1. No category

LAGB01 Allmän förmögenhetsrätt
ORDINARIE TENTAMEN
HT 2014
Tid:
Plats:
Examinator:
Tillåtna hjälpmedel:
Torsdag 15 januari 2015, kl. 14.00–20.00
Victoriastadion 3A-D, 2D
Eva Lindell-Frantz
lagtext (även i lös form i form av SFS-kopior)
Tentamenspoäng:
Poäng per fråga: 10
Poäng totalt: 50
Godkänd salstentamen kräver minst 23 poäng
Anteckna ditt
skrivningsnummer
här och spara detta
blad!
Tentamensresultatet anslås 5 februari tillsammans med dina poäng
från övriga obligatoriska kursmoment. Poängen sammanräknas till
ett slutbetyg på hel kurs, under förutsättning att alla kursmoment är
godkända.
Digital tentamenskod: 9137123
 Du ska alltid logga in med ditt STiL-id vid en digital tentamen. Ditt personliga STiL-id
anger du där DigiExam efterfrågar ett Student code.
 Du ska alltid skriva ditt examinationsnummer samt de fyra sista siffrorna i ditt
personnummer överst i svaret på varje ny fråga.
Om legitimation ej uppvisas vid skrivningstillfället får studenten inte skriva tentamen.
Välformulerade svar. Ange noggrant tillämpliga lagrum, även vilket stycke och vilken mening
Du åberopar. Vikt fästes vid att svaren är fullständiga. Det är betydelsefullt att svaren är logiskt
uppbyggda, motiverade (omotiverade svar ger inga poäng) och välformulerade – kort, klart och
koncist!
Separera svaren. Det är flera lärare inblandade i rättningen. Därför måste svaren separeras. I
omslaget ligger svarshäften, ett för varje fråga. Du måste använda rätt svarshäfte till rätt fråga.
Skrivningsnumret och de fyra sista siffrorna i Ditt personnummer skall anges på alla blad i
samtliga svarshäften. Omslagssidan kommer att skiljas från svarsformulären innan dessa
överlämnas till rättande lärare. Ditt namn förblir okänt för lärarna under rättning.
Lärare kommer till skrivningen ca kl. 16.00.
Lycka till!
FRÅGA 1
Herman äger en liten antikaffär i Simrishamn. I början av januari köper han för sin
näringsverksamhet en gammal vas för 1 000 kronor av godsägaren Olga Hillman. Parterna
kommer överens om att Herman ska hämta vasen hemma hos Olga den 1 februari och att han ska
betala vasen kontant vid avlämnandet. Herman glömmer emellertid bort att hämta vasen på
avtalad tid och när han varken hämtat vasen eller betalat köpesumman ens efter ytterligare ett
antal veckor anser Olga att det har gått får långt.
A) Kan Olga med framgång häva köpet i det uppkomna läget?
I mitten av januari erbjuder sig gymnasieadjunkten Amanda Östman att sälja sin husbil till
Herman. Amanda köpte själv bilen i fråga för ett antal år sedan och har sedan dess använt den på
sin semester. När Herman undersöker bilen uppmärksammar han visserligen en underlig lukt,
men på hans förfrågan svarar Amanda att lukten bara beror på att bilen stått inställd i förvar
under vintern. Herman köper därefter husbilen för 80 000 kronor av Amanda. Efter avlämnandet
framkommer dock att bilen är behäftad med allvarliga rötskador. Vid den mer ingående
undersökning som Herman låter utföra efter avlämnandet visar det sig att regelstommen på grund
av rötskadorna faller ihop när plåtarna lyfts bort baktill. Han uppmärksammar också att ett antal
nya plåtar skruvats fast med extra långa skruvar i det rötangripna virket, något som måste ha
skett högst några veckor innan han köpte bilen. Herman kontaktar omgående Amanda och
redogör för sina iakttagelser samt meddelar henne att han tänker göra felpåföljder gällande.
Amanda svarar att Herman saknar rätt att såsom fel åberopa rötskadorna i fråga eftersom han
borde ha upptäckt dessa vid sin undersökning av bilen före köpet.
B) Kan Herman med framgång åberopa att husbilen är felaktig. Analysera olika tänkbara
grunder och aspekter!
Vidare köper Herman i början av februari fastigheten Svalan 2:5 i Tomelilla kommun av
grosshandlaren Beata Holgersson. Tanken är att fastigheten ska användas som affärslokal. Någon
månad efter tillträdet visar det sig emellertid att fastigheten i fråga är behäftat med ett mycket
allvarligt fel. Herman kontaktar då omgående Beata. Det är ostridigt mellan parterna att Herman
inte bort upptäcka felet vid sin undersökning av fastigheten i samband med köpet. Beata går med
på att köpet hävs, men när Herman kräver ersättning för de skador han lider på grund av felet
bestrider Beata kravet. Du får nöja dig med hävningen, säger hon.
C) Kan Herman med framgång kräva ersättning för de skador han lider på grund av felet?
Herman upprättar vidare i slutet av februari en skriftlig handling i vilken det står att han som
gåva överlåter fastigheten Svanen 4:5 i Simrishamns kommun till sin systerson Hugo Tomaso.
Det anges också i handlingen att överlåtelsen går tillbaka om inte Hugo bebygger fastigheten
med ett hus av närmare specificerat slag inom sex år från överlåtelsehandlingens upprättande.
Handlingen undertecknas därefter egenhändigt av både Herman och Hugo i två originalexemplar
på Hermans kontor: medan det ena undertecknade originalexemplaret överlämnas till Hugo
behåller Herman det andra undertecknade originalexemplaret.
D) Är det återgångsvillkor som intagits i överlåtelsehandlingen giltigt mellan Herman och
Hugo?
Herman vandrar nu av och an på de små kullerstensgatorna i Simrishamn tillsammans med sin
käresta Kristina Lovars och deras lilla katt Cessan. Han vet inte varför han hela tiden råkar ut för
dessa tvister som omöjliggör för honom att nå den frid i själen som han så ivrigt längtar efter.
Inte ens lokalpressens hyllningar för hans genomförande av bokhylletricket på Stortorget i
Simrishamn får honom på andra tankar. Kristina tittar med fast blick på sin reslige fästman och
säger Du måste börja läsa juridik i Lund, Herman, snälla.
