1. No category

2015-08-13
WADAs (World Anti-Doping Agency) rapport om upptäckt doping 2013
(Anti-Doping Rule Violations Report)
Här följer ett sammanfattande utdrag ur rapporten 2013 Anti-Doping Rule Violation (ADRVs)
Report. Om du är intresserad av att läsa hela rapporten, så finns den tillgänglig på WADAs
hemsida.
https://www.wada-ama.org/en/resources/world-anti-doping-program/2013-anti-doping-ruleviolations-adrvs-report
Uppgifterna som ligger till grund för rapporten är de uppgifter som WADA haft tillgängliga 15
maj 2015. Brott mot dopingreglerna bestraffas i det land där idrottsutövaren hör hemma, eller
i vissa fall av de internationella idrottsförbunden. En kopia av alla bestraffningarna (som då
gjorts enligt de regler som gällde 2013, det vill säga i huvudsak 2009 års regelverk) skickas till
WADA som numera gör årssammanställningar av bestraffningarna.
Under år 2013 togs 207 513 prov som analyserades i något av de av WADA sanktionerade
och kontrollerade dopinglaboratorierna runt om i världen. Av dessa fanns det något avvikande
i 2540 prov (1,2 %), vilket innebär att 98,8 procent av proven var invändningsfria. Det skall då
påpekas att laboratorierna gör sina analyser dels utan att veta vems prov de testar, dels att
alla laboratorierna har en mycket sofistikerad utrustning – en nödvändighet för att få
ackreditering som ett ”WADA-laboratorium” – vilket innebär att det är en liten risk att några
dopade med spår av testsubstans i blod eller urin slipper igenom. Således är det på världsbasis ett mycket litet antal idrottsutövare som dopar sig – de flesta gör sina prestationer utan
att ta dopingklassade preparat.
Av de 2540 proven där dopingklassade preparat påvisades, visades
66 % förklaras av doping ledande till bestraffning
9 % gällde personer som hade dispens på förhand
14 % annat rimligt skäl till att idrottaren tog medicin (aldrig gällande exempelvis
erytropoietin, amfetamin eller anabola steroider)
4 % annat skäl, exempelvis att kött som ätits innehållit förbjuden substans
och att det kunnat ledas i bevis att detta varit rimligaste orsak
7 % fallet ännu inte avgjort avseende idrottsrättslig process
Det innebär att efter noggranna testningar och juridisk prövning har drygt 99 procent av alla
testade vid drygt 200 000 tester varit dopingfria. Självfallet kan någon dopad ha sluppit igenom
det mycket finmaskiga nätet, men de skall veta att alla analysprover sparas i många år
(vanligen 8), vilket innebär att om misstanke återuppstår eller nya ännu mer förfinade
analysmetoder tillkommer kan proven analyseras om. Risken för att all doping till slut spåras
och bestraffas är således väldigt stor. Sannolikheten att någon toppidrottare sluppit igenom
med de ”vanliga” dopingmedlen är nästan obefintlig. Däremot finns alltid möjligheten att någon
av medlen tagits i så små doser att de inte kan mätas (men då är också den eventuella effekten
mycket liten) eller att det tillkommit något medel som ännu inte testas, men då är det bara en
tidsfråga innan medlet blir testbart och då kan man testa också på sparade prov.
Av de bestraffade var bara 20 procent kvinnor. Trots att det tas fler prover vid träning än tävling
var 78 procent av de prov som ledde till bestraffning tagna vid tävling. De bestraffade kom från
112 länder och från 84 olika idrottsförbund.
Det är intressant att se att trots att WADA och andra laboratoriers forskare utvecklar allt bättre
metoder för att mäta dopingsubstanser i blodet så är utfallet av dessa ännu mycket magert: 3
blodprov ledde till fällning mot 1684 urinprover.
2015-08-13
Utöver urin- och blodprover fälldes ytterligare 266 utövare för dopingbrott på grund av smitning,
försök att dölja doping, fällande dopingdomar i civil domstol etc. Sammanlagt blev under året
således 1953 idrottsutövare dömda; de kom från 115 länder och tillhörde 89 internationella
idrottsförbund.
