnen interagrar med varandra.
Nyckelord
Interaktion, fri lek, toddlare, sociokulturellt perspektiv
Innehållsförteckning
Inledning ........................................................................................................ 1
Syfte ............................................................................................................................. 1
Frågeställningar ............................................................................................................................... 2
Forsknings- och litteraturgenomgång ............................................................ 3
Teoretisk utgångspunkt ................................................................................................. 3
Interaktion .................................................................................................................... 3
Kommunikation............................................................................................................. 5
Verbalkommunikation ..................................................................................................................... 5
Kroppslig kommunikation ............................................................................................................... 6
Vad är lek? .................................................................................................................... 7
Fri lek ............................................................................................................................................... 7
Toddlares lek ................................................................................................................................... 8
Metodologiska ansats och val av metod ........................................................ 9
Kvalitativ metod ............................................................................................................ 9
Metodval ...................................................................................................................... 9
Urval ........................................................................................................................... 10
Etiska ställningstagande .............................................................................................. 10
Genomförande ............................................................................................................ 11
Bearbetning av insamlat material ................................................................................ 12
Validitet och Reliabilitet .............................................................................................. 12
Metoddiskussion ......................................................................................................... 13
Resultat och analys .......................................................................................14
Observation 1- Burkarna.............................................................................................. 14
Observation 2- Tornet ................................................................................................. 14
Observation 3- Båten................................................................................................... 15
Observation 4- Möte på rutschkanan ........................................................................... 15
Observation 5- Köksvrå ............................................................................................... 15
Observation 6- Kuddrummet ....................................................................................... 16
Observation 7- Spring i benen ...................................................................................... 16
Observation 8 – Bilen .................................................................................................. 17
Mönster som upprepas under interaktionerna............................................................. 21
Leende ........................................................................................................................................... 21
Iaktta.............................................................................................................................................. 22
Imitation ........................................................................................................................................ 22
Verbal kommunikation .................................................................................................................. 23
Slutsatser .................................................................................................................... 23
Diskussion .....................................................................................................24
Förslag till fortsatt forskning ........................................................................................ 26
Referenser .....................................................................................................27
Bilagor ..........................................................................................................29
Inledning
Den här studien grundar sig i en fråga som jag ställt mig under förskollärarutbildningen om
hur de yngre förskolebarnen interagerar med varandra under den fria leken. Yngre
förskolebarn eller begreppet toddlare som Løkken, Haugen och Röthle (2006) och Michélsen
(2005) använder syftar på barn under tre år. Kommunikation och lek är centralt för när barnen
interagerar med varandra menar Öhman (2006). Förskolans läroplan (Skolverket, 2010) lyfter
vikten med att barnen ska lära sig socialt samspel med varandra. Det är också viktigt att
pedagogen kan interagera med både det enskilda barnet och barngruppen. Under min
utbildning som förskollärare har jag intresserat mig kring toddlares interaktion med varandra,
eftersom många utav barnen inte har orden för att kommunicera.
Som det redan nämnts ovan har kommunikation en stor betydelse när det kommer till
interaktion med andra. De relevanta undersökningar som jag har hittat, handlar mycket om
yngre förskolebarnens kroppsliga - och verbala kommunikation med varandra. Hildén (2014)
är en som har undersökt kommunikationen mellan de yngre förskolebarnen. Vi skapar en
gemensam värld med dem som vi kommunicerar med hävdar Hildén. Lek handlar om att
upptäcka den fysiska världen och att det sedan gradvis övergår till rollek menar Asplund
Carlsson och Pramling Samuelsson (2003). När det kommer till fri lek sker det på barnens
villkor hävdar Löfdahl (2010). Jag upplever att leken är centralt i barnens liv där de lär och
utvecklas när det till exempel kommer till interaktion.
Min avsikt med denna undersökning är att beskriva hur de yngre barnen interagerar med
varandra för att pedagogerna ska kunna stödja barnen i det. För mig som blivande
förskollärare kommer medvetenheten om yngre barnens interaktion underlätta planeringen av
aktiviteter i förskolan.
Syfte
Syfte med min undersökning är att beskriva hur de yngsta förskolebarnen i åldern ett till två år
interagerar med varandra under den fria leken. Ambitionen är att kunna bidra till
kunskapsbildningen om hur de yngre förskolebarnen interagerar med varandra och på således
utveckla kunskaper om hur pedagogerna kan stödja barnen i deras interaktion med varandra.
1
Frågeställningar
 På vilka sätt synliggörs de yngre förskolebarnens interagerande med varandra under
den fria leken?
 Vilka upprepade mönster finns det i de yngre barnens interaktion till varandra?
2
Forsknings- och litteraturgenomgång
Teoretisk utgångspunkt
Den teoretiska utgångspunkten för undersökningen är Vygotkys teori om sociokulturellt
perspektiv. Enligt Säljö (2005) som hänvisar till Vygotsky handlar det sociokulturella
perspektivet om interaktionen mellan människor. Vygotsky hävdar att allt lärande sker genom
den sociala interaktionen. När det kommer till sociokulturellt perspektiv ligger fokuset på
kommunikation och när barnen kommunicerar blir de delaktiga med omgivningen (Säljö,
2005). Kommunikation ger människor möjlighet att lära sig av varandra, genom att till
exempel ställa frågor om något vi inte vet sedan innan (Saljö, 2005).
Proximala utvecklingszoner är ett viktigt begrepp när det kommer till sociokulturellt
perspektiv (Björklund, 2008). När det kommer till proximala utvecklingszoner handlar det
om att barnet lär sig av någon som har mer kunskap än barnet själv har. Det kan till exempel
vara genom olika media som barnet lär sig något som barnet inte kunde tidigare.
I likhet med Säljö (2005) hänvisar även Björklund (2008) till Vygotskys teori om
sociokulturellt perspektiv. Med sociokulturellt perspektiv menar Vygotsky handlar mestadels
om det talande språket. Vygotsky hävdar att även språket medierar verkligheten och den är
anpassad till en specifik social praktik (Björklund, 2008, s. 34). Med mediering menas det att
när vi för vidare information om verkligheten och att det sedan blir förståeligt i olika
sammanhang. Mediering sker med hjälp av artefakter som också är ett begrepp som Vygotsky
använder sig av. Med artefakter menas att vi kommunicerar med hjälp av redskap. Det kan till
exempel handla om användning av kroppen när vi kommunicerar. Björklund påpekar att
kroppsspråket är en viktig grund för sociokulturellt perspektiv och det är genom interaktion
med varandra som vi blir egna individer.
Interaktion
Fokus i studien ligger på de yngre förskolebarnens interagerande med varandra. Öhman
(2006) menar att interaktionsrelaterade konkreta begrepp är lätta att ta till sig och att det
bidrar till en ökad förståelse för barnens behov av att interagera. Det är genom interaktion
med andra, genom kommunikation, förhandling och lek som barn interageras i den rådande
kulturen. Öhman hävdar även att det finns tre aspekter av interaktion. Den första aspekten är
handlingsaspekt, vilket Öhman menar handlar om vad det är vi interagerar omkring eller gör
3
tillsammans. Interaktion har alltid en relationell aspekt, det vill säga att den omfattar
interaktionens kvalitet om hur vi har det tillsammans när vi gör det vi gör. Den tredje aspekten
handlar om det verbala samspelet, med det menas att vi reflekterar och väljer att sätta ord på
och samtala om det vi gör tillsammans och hur vi har det tillsammans. För pedagoger kan det
vara givande att tänka i de nedan nämnda tre aspekter, påpekar Öhman (2006, s. 55)

Analysera vad interaktionen med olika barn oftast innehåller?

Vilken grundton och kvalitet har interaktionen?

Hur sätter du tillsammans med barnen ord till och reflekterar kring vad ni gjort och hur
ni har haft det tillsammans?
Michélsen (2005) har studerat de yngre förskolebarnens interaktion med varandra. I
observationerna som Michélsen har genomfört kunde hon se att i mer än hälften utav
interaktionssekvenserna hade barnen någon form av leksak. När de yngre barnen interagerar
med varandra händer det mycket och barnen är ofta inspirerade av vuxenkulturen när de
interagerar med varandra (Michélsen, 2005).
