EXAMENSARBETE - pure.ltu.se - Luleå tekniska universitet

EXAMENSARBETE
Upplevelsen av att genomgå transition
som närstående till en person med
demens
En litteraturstudie
Linnéa Lindberg
Elin Linder
2015
Sjuksköterskeexamen
Sjuksköterska
Luleå tekniska universitet
Institutionen för hälsovetenskap
Luleå tekniska universitet
Institutionen för hälsovetenskap
Avdelningen för omvårdnad
Upplevelsen av att genomgå transition som närstående till en
person med demens
- en litteraturstudie
The experience of transition as a relative to a person with
dementia
- a literature review
Linnéa Lindberg
Elin Linder
Kurs: Examensarbete 15 hp
Vårterminen 2015
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp
Handledare: Anna Nygren Zotterman
1
Upplevelsen av att genomgå transition som närstående till en person med
demens
– en litteraturstudie
Linnéa Lindberg
Elin Linder
Luleå Tekniska Universitet
Institutionen för hälsovetenskap
Avdelningen för omvårdnad
Abstrakt
Demenssjukdomar ökar världen över och innebär stora förändringar i vardagen
för personer med demens samt dess närstående. Att genomgå transition
innebär psykologisk anpassning till nya livssituationer. Syftet med
litteraturstudien var att beskriva upplevelsen av att genomgå transition som
närstående till en person med demens. Tolv vetenskapliga studier analyserades
med kvalitativ manifest innehållsanalys. Analysen resulterade i sex
slutkategorier: att känna en förlust av livet innan sjukdomen, att anta en
förändrad roll i relationen, att stöd och information är av betydelse, att ha ett
behov av egentid, att känna osäkerhet inför framtiden och att känna
tacksamhet över livet. Resultatet från litteraturstudien visade att närstående
upplevde bristande information och stöd av hälso- och sjukvården. Närstående
beskrev att de upplevde förlust av livet som det var innan sjukdomen och att
de hade behov av att få vila från personen med demens. De upplevde
tillfredsställelse som resultat av transitionen. Slutsatser var att närståendes
upplevelser behövde uppmärksammas av hälso- och sjukvården. Att befinna
sig i transition medförde behov som sjuksköterskor behövde vara medvetna
om. Stöd och hjälp från professionella samt andra i omgivningen bidrog till
ökat välbefinnande hos närstående till personer med demens.
Nyckelord: närstående, demens, transition, kvalitativ, manifest
innehållsanalys, litteraturstudie, omvårdnad.
2
Demenssjukdomar ökar i samhället och innebär ofta stora förändringar både för den person
som insjuknar men även dennes närstående. Personer som drabbas av någon typ av
demenssjukdom bär ofta på känslor av lidande eftersom de blir beroende av andra samt att
personens autonomi och identitet förloras. Den största rädslan för personer med begynnande
demens är att förlora sitt minne (De Boer et al., 2007). Enligt Stokes, Combes och Stokes
(2015) beskriver världshälsoorganisationen att den kognitiva funktionen hos personer som
drabbats av demens successivt blir sämre. Att drabbas av minnesförlust kan leda till känslor
av osäkerhet och rädsla samt upplevelser av att individen som betydande medlem i
samhället försvinner (Hynninen, Saarnio & Isola, 2015). Livet går vidare i den förändrade
livssituationen och de försöker anpassa sig efter sjukdomen men samtidigt kämpa för att ha
kvar så mycket som möjligt från livet innan diagnosen (Steeman, Casterlé, Dierckx,
Godderis & Grypdonck, 2006). Progressiv förlust av både funktionella samt kognitiva
förmågor leder till att personen behöver mer hjälp och stöd i vardagslivet både från
närstående men även hälso- och sjukvården (Bökberg, Ahlström, Karlsson, Hallberg &
Janlöv, 2014). Idag är den formella vården begränsad på grund av bland annat ekonomiska
aspekter. Detta resulterar i ökat ansvar och större behov av att informella vårdgivare finns
att tillgå, det vill säga familj och närstående (Lavela & Ather, 2010). I de flesta fall vårdas
personen i sitt hem vilket medför ökade krav av stöd från närstående. Sjukdomen påverkar
inte bara personen med demens utan även dess närstående (Stokes et al., 2015.)
Demenssjukdomar är vanligt förekommande bland den äldre befolkningen och ökar i hela
världen med dubbelt så många fall vart tjugonde år. Idag beräknas det att ungefär 36
miljoner människor lever med någon form av demens. Under år 2030 förväntas antalet
personer med demens ha ökat till 66 miljoner världen över (Murray, 2014). Demens innebär
ett samlingsnamn för flera sjukdomar och de vanligaste formerna av denna sjukdom är
Alzheimers sjukdom, vaskulär demens samt Lewy Body demens. Sjukdomen kan
uppkomma från olika sjukdomstillstånd och innebär funktionsnedsättningar i form av att
minnet försämras, att kommunikationen påverkas och att utföra vardagliga aktiviteter
försvåras. Varje människa har individuella förlopp av demenssjukdomen och därmed finns
det svårigheter att utse när försämring av funktion kommer ske hos den enskilda individen
(Brooke & Kirk, 2014).
3
Närstående är en grupp i vården som ofta glöms bort. Hälsopersonalens fokus riktas mot
den sjuke och närståendes behov ägnas inte någon tanke eller stöd, de upplever att
professionell personal inte har tid för dem (Bahrami, Etemadifar, Shahriari, & Farsani,
2014; Ducharme, Kergoat, Antoine, Pasquier & Coulombe, 2014). Att livet förändras i stor
utsträckning när en familjemedlem drabbats av kronisk sjukdom innebär många olika
aspekter i livet och vardagen som inte längre är som förut. Närstående som lever med
personer som lider av kronisk sjukdom beskriver utmaningar i form av att hitta nya
livsrytmer, vilket innebär livsmönster och funktioner för varje familjemedlem. Dessa
mönster och funktioner utvecklas i relation till nya situationer i vardagslivet som den
kroniska sjukdomen medför (Årestedt, Persson & Benzein, 2014). Närstående till personer
som drabbats av fibromyalgi och annan kronisk sjukdom upplever och beskriver ofta
känslor av maktlöshet, att friheten inskränks, begränsningar i vardagen samt att andra
sociala relationer försämras (Söderberg, Strand, Haapala & Lundman, 2003; Öhman &
Söderberg, 2004). De upplever ett negativt krav av att alltid vara behövd och tillgänglig för
den sjuke och att deras egna behov nedprioriteras. Även om ansvaret och arbetet är oerhört
krävande, upplever närstående även glädje och tillfredställelse av att kunna genomföra det
(Öhman & Söderberg, 2004). Närstående tycker att det är av stor vikt att upprätthålla den
sjukes livskvalitet genom aktivt deltagande i vardagen och möjliggör detta genom att
underlätta och reducera kraven på den sjuke (Phinney, 2006). Närstående beskriver även
upplevelser av att leva med samma person som förut då flera egenskaper fortfarande finns
kvar hos personen med sjukdom, men som relaterat till sjukdomstillståndet befinner sig i en
förändringsprocess (Persson & Zingmark, 2006).
