1. No category

Lagrådsremiss
Regelbunden finansiell information och
offentliggörande av aktieinnehav
Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.
Stockholm den 28 maj 2015
Magdalena Andersson
Katarina Back
(Finansdepartementet)
Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll
I lagrådsremissen föreslås lagändringar som syftar till att genomföra
Europarlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU av den 22 oktober
2013 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar
om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad
marknad, av Europarlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG om de
prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten
eller tas upp till handel och av kommissionens direktiv 2007/14/EG om
tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i direktiv 2004/109/EG.
I lagrådsremissen föreslås ändringar i lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument, lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för
vissa innehav av finansiella instrument, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och den nya lagen om rapportering av betalningar till
myndigheter som föreslås i lagrådremissen Tydligare redovisningsregler
och nya rapporteringskrav för utvinningsindustrin.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 2016.
1
Innehållsförteckning
2
1
Beslut ................................................................................................5
2
Lagtext ..............................................................................................6
2.1
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument ......................................6
2.2
Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1087) om
anmälningsskyldighet för vissa innehav av
finansiella instrument .......................................................23
2.3
Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden ...................................................25
2.4
Förslag till lag om ändring i lagen (2015:000) om
rapportering av betalningar till myndigheter ....................38
3
Ärendet och dess beredning ............................................................39
4
Berörda regelverk............................................................................39
4.1
Öppenhetsdirektivet .........................................................39
4.2
Ändringsdirektivet ............................................................41
4.3
Kommissionens genomförandeåtgärder ...........................41
4.4
Prospektdirektivet .............................................................42
5
Hemmedlemsstat .............................................................................42
5.1
Gällande rätt .....................................................................42
5.2
Nya regler i ändringsdirektivet .........................................43
5.3
Val av hemmedlemsstat för utgivare med säte
utanför EES samt byte av hemmedlemsstat .....................43
5.4
Hemmedlemsstat i det fall en emittent inte väljer
hemmedlemsstat ...............................................................46
5.5
Offentliggörande av och meddelande till behöriga
myndigheter om val av hemmedlemsstat .........................47
5.6
Hemmedlemsstat enligt prospektdirektivet ......................48
6
Regelbunden finansiell information ................................................49
6.1
Gällande rätt .....................................................................49
6.2
Nya regler i öppenhetsdirektivet ......................................49
6.3
Kvartalsvis rapportering ...................................................50
6.3.1
Delårsrapportering enligt ändringsdirektivet..........................................................50
6.3.2
Bestämmelser om delårsrapport i
börsernas regelverk..........................................51
6.3.3
Delårsrapportering utanför Sverige .................51
6.3.4
Kravet i lag på delårsredogörelse eller
kvartalsrapport för räkenskapsårets första
och tredje kvartal tas bort ................................52
6.4
Tidsfrist för offentliggörande av halvårsrapport...............58
6.5
Undantag från kraven att offentliggöra regelbunden
finansiell information .......................................................61
6.6
Rapporternas tillgänglighet för allmänheten ....................61
6.7
Enhetligt elektroniskt format ............................................62
6.8
Rapport om betalningar till myndigheter..........................62
7
Offentliggörande av aktieinnehav .................................................. 63
7.1
Gällande rätt .................................................................... 63
7.2
Nya regler i öppenhetsdirektivet ...................................... 64
7.3
Anmälningsskyldigheten utvidgas ................................... 64
7.4
Ny beräkningsmetod för finansiella instrument som
endast kan avvecklas kontant .......................................... 68
7.5
Ändrad tidsfrist för flaggningsanmälan ........................... 71
7.6
Anmälningsskyldighet för annans aktieinnehav .............. 73
7.7
Undantag från anmälningsskyldighet .............................. 74
7.8
Definitioner av termerna emittent och juridisk
person .............................................................................. 75
8
Övriga informationskrav för emittenter och tillgång till
information ..................................................................................... 78
8.1
Offentliggörande av nya låneemissioner ......................... 78
8.2
Förslag till ändring av bolagsordning .............................. 80
8.3
Europeisk elektronisk åtkomstpunkt för information ...... 82
9
Ingripandeåtgärder och sanktioner ................................................. 85
9.1
Gällande rätt .................................................................... 85
9.2
Nya regler i ändringsdirektivet ........................................ 86
9.3
Föreläggande om rättelse ................................................. 86
9.4
Sanktionsavgifter ............................................................. 90
9.4.1
Beslut om sanktionsavgift .............................. 90
9.4.2
Närmare om sanktionsavgiftens storlek .......... 93
9.4.3
Dubbelprövningsförbudet ............................... 95
9.5
Förbud mot att utöva rösträtten för aktier ........................ 97
9.6
Offentliggörande av administrativa sanktioner.............. 100
9.7
Omständigheter som ska beaktas när Finansinspektionen beslutar om ingripanden och sanktioner ............. 102
9.8
Utökat ansvar för fysiska personer i en juridisk
persons ledningsorgan ................................................... 106
9.9
Hur sanktionerna ska beslutas ....................................... 111
9.10
Preskription och verkställighet ...................................... 114
9.11
Överklagande av beslut om sanktionsföreläggande ....... 116
9.12
Samarbete med andra behöriga myndigheter i
sanktions- och utredningsfrågor .................................... 116
10 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ................................ 118
11 Förslagets konsekvenser............................................................... 119
11.1
Inledning ........................................................................ 119
11.2
Problembeskrivning ....................................................... 119
11.3
Ikraftträdande ................................................................ 120
11.4
Berörda företag och andra aktörer ................................. 121
11.5
Konsekvenser för företag .............................................. 121
11.5.1
Konsekvenser för emittenter ......................... 121
11.5.2
Konsekvenser för små och medelstora
företag ........................................................... 123
11.5.3
Konsekvenser för börser ............................... 124
11.6
Konsekvenser för investerare ........................................ 124
11.7
Konsekvenser för staten ................................................ 126
11.7.1
Konsekvenser för Finansinspektionen .......... 126
3
11.7.2
11.7.3
Konsekvenser för domstolarna ......................128
Konsekvenser för staten i övrigt ....................129
12 Författningskommentar .................................................................129
12.1
Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument ..................................129
12.2
Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:1087) om
anmälningsskyldighet för vissa innehav av
finansiella instrument .....................................................139
12.3
Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden .................................................140
12.4
Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:000) om
rapportering av betalningar till myndigheter ..................148
4
Bilaga 1
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU
av den 22 oktober 2013 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG om
harmonisering av insynskraven angående
upplysningar om emittenter vars värdepapper är
upptagna till handel på en reglerad marknad, av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG
om de prospekt som skall offentliggöras när
värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till
handel och av kommissionens direktiv 2007/14/EG
om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i
direktiv 2004/109/EG .....................................................150
Bilaga 2
Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/109/EG av den 15 december 2004 om
harmonisering av insynskraven angående
upplysningar om emittenter vars värdepapper är
upptagna till handel på en reglerad marknad och om
ändring av direktiv 2001/34/EG .....................................165
Bilaga 3
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG
av den 4 november 2003 om de prospekt som skall
offentliggöras när värdepapper erbjuds till
allmänheten eller tas upp till handel och om ändring
av direktiv 2001/34/EG ..................................................208
Bilaga 4
Sammanfattning av betänkandet Ändrade
informationskrav på värdepappersmarknaden
(SOU 2014:70) ...............................................................257
Bilaga 5
Utredningens lagförslag .................................................265
Bilaga 6
Förteckning över remissinstanserna ...............................306
Bilaga 7
Parallelluppställning över genomförandet i svensk
rätt av de ändringar i direktiv 2013/50/EU som avser
direktiv 2004/109/EG (öppenhetsdirektivet) och
direktiv 2003/71/EG (prospektdirektivet) ......................307
1
Beslut
Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,
2. lag om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för
vissa innehav av finansiella instrument,
3. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
4. lag om ändring i lagen (2015:000) om rapportering av betalningar
till myndigheter.
5
2
Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980)
om handel med finansiella instrument
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument2
dels att nuvarande 6 kap. 3 b–3 e §§ ska betecknas 6 kap. 3 l, 3 g, 3 m
och 3 n §§,
dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 39 §, 4 kap. 2, 4, 5, 10, 18 och 22 §§, 6 kap.
3 a, 3 g och 3 l–3 n §§, 8 kap. 1 § och rubriken närmast före 6 kap. 3 a §
ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 6 kap. 2 § ska lyda ”Föreläggande vid
vite”,
dels att det ska införas 12 nya paragrafer, 2 kap. 40 §, 4 kap. 13 a § och
6 kap. 3 b–3 f, 3 h–3 k och 3 o §§, och närmast före 6 kap. 3 h, 3 m och
3 o §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §3
I denna lag betyder
finansiellt instrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen
(2007:528) om värdepappersmarknaden,
överlåtbart värdepapper: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 2
lagen om värdepappersmarknaden,
penningmarknadsinstrument: det som anges i 1 kap. 4 § första
stycket 3 lagen om värdepappersmarknaden,
börs: det som anges i 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappersmarknaden
och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad
marknad från filial i Sverige,
reglerad marknad: det som anges i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden,
EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de
prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till
handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och
rådets direktiv 2013/50/EU, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av
den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om
emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring
av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv
2013/50/EU.
2
Lagen omtryckt 1992:558.
Senaste lydelse av rubriken närmast före 6 kap. 2 § 2005:833.
3
Senaste lydelse 2012:378.
6
anmält avvecklingssystem: det som anges i 2 § lagen (1999:1309) om
system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden,
samverkande system: det som anges i 2 § lagen om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden,
prospektdirektivet:
Europaprospektdirektivet:
Europaparlamentets och rådets direktiv parlamentets och rådets direktiv
2003/71/EG av den 4 november 2003/71/EG av den 4 november
2003 om de prospekt som skall 2003 om de prospekt som skall
offentliggöras
när
värdepapper offentliggöras när värdepapper
erbjuds till allmänheten eller tas erbjuds till allmänheten eller tas
upp till handel och om ändring av upp till handel och om ändring av
direktiv
2001/34/EG,
senast direktiv 2001/34/EG, i lydelsen
ändrat genom Europaparlamentets enligt Europaparlamentets och
och rådets direktiv 2010/78/EU,
rådets direktiv 2013/50/EU,
prospektförordningen:
prospektförordningen:
kommissionens förordning (EG) nr kommissionens förordning (EG) nr
809/2004 av den 29 april 2004 om 809/2004 av den 29 april 2004 om
genomförande
av
Europa- genomförande
av
Europaparlamentets och rådets direktiv parlamentets och rådets direktiv
2003/71/EG i fråga om informa- 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, utformningen av tionen i prospekt, utformningen av
dessa, införlivande genom hänvis- dessa, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av ning samt offentliggörande av
prospekt och spridning av annonser,
prospekt
och
spridning
av
annonser, i lydelsen enligt kommissionens delegerade förordning
(EU) nr 759/2013,
emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt
instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,
aktierelaterat överlåtbart värdepapper:
1. aktie och överlåtbart värdepapper som kan jämställas med aktie,
såsom interimsbevis, fondaktierätt och teckningsrätt, samt
2. överlåtbart värdepapper, såsom konvertibel där rätten att begära
konvertering tillkommer emittenten och teckningsoption, som ger rätt att
förvärva sådant värdepapper som avses i 1 genom konvertering eller
utövande av annan rättighet som värdepapperet är bärare av, om
värdepapperet utfärdats av emittenten av den aktie som rättigheten hänför
sig till eller av ett bolag som ingår i samma koncern som den emittenten,
kvalificerad investerare:
1. sådan kund som avses i 8 kap. 16 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna kund har begärt att bli behandlad som en ickeprofessionell kund,
2. sådan kund som avses i 8 kap. 17 § lagen om värdepappersmarknaden,
3. sådan enhet som avses i 8 kap. 19 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna enhet har begärt att bli behandlad som en
icke-professionell kund, samt
4. sådan kund som avses i punkten 13 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om värdepappersmarknaden,
7
emissionsprogram: ett program för utgivning av icke aktierelaterade
överlåtbara värdepapper av likartad sort eller kategori, fortlöpande eller
vid upprepade tillfällen under en särskilt angiven emissionsperiod,
offentligt uppköpserbjudande: ett offentligt erbjudande till innehavare
av aktier som har getts ut av ett svenskt eller utländskt bolag att överlåta
samtliga eller en del av dessa aktier till budgivaren,
budgivare: den som lämnar ett offentligt uppköpserbjudande,
målbolag: bolag till vars aktieägare ett offentligt uppköpserbjudande
lämnas,
öppenhetsdirektivet:
Europaöppenhetsdirektivet:
Europaparlamentets och rådets direktiv parlamentets och rådets direktiv
2004/109/EG av den 15 december 2004/109/EG av den 15 december
2004 om harmonisering av insyns- 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om kraven angående upplysningar om
emittenter vars värdepapper är emittenter vars värdepapper är
upptagna till handel på en reglerad upptagna till handel på en reglerad
marknad och om ändring av marknad och om ändring av
direktiv
2001/34/EG,
senast direktiv 2001/34/EG, i lydelsen
ändrat genom Europaparlamentets enligt Europaparlamentets och
och rådets direktiv 2010/78/EU,
rådets direktiv 2013/50/EU,
nyckelinformation: väsentlig och väl strukturerad information som ska
lämnas till investerare med följande innehåll:
1. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker
förenade med emittenten och eventuell garant, innefattande tillgångar,
skulder och finansiell ställning,
2. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker
förenade med investeringen i värdepapperet, innefattande eventuella
rättigheter förenade med värdepapperet,
3. erbjudandets allmänna villkor, inklusive en uppskattning av de
kostnader som emittenten eller erbjudaren tar ut av investeraren,
4. närmare upplysningar om upptagandet till handel, och
5. motiven för erbjudandet och användningen av de medel som
emissionen tillför, samt
företag med begränsat börsvärde: ett företag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har ett
genomsnittligt börsvärde på mindre än 100 miljoner euro beräknat på
slutkursen för de tre föregående kalenderåren.
2 kap.
39 §4
Sverige är hemmedlemsstat om emittenten inte har säte i en stat inom
EES och ger ut andra överlåtbara värdepapper än sådana som avses i 38 §
första stycket, om
1. det är i Sverige som de över1. det är i Sverige som de överlåtbara värdepapperen antingen låtbara värdepapperen antingen
kommer att erbjudas till allmän- kommer att erbjudas till allmänheten första gången efter den heten första gången efter den
4
8
Senaste lydelse 2007:535.
31 december 2003 eller kommer
att tas upp till handel på en
reglerad marknad första gången
efter det datumet, och
2. emittenten, den som lämnar
erbjudandet eller den som ansöker
om att de överlåtbara värdepapperen skall tas upp till handel
på en reglerad marknad väljer
Sverige som hemmedlemsstat.
Sverige är även hemmedlemsstat
i fråga om sådana överlåtbara
värdepapper som avses i första
stycket när någon annan än
emittenten har valt en hemmedlemsstat inom EES som inte är
Sverige och emittenten senare,
under samma förutsättningar som i
första stycket, väljer Sverige som
hemmedlemsstat.
26 november 2013 eller kommer att
tas upp till handel på en reglerad
marknad första gången efter det
datumet, och
2. emittenten, den som lämnar
erbjudandet eller den som ansöker
om att de överlåtbara värdepapperen ska tas upp till handel på
en reglerad marknad väljer Sverige
som hemmedlemsstat.
Sverige är inte hemmedlemsstat
för en emittent som avses i första
stycket om emittenten ändrat sitt val
av
hemmedlemsstat
enligt
förutsättningarna i 1 kap. 8 §
andra stycket lagen (2007:528)
om värdepappersmarknaden.
40 §
Sverige är även hemmedlemsstat
för en emittent som inte har säte i
en stat inom EES och ger ut andra
överlåtbara värdepapper än sådana
som avses i 38 § första stycket, om
1. den som utöver emittenten är
skyldig att upprätta prospekt har
valt en hemmedlemsstat inom EES
som inte är Sverige och emittenten
senare, under samma förutsättningar som i 39 §, väljer Sverige
som hemmedlemsstat, eller
2. emittentens
överlåtbara
värdepapper inte längre är upptagna till handel på en reglerad
marknad i den stat emittenten
tidigare valt som hemmedlemsstat
och emittenten har valt att Sverige
ska vara ny hemmedlemsstat i
enlighet med 1 kap. 8 § lagen
(2007:528) om värdepappersmarknaden.
9
4 kap.
2 §5
Det som föreskrivs om aktier i 1,
Det som anges om aktier i 1,
3–18 och 22 §§ skall också 3–18 och 22 §§ ska också
tillämpas på
tillämpas på
1. depåbevis som medför rätt att
1. depåbevis som medför rätt att
rösta för de aktier som depå- rösta för de aktier som depåbevisen avser, och
bevisen avser,
2. finansiella instrument som ger
2. finansiella instrument som ger
rätt för innehavaren att förvärva rätt för innehavaren att förvärva
aktier som redan har getts ut av aktier som redan har getts ut av
sådana bolag som avses i 1 § första sådana bolag som avses i 1 § första
eller andra stycket.
eller andra styckena, och
3. finansiella instrument som inte
omfattas av 2 men som hänför sig
till sådana aktier som avses där och
har en ekonomisk effekt liknande
den som de finansiella instrumenten
i 2 har, oavsett om de kan avvecklas fysisk eller kontant.
Vid tillämpningen av första
stycket ska följande finansiella
instrument, under förutsättning att
de uppfyller villkoren i 2 eller 3,
anses som sådana instrument som
avses där:
– överlåtbara värdepapper,
– optioner,
– terminskontrakt,
– swappar,
– räntesäkringsavtal,
– finansiella kontrakt avseende
prisdifferenser, och
– varje annat kontrakt eller avtal
som kan avvecklas fysiskt eller
kontant.
Om ett sådant finansiellt instruOm ett sådant finansiellt instrument som nämns i första stycket 2 ment som avses i första stycket 2
förfaller, skall detta anses som en eller 3 förfaller, ska detta anses
överlåtelse av det finansiella som en överlåtelse av det finaninstrumentet.
siella instrumentet.
Regeringen eller den myndighet
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer med- som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om vilka finansi- delar föreskrifter om vilka finansiella instrument som avses i första ella instrument som avses i första
stycket 2.
stycket 2 och 3.
5
10
Senaste lydelse 2007:365.
4 §6
Vid tillämpningen av 5 § skall
Vid tillämpningen av 5 § ska till
till den anmälningsskyldiges inne- den anmälningsskyldiges innehav
hav räknas aktier som denne räknas aktier som denne innehar i
innehar i eget namn och för egen eget namn och för egen räkning
räkning eller i eget namn för någon eller i eget namn för någon annans
annans räkning.
räkning.
Till den anmälningsskyldiges
Till den anmälningsskyldiges
innehav skall även räknas sådana innehav ska även räknas sådana
aktier som
aktier som
1. innehas av någon annan med vilken den anmälningsskyldige har
träffat en överenskommelse att genom samordnat utövande av rösträtten
inta en långsiktig gemensam hållning i fråga om bolagets förvaltning,
2. innehas av någon annan för
2. innehas av någon annan för
den anmälningsskyldiges räkning, den anmälningsskyldiges räkning,
om
den
anmälningsskyldige om
den
anmälningsskyldige
kontrollerar hur rösträtterna för kontrollerar hur rösträtterna för
aktierna skall utövas,
aktierna ska utövas,
3. innehas av ett dotterföretag till den anmälningsskyldige,
4. innehas av någon annan som enligt ett avtal med den anmälningsskyldige för en begränsad tid och mot ersättning har överfört rätten
att rösta för aktierna till den anmälningsskyldige,
5. den anmälningsskyldige har tagit emot som säkerhet, om den
anmälningsskyldige kontrollerar hur rösträtterna för aktierna utövas och
har förklarat sig ha för avsikt att utnyttja dem,
6. den anmälningsskyldige har en
6. den anmälningsskyldige har en
livslång dispositionsrätt till, om livslång dispositionsrätt till, om
denne kontrollerar hur rösträtterna denne kontrollerar hur rösträtterna
för aktierna skall utövas,
för aktierna ska utövas,
7. har deponerats hos den
7. har deponerats hos den
anmälningsskyldige, om denne anmälningsskyldige, om denne
själv kontrollerar hur rösträtterna själv kontrollerar hur rösträtterna
för aktierna skall utövas,
för aktierna ska utövas, och
8. den anmälningsskyldige har fått
8. den anmälningsskyldige har fått
fullmakt att utöva rösträtten för, fullmakt att utöva rösträtten för,
om denne själv kontrollerar hur om denne själv kontrollerar hur
rösträtterna för aktierna skall rösträtterna för aktierna ska
utövas,
utövas.
9. innehas av make eller sambo
till den anmälningsskyldige,
10. innehas av omyndiga barn
som står under den anmälningsskyldiges vårdnad, och
11. innehas av andra närstående
till den anmälningsskyldige än
sådana som avses i 9 och 10, om
de har gemensamt hushåll med
6
Senaste lydelse 2007:365. Ändringen innebär bl.a. att fjärde stycket tas bort.
11
honom eller henne sedan minst
ett år.
Sådana aktier som avses i andra
stycket 4–8 skall inte räknas in i
innehavet för den som inte längre
kontrollerar hur rösträtterna skall
utövas.
Sådana aktier som avses i andra
stycket 9–11 skall inte räknas in i
innehavet för den som inte innehar
några aktier enligt första stycket
eller andra stycket 1–8.
Med dotterföretag avses i denna
paragraf detsamma som i 1 kap. 11
och
12 §§
aktiebolagslagen
(2005:551). Det som föreskrivs där
om moderbolag skall även tillämpas
på fysiska personer och andra
juridiska personer än aktiebolag.
Sådana aktier som avses i andra
stycket 4–8 ska inte räknas in i
innehavet för den som inte längre
kontrollerar hur rösträtterna ska
utövas.
Med dotterföretag avses i denna
paragraf detsamma som i 1 kap. 11
och
12 §§
aktiebolagslagen
(2005:551). Det som anges där om
moderbolag ska även tillämpas på
fysiska personer och andra
juridiska personer än aktiebolag.
5 §7
En ändring av ett innehav skall
En ändring av ett innehav ska
anmälas om ändringen medför att anmälas om ändringen medför att
den andel av samtliga aktier i den andel av samtliga aktier i
bolaget eller av röstetalet för samt- bolaget eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget som innehavet liga aktier i bolaget som innehavet
motsvarar
motsvarar
1. uppnår eller överstiger någon av gränserna 5, 10, 15, 20, 25, 30, 50,
66 2/3 och 90 procent, eller
2. går ned under någon av gränserna i 1.
En beräkning enligt första
En beräkning enligt första
stycket av antalet aktier eller stycket av antalet aktier eller
röstetalet skall grundas på de röstetalet ska grundas på de
uppgifter som bolaget har offent- uppgifter som bolaget har offentliggjort enligt 9 § första stycket. liggjort enligt 9 § första stycket.
Vid beräkningen skall även sådana Vid beräkningen ska även sådana
aktier som inte får företrädas på en aktier som inte får företrädas på en
bolagsstämma beaktas.
bolagsstämma beaktas.
För finansiella instrument som
endast kan avvecklas kontant ska
en beräkning enligt första stycket
av antalet aktier eller röstetalet
grundas på de uppgifter som
bolaget har offentliggjort enligt
9 § första stycket multiplicerat
med instrumentets deltavärde.
Från en lång position får det
7
12
Senaste lydelse 2007:365.
När ett finansiellt instrument
som avses i 2 § första stycket 2
utnyttjas för förvärv av aktier,
skall ändringen i innehavet
anmälas till bolaget och Finansinspektionen, om den andel av
samtliga aktier i bolaget eller av
röstetalet för samtliga aktier i
bolaget som innehavet motsvarar
därigenom uppnår eller överstiger
någon av gränserna i första
stycket 1. Detta gäller även om
innehavet av det finansiella
instrumentet har anmälts enligt
första stycket 1.
inte göras avdrag för eventuella
korta positioner som hänför sig till
samma emittent (nettning).
När ett finansiellt instrument
som avses i 2 § första stycket 2
eller 3 utnyttjas för förvärv av
aktier, ska ändringen i innehavet
anmälas till bolaget och Finansinspektionen, om den andel av
samtliga aktier i bolaget eller av
röstetalet för samtliga aktier i
bolaget som innehavet motsvarar
därigenom uppnår eller överstiger
någon av gränserna i första
stycket 1. Detta gäller även om
innehavet av det finansiella
instrumentet har anmälts enligt
första stycket 1.
10 §8
En anmälan enligt 3 § skall ha
En anmälan enligt 3 § ska ha
kommit in till bolaget och Finans- kommit in till bolaget och Finansinspektionen senast
inspektionen så snart som möjligt
och senast
1. handelsdagen efter den dag då
1. tre handelsdagar efter den dag
den anmälningsskyldige har ingått då den anmälningsskyldige har
avtal om förvärv eller överlåtelse av ingått avtal om förvärv eller överaktier eller någon annan ändring i låtelse av aktier eller någon annan
aktieinnehavet har skett,
ändring i aktieinnehavet har skett,
2. i de fall som avses i 4 § andra
2. i de fall som avses i 4 § andra
stycket 1–8, handelsdagen efter stycket, tre handelsdagar efter den
den dag då ändringen i aktieinne- dag då ändringen i aktieinnehavet
havet har skett, eller
har skett.
3. i de fall som avses i 4 § andra
stycket 9–11, handelsdagen efter
den dag då den anmälningsskyldige
har fått vetskap om den närståendes
innehav eller ändringen av det.
En anmälan enligt 9 § andra
En anmälan enligt 9 § andra
stycket skall ha kommit in till stycket ska ha kommit in till
bolaget och Finansinspektionen bolaget och Finansinspektionen så
senast handelsdagen efter den dag snart som möjligt och senast tre
då bolaget har offentliggjort upp- handelsdagar efter den dag då
gifter om ökningen eller minsk- bolaget har offentliggjort uppgifter
ningen av antalet aktier eller röster om ökningen eller minskningen av
enligt 9 § första stycket.
antalet aktier eller röster enligt 9 §
första stycket.
8
Senaste lydelse 2007:365.
13
13 a §
Vid tillämpningen av bestämmelserna om anmälningsskyldighet
i 3 § och 9 § andra stycket ska
aktier som förvärvats i enlighet
med kommissionens förordning
(EG) nr 2273/2003 av den
22 december 2003 om genomförande av Europaparlamentets och
rådets direktiv 2003/6/EG när det
gäller undantag för återköpsprogram och stabilisering av finansiella instrument, i den ursprungliga
lydelsen, inte räknas med, om
rösträtterna för aktierna inte
utnyttjas eller används på annat
sätt för att ingripa i förvaltningen
av emittenten.
18 §9
Ett aktiebolag som avses i 1 §
Ett aktiebolag som avses i 1 §
första stycket och som förvärvar första stycket som förvärvar eller
eller överlåter egna aktier skall överlåter egna aktier ska offentligoffentliggöra uppgifter om detta, göra uppgifter om detta, om förom förvärvet eller överlåtelsen värvet eller överlåtelsen medför att
medför att den andel av aktierna i den andel av aktierna i bolaget
bolaget som innehas av bolaget som innehas av bolaget självt eller
självt eller den andel av det totala den andel av det totala antalet
antalet röster i bolaget som de röster i bolaget som de egna
egna aktierna representerar uppnår, aktierna representerar uppnår,
överstiger eller går ned under överstiger eller går ned under
någon av gränserna i 5 § första någon av gränserna i 5 § första
stycket 1.
stycket 1.
Uppgifterna skall offentliggöras
Uppgifterna ska offentliggöras
senast klockan tolv handelsdagen så snart som möjligt och senast
efter förvärvet eller överlåtelsen.
klockan 12.00 tre handelsdagar
efter förvärvet eller överlåtelsen.
22 §10
Bestämmelserna i 3–18, 20 och
Bestämmelserna i 3–18, 20 och
21 §§ ska, om inte annat framgår av 21 §§ ska, om inte annat framgår av
23 och 24 §§, tillämpas också i 23 och 24 §§, tillämpas också i
fråga om aktier som har getts ut av fråga om aktier som har getts ut av
ett aktiebolag som inte har säte i ett aktiebolag som inte har säte i
en stat inom EES, om Sverige är en stat inom EES, om Sverige är
hemmedlemsstat enligt 2 kap. 39 §. hemmedlemsstat enligt 1 kap. 8 §
9
Senaste lydelse 2007:365.
Senaste lydelse 2012:378.
10
14
lagen (2007:528)
pappersmarknaden.
om
värde-
6 kap.
Särskild avgift
Sanktionsavgift11
3 a §12
Finansinspektionen ska besluta att
Finansinspektionen ska besluta att
en särskild avgift ska tas ut av den en sanktionsavgift ska tas ut av den
som
som
1. trots att prospektskyldighet föreligger inte i rätt tid ansöker om
godkännande av ett prospekt enligt 2 kap. 25 §,
2. inte ansöker om godkännande av ett tillägg till ett prospekt enligt
2 kap. 34 §,
3. inte offentliggör ett prospekt enligt 2 kap. 28 och 29 §§ eller ett
tillägg till ett prospekt enligt 2 kap. 34 §,
4. trots att det finns en skyldighet att upprätta en erbjudandehandling
inte ansöker om godkännande enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:451) om
offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden,
5. inte offentliggör en erbjudandehandling enligt 2 a kap. 9 §,
6. inte i rätt tid fullgör skyldigheten att göra anmälan till aktiebolaget
och Finansinspektionen enligt 4 kap. 3 § eller 9 § andra stycket, eller
7. inte i rätt tid offentliggör uppgifter enligt 4 kap. 9 § första stycket
eller 18 §.
Den särskilda avgiften ska i de
fall som avses i
1. första stycket 1–5 vara lägst
50 000 kronor och högst 10 miljoner
kronor, och
2. första stycket 6 eller 7 vara
lägst 15 000 kronor och högst
5 miljoner kronor.
Avgiften tillfaller staten.
3b§
För en överträdelse som anges i
3 a § första stycket 1–5 ska
sanktionsavgiften fastställas till
lägst 50 000 kronor och högst
10 miljoner kronor.
För en överträdelse som anges i
3 a § första stycket 6 ska
sanktionsavgiften fastställas till
lägst 15 000 kronor och högst
1. för en juridisk person:
11
12
Senaste lydelse 2005:833.
Senaste lydelse 2012:378. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.
15
a) ett belopp som per den 26
november 2013 motsvarade tio
miljoner euro,
b) fem procent av den juridiska
personens omsättning närmast
föregående räkenskapsår,
c) två gånger den vinst som den
juridiska personen erhållit till följd
av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
d) två gånger de kostnader som
den juridiska personen undvikit till
följd av regelöverträdelsen, om
beloppet går att fastställa,
2. för en fysisk person:
a) ett belopp som per den 26
november 2013 motsvarade två
miljoner euro,
b) två gånger den vinst som den
fysiska personen erhållit till följd
av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
c) två gånger de kostnader som
den fysiska personen undvikit till
följd av regelöverträdelsen, om
beloppet går att fastställa.
För en överträdelse som anges i
3 a § första stycket 7 ska
sanktionsavgiften fastställas enligt
andra stycket 1.
Om överträdelsen som anges i
3 a § första stycket 6 eller 7 har
skett under den juridiska personens första verksamhetsår eller om
uppgifter om omsättningen annars
saknas eller är bristfälliga, får
omsättningen uppskattas.
16
3c§
Finansinspektionen ska besluta
att en sanktionsavgift ska tas ut av
någon som ingår i juridisk persons
styrelse eller är dess verkställande
direktör, eller ersättare för någon
av dem, om den juridiska personen
1. inte i rätt tid fullgör skyldigheten att göra anmälan till Finansinspektionen enligt 4 kap. 3 § eller
9 § andra stycket, eller
2. inte i rätt tid offentliggör
uppgifter enligt 4 kap. 9 § första
stycket eller 18 §.
En sanktionsavgift får tas ut
enligt första stycket endast om den
juridiska personens överträdelse
är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Sanktionsavgiften ska fastställas
enligt 3 b § andra stycket 2.
Avgiften tillfaller staten.
3d§
När Finansinspektionen beslutar
om ett ingripande eller en sanktion
mot en fysisk eller juridisk person,
ska inspektionen ta hänsyn till hur
allvarlig överträdelsen är och hur
länge den pågått. Särskild hänsyn
ska tas till överträdelsens art,
överträdelsens
konkreta
och
potentiella
effekter
på
det
finansiella systemet, skador som
uppstått och graden av ansvar.
3e§
Utöver det som anges i 3 d § ska
det i försvårande riktning beaktas
om den juridiska eller fysiska
personen tidigare har begått en
överträdelse. Vid denna bedömning bör särskild vikt fästas vid om
överträdelserna är likartade och
den tid som har gått mellan de
olika överträdelserna.
I förmildrande riktning ska det
beaktas om
1. den juridiska eller fysiska
personen i väsentlig mån genom
ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och
2. den juridiska personen snabbt
upphört med överträdelsen eller
den fysiska personen snabbt verkat
för att överträdelsen ska upphöra,
sedan den anmälts till eller
påtalats av Finansinspektionen.
17
3f§
När sanktionsavgiftens storlek
fastställs, ska hänsyn tas till
sådana omständigheter som anges
i 3 d och 3 e §§ samt till den
juridiska eller fysiska personens
finansiella ställning och, om det
går att fastställa, den vinst som
den
juridiska
eller
fysiska
personen erhållit till följd av
regelöverträdelsen eller de kostnader som undvikits.
3c§
Om överträdelsen är ringa eller
ursäktlig eller det annars finns
särskilda skäl, får en särskild
avgift efterges helt eller delvis.
3g§
Om överträdelsen är ringa eller
ursäktlig eller det annars finns
särskilda skäl, får en sanktionsavgift efterges helt eller delvis.
Sanktionsföreläggande
3h§
Frågor om sanktionsavgift mot
fysiska personer för överträdelser
enligt 3 c § tas upp av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande.
Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen
föreläggs att inom en viss tid
godkänna ett beslut om sanktionsavgift enligt 3 c § som är bestämt
till tid eller belopp.
När föreläggandet har godkänts,
gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett
godkännande som görs efter den
tid som angetts i föreläggandet är
utan verkan.
18
3i§
Ett sanktionsföreläggande ska
innehålla uppgift om
1. den fysiska personen som
föreläggandet avser,
2. överträdelsen och de omständigheter som behövs för att känneteckna den,
3. de bestämmelser som är
tillämpliga på överträdelsen, och
4. den sanktionsavgift som före-
läggs personen.
Föreläggandet ska också innehålla en upplysning om att
ansökan om sanktionsavgift kan
komma att ges in till domstol, om
föreläggandet inte godkänns inom
den tid som Finansinspektionen
anger.
3j§
Om ett sanktionsföreläggande
inte har godkänts inom angiven
tid, får Finansinspektionen ansöka
hos domstol om att sanktionsavgiften ska beslutas. En sådan
ansökan ska göras hos den
förvaltningsrätt som är behörig att
pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift mot den juridiska personen
för samma överträdelse.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
3k§
En sanktionsavgift för en
överträdelse enligt 3 c § får
beslutas bara om sanktionsföreläggande har delgetts den som
sanktionsavgiften riktas mot inom
två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum.
3b§
Finansinspektionen får meddela
ett beslut om en särskild avgift
bara om den som inspektionen
avser att ta ut avgiften av har
delgetts en upplysning om att
frågan om särskild avgift har tagits
upp av inspektionen
1. inom sex månader från det att
överträdelsen ägde rum i de fall
som avses i 3 a § första stycket 1–
5, eller
2. inom två år från det att
överträdelsen ägde rum i de fall
som avses i 3 a § första stycket 6
eller 7.
3l§
Finansinspektionen får meddela
ett beslut om en sanktionsavgift
bara om den som inspektionen
avser att ta ut avgiften av har
delgetts en upplysning om att
frågan om sanktionsavgift har
tagits upp av inspektionen
1. inom sex månader från det att
överträdelsen ägde rum i de fall
som avses i 3 a § första stycket 1–
5, eller
2. inom två år från det att
överträdelsen ägde rum i de fall
som avses i 3 a § första stycket 6
eller 7.
19
Verkställighet av beslut om
sanktionsavgift
3d§
Särskild avgift skall betalas till
Finansinspektionen inom trettio
dagar efter det att beslutet om den
vunnit laga kraft eller den längre
tid som anges i beslutet.
Finansinspektionens beslut om
särskild avgift får verkställas utan
föregående dom eller utslag, om
avgiften inte har betalats inom den
tid som anges i första stycket.
Om särskild avgift inte betalas
inom den tid som anges i första
stycket, skall Finansinspektionen
lämna den obetalda avgiften för indrivning.
Bestämmelser
om
indrivning av statliga fordringar
finns i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar
m.m.
3m§
En sanktionsavgift ska betalas
till Finansinspektionen inom trettio
dagar efter det att ett beslut eller
en dom om att ta ut avgiften fått
laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkänts eller den
längre tid som anges i beslutet
eller i föreläggandet.
Finansinspektionens beslut om
sanktionsavgift får verkställas utan
föregående dom eller utslag, om
avgiften inte har betalats inom den
tid som anges i första stycket.
Om
sanktionsavgiften
inte
betalas inom den tid som anges i
första stycket, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften
för indrivning. Bestämmelser om
indrivning av statliga fordringar
finns i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar
m.m.
3e§
Särskilda avgifter som har beslutats enligt 3 a § första stycket 1–5 faller bort i den utsträckning
verkställighet inte har skett inom
fem år från det att beslutet vann
laga kraft.
3n§
En sanktionsavgift som har beslutats enligt 3 a § första stycket 1–5 faller bort i den utsträckning
verkställighet inte har skett inom
fem år från det att beslutet eller
domen fått laga kraft.
Förbud mot att utöva rösträtt
20
3o§
Om det finns synnerliga skäl, får
Finansinspektionen besluta att den
som inte i rätt tid fullgör skyldigheten att göra anmälan till
inspektionen enligt 4 kap. 3 § eller
9 § andra stycket vid stämman inte
får företräda aktierna till den del
innehavets andel av samtliga
aktier i aktiebolaget eller av röstetalet för samtliga aktier i aktiebolaget uppnår eller överstiger
någon av gränserna i 4 kap. 5 §
första stycket 1.
Om det finns särskilda skäl, får
Finansinspektionen ansöka om att
tingsrätten förordnar en lämplig
person att som förvaltare företräda sådana aktier som enligt
första stycket inte får företrädas av
ägaren. En sådan ansökan prövas
av tingsrätten i den ort där ägaren
har sin hemvist eller, om ägaren
inte har hemvist i Sverige, av
Stockholms tingsrätt.
En förvaltare har rätt till skälig
ersättning för arbete och utlägg.
Ersättningen ska betalas av ägaren
till aktierna och ska på begäran
förskotteras av ägaren till
aktierna. Om den betalningsskyldige inte godtar förvaltarens
anspråk, fastställs ersättningen av
tingsrätten.
8 kap.
1 §13
Finansinspektionens beslut enligt 6 kap. 3 h § får inte överklagas.
Finansinspektionens
beslut
Andra beslut som Finansenligt denna lag får överklagas hos inspektionens meddelar enligt
allmän
förvaltningsdomstol. denna lag får överklagas till
Inspektionen får bestämma att ett allmän förvaltningsdomstol. Detta
beslut skall gälla omedelbart.
gäller dock inte beslut i ärenden
som avses i 20 § första stycket 5
förvaltningslagen (1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Finansinspektionen
får
bestämma att ett beslut ska gälla
omedelbart.
1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2016.
2. I fråga om anmälan enligt 4 kap. 3 § om ändring i aktieinnehav som
avser förhållanden före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser i
4 kap. 4, 5 och 10 §§.
3. I fråga om anmälan enligt 4 kap. 9 § andra stycket om att den andel
av det totala antalet aktier eller röster som innehavet motsvarar uppnår
eller överstiger någon av gränserna i 4 kap. 5 § första stycket 1 eller går
13
Senaste lydelse 2007:365.
21
ner under någon av dem som avser förhållanden före ikraftträdandet
tillämpas äldre bestämmelser i 4 kap. 4, 5 och 10 §§.
4. I fråga om offentliggörande enligt 4 kap. 18 § första stycket av
förvärv och överlåtelse av egna aktier som avser förhållanden före
ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser i 4 kap. 5 § och 18 § andra
stycket.
5. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som ägt rum före
ikraftträdandet.
22
2.2
Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1087)
om anmälningsskyldighet för vissa innehav av
finansiella instrument
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument ska ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §1
I denna lag förstås med
1. finansiellt instrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1
lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
2. värdepappersinstitut: det som anges i 1 kap. 5 § 27 lagen om
värdepappersmarknaden,
3. börs: det som anges i 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappersmarknaden
och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad
marknad från filial i Sverige,
4. aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som gett ut aktier vilka är
upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige,
5. moder- och dotterföretag: det
5. moder- och dotterföretag: det
som anges i 1 kap. 11 och 12 §§ som anges i 1 kap. 11 och 12 §§
aktiebolagslagen (2005:551) om aktiebolagslagen (2005:551) om
moderbolag och dotterföretag, varvid moderbolag och dotterföretag, varvid
det som sägs om moderbolag skall det som sägs om moderbolag ska
tillämpas även på andra juridiska tillämpas även på andra juridiska
personer än aktiebolag,
personer än aktiebolag,
6. ordinarie delårsrapport: del6. ordinarie delårsrapport: delårsrapport samt förhandsmed- årsrapport samt förhandsmeddelande om kommande årsbokslut delande om kommande årsbokslut
(bokslutskommuniké) som ett (bokslutskommuniké) som ett
aktiemarknadsbolag är skyldigt att aktiemarknadsbolag är skyldigt att
lämna enligt sitt noteringsavtal lämna enligt sitt noteringsavtal
med börsen eller, om sådana med börsen eller, om sådana
bestämmelser saknas i noterings- bestämmelser saknas i noteringsavtalet, årsredovisning och delårs- avtalet, årsredovisning och delårsrapport enligt bestämmelserna i rapport enligt bestämmelserna i
lagen om värdepappersmarknaden, lagen om värdepappersmarknaden,
årsredovisningslagen (1995:1554), årsredovisningslagen (1995:1554),
lagen (1995:1559) om årsredovis- lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepap- ning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen (1995:1560) persbolag eller lagen (1995:1560)
om årsredovisning i försäkrings- om årsredovisning i försäkringsföretag samt delårsredogörelse företag,
enligt bestämmelserna i 16 kap.
1
Senaste lydelse 2007:558.
23
6 § lagen om värdepappersmarknaden,
7. insiderinformation: information om en icke offentliggjord eller inte
allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka priset på
finansiella instrument, och
8. reglerad marknad: det som anges i 1 kap. 5 § 20 lagen om
värdepappersmarknaden.
Om två juridiska personer äger så många aktier eller andelar i en annan
svensk eller utländsk juridisk person att de har hälften var av rösterna för
samtliga aktier eller andelar, är dock vid tillämpningen av denna lag de
förstnämnda juridiska personerna att jämställa med moderföretag och
den sistnämnda juridiska personen att jämställa med dotterföretag.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 2016.
24
2.3
Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528)
om värdepappersmarknaden
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden2
dels att 1 kap. 16 §, 13 kap. 4 § och 16 kap. 7 § ska upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 16 kap. 1 och 7 §§ ska utgå,
dels att 1 kap. 8 och 9 §§, 15 kap. 8 §, 16 kap. 2, 6, 11 och 13 §§,
17 kap. 1 §, 25 kap. 18, 19, 20–23 och 25–28 §§ och 26 kap. 1 § och
rubrikerna närmast före 16 kap. 6 § och 25 kap. 18, 19, 23 och 25 §§ ska
ha följande lydelse,
dels att det ska införas 11 nya paragrafer, 1 kap. 9 a och 9 b §§, 16 kap.
4 a § och 25 kap. 19 a–19 h §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
8 §3
Sverige är hemmedlemsstat för en utgivare som inte har säte i en stat
inom EES, om
1. utgivaren har gett ut aktier
1. utgivaren har gett ut aktier
eller sådana skuldebrev som avses eller sådana skuldebrev som avses
i 18 kap. 2 § första stycket och vart i 18 kap. 2 § första stycket och vart
och ett av skuldebreven har ett och ett av skuldebreven har ett
nominellt värde som understiger nominellt värde som understiger
motsvarande 1 000 euro, och
motsvarande 1 000 euro,
2. Sverige är hemmedlemsstat
2. utgivaren har valt att Sverige
enligt 2 kap. 39 § lagen (1991:980) ska vara hemmedlemsstat, och
om handel med finansiella instrument.
3. utgivarens aktier eller skuldebrev är upptagna till handel på en
reglerad marknad i Sverige.
En utgivare som avses i första
stycket får ändra sitt val av hemmedlemsstat, om aktierna eller
skuldebreven inte längre är upptagna till handel på en reglerad
marknad i Sverige.
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om
harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är
upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i
lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU.
2
Senaste lydelse av
1 kap. 16 § 2008:11
13 kap. 4 § 2013:579.
3
Senaste lydelse 2012:382.
25
9§
Sverige är hemmedlemsstat för
Sverige är hemmedlemsstat för
en emittent i andra fall än som en emittent i andra fall än som
anges i 7 eller 8 §, om denne har anges i 7 och 8 §§, om denne har
gett ut eller utfärdat överlåtbara gett ut eller utfärdat överlåtbara
värdepapper som är upptagna till värdepapper som är upptagna till
handel på en reglerad marknad och handel på en reglerad marknad och
emittenten väljer att Sverige skall emittenten har valt att Sverige ska
vara hemmedlemsstat.
vara hemmedlemsstat.
En emittent får välja att Sverige
En emittent får välja att Sverige
skall vara hemmedlemsstat bara ska vara hemmedlemsstat bara om
om emittenten har sitt säte här eller emittenten har sitt säte här eller om
om de överlåtbara värdepapperen de överlåtbara värdepapperen är
är upptagna till handel på en upptagna till handel på en reglerad
reglerad marknad i Sverige.
marknad i Sverige.
En emittent som har valt att
En emittent som har valt att
Sverige skall vara hemmedlems- Sverige ska vara hemmedlemsstat
stat får ändra detta val tidigast får ändra detta val tidigast efter tre
efter tre år, om inte förutsätt- år, om inte
ningarna i första stycket dessför1. förutsättningarna i första
innan har upphört att gälla.
stycket dessförinnan har upphört
att gälla, eller
2. de överlåtbara värdepapperen
inte längre är upptagna till handel
på en reglerad marknad i Sverige.
26
9a§
Sverige är hemmedlemsstat för
en emittent i andra fall än som
anges i 7–9 §§, om emittentens
överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad
marknad i Sverige och emittenten
inom tre månader från den
26 november 2015 eller den dag
emittentens överlåtbara värdepapper först togs upp till handel
inte valt att någon annan stat ska
vara hemmedlemsstat.
Första stycket omfattar inte
1. emittenter av sådana aktier
eller skuldebrev som avses i 7 §
som har säte inom EES, och
2. emittenter som innan den
27 november 2015 har valt en
hemmedlemsstat inom EES som
inte är Sverige och meddelat valet
till den behöriga myndigheten i
hemmedlemsstaten.
Sverige ska inte längre vara
hemmedlemsstat för en emittent
som avses i första stycket om
emittenten har valt en annan
hemmedlemsstat inom EES än
Sverige.
9b§
En emittent ska offentliggöra
valet av hemmedlemsstat enligt 8–
9 a §§ och anmäla valet till
1. Finansinspektionen, och
2. de behöriga myndigheterna i
de stater inom EES där emittentens
överlåtbara
värdepapper
är
upptagna till handel på en reglerad marknad.
Om emittenten har sitt säte i en
annan stat inom EES än Sverige,
ska valet dessutom anmälas till
den behöriga myndigheten i den
staten.
15 kap.
8 §4
En emittent av överlåtbara
En emittent av överlåtbara
värdepapper som efter ansökan av värdepapper som efter ansökan av
emittenten har tagits upp till emittenten har tagits upp till
handel på en reglerad marknad, handel på en reglerad marknad,
skall omedelbart offentliggöra
ska omedelbart offentliggöra alla
1. alla förändringar i de rättig- förändringar i de rättigheter som är
heter som är knutna till värde- knutna till värdepapperen.
papperen, och
2. nya låneemissioner.
Nya låneemissioner behöver
dock inte offentliggöras av sådana
emittenter som avses i 16 kap.
2 § 1–3.
Om den som har gett ut aktier
Om den som har gett ut aktier
som har tagits upp till handel på en som har tagits upp till handel på en
reglerad marknad även har utfärdat reglerad marknad även har utfärdat
derivatinstrument med aktierna derivatinstrument med aktierna
som underliggande tillgång, skall som underliggande tillgång, ska
utgivaren omedelbart även offent- utgivaren omedelbart även offentliggöra förändringar i de rättigheter liggöra förändringar i de rättigheter
som är knutna till derivatinstru- som är knutna till derivatinstrumenten.
menten.
4
Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.
27
16 kap.
2§
Bestämmelserna i detta kapitel
Bestämmelserna i detta kapitel
skall inte tillämpas om emittenten är ska inte tillämpas om emittenten är
1. en stat,
2. ett landsting eller en kommun eller en motsvarande regional eller
lokal myndighet i en stat,
3. en mellanstatlig organisation i vilken en eller flera stater inom EES
är medlemmar,
4. Europeiska
centralbanken,
4. Europeiska centralbanken,
eller
5. en centralbank i en stat inom
5. en centralbank i en stat inom
EES.
EES, eller
6. Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten eller andra mekanismer som upprättats i syfte att
upprätthålla finansiell stabilitet i
Europeiska monetära unionen.
4a§
En emittent ska upprätta årsoch koncernredovisningen i ett
format som möjliggör enhetlig
elektronisk rapportering.
Delårsredogörelse
Rapport om betalningar till
myndigheter
6§
En utgivare av aktier skall
offentliggöra en delårsredogörelse
under räkenskapsårets första och
andra halvår. Redogörelsen skall
offentliggöras tidigast tio veckor
efter början och senast sex veckor
före slutet av halvåret.
En delårsredogörelse skall innehålla information om perioden
mellan halvårets början och dagen
för redogörelsens offentliggörande.
I redogörelsen skall det ingå uppgifter om väsentliga händelser och
transaktioner under perioden samt
en allmän beskrivning av utgivarens och dess dotterföretags ställning och resultat under perioden.
28
Emittenter som bedriver sådan
verksamhet som avses i 2 § 1
eller 2 lagen (2015:000) om
rapportering av betalningar till
myndigheter ska senast sex
månader efter räkenskapsårets
utgång offentliggöra en rapport
om betalningar till myndigheter.
Rapporten ska upprättas med
tillämpning av 4–7 och 10 §§ lagen
om rapportering av betalningar till
myndigheter.
11 §5
En emittent som inte har säte i
En emittent som inte har säte i
en stat inom EES får tillämpa en stat inom EES får tillämpa
sådana bestämmelser om års- och sådana bestämmelser om års- och
koncernredovisning samt halvårs- koncernredovisning samt halvårsrapport som finns i en offentlig rapport som finns i en offentlig
reglering i en stat utanför EES, om reglering i en stat utanför EES, om
dessa bestämmelser motsvarar de dessa bestämmelser motsvarar de
krav som ställs på sådan regel- krav som ställs på sådan regelbunden finansiell information i bunden finansiell information i
öppenhetsdirektivet.
Emittenten öppenhetsdirektivet.
får även tillämpa ett tredjelands
bestämmelser om kvartalsrapport,
om dessa bestämmelser motsvarar
de krav på sådan rapport som ställs
i de bestämmelser om delårsrapport som anges i 8 § och som
skulle ha varit tillämpliga om
emittenten hade haft sitt säte i
Sverige.
En emittent som inte har säte i
En emittent som inte har säte i
en stat inom EES får även tillämpa en stat inom EES får även tillämpa
sådana bestämmelser om koncern- sådana bestämmelser om koncernredovisning och halvårsrapport för redovisning och halvårsrapport för
koncernen som finns i en offentlig koncernen som finns i en offentlig
reglering i en stat utanför EES, om reglering i en stat utanför EES, om
villkoren i artikel 1 i kommission- villkoren i artikel 1 i kommissionens beslut nr 961/2008/EG av den ens beslut nr 961/2008/EG av den
12 december 2008 om tredjelands- 12 december 2008 om tredjelandsemittenters användning av vissa emittenters användning av vissa
tredjeländers
redovisningsstan- tredjeländers
redovisningsstandarder och internationella redovis- darder och internationella redovisningsstandarder vid upprättandet ningsstandarder vid upprättandet
av sina koncernredovisningar är av sina koncernredovisningar, i
uppfyllda.
lydelsen enligt kommissionens
genomförandebeslut 2012/194/EU,
är uppfyllda.
Om ett tredjelands bestämmelser
Om ett tredjelands bestämmelser
enligt första stycket inte anses enligt första stycket inte anses
likvärdiga eller om villkoren enligt likvärdiga eller om villkoren enligt
andra stycket inte är uppfyllda, ska andra stycket inte är uppfyllda, ska
emittenten upprätta års- och emittenten upprätta års- och
koncernredovisning,
halvårs- koncernredovisning
respektive
rapport respektive kvartalsrapport halvårsrapport i enlighet med de
i enlighet med de bestämmelser bestämmelser som anges i 8 § och
som anges i 8 § och som gäller för som gäller för en emittent av
en emittent av motsvarande slag.
motsvarande slag.
5
Senaste lydelse 2013:579.
29
13 §
En börs skall övervaka att den
En börs ska övervaka att den
som har Sverige som hem- som har Sverige som hemmedlemsstat och som har gett ut medlemsstat och som har gett ut
eller utfärdat överlåtbara värde- eller utfärdat överlåtbara värdepapper som efter ansökan av papper som efter ansökan av
emittenten är upptagna till handel på emittenten är upptagna till handel på
en reglerad marknad som drivs av en reglerad marknad som drivs av
börsen, upprättar sådan regel- börsen, upprättar sådan regelbunden finansiell information som bunden finansiell information som
anges i 4, 5 och 7 §§ i enlighet anges i 4 och 5 §§ i enlighet med
med de bestämmelser som gäller de bestämmelser som gäller för
för emittenten.
emittenten.
17 kap.
1§
En emittent av överlåtbara värdeEn emittent av överlåtbara värdepapper som har Sverige som hem- papper som har Sverige som hemmedlemsstat, skall tillämpa bestäm- medlemsstat, ska tillämpa bestämmelserna i detta kapitel för sådan melserna i detta kapitel för sådan
information som skall offentlig- information som ska offentliggöras
göras enligt 15 kap. 6 § första enligt 1 kap. 9 b §, 15 kap. 6 §
stycket 3 och 8 § samt 16 kap.
första stycket 3 och 8 § samt
16 kap.
En emittent av överlåtbara
En emittent av överlåtbara
värdepapper som inte har Sverige värdepapper som inte har Sverige
som hemmedlemsstat skall, om som hemmedlemsstat ska, om
värdepapperen är upptagna till värdepapperen är upptagna till
handel på en reglerad marknad i handel på en reglerad marknad i
Sverige, tillämpa de bestämmelser Sverige, tillämpa de bestämmelser
som har meddelats med stöd av 5 § som har meddelats med stöd av 5 §
första stycket 2 för sådan informa- första stycket 2 för sådan information som skall offentliggöras enligt tion som ska offentliggöras enligt
15 kap. 6 § första stycket 3 och 8 § 1 kap. 9 b §, 15 kap. 6 § första
samt 16 kap. 1 § tredje stycket. stycket 3 och 8 § samt 16 kap. 1 §
Om en sådan emittents överlåtbara tredje stycket. Om en sådan
värdepapper inte är upptagna till emittents överlåtbara värdepapper
handel på en reglerad marknad i inte är upptagna till handel på en
emittentens hemmedlemsstat, skall reglerad marknad i emittentens
emittenten dessutom tillämpa 2 §.
hemmedlemsstat, ska emittenten
dessutom tillämpa 2 §.
25 kap.
Rättelse
30
Föreläggande om rättelse
18 §
Finansinspektionen får förelägga en emittent att göra rättelse om
1. emittenten inte har offent1. emittenten inte har offentliggjort regelbunden finansiell liggjort information enligt 15 kap.
information enligt 16 kap. 4–7 §§,
8 § eller regelbunden finansiell
information enligt 16 kap. 4–6 §§,
2. information som har offentliggjorts är ofullständig eller innehåller
väsentliga fel, eller
3. information inte har lämnats till Finansinspektionen enligt 17 kap.
3 §.
Särskild avgift
Sanktionsavgift
19 §
Finansinspektionen skall besluta
Finansinspektionen ska besluta
att en särskild avgift skall tas ut av att en sanktionsavgift ska tas ut av
en emittent som inte offentliggör en emittent som inte offentliggör
regelbunden finansiell information information enligt 15 kap. 8 § eller
enligt 16 kap. 4–7 §§.
regelbunden finansiell information
enligt 16 kap. 4–6 §§.
Den särskilda avgiften skall
Sanktionsavgiften ska fastställas
uppgå till lägst 50 000 kronor och till lägst 50 000 kronor och högst
högst 10 miljoner kronor.
1. ett belopp som per den
26 november 2013 motsvarade
tio miljoner euro,
2. fem procent av emittentens
omsättning närmast föregående
räkenskapsår,
3. två gånger den vinst som
emittenten erhållit till följd av
regelöverträdelsen, om beloppet går
att fastställa, eller
4. två gånger de kostnader som
emittenten undvikit till följd av
regelöverträdelsen, om beloppet går
att fastställa.
Om överträdelsen har skett
under emittentens första verksamhetsår eller om uppgifter om
omsättningen annars saknas eller
är bristfälliga, får omsättningen
uppskattas.
Avgiften tillfaller staten.
19 a §
Finansinspektionen ska besluta
att en sanktionsavgift ska tas ut av
någon som ingår i en emittents
styrelse eller är dess verkställande
direktör, eller ersättare för någon
av dem, om emittenten inte
offentliggör information enligt
15 kap. 8 § eller regelbunden
finansiell
information
enligt
16 kap. 4–6 §§.
31
En sanktionsavgift får tas ut
enligt första stycket endast om
emittentens
överträdelse
är
allvarlig och personen i fråga
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Sanktionsavgiften ska fastställas
till lägst 15 000 kronor och högst
1. ett belopp som per den
26 november 2013 motsvarade två
miljoner euro,
2. två gånger den vinst som den
fysiska personen erhållit till följd
av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
3. två gånger de kostnader som
den fysiska personen undvikit till
följd av regelöverträdelsen, om
beloppet går att fastställa.
Avgiften tillfaller staten.
19 b §
När Finansinspektionen beslutar
om ett ingripande eller en sanktion
mot en emittent eller en fysisk
person, ska inspektionen ta hänsyn
till hur allvarlig överträdelsen är
och hur länge den pågått. Särskild
hänsyn ska tas till överträdelsens
art, överträdelsens konkreta och
potentiella
effekter
på
det
finansiella systemet, skador som
uppstått och graden av ansvar.
32
19 c §
Utöver det som anges i 19 b §
ska det i försvårande riktning
beaktas om emittenten eller den
fysiska personen tidigare har
begått en överträdelse. Vid denna
bedömning bör särskild vikt fästas
vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått
mellan de olika överträdelserna.
I förmildrande riktning ska det
beaktas om
1. emittenten eller den fysiska
personen i väsentlig mån genom
ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och
2. emittenten snabbt upphört
med överträdelsen eller den
fysiska personen snabbt verkat för
att överträdelsen ska upphöra,
sedan den anmälts till eller
påtalats av Finansinspektionen.
19 d §
När sanktionsavgiftens storlek
fastställs, ska hänsyn tas till
sådana omständigheter som anges
i 19 b och 19 c §§ samt till
emittentens eller den fysiska
personens finansiella ställning
och, om det går att fastställa, den
vinst som emittenten eller den
fysiska personen erhållit till följd
av regelöverträdelsen eller de
kostnader som undvikits.
19 e §
Frågor om sanktionsavgift mot
fysiska personer för överträdelser
enligt 19 a § tas upp av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande.
Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen
föreläggs att inom en viss tid
godkänna ett beslut om sanktionsavgift enligt 19 a § som är bestämt
till tid eller belopp.
När föreläggandet har godkänts,
gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett
godkännande som görs efter den
tid som angetts i föreläggandet är
utan verkan.
19 f §
Ett sanktionsföreläggande ska
innehålla uppgift om
1. den fysiska personen som
föreläggandet avser,
2. överträdelsen och de omständigheter som behövs för att känneteckna den,
3. de bestämmelser som är
tillämpliga på överträdelsen, och
4. den
sanktionsavgift
som
föreläggs personen.
33
Föreläggandet ska också innehålla en upplysning om att
ansökan om sanktionsavgift kan
komma att ges in till domstol, om
föreläggandet inte godkänns inom
den tid som Finansinspektionen
anger.
19 g §
Om ett sanktionsföreläggande
inte har godkänts inom angiven
tid, får Finansinspektionen ansöka
hos domstol om att sanktionsavgiften ska beslutas. En sådan
ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva
ett överklagande av Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift
mot emittenten för samma överträdelse.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
19 h §
En sanktionsavgift för en överträdelse enligt 19 a § får beslutas
bara om sanktionsföreläggande
har delgetts den som sanktionsavgiften riktas mot inom sex
månader från den tidpunkt då
överträdelsen ägde rum.
20 §
Finansinspektionen får besluta om
Finansinspektionen får besluta om
en särskild avgift bara om den som en sanktionsavgift bara om den
inspektionen avser att ta ut som inspektionen avser att ta ut
avgiften av, inom sex månader avgiften av, inom sex månader
från det att överträdelsen ägde från det att överträdelsen ägde
rum, har delgetts en upplysning rum, har delgetts en upplysning
om att frågan om särskild avgift om att frågan om sanktionsavgift
har tagits upp av inspektionen.
har tagits upp av inspektionen.
21 §
Om överträdelsen är ringa eller
Om överträdelsen är ringa eller
ursäktlig eller om det annars finns ursäktlig eller om det annars finns
särskilda skäl, får en särskild avgift särskilda skäl, får en sanktionsavgift
efterges helt eller delvis.
som har beslutats enligt 19 eller
19 a § efterges helt eller delvis.
34
22 §6
Om den regelbundna finansiella
Om den regelbundna finansiella
informationen som anges i 16 kap. informationen som anges i 16 kap.
4–7 §§ inte har upprättats i 4 och 5 §§ inte har upprättats i
enlighet med de bestämmelser som enlighet med de bestämmelser som
gäller för emittenten, ska Finans- gäller för emittenten, ska Finansinspektionen meddela emittenten av inspektionen meddela emittenten av
de överlåtbara värdepapperen en de överlåtbara värdepapperen en
erinran.
erinran.
En erinran ska inte beslutas om en överträdelse är ringa eller ursäktlig
eller om en börs eller en reglerad marknad i ett annat land inom EES
vidtar tillräckliga åtgärder mot emittenten.
Straffavgift
Sanktionsavgift
23 §
Om en emittent har meddelats
Om en emittent har meddelats
beslut om erinran, får Finans- beslut om erinran, får Finansinspektionen besluta att emittenten inspektionen besluta att emittenten
skall betala en straffavgift.
ska betala en sanktionsavgift.
Straffavgiften skall uppgå till
Sanktionsavgiften ska fastställas
lägst 50 000 kronor och högst enligt 19 § andra stycket.
10 miljoner kronor.
Avgiften tillfaller staten.
Verkställighet av beslut om
sanktionsavgift, särskild avgift,
straffavgift och förseningsavgift
Verkställighet av beslut om
sanktionsavgift och
förseningsavgift7
25 §8
En sanktionsavgift, särskild
En sanktionsavgift eller föravgift, straffavgift eller försenings- seningsavgift ska betalas till
avgift ska betalas till Finans- Finansinspektionen inom trettio
inspektionen inom trettio dagar dagar efter det att ett beslut eller
efter det att beslutet om den har en dom om att ta ut avgiften fått
fått laga kraft eller sanktions- laga kraft eller sanktionsförelägföreläggandet godkänts eller den gandet godkänts eller den längre
längre tid som anges i beslutet tid som anges i beslutet eller
eller föreläggandet.
föreläggandet.
26 §9
Finansinspektionens beslut om
Finansinspektionens beslut om
sanktionsavgift, särskild avgift, sanktionsavgift eller förseningsstraffavgift eller förseningsavgift avgift får verkställas enligt utsökfår verkställas enligt utsöknings- ningsbalkens bestämmelser, om
6
Senaste lydelse 2008:283.
Senaste lydelse 2014:985.
8
Senaste lydelse 2015:186.
9
Senaste lydelse 2014:985.
7
35
balkens bestämmelser, om avgiften
inte har betalats inom den tid som
anges i 25 §.
avgiften inte har betalats inom den
tid som anges i 25 §.
27 §10
Om sanktionsavgiften,
den
Om sanktionsavgiften eller
särskilda avgiften, straffavgiften förseningsavgiften inte betalas
eller
förseningsavgiften
inte inom den tid som anges i 25 §, ska
betalas inom den tid som anges i Finansinspektionen lämna den
25 §,
ska
Finansinspektionen obetalda avgiften för indrivning.
lämna den obetalda avgiften för in- Bestämmelser om indrivning av
drivning. Bestämmelser om indriv- statliga fordringar finns i lagen
ning av statliga fordringar finns i (1993:891) om indrivning av
lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
statliga fordringar m.m.
28 §11
En sanktionsavgift, särskild
En sanktionsavgift eller föravgift, straffavgift, eller förse- seningsavgift som har beslutats
ningsavgift som har beslutats faller faller bort i den utsträckning
bort i den utsträckning verkställig- verkställighet inte har skett inom
het inte har skett inom fem år från fem år från det att beslutet eller
det att beslutet fick laga kraft eller domen fått laga kraft eller
sanktionsföreläggandet godkändes. sanktionsföreläggandet godkändes.
26 kap.
1 §12
Finansinspektionens
beslut
Finansinspektionens
beslut
enligt 23 kap. 11 § och 25 kap. enligt 23 kap. 11 § och 25 kap.
10 a § och 17 § andra stycket får 10 a §, 17 § andra stycket och
inte överklagas.
19 e § får inte överklagas.
Andra beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i
ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart.
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer i fråga om
16 kap. 4 a § och i övrigt den 1 februari 2016.
2. Bestämmelsen i 16 kap. 4 a § tillämpas på års- och koncernredovisningar som ska offentliggöras närmast efter den 31 december 2019.
3. Bestämmelsen i 16 kap. 6 § ska tillämpas för första gången på
rapporter om betalningar till myndigheter som upprättas för räkenskapsår
som inleds närmast efter den 31 januari 2015 eller senare.
10
Senaste lydelse 2014:985.
Senaste lydelse 2015:186.
12
Senaste lydelse 2015:186.
11
36
4. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som ägt rum före ikraftträdandet.
37
2.4
Förslag till lag om ändring i lagen (2015:000)
om rapportering av betalningar till myndigheter
Härigenom föreskrivs1 att 1 § lagen (2015:000) om rapportering av
betalningar till myndigheter ska ha följande lydelse.
Lydelse
enligt
lagrådsremiss
Tydligare redovisningsregler och
nya rapporteringskrav för utvinningsindustrin
Föreslagen lydelse
1§
Denna lag innehåller bestämmelser om upprättande och offentliggörande av rapporter om betalningar till myndigheter.
Med myndigheter jämställs företag som står i ett förhållande till en
myndighet som motsvarar förhållandet mellan ett dotterföretag och ett
moderföretag.
Lagen är tillämplig på
1. aktiebolag och handelsbolag som är större företag eller moderföretag
i större koncerner enligt 1 kap. 3 § årsredovisningslagen (1995:1554),
2. företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, och
3. företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket lagen (1995:1560) om
årsredovisning i försäkringsföretag.
För företag som är sådana
emittenter som avses i 16 kap. 1 §
lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden finns särskilda bestämmelser i 16 kap. 6 § samma
lag.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 2016.
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om
årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv
78/660/EEG och 83/349/EEG, i den ursprungliga lydelsen.
38
3
Ärendet och dess beredning
Europaparlamentet och rådet har antagit direktiv 2013/50/EU av den
22 oktober 2013 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar
om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad
marknad, av Europarlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG om de
prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten
eller tas upp till handel och av kommissionens direktiv 2007/14/EG om
tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i direktiv 2004/109/EG (i
det följande benämnt ändringsdirektivet). Ändringsdirektivet samt
öppenhetsdirektivet och prospektdirektivet finns i bilagorna 1–3.
Under förhandlingarna om ändringsdirektivet har en faktapromemoria
upprättats och överlämnats till riksdagen (2011/12:FPM40).
Regeringen beslutade den 28 november 2013 att tillkalla en särskild
utredare med uppdrag bl.a. att lämna förslag till hur ändringsdirektivet
ska genomföras i svensk rätt. Utredningen antog namnet Utredningen om
ändrade informationskrav på värdepappersmarknaden.
Utredningen har avgett betänkandet Ändrade informationskrav på
värdepappersmarknaden (SOU 2014:70). Sammanfattningen i betänkandet och utredningens lagförslag finns i bilagorna 4 och 5.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. En sammanställning av remissvaren finns
tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2014/3498). I bilaga 7 finns en
uppställning som visar vilka bestämmelser som genomför ändringsdirektivet i svensk rätt.
4
Berörda regelverk
4.1
Öppenhetsdirektivet
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om
emittenter vars värdepapper är upptagna till handel (i det följande
benämnt öppenhetsdirektivet) trädde i kraft 2005. Direktivet syftar till att
säkerställa ett gott investerarskydd genom informationskrav på företag
som har gett ut värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad
marknad (emittenter) och transparens av ägarförhållandena i emittenter.
Detta medför att investerarna har adekvat information vilket möjliggör
välgrundade bedömningar och korrekt prissättning av finansiella
instrument. Direktivet syftar också till att säkerställa marknadens
effektivitet. Öppenhetsdirektivet tillhör de åtgärder som vidtogs för att
skapa en integrerad marknad för finansiella tjänster i EU inom ramen för
den s.k. handlingsplanen för finansiella tjänster. Åtgärderna i
handlingsplanen har i synnerhet syftat till att skapa en harmonisering av
regelverket på de finansiella marknaderna i Europa. Direktivet innehåller
bl.a. krav på att emittenter inom vissa tider ska offentliggöra regelbunden
39
finansiell information (t.ex. årsredovisning och halvårsrapport) samt att
vissa ändringar i rättigheter knutna till de värdepapper som är upptagna
till handel på en reglerad marknad ska offentliggöras. Vidare innehåller
direktivet regler om information till, och behandling av, innehavare av
värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad. Enligt
direktivet gäller s.k. hemlandstillsyn. Det innebär att det för varje företag
som omfattas av reglerna således är ett land inom EES som ska ha
huvudansvaret för tillsynen över att reglerna i direktivet följs, en
hemmedlemsstat. Varje land ska utse en behörig myndighet som ska
ansvara för tillsynen. All information som ska offentliggöras enligt
öppenhetsdirektivet ska också ges in till den behöriga myndigheten.
Eftersom öppenhetsdirektivet är ett s.k. minimidirektiv i vissa delar, står
det länderna inom EES fritt att i dessa delar införa eller behålla mer
långtgående krav än de som följer av direktivet.
Vid genomförandet i svensk rätt av öppenhetsdirektivet gjordes
bedömningen att regleringsnivån i direktivet var väl avvägd (prop.
2006/07:65 s. 87–89). Bara när det var särskilt motiverat skulle strängare
krav införas i svensk rätt. I flera avseenden ansågs det dock finnas skäl
att införa mer långtgående krav för att inte försämra informationsgivningen i förhållande till det som i praktiken gällde enligt självregleringen i form av Näringslivets Börskommittés s.k. flaggningsregler
(Regler rörande offentliggörande vid förvärv och överlåtelse av aktier
m.m.). När öppenhetsdirektivet genomfördes i svensk rätt infördes därför
bl.a. ett ytterligare gränsvärde (90 procent) för anmälan samt
en kortare tidsfrist inom vilken en anmälan om större aktieinnehav ska
göras till Finansinspektionen och emittenten än den som anges i
direktivet (en handelsdag i stället för så snart som möjligt, men senast
fyra handelsdagar efter den dag då anmälningsskyldigheten uppkom).
Öppenhetsdirektivet har genomförts i svensk rätt huvudsakligen genom
lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och lagen
(2007:528) om värdepappersmarknaden (se prop. 2006/07:65 och prop.
2006/07:115). Regeringen har efter bemyndigande i dessa lagar meddelat
föreskrifter för tillämpningen av de lagarna genom förordningen
(2007:375) om handel med finansiella instrument och förordningen
(2007:572) om värdepappersmarknaden. Finansinspektionen har med
stöd av bemyndiganden i de båda förordningarna meddelat föreskrifter
(se t.ex. Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2007:17] om verksamhet
på marknadsplatser).
Öppenhetsdirektivet har tidigare ändrats genom Europaparlamentets
och rådets direktiv 2010/73/EU av den 24 november 2010 om ändring av
direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska offentliggöras när
värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november
2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG,
2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG,
2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG (se prop. 2011/12:129 och
prop. 2011/12:70).
40
4.2
Ändringsdirektivet
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU av den 22 oktober
2013 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar
om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad
marknad (i det följande benämnt ändringsdirektivet) är resultatet av en
planenlig översyn som kommissionen har varit ålagd att göra enligt
öppenhetsdirektivet (artikel 33). Syftet med ändringsdirektivet är att
förtydliga, förstärka och anpassa öppenhetsdirektivet till den utveckling
som har skett på finansmarknaderna sedan det direktivet trädde i kraft.
Bland annat har det nu införts åtgärder för att öka små och medelstora
företags intresse för att ta upp sina värdepapper till handel på en reglerad
marknad, förbättra informationen om ägarstrukturen i emittenter och göra
tillämpningen av öppenhetsdirektivet mer effektiv. Ändringsdirektivet
innebär att reglerna blir föremål för ytterligare harmonisering, vilket
minskar medlemsstaternas möjligheter att kunna behålla eller införa mer
långtgående krav än dem som följer av öppenhetsdirektivet. I vissa fall
innebär ändringsdirektivet också att krav som finns i öppenhetsdirektivet
tas bort helt och hållet.
Genom ändringsdirektivet förhindras länderna inom EES att ställa krav
på ytterligare regelbunden finansiell information utöver årsredovisning
och halvårsrapport annat än i vissa särskilda fall. Kraven får bl.a. inte
utgöra en oproportionerlig börda för emittenterna och det informationskrav som ställs måste vara relevant för investerarna. I fråga om finansiella företag kvarstår dock en oinskränkt rätt att ställa krav på ytterligare
rapportering. Enligt ändringsdirektivet förlängs även tidsfristen för
offentliggörandet av en emittents halvårsrapport från två till tre månader
efter rapportperiodens utgång. Genom ändringsdirektivet har det också
gjorts ändringar när det gäller tillämpningsområdet för reglerna om större
aktieinnehav. De kategorier av finansiella instrument som ska beaktas
vid beräkning av anmälningsskyldigheten har utvidgats i syfte att öka
transparensen när det gäller det ekonomiska intresset i emittenter. Genom
ändringsdirektivet harmoniseras vidare reglerna när det gäller sanktioner
och de behöriga myndigheternas befogenheter. Administrativa sanktioner
ska kunna vidtas inte bara mot en juridisk person som inte fullgör sina
skyldigheter utan också mot medlemmarna i den juridiska personens
ledningsorgan och mot alla andra personer som enligt nationell rätt är
ansvariga för en sådan överträdelse. Vidare ska länderna inom EES se till
att de behöriga myndigheterna har en minimiuppsättning av vissa typer
av sanktioner och åtgärder till sitt förfogande. Det ställs även krav på att
länderna inom EES ska införa befogenheter för de behöriga myndigheterna att vid överträdelse av anmälningsskyldigheten tillfälligt upphäva
de rösträtter som är kopplade till aktierna.
4.3
Kommissionens genomförandeåtgärder
I öppenhetsdirektivet ges kommissionen möjlighet att anta genomförandeåtgärder i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och dele41
gerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget. Genomförandebestämmelser till öppenhetsdirektivet finns i kommissionens direktiv
2007/14/EG av den 8 mars 2007 om tillämpningsföreskrifter för vissa
bestämmelser i direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven
angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till
handel på en reglerad marknad (i det följande benämnt genomförandedirektivet). Genom ändringsdirektivet har vissa krav tagits bort från
genomförandedirektivet och i stället införts i öppenhetsdirektivet.
Detaljerade regler om anmälningsskyldigheten kommer att anges i en
delegerad förordning vad gäller vissa tekniska standarder för tillsyn om
större innehav som kommissionen ska anta. Europeiska värdepappersoch marknadsmyndigheten (Esma) har vidare upprättat en vägledande
förteckning över finansiella instrument som omfattas av anmälningsskyldigheten om större aktieinnehav och ska, regelbundet uppdatera den
med beaktande av den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna.
Enligt öppenhetsdirektivet har Europaparlamentet eller rådet rätt att när
som helst återkalla kommissionens bemyndigande att anta delegerade
akter (artikel 27a). Europaparlamentet och rådet har även rätt att invända
mot de delegerade akter som antagits av kommissionen under en period
på tre månader efter antagandet (artikel 27b).
4.4
Prospektdirektivet
Europaparlamentet och rådet antog i november 2003 Europaparlamentets
och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt
som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas
upp till handel (i det följande benämnt prospektdirektivet). Syftet med
direktivet är bl.a. att säkerställa ett gott investerarskydd och att underlätta
kapitalanskaffning över gränserna inom EU. Reglerna i direktivet bygger
på de regleringsstandarder som redan antagits av internationella
organisationer inom området. Prospektdirektivet har i svensk rätt
genomförts huvudsakligen genom lagen om handel med finansiella
instrument (se prop. 2004/05:158 och SFS 2005:833).
Genom ändringsdirektivet har reglerna om hemmedlemsstat ändrats i
prospektdirektivet (se artikel 1.1 b).
42
5
Hemmedlemsstat
5.1
Gällande rätt
Regler om hemmedlemsstat för bolag vars aktier är upptagna till handel
på en reglerad marknad finns i artikel 2.1 i i öppenhetsdirektivet. Regler
om hemmedlemsstat för emittenter som erbjuder värdepapper till
allmänheten finns i artikel 2.1 m i prospektdirektivet. Vilken stat inom
EES som är emittentens hemmedlemsstat avgör vilka nationella bestämmelser som genomför öppenhetsdirektivet och som ska tillämpas av en
viss emittent samt vilka flaggningsbestämmelser som är tillämpliga i
fråga om en specifik aktie. Den stat som är emittentens hemmedlemsstat
har även ansvar för att utöva tillsyn i enlighet med öppenhetsdirektivets
bestämmelser.
Reglerna om hemmedlemsstat i öppenhetsdirektivet har genomförts i
1 kap. 7–9 §§ lagen om värdepappersmarknaden, förkortad LVM, och
reglerna om hemmedlemsstat i prospektdirektivet har genomförts i 2 kap.
37–39 §§ lagen om handel med finansiella instrument, förkortad LHF.
5.2
Nya regler i ändringsdirektivet
Genom ändringsdirektivet har definitionerna av termen hemmedlemsstat
ändrats i såväl öppenhetsdirektivet som prospektdirektivet. Ändringarna
innebär att den tidigare hänvisningen till prospektdirektivet i fråga om
hemmedlemsstat för emittenter som har sitt säte utanför EES som
emitterat aktier eller skuldebrev med ett nominellt värde som understiger
1 000 euro per styck tas bort (artikel 1.1 ii i i ändringsdirektivet). I stället
anges det i öppenhetsdirektivet att en sådan emittent ska välja
hemmedlemsstat. Ändringarna i öppenhetsdirektivet gör det även möjligt
för emittenter som enligt direktiven ska välja hemmedlemsstat att ändra
detta val i det fall emittentens överlåtbara värdepapper inte längre är upptagna till handel på en reglerad marknad i den stat som emittenten ursprungligen valt som hemmedlemsstat (artikel 1.1 iii i ändringsdirektivet). Ändringarna innebär vidare att det inte längre är möjligt för en
emittent att undvika tillsyn genom att avstå från att välja hemmedlemsstat (artikel 1.1 ii iii i ändringsdirektivet). Därutöver införs krav på
offentliggörande av val av hemmedlemsstat samt krav på att anmäla valet
till berörda behöriga myndigheter (artikel 1.1 ii iv i ändringsdirektivet).
Förfarandet för val av hemmedlemsstat fanns tidigare reglerat i artikel 2 i
kommissionens genomförandedirektiv. Den artikeln tas nu bort (artikel 3.1 i ändringsdirektivet).
Ändringarna i prospektdirektivet innebär att ett val av ny hemmedlemsstat utformas i enlighet med öppenhetsdirektivet (artikel 2 iii andra
strecksatsen i ändringsdirektivet). På detta sätt samordnas reglerna om
sådana emittenters val av hemmedlemsstat i öppenhetsdirektivet med
prospektdirektivet i tillämpliga delar. Avsikten är att definitionerna av
termen hemmedlemsstat i öppenhetsdirektivet och prospektdirektivet i
tillämpliga delar ska vara samstämmiga även med de nu aktuella
förändringarna (se skäl 22 till ändringsdirektivet).
5.3
Val av hemmedlemsstat för utgivare med säte
utanför EES samt byte av hemmedlemsstat
Regeringens förslag: En utgivare av aktier eller vissa skuldebrev som
har ett nominellt värde som understiger motsvarande 1 000 euro per
styck och som inte har säte i en stat inom EES, ska kunna välja
Sverige som hemmedlemsstat om de överlåtbara värdepapperen är
upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige.
43
Sverige ska upphöra att vara hemmedlemsstat för en utgivare som
har valt att Sverige ska vara hemmedlemsstat, om de överlåtbara
värdepapperen inte längre är upptagna till handel på en reglerad
marknad i Sverige och utgivaren väljer en annan hemmedlemsstat.
44
Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.
I utredningens förslag ersätts termen utgivare med termen emittent.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot
det.
Skälen för regeringens förslag: Definitionerna av hemmedlemsstat i
öppenhetsdirektivet och i prospektdirektivet innehåller inte bara regler
om hemmedlemsstat för den som har sitt säte inom EES utan även för
den som har sitt säte i en stat utanför EES (artikel 2.1 i respektive
artikel 2.1 m). I förevarande avsnitt behandlas de ändringar som genom
ändringsdirektivet har gjorts av definitionerna av hemmedlemsstat i de
nämnda direktiven när de gäller den som har sitt säte i en stat utanför
EES (artiklarna 1.1 och 2 i ändringsdirektivet). Enligt den ursprungliga
lydelsen av artikel 2.1 i i öppenhetsdirektivet är hemmedlemsstaten för
utgivare av aktier eller skuldebrev vars nominella belopp understiger
1 000 euro och som har säte utanför EES densamma som avses i artikel 2.1 m iii i prospektdirektivet för emittenter av andra värdepapper än
aktier eller skuldebrev med ett nominellt värde understigande 1 000 euro
per styck. Valet ska gälla i minst tre år, om inte emittentens värdepapper
upphör att vara upptagna till handel på någon reglerad marknad inom
EES.
Genom ändringsdirektivet har definitionen av hemmedlemsstat i artikel 2.1 i i öppenhetsdirektivet ändrats på så sätt att utgivare av aktier eller
skuldebrev vars nominella värde understiger 1 000 euro per styck och
som har säte utanför EES ska välja en hemmedlemsstat bland de medlemsstater där emittentens värdepapper är upptagna till handel på en
reglerad marknad (se artikel 1.1 a ii i ändringsdirektivet). Vidare har det
införts en möjlighet för sådana emittenter som redan enligt de ursprungliga reglerna i öppenhetsdirektivet ska välja hemmedlemsstat (emittenter
av icke-aktierelaterade finansiella instrument med ett nominellt värde
som uppgår till minst 1 000 euro per styck) att ändra detta val tidigare än
efter tre år, i det fall emittentens värdepapper inte längre är upptagna till
handel på en reglerad marknad i den stat som emittenten ursprungligen
har valt som hemmedlemsstat. En emittent ska även kunna ändra valet av
hemmedlemsstat tidigare om emittentens aktier eller skuldebrev vars
nominella värde understiger 1 000 euro per styck inom treårsperioden tas
upp till handel på en reglerad marknad inom EES. Emittenten får välja en
ny hemmedlemsstat bland de värdmedlemsstater där emittentens värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. Fram till dess att
emittenten har gjort ett nytt val och anmält det på det sätt som direktivet
föreskriver, ska den medlemsstat som emittenten ursprungligen har valt
vara hemmedlemsstat. Enligt skälen till ändringsdirektivet ändras definitionen för att förtydliga och förenkla fastställandet av hemmedlemsstat
för emittenter som inte har sitt säte i en stat inom EES (se skäl 19).
Artikel 2.1 i i öppenhetsdirektivet har i svensk rätt genomförts i 4 kap.
1 och 22 §§ LHF samt 1 kap. 5–7 §§ i den numera upphäva lagen
(1992:543) om börs- och clearingverksamhet, i här relevanta delar ersatt
av 1 kap. 7–9 §§ LVM. I definitionen av hemmedlemsstat i 1 kap. 7–9 §§
LVM anges endast när Sverige är hemmedlemsstat. Bestämmelserna
klargör således inte vilken stat som är hemmedlemsstat för en utgivare i
de fall Sverige inte är hemmedlemsstat. Enligt 1 kap. 7 § LVM är
Sverige hemmedlemsstat för en utgivare som har sitt säte i Sverige om
utgivaren är ett aktiebolag som har gett ut aktier eller skuldebrev med ett
nominellt värde som understiger ett belopp som motsvarar 1 000 euro
som är upptagna till handel på en reglerad marknad. Med skuldebrev
avses i detta sammanhang sådana överlåtbara värdepapper som avses i
18 kap. 2 § första stycket LVM, dvs. obligationer och andra överlåtbara
skuldförbindelser med undantag för sådana som om de konverteras eller
om de rättigheter som de medför utövas, ger rätt att förvärva aktier eller
finansiella instrument som kan jämställas med aktier, eller utgörs av
penningmarknadsinstrument med kortare löptid än ett år. Enligt 1 kap.
8 § LVM är Sverige även hemmedlemsstat för en utgivare med säte
utanför EES, om utgivaren gett ut aktier eller skuldebrev som har ett
nominellt värde understigande motsvarande 1 000 euro, om Sverige är
hemmedlemsstat enligt 2 kap. 39 § LHF.
Med anledning av ändringsdirektivet bör bestämmelsen i 1 kap. 8 §
LVM ändras så att det anges att en sådan utgivare som omfattas av
paragrafens tillämpningsområde ska välja hemmedlemsstat enligt den
lagen. Hemmedlemsstat följer därmed inte längre av 2 kap. 39 § LHF.
Det bör vidare anges i paragrafen att valet av hemmedlemsstat kan
ändras i det fall utgivarens överlåtbara värdepapper inte längre är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige. Ändringarna gör det
möjligt för utgivare med säte utanför EES att både välja Sverige som ny
hemmedlemsstat, och ändra valet av Sverige som hemmedlemsstat, i det
fall förutsättningarna för ett sådant ändrat val är uppfyllda. Den nya
definitionen av emittent i öppenhetsdirektivet kräver inte någon lagstiftningsåtgärd. Termen utgivare bör därför inte ändras i 1 kap. 8 § (se
avsnitt 7.8).
Som följd av ändringen i öppenhetsdirektivet av definitionen av
hemmedlemsstat för emittenter av aktier som inte har sitt säte i en stat
inom EES bör även tillämpningsområdet för flaggningsreglerna i LHF
anpassas i fråga om aktier som har getts ut av ett aktiebolag som har sitt
säte utanför EES. Det bör därför anges i 4 kap. 22 § LHF att 4 kap. 3–18,
20 och 21 §§ den lagen ska tillämpas i fråga om aktier som har getts ut
av aktiebolag som inte har sitt säte i en stat inom EES, om Sverige är
hemmedlemsstat enligt 1 kap. 8 § LVM.
Enligt 1 kap. 9 § LVM är Sverige hemmedlemsstat för emittenter av
andra värdepapper än aktier och skuldebrev vars nominella belopp understiger motsvarande 1 000 euro per styck, om emittenten väljer att Sverige
ska vara hemmedlemsstat. En emittent får välja att Sverige ska vara
hemmedlemsstat bara om emittenten har sitt säte i Sverige eller om
emittentens värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i
Sverige. Om emittenten har valt Sverige som hemmedlemsstat får valet
ändras tidigast efter tre år, om inte emittentens värdepapper inte längre är
upptagna till handel på någon reglerad marknad inom EES. Även denna
bestämmelse bör ändras så att det blir möjligt för en emittent som har
valt Sverige som hemmedlemsstat att ändra sitt val tidigare än efter tre
45
år, i det fall emittentens värdepapper inte längre är upptagna till handel
på en reglerad marknad i Sverige.
5.4
Hemmedlemsstat i det fall en emittent inte
väljer hemmedlemsstat
Regeringens förslag: Sverige ska vara hemmedlemsstat för en
emittent vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en
reglerad marknad i Sverige och som enligt öppenhetsdirektivet ska
välja hemmedlemsstat, om emittenten inom tre månader från den
26 november 2015, eller från den dag emittentens överlåtbara värdepapper först togs upp till handel, inte valt att någon annan stat inom
EES ska vara hemmedlemsstat.
Det nuvarande kravet på att överlåtbara värdepapper som getts ut eller
utfärdats av någon som ska välja hemmedlemsstat enligt öppenhetsdirektivet inte får tas upp till handel på en reglerad marknad i Sverige
förrän emittenten har valt hemmedlemsstat tas bort.
46
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot
det.
Skälen för regeringens förslag: Genom ändringsdirektivet har det
införts nya regler i öppenhetsdirektivet om det som ska gälla om en
emittent som ska välja hemmedlemsstat låter bli att göra ett sådant val
(se artikel 1.1 ii iii i ändringsdirektivet). Hemmedlemsstaten för en
emittent som inte väljer hemmedlemsstat inom tre månader från den dag
då emittentens värdepapper för första gången tags upp till handel på en
reglerad marknad ska vara den stat inom EES där emittentens värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (artikel 2.1 iii tredje
stycket i öppenhetsdirektivet). Om värdepapperen tagits upp till handel på
reglerade marknader belägna i eller verksamma inom fler än en stat, ska
samtliga dessa länder vara emittentens hemmedlemsstater till dess att
emittenten har valt en enda hemmedlemsstat och offentliggjort sitt val.
För emittenter vars överlåtbara värdepapper redan är upptagna till handel
på en reglerad marknad och som inte har gjort något val av
hemmedlemsstat, inleds tremånadersperioden den 27 november 2015
(artikel 2.1 iii fjärde stycket i öppenhetsdirektivet). För de emittenter som
har gjort ett val innan denna tidpunkt finns ett undantag (artikel 2.1 iii
femte stycket i öppenhetsdirektivet), se avsnitt 5.5.
Skälet till dessa ändringar i definitionen av hemmedlemsstat är att
emittenter som har sitt säte utanför EES och emittenter av skuldebrev
vars nominella värde överstiger motsvarande 1 000 euro per styck, tidigare har kunnat undvika tillsyn genom att inte välja en hemmedlemsstat.
Genom ändringarna i definitionen pekas en medlemsstat ut som hemmedlemsstat för emittenter som inte har valt hemmedlemsstat. Om
emittentens värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i
fler än en medlemsstat kommer alla dessa medlemsstater att bli hemmedlemsstater till dess att ett val gjorts. De behöriga myndigheterna i dessa
medlemsstater kommer då alla att ha befogenheter att utöva tillsyn över
emittenten i fråga. Avsikten med detta är att skapa incitament för emittenten att välja hemmedlemsstat (se skäl 20 till ändringsdirektivet).
Några motsvarande regler har det tidigare inte funnits i öppenhetsdirektivet. Vid genomförandet av det direktivet i svensk rätt infördes
dock ett krav på att en emittent som ska välja en stat inom EES som
hemmedlemsstat måste ha gjort ett sådant val innan emittentens värdepapper får tas upp till handel på en reglerad marknad i Sverige (se prop.
2006/07:65 s. 98–100). Kravet är infört i 13 kap. 4 § LVM.
Ändringarna i definitionen av hemmedlemsstat i öppenhetsdirektivet
bör genomföras i svensk rätt på så sätt att motsvarande ändringar och
tillägg görs i bestämmelserna om hemmedlemsstat i 1 kap. LVM. I
bestämmelserna bör det anges när Sverige ska vara hemmedlemsstat för
emittenter som enligt öppenhetsdirektivet ska välja hemmedlemsstat men
som inte gör ett sådant val. Det nuvarande kravet i 13 kap. 4 § LVM på
att en emittent som ska välja en stat inom EES som hemmedlemsstat
måste ha gjort ett sådant val innan emittentens värdepapper får tas upp
till handel på en reglerad marknad i Sverige bör tas bort, då den ändrade
definitionen av hemmedlemsstat i öppenhetsdirektivet innebär att det,
med undantag för de tre månader som en emittent som ska välja
hemmedlemsstat har på sig att göra detta val, inte kan uppstå någon
situation där en emittent saknar hemmedlemsstat.
5.5
Offentliggörande av och meddelande till
behöriga myndigheter om val av
hemmedlemsstat
Regeringens förslag: En emittent ska offentliggöra valet av hemmedlemsstat och anmäla valet till berörda behöriga myndigheter.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot
det.
Skälen för regeringens förslag: Genom ändringsdirektivet har det
införts en skyldighet i öppenhetsdirektivet för emittenter att offentliggöra
valet av hemmedlemsstat och meddela valet till behöriga myndigheter
(artikel 2.1 i iii andra stycket i öppenhetsdirektivet, se artikel 1.1 ii iv i
ändringsdirektivet). Valet ska offentliggöras i enlighet med bestämmelserna i artikel 20 (språk) och artikel 21 (offentliggörande) i direktivet,
dvs. på samma sätt som gäller för annan obligatorisk information. Dessa
krav motsvarar i huvudsak det som tidigare har gällt enligt i artikel 2 i
genomförandedirektivet, som nu har tagits bort (artikel 3.1 i ändringsdirektivet). Emittenten ska dessutom anmäla sitt val till den behöriga
myndigheten i den medlemsstat där emittenten har sitt säte (i tillämpliga
fall), den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och de behöriga
myndigheterna i alla värdmedlemsstater.
Emittenter som valt hemmedlemsstat före den 27 november 2015 och
underrättat de behöriga myndigheterna om det valet, undantas från kravet
på att offentliggöra valet av hemmedlemsstat (artikel 2.1 iii femte stycket
i öppenhetsdirektivet, se artikel 1.1 ii iv i ändringsdirektivet). Emittenter
47
vars värdepapper redan är upptagna till handel på en reglerad marknad
inom EES och som redan valt hemmedlemsstat behöver därmed inte
offentliggöra något nytt val. För övriga emittenter ska ett val göras och
offentliggöras inom en tremånadersperiod som inleds den 27 november
2015 (artikel 2.1 iii fjärde stycket i öppenhetsdirektivet, se artikel
1.1 ii iv i ändringsdirektivet). Emittenterna ska således ha meddelat
berörda behöriga myndigheter om valet av hemmedlemsstat och offentliggjort valet senast den 26 februari 2016. Om emittenten inte har gjort
detta senast den dagen ska de nya bestämmelserna om vilken medlemsstat som ska vara hemmedlemsstat för en emittent som inte har valt
hemmedlemsstat tillämpas (se avsnitt 5.4).
De nya reglerna i öppenhetsdirektivet bör genomföras i svensk rätt i
bestämmelser i LVM. Det nuvarande bemyndigandet i 1 kap. 16 § LVM
för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur en emittent ska offentliggöra valet av hemmedlemsstat bör därför tas bort.
5.6
Hemmedlemsstat enligt prospektdirektivet
Regeringens förslag: Bestämmelserna om hemmedlemsstat i lagen
om handel med finansiella instrument anpassas till de nya reglerna i
öppenhetsdirektivet om val av ny hemmedlemsstat.
48
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot
det.
Skälen för regeringens förslag: Genom ändringsdirektivet har det
även gjorts en ändring i definitionen av hemmedlemsstat i prospektdirektivet (artikel 2.1 m i prospektdirektivet, se artikel 2 i ändringsdirektivet). Ändringen innebär att ett val av ny hemmedlemsstat enligt öppenhetsdirektivet som görs av emittenter som inte har säte i en stat inom
EES och som emitterar aktier eller skuldebrev med ett nominellt värde
som understiger 1 000 euro per styck även ska gälla enligt prospektdirektivet. Genom denna ändring samordnas valet av hemmedlemsstat för
emittenter som har sitt säte utanför EES enligt öppenhetsdirektivet med
prospektdirektivet i tillämpliga delar. Avsikten är, liksom tidigare, att
definitionerna av hemmedlemsstat enligt de båda direktiven ska vara
samstämmiga. När det gäller enskilda emissioner av skuldebrev med ett
nominellt värde som uppgår till minst 1 000 euro per styck kan en
emittent dock välja en annan hemmedlemsstat enligt prospektdirektivet
än enligt öppenhetsdirektivet.
Reglerna om hemmedlemsstat i prospektdirektivet har genomförts i
svensk rätt i 2 kap. 37–39 §§ LHF.
Enligt 2 kap. 39 § är Sverige hemmedlemsstat för emittenter av aktier
eller skuldebrev med ett nominellt värde som understiger motsvarande
1 000 euro per styck och som inte har säte inom EES, om det är i Sverige
som emittentens överlåtbara värdepapper kommer att erbjudas till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad för första
gången. Den ändring i prospektdirektivet som har gjorts i ändringsdirektivet bör genomföras på så sätt att bestämmelserna i 2 kap. 39 § LHF
anpassas så att det framgår att Sverige inte längre ska vara hemmedlemsstat för en sådan emittent om ett nytt val gjorts i enlighet med förutsättningarna i LVM, dvs. om emittentens överlåtbara värdepapper inte längre
är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige. Det bör också
anges att Sverige ska vara hemmedlemsstat för en emittent som väljer
Sverige som ny hemmedlemsstat i enlighet med förutsättningarna i
LVM.
I fråga om emittenter av icke-aktierelaterade överlåtbara värdepapper
som har ett nominellt värde som uppgår till minst 1 000 euro per styck,
väljs hemmedlemsstat i fråga om en specifik emission av ett värdepapper
(se artikel 2.1 m ii i prospektdirektivet samt 2 kap. 38 § LHF).
I ändringsdirektivet har det inte gjorts någon ändring i definitionen av
hemmedlemsstat i prospektdirektivet i detta avseende. Definitionen bedöms därför inte utgöra något hinder för ett val av ny hemmedlemsstat
enligt öppenhetsdirektivet som görs av emittenter av icke-aktierelaterade
överlåtbara värdepapper som har ett nominellt värde som vart och ett
motsvarar minst 1 000 euro.
6
Regelbunden finansiell information
6.1
Gällande rätt
Regler om krav på offentliggörande av regelbunden finansiell information
inom vissa tidsfrister finns i artiklarna 4–8 i öppenhetsdirektivet. Kraven
gäller för företag som har gett ut värdepapper som är upptagna till handel
på en reglerad marknad (emittenter). I svensk rätt har dessa regler
genomförts i 16 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
förkortad LVM.
Detta innebär att emittenter är skyldiga att regelbundet offentliggöra
information i form av årsredovisningar och, i förekommande fall,
koncernredovisningar, halvårsrapporter och delårsredogörelser (16 kap. 4–
6 §§ LVM). Emittenter som enligt nationell rätt eller enligt reglerna på den
reglerade marknaden eller på eget initiativ offentliggör kvartalsrapporter är
undantagna från kravet att offentliggöra delårsredogörelse (16 kap. 7 §).
