RUNDVANDRING PÅ FYSIK - Chalmers tekniska högskola

RUNDVANDRING
PÅ
FYSIK
MED START I ORIGOENTRÉN FRÅN KEMIGÅRDEN
Välkommen till Fysikcentrum Göteborg – ”porten
till universum”. En samverkan mellan fysikinstitutionerna vid Chalmers respektive Göteborgs
universitet samt Rymd- och geovetenskap och
Mikroteknologi och nanovetenskap på Chalmers.
Entrén
Från och med våren 2016 kommer det första som möter besökarna till Fysikcentrum vara ett stort blankpolerat äpple i rostfritt stål.
Äpplet är skapat av konstnärsduon Bigert&Bergström och associerar till kunskapens frukt och till det äpple som fick Sir Isaac Newton
att fundera över gravitationen. De blankpolerade ytorna gör att
besökarna ser sin spegelbild i äpplet för att påminnas om att det är
endast de själva som ansvarar för sin kunskapsutveckling. Bilden på
de kolliderande galaxerna på vindfångets glasfasad är framtagen av
Maria Sundin, docent i astronomi vid Göteborgs universitet.
Bilden har sina rötter i Sundins examensarbete vid teknisk fysik på
Chalmers 1988. Tio år senare medverkade Sundin i ett projekt där
Hubble-teleskopet användes för att ta en bild av just krockande
galaxer.
Vid soligt väder, runt lunchtid, kan man notera skuggtexten ”Fysik”
på golvet i entrén.
Forskarporträtt
Inne i stora rummet i entrén hängs under hösten 2015 på högra
väggen porträtt av fyra professorer: Eva Olsson, Fredrik Höök och
Bengt EW Nilsson, alla från institutionen för Fysik på Chalmers,
samt Raimund Feifel, Fysik Göteborgs universitet. QR-koderna på
bilderna leder till skrivna porträtt av de fyra. Nya ansikten kommer
sedan upp i september varje år.
Englert’s trädgård
Längst in i entrén finner vi Jan Cardells ljudinstallation Englert´s
Trädgård. Många känner till Peter Higgs och Higgspartikeln, men
inte lika många har hört talas om Francios Englert, trots att de delade på Nobelpriset i Fysik år 2013. Englert är en belgisk teoretisk
fysiker som har gjort viktiga bidrag till teorin som förklarar varför
elementarpartiklar och därmed vi själva har massa. Vi vill på detta
sätt lyfta fram även Englerts insatser, och han själv syns i väggmålningen bakom ljudinstallationen.
Del av originalhusets fasad från 1926
Vi fortsätter nu upp till våning fyra (hiss eller trappor). Tar vi trapporna kan vi följa Cardells konstverk som totalt mäter åtta meter i höjd.
Två meter högre än den variant av trädgården som Cardell gjort i det
nya biblioteket i Alexandria.
På plan fyra tar vi till vänster och här finner vi del av Origohusets
fasad från 1926. Detta är det äldsta Chalmershuset på Campus
Johanneberg, som fick sin främre tillbyggnad, där nuvarande entrén
ligger, 1962 och byggdes delvis om 2014–15.
Origo
Passerar vi nu mellan de frilagda fönstren kommer vi till fotografierna
som visar hur det ursprungliga huset såg ut. Origohuset var gemensamt för Fysiska och Kemiska institutionerna och när Chalmers
flyttade hit från Storgatan var vi i utkanten av Göteborg med en
bondgård nästintill det pampiga huset med sin imponerande trappa.
På husets östra fasad finns åtta stycken byster av stora svenska
fysiker och kemister som vi återkommer till senare.
I lokalerna på Storgatan, kallade ”gamla Chalmers”, huserar idag
konsthögskolan, Valand, som är en del av Göteborgs universitet.
Solventilen
Längst till vänster i den långa vackra korridoren, ”Ljusets korridor”,
som var soprum innan ombyggnaden 2014–15, finner vi Solventilen.
Montern skapades av Jan-Olof Yxell och invigdes februari 2015. Solventilen uppfanns av Gustaf Dalén och 1912 erhöll han Nobelpriset
för denna uppfinning. Den tänder/släcker automatiskt gasljuset i en
fyr beroende på det omgivande ljuset. Denna uppfinning är kärnan
i den så kallade AGA-fyren som ledde till en enorm besparing av
gas. Detta möjliggjorde också installationer av automatiska fyrar på
många svårtillgängliga platser.