Sommer (2005) hävdar att några barn kan ta ”sociala pauser” för att istället gå runt och
observera vad de andra barnen gör. Barnen ska internaliseras det vill säga att barnen ska
överta samhällets normer och regler (Sommer, 2005, s. 166). På grund av det betraktas barnen
som passiva mottagare av socialisering av de vuxna. Brodin & Hylander (1997) menar att
ibland måste en vuxen vara med för att sätta igång barnens interagerande med andra. Det
finns en form av interagerande som bara kan ske mellan barnen, eftersom barn känner en
glädje att göra likadant, vilket i sin tur betyder att interaktion är på samma villkor.
Brodin och Hylander (1997, s. 46-54) hänvisar till Sterns teori om Samspelsdomänen:

Leende samspel: När barnet är omkring två månader gammal möter barnen blicken
och ler. Det kommer sedan utvecklas till joller och interaktionen går fram och tillbaka
som en dans.

Härmning som smittar: Desto yngre barnen är så är det lättare för omedelbara,
omedvetna härmningen. Även känslorna smittar som till exempel glädje och när någon
är ledsen. Barnen låter lika, de härmar dialekter och olika läten från både andra barn
och vuxna.
4

Kärnan: Barnet får en känsla av att styra själv som utgör grunden i kärnsjälvet och det
kommer sedan att utvecklas hela livet. Barnet kan även skilja ut sig själv från andra
och lär sig att skilja åt andra.
I enlighet med Sterns teori om Samspelsdomänen så menar Michélsen att imitation är som
bekräftande svar på ett lekinitiativ. Michélsen hävdar att även om barnen ofta imiterar
varandra så kommer glädjen ifrån att de blir bekräftade och att känslorna mellan barnen
smittar. Barn mellan ett till två år söker kontakt med andra barn i samma ålder som de har en
gemensam historia med menar Hildén (2014) som hänvisar till Greves (2007) forskning.
Förskolans läroplan (Skolverket, 2010) lyfter vikten med att lärandet ska baseras på
interaktion mellan förskollärare och barn på samma sätt som barnen lär sig av varandra.
Kommunikation
Johansson och Pramling Samuelsson (2009) menar att det som är centralt under interaktion är
kommunikation. Öhman (2006) hänvisar till den ryske språkforskaren Lev Vygotsky när det
kommer till interaktion. Vygotsky var övertygad om att allt lärande sker genom den sociala
interaktionen. Vygotsky hävdar att barns lärande stimuleras av utmaningar som de får av
andra jämnåriga barn och vuxna. Vi skapar en gemensam värld tillsammans med dem vi
kommunicerar med (Hildén, 2014). Tankar och gester är sammanflätade vilket gör att
kommunikation är kroppslig. Barnen uttrycker ett gemensamt ”vi” genom ögonkontakt, till
exempel genom att skratta tillsammans eller imitera varandras gester (Hildén, 2014). Löfdahl
(2010) menar att när barnen leker inbegriper de olika former av kommunikation.
Kommunikationen i barnens lekar både förmedlar och förändrar innehåll. Dialogiska
perspektiv är ett begrepp som Löfdahl använder. Med dialogiska perspektiv menas att
meningen skapas mellan människor.
Verbalkommunikation
Løkken, Haugen och Röthle (2006) hävdar att det verbala samspelet börjar omkring när
barnet är 18 månader. Det verbala språket ger möjligheten till att bli förstådd och att förstå
andra. Michélsen (2005) hänvisar till (Eckerman 1993) som menar att imitationer mellan
barnen
skapar
erfarenheter,
vilket
underlättar
för
barnen
att
utveckla
mognare
interaktionsformer, som till exempel det verbala språket. Nyare forskning visar att den
språkliga interaktionen mellan de yngre barnen innehåller centrala kännetecken på god
språklig kommunikation (Krogstad, 2006).
5
Enligt Krogstads (2006) studien använder sig ettåringar av mer ord och verbalspråk när de
befinner sig i en lekmiljö där de har tillgång till flera föremål. Det blir även tydligt i
Krogstads undersökning att en viktig del i barnens interaktion mellan varandra handlar om att
behärska orden och det verbala språket. En sen verbalspråklig utveckling kan leda till
isoleringar från lek och den sociala gemenskapen mellan barnen i förskolan. När barnen väl
kommer in i det verbala självet så finns det en risk att det underskattas de tidigare utvecklade
kommunikationsmönster som redan finns hos barnen menar Engdahl (2007). Løkken, Haugen
och Röthle (2006) skriver om det narrativa självet, vilket hon menar uppstår i tre års ålder.
Det innebär att barnen på ett nytt sätt skapar mening och av alla erfarenheter de har i sig och
då kan barnen prata om sig själva med egna ord och även kunna berätta egna historier om sitt
liv. I likhet med Løkken, Haugen och Röthle menar Brodin och Hylander (1997) att mellan
tre- och fyraårsåldern börjar barnen att använda språket för att kunna berätta små historier
Kroppslig kommunikation
Løkken, Haugen och Röthle (2006) beskriver Kroppssubjektet som aktivt handlade av
människokroppen och att kroppen är en helhet av känslor, tankar, sinnen, motorik och
fysiologi. Løkken, Haugen och Röthle hänvisar till den franske filosofen Maurice MerleuPonty som menar att det är med hela kroppen vi är uppmärksamma på vår närvaro i världen.
Mellan levda kroppar i världen sker en meningsfull och omedelbar kommunikation.
Begreppet fenomenologi syftar till människans subjektiva upplevelser så som det levs, oavsett
ålder (Løkken, Haugen och Röthle, 2006, s.18). Om en vuxen till exempel lyfter på handen
för att hälsa på någon, kan barnets pekande ha samma innebörd. Med hjälp av kroppen förstår
vi andra och oss själva på ett omedelbart sätt utan att vi sätter ord på det. Løkken, Haugen
och Röthle hävdar att orden som barnen redan har vilar förståelsen redan i kroppen.
Michélsen (2005) menar att hälften utav tiden som barnen interagerar med varandra utgörs av
kroppslekar. Barnen rör sig med stora kroppsrörelser det vill säga att de springer, hoppar m.m.
Hildén (2014) menar att barn mellan två och tre år använder sig av ögonkontakt och en aktiv
blick, vilket leder till att barnen skapar gemensam fokus kring relationer och handlingar. Barn
under två år har gemensam fokus med hjälp av blickar, pekande och ögonkontakt (Hildén,
2014). Krogstad (2006) menar att det är ofta spontana och tydliga kroppsspråket som är
framträdande i barnens sätt att kommunicera och interagera.
6
Vad är lek?
Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) menar att lek inledningsvis handlar om att
upptäcka den fysiska världen och att det sedan övergår gradvis till rollek. Asplund Carlsson &
Pramling Samuelsson hävdar även att barnens lek och kamrater tillåter dem att öva och
utveckla det barnen redan vet, ta turer, arbeta i grupp, kunna vara med andra och interagera
med andra. Johansson och Pramling Samuelsson (2009) och Löfdahl (2010) menar alla att det
är svårt att ge en definition för lek. Johansson och Pramling Samuelsson försöker dock
beskriva leken som spännande och fantasifullt och att barnen förstår även att lek är på låtsas.
Om barnens verklighetsuppfattning är rik, så är fantasin rikare och omvänt (Löfdahl, 2010) .
Vygotsky som Löfdahl hänvisar till menar att det finns en dialektik det vill säga argument
kring verkligheten och fantasin. Vygotsky hävdar även att fantasin är uppbyggd från
erfarenheter ur verkligheten. Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) lyfter fram vikten
med att leka. Leken ska vara en form av det lustfyllda lärande, som stimulerar fantasi,
kommunikation samt skapa en förmåga till att interagera med andra menar (Skolverket,
2010).
Barnen utvecklar under leken känsla för både delaktigheter och rättigheter menar Pramling
Samuelsson och Asplund Carlsson. Det är även vanligt att barnen utöver makt i sin lek och
med det får barnen en känsla av att de har rätt till sin lek och då blir makt ett sätt att försvara
leken med. När barnen interagerar med varandra uppmuntrar de till kreativt tänkande, skapar
nya idéer och lärande i form av upptäckande, vilket betyder att barn gärna leker med andra
barn som är kreativa och tar initiativ menar Vygotsky som Pramling Samuelsson och Asplund
Carlsson hänvisar till. Michélsen (2005) menar i likhet med Vygotsky att det är ett aktivt barn
börjar interagera med andra, antingen utan eller med en leksak.