TYPSVAR FRÅGA 1
A) Enligt 48 § andra stycket köplagen omfattar Hermans betalningsskyldighet även en skyldighet
att vidta de åtgärder som behövs för att möjliggöra betalning, vilket i det här fallet innebär att
hämta varan (se Håstad Köprätt s. 165 f.). Enligt avtalet är ju betalningsplikten anknuten till
avhämtandet av varan den 1 februari. Eftersom Herman inte hämtar varan i rätt tid och detta inte
beror på Herman eller någon förhållande på hans sida befinner sig Herman i betalningsdröjsmål
(jfr 51 § köplagen). Om dröjsmålet med betalningen utgör ett väsentligt avtalsbrott har Olga
enligt 54 § första stycket köplagen rätt att häva köpet. Av frågan framgår att
betalningsdröjsmålet varat ett antal veckor och om detta förhållande gör att kravet på ett
väsentligt avtalsbrott uppfylls blir resultatet att Olga med framgång kan häva köpet. Enligt 55 §
första stycket får Olga vidare häva köpet om Herman inte uppfyllt sin hämtningsplikt enligt 50 §
2 köplagen om avtalsbrotten är av väsentlig betydelse för Olga samt Olga insåg eller borde ha
insett detta. Det krävs dock enligt denna bestämmelse även att det av avtalet eller
omständigheterna framgår att Olga har ett särskilt intresse av att bli av med det som hon har sålt
(t.ex. om köpet avsett giftigt industriavfall). Med tanke på att Olga sålt en liten vas torde detta
rekvisit inte vara uppfyllt, vilket gör att hon inte kan häva med stöd av 55 § första stycket
köplagen. Som framgått torde hon däremot (förutsatt att väsentlighetsrekvisitet är uppfyllt)
kunna häva på grund av betalningsdröjsmål (se 48 § andra stycket och 54 § första stycket). (2
poäng)
B) Denna fråga bygger delvis på NJA 1996 s. 598 (som vi gått igenom på seminarieövningen).
Visserligen kan inte Herman som fel åberopa vad han måste antas ha känt till vid köpet eller det
som han bort upptäcka vid en undersökning av varan före köpet enligt 20 § första och andra
stycket köplagen. Av NJA 1996 s. 598 framgår dock att undersökningsskyldigheten minskar eller
bortfaller om säljaren lämnar olika typer av lugnande besked. Med hänsyn till Amandas
beskrivning av orsaken till lukten kan det hävdas att detta uttalande sålunda bromsar Hermans
undersökningsskyldighet. Det faktum att plåtarna skruvats fast med extra långa skruvar kan
vidare tyda på att Amanda kände till fuktskadorna och att hon handlade i strid mot tro och heder
när hon inte upplyste Herman om detta. Om så är fallet kan Herman åberopa felet även om han
bort upptäcka det vid en undersökning, se undantaget i 20 § andra stycket in fine. Om Herman
uppfyllt sin undersökningsplikt enligt 20 § köplagen eller om Amanda handlat i strid mot tro och
heder blir resultatet att Herman med framgång kan åberopa att husbilen är felaktig eftersom
husbilen med hänsyn till priset och de allvarliga rötskadorna vid riskövergången (avlämnandet)
avviker från vad Herman har fog att förutsätta (17 § tredje stycket köplagen (se även första och
andra stycket) och 21 § första stycken köplagen). (4 poäng)
C) Med hänsyn till frågans formulering kan vi utgå från att det är fråga om ett faktiskt fel enligt 4
kap 19 § JB. Enlig första stycket andra meningen i denna bestämmelse har köparen rätt till
ersättning för skada, om felet eller förlusten beror på försummelse på säljaren sida eller om
fastigheten vid köpet avvek från vad säljaren får anses utfäst. Huruvida felet eller förlusten beror
på försummelse på Beatas sida framgår inte av frågan. Det anges dock att det är fråga om ett
mycket allvarligt fel, vilket gör att det skulle kunna vara frågan om avsaknaden av en
kärnegenskap som får anses utfäst (jfr 1978 s. 307). Fastigheten saknar en kärnegenskap om den
på ett fundamentalt sätt avviker från rimlig standard. (2 poäng)
D. Enligt 4 kap 29 § JB äger bestämmelserna i 1-3 och 7-9 §§ motsvarande tillämpning i fråga
om gåva. Utöver att formkravet i 4 kap 1 § ska vara uppfyllt (vilket det är ) krävs enligt 4 kap 3 §
1 att en bestämmelse om att förvärvets fullbordan eller bestånd är beroende av villkor ska intas i
köpehandlingen. Eftersom det i överlåtelsehandlingen anges att överlåtelsen går tillbaka om inte
Hugo bebygger fastigheten med ett hus av närmare specificerat slag inom sex år från handlingens
upprättande är detta krav uppfyllt. Med hänsyn till att 4 kap 29 § inte hänvisar till 4 § kan vidare
ett villkor gälla under länge tid än 2 år mellan parterna. Tilläggas kan att 4 kap 30 § endast gäller
för det fall att Hugo har överlåtit fastigheten vidare till annan person, något som inte anges i
frågan. Denna nämnda bestämmelsen hindrar alltså inte att villkoret är giltigt mellan Herman och
Hugo. (2 poäng)
FRÅGA 2
Tomas S äger en segelbåt som han har döpt till Najaden. Den 11 augusti 2013 var Tomas ute och
seglade med sin båt. Plötsligt prejades han av en tullbåt som tvingade honom att gå in i närmsta
hamn. På kajen möttes han av tulltjänstemannen Anna H, som meddelade att Najaden från och
med nu befann sig i statens vård. Tomas fick besked om att vare sig han eller någon medlem i
hans familj i fortsättningen ägde rätt att befatta sig med båten. Tomas tvingades också att lämna
ifrån sig nycklarna.
Bakgrunden till det inträffade fanns att söka i att Tomas stod åtalad för skattebrott. Tingsrätten
hade med anledning av detta beslutat om kvarstad på Tomas lösa egendom motsvarande ett värde
av 400 000 kronor. Att något beläggs med kvarstad innebär att en gäldenär helt eller delvis
förlorar rätten att förfoga över den egendom som omfattas av beslutet.
Efter det att Najaden tagits ifrån Tomas lät distriktstullkammaren bogsera båten till ett
näraliggande varv där den lades upp på ett inhägnat område. Två dagar senare hölls en
förrättning på varvet där Kronofogdemyndigheten på Åklagarmyndighetens begäran beslutade
att belägga båten med kvarstad. Kronofogden ingick härefter ett avtal med varvet där detta åtog
sig att tills vidare förvara båten för fogdens räkning. Kronofogden underrättade Tomas om
beslutet. Av brevet från Kronofogden framgick även var båten befann sig.
I oktober 2013 kontaktade varvet Kronofogdemyndigheten och lät meddela att den annalkande
vintern gjorde det påkallat att tömma båtens vattentankar samt att skydda den mot väder och
vind.
I november besökte kronofogde Berit H varvet. På förslag från Markus K, som representerade
varvet, enades parterna om att Najadens mast skulle monteras ned samt att man skulle sätta in en
värmefläkt i båten för att motverka frysskador. Några ytterligare åtgärder för att skydda båten
vidtogs inte.