Gustav Dahlén
Här i korridoren har vi även ett fotografi av Gustav Dahlén. Chalmers
förste nobelpristagare (examen från Chalmers 1896, fortsatte sedan
i Zürich). En olycka med en exploderande gasbehållare år 1912
kostade honom synen, vilket dock inte hindrade honom från att fortsätta som VD för AGA till sin död 1937. Dahlén var en optimist. Han
förlorade större delen av sin förmögenhet i början av 1920-talet, och
när han åter kommit ordentligt på fötterna igen i slutet av 1920-talet
kom Kreuger-kraschen och åter fick han ekonomiska problem. Han
lät dock tillverka ett antal nålar med texten ”VAR OPTIMIST”, som
han var gång mötte en olycksprofet, fäste på dennes rockslag.
Tomas Lundgren
Mittemot ser vi ett verk av den Göteborgsverksamme konstnären
Tomas Lundgren: "Blind girl” (2014–15, olja på duk, 12 delar,
33x41 cm). Det är en serie målningar baserade på ett fotografi av
en blind flicka ur ett medicinskt arkiv. Alla målningarna är uppkomna
i relation till den närmast före och utgör både en tillbakablick och en
fortsättning. Verket skall liksom den blinde Dahlén leda våra tankar
till att i denna ljusets korridor finns olika sätt att uppleva världen.
Meitner-rummet
Går vi vidare hittar vi till vänster Lise Meitnerrummet. Detta kemilaboratorium fanns bevarat bakom temporära väggar och togs fram i
samband med Naturvetargårdsprojektet 2014–15. Rummet
används idag som mötesrum för spontana möten (kan inte bokas!).
Meitner, var en österrikisk-svensk fysiker inom kärnfysik och
Tysklands första kvinnliga professor. Hon har en given plats i
fysikhistorien genom att i december 1938 lansera den revolutionära
hypotesen att kärnklyvning uppstår då uran utsätts för neutronbestrålning. Något hon kom på under en promenad i Kungälv på
julaftonsmorgonen tillsammans med sin systerson, Otto Frisch (hon
flydde till Sverige 1938). Den upptäckten var fundamental för utvecklingen av utnyttjandet av kärnenergi och initierade den process,
som drygt sex år senare ledde fram till atombomben. Meitner fick inte
dela Nobelpriset i kemi med sin kollega Otto Hahn (som publicerat
resultaten) då han mottog det 1944. Vissa anser att det berodde på
att hon var kvinna, judinna och emot militär forskning kring kärnkraft.
För oss är hon en symbol för att i fysiken kan en idés giltighet inte
bero på kön, etnicitet…hos den som framför den. I rummet finns
listan över de pristagare som mottagit Fysikcentrum Göteborgs
Lise Meitnerpris, till hennes minne.
”Bra Nyfiket”
Går vi vidare kommer vi nu till ”Bra Nyfiket” som drivs av Chalmers
restaurang och konferens. Namnet Bra Nyfiket = ”< νϕ>”, är en lek
med engelskans ”bracket” = parentes (”<”=”bra” och ”>”=”ket”) och
de två grekiska bokstäverna ny ”ν”respektive fi ”ϕ”, alltså bra ny fi
ket... (gärna med stark Göteborgsaccent i uttalet).
På södra väggen i fiket ser vi en sida med anteckningar av Sir Isaac
Newton (1642–1727) som var en engelsk naturvetare, matematiker,
teolog och alkemist. Han är mest känd för det banbrytande arbetet
Philosophia Naturalis Principia Mathematica (“Naturvetenskapens
matematiska principer”), som innehåller klassisk mekanik i sina huvuddrag (utgiven 1687). Det som visas är en skiss till John Locke utifrån
Principia: ”Propositions on Elliptic Motion” som skrevs i mars 1690.
Personalrummet.
En viktig ingrediens i hela ombyggnationen var
att skapa en stor och inbjudande mötesplats för studenter och lärare.
Vi står i dess centrum med fiket till vänster och personalrummet till
höger. Flera små lokala fikautrymmen runt om i husen har stängts med
fokus på detta gemensamma mötesrum, där alla medarbetare kan
träffas eller sitta och jobba. Förhoppningsvis uppstår då nya tankar
och idéer på ett sätt som inte varit möjligt tidigare.
