EXAMENSARBETE - pure.ltu.se - Luleå tekniska universitet
EXAMENSARBETE Livssituationen hos äldre personer med ett amputerat ben ur ett fysiskt, psykiskt och socialt perspektiv Irina Johansson 2015 Sjuksköterskeexamen Sjuksköterska Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Livssituationen hos äldre personer med ett amputerat ben ur ett fysiskt, psykiskt och socialt perspektiv - en litteraturstudie Life situation of older people with an amputated leg from a physical, psychological and social perspective - a literature review Irina Johansson Kurs: Examensarbete 15 hp Höstterminen 2014 Sjuksköterskeprogrammet 180p Handledare: Birgitta Lindberg Livssituationen hos äldre personer med ett amputerat ben ur ett fysiskt, psykiskt och socialt perspektiv -en litteraturstudie Irina Johansson Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Abstrakt Majoriteten av personer som amputeras är äldre med bakomliggande sjukdomar. Syfte med denna litteraturstudie var att sammanställa kunskap om livssituationen hos äldre personer med ett amputerat ben ur ett fysiskt, psykiskt och socialt perspektiv. En integrerad översikt användes för att skapa en översikt av kunskapsläget. Femton vetenskapliga artiklar med olika metodologisk ansatser analyserades som resulterade i sex kategorier: fysisk funktion och rörlighet, smärta, kroppsförlust, depression, familj, relationer och isolering. Resultatet visade att äldre personer med ett amputerat ben upplevde sämre fysisk funktion och rörlighet vilket begränsade deras förmåga att utföra dagliga aktiviteter. Smärta och fantomsmärta påverkade deras välmående och aktivitetsnivå i rehabiliteringen. Det framkom också att äldre personer upplevde mindre social inflytande och social stöd från familj som leder till att de kände sig mer isolerade. Som sjuksköterska är det viktig att skapa kunskap och förståelse för äldre personer som är benamputerade vilket kan leda till förbättrat omhändertagande och mer riktade, effektivare insatser i rehabiliteringsarbetet. Det är viktigt att vårdpersonalen är medveten att yngre och äldre personer kan ha olika behov. Nyckelord: amputation, fysiskt, psykiskt, socialt, äldre, systematisk översikt, kroppsuppfattning, anpassning Årligen utförs mer än 3000 amputationer i Sverige och den vanligaste kroppsdelen som amputeras är underbenet (National registret, 2013). Majoriteten av de personer som amputeras är äldre personer med bakomliggande sjukdomar(Walker, 2012). Den vanligaste orsaken till amputationer är diabetes och kärlsjukdomar. I många fall är det ateroskleros som har försvårats av de predisponerande riskfaktorer såsom hög ålder, kön, rökning, allvarlig hypertoni och hyperlipidemi, vilket kan leda till perifer cirkulationssvikt med ischemi eller gangrän i underbenet (Belmont et al., 2011;Levin, 2004). Att genomgå en amputation kan vara påfrestande och en traumatisk händelse i en människans liv som kan medföra stora omställningar (Unwin & Lancashire, 2009). Personer som har ett ben amputerad kan bli begränsade i sin rörelseförmåga och få ökat behov av hjälp. Nedsatt fysisk rörlighet kan leda till minskad rörelsefrihet och begränsa de dagliga aktiviteterna. Tiden efter amputation präglas ofta av försämrad livssituation med fysiska och psykiska förändringar och detta har inverkan på psykisk ohälsa (Remes et al., 2007;Williams, Smith, Czerniecki, Hoffman & Robinson, 2004). Att bli amputerad kan innebära en stor rubbning i livet och det krävs oftast stora anpassningar för att personens dagliga liv ska fungera (Walker, 2012). Personligheten, copingstrategi, samt socialt och ekonomiskt stöd har stor betydelse i deras livssituation. Att acceptera förlusten och den psykiska återhämtningen efter amputationen påverkas av individens egenskaper och olika reaktioner av händelse. Att använda sig av positiv coping ökar positiv tänkande och positiv attityd till livet och acceptans av den nya situationen. Med förstärkt copingförmåga har personer möjlighet att öka sitt sociala inflyttande och träffa nya människor, samt att öka sin självständighet (Couture, Desrosiers & Caron, 2011;Walker, 2012;Williams et al., 2004). Förlusten av ett ben påverkar personers rörelseförmåga och möjlighet till mobiliseringen vilket är beroende av personens ålder, allmäntillstånd, amputationsnivå, mest avgörande är dock hur motiverad patienten är. Framgångsrik rehabilitering gör bättre gångförmåga och gynnar anpassningen till protesen, personer får möjlighet att leva hemma och mindre beroende (Kelly, 2008; Sansam, Neumann, Connor & Bhakta, 2009). Att påbörja mobilisering är en svår utmaning för äldre människor av den orsaken att de har förlorat styrka i musklerna både innan och efter amputationen och de kan få svårigheter med balansen och samtidigt de kvar sin grundsjukdom. Dålig balans minskar möjligheten att kunna delta i sociala aktiviteter och har negativ inverkan på individens livskvalité (Kelly, 2008; Levin, 2005). Äldre personer som deltar i rehabiliteringsprocessen kan vara omotiverade och ha negativa förväntningar. Målet med rehabiliteringen är att få äldre patienter som genomgått amputation att återvända till sina egna miljöer och ge dem potential att återfå förmågan att utföra dagliga sysslor så oberoende för att uppnå optimal nivå av självständighet och kunna delta i olika aktiviteter. Teampersonalen bestående av sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, kurator behöver vara uppmärksamma på personers psykosociala problem, ha kunskap om protesanvändning samt försöka anpassa individuellt träningen. (Edelstein, 2005; Zidarov et al., 2009). Kelly (2008) betonar att rehabiliteringsprocessen är individuell och kräver olika lång tid beroende på personers ålder, motivation och hur anpassad protesen är. Teampersonalen hjälpar amputerade personer att hantera och använda protes samt tränar de i förflyttning. Under tiden görs ofta anpassning i patientens boende så att denne kan flytta till sitt eget boende. Sjuksköterskor har ansvar att meddela till kommunen och primärvården att personer ska komma vidare i olika vårdformer och kunna fortsätta med mobiliseringen. Enligt Socialstyrelsen (2005) ska sjuksköterskan använda sig av sina teoretiska och praktiska kunskaper inom omvårdnad vad gäller habilitering och rehabilitering. Sjuksköterska spelar en viktig roll i vården och måste samarbeta med de andra professionerna för att få en så bra vård av individen som möjligt Det är viktig att sjuksköterska ska kunna motivera personer till mobiliseringen, stötta och bidra med tips och råd gällande dagliga aktiviteter vilka ibland behöver göras om på nytt (Bryant, 2001). Enligt Remes et al. (2010) och Hanley et al. (2004) så har personer som genomgått en amputation påverkan på livskvalité i samband med fysiska och psykosociala förändringar. Med en sämre förmåga att utföra dagliga aktiviteter löper dessa personer en högre risk att drabbas av ett depressivt tillstånd som leder till en lägre livskvalitet. Detta kan innebära en sämre förmåga att ta hand om sig själv, sköta hushållet och att personerna blir beroende av stöd och hjälp. Faktorer som fantomsmärta, förändrat kroppsutseende och social tillbakadragande kan framkalla en sorgereaktion något som kan vara svår att hantera. Att