1. No category

HENRIK THAM
Narkotikakontroll
som nationelIt projekt
Horkotikoproblemet
Under 1980-talet blev parollen "ett narkotikafritt
samhalle" ledstjarna for svensk narkotikapolitik. 1
Accepterandet av denna paroll kan ses som en naturlig foljd av en utveckling som pågått sedan mitten av 60-talet: en omfattande debatt i massmedia
om narkotikans skadeverkningar, återkommande
opinionsundersokningar som givit narkotikan
topplaceringar som allvarligaste samhallsproblem, succesiva skarpningar av straffen fOr narkotikabrott, och en kraftig hojning av antalet utdomda fangelsestraff for narkotikabrott.
Det officiella accepterandet av parollen "ett narkotikafritt samhalle" kan emellertid också ses som
en kvalitativ forandring av en tidigare narkotikapolitik. Fram till slutet av 70-talet var debatten om
narkotika och narkotikapolitiken mer oppen och
olika uppfattningar brots mot varandra. Debatten
stod framst mellan en mer liberal och humanistisk
linje foretradd av RFHL (Riksforbundet fOr hjalp
åt lakemedelsmissbrukare) och en mer restriktiv
och moralistisk linje representerad av RNS (Riksforbundet Narkotikafritt Samhalle).
Under 80-talet så gott som tystnade denna debatt. Den "hårda" linjens framste foretradare, Nils
Bejerot, kunde i en debattartikel 1981 taIa om den
"liberala" eller "mjuka" linjen som
numera i
huvudsak nedkampade vanforestallningar i frågan" (Dagens Nyheter 1981-09-22). Regering och
riksdag valde sida genom att upphoja RNS' mål
till sitt. Konkret visade sig detta i politiken från
80-talets borjan bl.a. genom en overgång till en
I f• • •
mycket restriktiv politik vad galler åtalsunderlåtelse for narkotikabrott (Hoflund 1988, 25 f; Nilsson
1991), en satsning på speciella narkotikapoliser2
med sarskild inriktning på gatulangningen och
missbrukarledet3, kriminalisering av sj alva bruket av narkotika (i kraft i bOrjan av 1988), fordubbling av antalet fangelsestraff for narkotikabrott
(Rattsstatistisk årsbok 1990, 141), samt krav från
det segrande partiet i 1991 års valrorelse, Moderata samlingspartiet, att hoja maximistraffet for
narkotikabrott till livstids fangels e (Moderaterna
1991).
Allmant sett bor de mycket starka reaktionerna
på narkotikamissbruk ses mot bakgrund av f6restallningar om narkotikan som en smitta som kan
drabba vem som helst och som sprids till allt fler
och allt yngre i samhallet. Riskerna med det mest
provade medIet, cannabis, ses som sarskilt stora
då bruket anses utgora inkorsporten till heroin
och annat t yngre missbruk. Detta t yngre missbruk leder i sin tur till omfattande brottslighet, utslagning och dodo
Utifrån en sådan bild av narkotikan och dess
verkningar forefaller de starka reaktionerna både
begripliga och motiverade. Men stammer bilde n
med tillgangliga data? Utan att forringa de skadliga verkningarna av kontinuerlig anvandning av
narkotika och sarskilt av "tyngre" medel ar dock
en rirnligare beskrivning av narkotikans utbredning och verkningar i Sverige foljande: Narkotikamissbruket okar inte i Sverige, 4 det går inte ned i
åldrarna,s allvarligt missbruk foljer vanligtvis inte
på tillfalligt bruk, 6 missbruket drabbar inte vem
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 9, 7992:2
- 86-
som helst/ brottsutveckIingen kan inte forklaras
med hanvisning till narkotikan, 8 och narkotikan
kraver inte fler utan betydligt farre liv an t.ex. alkoholen, trafiken och sjaIvmorden9 .
De starka reaktionerna på narkotikan i Sverige
fOrefaller alltså inte kunna fOrklaras enbart eller
ens framst med hanvisningar till brukets utveckling eller verkningar. En invandning mot ett sådant påstående kan dock vara att det ar just den
starka reaktionen som ar orsak till att narkotikaproblemet i Sverige trots allt begransats. Det kan
havdas att det utan en sådan hållning skulle ha
varit mycket varre.
Invandningen ar i det narmaste omojlig att empiriskt motbevisa. Ett visst stod kan dock anforas
for den motsatta hypotesen att narkotikaproblemet skulle ha begransats aven med en mindre ingripande politik - dock med reservationen att det
inte kan uteslutas att en allmant restriktiv hållning till berusningsmedel i Sverige, delvis med
rotter i nykterhetsrorelsen, spelat en roll fOr att
hålla ett "socialt" narkotikamissbruk tillbaka.
Det framsta argumentet for att strafflagstiftningen och dess tillampning haft begransad effekt på
det tyngre narkotikamissbrukets utbredning ar att
missbruket fOrefalier ha etablerats huvudsakligen
i grupper av krirninella och andra avvikare (Council of Europe 1986, 17). Den potentiella utbredningen begransas darfor av dessa gruppers storlek. Detta antagande stads av undersokningarna
om missbrukarnas bakgrund (se not 7). Det stads
också av utvecklingen av antalet 1'l;arkotikamissbrukare inom krirninalvårdens anstalter. Antalet
stiger mycket snabbt fram till 1969, varefter det ligger på en forhållandevis jamn nivå under hela
70-talet och okar fOrst sedan rattsvasendet okar sina insatser (se not 4). Det tunga missbruket tycks
alltså snabbt "ha funnit sin nivå" inom marginaliserade befolkningsskikt. Efter den snabba okningen av injektionsmissbruket i Stockholm sjunker
också antalet debutanter markant redan från slutet av 60-talet (Stenbacka 1991).
Det skulle dock kunna forvantas att det tunga
missbruket skulle komma att spadas på genom
successivt tillkommande årskullar, vilket totalt
skulle ge ett okande missbruk i samhallet. En sådan påspadning av missbrukarpopulationen sker
också men i begransad omfattning. De generationer som blev straffmyndiga 1969-71 ar de mest
brottsbelastade och andelen lagfOrda i kommande
årskullar ar lagre (von Hofer 1989, 55). En
"68-effekt" kan dessutom inte uteslutas: i ett allmant ifrågasattande och antiauktoritart klimat tog
sig protesterna och frigorandet från foraIdragenerationen olika uttryck. Några av dem som blev
missbrukare hade inte blivit det i en annan politisk-kulturell situation.
De olika indikatorerna på narkotikamissbrukets
utveckling forefaller heller inte fOlja olika utvecklingsfaser i narkotikapolitiken. 70-talet var jamforelsevis liberalt med bl.a. en omfattande anvandning av åtalsunderlåtelse fOr innehav av mindre
mangder narkotika. Bejerot, den officiella narkotikapolitikens ledande kritiker, har karaktariserat
perioden fram till 80-talets borjan som styrd av
"ultraliberala jurister och skrivbordsstrateger"
som "mojliggjort den svenska narkotikaepidemins stora omfattning och dartill under snart två
decennier fortlopande avvapnat samhallet från
verkningsfulla motåtgarder, .. :' (Dagens Nyheter
1982-11-02). Som framgick av de olika indikatorerna sjunker såval det tillfaIliga som det något mer
regelbundna missbruket av narkotika påtagligt efter borjan av 70-talet, samtidigt som det t yngre
missbruket snabbt når sin kulrnen.