Stig Lundqvist
Inne i personalrummet finns ett mindre analogt bokningsbart
mötesrum ”Lundqvist”. Stig Lundqvist har kraftfullt bidragit till att
placera Chalmers på den internationella fysikkartan. Han blev
laborator vid Chalmers år 1961 och var professor i matematisk
fysik 1963–1990. Lundqvist hade ett stort intresse för att popularisera både vetenskapen och bilden av vetenskapsmannen. På
ena bilden ses han blanda till nya supraledare och på den andra
försöker han tunnla genom en tegelvägg; något som normalt är
förbehållet materiens minsta beståndsdelar.
Kristina Matousch
Tittar vi längre in i personalrummet så ser vi verket Turning on
från år 2013 i rostfritt stål och värme, (fem plåtar 55x55), skapat
av Kristina Matoush, bild och performancekonstnären. Matoush
utrustade sig med några kvadratiska, rostfria stålskivor, gick hem
till några vänner, lade skivorna på deras köksspisar och vred på
plattorna till varierande lägen. Brännavtrycken ger intryck på ytorna,
luckrar upp den rena och den kliniska ytan och skapar nya ytor. De
får olika utseenden beroende på värmeskillnader och spisplattornas placering.
Plancks piano
Fortsätter vi förbi personalrummet har vi ett större konferensrum
“Nexus” med höj- och sänkbart konferensbord vilket är ett bra sätt
att skynda på diskussioner som gått i långbänk. Nexus betyder
knutpunkt/samband. I Nexus finns ritningar på Origobyggnaden
och Plancks piano. Flera stora fysiker var även goda musiker. Såväl
Albert Einstein (fiol) som Max Planck (piano och sång) gav offentliga
konserter, t.ex. den Lise Meitner lyssnade till den 15 november 1916,
där de bland annat spelade Beethovens pianotrio i B-moll: “Listening
to this was marvellously enjoyable, despite a couple of unimportant
slips from Einstein…Planck stood quietly by with a blissfully happy
face and, hand on heart, said ”That wonderful second movement”
(ur ett brev till systersonen Otto Frisch).
Pianot är en Steinweg från år 1927, samtida med huset. Den utvandrade delen av familjen Steinweg, utvecklade senare Steinway & Co.
Ljusorgeln
Längst norrut i ljusets korridor har vi Ljusorgeln av Monica Sand från
1990. Sand är lärare, konstnär och forskare med sin utbildning vid
Konstindustriskolan i Göteborg. Verket består av sexton olika långa
glasrör, varje rör har en ljuskälla kopplad till en scintillatordektektor som känner av myoner. De uppstår i övre atmosfären genom
kosmisk strålning och jordytan (vi) träffas av ungefär en partikel per
kvadratcentimeter och sekund. Ljuset tänds för en kort stund i röret
och klingar sedan av. Partiklarnas passage bestämmer rytmen och
variationen i tid. Inom kort kommer en skärm med en mer interaktiv
funktion att installeras.
Står vi vid ljusorgeln och ser bakåt i korridoren har vi hela fysikens
domän från den rena grundforskningen bakom oss till den mycket tillämpade forskningen i form av Dahléns solventil. Notera de
tre lamporna som inte är i linje med de övriga – inte ens fysiker är
perfekta!
Övergången
Vid ljusorgeln möter Origohuset, gångbroarna som förbinder huset
med Forskarhuset i norr och med Kemihuset i öster. Förbindelsen till
kemi heter ”övergången”, vilket är ett fysikbegrepp för hur elektroner
beter sig i atomer. Skiner man ljus på en atom går en elektron över
mellan två olika energitillstånd. Här finns studieplatser av många
olika slag, inklusive de med ”spaningsläge”, som skapades inom
Naturvetargårdsprojektet.
"Goa gubbar"
I själva gången över till Kemi finns en vidunderlig utsikt över
Göteborg och ännu en konstinstallation av Jan Cardell: “Goa gubbar” (uttalas även det med stark Göteborgsaccent) från 2014. Den
speglar ”kända” fysiker och kemister på Origohusets vägg (Johan
Ek). Efter utbyggnaderna har dessa blivit mindre framträdande än
när de skapades 1926 och vi ser här Jan Cardells tolkning.
Gubbarna är:
•
•
•
•
•
•
•
•
Svante Arrhenius, Professor i kemi, Sveriges förste nobel
pristagare 1903.
Anders Ångström, Professor i fysik, längdenheten Å som är en tiondels miljarddel av en meter.
Johan Carl Wilcke, Professor i fysik, först med en isoklinkarta över jorden; linjer där det jordmagnetiska fältets vertikala och horisontala komponenter är desamma.