komma tillbaka till tillfredställande livssituation utan lidandet som en amputation kan medföra är det viktigt att den amputerade personen accepterar sin förlust, vilket kan vara svårt. I sådan situation behöver personer en professionell vård och stöd från anhöriga för att hantera lidande och sorg och så småningom komma till insikt att man kan leva med ett ben. Socialt stöd har viktig funktion för människans välbefinnande och hälsa Teamvård och närstående måste hjälpa patienter att använda sina resurser, copingstrategi för att acceptera förlust av extremitet och vara positiv (Williams et al., 2004;Walker, 2012). Sammanfattningsvis visar litteraturgenomgången att äldre personer som genomgott amputation har stora förändringar i livssituation. Nedsatt funktionsförmåga leder till minskade rörelsefrihet och begränsar det dagliga livet. Att delta i rehabiliteringen är ofta utmaning och kräver olika lång tid. Amputation kan framkalla sorgereaktionen då professionell vård och stöd från anhöriga är viktig för att hantera den sorg och komma så småningom till insikt att man kan leva med ett ben. Syfte med litteraturstudien var att sammanställa kunskap om livssituationen hos äldre personer med ett amputerat ben ur ett fysiskt, psykiskt och socialt perspektiv. Metod För denna litteraturstudie valdes en integrerad översikt som metod för att få en översikt över det nuvarande kunskapsläget. Genom en integrerad översiktmetod sker sammanfattning av både empirisk och teoretisk kunskap för att ge en mer omfattande överblick av ett visst fenomen eller sjukvårdsproblem. Genomförandet av en integrerad översikt betyder följande steg såsom problemformulering, litteratursökning, värdering av data, dataanalys och presentation (Whittemore & Knafl, 2005). Litteratursökning och kvalitetsgranskning av artiklar Innan litteratursökning genomfördes en pilotsökning för att undersöka hur mycket datamaterial det finns kring ämnet. Artikelsökning utfördes genom databaserna PubMed, Cinahl eftersom de innehåller artiklar inom medicin och hälsa. Sökorden som har används amputation/ psychological factor, amputation/psychologi, adaptation, psychological, aged, aged 80 and over, body image. I databasen PubMed användes Mesh-termer, i databasen Cinahl headings för att maximera nyttan av sökorden. Sökorden kombinerades och de booleska termen OR och AND användes (jmf. Willman, Stoltz & Bahtsevani, 2006,s.66, 69) för att avgränsa sökningen och få fram relevanta artiklar. Inklusionskriterier för sökningen var personer är äldre än 60 år, peer reviewed, artiklar publicerade mellan år 2000-2014 samt artiklar skrivna på engelska språk. Exklusionskriterier var amputation på grund av trauma och amputerade krigsveteraner Tabell 1 Översikt av litteratursökning. PubMed 140912 (Begränsningar: 2000-2014, engelska, personer äldre än 60 år) Sökning nr *) Söktermer Antal träffar Antal valda artiklar 1 MeSH Amputation/Psychology 485 2 MeSH Aged 2 331 539 3 MeSH Aged 80 and over 614 410 4 MeSH Body Image 12 998 5 MeSH Adaptation, Psychological 101 122 6 2 OR 3 2 331 539 7 3 OR 4 112 722 8 1 AND 6 AND 7 MeSH- termen i databasen PubMed 29 4 Chinal 140912 Begränsningar: 2000-2014, engelska, personer äldre än 60 år) Sökning nr *) Söktermer Antal träffar Antal valda artiklar 1 CH Amputation/psychological factor 189 2 CH Aged 328 392 3 CH Aged 80 and over 114 308 4 2 OR 3 338 685 5 1 AND 4 28 5 Artiklar framsökta från andra artiklars referenser 6 Totalt antal utvalda artiklar 15 CH-Cinahl headings från databasen Chinal Urvalet av artiklarna gjordes genom att läsa titlarna samt därefter läsa abstrakten till de artiklar som värderades kunna besvara litteraturöversiktens syfte. Kvalitetsgranskning av de valda artiklarna genomfördes efter den systematiska litteratursökning utifrån granskningsprotokollen där studiens design avgör vilken mall som är lämplig. Granskningsmallarna används för studier med kvalitativ metod respektive kvantitativ metod enligt Willman et al. (2006, s. 154-157). I kvalitetsbedömningen för beskrivning av studier ingår bland annat om ett tydligt syfte eller problemformulering är angivet, patientkaraktäristika och etisk resonemang är angiven, om urval och bortfall är beskrivet samt resultaten är begripligt och tillförlitligt. Kvaliteten på artiklarna graderades genom en kvalitetsbedömning där varje fråga som fått ett ja tilldelades en poäng och varje fråga som fått nej eller vet ej tilldelades noll poäng. Bedömningen av poängsumman räknades ihop och omvandlades till procentsats vilken bestämde gradering av artiklarna som hög, medel och låg kvaliteten (Willman et al., 2006,s.96). Artiklarna graderades som hög (80-100%), medel (7079%), eller låg (60-69 %) i kvalitetsgranskningen. I Tabell 2 framgår att 15 artiklar valdes där 4 med hög kvalitet, 8 med medel kvalitet och 3 med låg kvalitet. De artiklarna med låg kvalitet svarade mot studiens syfte och kunde inte exkluderas på grund av det begränsade datamaterialet. Tabell 2 Översikt över artiklar ingående i analysen (n=15) Författare/(år)/ Land Typ av studie Deltagare Metod Datainsamling/ Analys Huvudfynd Kvalitet Bilodeau et al. (2000) Kanada Kvantitativ metod 65 Äldre personer över 60 år Tvärsnittsstudie 81 % av äldre Frågeformulär/telefo personerna hade protes nintervju varje dag och 89 % av Statistisk analys samma person bar protes 6 timmar eller mer. 46 % visade trivsel med protesanvändning Briggs (2006) Storbritannien Systematisk översikt 42 studier Äldre Personer över 60 år Litteratursökning i databasen Statistisk analys Äldre amputerade Låg drabbades av depression som försvårades av fysisk sjukdom samt detta begränsade återställande av funktion och fördröjde återgång till en aktiv livsstil Bäck-Pettersson & Björkelund (2005) Sverige Kvantitativ metod 45 Äldre personer över 60 år Retrospektiv kohort studie Register av medicinska journaler Kvantitativ analys Äldre amputerade Hög personer hade problem med att upprätthålla fysiska och psykiska funktioner. Personalen rapporterade att äldre personer hade problem i området såsom nutrition, elimination, sömn, smärta och smärtlindring efter halvårs amputation Cruise et al. (2006) USA Systematisk översikt Antal deltagare ej framgår Äldre personer över 65 år Litteraturinsamling inom rehabilitering Statistisk analys Denna studie visade att rehabiliteringsprogram för äldre amputerade personer ger bra resultat och hjälper de att förbättra funktionsförmåga, muskelstyrka samt förmåga att förflytta sig från en position till den andra. Couture et al. (2010) Kanada Kvantitativ/ kvalitativ metod 15 Äldre amputerade Personer över 60 år Frågeformulär/semist Deltagarna i studien rukturerad intervju beskrev att deras Statistisk analys fritidsaktiviteter påverkades på grund av amputationen. De var tvungna att ändra eller avsluta fritidsvanor. Medel Låg Medel Tabell 2 Forts. Översikt över artiklar ingående i analysen (n=15) Författare/(år)/ Land Typ av studie Deltagare Metod Datainsamling/ Analys Huvudfynd Kvalitet Davies et al. (2003) Storbritannien Kvantitativ metod 281 50-80 år Relevanta äldre personer över 60 år (250) Kohort studie Statistisk analys Äldre personer som genomgått bilateral amputation upplevde att protesanvändning inte förbättrar deras funktionsförmåga