Enligt Chick och Meleis (1986) definieras begreppet transition som en rörelse eller passage
från ett livsskede, tillstånd eller status till ett annat. Begreppet är komplext och innefattar
processer som är kopplade till tidsspannet. Den är direkt sammanflätad med förändring och
utveckling. Begreppet är inte bara synonymt till förändring utan understryker snarare den
psykologiska process som äger rum vid anpassningen till förändrade livssituationer (Kralik,
Visentin & Van Loon, 2006). Transition kan vara direkt kopplad till sammanhanget hälsa
respektive ohälsa (Chick & Meleis, 1986). Transition kan exempelvis innebära en övergång
från att vara frisk till att drabbas av demenssjukdom (Facal, Guàrdia‐Olmo &
4
Juncos‐Rabadán, 2014). Transitionen bygger på tre grundpelare, ett slut, en neutral fas och
en ny början (Bridges, 2004, s. 4). Således beskrivs transitionen som en linjär process med
ett slut och en ny början (Bridges, 2004), i studien av Paterson (2001) framkommer däremot
att denna process inte följer en linjär rörelse. Enligt Kralik (2002) kan denna process
innehålla inslag av osäkerhet och försämring av tillståndet relaterat till sjukdomen. Det är
viktigt med positiva strategier under transitionsprocessen för att kunna uppnå välbefinnande
hos de drabbade (Sury, Burns & Brodaty, 2013). I denna studie definieras transition som
den psykologiska process som äger rum vid förändring i livssituationen då en
familjemedlem drabbas av demens. Utgångspunkten är att transitionen är linjär. Processen
påbörjas när en medlem i familjen diagnostiseras med demens och närstående hamnar i en
förändrad livssituation. Processen avslutas då närstående har anpassat sig och greppat de
förändrade omständigheterna i livet (Kralik,Visentin & Van Loon, 2006). I studien av
Adams (2006) beskrev närstående till personer med demens att det är många aspekter i livet
som är involverade i transitionsprocessen.
I ett humanistiskt perspektiv ska patienten ses i sitt sammanhang där ofta familj och
närstående är av stor betydelse för upplevelsen av hälsa. Det är viktigt att sjuksköterskor har
en förmåga att bemöta närstående genom att kunna identifiera och tillgodose deras behov av
information och stöd för att främja hälsa (Socialstyrelsen, 2005). Genom ökad kunskap om
transitionsprocessen kan sjuksköterskor i högre utsträckning arbeta ur ett holistiskt
perspektiv där individen ses i sin helhet (Kralik, 2002). För att kunna tillgodose och skapa
förståelse för närståendes behov samt stödja transitionsprocessen behöver närståendes
perspektiv synliggöras. Detta för att kunna tillhandahålla omvårdnad av god kvalitet
baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet (Hälso- och sjukvårdslagen [HSL], SFS
1982:763, 2§; Willman, Stolts & Bahtsevani, 2011, s. 42). I denna studie definieras
närstående som de personer som har en familjär relation till personen med demens, det vill
säga makar och barn. Syftet var att beskriva upplevelsen av att genomgå transition som
närstående till en person med demens.
5
Metod
En litteraturstudie innebär att söka och kritiskt granska studier och därefter föra samman
litteraturen inom det område som ska undersökas (Polit & Beck, 2012, s. 3). Kvalitativ
metod med induktiv ansats har använts i denna studie. Enligt Holloway och Wheeler (2013,
s.18) har kvalitativ forskning fokus på vilket sätt människor skapar mening av deras
upplevelser (Holloway & Wheeler, 2013, s. 18). Induktiv ansats innebär att göra
förutsägelser av ett fenomen utifrån det som observeras (Polit & Beck, 2012, s. 85).
Litteratursökning
Vetenskapliga kvalitativa studier användes i den genomförda studien. Litteraturstudien
påbörjades med att en pilotstudie genomfördes som innebar sökning i databasen Primo, för
att få en överskådlig uppfattning om antalet artiklar som fanns att tillgå. De vetenskapliga
referensdatabaserna som användes i sökningen av artiklarna var PubMed och Cinahl. Dessa
är de viktigaste databaserna för omvårdnadsforskning enligt Polit och Beck (2012, s.100).
Söktermer för litteratursökningen identifierades i relation till syftet och jämfördes med
indextermer i de valda databaserna. Sökorden var dementia, family, spouses, transition,
change, adjustment, qualitative, qualitative studies och qualitative research. Dessa
placerades sedan i olika kombinationer med varandra och de Booleska sökoperatorerna OR
för att vidga sökningen och AND för att begränsa den (Willman et al., s.65). Efter att
artikelsökningen var genomförd så granskades antalet träffar i respektive databas genom att
abstrakt och nyckelord lästes. Detta gav en uppfattning om artikelns innehåll och relevans
för syftet, vilket avgjorde om studien inkluderades. För att specificera vilka kriterier som
ska ingå i studien så används inklusions och exklusionskriterier. Dessa bestäms för att få så
exakt fokus som möjligt (Polit & Beck, 2012, s. 274). Inklusionskriterierna i
litteraturstudien var artiklar skrivna på engelska eller svenska, kvalitativa studier, peerreviewed samt publikationsdatum från år 2000 och framåt. Exklusionskriterier var studier
där deltagarna utgjordes av barn under 18 år. Den systematiska litteratursökningen
redovisas i tabell 1.
6
Tabell 1 Översikt av systematisk litteratursökning
Syftet med sökning: upplevelsen av att genomgå transition som närstående till en person med
demens
PubMed 2015-01-22
Söknr
*)
Söktermer
Antal träffar
1
MSH
Dementia
98383
2
MSH
Family
123782
3
MSH
Spouses
4063
2 OR 3
123782
4
5
FT
Transition
213143
6
FT
Change
789571
7
FT
Adjustment
225696
5 OR 6 OR 7
1184293
8
9
MSH
Qualitative research
1512
10
FT
Qualitative
141366
11
9 OR 10
141367
12
1 AND 4 AND 8 AND 11
55
Antal valda
9
CINAHL 2015-01-22
1
CH
Dementia
20614
2
CH
Family
21378
3
CH
Spouses
5310
2 OR 3
26319
4
5
FT
Transition
13320
6
FT
Change
99938
7
FT
Adjustment
21949
5 OR 6 OR 7
130971
8
9
CH
Qualitative studies
51893
10
FT
Qualitative
69445
11
9 OR 10
69445
12
1 AND 4 AND 8 AND 11
21
3
*MSH – Mesh termer i databasen PubMed, CH – CINAHL headings i databasen CINAHL, FT –fritext
sökning.
7
Kvalitetsgranskning
Kvalitetsgranskning genomfördes enligt Willman, Stoltz och Bahtsevanis (2011, s.175)
granskningsmall för kvalitativa studier. För att stärka trovärdigheten i tillvägagångssättet
inleddes granskningen med att författarna granskade studierna individuellt för att sedan
diskutera oklarheter tillsammans (jmf. Willman et al., 2011, s. 93) Enligt Willman et al.
(2011, s. 108) är det viktigt att anpassa granskningsprotokollet efter varje unik studie vilket
innebär att frågor som inte bedömdes vara relevanta för studien exkluderades. Det var en
fråga som bedömdes irrelevant och det var frågan om datamättnad vilket inte ansågs ha
betydelse för kvalitativa studier. Studien tilldelades ett poäng per delfråga för positivt svar
och inget poäng för ett negativt svar. För att kunna jämföra studiernas vetenskapliga kvalitet
omräknades varje studies totala poäng till procent (Willman et al., 2011, s. 108). Utifrån
detta genomfördes gradering av kvaliteten på de utvalda studierna och värderades i
tregradig skala. Grad 3- låg kvalitet (60-69 procent), grad 2- medelhög kvalitet (70-79
procent) och grad 1- hög kvalitet (80-100 procent) (Willman, Stoltz & Bahtsevani, 2006, s.
