EXAMENSARBETE - pure.ltu.se - Luleå tekniska universitet

EXAMENSARBETE
Penningpolitik vid likviditetsfällan och
deflation
En penningpolitisk jämförelse mellan 90-talets Japan och dagens Sverige
Dennis Jerand
2015
Ekonomie kandidatexamen
Nationalekonomi
Luleå tekniska universitet
Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle
PENNINGPOLITIK VID
LIKVIDITETSFÄLLA OCH DEFLATION
En penningpolitisk jämförelse mellan 90-talets Japan och dagens Sverige
DENNIS JERAND
SAMMANFATTNING
Detta arbete har jämfört penningpolitiken som bedrevs i Japan under 90-talet och början av
00-talet med den situation som Sverige stod inför i början av 2015. Syftet var att klargöra i
fall Sveriges riksbank hade något att lära från situationen i Japan och utreda om Sverige
befann sig i en likviditetsfälla. Arbetet har haft en kvalitativ forskningsstrategi med
makroekonomisk inriktning och använt sig av en komparativ forskningsdesign. Data samlades
in genom en litteraturstudie. Avgränsningar till att endast behandla penningpolitiken i
respektive land gjordes samt att fokusera på BNP, ränta och inflation. Den empiriska
undersökningen visade vikten av att påverka inflationsförväntningarna på ett effektivt sätt och
att det fanns tydliga tecken på att Sverige befann sig i en likviditetsfälla.
ABSTRACT
This thesis has compared the monetary policy that was conducted in Japan during the 1990’s
and the beginning of 2000. The purpose was to clarify if the Swedish Riksbank had something
to learn from Japans situation and to investigate if Sweden was stuck in a liquidity trap. The
thesis had a qualitative research strategy with a macroeconomic alignment and used a
comparative research design. The data was collected through a literature study. Delimitations
to treat only the monetary policy in each country was made, and to focus on the variables;
GDP, interest rate and inflation. The empiric study showed the importance of influencing
inflation expectations effectively and that there were clear signs that Sweden was stuck in a
liquidity trap.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ......................................................................................................................... 1
1.1 Problemdiskussion ......................................................................................................... 1
1.2 Syfte och frågeställningar .............................................................................................. 2
1.3 Metod ............................................................................................................................... 2
1.4 Avgränsningar ................................................................................................................ 3
1.5 Disposition ....................................................................................................................... 4
2. TEORI ................................................................................................................................... 5
2.1 Penningmarknaden ........................................................................................................ 5
2.2 IS/LM............................................................................................................................... 7
2.3 Räntestyrning ............................................................................................................... 11
2.4 Inflation/Deflation ........................................................................................................ 14
2.5 Likviditetsfälla .............................................................................................................. 15
3. HUR TA SIG UR? .............................................................................................................. 19
3.1 Inflations- och prisnivåmål .......................................................................................... 19
3.2 Öka den monetära basen – kvantitativa lättnader .................................................... 20
3.3 Påverka de långa räntorna .......................................................................................... 21
3.4 Negativ ränta ................................................................................................................ 21
4. EMPIRI ............................................................................................................................... 22
4.1 Japans utveckling ......................................................................................................... 22
4.2 Bank of Japan’s struktur ............................................................................................. 26
4.3 Bank of Japan’s penningpolitik .................................................................................. 27
4.4 Kort om Sveriges riksbank .......................................................................................... 29
4.5 Riksbanken från 2008 till 2015 ................................................................................... 29
5. ANALYS ............................................................................................................................. 35
5.1 Bank of Japan ............................................................................................................... 35
5.2 Har Sveriges riksbank något att lära från Bank of Japans agerande under dessa
år? ........................................................................................................................................ 35
5.3 Befinner sig eller är Sverige på väg in i en likviditetsfälla? ..................................... 36
5.4 Hur bör Sveriges riksbank agera för att undvika en långvarig likviditetsfälla och
deflation? ............................................................................................................................. 37
6. SLUTSATSER OCH DISKUSSION ................................................................................ 39
REFERENSER ....................................................................................................................... 42
FIGURFÖRTECKNING
Figur 2. 1 Penningmarknaden................................................................................................. 7
Figur 2. 2 IS-Kurvan ................................................................................................................ 8
Figur 2. 3 LM-Kurvan ............................................................................................................. 9
Figur 2. 4 Skift av LM-Kurvan ............................................................................................. 10
Figur 2. 5 Räntesänkning....................................................................................................... 11
Figur 2. 6 Avkastningskurva ................................................................................................. 13
Figur 2. 7 IS/LM vid deflation............................................................................................... 15
Figur 2. 8 Horisontell LM-kurva och Vertikal AD-kurva .................................................. 17
Figur 2. 9 LIkviditetsfällan i AS/AD..................................................................................... 18
Figur 4. 1 Japans BNP-tillväxt .............................................................................................. 23
Figur 4. 2 Japans inflationstakt enligt KPI .......................................................................... 24
Figur 4. 3 Japans styrränta ................................................................................................... 24
Figur 4. 4 Japans inflationsförväntningar 1990-2001 ......................................................... 25
Figur 4. 5 Japans inflationsförväntningar 2000-2015 ......................................................... 25
Figur 4. 6 Sveriges styrränta ................................................................................................. 31
Figur 4. 7 Sveriges BNP-tillväxt ............................................................................................ 32
Figur 4. 8 Sveriges inflation ................................................................................................... 33
Figur 4. 9 Sveriges inflationsförväntningar ......................................................................... 33
1. INLEDNING
1.1 Problemdiskussion
2009 skrev den dåvarande vice riksbankschefen Lars E.O. Svensson ett inlägg via Riksbanken
där ämnet var ”penningpolitik vid nollränta”. Under 2009 hade flera länder runt om i världen
närmat sig nollränta och inflationen var låg. Svensson menade vid tidpunkten att det var
omöjligt för Riksbanken att sätta reporäntan till en nivå under noll och att Sverige med största
sannolikhet inte skulle hamna i ett läge med deflation och nollränta (Lars EO Svensson,
2009). Nu, 5 år senare, är detta en verklighet.
Under 2014 hade Sverige flera månader av deflation (SCB, maj 2015) och har sedan den 18:e
mars 2015 en reporänta på -0.25 procent (Sveriges riksbank, mars 2015). Några få månader
av deflation behöver i sig inte vara ett problem. Däremot, om deflationen blir långvarig, är det
möjligt att landet hamnar i en så kallad likviditetsfälla liknande den som drabbade Japan
under 90-talet och början av 00-talet. Kort kan man beskriva en likviditetsfälla, vid nollränta,
som ett skede där hushåll, företag och myndigheter är indifferenta mellan att äga kontanter
eller statsskuldsväxlar och obligationer. Detta leder till att en centralbanks penningpolitik blir
resultatlös, i och med att det inte finns några incitament för hushåll och företag att äga
statsskuldsväxlar eller obligationer istället för kontanter, avkastningen blir densamma. (Lars
EO Svensson, 2009)
Situationen i Japan blir intressant att studera och jämföra med Sverige därför att Japan var
under 90-talet och början av 00-talet fast i en likviditetsfälla med nollränta och deflation.
Under ett fåtal veckor hade dessutom statspapper i Japan negativ ränta (Lars EO Svensson,
2009). En liknande fälla som kan komma att drabba Sverige sett till det ränteläge och den
inflationstakt som råder. Trots att detta förekommit relativt nyligen i Japan så har det ändå
gått så pass lång tid att forskning kring den ekonomiska situationen i landet hunnit slutföras
samt att forskare inom nationalekonomi ofta hänvisar till Japan om hur en likviditetsfälla ska
undvikas, se till exempel Svensson (2003), Krugman (1998), Ahearne m.fl. (2002). Därför
1
blir en jämförelse med Sverige möjlig att genomföra. Det blir också intressant att jämföra
länderna för att bedöma om det finns något att lära från Japan samt utreda ifall något liknande
är på väg att hända i Sverige. Jämförelsen gör att arbetet bidrar med en nyare och djupare bild
kring diskussionen om Sveriges eventuella likviditetsfälla.
Hur centralbanker går tillväga för att motverka oönskad inflation finns det en relativt klar
metod för, det är i en enkel värld bara att höja styrräntan. Däremot hur centralbanker ska
agera i en ekonomi som präglas av deflation är inte glasklart. Om priserna börjar falla, räntan
är på noll procent och förväntningar om inflation byts ut mot förväntningar om deflation, hur
ska centralbanken agera för att styra ekonomin ur detta prekära läge? Därmed kan det vara
intressant att undersöka hur Sveriges riksbank kan agera för att undvika likviditetsfällan, och
år av deflation då ”räntevapnet” verkar utan effekt. Till följd därav, kan det vara intressant att
studera Japan, för att se vad kan vi lära oss från deras situation.
1.2 Syfte och frågeställningar
Uppsatsen syftar till att beskriva och jämföra dagens penningpolitiska läge i Sverige med den
situation Japan var i under 90-talet och början av 00-talet. Vidare ska arbetet försöka klargöra
om Sverige har hamnat i en likviditetsfälla likt Japan. Slutligen, om Sveriges riksbank har
något att lära av Japan och deras centralbanks agerande.
Nedan följer några frågor som ska vara till hjälp för att besvara syftet med arbetet.
•
Har Sveriges riksbank något att lära från Bank of Japan’s agerande under dessa år?
•
Befinner sig eller är Sverige på väg in i en likviditetsfälla?
•
Hur bör Sveriges riksbank agera för att undvika en långvarig likviditetsfälla och
deflation?
1.3 Metod
Denna studie kommer att använda en kvalitativ forskningsstrategi med en makroekonomisk
inriktning. Metoden kan också benämnas som beskrivande och förklarande. Den teoretiska
2
referensramen kommer innehålla en grundlig genomgång av IS/LM-modellen för att på ett
tydligt sätt förklara hur en likviditetsfälla kan uppstå. Vidare kompletteras IS/LM-modellen
kort av AS/AD för ge resonemanget ytterligare djup. Utöver det redogörs för
avkastningskurvan och hur marknadens förväntningar kan påverka den. Inflation och
deflation utgör slutligen en central del av detta kapitel. Vidare diskuteras möjliga vägar ur
likviditetsfällan för att belysa hur centralbanker bör agera enligt nationalekonomiska forskare.
Arbetet kommer att ta upp två olika fall. Det faller sig i och med det naturligt att använda en
multipel fallstudie, det vill säga, studien kommer att ha en komparativ design. Detta ger
möjligheten att studera de valda fallen och peka ut det de båda har gemensamt och vad som
skiljer de åt (Bryman och Bell, 2011).
För att samla in datamaterial kommer det att genomföras en litteraturstudie. Arbetet kommer
bland annat att använda sig av artiklar, läroböcker, tidningsartiklar och olika rapporter. Detta
för att skapa en klar bild över den valda teoretiska referensramen samt för att beskriva och
analysera läget i de båda länderna.
1.4 Avgränsningar
Arbetet kommer att behandla centralbankernas roll i respektive land. Det vill säga, endast
centralbankernas roll gällande penningpolitik och hur dessa agerar för att stabilisera
ekonomin i respektive land. Arbetet kommer att fokusera på tre stycken makroekonomiska
variabler: BNP, ränta och inflation. Sysselsättningen och exporten är i Sverige så pass
beroende av det ekonomiska läget i både euroområdet och USA så att Riksbanken inte kan
påverka den nämnvärt (Andersson och Jonung, 2014), därför är denna avgränsning både
praktisk och genomförbar. Gällande Japan har avgränsningar gjorts för att behandla åren 1992
till 2004 och gällande Sverige 2010 och framåt. Beträffande Sverige sammanfattas dock åren
2008 och 2009 kort för att presentera vilken situation som rådde innan 2010. Detta är logiskt
och praktiskt med tanke på den begränsade tiden för detta arbete. Genom denna avgränsning
kommer arbetet kunna studera centralbankerna mera i detalj. Arbetet kommer beskriva
situationerna i respektive land ur ett generellt perspektiv, precis som Krugman (1998)
hävdade att man bör börja med, istället för att gräva efter specifika detaljer. Detta är rimligt
eftersom att perioden som arbetet avhandlar gällande Sverige sträcker sig från 2008 och
framåt för att sedan landa i en diskussion vad Riksbanken förväntas göra den kommande
3
tiden. Det finns många skillnader mellan Japan och Sverige, till exempel ländernas demografi
och deras tillgång till naturresurser. På grund att arbetet har en beskrivande och förklarade
metod vid jämförelsen av dessa länder, är det viktigt att vara medveten om dessa skillnader.