samt skedde signifikant försämring av både gemenskap och hushållmobilitet Medel Fleury et al. (2013) Australien Systematisk översikt 60 studier Äldre personer över 60 år Litteratursökning i databasen Granskning av litteraturen Medel Åldern absolut inte kontraindikation för rehabiliteringen men finns faktorer som kan påverka mobilisering bl. de protes montering och användning, sjukdomar i botten, amputationsnivå och motivationsfömåga. Studie visade att gångträning med protesen inte klarar alla äldre amputerade. Fortington et al. (2013) Nederlands Kvalitativ 19 personer metod/kvantitat iv metod Semistrukturerad intervju/ enkät Statystisk analys Denna studie beskrev Hög SSK upplevelse av rehabiliteringsprocessen med äldre amputerade personer. Målet med rehabiliteringen för äldre personer att komma hem och vara oberoende att klara med hushåll och promenader Fortington et al. (2012) Nederlands Systematisk översikt Litteratursökning i databasen Statistisk analys Studie presenterade Medel resultat för protesanvändning bland äldre amputerade personer och rapporterade att mindre än hälften av äldre amputerade hade uppnått den nivå av rörlighet för att klara med dagliga aktiviteter 15 studier Äldre personer över 60 år Tabell 2 Forts. Översikt över artiklar ingående i analysen (n=15) Författare/(år)/ Land Typ av studie Deltagare Metod Datainsamling/ Analys Huvudfynd Kvalitet Geertzen et al. (2001) Nederlands Systematisk översikt 24 studier Äldre personer Över 60 år Litteratursökning i databasen Granskning av litteraturen Äldre amputerade personer som påbörjade mobilisering återställde sitt oberoende och förbättrade funktionsförmåga Horgan & Maclachlan (2004) Irland Systematisk översikt Vuxna personer Relavant a äldre personer över 60 år Analys av dokument enligt resultat, metodik och slutsatser. Granskning av litteraturen Studie visade att äldre Medel personer har svårigheter till psykologisk anpassning efter amputationen på grund av aktivitets begränsning, Ostler et al. (2014) Storbritannien Kvalitativ metod 8 Semistrukturerad personer Intervju Relevant Tematisk analys a två äldre personer 67 år och 77 år Deltagare upplevde trivsel med utprovning och användning av protesen samt upplevde positiv attityd till anpassning efter amputation Hög Rybarczyk et al. (2004) USA Kvalitativ metod 4 Utvärderingar av personer Psykolog/Intervju Relevant Analysen ej framgår a en äldre person 78 år i denna studie Denna studie av fallbeskrivningar visade att personer med amputation har någon sorts psykiska problem som försvårar anpassningen till ny livssituation. Med hjälp av psykologen kunde personer lättare hantera anpassningen Låg Medel Tabell 2 Forts. Översikt över artiklar ingående i analysen (n=15) Författare/(år)/ Land Typ av studie Deltagare Metod Datainsamling/ Analys Huvudfynd Kvalitet Shoppen et al. (2003) Nederlands Kvantitativ metod 46 Äldre personer Över 60 år Prospektiv kohort Studie Statistisk analys Funktion kapacitet hos Hög äldre amputerade är sämre än hos yngre amputerade personer samt försämrade funktionsförmåga. Svagt fysiskt tillstånd fördröjde utprovning och användning av protes Williams et al. (2004) USA Kvantitativ metod 89 16-89 Äldre personer över 65 år Longitudinell Studie/ Telefonintervju Statistisk analys Social integration var Medel lägre hos amputerade personer än personer utan funktionshinder. Personer upplevde minskad självkänsla, social isolering, problem med kroppsuppfattning, stigmatisering Analys Analysen gjordes utifrån Whittemore och Knafl (2005) där metoden för systematisk översikt beskrivs. Den metoden omfattar artiklar av både kvantitativ och kvalitativ ansats vilket medför att både teoretisk och empirisk kunskap kan sammanställas för att skapa ytterligare förståelse för det aktuella problemet. Denna process innebär att analysen genomfördes systematisk utifrån olika steg för att minska risken för felaktigt resultat. Den genomförda processen kan sammanställas som att ordna, kondensera, kategorisera och summera materialet från de originalkällorna till ett enhetligt resultat. Datamaterialet lästes noggrant flera gånger i sin helhet för att en helhetsbild skulle skapas. Textenheterna som svarade mot syfte färgmarkerades och grupperades in utan att textinnehållet förändras. Textenheterna översattas från engelska till svenska. Där textenheterna kondenserades vilket innebär att de kortades ner utan att kärnan i texten förlorades. De kondenserade textenheterna delades till olika kategorier för att identifiera mönster och samband som visar på likheter i innehållet. Därefter textenheterna kategoriserades till slutkategori (perspektivet) som svarar på syftet ur ett urval av textenheterna. Kategorier och slutkategorier presenteras i Matris 1. Resultatet av analysen presenteras i brödtexten. Slutkategorier Kategorier Författare Bilodeau et.al,/2000 Fysiskt perspektiv Fysisk funktion och rörlighet Smärta Socialt perspektiv Förlust av kroppsdel Depression x x x Bäck-Pettersson et.al /2005 Fleury et.al/2013 Fortington et.al/2012 Fortington et.al/2013 Geertzen et.al/2012 Horgan et.al/2004 Ostler et.al/2014 x x x x x x x x x x x x x x x x x x x Rybarczyk et.al/2004 Shoppen et.al/2003 Isolering x Cuuture et.al/2010 Davies et.al/2003 Relationer, Familj x Bryggs/2006 Cruise et.al/2006 Psykiskt perspektiv x x x Williams et.al/2004 x Matris 1: Överblick över vilka kategorier artiklarna ingår i Resultat Denna litteraturstudie grundades på 15 artiklar som är gjorda i ett flertal länder. Fem artiklar har en kvantitativ metod, två har en kvalitativ metod, två artiklar har både en kvalitativ och kvantitativ metod och sex artiklar har systematiska översikter. Tolv artiklar beskriver livssituationen ur fysiskt perspektiv som innehåller kategorierna fysisk funktion och rörlighet och smärta. Fysisk funktion och rörlighet innefattar faktorer som x påverkade äldre patienters livssituation både negativ och positiv vid förflyttning och rörlighet. Smärta omfattar den fysiska smärtan efter amputationen, i stumpen och fantomsmärtor. Fysiskt perspektiv Fysisk funktion och rörlighet Flera studier (Bilodeau et.al., 2000;Briggs 2006;Cruise et al., 2006;Fleury et al., 2013;Fortington et al., 2012;Ostler et al., 2014;Shoppen et al., 2013) visade att äldre personer som genomgått benamputation upplevde reducerande fysisk funktion och rörlighet samt bristande förmåga att klara sig själv vilket resulterade att personer upplevde sämre livssituation. Livssituationen hos äldre personer förbättrades vid användandet av protes. Protesen gav personer chans till måttlig rörlighet, möjlighet till ökad aktivitet och ett sätt att fungera så bra som möjligt (Geertzen et al., 2011). I studien av Bilodeau et al. (2000) framgick att 83 % av de amputerade var nöjda med sin protesanvändning vilken var relaterad till funktionell oberoende och bättre kognitiv förmåga. Det framkom vidare att personerna kände sig nöjda med protesernas utseende och passform, dessutom var de lätta att rengöra efter användning. Vidare framkom enligt Bilodeau et al. (2000) faktorer som kan minska möjligheten att använda proteserna. Faktorer såsom ålder, dålig hälsa samt nivån på amputationen kan begränsa möjligheten för rehabiliteringen. Två studier(Bilodeau et al., 