Halvårsrapporten ska offentliggöras så snart som möjligt, men senast två
månader efter rapportperiodens utgång (16 kap. 5 §). Års- och koncernredovisning ska offentliggöras så snart som möjligt, men senast fyra
månader efter rapportperiodens utgång (16 kap. 4 §). Information som
offentliggörs ska samtidigt lämnas till Finansinspektionen (17 kap. 3 §).
Inspektionen ska se till att det finns en lagringsfunktion där information
som lämnas till myndigheten lagras elektroniskt (17 kap. 4 §).
6.2
Nya regler i öppenhetsdirektivet
Genom de ändringar i öppenhetsdirektivet som har gjorts genom
ändringsdirektivet får länderna inom EES inte ställa krav på ytterligare
regelbunden finansiell information utöver årsredovisning och halvårs-
49
rapport annat än i vissa särskilda fall (artikel 1.2 i ändringsdirektivet).
Kraven får bl.a. inte utgöra en oproportionerlig börda för emittenterna
och det informationskrav som ställs måste vara relevant för investerarna.
I fråga om emittenter som är finansiella företag kvarstår dock en
oinskränkt rätt att ställa krav på ytterligare rapportering (artikel 1.2 b).
Enligt ändringsdirektivet har tidsfristen för offentliggörandet av en
emittents halvårsrapport förlängts från två till tre månader efter
rapportperiodens utgång (artikel 1.4). Även perioden som års- och
koncernredovisning samt halvårsrapport ska hållas tillgänglig för
allmänheten har förlängts från minst fem till minst tio år (artikel 1.3 a
respektive 1.4). Genom ändringsdirektivet införs också ett nytt krav på
enhetligt elektroniskt format för årsredovisningar fr.o.m 1 januari 2020,
under förutsättning att Esma har genomfört en kostnads- och intäktsanalys
(artikel 1.3 b). Vidare har två nya undantag införts från reglerna i
öppenhetsdirektivet om att offentliggöra regelbunden finansiell information som gäller för Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF)
samt för andra mekanismer som har upprättats i syfte att upprätthålla
finansiell stabilitet i Europeiska monetära unionen (artikel 1.6 a).
Genom ändringsdirektivet har det införts ett nytt krav på att utgivare av
aktier som bedriver verksamhet inom utvinningsindustrin eller avverkning av naturskog ska offentliggöra en årlig rapport om betalningar till
myndigheter (artikel 1.5).
6.3
Kvartalsvis rapportering
6.3.1
Delårsrapportering enligt ändringsdirektivet
Som framgår ovan ändras öppenhetsdirektivet på så sätt att det
nuvarande kravet på att en emittent av aktier ska offentliggöra en
delårsredogörelse alternativt kvartalsrapport tas bort. Medlemsstaternas
möjlighet att införa nationella krav på kvartalsvis rapportering begränsas
dessutom. Genom ändringsdirektivet har det införts en den ny artikel
3.1a i öppenhetsdirektivet som anger att en hemmedlemsstat endast får
ålägga en emittent att offentliggöra kompletterande regelbunden
finansiell information oftare än på års- och halvårsbasis, om följande
villkor är uppfyllda:
 Den kompletterande finansiella informationen utgör inte en
oproportionell finansiell börda i den berörda medlemsstaten, särskilt
för små och medelstora emittenter.
 Innehållet i den kompletterande regelbundna finansiella informationen som krävs måste stå i proportion till de faktorer som bidrar till
investerarnas investeringsbeslut i den berörda medlemsstaten.
50
Innan beslut om kompletterande finansiell information fattas ska en
medlemsstat göra en bedömning av huruvida det ytterligare kravet kan
leda till överdriven fokusering på emittenternas kortsiktiga resultat och
huruvida kravet kan ha en negativ inverkan på små och medelstora
företags tillträde till reglerade marknader. Dessa hänsyn behöver dock
inte tas vid krav på kompletterande finansiell information av emittenter
som är finansiella företag.
6.3.2
Bestämmelser om delårsrapport i börsernas
regelverk
Enligt de regelverk för emittenter som tillämpas av Nasdaq OMX och
Nordic Growth Market, NGM, ska emittenter av aktier som är upptagna
till handel på en reglerad marknad som börserna driver offentliggöra
finansiell information kvartalsvis. De båda börsernas noteringsavtal
skiljer sig åt såvitt avser kravet på innehåll i den kvartalsvisa
rapporteringen.
Enligt det regelverk som gäller för emittenter av aktier ska bolag med
primärnotering på Nasdaq OMX Stockholm offentliggöra bokslutskommuniké samt delårsrapporter kvartalsvis (punkt 3.2.1, Nasdaq OMX,
Regelverk för emittenter Nasdaq OMX Stockholm 1 januari 2015).
Rapporterna ska offentliggöras senast inom två månader från utgången
av rapportperioden (punkt 3.2.2). Enligt regelverket ska bokslutskommunikén och halvårsrapporten minst innehålla den information som
framgår av den internationella redovisningsstandard som gäller för
delårsrapportering (IAS 34 Delårsrapportering). Detta gällde tidigare
även rapporterna för första och tredje kvartalen. Från och med 2014 har
dock det kravet slopats. I stället gäller att rapporterna för första och tredje
kvartalet minst ska innehålla den information som framgår av 16 kap. 6 §
LVM, dvs. motsvarande krav som ställs på innehållet i en delårsredogörelse (punkt 3.2.3).
Enligt gällande regelverk för emittenter av aktier som är upptagna till
handel på NGM Equity1 ska en bokslutskommuniké offentliggöras
årligen och delårsrapporter kvartalsvis (punkt 4.2.1, NGM Regler för
bolag vars aktier är upptagna till handel på NGM Equity gällande från
och med den 1 juli 2014). Bokslutskommunikén och delårsrapporterna ska
offentliggöras senast inom två månader från utgången av rapportperioden
(punkt 4.2.2). Bokslutskommunikén och delårsrapporterna ska minst
innehålla den information som framgår av IAS 34 Delårsrapportering
(punkt 4.2.3).
6.3.3
Delårsrapportering utanför Sverige
Öppenhetsdirektivets krav på kvartalsvis rapportering för emittenter av
aktier har genomförts på olika sätt inom EES, när det gäller krav på
innehåll, tidsfrister och vilka emittenter som omfattas. Som utredningen
närmare redovisar har de flesta medlemsstater valt att liksom Sverige
lägga sig i linje med öppenhetsdirektivets krav och införa en valmöjlighet för emittenter av aktier att offentliggöra en delårsredogörelse
eller en kvartalsrapport (SOU 2014:70 s. 168 f.). Även när det gäller
innehållet i delårsredogörelsen har medlemsstaterna generellt sett valt att
lägga sig på direktivets nivå. Ett fåtal medlemsstater, Bulgarien,
Grekland, Litauen, Lettland och Rumänien, har i dag krav på
kvartalsrapport.
1
51
Även beträffande tidsfristerna för att offentliggöra delårsredogörelse
eller kvartalsrapport konstaterar utredningen att medlemsstaterna i
princip valt att lägga sig på direktivets nivå, dvs. att delårsredogörelsen
ska läggas fram under en period mellan tio veckor efter början och sex
veckor före slutet av det relevanta halvåret. Andra har tillämpat samma
tidsintervaller som gäller för delårsredogörelsen.
Regler om kvartalsvis rapportering i länder utanför EES varierar. I en
extern konsultrapport som tagits fram på kommissionens uppdrag har en
genomgång av de nationella värdepappersregelverk som motsvarar
öppenhetsdirektivets bestämmelser i några länder utanför EES (Kina,
USA, Hongkong, Indien, Japan och Schweiz) genomförts (Transparency
Directive Assessment Report, Prepared for the European Commission
Internal Market and Services DG Final Report, Mazars. December 2009).
Där konstateras att alla dessa länder utom Schweiz har krav på kvartalsvis rapportering som innehåller kvantitativ information. I Hongkong och
USA omfattar kravet även emittenter av skuldebrev.
6.3.4
Kravet i lag på delårsredogörelse eller
kvartalsrapport för räkenskapsårets första och
tredje kvartal tas bort
Regeringens förslag: Kravet i lagen om värdepappersmarknaden på
att en emittent ska offentliggöra delårsredogörelse eller
kvartalsrapport för räkenskapsårets första och tredje kvartal tas bort.
Regeringens bedömning: Ett differentierat regelverk som innebär
krav på kvartalsvis rapportering för vissa emittenter av aktier bör inte
införas.
52
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och
bedömningen eller har inget att invända mot dem. Riksbanken,
Konsumentverket och Statistiska centralbyrån (SCB) motsätter sig att
kravet på kvartalsvis finansiell rapportering tas bort. Riksbanken anser att
kravet bör vara kvar för att säkerställa att det finns god tillgång till
information på värdepappersmarknaden. Ett avskaffat krav kan komma
att leda till en minskad marknadseffektivitet, sämre genomlysning av
värdepappersmarknaden och ett försämrat förtroende för densamma. I
förlängningen kan detta leda till negativa effekter för den finansiella
stabiliteten. Det finns vidare en risk att börserna, som är vinstdrivande,
tar bort krav på kvartalsvis rapportering i sina noteringsavtal av
konkurrensskäl. Riksbanken anser vidare att kravet främst bör kvarstå för
finansiella företag på grund av dess starka koppling till finansiell
stabilitet och att den riskrelaterade information som sådana företag
lämnar endast bör ses som ett komplement till övrig kvartalsvis lämnad
information. Konsumentverket anser att konsumentskyddet försämras vid
frånvaro av kvartalsrapporter. SCB anser att förslaget kan ge en negativ
påverkan på möjligheten att samla in räkenskapsdata på kvartalsbasis
från de största företagen i Sverige bl.a. för BNP-uträkningar.
Tillväxtverket menar att ett krav på kvartalsvis rapportering kan ha en
negativ inverkan på små och medelstora företags tillträde till reglerade
marknader och att de administrativa kostnaderna för dessa företag blir
lägre med utredningens förslag. FAR anser att det är förenat med många
fördelar om marknaden är föremål för självreglering och om de
administrativa bördorna för företagen hålls ned samt att Sverige inte
ställer högre krav än vad direktivet gör i detta avseende och tillstyrker
därför förslaget. Finansinspektionen gör bedömningen att det i dag
gällande kravet på kvartalsvis rapportering inte kan anses förenligt med
ändringsdirektivet. Såväl Svenska Fondhandlarföreningen som
Ekobrottsmyndigheten anser att effekterna av ett genomförande bör följas
upp och utvärderas.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Regelbunden finansiell information enligt öppenhetsdirektivet och
gällande bestämmelser i Sverige
Enligt den ursprungliga lydelsen av artikel 6.1 i öppenhetsdirektivet ska
emittenter vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad
offentliggöra en redogörelse under räkenskapsårets första halvår och
ytterligare en sådan redogörelse under det andra halvåret. Redogörelsen
ska offentliggöras under en period mellan tio veckor efter början och sex
veckor före slutet av det relevanta halvåret. Delårsredogörelsen ska
innehålla en förklaring till alla väsentliga händelser och transaktioner som
har ägt rum under den perioden och deras inverkan på emittentens och dess
kontrollerade företags finansiella ställning. Redogörelsen ska även
innehålla en allmän beskrivning av emittentens och dess kontrollerade
företags finansiella ställning och resultat under den relevanta perioden.
Enligt den ursprungliga lydelsen av artikel 6.2 behöver en emittent som
enligt nationell lagstiftning, reglerna på den reglerade marknaden eller på
eget initiativ offentliggör kvartalsrapport inte offentliggöra någon
delårsredogörelse.
Genom ändringsdirektivet har artikel 6 ersatts och kravet på kvartalsvis
rapportering i öppenhetsdirektivet tagits bort (se artikel 1.5 i ändringsdirektivet). I skälen till ändringsdirektivet hänvisas till kommissionens
rapport om tillämpningen av öppenhetsdirektivet samt kommissionens
meddelande med åtgärder för att stimulera tillväxten och förtroendet för
den inre marknaden där det konstateras att den administrativa bördan för
små och medelstora emittenter bör lättas (se skäl 4). Skyldigheten att
offentliggöra delårsredogörelser eller kvartalsrapporter bedöms utgöra en
betydande börda som inte bidrar till investerarskyddet. Enligt skälen
uppmuntrar dessutom skyldigheten att offentliggöra delårsredogörelser
eller kvartalsrapporter till kortsiktiga investeringsstrategier. Ett syfte med
att ta bort kravet på att rapportera kvartalsvis är att ge investerare ett
incitament för att anlägga ett mer långsiktigt synsätt (se skäl 4).
Genom ändringsdirektivet begränsas medlemsstaternas utrymme för att
ställa upp krav på att en finansiell rapportering ska ske oftare än
halvårsvis. En hemmedlemsstat får nämligen ställa strängare krav på
emittenter än de som anges i öppenhetsdirektivet endast om vissa villkor
är uppfyllda (se artikel 3.1 och 3.1a).
Reglerna i öppenhetsdirektivets har i svensk rätt genomförts i 16 kap.
LVM. Enligt gällande rätt ska emittenter av aktier, utöver årsredovisning
53
och halvårsredogörelse, offentliggöra en delårsredogörelse under
räkenskapsårets första och andra halvår (16 kap. 6 § LVM).
Delårsredogörelsen ska innehålla en redogörelse för väsentliga händelser
och transaktioner under perioden samt en allmän redogörelse för
emittentens ställning och resultat. Det finns inte något generellt gällande
krav på emittenter att sifferupplysningar ska lämnas i en delårsredogörelse (se prop. 2006/07:65 s. 344).
Enligt utredningen offentliggör merparten av de emittenter av aktier
som har Sverige som hemmedlemsstat i praktiken en mer ingående
kvartalsrapport enligt 16 kap. 7 § LVM i stället för en delårsredogörelse.
Detta gäller även efter det att Nasdaq OMX i och med noteringsavtalet
för 2014 lättat på kravet på delårsrapporterna för det första och tredje
kvartalen. I stället för att upprättas i enlighet med redovisningsstandarden
IAS 34 Delårsrapportering krävs det enligt Nasdaq OMX:s noteringsavtal numera en delårsredogörelse med visst, kvalificerat, innehåll. Detta
krav är alltjämt förhållandevis omfattande och överstiger med marginal
de krav som enligt gällande rätt gäller för en delårsredogörelse. Det kan
tilläggas att Nordic Growth Markets noteringsavtal dock innehåller ett
krav på kvartalsrapport.
Ett bortaget krav på kvartalsvis rapportering för de första och tredje
kvartalen
Det borttagna kravet i öppenhetsdirektivet på delårsredogörelse för det
första och tredje kvartalen aktualiserar frågan om det nuvarande kravet i
LVM på emittenter av aktier som har Sverige som hemmedlemsstat att
offentliggöra delårsredogörelse eller kvartalsrapport kan och bör behållas
i sin nuvarande form, eller om detta bör ändras eller tas bort.
Utredningen föreslår att kravet i lag på kvartalsvis rapportering för de
första och tredje kvartalen ska tas bort. Flertalet remissinstanser
tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot det. Ett
fåtal remissinstanser motsätter sig dock utredningens förslag i denna del.
Som Riksbanken lyfter fram bidrar en transparent värdepappersmarknad till investerarskyddet och förtroendet för finansmarknaden. Ett
mindre frekvent offentliggörande av regelbunden finansiell information
riskerar att resultera i en minskad genomlysning av den svenska
värdepappersmarknaden.
Det primära syftet med reglerna om regelbunden finansiell rapportering i företag vars värdepapper är föremål för handel på värdepappersmarknaden är just att tillgodose investerares och andra marknadsaktörers
behov av finansiell information och underlag för att fatta investeringsbeslut. Priser som baseras på en så fullständig och rättvis tillgång på
information som möjligt främjar handeln och likviditeten, vilket i sin tur
är till gagn för både investerare och de företag som använder värdepappersmarknaden som källa till finansiering. Ett regelverk som säkerställer
en god tillgång på finansiell information underlättar därmed en effektiv
prisbildning och investerarnas förtroende för marknaden. I slutändan
gynnas samhällsekonomin i stort av en effektiv och rationell fördelning
av kapital på kapitalmarknaden. På motsvarande sätt kan skev och
ofullständig tillgång till information om de företag vars värdepapper är
föremål för handel på marknaden leda till att investerares förtroende för
54
prisbildningen minskar och att såväl likviditet som marknadseffektivitet
påverkas negativt.
Enligt regeringens uppfattning är det i regel rimligt med tätare
rapportering än halvårsvis för många emittenter av aktier. Det är dock
inte detsamma som att ett krav för samtliga emittenter att de ska
offentliggöra en delårsrapport för räkenskapsårets första och tredje
kvartal bör ställas upp i lag. Informationskrav som anges i lag skapar
mindre flexibilitet och begränsar börsernas möjlighet att anpassa sitt
erbjudande till de investerare och emittenter som de reglerade
marknaderna främst vänder sig till. Krav bör därför ställas upp i lag
endast i den mån det kan motiveras av att tillgången till korrekt och
snabb information inte tillgodoses av marknaden, antingen genom
självreglering eller genom att emittenterna frivilligt väljer att offentliggöra informationen. Kvartalsrapportering är sedan länge etablerad praxis
på den svenska aktiemarknaden. Kvartalsrapporteringen var innan
öppenhetsdirektivet genomfördes i svensk rätt föremål för självreglering
och krav på att lämna kvartalsvis information, som är mer omfattande än
vad som följer av det direktivet, gäller fortfarande enligt de regelverk
som gäller för emittenter av aktier på de svenska reglerade marknaderna.
Regelbunden finansiell rapportering ligger vidare i emittenternas eget
intresse, då osäkerhet kring aktiernas marknadsvärde innebär att de kan
anses förenade med högre risk vilket i sin tur avspeglar sig i
avkastningskravet på aktien och därmed ökade finansieringskostnader för
emittenterna. Mot denna bakgrund är det sannolikt att de flesta emittenter
av aktier på den svenska aktiemarknaden själva kommer att välja att
rapportera kvartalsvis, även om det inte skulle krävas enligt lag.
Krav i lag på regelbunden finansiell rapportering måste alltid vägas
mot den administrativa börda det innebär för berörda företag att ta fram
och tillhandahålla informationen. Alltför betungande krav kan hämma
möjligheten att utnyttja värdepappersmarknaden som källa till
finansiering.
När öppenhetsdirektivet genomfördes i svensk rätt valde regeringen att
i stället för ett alltför omfattande lagstadgat krav på kvartalsvis
rapportering i form av offentliggörande av kvartalsrapport föreslå ett
krav på offentliggörande av delårsredogörelse under räkenskapsårets
första och tredje kvartal (prop. 2006/07:65 s. 138–141). Som skäl mot att
införa ett krav på kvartalsrapport anfördes bl.a. att alltför betungande
rapporteringskrav riskerar att inverka negativt på ett företags möjlighet
att använda sig av värdepappersmarknaden för sin finansiering. Vidare
ansåg regeringen att det borde lämnas ett visst utrymme för olika
reglerade marknader att utforma och anpassa informationskraven på det
sätt som är mest lämpligt för den krets av emittenter och investerare som
man i första hand vänder sig till. Dessa överväganden har relevans även i
förevarande lagstiftningsärende.
Ändringsdirektivet innebär också att förutsättningarna för den
nationella lagstiftningen förändrats. Hemmedlemsstaters möjlighet att
kräva att emittenter lämnar finansiell rapportering tätare än halvårsvis är
begränsad, särskilt när det gäller små och medelstora företag. Regeringen
gör i likhet med utredningen och Finansinspektionen bedömningen att
det nuvarande kravet i LVM på kvartalsvis rapportering inte är förenligt
55
med öppenhetsdirektivet i och med de ändringar som har gjorts genom
ändringsdirektivet.
Till detta kommer intentionerna bakom ändringsdirektivet. Regeringen
ser positivt på ändringsdirektivets syfte att underlätta för framför allt små
och medelstora företag genom att ta bort trösklar för sådana företags
tillgång till finansiering genom emittering av överlåtbara värdepapper
som tas upp till handel på reglerade marknader. Även Tillväxtverket
framför att ett krav på kvartalsvis rapportering kan ha negativ inverkan
på små och medelstora företags tillträde till reglerade marknader. Sänkta
trösklar för finansiering kan i förlängningen leda till ökad tillväxt och
skapande av fler arbetstillfällen. Vidare kan ett slopat tvång på kvartalsvis finansiell rapportering, i enlighet med ändringsdirektivets syfte, bidra
till ett mer hållbart värdeskapande och långsiktiga investeringsstrategier.
Regeringen anser mot bakgrund av det anförda att det nuvarande
kravet i LVM på kvartalsvis rapportering bör tas bort. Reglerna om
kvartalsvis finansiell rapportering motiveras av investerarskyddsskäl och
syftar till att ge alla investerare – såväl professionella som ickeprofessionella – tillgång till likvärdig information. Det är således inte
fråga om regler som motiveras av att en konsument har en underlägsen
ställning gentemot en näringsidkare. Regeringen finner därför inte, till
skillnad från Konsumentverket, att det finns anledning att befara att
skyddet för konsumenter riskerar att försämras om kravet på tätare
rapportering än halvårsvis tas bort. Inte heller det som Statistiska
centralbyrån anför om att det skulle kunna påverka möjligheten att samla
in kvartalsdata för BNP-beräkningar negativt utgör ett tillräckligt starkt
skäl för att göra någon annan bedömning.
Begränsad kvartalsvis rapportering eller kvartalsvis rapportering för
emittenter av viss storlek?
Som anförs ovan gör regeringen i likhet med utredningen och
Finansinspektionen bedömningen att det nuvarande kravet i LVM inte är
förenligt med öppenhetsdirektivet i och med de ändringar som har gjorts
genom ändringsdirektivet. Även efter dessa ändringar finns det dock ett
visst utrymme för att ställa upp krav på finansiell rapportering för
räkenskapsårets första och tredje kvartal som begränsas till vissa typer av
emittenter eller till sitt innehåll. Frågan är därmed om det finns skäl att
sänka rapporteringskraven innehållsmässigt alternativt att lätta
rapporteringskraven för vissa typer av emittenter, medan andra får
behålla nuvarande krav.
Den nuvarande miniminivån i LVM, den s.k. delårsredogörelsen enligt
16 kap. 6 § LVM, stämmer överens med det som gäller enligt
öppenhetsdirektivet (se prop. 2006/07:65 s. 344). Innehållsmässigt är
detta krav inte särskilt omfattande. Ett sänkt krav från nuvarande nivå
riskerar att ge en alltför urvattnad rapportering som inte tillför tillräckligt
mycket för att vara meningsfull. Ett sänkt krav i lag från dagens nivå
synes därför inte lämpligt.
Inte heller framstår det som lämpligt att ställa krav på rapportering för
en viss grupp av emittenter baserat på storlek. Det finns skäl att
underlätta små och medelstora emittenters möjlighet till finansiering
varför dessa inte bör väljas ut för särskilt frekventa krav på finansiell
56
rapportering. Med beaktande av ändringsdirektivet är dessutom det
faktiska utrymmet för en sådan reglering ytterst begränsat. Större
emittenter kan å sin sida antas fortsatt rapportera med viss frekvens även
utan ett krav i lag varför det inte heller är motiverat att för denna grupp
ställa upp sådana särskilda krav. Ett varierat rapporteringskrav skulle
dessutom bidra till ökad komplexitet för berörda aktörer. Något krav på
kvartsalsvis redovisning utifrån emittenternas storlek bedöms således inte
vara lämpligt.
Kvartalsvis rapportering för finansiella företag?
En annan fråga är om det bör ställas upp ett krav i LVM på att en särskild
typ av emittenter ska offentliggöra finansiell information kvartalsvis.
Enligt öppenhetsdirektivet omfattar reglerna om begränsning av
hemmedlemsstats möjlighet att ålägga en emittent att offentliggöra
regelbunden finansiell information oftare än på års- och halvårsbasis inte
emittenter som är finansiella institut (artikel 3.1a tredje stycket, se artikel
1.2b i ändringsdirektivet), vilket innebär att en medlemsstat har en
valmöjlighet att införa särreglering för sådana emittenter. Termen
finansiellt institut definieras vare sig i öppenhetsdirektivet eller i
ändringsdirektivet (i den engelska språkversionen anges termen financial
institutions). I öppenhetsdirektivet förekommer termen dock även i
artiklarna 17.2 c och 18.2 c.
Utredningen överväger mot denna bakgrund frågan om kvartalsvis
rapportering för vissa typer av finansiella företag när de är emitenter.
Övervägandena utgår från definitioner som finns i den numera upphävda
lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.
Utredningen gör bedömningen att någon särreglering för dessa typer av
företag inte bör införas (se SOU 2014:70 s. 180 f.).
Vissa finansiella företag har, såsom Riksbanken påtalar, en stark
koppling till finansiell stabilitet och det kan därför föreligga behov av
särskilda regler för sådana företag. Finansiella företag är som huvudregel
tillståndspliktiga och står under Finansinspektionens tillsyn. Exempelvis
omfattas kreditinstitut och värdepappersbolag redan i dag av ett utökat
krav på delårsrapportering genom bestämmelser i lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Kreditinstitut och
värdepappersbolag samt finansiella holdingföretag ska upprätta en
delårsrapport minst en gång under ett räkenskapsår som omfattar mer än
tio månader (9 kap. 1 § årsredovisningslagen [1995:1554] samt 9 kap.
1 § lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag). För
en sådan delårsrapport tillämpas, med vissa undantag, bestämmelserna i
9 kap. årsredovisningslagen (9 kap. 2 § lagen om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag). Minst en sådan delårsrapport ska
senast två månader efter rapportperiodens utgång lämnas till
registreringsmyndigheten (9 kap. 2 § årsredovisningslagen samt 9 kap.
2 § lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag).
Dessa bestämmelser gäller oavsett om företaget har gett ut värdepapper
som är upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.
I Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2014:12) om tillsynskrav och
kapitalbuffertar finns krav på att bl.a. kreditinstitut och värdepappersbolag kvartalsvis ska offentliggöra information om hur de uppfyller
57
kraven i regelverket för kapitaltäckning (1 kap. 2 § och 8 kap.). De
informationskraven motiveras främst av stabilitetsskäl och behovet av
information om de risker som sådana företag är föremål för. Kravet på att
offentliggöra sådan information gäller dock oavsett om det berörda
företaget är emittent av överlåtbara värdepapper som är upptagna till
handel på en reglerad marknad eller inte.
Riksbanken påtalar att informationen i en sådan kvartalsvis
rapportering (s.k. pelare 3-rapport) inte är heltäckande för att bedöma en
banks finansiella ställning och resultat utan endast bör ses som ett
komplement till övrig kvartalsvis redovisningsinformation. Vidare skiljer
sig såväl syfte som innehåll åt mellan en pelare 3-rapport och en
finansiell rapport.
Den finansiella information som ska offentliggöras kvartalsvis enligt
det nuvarande minimikravet i LVM tillför dock inte nödvändigtvis
kvalificerad information i detta avseende då de innehållsmässiga kraven
får anses tämligen lågt ställda. I stället torde de emittenter som det här är
fråga om typiskt sett tillhöra den kategori som till följd av efterfrågan
och eget intresse i enlighet med det som anförs ovan självmant offentliggör regelbunden finansiell information av mer ingående slag. Vidare bör
det noteras att den kvartalsvisa redovisningsinformation som lämnas
även kompletteras av bestämmelser om att kurspåverkande information
ska offentliggöras omedelbart enligt 15 kap. 6 § första stycket 3 LVM.
Till detta kommer att kreditinstitut och värdepappersbolag står under
Finansinspektionens tillsyn och att inspektionen vid behov kan begära in
upplysningar, se t.ex. 13 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse, förkortad LBF, samt 23 kap. 2 § LVM.
Regeringen anser mot denna bakgrund att det nuvarande kravet i LVM
på kvartalsvis finansiell rapportering för de första och tredje kvartalen
inte är avgörande information för bibehållen finansiell stabilitet, utan att
andra regelverk som införts just i detta syfte är tillräckliga. Inte heller i
fråga om investerarskydd avviker finansiella företag i sådan mån från
övriga emittenter att en särreglering, med den ökade komplexitet för
aktörerna som detta medför, är motiverad. Regeringen anser därför i
likhet med utredningen att det inte framkommit skäl för att använda
valmöjligheten i öppenhetsdirektivet att ställa upp krav på att emittenter
som är finansiella företag ska lämna kvartalsvis rapportering.
6.4
Tidsfrist för offentliggörande av halvårsrapport
Regeringens bedömning: Nuvarande krav i lagen om värdepappersmarknaden på att emittenter som har Sverige som hemmedlemsstat
ska offentliggöra en halvårsrapport så snart som möjligt men senast
två månader efter halvårets utgång bör kvarstå.
58
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända
mot den.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt den ursprungliga lydelsen
av artikel 5.1 i öppenhetsdirektivet ska en emittent av aktier eller
skuldebrev offentliggöra en halvårsrapport för räkenskapsårets första sex
månader så snart som möjligt men senast två månader efter den berörda
periodens utgång.
Genom ändringsdirektivet har artikel 5.1 ändrats på så sätt att tiden
inom vilken en halvårsrapport måste offentliggöras förlängs från två till
tre månader (se artikel 1.4 i ändringsdirektivet). Kraven på halvårsrapportens innehåll i artikel 5.2–5.5 ändras inte.
Enligt artikel 3.1 i öppenhetsdirektivet får en hemmedlemsstat, med
undantag för krav på att offentliggöra information oftare än på års- och
halvårsbasis, ålägga en emittent strängare krav än det som föreskrivs i
direktivet. Förlängningen av tidfristen för att offentliggöra halvårsrapport
från två till tre månader innebär således en valmöjlighet för medlemsstaterna. Enligt skälen till ändringsdirektivet motiveras förlängningen av
tidsfristen med att minska den administrativa bördan samt ett ökat
synliggörande av små och medelstora emittenter (se skäl 6). Skälen för
den förlängda tidsfristen utvecklas ytterligare i kommissionens
konsekvensanalys (se Report from the Commission Commission Staff
Working Paper Impact Assesment SEC [2011] 1279 final). Där anges att
små och medelstora emittenter, genom en förlängning av tidsfristen, ges
möjlighet att anpassa tidpunkten för offentliggörandet av halvårsrapporten så att den inte sammanfaller med publiceringen av rapporter
från större bolag. En generell förlängning av rapportperioden innebär
dessutom enligt kommissionen att analytiker får längre tid till sitt förfogande
för att analysera rapporterna. På så sätt menar kommissionen att förutsättningarna för att rapporter från mindre emittenter ska uppmärksammas av
analytiker och media ökar, vilket i sin tur förväntas öka synligheten av och
intresset för dessa emittenter. Kommissionen menar vidare att den
förlängda tidsfristen ökar flexibiliteten och förenklar administrationen,
vilket gör det möjligt för emittenterna att förbättra kvaliteten på den
finansiella rapporteringen. I den mån rapporten är föremål för revisorsgranskning får även revisorerna en längre period till sitt förfogande för
att utföra sin granskning. Enligt den bedömning kommissionen gör i sin
konsekvensanalys kan en förlängning av tidsfristen för att offentliggöra
halvårsrapporter dessutom innebära vissa kostnadsbesparingar för främst
små och medelstora emittenter. Kommissionen anser dock att den
ekonomiska effekten är svår att uppskatta.
Artikel 5.1 i öppenhetsdirektivet har i svensk rätt genomförts i 16 kap.
5 § LVM (se prop. 2006/07:65 s. 122–128 och 343 samt prop.
2006/07:115 s. 621 f.). I den bestämmelsen anges att en utgivare av
aktier eller av obligationer eller andra överlåtbara skuldförbindelser som
inte är av sådant slag som anges i 18 kap. 2 § första stycket 1 samma lag
ska offentliggöra en delårsrapport för räkenskapsårets första sex månader
(halvårsrapport). Halvårsrapporten ska offentliggöras så snart som
möjligt och senast två månader efter rapportperiodens utgång.
Nuvarande tidsfrist på två månader för offentliggörande av
halvårsrapport gäller sedan länge på den svenska marknaden. Tidsfristen
infördes i lagstiftningen genom den numera upphävda lagen om börs- och
clearingverksamhet och skärptes när öppenhetsdirektivet genomfördes i
svensk rätt genom krav på att halvårsrapporten ska offentliggöras så snart
som möjligt men senast två månader efter rapportperiodens utgång.
Genom att det skärpta kravet motsvarade dåvarande noteringsavtal och
59
föreskrifter från Finansinspektionen bedömdes det vid genomförandet
inte ge några större konskevenser för berörda emittenter (se prop.
2006/07:65 s. 126).
Enligt utredningen finns det knappast något som tyder på att nuvarande
tidsfrist skulle vara administrativt betungande för emittenterna (se SOU
2014:70 s. 183). Utredningen anger vidare att det enligt Finansinspektionen sällan förekommer att emittenter överskrider gränsen och
offentliggör sin delårsrapport senare än två månader efter rapportperiodens
utgång. Utredningen anger vidare att de delårsrapporter som offentliggörs
på den svenska marknaden anses generellt sett hålla en hög kvalitet (se
SOU 2014:70 s. 183). En förlängning av tidsfristen för att möjliggöra för
emittenter att höja kvaliteten på rapporterna är därför enligt utredningens
bedömning inte påkallad.
Kommissionens motiv för att förlänga tidsfristen är att gynna små och
medelstora emittenter genom att öka förutsättningarna för att deras
rapporter uppmärksammas av analytiker (se skäl 6 i ändringsdirektivet).
En nackdel med senarelagd rapportering är dock att informationen förlorar i
relevans ju längre tid som förflyter mellan rapportperiodens utgång och
offentliggörandet av rapporten. Detta riskerar att skada informationsspridningen och prisbildningen på marknaden. Under perioder med
oenhetlig tillgång till information ökar dessutom risken för otillåten
handel och utnyttjande av insiderinformation, då informationen ofta finns
att tillgå internt i bolagen. Detta är till nackdel för investerarskyddet. I
slutändan riskerar dessutom osäkerhet om vilken information som ligger
till grund för handeln och misstankar om oenhetlig tillgång till
information att leda till ökade riskpremier och finansieringskostnader,
vilket både missgynnar emittenterna och leder till sämre marknadseffektivitet. Att flexibiliteten för små och medelstora emittenter att själva
välja tidpunkt för när halvårsrapporten offentliggörs skulle öka om
tidsfristen skulle förlängas kan vidare ifrågasättas, då detta torde vara
svårt att åstadkomma samtidigt som emittenten fullgör sin skyldighet att
offentliggöra halvårsrapporten så snart som möjligt efter periodens
utgång.
En möjlig invändning mot att i svensk rätt behålla en snävare tidsfrist
för offentliggörande av halvårsrapporter skulle kunna vara att det är en
konkurrensnackdel för de emittenter som har Sverige som hemmedlemsstat. Som konstateras ovan finns det dock knappast något som tyder på
att nuvarande tidsfrist skulle vara administrativt betungande för emittenterna eller att emittenterna i något väsentligt avseende skulle missgynnas
av att offentliggöra information inom den nu gällande tidsfristen.
Regeringen anser således i likhet med utredningen att de motiv som
kommissionen anger för en förlängd tidsfrist för att offentliggöra halvårsrapporter inte överväger de nackdelar som en sådan förlängning skulle
innebära för svenska förhållanden. Den nuvarande tidsfristen är etablerad
på den svenska marknaden sedan en lång tid tillbaka och kan, enligt
regeringens bedömning, anses väl avvägd med hänsyn till såväl
marknadens krav på aktuell information som emittenternas behov av
tillräcklig tid för att färdigställa sina rapporter. Den nuvarande tidfristen för
att offentliggöra halvårsrapport bör därmed behållas för de emittenter som
har Sverige som hemmedlemsstat.
60
6.5
Undantag från kraven att offentliggöra
regelbunden finansiell information
Regeringens förslag: Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten
(EFSF) och andra mekanismer som har upprättats i syfte att
upprätthålla finansiell stabilitet i Europeiska monetära unionen ska
undantas från kraven att offentliggöra års- och koncernredovisning
samt halvårsrapport enligt LVM.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot
det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 8.1 i öppenhetsdirektivet undantas vissa emittenter från kraven att offentliggöra
regelbunden finansiell information. Genom ändringsdirektivet har det
införts två nya undantag som gäller för Europeiska finansiella
stabiliseringsfaciliteten (EFSF) och andra mekanismer som har upprättats
i syfte att upprätthålla finansiell stabilitet i Europeiska monetära unionen.
Emittenterna undantas från kraven att offentliggöra regelbunden
finansiell information enligt artiklarna 4 och 5, dvs. års- och koncernredovisning samt halvårsrapport (artikel 1.6 a i ändringsdirektivet).
Artikel 8.1 i öppenhetsdirektivet har genomförts i 16 kap. 2 och 3 §§
LVM. Regeringen anser i likhet med utredningen att ändringarna i artikel
8.1 a bör genomföras i svensk rätt genom att undantagen i 16 kap. 2 §
LVM utvidgas på motsvarande sätt till att omfatta även EFSF och andra
mekanismer som upprättats i syfte att upprätthålla finansiell stabilitet i
Europeiska monetära unionen.
6.6
Rapporternas tillgänglighet för allmänheten
Regeringens bedömning: Det nya kravet i öppenhetsdirektivet på att
årsredovisning och halvårsrapport ska hållas tillgängliga för
allmänheten i minst tio år kräver inte någon lagstiftningsåtgärd.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända
mot den.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt den nya lydelsen i
artiklarna 4.1 och 5.1 i öppenhetsdirektivet ska en emittent hålla en
offentliggjord års- och koncernredovisning samt halvårsrapport
tillgänglig för allmänheten i minst tio år (artikel 1.3 a och 1.4 i
ändringsdirektivet). Enligt den ursprungliga lydelsen av öppenhetsdirektivet var kravet minst fem år. Av gällande svensk rätt följer
emellertid att en emittent anses ha fullgjort kravet på att hålla offentliggjord information tillgänglig för allmänheten genom att informationen
getts in till Finansinspektionens centrala lagringsfunktion (17 kap. 3 och
4 §§ LVM). Regeringen anser därför i likhet med utredningen att den
förlängning av den tid som de berörda handlingarna åtminstone ska
61
hållas tillgängliga inte kräver någon lagstiftningsåtgärd. Det ankommer
dock på Finansinspektionen att se till så att informationen hålls
tillgänglig i minst tio år enlighet med öppenhetsdirektivet.
6.7
Enhetligt elektroniskt format
Regeringens förslag: Emittenter ska upprätta års- och koncernredovisning i ett enhetligt elektroniskt format.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot
det.
Skälen för regeringens förslag: Genom ändringsdirektivet har ett nytt
krav på enhetligt elektroniskt format när års- och koncernredovisning
upprättas införts i en ny punkt 7 i artikel 4 i öppenhetsdirektivet (artikel
1.3 b i ändringsdirektivet). Kravet gäller för sådana handlingar som
upprättas och fr.o.m. den 1 januari 2020 under förutsättning att Esma har
genomfört en kostnads- och intäktsanalys. Enligt skälen till
ändringsdirektivet innebär ett enhetligt elektroniskt format stora fördelar
för emittenter, investerare och behöriga myndigheter eftersom det skulle
förenkla rapporteringen och underlätta tillgängligheten till, bedömningen
av och jämförbarheten mellan års- och koncernredovisningar (skäl 26).
Kommissionen kommer, efter förslag från Esma, att anta tekniska
standarder för att specificera det elektroniska formatet med hänsyn till
nuvarande och framtida tekniska möjligheter, såsom eXtensible Business
Reporting Language (XBRL). Innan förslagen till tekniska standarder
antas ska Esma göra en lämplig utvärdering av möjliga elektroniska
format och genomföra lämpliga tester.
Regeringen anser i likhet med utredningen att det nya kravet i
öppenhetsdirektivet bör genomföras genom att det tas in en bestämmelse
om det i LVM. I avsnitt 10 föreslås att den nya bestämmelsen om att
emittenter ska upprätta års- och koncernredovisning i ett enhetligt
elektroniskt format ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
6.8
Rapport om betalningar till myndigheter
Regeringens förslag: Emittenter som bedriver verksamhet inom
utvinningsindustrin eller inom avverkning av naturskog ska senast sex
månader efter utgången av varje räkenskapsår offentliggöra en rapport
om betalningar till myndigheter. Rapporten ska upprättas i enlighet
med 4–7 och 10 §§ lagen om rapportering av betalningar till
myndigheter.
Regeringens bedömning: Kravet i öppenhetsdirektivet på att
rapporten ska hållas tillgänglig för allmänheten i tio år föranleder inte
någon lagstiftningsåtgärd.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
62
Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har
inget att invända mot dem.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt den nya
lydelsen av artikel 6 i öppenhetsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att
emittenter, som är verksamma inom utvinningsindustrin eller avverkning
av naturskog enligt definitionen i artikel 41.1 och 41.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU om årsbokslut, sammanställda redovisningar och rapporter i vissa typer av företag, årligen ska
utarbeta en rapport om betalningar som gjorts till regeringar i enlighet med
kapitel 10 i det direktivet (artikel 1.5 i ändringsdirektivet). Rapporten ska
offentliggöras senast sex månader efter utgången av varje räkenskapsår
och ska vara tillgänglig för allmänheten i minst tio år. Betalningar till
regeringar ska rapporteras på konsoliderad nivå, dvs. för koncernen som
helhet. Enligt skälen till ändringsdirektivet är bakgrunden till kravet att
öka insynen när det gäller vissa emittenters betalningar till regeringar
(skäl 7). Den årliga rapporten bör inkludera betalningar jämförbara med
dem som offentliggjorts i enlighet med utvinningsindustrins initiativ för
ökad öppenhet (EITI).
I lagrådsremissen Tydligare redovisningsregler och nya rapporteringskrav för utvinningsindustrin behandlas genomförandet av direktiv
2013/34/EU i svensk rätt. I 2 § 1 och 2 den föreslagna nya lagen om
rapportering av betalningar till myndigheter anges att med företag med
verksamhet i utvinningsindustrin avses företag som bedriver prospektering, utveckling, utvinning och därmed jämförlig verksamhet som avser
olja, naturgas, kol, torv, sand, grus, sten, lera, salt, metallmalmer eller
andra mineraler. Vidare anges att med företag med verksamhet inom
avverkning av naturskog avses företag som avverkar naturskog eller som
utför transporter för sådan avverkning.
Regeringen anser i likhet med utredningen att nya artikel 6 i öppenhetsdirektivet bör genomföras i svensk rätt genom att det tas in en
bestämmelse i LVM om att det ska offentliggöras en årlig rapport om
ifrågavarande betalningar till myndigheter. Innehållet i rapporten bör
regleras i de bestämmelser i svensk rätt som föreslås i nämnda lagrådsremiss för att genomföra de berörda reglerna i direktiv 2013/34/EU.
Kravet att en rapport ska hållas tillgänglig i tio år bör inte föranleda
någon lagstiftningsåtgärd. Av gällande svensk rätt följer nämligen att en
emittent anses ha fullgjort kravet på att hålla offentliggjord information
tillgänglig för allmänheten genom att informationen getts in till
Finansinspektionens centrala lagringsfunktion (se avsnitt 6.6).
7
Offentliggörande av aktieinnehav
7.1
Gällande rätt
Regler om anmälningsskyldighet för innehavare av aktier och vissa andra
finansiella instrument som avser ett bolag vars aktier är upptagna till
handel på en reglerad marknad (emittent) finns i artiklarna 9–15 i
öppenhetsdirektivet (s.k. flaggningsregler). Flaggningsreglerna i öppen-
63
hetsdirektivet har i svensk rätt genomförts i 4 kap. LHF. Reglerna
innebär i huvudsak att en innehavare av aktier inom viss tid ska anmäla
ändringar i sitt innehav, om ändringen innebär att innehavet uppnår eller
passerar vissa angivna gränsvärden. I aktieinnehavet ska även inräknas
depåbevis och finansiella instrument som ger rätt för innehavaren att
förvärva aktier som redan har getts ut av bolaget. Enligt LHF är
gränsvärdena 5, 10, 15, 20, 25, 30, 50, 66 2/3 och 90 procent av samtliga
aktier eller röster. Innehavaren ska i tillämpliga fall anmäla ändringar i
sitt innehav till Finansinspektionen och emittenten. Inspektionen ska
offentliggöra uppgifterna i anmälan. Reglerna om flaggning syftar främst
till att säkerställa ett gott investerarskydd genom en god genomlysning
av ägarförhållandena i emittenter. Sådana regler anses främja en effektiv
prisbildning och investerarnas förtroende för värdepappersmarknaden.
7.2
Nya regler i öppenhetsdirektivet
Genom ändringsdirektivet har det gjorts ändringar i öppenhetsdirektivet
bl.a. när det gäller flaggningsreglernas tillämpningsområde. De kategorier av finansiella instrument som ska beaktas vid beräkningen av
anmälningsskyldigheten har utvidgats i syfte att öka transparensen när
det gäller det ekonomiska intresset i emittenter. Artikel 13 i
öppenhetsdirektivet reglerar anmälningsskyldighet beträffande andra
finansiella instrument än aktier. Genom ändringsdirektivet har artikel 13
i öppenhetsdirektivet ändrats så att flaggningsreglernas tillämpningsområde har utvidgats (artikel 1.9 i ändringsdirektivet). Bland annat ska
kontantavräknade finansiella instrument, dvs. sådana finansiella
instrument som endast regleras via kontantbetalning utan en fysisk
leverans av den underliggande aktien, omfattas av anmälningsskyldigheten (artikel 13.1 b). I syfte att beräkna det motsvarande antalet
rösträtter för ett finansiellt instrument med kontantavräkning har det
införts en ny s.k. deltajusterad beräkningsmetod (artikel 13.1a). Även ett
nytt undantag från anmälningsskyldigheten för aktier som har förvärvats
i stabiliseringssyfte har införts genom ändringsdirektivet (artikel 9.6a).
7.3
Anmälningsskyldigheten utvidgas
Regeringens förslag: Anmälningsskyldigheten som gäller för aktier
ska också tillämpas på finansiella instrument med liknande ekonomisk
effekt som att inneha aktier eller rätt att förvärva aktier som redan har
getts ut av en emittent vars aktier är upptagna till handel på en
reglerad marknad och som kan avvecklas fysiskt eller kontant.
Överlåtbara värdepapper, optioner, terminskontrakt, swappar,
räntesäkringsavtal, finansiella kontrakt avseende prisdifferenser och
varje annat kontrakt eller avtal med liknande ekonomisk effekt som
kan avvecklas fysiskt eller kontant ska omfattas av anmälningsskyldigheten under förutsättning att instrumentet uppfyller de villkor
som uppställs.
64
Anmälningsskyldigheten som gäller när ett finansiellt instrument
utnyttjas för förvärv av aktier ska gälla även de nya kategorier av
finansiella instrument som omfattas av anmälningsskyldigheten.
Regeringens bedömning: Den nya definitionen av termen formellt
avtal i öppenhetsdirektivet kräver inte någon lagstiftningsåtgärd.
De nya reglerna i öppenhetsdirektivet om vilka uppgifter en
flaggningsanmälan ska innehålla bör genomföras inom ramen för
befintligt föreskriftsbemyndigande.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak
med regeringens förslag och bedömning. Regeringens förslag avviker
från utredningens förslag när det gäller bemyndigandet för regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter
om vilka ytterligare finansiella instrument som anmälningsskyldigheten
ska omfatta som enligt utredningens förslag ska tas bort.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och
bedömningen eller har inget att invända mot dem. Förvaltningsrätten i
Stockholm, Andra–Fjärde AP-fonderna och Svenska Fondhandlareföreningen anser att det av utredningens förslag är svårt att förutse vilka
kategorier av finansiella instrument som medför anmälningsskyldighet.
Enligt Förvaltningsrättens i Stockholm uppfattning bör möjligheten att i
verkställighetsföreskrifter precisera vilka finansiella instrument som ska
omfattas av anmälningsskyldigheten kvarstå. Andra–Fjärde AP-fonderna
anser att utrymmet för subjektiva bedömningar blir alltför stort. Det är
exempelvis oklart huruvida innehav i indexterminer ska ingå i
beräkningen för flaggning. Med hänsyn till rättssäkerhetsskäl, behovet av
en enhetlig information på marknaden samt kraftigt höjda sanktioner
behövs tydliga riktlinjer avseende vilka instrument som omfattas. Andra–
Fjärde AP-fonderna anser även att innehav genom kapitalförsäkringar
bör omfattas av anmälningsskyldigheten. Fondbolagens förening anser
att regeringen bör verka för en mildring av EU-regeln såvitt gäller
kontantavräknade instrument som innehas av fonder.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt den nya
lydelsen i artikel 13.1 första stycket i öppenhetsdirektivet (artikel 1.9 a i
ändringsdirektivet) ska kraven på underrättelse i artikel 9, dvs.
anmälningsskyldigheten för aktier, även tillämpas på en fysisk eller
juridisk person som, direkt eller indirekt, innehar
a) finansiella instrument som vid förfall ger innehavaren, enligt ett
formellt avtal, antingen en ovillkorlig rätt att förvärva eller en rätt att
enligt eget gottfinnande förvärva redan emitterade aktier som medför
rösträtter av en emittent vars aktier är upptagna till handel på en
reglerad marknad, och
b) finansiella instrument som inte omfattas av led a men som hänför sig
till aktier som avses i det ledet och har en ekonomisk effekt liknande
den av de finansiella instrument som avses i det ledet vare sig dessa
ger rätt till fysisk avveckling eller inte.
I den nya punkten 1b i artikel 13 i öppenhetsdirektivet finns en uppräkning av finansiella instrument som omfattas av anmälningsskyldigheten under förutsättning att de uppfyller nämnda villkor (artikel 1.9 b i
ändringsdirektivet). De finansiella instrument som anges där är överlåtbara värdepapper, optioner, terminskontrakt, swappar, räntesäkringsavtal,
65
66
finansiella kontrakt avseende prisdifferenser (CFD:er) och varje annat
kontrakt eller avtal med liknande ekonomisk effekt som kan avvecklas
fysiskt eller kontant. Enligt artikel 13.1b andra stycket i öppenhetsdirektivet ska Esma med beaktande av den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna upprätta och regelbundet uppdatera en vägledande förteckning över finansiella instrument som omfattas av anmälningsskyldigheten.
Artikel 13.1 i öppenhetsdirektivet har i svensk rätt genomförts i 4 kap.
2 § första stycket 2 LHF. Av den bestämmelsen följer att det som
föreskrivs om anmälningsskyldighet avseende aktier även ska tillämpas
på finansiella instrument som ger rätt för innehavaren att förvärva aktier
som redan har getts ut av en emittent vars aktier är upptagna till handel
på en reglerad marknad. Kravet på att de finansiella instrumenten ska ge
rätt för innehavaren att förvärva aktier innebär att instrumentet omfattas
av anmälningsskyldighet endast om innehavaren vid löptidens utgång
(eller under löptiden om det är fråga om en s.k. amerikansk option, dvs.
en option som kan lösas när som helst under hela löptiden) antingen har
en ovillkorlig rätt att förvärva de underliggande aktierna eller en
diskretionär valmöjlighet att förvärva aktierna eller inte (se prop.
2006/07:65 s. 312).
Artikel 13.1 första stycket a i öppenhetsdirektivet motsvarar i huvudsak innehållsmässigt den tidigare lydelsen av artikel 13.1 i öppenhetsdirektivet och artikel 11.1 andra stycket i genomförandedirektivet, som
nu har tagits bort (artikel 3 i ändringsdirektivet). De uttryck som är
centrala i artikel 13.1 första stycket a är ”enligt ett formellt avtal”,
”ovillkorlig rätt att förvärva” samt ”rätt att enligt eget gottfinnande
förvärva”.
Genom ändringsdirektivet har en definition av termen formellt avtal
införts i artikel 2.1 q i öppenhetsdirektivet (artikel 1.1 a iii i ändringsdirektivet). Den definitionen motsvarar definitionen av formellt avtal i
artikel 11.1 tredje stycket i genomförandedirektivet, som nu har tagits
bort (artikel 3 i ändringsdirektivet). Enligt den definitionen avses med
termen formellt avtal ett avtal som är bindande enligt tillämplig rätt.
Inom svensk avtalsrätt är emellertid ett bindande avtal bindande oavsett
om det är formellt eller inte. Enligt regeringens uppfattning, och i likhet
med utredningen, är det inte nödvändigt att i lag ta in en definition av
formellt avtal.
De två uttrycken ”ovillkorlig rätt att förvärva” och ”rätt att enligt eget
gottfinnande förvärva”, bör inbegripas i formuleringen ”rätt för
innehavaren att förvärva aktier” i 4 kap. 2 § första stycket 2 LHF. Den
anmälningsskyldighet som följer av artikel 13.1 första stycket a i
öppenhetsdirektivet motsvarar således den som följer av gällande rätt.
Ändringen i direktivet kräver därför inte någon lagstiftningsåtgärd.
Genom införandet av första stycket b i artikel 13.1 i öppenhetsdirektivet har tillämpningsområdet för anmälningsskyldigheten utvidgats till
att även omfatta finansiella instrument som inte omfattas av första
stycket a. De instrument som avses i led b är sådana som hänför sig till
aktier som avses i led a och har en ekonomisk effekt liknande den av de
finansiella instrument som avses i det ledet, vare sig dessa ger rätt till
fysisk avveckling eller inte. Genom ändringsdirektivet har även en uppräkning införts med exempel på finansiella instrument som föranleder
anmälningsskyldighet i den nya artikel 13.1b i öppenhetsdirektivet. En
uppräkning som i huvudsak motsvarar den fanns tidigare i artikel 11.1
första stycket i genomförandedirektivet, vilken nu har tagits bort (artikel 3 i ändringsdirektivet). Uppräkningen i artikel 11.1 i genomförandedirektivet var vägledande för vilka kategorier av finansiella instrument
som omfattades av artikel 13.1 i öppenhetsdirektivet i dess tidigare
lydelse.
Enligt skälen till ändringsdirektivet har utvecklingen på de finansiella
marknaderna medfört att nuvarande anmälningsskyldighet inte ger en
rättvisande bild av den ekonomiska exponeringen mot ett företag
(skäl 9). Nya kategorier av finansiella instrument kan användas för att på
ett icke transparent sätt förvärva aktier i företag, vilket riskerar att leda
till marknadsmissbruk och ge en falsk och missvisande bild av det
ekonomiska intresset i en emittent. I syfte att säkerställa att både
emittenter och investerare har insyn i hur emittentens ägarförhållanden är
strukturerade bör tillämpningsområdet för anmälningsskyldigheten
utvidgas till att även omfatta finansiella instrument med liknande
ekonomisk effekt som att inneha aktier eller rätt att förvärva aktier (se
skäl 9). Reglerna i artikel 13.1 första stycket b och 13.1b bör genomföras
på så sätt att motsvarande ändringar görs i bestämmelserna i LHF.
Förvaltningsrätten i Stockholm, Andra–Fjärde AP-fonderna och
Svenska Fondhandlareföreningen anför att det är svårt att förutse vilka
kategorier av finansiella instrument som omfattas av den utvidgade
anmälningsskyldigheten. Regeringen kan i och för sig i viss mån
instämma i detta. Enligt regeringens uppfattning är det emellertid inte
möjligt att i detalj närmare redogöra för vilka kategorier av finansiella
instrument som omfattas av anmälningsskyldigheten. Skälet är att de
bestämmelser som föreslås i detta lagstiftningsärende för att genomföra
öppenhetsdirektivet i svensk rätt, i vissa avseenden utgör en ramlagstiftning som ska fyllas ut med detaljerade regler från kommissionen.
Därtill kommer att Esma, bl.a. med beaktande av den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna, ska upprätta och regelbundet uppdatera en
vägledande förteckning över finansiella instrument som omfattas av
anmälningsskyldigheten. Regeringen anser därför, till skillnad från
utredningen, att möjligheten att meddela föreskrifter på området bör
kvarstå. Vid genomförandet av öppenhetsdirektivet gjordes bedömningen
att det inte är lämpligt att i lagen närmare ange vilka finansiella instrument som skulle omfattas av flaggningsbestämmelserna enligt det som
anges i artikel 11.1 i genomförandedirektivet. Regeringen ansåg att en
sådan uppräkning i stället bör göras i verkställighetsföreskrifter som
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
(prop. 2006/07:65 s. 181). Även om en uppräkning motsvarande den som
fanns i genomförandedirektivet nu föreslås tas in i LHF anser regeringen
att bemyndigandet bör kvarstå (4 kap. 2 § tredje stycket). Eftersom
Esmas vägledande förteckning inte är direkt tillämplig i svensk rätt kan
det finnas ett behov av att förtydliga tillämpningsområdet för anmälningsskyldigheten i föreskrifter som meddelas med stöd av det
bemyndigandet.
Andra–Fjärde AP-fonderna anser att även innehav genom kapitalförsäkringar bör omfattas av anmälningsskyldigheten. Regeringen
konstaterar dock att det inom ramen för förevarande lagstiftningsärende
67
inte finns utrymme för att närmare överväga denna fråga. Fondbolagens
förening anser att regeringen bör verka för en mildring av EU-regeln
såvitt gäller kontantavräknade instrument som innehas av fonder.
Regeringen konstaterar att regeln anges i direktivet och att det i
förevarande sammanhang inte finns någon möjlighet att mildra den.
Genom ändringsdirektivet har ett nytt krav på innehåll i en
flaggningsanmälan införts i ett nytt andra stycke i artikel 13.1 i
öppenhetsdirektivet (1.9 a andra stycket i ändringsdirektivet). I det nya
andra stycket anges att en anmälan ska innehålla en uppdelning per
kategori av finansiella instrument som innehas i enlighet med första
stycket a och finansiella instrument som innehas i enlighet med första
stycket b. Enligt punkten 1 andra stycket i den nya artikel 13a i
öppenhetsdirektivet ska en anmälan enligt första stycket i samma artikel
innehålla en uppdelning av det antal rösträtter som är knutna till aktier
som innehas i enlighet med artiklarna 9 och 10 och rösträtter som är
knutna till andra finansiella instrument som avses i artikel 13 (artikel
1.10 i ändringsdirektivet). Regeringen anser i likhet med utredningen att
de nya reglerna om innehållet i en flaggningsanmälan bör framgå av
föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet i 4 § 5
förordningen om handel med finansiella instrument.
Genom punkten 2 i den nya artikel 13a i öppenhetsdirektivet har regler
införts om att rösträtter, som är knutna till finansiella instrument som
redan har anmälts ska anmälas igen i vissa fall (artikel 1.10 i
ändringsdirektivet). Anmälan ska göras när en fysisk eller juridisk person
har förvärvat de underliggande aktierna och ett sådant förvärv leder till
att det antal rösträtter som är knutna till de aktier som har emitterats av
samma emittent uppnår eller passerar någon av flaggningsgränserna.
I LHF finns det en bestämmelse som motsvarar regeln för de finansiella
instrument som anmälningsskyldigheten gäller (4 kap. 5 § tredje stycket).
Regeringen anser i likhet med utredningen att den bestämmelsen således
bör gälla även för de nya kategorier av finansiella instrument som
omfattas av anmälningsskyldigheten.
7.4
Ny beräkningsmetod för finansiella instrument
som endast kan avvecklas kontant
Regeringens förslag: För finansiella instrument som endast kan
avvecklas kontant ska en innehavares andel av aktier och röster i en
emittent beräknas enligt en s.k. deltajusterad beräkningsmetod.
Vid beräkning av anmälningsskyldighet får motpositioner som
hänför sig till samma underliggande emittent inte beaktas, dvs. från en
lång position får det inte göras avdrag med eventuella korta positioner
som hänför sig till samma emittent (nettning).
Regeringens bedömning: Den nya regeln i öppenhetsdirektivet om
att antalet rösträtter för finansiella instrument som inte avvecklas
kontant ska beräknas med hänsyn till det finansiella instrumentets
totala nominella antal underliggande aktier kräver inte någon
lagstiftningsåtgärd.
68
Den nya regeln i öppenhetsdirektivet om att alla aktier och andra
finansiella instrument som avser samma emittent ska läggas samman
vid beräkning av anmälningsskyldighet kräver inte någon
lagstiftningsåtgärd.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och
bedömningen eller har inget att invända mot dem. Svenska
Fondhandlareföreningen anser att det saknas definitioner av eller
förklaringar till vad som avses med vissa väsentliga begrepp såsom det
nominella antalet underliggande aktier, lång och kort position och
instrumentets deltavärde. Enligt föreningens mening bör de viktigaste
begreppen definieras i lag eller i vart fall utvecklas i förarbetena. Vidare
bör det noga anges hur beräkningen av innehav ska gå till i det
kommande lagförslaget. Andra–Fjärde AP-fonderna menar att det med
hänsyn till rättssäkerhetsskäl, behovet av en enhetlig information på
marknaden samt kraftigt höjda sanktioner behövs tydliga riktlinjer
avseende hur beräkningen av röster och aktier ska göras då det kommer
föreligga ett visst mått av subjektivitet i beräkningarna. Otydliga
flaggningsregler riskerar att generera flaggningar ”för säkerhets skull”,
vilket kan leda till att missvisande information cirkulerar på marknaden.
Ekobrottsmyndigheten anser att innebörden av begreppen långa
respektive korta positioner bör tydliggöras.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Med anledning av
att anmälningsskyldigheten utvidgas till att även omfatta finansiella
instrument som avvecklas kontant har det genom ändringsdirektivet
införts en s.k. deltajusterad beräkningsmetod i artikel 13.1a i öppenhetsdirektivet för att beräkna anmälningsskyldighet (artikel 1.9 b i ändringsdirektivet). Enligt skälen är deltavärdet ett mått på hur det teoretiska
priset på ett finansiellt instrument påverkas när priset på den underliggande aktien förändras (se skäl 10). Deltavärdet representerar också
sannolikheten att ett derivatinstrument blir inlöst och därmed ger
innehavaren kontroll över de underliggande aktierna och rösträtterna.
I den engelska språkversionen av öppenhetsdirektivet anges ”notional
amount of shares underlying the financial instrument” där det i den
svenska språkversionen anges ”nominella beloppet för det finansiella
instrumentets underliggande aktier”. Regeringen instämmer med
utredningen att ”notional amount” i detta sammanhang bör förstås som
”nominella antalet” snarare än ”nominella beloppet”. Den nya
beräkningsregeln innebär således att det nominella antalet underliggande
aktier, dvs. emittentens samtliga utestående aktier, multipliceras med
instrumentets deltavärde vid beräkning av huruvida en flaggningspliktig
gräns har uppnåtts eller passerats.
Andra–Fjärde AP-fonderna och Svenska Fondhandlareföreningen
efterfrågar tydligare riktlinjer när det gäller den deltajusterade
beräkningsmetoden. Enligt regeringens uppfattning är det inte möjligt att
i detta sammanhang i detalj närmare redogöra för den deltajusterade
beräkningsmetoden. Skälet för det är att reglerna i artikel 13.1a i
öppenhetsdirektivet utgör en ramreglering som kommer att specificeras i
tekniska standarder för tillsyn. Regeringen bedömer därför att det inte
69
70
finns anledning att gå in närmare på hur beräkningsmetoden ska
tillämpas. Enligt artikel 13.1a i öppenhetsdirektivet ska kommissionen
nämligen anta tekniska standarder, efter förslag från Esma, för att
specificera dels den metod som ska användas för att beräkna antalet
rösträtter i en korg av aktier eller ett index, dels metoderna för att
fastställa deltavärdet (artikel 1.9 b i ändringsdirektivet). Enligt
regeringens uppfattning bör reglerna i artikel 13.1a i öppenhetsdirektivet
genomföras i bestämmelser i LHF. Vid tillämpningen av de bestämmelserna ska de beräkningsgrunder som kommer att anges i de tekniska
standarderna användas.
Enligt artikel 13.1a i öppenhetsdirektivet ska endast långa positioner
beaktas vid beräkning av antalet rösträtter. Från en lång position får det
inte göras avdrag med eventuella korta positioner som hänför sig till
samma emittent (nettning). Ekobrottsmyndigheten anser att innebörden
av termerna långa respektive korta positioner bör tydliggöras. Enligt
regeringens uppfattning bör artikel 13.1a förstås på så sätt att om någon
t.ex. samtidigt förvärvar såväl en köpoption (lång position) som en
säljoption (kort position) avseende en underliggande aktie som hänför sig
till samma emittent får den som ska beräkna om en flaggningspliktig
gräns har uppnåtts eller passerats inte göra avdrag med den korta
positionen från den långa positionen. När det gäller innebörden av korta
och långa positioner bör ledning kunna hämtas i t.ex. det som anges i
artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2012
av den 14 mars 2012 om blankning och vissa aspekter av kreditswappar.
Enligt regeringens uppfattning bör det inte införas någon definition av
dessa båda termer i LHF.
Av artikel 13.1a i öppenhetsdirektivet följer att för finansiella
instrument som inte avvecklas kontant, ska beräkning av rösträtter ske
med hänsyn till det finansiella instrumentets totala nominella antal
underliggande aktier. I svensk gällande rätt beräknas antalet rösträtter
nominellt i förhållande till det anmälningsskyldiga finansiella instrumentets underliggande aktier eller emittentens samtliga utestående aktier. Det
som anges i artikeln motsvarar därför det som gäller i dag enligt 4 kap.
5 § andra stycket LHF. I den bestämmelsen anges att en aktieägare ska
grunda en beräkning av hur stor andel av samtliga aktier eller av
röstetalet för samtliga aktier som ett innehav representerar på de
uppgifter som bolaget har offentliggjort enligt 4 kap. 9 § första stycket
samma lag. Vid beräkningen ska även sådana aktier som inte får
företrädas på stämman beaktas. Regeringen anser därför i likhet med
utredningen att de nya reglerna i öppenhetsdirektivet inte kräver någon
lagstiftningsåtgärd.
Genom ändringsdirektivet har det även införts regler gällande krav på
sammanläggning av finansiella instrument i artikel 13a.1 första stycket i
öppenhetsdirektivet (artikel 1.10 i ändringsdirektivet). Dessa krav
motsvarar dem i artikel 11.2 i genomförandedirektivet, som nu har tagits
bort (artikel 3.2 i ändringsdirektivet). I skälen till ändringsdirektivet
anges att ett harmoniserat ramverk för anmälningsskyldigheten, särskilt
vad gäller sammanläggningsreglerna, förbättrar rättssäkerheten, ökar
transparensen och minskar den administrativa bördan för gränsöverskridande investerare (skäl 12). Av gällande svensk rätt följer emellertid
att alla finansiella instrument som omfattas av anmälningsskyldigheten
ska behandlas på samma sätt som aktier (4 kap. 2 § LHF). Det innebär att
vid beräkningen av om anmälningsskyldighet har uppkommit ska en
innehavare av andra finansiella instrument än aktier lägga samman det
med sitt innehav av aktier som avser samma emittent. Regeringen anser
därför i likhet med utredningen att de nya reglerna i öppenhetsdirektivet
inte kräver någon lagstiftningsåtgärd.
7.5
Ändrad tidsfrist för flaggningsanmälan
Regeringens förslag: En flaggningsanmälan ska ha kommit in till
bolaget och till Finansinspektionen så snart som möjligt och senast tre
handelsdagar efter den dag då anmälningsskyldigheten uppkom.
Ett bolag som blir anmälningsskyldigt för förvärv eller överlåtelse
av de egna aktierna ska offentliggöra uppgifter om detta så snart som
möjligt och senast klockan 12.00 tre handelsdagar efter förvärvet eller
överlåtelsen.
Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens förslag.
Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt
utredningens förslag ska en anmälan ske utan dröjsmål och senast efter
fyra handelsdagar efter att anmälningsskyldigheten uppkom. Utredningen
föreslår inte någon ändring av tidsfristen för ett bolag som blir
anmälningsskyldigt för förvärv av de egna aktierna.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att invända mot det. Svenska Fondhandlareföreningen
instämmer i utredningens bedömning om att den engelska språkversionen
ska utgöra utgångspunkt för beräkningen av flaggningsfristen.
Ekobrottsmyndigheten anser att den föreslagna fristen är väl lång. Som
anförs i förarbetena till den nuvarande lagstiftningen är information om
förvärv eller överlåtelse av större aktieinnehav typiskt sett sådan
information som är av stort intresse för marknaden och som därför bör
spridas så snart som möjligt (prop. 2006/07:65 s. 196). Informationen i
ett flaggningsmeddelande kan också vara kurspåverkande. Finansinspektionen ställer sig kritisk till den föreslagna fristen och anser att en
flaggningsanmälan inte bör ske senare än en anmälan till insynsregistret
enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av
den 16 april 2014 om marknadsmissbruk, dvs. tre arbetsdagar räknat från
transaktionsdagen (artikel 19.2). Utredningens förslag innebär en
avsevärd förlängning vilket försämrar genomlysningen av den svenska
aktiemarknaden. Finansinspektionen noterar även att utredningen inte
föreslår någon ändring i 4 kap. 18 § andra stycket LHF. Eftersom den
bestämmelsen beskriver när ett aktiebolag ska flagga vid förvärv eller
överlåtelse av egna aktier, bör fristen för offentliggörande motsvara den
som gäller för övrig flaggningsanmälan. Andra–Fjärde AP-fonderna
instämmer i utredningens bedömning att omständigheterna motiverar en
längre tidsfrist. Det finns till och med en risk att tillräcklig information
för en korrekt deltajusterad beräkning inte kan erhållas inom fyra dagar.
En så lång tidsfrist som fyra handelsdagar motverkar dock det
övergripande syftet med flaggningsreglerna, nämligen att offentliggöra
information om innehav till marknaden. I en förvärvssituation kan det
71
72
vara avgörande att dag för dag få veta hur ägandet är fördelat. Tydliga
och så enkla regler som möjligt minskar behovet av en förlängd tidsfrist.
Det kan finnas anledning att utreda frågan om olika tidsfrister för olika
typer av innehav.
Skälen för regeringens förslag: I den engelska språkversionen av den
ursprungliga lydelsen i artikel 12.2 i öppenhetsdirektivet anges att ”the
notification to the issuer shall be effected as soon as possible, but not
later than four trading days, the first of which shall be the day after the
date on which the shareholder”. Enligt den nya lydelsen anges att ”the
notification to the issuer shall be effected promptly, but not later than
four trading days after the date on which the shareholder” (artikel 1.8 i
ändringsdirektivet). I den svenska språkversionen av artikel 12.2 anges
att en flaggningsanmälan ska göras så snart som möjligt, men senast
inom fyra handelsdagar, räknat från och med dagen efter den dag då
anmälningsskyldigheten uppkom. Någon ändring av ”så snart som
möjligt” i artikel 12.2 har inte gjorts i den nya lydelsen av artikeln enligt
ändringsdirektivet oaktat att en ändring i den engelska språkversionen
har gjorts från ”as soon as possible” till ”promptly”. Enligt utredningen
bör ”promptly” förstås som ”utan dröjsmål” snarare än ”så snart som
möjligt” och utredningen föreslår därför en ändrad lydelse av
flaggningsbestämmelsen i enlighet härmed. Regeringen instämmer
emellertid inte i utredningens bedömning i det här avseendet utan anser
att kravet på att en flaggningsanmälan ska göras ”så snart som möjligt”
inte bör ändras. Enligt regeringens uppfattning framstår det inte som att
någon ändring i sak har gjorts i direktivet och formuleringen i
bestämmelsen i lagen bör därför inte ändras.
Vid genomförandet av öppenhetsdirektivet utnyttjade Sverige, till
skillnad från flertalet övriga länder inom EES, möjligheten att införa ett
annorlunda utformat krav avseende flaggningsfristen. Det motiverades
med att informationsgivningen inte skulle försämras i förhållande till det
som i praktiken gällde enligt självregleringen i form av Näringslivets
Börskommittés s.k. flaggningsregler (Regler rörande offentliggörande
vid förvärv och överlåtelse av aktier m.m.). Information om förvärv eller
överlåtelse av större aktieinnehav är typiskt sett sådan information som
är av stort intresse för marknaden och som därför bör spridas så snart
som möjligt (prop. 2006/07:65 s. 196). En flaggningsanmälan ska därför
ha kommit in till Finansinspektionen och emittenten senast handelsdagen
efter den dag då den anmälningsskyldige har ingått avtal om förvärv eller
överlåtelse (4 kap. 10 § LHF). Vad som vid genomförandet av
öppenhetsdirektivet anfördes om behovet av snabb informationsgivning
gör sig alltjämt gällande. De uppenbara fördelar för investerare som
följer av snabb informationsgivning om förvärv eller överlåtelse av större
innehav behöver dock vägas mot vissa nackdelar som nuvarande ordning
medför. Regeringen anser att de skäl som låg bakom att Sverige valde att
införa en annorlunda utformad tidsfrist för flaggningsanmälan har mindre
giltighet i dag. En väsentlig skillnad jämfört med hur förhållandena var
vid genomförandet av öppenhetsdirektivet är att det, efter de ändringar
som har gjorts genom ändringsdirektivet, i direktivet numera anges att
länderna inom EES är skyldiga att införa en minimiuppsättning av vissa
typer av sanktioner och åtgärder som är mer kraftfulla och ingripande än
de som gäller i dag enligt svensk rätt (se avsnitt 9 om sanktioner).
Sanktionsavgifterna vid överträdelser av flaggningsbestämmelserna ska
kunna uppgå till betydligt högre belopp än i dag. I vissa fall ska även
administrativa sanktioner kunna riktas mot fysiska personer som ingår i
ett flaggningsskyldigt bolags ledningsorgan till följd av att en bolaget
inte fullgör sin anmälningsskyldighet. Investerare kommer även att
behöva ta hänsyn till att anmälningsskyldigheten omfattar ett stort antal
nya finansiella instrument och de kommer att behöva tillämpa en
komplicerad beräkningsmetod. Det finns dessutom risk för att ett strikt
krav i svensk rätt om anmälan endast en handelsdag efter avtalet om
förvärv eller överlåtelse orsakar administrativa bördor för investerare
som gör investeringar i olika länder och konkurrensmässiga nackdelar för
emittenterna. För att investerare med ett stort antal spridda innehav,
exempelvis finansiella företag och koncerner, ska ha möjlighet att
fullgöra anmälningsskyldigheten på de olika marknader där de agerar
krävs i regel avancerade rutiner och system. För sådana större investerare
med spridda innehav består händelseförloppet bakom en flaggningsanmälan ofta av flera olika led med ett antal olika aktörer inblandade,
exempelvis dotterbolag och utländska filialer. Enskilda administrativa
misstag i hanteringen eller tillfälliga tekniska störningar kan då relativt
enkelt medföra svårigheter att uppfylla nuvarande tidsfrister och i värsta
fall riskera att dessa inte kan hållas. Även med tekniskt väl utvecklade
rapporteringssystem innebär transaktionskedjorna ofta svårigheter för till
exempel moderbolag att hinna flagga för det konsoliderade innehavet i
tid. En alltför snävt tilltagen tidsfrist lämnar inte heller något utrymme
för manuella kontroller, vilket kan leda till felaktiga flaggningar som i
efterhand måste korrigeras.
Finansinspektionen, Ekobrottsmyndigheten och Andra–Fjärde APfonderna är kritiska till den av utredningen föreslagna tidsfristen som de
anser vara väl lång. Regeringen instämmer med remissinstanserna och
anser mot bakgrund av det anförda att det är lämpligt att utforma fristen
på ett direktivkonformt sätt, men att anmälan ska ske senast efter tre
handelsdagar. Regeringen instämmer också med Finansinspektionen att
tidsfristen för ett bolag som blir anmälningsskyldigt för förvärv av de
egna aktierna enligt 4 kap. 18 § LHF bör förlängas. Uppgifter om detta
bör i så fall offentliggöras så snart som möjligt och senast klockan 12.00
tre handelsdagar efter förvärvet eller överlåtelsen.
7.6
Anmälningsskyldighet för annans aktieinnehav
Regeringens förslag: Kravet i lag på att vissa indirekta aktieinnehav
ska räknas till den anmälningsskyldiges aktieinnehav tas bort.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot
det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 10 i öppenhetsdirektivet
ska kraven på anmälan i artikel 9.1 och 9.2 tillämpas även på den som
kan förvärva, avyttra eller utöva rösträtt i något av de i artikeln
uppräknade fallen eller i en kombination av dem. Ett av dessa fall är om
flera aktieägare har träffat ett avtal som förpliktar dem att anta en
73
bestående gemensam hållning i fråga om förvaltningen av bolaget på
grundval av ett samordnat utnyttjande av rösträtterna (artikel 10 a).
Genom ändringsdirektivet får medlemsstaterna enligt artikel 3.1 i
öppenhetsdirektivet inte längre ställa strängare krav än vad öppenhetsdirektivet föreskriver på den som blir anmälningsskyldig (se artikel 1.2 i
ändringsdirektivet). I skälen till ändringsdirektivet anges att en harmoniserad regim för anmälningsskyldigheten, särskilt vad gäller sammanläggningsreglerna, förbättrar rättssäkerheten, ökar transparensen och minskar
den administrativa bördan för gränsöverskridande investerare (skäl 12).
Artikel 10 i öppenhetsdirektivet har i svensk rätt genomförts i 4 kap.
4 § LHF (se prop. 2006/07:65 s. 170–174). I den paragrafen anges vilka
innehav som ska räknas till den anmälningsskyldiges innehav. Enligt
andra stycket 9–11 ska bl.a. även sådana aktier som innehas av make,
sambo eller omyndiga barn till förvärvaren eller överlåtaren räknas till
den anmälningsskyldiges aktier. Detta innebär att kraven i LHF går
längre än dem i artikel 10 i öppenhetsdirektivet. Reglerna om
anmälningsskyldighet i öppenhetsdirektivet har fullharmoniserats genom
den ändring i artikel 3.1 som har gjorts genom ändringsdirektivet. De
nuvarande kraven i 4 kap. 4 § andra stycket 9–11 LHF går längre än
kraven i öppenhetsdirektivet och måste därför tas bort.
7.7
Undantag från anmälningsskyldighet
Regeringens förslag: Från anmälningsskyldigheten undantas förvärv
av aktier som görs i stabiliseringssyfte.
Regeringens bedömning: De nya regler i öppenhetsdirektivet som
innebär att vissa undantag från anmälningsskyldigheten blir
obligatoriska kräver inte någon lagstiftningsåtgärd.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med
regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och
bedömningen eller har inget att invända mot dem. Svenska
Fondhandlareföreningen anser att det i lag bör tas in en definition av
stabiliseringsåtgärder.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I artiklarna 9.4–9.6
och 12.3–12.6 i öppenhetsdirektivet finns vissa undantag från
anmälningsskyldigheten i fall då förvärv görs i ett annat syfte än att få ett
ägarinflytande över bolaget. Dessa undantag har i svensk rätt genomförts
i 4 kap. 12–14 §§ LHF. Genom ändringsdirektivet har det i artikel 9.6a i
öppenhetsdirektivet införts ett nytt undantag som gäller aktier som
förvärvats i stabiliseringssyfte i enlighet med kommissionens förordning
(EG) nr 2273/2003 av den 22 december 2003 om genomförande av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller
undantag för återköpsprogram och stabilisering av finansiella instrument
(artikel 1.7 b i ändringsdirektivet). En förutsättning för att det undantaget
ska tillämpas är dock att rösträtterna som är knutna till de aktierna inte
utövas eller på annat sätt används för att ingripa i emittentens
förvaltning. Regeringen anser i likhet med utredningen att en bestämmel74
se som motsvarar regeln i artikel 9.6a i öppenhetsdirektivet bör tas in i
LHF.
Svenska Fondhandlareföreningen anser att en definition av stabiliseringsåtgärder bör läggas till i lagtexten. Regeringen anser i likhet med
föreningen att det finns anledning att i LHF förtydliga vad som avses
med stabiliseringsåtgärder i detta sammanhang. Enligt regeringens uppfattning görs det lämpligen genom att en uttrycklig hänvisning till
kommissionens förordning (EG) nr 2273/2003 tas in i lagen.
Genom ändringsdirektivet blir artikel 9.6 i öppenhetsdirektivet
obligatorisk (artikel 1.7 a i ändringsdirektivet). Enligt den tidigare
lydelsen fick varje medlemsstat själv välja om den skulle införa det
undantaget. Undantaget infördes i svensk rätt när öppenhetsdirektivet
genomfördes (prop. 2006/07:65 s. 185). Av 4 kap. 13 § LHF följer att
aktier som ingår i handelslagret hos ett svenskt eller utländskt kreditinstitut som driver finansieringsrörelse eller ett värdepappersinstitut eller
ett utländskt värdepappersföretag är undantagna under vissa förutsättningar. Ändringen kräver därför inte någon lagstiftningsåtgärd.
Genom artikel 13.4 första stycket i öppenhetsdirektivet ska undantagen
från anmälningsskyldigheten i artiklarna 9.4–9.6 och 12.3–12.5 med
vederbörliga ändringar gälla för kraven på en flaggningsanmälan enligt
artikel 13 (artikel 1.9 d i ändringsdirektivet). Eftersom det som anges om
aktier i 4 kap. LHF även ska tillämpas på andra finansiella instrument
som omfattas av anmälningsskyldigheten (4 kap. 2 §) följer det redan av
gällande svensk rätt att undantagen från anmälningsskyldighet är
tillämpliga även på andra finansiella instrument än aktier som omfattas
av anmälningsskyldigheten. Regeringen anser därför i likhet med
utredningen att ändringen inte kräver någon lagstiftningsåtgärd.
7.8
Definitioner av termerna emittent och juridisk
person
Regeringens bedömning: Den nya regeln i öppenhetsdirektivet om
att varje hänvisning till juridiska personer i direktivet anses inbegripa
registrerade näringslivsorganisationer som saknar ställning som
juridisk person och truster kräver inte någon lagstiftningsåtgärd.
Den nya definitionen av termen emittent i öppenhetsdirektivet
kräver inte någon lagstiftningsåtgärd.
Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning. Utredningens förslag avviker från regeringens bedömning genom
att enligt utredningens förslag införs en definition av kontrollerat företag
i LHF. Utredningens förslag avviker även från regeringens bedömning
genom att enligt utredningens förslag ersätts termen utgivare med
emittent.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att invända mot det. Andra–Fjärde AP-fonderna anser att
införandet av begreppet ”kontrollerade företag” i LHF och utvidgningen
av 4 kap. 4 § LHF bör föranleda ändring av 4 kap. 6 § LHF. Förvaltningsrätten i Stockholm och Finansinspektionen ifrågasätter utredningens
75
76
förslag att byta ut termen utgivare till emittent, eftersom termerna
tidigare inte har använts synonymt.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt den nya punkten 2a i
artikel 2 i öppenhetsdirektivet ska alla hänvisningar till juridiska personer
i direktivet inkludera registrerade näringslivsorganisationer som saknar
ställning som juridisk person och truster (artikel 1.1 b i ändringsdirektivet). Termen juridisk person används i öppenhetsdirektivet för att
definiera emittent, aktieägare och kontrollerat företag (artikel 2.1 d, f,
och i). Termen juridisk person används även i direktivet för att beteckna
andra anmälningsskyldiga än aktieägare i artiklarna 10 och 13. Några
definitioner som motsvarar direktivets definitioner av emittent, aktieägare eller kontrollerat företag har inte tagits in i de svenska författningar
genom vilka öppenhetsdirektivet har genomförts. Regeringen bedömer
att förtydligandet i öppenhetsdirektivet inte kräver någon lagstiftningsåtgärd.
Enligt utredningen får förtydligandet betydelse för de svenska
bestämmelser som genomför reglerna om sammanläggning i artikel 10
samt regeln om undantag från anmälningsskyldigheten i artikel 12.3 i
öppenhetsdirektivet. Utredningen föreslår därför att en definition av
kontrollerat företag tas in i LHF som motsvarar regeln i artikel 2.1 f i
öppenhetsdirektivet. De uttryck som är centrala i den nya punkten 2a i
artikel 2 i öppenhetsdirektivet är ”registrerade näringslivsorganisationer”
och ”truster”. I den engelska språkversionen av öppenhetsdirektivet
anges ”registered business associations” där det i den svenska språkversionen anges ”registrerade näringslivsorganisationer”. Enligt
regeringens bedömning torde dock ”registered business associations” i
detta sammanhang förstås som ”registrerade näringsverksamheter”, t.ex.
enkla bolag. Enligt svensk rätt skulle det kunna vara exempel på en
association som driver rörelse, men som samtidigt inte är en juridisk
person. Åtminstone en bolagsman företräder dock ett enkelt bolag som i
detta sammanhang därför anses utgöra en fysisk person. En trust är ett
anglosaxiskt begrepp som inte har någon motsvarighet i svensk rätt, men
som närmast liknar en stiftelse. En trust är liksom en stiftelse att likställa
med en juridisk person enligt svensk rätt. Vid genomförandet av
öppenhetsdirektivet bedömdes direktivets definition av termen
kontrollerat företag i allt väsentligt motsvara termen dotterföretag enligt
svensk rätt (prop. 2006/07:65 s. 141 f.). I bestämmelserna i LHF om de
aktier som ska räknas till den anmälningsskyldiges innehav anges vidare
att med dotterföretag avses detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§
aktiebolagslagen, varvid det som föreskrivs där om moderbolag ska
tillämpas även på fysiska personer och andra juridiska personer än
aktiebolag (4 kap. 4 § femte stycket). Med hänsyn till det anförda gör
regeringen bedömningen att den nya punkten 2a i artikel 2 i direktivet
inte föranleder något behov av ändring i detta avseende. Regeringen
anser därför inte att förtydligandet i öppenhetsdirektivet avseende termen
juridisk person kräver någon lagstiftningsåtgärd. Andra–Fjärde APfonderna anser att införandet av begreppet ”kontrollerade företag” i LHF
och utvidgningen av 4 kap. 4 § LHF bör föranleda ändring i 4 kap. 6 §
samma lag. Eftersom regeringen inte föreslår att det tas in någon
definition av kontrollerat företag i LHF, krävs det inte heller någon
ändring i 4 kap. 6 §.
Genom ändringsdirektivet utvidgas definitionen av termen emittent i
artikel 2.1 d i öppenhetsdirektivet till att även omfatta fysiska personer
vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. I det
nya andra stycket i artikel 2.1 d förtydligas också att i det fall det
förekommer depåbevis som är upptagna till handel på en reglerad
marknad ska emittenten anses vara den som emitterat de värdepapper
som depåbeviset motsvarar, vare sig dessa värdepapper är upptagna till
handel på en reglerad marknad eller ej (artikel 1.1 i ändringsdirektivet).
Enligt skälen är syftet att klargöra hur onoterade värdepapper som
motsvaras av depåbevis som är upptagna till handel på en reglerad
marknad ska behandlas. För att undvika ofullständig insyn bör
definitionen av emittent därför preciseras så att man inbegriper emittenter
av onoterade värdepapper som motsvaras av depåbevis upptagna till
handel på en reglerad marknad. Det är också lämpligt att ändra
definitionen av termen emittent mot bakgrund av att fysiska personer kan
vara emittenter i vissa medlemsstater (skäl 18).
Regeln i öppenhetsdirektivet om vad som anses utgöra en emittent har
inte någon motsvarighet i svensk rätt. I 1 kap. 5 § 9 LVM och 1 kap. 1 §
LHF anges dock att med emittent förstås aktiebolag i fråga om aktier och
utgivaren eller utfärdaren i fråga om andra finansiella instrument. Att
definitionen av termen emittent i öppenhetsdirektivet nu utvidgas till att
omfatta även fysiska personer bör enligt regeringens mening inte kräva
någon lagstiftningsåtgärd eftersom nämnda lagrum inte förutsätter att en
emittent nödvändigtvis ska vara en juridisk person, förutom när det gäller
aktier. Förtydligandet om depåbevis innebär enligt regeringens bedömning inte någon förändring i sak i förhållande till gällande svensk rätt när
det gäller tillämpningsområdet för regelverket. Den omständigheten att
depåbevis upptas till handel på en reglerad marknad utan att de aktier
som depåbevisen avser är upptagna till handel på någon annan reglerad
marknad uppmärksammades även när öppenhetsdirektivet genomfördes i
svensk rätt (se prop. 2006/07:65 s. 178). I samband med överväganden
om omfattningen av anmälningsskyldigheten konstaterades bl.a. att med
hänsyn till den möjlighet till rösträtt och de övriga rättigheter som
depåbevisen ger är de skäl som ligger till grund för en anmälningsskyldighet lika starka vid innehav av depåbevis som om det hade varit
fråga om direktinnehav av aktier. Anmälningsskyldigheten omfattar
därför även den situation då de aktier som depåbevisen avser inte är
upptagna till handel på någon reglerad marknad, förutsatt att depåbevisen
är upptagna på en sådan marknad och att de medför rätt att rösta för
aktierna. Regeringen anser därför i likhet med utredningen att förtydligandet avseende termen emittent inte kräver någon lagstiftningsåtgärd.
Förvaltningsrätten i Stockholm och Finansinspektionen anser att
begreppet utgivare inte bör bytas ut till emittent. I förarbetena till LVM
anförs bl.a. att begreppet emittent omfattar såväl utgivare som utfärdare
av finansiella instrument (prop. 2006/07:115 s. 552). Regeringen anförde
därför i det sammanhanget, efter påpekade från Lagrådet, att begreppet
emittent bör användas i lagtexten när det är fråga om bestämmelser som
behandlar finansiella instrument eller överlåtbara värdepapper, då dessa
begrepp omfattar såväl sådana instrument som ges ut som sådana som
utfärdas, men att i de bestämmelser som enbart är tillämpliga på
överlåtbara värdepapper bör dock begreppet utgivare användas eftersom
77
samtliga dessa instrument ges ut. Regeringen anser därför i likhet med
nämnda remissinstanser att termen utgivare inte bör ersättas med termen
emittent.
8
Övriga informationskrav för emittenter
och tillgång till information
8.1
Offentliggörande av nya låneemissioner
Regeringens förslag: Kravet i lagen om värdepappersmarknaden på
att en emittent ska offentliggöra nya låneemissioner tas bort.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot
det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 16.3 i öppenhetsdirektivet ska en emittent utan dröjsmål offentliggöra nya låneemissioner och i
synnerhet alla garantier eller säkerheter som lämnas för sådana
emissioner. I artikeln undantas internationella offentliga organ där minst
en medlemsstat är medlem från tillämpningsområdet för bestämmelsen.
Vidare ges medlemsstaterna i artikel 1.3 i öppenhetsdirektivet en
möjlighet att inte tillämpa artikel 16.3 på värdepapper som har emitterats
av medlemsstater eller av deras regionala eller lokala myndigheter.
Genom ändringsdirektivet har artikel 16.3 och kravet i öppenhetsdirektivet på att en emittent ska offentliggöra nya låneemissioner tagits bort
(se artikel 1.11 i ändringsdirektivet). Medlemsstaterna får dock enligt
artikel 3.1 i öppenhetsdirektivet ställa strängare krav än de som anges i
öppenhetsdirektivet på de emittenter som de är hemmedlemsstat för.
Detta innebär att medlemsstaterna kan välja att behålla kravet trots att
artikel 16.3 i direktivet har tagits bort (se artikel 1.2 i ändringsdirektivet).
Enligt skälen till ändringsdirektivet tas kravet på att emittenter ska
offentliggöra nya låneemissioner bort för att minska den administrativa
bördan för emittenterna (se skäl 24). Kravet är enligt skälen svårt att
tillämpa och har gett upphov till genomförandeproblem i praktiken.
Utmönstringen av bestämmelsen motiveras dessutom av att det finns
överlappande regler i såväl prospektdirektivet som marknadsmissbruksdirektivet. Det offentliggörande av nya låneemissioner som sker
enligt öppenhetsdirektivet bedöms därför inte ge särskilt mycket
kompletterande information till marknaden.
Artikel 16.3 i öppenhetsdirektivet har genomförts i svensk rätt i 15 kap.
8 § första stycket 2 LVM. I den bestämmelsen anges att en emittent av
överlåtbara värdepapper som efter ansökan av emittenten har tagits upp
till handel på en reglerad marknad, omedelbart ska offentliggöra nya
låneemissioner. Vid genomförandet av artikel 16.3 utnyttjades
möjligheten att undanta vissa emittenter från kravet på att offentliggöra
nya låneemissioner (se artikel 1.3 i öppenhetsdirektivet och 15 kap. 8 §
andra stycket LVM). De emittenter som omfattas av undantaget är stater
78
inom EES och lokala eller regionala myndigheter i sådana stater samt
mellanstatliga organisationer i vilka en eller flera stater inom EES är
medlemmar (se prop. 2006/07:65 s. 337).
Frågan är om kravet på offentliggörande av nya låneemissioner bör
kvarstå i svensk rätt. Som anges i skälen till ändringsdirektivet finns det
regler i såväl marknadsmissbruksdirektivet som prospektdirektivet som
överlappar kravet i öppenhetsdirektivet att emittenter ska offentliggöra
nya låneemissioner. Det finns i artikel 6.1 i marknadsmissbruksdirektivet
ett generellt krav på emittenter att informera allmänheten om
insiderinformation som direkt berör emittenten. Artikel 6.1 i
marknadsmissbruksdirektivet är delvis genomförd i 15 kap. 6 § första
stycket 3 LVM. Enligt den bestämmelsen ska en emittent vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad
offentliggöra de upplysningar om sin verksamhet och värdepapperen som
är av betydelse för bedömningen av kursvärdet på värdepapperen (s.k.
kurspåverkande information). I det fall ett beslut om en ny låneemission
är av sådan betydelse att det påverkar kursvärdet på emittentens
värdepapper omfattas således det nuvarande kravet på offentliggörande
av nya låneemissioner av den bestämmelsen.
Reglerna i prospektdirektivet som överlappar kravet i öppenhetsdirektivet är genomförda i svensk rätt genom bestämmelser i LHF. Enligt LHF
ska, med vissa angivna undantag, ett prospekt upprättas när överlåtbara
värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en
reglerad marknad (2 kap. 1–7 §§). Ett prospekt ska innehålla information
om emittenten och de överlåtbara värdepapperen (2 kap. 11–14 §§ LHF).
För det fall nya omständigheter som kan påverka bedömningen av
överlåtbara värdepapper som omfattas av ett prospekt inträffar efter det
att prospektet har upprättats ska ett tillägg till prospektet göras (2 kap.
34 § LHF). Ett prospekt som har godkänts och registrerats av
Finansinspektionen ska offentliggöras snarast eller senast dagen innan
anmälningstiden i erbjudandet börjar löpa eller de överlåtbara
värdepapperen tas upp till handel (2 kap. 28 § LHF). Finansinspektionen
ska dessutom offentliggöra samtliga godkända och registrerade prospekt
eller en förteckning över dessa på sin webbplats (2 kap. 31 § första stycket
LHF). Eventuella tillägg till ett prospekt ska också offentliggöras av
Finansinspektionen (2 kap. 31 § andra stycket LHF).
Utöver kraven på offentliggörande i marknadsmissbruksdirektivet och
prospektdirektivet finns det krav på att lämna information om nya
emissioner, återköp samt återbetalningar av emitterade värdepapper i de
internationella redovisningsstandarder som ska tillämpas vid upprättande
av såväl koncernredovisning som delårsrapport för koncernen (se bl.a. IAS
34.16A [e]). För svenska emittenter ska standardernas redovisningsregler
och upplysningskrav i stor utsträckning tillämpas även i fråga om den
årsredovisning som upprättas av moderbolaget i en koncern.
Som framgår ovan anges i skälen till ändringsdirektivet att regeln om
emittenters skyldighet att offentliggöra nya låneemissioner har gett
upphov till svårigheter vid den praktiska tillämpningen av regeln.
Begreppet låneemission definieras inte i öppenhetsdirektivet. Att
avsaknaden av definition leder till tolkningssvårigheter har även lyfts
fram i den konsekvensanalys som föregick ändringsdirektivet. Reglernas
tillämpningsområde behandlas inte heller i förarbetena till 15 kap. 8 §
79
första stycket 2 LVM. Bestämmelsen preciseras visserligen i Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2007:17) om verksamhet på marknadsplatser, där det framgår att en utgivare som har fattat beslut om en
emission av överlåtbara värdepapper enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a
eller b LVM (dvs. aktier, obligationer och andra skuldförbindelser samt
depåbevis för sådana värdepapper) omedelbart ska offentliggöra och
informera börsen om beslutet, skälen till emissionen, emissionsvillkoren
samt till vem eller vilka emissionen riktas (10 kap. 5 § första stycket).
Det är dock inte tydligt vilka beslut om att uppta lån genom emission av
värdepapper som ska anses omfattas av kravet på offentliggörande.
Enligt utredningen förefaller kravet, vid den praktiska tillämpningen av
bestämmelsen, ha getts en relativt snäv tolkning. Exempelvis har nya
emissioner under befintliga emissionsprogram i regel inte bedömts
omfattas av kravet på offentliggörande. Finansinspektionen utövar inte
tillsyn över att bestämmelsen i LVM om offentliggörande av nya låneemissioner efterlevs. Det är i stället den börs som driver marknadsplatsen
i fråga som fortlöpande ska kontrollera att emittenterna fullgör sina
informationsskyldigheter som följer av den lagen (15 kap. 9 § LVM).
Finansinspektionen utövar i sin tur tillsyn över att börsen utövar den
kontroll över emittenternas informationsgivning som den lagen kräver.
Sammanfattningsvis anser regeringen att ovan redovisade skäl talar för
att kravet i LVM på att emittenter ska offentliggöra nya låneemissioner
bör tas bort. Regeringen anser att det inte finns tillräckliga skäl för att
behålla en strängare reglering än den i öppenhetsdirektivet. Kravet bör
därför tas bort även i LVM.
8.2
Förslag till ändring av bolagsordning
Regeringens bedömning: Borttagandet av kravet i öppenhetsdirektivet på att en emittent ska överlämna förslag till ändring av bolagsordningen eller stadgarna till den behöriga myndigheten och den
reglerade marknaden kräver inte någon lagändring.
80
Utredningens bedömning överensstämmer i huvudsak med
regeringens bedömning. Utredningen gör även bedömningen att kravet i
Finansinspektionens föreskrifter att en emittent ska överlämna förslag till
ändring av bolagsordningen och liknande handlingar till Finansinspektionen och den börs där värdepapperen är upptagna till handel bör
tas bort.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända
mot den.
Skälen för regeringens bedömning: Artikel 19 i öppenhetsdirektivet
innehåller bestämmelser om skyldighet för emittenter att överlämna
information till den behöriga myndigheten och i vissa fall den reglerade
marknad där emittentens värdepapper är upptagna till handel. Enligt
artikel 19.1 andra stycket ska en emittent som föreslår en ändring av sin
bolagsordning eller sina stadgar överlämna ett utkast till ändringen till
den behöriga myndigheten i emittentens hemmedlemsstat och till den
reglerade marknad där emittentens värdepapper är upptagna till handel.
Underrättelsen ska ske utan dröjsmål och senast dagen för samman-
kallandet till den bolagsstämma där den föreslagna ändringen är föremål
för beslut.
Genom ändringsdirektivet har artikel 19.1 andra stycket i öppenhetsdirektivet tagits bort (se artikel 1.12 i ändringsdirektivet). Enligt skälen
till ändringsdirektivet tas kravet bort, eftersom det delvis överlappar
liknande krav i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG om
utnyttjande av vissa aktieägares rättigheter i börsnoterade företag (se skäl
25). Vidare kan det leda till oklarheter när det gäller den behöriga
myndighetens roll. Det innebär dessutom en onödig administrativ börda
för emittenten.