Arbetet avgränsar sig dock från detta och inriktar sig på att analysera och diskutera
situationen givet dessa skillnader.
1.5 Disposition
I kapitel 2 presenteras de teorier och modeller vilka har som syfte att förklara penningpolitik
och likviditetsfällan. Stommen i detta kapitel är IS/LM-modellen och teorier kring inflation,
deflation och avkastningskurvan. I kapitel 3 presenteras teoretiska metoder för att komma ur
likviditetsfällan och deflation. De metoder som nämns i detta kapitel utgår från artiklar och
tidningsintervjuer med välmeriterade nationalekonomer och material från Sveriges riksbank.
Kapitel 4 utgörs av den genomförda litteraturstudien av Bank of Japan och Sveriges riksbank.
I kapitel 5 analyseras resultatet från litteraturstudien med det förda resonemanget i kapitel 2
och 3 och studiens frågeställningar besvaras. I kapitel 6 förs en avslutande diskussion utifrån
resultatet i kapitel 5 och förslag om framtida forskning ges.
4
2. TEORI
I följande kapitel kommer det ges en genomgång både grafiskt och med ord av hur
penningpolitik kan bedrivas. Penningmarknaden, IS/LM-modellen och styrräntan är viktiga
byggstenar för resonemanget. Dels för att resultatet kommer att analyseras i IS/LM-termer
men också för att man med hjälp av IS/LM-modellen på ett enkelt och pedagogiskt sätt kan
visa vad en likviditetsfälla innebär. Kapitlet avslutas med en redogörelse för
inflation/deflation och likviditetsfällans negativa effekter
2.1 Penningmarknaden
Det finns en pedagogisk poäng i att tänka på penningmarknaden som vilken annan marknad
som helst. Det vill säga, oavsett om man exempelvis pratar om glassmarknaden,
strösselmarknaden eller penningmarknaden så gäller det faktum att utbud och efterfrågan styr
pris och kvantitet. Alltså, det finns en jämvikt även på denna marknad. Genom att skilja på
förmögenhet och pengar går detta att förklara. De flesta vill bli förmögna och efter det, helst
ännu mer förmögna. Det betyder inte att man, per automatik, går runt med säckar fyllda av
pengar. En individs förmögenhet kan exempelvis vara i bilar, bostäder eller skog. Givetvis
kan pengar vara en del av en förmögenhet. Efterfrågan på pengar styrs alltså av andra saker än
viljan att bli förmögen (Fregert och Jonung, 2010).
För att vidare förklara detta kan man tänka sig en konsument med en fast månadsinkomst.
Konsumenten betalar ingen skatt och sparar inget utan all inkomst går till konsumtion. För att
tydliggöra exemplet ytterligare så lever denna konsument i en värld utan betalkort.
Konsumenten måste gå till banken och ta ut pengar för att kunna spendera dem på
konsumtion. Vad som bestämmer denna konsuments efterfrågan på pengar är två saker: nivån
på inkomsten, högre inkomst innebär högre efterfrågan, och hur många gånger konsumenten
väljer att besöka banken för att ta ut pengar. Anta att banken ger konsumenten en daglig ränta
på dennes bankkonto. Det betyder att om konsumenten besöker banken en gång om dagen
eller i veckan istället för en gång i månaden så kan ränteavkastningen öka. Det som
bestämmer hur många besök som är lönsamt är räntenivån. En högre ränta innebär att
5
skillnaden mellan ränteintäkt och ”shoe leather costs” blir större, vilket innebär att det blir
mer lönsamt med ett ökat antal besök till banken. Ett annat sätt att förklara detta är att en
högre ränta ökar alternativkostnaden av att ha pengar i fickan istället för på banken och
efterfrågan på pengar minskar. Räntan är således konsumentens inkomst av att låna pengar till
banken och bankens kostnad för att låna pengar av konsumenten. Genom att anta att alla lån
sker genom att banken ger ut obligationer så går det att visa hur den kortsiktiga räntan varierar
och framförallt, hur räntan styrs av centralbanken (Fregert och Jonung, 2010).
Utbudet på penningmarknaden bestäms av centralbanken. Om centralbanken ändrar den
monetära basen, det vill säga sitt innehav av kontanter, kan centralbanken ändra
penningmängden och därmed utbudet på marknaden. Genom att köpa tillgångar av
allmänheten med kontanter ökar centralbanken utbudet på marknaden. Vill centralbanken
minska penningmängden säljer de tillgångar till allmänheten. Centralbanken agerar på denna
marknad som en monopolist, det är upp till den att bestämma vilket utbud som ska gälla.
Precis som en monopolist på andra marknader, som möter en negativt lutande efterfrågekurva,
kan centralbanken bestämma vilken kvantitet som ska bjudas ut. Antingen låter den
marknaden bestämma priset eller så beslutar centralbanken en kvantitet själv och låter
marknaden anpassa sig. Eftersom priset av att hålla kontanter på penningmarknaden är räntan
så kan centralbanken, via sin penningpolitik, ändra likviditeten i ekonomin genom att justera
penningutbudet, ändra räntan eller både delarna (Fregert och Jonung, 2010).
Genom att koppla ihop penningefterfrågan och penningutbudet i en graf går det att visa hur
räntan på marknaden bestäms. Tidigare i texten har det förklarats att penningefterfrågan är en
negativ funktion av räntan. Penningutbudet bestäms av centralbanken vilket gör att utbudet är
oberoende av räntan och därav är utbudet vertikalt ritat i figur 2.1. Det spelar ingen roll vilken
nivå räntan ligger på, utbudet är detsamma, dock kan centralbanken vilja ändra räntan vilket
kommer tas upp senare i texten. För att visa hur räntan bestäms, studera figur 2.1 och notera
att antagandet om att alla lån tas genom obligationer fortfarande gäller. Jämvikt på marknaden
är där penningefterfrågan 𝑀𝑑 skär penningutbudet 𝑀 𝑠 . Initialt är marknaden i jämvikt vid
räntenivån 𝑖0 och 𝑀0𝑠 . I detta läge ökar centralbanken 𝑀 𝑠 till 𝑀1𝑠 genom att använda
centralbankens pengar till att köpa obligationer av allmänheten. Det betyder att marknaden
inte är i jämvikt vid 𝑖0 längre, det råder ett utbudsöverskott. I och med detta vill allmänheten
göra sig av med sitt penninginnehav genom att investera i obligationer. Dock är detta inte
möjligt för allmänheten eftersom penningmängden och obligationerna är förutbestämda vid
6
ett visst tillfälle. Varje enskild individ förstår att dem inte kan inhandla obligationer till
räntenivån 𝑖0 så för att bli av med sitt överskott av kontanter måste de erbjuda sig att köpa till
högre priser. Centralbanken ökar alltså efterfrågan på obligationer. Vilket ökar priset på
obligationer, som är detsamma att räntan sjunker och en ny jämvikt nås vid 𝑖1 (Fregert och
Jonung, 2010).
Detta är en viktig slutsats för arbetet: vid en ökning av 𝑀 𝑠 sjunker 𝑖 och vice versa (Fregert
och Jonung, 2010).
Figur 2. 1 Penningmarknaden
Källa: Fregert och Jonung (2010).
2.2 IS/LM
Genom att visa hur penningpolitiken kan verka för att stabilisera en ekonomi är det
nödvändigt att undersöka hur förändringar av räntan influerar BNP. Detta går att göra med
hjälp av den så kallade IS/LM-modellen. IS/LM-modellen är en utveckling av den simpla
keynesianska varumarknadsmodellen, det keynesianska korset. Utöver varumarknaden
innehåller IS/LM penning- och valutamarknaden. Med det keynesianska korset i bakhuvudet
7
behandlar IS/LM två andra endogena variabler, räntan och växelkursen samtidigt som
politiska beslut om penningmängden är en exogen variabel (Fregert och Jonung, 2010). ISoch LM-kurvan kommer först att härledas för en sluten ekonomi.
IS-kurvan härleds från Keynes varumarknadsmodell. Genom att anta att varumarknaden är i
jämvikt för att sedan hypotetiskt sänka den rådande räntenivån går det att visa att IS-kurvan är
en negativ funktion av räntan. Studera figur 2.2 nedan. Jämvikt råder vid BNP-nivån 𝑌0 och
en relativt hög räntenivå 𝑖0 i den nedre grafen. Då räntan sänks till 𝑖1 ökar nivån av
investeringar i den övre grafen vilket skiftar den autonoma efterfrågan AD(Y) uppåt och
BNP-nivån ökar. Jämvikten rör sig från 𝑌0 till 𝑌1 , vilket gör att IS-kurvan kan dras mellan
dessa två punkter för att visa olika konstellationer av ränta och BNP då det är jämvikt på
varumarknaden. Skulle något annat än en räntesänkning ligga bakom en ökning av AD(Y)
skulle detta innebära att IS-kurvan skiftar utåt (Fregert och Jonung, 2010).
Figur 2. 2 IS-Kurvan
Källa: Fregert och Jonung (2010).
8
LM-kurvan härleds från penningmarknaden. Genom att undersöka hur räntan påverkas av
BNP-nivån går det att visa en positiv relation mellan ränta och BNP. Studera figur 2.3. Anta
att jämvikt råder på penningmarknaden vid 𝑖0 och 𝑀𝑑 (𝑌𝑜 ) till vänster vilket ger BNP-nivån
𝑌0 i den högra grafen. Låt sedan BNP öka, av någon anledning, från 𝑌0 till 𝑌1 . Om BNP ökar,
ökar efterfrågan på pengar, 𝑀𝑑 (𝑌𝑜 ) skiftar till 𝑀𝑑 (𝑌1 ) . Eftersom att 𝑀𝑑 ökar kommer
räntenivån att stiga till en ny jämviktsnivå, 𝑖1 . Sammanbind dessa två jämvikter och en
positivt lutande LM-kurva blir resultatet. Alltså, LM-kurvan visar olika konstellationer av
ränta och BNP då det är jämvikt på penningmarknaden (Fregert och Jonung, 2010).
Figur 2. 3 LM-Kurvan
Källa: Fregert och Jonung (2010).
Säg att penningutbudet 𝑀 𝑠 skulle öka istället, då skulle detta leda till ett skift av LM-kurvan.
Studera figur 2.4. Återigen råder jämvikt vid 𝑖0 , där 𝑀0𝑠 skär 𝑀𝑑 (𝑌0 ) i den vänstra grafen och
en given BNP-nivå 𝑌0 i högra grafen. Då penningutbudet ökar från 𝑀0𝑠 till 𝑀1𝑠 , sjunker räntan
för alla olika BNP-nivåer vilket skiftar LM-kurvan vertikalt åt höger. En ny jämviktsränta
uppstår till samma BNP-nivå (Fregert och Jonung, 2010).
9
Figur 2. 4 Skift av LM-Kurvan
Källa: Fregert och Jonung (2010).