I augusti 2014 hävdes kvarstaden efter det att Tomas friats från misstankar om brott. När han
kom till varvet för att hämta sin båt kunde han se att den var skadad. Surt vatten hade samlats i
fören och värmen från fläkten hade orsakat mögelskador på såväl inredning som segel.
Tomas vände sig till Kronofogdemyndigheten och krävde ersättning för skadorna på båten.
Kronofogden menade emellertid att man inte var ansvarig för det inträffade. Vad gäller skadorna
på båten anförde myndigheten att man anlitat en expert för omhändertagandet av båten, nämligen
det aktuella varvet. För den händelse att varvet brustit i sitt åtagande var det inget som
myndigheten kunde ta ansvar för. Vidare påpekade man att Tomas själv kunde ha vänt sig till
varvet med anvisningar om hur båten skulle skötas om han hade särskilda önskemål om detta.
Att han inte hade rätt att förfoga över båten betydde inte att han inte varit berättigad att lämna
instruktioner om hur båten skulle tas om hand, äganderätten till Najaden låg ju trots allt kvar hos
honom.
Tomas å sin sida menade att myndighetens sätt att resonera var helt befängt. Enligt hans mening
borde Kronofogden ha ett rent strikt ansvar för det inträffade, eller åtminstone ett
presumtionsansvar.
I vart fall borde ansvar föreligga med hänvisning till att myndigheten agerat försumligt.
Ur hans perspektiv var det fullkomligt ointressant om det varit varvet eller fogden som vanskött
båten, det var ju trots allt fogden som placerat den på varvet, som av allt att döma inte var
kapabelt att ta hand om båtar på ett professionellt sätt. Vad gäller det faktum att han inte själv
hade kontaktat varvet föll detta tillbaka på att Anna H sagt att han inte fick befatta sig med båten.
Det kan tilläggas att parterna är eniga om att skadorna uppkommit under den tid båten legat
upplagd på varvet, däremot råder det delade meningar om huruvida båten borde ha skyddats på
ett annat sätt än vad som skett.
A) Utred rättsläget, kommentera samtliga grunder som åberopats av parterna!
När Tomas kom för att hämta sin båt uppmärksammade han att, utöver att båten drabbats av de
tidigare nämnda fukt- och mögelskadorna, hade Najadens navigationsutrustning avlägsnats.
Uppenbarligen hade utrustningen blivit stulen. Då båten var försäkrad mot stöld anmälde Tomas
stöldskadan till sitt försäkringsbolag.
Efter det att bolaget hade besiktigat båten avböjde man att ersätta skadan med hänvisning till att
bolagets besiktningsman kunnat konstatera att Najaden var utrustad med en motor som gjorde
det möjligt att framföra den i nio knop. När Tomas ansökte om försäkringen hade han på
bolagets förfrågan svarat att båten maximalt kunde göra sex knop. Bolaget menade således att
Tomas lämnat en oriktig uppgift och ville därför inte ersätta stöldskadan.
Tomas har svårt att förstå logiken i detta. För det första är motorn nästan tjugo år gammal, han
hade aldrig kunnat tro att han med denna gamla motor skulle kunna få upp båten i mer än sex
knop. För det andra hade ju frågan om hur många knop Najaden kunde göra ingen som helst
betydelse för den omständigheten att dess navigationsutrustning blivit stulen. Det hade ju varit en
helt annan sak om båten kommit till skada i samband med att den framförts för motor, tyckte
han.
Det kan tilläggas att det rör sig om en båtförsäkring som Tomas tecknat i egenskap av
konsument.
B) Hur ser du på Tomas möjlighet att få ut ersättning för stöldskadan på försäkringen?
Utredd rättsläget!
TYPSVAR FRÅGA 2
a)
Föreligger strikt ansvar?
Inledningsvis kan konstateras att ett rent strikt ansvar förutsätter stöd i lag, avtal, eller praxis. I
det senare fallet har HD framförallt utnyttjat möjligheten att skärpa ansvaret när skadevållaren
ägnat sig åt ”farlig verksamhet”. Med hänvisning till detta torde det inte föreligga grund för ett
rent strikt ansvar eftersom det inte finns stöd för ett sådant ansvar vare sig i lag eller avtal. Att
belägga en båt med kvarstad kan heller knappast betraktas som farlig verksamhet.
Poänget förutsätter en uttömmande diskussion om i vilka fall rent strikt ansvar kan aktualiseras.
1p
Föreligger ansvar grundat på försummelse hos KFM (dvs. ansvar för eget vållande)?
(Parterna är eniga om att det föreligger sakskada som orsakats under den tid båten varit
omhändertagen. Myndigheten tycks heller inte ifrågasätta att det föreligger adekvat kausalitet
mellan hur båten hanterats och uppkomsten av skadorna ifråga.)
Frågan om myndighetens ansvar får i detta fall avgöras med stöd i SkL 3:2. Av detta lagrum
följer att staten ansvarar för sakskada som orsakas genom fel och försummelse vid
myndighetsutövning.
Eftersom vården av båten står i direkt samband med myndighetsutövandet, dvs. beslutet om att
tvångsomhänderta båten, föreligger ett ansvar för skadorna på båten under förutsättning att det
förelegat försummelse hos kronofogdemyndigheten.
1p
Här kan man då diskutera om myndigheten varit försumlig dels i valet av förvarare (culpa in
delegendo), dels ifråga om hur man lämnat instruktioner/godkännande av hur båten skulle tas om
hand (culpa in instruendo).
Culpabedömningen får göras normbundet (ev. grundat på vårdplikt analogt med HB 12:2) eller
fritt.
1p
Som ett alternativ kan poäng i detta fall utdelas för en diskussion om ansvar grundat på
principalansvar för Berit enligt SkL 3:1.
Det bör i sammanhanget påpekas att culpatröskeln i SkL 3:2 ligger lägre än vid tillämpning av
SkL 2:1.
1p
Eftersom culpatröskeln är högre i SkL 2:1 än i 3:2, har inga poäng utdelats för resonemang
kring organansvar, det finns ingen anledning att gå in på en lösning som har mindre chans till
framgång.
Föreligger presumtionsansvar för KFM?
Vid depositionsavtal anses det som huvudregel föreligga ett presumtionsansvar, något som följer
av allmänna rättsgrundsatser. Även om det inte rör sig om en regelrätt deposition i detta fall,
egendom har ju varit tvångsomhändertagen, talar mycket för att använda samma princip i ett fall
som detta och vända på bevisbördan, det är ju lättare för den som haft egendomen i sin besittning
att säkra bevisning om hur denna har vårdats än för den som inte haft tillgång till denna.
Vad gäller mögelskadorna är det alltså mycket som talar för att kronofogdemyndigheten (staten)
har att visa att dessa skador inte uppkommit till följd av försummelse för att man ska undgå
ansvar. (HD menade att det föreligger ett presumtionsansvar jfr NJA 1989 s. 191, fallet
kommenteras i kurslitteraturen).