Reglerna i artikel 19.1 andra stycket i öppenhetsdirektivet har i svensk
rätt genomförts i föreskrifter från Finansinspektionen. Enligt 10 kap. 6 §
Finansinspektionens föreskrifter om verksamhet på marknadsplatser ska
en utgivare av överlåtbara värdepapper som planerar att ändra sin bolagsordning, stadgar eller liknande överlämna ett förslag till ändringen dels
till den börs som driver den reglerade marknaden på vilken utgivarens
värdepapper är upptagna till handel, dels till Finansinspektionen. Förslaget ska överlämnas senast vid tidpunkten för kallelsen till den bolagsstämma eller det möte som ska besluta om den föreslagna ändringen.
Utgivare vars beslut om ändring i bolagsordningen inte får registreras
innan det har godkänts av Finansinspektionen (vissa finansiella företag
som är tillståndspliktiga) behöver inte lämna något förslag till ändring av
bolagsordning till Finansinspektionen enligt bestämmelsen.
Staterna får enligt artikel 3.1 i öppenhetsdirektivet ställa strängare krav
än vad öppenhetsdirektivet föreskriver på de emittenter som omfattas av
statens tillsynsansvar (se även artikel 1.2 i ändringsdirektivet). Sverige
kan därmed välja att behålla det nuvarande kravet i Finansinspektionens
föreskrifter på att emittenter ska överlämna förslag till ändring av
bolagsordning och liknande handlingar till Finansinspektionen och den
börs som driver den reglerade marknad på vilken värdepapperen är
upptagna till handel.
Som anförs ovan tas kravet bort i öppenhetsdirektivet eftersom det
delvis överlappar liknande krav i direktiv 2007/36/EG. I det direktivet
regleras bl.a. vilka handlingar som ska finnas tillgängliga för aktieägare
inför bolagsstämman i fråga om bolag vars aktier är upptagna till handel
på en reglerad marknad. Direktivet är genomfört i svensk rätt genom
bestämmelser i aktiebolagslagen (2005:551), förkortad ABL. Enligt
7 kap. 24 § ABL ska en kallelse till bolagsstämman innehålla det
huvudsakliga innehållet i förslag till ändringar av bolagsordningen.
Kallelsesätt till bolagsstämman i publika aktiebolag regleras i 7 kap. 23,
56 och 56 a §§ ABL. Där framgår att kallelsen till bolagsstämman bl.a.
ska ske genom annonsering i Post- och Inrikes Tidningar. Ett bolag vars
aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad ska hålla kallelsen
tillgänglig på sin webbplats. Utöver bestämmelserna i ABL gäller enligt
de regelverk för emittenter av aktier som tillämpas av de svenska
börserna att kallelse till bolagsstämman ska offentliggöras.
Kravet i öppenhetsdirektivet att emittenter ska överlämna förslag till
ändring av bolagsordning och stadgar till den behöriga myndigheten har
vid genomförandet av öppenhetsdirektivet i svensk rätt inte uppfattats
som ett krav på att den behöriga myndigheten ska godkänna eller i övrigt
förhandsgranska utkastet (se prop. 2006/07:65 s. 280). Utredningen
81
framhåller att överlämnandet av handlingarna är av ringa praktisk
betydelse och att de bolagsrättsliga bestämmelserna på detta område är
tillräckliga för att säkerställa att information om ändringar av emittenters
bolagsordningar finns tillgängliga för behöriga myndigheter, börser,
aktieägare och andra intressenter. Utredningen gör därför bedömningen
att det inte föreligger tillräckliga skäl för att behålla en strängare
reglering än den i öppenhetsdirektivet. Regeringen, som inte gör någon
annan bedömning än utredningen, konstaterar att det inte kräver någon
lagändring. Enligt utredningen bör kravet i Finansinspektionens
föreskrifter tas bort. Kravet i 10 kap. 6 § Finansinspektionens föreskrifter
om verksamhet på marknadsplatser stödjer sig på ett bemyndigande i
6 kap. 1 § 50 förordningen om värdepappersmarknaden. Enligt
bemyndigandet får Finansinspektionen meddela föreskrifter om den
informationsplikt som enligt 15 kap. LVM gäller för emittenter av
överlåtbara värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad
marknad eller för vilka ansökan om upptagande till handel lämnats in.
Bemyndigandet rör inte specifikt frågan om överlämnande av förslag till
ändring av bolagsordning och bör enligt regeringens uppfattning sålunda
kvarstå. Eftersom det är fråga om ett krav i Finansinspektionens
föreskrifter som stödjer sig på ett bemyndigande som kvarstår ankommer
det på Finansinspektionen att ta ställning till om huruvida man anser att
ändringarna i öppenhetsdirektivet bör föranleda motsvarande ändring i
föreskrifterna.
8.3
Europeisk elektronisk åtkomstpunkt
för information
Regeringens bedömning: Kravet i öppenhetsdirektivet på att
medlemsstaterna ska säkerställa tillgång till lagringsfunktionen för
obligatorisk information via en europeisk elektronisk åtkomstpunkt
kräver inte någon lagändring.
82
Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning. Enligt utredningens förslag ska kravet i öppenhetsdirektivet på att
medlemsstaterna ska säkerställa tillgång till lagringsfunktionerna för
obligatorisk information via en elektronisk åtkomstpunkt genomföras i
svensk rätt genom att det tas in en bestämmelse om det i lagen om
värdepappersmarknaden.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att invända mot det. Andra–Fjärde AP-fonderna anser att de
skillnader i krav på innehåll och format som i dag finns mellan olika
medlemsstater innebär en administrativ börda för internationella
investerare som inte är oväsentlig. De framhåller att det skulle underlätta
för såväl de rapporteringsskyldiga som för marknaden om rapporteringen
kan göras enligt enhetliga regler och format direkt till Esma och att
informationen därefter skickas ut från Esma till de nationella
tillsynsmyndigheterna.
Skälen för regeringens bedömning: I artikel 21 i öppenhetsdirektivet
finns regler om tillgången till obligatorisk information. Där regleras bl.a.
hur obligatorisk information ska offentliggöras och spridas av en
emittent. Vad som utgör obligatorisk information definieras i artikel
2.1 k i öppenhetsdirektivet. Det som avses är dels sådan information som
ska offentliggöras enligt direktivet, dels information som ska offentliggöras enligt artikel 6 i marknadsmissbruksdirektivet, dvs. insiderinformation. Definitionen omfattar därutöver också sådan information som
ska offentliggöras enligt strängare nationella krav i författningar som
antagits i enlighet med artikel 3.1 i öppenhetsdirektivet. Det innebär
exempelvis att obligatorisk information i en medlemsstat som infört
nationella krav på flaggning vid fler gränsvärden än de som anges i
direktivet även omfattar flaggningsmeddelanden som lämnats i enlighet
med dessa nationella krav.
Enligt artikel 21.2 i öppenhetsdirektivet ska varje hemmedlemsstat se
till att det finns minst en officiellt utsedd mekanism för central lagring av
obligatorisk information. Kommissionen ska enligt artikel 21.4 i öppenhetsdirektivet genom delegerade akter fastställa bl.a. miniminormer för
den lagringsfunktion för obligatorisk information som medlemsstaterna
ska upprätthålla. I kommissionens genomförandedirektiv finns det dock
inte några sådana bestämmelser.
Målet på sikt med öppenhetsdirektivets bestämmelser om central
lagring av obligatorisk information är att de nationella lagringsmekanismerna ska integreras i ett europeiskt nätverk, som är avsett att
förbättra tillgången till information om emittenter inom hela gemenskapen (se prop. 2006/07:65 s. 256 f.). Enligt skälen till ändringsdirektivet garanterar det befintliga nätverket av nationella mekanismer
för central lagring av obligatorisk information inte en enkel sökning av
information om alla börsnoterade företag i EU (se skäl 15). I artikel 22 i
öppenhetsdirektivet i dess ursprungliga lydelse uppställdes krav på
medlemsstaterna att utarbeta riktlinjer för att förbättra tillgången till
obligatorisk information för allmänheten, bl.a. genom ett sammankopplat
nät eller plattform för elektronisk information omfattande samtliga
medlemsstater. I en rekommendation från oktober 2007 uppmanade
kommissionen medlemsstaterna att vidta åtgärder för att möjliggöra en
sammankoppling av de nationella lagringsfunktionerna. Genom direktiv
2010/78/EU ändrades öppenhetsdirektivet så att ansvaret för att utarbeta
riktlinjer i enlighet med artikel 22 övergick från medlemsstaterna till
Esma. Några riktlinjer har dock inte utarbetats.
Genom ändringsdirektivet har en ny artikel 21a införts i
öppenhetsdirektivet (se artikel 1.14 i ändringsdirektivet). Av den nya
artikeln följer att en webbportal, som ska fungera som en europeisk
elektronisk åtkomstpunkt, ska ha inrättats senast den 1 januari 2018 samt
att Esma ska utveckla och driva åtkomstpunkten. Enligt artikel 21a.3 i
öppenhetsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa tillgång till sina
mekanismer för centrallagring via åtkomstpunkten. För att se till att de
nationella lagringsfunktionerna är kompatibla med den åtkomstpunkt
som ska etableras på europeisk nivå, har kommissionen genom
ändringsdirektivet getts befogenhet att genom delegerade akter fastställa
regler för att säkerställa driftkompabiliteten för den informations- och
kommunikationsteknik som de nationella lagringsfunktionerna använder,
samt regler om tillgången till obligatorisk information på unionsnivå
genom de nationella lagringsfunktionerna (se artikel 1.13 i ändrings-
83
direktivet och artikel 21.4 första stycket c i öppenhetsdirektivet). Genom
ändringsdirektivet har även artikel 22 i öppenhetsdirektivet ändrats så att
det nu anges att Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för
tillsyn där de tekniska kraven för tillgång till obligatorisk information ska
anges (se artikel 1.15 i ändringsdirektivet). Esmas förslag till tekniska
standarder för tillsyn ska senast den 27 november 2015 överlämnas till
kommissionen.
Som anförs ovan ska varje hemmedlemsstat enligt öppenhetsdirektivet
se till att det finns minst en officiellt utsedd mekanism för centralt
lagring av obligatorisk information (artikel 21.2). I Sverige ansvarar
Finansinspektionen för lagring av obligatorisk information som offentliggörs av emittenter som har Sverige som hemmedlemsstat (jfr 17 kap. 4 §
första stycket LVM och 4 kap. förordningen om värdepappersmarknaden). Informationen finns tillgänglig på Finansinspektionens
webbplats. Emittenter är skyldiga att lämna obligatorisk information till
Finansinspektionen samtidigt som informationen offentliggörs (se
17 kap. 3 § LVM).
Utredningen föreslår att artikel 21a.3 i öppenhetsdirektivet (artikel 1.14
i ändringsdirektivet) genomförs i svensk rätt genom ett tillägg i 17 kap.
4 § LVM i vilket det anges att det ska gå att få tillgång till informationen
som lämnas till Finansinspektionen i enlighet med 17 kap. 3 § LVM via
en europeisk elektronisk åtkomstpunkt. Enligt regeringens uppfattning
kräver reglerna i artikel 21a.3 inte någon lagändring. Det är Finansinspektionen som ska säkerställa att det går att få tillgång till
informationen i lagringsfunktionen för obligatorisk information via en
europeisk elektronisk åtkomstpunkt. Det finns ett bemyndigande i
17 kap. 5 § andra stycket LVM för regeringen att meddela föreskrifter
om Finansinspektionens lagringsfunktion. Sådana föreskrifter finns i
4 kap. förordningen om värdepappersmarknaden. I den utsträckning
artikel 21a.3 i öppenhetsdirektivet behöver genomföras i föreskrifter, bör
det lämpligen göras i förordningsform.
Närmare bestämmelser om de krav som lagringsfunktionen för
informationen ska uppfylla för att bl.a. en europeisk elektronisk åtkomst
ska vara möjlig att inrätta ska fastställas genom delegerade akter. Sådana
delegerade akter får antas av kommissionen i enlighet med artikel 21.4
första stycket b och c i öppenhetsdirektivet (artikel 1.13 i ändringsdirektivet) och i enlighet med artikel 22 i samma direktiv i form av tekniska
standarder för tillsyn (artikel 1.15 i ändringsdirektivet). Eftersom sådana
regler som får antas av kommissionen i enlighet med artikel 21.4 första
stycket b och c kan komma att föreskrivas i ett direktiv, bör det nuvarande bemyndigandet i 17 kap. 5 § andra stycket LVM för regeringen att
meddela föreskrifter om Finansinspektionens lagringsfunktion behållas.
Andra–Fjärde AP-fonderna framhåller att det skulle underlätta för
såväl de rapporteringsskyldiga som för marknaden om rapporteringen
kan göras enligt enhetliga regler och format direkt till Esma och att
informationen därefter skickas ut från Esma till de nationella
tillsynsmyndigheterna. Någon möjlighet att rapportera direkt till Esma
finns emellertid inte enligt öppenhetsdirektivet. Det går därför inte att
införa ett sådant krav i svensk rätt.
84
9
Ingripandeåtgärder och sanktioner
9.1
Gällande rätt
Bestämmelser om ingripandeåtgärder och sanktioner vid överträdelser av
de regler som följer av öppenhetsdirektivet finns i 6 kap. lagen
(1991:980) om handel med finansiella instrument, förkortad LHF, och
25 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, förkortad LVM.
Finansinspektionen får vid vite förelägga om rättelse exempelvis när
någon inte fullgör flaggningsskyldigheten, dvs. att göra anmälan till den
juridiska personen och Finansinspektionen enligt 4 kap. 3 § eller 9 § andra
stycket LHF (6 kap. 3 § 1 LHF). Detsamma gäller om någon inte fullgör
skyldigheten att offentliggöra uppgifter enligt 4 kap. 9 § första stycket
eller 18 §, eller att lämna sådana uppgifter till Finansinspektionen enligt
4 kap. 21 § LHF (6 kap. 3 § 3 LHF). På motsvarande sätt får
Finansinspektionen förelägga en emittent att göra rättelse om emittenten
inte har offentliggjort regelbunden finansiell information i enlighet med
bestämmelserna i 16 kap. 4–7 §§ LVM, om informationen som
offentliggjorts är ofullständig eller innehåller väsentliga fel eller om
informationen inte lämnats till Finansinspektionen enligt 17 kap. 3 §
samma lag (25 kap. 18 § LVM). Ett sådant föreläggande får förenas med
vite (25 kap. 29 § LVM).
Finansinspektionen ska besluta att en särskild avgift ska tas ut bl.a. av
den som inte i rätt tid fullgör skyldigheten att göra anmälan till den
juridiska personen och Finansinspektionen enligt 4 kap. 3 § eller 9 §
andra stycket LHF (6 kap. 3 a § första stycket 6 LHF). Särskild avgift ska
även tas ut av den som inte i rätt tid offentliggör uppgifter enligt 4 kap.
9 § första stycket eller 18 § LHF (6 kap. 3 a § första stycket 7 LHF). Den
särskilda avgiften ska vara lägst 15 000 kronor och högst 5 miljoner
kronor (6 kap. 3 a § andra stycket 2 LHF).
Det är i första hand börserna som ska kontrollera att emittenter fullgör
sina informationsskyldigheter enligt LVM (15 kap. 9 §), se prop.
2006/07:65 s. 208 f. Finansinspektionen ska besluta om särskild avgift i
de fall en emittent inte offentliggör regelbunden finansiell information i
enlighet med bestämmelserna i 16 kap. 4–7 §§ LVM (25 kap. 19 §
LVM). Den särskilda avgiften ska vara lägst 50 000 kronor och högst 10
miljoner kronor. Om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller om det
annars finns särskilda skäl, får en särskild avgift efterges helt eller delvis
(6 kap. 3 c § LHF och 25 kap. 21 § LVM).
Börserna ska också övervaka att den som har Sverige som hemmedlemsstat och som har gett ut eller utfärdat överlåtbara värdepapper som
efter ansökan av emittenten är upptagna till handel på en reglerad marknad som drivs av börsen, upprättar regelbunden finansiell information i
enlighet med de bestämmelser som gäller för emittenten (16 kap. 13 §
LVM). Om börsen finner att de bestämmelser som gäller för upprättandet
av regelbunden finansiell information har överträtts, ska börsen anmäla
detta till Finansinspektionen (16 kap. 14 § LVM). En anmälan behöver
inte göras om emittenten på börsens uppmaning offentliggjort rättad eller
kompletterad information. Om den regelbundna finansiella informationen
inte har upprättats i enlighet med de bestämmelser som gäller för
85
emittenten, ska Finansinspektionen meddela emittenten av de överlåtbara
värdepapperen en erinran (25 kap. 22 § LVM). En erinran ska inte
beslutas om en överträdelse är ringa eller ursäktlig eller om en börs eller
en reglerad marknad i ett annat land inom EES vidtar tillräckliga åtgärder
mot emittenten. Om en emittent har meddelats beslut om erinran, får
Finansinspektionen besluta att emittenten ska betala en straffavgift.
Straffavgiften ska uppgå till lägst 50 000 kronor och högst 10 miljoner
kronor (25 kap. 23 § LVM).
9.2
Nya regler i ändringsdirektivet
Genom ändringsdirektivet har det införts nya regler i öppenhetsdirektivet
som syftar till att säkerställa effektiva och proportionella sanktioner
(artiklarna 28–29, se artikel 1.20–1.23 i ändringsdirektivet). Det innebär
att öppenhetsdirektivet nu, utöver en minimilista på vilka sanktioner som
ska finnas tillgängliga för de behöriga myndigheterna, innehåller regler
om vilka som omfattas av sanktionerna, vilka kriterier som bör beaktas
när myndigheterna beslutar i sanktionsärenden samt om sanktionsbeslut.
I den ursprungliga lydelsen av öppenhetsdirektivet ålades medlemsstaterna endast att se till att det finns lämpliga ingripandeåtgärder och
administrativa sanktioner mot överträdelser av reglerna i direktivet
(artikel 28). Den närmare utformningen av ingripandeåtgärder och
sanktioner var då således en fråga för varje medlemsstat att avgöra.
Ändringsdirektivet innebär att öppenhetsdirektivet nu ställer krav på att
medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning inför särskilda regler som
gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att vid överträdelser av
reglerna i öppenhetsdirektivet vidta olika former av ingripandeåtgärder
och administrativa sanktioner.
9.3
Föreläggande om rättelse
Regeringens förslag: Finansinspektionen får förelägga en emittent
vid vite att göra rättelse, om emittenten låter bli att
– offentliggöra förändringar i de rättigheter som är knutna till
värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad,
– upprätta årsredovisning med hjälp av ett elektroniskt
rapporteringsformat, eller
– offentliggöra rapport om betalningar till myndigheter.
Regeringens bedömning: Finansinspektionen har enligt gällande
rätt befogenhet att förelägga en emittent att göra rättelse vid underlåtelse att fullgöra övriga skyldigheter som anges i artikel 28a i öppenhetsdirektivet.
Finansinspektionens nuvarande befogenhet att förelägga en emittent
att göra rättelse vid underlåtelse att fullgöra skyldigheter som inte
regleras i öppenhetsdirektivet bör kvarstå.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
86
Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har
inget att invända mot dem.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Föreläggande om rättelse
Artikel 28b i öppenhetsdirektivet har införts genom ändringsdirektivet
(artikel 1.21 i ändringsdirektivet). Enligt punkten 1b i den artikeln ska
den behöriga myndigheten, vid de överträdelser som anges i artikel 28a,
ha befogenhet att förelägga en fysisk eller juridisk person att upphöra
med och inte upprepa det agerande som är föremål för sanktionen. Av
artikel 28a i öppenhetsdirektivet följer att den behöriga myndigheten ska
kunna ingripa åtminstone vid överträdelser av reglerna om regelbunden
finansiell information och reglerna om flaggning.
Finansinspektionen får enligt gällande rätt förelägga en emittent att
göra rättelse om emittenten inte har offentliggjort regelbunden finansiell
information, information som har offentliggjorts är ofullständig eller
innehåller väsentliga fel eller om informationen inte har lämnats till
inspektionen (25 kap. 18 § LVM). Vidare får Finansinspektionen förelägga någon att göra rättelse om denne inte fullgör anmälningsskyldigheten enligt 4 kap. 3 § eller 9 § andra stycket LHF (6 kap. 3 § 1 LHF).
Finansinspektionen får även förelägga någon att göra rättelse om denne
inte fullgör skyldigheten att offentliggöra uppgifter enligt 4 kap. 9 §
första stycket eller 18 § eller att lämna sådana uppgifter till inspektionen
enligt 4 kap. 21 § LHF (6 kap. 3 § 3 LHF). Finansinspektionens befogenhet att förelägga om rättelse i dessa avseenden får enligt regeringens
bedömning anses motsvara den ingripandebefogenhet som regleras i
artikel 28b.1 b i öppenhetsdirektivet, dvs. att förelägga någon att upphöra
med och inte upprepa det agerande som är föremål för sanktionen.
Öppenhetsdirektivet ställer inte något krav på att ett föreläggande ska
kunna kombineras med sanktionsavgift. Någon sådan möjlighet finns inte
heller enligt gällande rätt. Ett föreläggande om rättelse får dock
kombineras med vite (se 25 kap. 29 § LVM och 6 kap. 3 § LHF).
Möjligheten att förelägga den som inte har fullgjort sina skyldigheter att
göra rättelse är viktig när Finansinspektionen utövar sin tillsyn.
Regeringen anser därför i likhet med utredningen att Finansinspektionen
även när ändringsdirektivet har genomförts bör ha denna möjlighet.
Omfattar Finansinspektionens nuvarande befogenhet förelägganden om
rättelse vid sådana överträdelser som anges i artikel 28a a i
öppenhetsdirektivet?
Finansinspektionens befogenhet att förelägga en emittent att göra rättelse
om denne inte fullgör sina skyldigheter enligt de bestämmelser som
genomför artiklarna om regelbunden finansiell information i
öppenhetsdirektivet (artiklarna 4–6) regleras i 25 kap. 18 § LVM. Genom
ändringsdirektivet har det lagts till en punkt 7 i artikel 4 i
öppenhetsdirektivet (artikel 1.3 b i ändringsdirektivet). Enligt den nya
punkten ska årsredovisningar upprättas med hjälp av ett elektroniskt
rapporteringsformat fr.o.m. 1 januari 2020. Bestämmelserna i 25 kap.
18 § LVM bör därför kompletteras så att Finansinspektionen får
87
befogenhet att förelägga en emittent att göra rättelse även om denne inte
fullgör sina skyldigheter enligt de bestämmelser i svensk rätt som
genomför artikel 4.7 i öppenhetsdirektivet.
Genom ändringsdirektivet har också artikel 6 i öppenhetsdirektivet
ändrats och fått ett helt nytt innehåll (artikel 1.5 i ändringsdirektivet).
Artikeln, som tidigare avsåg delårsredogörelse, innehåller nu krav på att
emittenter som är verksamma inom utvinningsindustrin eller avverkning
av primärskog årligen ska utarbeta en rapport om de betalningar som har
gjorts till regeringar. Även denna ändring i direktivet innebär att
bestämmelserna i LVM måste kompletteras så att Finansinspektionen får
förelägga en emittent att göra rättelse, om denne inte offentliggör
information i enlighet med de bestämmelser som genomför artikel 6 i
öppenhetsdirektivet i svensk rätt (se avsnitt 6.8).
Regeringen gör i likhet med utredningen bedömningen att Finansinspektionen enligt nuvarande bestämmelser i LVM har befogenhet att
förelägga en emittent att göra rättelse, om denne inte fullgör de skyldigheter som följer av övriga bestämmelser som genomför artiklarna om
regelbunden finansiell information i öppenhetsdirektivet (artiklarna 4–6).
Den behöriga myndigheten ska även kunna förelägga en emittent att
göra rättelse, om denne inte fullgör de skyldigheter som följer av de
bestämmelser som genomför artiklarna 14 och 16 i öppenhetsdirektivet.
Artikel 14 i öppenhetsdirektivet har i svensk rätt genomförts i 4 kap.
18 § LHF (se prop. 2006/07:65 s. 323 f.). Enligt den bestämmelsen ska
ett aktiebolag som förvärvar eller överlåter egna aktier offentliggöra
uppgifter om detta, om förvärvet eller överlåtelsen medför att den andel
av aktierna i bolaget som innehas av bolaget självt eller den andel av det
totala antalet röster i bolaget som de egna aktierna representerar uppnår,
överstiger eller går ned under någon av gränserna i 4 kap. 5 § första
stycket 1 LHF. Finansinspektionen får förelägga en emittent att göra
rättelse om denne inte fullgör sin skyldighet enligt 4 kap. 18 § LHF
(6 kap. 3 § 3 LHF). Det krävs därför inte några åtgärder för att
genomföra artikel 28a a.
Artikel 16 i öppenhetsdirektivet har genomförts i 15 kap. 8 § LVM (se
prop. 2006/07:65 s. 336 f. och 347 samt prop. 2006/07:115 s. 618).
Enligt den bestämmelsen ska en emittent av överlåtbara värdepapper som
är upptagna till handel på en reglerad marknad omedelbart offentliggöra
alla förändringar i de rättigheter som är knutna till värdepapperen. I fråga
om aktier kan det t.ex. röra sig om förändringar i rösträtt eller i rätt till
utdelning. Även en uppdelning av aktier (s.k. split) ska offentliggöras
enligt den bestämmelsen. Finansinspektionen saknar enligt gällande rätt
befogenhet att ingripa mot emittenter som inte har offentliggjort sådan
information. Bestämmelserna i 25 kap. 18 § LVM bör därför
kompletteras så att Finansinspektionen får befogenhet att förelägga en
emittent att göra rättelse om denne inte fullgör sina skyldigheter enligt
15 kap. 8 § LVM.
88
Omfattar Finansinspektionens nuvarande befogenhet förelägganden om
rättelse vid sådana överträdelser som anges i artikel 28a b i
öppenhetsdirektivet?
Finansinspektionens befogenhet att förelägga en emittent att göra rättelse
om denne inte fullgör sina skyldigheter enligt de bestämmelser som
genomför de artiklar som anges i artikel 28a b i öppenhetsdirektivet
regleras i 6 kap. 3 § 1 och 3 LHF (artiklarna 9, 10, 12, 13 och 13a).
Enligt dessa bestämmelser får Finansinspektionen förelägga någon vid
vite att göra rättelse om denne inte fullgör skyldigheten att göra anmälan
till den juridiska personen och Finansinspektionen enligt 4 kap. 3 § eller
9 § andra stycket, offentliggöra uppgifter enligt 4 kap. 9 § första stycket
eller 18 § eller att lämna sådana uppgifter till Finansinspektionen enligt
4 kap. 21 §. Finansinspektionen får även besluta att en särskild avgift ska
tas ut av den som inte i rätt tid fullgör skyldigheten att göra anmälan till
den juridiska personen och Finansinspektionen enligt 4 kap. 3 § eller 9 §
andra stycket eller inte i rätt tid offentliggör uppgifter enligt 4 kap. 9 §
första stycket eller 18 §. Det krävs därför inte några åtgärder för att
genomföra artikel 28a b i öppenhetsdirektivet.
Finansinspektionen får enligt 6 kap. 3 § 3 LHF förelägga ett aktiebolag
att göra rättelse, om det inte offentliggör en ändring av det totala antalet
aktier eller röster i bolaget enligt 4 kap. 9 § första stycket samma lag.
Bestämmelsen genomför artikel 15 i öppenhetsdirektivet (se prop.
2006/07:65 s. 318 f.). Enligt artikel 28a b i öppenhetsdirektivet krävs det
dock inte att den behöriga myndigheten har befogenhet att förelägga
någon som inte fullgör sina skyldigheter enligt de bestämmelser som
genomför artikel 15 att göra rättelse. Fråga uppkommer därför om
Finansinspektionens nuvarande befogenhet bör ändras i enlighet med
detta. För det fall en bolagshändelse som avses i 4 kap. 9 § första stycket
LHF ändrar fördelningen av antalet aktier eller röster i bolaget så att ett
gränsvärde uppnås eller passeras för en enskild aktieägare följer det av
4 kap. 9 § andra stycket LHF att aktieägaren är skyldig att flagga för
informationen på samma sätt som vid ett förvärv eller en överlåtelse av
aktier, s.k. passiv flaggningsplikt. En förutsättning för att den passiva
flaggningsplikten ska kunna uppfyllas är att den juridiska personen
offentliggör uppgifter om ändringar som bolaget har vidtagit och som
kan medföra att ett gränsvärde passeras eller uppnås. Öppenhetsdirektivets krav på ingripandeåtgärder och sanktioner utgör en minimireglering. Aktiebolagens skyldighet att offentliggöra uppgifter om
bolagshändelser är central för flaggningsreglerna och nödvändig för att
berörda aktieägare ska kunna uppfylla sin sanktionerade passiva flaggningsplikt. Regeringen anser därför i likhet med utredningen att det är
motiverat att Finansinspektionen även när ändringsdirektivet har genomförts har befogenhet att besluta om föreläggande om ett aktiebolag inte
fullgör denna skyldighet.
89
9.4
Sanktionsavgifter
9.4.1
Beslut om sanktionsavgift
Regeringens förslag: Termerna särskild avgift och straffavgift ska i
lagtexten ersättas med sanktionsavgift.
Finansinspektionen ska besluta att en sanktionsavgift ska tas ut av
en emittent, om emittenten låter bli att
– offentliggöra förändringar i de rättigheter som är knutna till
värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad,
– upprätta årsredovisning med hjälp av ett elektroniskt rapporteringsformat, eller
– offentliggöra rapport om betalningar till myndigheter.
Regeringens bedömning: Finansinspektionen har enligt gällande
rätt befogenhet att besluta att en sanktionsavgift ska tas ut av en
emittent eller en juridisk eller fysisk person vid underlåtelse att
fullgöra övriga skyldigheter som anges i artikel 28a i öppenhetsdirektivet.
Finansinspektionens nuvarande befogenhet att besluta att en
sanktionsavgift ska tas ut av en emittent eller en juridisk eller fysisk
person vid underlåtelse att fullgöra skyldigheter som inte regleras i
öppenhetsdirektivet bör kvarstå.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har
inget att invända mot dem. Förvaltningsrätten i Stockholm påpekar att ett
höjt tak inte i sig bör medföra att sanktionsavgifter generellt sett kan
påföras med ett högre belopp, utan att det är fråga om sanktioner ämnade
för grova överträdelser.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Sanktionsavgifter
90
Artikel 28b i öppenhetsdirektivet har införts genom ändringsdirektivet
(1.21 i ändringsdirektivet). Enligt punkten 1 c i den artikeln ska den
behöriga myndigheten ha befogenhet att besluta om sanktionsavgifter för
de överträdelser som anges i artikel 28a. Av artikel 28a i öppenhetsdirektivet följer att den behöriga myndigheten ska kunna ingripa
åtminstone vid överträdelser av reglerna om regelbunden finansiell
information och reglerna om flaggning.
Finansinspektionen ska enligt gällande rätt besluta att en särskild avgift
ska tas ut av en emittent som inte offentliggör regelbunden finansiell
information enligt 16 kap. 4–7 §§ LVM (25 kap. 19 § första stycket
LVM). Den särskilda avgiften ska vara lägst 50 000 kronor och högst 10
miljoner kronor (25 kap. 19 § andra stycket LVM). Om den regelbundna
finansiella information som anges i 16 kap. 4–7 §§ LVM inte har
upprättats i enlighet med de bestämmelser som gäller för emittenten, ska
Finansinspektionen meddela emittenten en erinran (25 kap. 22 § första
stycket LVM). Om en emittent har meddelats beslut om erinran, får
Finansinspektionen besluta att emittenten ska betala en straffavgift
(25 kap. 23 § LVM). Straffavgiften ska vara lägst 50 000 kronor och
högst 10 miljoner kronor.
Finansinspektionen ska även besluta att en särskild avgift ska tas ut
bl.a. av den som inte i rätt tid fullgör skyldigheten att göra anmälan till
den juridiska personen och Finansinspektionen enligt 4 kap. 3 § eller 9 §
andra stycket LHF (6 kap. 3 a § första stycket 6 LHF). Särskild avgift ska
även tas ut av den som inte i rätt tid offentliggör uppgifter enligt 4 kap.
9 § första stycket eller 18 § LHF (6 kap. 3 a § första stycket 7 LHF). Den
särskilda avgiften ska vara lägst 15 000 kronor och högst 5 miljoner
kronor (6 kap. 3 a § andra stycket 2 LHF). Om överträdelsen är ringa
eller ursäktlig eller om det annars finns särskilda skäl, får en särskild
avgift efterges helt eller delvis (6 kap. 3 c § LHF och 25 kap. 21 § LVM).
De nya reglerna om sanktionsavgifter i öppenhetsdirektivet motsvarar i
huvudsak gällande bestämmelser om särskild avgift och straffavgift i
25 kap. 19 och 23 §§ LVM och om särskild avgift i 6 kap. 3 a § LHF.
Skillnaden består i att sanktionsavgifter enligt öppenhetsdirektivet ska
kunna beslutas för fler överträdelser samt uppgå till betydligt högre
belopp än de beloppsgränser som anges i nämnda bestämmelser i LHF
och LVM.
Termerna särskild avgift och straffavgift används inte i öppenhetsdirektivet. För att tydliggöra att avgifterna är administrativa sanktioner är
det lämpligt att i lagtexten ersätta termen ”straffavgift” med ”sanktionsavgift”. Även termen ”särskild avgift” bör ersättas med ”sanktionsavgift”.
Omfattar Finansinspektionens nuvarande befogenhet beslut om
sanktionsavgifter för de överträdelser som anges i artikel 28a a i
öppenhetsdirektivet?
Finansinspektionens befogenhet att besluta att en särskild avgift ska tas
ut av en emittent som inte fullgör sina skyldigheter enligt de bestämmelser som genomför artiklarna om regelbunden finansiell information i
öppenhetsdirektivet (artiklarna 4–6) regleras i 25 kap. 19 § LVM.
Bestämmelsen är tillämplig både när en emittent inte offentliggör
informationen i rätt tid eller informationen inte offentliggörs på
föreskrivet sätt (se prop. 2006/07:65 s. 351).
Genom ändringsdirektivet har det lagts till en punkt 7 i artikel 4 i
öppenhetsdirektivet (artikel 1.3 b i ändringsdirektivet). Enligt den nya
punkten ska årsredovisningar upprättas med hjälp av ett elektroniskt
rapporteringsformat fr.o.m. 1 januari 2020. Bestämmelserna i 25 kap.
19 § LVM bör därför kompletteras så att Finansinspektionen får besluta
att en sanktionsavgift ska tas ut av en emittent som inte fullgör sina
skyldigheter enligt de bestämmelser i svensk rätt som genomför artikel
4.7 i öppenhetsdirektivet.
Genom ändringsdirektivet har också artikel 6 i öppenhetsdirektivet
ändrats och fått ett helt nytt innehåll (artikel 1.5 i ändringsdirektivet).
Artikeln, som tidigare avsåg delårsredogörelse, innehåller nu krav på att
emittenter som är verksamma inom utvinningsindustrin eller avverkning
av primärskog årligen ska utarbeta en rapport om de betalningar som har
gjorts till regeringar. Även denna ändring i direktivet innebär att
bestämmelserna i LVM måste kompletteras så att Finansinspektionen får
91
besluta att en sanktionsavgift ska tas ut av en emittent som inte
offentliggör information i enlighet med de bestämmelser i svensk rätt
som genomför artikel 6 i öppenhetsdirektivet (se avsnitt 6.8).
Regeringen gör i likhet med utredningen bedömningen att Finansinspektionen enligt nuvarande bestämmelser i LVM har befogenhet att
besluta att en sanktionsavgift ska tas ut av en emittent som inte fullgör
sina skyldigheter som följer av övriga bestämmelser som genomför
artiklarna om regelbunden finansiell information i öppenhetsdirektivet
(artiklarna 4–6).
Den behöriga myndigheten ska även kunna besluta att en
sanktionsavgift ska tas ut av en emittent som inte fullgör de skyldigheter
som följer av de bestämmelser som genomför artiklarna 14 och 16 i
öppenhetsdirektivet.
Artikel 14 i öppenhetsdirektivet har i svensk rätt genomförts i 4 kap.
18 § LHF (se prop. 2006/07:65 s. 323 f.). Enligt den bestämmelsen ska
ett aktiebolag som förvärvar eller överlåter egna aktier offentliggöra
uppgifter om detta, om förvärvet eller överlåtelsen medför att den andel
av aktierna i bolaget som innehas av bolaget självt eller den andel av det
totala antalet röster i bolaget som de egna aktierna representerar uppnår,
överstiger eller går ned under någon av gränserna i 4 kap. 5 § första
stycket 1 LHF. Finansinspektionen ska besluta att en särskild avgift ska
tas ut av den som inte i rätt tid offentliggör uppgifter enligt 4 kap. 18 §
LHF med stöd av 6 kap. 3 a § 7 samma lag. Det krävs därför inte några
åtgärder för att genomföra artikel 28a a.
Artikel 16 i öppenhetsdirektivet har i svensk rätt genomförts i 15 kap.
8 § LVM (se prop. 2006/07:65 s. 336 f. och 347 samt prop. 2006/07:115
s. 618). Enligt den bestämmelsen ska en emittent av överlåtbara värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad omedelbart
offentliggöra alla förändringar i de rättigheter som är knutna till
värdepapperen. I fråga om aktier kan det t.ex. röra sig om förändringar i
rösträtt eller i rätt till utdelning. Även en uppdelning av aktier (s.k. split)
ska offentliggöras enligt den bestämmelsen. Finansinspektionen saknar
enligt gällande rätt befogenhet att ingripa mot emittenter som inte har
offentliggjort sådan information. Bestämmelserna i 25 kap. 19 § LVM
bör därför kompletteras så att Finansinspektionen får befogenhet att
besluta att en särskild avgift ska tas ut av en emittent som inte fullgör
sina skyldigheter enligt 15 kap. 8 § LVM.
Omfattar Finansinspektionens nuvarande befogenhet beslut om
sanktionsavgifter för de överträdelser som anges i artikel 28a b i
öppenhetsdirektivet?
Finansinspektionens befogenhet att besluta att en sanktionsavgift ska tas
ut av någon om denne inte fullgör sina skyldigheter enligt de bestämmelser som genomför de artiklar som anges i artikel 28a b i öppenhetsdirektivet regleras i 6 kap. 3 a § första stycket 6 och 7 LHF (artiklarna 9, 10,
12, 13 och 13a i öppenhetsdirektivet). Enligt dessa bestämmelser ska
Finansinspektionen besluta att en särskild avgift ska tas ut av den som
inte i rätt tid fullgör skyldigheten att göra anmälan till den juridiska
personen och Finansinspektionen enligt 4 kap. 3 § eller 9 § andra stycket,
eller inte i rätt tid offentliggör uppgifter enligt 4 kap. 9 § första stycket
92
eller 18 § samma lag. Det krävs därför inte några åtgärder för att
genomföra artikel 28a b.
Finansinspektionen ska enligt 6 kap. 3 a § första stycket 7 LHF besluta
att en särskild avgift ska tas ut av den som inte i rätt tid offentliggör en
ändring av det totala antalet aktier eller röster i bolaget enligt 4 kap. 9 §
första stycket samma lag. Bestämmelsen genomför artikel 15 i öppenhetsdirektivet (se prop. 2006/07:65 s. 318 f.) Enligt artikel 28a b i
öppenhetsdirektivet krävs det dock inte att den behöriga myndigheten ska
ha befogenhet att besluta att en sanktionsavgift ska tas ut av någon som
inte fullgör sina skyldigheter enligt de bestämmelser som genomför
artikel 15. Fråga uppkommer därför om Finansinspektionens nuvarande
befogenhet bör ändras i enlighet med detta. För det fall en bolagshändelse som avses i 4 kap. 9 § första stycket LHF ändrar fördelningen
av antalet aktier eller röster i bolaget så att ett gränsvärde uppnås eller
passeras för en enskild aktieägare följer det av andra stycket i paragrafen
att aktieägaren är skyldig att flagga för informationen på samma sätt som
vid ett förvärv eller en överlåtelse av aktier, s.k. passiv flaggningsplikt.
En förutsättning för att den passiva flaggningsplikten ska kunna uppfyllas är att den juridiska personen offentliggör uppgifter om ändringar
som bolaget har vidtagit och som kan medföra att ett gränsvärde passeras
eller uppnås. Öppenhetsdirektivets krav på ingripandeåtgärder och sanktioner utgör en minimireglering. Aktiebolagens skyldighet att offentliggöra uppgifter om bolagshändelser är central för flaggningsreglerna och
nödvändig för att berörda aktieägare ska kunna uppfylla sin sanktionerade passiva flaggningsplikt. Regeringen anser därför i likhet med utredningen att det är motiverat att Finansinspektionen även när ändringsdirektivet har genomförts har befogenhet att besluta att en sanktionsavgift ska tas ut av den som inte fullgör denna skyldighet.
9.4.2
Närmare om sanktionsavgiftens storlek
Regeringens förslag: Sanktionsavgiften för en emittent eller en
juridisk person ska som högst fastställas till ett belopp som per den
26 november 2013 i svenska kronor motsvarade tio miljoner euro eller
fem procent av emittentens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i de fall beloppen kan beräknas, två gånger den vinst
som erhållits eller två gånger de kostnader som undvikits genom
överträdelsen.
Om överträdelsen har skett under emittentens eller den juridiska
personens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen
annars saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.
Sanktionsavgiften för en fysisk person ska som högst fastställas till
ett belopp som per den 26 november 2013 i svenska kronor
motsvarade två miljoner euro eller, i de fall beloppen kan beräknas,
två gånger den vinst som erhållits eller två gånger de kostnader som
undvikits till följd av överträdelsen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot
det. Förvaltningsrätten i Stockholm påpekar att ett höjt tak inte i sig bör
93
94
medföra att sanktionsavgifter generellt sett kan påföras med ett högre
belopp, utan att det är fråga om sanktioner ämnade för grova överträdelser.
Skälen för regeringens förslag: Som framgår i avsnitt 9.4.1 ska den
behöriga myndigheten ha befogenhet att besluta om sanktionsavgifter för
de överträdelser som anges i artikel 28a i öppenhetsdirektivet (se artikel
28b.1 c i öppenhetsdirektivet och 1.21 i ändringsdirektivet).
De sanktionsavgifter som ska kunna beslutas för juridiska personer får
uppgå till högst tio miljoner euro eller upp till fem procent av den
juridiska personens omsättning enligt den senast tillgängliga årsredovisningen som har godkänts av styrelsen eller två gånger summan av den
vinst som erhållits eller två gånger summan av de kostnader som
undvikits till följd av överträdelsen om beloppen går att fastställa (artikel
28b.1 c i i öppenhetsdirektivet). Om den juridiska personen är ett
moderföretag eller ett dotterföretag till ett moderföretag som är skyldigt
att upprätta konsoliderad redovisning enligt direktiv 2013/34/EU, ska den
totala omsättningen vara den totala årsomsättningen eller motsvarande
typ av intäkt enligt de relevanta räkenskapsdirektiven enligt senast
tillgängliga konsoliderade årsredovisning som godkänts av styrelsen för
det yttersta moderföretaget.
De sanktionsavgifter som ska kunna beslutas för fysiska personer får
uppgå till högst två miljoner euro eller två gånger summan av den vinst
som erhållits eller två gånger summan av de kostnader som undvikits till
följd av överträdelsen om beloppen går att fastställa (artikel 28b.1 c ii i
öppenhetsdirektivet).
Enligt artikel 28b.1 andra stycket i öppenhetsdirektivet ska, i de
medlemsstater som inte har euron som officiell valuta, eurons värde i
förhållande till den nationella valutan beräknas med beaktande av den
officiella växelkursen dagen för ikraftträdandet av ändringsdirektivet.
Vid genomförandet i svensk rätt av motsvarande regler i kapitaltäckningsdirektivet uttalade regeringen att det finns tre alternativa
beräkningssätt för Finansinspektionen att fastställa sanktionsavgifternas
storlek samt att det högsta beloppet enligt de alternativa beräkningarna
utgör ett avgiftstak. Vidare uttalades att inspektionen har att beakta den
ram som detta avgiftstak ställer upp samt att sanktionerna ska vara
proportionella i förhållande till överträdelsen i fråga (se prop.
2013/14:228 s. 235 f. och prop. 2014/15:57 s. 46–48). Det finns inte skäl
att göra någon annan bedömning i förevarande lagstiftningsärende. Enligt
öppenhetsdirektivet finns det fyra alternativa beräkningssätt för
Finansinspektionen att fastställa sanktionsavgifternas storlek för
emittenter och juridiska personer och tre alternativa beräkningssätt för
fysiska personer.
Öppenhetsdirektivet knyter sanktionsavgiftsbeloppet till eurons kurs ett
visst angivet datum (den 26 november 2013). Det innebär att den
valutakurs som kommer att ligga till grund för omräkning mellan euro och
svenska kronor inte kommer att förändras. I fråga om vilken valutakurs
som bör tillämpas vid omräkningen har regeringen tidigare i prop.
2010/11:23 om ändring av insättningsgarantins täckningsbelopp bedömt att
den s.k. mittkursen som dagligen fastställs av NASDAQ OMX Stockholm
(Stockholmsbörsen) bör användas. Även vid genomförandet i svensk rätt
av motsvarande regler i kapitaltäckningsdirektivet bedömde regeringen att
det var lämpligt att använda mittkursen (se prop. 2014/15:57 s. 46). Enligt
regeringens bedömning är det lämpligt att även i detta sammanhang
använda mittkursen. Enligt mittkursen den 26 november 2013 motsvarade
1 euro 8,8774 kronor.
De sanktionsavgifter som ska kunna tas ut enligt öppenhetsdirektivet
kan komma att överstiga de nuvarande beloppsbegränsningarna om fem
respektive tio miljoner kronor (6 kap. 3 a § LHF samt 25 kap. 19 och
23 §§ LVM). Den nuvarande begränsningen bör därför tas bort. Som
Förvaltningsrätten i Stockholm påpekar medför ett höjt tak inte i sig att
sanktionsavgifter generellt sett bör påföras med ett högre belopp, utan det
innebär bara att det blir möjligt att ta ut högre sanktionsavgifter vid grova
överträdelser (se avsnitt 9.7).
I öppenhetsdirektivet anges inte något lägsta belopp för sanktionsavgifterna. Enligt gällande svensk rätt är lägsta belopp 15 000 kronor
respektive 50 000 kronor (6 kap. 3 a § andra stycket LHF samt 25 kap.
19 § andra stycket och 23 § andra stycket LVM). Genomförandet av
direktivet kräver inte att det nuvarande lägsta beloppet tas bort.
Regeringen anser att dessa är väl avvägda och därför ska vara
oförändrade (se prop. 2006/07:65 s. 230 f. och 241).
9.4.3
Dubbelprövningsförbudet
Utredningen tar upp frågan om hur dubbelprövningsförbudet förhåller sig
till de administrativa sanktionsavgifter som föreslås med anledning av
ändringsdirektivet. Utredningen anför att den inte inom ramen för
uppdraget har haft möjlighet att göra en grundlig analys av vilka
situationer som skulle kunna föranleda administrativa sanktionsavgifter
för fysiska personer och samtidigt utgöra brott enligt brottsbalken.
Utredningen framhåller att det i det enskilda fallet får göras en
bedömning om en sanktionsavgift kan påföras av Finansinspektionen,
eller om frågan bör hanteras i straffprocessuell ordning.
Förvaltningsrätten i Stockholm, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och FAR lyfter fram problematiken kring hur de
administrativa sanktionsavgifterna enligt öppenhetsdirektivet förhåller
sig till svenska straffrättsliga bestämmelser och förbudet mot dubbel
lagföring och straff. De framhåller att det bör klargöras hur
problematiken ska hanteras och anser att frågan inte bör överlämnas i sin
helhet till rättstillämpningen. De anser vidare att det bör göras en analys
av vilka situationer som skulle kunna föranleda administrativa sanktioner
för fysiska personer och samtidigt utgöra brott enligt brottsbalken.
Förbudet mot dubbel lagföring och straff (dubbelprövningsförbudet)
återfinns i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen och i EU:s
rättighetsstadga. Europakonventionen med tilläggsprotokoll gäller som
lag i Sverige enligt lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna. EU:s rättighetsstadga, som blev rättsligt bindande genom
Lissabonfördragets ikraftträdande 1 december 2009, har samma rättsliga
värde som fördragen och ingår således i EU:s primära regelverk. Detta
innebär att dubbelprövningsförbudet är tillämpligt i svensk rätt och att
rättstillämpande myndigheter är skyldiga att ta hänsyn till förbudet.
95
96
Förbudet innebär enligt Europakonventionen att ingen får lagföras eller
straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket
denne redan har blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen
och rättegångsordningen i denna stat. EU:s rättighetsstadga har ett
motsvarande förbud som dock gäller ett mer vidsträckt geografiskt
område än det i Europakonventionen, eftersom det i stället för endast en
stat omfattar hela Europeiska unionen. Stadgan riktar sig till medlemsstaterna endast när de tillämpar unionsrätten.
Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen har funnit att det
svenska systemet vid oriktiga uppgifter i skatteförfarandet med dubbla
sanktioner (skattetillägg och brottspåföljd) i två olika förfaranden mot en
och samma person är oförenligt med rätten enligt tilläggsprotokollet och
EU:s rättighetsstadga att inte bli lagförd eller straffad två gånger för
samma brott (gärning), när förfarandena grundas på samma oriktiga
uppgifter (NJA 2013 s. 502 och HFD 2013 ref. 71).
Det är inte uteslutet att vissa överträdelser av reglerna i öppenhetsdirektivet, vilka kan leda till att en fysisk person påförs en administrativ
sanktionsavgift, även kan innebära att personen i fråga kan lagföras för
brott. Det kan vidare antas att ett påförande av en sanktionsavgift enligt
det regelverk som föreslås i förevarande lagstiftningsärende anses som en
anklagelse för brott och därmed som ett straff i Europakonventionens
mening. I en sådan situation aktualiseras konventionens dubbelprövningsförbud. Eftersom det här är fråga om tillämpning av EU-rätt
aktualiseras dessutom förbudet i rättighetsstadgan.
Enligt öppenhetsdirektivet ska bl.a. administrativa sanktionsavgifter
kunna påföras en emittent, om emittenten inte offentliggör regelbunden
finansiell information i rätt tid eller på rätt sätt eller om informationen
inte har upprättats i enlighet med de bestämmelser som gäller för
emittenten. I ett sådant fall ska även en sanktionsavgift kunna påföras en
enskild styrelseledamot eller verkställande direktör i emittenten eller en
ersättare för någon av dessa personer. Ett åsidosättande av kraven på
offentliggörande av regelbunden information skulle samtidigt kunna
utgöra ett sådant åsidosättande av bokföringsskyldigheten som är
straffbart enligt 11 kap. 5 § brottsbalken (se prop. 2006/07:65 s. 232–234
samt NJA 2004 s. 618). Att åsidosätta bokföringsskyldigheten eller
annan skyldighet att bevara räkenskaper kan även utgöra brottet
försvårande av skattekontroll enligt 10 § skattebrottslagen (1971:69). Ett
annat exempel på när en överträdelse enligt öppenhetsdirektivet
samtidigt skulle kunna utgöra ett brott är brottet svindleri enligt 9 kap.
9 § brottsbalken. Att offentliggöra eller på annat sätt bland allmänheten
sprida vilseledande uppgift som är ämnad att påverka bedömningen av
företaget i ekonomiskt hänseende och därigenom medföra skada kan
under vissa förutsättningar vara straffbart som svindleri. Ett offentliggörande av sådan information som ska offentliggöras enligt öppenhetsdirektivet skulle, om informationen är felaktig, sålunda kunna föranleda
ansvar för svindleri.
Även om det således går att hitta exempel på gärningar som både utgör
brott och som kan ligga till grund för en administrativ sanktionsavgift
mot en fysisk person är det fråga om undantagsfall. Vid genomförandet i
svensk rätt av reglerna om administrativa sanktioner mot fysiska
personer i kapitaltäckningsdirektivet anförde regeringen att i de mycket
få fall som det antas bli fråga om när det gäller administrativa sanktioner
mot fysiska personer med anledning av instituts överträdelser, måste de
myndigheter som hanterar ärendet, oavsett om det är Finansinspektionen
eller rättsvårdande myndigheter, handlägga ärendet med hänsyn till
dubbelprövningsförbudet (prop. 2014/15:57 s. 51 f.). Beroende på den
enskilda situationen kan en konsekvens av reglerna bli att en handläggning hos Finansinspektionen i vissa fall kan hindra en handläggning hos
andra myndigheter eller tvärt om. Regeringen gjorde bedömningen att
det inte krävs några särskilda regler kring handläggningen. I stället måste
de befintliga reglerna om förbudet beaktas vid handläggningen av varje
enskilt ärende med utgångspunkt i ärendets särskilda omständigheter.
Regeringen anförde dock att frågan om tillämpningen av dubbelprövningsförbudet kommer att aktualiseras i flera kommande lagstiftningsärenden på finansmarknadsområdet och att det i de sammanhangen
kommer att finnas anledning att återkomma till denna fråga.
2013 års värdepappersmarknadsutredning lämnade nyligen betänkandet Värdepappersmarknaden MiFID II och MiFIR (SOU 2015:2). I
betänkandet behandlas frågan om dubbelprövningsförbudet. Utredningen
föreslår att en bestämmelse tas in i LVM om att ett ingripande enligt den
lagen inte ska ske om samma otillåtna agerande också är föremål för åtal
(s. 558–561). Betänkandet har remissbehandlats och bereds för
närvarande inom Regeringskansliet. Det kommer att således att finnas
anledning att återkomma till frågan om dubbelprövningsförbudet.
9.5
Förbud mot att utöva rösträtten för aktier
Regeringens förslag: Om det finns synnerliga skäl, får Finansinspektionen besluta att den som inte i rätt tid fullgör flaggningsskyldigheten inte får företräda aktierna vid stämman till den del innehavets andel av samtliga aktier i den juridiska personen eller av röstetalet för samtliga aktier i den juridiska personen uppnår eller överstiger ett flaggningspliktigt gränsvärde.
Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen ansöka om att
tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda
sådana aktier som inte får företrädas av ägaren. En sådan ansökan ska
prövas av tingsrätten i den ort där ägaren har sin hemvist eller, om
ägaren inte har hemvist i Sverige, av Stockholms tingsrätt.
Förvaltaren ska ha rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg.
Ersättningen ska betalas av ägaren till aktierna och ska på begäran
förskotteras av denne. Om den betalningsskyldige inte godtar
förvaltarens anspråk, ska ersättningen fastställas av tingsrätten.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att invända mot det. Stockholms tingsrätt anför att det vore
lämpligt dels att samtliga förvaltarskapsärenden handlades av en och
samma domstol, dels att det ankom på Finansinspektionen att föreslå en
lämplig person för uppdraget i samband med sin ansökan. Stockholms
tingsrätt framhåller vidare att det finns skäl att belysa hur förvaltaren bör
utföra sitt uppdrag, bl.a. vilka intressen som förvaltaren har att beakta,
97
98
och enligt vilka regler förvaltaren svarar för eventuell skada som hans
eller hennes förvaltningsåtgärder kan innebära. Andra–Fjärde APfonderna anser att det behöver utredas närmare vad som gäller
beträffande statens ersättningsskyldighet vid felaktiga beslut och
möjligheten till inhibition. Andra–Fjärde AP-fonderna anser vidare att
det vidare bör klargöras om, för det fall en större aktieägare delvis
beläggs med förbud mot att utöva rösträtten för sina aktier, övriga
aktieägares röststyrka kommer att öka.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 28b i öppenhetsdirektivet har
införts genom ändringsdirektivet (artikel 1.21). Enligt punkten 2 i den
artikeln ska medlemsstaterna se till att det finns möjlighet att tillfälligt
förbjuda en aktieägare att tillfälligt utöva rösträtten för sina aktier vid de
överträdelser som avses i artikel 28a b, dvs. de bestämmelser som
genomför reglerna om flaggning (artiklarna 9, 10, 12, 13 och 13a).
Sanktionen får begränsas till de allvarligaste överträdelserna.
Någon möjlighet att tillfälligt förbjuda en aktieägare att utöva
rösträtten för sina aktier vid överträdelse av flaggningsbestämmelserna
finns inte enligt gällande svensk rätt. En liknande reglering som den som
nu införs i öppenhetsdirektivet finns dock i det regelverk som gäller vid
bristande budplikt enligt 7 kap. 7 och 8 §§ lagen (2006:451) om
offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden samt vid
ägarprövning i finansiella företag enligt 24 kap. 7, 9 och 10 §§ LVM. För
att genomföra artikel 28b.2 i öppenhetsdirektivet i svensk rätt bör
Finansinspektionen, på motsvarande sätt som enligt de nämnda bestämmelserna, få besluta att den som inte fullgör flaggningsskyldigheten vid
stämman inte får företräda aktierna till den del innehavets andel av
samtliga aktier i bolaget eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget
uppnår eller överstiger ett flaggningspliktigt gränsvärde.
Ett beslut om tillfälligt förbud mot att utöva rösträtten för aktier är en
ytterst ingripande sanktion. Regeringen anser i likhet med utredningen att
möjligheten i öppenhetsdirektivet att begränsa sanktionen till de
allvarligaste överträdelserna bör utnyttjas. Ett beslut om tillfälligt förbud
mot att utöva rösträtten för aktier bör fattas endast om det finns
synnerliga skäl. Vid bedömningen av om det finns synnerliga skäl bör de
omständigheter som anges i nya artikel 28c.1 i öppenhetsdirektivet
beaktas. Som redovisas i avsnitt 9.7 bör överträdelsens allvarlighet
bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Vissa typer av
överträdelser kan bedömas lindrigare än andra, t.ex. de fall där det
handlar om en överträdelse av bestämmelserna om passiv flaggningsskyldighet efter ett offentliggörande av en bolagshändelse (4 kap. 9 §
andra stycket LHF). En överträdelse som har pågått under lång tid är som
utgångspunkt mer klandervärd än den som har varat endast tillfälligt. Det
bör även beaktas huruvida tredje parter orsakats skada (förluster) till
följd av överträdelsen. Finansinspektionen bör även fästa särskilt
avseende vid om det rör sig om en situation där syftet med flaggningsbestämmelserna gör sig gällande med särskild styrka. Det kan
exempelvis röra sig om en uppköpserbjudandesituation eller en maktkampssituation där det kan vara av avgörande betydelse vilka större
positioner olika aktörer tar, varvid en aktör som underlåter att upplysa
om sin position kan skaffa sig taktiska fördelar på andra aktörers, och
investerarkollektivets, bekostnad. Förutom omständigheter som är
hänförliga till själva överträdelsen bör i försvårande riktning också
beaktas om den flaggningspliktiga fysiska eller juridiska personen
tidigare har överträtt flaggningsbestämmelserna. Vid denna bedömning
bör det fästats särskild vikt vid om överträdelserna är likartade och den
tid som har förflutit mellan de olika överträdelserna.
Rösträtten för aktierna bör upphöra i och med att Finansinspektionen
har förordnat om detta. Att beslutet har fått laga kraft krävs således inte.
Finansinspektionens beslut bör gälla fram till den tidpunkt då aktieägaren
fullgör sin lagstadgade flaggningsskyldighet.
Ett tillfälligt förbud mot att utöva rösträtten för aktier hindrar inte
aktieägaren från att utöva ekonomiska rättigheter för aktierna i fråga. Om
aktierna överlåts, kan förvärvaren så snart han eller hon har upptagits i
aktieboken företräda aktierna.
Andra–Fjärde AP-fonderna efterfrågar ett klargörande om, för det fall
en större aktieägare delvis beläggs med ett tillfälligt förbud mot att utöva
rösträtten för sina aktier, övriga aktieägare röststyrka kommer att öka.
Regeringen konstaterar att det är enbart den aktieägares rösträtt som det
tillfälliga förbudet riktar sig mot som påverkas av förbudet och inte
någon annan aktieägares rösträtt. Andra–Fjärde AP-fonderna efterfrågar
också ett klargörande om huruvida ett tillfälligt förbud mot utöva
rösträtten för aktier innebär att ändringar även behöver göras i
aktiebolagslagen (2005:551). Regeringen bedömer att några ändringar i
den lagen inte behöver göras med anledning av förslaget.
Ett tillfälligt förbud mot att utöva rösträtten för aktier påverkar inte
bara aktieägarens rätt att delta i beslut på bolagsstämman utan kan också
medföra negativa verkningar för bolagets skötsel. Finansinspektionen bör
därför, på samma sätt som vid bristande budplikt och vid ärenden om
ägarprövning, om det finns särskilda skäl, få ansöka om att tingsrätten
förordnar en förvaltare som företräder de aktier som inte får företrädas av
ägaren. Ett särskilt skäl kan vara att bolaget av rättsliga eller ekonomiska
orsaker är tvunget att skyndsamt fatta ett för bolaget viktigt beslut. I ett
sådant fall skulle det kunna leda till orimliga konsekvenser om beslutet
skulle kunna dikteras av en aktieägare eller en grupp av aktieägare som
under normala förhållanden befinner sig i minoritet i bolaget (jfr prop.
2005/06:140 s. 120).
Det innebär att till förvaltare bör det utses en advokat eller någon
annan lämplig person. Förvaltaren bör ha rätt till skälig ersättning för
arbete och utlägg. Ersättningen bör betalas av ägaren till aktierna, dvs.
den som ägde aktierna när beslutet fattades, och bör på begäran
förskotteras av denne. Om den betalningsskyldige inte godtar förvaltarens anspråk, bör ersättningen fastställas av tingsrätten.
Stockholms tingsrätt anför att det vore lämpligt dels att samtliga
förvaltarskapsärenden handlades av en och samma domstol, dels att det
ankom på Finansinspektionen att föreslå en lämplig person för uppdraget
i samband med sin ansökan. Stockholms tingsrätt framhåller vidare att
det finns skäl att belysa hur förvaltaren bör utföra sitt uppdrag, bl.a. vilka
intressen som förvaltaren har att beakta, och enligt vilka regler
förvaltaren svarar för eventuell skada som hans eller hennes förvaltningsåtgärder kan innebära. Förslaget i detta lagstiftningsärende innebär att
motsvarande ordning som i dag gäller vid bristande budplikt och vid
ägarprövning även ska gälla vid ärenden om förbud mot att rösta för
99
aktier. Regeringen anser inte att det finns skäl för att överväga någon
annan ordning för ärenden om sådana förbud. Det finns enligt
regeringens uppfattning inte heller skäl att införa särskilda regler för hur
förvaltaren bör utföra sitt uppdrag när det gäller sådana ärenden. Detta
innebär att de allmänna reglerna om sysslomän i 18 kap. handelsbalken
kan komma att bli tillämpliga på förvaltarens uppdrag. Dessa regler
innebär bl.a. att sysslomannen ansvarar för ren förmögenhetsskada vid
vårdslöshet (18 kap. 3 § handelsbalken) samt att talan mot sysslomannen
måste väckas inom ett år från det att han eller hon skiljdes från uppdraget
(18 kap. 9 § handelsbalken).
Andra–Fjärde AP-fonderna anser att det behöver utredas närmare vad
som gäller beträffande statens ersättningsskyldighet vid felaktiga beslut.
Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen (1972:207) ska staten ersätta bl.a.
förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid
myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Förslagen
i detta lagstiftningsärende innebär att Finansinspektionen får möjlighet
att besluta att den som inte fullgör flaggningsskyldigheten inte får utöva
rösträtten för sina aktier på stämman på motsvarande sätt som inspektionen redan i dag kan fatta sådana beslut vid bristande budplikt eller vid
ägarprövning. Enligt regeringens uppfattning föranleder förslagen inte
någon utredning av frågan om statens ersättningsskyldighet. Det har inte
heller i övrigt framkommit skäl för att utreda den frågan.
Andra–Fjärde AP-fonderna anser att det även behöver utredas närmare
vad som gäller beträffande möjligheten till inhibition av ett tillfälligt
förbud mot att utöva rösträtten för aktier. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut enligt LHF ska gälla omedelbart (8 kap. 1 § LHF).
Regeringen hänvisar här till att den som överklagar Finansinspektionens
beslut till allmän förvaltningsdomstol kan begära inhibition av beslutet
enligt 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291).
9.6
Offentliggörande av administrativa sanktioner
Regeringens bedömning: Skyldigheten att offentliggöra sanktionsbeslut bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.
100
Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning. Utredningens förslag avviker från regeringens bedömning genom
att enligt utredningens förslag ska ett bemyndigande om hur beslut om
sanktioner ska offentliggöras tas in i lag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot
det.
Skälen för regeringens bedömning: Artikel 29 i öppenhetsdirektivet
har fått ett helt nytt innehåll genom ändringsdirektivet (artikel 1.23 i
ändringsdirektivet). Enligt den nya lydelsen ska medlemsstaterna föreskriva att de behöriga myndigheterna ska offentliggöra alla beslut om
sanktioner och åtgärder med anledning av överträdelse av bestämmelser
som genomför öppenhetsdirektivet. Även enligt nya artikel 28b ska de
behöriga myndigheterna, vid de överträdelser som anges i artikel 28a, ha
befogenhet att offentliggöra uppgifter om den ansvariga fysiska eller
juridiska personen och om överträdelsens karaktär (se punkten 1 a).
Frågan om huruvida ett sådant offentliggörande är tillåtet enligt
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, har behandlats vid genomförandet av motsvarande regel i kapitaltäckningsdirektivet
(se prop. 2013/14:228 s. 233 f. och prop. 2014/15:57 s. 49 f.). Regeringen bedömde i de lagstiftningsärendena att bestämmelsen i OSL inte
utgjorde hinder för Finansinspektionen att publicera besluten på det sätt
som föreskrivs i kapitaltäckningsdirektivet. Som regeringen framhöll
gäller 30 kap. 5 § OSL inte för uppgifter i Finansinspektionens beslut och
utgör därför inte ett hinder för ett offentliggörande i enlighet med artikel
29 i öppenhetsdirektivet. Sekretessen i 30 kap. 4 § OSL gäller däremot
för Finansinspektionens beslut. Bestämmelsen innebär en presumtion för
att Finansinspektionen får offentliggöra uppgifter om åtgärder eller
sanktioner, men att sekretess råder om det kan antas att den berörde lider
skada om uppgifterna röjs. Artikel 29 i öppenhetsdirektivet förutsätter
offentliggörande men tillåter att besluten publiceras anonymiserat bl.a.
om ett offentliggörande av personuppgifter skulle vara oproportionellt
eller om offentliggörandet skulle bedömas orsaka en oproportionell
skada för berörda institut eller fysiska personer. Mot denna bakgrund gör
regeringen även i förevarande lagstiftningsärende bedömningen att
bestämmelserna om sekretess i 30 kap. 4 § OSL inte utgör hinder för att
publicera beslut på det sätt som föreskrivs i öppenhetsdirektivet.
Kravet på offentliggörande av sanktioner som beslutas för enskilda och
offentliggörande av besluten på Finansinspektionens webbplats kommer
att utgöra en behandling av personuppgifter enligt personuppgiftslagen
(1998:204). I artikel 28c.2 i öppenhetsdirektivet (se artikel 1.21 i
ändringsdirektivet) anges att all behandling av personuppgifter ska ske i
enlighet med direktiv 95/46/EG (dataskyddsdirektivet) och, i förekommande fall, med förordning (EG) nr 45/2001. Artikel 29 i öppenhetsdirektivet innehåller dock genom möjligheten att i vissa fall publicera
besluten anonymt, mekanismer för att tillgodose skyddet för personuppgifter. Om det ändå anses föreligga skäl för att offentliggöra personuppgifter, ställs krav på att uppgifterna inte behålls på myndighetens webbplats under en längre tid än vad som är förenligt med dataskyddsdirektivet.
När det gäller Finansinspektionens skyldighet att omgående publicera
sina beslut kan konstateras att inspektionen enligt nuvarande praxis
publicerar beslut om sanktioner på sin webbplats. Vid genomförandet av
motsvarande regler i kapitaltäckningsdirektivet (artikel 68) ansåg
regeringen att genomförandet borde ske genom föreskrifter på
förordningsnivå (se prop. 2013/14:228 s. 233 f. och prop. 2014/15:57
s. 49 f.). Regeringen gör samma bedömning när det gäller reglerna i
öppenhetsdirektivet. Finansinspektionens skyldighet att offentliggöra
sanktionsbeslut bör således följa av föreskrifter meddelade av regeringen.
101
9.7
Omständigheter som ska beaktas när
Finansinspektionen beslutar om ingripanden
och sanktioner
Regeringens förslag: När Finansinspektionen beslutar om ett
ingripande eller en sanktion mot en emittent eller en flaggningsskyldig
fysisk eller juridisk person, ska inspektionen ta hänsyn till hur
allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Särskild hänsyn
ska tas till överträdelsens art, överträdelsens konkreta och potentiella
effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av
ansvar.
Finansinspektionen ska i försvårande riktning beakta om emittenten
eller den flaggningsskyldiga juridiska eller fysiska personen tidigare
har begått en överträdelse. Vid denna bedömning bör särskild vikt
fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått
mellan de olika överträdelserna.
Finansinspektionen ska i förmildrande riktning beakta om emittenten eller den flaggningsskyldiga juridiska eller fysiska personen i
väsentlig mån genom ett aktivt samarbete har underlättat
inspektionens utredning, och emittenten eller den flaggningsskyldiga
juridiska personen snabbt upphört med överträdelsen eller den flaggningsskyldiga fysiska personen snabbt verkat för att överträdelsen ska
upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.
När sanktionsavgiftens storlek fastställs ska dessutom hänsyn tas till
emittentens eller den fysiska personens finansiella ställning och, om
det går att fastställa, den vinst som emittenten eller den fysiska
personen erhållit till följd av regelöverträdelsen eller de kostnader som
undvikits.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningen föreslår dock att omständigheterna i artikel 28c.1 a,
b, e, f och g i öppenhetsdirektivet ska beaktas vid valet av sanktion.
Utredningen föreslår även att Finansinspektionen som förmildrande
omständighet får beakta om överträdelsen på grund av särskilda
omständigheter kan anses ursäktlig.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot
det.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 28c i öppenhetsdirektivet har
införts genom ändringsdirektivet (artikel 1.21 i ändringsdirektivet).
Enligt punkten 1 i den artikeln ska medlemsstaterna säkerställa att de
behöriga myndigheterna, när de fastställer typen av administrativa
sanktioner och nivån på sanktionsavgifter, beaktar alla relevanta
omständigheter, såsom överträdelsens svårighetsgrad och varaktighet,
graden av ansvar hos den juridiska eller fysiska personen som gjort sig
skyldig till överträdelsen, den finansiella ställningen för den juridiska
eller fysiska personen i fråga, omfattningen av de vinster som erhållits
eller de förluster som undvikits, förluster för tredje parter orsakade av
överträdelsen, vilja till samarbete med den behöriga myndigheten och
tidigare överträdelser.
102
LHF och LVM innehåller få anvisningar om vilka omständigheter som
särskilt ska beaktas när sanktioner fastställs. I lagtexten anges endast att
ett föreläggande om rättelse får beslutas och att särskild avgift och straffavgift ska beslutas vid vissa överträdelser av LHF respektive LVM samt
att avgifterna får efterges helt eller delvis om överträdelsen är ringa eller
ursäktlig eller det annars finns särskilda skäl (6 kap. 3–3 c §§ LHF och
25 kap. 19–23 §§ LVM). I förarbetena till lagarna anges riktlinjer för hur
avgiftens storlek ska bestämmas (se prop. 2006/07:65 s. 229–232, 240–
243, 328 och 239). Där anges att Finansinspektionen vid prövningen av
avgiftens storlek bör ta särskild hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är i
det enskilda fallet. En särskild avgift kan t.ex. komma att beslutas i fall
där en finansiell rapport lämnas endast en kort tid efter tidsfristens
utgång, utan att överträdelsen för den skull betraktas som ringa. Vid en
sådan överträdelse bör det vara möjligt att besluta om en förhållandevis
låg avgift, medan grövre avsteg bör föranleda en högre avgift.
Beträffande flaggningsreglerna framhålls att det är mindre lämpligt att
göra sanktionsavgiftens storlek beroende av vederlaget för aktierna. En
överträdelse måste anses lika allvarlig oavsett omfattningen av det
förvärv eller den avyttring som utlöser anmälningsskyldigheten. Även
andra omständigheter kan tillmätas betydelse såsom om emittenten vid
andra tillfällen har gjort sig skyldig till liknande överträdelser. Även
förhållanden hos den som gjort sig skyldig till överträdelsen ska beaktas.
Exempelvis kan vad som är en avskräckande avgift för en fysisk person
med måttliga ekonomiska resurser framstå som i det närmaste obetydlig
för en juridisk person med stora resurser.
I LBF och LVM har det, för att genomföra regler i kapitaltäckningsdirektivet, införts nya bestämmelser om vilka omständigheter som ska
vara styrande för beslut om sanktioner mot juridiska och fysiska personer
(15 kap. 1 b, 1 c och 10 §§ LBF respektive 25 kap. 1 a, 1 b och 10 §§
LVM; se prop. 2013/14:228 s. 237–242 och prop. 2014/15:57 s. 52–55).
Reglerna i kapitaltäckningsdirektivet liknar i hög grad de nu aktuella
reglerna i öppenhetsdirektivet.
Utredningen föreslår att omständigheterna i artikel 28c i öppenhetsdirektivet ska beaktas av Finansinspektionen vid valet av sanktion och
vid fastställandet av sanktionsavgiftens storlek. Enligt 25 kap. 19 § LVM
ska sanktionsavgift tas ut av emittenten vid överträdelse som avser
offentliggörande av information. Enligt 25 kap. 22 § LVM ska erinran
meddelas emittenten, om informationen inte har upprättats i enlighet med
tillämpliga bestämmelser. Det innebär att det inte kommer att bli aktuellt
att välja mellan de två sanktionerna sanktionsavgift och erinran. När det
gäller överträdelser av bestämmelserna om flaggning och offentliggörande av information i LHF ska sanktionsavgift tas ut av bl.a. den som
inte i rätt tid fullgör flaggningsskyldigheten eller offentliggör vissa
uppgifter (6 kap. 3 a §). I detta lagstiftningsärende föreslås ett tillfälligt
förbud mot att utöva rösträtten för aktier vid överträdelse av flaggningsreglerna (se avsnitt 9.5). Inte heller i det fallet kommer det att bli aktuellt
att välja mellan de två sanktionerna sanktionsavgift och tillfälligt förbud
mot att utöva rösträtten för aktier, eftersom en sanktionsavgift ska tas ut
av en juridisk eller fysisk person vid överträdelse av bestämmelserna om
flaggning och ett förbud mot att utöva rösträtten för aktier får beslutas
om det finns synnerliga skäl. För att genomföra artikel 28c.1 på ett
103
ändamålsenligt sätt bör enligt regeringens uppfattning omständigheterna i
artikeln därför beaktas av Finansinspektionen när inspektionen beslutar
om ett ingripande eller en sanktion mot en emittent eller en flaggningsskyldig fysisk eller juridisk person samt vid fastställandet av sanktionsavgiftens storlek.
Regeringen instämmer med utredningen att samtliga de i artikel 28c.1 i
öppenhetsdirektivet angivna omständigheterna bör framgå av lag. För att
inte begränsa utrymmet för egna bedömningar och möjligheten att ta
hänsyn till särskilda omständigheter i det enskilda fallet, bör det som
anges utgöra en exemplifierande uppräkning av vilka omständigheter
som ska beaktas (jfr prop. 2013/14:228 s. 238). Utgångspunkten vid
beslut om ingripande och sanktioner bör vara att det ska göras en
sammanvägd bedömning av de olika omständigheterna i det enskilda
fallet.
Utifrån de faktorer som anges i öppenhetsdirektivet framstår det som
lämpligt att i lag först ange sådana omständigheter som är hänförliga till
själva överträdelsen och därefter sådana omständigheter som inte är
hänförliga till den. Med en sådan systematik skapas en exemplifierande
vägledning för Finansinspektionen och domstolarna vid deras prövning
av sanktionerna. Det går emellertid inte att reglera vilken relativ vikt som
ska tillmätas olika omständigheter eller hur de ska vägas i det enskilda
fallet. Detta blir i stället en fråga som ankommer på Finansinspektionen
och, om inspektionens beslut överklagas eller om ett sanktionsföreläggande inte godkänns, allmän förvaltningsdomstol.
När det gäller omständigheter som är hänförliga till själva överträdelsen bör Finansinspektionen, när inspektionen beslutar om
ingripanden och sanktioner, ta hänsyn till överträdelsens allvarlighet och
varaktighet. Vid denna bedömning bör det beaktas hur allvarlig överträdelsen är i det enskilda fallet. Vissa typer av överträdelser bör kunna
bedömas som mindre allvarliga än andra, t.ex. överträdelse av bestämmelserna om passiv flaggningsskyldighet i 4 kap. 9 § andra stycket LHF
efter ett offentliggörande av en bolagshändelse (se prop. 2006/07:65
s. 242). En överträdelse bör också kunna bedömas som mindre allvarlig
om det rör sig om tillämpning av tekniskt komplicerade flaggningsregler
för att beräkna rösträtter för andra finansiella instrument än aktier. I fråga
om varaktighet bör en överträdelse som pågått under lång tid anses som
mer klandervärd än den som varat endast tillfälligt. Effekten får dock inte
bli att det regelmässigt påförs en lindrigare sanktion än vad som annars
hade varit fallet endast till följd av att överträdelsen upptäckts tidigt och
därmed upphört.
Vid bedömningen bör Finansinspektionen även beakta överträdelsens
art samt överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det
finansiella systemet. Det bör även beaktas om tredje parter orsakats
skada av överträdelsen. Det innefattar skador (förluster) som drabbat
tredje man men även den skada marknaden kan lida av att inte i rätt tid få
information om ägarförändringar i bolag. Det bör även tas hänsyn till
graden av ansvar hos den juridiska eller fysiska person som gjort sig
skyldig till överträdelsen. I öppenhetsdirektivet anges inte några närmare
anvisningar om vad som bör avses med det. Enligt regeringens mening
bör Finansinspektionen i lindrande riktning beakta om en överträdelse
104
beror på ett beteende som av särskilda omständigheter är att betrakta som
mindre klandervärt än annars.
När det gäller omständigheter som inte är hänförliga till själva
överträdelsen bör i försvårande riktning beaktas om den juridiska eller
fysiska personen tidigare har begått en överträdelse. Förekomsten av
tidigare överträdelser bör ses som särskilt försvårande om en juridisk
eller fysisk person fortsätter med eller upprepar en identisk eller liknande
överträdelse som den juridiska eller fysiska personen tidigare gjort sig
skyldig till. Även i andra fall bör det finnas utrymme för att beakta
tidigare överträdelser. Enligt regeringens mening bör den tid som
förflutit mellan olika överträdelser också tillmätas betydelse.
När det gäller omständigheter som inte är hänförliga till själva överträdelsen bör Finansinspektionen i förmildrande riktning beakta om den
juridiska eller fysiska personen i väsentlig mån genom ett aktivt
samarbete har underlättat inspektionens utredning, och den juridiska
personen snabbt upphört med överträdelsen eller den fysiska personen
snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till
eller påtalats av Finansinspektionen. Finansinspektionen har redan i dag
stöd i lag för att ta hänsyn till hur väl ett institut och en fysisk person
samarbetar med inspektionen under utredningen. En uttrycklig
bestämmelse om det infördes nyligen i lag med avseende på juridiska och
fysiska personer (se prop. 2013/14:228 s. 241 f. och prop. 2014/15:57
s. 54 f.). För att en juridisk eller fysisk person ska erhålla sanktionslindring på denna grund bör det enligt regeringens mening vara fråga om
ett samarbete av väsentlig betydelse. Att endast inställa sig till förhör och
svara på frågor bör inte vara tillräckligt. Det bör för regelns tillämpning
krävas att personen självmant för fram viktig information som Finansinspektionen inte själv redan förfogar över eller med lätthet kan få fram
(jfr prop. 2001/02:167 s. 99). Det bör vidare krävas att det är den
juridiska personen som genom ställföreträdare eller ombud anmäler överträdelsen. Det är alltså inte fråga om den situation då en enskild befattningshavare vid ett företag eller någon annan anmäler överträdelsen.
Vidare bör det krävas att den juridiska personen snabbt upphört med
överträdelsen eller den fysiska personen snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen. En sådan rättelse bör, för att den ska tillmätas betydelse, ske kort
efter det att den juridiska eller fysiska personen blivit uppmärksammad
på överträdelsen. Den föreslagna bestämmelsen bör ta sikte på samtliga
överträdelser i LHF och LVM som kan föranleda administrativa sanktioner för juridiska och fysiska personer. Den bör dessutom tillämpas
endast i lindrande riktning och således inte få åberopas i syfte att skärpa
en sanktion.
Vid fastställandet av sanktionsavgiftens storlek bör särskild hänsyn
även tas till den juridiska eller fysiska personens finansiella ställning.
Med finansiell ställning avses t.ex. den juridiska personens årsomsättning, men även andra faktorer som t.ex. ett utdömt skadestånd eller
ålagd företagsbot bör kunna beaktas (jfr prop. 2013/14:228 s. 313 f.).
Hänsyn ska även tas till den vinst som den juridiska eller fysiska
personen erhållit eller de kostnader som undvikits till följd av regelöverträdelsen, om det går att fastställa.
105
Utredningen föreslår att Finansinspektionen som förmildrande
omständighet får beakta om överträdelsen på grund av särskilda
omständigheter kan anses ursäktlig. Enligt både LHF och LVM får en
särskild avgift efterges helt eller delvis, om överträdelsen är ringa eller
ursäktlig eller om det annars finns särskilda skäl (6 kap. 3 c § LHF och
25 kap. 21 § LVM). Det finns därför enligt regeringens uppfattning inte
skäl att som förmildrande omständighet beakta om överträdelsen på
grund av särskilda omständigheter kan anses ursäktlig.
9.8
Utökat ansvar för fysiska personer i en juridisk
persons ledningsorgan
Regeringens förslag: Finansinspektionen får besluta att en sanktionsavgift ska tas ut av en enskild styrelseledamot eller verkställande
direktör i en juridisk person, eller ersättare för någon av dem, för en
överträdelse som den juridiska personen har gjort sig skyldig till. De
överträdelser som kan leda till en sanktionsavgift mot personerna i
fråga ska uttryckligen anges i lagen om handel med finansiella
instrument och lagen om värdepappersmarknaden.
En sanktionsavgift får tas ut endast om överträdelsen som den
juridiska personen har gjort sig skyldig till är allvarlig och personen i
fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen.
Sanktionsavgiften ska som högst fastställas till ett belopp som per
den 26 november 2013 i svenska kronor motsvarade två miljoner euro
eller, i de fall beloppen kan beräknas, två gånger den vinst som
erhållits eller två gånger de kostnader som undvikits till följd av
överträdelsen.
106
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att
enligt utredningens förslag ska sanktioner kunna påföras fysiska personer
endast i aktiebolag. Utredningen föreslår även att Finansinspektionen ges
rätt att ingripa mot fysiska personer genom föreläggande om att göra
rättelse för en överträdelse som bolaget har gjort sig skyldigt till.
Utredningen föreslår också att ett tillfälligt förbud att rösta för aktier ska
kunna användas mot fysiska personer för en överträdelse som bolaget har
gjort sig skyldigt till.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att invända mot det. Riksbanken, Ekobrottsmyndigheten och
Andra–Fjärde AP-fonderna anser att det bör belysas hur ett föreläggande
mot en enskild styrelseledamot att göra rättelse ska utformas med hänsyn
till att styrelseledamoten endast direkt förfogar över hur han eller hon
själv röstar inom styrelsen och inte över hur styrelsens beslut utfaller. De
framhåller att det är oklart i vilka situationer det kan bli aktuellt att rikta
ett tillfälligt förbud att rösta för aktier mot en styrelseledamot eller en
verkställande direktör i ett bolag med hänsyn till att endast aktieägaren,
dvs. bolaget, kan rösta för aktierna. Ekobrottsmyndigheten menar att ett
tillfälligt förbud att rösta för aktier bör riktas mot den juridiska personen
och att det inte finns något behov av att även förbjuda en fysisk person
att, för den juridiska personens räkning, företräda aktierna. Andra–Fjärde
AP-fonderna anser att det av rättssäkerhetsskäl krävs tydliga riktlinjer
som anger vilken typ av åtgärder respektive underlåtelser som ska kunna
medföra ansvar för en fysisk person för en överträdelse som bolaget har
gjort sig skyldig till. Det bör även utredas hur förslaget förhåller sig till
principen om ansvarsgenombrott i aktiebolagsrätten. Det bör därtill
klargöras vilka beviskrav som ska tillämpas, hur culpabedömningen ska
göras mellan olika styrelseledamöter och i förhållande till den verkställande direktören samt vilket ansvar som ska gälla för styrelseledamöter
och verkställande direktör i moderbolag vid dotterbolags överträdelser.
Skälen för regeringens förslag
Allmänna överväganden
Artikel 28 i öppenhetsdirektivet har fått en ny lydelse genom
ändringsdirektivet (artikel 1.20 i ändringsdirektivet). Av punkten 2 i den
artikeln följer nu att enligt de villkor som föreskrivs i nationell rätt ska
medlemmar i en juridisk persons administrativa organ, ledningsorgan
eller tillsynsorgan samt andra fysiska personer som enligt nationell rätt är
ansvariga för en överträdelse kunna bli föremål för sanktioner.
Öppenhetsdirektivet kräver alltså att vissa fysiska personer ska hållas
ansvariga för en juridisk persons överträdelser. Det är sålunda fråga om
ett slags ansvarsgenombrott. Några sådana bestämmelser finns inte i
gällande svensk rätt såvitt avser överträdelser av reglerna i öppenhetsdirektivet.
Öppenhetsdirektivet förutsätter inte att det regelmässigt beslutas om
sanktioner mot fysiska personer i juridiska personers ledningsorgan.
Regeringen instämmer med utredningen att det därmed bör vara
tillräckligt att svensk rätt erbjuder en möjlighet att rikta sanktioner mot
fysiska personer. Direktivet saknar närmare anvisningar om när ett
ansvar för en fysisk person kan komma i fråga. Det bör således ankomma
på tillämpande myndighet eller domstol att i varje enskilt fall ta ställning
till om omständigheterna är sådana att de utgör skäl för att rikta en
sanktion mot en fysisk person. Vid denna bedömning bör det beaktas att
reglerna om offentliggörande av regelbunden finansiell information och
viss annan information i första hand riktas till emittenten. När det gäller
reglerna om flaggning riktar sig dessa till såväl juridiska som fysiska
personer. Enligt regeringens mening bör utgångspunkten i svensk rätt
vara att sanktioner i första hand bör riktas mot den juridiska personen
och att sanktioner mot fysiska personer i en juridisk persons ledningsorgan bör komma i fråga endast om den juridiska personens överträdelse
är allvarlig (jfr prop. 2014/15:57 s. 40–42).
Utredningen föreslår att sanktioner ska kunna påföras fysiska personer
endast i aktiebolag. Av artikel 28 i öppenhetsdirektivet följer emellertid
att fysiska personer i en juridisk persons administrativa organ,
ledningsorgan eller tillsynsorgan ska kunna bli föremål för sanktioner.
För att genomföra ändringsdirektivet så direktivkonformt som möjligt
anser regeringen att sanktioner bör kunna åläggas fysiska personer i
juridiska personers ledningsorgan och inte endast i bolags ledningsorgan.
107
Strukturen i lagarna
Det är viktigt att bestämmelserna om sanktioner mot fysiska personer i
en juridisk persons ledningsorgan utformas på ett rättssäkert och
förutsebart sätt. Det finns därför skäl att uttryckligen ange de
överträdelser för vilka sanktioner kan riktas mot sådana fysiska personer.
En sådan utformning skapar tydlighet och förutsebarhet för den enskilde,
vilket inte minst är viktigt då bestämmelserna kan anses ha straffrättlig
karaktär (jfr prop. 2014/15:57 s. 38 f.). De överträdelser som bör komma
i fråga är om emittenten underlåter att offentliggöra förändringar i de
rättigheter som är knutna till värdepapper som är upptagna till handel på
en reglerad marknad enligt 15 kap. 8 § LVM eller underlåter att
offentliggöra regelbunden finansiell information enligt 16 kap. 4–6 §§
samma lag. De överträdelser som bör komma i fråga när det gäller
reglerna om flaggning är om den juridiska personen inte i rätt tid fullgör
skyldigheten att göra anmälan till Finansinspektionen enligt 4 kap. 3 §
eller 9 § andra stycket LHF eller inte i rätt tid offentliggör uppgifter
enligt 4 kap. 9 § första stycket eller 18 § samma lag.
Personkretsen som kan träffas av sanktionsavgift
En liknande regel som den i artikel 28 i öppenhetsdirektivet finns i
kapitaltäckningsdirektivet. Enligt artikel 65.2 i kapitaltäckningsdirektivet
ska ledamöter i ledningsorganet och andra fysiska personer som enligt
nationell rätt är ansvariga för överträdelsen kunna bli föremål för
sanktioner, om inte annat följer av de villkor som föreskrivs i nationell
rätt. Vid genomförandet i svensk rätt av den artikeln konstaterades att
den i direktivet angivna personkretsen är beskriven på samma sätt som i
reglerna om ledningsprövning i övriga direktiv på finansmarknadsområdet (se prop. 2014/15:57 s. 39 f.). Det ansågs därför rimligt att utgå
från att samma krets som ska omfattas av ledningsprövningen i ett
finansiellt företag också ska kunna påföras sanktioner, dvs. styrelsen, den
verkställande direktören och ersättare för dessa. Reglerna i artikel 28.2 i
öppenhetsdirektivet liknar i stor utsträckning dem i kapitaltäckningsdirektivet och kretsen av ansvariga personer bör lämpligen avgränsas på
samma sätt. Den personkrets som kan träffas av sanktioner bör därför
utgöras av styrelsen, den verkställande direktören och ersättare för dessa.
Sanktioner som ska kunna påföras fysiska personer
108
Utredningen föreslår att de ingripanden och sanktioner som ska kunna
påföras fysiska personer i en juridisk persons ledningsorgan ska utgöras
av föreläggande om att göra rättelse, tillfälligt rösträttsförbud och
sanktionsavgift. Riksbanken, Ekobrottsmyndigheten och Andra–Fjärde
AP-fonderna anser att det bör belysas hur ett föreläggande mot en enskild
styrelseledamot att göra rättelse ska utformas med hänsyn till att
styrelseledamoten endast direkt förfogar över hur han eller hon själv
röstar inom styrelsen och inte över hur styrelsens beslut utfaller.
Regeringen anser emellertid, till skillnad från utredningen, att ett
föreläggande inte är ett sådant ingripande som bör kunna användas mot
en fysisk person för överträdelser av en juridisk person. Enligt
regeringens förslag kommer det därför inte att bli möjligt att besluta om
några sådana förelägganden.
Riksbanken, Ekobrottsmyndigheten och Andra–Fjärde AP-fonderna
anser att det är oklart i vilka situationer det kan bli aktuellt att rikta ett
förbud mot att rösta för aktier som ett bolag innehar mot en styrelseledamot eller en verkställande direktör i ett bolag med hänsyn till att
endast aktieägaren, dvs. bolaget, kan rösta för aktierna. Ekobrottsmyndigheten menar att ett förbud mot att rösta för aktier bör riktas mot den
juridiska person och att det inte finns något behov av att även förbjuda en
fysisk person att, för den juridiska personens räkning, företräda aktierna.
Regeringen instämmer i Ekobrottsmyndighetens bedömning. Regeringen
föreslår därför inte att något sådant förbud ska kunna beslutas för en
fysisk person för överträdelser av en juridisk person.
Den sanktionsavgift som ska kunna tas ut av fysiska personer i en
juridisk persons ledningsorgan för en överträdelse som den juridiska
personen har gjort sig skyldigt till ska som högst fastställas till ett belopp
som per den 26 november 2013 i svenska kronor motsvarade två miljoner
euro eller, i de fall beloppen kan beräknas, två gånger den vinst som
erhållits eller två gånger de kostnader som undvikits till följd av
överträdelsen (artikel 28b.1 c ii i öppenhetsdirektivet och 1.21 i
ändringsdirektivet, jfr avsnitt 9.6.1).
Allvarliga överträdelser av juridiska personer ska kunna leda till ansvar
för fysiska personer
För att understryka att det är en juridisk person som står i fokus då
sanktioner övervägs och att sanktioner mot fysiska personer i en juridisk
persons ledning endast bör komma i fråga i särskilda fall, bör det enligt
regeringens mening krävas att den juridiska personens överträdelse är
allvarlig för att sanktioner mot fysiska personer i den juridiska personens
ledning ska komma i fråga (jfr prop. 2014/15:57 s. 40–42).
De överträdelser som kan bli aktuella är av olika slag och kan också
bedömas ha olika grad av allvarlighet i sig även om var och en av dem
kan föranleda en sanktionsavgift. Att överträdelserna som sådana kan
variera i fråga om allvarlighet är något som bör kunna beaktas vid
bedömningen av om en sanktionsavgift bör tas ut av en person som är
verksam i den juridiska personen som gör sig skyldig till överträdelsen.
Regeringen anser i likhet med utredningen att sanktioner mot fysiska
personer i en juridisk persons ledning bör aktualiseras enbart i allvarliga
fall. Det är dock inte ändamålsenligt att i lagtexten ange närmare kriterier
för en sådan allvarlighetsbedömning. Anledningen till detta är att det vid
bedömningen bör kunna tas hänsyn till utvecklingen på området för att
bestämmelserna ska fungera ändamålsenligt. Innebörden av allvarlighetsrekvisitet bör därför i stället framgå av den praxis som utbildas på
området, varvid den praxis som redan i dag finns hos Finansinspektionen
i fråga om när överträdelser bedöms allvarliga blir relevant.
Det bör inte heller krävas att ett sanktionsbeslut har meddelats när det
gäller den juridiska personen för att en sanktion mot en fysisk person i
den juridiska personens ledning ska kunna komma i fråga. Anledningen
härtill är att det kan finnas situationer som i och för sig borde ha lett till
ett sanktionsbeslut mot den juridiska personen men där något sådant inte
har meddelats, exempelvis på grund av att den juridiska personen har
försatts i konkurs innan överträdelsen upptäcktes. En sådan situation bör
109
inte utesluta att en sanktion påförs en fysisk person i den juridiska
personens ledning.
En förutsättning för att sanktioner mot fysiska personer ska övervägas
bör således vara att den juridiska personens överträdelse bedömts som
allvarlig. Av detta följer att i en situation där en fysisk persons agerande i
och för sig bedömts som mycket anmärkningsvärt men där den juridiska
personens överträdelse samtidigt inte bedöms som tillräckligt graverande
för att anses som allvarlig, kan en sanktion inte riktas mot den fysiska
personen.
Subjektivt rekvisit som förutsättning för ansvar
110
Artikel 28.2 i öppenhetsdirektivet ställer inte upp något krav på att det
införs ett subjektivt rekvisit som förutsättning för ansvar. Det finns dock
enligt direktivet inget hinder för en medlemsstat att införa ett sådant
villkor. För att förtydliga när det kan bli fråga om ansvar för en fysisk
person avseende en juridisk persons överträdelse är det lämpligt att
införa ett subjektivt rekvisit för att ytterligare understryka att det bör vara
fråga om särskilt allvarliga fall för att en sanktion ska kunna komma i
fråga (jfr prop. 2014/15:57 s. 42 f.). Detta motiveras också av
sanktionens straffrättsliga karaktär. Enligt grundläggande straffrättsliga
principer bör det inte utdömas sanktioner av straffliknande karaktär utan
att personen i fråga i något avseende har visat uppsåt eller oaktsamhet.
Var den nedre gränsen för det subjektiva rekvisitet bör sättas beror på
vilket handlande man vill ingripa mot, men även på det intrång och den
olägenhet som det innebär för personen som blir föremål för sanktionen.
Mot bakgrund av att sanktioner mot fysiska personer endast bör komma i
fråga i särskilt allvarliga fall bör denna gräns sättas vid grov oaktsamhet.
Detta innebär att det endast är en mer kvalificerad form av oaktsamhet
som kan träffas av en sanktion. Exempel på sådan grov oaktsamhet kan
vara att styrelsen eller den verkställande direktören medvetet tagit en risk
i fråga om att underlåta att offentliggöra viss information. Ett sådant
medvetet risktagande kan det vara fråga om när styrelsen eller den verkställande direktören underlåtit att se till att det finns en ändamålsenlig
organisation på plats för rapportering eller informationslämnande, eller
underlåtit att regelbundet följa upp hur organisationen fungerar. I många
fall kan företagens rapporteringsskyldigheter vara tekniskt komplicerade
eller regleringen vara otydlig, vilket lämnar utrymme för tolkning. För att
agerandet ska anses grovt oaktsamt i sådana fall bör det krävas att
styrelsen eller den verkställande direktören har fått tydliga indikationer
på att det föreligger brister, exempelvis genom Finansinspektionens
påpekande eller sanktion eller, såvitt avser emittenter, i form av
påpekande från börsen eller revisorer, och ändå underlåtit att vidta
åtgärder. Det bör också anses grovt oaktsamt att underlåta att sätta sig in
i innebörden av regler om bl.a. rapporterings- och informationsskyldighet. Regelverket lämnar många gånger utrymme för tolkningar och
bedömningar. Så är exempelvis fallet när det gäller flaggningsbestämmelserna och särskilt den beräkningsregel som föreslås för att beräkna
rösträtter för vissa andra finansiella instrument än aktier. Om det i
efterhand visar sig att styrelsen eller den verkställande direktören gjorde
en felaktig bedömning, bör det inte nödvändigtvis innebära att det har
varit fråga om ett grovt oaktsamt beteende. Om de däremot fått
påpekanden, t.ex. från börsen eller revisor eller av Finansinspektionen,
och underlåtit att vidta åtgärder, bör det finnas utrymme att bedöma
oaktsamheten som grov.
Andra–Fjärde AP-fonderna anser att det bör klargöras vilka beviskrav
som ska tillämpas, hur culpabedömningen ska göras mellan olika
styrelseledamöter och i förhållande till den verkställande direktören samt
vilket ansvar som ska gälla för styrelseledamöter och verkställande
direktör i moderbolag vid dotterbolags överträdelser. Regeringen finner
inte anledning att här föreslå några särskilda beviskrav. Frågorna om hur
culpabedömningen ska göras mellan olika styrelseledamöter och i
förhållande till den verkställande direktören samt vilket ansvar som ska
gälla för styrelseledamöter och verkställande direktör i moderbolag vid
dotterbolags överträdelser är frågor som det ankommer på tillämpande
myndigheter eller domstol att ta ställning till i det enskilda fallet. Andra–
Fjärde AP-fonderna anser också att det bör utredas hur förslaget förhåller
sig till principen om ansvarsgenombrott i aktiebolagsrätten. Regeringen
konstaterar dock att det inom ramen för förevarande lagstiftningsärende
inte finns utrymme för att närmare överväga denna fråga.
9.9
Hur sanktionerna ska beslutas
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska genom sanktionsföreläggande pröva frågor om sanktionsavgifter mot ansvariga fysiska
personer vid överträdelser från den juridiska personens sida.
I lag anges vilka uppgifter ett sådant föreläggande ska innehålla.
Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom utsatt tid, får
Finansinspektionen ansöka hos allmän förvaltningsdomstol om att
sanktionsavgift ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den
förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av
Finansinspektionens beslut om sanktion mot den juridiska personen
för samma överträdelse.
Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.