Då vi kombinerar IS- och LM-kurvan i samma graf, figur 2.5, ser vi att där kurvorna skär
varandra är varumarknaden och penningmarknaden i jämvikt samtidigt. Skift av någon utav
kurvorna ger förändringar i BNP- och räntenivå och ekonomin kommer börja röra sig mot en
ny jämvikt. Räntan rör sig mot det nya jämviktsläget genom de krafter på penningmarknaden
som nämns ovan och BNP flyttar sig mot det nya jämviktsläget genom ändrade
produktionsbeslut av företagen i ekonomin, så som Keynes beskrev det (Fregert och Jonung,
2010).
Med hjälp av figur 2.5 går det att visa hur penningpolitik kan användas som
stabiliseringspolitik i syfte till att påverka BNP vid en rörlig växelkurs. Det har nämnts
tidigare i texten att centralbanken kan påverka ränteläget vilket påverkar graden av
investeringar som görs i ekonomin som i och med det ökar den autonoma efterfrågan. I figur
2.5 råder jämvikt vid punkt A. Om centralbanken bestämmer sig för att bedriva en expansiv
penningpolitik, till exempel för att ta sig ur en lågkonjunktur, och därmed styra räntan nedåt
från 𝑖0 till 𝑖1 så kommer 𝐿𝑀0 skifta höger till 𝐿𝑀1 . På grund av att räntan nu är lägre så
kommer ökade investeringar leda till att BNP börjar att öka från 𝑌0 till 𝑌2 samtidigt som 𝑖1
börjar öka till 𝑖2 i och med att ökningen av BNP ökar efterfrågan på pengar. Resultatet av den
expansiva penningpolitik blir en lägre ränta och en högre BNP-nivå i jämvikt vid punkt B
(Fregert och Jonung, 2010).
10
Figur 2. 5 Räntesänkning
Källa: Fregert och Jonung (2010).
Genom att öppna upp ekonomin och därigenom lägga till valutamarknaden i analysen går det
att visa en mindre förenklad bild av verkligheten. Precis som penningmarknaden fungerar
valutamarknaden, under antagandet om fri internationell kapitalrörlighet, som vilken annan
marknad som helst. Det är utbud och efterfrågan som styr pris och kvantitet. I detta arbete är
det effekterna av depreciering och appreciering som är det centrala. Det vill säga, vad händer i
IS/LM-modellen om valutan försvagas eller förstärks. Då den inhemska valutan försvagas
kommer exporten att minska och importen att öka i landet. Det betyder att IS-kurvan kommer
skifta utåt åt höger, vilket ökar räntan och BNP-nivån i IS/LM-grafen, allt annat lika. Effekten
blir den omvända vid en förstärkning av den inhemska valutan (Fregert och Jonung, 2010).
2.3 Räntestyrning
Fram tills nu har det i texten antagits att centralbanken endast kan öka 𝑀 𝑠 genom att köpa
obligationer, så kallade öppna marknadsoperationer. Detta gör 𝑀 𝑠 till en vertikal kurva i en
graf (figur 2.1) över penningmarknaden. I verkligheten så kan centralbanken påverka 𝑀 𝑠 på
11
andra sätt än öppna marknadsoperationer. Till exempel genom att styra det som vi i Sverige
kallar reporäntan. Kvantitativa lättnader är ett annat sätt. Då centralbanken ändrar reporäntan
söker den att påverka räntan på dagslån till kommersiella banker. I ett sådant fall betyder det
att centralbanken meddelar de kommersiella banker att en viss ränta gäller och att de får låna
hur mycket pengar de vill till den givna räntan. Givet att centralbanken endast använder sig av
denna typ av penningpolitik innebär det rent grafiskt att 𝑀 𝑠 i figur 2.1 går från att var vertikal
till att bli horisontell.
Att centralbanker antingen bestämmer penningutbudet eller räntenivån är en trivial men tydlig
första tolkning av penningpolitik. Det förekommer att centralbanker använder båda
metoderna. Många centralbanker har valt att anta olika penningpolitiska regler eller mål.
Detta för att ange mer i detalj hur policyverktyg borde reagera mot olika makroekonomiska
variabler för att hålla till exempel inflationen under kontroll (Gärtner, 2013).
De flesta centralbankerna runt om i världen bedriver sin penningpolitik genom räntestyrning.
Att använda sig av räntestyrning har blivit allt mer vanligt på grund av att den så kallade
kvantitetsteorin har tappat trovärdighet de senaste åren, i och med svårigheten att definiera
penningmängden. Enkelt förklarat säger teorin att prisnivån i ekonomin är proportionell
gentemot penningmängden. Det vill säga, allt annat lika, om penningmängden ökar fem
procent ökar prisnivån med fem procent. Eftersom det råder delade meningar om vad som bör
betraktas som penningmängd och inte blir det problematiskt att förutspå vad en ökning av
penningmängden skulle få för effekt. Om man härleder detta till IS/LM-modell betyder det att
det är osäkert vart LM-kurvan befinner sig och hur mycket dess läge skulle ändras vid en
expansiv penningpolitik. Istället sänker oftast centralbankerna styrräntan för att bedriva en
expansiv penningpolitik. Teorin får detta att låta okomplicerat till en början men i
verkligheten finns det flera olika räntor. I den enklaste av teoretiska världar borde det inte
spela någon roll vilken metod som väljs, men i praktiken föredras räntestyrning (Persson och
Skult, 2011).
Den ränta centralbanker avser att styra är den så kallade dagslåneräntan. Det är den ränta som
skapas mellan banker då vissa banker har ett temporärt likviditetsöverskott och andra har ett
temporärt underskott av likvidamedel. De kan då låna ut till, eller låna av, andra banker tills
nästa dag. Styrräntan sätter taket för vilken ränta bankerna kan etablera mellan varandra. I
stycket ovan nämns det att det finns flera olika räntor. Till exempel gäller en ränta på en
12
statsobligation med en löptid på ett år och en annan ränta för en obligation som löper över tio
år. Samma princip gäller för privata låntagare. De får betala en ränta på ett kortfristigt lån och
en annan på ett långfristigt lån. De räntor som skapas på marknaden går att visa med
avkastningskurvan. Studera figur 2.6. Räntan mäts på y-axeln och löptiden på x-axeln. Den
heldragna linjen är en hypotetisk avkastningskurva. Det går att tyda att de kortaste lånen har
en ränta på två procent medan ett lån med löptiden fyra år har en ränta på runt tre procent.
Utseendet på denna kurva ändras med tiden beroende på marknadsförhållanden och kort sagt
kan man säga att lutningen och utformningen av den är ett uttryck för marknadens
förväntningar. De flesta centralbankerna försöker som sagt styra de kortaste räntorna. Vad
som händer med de längre räntorna är mer komplicerat. Det beror på flera olika faktorer,
bland annat vilka förväntningar marknaden har på framtida räntor och på framtida inflation.
Centralbanker också kan styra de längre räntorna, i alla fall delvis. Om centralbanken höjer
räntan, skulle detta skifta den korta räntan uppåt. Om marknaden tror att centralbanken har
upptäckt ett okänt inflationstryck i ekonomin och att flera åtstramningar av penningpolitiken
ligger för framtiden, så kommer den längre räntan också att höjas. I figuren visas detta av den
streckade linjen. Säg att marknaden redan innan centralbankens beslut om att höja räntan
visste om detta inflationstryck och marknaden förstår nu att centralbanken har beslutat sig för
att motverka en ökad inflation, vilket marknaden inte visste tidigare, så skulle hypotetiskt den
längre räntan istället kunna sjunka (se den prickade linjen i figuren). Marknadens
förväntningar spelar således stor roll (Persson och Skult, 2011).
Figur 2. 6 Avkastningskurva
Källa: Persson och Skult (2011)
13
2.4 Inflation/Deflation
Om inflationen är hög innebär det att den ofta tenderar att variera mycket. Variation ökar
osäkerheten om hur prisnivån kommer att utvecklas i framtiden. Kort förklarat leder detta till
svårigheter att ha en långsiktig planering, det medför omfördelningseffekter, det påverkar
resursanvändningen och kan leda till att planerade investeringar aldrig genomförs. Däremot
har en låg och stabil inflation positiva effekter på tillväxten (Fregert och Jonung, 2010). Det
är så pass riskfullt med hög inflation att många industrialiserade länder infört ett
inflationsmål. Det ett inflationsmål säger är dels att det är skadligt med hög inflation men
också att det inte är önskvärt med en för låg inflation eftersom det ökar risken för deflation.
Det vill säga en situation med fallande priser (Gärtner, 2013).
Enkelt uttryck är deflation bara inflation med ett minustecken framför sig. Det vill säga att
prisnivån sjunker. Jämfört med inflation är deflation relativt ovanligt men under finanskrisen
2008 började detta fenomen att vara så pass nära en verklighet runt om i den industrialiserade
världen att policymakare blev oroliga. Då det finns beprövade metoder för att motverka
inflation saknas i viss mån detta för att bekämpa deflation (Buiter, 2003). Det går att använda
IS/LM-modellen för att mer precist förklara varför oron är befogad. Figur 2.7 visar en stängd
ekonomi med en stabil prisnivå. Den nya formen på LM-kurvan kommer att förklaras i
kommande avsnitt. Genom att använda en vertikal aggregerad utbudskurva, AS, kan vi bortse
från växelkursen och kapitalrörlighet och hålla resonemanget enkelt och tydligt. Vidare visar
figuren en initial jämvikt vid punkt A där prisnivån är stabil, det vill säga att inflationen är
noll. Om ekonomin glider in i en period av deflation på till exempel två procent per år så
kommer 𝐿𝑀0 skifta åt höger till 𝐿𝑀1 och 𝐼𝑆0 skifta vänster till 𝐼𝑆1. IS-kurvan skiftar eftersom
investeringar beror på realräntan och den nominella ränta som krävs när deflationen är två
procent, för att behålla samma investeringsnivå, är två procent lägre än vid den stabila
prisnivån där inflationen var noll. LM-kurvan skiftar eftersom penningefterfrågan ökar då den
nominella räntan sjunker och ekonomin rör sig mot punkt B. I övrigt är ekonomin oförändrad,
BNP är kvar på samma nivå. Det som däremot händer är att då räntan börjar närma sig noll
förefaller penningpolitiken tappa sin verkningskraft och ofta har deflation inneburit perioder
av finansiella kriser och negativ tillväxt (Gärtner, 2013). Den negativa tillväxten uppstår
eftersom det kommer att bli billigare att vänta med en tänkt investering eftersom priserna
faller med tiden. Investerarna tjänar hela tiden på att vänta tills nästa dag, vilket i termer av
14
IS/LM betyder att IS-kurvan skiftar vänster i takt med att investeringarna minskar (Fregert
och Jonung, 2010), något som är intressant att ha med sig inför nästa avsnitt.
Figur 2. 7 IS/LM vid deflation
Källa: Gärtner (2013)
2.5 Likviditetsfälla
Under finanskrisen 2008 så utövade centralbanker runt om i världen en så pass expansiv
penningpolitik att den nominella räntenivån sjönk mot noll. I och med det så blev investerare
alltmer indifferenta mellan att köpa olika värdepapper och att hålla kontanter i och med att
avkastningen på de båda alternativen närmar sig varandra och är alltså lika då räntan är noll.