Vid detaljstudier ser man att det togs 24 942 prover på friidrottare varav 235 påvisade doping
(cirka 1 %, det vill säga i något högre frekvens än bland andra idrotter). På boxare togs 3 558
tester och 33 var positiva (således åter cirka 1 %). Cyklister lämnade 22 252 prover varav 153
var positiva (det vill säga snarast något färre än idrottsgenomsnittet). På fotbollsspelare togs
28 002 prov varav 74 ledde till bestraffning (det vill säga 0,3 procent, vilket är påtagligt lägre
än ett idrottsgenomsnitt). På tyngdlyftare togs 8 533 prov med 248 positiva (2,8 %) och brottare
lika många men med bara 92 positiva (1 %). På bodybuildare togs 1 710 prover och 162 ledde
till att doping påvisades (9,4 %).
Trots att det rör sig om många testade är det svårt att urskilja några särskilda mönster. Det
kan dock påpekas att hälften av alla (60) som fälldes utan att ha lämnat positiva dopingprov i
bodybuilding kom från Turkiet (30), av 50 cyklister kom 10 från Belgien och 10 från Spanien
och i triathlon kom 13 av 16 från Spanien.
Vidare fälldes 25 toppidrottare (varav 18 från Portugal) för att de brutit mot regeln om att
regelbundet rapportera om var de finns tillgängliga för testning (”whereabout violations”), 13
för att de försökt bluffa med själva provtagningen, 42 för att de innehaft dopingpreparat (varav
21 var cyklister och triathleter från Spanien) och 6 för att de sålt dopingpreparat. Vanligast var
dock vägran att lämna prov eller smitning, 128 fall (där Belgien, Frankrike och Italien stod för
över en tredjedel av fallen).
Av 52 bestraffade simmare var 14 ryssar. I friidrott var av 280 bestraffade 10 från Frankrike,
30 från Indien, 40 från Ryssland, 3 från Sverige, 53 från Turkiet och 8 från USA. Siffrorna
speglar traditionsmönstret för doping men också antalet invånare och utövare samt
dopingprovtagningsstrategierna. Betydelsefullt är dock att det är så tydligt att testerna och
viljan att testa finns över hela världen.
I cykel kom 16 av de 203 fällda från Belgien, 11 från Colombia, 16 från Frankrike, 35 från
Italien, 19 från Ryssland och 14 från Spanien.
De 86 fällda fotbollspelarna kom i 10 fall från Brasilien, och 7 fall från Portugal.
Av de 252 fällda tyngdlyftarna var 22 från Azerbajdzjan, 19 från Indien, 15 från Kazakstan, 26
från Ryssland och 48 från Turkiet och i brottning var 26 av 101 från Ryssland och 24 från
Turkiet. Av 222 fällda i bodybuilding var 34 från Belgien, 10 från Polen, 11 från Sydkorea, 40
från Turkiet och 10 från Venezuela.
Från Sverige rapporterades detta år 17 fällda: Amerikansk fotboll 3, Friidrott 3, Motorsport 1,
Bodybuilding 3, Budo 3, Ishockey 1, Styrkelyft 2 och Rugby 1.
Dessvärre finns inte redovisat vilka dopingmedel som använts, men på basen av mönstret kan
man utgå från att de anabola steroiderna fortfarande dominerar kraftigt.
Viktiga konklusioner
-
Kvalificerad dopingtestning förekommer i hela världen; den nuvarande internationella
anti-dopingstrukturen fungerar
I princip finns det dopingfällda i alla grenar och i alla länder; inget land sticker ut
påtagligt sedan man korrigerat för antalet utövare
2015-08-13
-
Drygt 99 procent av alla dopingtestade visar sig vara fria från förbjudna substanser i
blod och urin
Varje toppidrottsutövare som dopar sig utsätter sig för en enormt stor risk att avslöjas
Analyser på land och idrottsgren ger indikationer på var ytterligare satsningar bör
göras på anti-dopinginformation och fokuserad testning
Det finns ingen statistik som talar för att Sverige är bättre eller sämre än andra länder
avseende doping inom idrotten