2000;Fleury et al., 2013) visade att hög ålder i samband med flera bakomliggande sjukdomar kan påverka rehabiliteringen med protesanvändning. Flera studier (Cathy et al., 2006; Fleury et al., 2013;Fortington et al., 2013;Geertzen et al., 2011) påvisade att äldre personer var mer benägna att få problem i rehabiliteringen på grund av minskad hjärnkapacitet, stroke, njursvikt, nedsatt syn och försvagad muskulatur, vilket ofta ledde till komplikationer vid protesanpassningarna. Ostler et al. (2014) beskrev upplevelse av två äldre personers som utprovade en protes. En kvinna beskrev protesutprovningen som fysiskt hårt arbete. En man upplevde protesen som funktionsnedsättande, men förväntade sig sen att kunna återvända till många av de aktiviteter som han tidigare gjorde. I studierna (Davias & Datta 2003; Horgan & Maclachlan 2004) gjordes en jämförelse av livssituationen mellan äldre personer som genomgått transtibial eller transfemoral amputation, där påvisades att personer med högre nivå på amputationen hade mindre förutsättningar att utföra fysisk aktivitet, och därmed få ett fungerande vardagsliv framgår. Fleury et.al (2013) fann att äldre personer med högre nivå av amputation upplevde fysisk utmaning vid användning av protesen. I en studie av Fortington et al. (2012) genomfördes en test (gångtest) hos personer som genomgått amputation. Testet visade att personer med hög nivå på amputation klarade den sämre än personer med låg nivå på amputationen. Smärta Flera studier (Briggs 2006;Bäck-Pettersson & Björkelund 2005; Fleury et al., 2013; Horgan & Maclachlan 2004) beskrev att äldre personer efter amputationen hade problem med fantomsmärta. Smärtan påverkade deras välmående och aktivitetsnivå i rehabiliteringen. Bäck-Pettersson et al. (2005) undersökte omvårdnads register, där rapporterades att äldre personer led av svår smärta före och efter amputationen och hade problem med smärtlindring. Vidare framkom det att amputerade personer med fantomsmärta får försämrade allmäntillstånd och problem att återfå den fysiska och mentala funktioner därmed de i behov av professionell omvårdnad. I två andra studier (Briggs 2006; Horgan et.al., 2004) beskrev att kronisk stumpsmärta kan ge upphov till psykisk ohälsa. Äldre amputerade personer upplevde lidande och förtvivlan och mer socialt tillbakadragande. En äldre kvinna beskrev sin mardröms smärta i stumpen som “ psykologisk plåga” såväl som fysisk smärta (Briggs, 2006). Studie (Fleury etal., 2013) visade vidare att cirka 70 % av amputerade led av fantomsmärta vilken gjorde att personer undvek att använde protes och detta förhindrade de att delta i rehabiliteringsprocessen. Psykologiskt perspektiv Åtta artiklar beskriver livssituationen ur psykiskt perspektiv som innehåller kategorierna förlust av kroppsdel och depression. Förlust av kroppsdel innefattar acceptans och insikt av den förändrade kroppen. I denna litteraturstudie beskrevs hur depression påverkar på livssituationen efter amputationen. Förlust av kroppsdel Att förlora en kroppsdel innebär att personers hela existens förändrats (Bryggs 2006; Fleury et al., 2013; Rybarczyk et al., 2004). Personer hade svårigheter att ta in och acceptera amputationen men samtidigt fanns det de som ansåg att det var nödvändighet för att minska lidandet av svåra benproblem. I en studie av Rybarczyk et al. (2004) förekom en upplevelse av en gammal kvinna som fått försämring i benet med ökande smärta som resultat innebar att man amputerade benet och blev smärtfri. Två studier (Briggs, 2006; Horgan et al., 2004) visade på att anpassningen av kroppsuppfattningen sker för äldre amputerade personer lättare med mindre problem i psykisk hälsa jämfört med yngre personer. De accepterade lättare förändringar i kroppsutseende och funktionsnedsättning och beskrev de som normal del av ålderdom. Briggs (2006) och Rybarczyk et al. (2004) fann att sorg över en förlorad kroppsdel och sorg som orsakas av döden av en närstående har ett liknande mönster i en krisreaktion som återspeglas i personers livskvalitet, minskade social umgänge, förlust av oberoende och dessutom försämring av livssituationen. Förlust av benet upplevdes av äldre personer här snarare livsstilsbegränsningar på grund av reducerande funktionell förmågan. Depression Efter amputation framkom det psykiska eller emotionella störningar hos äldre amputerade personer på grund av olika faktorer bland annat funktionsnedsättning, protesanpassning, rehabilitering (Briggs 2006; Fortington et al., 2013; Fleury et al., 2013; Horgan et al., 2004; Rybarczyk et al., 2004). Äldre personer har benägenhet att drabbas av högre nivå av depression i början av rehabiliteringsprocessen och ha betydligt lägre nivå i slut av mobiliseringen (Fleury et al., 2013). I en studie av Shoppen et al. (2003) gjordes test – mentala egenskaper på äldre amputerade personer två och sex veckar efter genomförd amputationen. Testet visade att 10 personer av 46 hade svåra kognitiva problem två veckor efter amputation och bara fyra hade nedsatt kognitiv förmåga sex veckor efter. Emotionellstörningar kan göra att personers nedsatt fysisk förmåga att hantera protesen blivit sämre och möjlighet till framgångsrik mobilisering blir misslyckad (Briggs, 2006; Fleury et al., 2013). Vidare (Briggs, 2006) visade att personer som emotionellt störda i behov av rådgivning där de kan möjlighet att berätta om sina känslor samt få stöd och hjälp för psykologisk anpassning. Socialt perspektiv Sju artiklar beskriver livssituationen ur socialt perspektiv som innehåller kategorier relationer, familj och isolering. I den litteraturstudie beskrivs relationer som gemenskap med andra. Isolering beskrivs utifrån avsaknad gemenskap och nödvändighet att flytta. Relationer, familj Flera studier (Briggs, 2006;Couture et al., 2010;Fleury et al., 2013;Rybarszyk et al., 2004;Willams et al., 2004) rapporterade att äldre patienter upplevde mindre socialt inflytande och stöd från familj efter amputation. I en studie av Briggs (2006) framkom att äldre amputerade personer har mera brist av sociala kontakter än äldre utan funktionshinder. Dessutom upplevde de också mindre social kontakt med familjemedlemmar. I en studie av Couture et al. (2010) påvisades att äldre personer efter amputationen har minskat sitt deltagande i sociala aktiviteter och föredrog istället stillasittande fritidsaktiviteter på grund av funktionsbegränsningar och hälsoproblem. Fleury et al. (2013) påstod i sin studie att äldre som genomgått amputation var i behov av tidig rehabilitering för att förbättra sin funktion och förhindra försämring av hälsotillstånd och undvika att genomgå re-amputation. Socialt stöd från familj gav möjlighet för äldre personer att anpassa sig bättre till amputation. Tröst och uppmuntran gjorde att de kämpade vidare och ville återhämta sig. Isolering I de två studier av Briggs(2006) och Horgan et al. (2004) framkom att äldre personer efter amputation kände sig mer isolerade och uteslutna ur sin sociala krets. Briggs (2006) påvisade att hälften av de amputerade upplevde social isolering och kände sig isolerade i sitt eget hem, trots att de kunde använda hjälpmedel och delta i aktiviteter. Vidare underströk Briggs (2006) att äldre personer upplevde mindre stöd