Regeringens bedömning: Finansinspektionen beslutar i dag om
ingripanden och sanktioner mot emittenter och juridiska eller fysiska
personer som överträder bestämmelser som genomför öppenhetsdirektivet. Den nuvarande ordningen bör behållas.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak
med regeringens förslag och bedömning. Utredningen tar inte upp frågan
om prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och
bedömningen eller har inget att invända mot dem. Svenskt Näringsliv,
Finansbolagens förening, Sveriges advokatsamfund och Svenska
Fondhandlareföreningen anser dock att prövningen av ett icke godkänt
sanktionsföreläggande bör ske i allmän domstol. De pekar på
sanktionsavgifternas straffrättsliga karaktär och de stora ekonomiska
konsekvenser som kan bli aktuella för enskilda personer. Vidare anser de
att allmän domstol är bäst lämpad att pröva subjektiva rekvisit. FAR
framhåller vikten av att separera Finansinspektionens tillsyns- och
111
sanktionsfunktioner från varandra och anser att en särskild
sanktionsnämnd, skild från inspektionens övriga verksamhet, bör
inrättas. Sveriges advokatsamfund anser att samma sanktionsförfarande
bör gälla för fysiska flaggningsskyldiga personer som för fysiska
personer i en juridisk persons ledningsorgan.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Fysiska personer i en juridisk persons ledningsorgan
112
Som redovisas i avsnitt 9.8 innebär ändringsdirektivet att Finansinspektionen ska kunna besluta om sanktionsavgifter inte bara mot emittenter
och flaggningsskyldiga juridiska och fysiska personer utan även mot
fysiska personer i en juridisk persons ledningsorgan. Enligt artikel 24.4 i
öppenhetsdirektivet ska varje behörig myndighet ha alla de befogenheter
som krävs för att kunna utföra sina uppgifter. Genom ändringsdirektivet
har punkterna 4a och 4b införts i artikel 24 i öppenhetsdirektivet (artikel
1.17 i ändringsdirektivet). Av dessa punkter följer att de behöriga
myndigheterna ska ges alla utredningsbefogenheter som de behöver för
att utföra sina uppgifter och att de ska utövas enligt nationell rätt. De
behöriga myndigheterna ska utöva sina sanktionsbefogenheter direkt, i
samarbete med eller genom delegering till andra myndigheter eller efter
ansökan till behöriga rättsliga myndigheter. Öppenhetsdirektivet ställer
således inte upp krav på en viss utformning av förfarandet vid beslut om
sanktioner utan medlemsstaterna kan själva välja beslutsordning i
enlighet med respektive rättsordning.
I kapitaltäckningsdirektivet finns regler om sanktioner mot fysiska
personer i en juridisk persons ledningsorgan som i hög grad motsvarar
reglerna om sanktioner mot fysiska personer i en juridisk persons
ledningsorgan i öppenhetsdirektivet. Vid genomförandet i svensk rätt av
dessa regler i kapitaltäckningsdirektivet behandlades frågan om vilken
beslutsordning som ska gälla för sådana administrativa sanktioner (se
prop. 2014/15:57 s. 55–63). Regeringen ansåg vid en sammantagen
bedömning att ingripanden mot fysiska personer för ett kreditinstitutseller ett värdepappersinstituts överträdelser bör prövas av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande som, om det godkänns, blir
att jämställa med en lagakraftvunnen dom. Beslutsordningen med
sanktionsföreläggande innebär att Finansinspektionen ges möjlighet att
utfärda ett sanktionsföreläggande men, för det fall ett sådant inte godtas,
måste ansöka hos domstol om att sanktionen ska utdömas. Förfarandet
kan sägas utgöra ett mellanting av domstols- och förvaltningsmyndighetsbeslut. Regeringen ansåg vidare att frågan om påförande av sanktioner för fysiska personer i instituts ledningsorgan bör prövas i allmän
förvaltningsdomstol, i de fall ett sanktionsföreläggande inte har godkänts. Det bedömdes vidare att ansökan bör ske hos den förvaltningsrätt
där Finansinspektionens beslut om ingripande mot institutet för samma
överträdelse kan överklagas.
Regeringen anser att det sanktionsförfarande som gäller vid
ingripanden mot fysiska personer för ett kreditinstituts- eller ett
värdepappersinstituts överträdelser bör gälla även vid prövningen av
frågor om sanktionsavgifter mot fysiska personer för en juridisk persons
överträdelser av bestämmelser som genomför öppenhetsdirektivet. Det
innebär att frågan om sanktionsavgift även i sådana fall ska tas ut av
fysiska personer i en juridisk persons ledningsorgan ska prövas av
Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande som, om det godkänns, blir att jämställa med en lagakraftvunnen dom. Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag att ett icke godkänt sanktionsföreläggande bör prövas av allmän förvaltningsdomstol eller har inget att
invända mot det. Svenskt Näringsliv, Finansbolagens förening, Sveriges
advokatsamfund och Svenska Fondhandlareföreningen anser att
prövningen i stället bör ske i allmän domstol. Regeringen gör emellertid
inte någon annan bedömning än den som nyligen gjordes vid genomförandet av motsvarande regler i kapitaltäckningsdirektivet. Det innebär
att om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom utsatt tid, får
Finansinspektionen ansöka hos allmän förvaltningsdomstol om att
sanktionsavgiften ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den
förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om sanktion mot den juridiska personen för samma
överträdelse. Vidare ska prövningstillstånd krävas vid överklagande till
kammarrätten.
När det gäller förfarandet med sanktionsföreläggande och dess innehåll
hänvisas till prop. 2014/15:57 s. 59–61.
FAR framhåller vikten av att separera Finansinspektionens tillsyns- och
sanktionsfunktioner från varandra och anser att en särskild sanktionsnämnd, skild från inspektionens övriga verksamhet, bör inrättas. Det
finns emellertid inte inom ramen för förevarande lagstiftningsärende
utrymme att behandla denna fråga.
Emittenter och flaggningsskyldiga juridiska personer
Ändringsdirektivet innebär bl.a. att de sanktionsavgifter som ska tas ut av
emittenter och flaggningsskyldiga juridiska personer vid överträdelser av
de bestämmelser som genomför öppenhetsdirektivet kommer att kunna
uppgå till betydligt högre belopp än tidigare (se avsnitt 9.4.2). Vid
genomförandet i svensk rätt av kapitaltäckningsdirektivet fann regeringen inte skäl att frångå den nuvarande ordningen som innebär att
Finansinspektionen fattar beslut om sanktioner som kan överklagas till
allmän förvaltningsdomstol (se prop. 2013/14:228 s. 236 f.). Regeringen
gör inte någon annan bedömning i förevarande lagstiftningsärende.
Flaggningsskyldiga fysiska personer
Ändringsdirektivet innebär även att de sanktionsavgifter som ska tas ut
av fysiska personer vid överträdelser av bestämmelserna om flaggning
kommer att kunna uppgå till betydligt högre belopp än tidigare (se avsnitt
9.4.2). Utredningen har övervägt om nuvarande beslutsordning, dvs. att
Finansinspektionen fattar det första rättsligt bindande beslutet, bör
begränsas till fall där en förhållandevis låg avgift kan komma i fråga eller
fall som är av enkel beskaffenhet och att övriga fall prövas av
Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande. Utredningen gör dock
bedömningen att nuvarande ordning bör behållas. Sveriges advokatsamfund anser att samma sanktionsförfarande bör gälla vid ingripanden
mot flaggningsskyldiga fysiska personer som vid ingripanden mot
fysiska personer i en juridisk persons ledningsorgan.
113
När öppenhetsdirektivet genomfördes i svensk rätt gjordes bedömningen att överträdelser av bestämmelserna om flaggning är förhållandevis lätta att pröva i flertalet fall (se prop. 2006/07:65 s. 228). Vid genomförandet av kapitaltäckningsdirektivet konstaterades att höga sanktionsavgifter i sig eller ett stort utrymme för att fastställa storlek på sanktionsavgiften inte behöver utgöra något direkt hinder mot att en förvaltningsmyndighet får fatta sanktionsbeslut (se prop. 2014/15:57 s. 58). Regeringen anser i likhet med utredningen att det inte finns skäl för att ändra
nuvarande beslutsordning såvitt avser flaggningspliktiga fysiska personer.
9.10
Preskription och verkställighet
Regeringens förslag: En sanktionsavgift får tas ut av en fysisk person
för en juridisk persons överträdelse bara om den fysiska personen har
delgetts sanktionsföreläggande
– inom två år från det att överträdelsen ägde rum när det gäller
överträdelser av bestämmelserna om flaggning i lagen om handel med
finansiell information, respektive
– inom sex månader från det att överträdelsen ägde rum när det
gäller överträdelser av bestämmelserna om regelbunden finansiell
information i lagen om värdepappersmarknaden.
Bestämmelserna om betalning och preskription i lagen om handel
med finansiella instrument ska också omfatta godkända sanktionsförelägganden.
Regeringens bedömning: En sanktionsavgift i lagen om handel
med finansiella instrument som avser överträdelser av bestämmelserna
om flaggning faller i dag inte bort om verkställighet inte har skett
inom fem år från det att beslutet fått laga kraft. Den nuvarande
ordningen bör behållas.
114
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag.
Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt
utredningens förslag ska en sanktionsavgift få tas ut av en fysisk person
för en juridisk persons överträdelse bara om den fysiska personen har
delgetts sanktionsföreläggande inom två år från det att överträdelsen
ägde rum. Enligt utredningens förslag ska också en sanktionsavgift i
lagen om handel med finansiella instrument som avser överträdelser av
bestämmelserna om flaggning falla bort om verkställighet inte har skett
inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.
Utredningens förslag behandlar inte frågan om bestämmelserna om
betalning och preskription i lagen om handel med finansiella instrument
också ska omfatta godkända sanktionsförelägganden.
Remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag eller har inget att
invända mot det.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Beslut om att ta ut
en särskild avgift får i dag meddelas bara om den som Finansinspektionen avser att ta ut avgiften av har delgetts en upplysning om detta
inom viss tid efter det att överträdelsen ägde rum. På motsvarande sätt
bör en tidsfrist bestämmas i fråga om sanktionsavgift som får tas ut av en
fysisk person för en juridisk persons överträdelse av de bestämmelser
som genomför öppenhetsdirektivet. Enligt LHF är tiden två år från det att
överträdelsen av flaggningsbestämmelserna ägde rum (6 kap. 3 b §).
Motsvarande tidsfrist enligt LVM vid överträdelser av bestämmelserna
om regelbunden finansiell information är sex månader (25 kap. 20 §).
Som skäl för en längre tidsfrist i LHF anfördes i förarbetena att
situationen skiljer sig jämfört med den då ett företag underlåter att
offentliggöra regelbunden finansiell information i rätt tid, eftersom det
för sådan information finns särskilt uppsatta tidsfrister och det således är
känt för Finansinspektionen när informationen ska publiceras (se prop.
2006/07:65 s. 242). Regeringen ansåg då att det av det skälet var
nödvändigt att Finansinspektionen fick en längre tid till sitt förfogande
innan den berörde måste delges upplysning om att frågan har tagits upp.
Utredningen föreslår att en sanktionsavgift ska få tas ut av en fysisk
person för en juridisk persons överträdelse av de bestämmelser som
genomför öppenhetsdirektivet bara om den fysiska personen har delgetts
sanktionsföreläggande inom två år från det att överträdelsen ägde rum.
Enligt regeringen bör dock samma tidsfrist som gäller i fråga om
sanktionsavgift som får tas ut av en juridisk person enligt LHF och LVM
gälla även i fråga om en sanktionsavgift som får tas ut av en fysisk
person för en juridisk persons överträdelse av de bestämmelser som
genomför öppenhetsdirektivet. En sanktionsavgift bör således få tas ut av
en fysisk person för en juridisk persons överträdelse bara om den fysiska
personen har delgetts sanktionsföreläggande inom två år från det att
överträdelsen ägde rum såvitt avser överträdelser av bestämmelserna om
flaggning i LHF, respektive inom sex månader från det att överträdelsen
ägde rum såvitt avser överträdelser av bestämmelserna om regelbunden
finansiell information i LVM.
När det gäller frågor om betalning och verkställighet finns i LHF i dag
bestämmelser om att en särskild avgift ska betalas till Finansinspektionen
inom trettio dagar efter det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den
längre tid som anges i beslutet samt att ett sådant beslut får verkställas
utan föregående dom eller utslag (se 6 kap. 3 d § LHF). Liknande
bestämmelser finns i LVM (25 kap. 25 och 26 §§). Innebörden av dessa
bestämmelser tillsammans med en föreskrift om verkställighet är att det
inte krävs något domstolsavgörande för att driva in avgiften om den är
obetald och förfallen till betalning (se 3 kap. 1 § första stycket 6
utsökningsbalken). Verkställighet får därmed ske enligt utsökningsbalkens bestämmelser. Vidare faller en särskild avgift som beslutats bort
i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att
beslutet vann laga kraft (6 kap. 3 e § LHF och 25 kap. 28 § LVM).
Bestämmelserna om betalning och verkställighet i LHF bör gälla även
för sanktioner mot fysiska personer i ledningen av en juridisk person. De
bör därför ändras så att det uttryckligen anges att de även omfattar
godkända sanktionsförelägganden. Motsvarande ändringar har redan
gjorts i LVM i samband med genomförandet i svensk rätt av kapitaltäckningsdirektivet (se prop. 2014/15:57 s. 63 f. och SFS 2015:186).
En särskild avgift enligt LHF som avser överträdelser av bestämmelserna om prospekt i den lagen och om erbjudandehandlingar i lagen om
offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden faller således bort i
den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att
beslutet vann laga kraft (6 kap. 3 e § LHF). Någon tidsfrist inom vilken
115
verkställighet måste ske gäller däremot inte avgifter som avser
överträdelser av flaggningsbestämmelserna. Utredningen föreslår att även
avgifter som avser överträdelser av flaggningsbestämmelserna bör falla
bort om verkställighet inte har skett inom fem år. I förarbetena till den
aktuella bestämmelsen i LHF anges uttryckligen att en särskild avgift
som har påförts på grund av överträdelse av flaggningsbestämmelserna
inte faller bort om verkställighet inte har skett inom femårsfristen samt
att likheterna med lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument talar mot att det införs en särskild frist
efter vilken den särskilda avgiften faller bort om den inte har verkställts
(se prop. 2006/07:65 s. 243 och 329). Utredningen anför inte något skäl
för att nuvarande ordning bör ändras. Regeringen anser inte att det
framkommit skäl för att ändra nuvarande ordning.
9.11
Överklagande av beslut om
sanktionsföreläggande
Regeringens förslag: Finansinspektionens beslut om sanktionsföreläggande får inte överklagas.
Regeringens bedömning: Det finns inom ramen för gällande rätt
möjlighet att undanröja ett godkänt sanktionsföreläggande enligt
bestämmelserna om resning.
Utredningens förslag behandlar inte frågan.
Remissinstanserna tar inte upp frågan.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I avsnitt 9.8 föreslås
att Finansinspektionen ska pröva frågor om sanktionsavgifter för fysiska
personer för en juridisk persons överträdelser genom sanktionsföreläggande. Ett sådant beslut bör inte kunna överklagas (jfr prop.
2014/15:57 s. 64–66).
En fråga som då uppkommer är hur man ska hantera godkända
sanktionsförelägganden som visar sig vara felaktiga. Vid genomförandet
i svensk rätt av kapitaltäckningsdirektivet gjorde regeringen bedömningen att det finns möjlighet att undanröja ett sanktionsföreläggande
genom beslut om resning (se a. prop. a. s.). Det saknas skäl att göra en
annan bedömning i förevarande lagstiftningsärende.
9.12
Samarbete med andra behöriga myndigheter i
sanktions- och utredningsfrågor
Regeringens bedömning: Nuvarande skyldighet för Finansinspektionen att samarbeta med utländska behöriga myndigheter i den
utsträckning som följer av öppenhetsdirektivet omfattar även
samarbete vid utövande av sanktions- och utredningsbefogenheter.
Någon lagstiftningsåtgärd för att genomföra ändringsdirektivet i denna
del krävs därför inte.
116
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända
mot den.
Skälen för regeringens bedömning: I öppenhetsdirektivet finns regler
om att medlemsstaternas behöriga myndigheter ska samarbeta med
varandra (artikel 25.2). Enligt dessa regler ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bistå varandra och samarbeta när så krävs för
att de ska kunna utföra sina uppgifter och utöva sina befogenheter enligt
direktivet, eller enligt den lagstiftning som genomför direktivet nationellt.
Öppenhetsdirektivet innehåller också regler om informationsutbyte mellan
de behöriga myndigheterna och om förebyggande åtgärder. Enligt artikel
25.1 i öppenhetsdirektivet ska information som omfattas av sekretess hos den
behöriga myndigheten få överlämnas till utomstående personer och andra
myndigheter under förutsättning att detta föreskrivits i lag eller annan
författning i medlemsstaten. Bestämmelser om sekretess ska dock inte
hindra att de behöriga myndigheterna utbyter konfidentiell information
eller lämnar sådan information till Esma. De överlämnade uppgifterna
omfattas av den tystnadsplikt som anställda och före detta anställda vid den
mottagande myndigheten är bundna av (artikel 25.3).
Genom ändringsdirektivet har det införts ett nytt stycke i artikel 25.2 i
öppenhetsdirektivet (artikel 1.18 i ändringsdirektivet). Enligt tillägget ska
de behöriga myndigheterna vid utövandet av sina sanktions- och
utredningsbefogenheter samarbeta för att se till att sanktionerna eller
åtgärderna leder till önskat resultat. De behöriga myndigheterna ska
samordna sina insatser när det gäller gränsöverskridande fall.
Reglerna i öppenhetsdirektivet om behöriga myndigheters skyldighet
att samarbeta och utbyta information har i svensk rätt genomförts i 6 kap.
5 § LHF och 23 kap. 5 § LVM. Av dessa bestämmelser följer att
Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med utländska
behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av bl.a.
öppenhetsdirektivet (prop. 2006/07:65 s. 247–249, 329 f. och 354). En
svensk myndighets möjlighet att lämnat ut sekretessbelagda uppgifter till
en utländsk myndighet regleras i 8 kap. 3 § OSL. Regeringen instämmer
med utredningen att detta även inkluderar ett sådant samarbete avseende
sanktions- och utredningsbefogenheter som krävs enligt ändringsdirektivet. Någon lagstiftningsåtgärd för att genomföra ändringsdirektivet i
detta avseende är därför inte nödvändig. En svensk myndighets möjlighet
att inhämta information från myndigheter i andra medlemsstater och
därvid behålla eventuell sekretess regleras i 30 kap. 7 § OSL. Reglerna
om sekretess har ansetts motsvara de krav som ställs i öppenhetsdirektivet (a. prop. s. 249 f.). Regeringen gör inte någon annan bedömning i förevarande lagstiftningsärende. Bestämmelserna i 6 kap. 5 § LHF
och 23 kap. 5 § LVM innebär att Finansinspektionen ska samarbeta med
andra behöriga myndigheter i den utsträckning som krävs enligt öppenhetsdirektivet.
117
10
Ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 februari
2016.
Den nya bestämmelsen i lagen om värdepappersmarknaden om att
emittenter ska upprätta års- och koncernredovisning i ett enhetligt
elektroniskt format ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Den nya bestämmelsen i lagen om värdepappersmarknaden om att
vissa emittenter ska offentliggöra en rapport om betalningar till
myndigheter ska tillämpas för första gången på rapporter om betalningar till myndigheter som upprättas för räkenskapsår som inleds
närmast efter den 31 januari 2015 eller senare.
Nuvarande bestämmelser i lagen om handel med finansiella instrument om anmälningsskyldighet ska fortfarande gälla för transaktioner
som skett före ikraftträdandet.
Nuvarande bestämmelser ska fortfarande gälla för överträdelser som
ägt rum före ikraftträdandet.
118
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningen föreslår dock ett tidigare ikraftträdandedatum.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot
det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt ändringsdirektivet ska
medlemsstaterna senast den 26 november 2015 anta och offentliggöra de
lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet
(artiklarna 4 och 6).
De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart det är möjligt,
vilket bedöms vara den 1 februari 2016.
Till följd av den i öppenhetsdirektivet angivna ordningen och det
förhållandet att någon delegerad rättsakt enligt artikel 4.7 i det direktivet
inte har antagits, är det inte möjligt att ange ett visst ikraftträdandedatum
för den föreslagna nya bestämmelsen i 16 kap. 4 a § LVM. Den bör
därför träda i kraft den dag regeringen bestämmer (jfr 8 kap. 5 § 1
regeringsformen). Därigenom har regeringen en möjlighet att anpassa
ikraftträdandet till det datum som anges i den kommande delegerade
rättsakten. När den delegerade rättsakten väl har antagits kommer det
sannolikt inte att finnas tid vare sig för att ta fram en lagrådsremiss och
en proposition i frågan eller för riksdagsbehandlingen av propositionen.
För frågan om ikraftträdande har det givetvis också betydelse om
Europaparlamentet eller rådet kommer att göra någon invändning mot
den delegerade rättsakten.
En ny bestämmelse i 16 kap. 6 § LVM föreslås om att vissa emittenter
ska offentliggöra en rapport om betalningar till myndigheter. En övergångsbestämmelse bör införas så att bestämmelsen ska tillämpas för
första gången på rapporter om betalningar till myndigheter som upprättas
för räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 januari 2015 eller
senare.
Ändringar föreslås både av tillämpningsområdet och tidsfristen för
skyldigheten att anmäla ändringar i innehav av aktier m.m. i 4 kap. 3 §,
9 § andra stycket och 18 § (flaggning). Övergångsbestämmelser bör införas så att anmälningsskyldighet och tidsfrist enligt nuvarande bestämmelser fortfarande gäller för transaktioner som skett före ikraftträdandet.
Nuvarande bestämmelser ska fortfarande gälla för överträdelser som
ägt rum före ikraftträdandet av de lagändringar som föreslås.
11
Förslagets konsekvenser
11.1
Inledning
Öppenhetsdirektivet innehåller bestämmelser om information som ska
offentliggöras av emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på
en reglerad marknad, exempelvis års- och halvårsrapporter och koncernredovisningar. Vidare innehåller direktivet bestämmelser om att aktieägare och andra anmälningsskyldiga ska informera om förändringar i
större innehav av aktier m.m. I Sverige är Finansinspektionen behörig
myndighet enligt direktivet.
Öppenhetsdirektivet syftar till att bidra till öppna, effektiva och
integrerade värdepappersmarknader inom EU. Tillgång till information
är en förutsättning för välgrundade investeringsbeslut och för förtroendet
för värdepappersmarknaden. Det bidrar till en välfungerande prisbildning
och att den allokering av kapital som sker på marknaden fungerar på ett
samhällsekonomiskt effektivt sätt, vilket i sin tur främjar tillväxt och
skapande av arbetstillfällen och är därmed gynnande för samhällsekonomin i stort (se skäl 1 till öppenhetsdirektivet).
Inom ramen för en planenlig översyn av öppenhetsdirektivet konstaterade kommissionen att det fanns behov att förenkla regelverket och
göra värdepappersmarknaden mer attraktiv som källa till finansering, i
synnerhet för små och medelstora emittenter och att öka tydlighet och
effektivitet vad gäller information om större värdepappersinnehav. För
att öka tillgängligheten till aktiemarknader för små och medelstora företag ingår i översynen att införa proportionella krav för dessa företag,
samtidigt som investerarskyddet ska upprätthållas. Kravet att publicera
delårsredogörelse eller kvartalsrapport pekas ut som en börda för små
och medelstora företag, utan att vara nödvändigt för att upprätthålla
investerarskyddet (se skälen 1–4 till ändringsdirektivet). Medlemsstaterna är skyldiga att genomföra ändringsdirektivet i nationell rätt (se
artikel 4). Genomförandet av ändringarna i öppenhetsdirektivet medger i
vissa delar strängare nationella bestämmelser än de regler som anges i
direktivet.
11.2
Problembeskrivning
Målen för översynen av öppenhetsdirektivet är att göra aktiemarknaderna
mer attraktiva för små och medelstora företag och att öka tydlighet och
effektivitet kring information om större värdepappersinnehav. Målen har
sin grund i identifierade problem på dessa områden (se Report from the
119
Commission Commission Staff Working Paper Impact Assesment
SEC(2011) 1279 final).
I relation till små och medelstora företag pekar kommissionen på tre
problem: höga kostnader för efterlevnad av regelverket, fokus på
kortsiktiga resultat och bristande synlighet bland analytiker och
investerare. I jämförelse med stora företag står kostnaden för att emittera
aktier inte i proportion till nyttan för små och medelstora företag, då
dessa företag i genomsnitt inte uppnår motsvarande omsättning i aktierna
och därmed en lägre finansieringskostnad. Den administrativa bördan
ligger framför allt i kravet på att offentliggöra kvartalsrapport men även i
tidsfristen på två månader för att offentliggöra halvårsrapport.
Kvartalsrapport kan i sin tur även leda till ett oönskat fokus på
kortsiktiga resultat, i stället för resurser ägnade åt långsiktigt ägande.
Därtill tenderar små och medelstora företag att inte få samma uppmärksamhet från analytiker och investerare som stora företag, vilket hänger
samman med affärsmodeller för aktieanalys. Analysen ingår vanligen i
kostnaden för förmedling av mäklartjänster och aktieanalysen riktas
därmed till stora företag med likvida aktier, eftersom de bidrar till
mäklararvodet. Kommissionen framhåller att det därmed skapas en ond
spiral, eftersom omsättningen för små och medelstora företag förblir låg
så länge tillgången på information är liten. Kommissionen menar att
tidsfristen på två månader för offentliggörande av halvårsrapport bidrar
till att små och medelstora företag inte uppmärksammas, liksom det
faktum att offentliggjord information om företag i dagsläget måste sökas
i 27 nationella databaser.
Kommissionen menar att brister i informationen om större värdepappersinnehav kommer av möjligheten att, enligt det regelverk som
gällde före ändringsdirektivet, dels skapa ett dolt ägande i företag, dels
skillnader i regler om anmälningsskyldighet mellan medlemsstater.
Kommissionen beskriver fall där finansiella derivatinstrument med
kontant avveckling använts för att utöva inflytande över ett noterat
företag eller för att skaffa sig en dold ägarandel (genom instrumenten
bygger innehavaren upp en position att förvärva aktier). Användningen
av kontantavvecklade derivat, som före de ändringar som har gjorts
genom ändringsdirektivet inte har omfattats av anmälningsskyldighet,
har ökat väsentligt. En bristfällig information om större värdepappersinnehav medför bl.a. risk för marknadsmissbruk och ineffektivitet i
prisformationen på marknaden, vilket i sin tur kan få negativa konsekvenser för investerarnas förtroende för aktiemarknaden och skapa en
obalans i det enskilda företaget mellan investerarnas intressen och
företagets långsiktiga intresse. För investerare som bedriver gränsöverskridande aktiviteter pekar kommissionen på att skillnader i regelverk
mellan medlemsstaterna medför ökade kostnader och skapar osäkerhet
kring gällande regler.
11.3
Ikraftträdande
De föreslagna lagändringarna för att genomföra ändringsdirektivet
föreslås träda i kraft den 1 februari 2016 (se avsnitt 10). Enligt
120
ändringsdirektivet ska dock medlemsstaterna se till att de bestämmelser
som genomför ändringsdirektivet i nationell rätt ska träda i kraft senast
den 26 november 2015.
11.4
Berörda företag och andra aktörer
Förslaget berör företag som har emitterat överlåtbara värdepapper som är
upptagna till handel på en reglerad marknad inom EES samt fysiska och
juridiska personer som investerar i motsvarande värdepapper eller
finansiella instrument med dessa värdepapper som underliggande tillgång. Förslaget berör även börser som driver reglerade marknader. Förslaget påverkar Finansinspektionen och i viss utsträckning domstolarna.
11.5
Konsekvenser för företag
11.5.1
Konsekvenser för emittenter
Bestämmelserna om regelbunden finansiell information
Bestämmelserna i svensk rätt om regelbunden finansiell information ska
tillämpas av emittenter som har Sverige som hemmedlemsstat. Enligt
uppgifter från börserna uppgick antalet emittenter som har Sverige som
hemmedlemsstat till 371 i april 2015. Av dessa var 276 emittenter av
aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad.
I denna lagrådsremiss föreslås att nuvarande krav i LVM på kvartalsvis
rapportering för emittenter av aktier tas bort (se avsnitt 6.3.4).
Ändringsdirektivet ger inget utrymme för att behålla det kravet. Ett
avgörande skäl för att ta bort kravet är att detta är en konsekvens av
ändringsdirektivet och målet att minska den administrativa bördan för
små och medelstora företag. Eftersom de svenska börsernas
noteringsavtal för emittenter av aktier ställer krav på kvartalsvis
rapportering bedöms förslaget inte få några konsekvenser för majoriteten
av de aktieemittenter som träffas av det kravet i LVM. Detta gäller även
efter det att Nasdaq OMX Stockholm fr.o.m. år 2014 har tagit bort kravet
på kvartalsrapport och ersatt det med ett krav på en viss sorts kvalificerad
delårsredogörelse (se Nasdaq OMX, Regelverk för emittenter Nasdaq
OMX Stockholm 1 januari 2015, punkt 3.2.3). Den information som
ingår i Nasdaqs vägledning för upprättande av delårsredogörelse är mer
långtgående än kravet enligt 16 kap. 6 § LVM. Under 2014 var det fyra
bolag på Nasdaqs Stockholms huvudlista som övergick till sådan
delårsredogörelse. Om kravet i LVM på kvartalsvis rapportering skulle
behållas för andra emittenter än små och medelstora företag skulle det
sannolikt inte få några konsekvenser i praktiken men det skulle skapa
mer komplexa regler.
För det fåtal emittenter vars aktier är upptagna till handel på en
reglerad marknad utanför Sverige blir konsekvenserna beroende av vilka
regler som gäller vid den reglerade marknaden.
I denna lagrådsremiss föreslås att emittenter ska upprätta års- och
koncernredovisning med hjälp av ett enhetligt elektroniskt format (se
121
avsnitt 6.7). I enlighet med ändringsdirektivet ska kommissionen, efter
förslag av Esma, anta tekniska standarder för att specificera det
elektroniska formatet med hänsyn till nuvarande och framtida tekniska
möjligheter, såsom eXtensible Business Reporting Language (XBRL).
XBRL används i dag för den myndighetsrapportering som fullgörs av
finansiella företag. För att uppfylla kravet på elektronisk rapportering
krävs systemanpassningar som kommer att medföra initiala kostnader för
de emittenter som träffas av kravet. Omfattningen av de initiala investeringar som krävs beror på hur det enhetliga elektroniska formatet slutligen
utformas, vilka systemmässiga resurser den enskilda emittenten har att utgå
ifrån samt arten och omfattningen av emittentens verksamhet. Mot bakgrund av osäkerheten om hur det nya formatet kommer att se ut har
någon närmare kvantitativ uppskattning av de ekonomiska konsekvenserna för emittenterna inte kunnat göras. Det kan dock noteras att den
anpassning till liknande krav på elektronisk rapportering som sedan tidigare omfattar finansiella företag har varit resurskrävande för de företag
som berörts. Den löpande administrativa hanteringen av den elektroniska
rapportering som ska fullgöras bedömer utredningen däremot inte
medföra några väsentliga kostnadsökningar för berörda emittenter.
Förslaget att förlänga den period som en emittent ska hålla års- och
koncernredovisningar respektive halvårsrapporter tillgängliga för
allmänheten från fem till tio år bedöms inte medföra några konsekvenser
för emittenterna. Enligt den ordning som gäller i Sverige anses
handlingarna tillgängliga för allmänheten genom att de finns att tillgå i
Finansinspektionens lagringsfunktion (se avsnitt 6.6). Emittenterna har
därmed fullgjort sin skyldighet att hålla handlingarna tillgängliga i och
med att informationen lämnas till Finansinspektionen i samband med
offentliggörandet.
Offentliggörande av rapport om betalningar till myndigheter
122
Emittenter som verkar inom utvinningsindustrin och inom avverkning av
naturskog ska enligt förslaget i denna lagrådsremiss offentliggöra en årlig
rapport om betalningar till myndigheter, senast sex månader efter
utgången av varje räkenskapsår (se avsnitt 6.8). Förslag på att en sådan
årlig rapport ska upprättas av företag som är verksamma inom utvinningsindustrin och inom avverkning av naturskog har lämnats i lagrådsremissen Tydligare redovisningsregler och nya rapporteringskrav för
utvinningsindustrin som behandlar genomförandet av direktiv
2013/34/EU i svensk rätt. Förslaget i denna lagrådsremiss innebär
således endast att den rapport som upprättas enligt andra bestämmelser
ska offentliggöras och lämnas till Finansinspektionen enligt LVM.
Enligt Redovisningsutredningens betänkande fanns i Sverige cirka fem
stora företag som var verksamma inom utvinningsindustrin och tio stora
företag som var verksamma inom skogsindustrin år 2011 (se
SOU 2014:22 s. 437). Siffrorna bedömdes dock av Redovisningsutredningen som osäkra. Det finns inte heller någon uppgift om hur
många av dessa femton som har emitterat värdepapper som är upptagna
till handel på en reglerad marknad. Baserat på uppgifter från Finansinspektionen, Nasdaq OMX och NGM har utredningen om ändrade
informationskrav på värdepappersmarknaden uppskattat antalet svenska
företag vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad
och som bedriver verksamhet inom utvinningsindustrin eller avverkning av
naturskog till 14 (se SOU 2014:70 s. 268). Även denna siffra uppges vara
osäker. En uppskattning av kostnaderna för företagen till följd av
förslaget saknas.
Övriga informationskrav för emittenter
Enligt förslaget i denna lagrådsremiss tas de nuvarande kraven på
offentliggörande av nya låneemissioner och anmälan om ändring av
bolagsordning bort. Kraven omfattar emittenter som har Sverige som hemmedlemsstat och innebär en viss lättnad för de företag som berörs. Som
framgår av avsnitten 8.1 och 8.2 omfattas dock dessa emittenter av andra
informationskrav som i allt väsentligt motsvarar de krav som nu tas bort.
Den administrativa lättnad som de slopade informationskraven medför för
emittenterna bedöms därför i praktiken som begränsad.
Information om större värdepappersinnehav
De ändringar som föreslås i regelverket gällande information om större
värdepappersinnehav (flaggningsregler) innebär bl.a. att de svenska
bestämmelserna i större utsträckning harmoniseras med direktivets
bestämmelser och att några av de relativt sett strängare svenska
särreglerna tas bort (se avsnitten 7.5 och 7.6). Konsekvenserna av de
ändrade flaggningsreglerna bedöms vara störst för de flaggningsskyldiga
(se konsekvenser för investerare nedan). Konsekvenserna för emittenter
uppstår i den utsträckning ändringarna har effekter för företagens
konkurrenssituation.
När det gäller tidsfristen för anmälningsskyldighet för större värdepappersinnehav bedöms den föreslagna tidsfristen ”så snart som möjligt men
senast inom tre handelsdagar” i vart fall inte ha en negativ konsekvens
för investerare och bör därmed inte försämra företagens konkurrenssituation. Öppenhetsdirektivet medger i och för sig en tidsfrist på senast
inom fyra handelsdagar men mot bakgrund av de olika tidsfrister som
gäller inom medlemsstaterna bedöms inte konkurrensskäl motivera en
harmonisering, efter en avvägning mot andra motiv såsom att marknaden
får del av informationen så snart som möjligt (se avsnitt 7.5).
11.5.2
Konsekvenser för små och medelstora företag
Ett av syftena med ändringsdirektivet är att underlätta för små och
medelstora företag att finansiera sig via aktiemarknaderna.
Kommissionens konsekvensanalys riktas i hög grad mot små och medelstora företag. Utredningen har inte genomfört någon särskild konsekvensanalys riktad mot dessa företag och bland remissvaren är det endast
Tillväxtverket som uttalar sig om konsekvenser för små och medelstora
företag. Tillväxtverket pekar på att den mest betydelsefulla åtgärden i
syfte underlätta för små och medelstora företag är att ta bort kravet på
kvartalsrapportering. Ett krav på kvartalsvis rapportering kan enligt
myndigheten ha en negativ inverkan på små och medelstora företags
tillträde till reglerade marknader. Vidare anger myndigheten att de
administrativa kostnaderna för dessa emittenter minskar om kravet på
123
kvartalsvis rapportering tas bort. Regeringen, som instämmer med
Tillväxtverket, bedömer att ett slopat krav på kvartalsvis rapportering
också kan bidra till ökat fokus på långsiktigt värdeskapande i företagen
(se avsnitt 6.3.4).
I denna lagrådsremiss föreslås det inte någon ändring av tidsfristen för
offentliggörande av halvårsrapport (se avsnitt 6.4). Ingen remissinstans
framför att den nuvarande tidsfristen på två månader utgör en
administrativ börda för små och medelstora företag. Regeringen bedömer
därför att det saknas starka skäl för att förlänga tidsfristen på det sätt som
ändringsdirektivet medger.
11.5.3
Konsekvenser för börser
I denna lagrådsremiss föreslås att kravet på att en emittent av aktier ska
offentliggöra delårsredogörelse eller kvartalsrapport tas bort (se avsnitt
6.3.4). En kvartalsrapport som offentliggörs i stället för en delårsredogörelse omfattas av det krav på övervakning av regelbunden finansiell
information som en börs ska bedriva enligt 16 kap. 13 § LVM. Förslaget
innebär därmed en administrativ lättnad för börserna i detta avseende.
Börsen kan dock välja att behålla övervakningen.
En börs är även i övrigt skyldig att övervaka att emittenterna följer
kraven på att offentliggöra information enligt LVM. Regeringen anser i
likhet med utredningen att kraven på att en emittent ska offentliggöra nya
låneemissioner och anmäla ändringar i bolagsordningen kan tas bort. Det
ankommer emellertid på Finansinspektionen att ta ställning till den
sistnämnda ändringen då bestämmelsen finns reglerad i föreskrifter från
Finansinspektionen (se avsnitt 8.2). Ändringarna innebär en viss
administrativ lättnad för börserna. Samtidigt tillkommer en ny uppgift för
börserna som innefattar att övervaka att emittenter som berörs uppfyller
skyldigheten att offentliggöra en rapport om betalningar till myndigheter.
Någon uppskattning av de ekonomiska konsekvenserna för börserna till
följd av förslagen har inte tagits fram.
Som nämns i avsnitt 11.5.1 innebär förslaget om ändringar i
regelverket gällande information om större värdepappersinnehav att de
svenska bestämmelserna i större utsträckning harmoniseras med
öppenhetsdirektivets bestämmelser och att några av de relativt sett
strängare svenska särreglerna tas bort eller förändras. Konsekvenserna av
förslaget är inte entydiga men bedöms i vart fall inte försämra
konkurrenssituationen för svenska emittenter eller svenska reglerade
marknader.
11.6
Konsekvenser för investerare
Information om större värdepappersinnehav
124
I denna lagrådsremiss föreslås ändringar i regelverket gällande information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler). Förslaget innebär
att tidsfristen för när en flaggningspliktig fysisk eller juridisk person ska
anmäla en förändring i innehavet till emittenten och Finansinspektionen
ändras från en handelsdag till så snart som möjligt men senast inom tre
handelsdagar från den dag anmälningsskyldigheten uppkom (se
avsnitt 7.5). Därtill föreslås ändringar när det gäller omfattningen av
flaggningsplikten. Sammantaget bedöms ändringarna innebära både
lättnader och mer betungande krav för de som är flaggningspliktiga
fysiska eller juridiska personer. Den ändrade tidsfristen innebär en
lättnad för flaggningspliktiga genom att de, vid behov, får längre tid på
sig att göra beräkningar av antal aktier och röstetal samt kontrollera
uppgifterna i anmälan. Detta bedöms särskilt motiverat – och därmed
behovet av en lättnad – för anmälningsskyldiga juridiska personer som
har behov av att konsolidera uppgifter om ägande inom en koncern. Det
bör dock noteras att kravet för flaggningsskyldighet ändras så att
anmälan ska göras så snart som möjligt, vilket innebär att ändringen inte
i sig utgör en lättnad. En entydig lättnad innebär det däremot genom att
tillämpningsområdet för flaggningsskyldigheten ändras på så sätt att
nuvarande krav på sammanläggning med närståendes innehav tas bort.
Kraven blir samtidigt mer betungande till följd av att flaggningsskyldigheten utvidgas till att omfatta fler typer av finansiella instrument. Utvidgningen av flaggningsskyldigheten innebär att detaljnivån i regelverket
ökar. Beräkningen av antalet rösträtter blir också mer komplicerad
genom den beräkningsregel som införs för rösträtter avseende finansiella
instrument med kontantavveckling.
Det kommer att bli nödvändigt för finansiella företag och andra större
investerare med mer sammansatt verksamhet att se över befintliga
flaggningsrutiner och anpassa system och arbetsmetoder till de nya
bestämmelserna. Enligt utredningens bedömning kommer övergången till
det nya regelverket att medföra en viss initial kostnad för sådana större
investerare. Utredningen menar dock att omfattningen av dessa initiala
kostnader inte närmare kan preciseras, då de beror av arten och
omfattningen av verksamheten i fråga samt vilka systemmässiga resurser
som finns att tillgå för den enskilde investeraren.
Regeringen bedömer att ändringarna sammantaget kommer att innebära en utökad komplexitet i flaggningsregelverket till följd av den utökade omfattningen till kontantavvecklade finansiella instrument och att
rapporteringskraven blir mer betungande för de investerare som ska
tillämpa bestämmelserna. Den föreslagna tidsfristen och förslaget att ta
bort kravet på sammanläggning med närståendes innehav väger delvis
upp detta, i synnerhet för större investerare med spritt ägande. Förslaget
innebär också att de svenska reglerna nu i högre utsträckning kommer att
harmoniseras med öppenhetsdirektivets, vilket kommer att underlätta
tillämpningen.
Enligt utredningens konsekvensanalys kommer anpassningen till
regelverket att innebära initiala kostnader för vissa investerare, medan de
ekonomiska konsekvenserna för flaggningspliktiga fysiska och juridiska
personer i övrigt bedöms som marginella. Fondbolagens förening delar
inte bedömningen att det rör sig om marginella ekonomiska konsekvenser, med hänvisning till att beräkningen måste göras dagligen och system
och rutiner behöver anpassas. Regeringen instämmer i utredningens
bedömning att det är svårt att uppskatta de ekonomiska konsekvenserna
eftersom dessa beror av vilka systemmässiga system och rutiner som
finns att tillgå och hur stora anpassningar som behövs. Utöver tidsfristen
125
för flaggning medger ändringsdirektivet emellertid inget nationellt
handlingsutrymme i genomförandet.
Bestämmelserna om regelbunden finansiell information
God tillgång till information på värdepappersmarknaden bidrar till en
effektiv prisbildning av aktier och god marknadslikviditet i de finansiella
instrumenten. Sämre tillgång till information medför en risk för skev
fördelning av information mellan exempelvis majoritetsägare och ägare
med mindre innehav, vilket är till nackdel för investerarskyddet.
I denna lagrådsremiss föreslås att kravet på delårsredogörelse eller
kvartalsrapport för emittenter av aktier som är upptagna till handel på en
reglerad marknad tas bort. Möjligheten att ha kvar ett krav på kvartalsvis
rapportering är begränsat och bedöms närmast obefintligt för små och
medelstora företag (se avsnitt 6.3.4). Som framgår i avsnitt 11.5.1
bedömer regeringen att ett slopat krav inte får några konsekvenser i
praktiken på grund av gällande noteringskrav i de svenska börsernas
regelverk. Tillgången till information på värdepappersmarknaden
bedöms därmed inte försämras till följd av förslaget att ta bort kravet i
LVM. För det fall de svenska börserna väsentligen förändrar kraven på
kvartalsvis rapportering kan det få konsekvenser för informationen på
marknaden. Mot bakgrund av självregleringen i Sverige på detta område
och krav på information från investerare och analytiker bedöms det dock
som sannolikt att stora företag kommer fortsätta att offentliggöra
kvartalsrapport eller delårsredogörelse. Därtill bör noteras att
kurspåverkande information alltid ska offentliggöras omedelbart i
enlighet med den reglering som syftar till att förhindra insiderhandel och
marknadsmissbruk (15 kap. 6 § första stycket 3 LVM).
Övriga informationskrav för emittenter
Förslaget att kravet på offentliggörande av nya låneemissioner tas bort
bedöms inte ha någon betydelse för investerare, eftersom informationen i
allt väsentligt når marknaden på annat sätt (se avsnitt 8.1).
11.7
Konsekvenser för staten
11.7.1
Konsekvenser för Finansinspektionen
Allmänt om Finansinspektionens uppgift som behörig myndighet
126
Finansinspektionen är den myndighet som är behörig myndighet enligt
öppenhetsdirektivet och ansvarar därmed för tillsynen över att de regler
som följer av direktivet efterlevs. Inspektionen övervakar bl.a. att
flaggningsskyldigheten fullgörs och att emittenter offentliggör regelbunden
finansiell information i rätt tid och på rätt sätt. Inspektionen beslutar
också om sanktioner vid överträdelser. Sådan information som definieras
som obligatorisk information enligt öppenhetsdirektivet – regelbunden
finansiell information, flaggningsmeddelanden, kurspåverkande information m.m. – registreras och lagras av Finansinspektionen. Finansinspektionen ansvarar dessutom för offentliggörande av flaggningsmeddelanden.
Anpassning till en europeisk åtkomstpunkt för information och ett
enhetligt elektroniskt rapporteringsformat
Finansinspektionen ska enligt förslaget i denna lagrådsremiss anpassa sin
nuvarande lagringsfunktion så att den blir tillgänglig via en europeisk
elektronisk åtkomstpunkt för information. Dessutom ska års- och
koncernredovisningar rapporteras in till Finansinspektionen i ett format
som möjliggör enhetlig elektronisk rapportering (se avsnitt 8.3 respektive
6.7). De närmare formerna för detta kommer att anges i genomförandeakter. Anpassningen kommer att innebära att det uppstår initiala
kostnader för systeminvesteringar för Finansinspektionen. Med hänsyn
till att de närmare bestämmelserna om den elektroniska åtkomstpunkten
och det enhetliga elektroniska rapporteringsformatet inte är färdigställda
har någon uppskattning av kostnaden inte kunnat göras.
Tillsyn och handläggning av sanktionsärenden
Flaggningsskyldigheten utökas i förslaget i denna lagrådsremiss genom
att nya typer av finansiella instrument omfattas och att det för dessa
gäller en mer komplicerad beräkningsmetod (se avsnitt 7.3 och 7.4).
Utredningen bedömer att ändringar som föranleds av genomförandet i
svensk rätt av ändringsdirektivet inte kommer att medföra någon
väsentlig ökning av antalet ärenden för Finansinspektionen. Det är dock
svårt att ha en entydig bild av detta eftersom anmälningsskyldigheten
utvidgas till nya instrument. Ärendehanteringen bedöms däremot bli mer
komplex till följd av att de nya typer av finansiella instrument som
föreslås omfattas av flaggningsskyldighet och den beräkningsmetoden
som gäller för dessa. Enligt Finansinspektionens bedömning kommer
därför ärendehanteringen att bli mer resurskrävande. De nya
flaggningsbestämmelserna kommer sannolikt också att ge upphov till
ökat antal tillämpningsfrågor från berörda företag och investerare,
särskilt initialt.
Ändringen av tidsfristen från en handelsdag till så snart som möjligt
men senast inom tre handelsdagar bedöms också innebära ett ökat behov
av tillsyn från Finansinspektionen när det gäller att anmälningsskyldiga
rapporterar så snart det är möjligt och inte regelmässigt rapporterar efter
den tredje handelsdagen.
Förslaget om ändring av sanktionsbestämmelserna kan i viss mån
medföra en ökad belastning för Finansinspektionen när det gäller
handläggning av sanktionsärenden. Handläggningen bedöms bli mer
komplicerad mot bakgrund av att det saknas praxis och att fler
omständigheter än tidigare ska beaktas vid bestämmande av sanktionsavgiftens storlek. Ändringen av flaggningsfristen från en handelsdag till så
snart som möjligt men senast inom tre handelsdagar kan, allt annat lika,
leda till att färre överträdelser begås eftersom överträdelser på en eller ett
par handelsdagar som kan förekomma i dag i lägre grad kommer att
förekomma. Även om komplexiteten i rapporteringen ökar bedöms en
förlängning av tidsfristen leda till färre överträdelser på grund av den mer
flexibla tidsfristen (se även avsnitt 7.5).
Enligt en preliminär uppskattning från Finansinspektionen kommer de
nya flaggningsreglerna, inklusive hanteringen av sanktionsavgifter, att ta
resurser i anspråk motsvarande ytterligare en årsarbetskraft för
127
myndigheten. Därutöver kommer de föreslagna ändringarna avseende
flaggningsbestämmelserna ge upphov till ett visst initialt resursbehov för
Finansinspektionen för föreskriftsarbete samt informationsinsatser.
Finansiering av Finansinspektionens verksamhet
Finansinspektionens verksamhet finansieras via anslag på statsbudgeten
och genom de avgifter som tas ut av berörda företag för prövning av
ansökningar och anmälningar. Av de företag som står under Finansinspektionens tillsyn tar inspektionen ut årliga avgifter. De årliga avgifterna är i princip proportionella mot inspektionens anslagsfinansierade
kostnader och redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten. Avgifterna
för prövningar m.m. disponeras av Finansinspektionen och ska tas ut
med målet att full kostnadstäckning ska uppnås över tid.
Tillsynen över efterlevnaden av det regelverk som följer av öppenhetsdirektivet finansieras via anslag på statsbudgeten. Kostnaden fördelas
därefter på börserna genom de årliga avgifterna. Finansinspektionen tar
inte ut någon årlig avgift för att ta emot information som lämnas av
emittenter enligt 17 kap. 3 § LVM eller för att ta emot flaggningsanmälningar av flaggningsskyldiga enligt 4 kap. 3 § LHF. I stället
fördelas kostnaden för Finansinspektionens tillsyn enligt LVM och LHF
ut genom de årliga avgifterna på de företag som står under tillsyn
(23 kap. 12 § LVM respektive 6 kap. 4 § LHF). Eventuella behov av
ökade resurser för Finansinspektionen till följd av förslaget bedöms
rymmas inom befintliga ramar.
11.7.2
128
Konsekvenser för domstolarna
I denna lagrådsremiss föreslås att nya och mer stränga sanktioner ska
handläggas och beslutas av Finansinspektionen (se avsnitt 9). I fråga om
sanktionsavgifter mot ansvariga fysiska personer vid överträdelser från
en juridisk persons sida, innebär förslaget att sanktionsavgifterna ska
beslutas genom sanktionsföreläggande. Om föreläggandet inte godkänns
inom utsatt tid, får Finansinspektionen ansöka hos allmän förvaltningsdomstol om att sanktionsavgiften ska beslutas.
Utredningens bedömning är att hanteringen av de administrativa
sanktioner som följer av genomförandet i svensk rätt av ändringsdirektivet inte leder till någon väsentligt ökad belastning för de allmänna
förvaltningsdomstolarna och därmed inte några konsekvenser för
domstolarnas finansiering. Domstolsverket anser dock att det är svårt att
bedöma vilken påverkan utredningens förslag (som här överensstämmer
med regeringens förslag) kommer att ha på måltillströmningen.
Domstolsverket anser därför att det finns anledning att efter
genomförandet följa upp frågan och se om det finns behov av att tillföra
Sveriges Domstolar ytterligare resurser. Kammarrätten i Stockholm
framhåller att domstolarna måste garanteras nödvändiga medel för att
kunna hantera den ökande regleringen på finansmarknadsområdet och
pekar på att dessa mål tillhör de mest arbetskrävande i kammarrätten och
att de kräver skyndsam hantering. Likaså Förvaltningsrätten i Stockholm
framhåller att de mål som det är fråga om sannolikt är resurskrävande
och att det behöver beaktas i finansieringshänseende. Stockholms
tingsrätt delar utredningens bedömning att hanteringen av sanktioner inte
kommer att medföra någon väsentligt ökad belastning för domstolarna.
Mot bakgrund av att förslaget i denna lagrådsremiss följer av tvingande
EU-reglering kan eventuella konsekvenser för förvaltningsdomstolarna
inte undvikas. Till följd av att tidsfristen för flaggningsskyldighet ändras
bedöms inte antalet sanktionsärenden öka, däremot bedöms att vissa
ärenden åtminstone inledningsvis kan bli mer betungande. Regeringen
ser inte anledning att i samband med genomförandet av ändringsdirektivet i svensk rätt närmare behandla frågan om att tillföra
förvaltningsdomstolarna ytterligare resurser. Eventuella konsekvenser för
resursbehovet i förvaltningsdomstolarna får följas upp och hanteras inom
befintliga ramar för utgiftsområdet.
11.7.3
Konsekvenser för staten i övrigt
Statistiska centralbyrån (SCB) framför att företagens kvartalsrapportering bidrar till samhällsnyttan i form av underlag till framtagande av
ekonomisk statistik av god kvalitet. Enligt SCB underlättar rutiner för
kvartalsrapportering i företagen insamling och bearbetning av uppgifter
till underlag för BNP-beräkningar. Regeringen anser emellertid att det i
detta sammanhang inte är möjligt att beakta den potentiella problematik
SCB beskriver (se avsnitt 6.3.4).
12
Författningskommentar
12.1
Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980)
om handel med finansiella instrument
1 kap.
1§
Paragrafen innehåller definitioner av olika begrepp som förekommer i
lagen.
Definitionerna av öppenhetsdirektivet och prospektdirektivet ändras
med anledning av den ändring av direktivet som har gjorts genom
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU (ändringsdirektivet).
Övriga ändringar i definitionerna innebär endast att hänvisningarna
görs statiska.
Övervägandena finns i avsnitt 7.8.
2 kap.
39 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om när Sverige är hemmedlemsstat för
vissa emittenter som inte har säte inom EES. Genom ändringarna genomförs delvis de ändringar i definitionen av begreppet hemmedlemsstat i
artikel 2.1 m iii i prospektdirektivet som har gjorts genom ändringsdirektivet (se artikel 2).
129
Ändringen i första stycket 1 innebär att Sverige ska vara hemmedlemsstat om det är i Sverige de överlåtbara värdepapperen ska erbjudas till
allmänheten eller ska tas upp till handel på en reglerad marknad efter den
26 november 2013, dvs. det datum då ändringarna i prospektdirektivet
och öppenhetsdirektivet trädde i kraft.
Av andra stycket följer att Sverige inte längre ska vara hemmedlemsstat om en emittent har ändrat sitt val av medlemsstat. Bestämmelser om
byte av hemmedlemsstat finns i 1 kap. 8 § andra stycket LVM, se författningskommentaren till de bestämmelserna.
Nuvarande andra stycket flyttas av redaktionella skäl till nya 40 §.
Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
40 §
I paragrafen, som är ny, anges när Sverige är hemmedlemsstat för
emittenter som inte har säte inom EES och ger ut andra överlåtbara
värdepapper än sådana som avses i 38 § första stycket. Genom
ändringarna genomförs delvis de ändringar i definitionerna av begreppet
hemmedlemsstat i artikel 2.1 m iii i prospektdirektivet och artikel 2.1 i i
öppenhetsdirektivet som har gjorts i ändringsdirektivet (artiklarna
1.1 a iii och 2).
Punkten 1 motsvarar nuvarande 39 § andra stycket och flyttas hit av
redaktionella skäl. Den situation som avses är när någon annan än
emittenten (t.ex. en aktieägare) tidigare har erbjudit finansiella instrument, som emittenten gett ut, till allmänheten eller tagit nya sådana
instrument till handel på en reglerad marknad inom EES och en annan
stat har bestämts som hemmedlemsstat än den stat som emittenten själv
önskar. Om någon annan än emittenten tidigare har valt hemmedlemsstat
kan emittenten således välja Sverige som hemmedlemsstat om förutsättningarna i 39 § är uppfyllda.
Enligt punkten 2 är Sverige hemmedlemsstat för en emittent som väljer
Sverige som ny hemmedlemsstat i enlighet med de förutsättningar som
anges i 1 kap. 8 § LVM. Emittenten får välja Sverige som ny hemmedlemsstat om emittentens överlåtbara värdepapper inte längre är upptagna
till handel på en reglerad marknad i den hemmedlemsstat som emittenten
tidigare valt och de är upptagna till handel på en reglerad marknad i
Sverige.
Övervägandena finns i 5.6.
4 kap.
130
2§
I paragrafen, som genomför artikel 13 i öppenhetsdirektivet, med
undantag av artikel 13.1a, finns bestämmelser om vilka finansiella instrument som omfattas av anmälningsskyldigheten. Artikel 13.1a genomförs
i 5 §.
Ändringen i första stycket innebär att anmälningsskyldigheten utvidgas
genom den nya punkten 3 till att omfatta även finansiella instrument med
ekonomisk effekt liknande den att inneha aktier eller rätt att förvärva
aktier. Av 1 kap. 1 § följer att med finansiella instrument avses det som
anges i 1 kap. 4 § LVM. Genom hänvisningen i punkten 2 till ”rätt för
innehavaren att förvärva aktier” som redan har getts ut begränsas
anmälningsskyldigheten till finansiella instrument där de underliggande
aktierna redan är utgivna och upptagna till handel på en reglerad
marknad. Det innebär att bestämmelsen inte är tillämplig på fordringar
med konverteringsrätt till aktier och optionsrätter till nyteckning av
aktier, eftersom de aktier som sådana instrument ger rätt att förvärva ges
ut först i samband med att de finansiella instrumenten utnyttjas.
Finansiella instrument som inte omfattas av anmälningsskyldigheten i
punkten 2 men som, beroende på kontraktsvillkoren, kan omfattas av
punkten 3 är t.ex. sådana instrument som ger utgivaren eller någon
tredjepart rätt att avgöra om avvecklingen ska ske genom leverans eller
kontantavräkning. Likaså bör ett utfärdande av en köpoption likställas
med avyttring av de aktier optionen avser (kort position), medan
utfärdande av en säljoption bör likställas med förvärv av aktierna (lång
position) (jfr prop. 2006/07:65 s. 180). Eftersom en utfärdare anses utgöra en emittent i enlighet med 1 kap. 1 §, kommer således även
emittenter, om bolaget inte omfattas av skyldigheten att offentliggöra sitt
innehav i enlighet med 18 §, att omfattas av anmälningsskyldighet.
Vidare omfattas finansiella instrument där rätten att förvärva de underliggande aktierna är beroende t.ex. av att kursen på de underliggande
aktierna uppgår till ett visst belopp vid en viss tidpunkt av anmälningsskyldighet.
Detaljerade regler om anmälningsskyldigheten kommer att anges i en
delegerad förordning vad gäller vissa tekniska standarder för tillsyn om
större innehav som kommissionen ska anta. Esma har vidare, med
beaktande av den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna, upprättat
och ska regelbundet uppdatera en vägledande förteckning över
finansiella instrument som omfattas av anmälningsskyldigheten.
I det nya andra stycket införs en uppräkning av vissa kategorier av
finansiella instrument som kan komma omfattas av anmälningsskyldigheten beroende på kontraktsvillkoren. Uppräkningen överensstämmer med den i artikel 13.1b i öppenhetsdirektivet.
Ändringarna i tredje och fjärde styckena görs med anledning av att
anmälningsskyldigheten utvidgas genom första stycket 3 till att omfatta
fler kategorier av finansiella instrument.
I paragrafen görs även några ändringar av enbart redaktionell art.
Övervägandena finns i avsnitt 6.3.
4§
I paragrafen, som genomför artikel 10 i öppenhetsdirektivet, finns
bestämmelser om vilka innehav som ska räknas till den anmälningsskyldiges innehav.
Ändringen innebär att skyldigheten att räkna närstående fysiska
personers innehav till den anmälningsskyldiges innehav upphör. Andra
stycket 9–11 och fjärde stycket tas därför bort.
Övervägandena finns i avsnitt 6.6.
5§
I paragrafen, som genomför artiklarna 9 och 13.1a i öppenhetsdirektivet,
finns bestämmelser om krav på en flaggningsanmälan.
De nya tredje och fjärde styckena genomför artikel 13.1a i öppenhetsdirektivet.
131
I tredje stycket införs en ny s.k. deltajusterad beräkningsmetod för
finansiella instrument som endast kan avvecklas kontant. Deltavärdet är
ett mått på hur det teoretiska priset på ett finansiellt instrument påverkas
när priset på den underliggande aktien förändras. Deltavärdet
representerar också sannolikheten att ett derivatinstrument blir inlöst och
därmed ger innehavaren kontroll över de underliggande aktierna och
rösträtterna.
Av fjärde stycket följer att endast långa positioner ska beaktas vid
beräkningen. Från en lång position får inte göras avdrag för eventuella
korta positioner som hänför sig till samma emittent (nettning). Korta
positioner beskrivs som ett resultat av en blankning i en aktie eller statspapper. Även en transaktion som skapar eller avser ett annat finansiellt
instrument kan resultera i att en person har en kort position, om en effekt
av transaktionen är att personen ges en ekonomisk fördel om värdet på en
aktie eller statspapper sjunker (dvs. vissa derivattransaktioner). En kort
nettoposition är en kort position minus den långa position som innehas
avseende samma aktie eller statspapper (se prop. 2011/12:175 s. 12).
Detaljerade regler om beräkningen av antalet rösträtter i en korg av
aktier eller ett index och om vilken beräkningsmetod som ska användas
för att räkna ut deltavärdet kommer att anges i en delegerad förordning
vad gäller vissa tekniska standarder för tillsyn om större innehav som
kommissionen ska anta.
Ändringen i femte stycket görs med anledning av att anmälningsskyldigheten enligt 2 § första stycket utvidgas genom den nya punkten 3
till att omfatta fler kategorier av finansiella instrument.
Övervägandena finns i avsnitt 6.4.
10 §
I paragrafen, som genomför artikel 12 i öppenhetsdirektivet, finns
bestämmelser om tidsfrister för anmälan.
Tidsfristen för anmälningsskyldigheten ändras. Utgångspunkten är att
en anmälan ska ha kommit in till emittenten och Finansinspektionen så
snart som möjligt efter att anmälningsskyldigheten uppkom. Anmälan
ska dock ha kommit in senast efter tre handelsdagar. De tre handelsdagarna utgör således en bortre gräns för när anmälan ska ha skett. När
det gäller termen handelsdagar se prop. 2006/07:65 s. 319.
Första stycket 3 tas bort som en följdändring av att bestämmelserna om
anmälningsskyldighet för närståendes aktieinnehav i 4 § andra stycket 9–11
tas bort.
Övervägandena finns i avsnitt 6.5.
13 a §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 9.6a i öppenhetsdirektivet.
Paragrafen innehåller ett särskilt undantag från anmälningsskyldigheten
för aktier som förvärvats i stabiliseringssyfte. När det gäller innebörden
av stabilisering bör ledning kunna hämtas t.ex. i prop. 2004/05:142
s. 83 f.
Paragrafen innebär att undantaget är tillämpligt endast om rösträtterna
som är knutna till aktierna inte utövas eller på annat sätt används för att
ingripa i emittentens förvaltning.
132
Enligt artikel 9.6b i öppenhetsdirektivet ska kommissionen anta
delegerade akter för den beräkningsmetod som ska användas för det
gränsvärde på fem procent som avses i artikel 9.5 och 9.6.
Beräkningsmetoden ska inbegripa om det rör sig om en företagskoncern
samt beakta artikel 12.4 och 12.5 i öppenhetsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 6.7.
18 §
I paragrafen anges vad som gäller för en emittent vid förvärv eller överlåtelse av egna aktier. Tidsfristen inom vilken emittenten ska offentliggöra av transaktionen ska ske ändras i andra stycket av samma skäl som
tidsfristen i 10 §.
Övervägandena finns i avsnitt 7.5
22 §
Paragrafen reglerar när flaggningsbestämmelserna är tillämpliga i fråga
om aktier som getts ut av ett aktiebolag som har sitt säte utanför EES.
Tillämpningsområdet för flaggningsbestämmelserna avgörs bl.a. av
definitionen av begreppet hemmedlemsstat i artikel 2.1.i i öppenhetsdirektivet. I fråga om emittenter av aktier med säte i ett land utanför EES
angav den bestämmelsen tidigare att hemmedlemsstaten ska vara det land
som är hemmedlemsstat enligt prospektdirektivet (dvs. enligt definitionen i 2 kap. 39 §). Enligt den nya lydelsen av artikel 2.1.i i
öppenhetsdirektivet ska emittenter av aktier som har säte i ett land
utanför EES välja hemmedlemsstat bland de länder där aktierna är
upptagna till handel på en reglerad marknad. En sådan bestämmelse har
införts i 1 kap. 8 § LVM. Till följd av detta har hänvisningen till
definitionen av hemmedlemsstat i 2 kap. 39 § förevarande lag ersatts
med en hänvisning till definitionen av hemmedlemsstat i 1 kap. 8 §
LVM.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.3.
6 kap.
3a§
I första stycket ersätts termen särskild avgift med termen sanktionsavgift.
Någon ändring i sak är inte avsedd utan ändringen föranleds av
terminologin i öppenhetsdirektivet.
Andra stycket, som anger storleken på den lägsta respektive högsta
särskilda avgift som får fastställas i de fall som avses i första stycket, tas
bort. Bestämmelser om lägsta respektive högsta sanktionsavgift anges i
stället i nya 3 b §.
Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.
3b§
Paragrafen, som är ny, ersätter nuvarande 3 b § som nu betecknas 3 l §.
Andra och tredje styckena genomför artikel 28b.1 c i öppenhetsdirektivet
(artikel 1.21 i ändringsdirektivet). Paragrafen anger storleken på den
lägsta respektive högsta sanktionsavgift som får fastställas för juridiska
respektive fysiska personer för överträdelser som avses i 3 a § första
stycket.
133
Första stycket motsvarar nuvarande 3 a § andra stycket 1 och innebär
inte någon ändring i sak.
I andra stycket anges storleken på den lägsta respektive högsta
sanktionsavgift som får fastställas för en juridisk respektive fysisk person
som inte i rätt tid fullgör skyldigheten att göra anmälan till aktiebolaget
och Finansinspektionen enligt 4 kap. 3 § eller 9 § andra stycket.
Av tredje stycket följer att storleken på den lägsta respektive högsta
sanktionsavgift som får fastställas för en juridisk person som inte i rätt
tid offentliggör uppgifter enligt 4 kap. 9 § första stycket eller 18 § ska
fastställas enligt andra stycket 1. Vid bestämmande av sanktionsavgiftens
storlek utgör det högsta av de beräknade beloppen det högsta belopp som
får fastställas.
Av fjärde stycket framgår att om överträdelsen som anges i 3 a § första
stycket 6 eller 7 har skett under den juridiska personens första
verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är
bristfälliga, får den uppskattas.
Övervägandena finns i avsnitt 9.4.2.
3c§
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 28.2 i öppenhetsdirektivet
(artikel 1.20 i ändringsdirektivet) och är utformad efter förebild av
15 kap. 1 a § LBF och 25 kap. 1 a § LVM.
Paragrafen ersätter nuvarande 3 c § som nu betecknas 3 g §. I paragrafen anges när Finansinspektionen får besluta att en sanktionsavgift ska
tas ut av en fysisk person som ingår i en juridisk persons ledning.
I första stycket definieras den personkrets som kan påföras en
sanktionsavgift, nämligen en styrelseledamot i den juridiska personen,
den juridiska personens verkställande direktör eller ersättare för någon av
dem. Uppräkningen av de överträdelser som ska kunna föranleda beslut
om sanktionsavgift motsvarar de överträdelser som anges i artikel 28a b i
öppenhetsdirektivet (artikel 1.21 i ändringsdirektivet). Skyldighet att
anmäla en ändring i innehav av aktier och vissa andra finansiella
instrument enligt 4 kap. 3 § eller om innehavet uppnår, överstiger eller
går ned under någon sådan gräns som avses i 4 kap. 9 § andra stycket
gäller för både aktiebolag och andra juridiska personer. Skyldigheten att
offentliggöra uppgifter om ökning eller minskning av det totala antalet
aktier eller röster i bolaget enligt i 4 kap. 9 § första stycket eller om
förvärv eller överlåtelser av egna aktier enligt 4 kap. 18 § gäller endast
för aktiebolag.
I andra stycket anges de förutsättningar som gäller för beslut om
sanktionsavgift enligt första stycket. Ett beslut om sanktionsavgift får
meddelas endast om den juridiska personens överträdelse är allvarlig och
personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Av tredje stycket framgår att sanktionsavgiften ska fastställas enligt
3 b § andra stycket 2, se författningskommentaren till den bestämmelsen.
Enligt fjärde stycket tillfaller avgiften staten.
Övervägandena finns i avsnitt 9.8.
134
3d§
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 28c.1 a, b och e i öppenhetsdirektivet (artikel 1.21 i ändringsdirektivet) och är utformad efter förebild av 15 kap. 1 b § LBF och 25 kap. 1 b § LVM.
Paragrafen ersätter nuvarande 3 d § som nu betecknas 3 m §. I
paragrafen finns bestämmelser om vilken hänsyn som ska tas när
Finansinspektionen beslutar om ingripanden och sanktioner mot juridiska
och fysiska personer.
Paragrafen innebär att överträdelsens allvarlighet och varaktighet ska
utgöra utgångspunkten för bedömningen när Finansinspektionen beslutar
om ingripanden och sanktioner mot juridiska och fysiska personer. I
fråga om överträdelsens allvarlighet ska det beaktas hur allvarlig
överträdelsen är i det enskilda fallet. Vissa typer av överträdelser bör
kunna bedömas som mindre allvarliga än andra, t.ex. överträdelse av
bestämmelserna om passiv flaggningsskyldighet i 4 kap. 9 § andra
stycket efter ett offentliggörande av en bolagshändelse (se prop.
2006/07:65 s. 242). En överträdelse bör också kunna bedömas som
mindre allvarlig om det rör sig om tillämpning av tekniskt komplicerade
flaggningsregler för att beräkna rösträtter för andra finansiella instrument
än aktier. I fråga om varaktighet gäller att en överträdelse som pågått
under lång tid är mer klandervärd än den som varat endast tillfälligt.
Enligt paragrafen ska särskild hänsyn även tas till överträdelsens art,
överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella
systemet, skador som uppstått samt graden av ansvar. Med skador avses
bl.a. skador (förluster) som drabbat tredje man men även den skada
marknaden kan lida av att inte i rätt tid få information om ägarförändringar i bolag.
Paragrafen hindrar inte att hänsyn tas till andra omständigheter än de
som anges särskilt (jfr prop. 2013/14:228 s. 312).
Övervägandena finns i avsnitt 9.7.
3e§
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 28c.1 f och g i öppenhetsdirektivet (artikel 1.21 i ändringsdirektivet) och är utformad efter förebild av
15 kap. 1 c § LBF och 25 kap. 1 c § LVM.
Paragrafen ersätter nuvarande 3 e § som nu betecknas 3 n §. I
paragrafen anges hur ett antal olika faktorer som inte är hänförliga till
själva överträdelsen ska inverka vid beslut om ingripanden och
sanktioner mot juridiska och fysiska personer.
Av första stycket framgår att i försvårande riktning ska beaktas om den
juridiska eller fysiska personen tidigare har gjort sig skyldig till en
överträdelse. Vid denna bedömning ska beaktas om överträdelserna är
likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna.
Punkterna i andra stycket är kumulativa (se prop. 2014/15:57 s. 69).
För att i förmildrande riktning kunna beakta de omständigheter som
anges ska den juridiska eller fysiska personen såväl ha samarbetat med
Finansinspektionen på föreskrivet sätt som vidtagit (den juridiska personen) eller verkat för (den fysiska personen) snabb rättelse.
Övervägandena finns i avsnitt 9.7.
135
3f§
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 28c.1 c och d i öppenhetsdirektivet (artikel 1.21 i ändringsdirektivet) och är utformad efter förebild av
15 kap. 9 § LBF och 25 kap. 10 § LVM.
I paragrafen finns bestämmelser om vilken hänsyn som ska tas vid
fastställandet av sanktionsavgiftens storlek. Särskild hänsyn ska tas till
sådana omständigheter som anges i 3 d och 3 e §§ och till den juridiska
eller fysiska personens finansiella ställning. Med finansiell ställning
avses t.ex. den juridiska personens årsomsättning, men även andra
faktorer som t.ex. ett utdömt skadestånd eller ålagd företagsbot bör
kunna beaktas (jfr prop. 2013/14:228 s. 313 f.). Hänsyn ska även tas till
den vinst som den juridiska eller fysiska personen erhållit eller de
kostnader som undvikits till följd av regelöverträdelsen, om det går att
fastställa.
Övervägandena finns i avsnitt 9.7.
3g§
Paragrafen, som är ny, motsvarar nuvarande 3 c §. I paragrafen ersätts
termen särskild avgift med termen sanktionsavgift.
När det gäller termerna ringa, ursäktlig och särskilda skäl se prop.
2006/07:65 s. 352.
3h§
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om förfarandet för beslut
om sanktionsavgift genom sanktionsföreläggande. Paragrafen är
utformad efter förebild av 15 kap. 9 a § LBF och 25 kap. 10 a § LVM.
Enligt första stycket ska sanktionsavgifter mot en styrelseledamot i en
juridisk person, den juridiska personens verkställande direktör eller
ersättare för någon av dem, avseende den juridiska personens överträdelser enligt 3 c §, prövas av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande.
I andra stycket anges att ett sanktionsföreläggande innebär att den som
bedöms vara ansvarig för en överträdelse föreläggs att inom en viss tid
godkänna ett beslut om sanktionsavgift enligt 3 c § som är bestämt till tid
eller belopp.
Av tredje stycket framgår att ett godkänt föreläggande gäller som en
domstols lagakraftvunna avgörande. Ett godkänt sanktionsföreläggande
såvitt avser sanktionsavgift kan därmed verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser.
Övervägandena finns i avsnitt 9.9.
3i§
Paragrafen, som är ny, anger de uppgifter som ett sanktionsföreläggande
ska innehålla. Paragrafen är utformad efter förebild av 15 kap. 9 b § LBF
och 25 kap. 10 b § LVM.
För att kunna identifiera en överträdelse och avgränsa den mot andra
förfaranden måste ett sanktionsföreläggande innehålla vissa specifika
uppgifter. Av första stycket framgår vilka uppgifter som ett sanktionsföreläggande ska innehålla. Bestämmelsen är uppbyggd på liknande sätt
som 48 kap. 6 § rättegångsbalken, som avser strafföreläggande.
136
Enligt andra stycket ska sanktionsföreläggandet även innehålla en
upplysning om att en ansökan om sanktionsavgift kan komma att ges in
till domstol, om personen i fråga inte godkänner föreläggandet inom den
tid som Finansinspektionen anger.
Övervägandena finns i avsnitt 9.9.
3j§
Paragrafen, som är ny, anger vad som gäller i fråga om domstolsprövning
för det fall ett sanktionsföreläggande enligt 3 h § inte godkänts.
Paragrafen är utformad efter förebild av 15 kap. 9 c § LBF och 25 kap.
10 c § LVM.
Av första stycket framgår att Finansinspektionen får ansöka hos allmän
förvaltningsdomstol om att sanktionsavgiften ska beslutas. En sådan
ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett
överklagande av Finansinspektionens eventuella beslut om sanktionsavgift mot den juridiska personen för samma överträdelse.
I andra stycket anges att det krävs prövningstillstånd för överklagande
till kammarrätten.
Övervägandena finns i avsnitt 9.9.
3k§
Paragrafen, som är ny, utgör en preskriptionsbestämmelse för sanktionsavgifter mot fysiska personer för juridiska personers överträdelser enligt
3 c §. Paragrafen är utformad efter förebild av 15 kap. 9 d § LBF och
25 kap. 10 d § LVM.
Paragrafen innebär att en sanktionsavgift för en överträdelse enligt
3 c § får beslutas bara om sanktionsföreläggande har delgetts den som
sanktionen riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen
ägde rum.
Övervägandena finns i avsnitt 9.9.
3l§
Paragrafen, som är ny, motsvarar nuvarande 3 b §. I paragrafen ersätts
termen särskild avgift med termen sanktionsavgift.
3m§
Paragrafen, som är ny, motsvarar nuvarande 3 d §. I paragrafen ersätts
termen särskild avgift med termen sanktionsavgift.
Första stycket ändras på så sätt att det utvidgas till att omfatta också
godkända sanktionsförelägganden och lagakraftvunna domar.
Övervägandena finns i avsnitt 9.10.
3n§
Paragrafen, som är ny, motsvarar nuvarande 3 e §. I paragrafen ersätts
termen särskild avgift med termen sanktionsavgift.
Paragrafen ändras på så sätt att tillämpningsområdet utvidgas till att
omfatta även lagakraftvunna domar.
Övervägandena finns i avsnitt 9.10.
137
3o§
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 28b.2 i öppenhetsdirektivet
(artikel 1.21 i ändringsdirektivet) och är utformad efter förebild av 7 kap.
7 och 8 §§ lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på
aktiemarknaden och 24 kap. 7, 9 och 10 §§ LVM. Paragrafen innebär att
Finansinspektionen får möjlighet att tillfälligt förbjuda en aktieägare att
utöva rösträtten för sina aktier vid överträdelser av bestämmelserna om
flaggning.
Av första stycket framgår att Finansinspektionen, om det finns
synnerliga skäl, får besluta att den som inte i rätt tid fullgör skyldigheten
att göra anmälan till inspektionen enligt 4 kap. 3 § eller 9 § andra stycket
vid stämman inte får företräda aktierna till den del innehavets andel av
samtliga aktier i aktiebolaget eller av röstetalet för samtliga aktier i
aktiebolaget uppnår eller överstiger någon av gränserna i 4 kap. 5 § första
stycket 1. På så sätt fråntas aktieägaren tillfälligt det ägarinflytande som
bolagsrättsligt följer av att uppnå eller passera gränsvärdena som anges i
förevarande lag. Ett beslut om att tillfälligt förbjuda en aktieägare att
utöva rösträtten för sina aktier får meddelas endast om det finns synnerliga skäl. Sanktionen begränsas sålunda till de allvarligaste överträdelserna av bestämmelserna om flaggning. Vid bedömningen av om det föreligger synnerliga skäl ska de omständigheter som framgår av 3 d–3 f §§
beaktas. Rösträtten för aktierna får inte utövas i och med att Finansinspektionen har förordnat om detta. Att förbudet har fått laga kraft krävs
således inte. Förbudet gäller fram till den tidpunkt då aktieägaren fullgör
sin anmälningsskyldighet. Förbudet hindrar inte aktieägaren från att
utöva ekonomiska rättigheter för aktierna i fråga. Om aktierna överlåts,
kan förvärvaren så snart han eller hon har upptagits i aktieboken
företräda aktierna.
Ett beslut om tillfälligt förbud mot att utöva rösträtten för aktier
påverkar inte bara aktieägarens rätt att delta i beslut på stämman utan kan
också medföra negativa verkningar för bolagets skötsel. Enligt andra
stycket får Finansinspektionen därför, på samma sätt som vid bristande
budplikt och vid ärenden om ägarprövning, ansöka om att tingsrätten
förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda aktierna under
den tid som förbudet består om det finns särskilda skäl. Ett särskilt skäl
kan vara att bolaget av rättsliga eller ekonomiska orsaker är tvunget att
skyndsamt fatta ett för bolaget viktigt beslut. I ett sådant fall skulle det
kunna leda till orimliga konsekvenser om beslutet skulle kunna dikteras
av en aktieägare eller en grupp av aktieägare som under normala
förhållanden befinner sig i minoritet i bolaget (jfr prop. 2005/06:140
s. 120). Till förvaltare ska utses en advokat eller annan lämplig person.
Enligt tredje stycket har förvaltaren rätt till skälig ersättning för arbete
och utlägg. Ersättningen ska betalas av ägaren till aktierna, dvs. den som
ägde aktierna när beslutet fattades, och ska på begäran förskotteras av
denne. Om den betalningsskyldige inte godtar förvaltarens anspråk, ska
ersättningen fastställas av tingsrätten.
Övervägandena finns i avsnitt 9.5.
138
8 kap.
1§
I första stycket, som är nytt, anges att Finansinspektionens beslut om
sanktionsföreläggande enligt 6 kap. 3 h § inte får överklagas. Det som
avses är beslut beträffande sanktionsavgift för fysisk person för en
juridisk persons överträdelse enligt 6 kap. 3 c §.
Övriga ändringar är av endast redaktionell art.
Övervägandena finns i avsnitt 9.11.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Punkten 1 anger när lagen träder i kraft.
Av punkten 2 följer att när det gäller en anmälan enligt 4 kap. 3 § om
ändring i aktieinnehav som avser förhållanden före ikraftträdandet
tillämpas äldre bestämmelser om beräkning av innehavet och ändring i
innehavet och om tidsfristen för anmälan.
Av punkten 3 följer att när det gäller anmälan enligt 4 kap. 9 § andra
stycket om att den andel av det totala antalet aktier eller röster som
innehavet motsvarar uppnår eller överstiger någon av gränserna i 4 kap.
5 § första stycket 1 eller går ner under någon av dem som avser
förhållanden före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser om
beräkning av innehavet och ändring i innehavet och om tidsfristen för
anmälan.
Av punkten 4 följer att när det gäller offentliggörande enligt 4 kap.
18 § första stycket av förvärv och överlåtelse av egna aktier som avser
förhållanden före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser om
beräkning av ändring i innehavet och om tidsfristen för anmälan.
Av punkten 5 framgår att äldre bestämmelser gäller för överträdelser
som ägt rum före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 10.
12.2
Förslaget till lag om ändring i lagen
(2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument
1§
Paragrafen innehåller definitioner av begrepp som används i lagen.
I punkten 6 där begreppet ordinarie delårsrapport definieras tas hänvisningen till 16 kap. 6 § LVM bort med anledning av att kravet på att
offentliggöra delårsredogörelse tas bort. Se vidare författningskommentaren till den bestämmelsen.
139
12.3
Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528)
om värdepappersmarknaden
1 kap.
8§
Paragrafen genomför artikel 2.1 i i och iii i öppenhetsdirektivet (artikel
1.1 a ii i och iii i ändringsdirektivet).
Paragrafen anger när Sverige är hemmedlemsstat för vissa utgivare
som inte har säte inom EES. Enligt den nya definitionen i artikel 2.1 i i
öppenhetsdirektivet är hemmedlemsstaten för utgivare av aktier eller
skuldebrev vars nominella värde understiger 1 000 euro per styck och
som inte har säte inom EES, den stat inom EES som utgivaren har valt.
En sådan utgivare ska välja hemmedlemsstat bland de stater inom EES
där utgivarens värdepapper är upptagna till handel på en reglerad
marknad.
Av första stycket följer att utgivarens aktier eller skuldebrev ska vara
av visst slag (punkten 1), att utgivaren ska ha valt att Sverige ska vara
hemmedlemsstat (punkten 2) och att de aktuella aktierna eller skuldebreven ska vara upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige
(punkten 3) för att Sverige ska vara hemmedlemsstat för en utgivare som
har sitt säte utanför EES. Offentliggörande av val av hemmedlemsstat
och anmälan till behörig myndighet regleras i nya 9 b §, se författningskommentaren till den paragrafen.
Genom det tillägg som har gjorts i öppenhetsdirektivet ska en sådan
utgivare som avses i paragrafen kunna ändra sitt val av hemmedlemsstat i
det fall utgivarens överlåtbara värdepapper inte längre är upptagna till
handel på en reglerad marknad i den hemmedlemsstat som tidigare valts,
men i en eller flera andra värdmedlemsstater inom EES (se artikel
1.1a ii iii i ändringsdirektivet). Utgivaren kan då välja ny hemmedlemsstat bland de värdmedlemsstater där utgivarens överlåtbara värdepapper
är upptagna till handel.
Enligt andra stycket, som är nytt, får en utgivare ändra valet av Sverige
som hemmedlemsstat om utgivarens överlåtbara värdepapper inte längre
är upptagna till handel på en reglerad marknad här i landet. I förevarande
lag regleras endast de fall Sverige är hemmedlemsstat för en utgivare.
Vilka stater som en utgivare, som väljer ny hemmedlemsstat, kan välja
mellan framgår därför inte av paragrafen utan följer av de bestämmelser
som finns i den stat som utgivaren väljer. Ett ändrat val av hemmedlemsstat är bara giltigt om det görs i enlighet med bestämmelserna om offentliggörande och anmälan till behöriga myndigheter i nya 9 b §, se författningskommentaren till den paragrafen.
Den hänvisning i första stycket 2 till 2 kap. 39 § LHF, som nu tas bort,
kopplar definitionen av hemmedlemsstat till motsvarande definition i
fråga om prospektreglerna. Avsikten är dock inte att en sådan emittent
ska ha olika hemmedlemsstater i enlighet med öppenhetsdirektivet och
prospektdirektivet. Ändringar görs därför i LHF som tydliggör att ett
sådant byte, till eller från Sverige som hemmedlemsstat, som avses i
140
paragrafen även omfattar valet av hemmedlemsstat enligt den lagen, se
författningskommentaren till 2 kap. 39 och 40 §§ LHF.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
9§
Paragrafen genomför artikel 2.1 i ii och iii i öppenhetsdirektivet (se
artikel 1.1 a ii ii och iii i ändringsdirektivet).
Paragrafen anger när Sverige är hemmedlemsstat för emittenter av
andra överlåtbara värdepapper än sådana som avses i 7 och 8 §§, t.ex.
skuldebrev som har ett nominellt värde som uppgår till minst motsvarande 1 000 euro per styck.
Ändringarna i första stycket är av språklig karaktär.
Av andra stycket framgår att Sverige får väljas som hemmedlemsstat
endast om emittenten har säte här eller dess överlåtbara värdepapper är
upptagna till handel på en reglerad marknad här i landet. I det senare
fallet kan Sverige komma att bli hemmedlemsstat för emittenter med säte
i en annan stat inom EES eller emittenter med säte utanför EES.
I tredje stycket anges när en emittent som har valt Sverige som
hemmedlemsstat får ändra sitt val. Enligt de ändringar som har gjorts i
artikel 2.1 i i öppenhetsdirektivet ska vissa emittenter kunna ändra val av
hemmedlemsstat i det fall emittentens överlåtbara värdepapper inte
längre är upptagna på en reglerad marknad i den stat som valts som
hemmedlemsstat. Punkten 1 innebär inte någon ändring i sak i
förhållande till nuvarande första stycket. I punkten 2 införs en ny
bestämmelse som innebär att valet kan ändras också om emittentens
överlåtbara värdepapper inte längre är upptagna till handel på en reglerad
marknad i Sverige.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
9a§
Paragrafen genomför artikel 2.1 i iii tredje–femte styckena i öppenhetsdirektivet (artikel 1.1 a ii iv i ändringsdirektivet).
I paragrafen, som är ny, anges när Sverige är hemmedlemsstat för en
emittent vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en
reglerad marknad i Sverige om emittenten inte har gjort något val av
hemmedlemsstat.
Enligt första stycket ska emittenten välja hemmedlemsstat inom tre
månader från den dag då emittentens överlåtbara värdepapper först togs
upp till handel. Om emittentens överlåtbara värdepapper redan är
upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige är Sverige
hemmedlemsstat om emittenten inte väljer hemmedlemsstat inom tre
månader från den 26 november 2015. Det innebär att valet senast ska vara
gjort den 27 februari 2016. Bestämmelser om offentliggörande och
anmälan till berörda behöriga myndigheter av val av hemmedlemsstat
finns i nya 9 b §, se författningskommentaren till den paragrafen.
Enligt andra stycket 1 undantas emittenter av aktier eller vissa
skuldebrev vars nominella värde per styck understiger motsvarande
1 000 euro och som har sitt säte i en stat inom EES. Skälet för det är att
för sådana emittenter är hemmedlemsstaten den stat inom EES där
emittenten har sitt säte. Enligt punkten 2 undantas även sådana emittenter
som innan den 27 november 2015 redan har gjort ett val av hemmed-
141
lemsstat och informerat den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.
Sådana emittenter som innan detta datum redan har gjort ett val av
hemmedlemsstat och informerat den behöriga myndigheten behöver
därmed inte göra något nytt val i enlighet med de bestämmelser om
offentliggörande och anmälan till berörda behöriga myndigheter som
finns i nya 9 b §, se författningskommentaren till den paragrafen.
Tredje stycket innebär att Sverige inte längre ska vara hemmedlemsstat för
en emittent om emittenten väljer en annan hemmedlemsstat. Ett val av ny
hemmedlemsstat ska göras i enlighet med bestämmelserna om offentliggörande och anmälan till behöriga myndigheter i berörda medlemsstater i
nya 9 b §.
Övervägandena finns i avsnitt 5.4.
9b§
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 2.1 i iii andra stycket i öppenhetsdirektivet (se artikel 1.1 a ii iv i ändringsdirektivet). Paragrafen
innebär att en emittents val av hemmedlemsstat ska offentliggöras och
anmälas till berörda behöriga myndigheter. Krav på offentliggörande och
lämnande av information till Finansinspektionen gäller sedan tidigare
enligt Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2007:17) om verksamhet
på marknadsplatser (10 kap. 1 a §). Med anledning av de ändringar som
har gjorts i öppenhetsdirektivet införs kraven i lag. Bestämmelserna ska
tillämpas vid val av hemmedlemsstat i enlighet med 8–9 a §§, dvs. både
av emittenter som genom valet väljer att Sverige ska vara hemmedlemsstat
och emittenter som redan har valt Sverige som hemmedlemsstat och
ändrar detta val.
Berörda behöriga myndigheter är de behöriga myndigheterna i emittentens nuvarande hemmedlemsstat, behöriga myndigheter i de värdmedlemsstater där emittentens överlåtbara värdepapper är upptagna till
handel på en reglerad marknad samt, i tillämpliga fall, den behöriga
myndigheten i den stat inom EES där emittenten har sitt säte. Ett val av
hemmedlemsstat är inte giltigt om det inte offentliggörs och anmäls till
berörda behöriga myndigheter.
Närmare bestämmelser om offentliggörande av information finns i
17 kap., se författningskommentaren till 17 kap. 1 §.
Övervägandena finns i avsnitt 5.5.
15 kap.
8§
I första stycket tas bestämmelsen om att en emittent ska offentliggöra nya
låneemissioner bort med anledning av att artikel 16.3 i öppenhetsdirektivet har utgått (se artikel 1.11 i ändringsdirektivet).
Övervägandena finns i avsnitt 8.1.
16 kap.
142
2§
I paragrafen, som genomför artikel 8.1 a i öppenhetsdirektivet, anges
vilka emittenter som är undantagna från kapitlets tillämpningsområde. I
punkten 6, som är ny, införs ett undantag även för Europeiska finansiella
stabiliseringsfaciliteten, (EFSF) samt andra mekanismer som upprättats i
syfte att upprätthålla den finansiella stabiliteten i Europeiska monetära
unionen. EFSF är inrättad genom EFSF-ramavtalet. De övriga mekanismer som åsyftas är sådana mekanismer som inrättats i syfte att upprätthålla den finansiella stabiliteten i Europeiska monetära unionen genom
tillhandahållande av tillfälligt finansiellt stöd till medlemsstater vars
valuta är euro.
Övervägandena finns i avsnitt 7.1.5.
4a§
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 4.7 i öppenhetsdirektivet.
Emittenter ska upprätta års- och koncernredovisning i ett format som
möjliggör enhetlig elektronisk rapportering från och med den 1 januari
2020. Formatet ska specificeras av kommissionen i tekniska standarder
för tillsyn. Bestämmelsen träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Övervägandena finns i avsnitt 6.7.
6§
I paragrafen, som genomför artikel 6 i öppenhetdirektivet, finns en
bestämmelse om att emittenter som bedriver sådan verksamhet som avses
i 2 § 1 eller 2 den nya lagen om rapportering av betalningar till myndigheter ska offentliggöra en rapport om betalningar som föreslås i lagrådsremissen Tydligare redovisningsregler och nya rapporteringskrav för
utvinningsindustrin. Där anges att med företag med verksamhet i utvinningsindustrin avses företag som bedriver prospektering, utveckling,
utvinning och därmed jämförlig verksamhet som avser olja, naturgas,
kol, torv, sand, grus, sten, lera, salt, metallmalmer eller andra mineraler.
Vidare anges att med företag med verksamhet inom avverkning av naturskog avses företag som avverkar naturskog eller som utför transporter för
sådan avverkning.
Bestämmelser om hur rapporten ska upprättas finns i 4–7 och 10 §§
lagen om rapportering av betalningar till myndigheter. Enligt dessa
bestämmelser ska ett moderföretag i en koncern, om något av koncernföretagen bedriver verksamhet i utvinningsindustrin eller inom avverkning av naturskog, senast sex månader efter räkenskapsårets utgång upprätta en rapport över sådana betalningar till myndigheter som anges i 5 §
samma lag och som något av koncernföretagen har gjort under räkenskapsåret. Rapporten ska innehålla upplysningar om sådana betalningar
för verksamheten som utgör ersättning för produktionsrättigheter, skatt
som ska tas ut från företag på inkomst, produktion eller vinst från företag
och inte är skatt på fysisk persons inkomst och inte heller mervärdesskatt, omsättningsskatt eller annan skatt på konsumtion, royalty, utdelning, kontrakts-, upptäckts- eller produktionsbonus, ersättning för licens
eller koncession, eller betalning för infrastrukturförbättringar. Betalningar som ensamma eller tillsammans med andra sammanhängande
betalningar är mindre än 860 000 kronor under ett räkenskapsår behöver
inte tas med i rapporten. När en rapport upprättas ska hänsyn tas till vad
som är en betalnings eller en verksamhets verkliga innebörd.
Om en emittent är ett sådant företag som är skyldigt att upprätta en
rapport enligt lagen om rapportering av betalningar till myndigheter,
uppfyller en rapport som upprättats enligt den lagen kraven även i före-
143
varande paragraf. Emittenten kan således uppfylla kravet i paragrafen på
att offentliggöra en rapport genom att offentliggöra den rapporten.
En emittent behöver inte upprätta en rapport, om den har upprättat och
offentliggjort en rapport enligt lagstiftningen i ett land utanför EES. En
nödvändig förutsättning för detta är dock att EU-kommissionen har
bedömt att rapporteringskraven är likvärdiga med de krav som gäller
inom EU.
Övervägandena finns i avsnitt 6.8.
11 §
I paragrafen anges vilka bestämmelser om regelbunden finansiell
information som ska tillämpas av emittenter utan säte inom EES som har
Sverige som hemmedlemsstat. Till följd av att bestämmelsen om
kvartalsrapport i 7 § tas bort tas bestämmelserna om kvartalsrapport i
första och tredje styckena bort.
13 §
I paragrafen anges att en börs ska övervaka att sådan regelbunden
finansiell information som anges i 4 och 5 §§ ska upprättas under vissa
förutsättningar, den s.k. redovisningstillsynen. Med anledning av att 7 §
upphör att gälla (bestämmelserna om kvartalsrapport) tas hänvisningen
till den paragrafen bort. Eftersom kravet att upprätta en rapport om
betalningar till myndigheter ersätter kravet på delårsredogörelse i 6 §
innebär det således att en börs ska övervaka skyldigheten att offentliggöra en rapport om betalningar till myndigheter enligt 15 kap. 9 §.
17 kap.
1§
Tillägget i första stycket innebär att kapitlets bestämmelser om offentliggörande av information m.m. ska tillämpas i fråga om val av hemmedlemsstat för emittenter som har Sverige som hemmedlemsstat. Bestämmelsen omfattar både emittenter som genom valet väljer att Sverige ska
vara hemmedlemsstat, och emittenter som redan valt Sverige som
hemmedlemsstat och ändrar detta val.
Tillägget i andra stycket innebär att även emittenter som inte har
Sverige som hemmedlemsstat och som omfattas av bestämmelsen om
krav på offentliggörande av hemmedlemsstat i 1 kap. 9 b § ska omfattas
av bestämmelsen om offentliggörande av information i 2 § samt av de
föreskrifter om språk som meddelats med stöd av bemyndigandet i 5 § 2.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.5.
25 kap.
144
18 §
Ändringarna i paragrafen genomför delvis artiklarna 28a a och 28b.1 b i
öppenhetsdirektivet (artikel 1.21 i ändringsdirektivet).
Ändringarna i punkten 1 innebär att Finansinspektionen får förelägga
en emittent att göra rättelse även om emittenten underlåter att offentliggöra förändringar i de rättigheter som är knutna till värdepapper som är
upptagna till handel på en reglerad marknad enligt 15 kap. 8 §, upprätta
årsredovisning med hjälp av ett elektroniskt rapporteringsformat enligt
16 kap. 4 a § eller offentliggöra rapport om betalningar till myndigheter
enligt 16 kap. 6 §. Hänvisningen till 16 kap. 7 § tas bort med anledning
av att kravet i den paragrafen på att offentliggöra kvartalsrapport tas bort.
Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
19 §
Ändringarna i paragrafen genomför delvis artiklarna 28a a och 28b.1 c i
öppenhetsdirektivet (artikel 1.21 i ändringsdirektivet).
Ändringarna i första stycket innebär att Finansinspektionen ska besluta
att en sanktionsavgift ska tas ut av en emittent även om emittenten
underlåter att offentliggöra förändringar i de rättigheter som är knutna till
värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad enligt
15 kap. 8 §, upprätta årsredovisning med hjälp av ett elektroniskt rapporteringsformat enligt 16 kap. 4 a § eller offentliggöra rapport om betalningar till myndigheter enligt 16 kap. 6 §. Hänvisningen till 16 kap. 7 §
tas bort med anledning av att kravet i den paragrafen på att offentliggöra
kvartalsrapport tas bort.
Ändringarna i andra stycket innebär att den högsta sanktionsavgift som
får fastställas för en emittent ändras. Sanktionsavgiften för en emittent
ska som högst fastställas till ett belopp som per den 26 november 2013 i
svenska kronor motsvarade tio miljoner euro eller fem procent av
emittentens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i de fall
beloppen kan beräknas, två gånger den vinst som erhållits eller två
gånger de kostnader som undvikits genom överträdelsen. Vid bestämmande av sanktionsavgiftens storlek utgör det högsta av de beräknade
beloppen det högsta belopp som får fastställas.
Av tredje stycket framgår att om överträdelsen har skett under emittentens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars
saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.
I paragrafen ersätts termen särskild avgift med termen sanktionsavgift.
Övriga ändringar är endast språkliga.
Övervägandena finns i avsnitten 9.3 och 9.4.1.
19 a §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 28.2 i öppenhetsdirektivet
(artikel 1.20 i ändringsdirektivet) och är utformad efter förebild av
15 kap. 1 a § LBF och 25 kap. 1 a § LVM. I paragrafen anges när
Finansinspektionen får besluta att en sanktionsavgift ska tas ut av en
fysisk person som ingår i en emittents ledning.
I första stycket definieras den personkrets som kan påföras en
sanktionsavgift, nämligen en styrelseledamot i emittenten, emittentens
verkställande direktör eller ersättare för någon av dem. Uppräkningen av
de överträdelser som ska kunna föranleda beslut om sanktionsavgift
motsvarar de överträdelser som anges i artikel 28a a i öppenhetsdirektivet (artikel 1.21 i ändringsdirektivet).
I andra stycket anges de förutsättningar som gäller för beslut om
sanktionsavgift enligt första stycket. Ett beslut om sanktionsavgift får
meddelas endast om den juridiska personens överträdelse är allvarlig och
personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
145
Av tredje stycket framgår att sanktionsavgiften ska fastställas till lägst
15 000 kr och högst ett belopp som per den 26 november 2013 i svenska
kronor motsvarade två miljoner euro eller, i de fall beloppen kan
beräknas, två gånger den vinst som erhållits eller två gånger de kostnader
som undvikits till följd av överträdelsen. Vid bestämmande av sanktionsavgiftens storlek utgör det högsta av de beräknade beloppen det högsta
belopp som får fastställas.