Positiva effekter på missbruket av en skarpt narkotikapolitik under 80-talet ar också svåra att utlasao Polisinsatserna mot narkotikan på gatuplanet
i bOrjan av 80-talet resulterar i en okning av lagforingarna men får i alla fall inga omedelbara effekter
på skolungdomens anvandning av narkotika. Effekterna av kriminaliseringen av sj alva bruket
1988 kan vara svåra att redan nu bedarna - någon
nedgång i skolungdomens narkotikaanvandning
t.o.m. 1990 kan dock inte skonjas.
Kontrollens alternativa funktioner
Om alltså de starka reaktionerna på narkotikan i
Sverige inte tycks kunna forklaras direkt av narkotikans verkningar, måste orsakerna till reaktionerna sokas någon annanstans. Inom sociologin och
krirninologin finns en lång tradition av fOrsok att
finna andra forklaringar an de till synes sjalvklara
till reaktioner på avvikande beteenden. Traditionen loper från Durkheims betoning av brottslighetens betydelse fOr gruppers sammanhållning
(Durkheim 1978, 62 ff), till Kai Eriksons tolkning
av hiixbranningarna i New England som purita-
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 9, 1992:2
- 87-
nernas omedvetna satt att forsoka återuppratta
den gamla goda tiden i en period av upplosning
inom forsamlingen (Erikson 1966), och Stanley
Cohens forklaring av den mycket overdrivna reaktionen på invasionen av en grupp "motorburen
ungdom" i en engelsk badort med att ungdomens
beteende fick representera något skrammande
och okontrollerbart i sj alva samhallsutvecklingen
(Cohen 1972).
Också reaktionerna på droger har gjorts till foremål for sådana analyser. I en nara nog klassisk
studie av den amerikanska nykterhetsrorelsen har
Joseph Gusfield tolkat orsaken till att kampen om
alkoholen blev så hård och oforsonlig som att en
stor del av befolkningen i USA mot slutet av forra
århundradet upplevde sin livsstil som mer generellt hotad. Striden kom darfor att stå, inte enbart
mellan "torra" och "våta" medborgare, utan minst
lika mycket mellan landsbygdens nyktra, infodda
protestanter med rotter i Nord- och Vasteuropa
och storstadernas alkoholkonsumerande invandrade katoliker från Ost- och Sydeuropa och uppfattades ytterst galla forsvaret av traditionella
amerikanska varden (Gusfield 1963).
I Skandinavien har titeln på Nils Christies och
Kettil Bruuns bok Den gode fjenden blivit ett begrepp for att forstå de starka reaktionerna mot
narkotikamissbrukare. Utifrån behoven av utgrupper, och någon att skylla sociala problem på,
ar narkotikamissbrukarna sarskilt lampade: de ar
unga och ibland aven oppositionella, de representerar inga maktiga intressen, och kontrollen av
dem lamnar den stora majoriteten medborgare i
fred (Christie & Bruun 1985).
I Mats Hiltes analys av ett par behandlingshem
for narkotikamissbrukare i Malmo framlaggs hypotesen att den s.k. pedagogiska behandlingsmodelIen, med betoning av fostran och rotter, i Hasselakollektivet innebar en stravan att återuppratta
en arbetarkultur. I behandlingen uppstalls, som
en motsats till narkomanlivet, ett skotsamhetsideal med tyngdpunkten lag d vid egenskaper
som renlighet, disciplin, sjalvkontroll och nykterhet - egenskaper som har grundlagts i breda
grupper under arbetarrorelsens framvaxt. Den
goda medborgaren och det goda samhallet konstitueras harme d som motsatsen till narkomanen
och narkomansamhallet (Hilte 1990).
Med utgångspunkt i dessa analyser skall ett forsok goras att forstå varfor reaktion erna mot narko-
tikan varit så hårda, så utbredda och tagit sig de
uttryck de gjort i Sverige. Analysen ar i huvudsak
begransad till 80-talet, då alltså både debatten och
den officiella narkotikapolitiken ganska entydigt
foljde den "hårda" linjen. Kallorna for analysen
utgors dels av tidskrifter som starkt drivit frågan
om narkotikan som ett centralt samhallsproblem,
dels av annat material med stor spridning och genomslagskraft, framst från dagspress och de politiska partierna. Tidskrifter som mer givit utrymme åt konkurrerande beskrivningar av narkotikans omfattning och orsaker, eller som inte drivit
en alarmistisk linje i frågan, har lamnats utanfor
denna genomgång. 10 I urvalet av kallor ingår partiprogram och ovrigt material från de politiska
partierna, riksdagsmotioner från åren 1985/86 och
1986/87, debattartiklar från de fyra rikstackande
stockholmstidningarna Svenska Dagbladet, Dagens Nyhete~ Expressen och Aftonbladet,l1 serien "Dodsknarket" i borjan av 1980 i tidningen
Expressen, Skandinaviens storsta tidning, samt
tidskrifterna Folket i Bild/Kulturfront och Narkotikafrågan. Folket i Bild, en tidigare ganska spridd
vanstertidskrift, har framfor aIlt genom kronikorer drivit kravet på en mer ingripande narkotikapolitik. Tidskriften Narkotikafrågan ges ut av
RNS, som alltså ar den ledande organisationen
for kraven på en hårdare narkotikapolitik.
Teman i debatten
Det centraIa temat i rapporteringen och debatten
om narkotika ar medIets farlighet och problemets
stora omfattning 12 . Vid sidan av detta tema kan
man återfinna några andra, vilka inte logiskt foljer
av "farlighetstemat". Dessa andra teman ar tydligt
relaterade till varandra och kan sagas utgora delmoment i ett centralt tema som har skall urskiljas.
De relaterade delteman som - kanske något godtyckligt - kan urskiljas ar "moral': "folket': "konsensus" och "Sverige och utlandet".
Moral
Betoningen av narkotikan och narkotikamissbrukarens livsstil som antitesen till traditionella moraliska varden har varit central i debatten. Grundaren av behandlingshemmet Hasselakollektivet,
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 9, 1992:2
- 88-
K. A. Westerberg, klagar i en artikel i Folket i Bild
over att "arbetarrorelsens varden, ordning och reda, sammanhållning, skotsamhet, heder och att
bete sig som folk inte langre ar 'inne'" (Folket i
Bild 1978, ru 14). I Narkotikafrågan gors upprepade hanvisningar till att narkotikan ingår i en aIlman flum- och dekadenskultur. Många rockgrupper sags anvanda och propagera fOr narkotika och
"praglas av en dekadent moral som for tankarna
till 1930-talets Tyskland med sina cabartHorestallningar'~ och i ett reportage från en skola som tagit
sthllning mot narkotika betonas att "har går ingen
i flumklader" (Narkotikafrågan, ru 26 och ru 27,
1984).