1p
Föreligger ansvar för KFM grundat på försummelse hos varvet (dvs. ansvar för annans
vållande)?
Ifråga om KFM:s ansvar för varvets vållande gäller att sådant ansvar förutsätter stöd i lag, i
någon allmän princip eller praxis. Något principalansvar kan inte komma ifråga här (varvet är ett
självständigt rättssubjekt). Man kan diskutera huruvida det här föreligger ansvar med åberopande
av att vården av båten skulle utgöra en ”icke-delegerbar förpliktelse” (jfr Antixcimexfallet NJA
1941 s. 560). Sådana förpliktelser framgår av lag eller avtal. Visserligen föreligger inget
avtalsförhållande mellan Tomas och KFM, men principen skulle möjligen kunna tillämpas
analogt. Av prop. 1972:5 följer att myndigheten är ansvarig för försummelse oavsett om man
själv varit den som vårdat egendomen eller om detta delegerats på annan som varit vårdslös. Här
finns alltså stöd för att staten svarar för varvets eventuella culpa. Att varvet hanterat båten på ett
vårdslöst vis torde kunna fastställas antingen med stöd i sedvänja (hur man brukar förvara båtar)
eller utifrån en fri bedömning (risk, skadans typ och omfattning, förutsebarhet och kostnad att
undvika). Det verkar inte föreligga något tvivel om att förvaringssättet orsakat skadan och att
skadan är en rimlig konsekvens av hur båten hanterades (adekvat kausalitet). Det kan dessutom
påpekas att det är varvet/KFM som ska exculpera sig.
1p
Detta poäng förutsätter enbart någon form av ”vettigt resonemang” kring frågan om huruvida
kronofogden svarar för ett anlitat självständigt företags culpa, det krävs givetvis ingen
hänvisning till lagförarbetena. Det kan dock påpekas att det framgår i läroboken, Hellner &
Radetzki, att staten har ett ansvar för egendom när man delegerar på annan att ta hand om
denna.
KFM kan ALDRIG bli att betrakta som arbetsgivare till ”varvet” vilket en hel del har menat.
Poäng har inte utdelats för sådana resonemang.
Uppenbarligen tycks myndigheten mena att om det skulle föreligga grund för ansvar (vilket
verkar vara fallet ifråga om skadorna på båten) så har Tomas varit medvållande till sin egen
sakskada genom att inte själv ta kontakt med varvet. Ett eventuellt skadestånd skulle i sådant fall
kunna jämkas enligt SkL 6:1.
Jämkning förutsätter emellertid att myndigheten kan visa dels att det var culpöst av Tomas att
inte engagera sig i hur båten togs om hand, dels att det förelegat adekvat kausalitet mellan hans
passivitet och den inträffade skadan. Prognosen för att man ska lyckas med detta torde knappast
vara särskilt god…
1p
Poänget förutsätter hänvisning till korrekt lagrum i SkL samt diskussion om såväl kravet på
culpa som adekvat kausalitet.
Även om det inte framgår av de grunder parterna åberopar har ändå bonuspoäng utdelats till
dem som nämnt att ett eventuellt skadestånd från KFM grundat på SkL 3:2 kan jämkas enligt SkL
3:6.
Bonuspoäng har även utdelats till dem som påtalat att det kan föreligga ett solidariskt ansvar
enligt SkL 6:4, mellan KFM och varvet för den händelse att båda parter kan anses ansvariga
exvis till följd av att Marcus och Berti gemensamt fattat beslut om hur båten skulle hanteras.
b)
Bolaget menar uppenbarligen att Tomas gjort sig skyldig till brott mot upplysningsplikten
eftersom han verkar ha lämnat ett oriktigt svar på en av försäkringsbolagets frågor, FAL 4:1.
Av FAL 4:2 följer att om upplysningsplikten svikligen åsidosatts är avtalet ogiltigt och någon
ersättning kan då inte utgå.
Om uppgiften lämnats uppsåtligen (utan sviklig avsikt) eller av oaktsamhet, kan bolaget ha rätt
att sätta ned ersättningen för skadan.
Det är bolaget som har bevisbördan såväl för att uppgiften är oriktig som att det subjektiva
rekvisitet är uppfyllt (svek, uppsåt/oaktsamhet). Att visa hur fort båten kan framföras bör väl
knappast ställa till några bekymmer när man nu har tillgång till denna. Vad gäller det subjektiva
rekvisitet brukar det vara svårt för bolaget att bevisa svek, här torde det ligga närmre till hands
för bolaget att hävda att den oriktiga uppgiften lämnats av oaktsamhet. Om Tomas är en van
seglare borde han kanske ha förstått att båten kunde framföras i mer än de angivna sex knopen.
1p
Här ges poäng förutsatt att man definierat vilken biförpliktelse som åsidosatts (upplysningsplikt)
att rätt lagrum anges, samt att det påpekas att ogiltighet förutsätter att bolaget kan bevisa svek.
Om förutsättningarna för nedsättning anses uppfyllda ska omfattningen av påföljden,
nedsättning, bestämmas med hänsyn tagen till vilken betydelse uppgiften haft för bolagets
bedömning av risken för skada, dvs. för hur hög premien borde bli.
Att det inte finns något samband mellan stölden och hur fort båten kan framföras är med andra
ord inte relevant, det väsentliga är om uppgiften haft inverkan på premien och eftersom bolaget
efterfrågat uppgiften har den med all sannolikhet haft en sådan betydelse.
1p
Många har felaktigt utgått från att rekvisitet ”betydelse för bedömningen av risken” syftar på
risken för just det försäkringsfall (skada) som inträffat, så är emellertid INTE fallet. Vad som är
relevant i sammanhanget är om den felaktiga uppgiften haft betydelse för bolagets beslut att
bevilja försäkring, hur stor premien blivit eller för avtalsinnehållet i övrigt (exvis om man med
kännedom om de rätta förhållandena hade vetal göra särskilda undantag i försäkringsskyddet
eller liknande). Resonemang som förbisett detta, eller svar där man överhuvudataget inte utrett
saken alternativt bara skrivit av lagtexten har inte renderat något poäng.
Hänsyn ska även tas till om den felaktiga uppgiften lämnats med uppsåt eller endast av
oaktsamhet. I detta fall kanske det bara var ”vanligt slarv” som ledde fram till att ansökan kom
att innehålla en oriktig upplysning.
(Slutligen ska omständigheterna i övrigt beaktas. Då det här inte framhålls något särskilt
förhållande som skulle kunna beaktas är det svårt att ha synpunkter på om detta rekvisit skulle
kunna få någon betydelse i sammanhanget.)
1p
Poänget förutsätter en ordentlig diskussion om huruvida det kan anses oaktsamt att inte notera
hur fort båten kunde framföras.