Enligt fjärde stycket tillfaller avgiften staten.
Övervägandena finns i avsnitten 9.7 och 9.8.
19 b §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 28c.1 a, b och e i öppenhetsdirektivet (artikel 1.21 i ändringsdirektivet). Paragrafen motsvarar 6 kap.
3 d § LHF. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.
När det gäller överträdelsens allvarlighet bör vissa typer av överträdelser kunna bedömas som mindre allvarliga än andra, t.ex. i fall där
en finansiell rapport lämnas endast en kort tid efter tidsfristens utgång,
utan att överträdelsen för den skull betraktas som ringa (jfr prop.
2006/07:65 s. 230). När det gäller skador som uppstått avses bl.a. skador
(förluster) som drabbat tredje man men även den skada marknaden kan
lida av att inte i rätt tid få information om regelbunden finansiell
information.
Övervägandena finns i avsnitt 9.7.
19 c §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 28c.1 f och g i öppenhetsdirektivet (artikel 1.21 i ändringsdirektivet). Paragrafen motsvarar 6 kap.
3 e § LHF. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.
Övervägandena finns i avsnitt 9.7.
19 d §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 28c.1 c och d i öppenhetsdirektivet (artikel 1.21 i ändringsdirektivet). Paragrafen motsvarar 6 kap. 3 f §
LHF. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.
Övervägandena finns i avsnitt 9.7.
19 e §
Paragrafen, som är ny, motsvarar 6 kap. 3 h § LHF. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.
Övervägandena finns i avsnitt 9.9.
19 f §
Paragrafen, som är ny, motsvarar 6 kap. 3 i § LHF. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.
Övervägandena finns i avsnitt 9.9.
9g§
Paragrafen, som är ny, motsvarar 6 kap. 3 j § LHF. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.
146
En ansökan enligt första stycket ska göras hos den förvaltningsrätt som
är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens eventuella
beslut om sanktionsavgift mot emittenten för samma överträdelse.
Övervägandena finns i avsnitt 9.9.
19 h §
Paragrafen, som är ny, motsvarar 6 kap. 3 k § LHF. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.
Övervägandena finns i avsnitt 9.10.
20 §
Termen särskild avgift ersätts med termen sanktionsavgift.
Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.
21 §
Tillägget innebär att endast sanktionsavgifter som har beslutats enligt 19
eller 19 a § omfattas av paragrafen. I paragrafen ersätts termen särskild
avgift med termen sanktionsavgift.
Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.
22 §
I första stycket ändras hänvisningen till 16 kap. så att den avser endast 4
och 5 §§. Detta följer av att kravet på delårsredogörelse eller kvartalsrapport för det första och tredje kvartalet tas bort (se avsnitt 6.3.3).
Hänvisningen till 16 kap. 4 och 5 §§ innebär att regelbunden finansiell
information i form av års- och koncernredovisning samt halvårsrapport
alltjämt omfattas av bestämmelsen.
23 §
I andra stycket genomförs delvis artikel 28b.1 c i öppenhetsdirektivet
(artikel 1.21 i ändringsdirektivet). Beräkningen av storleken på den lägsta
respektive högsta sanktionsavgiften ska ske enligt 19 § andra stycket. Se
författningskommentaren till den bestämmelsen. Till skillnad från 19 §,
enligt vilken Finansinspektionen ska besluta om en sanktionsavgift, får
inspektionen enligt denna paragraf besluta om en sanktionsavgift.
Övriga ändringar är endast språkliga.
Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
25 §
Paragrafen ändras på så sätt att den utvidgas till att omfatta också
godkända strafförelägganden och lagakraftvunna domar. Termerna
särskild avgift och straffavgift tas bort.
Övervägandena finns i avsnitten 9.6 och 9.9.
26 och 27 §§
I paragraferna tas termerna särskild avgift och straffavgift bort.
Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.
147
28 §
I paragrafen tas termerna särskild avgift och straffavgift bort. Paragrafen
ändras på så sätt att den utvidgas till att omfatta också domar som fått
laga kraft.
Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.
30 §
Paragrafen är ny. Bemyndigandet gör det möjligt att meddela föreskrifter
om hur Finansinspektionen ska fullgöra skyldigheten att utan onödigt
dröjsmål publicera beslut om sanktioner och sanktionsavgifter enligt
artikel 29 i öppenhetsdirektivet (artikel 1.23 i ändringsdirektivet). Se
även författningskommentaren till 7 kap. 2 § LHF.
Övervägandena finns i avsnitt 9.6.
26 kap.
1§
I första stycket anges att Finansinspektionens beslut enligt 23 kap. 11 §
samt 25 kap. 10 a § och 17 § andra stycket inte får överklagas. Inte heller
Finansinspektionens beslut enligt 25 kap. 19 e §, som är ny, om
sanktionsföreläggande beträffande sanktionsavgift för fysisk person för
en juridisk persons överträdelse enligt 25 kap. 19 a § får överklagas.
Övervägandena finns i avsnitt 9.11.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Punkten 1 anger när lagen träder i kraft.
I punkten 2 anges att bestämmelsen i 16 kap. 4 a § träder i kraft den
dag regeringen bestämmer och tillämpas på års- och koncernredovisningar som ska offentliggöras närmast efter den 31 december 2019.
Av punkten 3 framgår att bestämmelsen i 16 kap. 6 § ska tillämpas för
första gången på rapporter om betalningar till myndigheter som upprättas
för räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2015.
Av punkten 4 framgår att äldre bestämmelser gäller för överträdelser
som ägt rum före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 10.
12.4
Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:000)
om rapportering av betalningar till myndigheter
1§
Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. I fjärde stycket, som är
nytt, finns en upplysning om att det i LVM finns särskilda bestämmelser
för företag som är emittenter som har Sverige som hemmedlemsstat och
vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad
marknad. En sådan emittent ska senast sex månader efter räkenskapsårets
utgång offentliggöra en rapport om betalningar till myndigheter, se
författningskommentaren till 16 kap. 6 § LVM. Om en sådan rapport har
148
upprättats för emittenten enligt bestämmelserna i förevarande lag
uppfyller rapporten kraven även enligt LVM.
Övervägandena finns i avsnitt 6.8.
149
Bilaga 1
SV
6.11.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 294/13
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/50/EU
av den 22 oktober 2013
om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG om harmonisering av
insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på
en reglerad marknad, av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG om de prospekt som
skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av
kommissionens direktiv 2007/14/EG om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i direktiv
2004/109/EG
(Text av betydelse för EES)
att förenkla kraven för vissa emittenter för att göra de
reglerade marknaderna mer attraktiva för små och me­
delstora emittenter som vill anskaffa kapital i unionen.
Dessutom är det nödvändigt att förbättra det befintliga
insynsramverkets effektivitet, särskilt när det gäller offent­
liggörandet av företagens ägarförhållanden.
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­
sätt, särskilt artiklarna 50 och 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
(3)
I sitt meddelande av den 13 april 2011 med titeln Inre­
marknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och
stärka förtroendet för inre marknaden – Gemensamma insatser
för att skapa ny tillväxt konstaterade kommissionen des­
sutom att det finns ett behov av att se över direktiv
2004/109/EG för att de skyldigheter som åläggs börs­
noterade små och medelstora företag ska bli mer pro­
portionella, samtidigt som investerarskyddet garanteras.
(4)
Enligt kommissionens rapport och kommissionens med­
delande bör den administrativa bördan när det gäller
kraven vid upptagande till handel på en reglerad mark­
nad minskas för små och medelstora emittenter för att
förbättra deras tillgång till kapital. Skyldigheterna att of­
fentliggöra delårsredogörelser eller kvartalsrapporter är en
betydande börda för många små och medelstora emitten­
ter vars värdepapper är upptagna till handel på reglerade
marknader, utan att detta är nödvändigt för investerar­
skyddet. Sådana skyldigheter uppmuntrar även kortsiktiga
resultat och avskräcker från långsiktiga investeringar. För
att främja ett hållbart värdeskapande och långsiktiga in­
vesteringsstrategier, är det viktigt att minska det kortsik­
tiga trycket på emittenterna och ge investerarna ett inci­
tament att anlägga ett mer långsiktigt synsätt. Kravet på
att offentliggöra delårsredogörelser bör därför avskaffas.
(5)
Det bör inte vara tillåtet för medlemsstaterna att i sin
nationella lagstiftning ställa krav på offentliggörande av
regelbunden finansiell information oftare än årliga redo­
visningar och halvårsrapporter. Medlemsstaterna bör
dock kunna kräva att emittenter offentliggör komplette­
rande regelbunden finansiell information om ett sådant
krav inte utgör en betydande administrativ börda och om
den efterfrågade kompletterande informationen står i
proportion till de faktorer som bidrar till investerarnas
beslut. Detta direktiv påverkar inte krav på andra kom­
pletterande uppgifter som framgår av sektorunionslags­
tiftning och medlemsstaterna kan särskilt kräva offentlig­
görande av kompletterande regelbunden finansiell
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­
nella parlamenten,
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­
téns yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och
av följande skäl:
(1)
(2)
Enligt artikel 33 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/109/EG (4) skulle kommissionen överlämna en rap­
port till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen
av direktivet inklusive en bedömning av lämpligheten av
att avskaffa undantaget för befintliga skuldebrev efter den
tioårsperiod som avses i artikel 30.4 i direktivet och av
de eventuella konsekvenserna av det direktivets tillämp­
ning för de europeiska finansmarknaderna.
Den 27 maj 2010 antog kommissionen en rapport om
tillämpningen av direktiv 2004/109/EG, som identifie­
rade områden där direktivets ramverk skulle kunna för­
bättras. Rapporten visar framför allt att det är nödvändigt
(1) EUT C 93, 30.3.2012, s. 2.
(2) EUT C 143, 22.5.2012, s. 78.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 juni 2013 (ännu ej of­
fentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 17 oktober 2013.
(4) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.
150
Bilaga 1
L 294/14
SV
Europeiska unionens officiella tidning
information från finansiella institut. Dessutom kan en
reglerad marknad kräva att emittenter vars värdepapper
är upptagna till handel på den reglerade marknaden of­
fentliggör kompletterande regelbunden finansiell infor­
mation inom alla eller några segment av den marknaden.
(6)
(7)
(8)
med kapitel 10 i direktiv 2013/34/EU: väsentlighet (i
rapporten behöver man inte ta hänsyn till en betalning,
vare sig det gäller en enskild betalning eller ett flertal till
varandra hörande betalningar, om beloppet för betal­
ningen understiger 100 000 EUR under ett räkenskapsår),
rapportering per regering och projekt (rapportering av
betalningar till regeringar bör ske per regering och pro­
jekt), allomfattande (det bör inte göras några undantag,
till exempel för emittenter verksamma i vissa länder, som
kan få en snedvridande effekt och göra det möjligt för
emittenter att utnyttja svagare insynskrav) och fullstän­
dighet (alla relevanta betalningar till regeringar bör rap­
porteras, i enlighet med kapitel 10 i direktiv 2013/34/EU
och tillhörande skäl i ingressen).
För att möjliggöra större flexibilitet och därigenom
minska den administrativa bördan bör tidsfristen för of­
fentliggörande av halvårsrapporter förlängas till tre må­
nader efter rapporteringsperiodens slut. Eftersom den pe­
riod under vilken emittenter kan offentliggöra sina halv­
årsrapporter förlängs förväntas små och medelstora emit­
tenters rapporter erhålla större intresse från aktörer på
marknaden och på så sätt blir dessa emittenter mer syn­
liga.
För att öka insynen när det gäller betalningar till rege­
ringar bör emittenter vars värdepapper är upptagna till
handel på en reglerad marknad och som bedriver verk­
samhet inom utvinningsindustrin eller avverkning av na­
turskog i en separat årsrapport offentliggöra de betal­
ningar som görs till regeringarna i de länder där de är
verksamma. Rapporten bör inkludera betalningar jämför­
bara med dem som offentliggjorts i enlighet med utvin­
ningsindustrins initiativ för ökad öppenhet (EITI). Offent­
liggörandet av betalningar till regeringar bör ge det civila
samhället och investerare information för att göra rege­
ringarna i resursrika länder ansvariga för sina inkomster
från utvinning av naturresurser. Initiativet kompletterar
också Europeiska unionens handlingsplan för skogslags­
tiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel
med skog (Flegt) och bestämmelserna i Europaparlamen­
tets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den
20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för
verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror
på marknaden (1), där det föreskrivs att de som handlar
med timmerprodukter ska visa tillbörlig aktsamhet för att
säkerställa att olagligt avverkat timmer inte kommer in
på unionsmarknaden. Medlemsstaterna bör se till att
medlemmarna av ett företags ansvariga organ, inom ra­
men för deras befogenheter enligt nationell rätt, har an­
svar för att se till att rapporten om betalningar till of­
fentliga myndigheter, såvitt de vet och efter bästa för­
måga, utarbetas i enlighet med kraven i detta direktiv.
De detaljerade kraven anges i kapitel 10 i Europaparla­
mentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni
2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i
vissa typer av företag (2).
För att främja insynen och investerarskyddet bör med­
lemsstaterna kräva att följande principer ska gälla för
rapportering om betalningar till regeringar i enlighet
(1) EUT L 295, 12.11.2010, s. 23.
(2) EUT L 182, 29.6.2013, s. 19.
6.11.2013
(9)
Finansiell innovation har lett till att nya kategorier av
finansiella instrument har skapats som innebär att inve­
sterarna exponeras ekonomiskt mot företag. Offentliggö­
randet av sådan information behandlas inte i direktiv
2004/109/EG. Sådana instrument skulle kunna användas
för att i hemlighet förvärva innehav i företag, vilket i sin
tur kan leda till marknadsmissbruk och ge en falsk och
missvisande bild av det ekonomiska ägandet i börsnote­
rade företag. För att se till att både emittenter och inve­
sterare har fullständig kunskap om hur företagens ägar­
förhållanden är strukturerade bör det direktivets defini­
tion av finansiella instrument omfatta alla instrument
med en ekonomisk effekt liknande den av aktieinnehav
och rätt att förvärva aktier.
(10)
Finansiella instrument som har en ekonomisk effekt som
liknar den av aktieinnehav och rätt att förvärva aktier och
som ger möjlighet till kontantavräkning bör beräknas
med hjälp av deltajustering, genom att det nominella
beloppet för underliggande aktier multipliceras med in­
strumentets delta. Delta anger hur mycket ett finansiellt
instruments teoretiska värde skulle utvecklas vid variation
i det underliggande instrumentets pris och ger en korrekt
bild av innehavarens exponering mot underliggande in­
strument. Detta tillvägagångssätt används för att säker­
ställa att informationen om de sammanlagda rösträtter
som investeraren har tillgång till är så korrekt som möj­
ligt.
(11)
För att garantera tillräcklig insyn i större innehav bör det
krävas en ny underrättelse i syfte att visa hur innehavens
sammansättning har förändrats när en innehavare av fi­
nansiella instrument utövar sin rätt att förvärva aktier
och det sammanlagda innehavet av rösträtter som är för­
enade med underliggande aktier överskrider tröskelvärdet
för offentliggörande utan att detta påverkar den totala
procentandelen av tidigare anmälda innehav.
151
Bilaga 1
6.11.2013
(12)
(13)
(14)
SV
Ett harmoniserat ramverk för underrättelse om större
innehav av rösträtter, särskilt när det gäller sammanlägg­
ning av aktieinnehav med innehav av finansiella instru­
ment, skulle öka rättssäkerheten och insynen och minska
den administrativa bördan för gränsöverskridande inve­
sterare. Medlemsstaterna bör därför inte tillåtas att anta
strängare regler än de som fastställs i direktiv
2004/109/EG om beräkningen av tröskelvärden för un­
derrättelse, sammanläggning av innehav av rösträtter som
är förenade med aktier med innehav av rösträtter avse­
ende finansiella instrument och undantag från kraven på
underrättelse. Med tanke på de skillnader som finns i
ägarskapskoncentration i unionen och de olikheter som
föreligger avseende bolagsrätt inom unionen, som leder
till att det totala antalet aktier skiljer sig från det totala
antalet rösträtter för vissa emittenter, bör medlemssta­
terna även i fortsättningen kunna fastställa såväl lägre
som kompletterande tröskelvärden för underrättelse om
innehav av rösträtter och kräva motsvarande underrättel­
ser när det gäller tröskelvärden som grundar sig på in­
nehav av kapital. Dessutom bör medlemsstaterna även
fortsättningsvis kunna fastställa strängare krav än de
som fastställs i direktiv 2004/109/EG när det gäller in­
nehållet (t.ex. offentliggörande av aktieinnehavares avsik­
ter), förfarande och tidpunkt för underrättelse, samt
kunna kräva kompletterande upplysningar om större in­
nehav som inte föreskrivs i direktiv 2004/109/EG. Med­
lemsstaterna bör också särskilt ha möjlighet att även
fortsättningsvis tillämpa lagar och andra författningar
som innehåller strängare krav på offentliggörande än de
i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av
den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden (1) och som
antagits avseende uppköpserbjudanden, fusioner och an­
dra transaktioner med inverkan på ägande eller kontroll
av företag som regleras av de myndigheter som medlems­
staterna utsett enligt artikel 4 i direktiv 2004/109/EG.
Tekniska standarder bör säkerställa en konsekvent har­
monisering av ramverket för underrättelse om större in­
nehav samt lämpliga insynsnivåer. Det skulle vara både
effektivt och lämpligt att ge Europeiska värdepappersoch marknadsmyndigheten (nedan kallad Esma), inrättad
genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
1095/2010 (2), i uppgift att utarbeta förslag till tekniska
standarder för tillsyn som inte inbegriper policyval, för
att lägga fram för kommissionen. Kommissionen bör
anta de tekniska standarder för tillsyn som utarbetats
av Esma för att ange tillämpningsvillkoren för de befint­
liga undantagen från underrättelsekraven för större inne­
hav av rösträtter. Genom att utnyttja sin expertis bör
Esma särskilt fastställa de fall där undantag får göras,
samtidigt som hänsyn tas till risken för eventuellt miss­
bruk i syfte att kringgå kraven på underrättelse.
I syfte att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen bör
befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i
(1) EUT L 142, 30.4.2004, s. 12.
(2) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.
152
Europeiska unionens officiella tidning
L 294/15
fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUFfördraget) delegeras till kommissionen för att specificera
innehållet i underrättelser om större innehav av finansi­
ella instrument. Det är av särskild betydelse att kommis­
sionen genomför lämpliga samråd under sitt förbere­
dande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen
förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till
att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europa­
parlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som
möjligt och på lämpligt sätt.
(15)
I syfte att underlätta gränsöverskridande investeringar är
det viktigt att investerarna lätt kan få tillgång till obliga­
torisk information om alla börsnoterade företag i unio­
nen. Det befintliga nätverket av nationella officiellt ut­
sedda mekanismer för central lagring av obligatorisk in­
formation garanterar emellertid inte en enkel sökning av
sådan information inom unionen. I syfte att säkerställa
gränsöverskridande tillgång till information och ta hän­
syn till den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna
och inom kommunikationstekniken bör befogenheten att
anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget
delegeras till kommissionen med avseende på angivande
av miniminormer för spridning av obligatoriska uppgif­
ter, för tillgång till reglerad information på unionsnivå
och för mekanismen för den centrala lagringen av obli­
gatorisk information. Kommissionen bör också ges befo­
genhet att med bistånd från Esma vidta åtgärder för att
förbättra nätverket av officiellt utsedda nationella meka­
nismer för lagring samt utarbeta tekniska kriterier för
tillgång till obligatorisk information på unionsnivå, sär­
skilt när det gäller driften av en central åtkomstpunkt för
sökning av obligatorisk information på unionsnivå. Esma
bör utveckla och driva en webbportal som fungerar som
en europeisk elektronisk åtkomstpunkt (nedan kallad åt­
komstpunkten).
(16)
För att förbättra efterlevnaden av kraven i direktiv
2004/109/EG och med anledning av kommissionens
meddelande av den 9 december 2010 om att förstärka
sanktionssystemen i den finansiella sektorn bör sank­
tionsbefogenheterna stärkas och tillgodose vissa centrala
krav när det gäller adressater, de kriterier som ska beaktas
vid tillämpning av en administrativ sanktion eller åtgärd,
viktiga sanktionsbefogenheter och nivåer på administra­
tiva sanktionsavgifter. Dessa sanktionsbefogenheter bör
åtminstone föreligga vid överträdelse av centrala bestäm­
melser i direktiv 2004/109/EG. Medlemsstaterna bör
också kunna utöva dem under andra förhållanden. Med­
lemsstaterna bör särskilt se till att de administrativa sank­
tioner och åtgärder som kan tillämpas inbegriper möjlig­
heten att besluta om sanktionsavgifter som är tillräckligt
Bilaga 1
L 294/16
SV
Europeiska unionens officiella tidning
höga för att ha en avskräckande effekt. Vid överträdelser
som begås av juridiska personer bör medlemsstaterna
kunna möjliggöra en tillämpning av sanktioner mot med­
lemmar av den berörda juridiska personens förvaltnings-,
lednings- eller kontrollorgan eller andra personer, vilka
på de villkor som fastställs i nationell rätt kan hållas
ansvariga för överträdelserna. Medlemsstaterna bör också
kunna föreskriva tillfälligt upphävande eller möjligheten
till tillfälligt upphävande av rösträtter för innehavare av
aktier och finansiella instrument som inte uppfyller kra­
ven i fråga om underrättelse. Medlemsstaterna bör kunna
föreskriva att det tillfälliga upphävandet av rösträtter en­
dast ska ske vid de mest allvarliga överträdelserna. Direk­
tiv 2004/109/EG bör avse såväl administrativa sanktioner
som åtgärder för att täcka alla fall av överträdelser, oav­
sett om de betecknas som en sanktion eller en åtgärd
enligt nationell rätt, och bör inte påverka några bestäm­
melser i medlemsstaternas lagstiftning om straffrättsliga
påföljder.
Medlemsstaterna bör kunna föreskriva ytterligare sanktio­
ner eller åtgärder och högre nivåer på administrativa
sanktionsavgifter än de som föreskrivs i direktiv
2004/109/EG, med beaktande av behovet av tillräckligt
avskräckande sanktioner för att stödja rättvisa och öppna
marknader. Bestämmelserna om sanktioner och bestäm­
melserna om offentliggörande av administrativa sanktio­
ner är inte prejudicerande för annan unionslagstiftning, i
första hand för särskilt allvarliga överträdelser.
(17)
(18)
ofullständig insyn bör definitionen av emittent preciseras
så att man inbegriper emittenter av onoterade värdepap­
per som motsvaras av depåbevis upptagna till handel på
en reglerad marknad. Det är också lämpligt att ändra
definitionen av emittent med tanke på att vissa medlems­
staters emittenter av värdepapper som är upptagna till
handel på en reglerad marknad kan vara fysiska personer.
(19)
I fråga om en tredjelandsemittent av skuldebrev vars no­
minella värde per enhet understiger 1 000 EUR eller ak­
tier ska enligt direktiv 2004/109/EG emittentens hem­
medlemsstat vara den medlemsstat som avses i arti­
kel 2.1 m iii i Europaparlamentets och rådets direktiv
2003/71/EG (1). För att förtydliga och förenkla faststäl­
landet av hemmedlemsstaten för sådana tredjelandsemit­
tenter bör definitionen av den termen ändras så att det
fastställs att hemmedlemsstaten ska vara den medlemsstat
som emittenten valt bland de medlemsstater där dess
värdepapper är upptagna till handel på en reglerad mark­
nad.
(20)
Alla emittenter vars värdepapper är upptagna till handel
på en reglerad marknad inom unionen bör stå under
tillsyn av en behörig myndighet i en medlemsstat för
att säkerställa att de fullgör sina skyldigheter. Emittenter
som enligt direktiv 2004/109/EG måste välja hemmed­
lemsstat men inte har gjort detta kan undvika tillsyn av
en behörig myndighet i unionen. Därför bör direktiv
2004/109/EG ändras för att fastställa hemmedlemsstaten
för emittenter som inte anmält sitt val av hemmedlems­
stat till de behöriga myndigheterna inom en period på tre
månader. I sådana fall bör hemmedlemsstaten vara den
medlemsstat där emittentens värdepapper är upptagna till
handel på en reglerad marknad. När värdepapperen är
upptagna till handel på en reglerad marknad i fler än
en medlemsstat kommer alla dessa medlemsstater att
vara hemmedlemsstater till dess att emittenten har valt
en enda hemmedlemsstat och anmäler detta. Detta kan
utgöra ett incitament för sådana emittenter att välja och
anmäla sitt val av hemmedlemsstat till de berörda behö­
riga myndigheterna, och under tiden skulle de behöriga
myndigheterna inte längre sakna de befogenheter som
krävs för att ingripa till dess att en emittent har anmält
sitt val av hemmedlemsstat.
(21)
När det gäller en emittent av skuldebrev vilkas nominella
värde per enhet uppgår till 1 000 EUR eller mer, gäller
emittentens val av hemmedlemsstat i tre år enligt direktiv
2004/109/EG. Om en emittents värdepapper inte
För att garantera att beslut om att vidta en administrativ
åtgärd eller sanktion har en avskräckande effekt på all­
mänheten i stort bör de normalt offentliggöras. Offent­
liggörandet av beslut är också ett viktigt sätt att infor­
mera marknadsaktörerna om vilka handlingar som anses
utgöra en överträdelse av direktiv 2004/109/EG och att
främja ett allmänt bättre beteende bland marknadsaktö­
rerna. Den behöriga myndigheten bör dock kunna be­
sluta att senarelägga ett sådant offentliggörande eller att
offentliggöra informationen anonymt om offentliggöran­
det av ett beslut allvarligt skulle äventyra det finansiella
systemets stabilitet eller en pågående officiell utredning
eller skulle orsaka oproportionell och allvarlig skada, i
den mån den kan fastställas, för de berörda instituten
eller personerna, eller om ett offentliggörande av person­
uppgifter, om sanktionen har ålagts en fysisk person,
genom en obligatorisk förhandsbedömning av proportio­
naliteten i ett sådant offentliggörande visar sig vara opro­
portionellt.
I syfte att klargöra hur onoterade värdepapper som mot­
svaras av depåbevis som är upptagna till handel på en
reglerad marknad ska behandlas och för att undvika
6.11.2013
(1) EUT L 345, 31.12.2003, s. 64.
153
Bilaga 1
6.11.2013
SV
Europeiska unionens officiella tidning
längre är upptagna till handel på den reglerade mark­
naden i emittentens hemmedlemsstat och fortfarande är
upptagna till handel i en eller flera värdmedlemsstater
finns det emellertid inget förhållande mellan emittenten
och den hemmedlemsstat som den ursprungligen valt om
den inte är den medlemsstat där emittenten har sitt säte.
Sådana emittenter bör kunna välja en av sina värdmed­
lemsstater eller den medlemsstat där denne har sitt säte
som sin nya hemmedlemsstat innan treårsperioden löper
ut. Samma möjlighet att välja en ny hemmedlemsstat
skulle också gälla för en tredjelandsemittent av skul­
debrev vilkas nominella värde per enhet understiger
1 000 EUR eller aktier vars värdepapper inte längre är
upptagna till handel på den reglerade marknaden i emit­
tentens hemmedlemsstat men fortfarande är upptagna till
handel i en eller flera värdmedlemsstater.
(22)
Direktiven 2004/109/EG och 2003/71/EG bör vara sam­
stämmiga när det gäller definitionen av hemmedlemsstat.
För att tillsynen ska kunna säkerställas av den mest rele­
vanta medlemsstaten bör direktiv 2003/71/EG ändras i
detta avseende för att ge större flexibilitet i fråga om
situationer där värdepapperen hos en emittent som har
sitt säte i ett tredjeland inte längre är upptagna till handel
på den reglerade marknaden i dennes hemmedlemsstat
men däremot är upptagna till handel i en eller flera andra
medlemsstater.
(23)
Kommissionens direktiv 2007/14/EG (1) innehåller sär­
skilt regler om emittentens anmälan av val av hemmed­
lemsstat. Dessa regler bör införlivas i direktiv
2004/109/EG. För att säkerställa att de behöriga myndig­
heterna i värdmedlemsstaten/värdmedlemsstaterna och i
den medlemsstat där emittenten har sitt säte, om en
sådan medlemsstat varken är hem- eller värdmedlemsstat,
informeras om emittentens val av hemmedlemsstat bör
alla emittenter vara skyldiga att meddela val av hemmed­
lemsstat till den behöriga myndigheten i hemmedlems­
staten, de behöriga myndigheterna i alla värdmedlems­
stater och den behöriga myndigheten i den medlemsstat
där de har sitt säte, om den medlemsstaten är en annan
än hemmedlemsstaten. Reglerna om anmälan av valet av
hemmedlemsstat bör därför ändras i enlighet med detta.
(24)
Kravet enligt direktiv 2004/109/EG om offentliggörande
av nya låneemissioner har gett upphov till många ge­
nomförandeproblem i praktiken och tillämpningen av
detta krav anses vara komplicerad. Dessutom överlappar
kravet delvis de krav som fastställs i direktiv 2003/71/EG
och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG
av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig
marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (2) och ger inte
(1) EUT L 69, 9.3.2007, s. 27.
(2) EUT L 96, 12.4.2003, s. 16.
154
L 294/17
heller särskilt mycket kompletterande information till
marknaden. För att minska den onödiga administrativa
bördan för emittenterna bör detta krav följaktligen av­
skaffas.
(25)
Kravet på att en emittent ska underrätta de behöriga
myndigheterna i hemmedlemsstaten om alla ändringar
av sin bolagsordning eller sina stadgar överlappar det
liknande kravet enligt Europaparlamentets och rådets di­
rektiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande
av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade före­
tag (3) och kan leda till oklarheter när det gäller den
behöriga myndighetens roll. Följaktligen, och för att
minska den onödiga administrativa bördan för emitten­
terna bör detta krav avskaffas.
(26)
Ett enhetligt elektroniskt format för rapportering skulle
innebära stora fördelar för emittenter, investerare och
behöriga myndigheter eftersom det skulle förenkla rap­
porteringen och underlätta tillgängligheten till, bedöm­
ningen av och jämförbarheten hos årliga redovisningar.
Därför bör upprättandet av årliga redovisningar med
hjälp av ett enhetligt elektroniskt rapporteringsformat
bli obligatoriskt med verkan från och med den 1 januari
2020, under förutsättning att Esma har gjort en kost­
nads- och intäktsanalys. Esma bör utarbeta förslag till
tekniska standarder för tillsyn för antagande av kommis­
sionen för att specificera det elektroniska rapporterings­
formatet, med vederbörlig hänsyn till nuvarande och
framtida tekniska valmöjligheter, såsom eXtensible Busi­
ness Reporting Language (XBRL). Esma bör vid utarbe­
tandet av förslagen till tekniska standarder för tillsyn
genomföra öppna offentliga samråd med alla berörda
intressenter, göra en genomgående utvärdering av de po­
tentiella konsekvenserna av anammandet av de olika tek­
niska valmöjligheterna, genomföra lämpliga tester i med­
lemsstaterna och rapportera till kommissionen om dessa
tester vid framläggandet av förslagen till tekniska stan­
darder för tillsyn. Vid utarbetandet av förslagen till tek­
niska standarder för tillsyn i fråga om de format som ska
tillämpas på banker och finansiella intermediärer och på
försäkringsbolag bör Esma regelbundet ha ett nära sam­
arbete med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europe­
iska bankmyndigheten), inrättad genom Europaparlamen­
tets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (4) och den
europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten), inrättad genom Euro­
paparlamentets och rådets förordning (EU) nr
1094/2010 (5), för att beakta de sektorernas egenskaper
och därvid säkerställa enhetlighet över sektorsgränserna
och anta gemensamma ståndpunkter. Europaparlamentet
och rådet bör enligt artikel 13.3 i förordning (EU) nr
1095/2010 kunna invända mot de tekniska standarderna
för tillsyn, i vilket fall dessa standarder inte bör träda i
kraft.
(3) EUT L 184, 14.7.2007, s. 17.
(4) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.
(5) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.
Bilaga 1
L 294/18
(27)
(28)
SV
Europeiska unionens officiella tidning
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den
24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med
avseende på behandling av personuppgifter och om det
fria flödet av sådana uppgifter (1) och Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 decem­
ber 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitu­
tionerna och gemenskapsorganen behandlar personupp­
gifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (2)
är fullständigt tillämpliga på behandlingen av personupp­
gifter enligt detta direktiv.
Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläg­
gande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska
unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, så
som de fastställs i fördraget, och måste genomföras i
enlighet med dessa rättigheter och principer.
6.11.2013
i) Led d ska ersättas med följande:
”d) emittent: en fysisk person eller en privaträttslig
eller offentligrättslig juridisk person, inklusive en
stat, vars värdepapper är upptagna till handel på
en reglerad marknad.
I det fall det förekommer depåbevis som är upp­
tagna till handel på en reglerad marknad ska
emittenten anses vara den som emitterat de vär­
depapper som depåbeviset motsvarar, vare sig
dessa värdepapper är upptagna till handel på en
reglerad marknad eller ej.”
ii) Led i ska ändras på följande sätt:
(29)
(30)
(31)
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att harmoni­
sera insynskraven vad gäller information om emittenter
vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad
marknad, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av
medlemsstaterna och det därför, på grund av direktivets
omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på
unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med
subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europe­
iska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i
samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är
nödvändigt för att uppnå detta mål.
I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen
av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och
kommissionen om förklarande dokument (3) har med­
lemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat,
låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller
flera dokument som förklarar förhållandet mellan de
olika delarna i direktivet och motsvarande delar i natio­
nella instrument för införlivande. Med avseende på detta
direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana
dokument är berättigat.
Direktiven 2004/109/EG, 2003/71/EG och 2007/14/EG
bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
i) I led i ska andra strecksatsen ersättas med följan­
de:
”— om emittenten har sitt säte i ett tredjeland:
den medlemsstat som emittenten valt av de
medlemsstater där dess värdepapper är upp­
tagna till handel på en reglerad marknad. Va­
let av hemmedlemsstat ska fortfarande vara
gällande om emittenten inte har valt en ny
hemmedlemsstat enligt led iii och anmält va­
let i enlighet med andra stycket i detta led (i).”
ii) Led ii ska ersättas med följande:
”ii) om emittenten inte omfattas av led i: den
medlemsstat som emittenten har valt av alla
medlemsstater där emittenten har sitt säte, i
förekommande fall, och de medlemsstater
där dess värdepapper är upptagna till handel
på en reglerad marknad. Emittenten får endast
välja en medlemsstat som hemmedlemsstat.
Detta val ska vara giltigt minst tre år, såvida
emittentens värdepapper inte längre är upp­
tagna till handel på en reglerad marknad i
unionen eller emittenten kommer att omfattas
av led i eller iii under denna treårsperiod,”
Artikel 1
Ändringar av direktiv 2004/109/EG
iii) Följande led ska läggas till:
Direktiv 2004/109/EG ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 2 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.
(2) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.
(3) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.
”iii) om emittentens värdepapper inte längre är
upptagna till handel på en reglerad marknad
i emittentens hemmedlemsstat enligt defini­
tionen i led i andra strecksatsen eller led ii
men däremot är upptagna till handel i en eller
flera andra medlemsstater, får emittenten välja
en ny hemmedlemsstat av de medlemsstater
där dess värdepapper är upptagna till handel
på en reglerad marknad och, i tillämpliga fall,
den medlemsstat där emittenten har sitt säte,”
155
Bilaga 1
6.11.2013
SV
Europeiska unionens officiella tidning
iv) Följande stycken ska läggas till:
”En emittent ska offentliggöra sin hemmedlems­
stat enligt vad som avses i leden i, ii eller iii i
enlighet med artiklarna 20 och 21. Dessutom
ska en emittent anmäla sin hemmedlemsstat till
den behöriga myndigheten i den medlemsstat
där emittenten i tillämpliga fall har sitt säte, till
den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten
och till de behöriga myndigheterna i alla värdmed­
lemsstater.
Om emittenten inte offentliggör sin hemmedlems­
stat i enlighet med led i andra strecksatsen eller
led ii inom en period av tre månader från den dag
då emittentens värdepapper för första gången tas
upp till handel på en reglerad marknad ska hem­
medlemsstaten vara den medlemsstat där emitten­
tens värdepapper är upptagna till handel på en
reglerad marknad. Om emittentens värdepapper
är upptagna till handel på reglerade marknader
belägna i eller verksamma inom mer än en med­
lemsstat ska dessa medlemsstater vara emittentens
hemmedlemsstater till dess att emittenten har valt
en enda hemmedlemsstat och offentliggjort detta.
Tremånadersperioden ska påbörjas den 27 novem­
ber 2015 i fråga om en emittent vars värdepapper
redan är upptagna till handel på en reglerad mark­
nad och vars val av hemmedlemsstat i enlighet
med led i andra strecksatsen eller led ii inte har
offentliggjorts före den 27 november 2015.
En emittent som har valt en hemmedlemsstat i
enlighet med led i andra strecksatsen eller led ii
eller iii och underrättat de behöriga myndighe­
terna om det valet av hemmedlemsstat före den
27 november 2015 ska undantas från kravet en­
ligt andra stycket i detta led (i), om emittenten i
fråga inte väljer en annan hemmedlemsstat efter
den 27 november 2015.”
iii) Följande led ska läggas till:
”q) formellt avtal: ett avtal som är bindande enligt
tillämplig rätt.”
b) Följande punkt ska införas:
”2a.
Varje hänvisning till juridiska personer i detta di­
rektiv ska anses inbegripa registrerade näringslivsorgani­
sationer som saknar ställning som juridisk person och
truster.”
2. Artikel 3 ska ändras på följande sätt:
L 294/19
av att den inte får kräva att emittenten ska offentliggöra
finansiell information oftare än de årliga redovisningar
som avses i artikel 4 och de halvårsrapporter som avses
i artikel 5.”
b) Följande punkt ska införas:
”1a.
Genom undantag från punkt 1 får hemmedlems­
staten ålägga emittenter att offentliggöra kompletterande
regelbunden finansiell information oftare än de årliga re­
dovisningar som avses i artikel 4 och de halvårsrapporter
som avses i artikel 5 om följande villkor är uppfyllda:
— Den kompletterande regelbundna finansiella infor­
mationen utgör inte en oproportionell finansiell börda
i den berörda medlemsstaten, särskilt för berörda små
och medelstora emittenter.
— Innehållet i den kompletterande regelbundna finansi­
ella information som krävs står i proportion till de
faktorer som bidrar till investerarnas investerings­
beslut i den berörda medlemsstaten.
Innan medlemsstaterna fattar beslut om krav som innebär
att emittenter ska offentliggöra kompletterande regelbun­
den finansiell information ska de bedöma huruvida så­
dana ytterligare krav kan leda till en överdriven fokuse­
ring på emittenternas kortsiktiga resultat och huruvida
kraven kan ha en negativ inverkan på små och medels­
tora emittenters möjlighet att få tillträde till de reglerade
marknaderna.
Detta påverkar inte medlemsstaternas möjlighet att kräva
offentliggörande av kompletterande regelbunden finansiell
information från emittenter som är finansiella institut.
Hemmedlemsstaten får inte ålägga en aktieägare eller en
fysisk eller juridisk person som avses i artikel 10 eller 13
strängare krav än vad som föreskrivs i detta direktiv, med
undantag för att
i) fastställa lägre tröskelvärden för underrättelse än de
som fastställs i artikel 9.1 eller tröskelvärden utöver
dessa och ställa krav på motsvarande underrättelser
när det gäller tröskelvärden som grundar sig på inne­
hav av kapital,
ii) tillämpa strängare krav än dem som avses i artikel 12,
eller att
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1.
Hemmedlemsstaten får ålägga en emittent strängare
krav än vad som föreskrivs i detta direktiv, med undantag
156
iii) tillämpa lagar och andra författningar som antagits
avseende uppköpserbjudanden, fusioner och andra
transaktioner med inverkan på ägande eller kontroll
Bilaga 1
L 294/20
SV
Europeiska unionens officiella tidning
av företag, vilka regleras av de myndigheter som med­
lemsstaterna utsett i enlighet med artikel 4 i Europa­
parlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den
21 april 2004 om uppköpserbjudanden (*).
___________
(*) EUT L 142, 30.4.2004, s. 12.”
6.11.2013
utgång och senast tre månader därefter. Emittenten ska se till
att halvårsrapporten är tillgänglig för allmänheten i minst 10
år.”
5. Artikel 6 ska ersättas med följande:
”Artikel 6
3. Artikel 4 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1.
En emittent skall offentliggöra sin årliga redovis­
ning för allmänheten senast fyra månader efter utgången
av varje räkenskapsår och se till att den sedan förblir
tillgänglig för allmänheten i minst 10 år.”
b) Följande punkt ska läggas till:
”7.
Med verkan från och med den 1 januari 2020 ska
alla årliga redovisningar upprättas med hjälp av ett en­
hetligt elektroniskt rapporteringsformat, under förutsätt­
ning att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndig­
heten (Esma) inrättad genom Europaparlamentets och rå­
dets förordning (EU) nr 1095/2010 (*), har gjort en kost­
nads- och intäktsanalys.
Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till­
syn för att specificera det elektroniska rapporteringsfor­
matet, med vederbörlig hänsyn till nuvarande och fram­
tida tekniska valmöjligheter. Innan förslagen till tekniska
standarder för tillsyn antas ska Esma göra en lämplig
utvärdering av möjliga elektroniska rapporteringsformat
och genomföra lämpliga tester. Esma ska överlämna dessa
förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissio­
nen senast den 31 december 2016.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
___________
(*) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.”
4. Artikel 5.1 ska ersättas med följande:
”1.
En emittent av aktier eller skuldebrev ska offentliggöra
en halvårsrapport som omfattar räkenskapsårets första sex
månader så snart som möjligt efter den berörda periodens
Rapport om betalningar till regeringar
Medlemsstaterna ska kräva att emittenter som är verksamma
inom utvinningsindustrin eller avverkning av primärskog en­
ligt definitionen i artikel 41.1 och 41.2 i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om
årsbokslut, sammanställda redovisningar och rapporter i
vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets
och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av
rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (*), årligen ska
utarbeta en rapport om de betalningar som gjorts till rege­
ringar i enlighet med kapitel 10 i det direktivet. Rapporten
ska offentliggöras senast sex månader efter utgången av varje
räkenskapsår och ska förbli tillgänglig för allmänheten i
minst tio år. Betalningar till regeringar ska rapporteras på
konsoliderad nivå.
___________
(*) EUT L 182, 29.6.2013, s. 19.”
6. Artikel 8 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1.
Artiklarna 4 och 5 ska inte tillämpas på följande
kategorier av emittenter:
a) Stater, regionala eller lokala myndigheter i en stat,
internationella offentliga organ i vilka minst en av
unionens medlemsstater är medlem, Europeiska cen­
tralbanken (ECB), Europeiska finansiella stabiliserings­
faciliteten (EFSF), inrättad genom EFSF-ramavtalet, och
andra mekanismer som upprättats i syfte att upprätt­
hålla finansiell stabilitet i Europeiska monetära unio­
nen genom tillhandahållande av tillfälligt finansiellt
stöd till medlemsstater vars valuta är euro samt med­
lemsstaternas nationella centralbanker, oavsett om de
emitterar aktier eller andra värdepapper.
b) Emittenter av enbart skuldebrev som är upptagna till
handel på en reglerad marknad och vars nominella
värde per enhet uppgår till minst 100 000 EUR eller,
om skuldebreven är utställda i en annan valuta än
euro, vars nominella värde per enhet på emissions­
dagen motsvarar minst 100 000 EUR.”
157
Bilaga 1
6.11.2013
SV
Europeiska unionens officiella tidning
b) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4.
Genom undantag från punkt 1 b i denna artikel
ska artiklarna 4 och 5 inte tillämpas på emittenter av
enbart skuldebrev vars nominella värde per enhet uppgår
till minst 50 000 EUR eller, om skuldebreven är utställda
i en annan valuta än euro, vars nominella värde per enhet
på emissionsdagen motsvarar minst 50 000 EUR och
som redan tagits upp till handel på en reglerad marknad
i unionen före den 31 december 2010, så länge som
sådana skuldebrev fortfarande är utestående.”
L 294/21
Esma ska senast den 27 november 2014 till kommissio­
nen överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska stan­
darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
___________
(*) EUT L 336, 23.12.2003, s. 33.”
7. Artikel 9 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 6 ska ersättas med följande:
”6.
Denna artikel ska inte tillämpas på rösträtter i ett
handelslager enligt definitionen i artikel 11 i Europapar­
lamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni
2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kredit­
institut (*) som innehas av ett kreditinstitut eller vär­
depappersföretag, under förutsättning att
8. I artikel 12.2 ska inledningen ersättas med följande:
”Underrättelsen till emittenten ska göras så snart som möj­
ligt, men senast inom fyra handelsdagar från och med den
dag då aktieägaren, eller den fysiska eller juridiska person
som avses i artikel 10,”
9. Artikel 13 ska ändras på följande sätt:
a) rösträtterna i ett handelslager inte överstiger 5 %, och
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
b) rösträtter kopplade till aktier i handelslagret inte ut­
nyttjas eller används på annat sätt för att ingripa i
emittentens förvaltning.
___________
(*) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.”
b) Följande punkter ska införas:
”6a.
Denna artikel ska inte tillämpas på rösträtter som
är knutna till aktier som förvärvats i stabiliseringssyfte i
enlighet med kommissionens förordning (EG) nr
2273/2003 av den 22 december 2003 om genomförande
av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när
det gäller undantag för återköpsprogram och stabilisering
av finansiella instrument (*), förutsatt att rösträtterna som
är knutna till de aktierna inte utövas eller på annat sätt
används för att ingripa i emittentens förvaltning.
6b.
Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder
för tillsyn där man anger vilken beräkningsmetod som
ska användas för det tröskelvärde på 5 % som avses i
punkterna 5 och 6, inbegripet om det rör sig om en
företagskoncern, med beaktande av artikel 12.4 och 12.5.
158
”1.
Kraven på underrättelse i artikel 9 ska även till­
lämpas på en fysisk eller juridisk person som, direkt eller
indirekt, innehar
a) finansiella instrument som vid förfall ger innehavaren,
enligt ett formellt avtal, antingen en ovillkorlig rätt att
förvärva eller en rätt att enligt eget gottfinnande för­
värva redan emitterade aktier som medför rösträtter av
en emittent vars aktier är upptagna till handel på en
reglerad marknad,
b) finansiella instrument som inte omfattas av led a men
som hänför sig till aktier som avses i det ledet och har
en ekonomisk effekt liknande den av de finansiella
instrument som avses i det ledet, vare sig dessa ger
rätt till fysisk avveckling eller ej.
Den underrättelse som krävs ska innehålla en uppdelning
per kategori av finansiella instrument som innehas i en­
lighet med led a och finansiella instrument som innehas i
enlighet med led b i det stycket, varvid skillnad ska göras
mellan finansiella instrument som ger rätt till fysisk av­
veckling och finansiella instrument som ger rätt till kon­
tantavräkning.”
Bilaga 1
L 294/22
SV
Europeiska unionens officiella tidning
b) Följande punkter ska införas:
”1a.
Antalet rösträtter ska beräknas med hänsyn till det
totala nominella beloppet för det finansiella instrumentets
underliggande aktier, utom när det finansiella instrumen­
tet endast ger möjlighet till kontantavräkning, i vilket fall
antalet rösträtter ska beräknas på grundval av deltajuste­
ring genom multiplicering av det nominella beloppet för
underliggande aktier med instrumentets delta. Med beak­
tande av ovanstående ska innehavaren lägga samman och
anmäla alla finansiella instrument som hör till samma
underliggande emittent. Endast långa positioner ska beak­
tas vid beräkningen av rösträtter. Från en lång position
får inte göras avdrag med eventuella korta positioner som
hör till samma emittent (nettning).
6.11.2013
c) Terminskontrakt.
d) Swappar.
e) Räntesäkringsavtal.
f) CFD:er (Contracts for differences).
g) Varje annat kontrakt eller avtal med liknande ekono­
misk effekt som kan avvecklas fysiskt eller kontant.
Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till­
syn för att specificera
a) den metod som ska användas för att beräkna det antal
rösträtter som avses i första stycket när det gäller
finansiella instrument i en korg av aktier eller ett in­
dex, och
Esma ska med beaktande av den tekniska utvecklingen på
finansmarknaderna upprätta och regelbundet uppdatera
en vägledande förteckning över finansiella instrument
som omfattas av krav på underrättelse i enlighet med
punkt 1.”
c) Punkt 2 ska ersättas med följande:
b) metoderna för att fastställa deltavärdet för beräkning
av rösträtter avseende finansiella instrument vilka en­
dast ger möjlighet till kontantavräkning i enlighet med
första stycket.
Esma ska senast den 27 november 2014 till kommissio­
nen överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
1b.
Vid tillämpning av punkt 1 ska följande anses
utgöra finansiella instrument, under förutsättning att de
uppfyller något av de villkor som anges i punkt 1 första
stycket a eller b:
a) Överlåtbara värdepapper.
b) Optioner.
”2.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delege­
rade akter i enlighet med artikel 27.2a, 27.2b och 27.2c,
och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna
27a och 27b, med avseende på åtgärderna för att ange
innehållet i den underrättelse som ska göras, underrättel­
seperioden och till vem underrättelsen ska göras i enlighet
med vad som avses i punkt 1.”
d) Följande punkt ska läggas till:
”4.
De undantag som fastställs i artiklarna 9.4, 9.5,
9.6, 12.3, 12.4 och 12.5 ska med vederbörliga ändringar
gälla för kraven på underrättelse enligt den här artikeln.
Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till­
syn för att ange de fall där de undantag som avses i första
stycket är tillämpliga på finansiella instrument som inne­
has av en fysisk eller en juridisk person som fullgör order
som initierats av kunder eller som svar på kunders öns­
kemål om att handla annat än för egen räkning eller
säkrar positioner som uppkommer genom uppfyllandet
av sådana affärer.
159
Bilaga 1
6.11.2013
SV
Europeiska unionens officiella tidning
Esma ska senast den 27 november 2014 till kommissio­
nen överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet
med förfarandet i artiklarna 10–14 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 1095/2010.”
10. Följande artikel ska införas:
L 294/23
b) Miniminormer för den mekanism för centrallagring som
avses i punkt 2.
c) Regler för att säkerställa driftskompabiliteten för den
informations- och kommunikationsteknik som används
av de mekanismer som avses i punkt 2 och regler om
tillgången till obligatorisk information på unionsnivå
enligt den punkten.
Kommissionen får också upprätta och uppdatera en för­
teckning över medier för spridning av information till all­
mänheten.”
”Artikel 13a
Sammanläggning
1.
De krav på underrättelse som fastställs i artiklarna 9,
10 och 13 ska också gälla för fysiska eller juridiska perso­
ner, när det antal rösträtter som innehas direkt eller in­
direkt av en sådan person enligt artiklarna 9 och 10 läggs
samman med det antal rösträtter som är knutna till finan­
siella instrument vilka innehas direkt eller indirekt enligt
artikel 13, om denna andel uppnår, överstiger eller under­
stiger de tröskelvärden som anges i artikel 9.1.
Kravet på underrättelse enligt första stycket ska innehålla en
uppdelning av det antal rösträtter som är knutna till aktier
som innehas i enlighet med artiklarna 9 och 10 och rö­
strätter som är knutna till finansiella instrument i den me­
ning som avses i artikel 13.
2.
Rösträtter som är knutna till finansiella instrument
som redan har anmälts i enlighet med artikel 13 ska an­
mälas igen, när en fysisk eller juridisk person har förvärvat
de underliggande aktierna och ett sådant förvärv leder till
att det antal rösträtter som är knutna till de aktier som har
emitterats av samma emittent uppnår eller överstiger trös­
kelvärdena i artikel 9.1.”
11. Artikel 16.3 ska utgå.
12. I artikel 19.1 ska andra stycket utgå.
14. Följande artikel ska införas:
”Artikel 21a
Europeisk elektronisk åtkomstpunkt
1.
En webbportal, som ska fungera som en europeisk
elektronisk åtkomstpunkt (nedan kallad åtkomstpunkten),
ska ha inrättats senast den 1 januari 2018. Esma ska ut­
veckla och driva åtkomstpunkten.
2.
Systemet för sammankoppling av officiellt utsedda
mekanismer ska bestå av
— de mekanismer som avses i artikel 21.2,
— den portal som fungerar som europeisk elektronisk åt­
komstpunkt.
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa tillgång till sina meka­
nismer för centrallagring via åtkomstpunkten.”
15. Artikel 22 ska ersättas med följande:
”Artikel 22
Tillgång till obligatorisk information på unionsnivå
13. Artikel 21.4 ska ersättas med följande:
”4.
Kommissionen ska ges befogenhet att genom delege­
rade akter i enlighet med artikel 27.2a, 27.2b och 27.2c,
och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 27a
och 27b, anta åtgärder i syfte att fastställa följande:
a) Miniminormer för spridning av obligatorisk information
enligt punkt 1.
160
1.
Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för
tillsyn, där man anger de tekniska kraven för tillgång till
obligatorisk information på unionsnivå i syfte att specificera
a) tekniska krav för kommunikationsteknik som används
av de mekanismer som avses i artikel 21.2,
b) tekniska krav för driften av den centrala åtkomstpunk­
ten för sökningar av obligatorisk information på unions­
nivå,
Bilaga 1
L 294/24
SV
Europeiska unionens officiella tidning
6.11.2013
c) tekniska krav för den unika identitetsbeteckning för
varje emittent som används av de mekanismer som
avses i artikel 21.2,
— På eget ansvar genom delegering till sådana myndighe­
ter.
d) ett gemensamt format för tillhandahållande av obligato­
risk information av de mekanismer som avses i arti­
kel 21.2,
— Efter ansökan till de behöriga rättsliga myndigheterna.”
18. I artikel 25.2 ska följande stycke läggas till:
e) en gemensam klassificering av den obligatoriska infor­
mation av de mekanismer som avses i artikel 21.2 och
en gemensam förteckning över olika kategorier av obli­
gatorisk information.
2.
När Esma utarbetar förslag till tekniska standarder för
tillsyn, ska myndigheten beakta de tekniska kraven för sy­
stemet för sammankoppling av företagsregister, som inrät­
tades genom Europaparlamentets och rådets direktiv
2012/17/EU (*).
Esma ska senast den 27 november 2015 till kommissionen
överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn.
”De behöriga myndigheterna ska vid utövandet av sina
sanktions- och utredningsbefogenheter samarbeta för att
se till att sanktionerna eller åtgärderna leder till önskat
resultat och ska samordna sina insatser när det gäller gräns­
överskridande fall.”
19. Följande rubrik ska införas efter artikel 27b:
”KAPITEL VIA
SANKTIONER OCH ÅTGÄRDER”
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
20. Artikel 28 ska ersättas med följande:
”Artikel 28
___________
(*) EUT L 156, 16.6.2012, s. 1.”
16. I artikel 23.1 ska följande stycke läggas till:
”Den information som omfattas av de krav som fastställts i
tredjelandet ska lämnas i enlighet med artikel 19 och of­
fentliggöras i enlighet med artiklarna 20 och 21.”
17. I artikel 24 ska följande punkter införas:
”4a.
Utan att det påverkar punkt 4 ska de behöriga
myndigheterna ges alla utredningsbefogenheter som krävs
för att de ska kunna utföra sina uppgifter. Dessa befogen­
heter ska utövas enligt nationell rätt.
4b.
De behöriga myndigheterna ska utöva sin sanktions­
befogenhet i enlighet med detta direktiv och nationell rätt
på något av följande sätt:
Administrativa åtgärder och sanktioner
1.
Utan att det påverkar de behöriga myndigheternas
befogenheter enligt artikel 24 och medlemsstaternas rätt
att besluta om och utdöma straffrättsliga påföljder ska med­
lemsstaterna fastställa bestämmelser om administrativa åt­
gärder och sanktioner som ska tillämpas vid överträdelse av
de nationella bestämmelser som antagits för införlivandet
av detta direktiv och vidta alla åtgärder som krävs för att se
till att de tillämpas. Dessa administrativa åtgärder och sank­
tioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
2.
Utan att det påverkar artikel 7 ska medlemsstaterna,
när en juridisk person bryter mot sina skyldigheter, se till
att sanktioner kan tillämpas enligt de villkor som fastställs i
nationell rätt mot medlemmarna i den berörda juridiska
personens administrativa organ, ledningsorgan eller tillsyns­
organ samt mot andra personer som enligt nationell rätt är
ansvariga för överträdelsen.”
21. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 28a
— Direkt.
Överträdelser
— I samarbete med andra myndigheter.
Artikel 28b
överträdelser:
ska tillämpas vid åtminstone
följande
161
Bilaga 1
SV
6.11.2013
Europeiska unionens officiella tidning
a) Underlåtenhet av emittenten att inom den fastställda
tidsfristen offentliggöra de upplysningar som krävs en­
ligt de nationella bestämmelser som antagits för att in­
förliva artiklarna 4, 5, 6, 14 och 16.
b) Underlåtande av en fysisk eller juridisk person att inom
den fastställda tidsgränsen underrätta om förvärv eller
avyttring av ett större innehav i enlighet med de natio­
nella bestämmelser som antagits för att införliva artik­
larna 9, 10, 12, 13 och 13a.
L 294/25
— på upp till 2 000 000 EUR, eller
— upp till två gånger beloppet av de vinster som
har erhållits eller de förluster som undvikits ge­
nom överträdelsen, om dessa belopp kan faststäl­
las,
varvid det högsta beloppet ska användas.
Artikel 28b
Sanktionsbefogenheter
1.
Vid de överträdelser som avses i artikel 28a ska de
behöriga myndigheterna ha befogenhet att vidta åtminstone
följande administrativa åtgärder och sanktioner:
a) Ett offentligt utlåtande med uppgift om den ansvariga
fysiska eller juridiska personen och om överträdelsens
karaktär.
b) Ett föreläggande enligt vilket det krävs att den fysiska
eller juridiska personen upphör med sitt agerande och
inte upprepar detta.
c) Administrativa sanktionsavgifter
i) för juridiska personer
— på upp till 10 000 000 EUR eller upp till 5 % av
den totala årsomsättningen enligt den senast till­
gängliga årliga redovisning som har godkänts av
styrelsen, om den juridiska personen är ett mo­
derföretag eller ett dotterföretag till ett moderfö­
retag som är skyldigt att upprätta konsoliderad
redovisning enligt direktiv 2013/34/EU ska den
totala omsättningen i fråga vara den totala årliga
omsättningen eller motsvarande typ av intäkt en­
ligt de relevanta räkenskapsdirektiven enligt se­
nast tillgängliga konsoliderade årliga redovisning
som godkänts av styrelsen för det yttersta moder­
företaget, eller
— upp till två gånger beloppet av de vinster som
har erhållits eller de förluster som undvikits ge­
nom överträdelsen, om dessa belopp kan faststäl­
las,
I de medlemsstater som inte har euron som officiell valuta
ska eurons värde i förhållande till den nationella valutan
beräknas med beaktande av den officiella växelkursen dagen
för ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets direk­
tiv 2013/50/EU av den 22 oktober 2013 om ändring av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG om
harmonisering av insynskraven angående upplysningar om
emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en
reglerad marknad, av Europaparlamentets och rådets direk­
tiv 2003/71/EG om de prospekt som skall offentliggöras
när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till
handel och av kommissionens direktiv 2007/14/EG om till­
lämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i direktiv
2004/109/EG (*).
2.
Utan att det påverkar de behöriga myndigheternas
befogenheter enligt artikel 24 och medlemsstaternas rätt
att utdöma straffrättsliga påföljder ska medlemsstaterna se
till att deras lagar och andra författningar ger en möjlighet
att tillfälligt upphäva rösträtten till aktier vid överträdelser
av artikel 28a led b. Medlemsstaterna får begränsa ett till­
fälligt upphävande av användandet av rösträtten till de all­
varligaste överträdelserna.
3.
Medlemsstaterna får föreskriva ytterligare sanktioner
eller åtgärder och högre administrativa sanktionsavgifter
än de som föreskrivs i detta direktiv.
Artikel 28c
Utövande av sanktionsbefogenheter
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myn­
digheterna, när de fastställer vilken typ av och nivån på
administrativa sanktioner eller åtgärder, tar hänsyn till alla
relevanta omständigheter, i tillämpliga fall inbegripet
a) allvarlighetsgrad och varaktighet,
varvid det högsta beloppet ska användas,
ii) för fysiska personer
162
b) den ansvariga fysiska eller juridiska personens grad av
ansvar,
Bilaga 1
L 294/26
SV
Europeiska unionens officiella tidning
c) den ansvariga fysiska eller juridiska personens finansiella
ställning, som den indikeras genom den ansvariga juri­
diska personens totala omsättning eller den ansvariga
fysiska personens årsinkomst,
d) omfattningen av de vinster som erhållits eller de förlus­
ter som undvikits av den ansvariga fysiska eller juridiska
personen, i den mån detta kan fastställas,
e) de förluster som drabbat tredjeparter till följd av över­
trädelsen, i den mån dessa kan fastställas,
f) den ansvariga fysiska eller juridiska personens vilja att
samarbeta med den behöriga myndigheten,
g) tidigare överträdelser som den ansvariga fysiska eller
juridiska personen har gjort sig skyldig till.
2.
Behandlingen av personuppgifter som samlats in vid
eller för utövandet av tillsyns- och utredningsbefogenheter
enligt detta direktiv ska ske i enlighet med direktiv
95/46/EG och, om relevant, förordning (EG) nr 45/2001.
___________
(*) EUT L 294, 6.11.2013, s. 13.”
22. Följande rubrik ska införas före artikel 29:
6.11.2013
en obligatorisk förhandsbedömning av proportionalite­
ten i ett sådant offentliggörande,
b) offentliggörandet skulle utgöra ett allvarligt hot mot det
finansiella systemets stabilitet eller en pågående utred­
ning,
c) offentliggörandet, i den mån detta kan fastställas, skulle
orsaka de berörda instituten eller fysiska personerna
oproportionellt stor och allvarlig skada.
2.
Om det beslut som offentliggörs enligt punkt 1 över­
klagas, är den behöriga myndigheten skyldig att inkludera
information om detta i offentliggörandet vid tidpunkten för
offentliggörandet eller att ändra offentliggörandet, om över­
klagandet inges efter det ursprungliga offentliggörandet.”
24. Artikel 31.2 ska ersättas med följande:
”2.
När medlemsstaterna antar åtgärder enligt artiklarna
3.1, 8.2, 8.3 eller 30, ska de genast underrätta kommis­
sionen och de övriga medlemsstaterna om dessa åtgärder.”
Artikel 2
Ändringar av direktiv 2003/71/EG
”KAPITEL VIB
OFFENTLIGGÖRANDE AV BESLUT”
I direktiv 2003/71/EG ska artikel 2.1 m iii ersättas med följan­
de:
23. Artikel 29 ska ersättas med följande:
”Artikel 29
Offentliggörande av beslut
1.
Medlemsstaterna ska föreskriva att behöriga myndig­
heter utan onödigt dröjsmål ska offentliggöra alla beslut
om sanktioner och åtgärder som beslutats vid överträdelse
av detta direktiv, inklusive information om överträdelsens
typ och karaktär och uppgifter om den ansvariga fysiska
eller juridiska personen.
De behöriga myndigheterna får dock, på ett sätt som är
förenligt med nationell rätt, senarelägga offentliggörandet
av ett beslut eller offentliggöra beslutet på anonym grund,
i fall då
a) vid sanktioner mot fysiska personer, ett offentliggörande
av personuppgifter bedöms vara oproportionellt genom
”iii) när det gäller samtliga emittenter som har sitt säte i ett
tredjeland som emitterar värdepapper som inte nämns i
led ii: den medlemsstat som väljs av emittenten, erbju­
daren eller den person som ansöker om upptagande till
handel, alltefter omständigheterna, bland de medlemssta­
ter där värdepapperen avses erbjudas allmänheten för
första gången efter det att Europaparlamentets och rådets
direktiv 2013/50/EU av den 22 oktober 2013 om änd­
ring av Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angå­
ende upplysningar om emittenter vars värdepapper är
upptagna till handel på en reglerad marknad, av Europa­
parlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG om de pro­
spekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds
till allmänheten eller tas upp till handel och av kommis­
sionens direktiv 2007/14/EG om tillämpningsföreskrifter
för vissa bestämmelser i direktiv 2004/109/EG (*). trätt i
kraft eller där den första ansökan om upptagande till
handel på en reglerad marknad görs, med förbehåll för
senare val som görs av emittenter som har sitt säte i ett
tredjeland i fall då
163
Bilaga 1
6.11.2013
SV
Europeiska unionens officiella tidning
— hemmedlemsstaten inte har fastställts i enlighet med
deras val, eller
— i enlighet med artikel 2.1 i iii i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december
2004 om harmonisering av insynskraven angående
upplysningar om emittenter vars värdepapper är upp­
tagna till handel på en reglerad marknad (**).
___________
(*) EUT L 294, 6.11.2013, s. 13.
(**) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.”
Artikel 3
Ändringar av direktiv 2007/14/EG
Direktiv 2007/14/EG ska ändras på följande sätt:
2.
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten
till de bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det
område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 5
Översyn
Senast den 27 november 2015 ska kommissionen rapportera
till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta
direktiv, inbegripet om dess återverkningar på små och medels­
tora emittenter och om tillämpningen av sanktioner, särskilt
huruvida de är effektiva, proportionella och avskräckande, och
ska se över hur metoden för beräkning av antalet rösträtter
fungerar och bedöma hur effektiv den är i fråga om de finan­
siella instrument som avses i artikel 13.1a första stycket i di­
rektiv 2004/109/EG.
Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.
Artikel 6
1. Artikel 2 ska utgå.
Ikraftträdande
2. I artikel 11 ska punkterna 1 och 2 utgå.
3. Artikel 16 ska utgå.
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 7
Artikel 4
Införlivande
1.
Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar
och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta
direktiv inom en period av 24 månader från detta direktivs
ikraftträdande. De ska genast underrätta kommissionen om det­
ta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla
en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis­
ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis­
ningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
164
L 294/27
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourgu den 22 oktober 2013.
På Europaparlaments vägnar
På rådets vägnar
M. SCHULZ
V. LEŠKEVIČIUS
Ordförande
Ordförande
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 1
Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2004/109/EG
►B
av den 15 december 2004
om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är
upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG
(EUT L 390, 31.12.2004, s. 38)
Ändrad genom:
Officiella tidningen
►M1
►M2
►M3
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/22/EG av den 11 mars 2008
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU av den 24 november
2010
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november
2010
nr
sida
datum
L 76
L 327
50
1
19.3.2008
11.12.2010
L 331
120
15.12.2010
165
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 2
▼B
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2004/109/EG
av den 15 december 2004
om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om
emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en
reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR AN­
TAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenska­
pen, särskilt artiklarna 44 och 95,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ytt­
rande (1),
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (2),
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och
av följande skäl:
(1)
Effektiva, öppna och integrerade värdepappersmarknader bidrar
till utvecklingen av en verklig inre marknad i gemenskapen och
befrämjar tillväxt och skapande av arbetstillfällen genom att för­
delningen av investeringskapital förbättras samtidigt som kost­
naderna reduceras. Möjligheten att i god tid kunna få korrekt
och fullständig information om emittenter skapar ett bestående
förtroende bland investerarna och gör det möjligt att göra väl­
grundade bedömningar av företagens resultat och tillgångar. Detta
förbättrar såväl skyddet för investerarna som marknadens effek­
tivitet.
(2)
Därför bör emittenterna sörja för tillräcklig öppenhet gentemot
investerarna genom ett regelbundet informationsflöde. Av samma
skäl bör även aktieägare, eller fysiska och juridiska personer som
har rösträtt eller som innehar finansiella instrument som ger rätt
att förvärva befintliga aktier med rösträtt, informera emittenter om
förvärv eller andra förändringar som rör större andelar i företag,
så att emittenterna kan hålla allmänheten underrättad.
(1) EUT C 80, 30.3.2004, s. 128.
(2) EUT C 242, 9.10.2003, s. 6.
(3) Europaparlamentets yttrande av den 30 mars 2004 (ännu ej offentliggjort i
EUT) och rådets beslut av den 2 december 2004.
166
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 3
▼B
(3)
I kommissionens meddelande av den 11 maj 1999”Att genomföra
handlingsramen för finansmarknaderna: en handlingsplan” anges
en rad åtgärder som är nödvändiga om den inre marknaden för
finansiella tjänster skall kunna förverkligas. Vid sitt möte i Lis­
sabon i mars 2000 uppmanade vidare Europeiska rådet till full­
ständigt genomförande av handlingsplanen senast 2005. I hand­
lingsplanen understryks att ett direktiv om skärpta krav på offent­
liggörande av uppgifter bör utarbetas, vilket också bekräftades av
Europeiska rådet i Barcelona i mars 2002.
(4)
Detta direktiv bör vara förenligt med de uppgifter och skyldig­
heter som Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och med­
lemsstaternas centralbanker tilldelats enligt fördraget och stadgan
för Europeiska centralbankssystemet och för Europeiska central­
banken. I detta sammanhang bör särskild uppmärksamhet ägnas
åt de medlemsstaters centralbanker vars aktier i dag är upptagna
till handel på en reglerad marknad, i syfte att garantera att målen i
gemenskapens primärrätt efterlevs.
(5)
Förbättrad harmonisering av nationella bestämmelser om krav på
regelbundet återkommande och löpande information från emitten­
ter borde kunna ge ett gott skydd för investerare inom hela ge­
menskapen. Detta direktiv påverkar emellertid inte gällande ge­
menskapslagstiftning när det gäller emittering av andelar i företag
för kollektiva investeringar som inte är av sluten typ, eller andelar
i sådana företag som förvärvas eller avyttras.
(6)
Tillsynen över emittenter av aktier eller av skuldebrev vars no­
minella värde per enhet understiger 1 000 euro, torde för detta
direktivs syften lämpligen utföras av den medlemsstat i vilken
respektive emittent har sitt säte. I detta avseende är det också
viktigt att bestämmelserna i detta direktiv är konsekventa i för­
hållande till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG
av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras
när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel
(1). Enligt samma principer bör det finnas viss flexibilitet så att
emittenter i tredjeland och gemenskapsföretag som endast emit­
terar andra värdepapper än de ovannämnda kan välja hemmed­
lemsstat.
(7)
Ett gott skydd för investerare i hela gemenskapen skulle med­
verka till att undanröja hinder för att värdepapper tas upp till
handel på reglerade marknader som är belägna eller som bedriver
verksamhet i en annan medlemsstat. En annan medlemsstat än
företagets hemmedlemsstat bör inte längre ha rätt att begränsa
möjligheten att ta upp värdepapper till handel på sina reglerade
marknader genom att tillämpa strängare krav på regelbundet åter­
kommande och löpande information om de emittenter vars vär­
depapper är upptagna till handel på reglerade marknader.
(1) EUT L 345, 31.12.2003, s. 64.
167
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 4
▼B
(8)
Undanröjande av hinder på grundval av principen om hemmed­
lemsstat enligt detta direktiv bör inte påverka områden som inte
omfattas av detta direktiv, t.ex. aktieägares rätt att ingripa i en
emittents förvaltning. Det bör inte heller påverka hemmedlems­
statens rätt att begära att emittenten dessutom offentliggör delar
av eller all obligatorisk information i pressen.
(9)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av
den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisnings­
standarder (1) har redan inneburit ett första steg mot samordning
av redovisningsstandarderna i gemenskapen för de emittenter vars
värdepapper är upptagna till handel på reglerade marknader och
som är skyldiga att upprätta koncernredovisning. Således har det
redan inrättats ett särskilt system för emittenter, dvs. regler som
går utöver de generella bestämmelser för alla företag som fast­
ställs i bolagsrättsdirektiven. Detta direktiv bygger vidare på det
systemet i fråga om årlig redovisning och delårsrapportering,
inklusive principen att ge en rättvisande bild av en emittents
tillgångar, skulder, ekonomiska ställning och vinst eller förlust.
Ett sammandrag av bokslutet inkluderat i halvårsrapporten utgör
också tillräcklig grund för att ge en rättvisande bild av de första
sex månaderna av en emittents räkenskapsår.
(10)
Den årliga redovisningen bör tillhandahålla information om verk­
samheten varje år från och med det att en emittents värdepapper
tagits upp till handel på en reglerad marknad. Investerare på en
värdepappersmarknad är bara betjänta av förbättrad jämförbarhet
mellan årliga redovisningar om de kan lita på att informationen
offentliggörs inom en viss tid efter räkenskapsårets slut. När det
gäller skuldebrev som togs upp till handel på en reglerad mark­
nad före den 1 januari 2005 och som har utfärdats av emittenter
som har sitt säte i ett tredjeland, kan hemmedlemsstaten under
vissa förutsättningar medge att emittenter inte upprättar årliga
redovisningar i enlighet med de normer som krävs enligt detta
direktiv.
(11)
Genom detta direktiv införs mer omfattande halvårsrapporter för
emittenter av aktier som är upptagna till handel på en reglerad
marknad. Därigenom bör investerare kunna göra en välgrundad
bedömning av emittentens situation.
(12)
En hemmedlemsstat får föreskriva undantag från halvårsrappor­
tering för emittenter av skuldebrev när det gäller
— kreditinstitut som i mindre omfattning emitterar skuldebrev,
eller
(1) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.
168
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 5
▼B
— emittenter som redan är verksamma när detta direktiv träder i
kraft och som enbart emitterar skuldebrev som är villkorslöst
och oåterkalleligen garanterade av hemmedlemsstaten eller av
någon av dess regionala eller lokala myndigheter, eller
— under en övergångsperiod på tio år, skuldebrev som togs upp
till handel på en reglerad marknad före den 1 januari 2005
och som enbart är riktade till professionella investerare. Om
ett sådant undantag medges av hemmedlemsstaten får det inte
utsträckas till att gälla alla skuldebrev som tas upp till handel
på en reglerad marknad därefter.
(13)
Europaparlamentet och rådet välkomnar kommissionens åtagande
att skyndsamt överväga att förbättra öppenheten i fråga om ersätt­
ningspolitik, den totala utbetalda ersättningen (inbegripet osäkra
eller försenade ersättningar) och de naturaförmåner som varje
enskild medlem i administrations-, lednings- eller kontrollorganen
åtnjuter, enligt handlingsplanen för ”Modernare bolagsrätt och
effektivare företagsstyrning i Europeiska unionen” av
den 21 maj 2003, samt kommissionens avsikt att inom en snar
framtid lägga fram en rekommendation i detta hänseende.
(14)
Hemmedlemsstaten bör uppmuntra emittenter vars aktier är upp­
tagna till handel på en reglerad marknad och som har sin huvud­
sakliga verksamhet inom utvinningsindustrin, att i den årliga re­
dovisningen offentliggöra betalningar som gjorts till regeringar.
Hemmedlemsstaten bör även uppmuntra till ökad öppenhet när
det gäller sådana betalningar i enlighet med vad som beslutas i
olika finansiella forum på internationell nivå.
(15)
Genom detta direktiv kommer halvårsrapportering att bli obligato­
riskt även för emittenter som enbart emitterar skuldebrev på re­
glerade marknader. Undantag bör endast medges för den inter­
institutionella marknaden på grundval av ett nominellt belopp per
enhet på minst 50 000 euro enligt direktiv 2003/71/EG. Om skul­
debreven emitteras i en annan valuta bör undantag endast vara
möjliga om det nominella värdet per enhet i denna valuta på
emissionsdagen motsvarar minst 50 000 euro.
(16)
För att tillförlitlig information om aktieemittenternas resultat och
verksamhet under räkenskapsåret skall kunna bli tillgänglig i god
tid krävs också tätare interimistisk information. Det bör därför
införas ett krav på att offentliggöra en delårsredogörelse under
den första halvan och en andra delårsredogörelse under den andra
halvan av ett räkenskapsår. Emittenter av aktier som redan of­
fentliggör kvartalsrapporter för räkenskapsårets första och tredje
kvartal bör inte vara skyldiga att offentliggöra delårsredogörelser.
(17)
Lämpliga ansvarsregler bör gälla för emittenterna och deras ad­
ministrations, lednings- eller kontrollorgan, eller för ansvariga
personer inom det emitterande företaget, i enlighet med varje
medlemsstats nationella lagar och andra författningar. Medlems­
staterna bör själva få fastställa ansvarets omfattning.
169
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 6
▼B
170
(18)
Allmänheten bör få information om större förändringar i aktie­
innehavet i de företag vars värdepapper är upptagna till handel på
en reglerad marknad som är belägen eller som bedriver verksam­
het i gemenskapen. På grundval av information om sådana affärer
bereds investerarna möjlighet att förvärva eller avyttra aktier med
full vetskap om förändringar i röstfördelningen; vidare skulle
detta leda till att kontrollen av emittenter av aktier förbättras
och generellt sett till större öppenhet och insyn vad gäller större
kapitalrörelser. Information om aktier eller finansiella instrument
enligt artikel 13 som ställts som säkerhet bör lämnas under vissa
omständigheter.
(19)
Artiklarna 9 och 10c bör inte gälla aktier som ställs till för­
fogande för eller tillhandahålls av de nationella centralbanker
som ingår i Europeiska centralbankssystemet (ECBS) när de full­
gör uppgiften som monetära myndigheter, såvida inte de rösträtter
som är förenade med sådana aktier utnyttjas; hänvisningen till ”på
kort sikt” i artikel 11 bör anses som en hänvisning till kreditt­
ransaktioner som genomförts i enlighet med fördraget och Euro­
peiska centralbankens (ECB) rättsakter, särskilt ECB:s riktlinje
om penningpolitiska instrument och förfaranden samt TARGET,
och kredittransaktioner som syftar till att fullgöra motsvarande
uppgifter i enlighet med nationella bestämmelser.
(20)
För att undvika onödiga bördor för vissa marknadsaktörer och för
att klargöra vem som i praktiken utövar inflytande över en emit­
tent, behövs det inga krav på underrättelse om större innehav av
aktier eller andra finansiella instrument enligt artikel 13 som ger
rätt att förvärva aktier med avseende på marknadsgaranter eller
depåhållare, eller om innehav av aktier eller finansiella instrument
som förvärvas med clearing och avveckling av transaktioner som
enda syfte, inom ramen för de begränsningar och garantier som
skall tillämpas i hela gemenskapen. Hemmedlemsstaten bör ha
möjlighet att föreskriva begränsade undantag när det gäller inne­
hav av aktier i handelslager hos kreditinstitut och värdepappers­
företag.
(21)
För att klargöra vem som i praktiken innehar ett större antal aktier
eller andra finansiella instrument från samma emittent i hela ge­
menskapen bör moderföretag inte vara skyldiga att lägga ihop
sina egna innehav med de innehav som förvaltas av företag för
kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)
eller värdepappersföretag, under förutsättning att sådana företag
utövar sin rösträtt oberoende av moderföretaget och uppfyller
vissa andra villkor.
(22)
Den löpande informationen till innehavare av värdepapper som är
upptagna till handel på en reglerad marknad bör även fortsätt­
ningsvis baseras på principen om likabehandling. Sådan likabe­
handling omfattar endast aktieägare i samma position och påver­
kar således inte frågan om respektive akties röststyrka. I linje
med samma resonemang bör innehavare av skuldebrev med lika
risk och lika avkastning (pari passu) även fortsättningsvis behand­
las lika, även när det gäller statliga skuldebrev. Informationen till
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 7
▼B
innehavare av aktier och/eller skuldebrev vid bolagsstämmor och
motsvarande bör underlättas. I synnerhet bör sådana innehavare
av aktier och/eller skuldebrev som är bosatta utomlands ges ökad
möjlighet att delta, genom att det blir möjligt för dem att utse
fullmaktsinnehavare med rätt att agera på deras vägnar. Av
samma skäl bör det avgöras vid en bolagsstämma eller motsva­
rande möte för innehavare av aktier och/eller skuldebrev huruvida
modern informations- och kommunikationsteknik bör införas för
dessa ändamål. I sådant fall bör emittenterna införa rutiner för att
effektivt kunna informera innehavarna av deras aktier och/eller
skuldebrev, i den mån det är möjligt för dem att identifiera dessa.
(23)
För att hinder skall kunna undanröjas och för att kunna garantera
verkningsfull tillämpning av gemenskapens nya informationskrav
krävs det också att den behöriga myndigheten i hemmedlems­
staten svarar för att adekvata kontroller utförs. Detta direktiv
bör åtminstone innehålla minimikrav på att finansiell information
skall göras tillgänglig i god tid. Det bör därför finnas åtminstone
ett dokumentations- och lagringssystem i varje medlemsstat.
(24)
Krav på att emittenten skall översätta regelbundet återkommande
och löpande information till språken i alla de medlemsstater där
dess värdepapper är upptagna till handel är inte ett steg mot
ytterligare integration av värdepappersmarknaderna, utan uppfat­
tas i stället som ett negativt incitament för gränsöverskridande
upptagande till handel på reglerade marknader. Emittenterna bör
därför i vissa fall ha rätt att sammanställa informationen på ett
språk som allmänt används i internationella finanskretsar. Efter­
som det kräver extra ansträngning att dra till sig investerare från
övriga medlemsstater och från tredjeländer, bör medlemsstaterna
inte heller längre hindra aktieägare, personer som utövar rösträtt
eller innehavare av finansiella instrument från att uppfylla sin
skyldighet att underrätta emittenterna på ett språk som allmänt
används i internationella finanskretsar.
(25)
Investerarnas tillgång till information om emittenter bör organi­
seras bättre på gemenskapsnivå så att integreringen av de euro­
peiska kapitalmarknaderna aktivt kan främjas. De investerare som
inte är bosatta i emittentens hemmedlemsstat bör behandlas lik­
värdigt med investerare som är bosatta i emittentens hemmed­
lemsstat när de söker sådan information. Detta kan uppnås om
hemmedlemsstaten säkerställer efterlevnaden av minimikraven för
offentliggörande av information i hela gemenskapen på ett snabbt
sätt och på en icke-diskriminerande grund, beroende på vilken typ
av obligatorisk information det rör sig om. Dessutom bör den
information som offentliggörs finnas tillgänglig i hemmedlems­
staten i centraliserad form som gör det möjligt att upprätta ett
europeiskt nätverk, tillgängligt till överkomlig kostnad för privata
investerare, utan att detta medför onödig dubblering av registre­
ringskraven för emittenterna. Emittenter bör dra nytta av fri kon­
kurrens när de väljer medier eller operatörer för att offentliggöra
information enligt detta direktiv.
171
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 8
▼B
(26)
För att ytterligare underlätta investerarnas tillgång till information
om företag i olika medlemsstater bör de nationella tillsynsmyn­
digheterna också utforma riktlinjer för elektroniska informations­
nät, i nära samarbete med andra berörda parter, i första hand
emittenter, investerare, marknadsaktörer, operatörer som driver
reglerade marknader och andra aktörer som tillhandahåller finan­
siell information.
(27)
För bästa möjliga investerarskydd och för att kunna garantera väl
fungerande reglerade marknader, bör det föreskrivas att även
emittenter som inte har sitt säte i en medlemsstat och som inte
omfattas av artikel 48 i fördraget skall omfattas av de krav på
offentliggörande av information som gäller för emittenter vars
värdepapper är upptagna till handel på reglerade marknader.
Det bör även garanteras att all information om en emittent med
eller utan säte inom gemenskapen som måste offentliggöras i
tredjeland men inte i medlemsstaterna också görs tillgänglig för
allmänheten i gemenskapen.
(28)
Varje medlemsstat bör utse en central behörig myndighet som
skall ha det slutliga ansvaret för att övervaka att de bestämmelser
som antas till följd av detta direktiv följs, samt ansvara för det
internationella samarbetet. Myndigheten bör vara administrativ
och oavhängig från alla ekonomiska aktörer, så att risken för
intressekonflikter undviks. Medlemsstaterna får dock utse en an­
nan behörig myndighet för att kontrollera om den information
som avses i detta direktiv har utformats i enlighet med relevanta
ramverk för rapportering och vidta lämpliga åtgärder när en över­
trädelse upptäcks; denna behöver inte vara en administrativ
myndighet.
(29)
För att den gränsöverskridande verksamheten skall kunna expan­
dera krävs ett förbättrat samarbete mellan de behöriga nationella
myndigheterna, vilket bör innefatta utförliga bestämmelser för
informationsutbyte samt för förebyggande åtgärder. Organise­
ringen av reglerings- och tillsynsfunktioner i varje medlemsstat
bör inte hindra ett effektivt samarbete mellan de behöriga natio­
nella myndigheterna.
(30)
Vid rådets möte den 17 juli 2000 inrättades en visemannakommitté
för regleringen av de europeiska värdepappersmarknaderna. Denna
kommitté föreslog i sin slutrapport att en ny lagstiftningsprocess
bestående av fyra nivåer borde införas; de fyra nivåerna skulle vara
allmänna principer, genomförandeåtgärder av teknisk karaktär,
samarbete mellan tillsynsmyndigheterna samt ett mer kraftfullt ge­
nomförande av gemenskapslagstiftningen. Detta direktiv bör be­
gränsas till de övergripande principerna, medan de tekniska detal­
jerna bör anges i genomförandeåtgärder som skall antas av kom­
missionen med bistånd av Europeiska värdepapperskommittén, in­
rättad genom kommissionens beslut 2001/528/EG (1).
(1) EGT L 191, 13.7.2001, s. 45. Beslutet ändrat genom beslut 2004/8/EG (EUT
L 3, 7.1.2004, s. 33).
172
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 9
▼B
(31)
I den resolution som antogs av Europeiska rådet i Stockholm i
mars 2001 godkändes innehållet i visemannakommitténs rapport
och den föreslagna lagstiftningsprocessen i fyra nivåer såsom ett
redskap för en mer effektiv och öppen värdepapperslagstiftning
på gemenskapsnivå.
(32)
I den resolutionen anges det vidare att metoden med genomföran­
deåtgärder borde användas oftare, så att de tekniska bestämmel­
serna kan hållas aktuella med tanke på marknadens och tillsyns­
systemens utveckling, och att tidsfrister bör fastställas för genom­
förandeåtgärdernas alla etapper.
(33)
Europaparlamentet godkände också visemannakommitténs slut­
rapport genom en resolution av den 5 februari 2002 om genom­
förandet av lagstiftningen om finansiella tjänster, på grundval av
en högtidlig förklaring av kommissionens ordförande inför Euro­
paparlamentet samt en skrivelse av den 2 oktober 2001 från
kommissionens ledamot med ansvar för den inre marknaden till
ordföranden för parlamentets utskott för ekonomiska och mone­
tära frågor avseende garantier för Europaparlamentets roll i pro­
cessen.
(34)
Från det att ett utkast till genomförandeåtgärder översänds till
Europaparlamentet bör parlamentet få tre månader på sig för att
granska de föreslagna bestämmelserna och avge sitt yttrande.
Denna period bör dock kunna förkortas i brådskande och veder­
börligen motiverade fall. Om Europaparlamentet antagit en reso­
lution inom den angivna tidsramen bör kommissionen åter se
över de föreslagna bestämmelserna.
(35)
För att kunna ta hänsyn till den framtida utvecklingen på vär­
depappersmarknaderna kan det bli nödvändigt att anta genom­
förandeåtgärder av teknisk art. Kommissionen bör därför ges be­
fogenhet att anta genomförandeåtgärder, förutsatt att dessa inte
påverkar grundvalarna för detta direktiv och att kommissionen
agerar enligt direktivets principer och efter samråd med
Europeiska värdepapperskommittén.
(36)
Vid utövandet av sina genomförandebefogenheter enligt detta
direktiv bör kommissionen respektera följande principer:
— behovet av att bland investerare skapa förtroende för finansi­
ella marknader genom att främja höga normer för insyn av­
seende finansiella marknader,
— behovet av att kunna erbjuda investerarna ett brett utbud av
konkurrerande investeringar samt informations- och skydds­
nivåer som är skräddarsydda efter deras omständigheter,
— behovet av att se till att oberoende tillsynsmyndigheter till­
lämpar bestämmelserna konsekvent, särskilt när det gäller
kampen mot ekonomisk brottslighet,
173
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 10
▼B
— behovet av en hög grad av insyn och samråd med alla mark­
nadsaktörer, liksom med Europaparlamentet och rådet,
— behovet av att uppmuntra innovation på finansmarknaderna
om de skall kunna bli dynamiska och effektiva,
— behovet av att kunna garantera marknadsintegritet genom
noggrann och reaktiv övervakning av finansiella innovationer,
— betydelsen av att kunna minska kostnaderna för och öka till­
gången till kapital,
— den långsiktiga balansen mellan kostnader och nytta för mark­
nadsaktörerna (inklusive små och medelstora företag och pri­
vata investerare) i alla genomförandeåtgärder,
— behovet av att kunna främja gemenskapens finansmarknaders
internationella konkurrenskraft, utan att detta påverkar en väl­
behövlig utvidgning av det internationella samarbetet,
— behovet av att uppnå lika villkor för alla marknadsaktörer
genom att införa bestämmelser på gemenskapsnivå varje
gång det är påkallat,
— behovet av att respektera skillnader mellan nationella mark­
nader när dessa skillnader inte inkräktar på den inre mark­
nadens sammanhållning,
— behovet av att säkerställa samordningen med annan gemen­
skapslagstiftning inom detta område, eftersom skillnader i
information och brist på insyn kan äventyra marknadernas
funktion och framför allt skada konsumenter och privata in­
vesterare.
(37)
För att kunna garantera att detta direktivs krav eller genomföran­
deåtgärder uppfylls bör alla överträdelser av dessa krav eller
åtgärder spåras utan dröjsmål och om nödvändigt åtgärdas genom
sanktioner. De åtgärder och sanktioner som införs skall vara till­
räckligt avskräckande, stå i proportion till överträdelsen och till­
lämpas konsekvent. Medlemsstaterna bör se till att de beslut som
fattas av behöriga nationella myndigheter kan överklagas i
domstol.
(38)
Detta direktiv syftar till att skärpa gällande insynskrav när det
gäller emittenters och investerares förvärv eller avyttring av större
värdepappersinnehav i emittenter vars aktier är upptagna till han­
del på en reglerad marknad. Detta direktiv ersätter också en del
av bestämmelserna i Europaparlamentets och
rådets
direktiv 2001/34/EG av den 28 maj 2001 om upptagande av
värdepapper till officiell notering och om uppgifter som skall
offentliggöras beträffande sådana värdepapper (1). För att insyns­
kraven skall kunna samlas i en enda rättsakt är det nödvändigt att
det direktivet ändras i enlighet med detta. En sådan ändring bör
emellertid inte påverka medlemsstaternas möjlighet att införa yt­
terligare krav enligt artiklarna 42-63 i direktiv 2001/34/EG som
fortsätter att gälla.
(1) EGT L 184, 6.7.2001, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2003/71/EG.
174
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 11
▼B
(39)
Detta direktiv är förenligt med Europaparlamentets och rådets
direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda
personer med avseende på behandling av personuppgifter och om
det fria flödet av sådana uppgifter. (1)
(40)
Detta direktiv är upprättat med full hänsyn till grundläggande
rättigheter och i enlighet med de principer som särskilt erkänns
i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
(41)
Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att säkerställa inve­
sterarnas förtroende genom att kräva samma öppenhet i hela ge­
menskapen och på så sätt bidra till fullbordandet av den inre
marknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlems­
staterna på grundval av befintlig gemenskapslagstiftning och de
därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen
vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i
fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma ar­
tikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att
uppnå dessa mål.
(42)
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv
bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den
28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövan­
det av kommissionens genomförandebefogenheter (2).
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Syfte och räckvidd
1.
I detta direktiv fastställs krav på offentliggörande av regelbundet
återkommande och löpande information om emittenter som har givit ut
värdepapper vilka redan är upptagna till handel på en reglerad marknad
som är belägen eller som bedriver verksamhet i någon medlemsstat.
2.
Detta direktiv skall inte tillämpas på andelar som emitterats av
företag för kollektiva investeringar som inte är av sluten typ eller an­
delar som förvärvas eller avyttras i sådana företag.
3.
Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa de bestämmelser som
anges i artikel 16.3 och artikel 18.2-18.4 på värdepapper som är upp­
tagna till handel på en reglerad marknad när de har emitterats av med­
lemsstaterna eller av deras regionala eller lokala myndigheter.
(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom förordning (EG)
nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).
(2) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
175
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 12
▼B
4.
Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa artikel 17 på sina
nationella centralbanker när de har emitterat aktier som är upptagna
till handel på en reglerad marknad om upptagandet ägde rum före den
20 januari 2005.
Artikel 2
Definitioner
1.
I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser
som här anges:
a) värdepapper: överlåtbara värdepapper enligt definitionen i artikel 4.1
nr 18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den
21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (1), med
undantag av penningmarknadsinstrument enligt definitionen i
artikel 4.1 nr 19 i det direktivet med en löptid som understiger
tolv månader, på vilka nationell lagstiftning får tillämpas.
b) skuldebrev: obligationer eller andra former av överlåtbara skuldför­
bindelser, med undantag av sådana värdepapper som motsvarar ak­
tier i bolag eller som, om de konverteras eller om de rättigheter som
de ger utövas, ger rätt att förvärva aktier eller värdepapper som
motsvarar aktier.
c) reglerad marknad: en marknad som faller inom definitionen i
artikel 4.1 nr 14 i direktiv 2004/39/EG.
d) emittent: en privaträttslig eller offentligrättslig juridisk person, in­
klusive en stat, vars värdepapper är upptagna till handel på en
reglerad marknad, där emittenten i det fall det förekommer depåbe­
vis som motsvarar värdepapper skall anses vara den som emitterat
de värdepapper som depåbeviset motsvarar.
e) aktieägare: en fysisk eller juridisk person som lyder under privaträtt
eller offentlig rätt och som direkt eller indirekt innehar
i) aktier från emittenten i eget namn och för egen räkning,
ii) aktier från emittenten i eget namn men för en annan fysisk eller
juridisk persons räkning,
iii) depåbevis, i vilket fall dess innehavare skall anses vara inneha­
varen av de underliggande aktier som depåbeviset motsvarar,
f) kontrollerat företag: ett företag där
i) en fysisk eller juridisk person förfogar över en majoritet av
rösterna, eller
ii) en fysisk eller juridisk person har rätt att utse eller avsätta en
majoritet av ledamöterna i administrations-, lednings- eller kont­
rollorganet och samtidigt är aktieägare eller ledamot i företaget,
eller
(1) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.
176
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 13
▼B
iii) en fysisk eller juridisk person är aktieägare eller ledamot och
ensam kontrollerar en majoritet av aktieägarnas eller ledamöter­
nas röster enligt överenskommelse med andra aktieägare eller
ledamöter i företaget, eller
iv) en fysisk eller juridisk person har befogenhet att utöva eller
faktiskt utövar ett bestämmande inflytande eller kontroll.
g) företag för kollektiva investeringar som inte är av sluten typ: vär­
depappersfonder och investeringsbolag,
i) som har till syfte att göra kollektiva investeringar med kapital
från allmänheten och som tillämpar principen om riskspridning,
och
ii) vars andelar på innehavarens begäran återköps eller inlöses di­
rekt eller indirekt med medel ur företagets tillgångar.
h) andelar i ett företag för kollektiva investeringar: värdepapper som
emitterats av ett företag för kollektiva investeringar och som utgör
bevis för andelsrätt i ett sådant företags tillgångar.
i) hemmedlemsstat:
▼M2
i) för en emittent av skuldebrev vars nominella värde per enhet
understiger 1 000 EUR eller en emittent av aktier
— om emittenten har sitt säte i unionen: den medlemsstat där
den har sitt säte,
— om emittenten har sitt säte i ett tredjeland: den medlemsstat
som avses i artikel 2.1 m iii i direktiv 2003/71/EG.
Definitionen av ”hemmedlemsstat” ska tillämpas för skuldebrev
i andra valutor än euro, förutsatt att värdet av det nominella
värdet per enhet på emissionsdagen understiger 1 000 EUR,
såvida det inte är nästan lika med 1 000 EUR;
▼B
ii) om emittenten inte omfattas av punkt i ovan: den medlemsstat
som emittenten valt av alla medlemsstater där emittenten har sitt
säte och de medlemsstater som har tagit upp dess värdepapper
till handel på en reglerad marknad på sina territorier. Emittenten
får endast välja en medlemsstat som hemmedlemsstat. Detta val
skall gälla för åtminstone tre år, såvida inte emittentens vär­
depapper inte längre är upptagna till handel på någon reglerad
marknad i gemenskapen.
j) värdmedlemsstat: en medlemsstat annan än hemmedlemsstaten där
värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad.
177
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 14
▼B
k) obligatorisk information: all information som emittenten eller varje
annan person som ansökt om att få ett värdepapper upptaget till
handel på en reglerad marknad utan emittentens samtycke är skyldig
att offentliggöra enligt detta direktiv, enligt artikel 6
i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den
28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan
(marknadsmissbruk) (1) eller enligt en medlemsstats lagar eller andra
författningar som antagits enligt artikel 3.1 i det här direktivet.
l) elektroniska hjälpmedel: alla former av elektronisk utrustning för
behandling (inklusive digital komprimering), lagring och överföring
av data via ledningar, optisk teknik eller radiovågor eller med annan
elektromagnetisk teknik.
m) förvaltningsbolag: ett bolag enligt definitionen i artikel 1a.2 i rådets
direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av
lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva inve­
steringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (2).
n) marknadsgarant: en person som på finansmarknaderna åtagit sig att
fortlöpande handla för egen räkning genom att köpa och sälja fi­
nansiella instrument med utnyttjande av eget kapital och till priser
som fastställs av denne.
o) kreditinstitut: ett företag enligt definitionen i artikel 1.1 a i Europa­
parlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000
om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (3).
p) värdepapper som emitteras fortlöpande eller vid upprepade tillfällen:
skuldebrev från samma emittent i omgångar eller minst två separata
emissioner av värdepapper av liknande slag eller kategori.
2.
När det gäller definitionen av ”kontrollerat företag” i punkt 1 f ii
skall innehavarens rättigheter i fråga om rösträtt och rätt att tillsätta och
avsätta administrations-, lednings- eller kontrollorgan inkludera varje
annat av aktieägaren kontrollerat företags rättigheter och de rättigheter
som innehas av varje fysisk eller juridisk person som, även om det sker
i eget namn, agerar på aktieägarens vägnar eller på ett annat företags
vägnar om det senare också kontrolleras av aktieägaren.
▼M3
3.
I syfte att anpassa reglerna till den tekniska utvecklingen på fi­
nansmarknaderna, specificera kraven och säkerställa en konsekvent till­
lämpning av punkt 1 ska kommissionen, i enlighet med artikel 27.2a,
27.2b och 27.2c, och med förbehåll för de villkor som anges i
artiklarna 27a och 27b, anta åtgärder avseende definitionerna i punkt 1.
(1) EUT L 96, 12.4.2003, s. 16.
(2) EGT L 375, 31.12.1985, s. 3. Direktivet senast ändrat genom
direktiv 2004/39/EG.
(3) EGT L 126, 26.5.2000, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens
direktiv 2004/69/EG (EUT L 125, 28.4.2004, s. 44).