från närstående efter amputation och kände sig mer social isolerade. Den känslan kan upplevas värre i framtiden på grund av deras vänner har flyttat till äldre boende eller gått bort. En studie av Horgan et al. (2004) visade att äldre amputerade personer upplevde social isolering och stigmatisering i och med att ökad funktionsnedsättning påverkade deras fysiska förmåga att delta i aktiviteter. Diskussion Syftet med litteraturstudien var att sammanställa kunskap om hur äldre personer som har ett amputerat ben beskriver sin livssituation ur ett fysisk, psykisk och socialt perspektiv. Studien resulterade i sex kategorier: fysisk funktion och rörlighet, smärta, kroppsförlust, depression, familj, relationer och isolering. I denna litteraturstudies resultat framkommer det att äldre personer med ett amputerat ben upplevde reducerad funktionsförmåga och rörlighet vilket ledde till svårigheter att klara av vardagliga sysslor. Den försämrade fysiska funktionen gav lägre livskvalité. Öhman et al. (2003) beskrev att livet med kronisk sjukdom innebär ett liv mellan lidande och uthärdande. Den sjuka peson lever med en förändrad relation till sin kropp i det dagliga livet. Den sjuka personen har förlorat sitt oberoende och har inte någon ork eller kraft att klara det dagliga livets aktiviteter. Att inte längre få aktiv och delaktig i sitt liv gör att personerna mistar den förmåga att handla som självständigt och fullvärdig människa. De sjuka personer har påverkan av sjukdomen som hotar dennes existens. Känslor av hopp och förtvivlan gör att förmågan till lindring och normalisering av det dagliga livet förekommer oupphörligt. Datta et al. (2004) och Davidson (2002) fann att personer som lever med en amputerad arm upplevde de funktionella begränsningar som påverkade vardagen. Förmågan att sköta sin hygien, utföra hushållsarbete samt att delta i olika fritidsaktiviteter försämrades i negativ utsträckning. Personer upplevde att kan inte längre hantera saker som tidigare och vara självständiga. Ersättning av konstgjordarmen gav inte trivsel i vardagliga sysslor. Arm amputerade personer undvek att använda protes med tanke på att dom inte tyckte att protesen fungerar i vardagliga sysselsättningar. Vidare framkom i litteraturstudiens resultat att livssituationen hos äldre personer förbättrades vid användandet av protes. Protesen gav personer chans till måttlig rörlighet, möjlighet till ökad aktivitet och ett sätt att fungera så bra som möjligt. I studien Legro et al. (2001) framkom att personer som är amputerade upplevde fysiska och psykiska utmaningar i och med att de inte kan röra sig på samma sätt eller utföra samma aktiviteter som innan amputation. Vardagliga saker som utfördes utan ansträngning blir svåra hinder efter amputation. Personer som hade välanpassad och välfungerande protes kunde förflytta sig själv, delta i fritidsaktiviteter samt utföra dagliga sysslor. I denna litteraturstudie framkom det också att leva med ett amputerat ben handlade om att känna smärta som kan vara begränsade i det dagliga livet bland annat i det sociala livet och i personers funktionella rörlighet. Frischenschlager et al. (2002) beskrev smärta som ett subjektivt obehagligt och emotionellt fenomen som förekommer i olika styrkor och intensiteten. Smärta kan inte mätas eller på annat sätt bedömas objektiv. Uppskattningar av personers smärta är beroende av hur personer under övervägande beskriver sin smärta med ord eller visar den med sitt kroppsspråk. Resultatet visade att smärta var ett vanligt problem hos äldre personer som genomgått amputation. De vanligaste smärttyperna var fantomsmärta och stumpsmärta. Enligt Bosmans et al., 2010;Desmond, et al., 2008; Hanley et al., 2004;Schans et.al., 2002) är fantomsmärta, projicerad smärta som kan definieras genom smärtsamma känningar från en amputerad extremitet och associeras vanligen med förlusten av ett ben eller en del av arm. Vanligen förekommer smärtan attackvis, men i vissa fall kan vara konstant. Fantomsmärtan upplevs ofta som en sensation av en stickande, skärande, blixtrande, krampaktig eller brännande känsla. Dessa studier påvisade vidare att oavsett om det handlade om fantomsmärta eller smärta i kvarvarande stump så kunde det bidra till störningar i dagligt liv. Fantomsmärtan tog över och påverkade livssituationen i en rad avseenden, som att inte kunna sköta hushållsarbete eller delta i fritidssysselsättningar som tidigare. Personer upplevde sömnsvårigheter som ledde till utmatning och trötthet. Psykosociala problem uppstod som påverkade relationer till nära och kära som ledde till att personer upplevde ensamhet och utanförskap. Likaså upplevelse av fantomsmärta beskrev Godoy et.al. (2013) i sin studie om kvinnor som genomgått mastektomi. Studien påvisade att kvinnor upplevde den fantomsympton som en ihållande känsla av tyng, klåda eller styckningar. Denna studie skiljde fantomkänsla och fantomsmärta. Fantomkänslan beskrevs som det som upplevts från det bortopererade bröstet och fantomsmärtor beskrivs som fantomkänslor som är så starka som upplevs som smärta. Ramesh et al. (2009) påvisade ytterligare att fantomsmärtor hos kvinnor med mastektomi har inverkan på deras livskvalité. Kvinnor upplevde dessa smärtsensationer som är emotionellt besvärande och mycket handikappande. Liknande upplevelser och svårigheter som smärta medförde hos personer som har ett amputerat ben påträffas i de andra studierna: Bosmans et al. (2007); Warms et al. (2005) samt Kudel et al. (2007); Kärki et al. (2005); Shamley et al. (2007). Warms et al. (2005) påvisade att personer efter amputation upplevde smärta och hade påverkan på det sociala livet, mobiliteten och sömnen. Flera deltagare nämnde att sömnen påverkades på ett negativt sått då de hade svårt att somna och de vaknade flera gånger under natten. Dålig sömn orsakade passivitet vilket förhindrade de att göra vardagliga sysslor. Även upplevde deltagare att nedsatt rörlighet blev mer uppenbar av smärta men detta förhindrade de inte från att försöka vara aktiva som möjligt. Smärtan hindrade snarare än orken, de från att gå längre sträckor. Denna studie visade även att smärta hade både en positiv och negativ effekt på relationer med vänner. Smärtan gjorde att vissa blir lättirriterade och otåliga vilket ledde till försämrad relation, men samtidigt en god relation hade en positiv inflyttande på smärtan. En del av sjuksköterskans yrke är att stödja och hjälpa människor med den smärta som ofta medföljer en sjukdom. Mulvey et al. (2010) påvisar att TENS är bra behandlingsalternativ med avseende till att minska smärtupplevelse hos personer efter amputation. Seers och Carroll (1998) beskriver avslappning som metod för att lindra smärta. Denna metod bryter smärtans onda cirkel och reducerar spänningarna i kroppen vilket för med att smärtupplevelsen och stressen minskar. I denna litteraturstudie framkom det även att leva med ett amputerat ben handlar om att sörja en förlorad kroppsdel. Maguire och Parkes (1998) beskrev att sorg efter en förlorad kroppsdel kan jämföras med den sorg som upplevs efter förlusten av en närstående. Förlusten av närstående kan vara svårt att hantera och förlust av kroppsdel tenderar att följa samma mönster. De sörjande tankarna var