Fri lek
Löfdahl (2010) beskriver den fria leken som aktiviteter som sker utan att pedagogerna styr
den, vilket sker ofta i förskolor. Barnen får själva styra vad som händer i leken. I studien som
Johansson och Pramling Samuelsson (2009) gjorde kunde de märka att barnen upplevde
glädje när de fick styra vad som hände i leken och att de har konroll över leken när inte
pedagogerna är närvarande. Fri lek innebär att barnen kan själva bestämmer vad de vill leka,
dock kan det var bra med en pedagog i bakgrunden för att stödja barnen vid behov menar
Knutsdotter Olofsson (2003).
7
Knutsdotter Olofsson (2003) menar att det är viktigt att pedagogerna låter barnens lek
utveckla sig till det de har tänkt sig och att när barn leker med varandra utvecklar de sin
sociala kompetens med andra. Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) beskriver att
verksamheten ska ge utrymme för barnens egna fantasier, planer och kreativitet i lek och
lärande såväl inne som ute.
Toddlares lek
Michélsen (2005) menar att det är svårt att hitta en bra svensk översättning för begreppet
toddlare, men med begreppet toddlare syftar på barn mellan ett till tre år. Det lilla barnet har
ett sätt att röra sig - en som tultar, tumlar och stultar omkring, vilket beskriver något som är
typiskt för toddlare hävdar Michélsen. Løkken, Haugen och Röthle (2006) däremot menar att
med begreppet toddlare syftar bara till barn mellan ett till två år.
Løkken, Haugen och Röthle (2006) menar att toddlare är ofta i rörelse. I toddlares
rörelsedynamik finns det inget rikting och lite form, men mer överflöd. Det går också att
uttrycka det som att det är brist på måttlighet. Toddlare sitter sällan stilla, de rör med benen
och måste använda sin kropp. För att något ska betecknas som lek, måste det vara en lek med
något antingen ett föremål eller en kamrat menar Løkken, Haugen och Röthle.
8
Metodologisk ansats och val av metod
I den här delen kommer det att redogöras hur undersökningen är genomförd, samt valet av
metod. Förklarningar till varför observationer har varit valet som metod och de etiska
ställningstaganden som är gjorda kommer att redovisas. Här kommer det redovisas hur
observationerna är genomförda och på vilket sätt som insamlade empirin är bearbetad.
Slutligen kommer reliabiliteten och validiteten i undersökningen diskuteras.
Kvalitativ metod
En kvalitativ metod valdes för att samla in empirin. Med kvalitativ undersökning menar
Løkken och Søbstad (2009) att man inte bara ska se lösa delarna från sitt sammanhang utan
istället försöker se helheten i empirin. Løkken och Søbstad hävdar att kvalitativa
undersökningar har en starkare betoning på människors interagerande med varandra. Empirin
är kvalitativ på grund av att empirin är insamlad genom ett besök på en förskola där barnen
observerades under deras interagerande med andra.
Metodval
Observationer var den lämpligaste metoden eftersom syftet med undersökning var att se hur
de yngre förskolebarnen interagerar med varandra under den fria leken. Løkken och Søbstad
(2009) beskriver att observera innebär iaktta det vi ser och därefter tolkar vi det vi har sett.
Løkken och Søbstad menar att det är svårt att observera barnens lek, men det är genom
observationer som det intressanta med barnens interagerande i grupper framkommer. Patel
och Davidsson (2011) hävdar att observation som metod kan vi studera beteende och det som
sker i ett naturligt sammanhang i samma stund som det sker. Det finns de som saknar en
förmåga till verbal kommunikation är observationer den enda möjliga metoden hävdar Patel
och Davidsson. Hildén (2014) som har undersökt kring hur de yngre barnen kommunicerar
med varandra har valt observation som metod.
Det genomfördes fältanteckningar i ett block under observationerna. Løkken och Søbstad
menar att som observatör går vi in i en situation som aktiv deltagare och interagerar med
personerna i en situation, samtidigt som man analyserar observationerna och situationen.
Genomförande av fältanteckningar passar bra under praktikperioderna, men det är viktigt att
vara klar över den egna förhållningsätt när det genomförs fältanteckningar. Ostrukturerade
observationer genomfördes vilket Patel och Davidsson (2011) beskriver ostrukturerad
observation som ett sätt att inhämta såpass mycket information som möjligt. Till skillnad från
9
strukturerad observation där det finns ett förutbestämt schema på vad som ska observeras.
Orsaken till valet av ostrukturerad observation var att få en bred bild av området jag valde att
observera. Enligt Patel och Davidsson ger det en bredare bild av det som sker i verkligheten
eftersom det inte är förutbestämt vad resultatet blir när det genomförs en ostrukturerad
observation.
Urval
Valet av barngrupp skedde under min praktikperiod. Praktikperioden varade i fem veckor på
en kommunal förskola i en mindre ort i mellan Sverige. På förskolan fanns det bara en
avdelning där det var barn i åldern ett till två år och det var där jag genomförde
undersökningen. I avdelningen där jag genomförde observationerna var det elva barn, tre
heltidsanställda förskollärare och en barnskötare. Eftersom förskolan bara har tre avdelningar
var det lättare för både personalen och barnen i avdelningen där jag skulle genomföra
observationer att bekanta sig med mig. Det var under utevistelser som barnen träffade mig, då
passade jag på att spendera tid med de yngsta barnen i förskolan innan jag genomförde
observationer under deras fria lek inomhus. På grund av barnens ålder frågade de inte vad jag
gjorde där, men att det var en fördel att barnen träffat mig innan så de kände sig trygga i min
närvaro. Det skickade samtyckesbrev till barnens vårdnadshavare varav det var åtta stycken
som lämnade tillbaka talongen. Efteråt valde jag fem barn som var födda december 2012 och
under 2013 eftersom de barnen inte hade utvecklat helt det verbala språket.
Etiska ställningstagande
För att värna om barnens individskydd har följade fyra grundläggande krav som framhålls av
Vetenskapsrådet
(2002).
De
fyra
grundläggande
kraven
är
informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet: Enligt Vetenskapsrådet (2002) kan informationen vara mer eller mindre
detaljerad. Det är även viktigt att eventuella risker för obehag och skador ska redovisas, men
också att deltagandet är frivilligt där information som framkommer enbart används i
forsknings syfte. Personalen på avdelningen och barnens vårdnadshavare fick informations samtyckesbrev där jag informerade om undersökningen och på vilket sätt empirin insamlades.
Vårdnadshavare och personalen fick min E- mailadress vid frågor kring undersökningen.
Samtyckeskravet: Som i ovan nämnda informationskravet så är samtyckeskravet ungefär
samma, men med samtycke av till exempel vårdnadshavare har jag tillåtelse till att observera
10
deras barn, menar Vetenskapsrådet (2002). Eftersom barnen är under femton år skickades
samtyckesbrev till barnens vårdnadshavare. Barnen till vårdnadshavare som inte svarade på
samtyckesbrev var inte delaktiga i observationen.
Konfidentialitetskravet: ”Alla uppgifter om identifierbara personer skall antecknas, lagras
och avrapporteras på ett sådant sätt att enskilda människor ej kan identifieras av utomstående.
I synnerhet gäller detta uppgifter som kan uppfattas vara etiskt känsliga. Detta innebär att det
skall vara praktiskt omöjligt för utomstående att komma åt uppgifterna” (Vetenskapsrådet
2002, s.12). Empirin som är insamlad kan ingen obehörig ta del av. Det vill säga att det är
bara jag som har tillgång till original uppgifter. Alla namnen är fingerade för att skydda
identiteten på barnen och även förskolans namn är fingerad.
Nyttjandekravet: Alla person uppgifter som är insamlade får inte utlånas till någon annan än
de som är med i samma forskningsgrupp hävdar Vetenskapsrådet (2002). Den insamlade
empirin behandlas bara av mig, vilket jag även informerade personalen om och
vårdnadshavare i informations/samtyckesbrev. När examensarbetet är godkänt kommer allt
empiri förstöras.
Genomförande
När jag påbörjade min praktikperiod kontaktade jag förskolechefen genom att skicka ett Email till honom och frågade om samtycke till observation. Efter att förskolechefen gett sitt
samtycke frågade jag pedagogerna muntligt om jag fick genomföra observationerna i deras
avdelning.