(Sammantaget verkar bolagets bedömning att de är berättigade att sätta ned ersättningen med
100% vara väl sträng.)
FRÅGA 3
Anders och Arja kommer 1 november 2014 överens om att Anders övertar Arjas Macbook för
7000 kr och att betalning ska ske den 20 november samma år. Den 8 november säljer Arja sin
fordran mot Anders till Hans för 6000 kr. Pga. likviditetsproblem söker Anders den 17
november upp Arja som glömmer att hon sålt fordringen och går med på Anders önskan om att
inte behöva betala förrän den sista januari 2015.
A) Har Hans den 20 november 2014 rätt att få betalt av Anders?
B) Spelar det någon roll om Hans vet att Arja medgett betalningsanstånd?
Anta att datorn vid köpet var behäftad med fel och att detta berättigar Anders till ett prisavdrag
om 2000 kr.
C) Vad innebär det med avseende på relationen mellan Hans och Anders (dvs. hur mycket är
Anders skyldig att betala Hans på förfallodagen)?
D) Vad innebär det med avseende på relationen mellan Arja och Hans (dvs. kan Hans kräva
något av Arja och i så fall hur mycket)?
Anta att vi förändrar ovanstående exempel på ett sådant sätt att Anders i samband med köpet
överlämnar ett skuldebrev till Arja. Av lydelsen framgår att Anders den 20 november 2014 ska
betala innehavaren 7000 kr. Anta vidare att Arja inte överlämnar skuldebrevet till Hans förrän
den 19 november 2014, dvs. först 11 dagar efter det att han köpt fordringen. I övrigt gäller
samma förutsättningar.
E) Har Hans den 20 november 2014 rätt att få betalt av Anders?
F) Spelar det någon roll om Hans vet att Arja medgett betalningsanstånd?
Anta att datorn vid köpet var behäftad med fel och att detta berättigar Anders till ett prisavdrag
om 2000 kr.
G) Vad innebär det med avseende på relationen mellan Hans och Anders (dvs. hur mycket är
Anders skyldig att betala Hans på förfallodagen)?
H) Vad innebär det med avseende på relationen mellan Arja och Hans (dvs. kan Hans kräva
något av Arja och i så fall hur mycket)?
TYPSVAR FRÅGA 3
OBS: nedanstående rättningsprinciper är långt mer utförliga än vad som krävts i
poängsättningshänseende.
Fråga 3
(A)
(2p)
Det handlar om en enkel fordran eftersom borgenären är individuellt bestämd genom köpeavtalet
(jfr 26 § första stycket SkbrL). Av oskrivna fordringsrättsliga principer följer att de kravrätter
som ingår i fordringar som huvudregel kan överlåtas utan samtycke av gäldenären. Genom
överlåtelsen den 8 nov. blir Hans ny borgenär och därmed materiellt legitimerad. Detta innebär
att Arja saknade all materiell legitimation när hon den 17 nov. gick med på betalningsanstånd
(Arja var då inte borgenär och inte heller civilrättsligt behörig att rättshandla för borgenärens,
dvs. Hans, räkning).
Den relevanta frågan blir därför om Arja vid nämnda tidpunkt var formellt legitimerad att med
verkan för relationen mellan den materiellt legitimerade Hans och gäldenären Anders skjuta upp
förfallodagen till den sista januari 2015.
Huvudregeln för enkla fordringar (till skillnad från vad som är fallet vid löpande fordringar) är
att formell legitimation saknas. Men vissa specificerade undantagsregler finns. Vad gäller
betalning finns ett undantag i 29 § SkbrL (formell passiv legitimation för överlåtare). Regeln
torde vara analogt tillämplig på avtal om ändrade betalningsvillkor (det handlar då också om ett
undantag från principen om avtalets subjektiva begränsning).
Slutsatsen blir därför att Hans saknar rätt att få betalt av Anders den 20 nov. 2014, om och
endast om Anders vid tidpunkten för betalningsanståndet den 17 nov. var i god tro om Arjas
överlåtelse. Fordringen förfaller i så fall först den sista januari. Full poäng har även utgått för
svar som nekat analog tillämpning (och alltså kommit till motsatt slutsats); givetvis förutsatt att
man identifierat problemet. Hans borde alltså i samband med köpet den 8 nov. ha underrättat
Anders om borgenärsbytet. I så fall hade Anders inte kunnat vara i god tro den 17 nov.
OBS: Denna fråga handlar alltså inte om den s.k. invändningsrätten, utan om legitimation.
Varför? Därför att överlåtelsen ägde rum innan betalningsanståndet. Om den hade ägt rum efter
betalningsanståndet hade det varit en invändningsrättslig fråga.
(B)
(0,5 p)
Nej. Slutsatsen under (A) gäller helt oavsett Hans kunskap eller okunskap om Arjas
betalningsanstånd.
(C)
(1 p)
Vid enkla fordringar gäller som huvudregel bibehållen invändningsrätt, dvs. den s.k.
fordringskvalitén förbättras inte (27 § SkbrL analogt) vid överlåtelser, oavsett förvärvarens
goda/onda tro. Detta innebär att Hans inte får bättre rätt mot Anders än vad Arja hade.
Följaktligen: om Arja pga felreglerna endast hade rätt till 5000 (7000-2000) så har Hans endast
rätt till 5000. Anders behöver med andra ord bara betala Hans 5000. Noga talat är det fråga om
kvittning enligt 28 § SkbrL analogt.
(D) (1 p)
Förutsatt att Hans vid förvärvet den 8 nov. var i god tro kan Hans in dubio kräva ersättning för
det positiva kontraktsintresset av Arja (9 § första stycket SkbrL analogt). Om Anders den 8 nov.
kunde förväntas vara betalningsduglig för 7000 (så att den fordran som Hans förvärvade från
Arja var värd 7000) kan Hans alltså kräva 2000 av Arja (fordran var ju bara värd 5000 pga.
felet). Att Hans köpt fordringen för 6000 (och inte 7000) av Arja spelar ingen roll.
(E)
(2 p)
Här handlar det om ett innehavarskuldebrev (se 11 § SkbrL). Av frågan framgår att Arja
fortfarande innehade skuldebrevet när hon den 17 nov. gick med på betalningsanstånd. Arja var
vid den tidpunkten inte materiellt legitimerad, eftersom Hans köpt fordringen dessförinnan
(nämligen den 8 nov). Däremot var hon formellt legitimerad (se 13 § jämfört t.ex. med 19 §
SkbrL).
19 § SkbrL är dessutom analogt tillämplig på avtal om ändrade betalningsvillkor. Detta innebär
att betalningsanståndet kan få verkan även i relation till Hans. Förutsättningen är att Anders vid
tidpunkten för betalningsanståndet (dvs. den 17 nov.) vare sig haft kunskap om att Arja överlåtit
fordringen eller skäligen bort ha räknat med denna möjlighet.