95-96). Studier som var av låg kvalitet exkluderades, detta för att uppnå en så hög kvalitet
på litteraturstudien som möjligt. Efter litteratursökning och kvalitetsgranskningen var det
tolv studier som uppnått kriterierna, se tabell 2.
Tabell 2 Översikt över artiklar ingående i analys (n=12 )
Författare/År/
Land
Typ av
studie
Deltagare
Metod
Datainsamling
/Analys
Huvudfynd
Kvalitet
Bakker et al.
/2010/USA
Kvalitativ
2 fruar
Kvalitativ
intervju
/Tematisk
innehållsanalys
Närstående beskrev
brister av behov och stöd
från vårdpersonalen samt
en förlängd tid till att
fastställa diagnosen
demens. Specifika behov
uttrycks vid demens för
den sjuke med även för
dess närstående.
Hög
Brännström et al.
/2000 /Sverige
Kvalitativ
10 fruar
Semistrukturerad
intervju
/Innehållsanalys
Närstående till en person
med demens upplevde
personliga och
beteendemässiga
förändringar och deras
sjuke familjemedlem blev
en annan person än den de
en gång kände.
Hög
8 män
8
Tabell 2 (forts.) Översikt över artiklar ingående i analys (n=12)
Författare/År/
Land
Typ av
studie
Deltagare
Metod
Datainsamling
/Analys
Huvudfynd
Kvalitet
de la CuestaBenjumea
/2011/Spanien
Kvalitativ
23 fruar
Semistrukturerad
intervju/
Tematisk
innehållsanalys
Permission från den sjuke
är ett sätt för den
närstående att orka med
vardagen. Vila är en
strategi för att hantera den
förändrade
livssituationen.
Hög
Ducharme et al.
/2013/ USA
Kvalitativ
8 fruar
4 män
Semistrukturerad
intervju
/Tematisk
innehållsanalys
Närstående beskrev
svårigheter med att
hantera vardagen på
grund av symtomen av
sjukdomen, väntan på
diagnos samt att de
förnekade och
undangömde sjukdomen
för andra. De upplevde en
stor sorg och förlust.
Hög
Flynn &
Mulcahy /2013
/Irland
Kvalitativ
5 makar
1 vuxet barn
Semistrukturerad
djup intervju
/Tematisk
innehållsanalys
Närstående beskrev en
förändring i vardagen,
både positivt och negativt.
En förändrad relation i
familjen, fler konflikter
samt en saknad av
personen som den var
innan demenssjukdomen.
Medel
Hennings et al.
/2013
/Storbritannien
Kvalitativ
7 fruar
3 män
Narrativ intervju
/Tematisk
innehållsanalys
Närstående beskriver en
kamp av att leva i två
världar, vårda den sjuke i
hemmet och även ha ett
socialt liv utanför det.
Hög
Lin et al. /2011
/Storbritannien
Kvalitativ
3 fruar
3 män
Semistrukturerad
intervju,
longitudinell
/Grounded
theory
Närstående beskriver
anpassningen till rollen
som vårdare, behovet av
att vårda den sjuke,
känslor av ansvar och
plikt gentemot den sjuke
samt uppfattningen av
stöd.
Hög
2 fruar
3 vuxna barn
Intervjuer och
observationer
/Tematisk
innehållsanalys
Viktigt med gemensamma
aktiviteter. Kreativa
lösningar är av stor vikt
för att underlätta
störningar och
förändringar i den nya
vardagen.
Hög
Phinney et al.
/2013 /Kanada
Kvalitativ
9
Tabell 2, (forts.) Översikt över artiklar ingående i analys (n=12)
Författare/År/
Land
Typ av
studie
Deltagare
Metod
Datainsamling
/Analys
Huvudfynd
Kvalitet
Quinn et al.
/2008 /Nya
Zeeland
Kvalitativ
28 fruar
6 män
Semistrukturerad
intervju
/Tolkande
fenomenologisk
analys
Närstående beskrev
upplevelser av att inte
förstå
familjemedlemmens
sjukdom, förändringar i
relationen, hur de
anpassade sig till
situationen och
upplevelsen av emotionell
belastning.
Hög
Shim et al. /2012
/USA
Kvalitativ
16 fruar
5 män
Sekundär
intervju
/Tematisk
innehållsanalys
Familjevårdare till en
demenssjuk person hade
olika upplevelser
beroende på vårdgivarens
syn på den forna eller
nuvarande relationen,
huruvida de kunde
acceptera förändringarna
som livssituationen
medfört, om de kunde
fokusera på den
närståendes behov och om
de kunde finna en mening
med att vårda den
anhörige.
Hög
Stokes et al.
/2014
/Storbritannien
Kvalitativ
6 fruar
4 män
Semistrukturerad
intervju
/Tolkande
fenomenologisk
analys
Information och stöd var
avgörande för närstående
som vårdgivare för att de
skulle kunna förstå och
anpassa sig till den
närståendes förändrade
beteende samt fysiska och
psykiska förmåga.
Hög
Walters et al.
/2010
/Storbritannien
Kvalitativ
6 fruar
Semistrukturerad
intervju
/Tolkande
fenomenologisk
analys
Närstående beskriver
skilda upplevelser om
familjemedlem var
densamme som före
sjukdomen,
relationsmässiga
förändringar, känslor av
skuld och empati och
betydelsen för det dagliga
livet.
Medel
10
Analys
En kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats har använts för att analysera de
tolv utvalda studierna som svarade mot det valda syftet. Analysen har genomförts enligt
Graneheim och Lundmans (2004) metodbeskrivning. Den manifesta ansatsen innebär den
deskriptiva nivån av det som uttrycks i texten (Graneheim & Lundman, 2004). Därför
undveks tolkning av underliggande mening i största möjliga utsträckning under analysen.
Analysen inleddes med att artiklarna lästes flera gånger för att få helhetsintryck om
innehållet. Artiklarna bearbetades genom att textenheter valdes ut, som innebär meningar
eller fraser i texten som svarade mot syftet. Textenheterna översattes därefter till svenska.
Sedan kondenserades textenheterna, vilket innebar att dessa kortades ner men att kärnan
bevarades. Därefter genomfördes kategorisering, det vill säga att de kondenserade
textenheterna som hade liknande innehåll fördes samman i flera steg, tills kategorierna var
varandra uteslutande (jmf. Graneheim & Lundman, 2004). Under analysen gick författarna
konsekvent tillbaka till orginalartiklarna för att kontrollera alla steg under analysen, så att
värdefullt innehåll inte gått förlorad.
Resultat
Litteraturstudiens analysprocess resulterade i sex kategorier som presenteras i tabell 3.
Kategorierna redovisas i brödtext och stärks med utvalda citat från de analyserade
studierna.
Tabell 3 Översikt över slutkategorier (n=6)
Kategorier
Att känna förlust av livet innan sjukdomen
Att anta en förändrad roll i relationen
Att stöd och information är av betydelse
Att ha ett behov av egentid
Att känna osäkerhet inför framtiden
Att känna tacksamhet över livet
11
Att känna förlust av livet innan sjukdomen
Studier (Walters, Oyebode & Riley, 2010; Hennings, Froggatt & Payne, 2013) visade att
närstående beskrev upplevelser av att livet förändrades till följd av familjemedlemmens
demenssjukdom. Personlighets- och beteendeförändringar var något som de närstående
upptäckte hos personen med demens. Relaterat till dessa förändringar så beskrev deltagarna
att de till en början hade svårt att acceptera detta (Stokes, Combes & Stokes, 2014). Dessa
förändringar skedde över en lång tid och de vanliga aktiviteterna kom att förändras,
vardagliga saker kunde inte längre utföras av den sjukdomsdrabbade (Brännström, Tibblin
& Löwenborg, 2000; Phinney, Dahlke & Purves, 2013).