For den politiska vanstern fick det moraliska
fordomandet av narkotikamissbrukaren ideologiskt berattigande av Jan Myrdal i ett par artiklar
från 70-talet. Brottslighet och missbruk, sager
Myrdal, håller arbetarklassen nedtryckt, och fyllot och knarkaren blir inte arbetarklassens allierade bara darfor att han blir utslagen och fortrainpad och blir inte en van eller kamrat utan att resa
sig från sin trasproletara tillvaro (Folket i Bild 1977,
ru 4. Se aven Myrdal i Folket i Bild 1972, ru 1).
Också från borgerligt håll forekommer hanvisningar till behovet av normer och traditionell moral. I en riksdagsmotion från en centerpartist
kravs, for att få bukt med Aids, 'bekampande av
det kulturella och moraliska forfallet" i meningen
"den sexuella losslapptheten, familjeupplosningen, narkotikan och den perversa utlevelsefilosofin" (M 1985/86, Ju 611). I återkommande motioner och program från de borgerliga partierna
med krav på kriminalisering av sj alva bruket var
det framsta argumentet 'behovet att markera
granser", "utgora en viktig markering" och att
"det skaIl vara forbjudet att knarka" (Se t.ex. partirnotion från Folkpartiet, M 10/1986 bd).
Begreppet "narkotikafritt samhane'~ som ingår i
kamporganisationens, RNS, namn och som utnyttjas av såvhl regering som opposition, ar också
uttryck for en absolut moraluppfattning (von
Hofer; Lenke & Tham; Stockholmstidningen
1981-12-14). I framhållandet av en sådan moraluppfattning ingår att etablera begreppet "liberal"
som skallsord. Liberalism ses som liktydigt med
relativism och ett ifrågasattande av gammal folklig
moral. Så sager LO-ordforanden Stig Malm i en
intervju: "Vi har genomlidit en tid av pissliberalism" (Narkotikafrågan ru 27, 1984), och en riJ<s-
dagsledamot for Folkpartiet liberalerna drar sig
inte fOr att anvanda ordet "liberal" i den nedsattande sammansattningen "knarkliberal" (Dagens
Nyheter 1987-05-09). I två ledare i Narkotikafrågan framhålls le Pens framgångar i Frankrike vara
resultatet av en liberal politik och att populismen
också kan breda ut sig i Sverige genom en dålig
(liberal) narkotikapolitik (ru 2 och ru 3, 1988). ForfaIlstendenserna i dagens Sverige liknas vid dem
i (den liberala) Weimarrepubliken, och ultraliberalismen ses som frambarare av reaktionen (Narkotikafrågan ru 3, 1977, och 1988, ru 2).
Folket
De krav som stalls på en hårdare narkotikapolitik
betonas ha ett starkt folkligt stod. Ett ofta anvant
argument innan innehav av narkotika kriminaliserades 1988, var en opinionsundersokning bekostad av Lions Clubs enligt vilken 95 procent av
folket ansåg att all befattning med narkotika ska
vara forbjuden (SIFO 1984). Som ett led i kravet
på kriminalisering av sj alva innehavet ordnades
en budkavlemarsch från Mora till Stockholm,
varigenom man knot an kraven till en gammal tradition av sjhlvstandiga dalabonder som, om så behovdes, kunde marschera till huvudstaden for att
uttrycka folkets rost.
Myrdal bygger upp sina argument bl.a. genom
hanvisning till folket. Knarkarna sags vara storande for den folkliga moralen, och också om denna
moralism kan kannas stotande for overklassen, så
overens stammer den med det arbetande folkets
traditioner (Myrdal 1977, 83 ff). Bejerot påpekar
att utgångspunkten for den narkotikapolitiska
debatten bor vara "de breda folklagrens enkla och
raka rattsuppfattning, inte chefsbyråkraternas"
(Svenska Dagbladet 1981-09-04). Två representanter for Hasselakollektivet bernoter en kritik om
systematisk fornedring av missbrukare vid kollektivet med att det trendiga "liberala etablissemanget" så småningom stoppades av Hassela,
Bejerot, RNS och "folket i stort" (K.A. Westerberg
& Widar Andersson i Dagens Nyheter,
1991-08-16). Och Yngve Persson, RNS:s forste ordforande och också traindustriarbetarforbundets tidigare ordforande, framhålls ofta som "gammal
gråsosse" for att darmed framhålla att hans ord ar
folkligt forankrade (Narkotikafrågan ru 34, 1986).
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 9, 1992:2
- 89-
For att ytterligare understryka den folkliga forankringen av kraven på en hårdare narkotikapolitik, har i debatten gama framhållits hur foretradarna for en liberalare syn inte tilIhort folket. Detta var ett återkommande påpekande hos Bejerot,
som ansåg KRUM (Riksforbundet for kriminalvårdens humanisering) ha "ett betydande inslag av
sota overklassflickor med eller utan socionomexamen" med tillagget att många också "ville bevisa
sin folklighet genom sexuella relationer med
interner" (Svenska Dagbladet 1986-02-11). Nar liberala kritiker skall bemotas ar "herrarna" ett vanligt tilltalsord for att darmed markera avståndet
till "folket" (Gunnar Engstrom & Ove Rosengren
i Stockholmstidningen 1982-01-07; Janne Matsson
i Svenska Dagbladet 1984-11-14), och den liberalt
sinnade socialdemokratiske justitieministern Lennart Geijer benamns "den gamle adelsmannen"
- en titel som for ovrigt rent sakmassigt ar fel
(Nils Bejerot i Svenska Dagbladet 1986-02-11).
Konsensus
Nara temat om "folket" ligger det om ''konsensus". "Folket" står visserligen ibland mot ''herrarna" men ibland for så gott som alIa i samhallet.
Den tidigare radikal a debattens ''klassamhalle''
har eftertratts av ett allmant "samhalle". Från ett
konsensus- eller samforståndsperspektiv blir det
viktigt att alIa goda krafter deltar i kampen. I styrelsen for RNS finns samtliga riksdagspartier representerade och forbundets forre ordfOrande betonar vikten av ett tvarpolitiskt engagemang (Narkotikafrågan ru 12, 1981). luppropet "Stoppa
knarket", vilket kravde kriminalisering av sj alva
bruket, ingick bland undertecknarna ett stort antal kanda namn från naringslivet och vitt skilda
politiska lager, samt, in corpore, två allsvenska
fotbollslag (inford i bl.a. Dagens Nyheter
1984-09-11).
I en rapport från Folkpartiet, "Mobilisering mot
narkotikan': sags: "For att nå målet ett narkotikafritt samhalle behovs en allman mobilisering
bland politiker, samhallsplanerare, foraldrar, elever, skolpersonal, folkroreiser, poliser, socialarbetare och tulltjansteman m. fl:' (Folkpartiet 1982).
Forestallningen om narkotikan som en riksangelagenhet hojd over partiintressena kan skonjas bakom en riksdagsmotion från Alf Svensson, kristde-
mokraternas ordforande, dar han sager att "Sveriges Radio och TV bor på basta sandningstid sanda
lopande utbildnings- och fortbildningsprogram
om droger for foraldrar, larare och elever" (M
1985/86 So 253). Sveriges Television har också givit polisen och tullen utrymme att informera om
det telefonnummer, dit man anonymt kan ge tips
om misstankta narkotikabrott. Forslag om ett sådant telefonnummer vacktes också tidigt av bl.a.