Därefter
vårdnadshavare,
skrev
jag
informations/samtyckesbrev
informations/samtyckesbrev
gavs
till
till
pedagogerna
pedagogerna
som
och
sedan
vidarebefordrade det till vårdnadshavare. När svaren hade kommit in kunde observationerna
genomföras. Åtta av elva barn på avdelningen fick delta i undersökningen, av de åtta barnen
valde jag att observera fem stycken barn som var födda december 2012 till de som var födda
2013. Det var bara ett av barnen som hade hunnit fylla två år.
Genomförande av observationerna skedde inomhus. Eftersom jag skulle observera barnens
interagerande med varandra under den fria leken var det efter frukosten fram tills att barnen
skulle ut. I avdelningen hade de fri lek efter frukosten och mellanmål, men eftersom de flesta
barn hade gått hem efter mellanmålet valde jag att genomföra observationerna efter frukosten.
Det var under fem dagar jag observerade under en och en halv timme för att samla in empirin.
All interaktionssekvenserna antecknades ner i ett block.
11
Studiens syfte är att beskriva hur de yngre förskolebarnen ”toddlare” interagerar med
varandra under den fria leken. Meningen är att dels titta närmare på vilka sätt interaktionen
synliggörs mellan yngsta barnen och dels vilka upprepade mönster som förekommer under
interaktionen.
Barnens ålder och deras fingerade namn kommer att redovisas. Åldern
kommer att redovisas i parantes med år först och sedan månad. Till exempel kan det se ut så
här (1:5) vilket betyder att barnet är ett år och fem månader gammal. Observationerna är
gjorda i en mindre förskola i mellan Sverige. Förskolan har tre avdelningar, där det är en liten
gård med sandlåda och klätterställning. Det var i en utav avdelningarna som observationerna
utfördes. Avdelningen har ett fingerat namn Stjärnfallet där barnen är mellan ett och två år.
Observations sekvenser varade mellan en till åtta minuter.
Bearbetning av insamlat material
Eftersom observationerna genomfördes fem dagar i följd, skedde renskrivningen efter all
empiri var insamlad. När den insamlade empirin var renskriven läste jag igenom det, för att
sedan välja relevanta delar ur observationer som utgår utifrån syfte och frågeställningar.
Under varje sekvens blev det mycket text vilket gjorde att jag fick korta ner och förtydliga
vad som händer i varje sekvens. Det som barnen säger tydligt är skrivet ordagrant. Efter
bearbetning av texten valdes det åtta relevanta sekvenser som kommer att redovisas nedan.
När det kommer till de yngsta barnen i förskolan, händer det mycket hela tiden. Det ledde till
att många interaktions sekvenser enbart varade i några sekunder, vilket var orsaken till varför
det valdes åtta sekvenser där interaktions sekvenser varade från en till åtta minuter.
Validitet och Reliabilitet
Patel och Davidsson (2011) menar att det finns två olika sätt att säkerhetställa validitet i en
text, innehållsvaliditeten och den samtliga validiteten. Innehållsvaliditeten beskrivs som en
logisk analys. Det kopplas till den teoretiska ramen för undersökningen. Observatörer
använder sedan en undersökningsmetod för att kunna genomföra mätningen och skaffa oss
den information vi önskat oss (Patel & Davidsson, 2011). Innehållsvaliditeten anses vara god
när det lyckats få en bra täckning av problemområdet. Med den samtliga validiteten menas att
jämföra utfallet på undersökningsmetoden med kriterium på det vi vill mäta. Det innebär att
det måste prövas undersökningsmetoden på någon grupp som liknar den gruppen som
undersökningen är avsedd för. Det kan många gånger handla om att det används en annan
teknik när det undersöks samma sak.
12
När det kommer till syftet som var att beskriva hur de yngre förskolebarnen interagerar med
varandra under den fria leken, vilket är genomförd. Frågeställningar till studien har fungerat
som en rödtråd för undersökningen för att få fram ett resultat.
Med reliabilitet menas undersökningens tillförlitlighet, vilket handlar om hur väl
undersökningsmetoden motstår slumpinflytanden av olika slag (Patel & Davidsson, 2011, s.
103). När det används strukturerade observationer är undersökningens tillförlitlighet i hög
grad relaterade till observatörens förmåga. Förutsättning för god reliabilitet är att
observatörerna är tränade.
I undersökningen har jag försökt vara objektiv när det kommer till tolkningar. Det är svårt
eftersom många utav barnen inte hade det verbala språket, vilket i sin tur leder till tolkningar
om till exempel deras känslouttryck.
Metoddiskussion
Eftersom syftet med studien var att beskriva hur de yngre förskolebarnen interagerar med
varandra under sin fria lek, vilket var orsaken till varför jag valde observation som en lämplig
metod för studien. Patel och Davidsson (2011) menar att observationer är den lämpligaste
metoden när det kommer till att undersöka beteenden i de naturliga sammanhangen. Om
intervju hade varit en metod för studien, skulle det inte beskriva hur barnen interagerar med
varandra utan det hade varit en eller flera personers tankar och tolkningar. Som i ovan nämnda
syftet går det med hjälp av observationer att se beteenden i naturliga sammanhang och inte
någons tankar om beteenden i naturliga sammanhang, vilket resultatet hade varit om till
exempel intervjuer hade genomförts med förskollärare. Det genomfördes ostrukturerad
observation för att få en bredare bild om hur de yngre förskolebarnen interagerar med
varandra. Enligt Patel och Davidsson ger det en bredare bild av verkligheten om det
genomförs en ostrukturerad observation. I strukturerad observation bestäms i förväg vad som
ska observeras med hjälp av ett schema. Orsaken till varför det inte genomfördes strukturerad
observation var på grund av att det finns en risk att missa något betydelsefullt som skulle
kunna påverka resultatet.
13
Resultat och analys
I nedan kommer ni först få ta del av de åtta valda interaktionssekvenserna. Sedan följs det av
en första analys och därefter en analys utifrån teoretiska perspektivet.
Observation 1- Burkarna
Elina (1:9) och Dylan (1:10). Interaktionssekvensen börjar klockan 8:05 och varar i ungefär
fyra minuter. Elina och Dylan är inne i stora lekrummet tillsammans med andra barn på
avdelningen Stjärnfallet. Barnen har burkar som de leker med.
Elina sitter och leker med burkarna samtidigt som hon tittar på de andra barnen. Även Dylan
tittar på vad de andra barnen gör och ler stort mot dem. Dylan får syn på en flicka som har
burkar i handen och försöker dra till sig burkarna ur flickans hand. Dylan springer ifrån
flickan med burkarna i handen till ett annat rum. Elina sitter fortfarande bredvid andra barnen
medan hon slänger burkarna på golvet samtidigt som hon söker med leende på läpparna
ögonkontakt med de andra barnen. Dylan kommer tillbaka till lekrummet och ställer sig nära
Elina medan han slänger burkarna på golvet båda två ler mot varandra, även de andra barnen
börjar slänga burkar. Elina går ifrån rummet och Dylan följer efter henne. Observationen
avbryts här eftersom sekvensen är över.
Observation 2- Tornet
Dylan (1:10), Elina (1:9) . Dylan är inne i stora lekrummet där andra barn bygger torn med
hjälp av klossar. Även Elina är inne i samma rum med en docka i handen. Sekvensen varar i
under en minut.
Dylan observerar när de andra barnen bygger torn samtidigt som han ler mot dem. Dylan går
till tornet barnen har byggt för att välta ner det och börjar skratta när tornet välter. Elina
kommer också och tittar vad som händer. De andra barnen försöker bygga tornet på nytt, men
Dylan välter det innan de har hunnit bygga färdigt. Elina skrattar och går med dockan i
handen till ett annat rum. Även Dylan såg något annat som fångade hans blick. Observationen
avbryts där.
14
Observation 3- Båten
Anna-Lise (1:7), Elina (1:9) och Dylan (1:10). Anna-Lise, Elina och Dylan är inne i stora
lekrummet där det finns en stor trädbåt där barnen kan leka i. Interaktionen varar i ungefär tre
minuter.
Dylan går in i båten medan han står och tittar omkring. Elina och Anna-Lise står lite längre
ifrån båten och tittar på Dylan. Elina och Anna-Lise går också in i båten och ställer sig
bredvid Dylan. Alla tre står i rad samtidig som de tittar omkring sig. Deras blickar möter
varandras och de ler. Anna-Lise flyttar sig bakom båten och Elina följer efter. Dylan börjar
springa runt båten och Elina och Anna-Lise gör samma sak. Dylan, Anna-Lise och Elina
skrattar medan de springer. Sedan går det in till båten igen och ställer sig framme i båten. Nu
går Anna-Lise bort och Elina följer med.