Den ömsesidiga, intellektuella och delaktiga personen försvann allt eftersom (Ducharme,
Kergoat, Antoine, Pasquier & Coulombe, 2013). Denna förändring innebar en stor sorg för
de närstående, den glädje som funnits var nu ersatt med ledsamhet och tårar (Lin,
Macmillan & Brown, 2012). Personen med demens upprepade ständigt det som redan sagts
på grund av dennes minnesförlust och vissa gånger tappade närstående tålamodet. En stor
förändring hade skett hos den sjuke och närstående beskrev det som att se en annan person,
deras familjemedlem hade gått förlorad (Quinn, Clare, Pearce & van Dijkhuizen, 2008;
Bakker, de Vugt, Vernooij-Dassen, van Vliet, Verhey & Koopmans, 2010; Shim, Barroso &
Davis, 2012; Phinney et al., 2013). Enligt Walters et al. (2010) så beskrev närstående sorgen
över personen med demens som en process innan de kunde inse och acceptera att denne nu
var en helt annan person. En annan aspekt som närstående beskrev gått förlorad var
dialogen mellan parterna. Det var en stor förlust för närstående var att de inte kunde
kommunicera med personen som drabbats av demens, att de inte kunde dela med sig av
information eller prata om vardagliga saker i samma utsträckning som innan sjukdomen
(Brännström et al., 2000; Quinn et al., 2008; Walters et al., 2010).
I’m grieving the loss of my husband, of my lover… I know that he’ll grow
more and more dependent (Ducharme et al., 2013, s. 638).
Närstående insåg att många delar gått förlorade till följd av sjukdomen och upplevde en
förlust av det normala livet och vardagen, förlust av frihet och de aktiviteter som de tidigare
engagerat sig, vilket medförde känslor av sorg (Ducharme et al., 2013; Hennings et al.,
12
2013). Det liv som gått förlorat för den närstående beskrevs som en imaginär plats för vila
(de la Cuesta‐Benjumea, 2011). De närstående insåg hur livet förändrades och att det inte
fanns något att göra åt sjukdomen, det enda de kunde göra var att acceptera situationen som
den var och hitta sätt att hantera den på (Quinn et al., 2012).
But that’s not easy to do… that’s… so, no, you just can’t get on with your life
the same (Hennings et al., 2013, s.688).
Att anta en förändrad roll i relationen
Närstående beskrev att relationen förändrades från äktenskaplig kärlek och passion till
termer av att tillhandahålla vård, skydd och trygghet. Den relation som tidigare varit
jämställd mellan personen med demens och den närstående hade utvecklats till en relation
där den ena parten var totalt beroende av den andra (Quinn et al., 2008; Flynn & Mulcahy,
2013). Den äktenskapliga relationen förändrades, den hade utvecklats till en vårdgivare- och
patientrelation (Brännström et al., 2000; Quinn et al., 2008; Walters et al., 2010; Ducharme
et al., 2013). En studie visade att deras relation förändrats till att handla om att beskydda, en
liknelse genom henne som att ta hand om ett barn (Walters et al., 2010).
What it means deep down is that he´s no longer your spouse and you become
like his mother or his guardian! (Ducharme et al., 2013, s.638).
Flera studier visade att närstående upplevde att de ålagts rollen som överhuvud med yttersta
ansvaret för hem och hushåll men också ett känslomässigt ansvar för personen med demens
och dennes omvårdnad (Bakker et al., 2010; Lin et al., 2011; Phinney et al., 2013).
Närstående blev mer involverad i dennes vardag. De kände ett behov av att ständigt vaka
över den sjuke och tillbringade därför majoriteten av sin tid tillsammans med denne (Flynn
& Mulcahy, 2013). Studier visade att närstående kände sig fångade i rollen som vårdare, att
detta inte var något som valdes utan ett krav som ålades dem (Walters et al., 2010; Flynn &
Mulcahy, 2013). De beskrev att de alltid tänkte på personen med demens och att dennes
behov prioriterades (de la Cuesta- Benjumea, 2011). De gjorde allt de kunde för att
13
tillgodose och skapa förutsättningar för personen med demens och dennes önskemål samt
behov av att vara involverad i dagliga aktiviteter (Phinney et al., 2013).
”I have to be the boss now. I don´t want to be the boss” (Phinney et al., 2013,
s.360).
Närstående uttryckte känslor av att om det varit omvända roller så skulle personen som
drabbats av sjukdom ha gjort samma sak för dem. De hade pliktkänslor av att tillhandahålla
omsorg för den drabbade (Lin et al., 2011; Shim et al., 2012).
..and I don´t want it to be a duty call (Hennings et al., 2013, s.686).
Att stöd och information är av betydelse
I studier (Brännström et al., 2000; Bakker et al., 2010; Lin et al., 2011; Hennings et al.,
2013) beskrev närstående att de upplevde ett behov av hjälp under den process de
genomgick i samband med sjukdomen, både från vänner samt professionell hälso- och
sjukvårdspersonal. Information om sjukdomen demens från personal upplevde närstående
var av stor betydelse för deras egen transition och anpassning till den nya livssituationen.
Många uttryckte en brist av information från professionella och undrade om det var
avsiktligt eller oavsiktligt som detta inträffade. De beskrev även att närståendes behov och
känslor inte synliggjordes (Flynn & Mulcahy, 2013; Stokes et al., 2014). Stöd från vänner
uttrycktes samtidigt som en av de mest betydande faktorerna för att de närstående skulle
kunna hantera den nya situationen (Lin et al., 2011; Hennings et al., 2013).
But I do need support of others, who you can call, whenever you need to
(Bakker et al., 2010, s. 637).
De försökte hitta olika sätt för att få stöd och hjälp som kunde underlätta vardagen för dem
själva och personen med demens (Phinney et al., 2013). En del närstående upplevde att de
inte kunde prata eller få stöd av någon, medan de som fick stöd från andra hade positiva
upplevelser av detta (Quinn et al., 2008). Studier av (Brännström et al., 2000; Quinn et al.,
14
2008) visade att närstående upplevde att stödgrupper varit till hjälp för dem för att kunna
hantera den nya situationen. Genom denna grupp fick de utbyta tankar och erfarenheter
med andra närstående till personer med demens. Denna grupp beskrevs som en god hjälp
eftersom alla hade upplevelser av att ta hand om en person med demens samt en förståelse
för situationen. De skapade även nya relationer och fick möjlighet till deltagande i ett nytt
socialt nätverk genom stödgrupperna.
You meet people in the same situation and you realize that you’re not alone
(Quinn et al., 2008, s. 773).
Utomståendes ofta bristande förståelse för demens ledde till att närstående inte hade någon
att dela med sig om sina upplevelser med. Denna okunskap och stigmatisering i samhället
ledde till att närstående som levde med en person som drabbats av demens kände sig
isolerade och ensamma (Flynn & Mulcahy, 2013; Hennings et al., 2013; Stokes et al.,
2014).
I needed basic information of what to expect and what was to come, how to
react and respond to the change in my wife’s behaviour-this would have
helped (Flynn & Mulcahy, 2013, s. 600-602).