Folkpartiet.
Sverige och utlandet
Betoningen av att hela samhallet ar utsatt for ett
hot har i hog grad preciserats till att galla just det
svenska samhallet. Svenskheten uttrycks sarskilt
genom att havda att narkotikan spridits till det typiskt svenska - till småstaderna och landsbygden. Missbruket sags i artiklar ha nått Vanersborg, Koping, Mora, Piteå ... , och "knarket finns
i hela Halsingiand" - illustrerat med bilder från
en norrlandsk småstad (Expressen 1980-02-06;
Folket i Bild 1987, ru 8 och 1989, ru 3; Narkotikafrågan ru 6, 1979 och 1984, ru 4. Se aven Bergmark
& Oscarsson 1988, 187). I Expressens serie
"Dodsknarket" publiceras en sverigekarta som
beskriver narkotikans spridning over landet
(1980-01-14). Knarket ar också ett hot mot valfardsstaten Sverige (Nils Bejerot i Dagens Nyheter
1984-04-13), "skall stadas ut ur folkhemmet" (Ledare i Narkotikafrågan 1988, ru 3), och har blivit
en militar sakerhetsrisk (Narkotikafrågan 1987).
Motsatsen till Sverige ar utlandet. Det ar också
ett genomgående tema att narkotika ar något utifrån kommande och for Sverige frammande. I
Expressen rapporteras under en dryg månad om
en grek som styr narkotikamaffian på kriminalvårdsanstalten Hall, om en provsandning heroin
på vag från Turkiet, om ledarna for ett internationellt brottssyndikat, om den fore detta iranska sakerhetspolisen SAVAK som etablerat sig i narkotikahandeln, om de dodliga skordarna i Thailand,
och om kinesiska triader, som forutom att driva
narkotikahandel har ett forflutet som politiska terrorister, mordare och kidnappare (Expressen
1980-01-15 - 1980-02-17).
I en riksdagsmotion under rubriken "Forbud
mot narkotikapropagandan" havdas att narkotikamaffian ar inblandad i de stora internationella
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 9, 1992:2
- 90-
grammofon- och filmbolagen (M 85/86 K 405). En
riksdagsledamot, sedermera forsvarsminister, uttalar i TV att "vi måste varna vårt Sverige mot narkotika och invandrare som iir terrorister" (återgivet i Expressen, ''Kulan'', 1987-08-13). I en annonskampanj från nykterhetsrorelsen IOGT-NTO visas i bild en polis som håller fast en person med
osympatiskt och utlandskt utseende, och med en
text om maffian i Latinamerika vars vidriga affarer
riktas mot USA och Europa och som aven innebiir
att ett anfallskrig riktas mot Sverige (lnford i bl.a.
Dagens Nyheter 1989-10-13). Frågan reses om EG
kommer att innebiira en "fri knarkmarknad"
(Narkotikafrågan 1988, nr 4)13, och i en rapport
från Moderata samlingspartiet infor valet 1991
framhålls att "narkotikan kommer numera i stor
utstrackning från oster" (Moderaterna 1991).
I pressen rapporteras om att foik i norra Dalarna
iakttagit lågtgående sportflygplan och då misstankt att knark kastas ut från planen for att sedan
hamtas av kurirer (Dagens Nyheter 1982-04-04).
En sådan attack på Sverige kan mojligen ha inspirerat diskussioner i regeringskansliet om att fOra
over narkotikabrotten från specialstraffratten till
kategorin "allmanfarliga brott" i brottsbalken vid sidan av brott som "allmanfarlig odelaggeise':
"sabotage" och "forgoring" och med tydliga associationer till anfallskrig (Dagens Nyheter
1990-05-26).14 Slutrapporten från regeringens aktionsgrupp mot narkotika har också fått titeln Vi
ger oss ALDRIG!, och omslaget med ett foto av
hav och en strand någonstans i sydligaste Sverige
leder osokt tankarna till olika konstnarliga uttryck
for forsvarsviljan under beredskapstiden. 1S
Inie bara narkotikan utan ibland aven de liberala argumenten i narkotikadebatten kommer utifrån. I en riksdagsmotion pekas på "den utanfor
Norden utbredda debatten om legalisering av narkotika som ... har varit mycket destruktiv och
skadlig" (M 1986/87 Ju 630). I denna motion fick
Danmark ingå bland de hotade medan landet
vanlige n setts som hot mot Sverige. Kritiken av
Christiania ar legio. ''Kravet om att Christiania
skall stangas måste breddas till att omfatta hela
den liberala narkotikapolitiken i Danmark" havdas det i Narkotikafrågan (nr 17, 1981). I en ledare
i tidskriften betonas att "kampen måste vara nationell, restriktiv och folkforarIkrad" och som varnande exempel framfors bl.a. Holland, Danmark,
Italien och Spanien (nr 24, 1987). Och, igen, rap-
porten från regeringens aktionsgrupp mot narkotika, diir rikspolischefen Bjorn Eriksson uttalar:
"Ett av de farligaste hoten mot den restriktiva narkotikapolitiken på några års sikt ar legaliseringsdebatten som fors i många europeiska lander" (Vi
ger oss ALDRIG! 1991, 25).16
I kampen mot det utifrån kommande hotet ges
den svenska tullen en central rollo Det motioneras
for okade resurser till tullen (M 1986/87 Sk 571),
och heroiserande artiklar skrivs under rubriker
som "Legendarisk tullare om knarksmugglingen:
Regeringen handlingsforlamad" (Folket i Bild
1982, nr 8). Tullen sjhlv har varit mycket aktiv i att
fOra ut sin verksamhet som avgorande for mojligheterna att stoppa knarket, och tulldistriktet i Helsingborg har fronderat mot sin generaldirektor
och anklagat honom, då han inte begar mer anslag, for att inte se med allvar på narkotikafrågan. 17
Relation till andra analyser
Hur fOrhåller sig dessa iakttagelser till de tidigare
namnda analyserna av Gusfieid, Christie &
Bruun och Hilte? Likheterna iir på många vis tydliga. Anvandningen av kampen mot ett berusningsmedel, som ett satt att bekriifta traditionella
moraliska varden, iir det barande temat hos Gusfield i hans beskrivning av nykterhetsrorelsen i
USA for ett sekel sedan. En parallell till Gusfieids
analys finns också i det upplevda hotet från utlanningarna/invandrarna.
De krigsrnetaforer Christie & Bruun påvisar ar
ymnigt forekommande genom termer som
"front", "krig", "falttåg", "folkmord", och "militar
sakerhetsrisk". Dessa termer ger också tydliga associationer till ett hot riktat mot hela "samhiillet".
Likaså frekventa ar beskrivningar av missbrukaren/langaren, som någon frammande och skrammande som inte iir som vi och som iir upphov till
mycket avelandet i samhiillet. Syndabockstanken
ar tydlig i alltifrån resonemanget att det iir en liten
utslagen och missbrukande grupp manniskor
som står fOr en stor del av tillgrepps- och våldskriminaliteten i samhiillet (SOU 1990:92, 95), till
Myrdals påstående om våra anhoriga och vanner
som dott i onodan darfor att knarkare med kuratorstycke tar upp sjukvårdsplatserna (Myrd al
1977, 83).