Om Anders den 17 nov. var i god tro beträffande Arjas överlåtelse följer alltså att Hans inte har
rätt att få betalt av Anders den 20 nov., utan måste vänta till den sista januari 2015.
OBS: Denna fråga rör inte invändningsrätten, utan legitimation. Varför? Därför att överlåtelsen
ägde rum innan betalningsanståndet. Att skuldebrevet överlämnas är inte ett villkor för en giltig
överlåtelse av den fordran som utpekas av skuldebrevet; inte ens om det – som här – är fråga om
ett löpande skuldebrev.
(F)
(0,5 p)
Nej Hans kunskap har ingen betydelse för svaret på fråga E. Observera att Arja enligt frågan
lämnat betalningsanstånd efter överlåtelsen. Överlåtelsen av fordringen skedde ju den 8 nov. En
helt annan sak är att skuldebrevet inte överlämnades förrän den 19 nov.
Hade betalningsanstånd skett innan överlåtelsen hade Hans kunskap däremot spelat roll. I så fall
hade Anders kunnat göra gällande betalningsanståndet som en invändning mot ett krav från Hans
den 20 nov. Se 15 § tredje att-satsen SkbrL motsatsvis.
(G)
(2 p)
Rätten till prisavdrag pga. fel i vara är en extingibel invändning enligt 15 § andra att-satsen
SkbrL. Om Hans när han kom i besittning av skuldebrevet (dvs. den 19 nov.) var i god tro om de
omständigheter som grundar Anders rätt till prisavdrag följer att Hans har rätt till 7000 av
Anders (direkt tillämpning av 15 §).
Anders får i så fall på köprättslig grund kräva 2000 av Arja (se 1 § SkbrL).
I annat fall (dvs. vid ond tro) har Hans endast rätt till 5000 av Anders (15 § motsatsvis). Noga
talat blir det då fråga om kvittning enligt 18 § andra stycket SkbrL (se hänvisningen till 15 §).
(H) (1 p)
Om Hans den 19 nov. var i ond tro om de omständigheter som grundar Anders rätt till prisavdrag
följer som ovan sagts att Hans endast har rätt till 5000 av Anders. I så fall har Hans enligt 9 §
första stycket SkbrL in dubio rätt till ersättning avseende det positiva kontraktsintresset av Arja;
dvs. om Anders vid Hans fordringsförvärv från Arja den 8 nov. var betalningsduglig för 7000 (så
att den förvärvade fordran var värd detta) har Hans rätt till 2000 av Arja.
Denna rätt förutsätter dock att Hans var i god tro om de omständigheter som grundar Anders rätt
till prisavdrag vid fordringsförvärvet den 8 nov. (Hans måste med andra ord ha blivit ondtroende
någon gång mellan den 9 – 19 nov). I annat fall följer av 9 § 1st SkbrL motsatsvis att Hans inte
har rätt till ersättning från Arja.
Var Hans även den 19 nov. i god tro om de omständigheter som grundar Anders rätt till
prisavdrag har han ingen rätt till ersättning av Arja: detta därför att fordringen i så fall var giltig
(som framgått under punkt G har ju Hans i så fall rätt till 7000 av Anders). Huruvida Anders är
betalningsförmögen eller inte spelar här ingen roll (se 9 § andra stycket SkbrL).
FRÅGA 4
A) Nedanstående kungörelse fanns publicerad i Sydsvenskan för några år sedan. Din uppgift
är att redogöra för kungörelsen och härvid klargöra följande aspekter:
1. Varför har innehållet kungjorts – vilket är det grundläggande syftet?
2. Vilka regler berörs?
3. Vilken roll spelar kungörelsen som sådan i sammanhanget?
4. Kunde det grundläggande syftet i p. 1 ha uppnåtts på något annat sätt?
5. Av kungörelsen i sig får vi inte veta något om det bakomliggande
rättsförhållandet mellan de nämnda företagen, men det finns åtminstone två
uppenbara scenarier som kan tänkas ha lett fram till den valda lösningen. Vilka är
dessa?
B) Antag att Skånsk larmtjänst den 20 maj 2009 pantsatte och överlämnade det i
kungörelsen omnämnda kamerasystemet till konsultfirman Kanalen AB som säkerhet för
en skuld på 150 000 SEK. Vem skulle i sådant fall anses ha bäst rätt till kamerasystemet i
en efterföljande tvist?
MOTIVERA DINA SVAR!
TYPSVAR FRÅGA 4
A.
1. Det grundläggande syftet är att TeliaSonera Finans AB vill skydda sig mot
Skånsk Larmtjänst AB:s borgenärer i händelse av utmätning eller konkurs hos
detta bolag.
2. Annonsen föranleds av 1 § Lösöreköplagen (1845:50 s. 1).
3. Kungörelsen som sådan har inget värde i sig; enbart denna ger inget skydd mot
överlåtarens borgenärer. Först om bevis om kungörelsen tillsammans med
formellt upprättad köpeavhandling enligt 1 § Lkl registreras hos
Kronofogdemyndigheten uppnås nämnda skydd.
4. Skydd mot säljarens borgenärer kunde ha uppnåtts genom tradition av
egendomen.
5. I – En Sale and leaseback-lösning (ska beskrivas för poäng); II - TeliaSonera
Finans AB har ännu inte behov av utrustningen, t.ex. för att deras lokaler inte är
färdiga ännu. (Dessutom III - Finansiell leasing; en tredje part ska hyra
utrustningen av TeliaSonera Finans AB, men detta avtal är ännu inte
färdigförhandlat eller IV - Säkerhetsöverlåtelse, genom vilken TeliaSonera Finans
AB förvärvar rätt till utrustningen som säkerhet för en kredit intill dess att Skånsk
larmtjänst har betalt av sin skuld.)
B. Bäst rätt har som utgångspunkt förvärvaren TeliaSonera Finans AB. Eftersom Kanalen
AB har fått egendomen i sin besittning aktualiseras godtrosförvärvslagen (1986:796), se
1 och 8 §§. Skånsk Larmtjänst AB var varken ägare till kamerasystemet eller behöriga att
pantsätta det till Kanalen AB. Under förutsättning att Kanalen AB var i god tro jämlikt 2
§ (måste diskuteras) så har detta företag gjort ett exstinktivt godtrosförvärv och därmed
skaffat sig bättre rätt till kamerasystemet. TeliaSonera Finans AB har dock möjlighet att
genom lösen, 5 § och 8 §, 2 st., ånyo erhålla bäst rätt till systemet.
FRÅGA 5
Jenny har nyligen öppnat en ny matvarubutik vid namn TIVOLI . Butiken är den första i sitt slag
i Sverige som riktar sig till barnfamiljer. Den sätter måltiden i centrum av familjelivet och har ett
stort utbud av nylagade färdiga rätter i den manuella disken för den stressade småbarnsfamiljen.