Anders Celsius, Astronomiprofessor, den hundragradiga tem-
peraturskalan (med vattnets kokpunkt = 0 grader och fryspunkten = 100 grader, vändes av Carl von Linné!).
Torben Bergman, Professor i kemi, först med systematiskt för
farande vid kvalitativ analys av substanser i lösning.
Carl Wilhelm Scheele, Apotekare, upptäckte t.ex. klor, mangan och barium.
Jöns Jacob Berzelius, Kemist och naturforskare. Har fått epitetet ”den svenska kemins fader”. Upptäckte grundämnena cerium, selen, kisel och torium. Professor i medicin, atomviktstabell och kemiska tecken för 50 grundämnen.
Alfred Nobel, Kemist, uppfann tändhatten och dynamiten.
Spången
Förbindelsen till forskarhuset heter spången, men kallas ofta
världens största spya… (beroende på golvet) men det gör det
mycket roligare att gå över. Notera även härifrån Boulebanan till
höger på bilden. På andra sidan finns det stora undervisningslabbet
Physics Learning Lab där laborationerna fokuserar på att studenten
själv tar fram nödvändig utrustning och genomför de experiment
som behövs för att svara på en viss fråga. Här finns också datorsalar för studenterna, ännu fler läsplatser och ett rum utrustat med
olika 3D-skrivare.
Fortsätter man korridoren bortöver kommer man till nästa institution
MC2 som står för Mikroteknologi och nanovetenskap. Här finns till
höger ytterligare en ingång till fysikhusen med en hel del spännande
grejer som t.ex. en satellit (fr.o.m. våren 2016).
PJ-salen
Vänder vi nu och går tillbaka och går till höger kommer vi till PJsalen. Det är en klassisk gradängsal med plats för 64 personer,
uppkallad efter Per Jacobsson, som rycktes bort i unga år och var
en av fysiks många prefekter som under 00-talet tog fysikinstitutionen ur en djup ekonomisk kris. Salen används till ”Lunch Bunch”
på fredagar och kollokvier på torsdagseftermiddagar där man
samlas och hör ett tal om ett viktigt fysikområde riktat till en bredare
publik än ett seminarium. Här genomförs många av våra disputationer, studentevenemang liksom naturligtvis undervisningsmoment.
Sofie Arfwidson
Inne i PJ-salen finns tre målningar av Sofie Arfwidson, framtagna
speciellt för oss. Hon har en omfattande konstutbildning bakom
sig, från Stockholm, Berlin, Düsseldorf och Haag. Arfwidson har
i bilderna arbetat med Göteborgs historia och vetenskaps- och
kunskapssymboler.
Citaten på tavlorna är:
• Ad Utrumque Paratus = Beredd till bådadera vilket är ett motto för Lunds Universitet. Med bådadera avses normalt svärdet och boken)
• Cogito Ergo Sum = Jag tänker, alltså är jag (Descartes)
• Avancez = Framåt; Chalmers grundare William Chalmers motto.
• Per Aspera Ad Astra = Genom svårigheter mot stjärnorna (även NASAs motto)
På en av tavlorna ser vi Sveriges första kvinnliga ingenjör Vera
Sandberg som tog examen nästan tio år innan Origohuset var
färdigt. (Noteras kan också att Sofies Arfwidsons anfader hade en
central roll inom Ostindiska kompaniet, liksom William Chalmers).
Pål Svensson
Därefter går promenaden vidare in i Origohuset där vi går nedför
Gustav den femtes trappa som den kallas och vi möter ånyo Jan
Cardells konstverk där rundturen började.
Från PJ-salen går vi ut på Fysikgården med sina två vackra
hängalmar och härliga uteplatser när solen står på. Här hör vi
det porlande ljudet från Pål Svenssons upp-och-nervända fontän
(kommer hösten 2016). Institutionen för fysik har utvecklat det
munstycke som behövs för att vattnet skall rinna ner och mötas i
en punkt på marken utan att det blir alltför mycket turbulens.
Tyckte du det var intressant?
– berätta för dina vänner.
Var det något du inte gillade eller som kan förbättras?
– berätta det för oss.
Ett stort tack till:
Stiftelsen Chalmers tekniska högskola, Chalmers rektorer och Chalmers fastigheter AB, som alla varit mycket hjälpsamma i
arbetet att skapa den miljö som beskrivs i detta dokument.
Text: Peter Apell, Bo Bjelvehammar och Michael Eriksson.