helt förenade av förlustkänslor så som någonting saknas och det är inte lätt att förstå och erinra sig. Sorgen över den förlorade kroppsdelen kan leda till en depression och kan framkalla krisreaktion. Gullberg (2006) påvisade att förlora en kroppsdel påverkar ofta på den psykiska hälsan och kan utlösa en personlig kris. Beroende på intressen och livsstil kan trauma bli olika påfrestande. Om individen tidigare har levt ett aktiv liv eller har haft rörlig arbete kan känslan av att förlorat sin identitet kan bli svår. Vilken betydelse kroppsdelen har haft för personen påverkar hur den psykiska reaktionen ter sig. Sorgereaktion upplevde även kvinnor med mastektomi i följande studier Farooqi, 2005; Engel et al., 2004; Piot-Ziegler et al., 2010; Wronska et al., 2004. Piot-Ziegler et al. (2010) visade att kvinnor som genomgått en mastektomi utvecklar en djup personlig kris då de upplever att de förlorar sitt jag och den kropp som de har levt med sedan de föddes. Farooqi (2005) skrev vidare att kvinnor upplevde emotionell stressfull reaktion efter genomgått ett mastektomi. Förlusten av bröstet, stympnings upplevelse kan hos en del kvinnor orsaka stor ångest och hjälplöshet som kan i sin tur leda till depression. Yngre kvinnor hade sämre psykisk hälsa och upplevde det påfrestande socialt, känslomässigt och oroade sig mycket för framtiden i jämförelse med de äldre kvinnorna (Engel et al., 2004) Enligt Wronska et al (2003) framkom att kvinnor som upplever ökning av ångest, depression, oro efter ett mastektomi och uppfattade sämre livssituation. Enligt litteraturstudiens resultat har äldre personer som genomgått en amputation fått försämrad social umgänge. De upplevde mindre social inflyttande och stöd samt kände sig isolerade. Äldre amputerade personer hade lägre social kontakt än äldre personer utan funktionshinder. Resultatet även visade att äldre personer undvek att delta i sociala aktiviteter och föredrog stillasittande aktiviteter I sin studie Engel et al (2004) påvisade att kvinnor som bortopererade bröstet kände sig osäkra och undvek social kontakt med andra människor vilket medförde att både jobb och fritidsaktiviteter begränsades. Vidare i resultatet framkom att äldre personer kände sig isolerade och uteslutna ur sin sociala krets. Likaså framkom i studie Hill och White (2008) där kvinnor upplevde sig mer social tillbakadragna och kände sig isolerade från omvärlden. Resultatet visade att äldre personer upplevde försämring av socialt nätverk efter amputation och led av psykisk ohälsa samt minskad tilltro till sig själva. Detta kan bidra till minskad känsla av sammanhang. Antonovsky (2005,s.44-47) resonerade kring känsla av sammanhang(KASAM) som är betydande för människor upplevelse av hälsa. Människa ska förstå och uppfatta händelser som inträffar i dennes liv för att sedan kunna hantera de för att möta negativa händelser. Personer ska kunna uppleva mening med livet som kan ge motivation. Meningsfull livet kan ge motivation utan denna blir varken begripbarhet eller hanterbarhet ihållande. Det är viktigt att äldre personer upplever att livet har en känslomässig innebörd och därför måste sjuksköterskan hjälpa till att uppmuntra och motivera personer samt se till att äldre amputerade personer får stöd från deras familj och vänner. Socialt stöd hjälper till att bygga upp psykologiska resurser för att kunna hantera känslomässiga problem och är av stor betydelse för den subjektiva återanpassningen. Sjuksköterska kan stödja personer att hitta resurser som hjälper de att möta de känslomässiga situationerna de står inför (Murray, 2009). Liu et.al (2009) och Whitley (2010)beskrev att hoppet som en copingstrategi vilken hjälpar att upprätthålla kontroll över de problem son uppstår. En del av sjuksköterskans uppgift att försöka återfå nytt hopp hos personer för att underlätta återhämtning. På så vis äldre personerna stödjas vilket förstärker deras känsla av meningsfullhet i livet. En människa med en stark känsla av meningsfullhet har ett engagemang och en vilja att möta och hantera de svårigheter som personen kan ställas inför (Antonovsky, 2005). Enligt Hamill et al. (2014), Liu et al. (2010) och Valizadeh et al. (2010) personer efter genomgått benamputation hade svårigheter att anpassas psykosocialt till den ny livssituation och ofta upplevde social isolering. Socialt stöd upplevdes som starkaste resurs i deras svårsituation och gav möjlighet att hantera uppstående problem. En social miljö av meningsfulla relationer underlättade att handskas med de fysiska begränsningar som kan ger skadliga effekter på personers hälsa. Familj, vänner samt personalstöd motiverade personer till egenvård och delaktighet, hade positiv inflytande och möjlighet att främja och bevara hälsa där de kan finna en känsla av sammanhang. Vidare Valizadeh (2014) underströk att personer med amputation får möjlighet att träffas och delta i stödgrupper där personer kan socialt integreras med andra personer som har en liknande situation. Detta stunder ökar social inflyttande och kontakter samt påskyndar personers återhämtning och anpassning. Enligt Oaksford et al. (2005) och Liu et al. (2010) är det signifikant att personer som genomgått amputation får möjlighet att så tidigt efter operationen medverka i en stödgrupp. Mötet med de andra amputerade ger tillfälle att ventilera oro och skapa nya bekantskaper. Att känna stöd från personer som upplevt en amputation bidrar till att se sin situation ur ett annat perspektiv personerna fick inspiration och motivation av att se andra personer klara sig så bra självständigt dessutom minskade känslan av isolering och ensamhet. Att få del av andra upplevelser och erfarenheter uppges vara givande än att tala med en läkare då dialogen får genomföras på ett uppriktig och konkret sätt. Metoddiskussion I denna litteraturstudie har data analyserats utifrån Whittemore och Knafl (2005) där metoden för integrativa översikten gör det möjlighet att presentera en övergripande förståelse av ett problem och de olika datakällorna gör att helhetssynen av problemet stärkas. Kombination av de olika datakällorna kan bli inverkad på grund av den integrativa översikten innehåller organiserad och noggrann hållning i avseende till dataanalysen. Denna metod är relevant i förhållande till studiens syfte. Trovärdigheten i studiens metod bedöms genom fyra olika faktorer: tillförlitlighet, pålitlighet, bekräftbarhet och överförbarhet (jfr. Holloway & Wheeler, 2010, s. 302-303; Polit & Beck, 2012, s. 584-585). I denna litteraturstudie har översikt utformats över de senaste femton årens forskning inom kunskapsläget om livssituationen hos äldre personer med ett amputerat ben. Litteratursökningen har utförts i databaserna Chinal, PubMed och representerad på ett tydligt sätt. Tillvägagångsätt av litteratursökning, urval, metod, analys och referenslista är noggrant beskrivet samt att alla studier är ”peer-reviewed” stärker trovärdighet. Eftersom sökningen visade att framkom för lite datamaterial gjordes manuella sökningar utifrån referenslistor för att få ytterligare relevant och hanterbart material inom kunskapsområdet. Inga studier har exkluderats på grund av bristande kvalitet. Tillförlitlighet har i denna studie när deltagarna i