Centralbanker kan i ett sådant läge givetvis fortsätta sin expansiva politik men investerare
kommer att sakna incitament till att fortsätta köpa värdepapper då som sagt avkastningen är
densamma på kontanter och det bör tilläggas att kontanter är mer likvida än värdepapper. Den
expansiva penningpolitiken kan alltså inte öka den aggregerade efterfrågan i ekonomin
ytterligare med hjälp av räntan. Keynes kallade denna situation likviditetsfälla och därför
propagerade han för finanspolitik framför penningpolitik. Även denna situation går att visa
med hjälp av IS/LM-modellen. Denna gång kommer LM-kurvan att visas som horisontell då
15
räntan är noll på grund av det som nämnts ovan. Egentligen ser LM-kurvan alltid ut på det
sättet men oftast så bortser man från detta för att hålla sina exempel enkla och tydliga. Studera
den övre grafen i figur 2.8. Den initiala jämvikten är vid punkt A. IS- och LM-kurvor ritas för
en given prisnivå och ett givet penningutbud. Om prisnivån faller från Pa till Pb kommer 𝐿𝑀0
skifta höger till 𝐿𝑀1 och en ny jämvikt nås vid en högre BNP-nivå, punkt B. Vid punkt B är
LM-kurvan horisontell, det innebär att ytterligare fall i prisnivå inte kommer att någon effekt
på BNP-nivån. Om prisnivån återigen faller, till Pc, så skiftar 𝐿𝑀1 till 𝐿𝑀2 men jämvikten
kommer fortfarande att vara vid punkt B/C (Gärtner, 2013).
Den verkliga baksidan av deflation och likviditetsfälla framkommer då man överför resultatet
från penningmarknaden och IS/LM-modellen till en modell över aggregerad efterfrågan (AD)
och aggregerat utbud (AS), vilket snart nämns. LM-kurvan i figur 2.8 skiftar höger på grund
av en sänkt prisnivå vilket höjer BNP-nivån. Det är detta som får AD-kurvan att ha en negativ
lutning i den nedre grafen. I denna graf ritas AD med prisnivå på y-axeln och BNP-nivå på xaxeln. Precis som i den övre grafen har den nedre tre punkter. Dessa punkter visar vad som
händer under samma scenario som i den övre men som synes blir AD-kurvan vertikal där
LM-kurvan blir horisontell. Det som skiljer figurerna åt är att punkt B och C inte befinner sig
på samma ställe utan avståndet mellan dem är det som indikerar att penningmarknaden
befinner sig i en likviditetsfälla. Precis som för LM-kurvan är AD-kurvan alltid vertikal men
det visas oftast inte i det normala fallet (Gärtner, 2013).
16
Figur 2. 8 Horisontell LM-kurva och Vertikal AD-kurva
Källa: Gärtner (2013)
Sista steget i detta resonemang kommer visas genom att kombinera AD-kurvan och ASkurvan i samma graf. Studera figur 2.9. Initiala jämvikten är vid punkt 1, där AD-kurvan skär
den vertikala AS-kurvan, det vill säga att ekonomin är i långsiktig jämvikt. Anta vidare att en
finanskris lik den 2008 skulle inträffa vilket, kort förklarat, minskar hushållens förtroende för
bankerna och de börjar kräva en riskpremie på värdepapper. I termer av IS/LM så skiftar detta
LM-kurvan vänster, vilket sänker BNP-nivån. Nästa sak som händer är att bankernas
förtroende för andra banker och företag minskar och därför börjar de också kräva riskpremier
eftersom osäkerheten om vilka aktörer som kommer klara sig ur krisen är stor. I termer av
17
IS/LM så skiftar detta IS-kurvan vänster, vilket sänker BNP-nivån. Båda dessa effekter skiftar
𝐴𝐷1 i figur 2.9 åt vänster så pass mycket att 𝐴𝐷0 inte kan korsa AS-kurvan längre. Vilket
innebär att det inte finns någon jämvikt att nå längre. Det blir omöjligt för ekonomin att
hindra ett fortsatt fall av pris- och BNP-nivån utan att staten eller centralbanken ingriper.
Problemet är att penningpolitik genom att styra räntan inte har någon effekt på den
aggregerade efterfrågan eftersom likviditetsfällan har slagit ut dess verkan, precis som nämnts
tidigare, och finanspolitik har ingen större effekt om rörlig växelkurs råder (Gärtner, 2013).
Figur 2. 9 LIkviditetsfällan i AS/AD
Källa: Gärtner (2013)
Om en ekonomi hamnar i ett läge med deflation kombinerat med likviditesfälla kan det
innebära extremt negativa effekter. Det reala värdet på skulder ökar, vilket kan innebära
konkurser för länder, företag, banker och hushåll. Eftersom priserna i ekonomin faller innebär
det att de reala lönerna ökar vilket innebär en stor risk för att arbetslösheten ökar. Alla dessa
effekter bidrar till att den aggregerade efterfrågan minskar och risken för att perioden med
deflation och recession kommer fortsätta ökar drastiskt (Gärtner, 2013). Därför kan det vara
intressant att undersöka närmre hur tar man sig ur en liknande situation.
18
3. HUR TA SIG UR?
Enligt Bernanke (2002) är det bästa receptet mot deflation att se till att det inte händer. Om vi
har ett läge med deflation och likviditetsfällan blir verklighet, så kan det vara intressant att
veta hur ta sig ur ett sådant läge. Detta avsnitt syftar till att beskriva möjliga vägar ur
likviditetsfällan.
3.1 Inflations- och prisnivåmål
Ur ett penningpolitiskt perspektiv är problemet med likviditetsfälla vid nollränterestriktion att
realräntan är för hög för att kunna stimulera ekonomin så pass att den når till en låg och stabil
inflationsnivå. Realräntan är räntan som erhålls efter att inflationen dragits bort. Det vill säga,
realränta = nominell ränta – inflation. Om detta uppstår i kombination med förväntningar om
deflation hamnar ekonomin i en svår sits. Då deflationsförväntningar uppstår ökar realräntan,
som redan innan var för hög. Den höga realräntan hämmar tillväxten och leder ekonomin in i
växande deflationsförväntningar och växande deflation. De negativa effekterna växer således.
En nyckelfaktor för att ta sig ur en sådan situation blir således att påverka förväntningarna på
inflationen. Då eventuella lösningar diskuteras bör man utgå ifrån hur mycket de kan tänkas
påverka inflationsförväntningarna (Svensson, 2009). Även andra tunga namn inom
nationalekonomi anser att nyckeln för att komma ur en likviditetsfälla är att påverka
inflationsförväntningarna, se Krugman (1998) och Riksbanken nämner i sin penningpolitiska
rapport från april 2015 att det är centralt att inflationsförväntningarna är cementerade vid den
önskade nivån (Sveriges riksbank, april 2015).
Ett inflationsmål som är satt ovanför noll kan hjälpa centralbanker att undvika fallande
inflationsförväntningar. Om detta mål är trovärdigt och inarbetat samt att centralbanken är
öppen gällande vad de tror om den framtida inflationen och det framtida ekonomiska läget
kan inflationsmålet hjälpa centralbanken att stabilisera ekonomin (Krugman, 1998). Invånarna
vet således vad centralbanken vill och vad som kan förväntas, så om inflationen är för låg
kommer centralbanken att vilja höja räntan och vice versa. Dock så finns det ett problem med
ett inflationsmål. Givet att centralbanken strävar efter att hålla en inflationsnivå i höjd med
19
målet, så kommer inte centralbanken att sikta ovanför det målet efter en period med för låg
inflation. Det innebär att företagens och hushållens inflationsförväntningar kommer vara lägre
än målet på kort sikt för att sedan höjas till en nivå med inflationsmålet. Sammantaget blir
dessa förväntningar för låga och realräntan förblir för hög trots att inflationsmålet är
trovärdigt på lång sikt. Genom att införa ett prisnivåmål kan detta problem undvikas
(Svensson, 2009)
Då räntan når en nivå på noll har ett trovärdigt prisnivåmål vissa styrkor gentemot ett
inflationsmål. Centralbanken sätter således ett mål för hur prisnivån ska utvecklas under ett
antal år som är i höjd med inflationsmålet. Fördelen med ett prisnivåmål är att om utfallet ett
år blir lägre än målet, kommer det att vägas upp med ett högre utfall nästa period. En styrka
som inflationsmålet saknar. Om utfallet blir under prisnivåmålet ett år, gör ett prisnivåmål
som är trovärdigt, att inflationsförväntningarna på kort sikt hamnar på en nivå ovanför
förväntningarna på lång sikt vilket gör att realräntan sjunker och ekonomin får en efterlängtad
skjuts givet att den nominella räntan är oförändrad. Ett prisnivåmål är att se som ett
inflationsmål på några år. Alltså, att den genomsnittliga inflationen för dessa år ska vara en
viss nivå, till exempel två procent per år. Det medför att om inflationen endast är en procent
ett år så kan centralbanken sikta på tre procent året efter (Svensson, 2003).
3.2 Öka den monetära basen – kvantitativa lättnader
Som nämnts tidigare så är det inget som stoppar en centralbank från att öka den monetära
basen ytterligare trots att styrräntan är noll. Däremot är det oklart hur en sådan taktik skulle
påverka
inflationsförväntningarna.
Ett
sådant
alternativ
tros
späda
på
inflationsförväntningarna endast om ökningen av den monetära basen ses som en förevigt
varande ökning vilket är svårt för centralbanken att lova (Eggertsson och Woodford, 2003).
Då landet är ur likviditetsfällan kommer efterfrågan på pengar att minska eftersom räntan då
höjs och företag och hushåll inte längre är indifferenta mellan att äga kontanter eller
räntebärande papper och således måste den monetära basen minska igen för att landet inte ska
hamna i ett läge med extremt hög inflation. Vilket ger centralbanker incitament till att bryta
sitt tidigare löfte. Vidare är det svårt att säga hur mycket den monetära basen måste öka för att
påverka inflationsförväntningarna (Svensson, 2003).
20
3.3 Påverka de långa räntorna
Tidigare i texten har det nämnts att centralbanker oftast styr de kortaste räntorna. I ett läge där
dessa räntor redan är noll så är de långa räntorna inte noll per definition (Persson och Skult,
2011). Om centralbanken lyckas sänka även de långa räntorna är det fullt möjligt att detta
ökar den aggregerade efterfrågan i ekonomin och det blir således en väg ur likviditetsfällan.
Det vill säga, trots att den korta räntan är noll så har fortfarande räntevapnet effekt (Buiter,
2003). Återigen är kvantiteten ett problem för denna lösning. Hur pass expansiv
centralbankens politik måste vara är svårt att säga. Det finns två sätt för centralbanken att
sänka de långa räntorna. Antingen köper centralbanken alla statspapper med en viss löptid till
en låg ränta för att trycka ned den långa räntan. Det andra sättet är att centralbanken lovar att
hålla den korta räntan på noll procent i ett antal år även om landet återhämtar sig ekonomiskt.
Detta sätt är knutet till teorin om att de långa räntorna beror på de korta. Problemet är dock att
det är svårt för centralbanken att få trovärdighet för ett sådant löfte. Vidare är det oklart om en
sänkning av de långa räntorna är tillräckligt för att höja inflationsförväntningarna (Svensson,
2003).
3.4 Negativ ränta
I en intervju med Nathan och Grushin för tidningen Goldman Sachs 2015 argumenterar Lars
EO Svensson för att styrräntans golv inte alls är noll, utan att minusränta kan vara ett sätt att
få igång inflationen. Med en negativ räntenivå tillkommer förvarings- och säkerhetskostnader
som gör att pengar får en svag negativ avkastning vilket således borde leda till ökade
incitament till konsumering och investering. Svensson anser att centralbanker i situationer av
deflation måste pröva alla metoder som går för att stimulera ekonomin. Att denna typ av
expansiv penningpolitik ger önskad effekt är osäkert. Om hushåll och företag skulle börja
samla och sitta på pengar i form av kontanter skulle effekten av den negativa räntan kunna
försvinna (Nathan och Grushin, 2015).
Oavsett vilken metod en centralbank väljer så hävdar Svensson (2014) och Krugman (1998)
att eftersom man inte riktigt vet vilken väg som är bäst att gå, så är det bra att inte lägga alla
ägg i samma korg utan istället använda sig av flera olika metoder och verktyg.