Bilder: Sabina Johansson, Karin Weijdegård och Michael Eriksson samt arkivbilder.
Lär dig mer om konstnärerna
SOFIE ARFWIDSON har en omfattande konstutbildning bakom sig, från Stockholm, Berlin, Düsseldorf
ochHaag. Hon bor i Lund och arbetar i Malmö.
Hon visar en lätthet i sitt anslag, arbetar i en slängig teknik, ofta i ljusa pastellfärger, bakom det ljusa och
glättiga finns inte sällan stråk av allvar och mörker. Det finns både influenser och referenser från skilda epoker och stilar inom konsten, i gestaltningen går det att uppleva både lekfulla danser och filmiska scener.
I hennes bilder dominerar det livfulla berättandet, där möts saga, myt och magi, men i det fiktiva går det även
att avläsa en krassare verklighet. Stilen är egensinnig, men det går säkert att tala om trådar till både
surrealism och expressionism.
Om verken:
Per aspera ad astra, 100x80 cm – acryl och olja på duk, 2015. Verket innehåller emblem förknippade med
Göteborg, den handlar även om studier, vetenskap och medeltida bilder. Flera blinkningar mot äldre
vetenskapshistoria.
William Chalmers och Vera Sandberg, 100x80 - acryl och olja på duk, 2015. Chalmers grundare och
Sveriges första kvinnliga ingenjör. Ostindiska kompaniet som gav Chalmers pengar. Forskare och symboler
och byggnader från Chalmers. Ad utrumque paratus, 100X80 cm – olja på duk, 2015. Lunds universitets
visdomsord. Bredvid lugn och studiero finns i det omgivande samhället våld och skjutningar, mera sällan
cowboys. Alla tre verken speglar väl Sofie Arfwidsons sätt att arbeta med noggrann research, självständig
och en alldeles egen tolkning och gestaltning.
BIGERT & BERGSTRÖM, konstnärsduon Lars Bergström och Mats Bigert som har samarbetat sedan
1986, har studerat vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och även bedrivit studier i New York och Berlin.
De bor och arbetar i Stockholm.
De har skilda verksamhetsfält som arbete med storskaliga skulpturer, installationskonst - som i projektet
Fallande äpplen utförda i rostfritt stål. Äpplena är fixerade i olika stadier av sitt fall. De arbetar även med
offentlig gestaltning och film och är bland annat kända för sina klimatkamrar. Uppmärksamheten i deras
konst riktas ofta mot vetenskapliga, klimatrelaterade och sociala frågeställningar, inte sällan med både
experimentella och interaktiva inslag. Omtyckta emblem är både väderlekar, som i film och i skulpturer som i
kommentarer till stormen Gudruns härjningar i stora delar av södra Sverige för tio år sedan, molekylformer
och skrattspeglar. Tanken är att deras verk ska upplevas genom olika sinnen; verken avger ljus och ljud och
arbetar med parametrar som rörelse och förändring.
Om verket:
Skulpturen Äpplet från 2016 är gjord i rostfritt stål med en höjd av 180 cm och en bredd på 120 cm. Tanken
är att i Äpplets olika bett ska både lärare och studenter kunna spegla sin egen utveckling. Skulpturen
symboliserar tankens gravitation och lärdomen om sig själv i relation till omvärlden.
JAN CARDELL, skulptör är utbildad vid Konstindustrihögskolan i Göteborg, han bor och arbetar i Malmö.
Han har samarbetat med flera institutioner och konstnärer som Ernst Billgren och Carl Johan de Geer.
Arbetet kretsar ofta kring mekaniska skulpturer, musik och interaktivitet, det handlar om att bygga ihop
tekniska saker, som han sedan ger liv åt. Han är i ordets sanna betydelse en uppfinnare och en idéman, som
skapar upplevelser för hela kroppen. Det finns ingen skiljelinje mellan konst och musik, han är en
gränsöverskridare. Påverkan och interaktivitet skapar närvaro och deltagande.
Om verket Englerts trädgård från 2014:
Detta ljudkonstverk, denna gräsorkester, är till Nobelpristagaren Francois Englerts ära, det mesta av
materialet är järn och instrumenten är av järn, papier – maché, mässing, rostfritt stål och 3D – print. En
orkester av grässtrån spelar rytmer, som påverkas av hur besökarna rör sig i rummet, besökarnas rörelser
fångas upp av sensorer, som sedan bestämmer rörelser och ljud. Studenterna ska själva kunna
programmera olika ljudsekvenser. Konstverket sträcker sig genom fyra våningsplan. Jan Cardell har gjort det
mesta själv, med hjälp av Tomas Nilsson, det är inte det största verket, som han har
gjort, men väl det högsta.