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 9, 1992:2
-
91 -
Ganska naturligt har genomgången av debatten
lamnat stod till Hiltes analys, då den inspirerat
denna studie (se ovan). Flera exempel har kunnat
ges på hur "kampen for ett narkotikafritt Sverige"
forts i namn av dygder som havdats vara typiska
for arbetarklassen. Det framstår också som forhållandevis klart att kampen mot narkotikan fått tjana som ett medel for en allman attack på vad som
setts som arbetarmoralens motsats - flum, dekadens och liberalism.
Analysen kan dock foras utover de tre narnnda
studierna, vars syfte heller inte direkt varit att undersoka inneborden av reaktionen mot narkotikan i Sverige som land. Temat om fiendeperspektivet och kampens arbetarklassbas skall utvecklas
något ytterligare.
Fiendeperspektivet har i den svenska debatten
fått en mycket preds innebord: narkotikan innebar en attack på konungariket Sverige - kulturellt
och territoriellt. Narkotikan har ingenting med
Sverige att gora utan har forts in utifrån. Riksgransen i direkt fysisk mening får en nastan sakral
innebord, och gransvakten, tulltjanstemannen,
spelar hjaltens rollo Raddningen från narkotikamissbruk ligger också i det ursvenska - mars cher
i svenska fjallen och hohassjning på en norrlandsk gård (Se t.ex. reportage i Folket i Bild 1977,
nr 22).
Det nationella draget i kampen forstarks tydligt
av den bild som ges av hotet från utlanningarna
och utlandet. Sjalva utlanningsskapet har gjorts
till huvudstatus i beskrivningar av narkotikabrottslingar utan diskussion om detta faktum ar
relevant for forståelsen av missbrukets utbredning
i Sverige. Kopplingen utlanning-narkotikabrott
har också gjort att svensk press sett sig foranlåten
att frångå sin praxis att inte publicera namn och
bild på misstankta personer innan de domts. Vid
ett par tillfallen sedan 70-talets slut har massmedia också starkt riktat fokus mot utlandska lagovertradare i allmanhet utan att detta varit påkallat vare sig av fOrandringar i de utlandska medborgarnas lagforingsrisk eller av deras andel av
den brottslighet som riktas mot den infodda befolkningen (von Hofer & Tham 1991).
Frarnhavandet av den goda moralen som en arbetarklassmoral ar tydlig i både Folket i Bild och
Narkotikafrågan. I kommentarer till Lions' opinionsundersokning påpekas att det var 97 procent
av arbetarna mot 95 procent totalt som kravde kri-
minalisering av sjalva innehavet av narkotika
(SIFO 1984). Som synonym till arbetarmoral anvands dock begreppet "folklig moral", vilket tycks
inbegripa en storre del av befolkningen an arbetarklassen. Majligen ar de två begreppen likvardiga. Hilte, som i sin analys bygger på Ronny Ambjornssons studie Den skotsamme arbetaren, påpekar att den skotsarnhetsmoral som vaxte fram
med arbetarrorelsen, innebar ett narmande till då
existerande borgerliga kulturmonster, och att de
två "moralerna" kan sagas ha sammansmalt i den
socialdemokratiska folkhemstanken på 30-talet
(Hilte 1991, 174; Ambjornsson 1988). En sarskild
svensk moral och tradition kunde också anas i temat "Sverige".
Denna vidare definition av basen for moralen
och kampen mot narkotikan ligger i linje med Folket i Bilds folkfrontstanke. Den innebar att kampen kan få ett bredare stod om den inte exklusivt
identifieras med en viss klass eller ett visst parti.
Gusfield forklarar aven det breda stadet från vitt
skilda grupper for McCarthy - utan jarnforelse i
ovrigt - just med att antikommunismen saknade
en tydlig lokalisering i det nordamerikanska politiska spektret (Gusfield 1963, 186 f).
Tes
Att kravet på en mer ingripande narkotikapolitik
inte utestanger majoriteten av medborgarna ar naturligtvis inte en tillracklig forklaring till att denna
politik fått en sådan uppslutning. Kraven måste
också direkt appellera till stora grupper i befolkningen. Vad ar det då i "kampen" som gjort den
så allmant tilltalande? Ett svar på forsok skulle vara att reaktionen mot narkotikan blivit så stark och
så utbredd i Sverige darfor att kampen också kan
uppfattas som ett satt att starka en hotad nationell
identitet.
Det nation ella temat i kampen mot narkotikan
kan sagas utgora en sammanfattning av de olika
teman som urskiljts i denna analys: betoningen av
traditionella varden, kampens folkliga forankring,
det politiska sarnforståndet och frarnhavandet av
landet Sverige - delvis i direkt kontrast till utlandet. Det finns också skal varfor den nationella integrationen skulle ha upplevts som sarskilt hotad
under det senaste decenniet. Fram till for omkring tjugo år sedan kunde svensken gladjas åt att
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 9, 7992:2
- 92-
leva i ett land som av många utHindska betraktare
beskrevs som det basta i varlden. Under 70-talet
påborjas emellertid en fOrandring av bilden av
den svenska modellen från drom till mardrom
med Ronald Huntfords The New Totalitarians
från 1971 som den mest uppmarksammade kritiken av Sverige (Svensson 1988; Huntford 1980).
Också inom landet riktades från politiskt borgerligt håll en allt starkare kritik mot den svenska
modellen. Det ar dock forst under 80-talet som
det storsta borgerliga partiet, Moderata sam1ingspartiet, kraver ett systemskifte genom att helt ifrågasatta mycket av vad som tidigare rått viss nationell stolthet och samling kring. Kulrnen nås med
1991 års riksdagsval, då den svenska modellen attackeras på de flesta punkter och socialdemokraterna får lamna regeringsstallningen.
Denna inrikespolitiska utveckling har agt rum
samtidigt med en utrikespolitisk som också kan
tankas ha verkat i riktning av nationell osakerhet.
Den pågående oppningen av Sverige mot andra
lander genom invandringen, den oppnare ekonomin, utlandsresor och TV har sakert vidgat vyerna och gjort Sverige mindre provinsiellt, men kan
också ha medfort en ambivalens till allt det nya.
Utvecklingen kan forstarka en kansia bland svenskarna att flyttas bort från handels ernas centrum.
EG etableras nu allt starkare och infor risken att
marginaliseras i Europa ansoker sommaren -91
den socialdemokratiska regeringen om medlemskap. Ansokan, som naturligtvis påverkats av den
snabba utvecklingen i Osteuropa, sker dock mot
bakgrund av både forvirring och oenighet inom
valjarkåren. 18
En koppling mellan en nationell framtoning och
krav på en fast narkotikapolitik kan också återfinnas over hela det partipolitiska spektret. Inom
vanstern har parallellt med en mer humanistisk/liberal linje funnits den tradition som ser narkotikamissbrukare som "trasproletarer", vilka undergraver det Sverige som byggts av en stolt arbetarrorelse (jfr Myrdal ovan). Ingvar Carlsson har
också både som statsminister och vice statsminister beskrivit kampen mot narkotikan i klart konsensusskapande termer. Han har framstallt narkomanin som en varbold i viliardssamhallet, 10vat åtgarder som skall gora rent hus med narkotikan, och lagt fram forslag om ett globalt krig mot
narkotikan med hanvisning till bl.a. att ''handelserna i Colombia visar ju att kampen mot narkoti-
ka också ar en kamp for fred och frihet" (Ingvar
Carlsson i Dagens Nyheter 1983-06-15; Statsrådsberedningen, pressmeddelande 1982-10-06, resp.