Observation 4- Möte på rutschkanan
Elina (1:9), Milena (1:10) och Dylan (1:10). Det är på morgonen och klockan är 9:10 när
barnen sätter sig i en liten rutschkana som finns inne i stora lekrummet. Sekvensen pågår i
ungefär åtta minuter.
Milena går till rutschkanan och Dylan följer efter. De turas om att åka. Milena säger med ett
leende ”Titta titta” till Dylan medan de sitter på rutschkanan. Dylan ler åt Milena och åker ner
för rutschkanan. Nu kommer Elina till rutschkanan och sätter sig ner på toppen av
rutschkanan med Milena som redan sitter där. Elina säger ”dä dä” till Milena och Milena tittar
på Elina. Dylan kommer till rutschkanan och ställer sig på toppen nära Elina och Milena.
Dylan tittar omkring i rummet och det gör även Elina och Milena. Elina säger ”mamma” och
ler samtidigt mot de andra. Även Milena ler och säger ”titta titta” och åker ner. Direkt efter
följer Elina och Dylan. Dylan stannar nere i rutschkanan, medan Elina och Milena går upp till
rutschkanan och ställer sig upp där. Elina lägger sin hand på Milenas samtidigt som hon tittar
på Milena. Elina och Milen börjar hoppa lite samtidigt som de skrattar. Sedan säger Milena
”tut tut” till Dylan som fortfarande är nere på rutschkanan. Milena åker ner från rutschkanan
och går till ett annat rum och även Dylan går och gör något annat. Eftersom sekvensen är över
avbryts observationen.
Observation 5- Köksvrå
Anna-Lise (1:7), Dylan (1:10), Elina (1:9) och Milena (1:10). Anna-Lise och Dylan börjar
med att gå in till köksvrån. Interaktionen varar i ungefär sex minuter.
15
Anna-Lise har hämtat en burk från lekköket. Dylan kommer till Anna-Lise och tar burken från
hennes hand och Anna-Lise börjar gråta. Dylan tittar på Anna-Lise och ger försiktigt tillbaka
burken till henne. Anna-Lise blir lugn när hon får burken tillbaka och hon går och sätter sig
vid ett litet bord som finns inne i köksvrån. Dylan följer efter henne och sätter sig också vid
bordet. De säger ”dä dä”, ”titta” och annat på deras eget språk medan de sitter vid bordet.
Milena och Elina kommer in till köksvrån samtidigt som Milena säger ”hej hej” och de sätter
sig i en trädbil som finns inne köksvrån. De sätter sig bredvid varandra samtidigt som de säger
något till varandra på sitt eget språk och tittar på Dylan och Anna-Lise. Barnen ler mot
varandra. Dylan går till en hylla som har gardinen framför som finns inne köksvrån och går in
i hyllan. Milena säger ”titta” och går också in till hyllan. Dylan och Milena skrattar med
varandra och säger något till varandra på sitt egna språk. Dylan går ifrån hyllan till bilen där
Anna-Lise och Elina är och sätter sig bakom flickorna. Dylan klappar Anna-Lise i ryggen och
ler sedan går han ifrån bilen till ett annat rum. Även Elina går till ett annat rum. Sekvensen tar
slut.
Observation 6- Kuddrummet
Dylan (1:10) och Anna-Lise (1:7). Anna-Lise är tillsammans med andra barn inne i
kuddrummet. Dylan kommer in till kuddrummet och tittar vad de andra barnen gör.
Sekvensen i kuddrummet varar i ungefär tre minuter.
Anna-Lise sitter inne bland kuddarna och tittar på vad de andra barnen gör. Dylan kommer in
springande och sätter sig bland kuddarna. Han börjar klättra på kuddarna och skrattar
samtidigt. Anna-Lise gör samma sak som Dylan och klättrar på kuddarna. Dylan får syn på ett
barn som har en stor kudde i handen. Dylan tar kudden ur barnets hand och slänger i väg
kudden med ett leende. Anna-Lise tar en kudde ifrån golvet och slänger också iväg kudden.
Båda två skrattar medan de slänger kuddarna. Dylan säger ”titta” och går till en kuddpool som
finns inne i kuddrummet. Anna-Lise sätter sig också i kuddpoolen och hon har med sig en
kudde. Dylan börjar lasta i kuddar i kuddpoolen och hoppar sedan i poolen. Han skrattar och
gör om samma sak. Anna-Lise tittar på Dylan med ett leende och gör också som Dylan och
hoppar i poolen med kuddar i. Dylan går ifrån rummet och interaktionssekvens tar slut.
Observation 7- Spring i benen
Harry (2:3) och Elina (1:9). Harry och Elina är inne i kuddrummet tillsammans med andra
barn. Den här sekvensen pågår i ungefär en minut.
16
Harry börjar springa från vägg till vägg. Elina sitter i kuddpoolen medan hon tittar vad Harry
gör och börjar le mot honom. Elina börjar också springa från vägg till vägg och de andra
barnen som är inne i kuddrummet börjar springa tillsammans med Harry och Elina. Det hörs
skratt när alla barnen springer. Harry säger ”där” och pekar med fingret mot väggen på andra
sidan sedan springer han dit medan andra följer efter. Harry gör samma sak på andra sidan och
även Elina pekar med fingret mot väggen innan de börjar springa igen. Harry går ut ur
rummet och sekvens slutar.
Observation 8 – Bilen
Dylan (1:10) och Harry (2:3). Det är på morgonen klockan är ungefär 8:30 medan Dylan och
Harry är inne i ett mindre lekrum. Interaktionen varar i ungefär fyra minuter.
Harry är inne och leker med små bilar medan han ligger på golvet och säger ”brum brum”.
Dylan kommer in och tittar på vad Harry gör. Sedan sätter sig Dylan vid ett litet bord som
finns där inne med bilen i handen och sätter den i munnen. Medan Dylan sitter vid bordet med
bilen i munnen tittar han på Harry. Nu tittar Harry upp mot Dylan, men fortsätter sedan och
leker med bilar samtidigt som han säger ”brum brum”. Dylan sätter sig bredvid Harry med sin
bil och även han säger ”brum brum”. Dylan kör med sin leksaks bil nära Harrys, medan Harry
förflyttar sig lite. Dylan går till leksakslådan som finns i rummet och tar upp en lastbil och
säger ”titta” med ett leende. Harry tittar upp och ler sedan fortsätter han med sin lek. Dylan tar
lastbilen och går från rummet. Interaktionssekvensen tar slut när Dylan gått ifrån rummet.
17
Barnens interaktion under den fria leken
Utifrån undersökningen som gjordes på avdelningen Stjärnfallet synliggörs barnens
interaktion på olika sätt, men det centrala för barnens interaktion är kommunikation.
Kommunikation är en viktig del när det kommer till interaktion och det ger människor
möjligheten till att lära sig av varandra (Säljö, 2005). Vygotsky som Säljö hänvisar till hävdar
att sociokulturellt perspektiv handlar om interaktion mellan människor och att fokuset ligger
på kommunikation. När barnen leker inbegriper de olika former av kommunikation och att de
både förmedlar och förändrar innehåll i barnens lekar (Löfdahl, 2010). Det som framgår
tydligt är att barnen använder sig av kroppen när de kommunicerar med varandra, men det
förekommer även verbal kommunikation mellan barnen. Kroppsspråket är en viktig grund för
sociokulturellt perspektiv menar Björklund (2008). Det är kroppsspråket som synliggörs i alla
observations sekvenser när det kommer till de yngre förskolebarnens interagerande på
Stjärnfallet med varandra under den fria leken och det i sin tur synliggörs på olika sätt. Under
barnens interaktion med varandra går det att se hur barnen kommunicerar med varandra ofta
genom ögonkontakt
Burkarna: Interaktionen synliggörs på olika sätt under barnens fria lek. När det kommer till
första observationssekvensen med burkarna går det att se att barnen interagerar med varandra.
Dylan tar kontakt med flickan som har burkar i handen och Dylan vill ta burkarna ur flickans
hand. Även Elina väljer att sitta bredvid andra barn med ett leende och när Dylan kommer till
lekrummet ställer han sig nära Elina. Efter att Dylan slängde burkarna på golvet började de
andra barnen göra samma sak. Det går att tolka som att barnen tydligt söker kontakt med
varandra med hjälp av kroppen.