Butiken vill också att det ska vara ett nöje för barnen att följa med och handla. Inne i affären
finns en lekplats och en mindre nöjespark med karuseller och hoppborgar.
Annonsen för butiken lyder: ”Sveriges roligaste mataffär – både för din plånbok och för dina
barn” I annonsen återfinns ett fotografi av den kända illustrationen Barn på tivoli gjord av Inez
Myk.
Jenny har även satsat på att affären ska ha roliga kundvagnar. Hon ingick därför, i april 2014, ett
avtal med formgivaren Xerxes. Avtalet avser formgivning av en kundvagn som går under namnet
Space och av avtalet framgår att Jenny förvärvar all rätt till formgivningen av kundvagnen.
Xerxes förbinder sig även i avtalet att inte framställa en produkt som är förväxlingsbar med eller
i väsentliga avseenden liknar kundvagnen Space. Kundvagnen Space är mycket speciell och en
riktig nyhet i branschen. Den riktar sig till familjer med små barn. Korgen (som man lägger varor
i) sitter nertill på kundvagnen och uppe på kundvagnen finns ett litet rymdskepp. Taket på
rymdskeppet kan öppnas och därigenom kan man placera ett eller två barn i rymdskeppet.
Barnen sitter rättvända mot den som kör vagnen och barnen kan spännas fast med bälten
motsvarande som finns på bilbarnstolar. Stolarna är lätt bakåtlutade och i taket på rymdskeppet
finns en liten TV-skärm monterad så att barnen kan se på Disney Channel. Jenny är dock lite
osäker på om det föreligger några rättsliga problem att visa TV i rymdskeppet. Jenny har kontakt
med ett företag som ska börja tillverka kundvagnen åt henne inom kort. Både detta företag och
Tivoli har behandlat alla uppgifter om formgivningen av Space konfidentiellt och formgivningen
har därmed aldrig blivit allmänt tillgänglig.
Det har nu kommit till Jennys kännedom att företaget Butiksspecialisten AB den 31 maj 2014
ansökte om registrering av formgivning avseende en kundvagn vid namn Saucer. Företaget
beviljades mönsterskydd den 15 december 2014 och för en formgivning som utseendemässigt är
mycket lik kundvagnen Space. Som formgivare till kundvagnen Saucer angavs Xerxes och
Butiksspecialisten grundade sin ansökan på att Xerxes såsom skapare av formgivningen hade
överlåtit formgivningen till bolaget. Jenny är förtvivlad, eftersom det verkar som att formgivaren
även sålt rätten till formgivningen av kundvagnen Space eller en liknande formgivning till en
konkurrent. Jenny anser att hon har bättre rätt till mönsterregistreringen.
Din uppgift blir att utreda frågan
marknadsföringsrättsligt perspektiv.
ur
ett
mönsterrättsligt,
upphovsrättsligt
och
TYPSVAR FRÅGA 5
Mönsterrätt (max 3 p)
I detta fall är det fråga om rätten till ett mönster. Ett mönster i mönsterskyddslagens mening är en
produkts eller produktdels utseende, som bestäms av själva produktens detaljer eller av detaljer i
produktens utsmyckning särskilt vad gäller linjer, konturer, färger, former, ytstrukturer eller
material, se 1 § 1 mönsterskyddslagen. Enligt 1 a § mönsterskyddslagen kan den som skapat ett
mönster (formgivaren), eller den till vilken formgivarens rätt har övergått, genom registrering få
ensamrätt till mönstret (mönsterrätt).
Den mönsterrättsliga ensamrätten till en formgivning innebär att innehavaren, med vissa
undantag, kan hindra andra från att utnyttja formgivningen. Saknas mönsterrätt kan den som
skapat formgivningen eller den som genom ett avtal har förvärvat resultatet av ett
formgivningsuppdrag inte på mönsterrättslig grund hindra annans användning av formgivningen
eller av en formgivning som för en kunnig användare ger samma helhetsintryck. I detta fall har
Jenny köpt rätten till formgivningen, men hon har inget skydd mht att hon inte har registrerat det
och hon har inte heller gjort det allmänt tillgängligt inom unionen, varför ett oregistrerat skydd
inte är aktuellt. Hon kan inte heller registrera det med hänsyn till Butiksspecialistens mönster
som är mycket likt, se 2 § och 3 § ML. I detta fall är det inte heller fråga om att mönstret
offentliggjorts eller gjorts känt till följd av missbruk i förhållande till formgivaren, se 3 a § p. 3
ML. Det är fråga om dubbelöverlåtelse avseende rätten till formgivning.
Av rättsfallet NJA 2009 s. 695 (Rollator), som behandlades på ett av seminarierna, följer att en
immaterialrätt inte kan vara föremål för godtrosförvärv, inte heller vid dubbelöverlåtelse. Vid en
dubbelöverlåtelse anses således den förste förvärvaren ha bättre rätt till immaterialrätten även om
den senare förvärvaren var i god tro vid sitt förvärv. Eftersom det inte finns något användbart
sakrättsligt moment att tillgå, utan det sakrättsliga skyddet uppstår redan genom avtalet, blir
prioriteten i tid avgörande för företrädesrätten vid dubbelöverlåtelse. Det som nu sagts gäller
även rätten till en formgivning, dvs. närmast rätten att ansöka om registrering av den eller att
offentliggöra den (formgivarrätt). Alltså är den senare förvärvarens fång ogiltigt. Om den senare
förvärvaren har fått formgivningen registrerad för egen del, finns det således förutsättningar för
den förste förvärvaren att få mönsterregistreringen hävd enligt 31 § mönsterskyddslagen eller
överförd på sig med stöd av 32 § samma lag. I sammanhanget bör uppmärksammas att den
senare förvärvaren behåller sin mönsterrätt om talan om hävning eller överföring av
mönsterregistreringen inte väcks inom den tid som anges i 31 a § och 32 §§ mönsterskyddslagen.
Om ett mönster (en formgivning) har registrerats för annan än den som är berättigad till det
genom att ha skapat eller förvärvat rätten till det från formgivaren, ska på talan av den
berättigade rätten överföra registreringen på honom (32 § första stycket mönsterskyddslagen).
I mål om överföring av mönsterregistrering uppkommer frågan om vilket krav på likhet som
skall ställas vid prövningen av om den registrerade formgivningen är samma som den som
anspråket grundas på. En talan om överföring av mönsterregistrering grundas på ett anspråk om
bättre rätt till den formgivning som registreringen avser (eller mer precist bättre rätt till rätten till
formgivningen). Sådana bedömningskriterier som har till ändamål att ligga till grund för
prövningen av en formgivnings skyddbarhet eller skyddsomfång (2 och 5 §§
mönsterskyddslagen och artiklarna 4.1 och 10 formgivningsförordningen) saknar omedelbar
relevans för prövningen.