Dagens Nyheter 1989-09-20). Centern och Miljopartiet De Grona har i kampen mot narkotikan
kunnat se ett forsvar for det Sverige de omhuldar
- det lilla lokalsamhallet och dess livsstil. Folkpartiet liberalerna, med många helnykterister i
riksdagsgruppen, har kunnat fortsatta en antidrog- och restriktivitetslinje med stolta historiska
rotter19 . Moderata samlingspartiet, slutligen, som
i och for sig ar det parti som starkast drivit kravet
på internationalism och intrade i EG, forvaltar
också den konservativa traditionen med betoning
av moral, identitet och nation.
Medvetenheten om narkotikafrågans koppling
till frågan om nationell identitet måste rimligen
variera. For några ar kopplingen uppenbar. Narkotikan kommer bevisligen oftast från andra lander och tesen om Sveriges overlagsna narkotikapolitik tas for given. Från en sådan utgångspunkt
blir den analys som har forts overflodig. Andra
skulle kanske inte tillstå kopplingen, men andå
arbeta for en hårdare narkotikapolitik, fOr att darigenom framja vissa nationella varden. De flesta
skulle dock trolige n varja sig mot påståendet att
de kraver straffhojningar for narkotika av skal
som inte direkt ar relaterade till narkotikapolitiken. Att det finns ett tema i narkotikadebatten,
som kan betecknas som nationellt, verkar andå
ganska tydligt. Hur detta samband mellan narkotikadebatten och det nationella temat narmare
skall forklaras blir ytterst en tolkningsfråga. 2o
Sammanfattning
Stora, och i många avseenden vitt skilda, grupper
har enats om att betrakta ett fenomen, narkotika,
som ett så odiskutabelt ont att det måste bekampas "till varje pris". Uppgifter som pekar på narkotikans negativa verkningar som begransade eller på ett minskande missbruk bland unga tillåts
inte korrigera hotbilden eller rnildra kraven på
hårdare tag. Sedan borjan av 1980-talet har heller
inte rosterna mot en hårdare narkotikapolitik varit
sarskilt horbara. Regering och opposition enas
om målet "ett narkotikafritt Sverige". Den stora
uppslutningen bakom kravet på kriminalisering
av bruket av narkotika i slutet av 80-talet t.ex. mås-
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 9, 1992:2
- 93-
te uppfattas snarast utifrån dess symboliska betydels e, då kriminaliseringen inte kunde bedarnas
få annat an hogst marginella effekter på missbrukets utveckling. Kampen mot narkotikan har darfor har tolkats så att narkotikan fått representera
något utover sig sjalv. Narkotikan uppfattas som
motsatsen till "Sverige" och ses som en attack mot
omhuldade "svenska varden". I en tid av nationell
osakerhet har kampen mot narkotikan till del tagit
sig uttryck i ett mer allmant nationellt projekt for
forsvar av "det svenska". Denna tolkning får avslutningsvis illustreras med en omslagsbild från
Narkotikafrågan.
NOTER
1. Se t ex Statsrådsberedningen, pressmeddelande 198210-06.
2. Nastan 500 poliser ar i dag avdelade for att enbart syssIa
med narkotikabrott.
3. For en beskrivning av polisens insatser mot gatulangningen av narkotika 1980-81, se Eriksson & Eriksson 1983.
4. Narkotikamissbruket minskar enligt surveys bland elever
i årskurs 9 och varnpliktiga (CAN s 92) samt vad galler fall av
hepatit (CAN s 97). Det ar relativt konstant enligt s k case-finding studier i Stockholm, Goteborg och Malmo (CAN s 102-4).
En okning har under 80-talet skett av antalet missbrukare inom
kriminalvårdens anstalter (CAN s 97), av narkotikarelaterad
dodlighet (CAN s 213) och av tullens och polisens beslag
(CAN s 105). Kritik har riktats mot skolundersokningarna med
inneborden att trenden skulle vara uttryck fOr social onskvardhet i svaren snarare an en reell minskning (Kiihlhorn & ÅBlund 1983, samt for svar HibelI & Jonsson 1983). Utvecklingen
av antalet varnpliktiga som provat narkotika kan dock under
70-talet inte t ydas som uttryck fOr social onskvardhet utan pekar snarare på korrekt återgivna erfarenheter av narkotika från
skoltiden. Vad galler krirninalvårdsklientelet måste okningen
framst ses som en effekt av rattsvasendets åtgarder. Den kraftiga hojningen av fangelsestraffen fOr grovt narkotikabrott ger
utslag i tvarsnittsundersokningar. Okningen ligger också helt
på 80-talet och sammanfaller med skarpningen av narkotikapolitiken. Okningen i dodlighet ar markant sedan 60-talet men
måttlig under 80-talet. Det har dock havdats att statistiken
måste forbattras fOr att serien skall kunna anvandas som indikator på narkotikarnissbrukets utveckling. Skiilen til! detta ar
bland annat att de små talen gor "den statistiska serien mycket
kanslig for slumpmassiga variationer': att blandrnissbruk forekommer i stor utstrackning, och att centralstirnulerande medel
också bidrar til! dodsfall inom andra dodsorsakskategorier
(Lenke & Olsson, 1990). Beslags- liksom lagforingsstatistiken,
slutligen, ar ett ganska indirekt mått på missbruket och måste
framst ses som en insatsstatistik. Toppnoteringarna i polisens
och tullens beslag i borjan och slutet av 80-talet sammanfaller
med uttalade ambitioner under samma perioder att oka insat-
serna mot narkotikan.
5. En uppdelning av antalet lagforda for narkotikabrott enligt
ålder visar en kraftig rninskning bland yngre (15-20 år) och en
okning av aldre (30-39 år). Att det tunga narkotikarnissbruket
inte går ned i åldrarna stods också av att brottsligheten enligt
lagforingsstatistiken inte langre okar bland yngre (von Hofer
1989, s 56 resp s 55).
6. Medan i genomsnitt var tionde skolelev (årskurs 9) provat
narkotika under 70-talet, har av 21-24 åringar vid decenniets
slut 1 procent ett "tungt" rnissbruk (dagligt eller nastan dagligt
narkotikarnissbruk, framst av cannabis) och 2 promille ett "extremt tungt" rnissbruk (injicerar dagligen) (DsS 1980:5, DsS
1981:11). For tidigare analys, se H v Hofer & L Lenke & H
Tham i Stockholms Tidningen 1982-02-19.
7. Lindberg & Ramstrom 1978; Sarnecki, 1985; Statistiska
Centralbyråns återfallsstatistik.
8. Okningstakten for stold - det brott som dorninerar
brottsstatistiken - ar långsammare under 70- och 80-talen an
tidigare, vilket inte skulle vara fallet om narkotikan drivit in en
stor grupp nya manniskor på brottets bana sedan slutet av
60-talet (von Hofer & Tham 1990, s 341).