Att ha ett behov av egentid
Studier (Walters, Oyebode & Riley, 2010; de la Cuesta- Benjumea, 2011) visade att
närstående hade upplevelser av att personen med demens alltid befann sig på samma plats
som dem och att de hade ett behov av att få vara ifred och isolera sig från denne. Närstående
beskrev olika sätt och metoder för att komma till insikt om sin livssituation och hur de
anpassade sig och hanterade denna förändring. De beskrev ett aktivt sökande av en plats där
de kunde få vara ifred och att få utföra aktiviteter som roade dem (Bakker, de Vugt,
Vernooij-Dassen, van Vliet, Verhey & Koopmans, 2010; Ducharme et al., 2013).
Närstående beskrev att genom engagemang i olika aktiviteter som till exempel golf,
promenadgrupper, volontärarbete och positiva sociala relationer som något som hjälpte dem
att genomgå transitionen. Att skratta dagligen var också en strategi som närstående
upplevde som fungerande under processen (Quinn, Clare, Pearce och van Dijkhuizen, 2008;
Hennings, Frogatt & Payne, 2013).
15
The key for a true rest is to connect with a different world from that of caregiving (de la Cuesta- Benjumea, 2011, s.1793).
Närstående uppgav även att genom att identifiera sig med andra roller än vårdarrollen,
såsom mormor, mamma eller en vän så underlättade detta deras anpassning och hantering
av vårdarrollen. Närstående beskrev att genom att de godkände avlastning från personen
med demens så orkade de hantera den stora börda som att vara en familjevårdare innebar
(Bakker, de Vugt, Vernooij-Dassen, van Vliet, Verhey & Koopmans, 2010; de la CuestaBenjumea, 2011). Då närståendes behov av egentid blev uppfyllt, då de fick normalisera
livet i termer där de inte var vårdare till en sjuk närstående så kunde de få vila från
livssituationens krav. Enligt närstående skapade dessa kriterier en upplevelse av att en del
av deras tidigare liv kom tillbaka och detta förändrade upplevelsen av situationen.
’The fact that he has daycare and sleep at the nursing home two days a week,
makes that I have been given back a piece of my life’ (Bakker, de Vugt,
Vernooij-Dassen, van Vliet, Verhey & Koopmans, 2010, s.637).
Närstående upplevde ett behov av egna sociala aktiviteter, de uttryckte att för att möjliggöra
detta behövdes noggrann och strukturerad planering och organisation (Flynn & Mulcahy,
2013).
’Socially, I am restricted: Any social activities I want to do always have to be
planned and agreed in advance with my children who help with the caregiving’ (Flynn & Mulcahy, 2013, s.602).
Att känna osäkerhet inför framtiden
I studier (Ducharme et al., 2013; Stokes et al., 2014) visades det att närstående upplevde en
förlust av de framtidsplaner och utsikter som de en gång haft. De uttryckte en oro för vad
som skulle kunna komma att hända med personen med demens om något hände dem,
huruvida denne skulle klara sig (Quinn et al., 2008; Bakker et al., 2010). De upplevde också
16
en oro och osäkerhet vad gällde deras sätt att komma att hantera situationen i framtiden, om
de även fortsättningsvis skulle vara kapabla att ta hand om sin sjuke familjemedlem.
If anything ever happens to me he is going to be completely foxed (Quinn et
al., 2008, s.774).
Närstående uttryckte upplevelser av osäkerhet inför framtiden och försökte i största
utsträckning att ta en dag i taget. De beskrev känslor av att inte veta hur varken den framtid
som låg nära eller långsiktigt såg ut. De visste inte vad de hade att vänta (Shim et al., 2012;
Flynn & Mulcahy, 2013).
”I don´t know what it will look like next week or next month” (Shim et al.,
2012, s.225)
Närstående i studierna berättade om känslor av att gå en framtid till mötes, som präglades
av en förväntad osäkerhet och detta ledde i sin tur till känslor av hjälplöshet och sorg. De
uttryckte att denna osäkra framtid inte var något de hade kunnat föreställa sig innan deras
närstående blev sjuk (Ducharme et al., 2013; Flynn & Mulcahy, 2013). Den situation de
befann sig i hade lett till förändrade uppfattningar och visioner av framtiden. Framtida
drömmar och planer som innan sjukdomen delats av medlemmarna i familjen och som varit
förutsägbara hade utvecklats till ensidiga framtidsutsikter präglade av oro och osäkerhet
This isn´t what we had in mind for our retirement (Ducharme et al., 2013,
s.638).
Att känna tacksamhet över livet
Närstående upplevde ett behov av egentid men beskrev också positiva aspekter av tiden de
fick tillsammans. Vardagen tillsammans med personen med demens beskrevs som ett
glädjeämne till en början eftersom alla vardagliga aktiviteter utfördes gemensamt, de fick
mycket tid att umgås med varandra (Walters et al., 2010). När personen med demens var
glad kände även närstående en glädje. Personen som drabbats av demens kunde fortfarande
17
komma in med ett leende till sin närstående (Shim et al., 2012). Att ha levt med samma
person under en lång tid innebar att de kände att deras liv var sammanflätade med varandra.
Den närstående kände då ett behov att ta hand om personen med demens. Det var ett nöje
enligt närstående att de kunde åstadkomma att denne upplevde trygghet. En känsla av
stolthet och tillfredställelse beskrevs av närstående när de klarade av att ta hand om
personen som drabbats av demens (Shim et al., 2012; Flynn & Mulcahy, 2013). Närstående
ville inte känna oro inför sjukdomen utan försökte att ta dagarna som de kom och levde
genom att uppskatta tiden med personen med demens (Quinn et al., 2008).
”One of the most wonderful things that I have with her is there is something
that happens when she suddenly seems not to have Alzheimer’s (Shim et al.,
2012, s. 226).
Som närstående var de tvungna att acceptera den nya situationen vilket ledde till att de fick
en känsla av lugn och kunde skapa meningsfullhet av den nya livssituationen, de kunde
också skapa mening i rollen som vårdare till personen med demens (Walters et al., 2010;
Shim et al., 2012). Sjukdomen medförde att de kunde få tillgång till hemhjälp med
exempelvis städ, tvätt och dylika hushållsuppgifter. Detta upplevde närstående som en
positiv aspekt, då det skapade större förutsättningar för familjen att tillbringa tid med
varandra. De kunde utföra saker tillsammans, exempelvis trädgårdsarbete, där personen
med demens fick agera rådgivare till den närstående, på så vis utbytte de kunskaper och den
jämställda rollen mellan parterna återvanns (Phinney et al., 2013). I studien av Phinney et
al. (2013) så beskrev deltagarna hur lyckliga och tacksamma de var över att de trots
omständigheterna ändå hade så mycket. De hade ett komfortabelt hem, goda ekonomiska
resurser och en stor, älskande familj som tillhandahöll emotionellt stöd i stor utsträckning.
You know, I’m very blessed that I have what I have (Shim et al., 2012, s. 226).
18
Diskussion
Syftet med litteraturstudien var att beskriva upplevelsen av att genomgå transition som
närstående till en person med demens. Litteraturstudien resulterade i sex slutkategorier: att
känna förlust av livet innan sjukdomen, att anta en förändrad roll i relationen, att stöd och
information är av betydelse, att ha ett behov av egen tid, att känna osäkerhet inför framtiden
samt att känna tacksamhet över livet.