Tornet: Även i den andra sekvensen går det att se hur barnen interagerar med varandra
genom att Dylan välter tornet för andra barnen och att Elina skrattar när Dylan också gör det.
Elina och Dylan delar på samma känsla när Dylan välter ner tornet, vilket går att tolka som
glädje. I sekvensen Tornet iakttar Elina när Dylan välter ner tornet som andra barnen har
byggt, men Elina bara skrattar för att sedan fortsätta vidare till ett annat rum. Här går det att
tolka som att Elina inte tyckte det var tillräckligt rolig lek för att vara med Dylan.
Båten: Det är Dylan som går först till båten medan Anna-Lise och Elina tittar på innan de
också bestämmer sig för att gå till båten. Alla tre barnen står bredvid varandra i båten och
deras blickar möter varandras med ett leende. Efteråt springer Dylan, Anna-Lise och Elina
18
runt båten och skrattar. Även här kan det tolkas som att barnen delar känslor med varandra
och imiterar varandra. Vilket synliggörs genom att Dylan börjar springa och sedan gör AnnaLise och Elina samma sak. I sekvensen när Elina, Dylan och Anna-Lise stod i rad på båten
hade ögonkontakt med varandra med ett leende. Även Hildén (2014) har sett i sin
undersökning att barnen kommunicerar med hjälp av ögonkontakt och menar att barnen har
ett gemensamt uttryck för ”vi” genom ögonkontakt.
Möte på rutschkanan: Milena börjar med att gå till rutschkanan medan Dylan följer efter
henne. De turas om att åka rutschkana. Milena säger även ”Titta, titta” till Dylan när de sitter
på rutschkanan och Dylan svarar med ett leende. Efter en stund kommer Elina till rutschkanan
och alla tre står på toppen av rutschkanan för att titta runt. Det förekommer även några ord
mellan barnen och kroppskontakt. Milena och Elina hoppar på rutschkanan samtidigt som de
skrattar. Sekvensen visar tydlig interaktion mellan barnen och det går att tolka som att barnen
har roligt med varandra samtidigt som de både visar och söker bekräftelse av varandra genom
kroppsspråket eller verbala språket. När det kommer till att skratta tillsammans kan det ses i
sekvensen när Milena och Elina hoppar på rutschkanan medan de skrattar tillsammans.
Köksvrå: Här är det Anna-Lise som hämtar en burk från lek köket och Dylan kommer till
Anna-Lise för att ta burken från hennes hand. På grund av att Dylan tog burken från AnnaLises hand började hon gråta. Efteråt ger Dylan försiktigt tillbaka burken medan han tittar på
Anna-Lise. Anna-Lise och Dylan sätter sig vid lilla bordet samtidigt som de säger några ord,
främst på sitt eget språk. Därefter kommer Elina och Milena in till köksvrån samtidigt som
Milena säger ”hej, hej”. Barnen tar ögonkontakt med varandra och det förekommer ord i
jämna mellanrum. Även här förekommer det skratt och kroppskontakt mellan barnen, vilket
går att tolka som att barnen har roligt med varandra och kommunicerar med hjälp av kroppen
eller verbalt. Situationen där Anna-Lise började gråta när Dylan tog burken går att tolka som
att hon blev ledsen. Dylan märkte det och det kan tolkas som att han ville trösta Anna-Lise
genom att ge burken tillbaka till henne. Dylan och Anna-Lise sätter sig vid bordet för att
sedan prata med varandra med sitt eget språk, men det förekommer även ord som ”dä dä” och
”titta”. Vad de kommunicerar verbalt om är oklart för mig som observatör, men det kan tolkas
som att Dylan och Anna-Lise förstår varandra och att de har hittat ett gemensamt språk. I den
här situationen kan det hänvisas till begreppet dialogiska perspektivet. Löfdahl (2010) menar
att med dialogiska perspektiv skapas meningen mellan människor. I samma sekvens kommer
Milena in i rummet och säger ”hej hej”. Där kan det tolkas som en hälsningsfras eller att det
var Milenas sätt att meddela Dylan och Anna-Lise att hon kommer in till rummet.
19
Kuddrummet: I den här sekvensen är Dylan och Anna-Lise inne i kuddrummet tillsammans
med andra barn. Både Dylan och Anna-Lise börjar klättra på kuddarna samtidigt som de
skrattar. Imitation förekommer när Dylan börjar med att slänga kuddar och Anna-Lise gör
samma sak. Det förekommer skratt mellan dem och de fortsätter till kuddpoolen dit de
slängde kuddar för att sedan hoppa i. I sekvensen går det att tolka som att Dylan och AnnaLise hittade en gemensam lek som de tyckte om. Dylan och Anna-Lise slängde kuddar och
lasta kuddarna till kuddpoolen för att sedan hoppa i. Här var det Dylan som började och
därefter imitera Anna-Lise det Dylan gjorde. Det som kan tolkas i sekvensen är att Anna-Lise
tycker att det Dylan gör ser intressant och roligt ut vilket kan vara orsaken till att hon också
vill göra samma sak som Dylan.
Spring i benen: Det är Harry som börjar springa från vägg till vägg inne i kuddrummet och
därefter börjar även Elina och andra barnen. Medan barnen springer hörs det skratt och Harry
säger ”där” medan han pekar med fingret mot väggen. Efteråt gör Elina samma sak som
Harry. Innan Elina började springa satt hon i kuddpoolen och tittade på vad Harry gjorde
innan hon bestämde sig för att vara med. Det går att tolka som att hon ville titta först för att se
om det är roligt. När barnen springer och skrattar kan det tolkas att de har roligt med varandra.
Kroppslekar är något som förekom i sekvenserna, till exempel när Harry och Elina
tillsammans med andra barn börjar springa fram och tillbaka inne i kuddrummet. Vad tanken
var med att springa fram och tillbaka i rummet är svårt att säga, men det kan tolkas som att
barnen har sett springtävling på tv. Michelsén (2005) som har undersökt interaktion på
småbarnsavdelningar menar att hälften utav tiden som barnen interagerar med varandra utgörs
av kroppslekar det vill säga att barnen hoppar, springer med mera. I Sekvensen säger Harry
”där” samtidigt som han pekar mot väggen, de andra barnen verkar förstå vad han menar efter
som de följer efter honom när han springer. Den här sekvensen är den enda där verbal
kommunikation sker utan föremål. Enligt Krogstad (2006) använder sig ettåringar av
verbalspråk och ord där de har tillgång till flera föremål i en lekmiljö. I den här sekvensen kan
det bero på att Harry faktiskt inte är en ettåring utan en tvååring, vilket kan vara en orsak till
varför han istället använde sig av fingret när han pekade och sa ”där”. Det går återigen att
koppla till sociokulturellt perspektiv när det kommer till mediering och artefakter. Harry hade
en tanke om vad han ville göra, vilket han sedan uttryckte sig verbalt och med hjälp av
kroppen när han pekade vart Harry skulle springa. Däremot kan resultatet av ovan nämnda
sekvenserna, där det förekommer verbal kommunikation att relatera till Krogstad. Det vill
säga att barnen använder sig av föremål när de uttrycker sig med ord.
20
Bilen: Dylan kommer in till lilla lek rummet där Harry är och leker med små bilar. Medan
Harry ligger på golvet och leker samtidigt som han säger ”brum brum” tittar Dylan på vad han
gör. Efter en stund tar Dylan sin lilla bil som han har i handen och börjar leka med sin bil.
Han försöker vara nära Harry, men Harry förflyttar sig lite från Dylan. Därefter går Dylan till
leksakslådan och tar upp en lastbil medan han säger med ett leende ”titta”. Harry tittar upp
och ler, men fortsätter sedan leka. Här går det tolka att Dylan gärna ville leka med Harry, men
att Harry inte var lika intresserad av att leka med Dylan. Det verkar som Dylan sedan försöker
på nytt genom att ta fram lastbilen och när Harry ler mot Dylan kan det tolkas som att han
tyckte att den var fin. Barnen iakttog varandra vilket var ett utav mönster som upprepades i
alla interaktions sekvenser. Sommer (2005) menar att vissa barn kan ta så kallade ”sociala
pauser” för att iaktta vad de andra barnen gör.
Mönster som upprepas under interaktionerna
I sekvenserna Tornet, Båten, Möte på rutschkanan, Köksvrå, Kuddrummet och Spring i benen
förekommer det skratt mellan barnen. Det går att tolka som att barnen delar en gemensam
glädje i det barnen gör med varandra. Det kan även tolkas som att barnen tycker att aktiviteten
i frågan är rolig. I varje sekvens går det även se att skratt smittar av sig mellan barnen.