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 9, 1992:2
-
94-
9. Antal dada enligt vissa orsaker 1987
Narkomani
100
Alkoholism
2984
Sjalvmord
1501
Motorfordonsolyckor
764
Uppgifterna for narkomani och alkoholism, vilka inbegriper
såval underliggande som bidragande diidsorsak, har hamtats
från CAN, s 208-213. Fiir narkomanins del biir aven vissa diidsfall i AIDS inraknas. Dessa fall ar dock hittills få (CAN s 205
samt Vi ger oss ALDRIG! s 69 fiir uppgifter om injektionsmissbrukare insjuknade i AIDS). Diida til! fiiljd av narkomani
ar också betydligt yngre an diida i alkoholism aven om skil!naden till diida i trafikolyckor ar begransad. Mot denna jamfiirelse skulle kunna invandas att den bristande tillfiirlitligheten i
siffran fiir diida i narkomani, som frarnhiills i not 4 ovan, giir
måttet oanvandbart aven har. Trots osakerheten biir måttet
dock antyda storleksordningen av antal diida. Alternativet til!
diidsorsaksstatistikens uppgifter ar också att ta uppgifterna
mer eller mindre fritt ur luften som t ex nar det i Sveriges Television i ett återkommande inslag 1987 påstods att varje år tusen personer dog til! fiiljd av narkotikamissbruk.
10. Så saknas i analysen t ex Alkohol & Narkotika, utgiven
av Centralfiirbundet fiir alkohol- och narkotikaupplysning,
och RFHL:s tidskrift Slå til!baka.
11. Debattartiklarna har siikts i databasen ADA som startade
1981-05-01 och som gav 484 artiklar fram til! sep. "91. Alla artiklar har inte lasts. Sarskilda amnen såsom debatten om fria
sprutor och missbruksvårdens organisation har utelamnats liksom andra rubriker som fiirefallit mindre relevanta. En siikning av ledare har också fiiretagits, vilken gav 191 "traffar". En
begransad genomgång av ledare pekade på att detta material
var mindre intressant fiir denna analys. Ledarna uppehåller
sig framfiir allt vid direkta politiska krav riirande lagstiftning,
organisation, eller ekonomi. Totalt har sedan databasen startade mer an tolvtusen artiklar om narkotika publicerats i de fyra
tidningarna.
12. Se narrnare fiir en analys av officiella synsatt på narkotikan, Bergmark & Oscarsson 1988, kap. 9.
13. Se aven Statistiska centralbyråns generaldirektiir i Dagens Nyheter 1991-11-10, som i ett inlagg mot EG-medlemskap,
bl a framfiir: "Utan granskontroller iikar infliidet av narkotika,
i varje fall något:'
14. Synsattet tycks delas av allmanhetens pressombudsman,
som betecknar de grova narkotikabrotten som sarnhallsfarliga
och darmed ursaktar vissa avsteg från vedertagna pressetiska
regler (citerat av Per Wendel i Expressen 1981-09-30). I en analys av narkotikastrafflagen påpekar Mikael Nilsson (1991, s 108
f) att lagstiftarens koppling av narkotikabrott till allmanfarliga
brott bygger på speciella men ej klart redovisade antaganden
om narkotikamissbrukets uppkomst, orsaker och fiirlopp. Fiir
att ett brott skall klassificeras som allmanfarligt kravs att det
skall innebara en fara utiiver den direkta effekten.
15. Vi ger oss ALDRIG! 1991. Fotot ar taget i Falsterbo - Sveriges yttersta utpost mot kontinenten. Kanske inspirE;'rade
samma plats Hjalmar Gullberg, som hade anknytning til! Falsterbo, nar han under andra varldskriget skrev dikten Spel på
taggtråd i vilken ingår versraderna "Kom inte hit från framlings kust, du som till denna strand har lust".
16. Vi ger oss ALDRIG! 1991, s. 25. Liknande uttalanden giirs
i rapporten också av bland andra aktionsgruppens ordfiirande,
landshiivding Bertil Giiransson (s. 6) och socialdemokratiska
ungdomsforbundets ordfiirande, Anna Lindh (s. 45).
17. I sammanhanget kan namnas att utlandet hotar Sverige
också nar det galler ett annat - om an betydligt mindre skadligt - berusningsmedel, men då på ett diametralt motsatt satt.
EG-parlamentet fattade 1991 beslut om att forbjuda snus. Det
innebar, om Sverige blir medlem i EG, att snuset kan vara
borta 1993. Beslutet har vackt starka kanslor i Sverige. Under
en stor bild på forsta sidan i Dagens Nyheter från en brandstation i Stockholm får en av brandmannen saga: "Tar EG ifrån
oss snuset kan de lika gott ta sil!en och nubben också. Det ar
en del av samma kultur. Snus ar kultur!" (Dagens Nyheter,
1991-07-10). Munsnuset har en "image" som narmast ar narkotikans motsats. Det ar en ganska exklusivt svensk foreteelse,
det ar vanligt bland soldater och i vissa arbetaryrken, det ar en
manlighetssymbol, och bland andra kandiskriminologer och
statsråd kan snobba med att låta overlappen bukta ut eller låta
den runda dosans form skymta i fickan.
18. Krav på hårdare tag mot narkotikan har också från Finland rapporterats kunna forknippas med tider av snabb social
forandring såsom skedde i samband med riksdagsdebatten fore antagandet av 1972 års narkotikalag (Hakkarainen 1991).
19. Traditionen från nykterhetsrorelsen har sakert också spelat en vidare roll for dagens narkotikapolitik. Leif Lenke (1991)
har havdat att den kompromisslosa hållningen til! svagare former av narkotika som cannabis har en motsvarighet i nykterhetsrorelsens krav på absolut helnykterism och syn på vin och
ol som inkarsporten til! de farligare spritdryckerna.
20. Den analys som har foretagits av de starka reaktionerna
på narkotikan i Sverige kan sagas gransa til! funktionalistiska
fiirklaringar med de problem sådana fiirklaringar innebar.
Funktionalistiska forklaringar har en lång tradition inom kriminologin, och påståenden om att avvikande beteende kan
spela en integrativ roll stipuleras mer eller mindre hos flera
forfattare. Har ar inte platsen att forsoka reda ut den viktiga
frågan om sådana forklaringars plats i kriminologin. Tolkningen av det samband som har påvisats lamnas darfor också relativt oppen. For en diskussion av problem med funktionalistiska fOrklaringar, se Johansson 1980.
LITTERATUR
Ambjornsson, R.: Den skats amme arbetaren. Ideer och ideal i ett norrlandskt sågverkssamhalle 1880-1930. Carlssons,
Malmo 1988
Bergmark, A. & Oscarsson, L.: Drug Abuse and Treatment.
Almqvist & Wiksell International 1988
CAN: Rapport 91. Alkohol- och narkotikautvecklingen i Sverige. Centralfiirbundet fOr alkohol- och narkotikaupplysning,
Stockholm 1991
Christie, N. & Bruun, K.: Den gode fienden. Narkotikapolitik i Norden. Raben & Sjogren, Stockholm 1985
Cohen, S.: Folk Devils and Moral Panics. McGibbon & Kee,
London 1972
Council of Europe: Multi-City Study of Drug Misuse in
Amsterdam, Dublin, Hamburg, London, Paris, Rome, Stockholm. Overview and synthesis of city reports prepared by L.