studie känner igen sig i resultatet (Holloway & Wheeler, 2010, s. 303). I denna studie har det bevisats genom att utförandet av analysarbete gjordes noggrant och systematisk samt analysen var textnära så att innehållet inte påverkats (Whittemore & Knafl, 2005, s. 302-303). Styrka med den här studien är att författaren har använt kvalitativa och kvantitativa artiklar för att sammanställa kunskaper om livssituationen hos äldre personer med ett amputerat ben. Svagheten som förekom i denna studie är att uppsatsen skrivs på svenska språket, artiklar som används till analysen skrivna på engelska och författaren av denna studie har ett annat modersmål än svenska vilket har kunnat påverka resultatet. Studier anses vara pålitliga enligt Polit och Beck (2012, s. 585) när tillvägagångsätt vid litteratursökning är väl beskriven och går att upprepa. En svaghet är att artiklar valdes bort som inte fanns tillgängliga i fulltext vilket kan ha medfört att relevant datamaterial uteslutets samt tre artiklar med låg kvalitet som inkluderats i denna studie har kunnat påverka pålitlighet. Studiers bekräftbarhet stärks enligt Polit och Beck (2012, s. 585) då det är möjligt för läsaren att utifrån referenser gå tillbaka till originalkällan. Bekräftbarhet stärks genom att under studiens genomförande har skett seminarium vid tre tillfällen där studiens olika delar blivit granskat och fått kommentarer av olika personer vilket stärker objektivitet. En svaghet i studien är genomförandet av arbetet gjordes av en författare vilken medför att objektiviteten försvagats. Slutsats Äldre personer med ett amputerat ben upplever att det dagliga livet påverkas av amputationen. Försämrad rörelseförmåga, smärta, minskat social inflytande leder till att äldre personer känner sig isolerade med sämre livskvalitet. Äldre amputerade har ofta flera andra sjukdomar som förhindrar och fördröjer deras mobilisering. Målsättningen med rehabiliteringen måste vara tydligt med personen i fokus. Som sjuksköterska är det viktig att skapa mer kunskap och förståelse för äldre personer som är benamputerade, vilket kan leda till förbättrat omhändertagande och mer riktade effektivare insatser i rehabiliteringsarbetet. Det är viktigt att vårdpersonal är medveten om att yngre och äldre personer har olika behov. Det krävs mer kvalitativa studier för att belysa äldre personers upplevelse av sin situation efter en amputation. Även forskning bör göras på hur sjuksköterskor upplever att vårda personer som genomgott amputation Referenser *Artiklar till analysen Atherton, R., & Robertsson, N. (2006). Psychological adjustment to lower limb amputation amongst prosthesis users.Disability and Rehabilitation, 28 (19), 1201-1209. Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och kultur. Belmont, P., Davey, S., Orr, J., Ochoa, L., Bader, J., & Schoenfeld, A.J. (2011). Risk factors for 30-day postoperative complications and mortality after below-knee amputation: a study of 2,911 patients from the national surgical quality improvement program. Journal of the American College of Surgeons, 213 (3), 370-378. *Bilodeau, S., Hebert, R., & Desrosiers, J. (2000). Lower limb prosthesis utilization by elderly amputees. Prosthetics and Orthotics International, 24, 126-132. Bosmans, J., Suurmeijer, T., Hulsink, M., Schans, C., Geertzen, J., & Dijkstra, P. U. (2007). Amputation, phantom pain and subjective well-being: a qualitative study. International Journal of Rehabilitation Research, 30(1), 1-8. doi: 10,1097/mrr.0b013e328012c953 Bosmans, J., Geertzen, J., Post, W., Shans, C., &Dijkstra, P. (2010). Factors associated with phantom limb pain: a 3 1/2- year prospective study. Clinical Rehabilitation,24,444453.doi:10.1177/0269215509360645 *Briggs, W. (2006). The mental health problems and needs of older people following lowerlimb amputation. Reviews in Clinical Gerontology, 16 (2), 155-163. doi: 10.1017/S0959259807002171 Bryant, G. (2001). Stump care. American Journal of Nursing, 101(2), 67-71. *Bäck-Pettersson, S., & Björkelund, C. (2005). Care of elderly lower limb amputees, as described in medical and nursing records. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 19(4), 337-343. Carlsson, G., Möller, A., & Blomstrand, C. (2004). A qualitative study of consequences of hidden dysfunctions one year after a mild stroke in persons <75 years. Disability and Rehabilitation, 26 (23), 1373-1380. *Cruise, C., Sasson, N., & Lee, M. (2006). Rehabilitation outcomes in the older adult. Clinics in Geriatric Medicine, 22,257-267.doi: 10.1016/j.cger.2005.12.015 *Couture, M., Caron, C., & Desrosiers, J. (2010). Leisure activities following a lower limb amputation. Disability and Rehabilitation, 32(1), 57-64. Couture, M., Desrosiers, J., & Caron, C. (2011). Cognitive appraisal and perceived benefits of dysvascular lower limb amputation: a longitudinal study. Archives of Gerontology and Geriatrics, 52, 5-11. Cullberg, J. (2006). Kris och utveckling. Stockholm: Natur och Kultur. Datta, D., Selvarajah, K., & Davey, N. (2004). Functional outcome of patients with proximal upper limb deficiency--acquired and congenital. Clinical Rehabilitation, 18,172-177. Davidson, J. (2002). A survey of the satisfaction of upper limb amputees with their prostheses, their lifestyles, and their abilities. Journal of Hand Therapy, 15(1), 62-70 doi:10.1053/hanthe.2002.v15.01562 *Davies, B., & Datta, D. (2003). Mobility outcome following unilateral lower limb amputation. Prosthetics and Orthotics International, 27, 186-190. Desmond, D., Gallagher, P., Henderson, D., & Chatfield, R. (2008). Pain and psychosocial adjustment to lower limb amputation amongst prosthesis. Prosthetics and Orthotics International, 32(2), 244-252.doi:10.1080/03093640802067046 Edelstein, J.E. (2005). Motivating elderly patients with recent amputations. Topics in Ge riatric Rehabilitation, 21 (2), 116-122. Eijk, M., Linde, H., Buijck, B., Zuidema, S., & Koopmans, R. (2012). Geriatric rehabilitation of lower limb amputees: a multicenter study. Disability and Rehabilitation, 34 (2), 145150 .doi:10.1080/03093640308726681 Engel, J., Kerr, J., Schlesinger-Raab, A., Sauer, H., & Hölzel, D. (2004). Quality of life following breast-conserving therapy or mastectomy: results of a 5-year prospective study. Breast Journal, 10(3), 223-231. Farooqi, Y. (2005). Depression and anxiety in mastectomy cases. Illnes, Crisis and Loss, 13(3), 267-278. Frischenschlager, O., & Pucher, I. (2002). Psychological management of pain. Disability and Rehabilitation, 24(8), 416-422. *Fleury, A., Salih, S., & Peel, N. (2013). Rehabilitation of the vascular amputee: a review of the literature. Geriatrics Gerontology International, 13, 264-273. doi: 10.1111/ggi. 12016 *Fortington, L., Rommers, G., Geertzen, J., Postema, K., & Dijkstra, P. (2012). Mobility in elderly people with a lower limb amputation: a systematic review. Journal Jamda, 319-325. doi: 10.1016/j.jamda. 2010.12.097 *Fortington, L., Rommers, G., Wind-Kral, A., Dijkstra, P., & Geertzen, J. (2013). Rehabilitation in skilled centres for elderly people with lower limb amputations: a mixedmethods, descriptive study. Journal of Rehabilitation Medicine, 45, 1065-1070. doi: 10.2340/16501977-1210 *Geertzen, J., Martina, J., & Rietman, S. (2001). Lower limb amputation part 2: rehabilitation – a 10 year literature review. Prosthetics and Orthotics International, 25, 14-20. doi: 10. 