Leende
Det går även att se i varje sekvens att det ofta förekommer kroppsspråk. När det kommer till
kroppsspråket så kan det handla om att barnen vill vara nära varandra, leende, ögonkontakt,
att de tar i varandra, att de tar leksaker ur någons hand. Barnen verkar även förstå varandras
kroppsspråk eftersom de svarar varandra på olika eller på samma sätt. Vanligaste
kroppsspråket som förekommer i sekvenserna är leendet, vilket går att tolka på många olika
sätt. Som ett exempel är sekvensen med bilar där Dylan med ett leende säger ”titta” till Harry
medan han visar lastbilen. Harry svarar honom med ett leende. Situationen kan tolkas som att
Dylan på det sättet försökte få uppmärksamhet från Harry vilket han fick när Harry tittade upp
med ett leende. Harrys leende kan tolkas som att han tyckte att lastbilen var fin eller att det
var roligt att Dylan hittade lastbilen, men när Harry återgår till sin lek visar han att han inte
vill leka med Dylan. När det kommer till leende går det att koppla till Sterns teori om
Samspeldomäner som Brodin och Hylander (1997) hänvisar till, där Stern menar att barnen
redan vid två månader möter blicken och ler. Det går även se att leenden och skratt mellan
barnen förekommer ofta under interaktionen. I sekvensen Båten börjar Anna-Lise, Dylan och
21
Elina skratta när de springer. Den här händelsen kan tolkas som att de har roligt tillsamman.
Både Stern och Michélsen (2005) menar att känslorna smittar.
Iaktta
Att barnen iakttar varandra är ett mönster som upprepas i varje sekvens. Hildén (2014) menar
att barn mellan två och tre år använder sig av ögonkontakt och aktiv blick för att skapa ett
gemensamt fokus kring handlingar/relationer och barn som är under två år har ett gemensamt
fokus med hjälp av blickar och ögonkontakt. Sekvenserna kan tolkas som att barnen vill
bestämma sig om de ska vara med i leken eller att barnen vill iaktta vad de andra gör för att
lära sig något nytt. I sekvensen Båten iakttog Elina och Anna-Lise Dylan som var i båten
innan de bestämde sig för att gå till båten. Det i sin tur går att tolka som att Elina och AnnaLise vill för det första se vad Dylan gör och för det andra fundera på om de också vill till
båten. Det är ofta som barnen ler när de har ögonkontakt med varandra. När Anna-Lise, Elina
och Dylan är på båten ställer de sig bredvid varandra för att sedan ta ögonkontakt med
varandra samtidigt som de ler mot varandra. Händelsen med Elina, Anna-Lise och Dylan går
att tolka på olika sätt, men antagligen delar de en gemensam glädje tillsammans på båten.
Imitation
Imitation förekom i alla sekvenser. Michélsen (2005) menar att även när barnen imiterar
varandra så kommer glädjen ifrån att barnen blir bekräftade och känslorna mellan barnen ofta
smittar. Även Bodin och Hylander (1997) som hänvisar till Stern hävdar att imitation smittar.
När det kommer till imitation kan det tolkas som att barnen vill lära sig något nytt eller att det
som någon verkar roligt. Dock kan barnens imitation handla om många olika saker. I
sekvensen Spring i benen imiterar Elina Harrys gester, eftersom det kan vara Elinas sätt att se
var de ska springa eller att Elina lärde sig ett nytt sätt att visa med hjälp av gesten till exempel
vad hon menar. Sekvensen Köksvrå där Dylan och Anna-Lise är kan det ses som en annan
form av imitation. När Dylan och Anna-Lise sitter vid bordet och pratar, kan det tolkas som
att de imiterar och blir inspirerade av det som vuxna brukar göra när de sitter vid bordet.
Michélsen menar att barnen ofta blir inspirerade av vuxenkulturen. Det skulle också kunna
tolkas som att Anna-Lise och Dylan har lärt sig något nytt genom att de har sett hur de vuxna
interagerar med varandra, till exempel vid ett bord och sedan imiterar det. Vygotskys begrepp
proximala utvecklingszoner kan kopplas till den här händelsen eftersom det kan vara något
nytt som både Dylan och Anna-Lise har lärt sig att de vuxna gör. Björklund (2008) beskriver
22
proximala utvecklingszoner att barnen lär sig något nytt som de inte kunde tidigare och att det
till exempel kan vara från de vuxna som barnen lär sig något nytt av.
Verbal kommunikation
Även den verbala kommunikationen förekommer i sekvenserna Möte på rutschkanan,
Köksvrå, Kuddrummet, Spring i benen och Bilen. Krogstad (2006) menar att nyare forskning
visar att den språkliga interaktionen mellan de yngre barnen innehåller centrala kännetecken
på god språklig kommunikation. Det kan handla om ord som går att förstå eller att barnen
använder sitt eget språk för att kommunicera med någon. I Möte på rutschkanan säger Milena
”titta, titta” medan hon åker ner från rutschkanan. Vilket kan tolkas som att hon ville att andra
skulle se när hon åker ner. Senare säger Milena ”tut tut” till Dylan som sitter nere på
rutschkanan. I den situationen går det tolka att Milena vill att Dylan ska flytta på sig eftersom
hon vill åka ner. När Dylan och Anna-Lise är i köksvrån och sitter vid bordet säger de ”dä
dä”, ”titta” och annat på deras eget språk. ”Dä dä” kan tolkas som ”där där” och när Dylan
och Anna-Lise kommunicerar med varandra, ser de ut att förstå varandra.
Slutsatser
Den första frågan handlade om på vilka sätt synliggörs de yngre förskolebarnens
interagerande med varandra under den fria leken. Barnens interagerande med varandra
synliggjordes på olika sätt under sin fria lek. Det som kunde ses i observationerna var att
barnen tog ögonkontakt med varandra, log mot varandra, grät, var nära varandra, iakttog
varandra, att de imiterar varandra, kroppskontakt, ta saker ur andras händer och det förekom
även några ord under interaktionen. I interaktionssekvens där Dylan och Anna-Lise är inne i
köksvrån och sätter sig vid bordet och pratar sitt eget språk, kan det till exempel tolkas som
att de imiterar vad de vuxna brukar göra vid ett bord.
När det kommer till den andra frågan som handlade om vilka upprepade mönster som
förekommer under barnens interaktion med varandra. I observationer förekom det ofta att
barnen tar ögonkontakt med varandra och ler mot varandra. Det kan tolkas att barnen söker
bekräftelse av något. Till exempel kan det handla om att få vara med eller att de helt enkelt
vill bli sedda. I varje observation förekom det att barnen iakttog varandra vilket är det
tydligaste mönster som upprepades, men även att barnen gärna ville vara nära varandra trots
att de inte lekte samma lek. När det kommer till att barnen iakttar varandra kan det tolkas som
att barnen vill titta vad de andra gör för att sedan bestämma sig att antingen göra samma som
23
de andra eller göra någonting annat. Dylan iakttog vad Harry gjorde, när Harry lekte med bilar
innan han bestämde sig för att också leka med bilar.
24
Diskussion
I den här delen kommer det att beskrivas på vilket sätt som resultatet kan ge svar på
frågeställningar i förhållande till forskning som gjorts tidigare. I slutet kommer det att
redovisas förslag till fortsatt forskning.
Syftet med studien var att beskriva hur de yngre förskolebarnen i åldern ett till två år
interagerar med varandra under den fria leken. Följande frågor har varit utgångspunkten för
studien.
 På vilka sätt synliggörs de yngre förskolebarnens interagerande med varandra under
den fria leken?
 Vilka upprepade mönster finns det i de yngre barnens interaktion till varandra?
Frågeställningar som valdes för undersökningen har varit utgångspunkten för undersökningen.
De frågorna har besvarats med hjälp av observationerna som gjordes i en förskola. Resultaten
visar att de yngsta förskolebarnen interagerar på olika sätt, men det som synliggörs största
delen är kroppsspråket när barnen interagerar med varandra. Barnen använde sig av
kroppsspråket på olika sätt. Det kunde vara genom ögonkontakt, leende eller helt enkelt att de
ville vara nära varandra. Hälften utav tiden som barnen interagerar med varandra utgörs av
kroppslekar menar Michélsen (2005). I resultatet förekommer det kroppslekar mellan barnen
exempelvis i form av springande och hoppande. Verbal kommunikation förekommer också
mellan barnen när de interagerar tillsammans. Krogstad (2006) menar att ettåringar använder
sig av verbal kommunikation när de har tillgång till föremål i en lekmiljö.