Lenke. Strasbourg 1986
DsS 1980:5: Tungt narkotikamissbruk - en totalundersiik-
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 9, 1992:2
- 95-
ning 1979. Socialdepartementet/Liber, Stockholm 1980
DsS 1981:11: Ungdom, droger och forebyggande arbete. Socialdepartementet/Liber, Stockholm 1981
Durkheim, E.: Sociologins metodregler. Korpen, Goteborg
1978
Erikson, K.: Wayward Puritans. A Study in the Sociology of
Deviance. John Wiley & Sons, New York 1966
Eriksson, L & Eriksson, U.-B.: Polisens insatser mot gatulangningen av narkotika - ett utvarderingsforsok. BrottsfOrebyggande rådet, kansli-PM 1983:9. Mimeo. Stockholm 1983
Folkpartiet: Mobilisering mot narkotikan. Rapport från en
arbetsgrupp inom Folkpartiet. Folkpartiet informerar 1982:11.
Mimeo.1982
GusfieId, J.: Symbolic Crusade. Status Politics and the American Temperance Movements. University of Illinois Press, Urbana 1963
Hakkarainen, P.: "Vård eller straff? Riksdagsdebatten om
finska narkotikalagen 1972:' Nordisk Alkoholtidskrift 8(1991):
2, 80-91
HibelI, B. & Jonsson, E.: "SkoloverstyreIsens frekvensundersokningar och verklighet. Några kommentarer til! Kiihlhorns
och Åslunds artikel:' I: A. Solarz (red.): Narkotikautvecklingen 1983. Brottsforebyggande rådet, rapport 1983:6. Stockholm
1983
Hilte, M.: Droger och disciplin. En fallstudie av narkomanvård i Malmo. Arkiv, Lund 1990
von Hofer, H.: "Brottsutveckling och kriminalpolitik under
80-talet:' I: Kriminalitet och frihet. Verdandi, Stockholm 1989
von Hofer, H. & Tham, H.: "Stold i Sverige 1831-1988:' I: T.
Goldberg (red.): Samhallsproblem. Liber, Stockholm 1990
von Hofer, H. & Tham, H.: Foreign Citizens and Crime: The
Swedish Case. Statistics Sweden, Unit of Justice and Social
Statistics. Promemoria 1991:4. Stockholm 1991
Hoflund, O.: Narkotikabrotten. En straffrattslig studie. JuristfOrlaget, Stockholm 1988
Huntford, R.: The New Totalitarians. Stein and Day, New
York 1980
Johansson, 1.: "Om latenta funktioner och dolda aktorer:'
Sociologisk Forskning (1980): 2, 5 - 19
Kiihlhorn, E. & Åslund, P.: "SkoloverstyreIsens frekvensundersokningar och verklighet:' I: A. Solarz (red.): Narkotikautvecklingen 1983. Brottsforebyggande rådet, rapport
1983:6. Stockholm 1983
Lenke, 1.: "Dryckesmonster, nykterhetsrorelser och narkotikapolitik." Sociologisk Forskning (1991): 4, 34 - 47
Lenke, L. & Olsson, B.: Vad sager dodsorsaksstatistiken om
utvecklingen av alkohol- och narkotikamissbruk? Centralforbundet for alkohol- och narkotikaupplysning. PM-serie, ru 7.
Stockholm 1990
Lindberg, S. & Ramstrom, J.: 226 narkomaner. Socialstyrelsen, Stockholm 1978
Moderaterna: 20 steg mot ett narkotikafritt samhalle. Mimeo.1991
Myrdal, J.: Avgorande år. Svenska frågor 1975-77. Oktober,
Stockholm 1977
Nilsson, M.: "Narkotikastrafflagen. En analys av Iagstiftarens motiv:' Examensarbete vid Juridiska Fakulteten vid Stockholms universitet. Mimeo. 1991
Sarnecki, J.: "Sprutnarkomaner bland 'vuxna Stockholmspojkar'." Brå apropå, ru 5, 1985
SIFO 1984-10-22: "Allmanheten vill forbjuda all befattning
med narkotika". Mimeo. 1984
SOU 1990:92: Våld och brottsoffer. Slutbetankande av våldskommissionen. Allrnanna forlaget, Stockholm 1990
Stenbacka, M.: "Social Characteristics of Intravenous Drug
Abusers Prior to the First Injection and Present Social Situation as Drug Abusers. Submitted. Citerad i: S. Åhs & L. Stenberg & L. Svanstrom: Fångarna i valfardssamhallet. Tiden/Folksam, Stockholm 1991
Svensson, G.: "Utlandska bilder av Sverige. Bespeglingar i
det moderna :' I: U. Himmelstrand & G. Svensson (red.): Sverige - vardag och struktur. Norstedts, Stockholm 1988
Vi ger oss ALDRIG!. Rapport från Regeringens Aktionsgrupp mot Narkotika. Socialdepartementet, Stockholm 1991.
ENGLISH
SUMMARY
Henrik Thom: Drug control os o national project
(Norkotikokontroll som nationelIt projekt)
During the 1980's, the slogan "a drug-free society" be-
quent among young people; that use does not usually
came the catchword of the official narcotics policy in
lead to extensive abuse and marginalization; that every-
Sweden. The tougher attitudes seen in both politics and
one does not run the risk of becoming an addict; that
the public debate have their origin in perceptions of the
use of narcotics as a growing problem, as striking more
other social problems have far worse consequences than
and younger people -
the consumption of drugs. Nor con drug trends be ex-
tial victims -
everyone in society being poten-
and with the abuse ultimately leading to
crime trends cannot be explained by drugs; and that
plained by the po licies adopted to fight drugs.
crime, marginalization, and death.
Therefore, there seems to be a discrepancy between
These views are not supported by existing data. Data
the actual problem and the strong reactions against the
show that the use and abuse of drugs do not seem to be
problem. FolIowing a long tradition in sociology and
increasing in Sweden and are not becoming more fre-
criminology, an attempt is made to explain why the reac-
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 9, 1992:2
-
96-
tion is made that one reason why reactions against drugs
tions against drugs have become so strong in Sweden, especially since the early 1980:s. The analysis is based on
have become so strong and so widespread in Sweden is
platforms of the political parties, parlamentory bills, the
that they serve the function of strengthening a threa-
debate in four national newspapers, and two journals
tened national identity. This identity has probably been
which have advocated the hard line in the drug debate.
perceived as increasingly threatened in recent years as
The analysis reveals a number of themes besides the
the Swedish welfare stafe has come under increasingly
dominant theme of the dangerousness of drugs. Such
hard attack from both inside and outside the country, and
themes include "morality", "the people", "consensus",
when the consequences of membership in the EC are
and "Sweden vs foreign countries". Together they con be
seen as very uncertain by large segments of the popula-
said to constitute a nationalistic theme. The interpreta-
tion.
Key words:
drug control, drug leg is lotion, Sweden
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 9, 1992:2
-
97 -