1080/03093640108726563 Godoy, G., Godoy, P., Rosa, M., Dias, T., & Stemarys, B. (2013). Phantom breast syndrome in women after mastectomy. Breast Journal, 19(3), 349-350. . Hamill R., Carson S., & Dorahy M. (2010). Experience of psychosocial adjustment within 18 months of amputation: an interpretative phenomenological analysis. Disability and Rehabilitation, 32(9), 729-740. Hanley,M.,Jensen,M.,Ende,D., Hoffman,A.,Patterson,D.,& Robinson,L.(2004).Psychosocial predictors of long -term adjustment to lower-limb amputation and phantom limb pain. Disability and Rehabilitation, 26(14-15), 882-893. Hill, O., & White, K. (2008). Exploring women's experiences of TRAM flap breast reconstruction after mastectomy for breast cancer. Oncology Nursing Forum, 35(1), 81-88. doi: 10.1188/08.onf.81-88 *Horgan, O., & Maclachlan, M. (2004). Psychosocial adjustment to lower- limb amputation: a review. Disability and Rehabilitation, 26 (14/15), 837-850. doi: 10.1080/09638280410001708869 Kelly, M., & Dowling, M. (2008). Patient rehabilitation following lower limb amputation. Nursing Standart.22 (49), 35-40. Kudel, I., Edwars, R., Kozachik, S., Block, B., Agarwal, S., Heinberg, L.,…Raja S. (2007). Predictors and consequences of multiple persistent postmastectomy pain. Journal of Pain and Symptom Management, 34(6), 619- 627. Kärki, A., Simonen, R., Mälkiä, E., & Selfe, J. (2005). Impairments, activity limitations and participation restrictions 6 and 12 month after breast cancer operation. Journal of Rehabilitation Medicine, 37, 180-188. Liu, F., Williams, R., Liu.H., & Chien, N. (2010).The lived experience of persons with lower extremity amputation. Journal of Clinical Nursing, 19(15-16), 2152-2161 doi: 10.1111/j.1365-2702.2010.03256.x Legro, M., Reiber, G., Czerniecki, J., & Sangeorzan, B. (2001). Recreational activities of lower-limb amputees with prostheses. Journal of Rehabilitation Research and Development, 38(3), 319-325. Levin, A.Z. (2004). Functional outcome following amputation. Topics in Geriatric Rehabilitation.20 (4), 253-261. Maguire, P., & Parkes, C. (1998). Coping with loss. Surgery and loss of body parts. British Medical Journal, 316, 1086-1088. Mulvey, M., Bagnall, A., Johnson, M., & Marchant, P. (2010). Transcutaneous electrical nerve stimulation (TENS) for phantom pain and stump pain following amputation in adults. Cochrane Database of Systematic Reviews, 5.doi: 10,1002/14651858. CD007264.pub2 Oaksford, K., Cuddihy, R., & Frude, N. (2005). Positive coping and stress-related psychological growth following lower limb amputation. Rehabilitation Psychology, 50(3), 266-277. *Ostler, C., Ellis-Hill, C., & Donovan-Hall, M. (2014). Expectations of rehabilitation following lower limb amputation: a qualitative study. Disability and Rehabilitation, 36(14), 1169-1175. doi: 10. 3109/09638288.2013.833311 Piot-Ziegler, C., Sassi, M., Raffoul, W., & Delaloye, J. (2010). Mastectomy, body deconstruction, and impact on identity: a qualitative study. British Journal of Health Psychology, 15(3), 479-510. doi: 10.1348/135910709X472174. Ramesh, N., & Sushma, B. (2009). Phantom breast syndrome, Indian Journal of Palliative Care, 15(2), 103-107. doi: 10. 4103/0973-1075.58453 Remes, L., Isoaho, R., Valberg, T., Vittanen, M., Koskenvuo., & Rautava, P.(2010). Quality of life three years after major lower extremity amputation due to peripheral arterial disease. Aging Clinical and Experimental Research, 22(5-6), 395-405. *Rybarczyk, B., Edwards, R., & Behel, J. (2004). Diversity in adjustment to a leg amputation: Case illustrations of common themes. Disability and Rehabilitation, 26(14/15), 944-953. doi: 10.1080/09638280410001708986 Sansam, K., Neuman, V., Connor, R., & Bhakta, B. (2009). Predicting walking ability following lower limb amputation: a systematic review of the literature. Journal of Rehabilitation Medicine, 41, 593-603. Schans, C., Geertzen, J., Shoppen, T., & Dijkstra, P. (2002). Phantom pain and health- related quality of life in lower limb amputees. Journal of Pain and Symptom Management, 24 (4), 429-436. *Schoppen, T., Boonstra, A., Groothoff, J., Vries, J., Göeken, L., & Eisma, W. (2003). Physical, mental and social predictors of functional outcome in unilateral lower-limb amputees. Archives of Physical Medicine and Rehabilitation, 84(6), 803-811. Shamley, D., Srinanaganathan, R., Weatherall, R., Oskrochi, R., Watson, M., Ostlere, S., & Sugden, E. (2007). Changes in shoulder muscle size and activity following treatment for breast cancer. Breast Cancer Research and Treatment, 106, 19-27. Seers, K., & Carroll, D. (1998). Relaxation techniques for acute pain management: a systematic review. Journal of Advanced Nursing, 27(3), 466-475 Socialstyrelsen (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Stockholm. Thyberg, I., Hass, U., Nordenskiöld, U., Gerdle, B.,& Skogh, T. (2005). Activity limitation in rheumatoid arthritis correlates with reduced grip force regardless of sex: the Swedish TIRA project. Arthritis and Rheumatism, 53(6), 886-896. Unwin, J., & Lancashire, L. (2009). A prospective study of positive adjustment to lower limb amputation. Clinical Rehabilitation, 23(11), 1044-1050. doi: 10,1177/0269215509339001 Valizadeh, S., Dadkhah, B., Mohammadi, E., & Hassankhani, H. (2014). The Perception of trauma patients from social support in adjustment to lower-limb amputation: a qualitative study. Indian Journal of Palliative Care, 20(3), 229-238. doi:10.4103/09731075.138401 www.socialstyrelsen.se/register/registerservice/nationellakvalitetsregister/amputationochprot esregistret. Walker, J. (2012). Supporting residents after amputation. Nursing and Residential Care, 14 (12), 632-636. Warms, C., Marshall, H., Hoffman, A., & Tyler, E. J. (2005). There are a few things you did not ask about my pain: writing on the margins of a survey questionnaire. Rehabilitation Nursing, 30(6), 248-256. *Williams,R.,Ende,D.,Smith,D.,Czerniecki,J.,Hoffman,A.,&Robinsson,A.(2004). A two-year longitudinal study of social support following amputation. Disability and Rehabilitation.26 (14/15), 862-874. Willman, A., Stoltz, P., & Bahtesevani, C. (2006). Evidensbaserad omvårdnad – en bro mellan forskning och klinisk verksamhet. Lund: Studentlitteratur. Whitley, R. (2010). Rediscovering hope. Psychiatric Rehabilitation Journal, 33(3), 239-241. Whittemore, R., & Knafl, K. (2005). The integrative review: updated methodology. Journal of Advanced Nursing, 52,546-553. Wrońska, I., Stępień, R., & Kulik, T. (2003). The quality of women’s life after mastectomy in Poland. Health Care for Women International, 24(10), 900-909. Zidarov D., Swaine B., & Gauthier-Gagnon C. (2009). Life habits and prosthetic profile of persons with lower-limb amputation during rehabilitation and at 3-month follow-up. Archives of Physical Medicine and Rehabilitation, 90(11), 1953-1059. Öhman, M. Söderberg, S., & Lundman, B. (2003). Hovering between suffering and enduring: the meaning of living with serious chronic illness. Qualitative Health Research, 13(4), 528542. doi: 10.1177/1049732302250720
© Copyright 2024