Resultatet visade att närstående upplevde förlust av livet innan sjukdomen. Förlust av
personen innan sjukdomen, den välbekanta person de levt med under lång tid hade
förändrats till en annorlunda människa. Närstående beskrev förlust av en betydelsefull
person och dennes engagemang i vardagen. Enligt (Sanders, Ott, Kelber & Noonan, 2008;
Robinson, Clare & Evans, 2005) beskrev närstående förlust av personen med demens i
termer av att egenskaper, temperament och humör som innan sjukdomen identifierat denne
och som var älskvärda och betydelsefulla hade förlorats. Att minnet började svikta kunde
innebära att personen med demens ställde upprepade frågor och inte kände igen sig själv
eller familjen. Många närstående beskrev detta som en faktor till frustration, då de kunde bli
arga, tappade tålamodet och ibland tillrättavisade den sjuke, vilket sedan följdes av ångest
och skuldkänslor (Sanders et al., 2008). Detta beskrev närstående som en negativ förändring
hos dem själva, de berättade om sin egen förändring till en lättirriterad, elak och ondskefull
person (Madsen & Birkelund, 2013). Litteraturstudien visade att närstående upplevde att
deras frihet gått förlorad och att möjligheterna för att utföra aktiviteter begränsades.
Närstående kände ett behov av att vara nära och vaka över personen med demens samt ett
ökat ansvar över denne. De tillbringade därför största delen av dygnet tillsammans vilket
ledde till att de fick mindre tid för sig själva och deras egna aktiviteter. Enligt Sanders et al.
(2008) så berättade närstående till personer med demens om en sorg och förlust av det liv
som de tidigare haft och att de suktade efter normalitet i vardagslivet.
I resultatet beskrev närstående en förlust och sorg över den dialog som i samband med
sjukdomen gått förlorad. Sorg och förlust beskrevs av närstående enligt Sanders et al.
(2008) då bland annat kommunikationen mellan två parter förlorades. Detta skapade känslor
av sorg över den relation som försvann och medförde känslor av ensamhet hos den
19
närstående. Förändringen hos personen med demens gjorde att närstående funderade hur
livet förändrats, de kände en saknad av livet som det hade sett ut innan sjukdomen (Sanders
et al., 2008). Förlust och sorg som ett inslag under transitionen är ett tema som
sjuksköterskor behöver uppmärksamma. Sjuksköterskor ska kunna förstå dessa behov och i
högsta utsträckning tillgodose dessa med hjälp av olika metoder för att underlätta sorgen
och därmed främja hälsa. Att finnas där och lyssna samt stödja deras upplevelser är av stor
betydelse, närstående känner sig sedda och får då möjlighet att prata ut om sina känslor.
Sorgen är mödosam för de drabbade och professionellt stöd är ofta nödvändigt (Granek,
2010).
Litteraturstudiens resultat visade att närstående antog en förändrad roll i relationen som en
process där kärlek och passion ersattes med en vårdande och beskyddande roll. I studien av
Roberto, McCann och Blieszner (2011) som redogjorde för närståendes anpassning vid mild
kognitiv försämring, beskrevs att när två parter levt tillsammans under lång tid och deras liv
är tätt sammanlänkade som en faktor som försvårade hur den närstående förstod och
anpassade sig till den nya rollen i familjen. I studier (O’ Connor, 2007; Roberto et al., 2011)
beskrev närstående att de kunde acceptera den förändrade rollen genom att omdefiniera sin
identitet från närstående till vårdgivare. Denna omdefiniering skedde oftast i ett senare
skede av transitionen, då närstående i början beskrev vårdandet som en naturlig del av ett
partnerskap (O’Connor, 2007). Att rollerna förändrades kunde förstås utifrån Meleis,
Sawyer, Im, Hilfinger-Messias och Schumacher (2000) beskrivning av transition. Där
förklarades en anpassning till förändrade roller som en grundläggande egenskap i
transitionen. Genom att individer antog denna förändrade roll, dess innebörd och lärde sig
hantera den var således en faktor som bidrog till en hälsosam transition. Den genomförda
studiens resultat visade att närståendes upplevelser av de förändrade rollerna kunde ha olika
karaktär. Rollerna förändrades för samtliga, de kände ett ökat ansvar både i hemmet samt
över personen med demens och vid något tillfälle under processen upplevde de alla en roll
som vårdgivare. Transitionen i sitt sista skede kunde enligt närstående också upplevas som
att båda parter hade roller som jämlika, med olika uppgifter och funktioner i det dagliga
livet.
20
Litteraturstudien visade att närstående upplevde att stöd och information var av stor vikt
under transitionen. De uttryckte att stödet från både vänner och hälsopersonal var av
betydelse. Detta kunde förstås utifrån Meleis et al. (2000) där information och socialt stöd
beskrevs som ett behov för att uppleva transitionen som positiv. I studie av Robinson et al.
(2005) som redogjorde för närståendes anpassning av förlust vid demenssjukdom beskrev
närstående att de endast fick vag information från hälsopersonal om sjukdomen, symtom
samt medicinering. De letade istället information på egen hand via internet, bibliotek samt
broschyrer för att få kunskap om sjukdomen och dess förlopp. Detta förtydligades i studien
av Meleis et al. (2000) som förklarade att en faktor som påverkade transitionen var relevant
information, vilket kunde inhämtas från böcker och annat skriftligt material. Robinson et al.
(2005) beskrev vidare att närstående å andra sidan många gånger kände att den
professionella personalen var stöttande och tillhandahöll god omvårdnad. Utifrån detta
anses sjuksköterskans roll som ytterst viktig för närståendes upplevelser och hälsa. Deras
behov av information och stöd bör i största utsträckning tillgodoses (Rees & Bath, 2000).
Genom att bidra med individanpassad, relevant information kan således transitionen
underlättas och upplevas som positiv. Närstående kan då även uppleva bemötandet som
tillfredsställande. Detta kan i sin tur skapa god kommunikation och relation mellan parterna
vilket skapar större förutsättningar för att kunna främja hälsa hos närstående.
I litteraturstudiens resultat framkom det att närstående upplevde stödgrupper som
hjälpsamma när de hanterade de nya omständigheterna i livet. Denna grupp gav möjlighet
till deltagande i sociala nätverk där nya relationer kunde etableras. De kunde utbyta tankar
och erfarenheter med andra närstående som hade liknande upplevelser och förståelse för
den levda situationen. I studier av (Robinson et al., 2005; Ford, Linde, Gigliotti & Kim,
2013) som redovisade närståendes upplevelser av förlust så beskrevs stödgruppernas fokus
på att se positiva delar av den nya livssituationen och inte bara de förändringar som
inträffat. Litteraturstudiens resultat visade att stöd till närstående från hälso- och sjukvården
värderades högt. Genom att de fick ventilera sina upplevelser med andra personer fick de
hjälp till anpassning av den nya vardagen. Stöd och information var av stor betydelse för att
finna mening i det förändrade livet, det bidrog även till minskad risk att drabbas av
depression som närstående (Robinson et al., 2005). Närstående till personer med demens
uttryckte bristande stöd, information, förståelse och engagemang från samhället och
21
sjukvården samt upplevde att de inte uppmärksammades. Detta ledde i sin tur till tvivel och
misstro gentemot personal (Beattie, Daker-White, Gilliard & Means, 2002; Blieszner,
Roberto, Wilcox, Barham & Winston, 2007; Ducharme et al., 2014). Hälso- och
sjukvårdspersonal ska uppmärksamma närstående inom hälso- och sjukvården.
Sjuksköterskor bör även informera närstående om möjligheten att delta i stödgrupper.