21
4. EMPIRI
I detta kapitel sker en genomgång av Japans väg in i ett läge av deflation och likviditetsfälla
samt Bank of Japans penningpolitik under åren 1992 till 2004 där fokus ligger på perioden
1998 till 2004. Vidare kommer det kort att redogöras för Sveriges läge 2008 och 2009 för att
introducera vilket läge som rådde 2010. Efter det följer en genomgång av åren 2010 till 2015
och hur Riksbanken agerat under dessa år.
4.1 Japans utveckling
Från 1981 till 1992 gick den japanska ekonomin på högvarv. Finansiella avregleringar under
1982 ledde till att aktie- och landpriser ökade dramatiskt vilket ledde landet in en kraftig
högkonjunktur och bubbla i slutet på 1980-talet. Priset på tillgångar ökade snabbt medan
inflationen var måttlig och penningpolitiken expansiv. I ett försök att kyla av ökningen i
tillgångspriser ökade Japans centralbank (Bank of Japan, BOJ) styrräntan vilket ledde till att
aktiemarknaden kraschade 1990. 1992 hade landpriserna slutat att öka. Japanska banker hade
under åren lånat ut summor som beräknades uppgå till närmare 20 procent av Japans BNP för
köp av land. Då dessa lån började bli nödlidande lån uppstod en lånekris som lämnade
bankerna förlamade och landets tillväxt stannade av i mitten av 1990-talet (Anderson, 2013).
Under perioden 1981-1992 var den reala BNP tillväxten i genomsnitt 3.7 procent, inflationen
2.0 procent och räntenivån 5.7 procent. Mellan åren 1993 till 1997 var den reala BNP
tillväxten i genomsnitt 1.4 procent, inflationen 0.1 procent och räntan 1.5 procent. Analytiker
som spådde en liknande tillväxt för 1990-talet som den landet hade under 1980-talet missade
sanningen med ungefär 14 procent (Krugman, 1998) Denna utveckling fortsatte in i nästa
millenium (Ito, 2004).
I figuren nedan visas Japans procentuella BNP tillväxt från 1980 till 2004. Den svarta
trendlinjen visar tydligt åt vilket håll tillväxten har rört sig under dessa år. Från en procentuell
tillväxt på nästan två procent ner mot noll. Vilket visar att trots den prekära situationen har
Japan haft en positiv BNP-tillväxt stora delar av dessa år.
22
Figur 4. 1 Japans BNP-tillväxt
Källa: tradingeconomics.com (29 april 2015)
Japan hade en stark ekonomisk tillväxt under 80-talet. Aktie-, fastighets- och landvärdet växte
kraftigt under detta årtionde vilket ledde fram till en bubbla som sprack i början av 90-talet
och från 1992 till 2004 rådde stagnation. Det som ledde fram till denna långa period av
stagnation var, utöver bubblan som sprack, bland annat växelkurskrisen i Asien, en mängd
olika felbeslut om finans- och penningpolitiken. Dessa faktorer gjorde att konsumtionen och
investeringarna minskade i Japan. Stagnationen fick snart sällskap av disinflation i början av
90-talet och som snart byttes ut mot deflation i mitten av årtiondet. Figuren nedan visar
inflationstakten mätt i KPI. Den svarta trendlinjen visar åt vilket håll inflationen rörde sig
under åren 1992-2004. Två dippar kan ses, den ena runt 95-96 och den andra 00-02. Den
nedåtgående trenden är ett tecken på att Bank of Japan’s penningpolitik åren innan inte fick
önskad effekt (Ito, 2004). Mer om detta under rubriken 4.3 Bank of Japan’s penningpolitik.
23
Figur 4. 2 Japans inflationstakt enligt KPI
Källa: tradingeconomics.com (29 april 2015)
Styrräntan i Japan sänktes kontinuerligt under 1990-talet för att sedan hamna på noll år 1999.
Sänkningen mot en räntenivå på noll procent började 1998. Under flertalet penningpolitiska
möten 1998 diskuterades en sänkning av styrräntan, som då låg på 0.5 procent, men förslaget
röstades ned två gånger, i juli och i augusti (Ito, 2004). Under penningpolitiska mötet som
ägde rum den nionde september sänkte Bank of Japan styrräntan till 0.25 procent (BOJ, 9/9
1998) för att sedan sänka den till 0.15 procent i februari 1999 (BOJ, 2/2 1999). Figur 4.3 visar
hur Japans styrränta har rört sig under åren 1992-2004. Den visar att räntan låg kring noll från
1999 till 2000 för att sedan höjas i slutet av 2000 och sänkas igen 2001.
Figur 4. 3 Japans styrränta
Källa: BOJ.com (29 april 2015)
24
I figur 4.4 visas hur inflationsförväntningarna ändrats över åren 1990 till 2002. Från att ha
legat på en nivå på runt två procent sjönk inflationsförväntningarna för 10 år framåt successivt
ända till 2002.
Figur 4. 4 Japans inflationsförväntningar 1990-2001
Källa: Ahearne m.fl. (2002)
Figur 4.5 visar inflationsförväntningarna och KPI (utan mat- och energipriser). Figuren är
tänkt att ta vid där figuren ovan slutade. Figur 4.5 visar förväntningarna till och med 2015.
Det som är intressant för detta arbete är inflationsförväntningarna till och med 2004.
Förväntningarna på inflationen 6-10 år framåt föll ända fram 2003 för att sedan öka till noll.
Figur 4. 5 Japans inflationsförväntningar 2000-2015
Källa: Kuroda (2015)
25
4.2 Bank of Japan’s struktur
Bank of Japan blev en självständig institution 1998. Lagändringen som infördes det året
gjorde att Bank of Japan’s styrelse inte kunde avsättas av den sittande regeringen. I och med
att Bank of Japan blev självständig förändrades och moderniserades banken på många sätt.
Tidigare var inte styrelsemedlemmar tvungna att ha kunskaper inom bank och finans utan
kunde ha helt andra bakgrunder. Till exempel inom industri, jordbruk eller handel. Innan
lagändringen verkade Bank of Japan för att maximera tillväxten i landet. Efter 1998 så var
styrelsemedlemmar tvungna att ha stora kunskaper inom bank- och finanssektorn. Vidare
ändrades målet från att maximera tillväxten i landet till att verka för prisstabilitet.
Förändringar för att bli mer tillgängliga och transparenta gentemot befolkningen genomfördes
(Ito, 2004).
Eftersom Bank of Japan i slutet på 90-talet var en självständig institution ställdes de till svars
för det ekonomiska läget i landet. Deflationen som pågick såg många experter som bevis på
deras inkompetens och rädslan för deflationsförväntningar ökade. Styrelsemedlemmarna
hävdade att deflationen inte var så farlig som kritikerna menade. Bank of Japan
argumenterade för att den deflation som pågick i landet kunde härledas till den tekniska
utvecklingen som pågick i Japan och som i sig ledde till en sänkning av produktionskostnader
och att priset på importerade varor sjönk (Ito, 2004).
En ständigt återkommande diskussion under dessa år var den om inflationsmål. Bank of Japan
valde att inte jobba efter ett förutbestämt inflationsmål (Ito, 2004). Något som banken fick
mycket kritik för, se Svensson (2003), Krugman (1998), Bernanke (2000) och Ito (2004).
Kritiker hävdade att Bank of Japan med hjälp av ett inflationsmål skulle kunnat öka
förväntningarna gällande inflation. Argumenten var i huvudsak tre: Ökad transparens, påverka
inflationsförväntningarna och att ge penningpolitiska verktyg en större självständighet. Det
första syftade till att med hjälp av ett kvantifierat inflationsmål skulle hushåll och företag
förstå vad Bank of Japan menade med prisstabilitet vilket skulle göra det lättare att förstå
Bank
of
Japan’s
penningpolitiska
beslut.
Det
andra
var
tänkt
att
styra
inflationsförväntningarna mot inflationsmålet och det tredje syftade till att ge banken ett sorts
skydd mot kritiker och regeringen.
26
Genom att bestämma ett inflationsmål så blir det sedan upp till banken att välja verktygen
som ska användas för att nå målet (Ito, 2004). Bank of Japan argumenterade 2000 genom
rapporten ”On Price Stability” mot införandet av ett sådant mål och menade att det var
omöjligt att sätta ett inflationsmål under den pågående krisen eftersom ett sådant kvantifierat
mål borde gälla under lång tid och med tanke på det instabila läget som rådde i Japan såg
Bank of Japan detta som svårt. Bank of Japan förklarade år 2000 prisstabilitet som ett läge där
varken inflation eller deflation råder. Vidare skriver dem i rapporten ”On Price Stability” att
alla prisindex har en inbyggd skevhet (BOJ, 2000). Till exempel överskattar KPI
inflationsnivån medan BNP-deflatorn underskattar inflationsnivån (Krugman, 1998). Bank of
Japan menade år 2000 att eftersom ekonomin ständigt är i rörelse och teknisk utveckling sker
konstant så blir det svårt att använda prisindex. Den inbyggda skevheten gör det ännu svårare,
enligt Bank of Japan, eftersom skevheten varierar och är därför svår att mäta. I samma rapport
nämns det att det kan vara värt att se över en policy som betyder att centralbanken ska sikta på
en låg årlig inflationsnivå men som fortfarande befinner sig i spannet för prisstabilitet, detta
för att undvika att hamna i en deflationsspiral. Styrelsen ansåg att man inte når ett
inflationsmål bara genom att bestämma ett kvantifierat mål (BOJ, 2000).
4.3 Bank of Japan’s penningpolitik
Från det att krisen startade 1992 bedrev Bank of Japan en alltmer expansiv penningpolitik
som visades i figur 4.3 om räntan. Efter det att Bank of Japan blev självständig 1998 sänktes
styrräntan till nära noll 1999 och prisstabilitet blev målet för centralbanken. Under slutet av
1999 och början av 2000 ansåg Bank of Japan att läget började se bättre ut för den japanska
ekonomin och styrelsen började prata om att det snart var läge att höja räntan (Ito, 2004).
Under mötet den 11:e augusti 2000 beslutade Bank of Japan att höja räntan till 0.25 procent
(BOJ, 11/8 2000) till följd av att banken ansåg att läget såg allt bättre ut. Detta beslut stod i
kontrast till regeringens önskan. Regeringen ansåg att läget inte var bra nog för att börja
bedriva en restriktiv penningpolitik, trots att den diskuterade höjningen var relativt liten.
Regeringen menade att trots allt var KPI utvecklingen negativ (se figur 4.2 om KPI) och
deflation ett fortsatt problem. Bank of Japan lyssnade inte på denna kritik utan gick vidare
med att höja räntan (BOJ, 11/8 2000).
Efter detta beslut gick Japan återigen in i en period av recession. Den 19:e mars 2001 sänktes
räntan till en nivå närmare noll. Banken bestämde på samma möte att hålla räntan på denna
27
låga nivå tills det att KPI varit på en stabil nivå på noll procent eller ovanför från ett år till ett
annat. Vidare beslutades att Bank of Japan bytesbalans skulle ersätta räntestyrning som
verktyg för att nå en stabil inflation. Detta innebar ett skifte från att styra penningmarknaden
med hjälp av räntestyrning till att styra marknaden med kvantitativa lättnader (BOJ, 19/3
2001). Under mötet beslutades också att Bank of Japan skulle öka sina köp av
statsobligationer med lång löptid och att bytesbalansen skulle öka från 4 trillioner yen till 5
trillioner för att trycka ned räntan ytterligare (BOJ, 19/3 2001). Under de följande åren
använde sig Bank of Japan mer och mer av kvantitativa lättnader. 2001 ökade Bank of Japan
köpen av obligationer med lång löptid från 400 miljarder till 600 miljarder yen i månaden och
styrräntan sänktes officiellt till 0.1 procent. 2001 beslutade Bank of Japan att det indexet som
banken skulle agera efter var KPI exklusive färsk mat. I slutet på året ökade köpen av
obligationer med lång löptid till 800 miljarder i månaden för att sedan i början av 2002 öka
till en triljard i månaden. I slutet av 2002 ökade Bank of Japan ytterligare köpen av
obligationer med lång löptid till 1.2 triljarder yen i månaden. Under 2003 gick styrelsens
mandat ut och en ny styrelse tillsattes. Den nya styrelsen signalerade att de skulle bekämpa
deflationen med alla medel och meddelade att styrräntan skulle ligga kvar på en nivå nära noll
under en lång tid. 2003 bestämde styrelsen två villkor som skulle vara uppfyllda innan en
räntehöjning skulle komma på tal. KPI-inflationen skulle ligga på noll eller ovanför i några
månader och framtida KPI-inflation var tvungen till att vara på en nivå ovanför noll (Ito,
2004). 2004 nådde köpen av statsobligationer sin topp och i slutet av året hade den monetära
basen ökat med mer än 50 procent från 2000 (Anderson, 2013).