178
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 15
▼M1
Kommissionen ska särskilt
a) för tillämpning av punkt 1 i ii fastställa enligt vilket förfarande en
emittent ska utöva möjligheten till val av hemmedlemsstat,
b) där så är lämpligt med avseende på val av hemmedlemsstat enligt
punkt 1 i ii anpassa den föreskrivna perioden på tre år beroende på
emittentens resultat och mot bakgrund av eventuella nya krav i ge­
menskapslagstiftningen på upptagande till handel på reglerade mark­
nader,
c) för tillämpningen av punkt 1.1 upprätta en vägledande förteckning
över utrustning som inte ska anses vara elektroniska hjälpmedel och
därvid ta hänsyn till bilaga V till Europaparlamentets och rådets
direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande
beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande fö­
reskrifter för informationssamhällets tjänster (1) i enlighet med det
förfarande som avses i artikel 27.2.
▼M3
De åtgärder som avses i leden a och b i andra stycket ska fastställas
genom delegerade akter i enlighet med artikel 27.2a, 27.2b och 27.2c,
och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 27a och 27b.
▼B
Artikel 3
Integration av värdepappersmarknader
1.
Hemmedlemsstaten får ålägga en emittent strängare krav på infor­
mation än vad som föreskrivs i detta direktiv.
Hemmedlemsstaten får också ålägga en aktieägare eller en fysisk eller
juridisk person som avses i artikel 10 eller 13 strängare krav än vad som
föreskrivs i detta direktiv.
2.
En värdmedlemsstat får inte
a) när det gäller upptagande av värdepapper till handel på en reglerad
marknad på dess territorium, införa strängare krav på offentliggi­
vande än vad som föreskrivs i detta direktiv eller i artikel 6
i direktiv 2003/6/EG,
b) när det gäller underrättelse till emittenten, ålägga en aktieägare eller
en fysisk eller juridisk person som avses i artikel 10 eller 13 sträng­
are krav än vad som föreskrivs i detta direktiv.
(1) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37. Direktivet senast ändrat genom rådets direktiv
2006/96/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 81).
179
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 16
▼B
KAPITEL II
INFORMATION
SOM
SKALL
REGELBUNDET
OFFENTLIGGÖRAS
Artikel 4
Årlig redovisning
1.
En emittent skall offentliggöra sin årliga redovisning för allmän­
heten senast fyra månader efter utgången av varje räkenskapsår och se
till att den sedan förblir tillgänglig för allmänheten i minst fem år.
2.
Den årliga redovisningen skall innehålla
a) ett reviderat årsbokslut,
b) en förvaltningsberättelse, och
c) en försäkran från var och en av de huvudansvariga hos emittenten,
vars namn och befattningar skall anges tydligt, där de intygar att
årsbokslutet, så vitt de vet, har upprättats i enlighet med tillämpliga
redovisningsstandarder och ger en rättvisande bild av tillgångar,
skulder, finansiell ställning samt vinst eller förlust hos emittenten
och i de företag, betraktade som en helhet, som omfattas av kon­
cernredovisningen, och att förvaltningsberättelsen ger en rättvisande
översikt över verksamhetens utveckling och resultat och över emit­
tentens ställning och ställningen i de företag, betraktade som en
helhet, som omfattas av koncernredovisningen, tillsammans med en
beskrivning av de väsentliga risker och osäkerhetsfaktorer som de
står inför.
3.
Om emittenten skall upprätta koncernredovisning enligt rådets
sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 om sammanställd
redovisning (1), skall det reviderade årsbokslutet innehålla en sådan kon­
cernredovisning som upprättats i enlighet med förordning (EG)
nr 1606/2002 och moderföretagets årsbokslut som upprättats i enlighet
med den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där moderbolaget
har sitt säte.
Om emittenten inte skall upprätta koncernredovisning, skall de revide­
rade årsboksluten innehålla en redovisning som upprättas i enlighet med
den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där moderbolaget har sitt
säte.
4.
Årsbokslutet skall revideras i enlighet med artiklarna 51 och 51a i
rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i
vissa typer av bolag (2) och, om emittenten skall upprätta koncernredo­
visning, i enlighet med artikel 37 i direktiv 83/349/EEG.
Revisionsberättelsen, som skall undertecknas av den eller de personer
som är ansvariga för revisionen av årsbokslutet, skall göras tillgänglig i
sin helhet för allmänheten tillsammans med den årliga redovisningen.
5.
Förvaltningsberättelsen skall upprättas i enlighet med artikel 46 i
direktiv 78/660/EEG och, om emittenten skall upprätta koncernredovis­
ning, i enlighet med artikel 36 i direktiv 83/349/EEG.
(1) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamen­
tets och rådets direktiv 2003/51/EG (EUT L 178, 17.7.2003, s. 16).
(2) EGT L 222, 14.8.1978, s.11. Direktivet senast ändrat genom direktiv
2003/51/EG.
180
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 17
▼B
6.
Kommissionen skall, i enlighet med förfarandet i artikel 27.2, anta
genomförandeåtgärder i syfte att anpassa reglerna till den tekniska ut­
vecklingen på finansmarknaderna och för att försäkra sig om en enhetlig
tillämpning av punkt 1. Kommissionen skall särskilt specificera de tek­
niska villkor som gäller för att en offentliggjord årlig redovisning, in­
klusive revisionsberättelsen, skall vara fortsatt tillgänglig för allmänhe­
ten. I förekommande fall får kommissionen även anpassa den femårs­
period som avses i punkt 1.
Artikel 5
Halvårsrapporter
1.
Emittenten av aktier eller skuldebrev skall offentliggöra en halv­
årsrapport för räkenskapsårets första sex månader så snart som möjligt
men senast två månader efter den berörda periodens utgång. Emittenten
skall se till att halvårsrapporten är tillgänglig för allmänheten i
minst fem år.
2.
Halvårsrapporten skall innehålla
a) en kortfattad sammanställning av räkenskaperna,
b) delårsinformation, och
c) en försäkran från var och en av de huvudansvariga hos emittenten,
vars namn och befattningar skall anges tydligt, där de intygar att den
kortfattade sammanställning av räkenskaperna som har upprättats i
enlighet med tillämpliga redovisningsstandarder, så vitt de vet, ger
en rättvisande bild av tillgångar, skulder, finansiell ställning samt
vinst eller förlust hos emittenten eller de företag som, i sin helhet,
omfattas av koncernredovisningen i enlighet med punkt 3, och att
delårsinformationen innehåller en rättvisande översikt av den infor­
mation som krävs enligt punkt 4.
3.
Om emittenten skall upprätta koncernredovisning, skall den kort­
fattade sammanställningen av räkenskaperna upprättas i enlighet med
den internationella redovisningsstandard som skall tillämpas på delårs­
rapportering enligt det förfarande som avses i artikel 6 i förordning (EG)
nr 1606/2002.
Om emittenten inte skall upprätta koncernredovisning, skall den kort­
fattade sammanställningen av räkenskaperna innehålla minst en balansoch resultaträkning i sammandrag och förklarande noter till dessa. När
emittenten upprättar balans- och resultaträkningarna i sammandrag skall
samma principer följas för redovisning och värdering som när den årliga
redovisningen upprättas.
4.
Delårsinformationen skall åtminstone omnämna viktiga händelser
som har inträffat under de första sex månaderna av räkenskapsåret och
deras inverkan på den kortfattade sammanställningen av räkenskaperna
tillsammans med en beskrivning av de viktigaste riskerna och osäker­
hetsfaktorerna för de återstående sex månaderna av räkenskapsåret. För
emittenter av aktier skall delårsinformationen även innehålla information
om större transaktioner mellan närstående.
181
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 18
▼B
5.
Om halvårsrapporten har reviderats, skall hela revisionsberättelsen
återges. Detsamma skall gälla om en revisor har gjort en översiktlig
granskning. Om halvårsrapporten inte reviderats eller översiktligt grans­
kats av revisor skall emittenten ange detta i rapporten.
▼M3
6.
Kommissionen ska i syfte att beakta den tekniska utvecklingen på
finansmarknaderna anta åtgärder, i enlighet med artikel 27.2 eller
artikel 27.2a, 27.2b och 27.2c, för att specificera kraven och säkerställa
en enhetlig tillämpning av punkterna 1–5 i den här artikeln.
▼B
Kommissionen skall särskilt
a) specificera de tekniska villkor som gäller för att en offentliggjord
halvårsrapport, inklusive granskningen av revisor, skall vara fortsatt
tillgänglig för allmänheten,
b) närmare definiera vad som avses med översiktlig granskning,
c) specificera minimiinnehållet i de kortfattade balans- och resultaträk­
ningarna och de förklarande noterna till dessa, om de inte har upp­
rättats i enlighet med internationella redovisningsstandarder som an­
tagits enligt det förfarande som avses i artikel 6 i förordning (EG)
nr 1606/2002.
▼M3
De åtgärder som avses i led a ska antas i enlighet med förfarandet i
artikel 27.2. De åtgärder som avses i leden b och c ska fastställas genom
delegerade akter i enlighet med artikel 27.2a, 27.2b och 27.2c, och med
förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 27a och 27b.
Där så är lämpligt får kommissionen också anpassa den femårsperiod
som avses i punkt 1 genom en delegerad akt i enlighet med
artikel 27.2a, 27.2b och 27.2c, och med förbehåll för de villkor som
anges i artiklarna 27a och 27b.
▼B
Artikel 6
Delårsredogörelse
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6 i direktiv 2003/6/­
EG skall en emittent vars aktier är upptagna till handel på en reglerad
marknad offentliggöra en redogörelse under räkenskapsårets första hal­
vår och ytterligare en sådan redogörelse under det andra halvåret. En
sådan redogörelse skall läggas fram under en period mellan tio veckor
efter början och sex veckor före slutet av det relevanta halvåret. Den
skall innehålla information om perioden mellan början av den relevanta
sexmånadersperioden och datum för redogörelsens offentliggörande. I
en sådan redogörelse skall ingå
— en förklaring till alla väsentliga händelser och transaktioner som har
ägt rum under den relevanta perioden och deras inverkan på emit­
tentens och dess kontrollerade företags finansiella ställning,
182
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 19
▼B
— en allmän beskrivning av emittentens och dess kontrollerade företags
finansiella ställning och resultat under den relevanta perioden.
2.
Emittenter som enligt nationell lagstiftning, reglerna på den regle­
rade marknaden eller på eget initiativ offentliggör kvartalsrapporter i
enlighet med denna lagstiftning eller dessa regler, behöver inte offent­
liggöra redogörelser enligt punkt 1.
3.
Kommissionen skall, senast den 20 januari 2010, förelägga Euro­
paparlamentet och rådet en rapport om öppenheten i kvartalsrapporterna
och emittentens redogörelser för att undersöka om den information som
har lämnats uppfyller målet att investerarna skall kunna göra en väl­
grundad bedömning av emittentens finansiella ställning. Rapporten skall
innehålla en konsekvensanalys av områden där kommissionen överväger
att lägga fram förslag till ändringar av denna artikel.
Artikel 7
Allmänt och civilrättsligt ansvar
Medlemsstaterna skall se till att ansvaret för den information som skall
upprättas och offentliggöras enligt artiklarna 4, 5, 6 och 16 åtminstone
ligger hos emittenten eller dennes administrations-, lednings- eller kont­
rollorgan, och att bestämmelser i lagar och andra författningar om an­
svar är tillämpliga på emittenterna, de organ som avses i den här ar­
tikeln eller ansvariga personer hos emittenterna.
Artikel 8
Undantag
1.
Artiklarna 4, 5 och 6 skall inte tillämpas på följande kategorier av
emittenter:
a) Stater, regionala och lokala myndigheter i en stat, internationella
offentliga organ i vilka minst en av unionens medlemsstater är med­
lem, Europeiska centralbanken samt medlemsstaternas nationella
centralbanker, oavsett om de emitterar aktier eller andra värdepapper.
▼M2
b) En emittent av enbart skuldebrev som är upptagna till handel på en
reglerad marknad och vars nominella värde per enhet uppgår till
minst 100 000 EUR eller, om skuldebreven är utställda i en annan
valuta än euro, värdet av detta nominella värde per enhet på emis­
sionsdagen motsvarar minst 100 000 EUR.
▼B
2.
Hemmedlemsstaten får välja att inte tillämpa artikel 5 på kredit­
institut vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad
och vilka, fortlöpande eller vid upprepade tillfällen, endast utfärdar
skuldebrev, förutsatt att det totala nominella värdet av sådana skul­
debrev understiger 100 miljoner euro och att de inte har offentliggjort
något prospekt enligt direktiv 2003/71/EG.
183
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 20
▼B
3.
Hemmedlemsstaten får välja att inte tillämpa artikel 5 på emitten­
ter som redan fanns då direktiv 2003/71/EG trädde i kraft och som
enbart utfärdar skuldebrev som är villkorslöst och oåterkalleligen garan­
terade av hemmedlemsstaten eller av någon av dess regionala eller
lokala myndigheter på en reglerad marknad.
▼M2
4.
Genom undantag från punkt 1 b ska artiklarna 4, 5 och 6 inte
tillämpas på emittenter av enbart skuldebrev vars nominella värde per
enhet uppgår till minst 50 000 EUR eller, om skuldebreven är utställda i
en annan valuta än euro, värdet av detta nominella värde per enhet på
emissionsdagen motsvarar minst 50 000 EUR, och som redan tagits upp
till handel på en reglerad marknad i unionen före den 31 december 2010
så länge som sådana skuldebrev fortfarande är utestående.
▼B
KAPITEL III
LÖPANDE INFORMATION
AVSNITT I
Information om större värdepappersinnehav
Artikel 9
Underrättelse om förvärv eller avyttring av större innehav
1.
Hemmedlemsstaten skall se till att en aktieägare, om denne för­
värvar eller avyttrar aktier från en emittent vars aktier är upptagna till
handel på en reglerad marknad och vilka medför rösträtt, underrättar
emittenten om aktieägarens andel rösträtter i emittenten som ett resultat
av förvärvet eller avyttringen, om denna andel uppnår, över- eller un­
derstiger tröskelvärdena 5 %, 10 %, 15 %, 20 %, 25 %, 30 %, 50 % och
75 %.
Rösträtterna skall beräknas på grundval av alla aktier som medför rö­
strätt även om utövandet av denna rättighet har tillfälligt upphört. Des­
sutom skall information även ges beträffande alla aktier som är i samma
kategori och som medför rösträtt.
2.
Hemmedlemsstaterna skall se till att aktieägarna underrättar emit­
tenten om andelen rösträtter när denna andel uppnår, över- eller under­
stiger de tröskelvärden som anges i punkt 1 som ett resultat av händelser
som ändrar röstfördelningen, på grundval av den information som of­
fentliggörs enligt artikel 15. Om emittenten har sitt säte i ett tredjeland
skall underrättelse ske för motsvarande händelser.
3.
Hemmedlemsstaten behöver inte tillämpa
a) tröskelvärdet 30 % om hemmedlemsstaten själv tillämpar ett trös­
kelvärde på en tredjedel,
b) tröskelvärdet 75 % om hemmedlemsstaten själv tillämpar ett trös­
kelvärde på två tredjedelar.
184
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 21
▼B
4.
Denna artikel skall inte tillämpas på aktier som förvärvas endast i
syfte att användas för clearing och avveckling av transaktioner under
den normala korta avvecklingstiden, och inte heller för depåhållare som
innehar aktier i sin egenskap av depåhållare, förutsatt att sådana depå­
hållare enbart kan utöva den rösträtt som följer sådana aktier enligt
skriftliga eller elektroniskt överförda instruktioner.
5.
Denna artikel skall inte heller tillämpas när en marknadsgarant
som handlar i egenskap av marknadsgarant förvärvar eller avyttrar ett
större innehav som uppgår till eller överstiger tröskelvärdet på 5 %,
under förutsättning att
a) marknadsgaranten är godkänd av dess hemmedlemsstat enligt
direktiv 2004/39/EG och
b) marknadsgaranten varken ingriper i förvaltningen av den berörda
emittenten eller utövar något inflytande över denne för att denne
skall köpa sådana aktier eller stödja aktiepriset.
6.
Hemmedlemsstater enligt artikel 2.1 i får bestämma att rösträtter i
ett handelslager enligt definitionen i artikel 2.6 i direktiv rådets direktiv
93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag
och kreditinstitut (1) i ett kreditinstitut eller värdepappersföretag inte
skall räknas vid tillämpningen av denna artikel, under förutsättning att
a) rösträtterna i ett handelslager inte överstiger 5 %, och
b) kreditinstitutet eller värdepappersföretaget ser till att rösträtter kopp­
lade till aktier i handelslagret inte utnyttjas eller används på annat
sätt för att ingripa i förvaltningen av emittenten.
▼M3
7.
Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med
artikel 27.2a, 27.2b och 27.2c, och med förbehåll för de villkor som
anges i artiklarna 27a och 27b, anta åtgärder i syfte att beakta den
tekniska utvecklingen på finansmarknaderna och för att specificera de
krav som föreskrivs i punkterna 2, 4 och 5.
Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med artikel 27.2a,
27.2b och 27.2c, och med förbehåll för de villkor som anges i
artiklarna 27a och 27b, specificera den maximala längden på den ”korta
avvecklingstid” som avses i punkt 4 i denna artikel samt lämpliga
kontrollmekanismer för den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.
▼M1
Dessutom får kommissionen i enlighet med det föreskrivande förfarande
som avses i artikel 27.2 upprätta en förteckning över de händelser som
avses i punkt 2 i denna artikel.
(1) EGT L 141, 11.6.1993, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/39/
EG.
185
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 22
▼B
Artikel 10
Förvärv eller avyttring av större andelar rösträtter
De krav på underrättelse som anges i artikel 9.1 och 9.2 skall även
tillämpas på en fysisk eller juridisk person i den mån denne kan för­
värva, avyttra eller utöva rösträtt i något av följande fall eller i en
kombination av dem:
a) Om rösträtterna innehas av en tredje part med vilken den fysiska
eller juridiska personen har ingått ett avtal som förpliktar dem att
anta en bestående gemensam hållning gällande förvaltningen av
emittenten i fråga på grundval av ett samordnat utnyttjande av de
berörda rösträtterna.
b) Om rösträtterna innehas av tredjepart enligt ett avtal med denna
fysiska eller juridiska person vilket föreskriver tidsbegränsad över­
föring av rösträtterna mot ersättning.
c) Om rösträtterna är kopplade till aktier som ställts som säkerhet hos
den fysiska eller juridiska personen, under förutsättning att denne
kontrollerar rösträtterna samt har förklarat sin avsikt att utnyttja dem.
d) Om rösträtterna är kopplade till aktier för vilka den fysiska eller
juridiska personen har livslång dispositionsrätt.
e) Om rösträtterna innehas av ett företag som den fysiska eller juridiska
personen kontrollerar eller får utnyttjas av ett sådant företag på
grundval av leden a–d.
f) Om rösträtterna är kopplade till aktier som deponerats hos den fy­
siska eller juridiska personen och denne i avsaknad av särskilda
instruktioner från aktieägarna kan utnyttja rösträtterna efter eget gott­
finnande.
g) Om rösträtterna innehas av tredjepart i eget namn men för den
fysiska eller juridiska personens räkning.
h) Om rösträtterna kan utnyttjas efter eget gottfinnande av den fysiska
eller juridiska personen i egenskap av fullmaktsinnehavare i avsak­
nad av särskilda instruktioner från aktieägarna.
Artikel 11
1.
Artiklarna 9 och 10 c skall inte tillämpas på aktier som ställs till
förfogande för eller tillhandahålls av de nationella centralbanker som
ingår i ECBS när de fullföljer sina uppgifter som monetära myndigheter,
inklusive aktier som ställs till förfogande för eller tillhandahålls av de
nationella centralbanker som ingår i ECBS enligt avtal om pant eller
återköp eller något liknande likviditetsavtal för penningpolitiska syften
eller inom ett betalningssystem.
2.
Undantaget skall tillämpas på ovanstående transaktioner som görs
på kort sikt och under förutsättning att rösträtt som följer sådana aktier
inte utnyttjas.
186
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 23
▼B
Artikel 12
Förfarande för underrättelse om och offentliggörande av större
värdepappersinnehav
1.
Den underrättelse som krävs enligt artiklarna 9 och 10 skall in­
nehålla följande uppgifter:
a) Andelar av rösträtt efter transaktionen.
b) Kedjan av kontrollerade företag genom vilka rösträtterna faktiskt
innehas, i tillämpliga fall.
c) Datum då tröskelvärdet nåddes eller överskreds.
d) Aktieägarens identitet, även om denne inte har rätt att utnyttja rö­
strätter enligt villkoren i artikel 10, och den fysiska eller juridiska
person som har rätt att utnyttja rösträtter på aktieägarens vägnar.
2.
Underrättelsen till emittenten skall göras så snart som möjligt, men
senast inom fyra handelsdagar, räknat från och med dagen efter den dag
då aktieägaren, eller den fysiska eller juridiska person som avses i
artikel 10,
a) får reda på förvärvet eller avyttringen eller möjligheten att utnyttja
rösträtter, eller, med hänsyn till omständigheterna, borde ha fått reda
på det, oavsett vilken dag förvärvet, avyttringen eller möjligheten att
utnyttja rösträtterna får verkan, eller
b) informeras om den händelse som nämns i artikel 9.2.
3.
Ett företag skall undantas från kravet om underrättelse i enlighet
med punkt 1 om underrättelsen görs av moderföretaget eller, om mo­
derföretaget själv är ett kontrollerat företag, av dess eget moderföretag.
4.
Moderföretaget till ett förvaltningsbolag behöver inte lägga sam­
man sitt innehav enligt artiklarna 9 och 10 med de innehav som för­
valtas av förvaltningsbolaget enligt förutsättningarna i direktiv 85/611/­
EEG, förutsatt att ett sådant förvaltningsbolag utnyttjar rösträtterna obe­
roende av moderföretaget.
Artiklarna 9 och 10 skall dock tillämpas om moderföretaget eller annat
företag som kontrolleras av moderföretaget har investerat i innehav som
förvaltas av detta förvaltningsbolag, och förvaltningsbolaget inte efter
eget gottfinnande kan utnyttja de rösträtter som medföljer sådana inne­
hav, utan endast kan utöva denna rösträtt genom direkta eller indirekta
instruktioner från moderföretaget eller ett annat företag som kontrolleras
av moderföretaget.
5.
Moderföretaget till ett värdepappersföretag som är auktoriserat en­
ligt direktiv 2004/39/EG behöver inte lägga samman sina innehav enligt
artiklarna 9 och 10 med innehav som sådana värdepappersföretag för­
valtar för enskilda kunder enligt artikel 4.1 nr 9 i direktiv 2004/39/EG
under förutsättning att
— värdepappersföretaget är auktoriserat för att tillhandahålla portföljför­
valtning enligt punkt 4 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2004/39/EG,
187
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 24
▼B
— värdepappersföretaget endast får utnyttja rösträtter som följer sådana
aktier enligt skriftliga eller elektroniskt överförda instruktioner, eller
det ser till att individuella portföljförvaltningstjänster utförs obero­
ende av alla andra tjänster enligt villkor som motsvarar de som
anges i direktiv 85/611/EEG genom att inrätta lämpliga mekanismer,
och
— värdepappersföretaget utnyttjar sina rösträtter oberoende av moder­
företaget.
Artiklarna 9 och 10 skall dock tillämpas om moderföretaget eller ett
annat företag som kontrolleras av moderföretaget har investerat i inne­
hav som förvaltas av detta värdepappersföretag och värdepappersföreta­
get inte efter eget gottfinnande kan utnyttja de rösträtter som medföljer
sådana innehav, utan endast kan utöva denna rösträtt genom direkta eller
indirekta instruktioner från moderföretaget eller ett annat företag som
kontrolleras av moderföretaget.
6.
Emittenten skall efter att ha blivit underrättad om en transaktion
enligt punkt 1 offentliggöra all information i denna underrättelse, dock
senast tre handelsdagar efter underrättelsen.
7.
En hemmedlemsstat får undanta emittenter från kravet i punkt 6
om informationen i underrättelsen offentliggörs av dess behöriga myn­
dighet enligt förutsättningarna i artikel 21, efter det att emittenten blivit
underrättad om en transaktion, dock senast tre handelsdagar efter under­
rättelsen.
▼M3
8.
I syfte att beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna
och för att specificera de krav som föreskrivs i punkterna 1, 2, 4, 5
och 6 i denna artikel, ska kommissionen genom delegerade akter i
enlighet med artikel 27.2a, 27.2b och 27.2c, och med förbehåll för de
villkor som anges i artiklarna 27a och 27b, anta följande åtgärder:
__________
▼B
b) fastställa en sammanställning över ”handelsdagar” för samtliga med­
lemsstater,
c) fastställa när aktieägaren, den fysiska eller juridiska person som
avses i artikel 10, eller båda skall verkställa den nödvändiga under­
rättelsen till emittenten,
d) klargöra under vilka omständigheter som aktieägaren eller den fy­
siska eller juridiska person som avses i artikel 10 borde ha fått reda
på förvärvet eller avyttringen,
e) klargöra de villkor för oberoende som skall uppfyllas av förvaltnings­
bolag och deras moderföretag eller av värdepappersföretag och deras
moderbolag för att kunna omfattas av undantagen i punkterna 4 och 5.
▼M3
188
__________
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 25
▼M3
9.
För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av denna artikel
och beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna får Euro­
peiska
tillsynsmyndigheten
(Europeiska
värdepappersoch marknadsmyndigheten) (nedan kallad Esma), inrättad genom Euro­
paparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (1) utarbeta
förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att ta fram
standardformulär, mallar och förfaranden som ska användas när emit­
tenten underrättas enligt punkt 1 i denna artikel eller när uppgifter enligt
artikel 19.3 registreras.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för ge­
nomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i
förordning (EU) nr 1095/2010.
▼B
Artikel 13
1.
Kraven på underrättelse i artikel 9 skall även tillämpas på en
fysisk eller juridisk person som, direkt eller indirekt, innehar finansiella
instrument som ger rätt att enbart på en sådan innehavares eget initiativ,
och enligt formellt avtal, förvärva aktier som medför rösträtter och som
redan har emitterats av en emittent vars aktier är upptagna till handel på
en reglerad marknad.
▼M3
2.
Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med
artikel 27.2a, 27.2b och 27.2c, och med förbehåll för de villkor som
anges i artiklarna 27a och 27b, anta åtgärder i syfte att beakta den
tekniska utvecklingen på finansmarknaderna och för att specificera de
krav som föreskrivs i punkt 1. Den ska i synnerhet fastställa
▼B
a) vilka typer av finansiella instrument som avses i punkt 1 och deras
sammanläggning,
b) vad som avses med formellt avtal enligt punkt 1,
▼M3
c) innehållet i underrättelsen,
▼B
d) underrättelseperioden,
e) vem som skall erhålla underrättelsen.
▼M3
__________
3.
För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för punkt 1 i denna
artikel och beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna får
Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte
att ta fram standardformulär, mallar och förfaranden som ska användas
när emittenten underrättas enligt punkt 1 i denna artikel eller när upp­
gifter enligt artikel 19.3 registreras.
(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.
189
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 26
▼M3
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för ge­
nomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i
förordning (EU) nr 1095/2010.
▼B
Artikel 14
1.
Om en emittent av aktier som är upptagna till handel på en regle­
rad marknad förvärvar eller avyttrar egna aktier, antingen själv eller
genom en person som handlar i sitt eget namn men på emittentens
vägnar, skall hemmedlemsstaten se till att emittenten offentliggör ande­
len av egna aktier så snart som möjligt, dock senast inom fyra handels­
dagar efter ett sådant förvärv eller en sådan avyttring om andelen övereller understiger tröskelvärdena 5 % eller 10 % av rösträtterna. Andelen
skall beräknas på grundval av det totala antalet aktier som medför
rösträtt.
▼M3
2.
Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med
artikel 27.2a, 27.2b och 27.2c, och med förbehåll för de villkor som
anges i artiklarna 27a och 27b, anta åtgärder i syfte att beakta den
tekniska utvecklingen på finansmarknaderna och för att specificera de
krav som föreskrivs i punkt 1.
▼B
Artikel 15
För beräkning av de tröskelvärden som anges i artikel 9 skall hemmed­
lemsstaten åtminstone kräva att emittenten för allmänheten offentliggör
det totala antalet rösträtter och kapital i slutet av varje kalendermånad
under vilken en ökning eller minskning i ett sådant antal har skett.
Artikel 16
Övriga uppgifter
1.
Emittenter av aktier som är upptagna till handel på en reglerad
marknad skall utan dröjsmål offentliggöra alla förändringar i rättigheter
knutna till olika kategorier av aktier, inklusive förändringar i rättigheter
som följer värdepappersderivat som har emitterats av emittenten själv
och som ger tillträde till emittentens aktier.
2.
Emittenten av andra värdepapper än aktier som är upptagna till
handel på en reglerad marknad skall utan dröjsmål offentliggöra alla
förändringar av rättigheter för innehavarna av andra värdepapper än
aktier, inklusive förändringar i villkor och bestämmelser för dessa vär­
depapper som indirekt skulle kunna påverka dessa rättigheter som ett
resultat i synnerhet av förändringar i lånevillkor eller räntesatser.
3.
Emittenten av värdepapper som är upptagna till handel på en
reglerad marknad skall utan dröjsmål offentliggöra nya låneemissioner
och i synnerhet alla garantier eller säkerheter för sådana emissioner.
Utan att detta påverkar tillämpningen av direktiv 2003/6/EG skall denna
punkt inte gälla internationella offentliga organ där minst en medlems­
stat är medlem.
190
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 27
▼B
AVSNITT II
Information till innehavare av värdepapper som är upptagna till
handel på en reglerad marknad
Artikel 17
Krav på information från emittenter vars aktier är upptagna till
handel på en reglerad marknad
1.
Emittenten av aktier som är upptagna till handel på en reglerad
marknad skall se till att alla aktieägare i samma kategori behandlas lika.
2.
Emittenten skall se till att alla hjälpmedel och all information som
krävs för att aktieägarna skall kunna utöva sina rättigheter finns till­
gängliga i hemmedlemsstaten och att integriteten rörande uppgifter be­
varas. Aktieägare får inte hindras från att utöva sina rättigheter genom
fullmakt, förutsatt att lagstiftningen i det land där emittenten har sitt säte
tillåter detta. Emittenten skall särskilt
a) informera om plats, tid och dagordning för bolagsstämmor, det totala
antalet aktier och rösträtter samt aktieägarnas rättighet att delta i
bolagsstämmor,
b) ta fram ett formulär för fullmakter i pappersformat eller, i förekom­
mande fall, i elektroniskt format för alla dem som har rätt att rösta
vid bolagsstämmor, tillsammans med kallelsen till bolagsstämman i
fråga eller på begäran efter tillkännagivande av bolagsstämman,
c) utse ett finansiellt institut till sitt ombud, genom vilket aktieägarna
kan utöva sina finansiella rättigheter, och
d) offentliggöra eller sända ut meddelanden om hur utdelning skall
fördelas och betalas ut, och om emission av nya aktier, inklusive
information om tilldelning, teckning, annullering och konvertering.
3.
Hemmedlemsstaten skall tillåta att emittenten använder elektro­
niska hjälpmedel för att informera aktieägarna, under förutsättning att
beslut om detta fattas på en bolagsstämma och att åtminstone samtliga
följande villkor är uppfyllda:
a) Användningen av elektroniska hjälpmedel får inte i något fall vara
avhängigt av var aktieägaren, eller den fysiska eller juridiska perso­
nen i de fall som avses i artikel 10 a-h, har sitt säte eller är bosatt.
b) Rutiner har införts för att identifiera aktieägarna eller de fysiska eller
juridiska personer som har rätt att utnyttja eller bestämma om utnytt­
jandet av rösträtter, så att de blir fullständigt underrättade.
c) Aktieägarna eller, i de fall som avses i artikel 10 a–e, de fysiska eller
juridiska personer som har rätt att förvärva, avyttra eller utnyttja rö­
strätter, skall kontaktas skriftligen med begäran om deras godkännande
av att elektroniska hjälpmedel används för att överföra information; om
de inte inom rimlig tid meddelar att de motsätter sig denna användning,
skall de anses ha gett sitt medgivande; de skall när som helst i framtiden
kunna kräva att informationen ges skriftligen.
191
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 28
▼B
d) En eventuell fördelning av kostnader för att överföra information via
elektroniska hjälpmedel skall fastställas av emittenten enligt den
princip om likabehandling som fastställs i punkt 1.
▼M3
4.
Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med
artikel 27.2a, 27.2b och 27.2c, och med förbehåll för de villkor som
anges i artiklarna 27a och 27b, anta åtgärder i syfte att beakta den
tekniska utvecklingen på finansmarknaderna och utvecklingen av infor­
mations- och kommunikationstekniken samt för att specificera de krav
som föreskrivs i punkterna 1, 2 och 3. Kommissionen ska särskilt
specificera genom vilka kategorier av finansinstitut en aktieägare får
utöva sina finansiella rättigheter enligt punkt 2 c.
▼B
Artikel 18
Krav på information från emittenter vars skuldebrev är upptagna
till handel på en reglerad marknad
1.
Emittenten av skuldebrev som är upptagna till handel på en regle­
rad marknad skall se till att alla innehavare av skuldebrev som har
emitterats samtidigt och på samma villkor behandlas lika med avseende
på alla rättigheter som är knutna till dessa skuldebrev (pari passu).
2.
Emittenten skall se till att alla hjälpmedel och all information som
krävs för att innehavare av skuldebrev skall kunna utöva sina rättigheter
finns allmänt tillgängliga i hemmedlemsstaten och att integriteten rö­
rande uppgifter bevaras. Innehavare av skuldebrev får inte hindras från
att utöva sina rättigheter genom fullmakt, förutsatt att lagstiftningen i det
land där emittenten har sitt säte tillåter detta. Emittenten skall särskilt
a) offentliggöra eller sända ut meddelanden om plats, tid och dagord­
ning för möten med skuldebrevsinnehavare, utbetalning av ränta,
utövandet av rättigheter avseende konvertering, utbyte, teckning eller
annullering och återbetalning, samt skuldebrevsinnehavarnas rätt att
delta i dessa möten,
b) ta fram ett formulär för fullmakter i pappersformat eller, i förekom­
mande fall, i elektroniskt format för alla dem som har rätt att rösta
vid möten med skuldebrevsinnehavare, tillsammans med kallelsen till
mötet i fråga, eller på begäran efter tillkännagivande av mötet, och
c) utse ett finansiellt institut till sitt ombud, genom vilket innehavarna
av skuldebrev kan utöva sina finansiella rättigheter.
▼M2
3.
Om endast innehavare av skuldebrev med ett nominellt värde per
enhet på minst 100 000 EUR eller, i fråga om skuldebrev utställda i en
annan valuta än euro, vars nominella värde per enhet på emissionsdagen
motsvarar minst 100 000 EUR, ska sammankallas till ett möte, får
emittenten välja att hålla detta i vilken medlemsstat som helst, förutsatt
att alla hjälpmedel och all information som krävs för att innehavarna ska
kunna utöva sina rättigheter står till förfogande i denna medlemsstat.
192
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 29
▼M2
Valmöjligheten i första stycket ska även gälla för emittenter av skul­
debrev vars nominella värde per enhet uppgår till minst 50 000 EUR
eller, om skuldebreven är utställda i en annan valuta än euro, värdet av
detta nominella värde per enhet på emissionsdagen motsvarar minst
50 000 EUR, och som redan tagits upp till handel på en reglerad mark­
nad i unionen före den 31 december 2010 så länge som sådana skul­
debrev fortfarande är utestående, förutsatt att alla hjälpmedel och all
information som krävs för att innehavarna ska kunna utöva sina rättig­
heter står till förfogande i den medlemsstat som emittenten valt.
▼B
4.
Hemmedlemsstaten, eller den medlemsstat som valts i enlighet
med punkt 3, skall tillåta att emittenten använder elektroniska hjälpme­
del för att informera innehavare av skuldebrev, under förutsättning att
beslut om detta fattas på ett allmänt möte med skuldebrevsinnehavarna
och att åtminstone samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Användningen av elektroniska hjälpmedel får inte i något fall vara
avhängigt av var innehavaren av ett skuldebrev eller den som agerar
på dennes vägnar genom fullmakt har sitt säte eller är bosatt.
b) Rutiner har införts för att identifiera skuldebrevsinnehavarna så att de
blir fullständigt underrättade.
c) Skuldebrevsinnehavare skall kontaktas skriftligen med begäran om
deras godkännande av att elektroniska hjälpmedel används för att
överföra information; om de inte inom rimlig tid meddelar att de
motsätter sig denna användning, skall de anses ha gett sitt medgi­
vande; de skall när som helst i framtiden kunna kräva att infor­
mationen ges skriftligen.
d) En eventuell fördelning av kostnader för att överföra information via
elektroniska hjälpmedel skall fastställas av emittenten enligt den
princip om likabehandling som fastställs i punkt 1.
▼M3
5.
Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med
artikel 27.2a, 27.2b och 27.2c, och med förbehåll för de villkor som
anges i artiklarna 27a och 27b, anta åtgärder i syfte att beakta den
tekniska utvecklingen på finansmarknaderna och utvecklingen av infor­
mations- och kommunikationstekniken samt för att specificera de krav
som föreskrivs i punkterna 1–4. Kommissionen ska särskilt specificera
genom vilka kategorier av finansinstitut en skuldebrevsinnehavare får
utöva sina finansiella rättigheter enligt punkt 2 c.
▼B
KAPITEL IV
ALLMÄNNA KRAV
Artikel 19
Kontrollen i hemmedlemsstaten
1.
Så snart en emittent, eller en person som utan emittentens sam­
tycke begärt att få dess värdepapper upptagna till handel på en reglerad
marknad, lägger fram obligatorisk information skall samma uppgifter
samtidigt ges in till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.
Denna behöriga myndighet får besluta att offentliggöra den registrerade
informationen på sin webbplats.
193
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 30
▼B
Om en emittent föreslår en ändring av sin bolagsordning eller sina
stadgar skall den överlämna ett utkast till ändringen till hemmedlems­
statens behöriga myndighet samt till den reglerade marknad på vilken
emittenten fått sina värdepapper upptagna till handel. Dessa underrättel­
ser skall ske utan dröjsmål och senast på dagen för sammankallandet av
den bolagsstämma där utkastet till ändring skall meddelas eller bli fö­
remål för omröstning.
2.
Hemmedlemsstaten får bevilja en emittent undantag från kravet i
punkt 1 beträffande sådan information som offentliggörs i enlighet med
artikel 6 i direktiv 2003/6/EG eller artikel 12.6 i detta direktiv.
3.
Uppgifter som emittenten skall underrättas om enligt artiklarna 9,
10, 12 och 13 skall samtidigt ges in till den behöriga myndigheten i
hemmedlemsstaten.
▼M3
4.
Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med
artikel 27.2a, 27.2b och 27.2c, och med förbehåll för de villkor som
anges i artiklarna 27a och 27b, anta åtgärder för att specificera de krav
som föreskrivs i punkterna 1, 2 och 3.
Kommissionen ska i synnerhet fastställa enligt vilket förfarande emit­
tenten, en aktieägare, en innehavare av andra finansiella instrument eller
en person eller enhet som avses i artikel 10, ska ge in uppgifter till den
behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten enligt punkt 1 respektive 3, i
syfte att göra det möjligt att utföra registreringen med elektroniska
hjälpmedel i hemmedlemsstaten.
▼B
Artikel 20
Språk
1.
Om värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad
endast i hemmedlemsstaten skall den obligatoriska informationen läggas
fram på ett språk som den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten
godtar.
2.
Om värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad
både i hemmedlemsstaten och i en eller flera värdmedlemsstater skall
den obligatoriska informationen anges
a) på ett språk som den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten
godtar, och
b) beroende på vad emittenten själv väljer, antingen ett språk som
godtas av de behöriga myndigheterna i dessa värdmedlemsstater eller
på ett språk som allmänt används i internationella finanskretsar.
3.
Om värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i
en eller flera värdmedlemsstater men inte i hemmedlemsstaten skall den
obligatoriska informationen beroende på emittentens eget önskemål läg­
gas fram antingen på ett språk som godtas av de behöriga myndighe­
terna i dessa värdmedlemsstater eller på ett språk som allmänt används i
internationella finanskretsar.
194
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 31
▼B
Dessutom får hemmedlemsstaten i sina lagar och andra författningar
föreskriva att den obligatoriska informationen, om emittenten så önskar,
skall lämnas antingen på ett språk som godtas av dess behöriga myn­
dighet eller på ett språk som allmänt används i internationella finans­
kretsar.
4.
Om värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad
utan emittentens samtycke skall skyldigheterna i punkterna 1–3 inte
åvila emittenten, utan den som utan emittentens samtycke har begärt
att värdepapperen skall tas upp till handel på marknaden i fråga.
5.
Medlemsstaterna skall tillåta att aktieägare och den fysiska eller
juridiska person som avses i artiklarna 9, 10 och 13 underrättar emit­
tenten enligt detta direktiv endast på ett språk som allmänt används i
internationella finanskretsar. Om emittenten erhåller sådan underrättelse
får inte medlemsstaterna föreskriva att emittenten skall tillhandahålla en
översättning till ett språk som de behöriga myndigheterna godtar.
▼M2
6.
När värdepapper vars nominella värde per enhet är minst 100 000
EUR, eller när skuldebrev som är utställda i en annan valuta än euro
och som på emissionsdagen motsvarar minst 100 000 EUR är upptagna
till handel på en reglerad marknad i en eller flera medlemsstater, ska
med undantag från punkterna 1–4 den obligatoriska informationen läm­
nas ut till allmänheten antingen på ett språk som godtas av de behöriga
myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten, eller på ett språk som
allmänt används i internationella finanskretsar, beroende på vad emit­
tenten väljer eller den väljer som utan emittentens samtycke har begärt
att dessa värdepapper skulle tas upp till handel.
Undantaget i första stycket ska även tillämpas på skuldebrev vars no­
minella värde per enhet uppgår till minst 50 000 EUR eller, om skul­
debreven är utställda i en annan valuta än euro, värdet av detta nomi­
nella värde per enhet på emissionsdagen motsvarar minst 50 000 EUR,
och som redan tagits upp till handel på en reglerad marknad i en eller
flera av medlemsstaterna före den 31 december 2010 så länge som
sådana skuldebrev fortfarande är utestående.
▼B
7.
Om talan avseende innehållet i obligatorisk information väcks vid
en domstol i en medlemsstat skall kostnaderna för översättning av de
dokument som krävs för det rättsliga förfarandet fördelas enligt lagen i
den berörda medlemsstaten.
Artikel 21
Tillgång till obligatorisk information
1.
Hemmedlemsstaten skall se till att emittenten, eller den som an­
sökt om att ett värdepapper skall tas upp till handel på en reglerad
marknad utan emittentens samtycke, offentliggör den obligatoriska in­
formationen på ett sätt som garanterar att den snabbt blir tillgänglig på
ett icke-diskriminerande sätt och tillhandahålls den officiellt utsedda
mekanism som avses i punkt 2. Emittenten, eller den som har ansökt
om att ett värdepapper skall tas upp till handel på en reglerad marknad
utan emittentens samtycke, får inte ålägga investerarna särskilda kost­
nader för att tillhandahålla informationen. Hemmedlemsstaten skall
kräva att emittenten använder sådana medier som rimligen kan bedömas
vara tillförlitliga för effektiv spridning av informationen till allmänheten
inom hela gemenskapen. Hemmedlemsstaten får inte kräva att endast
medier som sköts av operatörer på det egna territoriet skall få användas.
195
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 32
▼B
2.
Hemmedlemsstaten skall se till att det finns minst en officiellt
utsedd mekanism för central lagring av obligatorisk information. Dessa
mekanismer skall uppfylla minimikvalitetsnormer för säkerhet, visshet
om informationskälla, tidsredovisning och lättillgänglighet för slut­
användare och skall vara förenliga med registreringsförfarandet enligt
artikel 19.1.
3.
Om värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i
endast en värdmedlemsstat och inte i hemmedlemsstaten, skall värdmed­
lemsstaten se till att den obligatoriska informationen offentliggörs enligt
kraven i punkt 1.
▼M3
4.
Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med
artikel 27.2a, 27.2b och 27.2c, och med förbehåll för de villkor som
anges i artiklarna 27a och 27b, anta åtgärder i syfte att beakta den
tekniska utvecklingen på finansmarknaderna och utvecklingen av infor­
mations- och kommunikationstekniken samt för att specificera de krav
som föreskrivs i punkterna 1, 2 och 3.
Kommissionen ska i synnerhet fastställa
a) miniminormer för spridning av obligatoriska uppgifter enligt punkt 1,
b) miniminormer för den mekanism för centrallagring som avses i
punkt 2.
Kommissionen får också upprätta och uppdatera en förteckning över
medier som kan användas för att sprida uppgifterna till allmänheten.
▼B
Artikel 22
Riktlinjer
▼M3
1.
Esma ska utarbeta riktlinjer, i enlighet med artikel 16 i
förordning (EU) nr 1095/2010, för att ytterligare förbättra tillgången
för allmänheten till de uppgifter som ska offentliggöras enligt direktiv
2003/6/EG, direktiv 2003/71/EG och det här direktivet.
▼B
Målet med dessa riktlinjer skall vara att skapa
a) ett nät för utbyte av information på elektronisk väg mellan nationella
tillsynsmyndigheter på värdepappersområdet, operatörer som driver
reglerade marknader samt bolagsregister som omfattas av rådets
första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 om samordning av
de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 48
andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje
mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom
gemenskapen (1) (2), och
(1) Anmärkning: Titeln har anpassats för att ta hänsyn till omnumreringen av
artiklarna i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, i enlighet
med artikel 12 i Amsterdamfördraget; den ursprungliga hänvisningen var till
artikel 58 i fördraget.
2
( ) EGT L 65, 14.3.1968, s. 8. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamen­
tets och rådets direktiv 2003/58/EG (EUT L 221, 4.9.2003, s. 13).
196
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 33
▼B
b) ett sammanhållet nät eller en samlad plattform för nät för elektronisk
information omfattande samtliga medlemsstater.
2.
Kommissionen skall senast den 31 december 2006 göra en bedöm­
ning av de resultat som uppnåtts avseende punkt 1 och får anta genom­
förandeåtgärder i enlighet med förfarandet i artikel 27.2 i syfte att
underlätta att artiklarna 19 och 21 efterföljs.
Artikel 23
Tredjeland
▼M3
1.
Om en emittent har sitt säte i ett tredjeland får den behöriga
myndigheten i hemmedlemsstaten undanta emittenten från kraven i
artiklarna 4–7, 12.6 och 14-18, förutsatt att det berörda tredjelandets
lagstiftning innehåller motsvarande krav eller att emittenten uppfyller
de krav som fastställs i det tredjelandets lagstiftning och som den be­
höriga myndigheten i hemmedlemsstaten anser vara likvärdiga.
Den behöriga myndigheten ska därefter informera Esma om det undan­
tag som beviljats.
▼B
2.
Genom undantag från punkt 1 skall en emittent som har sitt säte i
ett tredjeland undantas från kravet att upprätta den årliga redovisningen i
enlighet med artikel 4 eller artikel 5 fram till det räkenskapsår som
inleds från och med eller efter den 1 januari 2007, förutsatt att emitten­
ten upprättar sin årliga redovisning i enlighet med de internationellt
godkända normer som avses i artikel 9 i förordning (EG) nr 1606/2002.
3.
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten skall se till att all
information som kan vara av betydelse för allmänheten inom gemen­
skapen och som offentliggörs i tredjeland också offentliggörs enligt
artiklarna 20 och 21 även om informationen i fråga inte skulle vara
obligatorisk i den mening som avses i artikel 2.1 k.
▼M3
4.
För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för punkt 1 ska
kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 27.2 anta genom­
förandeåtgärder
i) genom vilka en mekanism införs som garanterar likvärdigheten mel­
lan de krav på uppgifter som fastställs i detta direktiv inbegripet
finansiell redovisning och finansiella uppgifter, som krävs enligt
lag eller administrativa bestämmelser i ett tredjeland,
ii) där det anges att det tredjeland där emittenten är registrerad garan­
terar att informationskrav likvärdiga dem som fastställs i detta direk­
tiv ska tillämpas enligt dess lagar och andra författningar eller enligt
praxis och rutiner som är grundade på de internationella standarder
som fastställts av internationella organisationer.
197
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 34
▼M3
I samband med led ii i första stycket ska kommissionen med hjälp av
delegerade akter i enlighet med artikel 27.2a, 27.2b och 27.2c, och med
förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 27a och 27b, även anta
åtgärder för bedömningen av normer som är relevanta för emittenterna i
mer än ett land.
Kommissionen ska i enlighet med förfarandet i artikel 27.2 fatta de
beslut som krävs, enligt de villkor som fastställs i artikel 30.3, om
huruvida de redovisningsstandarder som används av emittenter i tredje­
land motsvarar gemenskapsbestämmelserna. Om kommissionen beslutar
att redovisningsstandarderna i ett tredjeland inte motsvarar gemenskaps­
bestämmelserna kan den tillåta att de berörda emittenterna fortsätter att
använda sådana redovisningsstandarder under en lämplig övergångs­
period.
I samband med tredje stycket ska kommissionen genom delegerade
akter i enlighet med artikel 27.2a, 27.2b och 27.2c, och med förbehåll
för de villkor som anges i artiklarna 27a och 27b, även anta åtgärder
som syftar till att upprätta allmänna likvärdighetskriterier avseende re­
dovisningsstandarder som är relevanta för emittenter i mer än ett land.
5.
För att specificera de krav som föreskrivs i punkt 2 får kommis­
sionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 27.2a, 27.2b
och 27.2c, och med förbehåll för de villkor som anges i
artiklarna 27a och 27b, anta åtgärder i vilka det fastställs vilken typ
av uppgifter som offentliggjorts i ett tredjeland och som är viktig för
allmänheten i unionen.
▼B
6.
Bolag som har sitt säte i ett tredjeland och för vilket det skulle ha
krävts auktorisation enligt artikel 5.1 i direktiv 85/611/EEG eller i fråga
om portföljförvaltning enligt avsnitt A punkt 4 i bilaga I till direktiv
2004/39/EG, om det hade haft sitt säte eller (endast i fråga om vär­
depappersföretag) huvudkontor inom gemenskapen, skall också undan­
tas från att sammanslå sitt innehav av värdepapper med moderbolagets
innehav enligt kraven i artikel 12.4 och 12.5, förutsatt att de uppfyller
motsvarande krav på oberoende som förvaltningsbolag eller värdepap­
persföretag.
7.
I syfte att beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna
och säkerställa en enhetlig tillämpning av punkt 6 skall kommissionen i
enlighet med förfarandet i artikel 27.2 anta genomförandeåtgärder som
anger att ett tredjeland enligt dess lagar och andra författningar skall
garantera motsvarande krav på oberoende som enligt detta direktiv och
dess genomförandeåtgärder.
▼M3
Kommissionen ska också genom delegerade akter i enlighet med
artikel 27.2a, 27.2b och 27.2c, och med förbehåll för de villkor som
anges i artiklarna 27a och 27b, anta åtgärder som syftar till att upprätta
allmänna likvärdighetskriterier med avseende på första stycket.
198
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 35
▼M3
8.
Esma ska bistå kommissionen att fullgöra sina uppgifter enligt
denna artikel, i enlighet med artikel 33 i förordning (EU) nr 1095/2010.
▼B
KAPITEL V
BEHÖRIGA MYNDIGHETER
Artikel 24
De behöriga myndigheterna och deras befogenheter
▼M3
1.
Varje medlemsstat ska utse den centrala myndighet som avses i
artikel 21.1 i direktiv 2003/71/EG till central behörig myndighet med
ansvar för att uppfylla skyldigheterna i det här direktivet och att säker­
ställa att de bestämmelser som antas till följd av det här direktivet till­
lämpas. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Esma om
detta.
▼B
Medlemsstaterna får dock för punkt 4 h utse en annan behörig myndig­
het än den centrala behöriga myndighet som avses i första stycket.
2.
Medlemsstaterna får tillåta att den centrala behöriga myndigheten
delegerar uppgifter. Med undantag för de uppgifter som avses i punkt
4 h skall all delegering av uppgifter som följer av detta direktiv och
dess genomförandeåtgärder omprövas fem år efter det att detta direktiv
trätt i kraft och skall upphöra att var giltig åtta år efter det att detta
direktiv trätt i kraft. Varje delegering skall vara noggrant reglerad, så att
det framgår vilka uppgifter som skall utföras och de närmare villkoren
för hur detta skall ske.
Dessa villkor skall innehålla en bestämmelse om att den enhet till vilken
uppgifter delegeras skall vara organiserad på ett sådant sätt att intres­
sekonflikter undviks och att den information som erhållits vid utförandet
av de delegerade uppgifterna inte utnyttjas på ett illojalt sätt eller för att
förhindra konkurrens. Det slutliga ansvaret för övervakningen av att
detta direktiv och de genomförandeåtgärder som antas till följd av di­
rektivet följs skall under alla förhållanden ligga hos den behöriga myn­
dighet som har utsetts i enlighet med punkt 1.
▼M3
3.
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen, Esma, i enlighet
med artikel 28.4 i förordning (EU) nr 1095/2010, och de behöriga
myndigheterna i övriga medlemsstater om alla eventuella överenskom­
melser om delegering av uppgifter, inklusive de exakta villkoren för
delegeringen.
▼B
4.
Varje behörig myndighet skall ha alla de befogenheter som krävs
för att kunna utföra sina uppgifter. Den skall åtminstone ha befogenhet
att
a) kräva att revisorer, emittenter, aktieägare, innehavare av andra finan­
siella instrument eller personer som avses i artiklarna 10 eller 13 och
personer som kontrollerar eller kontrolleras av dem överlämnar infor­
mation och handlingar,
199
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 36
▼B
b) kräva att emittenten offentliggör den information som krävs i led a
via de hjälpmedel och inom de tidsfrister som den behöriga myn­
digheten anser nödvändiga; myndigheten får också offentliggöra så­
dan information på eget initiativ förutsatt att emittenten eller de
personer som kontrollerar eller kontrolleras av emittenten har under­
låtit att göra detta, och under förutsättning att myndigheten först har
hört emittenten,
c) kräva att företagsledningen för emittenter, aktieägare, innehavare av
andra finansiella instrument eller personer som avses i artiklarna 10
eller 13 lämnar de underrättelser som krävs enligt detta direktiv eller
enligt nationell lag som har antagits i enlighet med detta direktiv
och, om så är nödvändigt, överlämnar ytterligare information och
handlingar,
d) meddela, eller begära att den reglerade marknaden meddelar, tillfäl­
ligt förbud mot handel med värdepapper under högst tio dagar vid ett
och samma tillfälle om den har skälig anledning att misstänka att
emittenten har brutit mot bestämmelser i detta direktiv eller i natio­
nell lag som har antagits i enlighet med detta direktiv,
e) förbjuda handel på en reglerad marknad, om den upptäcker att det
förekommit överträdelser av bestämmelser i detta direktiv eller i
nationell lag som har antagits i enlighet med detta direktiv, eller
om den har skälig anledning att misstänka att bestämmelserna i detta
direktiv har överträtts,
f) övervaka att emittenterna i god tid offentliggör information i syfte att
säkerställa en faktisk och jämbördig tillgång till informationen för
allmänheten i alla medlemsstater där värdepapperet i fråga är upp­
taget till handel och vidta lämpliga åtgärder om så inte är fallet,
g) offentliggöra det faktum att en emittent, en aktieägare, en innehavare
av andra finansiella instrument eller en person som avses i artiklarna
10 eller 13 underlåter att uppfylla sina skyldigheter,
h) undersöka att den information som avses i detta direktiv utformas i
enlighet med relevanta rapporteringsramverk och vidta lämpliga åt­
gärder när en överträdelse upptäcks, och
i) utföra inspektioner på plats inom det egna territoriet i enlighet med
nationell lagstiftning för att kontrollera att bestämmelserna i detta
direktiv och dess genomförandeåtgärder följs. När så är nödvändigt
enligt nationell lagstiftning får den eller de behöriga myndigheterna
utnyttja denna befogenhet genom ansökan hos den behöriga rättsliga
myndigheten och/eller i samarbete med andra myndigheter.
5.
Punkterna 1–4 skall inte påverka en medlemsstats möjlighet att
införa särskilda rättsliga och administrativa åtgärder för utomeuropeiska
territorier för vars yttre förbindelser medlemsstaten i fråga är ansvarig.
200
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 37
▼B
6.
Att revisorer till behöriga myndigheter överlämnar fakta eller be­
slut som rör de krav som ställs av den behöriga myndigheten enligt
punkt 4 a skall inte utgöra en överträdelse av eventuella restriktioner
enligt avtal eller i lagar eller andra författningar för röjande av uppgifter
och skall inte föranleda något som helst ansvar för sådana revisorer.
Artikel 25
Sekretess och samarbete mellan medlemsstaterna
1.
Sekretess skall gälla för alla personer som arbetar eller har arbetat
för den behöriga myndigheten och för enheter till vilka den behöriga
myndigheten delegerar vissa uppgifter. Information som omfattas av
sekretess får överlämnas till andra personer eller myndigheter endast
där detta föreskrivs i lag eller annan författning i medlemsstaten.
2.
Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall samarbeta med va­
randra när så krävs för att de skall kunna utföra sina uppgifter och utöva
sina befogenheter enligt detta direktiv eller enligt nationell lagstiftning
som har antagits i enlighet med detta direktiv. Medlemsstaternas respek­
tive behöriga myndigheter skall bistå varandra.
▼M3
2a.
De behöriga myndigheterna får till Esma hänskjuta situationer där
en begäran om samarbete har avslagits eller inte lett till åtgärder inom
rimlig tid. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 258 i fördraget
om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) får Esma, i de
situationer som avses i första meningen, agera i enlighet med de befo­
genheter som myndigheten tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU)
nr 1095/2010.
2b.
De behöriga myndigheterna ska samarbeta med Esma vid till­
lämpning av detta direktiv, i enlighet med förordning (EU)
nr 1095/2010.
2c.
De behöriga myndigheterna ska omgående förse Esma med alla
uppgifter den behöver för att utföra sina verksamhetsuppgifter enligt
detta direktiv och enligt förordning (EU) nr 1095/2010 i enlighet med
artikel 35 i den förordningen.
▼B
Punkt 1 ska inte hindra de behöriga myndigheterna från att
►M3 3.
utbyta konfidentiella uppgifter med eller förmedla uppgifter till Esma och
Europeiska systemrisknämnden (ESRB), inrättad genom Europaparlamen­
tets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010
om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande
av en europeisk systemrisknämnd (1). ◄ De överlämnade uppgifterna
skall omfattas av den tystnadsplikt som anställda och före detta anställda
vid den behöriga myndighet som mottar dem är bundna av.
(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.
201
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 38
▼M3
4.
Medlemsstaterna och Esma får i enlighet med artikel 33 i
förordning (EU) nr 1095/2010 ingå samarbetsavtal som föreskriver ut­
byte av uppgifter med behöriga myndigheter eller organ i tredjeland
som enligt sin respektive lagstiftning får utföra någon av de verksam­
hetsuppgifter som de tilldelas genom detta direktiv i enlighet med
artikel 24. Medlemsstaterna ska informera Esma när de ingår samarbets­
avtal. Detta utbyte av uppgifter ska omfattas av garantier om sekretess
som minst motsvarar dem som krävs i den här artikeln. Detta utbyte av
uppgifter ska vara avsett för fullgörande av de behöriga myndigheternas
eller organens tillsynsuppgifter. Om uppgifterna ursprungligen kommer
från en annan medlemsstat får de endast lämnas vidare om uttryckligt
medgivande ges från de behöriga myndigheter som har lämnat dem,
och i så fall endast i det syfte som avsågs när dessa myndigheter gav
sitt medgivande.
Artikel 26
Säkerhetsåtgärder
1.
Om den behöriga myndigheten i en värdmedlemsstat konstaterar
att emittenten, aktieägaren, innehavaren av andra finansiella instrument
eller den person som avses i artikel 10 gjort sig skyldig till oegentlig­
heter eller inte uppfyllt sina skyldigheter, ska den vidarebefordra upp­
gifterna om detta till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten
och till Esma.
2.
Om emittenten eller värdepappersinnehavaren fortsätter att över­
träda gällande lag eller andra bestämmelser trots de åtgärder som vid­
tagits av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten eller därför att
dessa åtgärder varit otillräckliga ska den behöriga myndigheten i värd­
medlemsstaten, efter att ha underrättat den behöriga myndigheten i hem­
medlemsstaten, vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med artikel 3.2
för att skydda investerarna genom att snarast möjligt meddela detta till
kommissionen och Esma.
▼B
KAPITEL VI
▼M3
DELEGERADE AKTER OCH GENOMFÖRANDEÅTGÄRDER
▼B
Artikel 27
Kommittéförfarande
1.
Kommissionen skall biträdas av Europeiska värdepapperskommit­
tén, vilken inrättats genom artikel 1 i beslut 2001/528/EG.
2.
När det hänvisas till denna punkt skall artikel 5 i beslut 1999/468/
EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det be­
slutet, förutsatt att de genomförandeåtgärder som därigenom antas inte
ändrar de väsentliga bestämmelserna i detta direktiv.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre
månader.
202
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 39
▼M3
2a.
Befogenheten att anta de delegerade akter som avses i
artiklarna 2.3, 5.6, 9.7, 12.8, 13.2, 14.2, 17.4, 18.5, 19.4, 21.4, 23.4,
23.5 och 23.7 ska ges till kommissionen för en period på fyra år från
och med den 4 januari 2011. Kommissionen ska utarbeta en rapport om
de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på
fyra år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska automatiskt förlängas
med perioder av samma längd, om den inte återkallas av Europaparla­
mentet eller rådet i enlighet med artikel 27a.
2b.
Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kommissionen
samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
2c.
Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen
med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 27a och 27b.
▼M1
3.
Senast den 31 december 2010, och därefter minst vart tredje år,
ska kommissionen se över bestämmelserna om sina genomförandebefo­
genheter och lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet om
hur dessa befogenheter fungerar. I denna rapport ska man särskilt un­
dersöka om kommissionen behöver föreslå ändringar av detta direktiv i
syfte att garantera en lämplig avgränsning av de genomförandebefogen­
heter som den tilldelats. Slutsatsen om huruvida en ändring behövs eller
ej ska åtföljas av en detaljerad motivering. Vid behov ska rapporten
åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av bestämmelserna om
kommissionens genomförandebefogenheter.
▼M3
Artikel 27a
Återkallande av delegering
1.
Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2.3, 5.6, 9.7,
12.8, 13.2, 14.2, 17.4, 18.5, 19.4, 21.4, 23.4, 23.5 och 23.7 får när som
helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.
2.
Den institution som inlett ett internt förfarande för att besluta
huruvida en delegering av befogenhet ska återkallas ska sträva efter
att underrätta den andra institutionen och kommissionen inom en rimlig
tid innan det slutliga beslutet fattas, och ange vilka delegerade befogen­
heter som kan komma att återkallas.
3.
Beslutet om återkallande innebär att delegeringen av de befogen­
heter som anges i beslutet upphör att gälla. Det får verkan omedelbart,
eller vid ett senare, i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltig­
heten av delegerade akter som redan trätt i kraft. Det ska offentliggöras i
Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 27b
Invändningar mot delegerade akter
1.
Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delegerad akt
inom en period om tre månader från delgivningsdagen. På Europapar­
lamentets eller rådets initiativ ska denna period förlängas med tre må­
nader.
203
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 40
▼M3
2.
Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av den
tidsperiod som avses i punkt 1 har invänt mot den delegerade akten,
ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda
i kraft den dag som anges i den.
Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens officiella
tidning och träda i kraft innan denna period löper ut, förutsatt att både
Europaparlamentet och rådet underrättat kommissionen om att de inte
har för avsikt att göra några invändningar.
3.
Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en delegerad akt
inom den tidsperiod som avses i punkt 1 ska akten inte träda i kraft. I
enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget ska den institution som invän­
der mot den delegerade akten ange skälen för detta.
▼B
Artikel 28
Sanktioner
Utan att det påverkar deras rätt att föreskriva straffrättsliga påfölj­
1.
der skall medlemsstaterna, i enlighet med sin nationella lagstiftning, se
till att åtminstone lämpliga administrativa åtgärder kan vidtas, eller
lämpliga civilrättsliga och/eller administrativa sanktioner beslutas, be­
träffande de personer som är ansvariga för att enligt detta direktiv
antagna bestämmelser inte har följts. Medlemsstaterna skall se till att
sådana åtgärder är effektiva, proportionerliga och avskräckande.
2.
Medlemsstaterna skall föreskriva att den behöriga myndigheten får
offentliggöra varje åtgärd eller sanktion som vidtas vid överträdelse av
bestämmelser som har antagits enligt detta direktiv, utom i de fall då
offentliggörandet skulle skapa allvarlig oro på finansmarknaderna eller
orsaka de berörda parterna oproportionerligt stor skada.
Artikel 29
Rätt att överklaga
Medlemsstaterna skall se till att beslut som fattas på grundval av lagar
och andra författningar som har antagits i enlighet med detta
direktiv kan överklagas till domstol.
KAPITEL VII
ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 30
Övergångsbestämmelser
1.
Med avvikelse från artikel 5.3 i detta direktiv får hemmedlems­
staten undanta de emittenter som avses i artikel 9 i förordning (EG)
nr 1606/2002 avseende det räkenskapsår som inleds den 1 januari 2006
eller därefter, från skyldigheten att offentliggöra redovisningar i enlighet
med förordning (EG) nr 1606/2002.
204
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 41
▼B
2.
Utan hinder av artikel 12.2 skall en aktieägare senast två månader
efter datumet i artikel 31.1 underrätta emittenten om den andel av
rösträtter och kapital som aktieägaren, i enlighet med artiklarna 9, 10
och 13, innehar i en emittent vid den tidpunkten, såvida denne inte
redan har lämnat en underrättelse med motsvarande information före
detta datum.
Utan hinder av artikel 12.6 skall en emittent i sin tur senast tre månader
efter datumet i artikel 31.1 offentliggöra den information som mottagits
i dessa underrättelser.
3.
När en emittent har sitt säte i ett tredjeland får hemmedlemsstaten
undanta en sådan emittent från att lämna in redovisning i enlighet med
artikel 4.3 och verksamhetsberättelse i enlighet med artikel 4.5, endast
när det gäller sådana skuldebrev som togs upp till handel på en reglerad
marknad i gemenskapen före den 1 januari 2005, så länge som
a) den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten anser att den årliga
redovisningen från emittenter från ett sådant tredjeland ger en rätt­
visande bild av emittentens tillgångar och skulder, ekonomiska ställ­
ning och resultat,
b) det tredjeland där emittenten har sitt säte inte har gjort tillämpningen
av internationella redovisningsstandarder som anges i artikel 2 i
förordning (EG) nr 1606/2002 obligatorisk, och
c) kommissionen inte har fattat beslut i enlighet med artikel 23.4 ii om
det finns någon motsvarighet mellan ovannämnda redovisningsstan­
darder och
— de redovisningsstandarder som finns fastslagna i bestämmelser i
lagar och andra författningar i det tredjeland där emittenten har
sitt säte, eller
— de redovisningsstandarder i tredjeland som en sådan emittent har
valt att efterleva.
4.
Hemmedlemsstaten får undanta emittenter från skyldigheten att
offentliggöra halvårsrapporter i enlighet med artikel 5 endast när det
gäller skuldebrev som redan har tagits upp till handel på en reglerad
marknad i gemenskapen före den 1 januari 2005, under tio år efter
den 1 januari 2005, under förutsättning att hemmedlemsstaten har be­
slutat att tillåta att sådana emittenter omfattas av bestämmelserna i
artikel 27 i direktiv 2001/34/EG från den tidpunkt när dessa skuldebrev
godkändes.
Artikel 31
Införlivande
1.
Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att
följa detta direktiv senast den 20 januari 2007. De skall genast under­
rätta kommissionen om detta.
205
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 42
▼B
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en
hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när
de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras
skall varje medlemsstat själv utfärda. Varje medlemsstat skall avgöra
hur en sådan hänvisning skall göras.
2.
När en medlemsstat antar åtgärder enligt artiklarna 3.1, 8.2, 8.3,
9.6 eller 30 skall de genast underrätta kommissionen och de övriga
medlemsstaterna om dessa åtgärder.
Artikel 32
Ändringar
Från och med det datum som anges i artikel 31.1 ändras direktiv
2001/34/EG på följande sätt:
1. I artikel 1 skall leden g och h utgå.
2. Artikel 4 skall utgå.
3. I artikel 6 skall punkt 2 utgå.
4. I artikel 8 skall punkt 2 ersättas med följande:
”2.
Medlemsstaten får låta emittenter av värdepapper som är upp­
tagna till officiell notering omfattas av tillkommande skyldigheter, un­
der förutsättning att dessa tillkommande skyldigheter gäller generellt
för samtliga emittenter eller för enskilda kategorier av emittenter.”
5. Artiklarna 65–97 skall utgå.
6. Artiklarna 102 och 103 skall utgå.
7. Det andra stycket i artikel 107.3 skall utgå.
8. Artikel 108.2 skall ändras på följande sätt:
a) I led a skall orden ”information som regelbundet skall offentlig­
göras av bolag vars aktier har upptagits till officiell notering,”
utgå.
b) Led b skall utgå.
c) Led c iii skall utgå.
d) Led d skall utgå.
Hänvisningar till de upphävda bestämmelserna skall anses som hänvis­
ningar till bestämmelserna i detta direktiv.
Artikel 33
Översyn
Kommissionen skall senast den 30 juni 2009 överlämna en rapport till
Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv som
inbegriper lämpligheten i att avskaffa undantaget för befintliga skul­
debrev efter den tioårsperiod som avses i artikel 30.4 och eventuella
konsekvenser för de europeiska finansmarknaderna.
206
Bilaga 2
2004L0109 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 43
▼B
Artikel 34
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har
offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 35
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
207
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 1
Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2003/71/EG
►B
av den 4 november 2003
om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till
handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG
(Text av betydelse för EES)
(EUT L 345, 31.12.2003, s. 64)
Ändrad genom:
Officiella tidningen
►M1
►M2
►M3
208
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/11/EG av den 11 mars
2008
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU av den 24 november
2010
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november
2010
nr
sida
datum
L 76
37
19.3.2008
L 327
1
11.12.2010
L 331
120
15.12.2010
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 2
▼B
EUROPAPARLAMENTETS
OCH
2003/71/EG
RÅDETS
DIREKTIV
av den 4 november 2003
om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds
till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv
2001/34/EG
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet
gemenskapen, särskilt artiklarna 44 och 95 i detta,
av
Europeiska
med beaktande av kommissionens förslag (1),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande (2),
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (3),
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (4), och
av följande skäl:
(1)
Genom rådets direktiv 80/390/EEG av den 17 mars 1980 om
samordning av kraven på upprättande, granskning och spridning
av prospekt som skall offentliggöras vid upptagande av
värdepapper till officiell notering vid fondbörs (5) och
89/298/EEG av den 17 april 1989 om samordning av kraven
på upprättande, granskning och spridning av prospekt som skall
offentliggöras när överlåtbara värdepapper erbjuds till allm­
änheten (6), som antogs för flera år sedan, infördes ett ofull­
ständigt och komplicerat system för ömsesidigt erkännande
genom vilket målet med det här direktivet, ett europapass för
emittenter, inte kan uppnås. De direktiven bör förstärkas,
uppdateras och sammanföras till en enda rättsakt.
(2)
Under tiden har direktiv 80/390/EEG införlivats med Europap­
arlamentets och rådets direktiv 2001/34/EG av den 28 maj 2001
om upptagande av värdepapper till officiell notering och om
uppgifter som skall offentliggöras beträffande sådana
värdepapper (7), genom vilket flera direktiv på värdepapper­
sområdet kodifieras.
(3)
För enhetlighetens skull är det dock lämpligt att sammanföra de
bestämmelser i direktiv 2001/34/EG som härrör från direktiv
80/390/EEG med bestämmelserna i direktiv 89/298/EEG och att
ändra direktiv 2001/34/EG i enlighet med detta.
(1)
(2)
(3)
(4)
EGT C 240 E, 28.8.2001, s. 272 och EGT C 20 E, 28.1.2003, s. 122.
EGT C 80, 3.4.2002, s. 52.
EGT C 344, 6.12.2001, s. 4.
Europaparlamentets yttrande av den 14 mars 2002 (EUT C 47 E, 27.2.2003,
s. 417), rådets gemensamma ståndpunkt av den 24 mars 2003 (EUT C 125 E,
27.5.2003, s. 21) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 2 juli 2003
(ännu ej offentliggjort i EUT). Rådets beslut av den 15 juli 2003.
(5) EGT L 100, 17.4.1980, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparla­
mentets och rådets direktiv 94/18/EG (EGT L 135, 31.5.1994, s. 1).
(6) EGT L 124, 5.5.1989, s. 8.
(7) EGT L 184, 6.7.2001, s. 1.
209
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 3
▼B
210
(4)
Detta direktiv är ett betydelsefullt instrument för fullbordandet av
den inre marknaden enligt tidsplanen i kommissionens medde­
landen ”Handlingsplanen för riskkapital” och ”Handlingsplanen
för finansiella tjänster”, vilket skulle skapa bättre förutsättningar
för att skapa bästa möjliga tillgång till riskkapital inom hela
gemenskapen, även för små, medelstora och nystartade företag,
genom att ett europapass för emittenter beviljas.
(5)
Den 17 juli 2000 inrättade rådet en visemannakommitté för
regleringen av de europeiska värdepappersmarknaderna. I dess
inledande rapport av den 9 november 2000 understryks
problemet med att det inte finns någon gemensam definition av
”erbjudande av värdepapper till allmänheten”, vilket för med sig
att en och samma transaktion kan betraktas som en privat
placering (private placement) i vissa medlemsstater men inte i
andra. Det nuvarande systemet verkar hämmande för företag
som vill anskaffa kapital även från andra delar av gemenskapen
och begränsar således tillgången till en bred, likvid och integrerad
finansmarknad.
(6)
I sin slutrapport av den 15 februari 2001 föreslog visemannakom­
mittén att nya lagstiftningstekniker skulle införas, baserade på
fyra nivåer, nämligen övergripande principer, åtgärder för genom­
förande, samarbete samt verkställighet. Nivå 1, som utgjordes av
direktivet, skulle begränsas till breda allmänna grundprinciper,
medan nivå 2 skulle innehålla tekniska genomförandeåtgärder,
som skall antas av kommissionen med biträde av en kommitté.
(7)
Europeiska rådet i Stockholm den 23 och 24 mars 2001 gav sitt
stöd till visemannakommitténs slutrapport och den föreslagna
metoden med fyra nivåer i syfte att göra regelgivningen för
gemenskapens lagstiftning om värdepapper effektivare och att
öka insynen i den.
(8)
Även Europaparlamentet ställde sig genom sin resolution av den
5 februari 2002 om genomförandet av lagstiftningen om finan­
siella tjänster bakom visemannakommitténs slutliga rapport på
grundval av den formella förklaring som kommissionen avgivit
inför parlamentet tidigare samma dag och den skrivelse av den 2
oktober 2001 som kommissionsledamoten med ansvar för inre
marknaden tillställt ordföranden för parlamentets utskott för
ekonomi och valutafrågor beträffande garantierna för Europap­
arlamentets roll i förfarandet.
(9)
Enligt Europeiska rådet i Stockholm bör genomförandeåtgärder
på nivå 2 användas oftare, så att de tekniska bestämmelserna
säkert skall kunna hållas à jour med utvecklingen på
marknaden och på tillsynsområdet, och tidsfrister bör fastställas
för alla etapper av nivå 2.
(10)
Syftet med detta direktiv och dess genomförandeåtgärder är att
garantera skydd för investerarna och marknadseffektivitet i
enlighet med de stränga regleringsstandarder som antagits av
internationella organisationer inom området.
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 4
▼B
(11)
Icke-aktierelaterade värdepapper emitterade av en medlemsstat
eller av en medlemsstats regionala eller lokala myndigheter, av
internationella offentliga organ i vilka en eller flera av medlems­
staterna är medlemmar, av Europeiska centralbanken eller av
medlemsstaternas centralbanker omfattas inte av detta direktiv
och påverkas följaktligen inte av detta direktiv. Ovannämnda
emittenter av sådana värdepapper får dock om de vill upprätta
ett prospekt i överensstämmelse med detta direktiv.
(12)
För att investerarna skall ges ett fullgott skydd måste bestäm­
melserna
även
omfatta
alla
aktierelaterade
och
icke-aktierelaterade värdepapper som erbjuds allmänheten eller
är upptagna till handel på reglerade marknader enligt definitionen
i rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investering­
stjänster inom värdepappersområdet (1) och inte endast sådana
som är officiellt noterade på börser. Den breda definition av
värdepapper som används i detta direktiv och som omfattar
långa optioner (warrants) samt täckta långa optioner (covered
warrants) och företagscertifikat är tillämplig endast för detta
direktiv och påverkar inte på något sätt de olika definitioner av
finansiella instrument som används i nationell lagstiftning
avseende andra frågor, t.ex. beskattning. Vissa av de värdepapper
som definieras i detta direktiv ger innehavaren rätt att förvärva
överlåtbara värdepapper eller att erhålla ett kontantbelopp som
skall fastställas med hänsyn till andra instrument, framför allt
överlåtbara värdepapper, valutor, räntesatser eller ränteavkastning,
råvaror eller andra index eller mått. Depåbevis och konvertibla
skuldebrev, t.ex. värdepapper som är konvertibla när investeraren
så önskar, omfattas av detta direktivs definition av
icke-aktierelaterade värdepapper.
(13)
Emission av värdepapper av en liknande sort och/eller kategori
när det gäller icke-aktierelaterade värdepapper som ges ut inom
ramen för ett emissionsprogram, inbegripet långa optioner
(warrants) och certifikat av alla slag samt när det gäller
värdepapper som ges ut fortlöpande eller vid upprepade tillfällen,
bör anses omfatta inte bara identiska värdepapper utan även
värdepapper som rent allmänt tillhör en viss kategori. Dessa
värdepapper kan omfatta olika produkter såsom skuldinstrument,
certifikat och långa optioner (warrants) eller samma produkt inom
ramen för samma program och kan ha olika egenskaper när det
gäller företräde, typ av underliggande tillgång eller grunden för
att bestämma inlösenbelopp eller kupongbetalning.
(14)
För att ett europapass för emittenter som är giltigt i hela
gemenskapen skall kunna utfärdas och principen om
ursprungsland skall kunna tillämpas, krävs att hemmedlemsstaten
erkänns som bäst lämpad för tillsynen över emittenterna enligt
detta direktiv.
(1) EGT L 141, 11.6.1993, s. 27. Direktivet senast ändrat genom Europaparla­
mentets och rådets direktiv 2000/64/EG (EGT L 290, 17.11.2000, s. 27).
211
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 5
▼B
212
(15)
De krav på offentliggörande som anges i detta direktiv förhindrar
inte att en medlemsstat, en behörig myndighet eller en börs,
genom sina bestämmelser, inför andra särskilda krav avseende
upptagande till handel av värdepapper på en reglerad marknad
(i synnerhet avseende företagsstyrning). Sådana krav får inte
direkt eller indirekt begränsa upprättandet, innehållet och
spridningen av ett prospekt som godkänts av en behörig
myndighet.
(16)
Detta direktiv syftar bl.a. till att skydda investerarna. Det är
därför lämpligt att beakta de olika krav som ställs för skyddet
av olika kategorier av investerare med varierande fackkunskaper.
Information genom prospekt krävs inte för erbjudanden som är
begränsade till kvalificerade investerare. För vidareförsäljning till
allmänheten eller allmän handel efter upptagande till handel på en
reglerad marknad skall det dock krävas att prospekt offentliggörs.
(17)
Emittenter, erbjudare eller personer som ansöker om upptagande
till handel på en reglerad marknad av värdepapper som är
befriade från skyldigheten att ge ut ett prospekt kommer att
vara berättigade till europapasset om de uppfyller bestämmelserna
i detta direktiv.
(18)
Att fullständig information om värdepapper och deras emittenter
lämnas främjar, tillsammans med uppföranderegler, skyddet av
investerarna. Denna information bidrar också till att öka
förtroendet för värdepapper i allmänhet och gynnar således
värdepappersmarknadernas utveckling och funktionssätt. Sådan
information bör ges genom offentliggörande av prospekt.
(19)
Investeringar i värdepapper innebär liksom andra investeringar en
risktagning. Alla medlemsstater har infört bestämmelser vars syfte
är att skydda investerare och potentiella investerare i den
meningen att de får möjlighet att göra en välgrundad
bedömning av dessa risker och fatta sina investeringsbeslut med
full kännedom om fakta.
(20)
Informationen, som i fråga om emittentens ekonomiska ställning
och de rättigheter som är förknippade med värdepapperen måste
vara tillräcklig och så objektiv som möjligt, bör lämnas på ett
uttömmande och lättbegripligt sätt. Genom en harmonisering av
informationskraven för prospekt bör ett likvärdigt skydd för
investerare inom hela gemenskapen kunna uppnås.
(21)
Information är en nyckelfaktor när det gäller investerarskydd. En
sammanfattning som förmedlar väsentliga karakteristika om och
risker som är förenade med emittenten, eventuell garant och
värdepapperen bör införas i prospektet. För att göra denna
information lättillgänglig bör sammanfattningen skrivas på ett
icke-tekniskt språk och normalt inte innehålla fler än 2 500 ord
på det språk på vilket prospektet ursprungligen avfattades.
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 6
▼B
(22)
Den internationella sammanslutningen av tillsynsmyndigheter för
värdepappersmarknaden, IOSCO, har utarbetat en bästa praxis på
internationell nivå för att underlätta erbjudanden över gränserna
av aktier på grundval av enhetliga informationsstandarder. Genom
att IOSCO:s standarder (1) införs kommer den information som
blir tillgänglig för marknaden och investerarna att förbättras,
samtidigt som förfarandena förenklas för emittenter i
gemenskapen som vill anskaffa kapital i tredje länder. I direktivet
krävs också att särskilt anpassade informationsstandarder skall
antas för andra slag av värdepapper och emittenter.
(23)
För att emittenter på en reglerad marknad som ofta söker kapital
skall kunna utnyttja snabbare förfaranden måste en ny modell
införas på gemenskapsnivå för prospekt för emissionsprogram
och obligationer med inteckning som säkerhet samt även ett
nytt system för registreringsdokumenten. Emittenterna kan välja
att inte utnyttja dessa format utan utforma prospekten som ett
enda dokument.
(24)
Ett grundprospekts innehåll bör särskilt beakta behovet av flexi­
bilitet i fråga om den information som skall lämnas om värdep­
apperen.
(25)
Det bör tillåtas att känslig information inte införs i prospekt efter
det att undantag under vissa förhållanden medgivits av den
behöriga myndigheten, så att det kan undvikas att emittenter
försätts i skadliga situationer.
(26)
En tydlig tidsfrist bör anges för prospektens giltighet så att det
kan undvikas att inaktuell information lämnas.
(27)
Ett gott skydd för investerarna bör garanteras genom att det
säkerställs att tillförlitlig information offentliggörs. Emittenter
vars värdepapper är upptagna till handel på reglerade
marknader omfattas av ett löpande krav på offentliggörande,
men det krävs inte att de regelbundet offentliggör uppdaterad
information. Utöver detta krav bör emittenterna åtminstone
årligen göra en sammanställning av all relevant information
som offentliggjorts eller gjorts tillgänglig för allmänheten under
de senaste tolv månaderna, inbegripet information som lämnats i
enlighet med de olika rapporteringskrav som fastställs genom
annan gemenskapslagstiftning. Därigenom bör det möjliggöras
att konsekvent och lättförståelig information offentliggörs regel­
bundet. För att undvika att en alltför stor arbetsbörda läggs på
vissa emittenter, bör emittenter av icke-aktierelaterade
värdepapper med höga nominella minimibelopp undantas från
detta krav.
(28)
Det är nödvändigt att den årliga information som skall tillhanda­
hållas av emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på
en reglerad marknad övervakas på vederbörligt sätt av medlems­
staterna i enlighet med deras skyldigheter enligt bestämmelserna i
gemenskapslagstiftningen och i nationell lagstiftning angående
värdepapper, emittenter av värdepapper och värdepapper­
smarknader.
(1) International Disclosure Standards for cross-border offering and initial listings
by foreign issuers, del I, utgivna av Internationella sammanslutningen av
tillsynsmyndigheter för värdepappersmarknaden i september 1998.
213
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 7
▼B
214
(29)
Emittenterna bör ges möjlighet att redovisa information som skall
offentliggöras i ett prospekt i form av hänvisningar till andra
dokument, förutsatt att dessa redan har registrerats eller
godkänts av den behöriga myndigheten, vilket bör göra det
enklare och mindre kostsamt för emittenten att upprätta
prospekt, utan att investerarskyddet för den skull äventyras.
(30)
Skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om effektivitet,
metoder och tidpunkter när det gäller kontrollen av uppgifterna
i ett prospekt gör det inte bara svårare för företag att anskaffa
kapital eller få sina värdepapper upptagna till handel på reglerade
marknader i fler än en medlemsstat utan hindrar också investerare
som är bosatta i en medlemsstat från att förvärva värdepapper
från emittenter som är etablerade i andra medlemsstater eller
värdepapper som är upptagna till handel i andra medlemsstater.
Sådana skillnader bör därför undanröjas genom att reglerna inom
området harmoniseras, så att en tillräcklig grad av likvärdighet
uppnås mellan de åtgärder som krävs i varje medlemsstat för att
tillförsäkra investerare och personer som överväger att investera
tillräcklig och i största möjliga grad objektiv information.
(31)
För att underlätta distributionen av de dokument som prospekten
består av bör bruket av elektroniska kommunikationsmedel såsom
Internet uppmuntras. Ett prospekt bör dock alltid kunna erhållas i
pappersform utan kostnad om investeraren begär det.
(32)
Prospektet bör registreras hos relevant behörig myndighet, och
emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om
upptagande till handel på en reglerad marknad bör göra det till­
gängligt för allmänheten med iakttagande av Europeiska unionens
bestämmelser om skydd för den personliga integriteten vid
behandling av personuppgifter.
(33)
För att undvika luckor i gemenskapslagstiftningen som skulle
kunna skada allmänhetens förtroende för finansmarknaderna och
därmed deras funktionssätt är det också nödvändigt att
harmonisera annonseringen.
(34)
Alla nya omständigheter som kan påverka bedömningen av en
investering och som framkommer efter det att prospektet offent­
liggjorts, men innan erbjudandet löpt ut eller värdepapperet börjat
handlas på en reglerad marknad, bör spridas genom ett tillägg till
prospektet som måste ha godkänts.
(35)
Kravet på emittenterna att översätta hela prospekten till samtliga
berörda länders officiella språk verkar hämmande på gränsöver­
skridande erbjudanden eller upptagande till handel i flera
medlemsstater. För att göra det lättare att erbjuda värdepapper
över gränserna bör värd- eller hemmedlemsstaten ha rätt att
kräva en översättning till landets officiella språk endast av
sammanfattningen av prospektet, förutsatt att prospektet som
helhet är upprättat på ett språk som allmänt används i inter­
nationella finanskretsar.
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 8
▼B
(36)
Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten bör ha rätt att få
del av ett intyg från den behöriga myndigheten i hemmedlems­
staten, där det bekräftas att prospektet utformats i enlighet med
detta direktiv. För att syftena med detta direktiv skall kunna
uppnås fullt ut bör det även omfatta värdepapper som ges ut av
emittenter som lyder under lagstiftning i tredje länder.
(37)
Ett stort antal behöriga myndigheter i medlemsstaterna med skilda
ansvarsområden kan skapa såväl onödiga kostnader som över­
lappning av ansvaret utan att tillföra något mervärde. I varje
medlemsstat bör en enda behörig myndighet utses som skall
godkänna prospekt och ansvara för tillsynen över att genomför­
andeåtgärderna för detta direktiv iakttas. På strikta villkor får en
medlemsstat utse fler än en behörig myndighet, men endast en
myndighet får handha det internationella samarbetet.
Myndigheten eller myndigheterna bör inrättas som administrativa
myndigheter och i en sådan form att deras oberoende från
ekonomiska aktörer garanteras och intressekonflikter undviks.
Att en behörig myndighet för godkännandet av prospekt utses
bör inte hindra samarbete mellan myndigheten och andra organ
i syfte att säkerställa att granskningen och godkännandet av pros­
pekten utförs effektivt i emittenternas, investerarnas, marknadsak­
törernas och marknadernas gemensamma intresse. All delegering
av de uppgifter som anges i detta direktiv och i dess genomför­
andeåtgärder bör i enlighet med artikel 31 ses över fem år efter
direktivets ikraftträdande och bör, med undantag av offentlig­
görandet på Internet av godkända prospekt och den registrering
av prospekt som avses i artikel 14, avslutas åtta år efter detta
direktivs ikraftträdande.
(38)
En effektiv tillsyn kommer att garanteras genom att gemensamma
miniminivåer fastställs för de behöriga myndigheternas befo­
genheter. Den information till marknaderna som krävs enligt
direktiv 2001/34/EG bör säkerställas av de behöriga myndig­
heterna som bör vidta åtgärder när bestämmelserna inte iakttas.
(39)
Det är nödvändigt att de behöriga myndigheterna i medlems­
staterna samarbetar under utförandet av sina uppgifter.
(40)
Från tid till annan kan teknisk vägledning och genomförandeåt­
gärder till reglerna i detta direktiv behövas på grund av utveck­
lingen på finansmarknaderna. Kommissionen bör därför ges befo­
genhet att anta genomförandeåtgärder, förutsatt att dessa inte
påverkar väsentliga inslag i detta direktiv och förutsatt att den
handlar i enlighet med de principer som anges i detta efter
samråd med den europeiska värdepapperskommitté som inrättats
genom kommissionens beslut 2001/528/EG (1).
(1) EGT L 191, 13.7.2001, s. 45.
215
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 9
▼B
(41)
När kommissionen utövar sina genomförandebefogenheter i
enlighet med detta direktiv bör den beakta följande principer:
— Behovet av att säkerställa förtroendet för finansmarknaderna
hos mindre investerare och de små och medelstora företagen
genom främjande av en hög grad av öppenhet och insyn på
de finansiella marknaderna.
— Behovet av att erbjuda investerarna ett stort urval av konkur­
rerande investeringsmöjligheter samt information och skydd
på en nivå som är anpassad till deras förhållanden.
— Behovet av att säkerställa att oberoende tillsynsmyndigheter
tillämpar bestämmelserna konsekvent, särskilt vid bekäm­
pandet av ekonomisk brottslighet.
— Behovet av en hög grad av öppenhet och samråd med alla
marknadsdeltagare samt med Europaparlamentet och rådet.
— Behovet av att främja innovationer på de finansiella mark­
naderna så att de utvecklas dynamiskt och effektivt.
— Behovet av att säkerställa systemstabilitet i det finansiella
systemet genom en nära och reaktionssnabb övervakning av
innovationer på det finansiella området.
— Betydelsen av att minska kapitalkostnaderna och skapa ökad
tillgång till kapital.
— Behovet av en långsiktig avvägning av kostnaderna och
fördelarna för marknadsaktörerna (även små och medelstora
företag och mindre investerare) när det gäller genomför­
andeåtgärderna.
— Behovet av att främja den internationella konkurrenskraften
hos de finansiella marknaderna inom gemenskapen utan att
samtidigt skada det ytterst viktiga internationella samarbetet.
— Behovet av att skapa jämbördiga konkurrensvillkor för alla
marknadsaktörer genom att upprätta gemenskapslagstiftning
när så är lämpligt.
— Behovet av att respektera nationella skillnader på finansm­
arknaderna när dessa inte är till skada för den inre
marknadens enhetliga funktion.
— Behovet av att skapa överensstämmelse med annan gemens­
kapslagstiftning på området, eftersom avvikelser i fråga om
information och brist på insyn kan äventyra marknadernas
funktion och framför allt skada konsumenter och mindre
investerare.
(42)
216
Europaparlamentet bör ha en tid på tre månader till sitt
förfogande för att granska och yttra sig om utkast till genomför­
andeåtgärder räknat från det första översändandet. I brådskande
och vederbörligen berättigade fall kan dock denna tidsfrist
förkortas. Om Europaparlamentet antar en resolution inom tids­
fristen bör kommissionen se över sitt utkast till åtgärder.
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 10
▼B
(43)
Medlemsstaterna bör fastställa ett sanktionssystem för överträ­
delser av de nationella bestämmelser som antas enligt detta
direktiv samt vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa
att sanktionerna tillämpas. Sanktionerna bör vara effektiva,
proportionella och avskräckande.
(44)
Beslut som fattats av de behöriga nationella myndigheterna vid
tillämpningen av detta direktiv bör kunna prövas i domstol.
(45)
I enlighet med proportionalitetsprincipen är det för att uppnå det
grundläggande målet att säkerställa en inre marknad för
värdepapper nödvändigt och lämpligt att fastställa regler för ett
europapass för emittenter. Detta direktiv går i enlighet med
artikel 5 tredje stycket i fördraget inte utöver vad som är
nödvändigt för att uppnå dessa mål.
(46)
Kommissionens utvärdering av tillämpningen av detta direktiv
bör särskilt inriktas på hur medlemsstaternas behöriga
myndigheter sköter godkännandeförfarandet för prospekt och
mer generellt på tillämpningen av hemlandsprincipen och
huruvida tillämpningen av denna kan ge upphov till problem
när det gäller skyddet för investerare och marknadens effektivitet.
Kommissionen bör även granska hur artikel 10 fungerar.
(47)
Vid en framtida utveckling av detta direktiv bör det beaktas
vilken mekanism för godkännande som bör antas för att ytter­
ligare förbättra en enhetlig tillämpning av gemenskapslag­
stiftningen om prospekt, inklusive ett eventuellt inrättande av
en Europeisk värdepappersenhet.
(48)
I detta direktiv respekteras de grundläggande rättigheter och
principer som fastställs framför allt i Europeiska unionens
stadga om de grundläggande rättigheterna.
(49)
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv
bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28
juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av
kommissionens genomförandebefogenheter (1).
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Syfte och räckvidd
1.
Syftet med detta direktiv är att harmonisera kraven på upprättande,
godkännande och spridning av prospekt som skall offentliggöras när
värdepapper erbjuds allmänheten eller tas upp till handel på en
reglerad marknad som är belägen eller bedriver verksamhet inom en
medlemsstat.
(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
217
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 11
▼B
2.
Detta direktiv skall inte tillämpas på följande:
a) Andelar som emitterats av sådana företag för kollektiva investeringar
som inte är av sluten typ.
b) Icke-aktierelaterade värdepapper emitterade av en medlemsstat eller
av en medlemsstats regionala eller lokala myndigheter, av inter­
nationella offentliga organ i vilka en eller flera av medlemsstaterna
är medlemmar, av Europeiska centralbanken eller av medlemssta­
ternas centralbanker.
c) Kapitalandelar i medlemsstaternas centralbanker.
d) Värdepapper som villkorslöst och oåterkalleligen garanteras av en
medlemsstat eller av regionala eller lokala myndigheter i en
medlemsstat.
e) Värdepapper som emitterats av sammanslutningar vars verksamhet är
författningsreglerad eller av organ som drivs utan vinstsyfte, erkända
av en medlemsstat, i syfte att anskaffa medel som är nödvändiga för
att uppnå sammanslutningens eller organets icke-vinstgivande
ändamål.
f) Icke-aktierelaterade värdepapper som fortlöpande eller vid upprepade
tillfällen emitteras av kreditinstitut, förutsatt att dessa värdepapper
i) inte är efterställda, konvertibla eller utbytbara,
ii) inte ger rätt att teckna eller förvärva andra slag av värdepapper
och att de inte är kopplade till ett derivatinstrument,
iii) styrker mottagandet av återbetalningspliktiga insättningar, och
iv) omfattas av ett system för garanti av insättningar enligt Europap­
arlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om
system för garanti av insättningar (1).
g) Icke-fungibla kapitalandelar vars huvudsakliga ändamål är att ge
innehavaren rätt att disponera hela eller en del av en lägenhet eller
en fastighet och som inte kan säljas utan att denna rätt ges upp.
▼M2
▼B
h) Värdepapper som ingår i ett erbjudande när det sammanlagda
vederlaget för erbjudandet i unionen understiger 5 000 000 EUR,
som ska beräknas för en tolvmånadersperiod.
i) Bostadsobligationer som vid upprepade tillfällen emitteras av kredi­
tinstitut i Sverige vars syfte främst är att bevilja hypotekslån,
förutsatt att
i) de bostadsobligationer som utfärdas ingår i samma serie,
ii) bostadsobligationerna utfärdas i omgångar under en specifik
emitteringsperiod,
iii) bostadsobligationernas villkor inte ändras under emitteringspe­
rioden, och
(1) EGT L 135, 31.5.1994, s. 5.
218
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 12
▼B
iv) de belopp som härrör från emitteringen av nämnda bostadsobli­
gationer enligt emittentens bolagsordning placeras i tillgångar
som ger tillräcklig täckning för de åtaganden som är förenade
med värdepapperen.
▼M2
j) Icke-aktierelaterade värdepapper som fortlöpande eller vid upprepade
tillfällen emitteras av kreditinstitut, när det sammanlagda vederlaget i
unionen understiger 75 000 000 EUR, som ska beräknas för en tolv­
månadersperiod, förutsatt att dessa värdepapper
i) inte är efterställda, konvertibla eller utbytbara,
ii) inte ger rätt att teckna eller förvärva andra slag av värdepapper
och att de inte är kopplade till ett derivatinstrument.
▼B
▼M2
3.
Trots vad som sägs i punkt 2 b, 2 d, 2 h, 2 i och 2 j skall en
emittent, en erbjudare eller en person som ansöker om upptagande till
handel på en reglerad marknad ha rätt att upprätta ett prospekt i enlighet
med detta direktiv när värdepapper erbjuds allmänheten eller tas upp till
handel.
4.
För att hänsyn ska kunna tas till den tekniska utvecklingen av
finansmarknaderna, inbegripet inflation, ska kommissionen genom
delegerade akter i enlighet med artikel 24a, och med förbehåll för de
villkor som anges i artiklarna 24b och 24c, anta åtgärder för ändring av
de gränsvärden som avses i punkt 2 h och j i den här artikeln.
▼B
Artikel 2
Definitioner
1.
I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser
som här anges:
a) värdepapper: överlåtbara värdepapper enligt definitionen i
artikel 1.4 i direktiv 93/22/EEG med undantag av penningmarknad­
sinstrument enligt definitionen i artikel 1.5 i direktiv 93/22/EEG
med en löptid på mindre än tolv månader. När det gäller dessa
instrument får nationell lagstiftning vara tillämplig.
b) aktierelaterade värdepapper: aktier och andra överlåtbara
värdepapper motsvarande aktier i bolag samt varje annat slag av
överlåtbara värdepapper som ger rätt att förvärva något av dessa
slag av värdepapper genom konvertering eller utövande av de
rättigheter de ger, förutsatt att detta senare slag av värdepapper
emitteras av emittenten av de underliggande aktierna eller av en
enhet som tillhör denne emittents koncern.
c) icke-aktierelaterade värdepapper: alla värdepapper som inte är
aktierelaterade värdepapper.
d) erbjudande av värdepapper till allmänheten: ett meddelande till
personer, oavsett form och medium, som innehåller tillräcklig
information om villkoren för erbjudandet och de värdepapper som
erbjuds för att en investerare skall ha förutsättningar att fatta beslut
om att teckna eller förvärva dessa värdepapper. Definitionen skall
också vara tillämplig på värdepappersplaceringar via finansiella
mellanhänder.