Studiens resultat påvisade att närstående upplevde behov av egentid för att orka med
vardagen när de levde tillsammans med personer som hade demens. De uttalade behov av
att få vila när de ständigt tillbringade all tid med den sjuke samt det ökade ansvaret i
hemmet. Den förändrade situationen medförde även krav som närstående upplevde behov
av att få vila ifrån enligt Dai, et al. (2015) som beskrev familjevårdares uppfattning av
Alzheimers. Att ha en familjevårdarroll gentemot sin närstående kunde skapa stor stress och
börda vilket kunde leda till att dessa personer drabbades av ohälsa. I en studie om
hälsoeffekter som familjevårdare till en person med demens framkom det att dessa upplevde
stresspåslag i högre utsträckning än närstående som vårdade en person med en fysisk
nedsättning (Schulz & Martire, 2004).
Resultatet i den genomförda studien visade att närstående aktivt sökte en plats för vila.
Enligt Dai et al. (2015) beskrev närstående att de passade på att ta sig tid för sig själva när
personen med demens sov eller tittade på TV. De isolerade sig medvetet från personen med
demens, då de insåg att de var tvungna att göra detta för att orka med vardagen. Robinson et
al. (2005) beskrev att närstående använde olika strategier för hantering av den nya
vardagen. Detta kunde förstås utifrån Meleis et al. (2000) beskrivning. Där förklarades
coping och utveckling av strategier som förutsättningar för att kunna genomgå en positiv
transition. Sjuksköterskan ska informera och uppmuntra närstående att hitta och utveckla
strategier för att bidra till att transition ska kunna genomgås på ett positivt sätt.
Sjuksköterskan har en viktig roll att informera om vilken hjälp som finns att tillgå, upplysa
om vikten av att få spendera tid ensam utan personen med demens för att samla ny energi
för att orka med den förändrade vardagen. Hälso- och sjukvårdspersonal bör erbjuda dem
möjligheter till avlastning för att tillgodose deras behov av egentid, den sjuke kan eventuellt
komma till ett sjukhem under ett par dagar varannan vecka (Berry, Zarit & Rabatin, 1991).
22
Resultatet visade att närstående upplevde att framtiden kändes osäker. Från att ha haft
gemensamma drömmar och planer för framtiden så förändrades framtidsutsikterna i
samband med sjukdomen. Enligt studier (Adams, 2006; Mullin, Simpson & Froggatt, 2011)
så beskrev närstående känslan av oro som hur sjukdomsförloppet skulle komma att
utvecklas och om medicinerna skulle hjälpa att bromsa sjukdomen. I litteraturstudiens
resultat framkom det att närstående var förvånade över hur framtidsutsikterna förändrades i
samband med sjukdomen. Enligt Meleis et al. (2000) så beskrevs förberedelse och kunskap
som en faktor som påverkade utfallet av transitionen. En del av förberedelsen beskrevs som
de förväntningar personen hade, om förväntningarna stämde överens med verkligheten
kunde detta vara något som underlättade transitionen. I den genomförda studiens stämde
inte närståendes förväntningar om framtiden och verkligheten av den, vilket kunde utgöra
ett hinder i transitionsprocessen.
I litteraturstudiens resultat framkom det att framtidsplaner och utsikter förändrades i relation
till sjukdomen, från att ha varit gemensam och förutsägbar till ensidig och präglad av oro
och osäkerhet. I studie av Blieszner et al. (2007) som redovisade närståendes upplevelser
vid mild kognitiv försvagning berättade närstående att det var viktigt att känna hopp för att
kunna hantera situationen. De beskrev att de försökte leva dag för dag i hopp om att hjälp
fanns att få vid behov. En stor oro som upplevdes hos många närstående var, vad skulle
kunna komma att hända med den sjuke när de inte fanns där och kunde hjälpa denne längre,
exempelvis om de själva skulle drabbas av död eller sjukdom. Då måste någon annan kunna
ta över ansvaret (Dai et al., 2015). I studie av Mullin et al. (2011) uttryckte närstående till
dementa som levde på ett särskilt boende en stor oro och rädsla inför sin egen psykiska
hälsa i framtiden. Trots oron och osäkerheten inför framtiden så uttryckte närstående ett
engagemang och behov av att se över den sjuke och att denne fick bästa möjliga vård
(Blieszner et al., 2007).
Litteraturstudien visade att flera närstående upplevde en känsla av tacksamhet över det
förändrade livet. De beskrev att de uppskattade det som de faktiskt hade och att det
fortfarande fanns stunder av glädje och lycka. De kände sig stolta över sig själva och
uttryckte tillfredsställelse av att de kunde tillgodose sin sjuke familjemedlems behov. Enligt
Robinson et al. (2005) beskrev närstående att livet fortsatte som det alltid gjort och
accepterade att det ”onormala” livet nu var ”normalt”. Den genomförda studiens resultat
23
visade att sjukdomen medförde att närstående tillbringade mer tid med personen med
demens och kunde njuta av den tillsammans. Detta kunde förstås utifrån Meleis et al. (2000)
som beskrev att interaktionen mellan personen som drabbats av sjukdom och dennes
närstående, skapade mening med transitionen och en förståelse av de beteenden som
utvecklades i relation till den. Denna interaktion skapade således möjligheter för att
transitionen kunde genomgås harmoniskt och effektivt.
I litteraturstudiens resultat berättade närstående att de hade integrerat förändringarna i livet.
I studien av Robinson et al. (2000) förklarade närstående att de fokuserade på det som fanns
kvar istället för de hinder som sjukdomen medförde. Enligt Roberto et al. (2011) så beskrev
närstående att de litade på varandra och gav stöd för att klara av de dagliga uppgifterna, de
diskuterade och löste uppgifter tillsammans. I den genomförda studien anpassade sig
närstående och kände mening med sitt nya liv och dagliga aktiviteter, med sina roller och
sin framtid. Transitionen kunde förstås utifrån Kralik et al. (2006) beskrivning, den
påbörjades då en människas verklighet splittrades, någon i familjen fick sjukdomen demens,
vilket gjorde att människan tvingades konstruera en ny verklighet och greppa de förändrade
omständigheterna i livet. Transitionen kan ses som nödvändig för att reducera och lindra
lidande (Kralik, 2002). Detta förtydligar varför det är av yttersta vikt att sjuksköterskor blir
medvetna om denna process och upplevelser av den för att kunna bemöta och underlätta för
närstående som befinner sig i en transition.
Metoddiskussion
Kvalitativ forskning av hög kvalitet innebär att forskningen ska vara trovärdig. Polit och
Beck (2012, s. 584-585) beskriver att för att ett kvalitativt arbete ska ses som trovärdigt är
det fyra kriterier som ska uppfyllas, tillförlitlighet, pålitlighet, bekräftbarhet och
överförbarhet. I det här arbetet har en manifest ansats använts som huvudsakligen riktar
fokus mot det som faktiskt uttrycks i texten vilket gör att resultatets tillförlitlighet stärks i
viss grad. Dock så förekommer en viss grad av tolkning i kvalitativ forskning vilket gör att
förekomst av tolkningar inte kan uteslutas. Författarna har arbetat gemensamt under hela
processen vilket minskar risken för egen tolkning och stärker därmed tillförlitligheten.