Under denna period, 1992 till 2004, är det tydligt att Japan varit fast i en likviditetsfälla där
försök att påverka den långa räntan inte gav den önskade effekten. Expansiv penningpolitik i
form av räntesänkningar och kvantitativa lättnader ökade inte inflationen eller
inflationsförväntningarna nämnvärt. Trots att forskare hävdar att tillbakagången i Japans
ekonomi kom som en chock (Se Bernanke 2002 och Ahearne m.fl., 2002) så kan man ställa
sig frågan om Bank of Japan agerande under åren var optimalt. En stor skara
nationalekonomer ställde sig under dessa år tveksamma till bankens beslut och riktade hård
kritik mot Bank of Japan samtidigt som flera forskare försökte ge råd om hur banken borde
agerat för att ta sig ur deflationen, likviditetsfällan och öka förväntningarna om inflationen
(Se Svensson 2003, Krugman 1998, Ahearne m.fl. 2002). Vidare anses ett problem för Bank
of Japan under åren ha varit oklarheten med vad centralbanken ansåg vara prisstabilitet och
när de planerade att lämna räntenivån på noll procent. Bernanke (2000) menade att Bank of
28
Japan borde ha varit tydliga med att sätta upp en inflationsnivå som skulle uppfyllas under
något år innan räntan skulle höjas. Detta skulle säkerställa för allmänheten att Bank of Japan
menade allvar i sin kamp mot deflationen.
Enligt artikeln ”Japan as a Role Model?” av Richard G. Anderson från 2013 säger Krugman,
med facit i handen, att Japan klarade sig igenom denna period relativt bra. Trots att Japans
ekonomiska situation verkade problematisk säger Krugman att landet trots att lyckades
behålla sin tillväxt på ett sätt som till exempel USA inte lyckades med. I artikeln skriver
Anderson att Japan borde studeras i större utsträckning som en förebild för hur penningpolitik
borde vara utformad vid finansiella kriser (Anderson, 2013).
4.4 Kort om Sveriges riksbank
Sveriges riksbank är sedan den första januari 1999 en självständig myndighet som lyder under
Sverige Riksdag. Riksbankens syfte är att säkerställa låg och stabil inflation samtidigt som
tillväxten ska vara varaktig och arbetslösheten låg. Sex år tidigare införde Riksbanken ett
inflationsmål på två procent per år som skulle mätas med KPI (Ingves, 2007). 1995 infördes
ett toleransintervall på +/- en procent som sedan avskaffades 2010. Inflationsmålet är
flexibelt, vilket innebär att Riksbanken kan avvika från att nå målet på kort sikt för att
påverka andra variabler i rätt riktning som till exempel tillväxten eller sysselsättningen
(Andersson och Jonung, 2014). Riksbankschefen Stefan Ingves poängterade 2007 vikten av
att Riksbanken har en öppenhet gentemot allmänheten. Det bidrar enligt Ingves till effektivitet
och ger Riksbanken en hög trovärdighet eftersom myndighetens verksamhet på så sätt kan
granskas och kritiseras. Vidare pratar han om hur öppenheten hjälper Riksbanken att nå sina
mål och att en öppen dialog har blivit ett penningpolitiskt verktyg. Det hjälper hushåll och
företag att fatta beslut inför framtiden. Samtidigt som det ökar Riksbankens förmåga att
påverka marknadens förväntningar på inflation och räntebildning (Ingves, 2007).
4.5 Riksbanken från 2008 till 2015
Efter att finanskrisen var ett faktum år 2008 bedrev Riksbanken en expansiv penningpolitik.
Styrräntan sänktes under hösten 2008 och i början av 2009 med totalt 4.5 procent till en nivå
på 0.25 procent. Räntesänkningarna fick inte den effekt som Riksbanken önskat utan istället
sjönk BNP cirka fyra procent 2008 och cirka fem procent 2009. Detta gjorde att Riksbanken
använde andra verktyg än räntan för att lindra skadorna i och med finanskrisen. Bland annat
29
försökte Riksbanken minska riskpremierna så att penningpolitiken skulle få större effekt
genom att låna ut stora mängder pengar till banker och på så sätt säkra kreditförsörjningen i
landet (Elmér m.fl. 2012). I mitten av 2009 klargjorde Riksbanken att räntan skulle fortsätta
att vara låg ändå tills den senare delen av 2010. På samma gång erbjöd Riksbanken de
kommersiella bankerna totalt 100 miljarder kronor i lån till en låg ränta och en löptid på ett år.
Återigen var tanken att denna åtgärd skulle minska skillnaden mellan styrräntan och räntan
som företag och hushåll erhöll av sina banker. Under slutet av 2009 hade Riksbanken utfärdad
sådana lån i tre omgångar. Som mest uppmättes lånen till nio procent av Sveriges BNP.
Tanken med dessa lån var att dels öka likviditeten i landet genom att öka penningutbudet och
dels att signalera till marknaden att Riksbanken var fast besluten att bekämpa den ekonomiska
krisen (Elmér m.fl. 2012).
2011 såg Riksbanken positivt på den svenska ekonomins utveckling och hade under 2010
successivt höjt styrräntan för att nå två procent juli 2011. I sin penningpolitiska rapport i juli
2011 ansåg Riksbanken att tillväxten var stabil men att det fanns vissa risker i och med att
osäkerheten ute i världen hade ökat (Sveriges riksbank, juli 2011). Den successiva höjningen
gick inte fri från kritik. Lars EO Svensson som under dessa år var vice Riksbankschef
kritiserade varenda höjning banken gjorde vilket senare ledde till att han avgick till följd av
att Riksbanksdirektionen valde att inte följa hans linje (Ohlin, 2014). Figur 4.6 visar att räntan
låg kvar på två procent fram 2012 och därefter följde en ny serie sänkningar mot noll. Med
facit i hand menar Svensson att han hade rätt, räntenivån under 2011-2012 var för hög och
ledde till att Sveriges inflation blev oönskat låg (Ohlin, 2014). Den 19 december 2011 inledde
Riksbanken återigen en period av expansiv penningpolitik i form av räntesänkningar som
fortsatt ändå tills det att detta arbete skrivs, maj 2015 (Sveriges riksbank, april 2015). I
februari 2015 beslutade Riksbanken att sänka räntan till -0.1 procent samt att köpa
statsobligationer för 10 miljarder kronor. Vidare slog Riksbanken fast att om detta inte skulle
räcka kommer de att bedriva en än mer expansiv penningpolitik (Sveriges riksbank, februari
2015). Den tredje mars 2015 sänkte Riksbanken räntan till -0.25 procent (Sveriges riksbanks
tabell över reporäntan, 2015). I sin penningpolitiska rapport från april 2015 så behöll
Riksbanken styrräntan på -0.25 procent men skiftade däremot ned räntebanan från mötet i
februari, vilket kan ses av det båda streckade linjerna i figur 4.6. Under mötet i april beslutade
Riksbanken att köpa mer statsobligationer, denna gång för en summa mellan 40 och 50
miljarder kronor i månaden ända till september 2015 med beredskap för en än mer expansiv
penningpolitik (Sveriges riksbank, april 2015). Samtidigt som Sveriges styrränta var världens
30
lägsta den 2:a maj 2015 (Lars EO Svensson, 2/5 2015).
Figur 4. 6 Sveriges styrränta
Källa: Sveriges riksbank, penningpolitiska beslut (april 2015)
I den penningpolitiska rapporten från april 2015 ansåg Riksbanken att konjunkturen
förbättrats. Tillväxten ansågs ha varit bättre än förväntat och Riksbanken såg positivt på
utveckling. Denna utveckling visas i figur 4.7 över BNP-tillväxten från 2010 och framåt. Från
att ha haft perioder av recession så har tillväxten successivt ökat från mitten av 2012.
Riksbanken menar i rapporten att tillväxten kommer öka mer än vad de trott tidigare de
kommande åren.
31
Figur 4. 7 Sveriges BNP-tillväxt
Källa: Sveriges riksbank, penningpolitiska beslut (april 2015)
Det index som Riksbanken använder som mått för sitt inflationsmål är KPI (Ingves, 2007).
Däremot nämns ofta ett annat mått i penningpolitiska rapporter och på riksbankens hemsida.
Riksbanken kallar det för KPIF och det är ett index med fast boränta som används för att
motverka det faktum att då Riksbanken sänker räntan för att höja inflationen så sjunker KPI i
och med att räntekostnaderna sjunker (Anderson och Jonung, 2014). Men det är KPI som
Riksbanken ämnar styra till en nivå på två procent (Ingves, 2007). Det råder delade meningar
om vilket index man bör ge mest uppmärksamhet. Lars EO Svensson argumenterar för KPI
medan Fredrik N G Andersson och Lars Jonung stödjer användandet av KPIF (Andersson och
Jonung). Oavsett vem man väljer att lyssna på så har KPI en skevhet uppåt (Krugman, 1998)
vilket också KPIF har då indexet exkluderar de effekter en räntesänkning får men inkluderar
de positiva effekter ökningar av huspriser medför (Lars EO Svensson, 3/5 2015). I figur 4.8
nedan visas både KPI och KPIF från 2010 och framåt. Det framgår att KPI är på en lägre nivå
än KPIF sedan mitten på 2012. Om man betraktar figuren nedan för att sedan betrakta figur
4.6 om räntebanan syns det att KPI följer med räntebanan nedåt från 2012 och framåt medan
KPIF undgår den effekten. I figur 4.8 syns det att enligt KPI så har Sverige haft deflation
under många månader från och med slutet på 2012 och framåt trots den ovannämnda
expansiva penningpolitiken. Enligt Krugman var det räntehöjningarna runt 2011 som ledde
32
Sverige in i detta läge med deflation (Krugman, 2014).
5
4
KPI
KPIF
3
2
1
0
-1
-2
2010
2011
2012
2013
2014
Källa: SCB
Data t.o.m april 2015
Figur 4. 8 Sveriges inflation
Källa: SCB (16 maj 2015)
Enligt
Riksbankens
penningpolitiska
rapport
från
april
2015
så
stiger
inflationsförväntningarna i Sverige och har gjort så ungefär från det att styrräntan sänktes till
en negativ nivå (Sveriges riksbank, april 2015). Figur 4.9 visar tre olika tidshorisonter för
inflationsförväntningarna: Vad inflationen förväntas vara om fem år, två år och ett år. Man
kan se att alla tre har sjunkit stegvis från mitten av 2011 fram till årsskiftet 2014-2015.
Figur 4. 9 Sveriges inflationsförväntningar
Källa: Sveriges riksbank, penningpolitiska beslut (april 2015)
33
För att sammanfatta detta avsnitt kort har Riksbanken under dessa år sänkt och höjt
styrräntan, ändrat räntebanan, lånat ut pengar till banker, köpt statsobligationer och
kontinuerligt försökt att påverka inflationsförväntningarna.