TOMAS LUNDGREN, bildkonstnär, är utbildad vid konsthögskolan i Malmö och i fri konst vid Akademin
Valand vid Göteborgs Universitet, han bor och arbetar i Göteborg.
Han målar porträtt utifrån fotografiska motiv, gärna historiska, bilder som är porträttlika, men som innehåller
avvikelser och förvrängdheter. Det utgår från det faktum, att somliga föds som döva, stumma eller blinda eller
med ett missklädsamt eldsmärke i ansiktet, andra får skavanker genom olyckor i arbete och krig, då kan det
som felar döljas med mask eller protes. Tomas Lundgren återger dessa ansikten med stor teknisk skicklighet,
nu handlar det om större saker än teknik, om en reduktion av jaget, om attacker på den personliga
identiteten. Och att bära detta inför andra, att leva med det och vara människa, bland andra, som andra.
I suddiga minnesfragment växer inte bara en rädsla, utan en stor fasa över detta att vara människa och leva
avsides.
Om verket Blind Girl från 2014-15 i olja på duk, 44X31:
Blind Girl är tolv målningar i samma format, där de skilda delarna arbetar som tolv separerade lager färg. En
enskild del är en blick bakåt och samtidigt en fortsättning på det tidigare lagret. I alla bilder saknas en
mötande blick, upprepningarna ger oss vägledning, men kan även leda vilse.
KRISTINA MATOUSCH, bild- och performancekonstnär är utbildad vid Nordiska konstskolan i Karleby i
Finland och vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm.
Hon arbetar med vardagsdramaturgier och hemligheter eller oanade händelser i vår närhet, det homogena
och entydiga vänds till variationer och olikheter, båda med inslag av oförutsägbarhet. Inte sällan handlar
hennes skapande om fysiska kontakter och energier i kända miljöer. Spår, kroppar och minnen trängs i rum
av tomhet eller rentav klinisk ödslighet.
Kristina Matousch söker inte upp några exotiska platser, hon vänder sig till det nära, det kända, där många
vistas och känner igen sig, vi kan se på hennes bilder med beslutsamhet, tankspriddhet, hur vi än gör känner
vi igen oss, på något sätt. Och vi kan öppna ett samtal eller en dialog med bilden. I bilden kan vi stilla såväl
som förlora en nyfikenhet. Allt det hon gör har en tyngd och en kompromisslöshet, det finns inga rösade
utgångar eller skyltade återvändsgränder.
Om verket Turning on från 2013 i rostfritt stål och värme, fem plåtar - 55X55:
Kristina Matoush utrustar sig med några kvadratiska, rostfria stålskivor, går hem till några vänner, lägger
skivorna på deras köksspisar och vrider på plattorna till varierande lägen. Brännavtrycken ger intryck på
ytorna, luckrar upp den rena och den kliniska ytan och skapar nya ytor. De kan få olika utseenden beroende
på värmeskillnader och spisplattornas placering.
MONICA SAND, lärare, konstnär och forskare, har fått sin konstnärliga utbildning vid Konstindustriskolan i
Göteborg.
Monica Sand lyckas förena konst, teknik och vetenskap i sina verk, hon arbetar nära tillsammans med vetenskapsmän, som från Linköpings universitet och Chalmers. Hon är känd både för sina spännande ljusinstallationer och för sitt skapande av ljudvärldar i skilda fysiska rum. Avhandlingen hade namnet, Konsten att gunga
– experiment, som aktiverar mellanrum, den kom 2008. Förutom i akademin har hon förankrat gungor i andra
samhällskonstruktioner som i Älvsborgsbron och S:t Jacobs kyrka i Stockholm. Hon arbetar med konstnärligt
platsbaserade installationer, gärna med både improvisationer och gränsöverskridanden evenemang, i dessa
kan delta poeter, konstnärer, dansare, tonsättare och musiker.
Om verket Ljusorgel från 1999:
Det består av sexton olika långa glasrör, varje rör har en ljuskälla kopplad till en scintillatordetektor, som
känner av myoner. När en kosmisk artikel passerar och upptäcks, tänds ljuset i röret för en kort stund och
klingar sedan av långsamt. Partiklarnas passage bestämmer rytmen och variationen i tid. På detta sätt
uppstår en scenisk effekt, en symfoni i ljus.