Av NJA2009 s. 695 (som behandlades på seminariet i Design) följer att det saknas skäl att
medge en överföring av ett mönster som inte utseendemässigt överensstämmer med kärandens.
Obetydliga utseendemässiga avvikelser som kan antas ha kommit till stånd utan ett medvetet
formgivningsarbete får godtas vid prövningen av detta sakrättsliga identitetskrav. Detta betyder
att om Saucer utseende mässigt överensstämmer med Space kan hon få mönstret överfört till sitt
bolag. Det avtal som hon slutit med Xerxes innebär också att han inte får skapa ett en produkt
som är förväxlingsbar med eller i väsentliga avseenden liknar kundvagnen Space och det gäller
dem emellan. Det betyder att Xerxes har begått ett kontraktsbrott.
Denna del av frågan gav maximalt 3 p.
Marknadsföringsrätt (max 2 p)
Slogan ”Sveriges roligaste mataffär – både för din plånbok och för dina barn”. Vad gäller den
delen som påstår att det är Sveriges roligaste affär för plånboken kan detta anses vara ett indirekt
ett påstående om att denna affär är billigast. En näringsidkare som påstår sig erbjuda särskilt låga
priset måste kunna bevisa detta. Saknas sådan bevisning är påståendet ovederhäftigt.
Framställningen ger således ett felaktigt intryck av att priset är speciellt förmånligt. Man skulle
dock kunna hävda att detta är fråga om en reklamöverdrift som inte är avsedd att uppfattas i
bokstavlig mening. Konkreta produktegenskaper måste dock alltid kunna styrkas. Frågan är här
om en genomsnittlig konsument skulle uppfatta denna slogan som icke allvarligt menande.
Påståendet att den är roligare för plånboken torde dock få uppfattas som ett allvarligt menat
påstående och därmed inte anses vara en godtagbar överdrift. Påståendet att butiken är roligast
för dina barn är dock mer troligt att den faller under godtagbara överdrifter som inte kan anses
vara allvarligt menade. Vad gäller ”roligast för barnen” kan detta uppfattas som en värdering
eller ett omdöme, i form av en subjektiv uppfattning. Notera dock att MD fällt det obestyrkta
påståendet ”vi har den trevligaste personalen” i MD 2004:27 och ”två av tre elever väljer STS
Språkresor”, se MD 1996:20. Användandet av påståendena kan därmed vara vilseledande
avseende pris enligt 10 § p. 4 MFL och 10 § p. 1 och 5 MFL. En förutsättning är dock att
marknadsföringen påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat
affärsbeslut enligt 8 § MFL. Det strider även mot god marknadsföringssed enligt 5 § MFL om
den är ovederhäftig och anses därmed otillbörlig om den i märkbar mån påverkar eller sannolikt
påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut, 6 § MFL.
Denna del av frågan kunde ge maximalt 2 p.
Upphovsrätt - fotografi av illustration (max 4 p)
En illustration kan anses vara ett konstnärligt verk enligt 1 § p. 5 URL i form av bildkonst. För
att ett verk ska skyddas av upphovsrätt krävs att det är upphovsmannens egna intellektuella
skapelse och att verket därmed uppvisar originalitet, se C 5/08 (Infopaq) (1 p).
Upphovsrätt innefattar bland annat en uteslutande rätt att förfoga över verket genom att
framställa exemplar av det. Framställning av exemplar innefattar varje direkt eller indirekt samt
tillfällig eller permanent framställning av exemplar av verket, oavsett i vilken form eller med
vilken metod den sker och oavsett om den sker helt eller delvis, se 2 § 1 st och 2 § st. URL (1 p).
Fotografen som fotograferat illustrationen måste också tillfrågas, eftersom fotografier är
skyddade som fotografiska verk enligt 1 § p. 5 URL om det uppvisar originalitet, men även
annars som fotografisk bild enligt 49 a § URL och oavsett som det är ett fotografiskt verk eller
en fotografisk bild har upphovsmannen en ensarätt till exemplarframställning av fotografiet. (1
p)
Både fotografen och Inez Myk har även en ideell rätt till sina verk, vilket bland annat betyder att
de har en rätt att bli namngivna i den omfattning och på det sätt god sed kräver enligt 3 § 1 st.
URL och detta har inte skett. Eventuellt kan även respekträtten vara kränkt genom att verket
anges i en form och sammanhang som är kränkande för upphovsmannens anseende och egenart,
eftersom verket är använt i reklam.(1p)
Upphovsrätt – Visa TV i kundvagn
På Disney Channel visas filmverk som får antas vara skyddade av upphovsrätt enligt 1 § p. 4
URL. Vad Jenny gör när hon visar film i kundvagnarna är en överföring till allmänheten enligt 2
§ 3 st. p. 2 URL. Begreppet överföring ”omfattar all sändning eller vidaresändning av ett verk till
allmänheten, som inte är närvarande på den plats varifrån överföringen sker, på trådbunden eller
trådlös väg, inklusive radio- och tv-sändningar.” Om upphovsmannen tillåter att verket ingår i
en överföring till allmänheten konsumeras inte rätten att tillåta eller förbjuda andra överföringar
till allmänheten av verket. Begreppet allmänhet avser obestämt antal tittare eller åhörare och det
förutsätter också att det är fråga om ett ganska stort antal personer. Obestämt innebär att det ska
vara personer i allmänhet, i motsats till vissa bestämda personer som tillhör en privat krets. När
det är fråga om utsändning av verk i TV som upphovsmannen givit sitt tillstånd till krävs, för att
det ska vara en otillåten överföring till allmänheten, en handling genom vilken verket överförs
till en ny publik som upphovsmannen inte beaktade när denne gav sitt tillstånd och att den nya
allmänheten inte är närvarande på den plats varifrån överföringen sker. EU-domstolen har funnit
att ett hotells sändning till hotellets rumsgäster av en signal via tv-apparaten utgjorde överföring
till en ny publik, se C-306/05 (SACG) I avgörandet C-351/12 (OSA) konstaterade också EUdomstolen att i likhet med hotellgäster utgör patienterna på en kuranläggning en ny publik och
därmed ansågs förfarandet utgöra en överföring till allmänheten. (1 p)
---------------Upphovsrätt – Kundvagn
För att erhålla full poäng på tentamen har det inte krävts att utreda frågan om eventuellt
upphovsrättsligt skydd till formgivningen av kundvagnen och om eventuellt intrång har skett. Jag
har dock givit ett poäng i denna del om man har reflekterat kring möjligheten att skydda
kundvagnen som ett konstnärligt verk enligt 1 § URL, betydelsen av att en dubbelöverlåtelse har
skett samt Jennys möjlighet att beivra ett intrång.