34
5. ANALYS
I detta kapitel besvaras de tre huvudsakliga frågeställningarna för studien utifrån den
nämnda teorin och den genomförda fallstudien. Kapitlet inleds med en sammanfattande
analys om Bank of Japan.
5.1 Bank of Japan
Bank of Japan valde under de studerade åren att sänka räntan till noll och använda sig av
kvantitativa lättnader. Enligt teorin ska inte någon av dessa två metoder fungera för att ta sig
ur en likviditetsfälla. I termer av IS/LM skiftade Bank of Japan LM-kurvan konstant under
dessa år utan att det gav någon effekt. Det förda resonemanget kring metoder för att ta sig ur
en likviditetsfälla stödjer detta: ökningar av den monetära basen ger ingen effekt om de inte
tros vara för evigt. Strukturella problem kan ha stjälpt Bank of Japan i deras kamp mot
deflationen och likviditetsfällan men som Krugman skrev 1998 så är inte sådana problem
centrala i detta fall. Bank of Japan gick emot många av de rekommendationer som gavs och
valde i mångt och mycket att använda sig av ett verktyg i sin penningpolitik. Vilket både
Krugman (1998) och Bernanke (2000) ansåg vara felaktigt. Saknaden av inflationsmål samt
att vilket konsumentprisindex som ansågs rimligt att följa valdes 2001 kan ha orsakat problem
för Bank of Japan.
Bland de metoder som nämns i arbetet för att komma ur en likviditetsfälla gjorde Japan vissa
misstag. Till exempel Bank of Japan’s val att inte anta ett kvantifierat inflationsmål. Med facit
i hand går det fastställa att trots att Japan satt fast i en likviditetsfälla och deflation så hade
landet ändå en positiv BNP-tillväxt under en stor del av perioden, vilket betyder att läget
kunde blivit värre för Japan.
5.2 Har Sveriges riksbank något att lära från Bank of Japans agerande under dessa år?
Sveriges riksbank har haft ett sifferbestämt inflationsmål i nästan 20 år, självständighet i cirka
10 år och jobbade redan innan krisen 2008 med en transparens och öppenhet gentemot
allmänheten. Riksbanken hade innan 2008 insett att öppenhet är ett penningpolitiskt redskap.
35
Riksbanken gick in i denna period mellan 2010-2015 med ett bestämt arbetssätt och bestämda
metoder. Medan Bank of Japan blev självständig mitt i deras kris vilket medförde att
arbetssätt, metoder och mål inte var bestämda. Till exempel ändrades Bank of Japan’s mål
från att verka för ekonomisk tillväxt till att verka för prisstabilitet i och med att centralbanken
blev självständig. Om Riksbanken har lärt sig något specifikt från Bank of Japan’s
framgångar och misslyckanden är svårt att säga. Däremot jobbar Riksbanken med flera olika
verktyg än vad Bank of Japan gjorde och det har enligt den empiriska undersökningen gett
resultat på de långsiktiga inflationsförväntningarna, se figur 4.9. Dessa tycks ligga
cementerade kring Riksbankens inflationsmål på två procent. Riksbanken begick 2010-2012
samma misstag som Bank of Japan gjorde 2000 då de höjde räntan i ett för tidigt skede. Att
detta var ett misstag framkommer då man studerar figurerna 4.6, 4.7 och 4.8. I takt med att
räntan höjdes började BNP-tillväxten att sjunka runt 2011 och inflationen följde detta mönster
strax därefter.
I termer av IS/LM har Riksbanken dels försökt att skifta LM-kurvan med hjälp av kvantitativa
lättnader, likt Bank of Japan, men samtidigt jobbat med andra verktyg som till exempel
räntan, vilken har sänkts till en negativ nivå. Huruvida den negativa räntan ger önskad effekt
återstår att se. Enligt de nämnda metoderna för att komma ur deflation och likviditetsfällan är
det viktigt att påverka inflationsförväntningarna och att signalera för allmänheten att man som
centralbank kommer bekämpa deflationen till varje pris. Oavsett om den negativa räntan ger
en direkt effekt på inflationen eller ej så signalerar Riksbanken i alla fall sin vilja att motverka
deflationen, vilket i sig kan ge effekter på inflationsförväntningarna. Riksbanken har försökt
att skifta AD-kurvan åt höger genom att minska riskpremierna som bankerna väljer att öka
under tider av stor osäkerhet. Istället för att fråga sig om Riksbanken har något att lära av
Bank of Japan så går det att vända på det hela och säga att detta arbete åskådliggör att
Riksbanken har lärt sig från kriser som drabbat andra länder och centralbanker.
5.3 Befinner sig eller är Sverige på väg in i en likviditetsfälla?
Om man jämför det empiriska resultatet från Japan och Sverige med resultaten från teoridelen
i detta arbete så finns det skäl till att misstänka detta. Om man börjar med BNP-tillväxten i de
båda länderna så har Sverige haft en uppåtgående trend sedan 2013, se figur 4.7. Dock går
liknande trender går att hitta under de studerade åren i Japan. Se figur 4.1 över Japans BNPtillväxt. Enligt vad vi kan se i figuren betyder det att Japan under sin tid i likviditetsfällan och
36
deflation ändå kunnat ha en positiv tillväxt under perioder. Den empiriska studien visar
således att det inte är recession som definierar en likviditetsfälla. Vidare går det att utifrån
genomgången av Riksbankens penningpolitik och graferna som presenterats angående
räntestyrningen, inflationen och inflationsförväntningarna att se att penningpolitiken inte haft
någon större effekt på varken inflationsförväntningarna eller den faktiska inflationen. KPIindexet i figur 4.8 visar att Sverige har haft deflation under stora delar av perioden 20132015. Enligt teorin så är det detta utfall som kännetecknar en likviditetsfälla, penningpolitiken
står maktlös då räntan faller mot noll och lyckas därför inte påverka inflationen i den önskade
riktningen utan deflationen fortsätter. Den empiriska studien visar däremot att den negativa
effekten av deflation inte behöver vara så pass negativ som det verkar i teorin. Trots deflation
för de båda länderna har BNP-tillväxten varit positiv i stor utsträckning. Studien visar att
ländernas AD-kurvor inte verkar ha tappat kontakt med AS-kurvorna, se figur 2.9. Vilket
betyder att det är möjligt att teorin överskattar den negativa effekten av deflation till viss del
då varken deflation eller likviditetsfälla inte alltid verkar leda till recession. Det kan också
betyda att de båda centralbankerna, genom sin penningpolitik, lyckats hålla hakan ovanför
vattenytan i tillräckligt stor utsträckning för att överleva och att AS- och AD-kurvorna har
fortsatt kontakt med varandra som ett resultat av detta. Trots att det är för tidigt att utvärdera
effekterna av denna situation, pekar resultatet av denna studie på att det är troligt att Sverige
är på väg in eller befinner sig i en likviditetsfälla.
5.4 Hur bör Sveriges riksbank agera för att undvika en långvarig likviditetsfälla och
deflation?
Förutom att sänka styrräntan stegvis till en negativ nivå så har Riksbanken ökat
penningutbudet. I termer av IS/LM har Riksbanken försökt att skifta LM-kurvan åt höger dels
genom räntesänkningar men också med hjälp av kvantitativa lättnader. Enligt det resonemang
som fördes under kapitlet ”Hur ta sig ur” ska inte de kvantitativa lättnaderna ha någon effekt
på inflationen eftersom marknaden omöjligt kan uppfatta Riksbankens ökning av
penningutbudet som förevigt varande. Metoden får inte heller något stöd av teorin, eftersom
det är svårt att veta exakt var LM-kurvan befinner sig och hur pass mycket penningutbudet
måste öka för att det ska ge någon effekt. Riksbanken har under den studerade perioden
försökt att skifta ned avkastningskurvans högra del, figur 2.6, genom köp av statsobligationer
med längre löptid. Inte heller denna metod får något stöd av kapitlet ”Hur ta sig ur”. Däremot
ger teorin stöd för en sänkning av avkastningskurvans högra del om allmänheten finner
37
Riksbankens intentioner att motverka deflation trovärdiga. Gällande den negativa nivån på
styrräntan är det för tillfället omöjligt att analysera och dessutom utanför omfattningen för
detta arbete. Ett väl inarbetat inflationsmål tycks emellertid ha gett resultat. Enligt empirin
finns det inget som tyder på att bara för att en centralbank sätter ett sifferbestämt
inflationsmål nås det per automatik. Däremot kan det på sikt leda till att centralbanken lyckas
cementera de långsiktiga inflationsförväntningarna på en låg och stabil nivå. Se figur 4.9 över
Sveriges inflationsförväntningar på fem års sikt. Det har under den studerade perioden varit
den mest trögrörliga och de som legat närmast det svenska inflationsmålet på två procent.
Jämför detta med Japans långsiktiga inflationsförväntningar i figur 4.4 och 4.5. Dessa har
under åren inte haft samma stabila position som de svenska utan tycks variera i större
utsträckning. Vilket tyder på att ett inflationsmål fyller en funktion.
Vidare jobbar Riksbanken med att påverka allmänheten genom att publicera artiklar och föra
öppna diskussioner. Precis som Ingves sa 2007 så har det blivit ett viktigt verktyg för
Riksbanken att öka effektiviteten av penningpolitiken genom transparens och öppenhet. Vilka
metoder som är rätt och vilka som är fel för att komma ur en likviditetsfälla och deflation
finns det ingen forskning för än, utan bara olika synsätt från olika nationalekonomer. Däremot
att nyckeln för att ta sig ur en sådan situation är att påverka inflationsförväntningarna i
önskvärd riktning är många överens om, se Krugman (1998), Svensson (2003), Ingves (2007)
och Sveriges riksbank (april 2015). Enligt nämnd teori och den genomförda empiriska studien
är det viktigt för Riksbanken att försöka påverka inflationsförväntningarna i rätt riktning.
Detta görs kontinuerligt genom till exempel de penningpolitiska rapporterna och de
återkommande artiklarna som Riksbanken publicerar på sin hemsida. Riksbanken bör fortsätta
verka för att inflationsförväntningarna ska höjas för att sänka realräntan. Vilka verktyg som
ska användas för att undvika en långvarig likviditetsfälla tycks vara oklart. Det Riksbanken
bör fortsätta med är att använda sig av flertalet metoder. Precis som Krugman (1998) och
Svensson (2014) hävdat att man bör göra. Då den empiriska undersökningen visat vikten av
att centralbanker uppvisar en stark vilja att motverka deflation med alla tänkbara medel och
metoder. Så är det troligt att även om vissa metoder inte har en klar förbättrande effekt i sig,
kan metoderna ändå bidra till ökade inflationsförväntningarna.
38
6. SLUTSATSER OCH DISKUSSION
I detta kapitel förs diskussioner utifrån studiens analys och slutsatser av författaren dras.
Kritik ges till arbetes valda källor och de använda metoderna diskuteras. Vidare ges förslag
till framtida forskning. Avslutningsvis sammanfattas studien med ett fåtal meningar om
resultatet.
Tankar om vilka verktyg penningpolitiken ska använda sig av i extrema situationer kommer
alltid att variera mellan olika grupper av nationalekonomer. Oavsett om man väljer att tro på
Svensson, Krugman, Jonung eller Ingves så är alla dessa överens om en sak;
Inflationsförväntningarna är nyckeln. Därmed är det intressant att resonera kring hur
Riksbanken försöker påverka dessa.