219
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 13
▼M2
e) kvalificerade investerare: personer eller företag som beskrivs i
avsnitt I punkterna 1–4 i bilaga II till Europaparlamentets och
rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader
för finansiella instrument (1), och personer eller enheter som på
begäran behandlas som professionella kunder enligt bilaga II till
direktiv 2004/39/EG, eller som bedöms vara godtagbara motparter
enligt artikel 24 i direktiv 2004/39/EG, såvida de inte har begärt att
bli behandlade som icke-professionella kunder. Värdepappersföretag
och kreditinstitut ska på begäran meddela emittenten sin klassi­
ficering, utan att detta påverkar tillämpningen av relevant
lagstiftning om dataskydd. Värdepappersföretag som är aukto­
riserade att fortsatt behandla professionella kunder som sådana i
enlighet med artikel 71.6 i direktiv 2004/39/EG ska vara aukto­
riserade att behandla dessa kunder som kvalificerade investerare
enligt det här direktivet.
▼B
f) små och medelstora företag: företag som enligt sin senaste årsredo­
visning eller koncernredovisning uppfyller minst två av följande tre
kriterier: ett genomsnittligt antal anställda under räkenskapsåret på
under 250, en balansomslutning som inte överstiger 43 000 000 euro
och en årlig nettoomsättning som inte överstiger 50 000 000 euro.
g) kreditinstitut: ett företag enligt definitionen i artikel 1.1 a i Europap­
arlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000
om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (2).
h) emittent: en juridisk person som emitterar eller föreslår emission av
värdepapper.
i) person som erbjuder värdepapper (eller erbjudare): en juridisk eller
fysisk person som erbjuder värdepapper till allmänheten.
j) reglerad marknad: en marknad enligt definitionen i artikel 1.13 i
direktiv 93/22/EEG.
k) emissionsprogram: ett program som möjliggör utgivning av
icke-aktierelaterade värdepapper, bland annat långa optioner
(warrants) av alla slag, av liknande sort och/eller kategori,
fortlöpande eller vid upprepade tillfällen under en särskilt angiven
emissionsperiod.
l) värdepapper som emitteras fortlöpande eller vid upprepade till­
fällen: emissioner i omgångar eller minst två separata emissioner
under en tolvmånadersperiod av värdepapper av liknande sort eller
kategori.
m) hemmedlemsstat:
i) när det gäller alla emittenter i gemenskapen av värdepapper som
inte nämns i led ii: den medlemsstat där emittenten har sitt säte.
(1) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.
(2) EGT L 126, 26.5.2000, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv
2000/28/EG (EGT L 275, 27.10.2000, s. 37).
220
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 14
▼B
ii) när det gäller emissioner av icke-aktierelaterade värdepapper,
vilkas nominella värde per enhet uppgår till minst 1 000 euro,
och alla emissioner av icke-aktierelaterade värdepapper som ger
rätt att genom konvertering eller utövande av de med värdep­
apperet förenade rättigheterna förvärva överlåtbara värdepapper
eller erhålla ett kontantbelopp, förutsatt att emittenten av de
icke-aktierelaterade värdepapperen inte är emittent av de under­
liggande värdepapperen eller en enhet som tillhör denna senare
emittents koncern: den medlemsstat som väljs av emittenten,
erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till
handel, allt efter omständigheterna, bland de medlemsstater
där emittenten har sitt säte, där värdepapperen tagits eller skall
tas upp till handel på en reglerad marknad eller där de erbjuds
till allmänheten. Samma regler skall tillämpas på
icke-aktierelaterade värdepapper i andra valutor än euro under
förutsättning att det nominella minimivärdet i princip motsvarar
1 000 euro.
iii) när det gäller samtliga emittenter som är etablerade i tredje land
och som emitterar värdepapper som inte nämns i led ii: den
medlemsstat som väljs av emittenten, erbjudaren eller den
person som ansöker om upptagande till handel, allt efter
omständigheterna, bland de medlemsstater där värdepapperen
avses erbjudas allmänheten för första gången efter det att detta
direktiv har trätt i kraft eller där den första ansökan om
upptagande till handel på en reglerad marknad görs, med
förbehåll för senare val som görs av emittenter etablerade i
tredje land i fall då hemmedlemsstaten inte fastställts i
enlighet med deras val.
n) värdmedlemsstat: den stat där ett erbjudande till allmänheten eller en
ansökan om upptagande till handel görs i de fall då denna stat inte
är hemmedlemsstaten.
o) företag för kollektiva investeringar som inte är av sluten typ:
värdepappersfonder och investeringsbolag,
i) som har till syfte att företa kollektiva investeringar med kapital
från allmänheten och som tillämpar principen om riskspridning,
och
ii) vilkas andelar på innehavarens begäran återköps eller inlöses,
direkt eller indirekt, med medel ur företagets tillgångar.
p) andelar i ett företag för kollektiva investeringar: värdepapper som
emitterats av ett företag för kollektiva investeringar och som utgör
bevis för andelsrätt i ett sådant företags tillgångar.
q) godkännande: hemmedlemsstatens behöriga myndighets positiva
ställningstagande efter granskningen av prospektets fullständighet,
däribland att den information som lämnas i det är sammanhängande
och begriplig.
r) grundprospekt: ett prospekt som innehåller all relevant information
som specificeras i artiklarna 5 och 7, och i artikel 16 i de fall det
finns ett tillägg, om emittenten och de värdepapper som skall
erbjudas till allmänheten eller upptas till handel samt, efter emit­
tentens eget val, de slutgiltiga villkoren för erbjudandet.
221
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 15
▼M2
s) nyckelinformation: väsentlig och väl strukturerad information som
ska lämnas till investerarna så att de kan förstå arten av och riskerna
förenade med emittenten, garanten och de värdepapper investerarna
erbjuds eller som upptas till handel på en reglerad marknad och,
utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.2.b, besluta vilka
erbjudanden av värdepapper de närmare ska beakta. Mot bakgrund
av erbjudandet och berörda värdepapper ska nyckelinformationen
innehålla följande, nämligen
i) en kort beskrivning av väsentliga karakteristika och risker
förenade med emittenten och eventuell garant, inbegripet till­
gångar, skulder och finansiell ställning,
ii) en kort beskrivning av väsentliga karakteristika och risker som
är förknippade med investeringen i värdepapperet, inbegripet
eventuella rättigheter förknippade med värdepapperen,
iii) erbjudandets allmänna villkor, inbegripet uppskattade avgifter
som emittenten eller erbjudaren tar ut av investeraren,
iv) närmare upplysningar om upptagandet till handel,
v) motiven för erbjudandet och användningen av de medel som
emissionen tillför.
t) företag med begränsat börsvärde: ett företag som är noterat på en
reglerad marknad och som hade ett genomsnittligt börsvärde på
mindre än 100 000 000 EUR beräknat på slutkursen för de tre före­
gående kalenderåren.
__________
4.
För att kunna beakta den tekniska utvecklingen på finansm­
arknaderna och för att klargöra kraven i denna artikel, ska kommis­
sionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 24a, och med
förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 24b och 24c, anta de
definitioner som avses i punkt 1, inbegripet anpassning av de siffe­
ruppgifter som används för definitionen av små och medelstora
företag och tröskelvärdena för begränsat börsvärde, med beaktande av
situationen på olika nationella marknader, inbegripet den klassificering
som tillämpas av operatörer av reglerade marknader, unionens
lagstiftning och rekommendationer samt den ekonomiska utvecklingen.
▼B
Artikel 3
Skyldigheten att offentliggöra prospekt
1.
Medlemsstaterna skall inte tillåta erbjudande av värdepapper till
allmänheten inom deras territorier utan att ett prospekt dessförinnan har
offentliggjorts.
▼M2
2.
Skyldigheten att offentliggöra prospekt ska inte gälla följande slag
av erbjudanden, nämligen
a) erbjudanden av värdepapper som riktas endast till kvalificerade
investerare, och/eller
b) erbjudanden av värdepapper som riktas till färre än 150 fysiska eller
juridiska personer som inte är kvalificerade investerare, per
medlemsstat, och/eller
222
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 16
▼M2
c) erbjudanden av värdepapper som riktas till investerare som förvärvar
värdepapper för ett sammanlagt vederlag på minst 100 000 EUR per
investerare för varje separat erbjudande, och/eller
d) erbjudanden av värdepapper med ett nominellt värde per enhet på
minst 100 000 EUR, och/eller
e) erbjudanden av värdepapper för ett sammanlagt vederlag i unionen
på mindre än 100 000 EUR, som ska beräknas för en tolvmånader­
speriod.
▼B
▼M2
▼B
▼M2
Varje därpå följande återförsäljning av värdepapper, som tidigare
erbjöds genom en eller flera av de slag av erbjudanden som nämns i
denna punkt, skall dock betraktas som ett separat erbjudande, och den
definition som anges i artikel 2.1 d skall tillämpas för fastställande av
huruvida återförsäljningen är ett erbjudande av värdepapper till allm­
änheten. Vid värdepappersplaceringar via finansiella mellanhänder skall
prospekt offentliggöras om inget av villkoren under a–e uppfylls när det
gäller den slutliga placeringen.
Medlemsstaterna ska inte begära ytterligare ett prospekt vid någon sådan
efterföljande återförsäljning av värdepapper eller slutlig placering av
värdepapper via finansiella mellanhänder, så länge ett giltigt prospekt
finns tillgängligt i enlighet med artikel 9 och emittenten eller den person
som ansvarar för upprättandet av ett sådant prospekt i ett skriftligt avtal
godkänner att det används.
3.
Medlemsstaterna skall se till att det krävs att ett prospekt offent­
liggörs vid varje upptagande av värdepapper till handel på en reglerad
marknad som är belägen eller verksam inom deras territorier.
4.
För att kunna beakta den tekniska utvecklingen på finansm­
arknaderna, inbegripet inflation, ska kommissionen, genom delegerade
akter i enlighet med artikel 24a, och med förbehåll för de villkor som
anges i artiklarna 24b och 24c, anta åtgärder avseende gränsvärdena
punkt 2 c-e i den här artikeln.
▼B
Artikel 4
Undantag från skyldigheten att offentliggöra prospekt
1.
Skyldigheten att offentliggöra prospekt skall inte gälla vid
erbjudanden av värdepapper till allmänheten av följande slag:
a) Aktier som ges ut i utbyte mot redan emitterade aktier av samma
kategori, om utgivandet av sådana nya aktier inte innebär någon total
ökning av aktiekapitalet.
b) Värdepapper som erbjuds i samband med ett övertagande genom ett
erbjudande om utbyte av värdepapper, under förutsättning att det
föreligger ett dokument som den behöriga myndigheten anser
innehålla information som är likvärdig med den i prospektet, med
beaktande av kraven i gemenskapslagstiftningen.
▼M2
c) Värdepapper som erbjuds, tilldelas eller ska tilldelas i samband med
en fusion eller fission, under förutsättning att det föreligger ett
dokument som den behöriga myndigheten anser innehålla
information som är likvärdig med den i prospektet med beaktande
av kraven i unionslagstiftningen.
223
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 17
▼M2
d) Utdelning som betalas till de befintliga aktieägarna i form av aktier
av samma kategori som de aktier som utdelningen gäller, under
förutsättning att ett dokument som innehåller information om
aktiernas antal och art samt om motiven och de närmare formerna
för erbjudandet görs tillgängligt.
e) Värdepapper som erbjuds, tilldelas eller ska tilldelas nuvarande eller
tidigare styrelseledamöter eller anställda av deras arbetsgivare eller
av ett anslutet företag, förutsatt att företaget har sitt huvudkontor
eller säte i unionen och förutsatt att ett dokument tillhandahålls
med information om värdepapperens antal och art samt om
motiven och de närmare formerna för erbjudandet.
Led e ska också gälla för företag etablerade utanför unionen vars
värdepapper är upptagna till handel antingen på en reglerad marknad
eller på en marknad i tredjeland. I det senare fallet ska undantaget gälla
förutsatt att tillräcklig information, inbegripet dokumentet som avses i
led e, finns tillgängligt åtminstone på ett språk som allmänt används i
internationella finanskretsar och förutsatt att kommissionen har antagit
ett beslut om likvärdighet avseende tredjelandsmarknaden i fråga.
På begäran av den behöriga myndigheten i en medlemsstat ska kommis­
sionen anta ett beslut om likvärdighet i enlighet med det förfarande som
avses i artikel 24.2 om den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i ett
tredjeland säkerställer att en reglerad marknad som är auktoriserad i
detta tredjeland uppfyller de rättsligt bindande krav som, för
tillämpningen av undantaget i led e, är likvärdiga med de krav som
följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den
28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan
(marknadsmissbruk) (1), av avdelning III i direktiv 2004/39/EG och av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den
15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående
upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel
på en reglerad marknad (2), och som är föremål för effektiv tillsyn
och efterlevnadskontroll i detta tredjeland. Denna behöriga myndighet
ska ange varför den anser att det berörda tredjelandets rättsliga och
tillsynsmässiga ramar är att betrakta som likvärdiga och ska lämna
relevant information i detta avseende.
Ett sådant tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar får anses vara
likvärdiga om de uppfyller minst följande villkor:
i) Marknaderna är föremål för auktorisering och för fortlöpande
effektiv tillsyn och efterlevnadskontroll.
ii) Marknaderna har tydliga och transparenta regler för upptagande till
handel av värdepapper, så att handeln med dessa värdepapper kan
ske på ett rättvist, välordnat och effektivt sätt och att de är fritt
överlåtbara.
iii) Emittenter av värdepapper är skyldiga att lämna regelbundet åter­
kommande och löpande information för att säkerställa ett gott skydd
för investerarna.
iv) Marknadernas transparens och integritet säkerställs genom förhin­
drande av marknadsmissbruk i form av insiderhandel och otillbörlig
marknadspåverkan.
(1) EUT L 96, 12.4.2003, s. 16.
(2) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.
224
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 18
▼M2
När det gäller led e får kommissionen, för att kunna beakta utvecklingen
på finansmarknaderna, genom delegerade akter i enlighet med
artikel 24a, och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna
24b och 24c, anta åtgärder för att precisera ovannämnda kriterier eller
lägga till ytterligare kriterier som ska tillämpas i samband med
bedömningen av likvärdigheten.
▼B
2.
Skyldigheten att offentliggöra ett prospekt skall inte gälla vid
upptagande till handel på en reglerad marknad av följande slag av
värdepapper:
a) Aktier som, beräknat för en tolvmånadersperiod, motsvarar mindre
än tio procent av det antal aktier av samma kategori som redan har
upptagits till handel på samma reglerade marknad.
b) Aktier som ges ut i utbyte mot aktier av samma kategori som redan
upptagits till handel på samma reglerade marknad, om utgivandet av
sådana nya aktier inte innebär någon total ökning av aktiekapitalet.
c) Värdepapper som erbjuds i samband med ett övertagande genom
erbjudande om utbyte av värdepapper, under förutsättning att det
föreligger ett dokument som den behöriga myndigheten anser
innehålla information som är likvärdig med den i prospektet med
beaktande av kraven i gemenskapslagstiftningen.
▼M2
▼B
d) Värdepapper som erbjuds, tilldelas eller ska tilldelas i samband med
en fusion eller fission, under förutsättning att det föreligger ett
dokument som den behöriga myndigheten anser innehålla
information som är likvärdig med den i prospektet med beaktande
av kraven i unionslagstiftningen.
e) Aktier som erbjuds, tilldelas eller skall tilldelas utan kostnad till de
befintliga aktieägarna och utdelning som betalas i form av aktier av
samma kategori som de aktier som utdelningen gäller, under förut­
sättning av att dessa aktier är av samma kategori som de aktier som
redan upptagits till handel på samma reglerade marknad och att ett
dokument som innehåller information om aktiernas antal och art
samt om motiven och de närmare formerna för erbjudandet görs
tillgängligt.
f) Värdepapper som erbjuds, tilldelas eller skall tilldelas till nuvarande
eller tidigare styrelseledamöter eller anställda av deras arbetsgivare
eller av ett anslutet företag, under förutsättning att dessa värdepapper
är av samma kategori som de värdepapper som redan upptagits till
handel på samma reglerade marknad och att ett dokument som inne­
håller information om värdepapperens antal och art samt om motiven
och de närmare formerna för erbjudandet görs tillgängligt.
g) Aktier som uppkommer efter konvertering eller utbyte av andra
värdepapper eller efter utövande av rättigheter som är förenade
med andra värdepapper, under förutsättning att dessa aktier är av
samma kategori som de aktier som redan upptagits till handel på
samma reglerade marknad.
h) Värdepapper som redan upptagits till handel på en annan reglerad
marknad på följande villkor:
i) Att dessa värdepapper, eller värdepapper av samma kategori, har
varit upptagna till handel på den andra reglerade marknaden
under mer än 18 månader.
225
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 19
▼B
ii) När det gäller värdepapper som för första gången upptagits till
handel på en reglerad marknad efter det att detta direktiv trätt i
kraft, att upptagandet till handel på den andra reglerade
marknaden var förenat med ett godkänt prospekt som gjorts
tillgängligt för allmänheten i enlighet med artikel 14.
iii) När led ii inte skall tillämpas och det är fråga om värdepapper
som för första gången upptagits till notering efter den 30 juni
1983, att börsprospekt har godkänts enligt kraven i direktiven
80/390/EEG eller 2001/34/EG.
iv) Att de löpande skyldigheterna avseende handeln på den andra
reglerade marknaden är fullgjorda.
v) Att den person som ansöker om upptagande av ett värdepapper
till handel på en reglerad marknad enligt detta undantag gör ett
sammanfattande dokument tillgängligt för allmänheten på ett
språk som godtagits av den behöriga myndigheten i den
medlemsstat där den reglerade marknad för vilken upptagande
till handel söks är belägen.
vi) Att det sammanfattande dokument som avses i led v görs till­
gängligt för allmänheten på det sätt som fastställs i artikel 14.2 i
den medlemsstat där den reglerade marknad är belägen för
vilken upptagande till handel söks.
vii) Att det sammanfattande dokumentets innehåll står i överens­
stämmelse med artikel 5.2. Dessutom skall det i dokumentet
anges var det senaste prospektet kan erhållas och var den finan­
siella information som emittenten offentliggjort enligt det
löpande kravet på offentliggörande finns tillgänglig.
▼M3
3.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering av detta direktiv
får Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och
marknadsmyndigheten) (nedan kallad Esma), inrättad genom Europap­
arlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (1) utarbeta förslag
till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera undantagen i
punkt 1 a–e och punkt 2 a–h.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder
för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i
förordning (EU) nr 1095/2010.
▼B
KAPITEL II
UPPRÄTTANDE AV PROSPEKT
Artikel 5
Prospektet
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8.2, skall prospektet
innehålla all den information som, med hänsyn till emittentens natur och
arten av de värdepapper som erbjuds allmänheten eller upptas till handel
på en reglerad marknad, är nödvändig för att investerare skall kunna
göra en välgrundad bedömning av emittentens och eventuell garants
tillgångar och skulder, finansiella ställning, vinster och förluster och
framtidsutsikter samt av de rättigheter som är förenade med värdep­
apperen. Denna information skall presenteras i en form som gör den
lätt att förstå och analysera.
(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.
226
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 20
▼M2
2.
Prospektet ska innehålla information om emittenten och om de
värdepapper som ska erbjudas allmänheten eller tas upp till handel på
en reglerad marknad. Det ska även innehålla en sammanfattning som, på
det språk på vilket prospektet ursprungligen upprättades, ska vara kort­
fattad och skriven med ett icke-tekniskt språk, och förmedla nyckelin­
formation. Prospektsammanfattningens format och innehåll ska, i
förening med prospektet, ge tillfredsställande information om värdep­
apperets väsentliga element för att hjälpa investerare när de överväger
att investera i sådana värdepapper.
Sammanfattningen ska upprättas i ett standardiserat format för att
möjliggöra jämförelser med sammanfattningar för liknande produkter,
och dess innehåll ska ge nyckelinformation om de berörda värdep­
apperen för att hjälpa investerare när de överväger att investera i
sådana värdepapper. Sammanfattningen ska också innehålla en varning
om
▼B
a) att sammanfattningen skall ses som en introduktion till prospektet,
och
b) att varje beslut om att investera i värdepapperen skall baseras på en
bedömning av prospektet i dess helhet från investerarens sida, och
c) att om yrkande hänförligt till uppgifterna i ett prospekt anförs vid
domstol, den investerare som är kärande i enlighet med medlems­
staternas nationella lagstiftning kan bli tvungen att svara för kost­
naderna för översättning av prospektet innan de rättsliga förfarandena
inleds, och
d) att civilrättsligt ansvar kan åläggas de personer som lagt fram
sammanfattningen, inbegripet en översättning av denna, och begärt
att den skall bli anmäld, men enbart om sammanfattningen är vilsel­
edande, felaktig eller oförenlig med de andra delarna av prospektet.
▼M2
▼M3
Om prospektet gäller upptagande till handel på en reglerad marknad av
icke-aktierelaterade värdepapper med ett nominellt värde på minst
100 000 EUR ska ingen sammanfattning krävas, utom när en
medlemsstat så kräver i enlighet med artikel 19.4.
För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för detta direktiv och de
delegerade akter som antas av kommissionen i enlighet med punkt 5 ska
Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte
att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för de delegerade akter som
antas av kommissionen i enlighet med punkt 5 när det gäller en enhetlig
mall för sammanfattningens utformning och för att göra det möjligt för
investerare att jämföra det berörda värdepappret med andra relevanta
produkter.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för
genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i
förordning (EU) nr 1095/2010.
▼M2
3.
Emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om
upptagande till handel på en reglerad marknad får upprätta prospektet
som ett sammanhängande eller flera separata dokument. I ett prospekt
som består av separata dokument ska den begärda informationen delas
upp i ett registreringsdokument, en värdepappersnot och en samman­
fattning. Registreringsdokumentet ska innehålla information om emit­
tenten. Värdepappersnoten ska innehålla informationen om de
värdepapper som erbjuds allmänheten eller som ska upptas till handel
på en reglerad marknad.
227
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 21
▼B
4.
För följande slag av värdepapper kan prospektet, efter eget val av
emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till
handel på en reglerad marknad, bestå av ett grundprospekt som inne­
håller all relevant information om emittenten och om de värdepapper
som skall erbjudas allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad
marknad:
a) Icke-aktierelaterade värdepapper, inklusive långa optioner (warrants)
av alla slag, som emitteras inom ett emissionsprogram.
b) Icke-aktierelaterade värdepapper som emitteras fortlöpande eller vid
upprepade tillfällen av kreditinstitut,
i) om de belopp som emissionen av värdepapperen inbringar enligt
nationell lagstiftning placeras i tillgångar som ger tillräcklig
täckning för de åtaganden som är förenade med värdepapperen
fram till förfallodagen, och
ii) om dessa belopp i händelse av kreditinstitutets insolvens är
avsedda att användas med prioritet för återbetalningen av det
kapital och de räntor som förfaller till betalning, utan att detta
skall påverka bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om rekonstruktion
och likvidation av kreditinstitut (1).
Den information som ges i grundprospektet skall, om så krävs, i
enlighet med artikel 16 kompletteras med uppdaterad information
om emittenten och om de värdepapper som skall erbjudas allm­
änheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad.
▼M2
Om de slutgiltiga villkoren för erbjudandet inte ingår i vare sig
grundprospektet eller något tillägg, ska de göras tillgängliga för
investerarna och registreras hos den behöriga myndigheten i
hemmedlemsstaten samt meddelas av emittenten till den behöriga
myndigheten i värdmedlemsstaten varje gång ett erbjudande till allm­
änheten görs så snart det är praktiskt möjligt, och om möjligt före
den tidpunkt då erbjudandet till allmänheten börjar gälla eller de
berörda värdepapperen tas upp till handel. De slutgiltiga villkoren
ska endast innehålla information som avser värdepappersnoten och
ska inte användas för att komplettera grundprospektet; artikel 8.1 a
ska tillämpas i dessa fall.
5.
För att kunna beakta den tekniska utvecklingen på finansm­
arknaderna och specificera de villkor som fastställs i denna artikel ska
kommissionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 24a, och
med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 24b och 24c anta
åtgärder som avser följande:
a) Formatet för prospektet eller grundprospektet, sammanfattningen, de
slutgiltiga villkoren och tilläggen.
b) Det närmare innehållet och specifika formatet för den nyckelin­
formation som ska ingå i sammanfattningen.
Dessa delegerade akter ska antas senast den 1 juli 2012.
(1) EGT L 125, 5.5.2001, s. 15.
228
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 22
▼B
Artikel 6
Ansvaret för prospektet
1.
Medlemsstaterna skall säkerställa att ansvaret för den information
som ges i ett prospekt åtminstone åvilar emittenten eller dess
förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan, erbjudaren, den person
som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad eller
garanten, beroende på omständigheterna. De personer som är ansvariga
skall klart anges i prospektet med uppgift om namn och befattning eller,
beträffande juridiska personer, namn och säte, tillsammans med
förklaringar avgivna av dem om att enligt deras kännedom överens­
stämmer den information som ges i prospektet med sakförhållandena
och att någon uppgift som skulle kunna påverka dess innebörd inte har
utelämnats.
2.
Medlemsstaterna skall säkerställa att deras lagar och andra
författningar om civilrättsligt ansvar är tillämpliga på de personer som
är ansvariga för den information som ges i prospekt.
▼M2
Medlemsstaterna ska dock säkerställa att inget civilrättsligt ansvar ska
kunna åläggas en person enbart på grund av sammanfattningen,
inklusive översättningen därav, om den inte är vilseledande, felaktig
eller oförenlig med de andra delarna av prospektet eller om den inte,
tillsammans med andra delar av prospektet, ger nyckelinformation för
att hjälpa investerare när de överväger att investera i sådana
värdepapper. Sammanfattningen ska innehålla en tydlig varning i detta
avseende.
▼B
Artikel 7
Minimikrav för informationen
▼M2
▼B
1.
Detaljerade delegerade akter avseende vilka specifika uppgifter
som måste ingå i prospekten och för undvikande av dubblering av
information när ett prospekt består av separata dokument ska antas av
kommissionen i enlighet med artikel 24a, och med förbehåll för de
villkor som anges i artiklarna 24b och 24c.
2.
Vid utarbetandet av de olika modellerna för prospekt skall särskilt
följande beaktas:
a) De olika slag av uppgifter som investerarna har behov av beträffande
aktierelaterade värdepapper jämfört med icke-aktierelaterade
värdepapper, med en konsekvent behandling av informationskraven
för prospekt avseende värdepapper med liknande ekonomiska
ändamål, bl.a. derivatinstrument.
▼M2
▼B
b) De olika kategorierna och arterna av erbjudanden och upptagande till
handel på en reglerad marknad av icke-aktierelaterade värdepapper.
Den information som krävs i ett prospekt ska vara tillfredsställande
för berörda investerare när det gäller icke-aktierelaterade värdepapper
med ett nominellt värde per enhet på minst 100 000 EUR.
c) Det format som skall användas och den information som skall krävas
i prospekt som gäller icke-aktierelaterade värdepapper, däribland
långa optioner (warrants) av alla slag, som ges ut inom ramen för
ett emissionsprogram.
229
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 23
▼B
d) Det format som skall användas och den information som skall krävas
i prospekt som gäller icke-aktierelaterade värdepapper som inte är
efterställda, konvertibla, utbytbara, eller kopplade till tecknings- eller
förvärvsrätter eller till derivatinstrument och som ges ut fortlöpande
eller vid upprepade tillfällen av organ som är auktoriserade eller
reglerade för transaktioner på finansmarknaderna inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet.
▼M2
▼B
▼M2
e) Emittenternas olika verksamheter och storlek, särskilt kreditinstitu­
tioner som emitterar icke-aktierelaterade värdepapper enligt
artikel 1.2 j, företag med begränsat börsvärde och små och
medelstora företag. För dessa företag ska informationskraven
anpassas till deras storlek och i tillämpliga fall till att de bedrivit
verksamhet under kortare tid.
f) I tillämpliga fall, om emittenten är offentlig.
g) Ett proportionerligt regelverk för offentliggörande ska gälla för
aktieerbjudanden från företag vars aktier av samma klass upptas
till handel på en reglerad marknad eller en multilateral handel­
splattform enligt definitionen i artikel 4.1.15 i direktiv 2004/39/EG,
som är föremål för tillfredsställande löpande krav på offentlig­
görande och regler om marknadsmissbruk, förutsatt att emittenten
inte har underlåtit att tillämpa lagstadgade företrädesrätter.
3.
De delegerade akter som avses i punkt 1 ska bygga på de stan­
darder för finansiell och icke-finansiell information som fastställts av
internationella organisationer för tillsyn över värdepappersmarknaden,
särskilt Iosco och på de icke uttömmande bilagorna till detta direktiv.
▼M3
4.
Esma får utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande
i syfte att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för de delegerade
akter som antas av kommissionen i enlighet med punkt 1.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för
genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i
förordning (EU) nr 1095/2010.
▼B
Artikel 8
Utelämnande av information
1.
Medlemsstaterna skall säkerställa att i de fall då det slutgiltiga
emissionspriset eller det antal värdepapper som skall erbjudas allm­
änheten inte kan anges i prospektet
a) detta skall innehålla uppgifter om de kriterier och/eller villkor som
skall tillämpas för att fastställa dessa uppgifter eller, när det gäller
priset, om det maximala priset, eller
b) godkännande av köp eller tecknande av värdepapper skall kunna
återkallas under minst två arbetsdagar efter det att emissionspriset
och antalet värdepapper som erbjuds allmänheten har fastställts slut­
giltigt och givits in.
Det slutliga emissionspriset och antalet värdepapper skall ges in till den
behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och offentliggöras på det
sätt som fastställs i artikel 14.2.
230
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 24
▼B
2.
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten får medge att viss
information som föreskrivs i detta direktiv eller i de ►M2 delegerade
akter ◄ som avses i artikel 7.1 utelämnas i prospekten, om den finner
att
a) offentliggörande av sådan information skulle strida mot det allmänna
intresset, eller att
b) offentliggörande av sådan information skulle medföra allvarlig skada
för emittenten, förutsatt att utelämnandet inte kan antas medföra att
allmänheten vilseleds i fråga om förhållanden och omständigheter
som är av väsentlig betydelse för en välgrundad bedömning av
emittent, erbjudare eller eventuell garant och av de rättigheter som
är förenade med de värdepapper som prospektet gäller, eller
c) sådan information endast är av mindre betydelse för ett särskilt
erbjudande eller upptagande till handel på en reglerad marknad
och inte är av den arten att den kommer att påverka bedömningen
av emittentens, erbjudarens eller eventuella garantens finansiella
ställning och framtidsutsikter.
3.
När i undantagsfall viss information som enligt de
►M2 delegerade akter ◄ som avses i artikel 7.1 skall förekomma i
ett prospekt inte är förenlig med emittentens verksamhetsområde,
dennes rättsliga form eller de värdepapper prospektet avser, skall, utan
att detta får medföra att investerarna inte ges adekvat information, pros­
pektet innehålla information som är likvärdig med den som krävs. Om
det inte finns någon sådan information skall kravet inte tillämpas.
▼M2
3a.
Om en medlemsstat står som garantigivare för värdepapper, ska
emittenten, erbjudaren eller en person som begär upptagande till handel
på en reglerad marknad, när denne upprättar prospekt i enlighet med
artikel 1.3, ha rätt att utelämna information om sådan garantigivare.
4.
För att kunna beakta den tekniska utvecklingen på finansm­
arknaderna och specificera de villkor som fastställs i denna artikel ska
kommissionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 24a, och
med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 24b och 24c, anta
åtgärder i fråga om punkt 2.
▼M3
5.
Esma får utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande
i syfte att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för de delegerade
akter som antas av kommissionen i enlighet med punkt 4.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för
genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i
förordning (EU) nr 1095/2010.
▼B
Artikel 9
Giltigheten av prospekt, grundprospekt och registreringsdokument
▼M2
▼B
1.
Prospekt ska vara giltiga i 12 månader efter godkännandet när det
gäller erbjudanden till allmänheten eller upptagande till handel på en
reglerad marknad, förutsatt att de vid behov kompletteras med tillägg
när så krävs enligt artikel 16.
2.
När det gäller emissionsprogram skall det i förväg ingivna grund­
prospektet vara giltigt under en tid av högst tolv månader.
231
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 25
▼B
3.
När det gäller de icke-aktierelaterade värdepapper som anges i
artikel 5.4 b skall prospektet vara giltigt fram till dess att inga fler av
de berörda värdepapperen emitteras fortlöpande eller vid upprepade till­
fällen.
▼M2
4.
Ett registreringsdokument enligt artikel 5.3 som ingivits i förväg
och godkänts ska vara giltigt i högst 12 månader. Registreringsdoku­
mentet, vid behov uppdaterat enligt artikel 12.2 eller 16, ska
tillsammans med värdepappersnoten och sammanfattningen betraktas
som ett giltigt prospekt.
__________
▼B
Artikel 11
Införlivande genom hänvisning
▼M2
▼B
▼M2
1.
Medlemsstaterna ska tillåta att information införlivas i prospekten
genom hänvisning till ett eller flera tidigare eller samtidigt offent­
liggjorda dokument som har godkänts av den behöriga myndigheten i
hemmedlemsstaten eller givits in till denna i enlighet med detta direktiv
eller direktiv 2004/109/EG. Informationen ska vara den allra senaste
som emittenten har tillgänglig. I sammanfattningen får det inte införlivas
någon information genom hänvisning.
2.
När information införlivas genom hänvisning skall en förteckning
med korsvisa hänvisningar tillhandahållas så att investerarna utan
svårigheter kan identifiera specifikt informationsinnehåll.
3.
För att kunna beakta den tekniska utvecklingen på finansm­
arknaderna och specificera de villkor som fastställs i denna artikel ska
kommissionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 24a, och
med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 24b och 24c, anta
åtgärder i fråga om den information som ska införlivas genom
hänvisning.
▼B
Artikel 12
Prospekt som innehåller separata dokument
1.
En emittent som redan har fått ett registreringsdokument godkänt
av den behöriga myndigheten skall vara skyldig att upprätta endast en
värdepappersnot och en sammanfattning när värdepapper erbjuds allm­
änheten eller upptas till handel på en reglerad marknad.
▼M2
232
2.
I detta fall ska värdepappersnoten innehålla den information som
normalt skulle ha lämnats i registreringsdokumentet om någon materiell
ändring eller nyligen inträffad händelse, som skulle kunna påverka
investerares bedömningar, har förekommit sedan det senaste
uppdaterade registreringsdokumentet, såvida inte sådan information
ges i ett tillägg i enlighet med artikel 16. Värdepappersnoten och
sammanfattningen ska godkännas separat.
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 26
▼B
3.
Om en emittent endast har givit in ett registreringsdokument utan
att detta har godkänts skall hela dokumentationen, inklusive uppdaterad
information, bli föremål för godkännande.
KAPITEL III
FÖRFARANDEN FÖR GODKÄNNANDE OCH OFFENTLIGGÖRANDE
AV PROSPEKT
Artikel 13
Godkännande av prospekt
1.
Ett prospekt får inte offentliggöras förrän det har godkänts av
hemmedlemsstatens behöriga myndighet.
2.
Den behöriga myndigheten skall underrätta emittenten, erbjudaren
eller den person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad
marknad, allt efter omständigheterna, om sitt beslut om godkännandet
av prospektet inom tio arbetsdagar från och med inlämnandet av
utkastet till prospekt.
Om den behöriga myndigheten inte meddelar något beslut om pros­
pektet inom de tidsfrister som anges i denna punkt och i punkt 3,
skall detta inte betraktas som att ansökan har godkänts.
▼M3
▼B
Den behöriga myndigheten ska underrätta Esma om godkännandet av
och varje tillägg till prospektet samtidigt som detta godkännande
meddelas emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om
upptagande till handel på en reglerad marknad, allt efter omständig­
heterna. De behöriga myndigheterna ska samtidigt ge Esma en kopia
av prospektet och eventuella tillägg till detta.
3.
Tidsfristen i punkt 2 skall utsträckas till 20 arbetsdagar om ett
erbjudande till allmänheten gäller värdepapper som utfärdas av en
emittent som inte tidigare har fått några värdepapper upptagna till
handel på en reglerad marknad och som inte tidigare har erbjudit allm­
änheten värdepapper.
4.
Om den behöriga myndigheten av rimliga skäl anser att de
dokument som överlämnats till den är ofullständiga eller att det krävs
kompletterande information, skall de tidsfrister som anges i punkterna 2
och 3 börja löpa först från och med den dag emittenten, erbjudaren eller
den person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad
marknad överlämnar den kompletterande informationen.
I det fall som avses i punkt 2 bör den behöriga myndigheten meddela
emittenten om dokumenten skulle vara ofullständiga inom tio
arbetsdagar från det att ansökan lämnats in.
▼M3
5.
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten får besluta att
godkännandet av prospektet ska överlämnas till den behöriga
myndigheten i en annan medlemsstat, förutsatt att förhandsanmälan
görs till Esma och att den behöriga myndigheten godkänner detta. Ett
överlämnande ska meddelas emittenten, erbjudaren eller den person som
ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad inom tre
arbetsdagar från den dag då den behöriga myndigheten i hemmedlems­
staten fattade sitt beslut om överlämnande. Samma tidsfrist som i punkt
2 ska löpa från och med den dagen. Artikel 28.4 i förordning (EU)
nr 1095/2010 ska inte tillämpas på överlämnande av godkännandet av
prospektet enligt denna punkt.
233
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 27
▼M3
För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för detta direktiv och
underlätta kommunikationen mellan de behöriga myndigheterna och
mellan de behöriga myndigheterna och Esma, får Esma utarbeta
förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa
standardformulär, mallar och förfaranden för meddelanden enligt
denna punkt.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för
genomförande som avses i andra stycket i enlighet med artikel 15 i
förordning (EU) nr 1095/2010.
▼B
6.
Detta direktiv skall inte påverka den behöriga myndighetens
rättsliga ansvar, vilket även i fortsättningen enbart skall regleras av
nationell lagstiftning.
Medlemsstaterna skall säkerställa att deras nationella bestämmelser om
ansvar för behöriga myndigheter endast är tillämpliga på godkännanden
av prospekt som upprättats av medlemsstatens behöriga myndighet eller
myndigheter.
▼M2
7.
För att kunna beakta den tekniska utvecklingen på finansm­
arknaderna och specificera de villkor som fastställs i denna artikel ska
kommissionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 24a, och
med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 24b och 24c, anta
åtgärder i fråga om villkoren för justering av tidsfristerna.
▼B
Artikel 14
Offentliggörande av prospektet
▼M3
▼B
1.
När prospektet har godkänts ska det registreras av den behöriga
myndigheten i hemmedlemsstaten och göras tillgängligt för Esma av
den behöriga myndigheten samt göras tillgängligt för allmänheten av
emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till
handel så snart det är praktiskt möjligt och under alla omständigheter i
skälig tid före och senast vid den tidpunkt då erbjudandet till allm­
änheten börjar gälla eller de berörda värdepappren tas upp till handel.
Dessutom ska prospektet, om det rör sig om det första erbjudandet till
allmänheten av en kategori av aktier som ännu inte upptagits till handel
på en reglerad marknad och som ska tas upp till handel för första
gången, vara tillgängligt minst sex arbetsdagar innan erbjudandet
löper ut.
2.
Prospektet skall anses vara tillgängligt för allmänheten när det har
offentliggjorts antingen
a) genom att ha införts i en eller flera dagstidningar med rikstäckande
eller omfattande spridning i alla medlemsstater där erbjudandet till
allmänheten görs eller där ansökan om upptagande till handel görs,
eller
b) i tryckt form som kostnadsfritt skall göras tillgänglig för allmänheten
vid kontoren för den marknad på vilken värdepapperen upptas till
handel, eller vid emittentens huvudkontor och vid kontoren för de
finansiella mellanhänder, däribland betalningsombud, som placerar
eller säljer värdepapperen, eller
▼M2
▼B
c) i elektronisk form på emittentens webbplats samt, i tillämpliga fall,
på webbplatsen för de finansiella mellanhänder, däribland betalning­
sombud, som placerar eller säljer värdepapperen, eller
d) i elektronisk form på webbplatsen för den reglerade marknad där
ansökan om upptagande till handel görs, eller
e) i elektronisk form på webbplatsen för hemmedlemsstatens behöriga
myndighet, om denna myndighet har beslutat att erbjuda denna
tjänst.
234
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 28
▼M2
Medlemsstaterna ska kräva att emittenter, eller personer med ansvar för
att upprätta ett prospekt, som offentliggör sina prospekt i enlighet med
led a eller b också ska offentliggöra sina prospekt i elektronisk form i
enlighet med led c.
▼B
3.
En hemmedlemsstat får därutöver kräva att det i ett meddelande
offentliggörs hur prospektet gjorts tillgängligt och hur allmänheten kan
få tag i det.
4.
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten skall under en
tolvmånadersperiod på sin webbplats efter eget val offentliggöra
antingen samtliga godkända prospekt, eller åtminstone en förteckning
över samtliga prospekt som godkänts enligt artikel 13, i tillämpliga fall
tillsammans med länkar till prospekt som offentliggjorts på emitten­
ternas webbplatser eller på webbplatsen för den reglerade marknaden.
▼M3
▼B
4a.
Esma ska på sin webbplats offentliggöra förteckningen över
prospekt som har godkänts enligt artikel 13, i tillämpliga fall
tillsammans med länkar till prospekt som offentliggjorts på webbplatsen
för den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, på emittentens
webbplats eller på webbplatsen för den reglerade marknaden. Den
offentliggjorda förteckningen ska hållas aktuell och alla poster ska
ligga kvar på webbplatsen under minst 12 månader.
5.
När det gäller prospekt som består av flera dokument och/eller
innehåller information som införlivats genom hänvisning, får de
dokument och den information som tillsammans utgör prospektet offent­
liggöras och spridas separat, förutsatt att dokumenten kostnadsfritt görs
tillgängliga för allmänheten på det sätt som anges i punkt 2. I varje
dokument skall det anges var man kan få tag i övriga dokument som
hör till prospektet.
6.
Texten till och utformningen av det prospekt, och/eller tilläggen
till prospektet som har offentliggjorts eller gjorts tillgängligt för allm­
änheten skall alltid vara identiska med den ursprungliga version som
godkänts av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.
7.
När prospekt görs tillgängliga genom offentliggörande i elek­
tronisk form, måste dock investerare på begäran kostnadsfritt kunna
erhålla en papperskopia från emittenten, erbjudaren, den person som
ansöker om upptagande till handel eller de finansiella mellanhänder
som placerar eller säljer värdepapperen.
▼M2
8.
För att kunna beakta den tekniska utvecklingen på finansm­
arknaderna och specificera de villkor som fastställs i denna artikel ska
kommissionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 24a, och
med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 24b och 24c, anta
åtgärder i fråga om punkterna 1–4 i denna artikel.
▼B
Artikel 15
Annonsering
1.
De principer som anges i punkterna 2–5 skall respekteras vid varje
form av annonsering som gäller antingen ett erbjudande av värdepapper
till allmänheten eller ett upptagande till handel på en reglerad marknad.
Punkterna 2–4 skall gälla endast för det fall emittenten, erbjudaren eller
den som ansöker om upptagande till handel omfattas av skyldigheten att
upprätta ett prospekt.
235
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 29
▼B
2.
I annonserna skall det anges att ett prospekt har offentliggjorts
eller kommer att offentliggöras och var investerare kan eller kommer
att kunna erhålla det.
3.
Det skall klart framgå av annonsen att det är en annons. Informa­
tionen i denna får inte vara felaktig eller vilseledande. Denna
information skall också vara förenlig med informationen som ges i
prospektet, om prospektet redan är offentliggjort, eller förenlig med
den information som obligatoriskt skall finnas i prospektet, om pros­
pektet offentliggörs senare.
4.
All information om erbjudandet till allmänheten eller upptagandet
till handel på en reglerad marknad som lämnas muntligen eller
skriftligen, även om det inte sker i reklamsyfte, skall under alla omstän­
digheter överensstämma med den information som lämnas i prospektet.
5.
Om det enligt detta direktiv inte krävs något prospekt skall
väsentlig information som lämnas av en emittent eller en erbjudare
och som riktar sig till kvalificerade investerare eller till vissa kategorier
av investerare, inklusive information som lämnas vid sammankomster
som avser erbjudanden av värdepapper, meddelas alla kvalificerade
investerare eller särskilda kategorier av investerare till vilka erbjudandet
uteslutande riktar sig. När ett prospekt måste offentliggöras, skall sådan
information ingå i prospektet eller i ett tillägg till prospektet enligt
artikel 16.1.
6.
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten skall ha kontroll­
befogenheter i fråga om iakttagandet av principerna i punkterna 2–5 vid
annonsering för erbjudanden av värdepapper till allmänheten eller
upptagande till handel på en reglerad marknad.
▼M2
7.
För att kunna beakta den tekniska utvecklingen på finansm­
arknaderna och för att specificera kraven enligt denna artikel ska
kommissionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 24a, och
med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 24b och 24c anta
åtgärder i fråga om spridning av annonser som gäller planerade
erbjudanden av värdepapper till allmänheten eller upptagande till
handel på en reglerad marknad, framför allt innan prospekten har
gjorts tillgängliga för allmänheten eller innan teckningstiden inletts
samt i fråga om punkt 4 i den här artikeln.
Artikel 16
Tillägg till prospekt
1.
Varje ny omständighet av betydelse, sakfel eller förbiseende i
samband med informationen i ett prospekt som kan påverka
bedömningen av värdepapperen och som uppkommer eller
uppmärksammas mellan tidpunkten för godkännandet av prospektet
och det slutliga upphörandet av erbjudandet till allmänheten respektive
den tidpunkt då handeln på en reglerad marknad påbörjas, beroende på
vad som inträffar senare, ska uppges i ett tillägg till prospektet. Sådana
tillägg ska godkännas på samma sätt inom högst sju arbetsdagar och
offentliggöras på åtminstone samma sätt som när det ursprungliga pros­
pektet offentliggjordes. Sammanfattningen, och eventuella över­
sättningar av denna, ska också kompletteras om så är nödvändigt för
att beakta den nya informationen i tillägget.
236
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 30
▼M2
2.
Om prospektet avser ett värdepapperserbjudande till allmänheten
ska investerare som redan har samtyckt till att köpa eller teckna sig för
värdepapperen innan tillägget offentliggörs ha rätt att återkalla sina
godkännanden inom två arbetsdagar efter det att tillägget offentliggjorts,
förutsatt att den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet i punkt
1 inträffade före det slutliga upphörandet av erbjudandet till allmänheten
och leveransen av värdepapperen. Denna period kan förlängas av emit­
tenten eller erbjudaren. Sista dagen för rätten till återkallande ska anges
i tillägget.
▼M3
3.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering, specificera de
krav som fastställs i denna artikel och beakta den tekniska utvecklingen
på finansmarknaderna ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder
för tillsyn i syfte att specificera situationer där en ny omständighet av
betydelse eller ett sakfel eller förbiseende i uppgifterna i prospektet
kräver att ett tillägg till prospektet offentliggörs. Esma ska överlämna
dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast
den 1 januari 2014.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder
för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
▼B
KAPITEL IV
ERBJUDANDE TILL ALLMÄNHETEN OCH UPPTAGANDE TILL
HANDEL I FLERA LÄNDER
Artikel 17
Räckvidden av godkännandet av ett prospekt inom gemenskapen
▼M3
1.
När ett erbjudande till allmänheten eller ett upptagande till handel
på en reglerad marknad planeras i en eller flera medlemsstater eller i en
annan medlemsstat än hemmedlemsstaten, ska det prospekt som
godkänts i hemmedlemsstaten, liksom eventuella tillägg till detta, vara
giltigt för erbjudanden till allmänheten eller upptagande till handel i
varje värdmedlemsstat, förutsatt att anmälan görs till Esma och den
behöriga myndigheten i varje värdmedlemsstat i enlighet med
artikel 18; detta ska dock inte påverka tillämpningen av artikel 23.
Värdmedlemsstatens behöriga myndighet ska inte företa något
godkännande eller annat administrativt förfarande i fråga om prospektet.
2.
Om nya omständigheter, sakfel eller förbiseenden av betydelse
som avses i artikel 16 uppdagas efter godkännandet av prospektet,
ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten kräva att ett
tillägg offentliggörs och godkänns i enlighet med artikel 13.1. Esma
och den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten får upplysa den
behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om behovet av nya
uppgifter.
237
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 31
▼B
Artikel 18
Anmälan
▼M2
▼B
▼M3
1.
På begäran av emittenten eller den person som ansvarar för
utformningen av prospektet ska den behöriga myndigheten i hemmed­
lemsstaten inom tre arbetsdagar räknat från mottagandet av begäran,
eller inom en arbetsdag efter godkännandet av prospektet om begäran
bifogas utkastet till prospekt, översända ett intyg om godkännande till
den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, av vilket det ska
framgå att prospektet har upprättats i enlighet med detta direktiv, samt
en kopia av det prospektet. I tillämpliga fall ska intyget åtföljas av en
översättning av sammanfattningen, som emittenten eller den person som
ansvarar för utformningen av prospektet ska se till att framställa. Samma
förfarande ska tillämpas på alla tillägg till prospektet. Även emittenten
eller den person som ansvarar för upprättandet av prospektet ska under­
rättas om godkännandeintyget samtidigt med den behöriga myndigheten
i värdmedlemsstaten.
2.
Om bestämmelserna i artikel 8.2 och 8.3 har tillämpats skall detta
framgå av intyget, liksom skälen till detta.
3.
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska underrätta
Esma om intyget om godkännande av prospektet samtidigt som den
behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten underrättas.
Esma och den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten ska på sina
webbplatser offentliggöra förteckningen över intyg om godkännande av
prospekt och eventuella tillägg till dessa som har anmälts i enlighet med
denna artikel, i tillämpliga fall tillsammans med länkar till de handlingar
som offentliggjorts på webbplatsen för den behöriga myndigheten i
hemmedlemsstaten, på emittentens webbplats eller på webbplatsen för
den reglerade marknaden. Den offentliggjorda förteckningen ska hållas
aktuell och alla poster ska ligga kvar på webbplatsen under minst 12
månader.
4.
För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för detta direktiv
och beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna får Esma
utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att
fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för anmälan av
intyget om godkännande, kopian av prospektet, tillägget till prospektet
och översättningen av sammanfattningen.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för
genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i
förordning (EU) nr 1095/2010.
▼B
KAPITEL V
SPRÅKBESTÄMMELSER OCH EMITTENTER MED SÄTE I TREDJE
LAND
Artikel 19
Språkbestämmelser
1.
När värdepapper erbjuds allmänheten eller ansökan görs om
upptagande till handel på en reglerad marknad enbart i hemmedlems­
staten, skall prospektet avfattas på ett språk som godtas av den behöriga
myndigheten i hemmedlemsstaten.
238
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 32
▼B
2.
När värdepapper erbjuds allmänheten eller ansökan om
upptagande till handel på en reglerad marknad görs i en eller flera
medlemsstater utom hemmedlemsstaten, skall prospektet avfattas
antingen på ett språk som godtas av de behöriga myndigheterna i de
medlemsstaterna eller på ett språk som allmänt används i internationella
finanskretsar, efter emittentens, erbjudarens eller den persons som begär
upptagande till handel val, beroende på omständigheterna. Den behöriga
myndigheten i varje värdmedlemsstat får bara begära att samman­
fattningen översätts till det eller de officiella språken i värdmedlems­
staten.
För att den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten skall kunna
utföra sin granskning skall prospektet avfattas antingen på ett språk
som den myndigheten godtar eller på ett språk som allmänt används i
internationella finanskretsar, efter emittentens, erbjudarens eller den
persons som ansöker om upptagande till handel val, beroende på
omständigheterna.
3.
När värdepapper erbjuds allmänheten eller ansökan görs om
upptagande till handel på en reglerad marknad i flera medlemsstater
inklusive hemmedlemsstaten, skall prospektet avfattas på ett språk
som godtas av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och
skall också göras tillgängligt antingen på ett språk som godtas av de
behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaterna eller på ett språk som
allmänt används i internationella finanskretsar, efter emittentens,
erbjudarens eller den persons som ansöker om upptagande till handel
val, beroende på omständigheterna. Den behöriga myndigheten i varje
värdmedlemsstat får bara begära att den sammanfattning som avses i
artikel 5.2 översätts till det eller de officiella språken i värdmedlems­
staten.
▼M2
4.
När en ansökan görs i en eller flera medlemsstater om upptagande
till handel på en reglerad marknad av icke-aktierelaterade värdepapper
vilkas nominella värde per enhet är minst 100 000 EUR, ska prospektet
avfattas antingen på ett språk som godtas av de behöriga myndigheterna
i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten eller på ett språk som
allmänt används i internationella finanskretsar, efter emittentens,
erbjudarens eller den persons som ansöker om upptagande till handel
val, beroende på omständigheterna. Medlemsstaterna får välja att i sin
nationella lagstiftning kräva att en sammanfattning ska upprättas på
deras officiella språk.
▼B
Artikel 20
Emittenter med säte i tredje land
1.
För emittenter som har sitt säte i tredje land kan den behöriga
myndigheten i hemmedlemsstaten godkänna ett prospekt för erbjudande
till allmänheten eller upptagande till handel på en reglerad marknad,
utformat i enlighet med lagstiftningen i ett tredje land, under förut­
sättning att
a) prospektet har utformats i enlighet med kraven i internationella stan­
darder framtagna av de internationella organisationerna för tillsyn av
värdepappersmarknaden, såsom IOSCO:s informationsstandarder,
och
b) informationskraven, bland annat i fråga om information av finansiell
karaktär, motsvarar kraven i detta direktiv.
2.
Om värdepapper som givits ut av en emittent med säte i tredje
land erbjuds till allmänheten eller upptas till handel i en annan
medlemsstat än hemmedlemsstaten, skall kraven i artiklarna 17, 18
och 19 tillämpas.
239
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 33
▼M2
3.
Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med
artikel 24a, och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna
24b och 24c anta åtgärder som bestämmer allmänna ekvivalenskriterier
på grundval av de krav som fastställs i artiklarna 5 och 7.
▼M1
På grundval av ovannämnda kriterier får kommissionen anta genomför­
andeåtgärder i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i
artikel 24.2, där det anges att ett tredjeland säkerställer att prospekt
upprättade i det landet står i överensstämmelse med detta direktiv,
antingen genom landets nationella lagstiftning eller för att praxis och
förfaranden i landet följer internationella standarder utarbetade av inter­
nationella organisationer, såsom IOSCO:s informationsstandarder.
▼B
KAPITEL VI
BEHÖRIGA MYNDIGHETER
Artikel 21
Befogenheter
1.
Varje medlemsstat skall utse en central behörig administrativ
myndighet som är ansvarig för att utföra de uppgifter som anges i
detta direktiv och för att se till att de bestämmelser som antas i
enlighet med direktivet tillämpas.
En medlemsstat får dock utse andra administrativa myndigheter för
tillämpningen av kapitel III, om detta krävs enligt nationell lag.
Dessa behöriga myndigheter skall vara fullständigt oberoende av alla
marknadsdeltagare.
Om ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller en ansökan om
upptagande till handel på en reglerad marknad görs i en annan
medlemsstat än hemmedlemsstaten, skall endast den centrala behöriga
administrativa myndighet som utsetts av varje medlemsstat ha rätt att
godkänna prospektet.
▼M3
1a.
De behöriga myndigheterna ska samarbeta med Esma vid
tillämpningen av detta direktiv, i enlighet med förordning (EU)
nr 1095/2010.
1b.
De behöriga myndigheterna ska omgående förse Esma med alla
uppgifter den behöver för att utföra sina verksamhetsuppgifter, i enlighet
med artikel 35 i förordning (EU) nr 1095/2010.
▼B
240
2.
En medlemsstat får tillåta att dess behöriga myndighet eller
myndigheter delegerar uppgifter. Utöver delegering av offentliggörandet
på Internet av godkända prospekt och registrering av prospekt enligt
artikel 14 skall all delegering av de uppgifter som anges i detta
direktiv och i dess genomförandeåtgärder i enlighet med artikel 31
ses över senast den 31 december 2008 och skall upphöra den 31
december 2011 All delegering av uppgifter till andra enheter än dem
som avses i punkt 1 skall specificeras med angivande av vilka uppgifter
som skall utföras och på vilka villkor de skall utföras.
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 34
▼B
Dessa villkor skall innehålla en bestämmelse om att enheten skall agera
och vara organiserad på ett sådant sätt att intressekonflikter undviks och
att den information som erhållits vid utförandet av de delegerade
uppgifterna inte utnyttjas på ett illojalt sätt eller för att förhindra
konkurrens. Det slutliga ansvaret för övervakningen av att detta
direktiv och alla dess genomförandeåtgärder följs och för godkännande
av prospekten skall ligga hos den behöriga myndighet eller de behöriga
myndigheter som har utsetts i enlighet med punkt 1.
▼M3
▼B
Medlemsstaterna ska meddela kommissionen, Esma och de behöriga
myndigheterna i de övriga medlemsstaterna alla beslut som fattas i
fråga om delegering av uppgifter, inbegripet de exakta villkor som
reglerar sådan delegering.
3.
Den behöriga myndigheten skall ha alla befogenheter som den
behöver för att fullgöra sina arbetsuppgifter. Den behöriga myndighet
som har tagit emot en ansökan om godkännande av ett prospekt skall
åtminstone ha befogenhet att
a) kräva att emittenter, erbjudare eller personer som ansöker om
upptagande till handel på en reglerad marknad tar med komplet­
terande uppgifter i prospektet, om det är nödvändigt för att skydda
investerarna,
b) kräva att emittenter, erbjudare eller personer som ansöker om
upptagande till handel på en reglerad marknad, och de personer
som kontrollerar dem eller kontrolleras av dem, överlämnar
upplysningar och handlingar,
c) kräva att revisorer och företagsledning hos emittenter, erbjudare och
personer som ansöker om upptagande till handel på en reglerad
marknad samt finansiella mellanhänder som fått i uppdrag att
utföra erbjudandet till allmänheten eller begära upptagande till
handel, överlämnar upplysningar,
d) meddela tillfälligt förbud för ett erbjudande till allmänheten eller ett
upptagande till handel under högst tio på varandra följande
arbetsdagar vid ett och samma tillfälle, om den har skälig
anledning att misstänka att bestämmelserna i detta direktiv har
överträtts,
e) förbjuda annonsering helt eller tillfälligt under högst tio på varandra
följande arbetsdagar vid ett och samma tillfälle, om den har skälig
anledning att tro att bestämmelserna i detta direktiv har överträtts,
f) förbjuda ett erbjudande till allmänheten, om den finner att bestäm­
melserna i detta direktiv har överträtts eller har skälig anledning att
misstänka att de skulle överträdas,
g) meddela eller begära att den berörda reglerade marknaden meddelar
tillfälligt förbud för handeln på en reglerad marknad under högst tio
på varandra följande arbetsdagar vid ett och samma tillfälle om den
har skälig anledning att tro att bestämmelserna i detta direktiv har
överträtts,
h) förbjuda handel på en reglerad marknad om den finner att bestäm­
melserna i detta direktiv har överträtts, och
241
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 35
▼B
i) offentliggöra det faktum att en emittent underlåter att iaktta sina
skyldigheter.
När så krävs enligt nationell lagstiftning får den behöriga myndigheten
begära att behörig rättslig myndighet skall besluta om att utnyttja befo­
genheterna enligt leden d–h.
4.
Efter det att värdepapperen har upptagits till handel på en reglerad
marknad skall varje behörig myndighet också ha befogenhet att
a) kräva att emittenten låter investerarna ta del av all väsentlig
information som kan tänkas påverka bedömningen av ett
värdepapper som tagits upp till handel på en reglerad marknad, för
att skydda investerarna eller för att säkerställa att marknaden
fungerar störningsfritt,
b) meddela eller begära att den berörda reglerade marknaden meddelar
tillfälligt förbud för handeln med ett värdepapper om emittentens
ställning enligt myndighetens uppfattning är sådan att handeln
skulle skada investerarnas intressen,
c) se till att de emittenter i vilkas värdepapper handel äger rum på
reglerade marknader uppfyller de skyldigheter som anges i artiklarna
102 och 103 i direktiv 2001/34/EG, och att emittenten ger likvärdig
information till alla investerare och behandlar alla innehavare av
värdepapper som är i samma ställning på ett likvärdigt sätt i
samtliga medlemsstater där erbjudandet till allmänheten görs eller
där värdepapperet tas upp till handel,
d) utföra inspektioner på plats inom det egna territoriet i enlighet med
nationell lagstiftning för att kontrollera att bestämmelserna i detta
direktiv och ►M2 de delegerade akter som där anges ◄ följs.
När så är nödvändigt enligt nationell lagstiftning får den eller de
behöriga myndigheterna utnyttja denna befogenhet genom ansökan
hos den behöriga rättsliga myndigheten och/eller i samarbete med
andra myndigheter.
▼M3
▼B
I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr1095/2010, ska Esma ha
rätt att delta i inspektioner på plats enligt led d, om dessa utförs
gemensamt av två eller flera behöriga myndigheter.
5.
Punkterna 1–4 skall inte påverka en medlemsstats möjlighet att
vidta särskilda juridiska och administrativa åtgärder för utomeuropeiska
territorier för vilkas yttre förbindelser medlemsstaten är ansvarig.
Artikel 22
Sekretess och samarbete mellan myndigheter
1.
Sekretess skall gälla för alla personer som arbetar eller har arbetat
för den behöriga myndigheten och för enheter till vilka den behöriga
myndigheten delegerar vissa uppgifter. Information som omfattas av
sekretess får överlämnas till andra personer eller myndigheter endast
när detta föreskrivs i lag.
242
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 36
▼B
2.
Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall samarbeta med
varandra när så krävs för att de skall kunna utföra sina uppgifter och
utöva sina befogenheter. De behöriga myndigheterna skall bistå
behöriga myndigheter i övriga medlemsstater. De skall särskilt utbyta
upplysningar och samarbeta i fall där en emittent har mer än en behörig
hemlandsmyndighet därför att den har olika kategorier av värdepapper
eller där godkännandet av ett prospekt överlämnats till en behörig
myndighet i annan medlemsstat i enlighet med artikel 13.5. De skall
också nära samarbeta i samband med krav på att meddela tillfälligt
förbud mot eller förbjuda handel med värdepapper som handlas i
olika medlemsstater så att lika villkor för marknadsplatser kan skapas
och investerarskyddet säkras. När så är lämpligt får den behöriga
myndigheten i värdmedlemsstaten begära hjälp av den behöriga
myndigheten i hemmedlemsstaten från den tidpunkt då ett ärende
granskas, särskilt i fråga om nya eller ovanliga slag av värdepapper.
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten får begära upplysningar
av den behöriga myndigheten i värdlandet om alla förhållanden som är
specifika för marknaden i fråga.
Utan att det påverkar artikel 21 får medlemsstaternas behöriga
myndigheter vid behov konsultera operatörer av reglerande marknader,
särskilt i samband med beslut om att meddela tillfälligt förbud mot
handel eller om att begära att en reglerad marknad meddelar tillfälligt
förbud mot eller förbjuder handel.
▼M3
De behöriga myndigheterna får till Esma hänskjuta situationer där en
begäran om samarbete, i synnerhet för utbyte av upplysningar, har
avslagits eller inte lett till åtgärder inom rimlig tid. Utan att det
påverkar tillämpningen av artikel 258 i fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt (EUF-fördraget) får Esma i de fall som avses i
första meningen agera i enlighet med de befogenheter som myndigheten
tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.
3.
Punkt 1 ska inte hindra de behöriga myndigheterna från att utbyta
konfidentiella uppgifter eller från att överlämna konfidentiella uppgifter
till Esma eller Europeiska systemrisknämnden (nedan kallad ESRB),
med förbehåll för begränsningar avseende företagsspecifika uppgifter
och effekter på tredjeländer som föreskrivs i förordning (EU)
nr
1095/2010
respektive
Europaparlamentets
och
rådets
förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makro­
tillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en
europeisk systemrisknämnd (1). Uppgifter som utväxlas mellan behöriga
myndigheter och Esma eller ESRB ska omfattas av den sekretess som
gäller för anställda och tidigare anställda hos den behöriga myndighet
som erhåller uppgifterna.
4.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel
och beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna, ska Esma
utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera
de uppgifter som krävs enligt punkt 2.
(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.
243
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 37
▼M3
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder
för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i
förordning (EU) nr 1095/2010.
För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för punkt 2 och beakta
den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna får Esma utarbeta
förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa
standardformulär, mallar och förfaranden för samarbete och utbyte av
uppgifter mellan behöriga myndigheter.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för
genomförande som avses i tredje stycket i enlighet med artikel 15 i
förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 23
Säkerhetsåtgärder
1.
I fall då värdmedlemsstatens behöriga myndighet konstaterar att
emittenter eller finansinstitut med ansvar för förfarandena i samband
med erbjudanden till allmänheten begått oegentligheter, eller att emit­
tenten inte uppfyllt de skyldigheter som följer av att ett värdepapper tas
upp till handel på en reglerad marknad, ska den meddela dessa under­
sökningsresultat till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och
till Esma.
2.
Om emittenten eller det finansinstitut som ansvarar för erbjudandet
till allmänheten fortsätter att överträda gällande lagar och andra
författningar, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga
myndigheten i hemmedlemsstaten eller därför att dessa visat sig otill­
räckliga, ska den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, efter att
ha informerat den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och Esma,
vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda investerarna och så snart som
möjligt underrätta kommissionen och Esma om detta.
▼B
KAPITEL VII
GENOMFÖRANDEÅTGÄRDER
Artikel 24
Kommittéförfarande
1.
Kommissionen skall biträdas av Europeiska värdepapperskom­
mittén, inrättad genom beslut 2001/528/EG (nedan kallad ”kommittén”).
2.
När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut
1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i
det beslutet, förutsatt att de genomförandeåtgärder som antas i enlighet
med detta förfarande inte ändrar de väsentliga bestämmelserna i detta
direktiv.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre
månader.
▼M1
244
2a.
När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och
artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestäm­
melserna i artikel 8 i det beslutet.
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 38
▼M1
3.
Senast den 31 december 2010, och därefter minst vart tredje år,
ska kommissionen se över bestämmelserna om sina genomförandebe­
fogenheter och lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet
om hur dessa befogenheter fungerar. I denna rapport ska man särskilt
undersöka om kommissionen behöver föreslå ändringar av detta direktiv
i syfte att garantera en lämplig avgränsning av de genomförandebe­
fogenheter som den tilldelats. Slutsatsen om huruvida en ändring
behövs eller ej ska åtföljas av en detaljerad motivering. Vid behov
ska rapporten åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av bestäm­
melserna om kommissionens genomförandebefogenheter.
▼M2
Artikel 24a
Utövande av delegering
1.
Den befogenhet att anta de delegerade akter som avses i artiklarna
1.4, 2.4, 3.4, 4.1 femte stycket, 5.5, 7.1, 8.4, 11.3, 13.7, 14.8, 15.7 och
20.3 första stycket ska ges till kommissionen för en period på fyra år
från och med den 31 december 2010. Kommissionen ska utarbeta en
rapport om den delegerade befogenheten senast sex månader innan
perioden på fyra år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska automatiskt
förlängas med perioder av samma längd, om den inte återkallas av
Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 24b.
2.
Så snart som kommissionen antar en delegerad akt ska den
samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
3.
Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med
förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 24b och 24c.
Artikel 24b
Återkallande av delegering
1.
Den delegering av befogenheter som avses i artikel 1.4, 2.4, 3.4,
4.1 femte stycket, 5.5, 7.1, 8.4, 11.3, 13.7, 14.8, 15.7 eller 20.3 första
stycket får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.
2.
Den institution som inlett ett internt förfarande för att besluta om
återkallande av delegering ska sträva efter att underrätta den andra
institutionen och kommissionen i rimlig tid innan ett slutligt beslut
fattas, och ange den delegerade befogenhet som kan komma att
återkallas.
3.
Beslutet om återkallande innebär att delegeringen av de befo­
genheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det får verkan
omedelbart, eller vid ett senare, i beslutet angivet datum. Det
påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt i kraft.
Det ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 24c
Invändning mot delegerade akter
1.
Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delegerad akt
inom en period på tre månader från delgivningsdagen.
245
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 39
▼M2
På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska denna period förlängas
med tre månader.
2.
Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av den
period som avses i punkt 1 har invänt mot den delegerade akten, ska
den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i
kraft den dag som anges i den.
Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens officiella
tidning och träda i kraft innan denna period löper ut, förutsatt att både
Europaparlamentet och rådet har underrättat kommissionen om att de
inte har för avsikt att göra några invändningar.
3.
Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en delegerad akt
inom den period som avses i punkt 1, ska den inte träda i kraft. I
enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget ska den institution som
invänder mot en delegerad akt ange skälen för detta.
▼B
Artikel 25
Sanktioner
1.
Utan att det påverkar medlemsstaternas system för civilrättsligt
ansvar eller deras rätt att utdöma straffrättsliga påföljder skall medlems­
staterna i enlighet med nationell lagstiftning se till att lämpliga adminis­
trativa åtgärder kan vidtas eller administrativa sanktioner utdömas mot
de ansvariga, när bestämmelser som antagits enligt detta direktiv inte
har följts. Medlemsstaterna skall se till att sådana åtgärder är effektiva,
proportionerliga och avskräckande.
2.
Medlemsstaterna skall föreskriva att den behöriga myndigheten får
offentliggöra varje åtgärd eller sanktion som har utmätts för överträdelse
av bestämmelser som antagits enligt detta direktiv, såvida inte offent­
liggörandet skulle skapa allvarlig oro på finansmarknaderna eller orsaka
de berörda parterna oproportionerligt stor skada.
Artikel 26
Rätt till överklagande
Medlemsstaterna skall se till att beslut som fattas på grundval av lagar
och andra författningar som har antagits i enlighet med detta direktiv
kan överklagas till domstol.
KAPITEL VIII
ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 27
Ändringar
Direktiv 2001/34/EG ändras härmed på följande sätt med verkan från
och med den dag som anges i artikel 29:
1. Artiklarna 3, 20–41, 98–101, 104 och artikel 108.2. c ii skall utgå.
2. Artikel 107.3 första stycket skall utgå.
246
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 40
▼B
3. I artikel 108.2 a skall orden ”etableringsvillkoren, för granskning och
spridning av börsprospekt som skall offentliggöras vid upptagande”
utgå.
4. Bilaga I skall utgå.
Artikel 28
Upphävande
Direktiv 89/298/EEG skall upphävas med verkan från och med den dag
som anges i artikel 29. Hänvisningar till det upphävda direktivet skall
anses som hänvisningar till detta direktiv.
Artikel 29
Införlivande
Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra
författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast 1 juli
2005. De skall genast informera kommissionen om detta. När en
medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning
till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offent­
liggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje
medlemsstat själv utfärda.
Artikel 30
Övergångsbestämmelser
1.
Emittenter som är registrerade i tredje land och vilkas värdepapper
redan har tagits upp till handel på en reglerad marknad, skall välja sin
behöriga myndighet i enlighet med artikel 2.1 m iii och anmäla sitt val
till den behöriga myndigheten i den hemmedlemsstat de har valt senast
den 31 december 2005.
2.
Med avvikelse från artikel 3 får de medlemsstater som har
utnyttjat undantaget i artikel 5 a i direktiv 89/298/EEG fortsätta att
tillåta kreditinstitut, eller andra finansinstitut som är likvärdiga med
kreditinstitut och som inte omfattas av artikel 1.2 j i detta direktiv, att
erbjuda skuldinstrument eller andra motsvarande överlåtbara
värdepapper som emitteras fortlöpande eller vid upprepade tillfällen
inom deras territorium under fem år efter det att detta direktiv trätt i
kraft.
3.
Med avvikelse från artikel 29 skall Förbundsrepubliken Tyskland
följa bestämmelserna i artikel 21.1 senast 31 december 2008.
Artikel 31
Översyn
Fem år efter det att detta direktiv har trätt i kraft skall kommissionen
utvärdera tillämpningen av detta direktiv och lägga fram en rapport för
Europaparlamentet och rådet samt, i förekommande fall, förslag till en
översyn av detta.
Artikel 32
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Euro­
peiska unionens officiella tidning.
247
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 41
▼B
Artikel 33
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
248
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 42
▼B
BILAGA I
PROSPEKT
I.
Sammanfattning
Sammanfattningen skall på ett par sidor förmedla den viktigaste informa­
tionen i prospektet och innehålla åtminstone följande upplysningar:
A.
Uppgifter om styrelsens sammansättning, företagsledning, rådgivare
och revisorer.
B.
Sifferuppgifter om erbjudandet och förväntad tidsplan.
C.
►M2 Väsentlig information ◄ om utvalda finansiella faktorer; eget
kapital och skuldsättning; motiven för erbjudandet och emissionsin­
täkternas tilltänkta användning; riskfaktorer.
D.
Information om emittenten
— emittentens historik och utveckling,
— emittentens verksamhet.
E.
Översikt över drift och finansiering, framtidsutsikter
— forskning och utveckling, patent och licenser osv,
— tendenser och prognoser.
F.
Styrelseledamöter, företagsledning och anställda.
G.
Större aktieägare och transaktioner med närstående parter.
H.
Finansiell information
— koncernredovisning och övrig finansiell information,
— väsentliga förändringar.
I.
Närmare upplysningar om erbjudandet och upptagandet till handel
— erbjudande och upptagande till handel,
— plan över fördelningen,
— marknader,
— säljande aktieägare,
— utspädning (avser endast aktierelaterade värdepapper),
— emissionskostnader.
J.
Ytterligare uppgifter
— aktiekapital,
— stiftelseurkund och bolagsordning,
— förevisade dokument.
249
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 43
▼B
II.
Uppgifter om styrelsens sammansättning, företagsledning, rådgivare
och revisorer
Syftet är att identifiera företagets företrädare och andra personer som har
medverkat i företagets erbjudande eller upptagande till handel, dvs. de
personer som är ansvariga för utformningen av prospektet i enlighet med
kraven i artikel 5 i direktivet och de som ansvarar för revisionen av årsre­
dovisningarna.
III.
Sifferuppgifter om erbjudandet och förväntad tidsplan
Syftet är att ge ►M2 väsentlig information ◄ om genomförandet av ett
erbjudande och ange viktiga datum som rör erbjudandet.
IV.
A.
Sifferuppgifter om erbjudandet.
B.
Metod och förväntad tidsplan.
►M2 Väsentlig information ◄
Syftet är att i sammandrag redovisa ►M2 väsentlig information ◄ om
företagets finansiella ställning, kapitalstruktur och riskfaktorer. Om de
årsredovisningshandlingar som ingår i dokumentet har omarbetats för att
avspegla väsentliga förändringar i företagets koncernstruktur eller redovisn­
ingsprinciper, skall de utvalda finansiella uppgifterna också omräknas.
V.
A.
Finansiella uppgifter i utdrag.
B.
Eget kapital och skuldsättning.
C.
Motiven för erbjudandet och användningen av de medel erbjudandet
förväntas tillföra.
D.
Riskfaktorer.
Information om företaget
Syftet är att ge information om företagets affärsverksamhet, om de
produkter företaget tillverkar eller de tjänster det tillhandahåller, samt om
de faktorer som påverkar verksamheten. Här bör också ges uppgifter som
gör det möjligt att bedöma om företagets fastigheter, anläggningar,
maskiner och utrustning är ändamålsenliga och lämpliga, samt om
företagets planer för framtida ökningar eller minskningar av sådan
kapacitet.
VI.
A.
Företagets historik och utveckling.
B.
Företagets verksamhet.
C.
Organisationsstruktur.
D.
Egendom, anläggningar, maskiner och utrustning.
Översikt över drift och finansiering, framtidsutsikter
Syftet är att ge ledningens beskrivning av vilka faktorer som har påverkat
företagets finansiella ställning och resultat under de tidigare räkenskapsår
som omfattas av boksluten, och ledningens bedömning av faktorer och
tendenser som förväntas få en väsentlig inverkan på företagets finansiella
ställning och rörelseresultat under kommande perioder.
250
A.
Rörelseresultat.
B.
Likviditet och kapitalresurser.
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 44
▼B
C.
Forskning och utveckling, patent och licenser osv.
D.
Tendenser och prognoser.
VII. Styrelseledamöter, företagsledning och anställda
Syftet är att ge information om bolagets styrelse och ledning som möjliggör
för investerare att bedöma dessa personers erfarenhet, kvalifikationer och
ersättningsnivåer liksom deras anknytning till bolaget.
A.
Styrelseledamöter och företagsledning.
B.
Ersättning.
C.
Styrelsens arbetsformer.
D.
Anställda.
E.
Aktieinnehav.
VIII. Större aktieägare och transaktioner med närstående parter
Syftet är att ge information om de större aktieägarna och andra som
kontrollerar eller kan kontrollera bolaget. Under denna rubrik skall också
ges information om de transaktioner bolaget har haft med närstående
personer och huruvida villkoren för dessa transaktioner gagnar företagets
intressen.
IX.
A.
Större aktieägare.
B.
Transaktioner med närstående parter.
C.
Experters och rådgivares intressen i bolaget.
Finansiell information
Syftet är att närmare ange vilka bokslutshandlingar som skall tas med i
dokumentet, vilka perioder dessa skall täcka, hur gamla dessa handlingar
får vara samt övrig finansiell information. De principer för redovisning och
revision som kommer att tillåtas för att sammanställa och revidera årsredo­
visningarna kommer att fastställas enligt internationella redovisnings- och
revisionsstandarder.
X.
A.
Koncernredovisning och övrig finansiell information.
B.
Väsentliga förändringar.
Närmare upplysningar om erbjudandet och upptagandet till handel
Syftet är att ge information om erbjudandet och upptagandet till handel av
värdepapper, värdepapperens planerade fördelning och därmed samman­
hängande frågor.
A.
Erbjudande och upptagande till handel.
B.
Plan över fördelningen av värdepapper.
C.
Marknader.
D.
Säljande värdepappersinnehavare.
E.
Utspädning (avser endast aktierelaterade värdepapper).
F.
Emissionskostnader.
251
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 45
▼B
XI.
Ytterligare uppgifter
Syftet är att ge information, i huvudsak av lagstadgad natur, som inte
återfinns på andra ställen i prospektet.
252
A.
Aktiekapital.
B.
Stiftelseurkund och bolagsordning.
C.
Väsentliga kontrakt.
D.
Valutakontroll.
E.
Beskattning.
F.
Utdelning och betalningsombud.
G.
Expertutlåtande.
H.
Förevisade dokument.
I.
Övrig information.
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 46
▼B
BILAGA II
REGISTRERINGSDOKUMENT
I.
Uppgifter om styrelsens sammansättning, företagsledning, rådgivare
och revisorer
Syftet är att identifiera företagets företrädare och andra personer som har
medverkat i företagets erbjudande till allmänheten eller värdepapperens
upptagande till handel, dvs. de personer som är ansvariga för utformningen
av prospektet och de som ansvarar för revisionen av årsredovisningarna.
II.
►M2 Väsentlig information ◄ om emittenten
Syftet är att i sammandrag redovisa ►M2 väsentlig information ◄ om
företagets finansiella ställning, kapitalstruktur och riskfaktorer. Om de
årsredovisningshandlingar som ingår i dokumentet har omarbetats för att
avspegla väsentliga förändringar i företagets koncernstruktur eller redovisn­
ingsprinciper, skall de utvalda finansiella uppgifterna också omräknas.
III.
A.
Finansiella uppgifter i utdrag.
B.
Eget kapital och skuldsättning.
C.
Riskfaktorer.
Information om företaget
Syftet är att ge information om företagets affärsverksamhet, om de
produkter företaget tillverkar eller de tjänster det tillhandahåller, samt om
de faktorer som påverkar verksamheten. Denna punkt syftar också till att ge
information som gör det möjligt att bedöma om företagets fastigheter,
anläggningar, maskiner och utrustning är ändamålsenliga och lämpliga,
samt om företagets planer för framtida ökningar eller minskningar av
sådan kapacitet.
IV.
A.
Företagets historik och utveckling.
B.
Företagets verksamhet.
C.
Organisationsstruktur.
D.
Egendom, anläggningar, maskiner och utrustning.
Översikt över drift och finansiering, framtidsutsikter
Syftet är att ge ledningens beskrivning av vilka faktorer som har påverkat
företagets finansiella ställning och resultat under de tidigare räkenskapsår
som omfattas av boksluten, och ledningens bedömning av faktorer och
tendenser som förväntas få en väsentlig inverkan på företagets finansiella
ställning och rörelseresultat under kommande perioder.
A.
Rörelseresultat.
B.
Likviditet och kapitalresurser.
C.
Forskning och utveckling, patent och licenser, osv.
D.
Tendenser och prognoser.
253
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 47
▼B
V.
Styrelseledamöter, företagsledning och anställda
Syftet är att ge information om bolagets styrelse och ledning som möjliggör
för investerare att bedöma dessa personers erfarenhet, kvalifikationer och
ersättningsnivåer liksom deras anknytning till bolaget.
VI.
A.
Styrelseledamöter och företagsledning.
B.
Ersättning.
C.
Styrelsens arbetsformer.
D.
Anställda.
E.
Aktieinnehav.
Större aktieägare och transaktioner med närstående parter
Syftet är att ge information om de större aktieägarna och andra som
kontrollerar eller kan kontrollera bolaget. Under denna rubrik skall också
ges information om de transaktioner bolaget har haft med närstående
personer och huruvida villkoren för dessa transaktioner gagnar företagets
intressen.
A.
Större aktieägare.
B.
Transaktioner med närstående parter.
C.
Experters och rådgivares intressen i bolaget.
VII. Finansiell information
Syftet är att närmare ange vilka bokslutshandlingar som skall tas med i
dokumentet, vilka perioder dessa skall täcka, hur gamla dessa handlingar
får vara samt övrig finansiell information. De principer för redovisning och
revision som kommer att tillåtas för att sammanställa och revidera årsredo­
visningarna kommer att fastställas enligt internationella redovisnings- och
revisionsstandarder.
A.
Koncernredovisning och övrig finansiell information.
B.
Väsentliga förändringar.
VIII. Ytterligare uppgifter
Syftet är att ge information, i huvudsak av lagstadgad natur, som inte
återfinns på andra ställen i prospektet.
254
A.
Aktiekapital.
B.
Stiftelseurkund och bolagsordning.
C.
Väsentliga kontrakt.
D.
Expertutlåtande.
E.
Förevisade dokument.
F.
Övrig information.
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 48
▼B
BILAGA III
VÄRDEPAPPERSNOT
I.
Uppgifter om styrelsens sammansättning, företagsledning, rådgivare
och revisorer
Syftet är att identifiera företagets företrädare och andra personer som har
medverkat i företagets erbjudande till allmänheten eller värdepapperens
upptagande till handel, dvs. de personer som är ansvariga för utformningen
av prospektet och de som ansvarar för revisionen av boksluten.
II.
Sifferuppgifter om erbjudandet och förväntad tidsplan
Syftet är att ge ►M2 väsentlig information ◄ om genomförandet av ett
erbjudande och ange viktiga datum som rör erbjudandet.
III.
A.
Uppgifter om erbjudandet.
B.
Metod och förväntad tidsplan.
►M2 Väsentlig information ◄ om emittenten
Syftet är att i sammandrag redovisa ►M2 väsentlig information ◄ om
företagets finansiella ställning, kapitalstruktur och riskfaktorer. Om de
årsredovisningshandlingar som ingår i dokumentet har omarbetats för att
avspegla väsentliga förändringar i företagets koncernstruktur eller redovisn­
ingsprinciper, skall de utvalda finansiella uppgifterna också omräknas.
IV.
A.
Eget kapital och skuldsättning.
B.
Motiven för erbjudandet och användningen av de medel erbjudandet
förväntas tillföra.
C.
Riskfaktorer.
Experters intressen i bolaget
Syftet är att ge information om affärstransaktioner som bolaget har ingått
med experter eller rådgivare som anlitats på tillfällig basis.
V.
Närmare upplysningar om erbjudandet och upptagandet till handel
Syftet är att ge information om erbjudandet och upptagandet till handel av
värdepapper, värdepapperens planerade fördelning och därmed samman­
hängande frågor.
VI.
A.
Erbjudande och upptagande till handel.
B.
Plan över fördelningen av värdepapper.
C.
Marknader.
D.
Säljande värdepappersinnehavare.
E.
Utspädning (avser endast aktierelaterade värdepapper).
F.
Emissionskostnader.
Ytterligare uppgifter
Syftet är att ge information, i huvudsak av lagstadgad natur, som inte
återfinns på andra ställen i prospektet.
A.
Valutakontroll.
B.
Beskattning.
C.
Utdelning och betalningsombud.
D.
Expertutlåtande.
E.
Förevisade dokument.
255
Bilaga 3
2003L0071 — SV — 04.01.2011 — 002.001 — 49
▼B
BILAGA IV
SAMMANFATTNING
Sammanfattningen skall på ett par sidor förmedla den viktigaste informationen i
prospektet och åtminstone innehålla följande upplysningar:
— Uppgifter om styrelsens sammansättning, företagsledning, rådgivare och
revisorer.
— Sifferuppgifter om erbjudandet och förväntad tidsplan.
— ►M2 Väsentlig information ◄ om utvalda finansiella faktorer; eget kapital
och skuldsättning; motiven för erbjudandet och emissionsintäkternas tilltänkta
användning; riskfaktorer.
— Information om emittenten
— emittentens historik och utveckling,
— emittentens verksamhet.
— Översikt över drift och finansiering, framtidsutsikter
— forskning och utveckling, patent och licenser osv,
— tendenser och prognoser.
— Styrelseledamöter, företagsledning och anställda.
— Större aktieägare och transaktioner med närstående parter.
— Finansiell information
— koncernredovisning och övrig finansiell information,
— väsentliga förändringar.
— Närmare upplysningar om erbjudandet och upptagandet till handel
— erbjudande och upptagande till handel,
— plan över fördelningen,
— marknader,
— säljande aktieägare,
— utspädning (avser endast aktierelaterade värdepapper),
— emissionskostnader.
— Ytterligare uppgifter
— aktiekapital,
— stiftelseurkund och bolagsordning,
— förevisade dokument.
256
Sammanfattning av betänkandet Ändrade
informationskrav på värdepappersmarknaden
(SOU 2014:70)
Bilaga 4
Inledning
Europaparlamentets och rådet antog i oktober 2013 ett direktiv om
ändringar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG om
harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter
vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, det s.k.
öppenhetsdirektivet. Öppenhetsdirektivet reglerar information som ska
offentliggöras om de företag vars värdepapper är upptagna till handel på
en reglerad marknad (emittenter) inom EES. Syftet med direktivet är att
säkra en god tillgång till information på värdepappersmarknaden vilket är
en förutsättning för såväl marknadseffektivitet som investerarskydd.
I öppenhetsdirektivet regleras tidsfrister för och innehållet i den
finansiella information som regelbundet ska offentliggöras av emittenter
(års- och koncernredovisningar samt delårsrapporter). I direktivet finns
även bestämmelser om offentliggörande av förändringar i större värdepappersinnehav (flaggningsregler) samt vissa andra bestämmelser om
information som ska lämnas av emittenter. Direktivet reglerar därutöver
formerna för offentliggörande – spridning och språk – samt lagring av
information. Efterlevnaden av direktivet ska övervakas av en behörig
myndighet i enlighet med principen om hemlandstillsyn. Mer detaljerade
regler kring vissa av direktivets bestämmelser anges i kommissionens
direktiv 2007/14/EG med tillämpningsföreskrifter för öppenhetsdirektivet.
De nu aktuella förändringarna i öppenhetsdirektivet görs bl.a. i syfte att
förenkla regelverket för i synnerhet små och medelstora företag och
underlätta för dessa att finansiera sin verksamhet på värdepappersmarknaden. Andra viktiga motiv för de ändringar som nu görs är att förhindra
s.k. dolda uppköp genom finansiella instrument som hittills inte omfattats
av flaggningsskyldigheten samt att effektivisera regleringen genom
utökade och skärpta sanktioner.
Utgångspunkter för utredningens förslag
Öppenhetsdirektivet är genomfört i svensk rätt genom bestämmelser i
lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och lagen
(2007:528) om värdepappersmarknaden. Utredningen föreslår att de
lagändringar som behövs för att genomföra ändringarna i öppenhetsdirektivet i svensk rätt genomförs i de lagarna.
Den huvudsakliga utgångspunkten när öppenhetsdirektivet ursprungligen genomfördes i svensk rätt var att lägga regleringen på direktivets
nivå. Endast på de områden där det fanns anledning att anta att det
lagreglerade området inte skulle komma att bli föremål för kompletterande självreglering och en risk förelåg för standardsänkning på
informationsgivningen valdes en strängare reglering än direktivets.
Utredningen har inte funnit något skäl att anta ett annorlunda
257
Bilaga 4
förhållningssätt än det som tidigare tillämpats. Utredningens lagförslag
har således i huvudsak lagts på direktivets nivå. I den mån utredningen
ansett att det är motiverat att bevara den nuvarande standarden på
informationsgivningen och lagstiftning bedömts vara det mest effektiva
alternativet för att uppnå detta, har dock en striktare lagreglering
föreslagits.
Nya bestämmelser om hemmedlemsstat
Regleringen i öppenhetsdirektivet bygger på principen om hemlandstillsyn.
Den innebär att för varje emittent ska regleringen i ett land inom EES
tillämpas, oavsett om emittentens värdepapper är upptagna till handel på
reglerade marknader i flera länder inom EES. Principen om hemlandstillsyn innebär också att det är den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten som ansvarar för övervakningen av att emittenten följer direktivets
bestämmelser. För emittenter av aktier eller skuldebrev med ett nominellt
belopp per styck som understiger 1 000 euro och som har sitt säte inom
EES, är det land där emittenten har sitt säte hemmedlemsstat. Övriga
emittenter ska välja hemmedlemsstat.
Öppenhetsdirektivets nya bestämmelser förtydligar regelverket om val
av hemmedlemsstat för emittenter av aktier eller skuldebrev med ett
nominellt belopp per styck som understiger 1 000 euro och som har sitt
säte utanför EES. Det införs även en reglering som syftar till att fastställa
vilket land som ska vara hemmedlemsstat i det fall en emittent som enligt
direktivet ska välja hemmedlemsstat, underlåter att göra ett sådant val,
samt bestämmelser om offentliggörande av valet av hemmedlemsstat.
Därutöver anpassas bestämmelserna om hemmedlemsstat i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska
offentliggöras när värdepapper erbjuds till handel eller tas upp till handel,
(prospektdirektivet), till den nya regleringen i öppenhetsdirektivet.
Till följd av öppenhetsdirektivets ändrade bestämmelser föreslår
utredningen att en emittent av aktier eller skuldebrev med ett nominellt
belopp som understiger 1 000 euro ska kunna välja Sverige som
hemmedlemsstat om värdepapperen är upptagna till handel på en
reglerad marknad i Sverige. Vidare ska en emittent som valt Sverige som
hemmedlemsstat kunna ändra detta val om emittentens värdepapper inte
längre är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige.
Utredningen föreslår också att Sverige ska vara hemmedlemsstat för
emittenter som enligt öppenhetsdirektivet ska välja hemmedlemsstat och
vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad
marknad i Sverige, om emittenten inom tre månader från den
26 november 2015, eller den dag emittentens värdepapper först togs upp
till handel, inte valt att något annat land ska vara hemmedlemsstat. Valet
av hemmedlemsstat ska enligt utredningens förslag till ändringar i lagen
om värdepappersmarknaden offentliggöras och anmälas till berörda
behöriga myndigheter.
258
Ändrade informationskrav
Bilaga 4
Information om förändringar av större värdepappersinnehav
(flaggningsregler)
De bestämmelser som genomför öppenhetsdirektivets reglering av den
information som ska lämnas vid förändringar i större värdepappersinnehav (flaggningsregler) finns i lagen om handel med finansiella
instrument. Sedan tidigare har de flaggningsregler som gäller enligt
svensk rätt på vissa områden varit strängare än de som ställs upp i
öppenhetsdirektivet. Utredningen föreslår på två områden att dessa
strängare nationella regler ska slopas eller lindras. Det nuvarande kravet på
sammanläggning av egna innehav med aktier som innehas av make eller
sambo, omyndiga barn samt andra närstående tas bort. Enligt
utredningens förslag ska en flaggningsanmälan ha kommit in till
emittenten och Finansinspektionen utan dröjsmål men senast inom fyra
handelsdagar efter den dag då anmälningsskyldigheten uppkommit.
Utredningens motiv till att föreslå en förlängning av tidsfristen är att
regelverket på detta område av konkurrensskäl bör harmoniseras med det
som gäller i stora delar av övriga Europa. Vidare kommer flaggningsskyldigheten till följd av ändringarna i direktivet utökas till att omfatta
fler och mer komplicerade instrument, vilket också motiverar en förlängd
tidsfrist för sammanläggning och beräkning av andelen av samtliga aktier
i bolaget eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. De väsentligt
utökade sanktionsmöjligheter som införs till följd av direktivändringarna,
(se vidare nedan), är ytterligare ett skäl för en förlängning av tidsfristen.
Den svenska regel som innebär att flaggning ska ske vid gränsen
90 procent av samtliga aktier i bolaget eller av röstetalet för samtliga
aktier i bolaget föreslår utredningen ska behållas, bl.a. till följd av
kopplingen med aktiebolagslagens bestämmelser om majoritetsägares
inlösensskyldighet.
Genom ändringdirektivet införs en reglering som syftar till att
förhindra dolda förvärvsstrategier genom transaktioner med vissa typer
av finansiella instrument som hittills inte har omfattats av flaggningsskyldigheten. Det gäller exempelvis vissa typer av swapavtal, återköpsavtal och finansiella kontrakt avseende prisdifferenser (cfd:er). Till följd av
dessa direktivförändringar föreslår utredningen att bestämmelserna om
flaggningsskyldighet även ska tillämpas på andra finansiella instrument
än aktier som har en ekonomisk effekt liknande den av rätt att förvärva
aktier, oavsett om det finansiella instrumentet ger rätt till fysisk avveckling eller inte. Utredningen föreslår att en särskild beräkningsregel införs
i lag för beräkning av andelen av samtliga aktier i bolaget eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget som härrör från finansiella instrument
som enbart ger rätt till kontantavveckling.
Till följd av ändringarna i öppenhetsdirektivet föreslås vidare att aktier
som förvärvats i kursstabiliserande syfte undantas från flaggningsskyldigheten under vissa förutsättningar. Undantaget ska endast gälla under
förutsättning att innehavaren ser till att rösträtterna som är knutna till
aktierna inte utövas eller på annat sätt utnyttjas i förvaltningen av
bolaget.
259
Bilaga 4
260
Regelbunden finansiell information
Öppenhetsdirektivets krav på att emittenter ska offentliggöra regelbunden finansiell information har genomförts genom bestämmelser i
lagen om värdepappersmarknaden. Regleringen överensstämmer i allt
väsentligt med vad som gäller enligt öppenhetsdirektivet. Svenska
redovisningsregler innebär dock vissa utökade krav vad avser innehållet i
års- och koncernredovisningar samt delårsrapporter.
Genom ändringarna i öppenhetsdirektivet tas kravet på kvartalsvis
rapportering för emittenter av aktier genom antingen delårsredogörelse
eller kvartalsrapport bort. Möjligheten för medlemsstaterna att införa
nationella krav på tätare finansiell rapprotering än halvårsvis begränsas
dessutom, i synnerhet vad avser små och medelstora emittenter. Som en
konsekvens av ändringarna i öppenhetsdirektivet föreslår utredningen att
det nuvarande kravet i lagen om värdepappersmarknaden på att företag
vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad ska
offentliggöra en delårsredogörelse under räkenskapsårets första och
andra halvår, alternativt en kvartalsrapport, tas bort. Kvartalsvis
rapportering lämpar sig enligt utredningen bättre att reglera inom ramen
för det regelverk som respektive reglerad marknad ställer upp för de
emittenter vars värdepapper är upptagna till handel.
Enligt öppenhetsdirektivet ska emittenter av aktier och skuldebrev
offentliggöra en halvårsrapport. Direktivets ändrade bestämmelser
innebär att tidsfristen för att offentliggöra halvårsrapporten förlängs från
två till tre månader. Utredningen föreslår dock att den nuvarande
tidsfristen på två månader, som sedan länge är etablerad på den svenska
marknaden och bedöms vara till fördel för investerarskyddet, ska
behållas i svensk rätt.
Till följd av ändringar i EU:s redovisningsdirektiv kommer företag
som är verksamma inom utvinningsindustrin eller inom avverkning av
primärskog från och med det räkenskapsår som inleds närmast efter den
31 december 2015 eller senare att omfattas av ett krav på att upprätta en
årlig rapport om betalningar till myndigheter. Om företagets värdepapper
är upptagna till handel på en reglerad marknad ska rapporten i enlighet
med de ändringar i öppenhetsdirektivet som nu är aktuella också
offentliggöras i enlighet med de bestämmelser om offentliggörande som
direktivet ställer upp. Utredningen föreslår därför att emittenter som är
verksamma inom utvinningindustrin eller inom avverkning av primärskog
ska offentliggöra en årlig rapport om vissa betalningar till myndigheter
senast sex månader efter utgången av varje räkenskapsår.
Genom ändringarna i öppenhetsdirektivet införs en bestämmelse som
innebär att emittenter av aktier senast 2020 ska upprätta sin års- och
koncernredovisning enligt ett gemensamt elektroniskt rapporteringsformat. Kravet är villkorat av att den europeiska värdepappersmarknadstillsynsmyndigheten Esma (European Securities and Markets Authority)
genomför en kostnads- och intäktsanalys. Närmare bestämmelser om
vilket rapporteringsformat som ska användas kommer att meddelas i
tekniska standarder som ska antas av kommissionen. Utredningen
föreslår att ett lagkrav på ett enhetligt elektroniskt rapporteringsformat
med ett uppskjutet ikraftträdande införs. Beslut om ikraftträdande bör
fattas av regeringen efter det att Esma:s kostnads- och intäktsanalys är
färdigställd. Bestämmelsen ska tidigast tillämpas i fråga om års- och Bilaga 4
koncernredovisningar som upprättas för räkenskapsår som avslutas den
31 december 2019.
Övriga informationskrav för emittenter samt tillgång till information
De ändringar som genomförs i öppenhetsdirektivet innebär att det
nuvarande kravet på att en emittent ska offentliggöra information om nya
låneemissioner tas bort. Till följd härav föreslår utredningen att den
motsvarande svenska lagbestämmelsen i lagen om värdepappersmarknaden tas bort. Marknadens behov av information om låneemissioner tas
enligt utredningens överväganden om hand av annan reglering.
Genom ändringarna i öppenhetsdirektivet slopas även ett tidigare krav
på att en emittent som föreslår ändringar i bolagsordning eller
motsvarande ska informera den behöriga myndigheten och den reglerade
marknaden om den föreslagna ändringen. Utredningen har inte funnit
något skäl att behålla den motsvarande svenska bestämmelsen i lagen om
värdepappersmarknaden och föreslår därför att även den utmönstras.