Undersökningens resultat visar att iakttagning, leende, imitation samt verbal kommunikation
är interaktions mönster som förekommer hos barnen. Det som förekommer i undersökningens
resultat har visat sig stödja stor del av de tidigare forskningar som är gjorda, det vill säga att i
min underökning förekommer det inga ovanliga eller nya interaktionsmönster mellan barnen.
Det bör dock påpekas att den kunskapen som finns nu om de yngre förskolebarnens
interagerande är inte den absoluta sanningen utan det kan förändras.
Min förhoppning är att förskollärare kan stödja de yngre förskolebarnen i deras interagerande
med varandra med hjälp av resultatet av undersökningen, men även att underlätta aktivitets
planering när det kommer till de yngsta barnen. Jag vill återigen lyfta fram att det här
resultatet inte är representativ för alla barngrupper eftersom det beskriver en specifik
25
barngrupps interagerande under den fria leken, men förhoppningsvis går det att få en
ungefärlig bild om hur de yngsta förskolebarnen interagerar med varandra. Lärandet ska
baseras på interaktion mellan förskollärare och barn på samma sätt som barnen lär sig av
varandra beskriver förskolans läroplan (Skolverket, 2010). Förhoppningsvis leder resultatet
till en förståelse av hur viktigt det är att barnen får tillfälle till att leka med varandra, eftersom
det är ett sätt för barnen att lära sig av varandra.
Förslag till fortsatt forskning
Det som skulle kunna vara ett förslag till fortsatt forskning är att se hur de yngre
förskolebarnen interagerar med varandra genom att videofilma barnens interaktion med
varandra. Något som vore intressant är att intervjua pedagogerna för att få deras syn på de
yngre förskolebarnens interagerande. Intervjuresultatet och observationsresultat skulle kunna
jämföras med varandra för att sedan vidare koppla till teorier.
Några andra frågor som väcktes hos mig var:
 Om det är skillnad mellan pojkar och flickor när de interagerar med varandra?
 Vilken betydelse har föremål när de kommer till de yngre förskolebarnens
interagerande med varandra?
Jag valde att genomföra observationerna inomhus för att se hur de yngre förskolebarnen
interagerar med varandra under sin fria lek, men det hade varit intressant att se om det är
någon skillnad om barnen hade varit ute.
26
Referenser
Björklund, E. (2008). Att erövra litteracitet. Små barns kommunikativa möten med
berättande, bilder, text och tecken i förskolan. Doktorsavhandling, Göteborg:
Acta Universitatis Gothoburgensis.
Brodin, M. & Hylander, I. (1997). Att bli sig själv. Stockholm: Liber.
Brodin, M. & Hylander, I. (2002). Själv- känsla - att förstå sig själv och andra. Stockholm:
Liber.
Engdahl, I. (2007). Med barnens röst: Ettåringar berättar om sin förskola. (Individ, omvärld
och lärande/Forskning nr 40). Lic. avhandling, Stockholm: Lärarhögskolan i
Stockholm.
Hildén, E. (2014). Kommunikation mellan de yngsta förskolebarnen i fri lek:
Meningsskapande genom den levda kroppen. Doktorsavhandling, Karlstad:
Karlstad Universitet.
Johansson, E. & Pramling Samuelsson, I. (2009). Att lära är nästan som att leka: Lek och
lärande i förskola och skola. Stockholm: Liber.
Knutsdotter Olofsson, B. (2003). I lekens värld. Stockholm: Liber.
Löfdahl, A. (2004). Förskolebarns gemensamma lekar- mening och innehåll. Lund:
Studentlitteratur.
Løkken, G. & Søbstad, F. (2009). Observation och intervju i förskolan. Lund:
Studentlitteratur.
Løkken, G., Haugen, S. & Röthle, M. (Red). (2006). Småbarnspedagogik: Fenomenologiska
och estetiska förhållningssätt. Stockholm: Liber.
Michélsen, E. (2005) Samspel på småbarnsavdelningar. Stockholm: Liber.
Patel, R. & Davidsson, B. (2011). Forskningsmetodikens grunder: Att planera, genomföra
och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.
27
Pramling Samuelsson, I & Asplund Carlsson, M. (2010). Det lekande lärandet barnet i en
utvecklingspedagogisk teori. Stockholm: Liber.
Skolverket (2010). Läroplan för förskolan, Lpfö 98( Rev. Uppl.). Stockholm: Skolverket.
Sommer, D. (2005). Barndomspsykologiska fasetter. Stockholm: Liber.
Säljö, R. (2005). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Nordstedts
akademiska förlag.
Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk –
Samhällsvetenskaplig forskning. [Elektronisk version] Stockholm:
Vetenskapsrådet.
Öhman, M. (2006). Den viktiga vardagen: vardagsberättelser och värdegrund. Stockholm:
Runa.
28
Bilagor
Informations- och samtyckesbrev
Till vårdnadshavare med barn vid xxx förskola, avdelning xxx.
Interaktion mellan de yngsta förskolebarnen
Jag heter Larisa Rapinoja och är studerande på Karlstads universitet. Jag gör min sista termin
och håller på att skriva examensarbete om hur de yngre barnen samspelar med varandra under
sin fria lek. Under vecka xxx, på avdelningen xxx kommer jag att observera barnen under
deras fria lek. Jag kommer därför att vara på avdelningen några timmar under vecka xxx för
att kunna göra mina observationer.
Metoder för datainsamling är observationer, där fältanteckningar kommer att användas. Data
kommer att behandlas konfidentiellt, vilket betyder ingen utöver mig kommer att få ta del av
originalutskrifter av observationer. När observationsresultatet presenteras så kommer det
göras så att resultaten inte kommer kunna härledas till vilka barn eller vilken förskola som
empirin är hämtad ifrån. Jag omfattas av samma tystnadsplikt som övrig personal vid
förskolan.
Ta gärna kontakt med mig om ni vill veta mer. Jag gör min VFU på avdelning xxx, men det
går även att kontakta mig via mail.
E-mail: [email protected]
För att jag ska kunna observera, behöver jag vårdnadshavarnas tillstånd. Jag ber er därför att
fylla i talongen och lämna till personalen på xxx snarast, dock allra senast xxx.
Deltagande i examensarbetet ”Interaktion mellan de yngsta förskolebarnen”, Avdelning
xxx
Jag tillåter att mitt/mina barn observeras
____
Jag tillåter inte att mitt/mina barn observeras
____
Barnets/ barnens namn………………………………………………………………..
Vårdnadshavarnas underskrifter………………………………………………………
Ort och datum…………………………………………………………………………
29
Informations- och samtyckesbrev
Till personalen vid xxx förskola, avdelning xxx.
Interaktion mellan de yngsta förskolebarnen
Jag heter Larisa Rapinoja och är studerande på Karlstads universitet. Jag gör min sista termin
och håller på att skriva examensarbete om hur de yngre barnen samspelar med varandra under
sin fria lek. Under vecka xxx hade jag tänkt observera barnen under deras fria lek, på
avdelningen xxx.
Metoder för datainsamling är observationer, där fältanteckningar kommer att användas. Data
kommer att behandlas konfidentiellt, vilket betyder ingen utöver mig kommer att få ta del av
originalutskrifter av observationer. När observationsresultatet presenteras så kommer det
göras så att resultaten inte kommer kunna härledas till vilka barn eller vilken förskola som
empirin är hämtad ifrån. Jag omfattas av samma tystnadsplikt som övrig personal vid
förskolan.
Ta gärna kontakt med mig om ni vill veta mer. Jag gör min VFU på avdelning xxx, men det
går även att kontakta mig via mail.
E-mail: [email protected]
För att jag ska kunna observera, behöver jag personalens på avdelning xxx samtycke.
Deltagande i examensarbetet ” Interaktion mellan de yngsta förskolebarnen”, Avdelning
xxx
Jag tillåter att barnen på avdelningen får observeras
____
Jag tillåter inte att barnen på avdelningen får observeras
____
Förskola/avdelningens namn………………………………………………………………..
Personalens underskrift……………………………………………………………………..
Ort och datum……………………………………………………………………………….
30