Riksbanken är tydlig med att öppenhet och transparens är viktigt. Det är deras effektivaste sätt
att nå ut till allmänheten och på så sätt lyckas påverka allmänhetens förväntningar. Ett tydligt
exempel på hur Riksbanken vill påverka inflationsförväntningarna är enligt mig KPIF. Detta
index som rensar bort effekter av ränteförändringar (läs räntesänkningar) men innehåller
förändringar av bostadspriser (läs ökning av bostadspriser). Det skapar en tydlig skevhet
uppåt för detta index i relation till KPI-indexet som är det index vilket inflationsmålet är satt
efter. KPI, som redan innan rensning av ränteförändringar, har en skevhet uppåt. Då KPI
faller farligt lågt så börjar Riksbanken istället att trycka på att KPIF-indexet är det som borde
observeras. Det är lätt att ställa sig frågan, hade Riksbanken argumenterat lika hårt för KPIF
vid en omvänd situation, det vill säga om inflationen enligt KPI varit, säg, 10 procent?
Vidare anser jag att ett väl inarbetat inflationsmål har varit och är till stor hjälp för Sveriges
riksbank. Det verkar som att inflationsmålet på två procent hjälper till att cementera de
långsiktiga inflationsförväntningarna vid den önskade nivån. På detta sätt går det att hävda att
ett kvantifierat inflationsmål hjälper Riksbanken att nå sitt mål även om andra åtgärder krävs,
vilket den empiriska studien visar. Riksbanken har inte på många år uppnått sitt mål men jag
anser att situationen hade varit värre och svårare att hantera om det varit så att Riksbanken likt
Bank of Japan valt att inte kvantifiera ett inflationsmål. Vidare kan Bank of Japan’s beslut att
39
definiera prisstabilitet som en inflationsnivå på noll procent bidragit till att japanernas
inflationsförväntningar förblev låga. Enligt den diskuterade teorin och de nämnda metoderna
för att komma ur en likviditetsfälla och deflation bör inflationen styras mot en låg och stabil
nivå ovanför nollstrecket. Detta för att minimera risken för deflation.
Utifrån resultatet av detta arbete anser jag att Sverige befinner sig i en likviditetsfälla, det
spelar ingen roll vilket index man tittar på. Sverige har haft deflation under många månader
de senaste åren och inflationsförväntningarna faller, oavsett index. Senaste penningpolitiska
rapporten visar dock att förväntningarna ökat sedan starten på 2015. I och med Riksbankens
beslut att inte sänka styrräntan ytterligare i april 2015 utan valde att endast skifta ner
räntebanan ska det bli intressant att se hur förväntningarna ändras. Det är tänkbart att detta
kommer att uppfattas av allmänheten som att Riksbanken inte längre är villiga att göra allt de
kan för att bekämpa deflationen. Det är möjligt att detta beslut förvärrar situationen likt
perioden av räntehöjningar gjorde 2010.
Jag är övertygad om att Riksbanken lärt sig av tidigare kriser runt om i världen. Det
Riksbanken borde titta närmare på gällande Bank of Japan’s penningpolitik är att inte påbörja
åtstramningar för tidigt. Båda dessa centralbanker gjorde detta misstag under respektive kris
vilket ledde till att läget förvärrades i båda länder. Detta arbete har riktat hård kritik mot Bank
of Japan’s agerande, men det bör nämnas att trots alla dessa år med deflation så har Japan haft
en positiv tillväxt. Vilket betyder att situationen i Japan hade kunnat bli värre såväl som
bättre. Utifrån resultaten av detta arbete tror jag att det beror på att Bank of Japan’s
penningpolitik förblev expansiv under dessa år, bortsett från den nämnda räntehöjningen.
Man kan diskutera de valda metoderna och påstå att arbetet tagit en alldeles för generell
inställning, att detaljer utelämnas och att studien valt att ta med mycket av Lars EO Svenssons
tankar och idéer. Denna kritik är befogad men efter att detta arbete har utförts, ligger det
mycket i det Krugman skrev 1998. Att man bör utgå från ett generellt perspektiv då liknande
problem studeras och med tanke på den begränsade tidsperioden som denna uppsats skrivs
under väger detta argument tungt. Lars EO Svensson ses som en motvikt till Riksbanken i sitt
sätt att tänka och hur han under åren kraftigt ifrågasatt deras metoder. Dessutom ses han av
Krugman (2014) som världens främste expert inom området deflation. Att genomföra en
litteraturstudie är tidskrävande och det är sannolikt att en djupare och mer omfattande studie
hade förbättrat analyser och slutsatser. Dock passade en litteraturstudie detta ämne vid denna
40
tidpunkt syftet utmärkt.
Det vore intressant för kommande arbeten att titta närmare på vilken effekt den negativa
räntenivån fått på den svenska ekonomin eller att mer kvantitativt försöka att klargöra ifall
Sverige sitter fast i en likviditetsfälla.
Sammanfattningsvis anser jag att detta arbete visar på slående likheter mellan ländernas
ekonomiska situation. Om man endast tittar på de studerade makrovariablerna visar arbetet att
Sverige
har
haft
deflation
under
stora
delar
av
de
senaste
åren,
fallande
inflationsförväntningar och en extremt låg ränta men en positiv BNP-tillväxt. Precis som
Japan hade. Chansen eller risken, beroende på vilken sida man står på, finns att Sverige
faktiskt är det nya Japan.
41
REFERENSER
Ahearne, A., Gagnon, J., Haltmaier, J., Kamin, S., Erceg, C., Faust, J., Guerrieri, L.,
Hemphill, C., Kole, L., Roush, J., Rogers, J., Sheets, N. och Wright, J. (2002). Preventing
Deflation: Lessons from Japan’s experience in the 1990s. FRB International Finance
Discussion Paper nr. 729.
Anderson, R. (2013) Japan as a Role Model? Economic Synopses 19.
Andersson, F. och Jonung, L. (2014). Riksbanken och inflationen 1995 – 2012 – missar
Svensson målet? Ekonomisk debatt 3.
Bank of Japan. (1998). Monetary Policy Meeting 1998-09-09. Tokyo.
Bank of Japan. (1999). Monetary Policy Meeting 1999-02-02. Tokyo.
Bank of Japan. (2000). Monetary Policy Meeting 2000-08-11. Tokyo.
Bank of Japan (2000). On Price Stability 13:e oktober 2000. Tokyo.
Bank of Japan. (2001). Monetary Policy Meeting 2001-03-19. Tokyo.
Bank of Japan. (2015). Interest rate. https://www.stat-search.boj.or.jp/index_en.html# (201504-29).
Bernanke, B. (2000). Japanese Monetary Policy: A Case of Self-Induced Paralysis? I Posen,
A. och Mikitami, R. (red.). Japan’s Financial Crisis and Its Parallels to US Experience, 149166. Special Report 13. Institute for International Economics. Washington.
Bernanke, B. (2002). Deflation: Make Sure ”It” Doesn’t Happen Here. Tal, National
Economists Club, Washington D.C.
Bryman, A. och Bell, E. (2011). Företagekonomiska forskningsmetoder. Liber AB,
Stockholm.
Buiter, W. (2003). DEFLATION: PREVENTION AND CURE. NBER Working Paper Series
9623.
Eggertsson, G. och Woodford, M. (2003). The Zero Bond on Interest Rate and Optimal
Monetary Policy. Brookings Papers on Economic Activity 1. s. 139-233.
Elmér, H., Guibourg, G., Kjellberg, D. och Nessén, M. (2012). Riksbankens penningpolitiska
åtgärder under finanskrisen - utvärdering och lärdomar. Penning- och valutapolitik 3.
Fregert, K. och Jonung, L. (2010). Makroekonomi. Studentlitteratur AB, Lund.
Gärtner, M. (2013). Macroeconomics. Pearson education limited, Hampshire.
42
Ingves, S. (2007). Förhållandet mellan Riksbanken och riksdagen. Riksbanken, Stockholm.
Ito, T. (2004). Inflation Targeting and Japan: Why has the Bank of Japan not Adopted
Inflation Targeting? I Kent, C. och Guttmann, S. (red.). The Future of Inflation Targeting,
220-267. J.S. McMillan Printing Group. Sydney.
Krugman, P. (1998). It’s Baaack: Japans’s Slump and the Return of the Liquidity Trap.
Brookings Papers on Economic Activity, 2. s. 137-205.
Krugman, P. (2014-07-05). Swedish Sadomonetarist Setback.
http://krugman.blogs.nytimes.com/2014/07/05/swedish-sadomonetarist-setback/?_r=0 (201504-28)
Kuroda, H. (2015). What We Know and What We Do Not Know about Inflation Expectations.
Tal, Economic Club of Minnesota, Minneapolis.
Nathan, A. och Grushin, M. (2015). Interview with Lars E.O. Svensson. Goldman Sachs,
2015-02-27.
Ohlin, J. (2014). Lars EO Svensson: Sänk räntan till minus. Svenska dagbladet, 2014-11-10.
Persson, M. och Skult, E. (2011). Tillämpad makroekonomi. SNS Förlag, Stockholm.
Svensson, L. E.O. (2003). Escaping a Liquidity Trap and Deflation: The Foolproof Way and
Others. Journal of Economic Perspectives 17 (4). s. 145-166.
Svensson, L. E.O. (2009). Penningpolitik vid nollränta. Riksbanken, SNS, Stockholm.
Svensson, L. E.O. (2015-05-02). The foolishness of tightening monetary policy too quickly.
http://larseosvensson.se/2015/05/02/ft-the-foolishness-of-tightening-monetary-policy-tooquickly/ (2015-05-02).
Svensson, L. E.O. (2015-05-03). The Riksbank’s target achievement does not look better with
CPIF and CPIX inflation, or with HICP inflation. http://larseosvensson.se/2015/05/03/updatethe-riksbanks-target-achievement-does-not-look-better-with-cpif-and-cpix-inflation-or-withhicp-inflation/ (2015-05-03).
Sveriges riksbank. (2011). Penningpolitisk rapport, juli 2011. TMG STHLM AB, Stockholm.
Sveriges riksbank. (2015). Penningpolitiska beslut, april 2015. Stockholm.
Sveriges riksbank. (2015). Penningpolitisk rapport, april 2015. TMG STHLM AB,
Stockholm.
Sveriges riksbank. (2015). Penningpolitisk rapport, februari 2015. TMG STHLM AB,
Stockholm.
Sveriges riksbank. (2015-03-18). Pressmeddelande.
http://www.riksbank.se/sv/Penningpolitik/Prognoser-och-rantebeslut/Reporantebeslut/2015/-/
(2015-04-28).
43
Sveriges riksbank. (2015-03-25). Reporänta, tabell. http://www.riksbank.se/sv/Rantor-ochvalutakurser/Reporanta-tabell/2015/ (2015-04-28).
Sveriges riksbank. (2015-03-18). Riksbanken sänker reporäntan till -0.25% och köper
statsobligationer för 30 miljarder kronor. http://www.riksbank.se/sv/Press-ochpublicerat/Pressmeddelanden/2015/Riksbanken-sanker-reporantan-till--025-procent-ochkoper-statsobligationer-for-30-miljarder-kronor/ (2015-05-18).
Statistiska centralbyrån (2015-05-12). Konsumentprisindex (KPI).
http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Priser-ochkonsumtion/Konsumentprisindex/Konsumentprisindex-KPI/#c_undefined (2015-05-16).
Tradingeconomics.com (2015). JAPAN GDP GROWTH RATE, Percent Change in Gross
Domestic Product. http://www.tradingeconomics.com/japan/gdp-growth (2015-04-29).
Tradingeconomics.com (2015). JAPAN INFLATION RATE, Annual Change on Consumer
Price Index. http://www.tradingeconomics.com/japan/inflation-cpi (2015-04-29).
Tradingeconomics.com (2015). JAPAN INTEREST RATE, Benchmark Interest Rate.
http://www.tradingeconomics.com/japan/interest-rate (2015-04-29).
44