Flaggningsanmälningar, regelbunden finansiell information samt annan
information som offentliggörs av emittenter i enlighet med öppenhetsdirektivet samt kurspåverkande information som offentliggörs enligt den
nationella reglering som bygger på Europaparlamentets och rådets
direktiv 2003/6/EG om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan,
(marknadsmissbruksdirektivet), ska lämnas till den behöriga myndigheten
(Finansinspektionen) samtidigt som den offentliggörs. Finansinspektionen ansvarar för elektronisk lagring av informationen och att
informationen är tillgänglig för allmänheten. Bestämmelser om offentliggörande och lagring av information enligt öppenhetsdirektivet finns i
lagen om värdepappersmarknaden samt myndighetsföreskrifter. Med
anledning av ändringarna i öppenhetsdirektivet föreslår utredningen att
det ska gå att få tillgång till Finansinspektionens lagringsfunktion genom
en europeisk elektronisk åtkomstpunkt för information. Den elektroniska
åtkomstpunkten ska etableras av Esma och den närmare regleringen kring
detta kommer framgå av tekniska standarder som beslutas av kommissionen. Den europeiska åtkomstpunkten ska enligt direktivet upprättas
senast den 1 januari 2018. I avvaktan på att de tekniska förutsättningarna
för åtkomstpunkten är färdigställda föreslår utredningen att ikraftträdandet av bestämmelsen om elektronisk åtkomst skjuts upp till den
dag regeringen bestämmer.
Nya sanktionsbestämmelser
Ändringarna i öppenhetsdirektivet innebär att den behöriga myndighetens
sanktionsbefogenheter stärks. Vid överträdelser av bestämmelserna om
regelbunden finansiell information, flaggningsbestämmelserna samt
öppenhetsdirektivets krav på offentliggörande av förändringar i rättigheter som är knutna till värdepapper som är upptagna till handel på en
reglerad marknad, ska den behöriga myndigheten ha befogenhet att göra
ett offentligt utlåtande om överträdelsen och vem som är ansvarig för
den, besluta om ett föreläggande att den ansvarige ska upphöra med
261
Bilaga 4
agerandet samt besluta om administrativa sanktionsavgifter. Utöver
ovanstående befogenheter ska medlemsstaterna se till att det enligt
nationell rätt är möjligt att tillfälligt upphäva rösträtten till aktier vid
överträdelser av flaggningsregelverket.
För att Finansinspektionen ska ha de sanktionsmöjligheter som
föreskrivs i den nya lydelsen av öppenhetsdirektivet föreslår utredningen
att inspektionens nuvarande befogenheter att besluta om vitesförelägganden och sanktionsavgifter utsträcks till att även omfatta bestämmelsen i lagen om värdepappersmarknaden om att emittenter ska offentliggöra information om ändringar i de rättigheter som är knutna till de
värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad. Dessa
sanktionsmöjligheter föreslås också omfatta de av utredningen föreslagna
nya bestämmelserna i lagen om värdepappersmarknaden om att vissa
emittenter ska offentliggöra en årlig rapport om betalningar till myndigheter samt att års- och koncernredovisningen ska upprättas med ett
enhetligt elektroniskt rapporteringsformat. Utredningen föreslår också att
Finansinspektionen, om det finns synnerliga skäl, så länge flaggningsskyldigheten inte fullgjorts får förbjuda den flaggningsskyldige att företräda aktier till den del innehavets andel av samtliga aktier i bolaget eller
av röstetalet för samtliga aktier i bolaget uppnår eller överstiger ett flaggningspliktigt gränsvärde. Om det finns särskilda skäl, exempelvis för
förvaltningen av bolaget, ska Finansinspektionen få ansöka om att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda de aktier
som inte får företrädas av ägaren.
Enligt öppenhetsdirektivets ändrade bestämmelser ska alla beslut om
sanktioner och åtgärder med anledning av öppenhetsdirektivets bestämmelser, inklusive information om överträdelsens typ och karaktär samt
uppgifter om vem som är ansvarig för överträdelsen, utan dröjsmål offentliggöras av den behöriga myndigheten. Offentliggörandet får senareläggas
eller anonymiseras i vissa fall. Till följd av direktivets ändrade krav
föreslår utredningen att det genom föreskrifter på förordningsnivå införs
en skyldighet för Finansinspektionen att utan onödigt dröjsmål publicera
beslut om sanktioner och sanktionsavgifter.
Sanktionsavgifter
262
Genom ändringarna i öppenhetsdirektivet blir medlemsstaterna ålagda att
införa sanktionsavgifter som uppgår till en viss storlek. För att genomföra dessa ändringar föreslår utredningen att Finansinspektionen ska ha
befogenhet att besluta om sanktionsavgifter för juridiska personer upp till
88 774 000 kronor eller upp till fem procent av årsomsättningen. I det
fall beloppet blir högre och kan beräknas ska sanktionsavgiften uppgå till
ett belopp som motsvarar två gånger de vinster som erhållits eller de
förluster som undvikits genom överträdelsen. För fysiska personer föreslår utredningen att Finansinspektionen ska kunna besluta om sanktioner
upp till 17 755 000 kronor eller, i det fall beloppet blir högre och kan
beräknas, upp till två gånger beloppet av de vinster som har erhållits eller
de förluster som undvikits genom överträdelsen.
De beloppsgränser som anges i direktivet uppgår till väsentligt högre
belopp än de gränser som gäller i fråga om särskild avgift och straffavgift
i gällande rätt. Det finns omständigheter som talar för och omständig-
heter som talar emot att sanktionsavgifterna i vissa fall kan vara att Bilaga 4
jämställa med anklagelse om brott enligt Europakonventionen. Om i
något fall en sanktionsavgift skulle kunna anses innefatta en brottsanklagelse enligt Europakonventionen och samma gärning som ligger till
grund för avgiften dessutom samtidigt omfattas av en bestämmelse i
brottsbalken eller annan straffrättslig lagstiftning får i det enskilda fallet
göras en bedömning huruvida en sanktionsavgift kan påföras av
Finansinspektionen, eller bör hanteras i straffprocessuell ordning.
Utökat ansvar för fysiska personer
Enligt de ändringar som införs i öppenhetsdirektivet ska, när en juridisk
person bryter mot sina skyldigheter enligt direktivet, sanktioner även
kunna tillämpas mot medlemmarna i den juridiska personens
administrativa organ, ledningsorgan eller tillsynsorgan samt mot andra
personer som är ansvariga för överträdelsen. Utredningen föreslår därför
att en enskild styrelseledamot, verkställande direktör, samt ersättare för
någon av dessa personer, ska kunna påföras en sanktion eller
administrativ sanktionsavgift om denne uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet har fattat ett beslut, eller underlåtit att fatta ett beslut, som
fått till följd att den juridiska personen har begått en allvarlig överträdelse
av någon av de bestämmelser som följer av öppenhetsdirektivet.
För att prövningen mot fysiska personer ska kunna hanteras så snabbt
som möjligt föreslår utredningen att Finansinspektionen utreder frågan
om ansvar för fysiska personer i samband med att frågan om bolagets
ansvar utreds.
Utredningen anser att en ordning med strikt ansvar inte är lämplig vid
sanktioner mot ansvariga fysiska personer vid överträdelser från bolagets
sida. Sanktioner och sanktionsavgifter ska i dessa fall därför inte kunna
beslutas om det inte föreligger uppsåt eller grov oaktsamhet (subjektiva
rekvisit).
Handläggning av sanktionsärenden
Enligt utredningens förslag ska, i likhet med vad som tidigare gällt,
Finansinspektionen handlägga och besluta i ärenden om sanktioner. Vad
gäller prövningen av sanktioner mot ansvariga fysiska personer vid
överträdelser från bolagets sida föreslår utredningen att det ska krävas
subjektiva rekvisit (se ovan), vilket motiverar att prövningen sker i
domstol. En ordning som innebär att Finansinspektionen måste väcka
talan i domstol skulle dock enligt utredningen försena handläggningen
och leda till att sanktionssystemet blir mindre effektivt. Utredningen
föreslår därför en ordning där Finansinspektionen först utfärdar ett
sanktionsföreläggande, som om det godkänns är att likställa med en
lagakraftvunnen dom. Om föreläggandet inte har godkänts inom utsatt tid
får Finansinspektionen ansöka hos allmän förvaltningsdomstol om att
sanktionen ska beslutas. En liknande ordning har föreslagits i fråga om
sanktioner som ska beslutas av Finansinspektionen i enlighet med
närliggande EU-rättsakter på finansmarknadsområdet. Utredningens
förslag att ansökan ska ske hos allmän förvaltningsdomstol skiljer sig
dock från vad som föreslagits av tidigare utredningar. Att förlägga pröv-
263
Bilaga 4
ningen till allmän förvaltningsdomstol bedöms gynna bl.a. prejudikatbildningen, rättssäkerheten och medföra processekonomiska fördelar för
såväl den enskilde som för det allmänna.
Ikraftträdande
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 26 november 2015. De skärpta
sanktionsbestämmelserna ska inte tillämpas i fråga om överträdelser som
inträffat innan ikraftträdandet. Bestämmelserna om offentliggörande av
en rapport om betalningar till myndigheter ska tillämpas för första
gången på rapporter som upprättas för räkenskapsår som inleds närmast
efter den 31 december 2015 eller senare.
264
Bilaga 5
Utredningens lagförslag
Förslag till
lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980)1 om handel med
finansiella instrument
dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 39 §, 4 kap. 2, 4, 5, 6, 10 och 22 §§, 6 kap.
3 a–e §§, 7 kap. 2 § och rubriken närmast före 6 kap. 3 a § ska ha
följande lydelse,
dels att rubriken till 6 kap. 2 § ska lyda ”Föreläggande vid vite”,
dels att det i lagen ska införas 12 nya paragrafer, 2 kap. 40 §,
4 kap. 5 a och 13 a §§ och 6 kap. 3 f–n §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §2
I denna lag betyder
– finansiellt instrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen
(2007:528) om värdepappersmarknaden,
– överlåtbart värdepapper: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 2
lagen om värdepappersmarknaden,
– penningmarknadsinstrument: det som anges i 1 kap. 4 § första
stycket 3 lagen om värdepappersmarknaden,
– börs: det som anges i 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappersmarknaden
och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad
marknad från filial i Sverige,
– reglerad marknad: det som anges i 1 kap. 5 § 20 lagen om
värdepappersmarknaden,
– EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
– anmält avvecklingssystem: det som anges i 2 § lagen (1999:1309) om
system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden,
– samverkande system: det som anges i 2 § lagen om system för
avveckling av förpliktelser på finansmarknaden,
– prospektdirektivet:
– prospektdirektivet:
Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets
direktiv 2003/71/EG av den direktiv 2003/71/EG av den
4 november 2003 om de prospekt 4 november 2003 om de prospekt
som skall offentliggöras när värde- som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten papper erbjuds till allmänheten
eller tas upp till handel och om eller tas upp till handel och om
ändring av direktiv 2001/34/EG, ändring av direktiv 2001/34/EG,
1
2
Senaste lydelse av rubriken till 6 kap. 2 § 2005:833.
Senaste lydelse 2012:378.
265
Bilaga 5
266
senast ändrat genom Europa- senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv parlamentets och rådets direktiv
2010/78/EU,
2010/78/EU,
– prospektförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 809/2004
av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och
rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt,
utformningen av dessa, införlivande genom hänvisning samt
offentliggörande av prospekt och spridning av annonser,
– emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat
finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,
– aktierelaterat överlåtbart värdepapper:
1. aktie och överlåtbart värdepapper som kan jämställas med aktie,
såsom interimsbevis, fondaktierätt och teckningsrätt, samt
2. överlåtbart värdepapper, såsom konvertibel där rätten att begära
konvertering tillkommer emittenten och teckningsoption, som ger rätt att
förvärva sådant värdepapper som avses i 1 genom konvertering eller
utövande av annan rättighet som värdepapperet är bärare av, om
värdepapperet utfärdats av emittenten av den aktie som rättigheten hänför
sig till eller av ett bolag som ingår i samma koncern som den emittenten,
– kvalificerad investerare:
1. sådan kund som avses i 8 kap. 16 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna kund har begärt att bli behandlad som en ickeprofessionell kund,
2. sådan kund som avses i 8 kap. 17 § lagen om värdepappersmarknaden,
3. sådan enhet som avses i 8 kap. 19 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna enhet har begärt att bli behandlad som en
icke-professionell kund, samt
4. sådan kund som avses i punkten 13 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om värdepappersmarknaden,
– emissionsprogram: ett program för utgivning av icke aktierelaterade
överlåtbara värdepapper av likartad sort eller kategori, fortlöpande eller
vid upprepade tillfällen under en särskilt angiven emissionsperiod,
– offentligt uppköpserbjudande: ett offentligt erbjudande till innehavare av aktier som har getts ut av ett svenskt eller utländskt bolag att
överlåta samtliga eller en del av dessa aktier till budgivaren,
– budgivare: den som lämnar ett offentligt uppköpserbjudande,
– målbolag: bolag till vars aktieägare ett offentligt uppköpserbjudande
lämnas,
– öppenhetsdirektivet:
– öppenhetsdirektivet:
Europaparlamentets
och
rådets Europaparlamentets
och
rådets
direktiv 2004/109/EG av den direktiv 2004/109/EG av den
15 december 2004 om harmonisering 15 december 2004 om harmonisering
av
insynskraven
angående av
insynskraven
angående
upplysningar om emittenter vars upplysningar om emittenter vars
värdepapper är upptagna till handel på värdepapper är upptagna till handel på
en reglerad marknad och om ändring en reglerad marknad och om ändring
av direktiv 2001/34/EG, senast ändrat av direktiv 2001/34/EG, senast ändrat
genom
Europaparlamentets
och genom
Europaparlamentets
och
rådets direktiv 2010/78/EU,
rådets direktiv 2013/50/EU,
– nyckelinformation: väsentlig och väl strukturerad information som Bilaga 5
ska lämnas till investerare med följande innehåll:
1. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker
förenade med emittenten och eventuell garant, innefattande tillgångar,
skulder och finansiell ställning,
2. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker
förenade med investeringen i värdepapperet, innefattande eventuella
rättigheter förenade med värdepapperet,
3. erbjudandets allmänna villkor, inklusive en uppskattning av de
kostnader som emittenten eller erbjudaren tar ut av investeraren,
4. närmare upplysningar om upptagandet till handel, och
5. motiven för erbjudandet och användningen av de medel som
emissionen tillför, samt
– företag med begränsat börsvärde: ett företag vars överlåtbara
värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har
ett genomsnittligt börsvärde på mindre än 100 miljoner euro beräknat på
slutkursen för de tre föregående kalenderåren.
– kontrollerat företag: ett företag där
1. en fysisk eller juridisk person
förfogar över en majoritet av rösterna, eller
2. en fysisk eller juridisk person
har rätt att utse eller avsätta en
majoritet av ledamöterna i administrations-, lednings- eller kontrollorganet och samtidigt är aktieägare eller ledamot i företaget,
eller
3. en fysisk eller juridisk person
är aktieägare eller ledamot och
ensam kontrollerar en majoritet av
aktieägarnas eller ledamöternas
röster enligt överenskommelse med
andra aktieägare eller ledamöter i
företaget, eller
4. en fysisk eller juridisk person
har befogenhet att utöva eller
faktiskt utövar ett bestämmande
inflytande eller kontroll.
2 kap.
39 §3
Sverige är hemmedlemsstat om emittenten inte har säte i en stat inom
EES och ger ut andra överlåtbara värdepapper än sådana som avses i 38 §
första stycket, om
3
Senaste lydelse 2007:535.
267
Bilaga 5
1. det är i Sverige som de överlåtbara värdepapperen antingen
kommer att erbjudas till allmänheten första gången efter den
31 december 2003 eller kommer
att tas upp till handel på en
reglerad marknad första gången
efter det datumet, och
2. emittenten, den som lämnar
erbjudandet eller den som ansöker
om att de överlåtbara värdepapperen skall tas upp till handel
på en reglerad marknad väljer
Sverige som hemmedlemsstat.
Sverige är även hemmedlemsstat
i fråga om sådana överlåtbara
värdepapper som avses i första
stycket när någon annan än
emittenten har valt en hemmedlemsstat inom EES som inte är
Sverige och emittenten senare,
under samma förutsättningar som i
första stycket, väljer Sverige som
hemmedlemsstat.
1. det är i Sverige som de överlåtbara värdepapperen antingen
kommer att erbjudas till allmänheten första gången efter den
26 november 2013 eller kommer att
tas upp till handel på en reglerad
marknad första gången efter det
datumet, och
2. emittenten, den som lämnar
erbjudandet eller den som ansöker
om att de överlåtbara värdepapperen ska tas upp till handel på
en reglerad marknad väljer Sverige
som hemmedlemsstat.
Sverige är inte hemmedlemsstat
för en emittent som avses i första
stycket om emittenten ändrat sitt val
av
hemmedlemsstat
enligt
förutsättningarna i 1 kap. 8 §
andra stycket lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden.
40 §
Utöver det fall som avses i 39 §
är Sverige hemmedlemsstat för en
emittent som inte har säte i en stat
inom EES och ger ut andra
överlåtbara värdepapper än sådana
som avses i 38 § första stycket om
1. någon annan än emittenten
har valt en hemmedlemsstat inom
EES som inte är Sverige och
emittenten senare, under samma
förutsättningar som i 39 §, väljer
Sverige som hemmedlemsstat, eller
2. emittentens
överlåtbara
värdepapper inte längre är upptagna till handel på en reglerad
marknad i den stat emittenten
tidigare valt som hemmedlemsstat
och emittenten har valt att Sverige
ska vara ny hemmedlemsstat i
enlighet med 1 kap. 8 § lagen
(2007:528) om värdepappersmarknaden.
268
Bilaga 5
4 kap.
2 §4
Det som föreskrivs om aktier i 1,
Det som föreskrivs om aktier i 1,
3–18 och 22 §§ skall också 3–18 och 22 §§ ska också
tillämpas på
tillämpas på
1. depåbevis som medför rätt att rösta för de aktier som depåbevisen
avser, och
2. finansiella instrument som ger
2. finansiella instrument som ger
rätt för innehavaren att förvärva rätt för innehavaren att enligt ett
aktier som redan har getts ut av avtal förvärva aktier som redan har
sådana bolag som avses i 1 § första getts ut av sådana bolag som avses
eller andra stycket.
i 1 § första eller andra stycket.
3. finansiella instrument som
hänför sig till aktier som avses i
första stycket 2 och som har en
ekonomisk effekt liknande den av
rätt att förvärva aktier, oavsett om
det finansiella instrumentet ger
rätt till fysisk avveckling eller inte.
Om ett sådant finansiellt
Om ett sådant finansiellt
instrument som nämns i första instrument som nämns i första
stycket 2 förfaller, skall detta anses stycket 2 eller 3 förfaller, ska detta
som en överlåtelse av det anses som en överlåtelse av det
finansiella instrumentet.
finansiella instrumentet.
Regeringen eller den myndighet
Vid tillämpningen av första
som regeringen bestämmer med- stycket ska följande finansiella
delar föreskrifter om vilka finansi- instrument, under förutsättning att
ella instrument som avses i första de uppfyller villkoren i 2 eller 3,
stycket 2.
alltid omfattas av anmälningsskyldighet
a) överlåtbara värdepapper
b) optioner
c) terminskontrakt
d) swappar
e) räntesäkringsavtal
f) finansiella kontrakt avseende
prisdifferenser (cfd), samt
g) varje annat kontrakt eller
avtal med liknande ekonomisk
effekt som kan avvecklas fysiskt
eller kontant.
4 §5
Vid tillämpningen av 5 § skall
Vid tillämpningen av 5 § ska till
till den anmälningsskyldiges inne- den anmälningsskyldiges innehav
hav räknas aktier som denne räknas aktier som denne innehar i
4
5
Senaste lydelse 2007:365.
Senaste lydelse 2007:365.
269
Bilaga 5
270
innehar i eget namn och för egen eget namn och för egen räkning
räkning eller i eget namn för någon eller i eget namn för någon annans
annans räkning.
räkning.
Till den anmälningsskyldiges
Till den anmälningsskyldiges
innehav skall även räknas sådana innehav ska även räknas sådana
aktier som
aktier som
1. innehas av någon annan med vilken den anmälningsskyldige har
träffat en överenskommelse att genom samordnat utövande av rösträtten
inta en långsiktig gemensam hållning i fråga om bolagets förvaltning,
2. innehas av någon annan för
2. innehas av någon annan för
den anmälningsskyldiges räkning, den anmälningsskyldiges räkning,
om
den
anmälningsskyldige om
den
anmälningsskyldige
kontrollerar hur rösträtterna för kontrollerar hur rösträtterna för
aktierna skall utövas
aktierna ska utövas,
3. innehas av ett dotterföretag
3. innehas av ett företag som den
till den anmälningsskyldige,
anmälningsskyldige kontrollerar,
4. innehas av någon annan som enligt ett avtal med den anmälningsskyldige för en begränsad tid och mot ersättning har överfört rätten
att rösta för aktierna till den anmälningsskyldige,
5. den anmälningsskyldige har tagit emot som säkerhet, om den
anmälningsskyldige kontrollerar hur rösträtterna för aktierna utövas och
har förklarat sig ha för avsikt att utnyttja dem,
6. den anmälningsskyldige har en
6. den anmälningsskyldige har en
livslång dispositionsrätt till, om livslång dispositionsrätt till, om
denne kontrollerar hur rösträtterna denne kontrollerar hur rösträtterna
för aktierna skall utövas,
för aktierna ska utövas,
7. har deponerats hos den
7. har deponerats hos den
anmälningsskyldige, om denne anmälningsskyldige, om denne
själv kontrollerar hur rösträtterna själv kontrollerar hur rösträtterna
för aktierna skall utövas,
för aktierna ska utövas, och
8. den anmälningsskyldige har fått
8. den anmälningsskyldige har fått
fullmakt att utöva rösträtten för, fullmakt att utöva rösträtten för,
om denne själv kontrollerar hur om denne själv kontrollerar hur
rösträtterna för aktierna skall rösträtterna för aktierna ska utövas.
utövas,
9. innehas av make eller sambo
till den anmälningsskyldige,
10. innehas av omyndiga barn
som står under den anmälningsskyldiges vårdnad, och
11. innehas av andra närstående
till den anmälningsskyldige än
sådana som avses i 9 och 10, om de
har gemensamt hushåll med honom
eller henne sedan minst ett år.
Sådana aktier som avses i andra
Sådana aktier som avses i andra
stycket 4–8 skall inte räknas in i stycket 4–8 ska inte räknas in i
innehavet för den som inte längre innehavet för den som inte längre
kontrollerar hur rösträtterna skall kontrollerar hur rösträtterna ska
utövas.
utövas.
Sådana aktier som avses i andra
stycket 9–11 skall inte räknas in i
innehavet för den som inte innehar
några aktier enligt första stycket
eller andra stycket 1–8.
Med dotterföretag avses i denna
paragraf detsamma som i 1 kap. 11
och
12 §§
aktiebolagslagen
(2005:551). Det som föreskrivs där
om moderbolag skall även tillämpas
på fysiska personer och andra
juridiska personer än aktiebolag.
Bilaga 5
5 §6
En ändring av ett innehav skall
En ändring av ett innehav ska
anmälas om ändringen medför att anmälas om ändringen medför att
den andel av samtliga aktier i den andel av samtliga aktier i
bolaget eller av röstetalet för bolaget eller av röstetalet för
samtliga aktier i bolaget som samtliga aktier i bolaget som
innehavet motsvarar
innehavet motsvarar
1. uppnår eller överstiger någon av gränserna 5, 10, 15, 20, 25, 30, 50,
66 2/3 och 90 procent, eller
2. går ned under någon av gränserna i 1.
En beräkning enligt första
En beräkning enligt första
stycket av antalet aktier eller stycket av antalet aktier eller
röstetalet skall grundas på de röstetalet ska grundas på de
uppgifter som bolaget har offent- uppgifter som bolaget har offentliggjort enligt 9 § första stycket. liggjort enligt 9 § första stycket.
Vid beräkningen skall även sådana Vid beräkningen ska även sådana
aktier som inte får företrädas på en aktier som inte får företrädas på en
bolagsstämma beaktas.
bolagsstämma beaktas.
När ett finansiellt instrument
När ett finansiellt instrument
som avses i 2 § första stycket 2 som avses i 2 § första stycket 2
utnyttjas för förvärv av aktier, skall eller 3 utnyttjas för förvärv av
ändringen i innehavet anmälas till aktier, ska ändringen i innehavet
bolaget och Finansinspektionen, anmälas till bolaget och Finansom den andel av samtliga aktier i inspektionen, om den andel av
bolaget eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget eller av
samtliga aktier i bolaget som röstetalet för samtliga aktier i
innehavet motsvarar därigenom bolaget som innehavet motsvarar
uppnår eller överstiger någon av därigenom uppnår eller överstiger
gränserna i första stycket 1. Detta någon av gränserna i första
gäller även om innehavet av det stycket 1. Detta gäller även om
finansiella instrumentet har anmälts innehavet av det finansiella
enligt första stycket 1.
instrumentet har anmälts enligt
första stycket 1.
6
Senaste lydelse 2007:365.
271
Bilaga 5
5a§
För finansiella instrument som
ger rätt för innehavaren att förvärva aktier beräknas andelen av
samtliga aktier i bolaget eller av
röstetalet för samtliga aktier i
bolaget med hänsyn till det totala
nominella antalet underliggande
aktier för instrumentet.
För finansiella instrument som
endast ger möjlighet till kontantavveckling beräknas andelen av
samtliga aktier i bolaget eller av
röstetalet för samtliga aktier i
bolaget genom multiplicering av
det nominella antalet underliggande aktier med instrumentets
deltavärde. Endast långa positioner
ska beaktas vid beräkningen. Från
en lång position får inte göras avdrag för eventuella korta positioner
som hör till samma emittent.
6 §7
Ett dotterföretag är befriat från
anmälningsskyldighet om anmälan
i stället görs av moderföretaget
eller, om detta i sin tur är ett
dotterföretag, av dess eget
moderföretag
Ett kontrollerat företag är befriat
från anmälningsskyldighet om
anmälan i stället görs av moderföretaget eller, om detta i sin tur är
ett kontrollerat företag, av dess
eget moderföretag
10 §8
En anmälan enligt 3 § skall ha
En anmälan enligt 3 § ska ha
kommit in till bolaget och Finans- kommit in till bolaget och Finansinspektionen senast
inspektionen utan dröjsmål men
senast
1. handelsdagen efter den dag då
1. inom fyra handelsdagar efter
den anmälningsskyldige har ingått den dag då den anmälningsskylavtal om förvärv eller överlåtelse av dige har ingått avtal om förvärv
aktier eller någon annan ändring i eller överlåtelse av aktier eller någon
aktieinnehavet har skett,
annan ändring i aktieinnehavet har
skett,
2. i de fall som avses i 4 § andra
2. i de fall som avses i 4 § andra
stycket 1–8, handelsdagen efter stycket 1–8, inom fyra handelsden dag då ändringen i aktieinne- dagar efter den dag då ändringen i
havet har skett, eller
aktieinnehavet har skett.
7
8
272
Senaste lydelse 2007:365.
Senaste lydelse 2007:365.
3. i de fall som avses i 4 § andra
stycket 9–11, handelsdagen efter
den dag då den anmälningsskyldige
har fått vetskap om den närståendes
innehav eller ändringen av det.
En anmälan enligt 9 § andra
stycket skall ha kommit in till
bolaget och Finansinspektionen
senast handelsdagen efter den dag
då bolaget har offentliggjort uppgifter om ökningen eller minskningen av antalet aktier eller röster
enligt 9 § första stycket.
Bilaga 5
En anmälan enligt 9 § andra
stycket ska ha kommit in till
bolaget och Finansinspektionen
utan dröjsmål men senast inom
fyra handelsdagar efter den dag då
bolaget har offentliggjort uppgifter
om ökningen eller minskningen av
antalet aktier eller röster enligt 9 §
första stycket.
13 a §
Vid tillämpningen av bestämmelserna om anmälningsskyldighet
i 3 § och 9 § andra stycket ska
aktier som förvärvats i stabiliseringssyfte inte räknas med om rösträtten för aktierna inte utnyttjas
eller används på annat sätt för att
ingripa i förvaltningen av bolaget.
22 §9
Bestämmelserna i 3–18, 20 och
Bestämmelserna i 3–18, 20 och
21 §§ ska, om inte annat framgår av 21 §§ ska, om inte annat framgår av
23 och 24 §§, tillämpas också i 23 och 24 §§, tillämpas också i
fråga om aktier som har getts ut av fråga om aktier som har getts ut av
ett aktiebolag som inte har säte i ett aktiebolag som inte har säte i
en stat inom EES, om Sverige är en stat inom EES, om Sverige är
hemmedlemsstat enligt 2 kap. 39 §. hemmedlemsstat enligt 1 kap. 8 §
lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
6 kap.
Särskild avgift10
Sanktionsavgift
3 a §11
Finansinspektionen ska besluta att
Finansinspektionen ska besluta att
en särskild avgift ska tas ut av den en sanktionsavgift ska tas ut av den
som
som
9
Senaste lydelse 2012:378.
Senaste lydelse 2005:833.
11
Senaste lydelse 2012:378.
10
273
Bilaga 5
274
1. trots att prospektskyldighet föreligger inte i rätt tid ansöker om
godkännande av ett prospekt enligt 2 kap. 25 §,
2. inte ansöker om godkännande av ett tillägg till ett prospekt enligt
2 kap. 34 §,
3. inte offentliggör ett prospekt enligt 2 kap. 28 och 29 §§ eller ett
tillägg till ett prospekt enligt 2 kap. 34 §,
4. trots att det finns skyldighet att upprätta en erbjudandehandling inte
ansöker om godkännande enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:451) om
offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden,
5. inte offentliggör en erbjudandehandling enligt 2 a kap. 9 §,
6. inte i rätt tid fullgör skyldigheten att göra anmälan till aktiebolaget
och Finansinspektionen enligt 4 kap. 3 § eller 9 § andra stycket, eller
7. inte i rätt tid offentliggör uppgifter enligt 4 kap. 9 § första stycket
eller 18 §.
Den särskilda avgiften ska i de
För en överträdelse som anges i
fall som avses i
första stycket 1–5 ska sanktions1. första stycket 1–5 vara lägst avgiften fastställas till lägst 50 000
50 000 kronor och högst 10 miljoner kronor och högst 10 miljoner
kronor, och
kronor.
2. första stycket 6 eller 7 vara
lägst 15 000 kronor och högst
5 miljoner kronor.
För en överträdelse som anges i
första stycket 6 eller 7 ska sanktionsavgiften fastställas till lägst
15 000 kronor och högst
1. för en fysisk person:
a) 17 755 000 kronor eller om
beloppet är högre,
b) två gånger beloppet av de
vinster som erhållits genom regelöverträdelsen, om beloppet går att
fastställa, eller två gånger beloppet av de förluster som undvikits
genom regelöverträdelsen, om
beloppet går att fastställa
2. för en juridisk person:
a) 88 774 000 kronor eller om
beloppet är högre fem procent av
den juridiska personens totala årsomsättning enligt den senaste tillgängliga årsredovisningen eller
om beloppet är högre,
b) två gånger beloppet av de
vinster som erhållits genom regelöverträdelsen, om beloppet går att
fastställa, eller två gånger beloppet av de förluster som undvikits
genom
regelöverträdelsen,
om
beloppet går att fastställa.
Avgiften tillfaller staten.
3 b §12
Bilaga 5
Finansinspektionen får meddela
Finansinspektionen får meddela
ett beslut om en särskild avgift ett beslut om en sanktionsavgift
bara om den som inspektionen bara om den som inspektionen
avser att ta ut avgiften av har avser att ta ut avgiften av har
delgetts en upplysning om att delgetts en upplysning om att
frågan om särskild avgift har tagits frågan om sanktionsavgift har
upp av inspektionen
tagits upp av inspektionen
1. inom sex månader från det att överträdelsen ägde rum i de fall som
avses i 3 a § första stycket 1–5,
2. eller inom två år från det att överträdelsen ägde rum i de fall som
avses i 3 a § första stycket 6 eller 7.
3 c §13
Om överträdelsen är ringa eller
Om överträdelsen är ringa eller
ursäktlig eller det annars finns ursäktlig eller det annars finns
särskilda skäl, får en särskild avgift särskilda skäl, får en sanktionsavgift
efterges helt eller delvis.
efterges helt eller delvis.
3 d §14
Särskild avgift skall betalas till
Sanktionsavgift ska betalas till
Finansinspektionen inom trettio Finansinspektionen inom trettio
dagar efter det att beslutet om den dagar efter det att ett beslut eller en
vunnit laga kraft eller den längre dom om att ta ut avgiften vunnit
tid som anges i beslutet.
laga kraft eller den längre tid som
anges i beslutet.
Finansinspektionens beslut om
Finansinspektionens beslut om
särskild avgift får verkställas utan sanktionsavgift får verkställas utan
föregående dom eller utslag, om föregående dom eller utslag, om
avgiften inte har betalats inom den avgiften inte har betalats inom den
tid som anges i första stycket.
tid som anges i första stycket.
Om särskild avgift inte betalas
Om sanktionsavgift inte betalas
inom den tid som anges i första inom den tid som anges i första
stycket, skall Finansinspektionen stycket, ska Finansinspektionen
lämna den obetalda avgiften för lämna den obetalda avgiften för
indrivning. Bestämmelser om indrivning. Bestämmelser om
indrivning av statliga fordringar indrivning av statliga fordringar
finns i lagen (1993:891) om in- finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar drivning av statliga fordringar
m.m.
m.m.
3 e §15
Särskilda avgifter som har
Sanktionsavgifter
som
har
beslutats enligt 3 a § första stycket beslutats faller bort i den ut1–5 faller bort i den utsträckning sträckning verkställighet inte har
12
Senaste lydelse 2007:365.
Senaste lydelse 2005:833.
14
Senaste lydelse 2005:833.
15
Senaste lydelse 2007:365.
13
275
Bilaga 5
verkställighet inte har skett inom
fem år från det att beslutet vann
laga kraft.
skett inom fem år från det att
beslutet vann laga kraft.
Bestämmande av sanktioner och
sanktionsavgifter
3f§
Vid valet av sanktion ska
Finansinspektionen ta hänsyn till
hur allvarlig överträdelsen är och
hur länge den pågått. Särskild
hänsyn ska tas till överträdelsens
art, skador som uppstått och graden
av ansvar.
3g§
Utöver det som anges i 3 f § ska
i försvårande riktning beaktas om
den ansvariga fysiska eller
juridiska personen tidigare har
begått en överträdelse. Vid denna
bedömning bör särskild vikt fästas
vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått
mellan de olika överträdelserna.
I förmildrande riktning ska
beaktas om den ansvariga fysiska
eller juridiska personen
1. i väsentlig mån genom ett
aktivt samarbete har underlättat
Finansinspektionens
utredning,
och
2. snabbt upphört med överträdelsen sedan den anmälts till
eller påtalats av Finansinspektionen.
3h§
När sanktionsavgiftens storlek
fastställs, ska särskild hänsyn tas
till sådana omständigheter som
anges i 3 f och 3 g §§ samt till den
ansvariga fysiska eller juridiska
personens finansiella ställning och,
om det går att fastställa, den vinst
som erhållits till följd av regelöverträdelsen eller de kostnader
som undvikits.
276
Sanktioner och sanktionsavgifter
mot styrelse och verkställande
direktör
Bilaga 5
3i§
Vid överträdelser av 4 kap. 3, 9
eller 18 § ska sanktioner och
sanktionsavgifter beslutas även mot
någon som ingår i den juridiska
personens styrelse eller är dess
verkställande
direktör,
eller
ersättare för någon av dem, om
denne uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet har fattat ett beslut,
eller underlåtit att fatta ett beslut,
som har lett till överträdelsen i
fråga och överträdelsen är
allvarlig.
Ingripande enligt första stycket
sker genom
1. föreläggande vid vite enligt
3 §, eller
2. sanktionsavgift enligt 3 a §
tredje stycket 1, eller
3. förbud mot att utöva rösträtten enligt 3 n §.
Beslutsordning vid sanktioner och
sanktionsavgifter mot styrelse och
verkställande direktör
3j§
Finansinspektionen ska utfärda ett
sanktionsföreläggande vid sanktioner och sanktionsavgifter mot
fysiska personer enligt 3 i §.
Sanktionsföreläggandet innebär
att personen i fråga föreläggs att
godkänna föreläggande omedelbart
eller inom viss tid.
Om föreläggandet godkänns,
gäller det som domstols lagakraftvunna avgörande. Ett godkännande som görs efter det att den tid
som angetts i föreläggandet har
gått ut är utan verkan.
3k§
Ett sanktionsföreläggande ska
innehålla uppgifter om
1. den fysiska person som före-
277
Bilaga 5
läggandet avser,
2. överträdelsen och de omständigheter som är nödvändiga för att
känneteckna den,
3. de bestämmelser som är
tillämpliga på överträdelsen, och
4. den sanktion eller avgift som
föreläggs personen.
3l§
Om ett sanktionsföreläggande
inte har godkänts inom utsatt tid
får Finansinspektionen ansöka hos
allmän förvaltningsdomstol om att
sanktionen eller sanktionsavgiften
ska beslutas.
3m§
Finansinspektionen får besluta
om sanktionsföreläggande bara om
den som inspektionen avser att ta
ut avgiften av, inom två år från det
att överträdelsen ägde rum, har
delgetts en upplysning om att
frågan om sanktionsavgift har
tagits upp av inspektionen.
Förbud mot att utöva rösträtten
278
3n§
Om det finns synnerliga skäl får
Finansinspektionen besluta att den
som inte fullgör anmälningsskyldigheten enligt 4 kap. 3 § eller
9 § andra stycket inte får företräda
aktierna till den del innehavets
andel av samtliga aktier i bolaget
eller av röstetalet för samtliga
aktier i bolaget uppnår eller
överstiger någon av gränserna i
4 kap. 5 § första stycket 1.
Om det finns särskilda skäl får
Finansinspektionen ansöka om att
tingsrätten förordnar en lämplig
person att som förvaltare företräda
sådana aktier som enligt första
stycket inte får företrädas av
ägaren. En sådan ansökan prövas
av tingsrätten i den ort där ägaren
har sin hemvist eller, om ägaren
inte har hemvist i Sverige, av
Stockholms tingsrätt.
En förvaltare har rätt till skälig Bilaga 5
ersättning för arbete och utlägg.
Ersättningen ska betalas av ägaren
till aktierna. Om den betalningsskyldige inte godtar förvaltarens
anspråk, fastställs ersättningen av
tingsrätten.
7 kap.
2 §16
Regeringen får meddela föreskrifter om
1. vilken ekonomisk brottslighet
1. vilken ekonomisk brottslighet
som avses i 6 kap. 1 e § första som avses i 6 kap. 1 e § första
stycket, och
stycket,
2. sådana avgifter för tillsyn som
2. sådana avgifter för tillsyn som
avses i 6 kap. 4 §.
avses i 6 kap. 4 §, och
3. hur beslut om sanktioner och
sanktionsavgifter
ska
offentliggöras.
1. Denna lag träder i kraft den 26 november 2015.
2. Sanktioner och sanktionsavgifter får beslutas endast för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.
16
Senaste lydelse 2007:365.
279
Bilaga 5
Förslag till
lag om ändring i lagen (2000:1087)
om anmälningsskyldighet för vissa innehav
av finansiella instrument
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument att 1 kap. 1 §
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §1
I denna lag förstås med
1. finansiellt instrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1
lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
2. värdepappersinstitut: det som anges i 1 kap. 5 § 27 lagen om
värdepappersmarknaden,
3. börs: det som anges i 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappersmarknaden
och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad
marknad från filial i Sverige,
4. aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som gett ut aktier vilka är
upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige,
5. moder- och dotterföretag: det
5. moder- och dotterföretag: det
som anges i 1 kap. 11 och 12 §§ som anges i 1 kap. 11 och 12 §§
aktiebolagslagen (2005:551) om aktiebolagslagen (2005:551) om
moderbolag och dotterföretag, varvid moderbolag och dotterföretag, varvid
det som sägs om moderbolag skall det som sägs om moderbolag ska
tillämpas även på andra juridiska tillämpas även på andra juridiska
personer än aktiebolag,
personer än aktiebolag,
6. ordinarie delårsrapport: del6. ordinarie delårsrapport: delårsrapport samt förhandsmed- årsrapport samt förhandsmeddelande om kommande årsbokslut delande om kommande årsbokslut
(bokslutskommuniké) som ett (bokslutskommuniké) som ett
aktiemarknadsbolag är skyldigt att aktiemarknadsbolag är skyldigt att
lämna enligt sitt noteringsavtal lämna enligt sitt noteringsavtal
med börsen eller, om sådana med börsen eller, om sådana
bestämmelser saknas i noterings- bestämmelser saknas i noteringsavtalet, årsredovisning och delårs- avtalet, årsredovisning och delårsrapport enligt bestämmelserna i rapport enligt bestämmelserna i
lagen om värdepappersmarknaden, lagen om värdepappersmarknaden,
årsredovisningslagen (1995:1554), årsredovisningslagen (1995:1554),
lagen (1995:1559) om årsredovis- lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepap- ning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen (1995:1560) persbolag eller lagen (1995:1560)
1
280
Senaste lydelse 2007:558.
om årsredovisning i försäkrings- om årsredovisning i försäkrings- Bilaga 5
företag samt delårsredogörelse företag,
enligt bestämmelserna i 16 kap.
6 § lagen om värdepappersmarknaden,
7. insiderinformation: information om en icke offentliggjord eller inte
allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka priset på
finansiella instrument, och
8. reglerad marknad: det som anges i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden.
Om två juridiska personer äger så många aktier eller andelar i en annan
svensk eller utländsk juridisk person att de har hälften var av rösterna för
samtliga aktier eller andelar, är dock vid tillämpningen av denna lag de
förstnämnda juridiska personerna att jämställa med moderföretag och
den sistnämnda juridiska personen att jämställa med dotterföretag.
Denna lag träder i kraft den 26 november 2015.
281
Bilaga 5
Förslag till
lag om ändring i lagen (2007:528)
om värdepappersmarknaden
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528)1 om värdepappersmarknaden
dels att 1 kap. 16 §, 13 kap. 4 § och rubriken närmast före 25 kap. 23 §
ska upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 5, 7–9, 10 §§, 11 kap. 6–8 §§, 15 kap. 6–8, 12 och
14 §§, 16 kap. 1, 2, 5–7, 10, 11 och 13 §§, 17 kap. 1 och 4 §§, 18 kap. 1–
12 §§, 25 kap. 18–23 och 25–28 §§, rubriken till 18 kap. samt rubrikerna
närmast före 11 kap. 6 §, 16 kap. 6 och 7 §§, 18 kap. 7 § och 25 kap. 18
och 19 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas 12 nya paragrafer, 1 kap. 9 a och 9 b §§,
16 kap. 4 a §, 25 kap. 30–38 §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
5 §2
I denna lag betyder
1. anknutet ombud: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal
med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts eller
företags räkning
a) marknadsföra investerings- eller sidotjänster,
b) ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende
investeringstjänster eller finansiella instrument,
c) placera finansiella instrument, eller
d) tillhandahålla investeringsrådgivning till kund avseende dessa
instrument eller tjänster,
2. behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt
angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har
behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och
företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande
marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars
överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad,
3. börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som
har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade
marknader,
4. clearingdeltagare: den som får delta i clearingverksamheten hos en
clearingorganisation,
1
Senaste lydelse av
1 kap. 16 § 2008:11
13 kap. 4 § 2013:579.
2
Senaste lydelse 2014:985.
282
5. clearingorganisation: ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap. Bilaga 5
eller förordning (EU) nr 648/2012 att driva clearingverksamhet,
6. clearingverksamhet: fortlöpande verksamhet som består i att
a) på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras
förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk
eller utländsk valuta,
b) träda in som motpart till både köpare och säljare av finansiella
instrument, eller
c) på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avvecklas
genom överförande av likvid eller instrument,
7. direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om
marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv
85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv
2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, senast
ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU,
8. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
9. emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat
finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,
10. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid
även ett utländskt värdepappersföretags etablering av flera driftställen i
Sverige ska anses som en enda filial,
11. genomförandeförordningen: kommissionens förordning (EG)
nr 1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller dokumenteringsskyldigheter för värdepappersföretag, transaktionsrapportering,
överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella instrument till
handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet,
12. handelsplattform: ett multilateralt handelssystem (Multilateral
Trading Facility, MTF) inom EES som drivs av ett värdepappersinstitut
eller en börs och som sammanför ett flertal köp- och säljintressen i
finansiella instrument från tredje man – inom systemet och i enlighet
med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,
13. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan
verksamhet som avses i denna lag,
14. investeringstjänster och investeringsverksamheter: de tjänster och
verksamheter som anges i 2 kap. 1 §,
15. kapitalbas: detsamma som avses i artikel 72 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag,
16. koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen
(2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra
juridiska personer än aktiebolag,
17. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och utländskt bankeller kreditföretag som driver bank- eller finansieringsrörelse från filial i
Sverige,
18. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag,
om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar
10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars
möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
19. professionell kund: en sådan kund som avses i 8 kap. 16 eller 17 §,
283
Bilaga 5
20. reglerad marknad: ett multilateralt system inom EES som
sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och
säljintressen i finansiella instrument från tredje man – regelmässigt, inom
systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder
till avslut,
21. sidotjänster: de tjänster som anges i 2 kap. 2 §,
22. sidoverksamheter:
a) för ett värdepappersbolag de verksamheter som anges i 2 kap. 3 och
4 §§,
b) för en börs de verksamheter som anges i 13 kap. 12 §, och
c) för en clearingorganisation de verksamheter som anges i 20 kap. 7 §,
23. startkapital: det kapital som för värdepappersföretag avses i artikel
4.51 i förordning (EU) nr 575/2013,
24. systematisk internhandlare: värdepappersinstitut som på ett
organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning
genom att utföra kundorder utanför en reglerad marknad eller en
handelsplattform,
25. utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i
hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse,
26. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd
enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett
bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen (2004:297) om
bank- och finansieringsrörelse,
27. värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska kreditinstitut
som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och
utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige,
28. värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt
tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet,
och
29. öppenhetsdirektivet: Europa29. öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv parlamentets och rådets direktiv
2004/109/EG av den 15 december 2004/109/EG av den 15 december
2004 om harmonisering av insyns- 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om kraven angående upplysningar om
emittenter vars värdepapper är emittenter vars värdepapper är
upptagna till handel på en reglerad upptagna till handel på en reglerad
marknad och om ändring av marknad och om ändring av
direktiv 2001/34/EG, senast ändrat direktiv 2001/34/EG, senast ändrat
genom Europaparlamentets och genom Europaparlamentets och
rådets direktiv 2010/78/EU.
rådets direktiv 2013/50/EU.
7 §3
Sverige är hemmedlemsstat för
Sverige är hemmedlemsstat för
en utgivare som har sitt säte här, en emittent som har sitt säte här,
om utgivaren
om emittenten
1. är ett aktiebolag som har gett ut aktier som är upptagna till handel på
en reglerad marknad, eller
3
284
Senaste lydelse 2007:528.
2. har gett ut sådana skuldebrev som avses i 18 kap. 2 § första stycket
och som
a) vart och ett har ett nominellt värde som understiger motsvarande
1 000 euro, och
b) är upptagna till handel på en reglerad marknad.
Bilaga 5
8 §4
Sverige är hemmedlemsstat för
Sverige är hemmedlemsstat för
en utgivare som inte har säte i en en emittent som har gett ut sådana
stat inom EES, om
överlåtbara värdepapper som
avses i 7 § 1 och 2 och som inte
har säte i ett land inom EES, om
1. utgivaren har gett ut aktier
1. emittentens
överlåtbara
eller sådana skuldebrev som avses värdepapper är upptagna till
i 18 kap. 2 § första stycket och vart handel på en reglerad marknad i
och ett av skuldebreven har ett Sverige, och
nominellt värde som understiger
motsvarande 1 000 euro, och
2. Sverige är hemmedlemsstat
2. emittenten har valt att Sverige
enligt 2 kap. 39 § lagen (1991:980) ska vara hemmedlemsstat.
om handel med finansiella instrument.
En emittent som avses i första
stycket som har valt att Sverige ska
vara hemmedlemsstat får ändra
detta val om emittentens överlåtbara värdepapper inte längre är
upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige.
9 §5
Sverige är hemmedlemsstat för
Sverige är hemmedlemsstat för
en emittent i andra fall än som en emittent av andra överlåtbara
anges i 7 eller 8 §, om denne har värdepapper än sådana som avses
gett ut eller utfärdat överlåtbara i 7 § 1 och 2 som är upptagna till
värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad om
handel på en reglerad marknad och emittenten har valt att Sverige ska
emittenten väljer att Sverige skall vara hemmedlemsstat.
vara hemmedlemsstat.
En emittent får välja att Sverige
En emittent som avses i första
skall vara hemmedlemsstat bara stycket får välja att Sverige ska
om emittenten har sitt säte här eller vara hemmedlemsstat bara om
om de överlåtbara värdepapperen emittenten har sitt säte här eller om
är upptagna till handel på en de överlåtbara värdepapperen är
reglerad marknad i Sverige.
upptagna till handel på en reglerad
marknad i Sverige.
4
5
Senaste lydelse 2012:382.
Senaste lydelse 2007:528.
285
Bilaga 5
En emittent som har valt att
Sverige skall vara hemmedlemsstat får ändra detta val tidigast
efter tre år, om inte förutsättningarna i första stycket dessförinnan har upphört att gälla.
En emittent som har valt att
Sverige ska vara hemmedlemsstat
får ändra detta val tidigast efter tre
år, om inte
1. förutsättningarna i första
stycket dessförinnan har upphört
att gälla, eller
2. emittentens överlåtbara värdepapper inte längre är upptagna till
handel på en reglerad marknad i
Sverige.
9a§
Sverige är hemmedlemsstat för
en emittent i andra fall än som
anges i 7–9 §§ om emittentens
överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad
marknad i Sverige och emittenten
inom tre månader från den
26 november 2015 eller den dag
emittentens överlåtbara värdepapper först togs upp till handel
inte valt att något annat land ska
vara hemmedlemsstat.
Första stycket omfattar inte
1. emittenter av sådana överlåtbara värdepapper som avses i
7 § 1 och 2 som har säte inom
EES, och
2. emittenter som innan den
27 november 2015 har valt en
hemmedlemsstat inom EES som
inte är Sverige och meddelat valet
till den behöriga myndigheten i
hemmedlemsstaten.
Sverige ska inte längre vara
hemmedlemsstat för en emittent
som avses i första stycket om
emittenten har valt en annan
hemmedlemsstat inom EES som
inte är Sverige.
286
9b§
En emittent ska offentliggöra
valet av hemmedlemsstat enligt 8–
9 a §§ och anmäla valet till
1. Finansinspektionen,
2. de behöriga myndigheterna i
de länder inom EES där emittentens
överlåtbara
värdepapper
är
upptagna till handel på en regle- Bilaga 5
rad marknad, och
3. om emittenten har sitt säte
inom EES, den behöriga myndigheten i det land emittenten har sitt
säte.
10 §6
Om Sverige är hemmedlemsstat
Om Sverige är hemmedlemsstat
för en emittent vars överlåtbara för en emittent vars överlåtbara
värdepapper inte är upptagna till värdepapper inte är upptagna till
handel på en reglerad marknad i handel på en reglerad marknad i
Sverige
efter
ansökan
av Sverige
efter
ansökan
av
emittenten, men är upptagna till emittenten, men är upptagna till
handel på en reglerad marknad i en handel på en reglerad marknad i ett
annan stat inom EES efter en annat land inom EES efter en
sådan ansökan, skall 15 kap. 6 § sådan ansökan, ska 15 kap. 6 §
första
stycket 3
om första
stycket 3
om
kurspåverkande
information, kurspåverkande
information,
15 kap. 8 § om förändringar i 15 kap. 8 § om förändringar i
rättigheter och om nya emissioner rättigheter och om nya emissioner
samt följande bestämmelser i samt följande bestämmelser i
18 kap. tilllämpas av emittenten:
18 kap. tilllämpas av emittenten:
– 1 § om skyldighet att utse ett finansiellt institut,
– 2–6 §§ om utgivare av skulde– 2–6 §§ om emittenter av
brev, och
skuldebrev, och
– 7–12 §§ om utgivare som inte
– 7–12 §§ om emittenter som
har säte i en stat inom EES.
inte har säte i ett land inom EES.
Av 16 kap. 1 § framgår att bestämmelserna i 16 kap. är tillämpliga på
sådana emittenter som anges i första stycket.
11 kap.
Utgivarens informationsplikt7
Emittentens informationsplikt
6 §8
En utgivare av sådana överEn emittent av sådana överlåtbara värdepapper enligt 1 kap. låtbara värdepapper enligt 1 kap.
4 § första stycket 2 a eller b som 4 § första stycket 2 a eller b som
efter ansökan av utgivare handlas efter ansökan av utgivare handlas
på en handelsplattform skall
på en handelsplattform ska
1. fortlöpande informera det värdepappersinstitut som driver
handelsplattformen om sin verksamhet,
6
Senaste lydelse 2007:528.
Senaste lydelse 2007:528.
8
Senaste lydelse 2007:528.
7
287
Bilaga 5
2. i övrigt lämna institutet de upplysningar som det behöver för att
kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag och andra författningar,
samt
3. offentliggöra de upplysningar om sin verksamhet och värdepapperen
som är av betydelse för bedömning av kursvärdet på värdepapperen.
7 §9
Utgivaren får skjuta upp offentEmittenten får skjuta upp offentliggörandet av sådan information liggörandet av sådan information
som avses i 6 § 3, om
som avses i 6 § 3, om
1. det finns godtagbara skäl,
2. allmänheten inte riskerar att vilseledas, och
3. utgivaren kan säkerställa att
3. emittenten kan säkerställa att
informationen inte röjs.
informationen inte röjs.
Om utgivaren eller någon som
Om emittenten eller någon som
handlar för utgivarens räkning handlar för emittentens räkning
lämnar ut informationen, skall den lämnar ut informationen, ska den
omedelbart
överlämnas
till omedelbart
överlämnas
till
värdepappersinstitutet
samt värdepappersinstitutet
samt
offentliggöras, om inte mottagaren offentliggöras, om inte mottagaren
av informationen omfattas av av informationen omfattas av
tystnadsplikt enligt lag eller avtal.
tystnadsplikt enligt lag eller avtal.
8 §10
Ett värdepappersinstitut som
Ett värdepappersinstitut som
driver en handelsplattform skall driver en handelsplattform ska
fortlöpande kontrollera att en fortlöpande kontrollera att en
utgivare av överlåtbara värde- emittent av överlåtbara värdepapper enligt 6 § fullgör sin papper enligt 6 § fullgör sin
informationsskyldighet
enligt informationsskyldighet
enligt
denna lag.
denna lag.
15 kap.
6 §11
Om överlåtbara värdepapper
Om överlåtbara värdepapper
enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a
eller b har tagits upp till handel på eller b har tagits upp till handel på
en reglerad marknad efter ansökan en reglerad marknad efter ansökan
av utgivaren eller om denne av emittenten eller om denne
lämnat in en ansökan om upp- lämnat in en ansökan om upptagande till handel, gäller följande. tagande till handel, gäller följande.
Utgivaren skall
Emittenten ska
1. fortlöpande informera börsen om sin verksamhet,
2. i övrigt lämna börsen de upplysningar som den behöver för att kunna
fullgöra sina uppgifter enligt denna lag och andra författningar, och
9
Senaste lydelse 2007:528.
Senaste lydelse 2007:528.
11
Senaste lydelse 2007:528.
10
288
3. offentliggöra de upplysningar om sin verksamhet och värdepapperen Bilaga 5
som är av betydelse för bedömning av kursvärdet på värdepapperen.
Om ett företag som har ett
Om ett företag som har ett
kvalificerat innehav i en börs har kvalificerat innehav i en börs har
gett ut överlåtbara värdepapper gett ut överlåtbara värdepapper
enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a
eller b som har tagits upp till eller b som har tagits upp till
handel på en reglerad marknad handel på en reglerad marknad
som drivs av börsen, skall börsen som drivs av börsen, ska börsen
omedelbart vidarebefordra infor- omedelbart vidarebefordra information enligt första stycket till mation enligt första stycket till
Finansinspektionen.
Finansinspektionen.
7 §12
Utgivaren får skjuta upp offentEmittenten får skjuta upp offentliggörandet av sådan information liggörandet av sådan information
som avses i 6 § första stycket 3, som avses i 6 § första stycket 3,
om
om
1. det finns godtagbara skäl,
2. allmänheten inte riskerar att vilseledas, och
3. utgivaren kan säkerställa att
3. emittenten kan säkerställa att
informationen inte röjs.
informationen inte röjs.
Om utgivaren eller någon som
Om emittenten eller någon som
handlar för utgivarens räkning handlar för emittentens räkning
lämnar ut informationen, skall den lämnar ut informationen, ska den
omedelbart överlämnas till börsen omedelbart överlämnas till börsen
samt offentliggöras, om inte mot- samt offentliggöras, om inte mottagaren av informationen omfattas tagaren av informationen omfattas
av tystnadsplikt enligt lag eller av tystnadsplikt enligt lag eller
avtal.
avtal.
8 §13
En emittent av överlåtbara
En emittent av överlåtbara
värdepapper som efter ansökan av värdepapper som efter ansökan av
emittenten har tagits upp till emittenten har tagits upp till
handel på en reglerad marknad, handel på en reglerad marknad,
skall omedelbart offentliggöra
ska omedelbart offentliggöra alla
1. alla förändringar i de rättig- förändringar i de rättigheter som är
heter som är knutna till värde- knutna till värdepapperen.
papperen, och
2. nya låneemissioner.
Nya låneemissioner behöver
dock inte offentliggöras av sådana
emittenter som avses i 16 kap. 2 §
1–3.
12
13
Senaste lydelse 2007:528.
Senaste lydelse 2007:528.
289
Bilaga 5
Om den som har gett ut aktier
som har tagits upp till handel på en
reglerad marknad även har utfärdat
derivatinstrument med aktierna
som underliggande tillgång, skall
utgivaren omedelbart även offentliggöra förändringar i de rättigheter
som är knutna till derivatinstrumenten.
Om den som har gett ut aktier
som har tagits upp till handel på en
reglerad marknad även har utfärdat
derivatinstrument med aktierna
som underliggande tillgång, ska
utgivaren omedelbart även offentliggöra förändringar i de rättigheter
som är knutna till derivatinstrumenten.
12 §14
Om en börs erbjuder inregiOm en börs erbjuder inregistrering vid en reglerad marknad strering vid en reglerad marknad
får överlåtbara värdepapper enligt får överlåtbara värdepapper enligt
1 kap. 4 § första stycket 2 a eller b, 1 kap. 4 § första stycket 2 a eller b,
som har tagits upp till handel på som har tagits upp till handel på
marknaden, inregistreras där efter marknaden, inregistreras där efter
ansökan av utgivaren.
ansökan av emittenten.
Inregistrering får ske bara om det med hänsyn till marknadsförhållandena för de överlåtbara värdepapperen och omständigheterna i
övrigt finns förutsättningar för en ändamålsenlig handel med dem.
14 §15
En börs skall avslå en begäran
En börs ska avslå en begäran om
om inregistrering eller besluta om inregistrering eller besluta om
avregistrering av ett finansiellt avregistrering av ett finansiellt
instrument, om instrumentet inte instrument, om instrumentet inte
uppfyller de krav som gäller för uppfyller de krav som gäller för
inregistrering eller om utgivaren inregistrering eller om emittenten
allvarligt åsidosätter sina förplikt- allvarligt åsidosätter sina förpliktelser enligt denna lag eller någon elser enligt denna lag eller någon
annan författning. Avregistrering av annan författning. Avregistrering av
ett finansiellt instrument skall även ett finansiellt instrument ska även
ske på begäran av utgivaren. Om ske på begäran av emittenten. Om
det är lämpligt från allmän det är lämpligt från allmän
synpunkt, får avregistrering skjutas synpunkt, får avregistrering skjutas
upp.
upp.
Avregistrering får inte beslutas
Avregistrering får inte beslutas
utan att utgivaren har fått tillfälle utan att emittenten har fått tillfälle
att yttra sig över det som har att yttra sig över det som har
tillförts ärendet genom någon tillförts ärendet genom någon
annan än utgivaren själv, om det annan än emittenten själv, om det
inte är uppenbart obehövligt eller inte är uppenbart obehövligt eller
om beslutet inte kan skjutas upp.
om beslutet inte kan skjutas upp.
Beslut om avregistrering skall
Beslut om avregistrering ska
offentliggöras omedelbart.
offentliggöras omedelbart.
14
15
290
Senaste lydelse 2007:528.
Senaste lydelse 2007:528.
Bilaga 5
16 kap.
1 §16
Bestämmelserna i detta kapitel gäller för en emittent som har Sverige
som hemmedlemsstat och vars överlåtbara värdepapper är upptagna till
handel på en reglerad marknad.
Särskilda bestämmelser om
Särskilda bestämmelser om
emittenter som inte har säte i en emittenter som inte har säte i ett
stat inom EES finns i 11 och land inom EES finns i 7 § andra
11 a §§.
stycket, 11 och 11 a §§.
En emittent som inte har Sverige som hemmedlemsstat ska, om
emittentens överlåtbara värdepapper efter ansökan av emittenten är
upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige, offentliggöra
regelbunden finansiell information i enlighet med den offentliga
reglering i emittentens hemmedlemsstat inom EES som följer av
öppenhetsdirektivet.
2 §17
Bestämmelserna i detta kapitel
Bestämmelserna i detta kapitel
skall inte tillämpas om emittenten är ska inte tillämpas om emittenten är
1. en stat,
2. ett landsting eller en kommun eller en motsvarande regional eller
lokal myndighet i en stat,
3. en mellanstatlig organisation i
3. en mellanstatlig organisation i
vilken en eller flera stater inom vilken ett eller flera länder inom
EES är medlemmar,
EES är medlemmar,
4. Europeiska
centralbanken,
4. Europeiska centralbanken,
eller
5. en centralbank i en stat inom
5. en centralbank i ett land inom
EES.
EES, eller
6. Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten eller andra mekanismer som upprättats i syfte att
upprätthålla finansiell stabilitet i
Europeiska monetära unionen.
4a§
En emittent ska upprätta årsoch koncernredovisningen i ett
format som möjliggör enhetlig
elektronisk rapportering.
5 §18
En utgivare av aktier eller av
En emittent av aktier eller av
obligationer eller andra överlåtbara obligationer eller andra överlåtbara
skuldförbindelser som inte är av skuldförbindelser som inte är av
sådant slag som anges i 18 kap. 2 § sådant slag som anges i 18 kap. 2 §
16
Senaste lydelse 2009:572.
Senaste lydelse 2007:528.
18
Senaste lydelse 2007:528.
17
291
Bilaga 5
första stycket 1 skall offentliggöra
en delårsrapport för räkenskapsårets första sex månader (halvårsrapport). Halvårsrapporten skall
offentliggöras så snart som möjligt
och senast två månader efter
rapportperiodens utgång.
första stycket 1 ska offentliggöra
en delårsrapport för räkenskapsårets första sex månader (halvårsrapport). Halvårsrapporten ska
offentliggöras så snart som möjligt
och senast två månader efter
rapportperiodens utgång.
Delårsredogörelse19
Rapport om vissa betalningar till
myndigheter
6 §20
En utgivare av aktier skall
Emittenter med verksamhet i
offentliggöra en delårsredogörelse utvinningsindustrin eller inom
under räkenskapsårets första och avverkning av primärskog ska
andra halvår. Redogörelsen skall senast sex månader efter utgången
offentliggöras tidigast tio veckor av varje räkenskapsår offentligefter början och senast sex veckor göra en rapport om betalningar
före slutet av halvåret.
till myndigheter. Emittenter som är
moderföretag i en koncern ska
offentliggöra rapporten på koncernnivå.
En delårsredogörelse skall inneMed verksamhet i utvinningshålla information om perioden industrin respektive inom avverkmellan halvårets början och dagen ning av primärskog avses sådan
för redogörelsens offentliggörande. verksamhet som omfattas av 2 § 1
I redogörelsen skall det ingå upp- och 2 lagen (201x:xx) om rapportegifter om väsentliga händelser och ring av vissa betalningar till
transaktioner under perioden samt myndigheter.
en allmän beskrivning av utgivarens och dess dotterföretags ställning och resultat under perioden.
Kvartalsrapport21
Innehållet i en rapport om
betalningar till myndigheter
7 §22
Det krävs ingen delårsredoFör emittenter som avses i 6 §
görelse enligt 6 § om utgivaren i som har sitt säte i Sverige finns
stället offentliggör en delårsrapport bestämmelser om innehållet i
för perioden från halvårets början rapporten om betalningar till
och tre månader framåt (kvartals- myndigheter i lagen (201x:xx) om
rapport). Kvartalsrapporten skall rapportering av vissa betalningar
offentliggöras så snart som möjligt till myndigheter.
19
Senaste lydelse 2007:528.
Senaste lydelse 2007:528.
21
Senaste lydelse 2007:528.
22
Senaste lydelse 2007:528.
20
292
och senast två månader efter
rapportperiodens utgång.
Emittenter som avses i 6 § som Bilaga 5
inte har säte i ett land inom EES
får tillämpa sådana bestämmelser
om rapport om betalningar till
myndigheter som finns i en
offentlig reglering i ett land utanför EES, om dessa bestämmelser
motsvarar de krav som ställs på en
sådan rapport i kapitel 10 i
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2013/4/EU av den 26 juni
2013
om
årsbokslut,
sammanställda redovisningar och
rapporter i vissa typer av företag,
om ändring av Europaparlamentets
och rådets direktiv 2006/43/EG
och om upphävande av rådets
direktiv
78/660/EEG
och
83/349/EEG.
10 §23
En halvårsrapport skall underEn halvårsrapport ska undertecktecknas med tillämpning av 2 kap. nas med tillämpning av 2 kap. 7 §
7§
årsredovisningslagen årsredovisningslagen (1995:1554).
(1995:1554).
De som undertecknar en halvDe som undertecknar en halvårsrapport skall i anslutning till årsrapport ska i anslutning till
underskrifterna ange sin befattning underskrifterna ange sin befattning
hos utgivaren. De skall även hos emittenten. De ska även
omedelbart före underskrifterna omedelbart före underskrifterna
lämna en försäkran om att halv- lämna en försäkran om att halvårsrapporten ger en rättvisande årsrapporten ger en rättvisande
översikt av företagets och, i före- översikt av företagets och, i förekommande fall, koncernens verk- kommande fall, koncernens verksamhet, ställning och resultat samt samhet, ställning och resultat samt
beskriver väsentliga risker och beskriver väsentliga risker och
osäkerhetsfaktorer som företaget osäkerhetsfaktorer som företaget
och de företag som ingår i och de företag som ingår i
koncernen står inför.
koncernen står inför.
11 §24
En emittent som inte har säte i
En emittent som inte har säte i
en stat inom EES får tillämpa ett land inom EES får tillämpa
sådana bestämmelser om års- och sådana bestämmelser om års- och
koncernredovisning
samt koncernredovisning
samt
halvårsrapport som finns i en halvårsrapport som finns i en
23
24
Senaste lydelse 2007:528.
Senaste lydelse 2013:579.
293
Bilaga 5
offentlig reglering i en stat utanför
EES, om dessa bestämmelser
motsvarar de krav som ställs på
sådan
regelbunden
finansiell
information i öppenhetsdirektivet.
Emittenten får även tillämpa ett
tredjelands bestämmelser om kvartalsrapport, om dessa bestämmelser motsvarar de krav på sådan
rapport som ställs i de bestämmelser om delårsrapport som anges
i 8 § och som skulle ha varit
tillämpliga om emittenten hade
haft sitt säte i Sverige.
En emittent som inte har säte i
en stat inom EES får även tillämpa
sådana bestämmelser om koncernredovisning och halvårsrapport för
koncernen som finns i en offentlig
reglering i en stat utanför EES, om
villkoren i artikel 1 i kommissionens
beslut nr 961/2008/EG av den
12 december 2008 om tredjelandsemittenters användning av vissa
tredjeländers redovisningsstandarder och internationella redovisningsstandarder vid upprättandet av
sina koncernredovisningar är uppfyllda.
Om ett tredjelands bestämmelser
enligt första stycket inte anses
likvärdiga eller om villkoren enligt
andra stycket inte är uppfyllda, ska
emittenten upprätta års- och
koncernredovisning,
halvårsrapport
respektive
kvartalsrapport i enlighet med de
bestämmelser som anges i 8 § och
som gäller för en emittent av
motsvarande slag.
offentlig reglering i en stat utanför
EES, om dessa bestämmelser
motsvarar de krav som ställs på
sådan
regelbunden
finansiell
information i öppenhetsdirektivet.
En emittent som inte har säte i
ett land inom EES får även
tillämpa sådana bestämmelser om
koncernredovisning och halvårsrapport för koncernen som finns i
en offentlig reglering i ett land
utanför EES, om villkoren i
artikel 1 i kommissionens beslut nr
961/2008/EG av den 12 december
2008 om tredjelandsemittenters
användning av vissa tredjeländers
redovisningsstandarder och internationella redovisningsstandarder
vid upprättandet av sina koncernredovisningar är uppfyllda.
Om ett tredjelands bestämmelser
enligt första stycket inte anses
likvärdiga eller om villkoren enligt
andra stycket inte är uppfyllda, ska
emittenten upprätta års- och
koncernredovisning
respektive
halvårsrapport i enlighet med de
bestämmelser som anges i 8 § och
som gäller för en emittent av
motsvarande slag.
13 §25
En börs skall övervaka att den
En börs ska övervaka att den
som har Sverige som hem- som har Sverige som hemmedlemsstat och som har gett ut medlemsstat och som har gett ut
eller utfärdat överlåtbara värde- eller utfärdat överlåtbara värdepapper som efter ansökan av papper som efter ansökan av
25
294
Senaste lydelse 2007:528.
emittenten är upptagna till handel på
en reglerad marknad som drivs av
börsen, upprättar sådan regelbunden finansiell information som
anges i 4, 5 och 7 §§ i enlighet
med de bestämmelser som gäller
för emittenten.
emittenten är upptagna till handel på Bilaga 5
en reglerad marknad som drivs av
börsen, upprättar sådan regelbunden finansiell information som
anges i 4 och 5 §§ i enlighet med
de bestämmelser som gäller för
emittenten.
17 kap.
1 §26
En emittent av överlåtbara
En emittent av överlåtbara
värdepapper som har Sverige som värdepapper som har Sverige som
hemmedlemsstat, skall tillämpa hemmedlemsstat,
ska
tillämpa
bestämmelserna i detta kapitel för bestämmelserna i detta kapitel för
sådan information som skall sådan information som ska
offentliggöras enligt 15 kap. 6 § offentliggöras enligt 1 kap. 9 b §,
första stycket 3 och 8 §§ samt 15 kap. 6 § första stycket 3 och 8 §
16 kap.
samt 16 kap.
En emittent av överlåtbara
En emittent av överlåtbara
värdepapper som inte har Sverige värdepapper som inte har Sverige
som hemmedlemsstat skall, om som hemmedlemsstat ska, om
värdepapperen är upptagna till värdepapperen är upptagna till
handel på en reglerad marknad i handel på en reglerad marknad i
Sverige, tillämpa de bestämmelser Sverige, tillämpa de bestämmelser
som har meddelats med stöd av 5 § som har meddelats med stöd av 5 §
första stycket 2 för sådan första stycket 2 för sådan
information som skall offentlig- information som ska offentliggöras
göras enligt 15 kap. 6 § första enligt 1 kap. 9 b §, 15 kap. 6 §
stycket 3 och 8 § samt 16 kap. 1 § första stycket 3 och 8 § samt
tredje stycket. Om en sådan 16 kap. 1 § tredje stycket. Om en
emittents överlåtbara värdepapper sådan
emittents
överlåtbara
inte är upptagna till handel på en värdepapper inte är upptagna till
reglerad marknad i emittentens handel på en reglerad marknad i
hemmedlemsstat, skall emittenten emittentens hemmedlemsstat, ska
dessutom tillämpa 2 §.
emittenten dessutom tillämpa 2 §.
4 §27
Finansinspektionen skall se till att
Finansinspektionen ska se till att
det finns en lagringsfunktion där det finns en lagringsfunktion där
information som lämnas till information som lämnas till
inspektionen enligt 3 § lagras inspektionen enligt 3 § lagras
elektroniskt.
elektroniskt.
Informationen skall vara lätt
Informationen ska vara lätt
tillgänglig för den som vill ta del tillgänglig för den som vill ta del
av den.
av den. Det ska gå att få tillgång
26
27
Senaste lydelse 2007:528.
Senaste lydelse 2007:528.
295
Bilaga 5
till informationen via en europeisk
elektronisk åtkomstpunkt.
18 kap.
Övriga krav på utgivare28
Övriga krav på emittenter
1 §29
En utgivare av aktier som efter
En emittent av aktier som efter
ansökan av utgivaren är upptagna ansökan av emittenten är upptagna
till handel på en reglerad marknad till handel på en reglerad marknad
i Sverige skall utse ett finansiellt i Sverige ska utse ett finansiellt
institut genom vilket aktieägarna institut genom vilket aktieägarna
skall kunna utöva sina finansiella ska kunna utöva sina finansiella
rättigheter.
rättigheter.
2 §30
I 3–6 §§ avses med skuldebrev obligationer och andra överlåtbara
skuldförbindelser, med undantag för sådana som
1. om de konverteras eller om de rättigheter som de medför utövas, ger
rätt att förvärva aktier eller finansiella instrument som kan jämställas
med aktier, eller
2. utgörs av penningmarknadsinstrument med kortare löptid än ett år.
Bestämmelserna i 3–6 §§ skall
Bestämmelserna i 3–6 §§ ska
tillämpas i fråga om skuldebrev tillämpas i fråga om skuldebrev
som efter ansökan av utgivaren är som efter ansökan av emittenten är
upptagna till handel på en reglerad upptagna till handel på en reglerad
marknad i Sverige.
marknad i Sverige.
Bestämmelserna i 4–6 §§ skall
Bestämmelserna i 4–6 §§ ska
inte tillämpas i fråga om skulde- inte tillämpas i fråga om skuldebrev som har getts ut av en stat brev som har getts ut av en stat
inom EES eller av ett landsting inom EES eller av ett landsting
eller en kommun eller motsvarande eller en kommun eller motsvarande
regional eller lokal myndighet inom regional eller lokal myndighet inom
EES.
EES.
I 8 § finns bestämmelser om
I 8 § finns bestämmelser om
undantag från 3–6 §§ för vissa undantag från 3–6 §§ för vissa
utgivare som inte har säte i en stat emittenter som inte har säte i ett
inom EES.
land inom EES.
3 §31
En utgivare av skuldebrev skall se
En emittent av skuldebrev ska se
till att alla innehavare av sådana till att alla innehavare av sådana
skuldebrev som har getts ut skuldebrev som har getts ut
samtidigt och på samma villkor samtidigt och på samma villkor
28
Senaste lydelse 2007:528.
Senaste lydelse 2007:528.
30
Senaste lydelse 2007:528.
31
Senaste lydelse 2007:528.
29
296
behandlas lika när det gäller de
rättigheter som är knutna till
skuldebreven.
behandlas lika när det gäller de Bilaga 5
rättigheter som är knutna till
skuldebreven.
4 §32
En utgivare av skuldebrev får
En emittent av skuldebrev får
inte hindra innehavare av skulde- inte hindra innehavare av skuldebreven från att utöva sina rättig- breven från att utöva sina rättigheter genom en fullmakt till någon heter genom en fullmakt till någon
annan.
annan.
Om utgivaren av skuldebreven
Om emittenten av skuldebreven
inte har sitt säte i Sverige, gäller inte har sitt säte i Sverige, gäller
första stycket bara om lagstift- första stycket bara om lagstiftningen i den stat där utgivaren har ningen i det land där emittenten har
sin hemvist tillåter en sådan sin hemvist tillåter en sådan
fullmakt.
fullmakt.
5 §33
Om en utgivare av skuldebrev
Om en emittent av skuldebrev
avser att hålla ett möte med avser att hålla ett möte med
innehavare av skuldebreven, skall innehavare av skuldebreven, ska
utgivaren
emittenten
1. informera
skuldebrevsinne1. informera
skuldebrevsinnehavarna om plats, tid och dag- havarna om plats, tid och dagordning för mötet samt om vad ordning för mötet samt om vad
som krävs för att en innehavare som krävs för att en innehavare
skall ha rätt att delta i mötet, och
ska ha rätt att delta i mötet, och
2. tillhandahålla skuldebrevsinne2. tillhandahålla skuldebrevsinnehavarna ett fullmaktsformulär.
havarna ett fullmaktsformulär.
Fullmaktsformuläret skall tillFullmaktsformuläret ska tillhandahållas tillsammans
med handahållas tillsammans med
kallelsen till mötet, om kallelsen kallelsen till mötet, om kallelsen
sänds till skuldebrevsinnehavarna. sänds till skuldebrevsinnehavarna.
Om kallelse sker på något annat Om kallelse sker på något annat
sätt, skall fullmaktsformuläret sätt,
ska
fullmaktsformuläret
tillhandahållas skuldebrevsinne- tillhandahållas skuldebrevsinnehavarna på begäran efter det att havarna på begäran efter det att
mötet har tillkännagetts.
mötet har tillkännagetts.
6 §34
En utgivare av skuldebrev skall
En emittent av skuldebrev ska
informera skuldebrevsinnehavarna informera skuldebrevsinnehavarna
om utbetalning av ränta, utövande om utbetalning av ränta, utövande
av rättigheter avseende konver- av rättigheter avseende konvertering, utbyte, teckning eller annul- tering, utbyte, teckning eller annullering och återbetalning.
lering och återbetalning.
32
Senaste lydelse 2007:528.
Senaste lydelse 2007:528.
34
Senaste lydelse 2007:528.
33
297
Bilaga 5
Utgivaren skall utse ett finansiellt
institut genom vilket skuldebrevsinnehavarna skall kunna utöva sina
finansiella rättigheter.
Emittenten ska utse ett finansiellt
institut genom vilket skuldebrevsinnehavarna ska kunna utöva sina
finansiella rättigheter.
Utgivare utan säte i en stat inom
EES35
Emittenter utan säte i ett land
inom EES
7 §36
Bestämmelserna i 8–12 §§ är
Bestämmelserna i 8–12 §§ är
tillämpliga på den som har gett ut tillämpliga på den som har gett ut
där angivna överlåtbara värde- där angivna överlåtbara värdepapper som är upptagna till handel papper som är upptagna till handel
på en reglerad marknad i Sverige, på en reglerad marknad i Sverige,
om utgivaren inte har säte i en stat om emittenten inte har säte i ett
inom EES och har Sverige som land inom EES och har Sverige
hemmedlemsstat.
som hemmedlemsstat.
8 §37
För en utgivare av skuldebrev
För en emittent av skuldebrev får
får
Finansinspektionen,
efter Finansinspektionen, efter ansökan,
ansökan, besluta om undantag från besluta om undantag från bestämbestämmelserna i 3–6 §§, om melserna i 3–6 §§, om utgivaren
utgivaren uppfyller de krav som uppfyller de krav som uppställs i
uppställs i en offentlig reglering i en offentlig reglering i ett land
en stat utanför EES och som utanför EES och som motsvarar
motsvarar dessa bestämmelser. dessa bestämmelser. FinansinspekFinansinspektionen ska underrätta tionen ska underrätta Europeiska
Europeiska värdepappers- och värdepappers- och marknadsmynmarknadsmyndigheten om de digheten om de undantag som
undantag som beviljas.
beviljas.
9 §38
För en utgivare av aktier får
För en emittent av aktier får
Finansinspektionen, efter ansökan, Finansinspektionen, efter ansökan,
besluta om undantag från bestäm- besluta om undantag från bestämmelserna i 10–12 §§, om utgivaren melserna
i
10–12 §§,
om
uppfyller de krav som uppställs i emittenten uppfyller de krav som
en offentlig reglering i en stat uppställs i en offentlig reglering i
utanför EES och som motsvarar ett land utanför EES och som
dessa bestämmelser. Finansinspek- motsvarar dessa bestämmelser.
tionen ska underrätta Europeiska Finansinspektionen ska underrätta
värdepappers- och marknads- Europeiska värdepappers- och
myndigheten om de undantag som marknadsmyndigheten om de
beviljas.
undantag som beviljas.
35
Senaste lydelse 2007:528.
Senaste lydelse 2007:528.
37
Senaste lydelse 2012:197.
38
Senaste lydelse 2012:197.
36
298
10 §39
Bilaga 5
En utgivare av aktier skall
En emittent av aktier ska
behandla alla aktieägare som innehar behandla alla aktieägare som innehar
aktier av samma slag lika.
aktier av samma slag lika.
11 §40
Inför en bolagsstämma skall en
Inför en bolagsstämma ska en
utgivare av aktier informera aktie- emittent av aktier informera aktieägarna om
ägarna om
1. plats, tid och dagordning för stämman,
2. det totala antalet aktier och rösträtter, och
3. aktieägares rätt att delta i stämman.
12 §41
En utgivare av aktier får inte
En emittent av aktier får inte
hindra aktieägare från att utöva hindra aktieägare från att utöva
sina rättigheter genom en fullmakt sina rättigheter genom en fullmakt
till någon annan, om lagstiftningen till någon annan, om lagstiftningen
i den stat där utgivaren har sin i det land där utgivaren har sin
hemvist tillåter att en sådan hemvist tillåter att en sådan
fullmakt används.
fullmakt används.
Om fullmakt får användas, skall
Om fullmakt får användas, ska
utgivaren inför en bolagsstämma emittenten inför en bolagsstämma
tillhandahålla ett fullmaktsformu- tillhandahålla ett fullmaktsformulär till dem som har rätt att rösta lär till dem som har rätt att rösta
vid stämman.
vid stämman.
25 kap.
Rättelse42
Föreläggande
18 §43
Finansinspektionen får förelägga
Finansinspektionen får förelägga
en emittent att göra rättelse om
en emittent att göra rättelse om
1. emittenten inte har offent1. emittenten inte har offentliggjort regelbunden finansiell liggjort information enligt 15 kap.
information enligt 16 kap. 4–7 §§,
8 § eller regelbunden finansiell
information enligt 16 kap. 4–6 §§,
2. information som har offentliggjorts är ofullständig eller innehåller
väsentliga fel, eller
3. information inte har lämnats till Finansinspektionen enligt 17 kap.
3 §.
39
Senaste lydelse 2007:528.
Senaste lydelse 2007:528.
41
Senaste lydelse 2007:528.
42
Senaste lydelse 2007:528.
43
Senaste lydelse 2007:528.
40
299
Bilaga 5
Särskild avgift44
Sanktionsavgift
19 §45
Finansinspektionen skall besluta
Finansinspektionen ska besluta
att en särskild avgift skall tas ut av att en sanktionsavgift ska tas ut av
en emittent som inte offentliggör en emittent som inte offentliggör
regelbunden finansiell information information enligt 15 kap. 8 § eller
enligt 16 kap. 4–7 §§.
regelbunden finansiell information
enligt 16 kap. 4–6 §§.
Den särskilda avgiften skall
Sanktionsavgiften ska fastställas
uppgå till lägst 50 000 kronor och till lägst 50 000 kronor och högst
högst 10 miljoner kronor.
1. för en fysisk person:
a) 17 755 000 kronor eller om
beloppet är högre,
b) två gånger beloppet av de
vinster som erhållits genom regelöverträdelsen, om beloppet går att
fastställa, eller två gånger
beloppet av de förluster som
undvikits genom regelöverträdelsen,
om beloppet går att fastställa
2. för en juridisk person:
a) 88 774 000 kronor eller om
beloppet är högre fem procent av
den juridiska personens totala årsomsättning enligt den senaste tillgängliga årsredovisningen eller
om beloppet är högre,
b) två gånger beloppet av de
vinster som erhållits genom regelöverträdelsen, om beloppet går att
fastställa, eller två gånger
beloppet av de förluster som
undvikits genom regelöverträdelsen,
om beloppet går att fastställa.
Avgiften tillfaller staten.
20 §46
Finansinspektionen får besluta om
Finansinspektionen får besluta om
en särskild avgift bara om den som en sanktionsavgift bara om den
inspektionen avser att ta ut som inspektionen avser att ta ut
avgiften av, inom sex månader från avgiften av, inom sex månader från
det att överträdelsen ägde rum, har det att överträdelsen ägde rum, har
delgetts en upplysning om att delgetts en upplysning om att
frågan om särskild avgift har tagits frågan om sanktionsavgift har
upp av inspektionen.
tagits upp av inspektionen.
44
Senaste lydelse 2007:528.
Senaste lydelse 2007:528.
46
Senaste lydelse 2007:528.
45
300
21 §47
Bilaga 5
Om överträdelsen är ringa eller
Om överträdelsen är ringa eller
ursäktlig eller om det annars finns ursäktlig eller om det annars finns
särskilda skäl, får en särskild avgift särskilda skäl, får en sanktionsavgift
efterges helt eller delvis.
efterges helt eller delvis.
22 §48
Om den regelbundna finansiella
Om den regelbundna finansiella
informationen som anges i 16 kap. informationen som anges i 16 kap.
4–7 §§ inte har upprättats i 4 och 5 §§ inte har upprättats i
enlighet med de bestämmelser som enlighet med de bestämmelser som
gäller för emittenten, ska Finans- gäller för emittenten, ska Finansinspektionen meddela emittenten av inspektionen meddela emittenten av
de överlåtbara värdepapperen en de överlåtbara värdepapperen en
erinran.
erinran.
En erinran ska inte beslutas om en överträdelse är ringa eller ursäktlig
eller om en börs eller en reglerad marknad i ett annat land inom EES
vidtar tillräckliga åtgärder mot emittenten.
Straffavgift
23 §49
Om en emittent har meddelats
Om en emittent har meddelats
beslut om erinran, får Finans- beslut om erinran, får Finansinspektionen besluta att emittenten inspektionen besluta att emittenten
skall betala en straffavgift.
ska betala en sanktionsavgift.
Straffavgiften skall uppgå till
Sanktionsavgiften ska utgå i
lägst 50 000 kronor och högst enlighet med bestämmelsen i 19 §
10 miljoner kronor.
andra stycket.
Avgiften tillfaller staten.
Verkställighet av beslut om
sanktionsavgift, särskild avgift,
straffavgift och förseningsavgift50
Verkställighet av beslut om
sanktionsavgift och förseningsavgift
25 §51
En sanktionsavgift, särskild
En sanktionsavgift eller föravgift, straffavgift eller försenings- seningsavgift ska betalas till
avgift ska betalas till Finans- Finansinspektionen inom trettio
inspektionen inom trettio dagar dagar efter det att ett beslut eller en
efter det att beslutet om den har dom om att ta ut avgiften har
vunnit laga kraft eller den längre vunnit laga kraft eller den längre
tid som anges i beslutet.
tid som anges i beslutet.
47
Senaste lydelse 2007:528.
Senaste lydelse 2008:283.
49
Senaste lydelse 2007:528.
50
Senaste lydelse 2014:985.
51
Senaste lydelse 2014:985.
48
301
Bilaga 5
26 §52
Finansinspektionens beslut om
Finansinspektionens beslut om
sanktionsavgift,
särskild
avgift, sanktionsavgift eller förseningsstraffavgift eller förseningsavgift avgift får verkställas enligt utsökfår verkställas enligt utsöknings- ningsbalkens bestämmelser, om
balkens bestämmelser, om avgiften avgiften inte har betalats inom den
inte har betalats inom den tid som tid som anges i 25 §.
anges i 25 §.
27 §53
Om
sanktionsavgiften,
den
Om
sanktionsavgiften
eller
särskilda avgiften, straffavgiften förseningsavgiften inte betalas
eller
förseningsavgiften
inte inom den tid som anges i 25 §, ska
betalas inom den tid som anges i Finansinspektionen lämna den
25 §,
ska
Finansinspektionen obetalda avgiften för indrivning.
lämna den obetalda avgiften för Bestämmelser om indrivning av
indrivning. Bestämmelser om statliga fordringar finns i lagen
indrivning av statliga fordringar (1993:891) om indrivning av
finns i lagen (1993:891) om statliga fordringar m.m.
indrivning av statliga fordringar
m.m.
28 §54
En sanktionsavgift, särskild
En sanktionsavgift eller föravgift, straffavgift, eller förse- seningsavgift som har beslutats
ningsavgift som har beslutats faller faller bort i den utsträckning
bort
i
den
utsträckning verkställighet inte har skett inom
verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann
fem år från det att beslutet vann laga kraft.
laga kraft.
Bestämmande av sanktioner och
sanktionsavgifter
30 §
Vid valet av sanktion ska
Finansinspektionen ta hänsyn till
hur allvarlig överträdelsen är och
hur länge den pågått. Särskild
hänsyn ska tas till överträdelsens
art, skador som uppstått och graden
av ansvar.
31 §
Utöver det som anges i 30 § ska i
försvårande riktning beaktas om
52
Senaste lydelse 2014:985.
Senaste lydelse 2014:985.
54
Senaste lydelse 2014:985.
53
302
den ansvariga fysiska eller Bilaga 5
juridiska personen tidigare har
begått en överträdelse. Vid denna
bedömning bör särskild vikt fästas
vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått
mellan de olika överträdelserna.
I förmildrande riktning ska
beaktas om den ansvariga fysiska
eller juridiska personen
1. i väsentlig mån genom ett
aktivt samarbete har underlättat
Finansinspektionens utredning, och
2. snabbt upphört med överträdelsen sedan den anmälts till
eller påtalats av Finansinspektionen.
32 §
När sanktionsavgiftens storlek
fastställs, ska särskild hänsyn tas
till sådana omständigheter som
anges i 30 och 31 §§ samt till den
ansvariga fysiska eller juridiska
personens finansiella ställning
och, om det går att fastställa, den
vinst som erhållits till följd av
regelöverträdelsen eller de kostnader som undvikits.
Sanktioner och sanktionsavgifter
mot styrelse och verkställande
direktör
33 §
Vid överträdelser av 15 kap. 8 §
eller 16 kap. 4–6 §§ ska sanktioner
och sanktionsavgifter beslutas även
mot någon som ingår i aktiebolagets styrelse eller är dess
verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om denne
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har fattat ett beslut, eller
underlåtit att fatta ett beslut, som
har lett till överträdelsen i fråga
och överträdelsen är allvarlig.
Ingripande enligt första stycket
sker genom
303
Bilaga 5
1. föreläggande enligt 18 §, eller
2. sanktionsavgift enligt 19 §
andra stycket 1 eller 23 §.
Beslutsordning vid sanktioner och
sanktionsavgifter mot styrelse och
verkställande direktör
34 §
Finansinspektionen ska utfärda ett
sanktionsföreläggande vid sanktioner och sanktionsavgifter mot
fysiska personer enligt 33 §.
Sanktionsföreläggandet innebär
att personen i fråga föreläggs att
godkänna föreläggande omedelbart
eller inom viss tid.
Om föreläggandet godkänns,
gäller det som domstols lagakraftvunna avgörande. Ett godkännande som görs efter det att den tid
som angetts i föreläggandet har
gått ut är utan verkan.
35 §
Ett sanktionsföreläggande ska
innehålla uppgifter om
1. den fysiska person som föreläggandet avser,
2. överträdelsen och de omständigheter som är nödvändiga för att
känneteckna den,
3. de bestämmelser som är
tillämpliga på överträdelsen, och
4. den sanktion eller avgift som
föreläggs personen.
36 §
Om ett sanktionsföreläggande
inte har godkänts inom utsatt tid
får Finansinspektionen ansöka hos
allmän förvaltningsdomstol om att
sanktionen eller sanktionsavgiften
ska beslutas.
304
37 §
Finansinspektionen får besluta
om sanktionsföreläggande bara om
den som inspektionen avser att ta
ut avgiften av, inom sex månader
från det att överträdelsen ägde Bilaga 5
rum, har delgetts en upplysning om
att frågan om sanktionsavgift har
tagits upp av inspektionen.
Bemyndigande
38 §
Regeringen får meddela föreskrifter om hur beslut om sanktioner och sanktionsavgifter ska
offentliggöras.
1. Denna lag träder i kraft den 26 november 2015.
2. Bestämmelsen i 16 kap. 4 a § träder i kraft den dag regeringen
bestämmer och tillämpas på års- och koncernredovisningar som ska
offentliggöras närmast efter den 31 december 2019.
3. Bestämmelserna i 16 kap. 6 och 7 §§ ska tillämpas för första gången
på rapporter om betalningar till myndigheter som upprättas för
räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2015 eller
senare.
4. Bestämmelsen i 17 kap. 4 § träder i kraft den dag regeringen
bestämmer.
5. Sanktioner och sanktionsavgifter får beslutas endast för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.
305
Bilaga 6
Förteckning över remissinstanserna
Sveriges riksbank, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i
Stockholm, Stockholms tingsrätt, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten,
Ekobrottsmyndigheten, Konsumentverket, Revisorsnämnden, Datainspektionen, Kommerskollegium, Pensionsmyndigheten, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Skatteverket, Första AP-fonden, Andra APfonden, Tredje AP-fonden, Fjärde AP-fonden, Sjunde AP-fonden,
Bokföringsnämnden, Bolagsverket, Tillväxtverket, Riksarkivet, Aktiefrämjandet, Aktiemarknadsbolagens Förening, Aktiemarknadsnämnden,
Aktiespararna, Aktietorget, Euroclear Sweden AB, FAR, Finansbolagens
förening, Finansförbundet, Fondbolagens förening, Föreningen för god
sed på värdepappersmarknaden, Föreningen XBRL Sweden, Företagarna,
Handelshögskolan i Stockholm, Institutionella ägares förening för
regleringsfrågor på värdepappersmarknaden, Juridiska fakultetsnämnden
vid Stockholms universitet, Kollegiet för svensk bolagsstyrning,
Landsorganisationen i Sverige LO, Nasdaq Stockholm AB, Nordic
Growth Market NGM AB, Näringslivets Regelnämnd, Regelrådet, Rådet
för finansiell rapportering, Sparbankernas riksförbund, Stockholms
handelskammare, Svensk Försäkring, Svenska Bankföreningen, Svenska
Fondhandlareföreningen, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO, Sveriges Finansanalytikers Förening, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges
Redovisningskonsulters förbund SRF, Tjänstemännens Centralorganisation TCO.
306
Parallelluppställning över genomförandet i
svensk rätt av de ändringar i direktiv
2013/50/EU som avser direktiv 2004/109/EG
(öppenhetsdirektivet) och direktiv 2003/71/EG
(prospektdirektivet)
Artikel i direktiv 2013/50/EU
(och i öppenhetsdirektivet)
Svenska bestämmelser
1.1 a i
(2.1 d)
1.1 a ii i
(2.1 i i)
Definitionen har inte tagits in i lag
1.1 a ii ii
(2.1 i ii)
1.1 a ii iii
(2.1 i iii första stycket)
1.1 a ii iv
(2.1 i iii andra stycket)
1.1 a ii iv
(2.1 i tredje–femte styckena)
1.1 a iii
(2.1q)
1.1 b
(2.2a)
1.2
(3.1
3.1a)
1.3 a
(4)
1.3 b
(4.7)
1.4
(5.1)
1.5
(6)
1.6
(8.1 a
8.1 b
8.4)
1.7 a
(9.6)
1.7 b
Bilaga 7
1 kap. 8 § första stycket lagen
(2007:528) om värdepappermarknaden
(LVM)
1 kap. 9 § LVM
1 kap. 8 § andra stycket och 9 § LVM
1 kap. 9 b § LVM
1 kap. 9 a § LVM
Definitionen har inte tagits in i lag
Definitionen har inte tagits in i lag
Undantaget utnyttjas inte
17 kap. 2 och 3 §§ LVM och 4 kap.
förordningen (2007:572) om värdepappersmarknaden
16 kap. 4 a § LVM
–
16 kap. 6 och 11 §§ LVM
16 kap. 2 § 6 LVM
16 kap. 3 § 3 LVM
Punkten 2 i övergångsbestämmelserna
till lagen (2012:382) om ändring i
lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
4 kap. 13 § LHF
4 kap. 13 a § lagen (1991:980) om
307
Bilaga 7
(9.6a)
1.8
(12.2)
1.9 a
(13.1)
1.9 b
(13.1a och 13.1b)
1.9 c
1.9 d
(13.4)
1.10
(13a)
1.11
(16.3)
1.12
(19.1)
1.13
(21.4)
1.14
(21a)
1.15
(22)
1.16
(23.1)
1.17
(24.4a och 4b)
1.18
(25.2)
1.19
1.20
(28.1
28.2)
1.21
(28a a
28a b
28b.1 första stycket a
28b.1 första stycket b
28b.1 första stycket c i
308
28b.1 första stycket c ii
handel med finansiella
(LHF)
4 kap. 10 § LHF
instrument
4 kap. 2 § LHF
4 kap. 2 och 5 §§ LHF
–
4 kap. 12–17 §§ LHF
4 kap. 2 och 5 §§ LHF och myndighetsföreskrifter
15 kap. 8 § första stycket 2 och andra
stycket LVM tas bort
10 kap. 6 § Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2007:17) om verksam–
het på marknadsplatser
–
–
–
17 kap. 1–3 och 5 §§ LVM och 10 kap.
10–16 §§ Finansinspektionens föreskrifter om verksamhet på marknadsplatser
6 kap. 1 och 1 a §§ LHF samt 23 kap.
1 § fjärde stycket, 3 §, 4 § första
stycket 5 LVM
6 kap. 5 § LHF och 23 kap. 5 § LVM
–
6 kap. 3–3 o §§ LHF och 25 kap. 18–
29 §§ LVM
6 kap. 3 c § LHF och 25 kap. 19 a §
LVM
6 kap. 3 § 3 och 3 a § första stycket 7
LHF och 25 kap. 18 och 19 §§ LVM
6 kap. 3 § 1 och 3 och 3 a § första
stycket 6 och 7 LHF
Förordning
6 kap. 3 § 1 och 3 LHF och 25 kap.
18 § LVM
6 kap. 3 b § andra stycket 1 LHF och
25 kap. 19 och 23 §§ LVM
6 kap. 3 b § andra stycket 2 LHF och
28b.1 andra stycket
28b.2
28b.3
28c.1 a
28c.1 b
28c.1 c
28c.1 d
28c.1 e
28c.1 f
28c.1 g
28c.2)
1.22
1.23
(29)
1.24
(31.2)
2
3
4.1
4.2
5
6
7
25 kap. 19 a § LVM
Bilaga 7
6 kap. 3 b § andra stycket LHF och
25 kap. 19 § andra stycket och 19 a §
tredje stycket LVM
6 kap. 3 o § LHF
–
6 kap. 3 d § LHF och 25 kap.
LVM
6 kap. 3 d § LHF och 25 kap.
LVM
6 kap. 3 f § LHF och 25 kap.
LVM
6 kap. 3 f § LHF och 25 kap.
LVM
6 kap. 3 d § LHF och 25 kap.
LVM
6 kap. 3 e § LHF och 25 kap.
LVM
6 kap. 3 e § LHF och 25 kap.
LVM
30 kap. 4 § offentlighets- och
tesslagen (2009:400)
–
Förordning
19 b §
19 b §
19 d §
19 d §
19 b §
19 c §
19 c §
sekre-
–
–
–
Punkten 1 i ikraftträdandebestämmelserna till lagen om ändring i lagen
(1991:980) om handel med finansiella
instrument och punkten 1 i ikraftträdandebestämmelserna till lagen om
ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
–
–
–
–
Artikel i direktiv 2013/50/EU
(och i prospektdirektivet)
Svenska bestämmelser
2
(2.1 m iii)
2 kap. 39 och 40 §§ LHF
309