Resultatet går även att applicera i vårdverksamheten (Holloway & Wheeler, 2013, s. 299)
då resultatet genererat konkreta behov som vården behöver vara medvetna om för att kunna
24
bemöta på ett professionellt sätt. Eftersom forskaren/författaren är det främsta instrumentet i
en kvalitativ studiedesign och dessa genomför egna tolkningar i viss utsträckning, kan
forskningen inte till fullo upprepas så att samma resultat genereras (Holloway & Wheeler,
2013, s. 298-299). Litteratursökningen och analysen har redovisats på ett sådant sätt att
dessa skulle kunna upprepas (Holloway & Wheeler, 2013, s. 298-299). Denna studies
resultat kan härledas till originalkällan (Polit och Beck, 2012, s. 584-585) då författarna
under hela analysarbetet gått tillbaka till textenheternas ursprung. Analysen resulterade i
nästan trehundra textenheter som svarade mot syftet, vilket är ett rikt och omfattande
material. Överförbarhet uppnås i viss mån då denna studies resultat kan användas i ett större
sammanhang (Holloway & Wheeler, 2013, s. 300), då transitionsprocessen är komplex och
innehåller flera olika dimensioner vilket gör att resultatet kan appliceras på andra grupper
av individer som befinner sig i transitionen.
Begränsningar i den genomförda studien är att de studier som ingått i analysen är skrivna på
engelska, vilket medför en risk för att viktiga nyanser i textenheterna försvunnit i
översättningsfasen. Tidsaspekten är alltid en avgörande faktor som kan ha påverkat
resultatet då stress kan medföra förutfattade tolkningar. Alla analyserade studier var av hög
eller medelhög kvalitet. Detta kan vara både en stärkande och försvagande faktor. Kanske
har viktiga nyanser och upplevelser inte tagits med i resultatet på grund av att studien
bedömdes vara av låg vetenskaplig kvalitet.
Slutsats
Resultatet i litteraturstudien visar att närstående har unika upplevelser av att genomgå
transition av den förändrade livssituationen. Transitionen, hur den upplevs och genomgås är
individuellt. Sjukdomen innebär en stor omställning i vardagen både för personen med
demens samt dess närstående. Att genomgå en transition som har en positiv inverkan
främjar hälsa och välbefinnande, vilket stärker betydelsen av att hälso- och
sjukvårdspersonal i största utsträckning ska underlätta och möjliggöra den. För att kunna
bemöta närstående på ett professionellt och tillfredsställande sätt behöver deras behov och
upplevelser under transitionen uppmärksammas i hälso- och sjukvården, information och
stöd ska tillhandahållas i större utsträckning. Sjuksköterskan bör synliggöra de närstående
25
genom att ta sig tid att lyssna på deras upplevelser av den förändrade situationen.
Närstående är ett stort stöd för personen med demens och detta stärker vikten av att deras
behov inte får förbises. Förslag till vidare forskning är att kartlägga och jämföra skillnaden i
upplevelsen av transitionen mellan kön utifrån ett närståendeperspektiv. Kvinnor och män
har ofta olika roller i det dagliga livet som kan påverka upplevelsen av att genomgå
transition. Det behöver genomföras ytterligare forskning om vilka strategier och vilka
förutsättningar som skapar ett positivt resultat av transitionen för att hälso- och
sjukvårdspersonal ska kunna tillämpa detta i klinisk praxis.
26
Referenser
Artiklar markerade med * ingår i analysen.
Adams, K. B. (2006). The transition to caregiving: the experience of family members
embarking on the dementia caregiving career. Journal of Gerontological Social Work, 47(34), 3-29. doi:10.1300/J083v47n03_02
Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.
Bahrami, M., Etemadifar, S., Shahriari, M., & Farsani, A. K. (2014). Informational needs
and related problems of family caregivers of heart failure patients: A qualitative study.
Journal of Education and Health Promotion, 3. doi:10.4103/2277-9531.145908
*Bakker, C., de Vugt, M. E., Vernooij-Dassen, M., van Vliet, D., Verhey, F. R., &
Koopmans, R. T. (2010). Needs in early onset dementia: a qualitative case from the
NeedYD study. American Journal of Alzheimer's disease and other Dementias, 25(8),
634-640. doi:10.1177/1533317510385811
Beattie, A. M., Daker-White, G., Gilliard, J., & Means, R. (2002). Younger people in
dementia care: a review of service needs, service provision and models of good
practice. Aging & Mental Health, 6(3), 205-212. doi:10.1080/13607860220142396
Berry, G. L., Zarit, S. H., & Rabatin, V. X. (1991). Caregiver activity on respite and
nonrespite days: A comparison of two service approaches. The Gerontologist, 31(6), 830835. doi:10.1093/geront/31.6.830
Berzoff, J. (2011). The transformative nature of grief and bereavement. Clinical Social
Work Journal, 39(3), 262-269. doi:10.1007/s10615-011-0317-6
Blieszner, R., Roberto, K. A., Wilcox, K. L., Barham, E. J., & Winston, B. L. (2007).
Dimensions of ambiguous loss in couples coping with mild cognitive impairment*. Family
Relations, 56(2), 196-209. doi: 10.1111/j.1741-3729.2007.00452.x
Bridges, W. (2004). Transitions: Making sense of life's changes. Cambridge: Da Capo
Press.
Brooke, J., & Kirk, M. (2014). Advance care planning for people living with dementia.
British Journal of Community Nursing, 19(10), 490-495.
doi:10.12968/bjcn.2014.19.10.490.
*Brännström, B., Tibblin, Å., & Löwenborg, C. (2000). Counselling groups for spouses of
elderly demented patients: A qualitative evaluation study. International Journal of Nursing
Practice, 6(4), 183-191. doi:10.1046/j.1440-172x.2000.00209.x
Bökberg, C., Ahlström, G., Karlsson, S., Hallberg, I. R., & Janlöv, A. C. (2014). Best
practice and needs for improvement in the chain of care for persons with dementia in
27
Sweden: a qualitative study based on focus group interviews. BMC Health Services
Research, 14(1), 596. doi:10.1186/s12913-014-0596-z
Chick, N., & Meleis, A. I. (1986). Transitions: A nursing concern. School of Nursing
Departmental Papers, 9. Från
http://repository.upenn.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1008&context=nrs
Dai, B., Mao, Z., Wu, B., Mei, Y. J., Levkoff, S., & Wang, H. (2015). Family caregiver's
perception of alzheimer's disease and caregiving in chinese culture. Social Work in Public
Health, (ahead-of-print), 1-12. doi:10.1080/19371918.2014.969858
De Boer, M. E., Hertogh, C. M., Dröes, R. M., Riphagen, I. I., Jonker, C., & Eefsting, J. A.
(2007). Suffering from dementia–the patient's perspective: A review of the literature.
International Psychogeriatrics, 19(06), 1021-1039. doi:10.1017/S1041610207005765
*de la Cuesta‐Benjumea, C. (2011). Strategies for the relief of burden in advanced dementia
care‐giving. Journal of Advanced Nursing, 67(8), 1790-1799. doi:10.1111/j.13652648.2010.05607.x
*Ducharme, F., Kergoat, M. J., Antoine, P., Pasquier, F., & Coulombe, R. (2013). The
unique experience of spouses in early-onset dementia. American Journal of Alzheimer's
disease and other Dementias, 28(6), 634-641. doi:10.1177/1533317513494443
Ducharme, F., Kergoat, M. J., Coulombe, R., Lévesque, L., Antoine, P., & Pasquier, F.
(2014). Unmet support needs of early-onset dementia family caregivers: a mixed-design
study. BMC Nursing, 13(1), 49. doi:10.1186/s12912-014-0049-3
Facal, D., Guàrdia‐Olmos, J., & Juncos‐Rabadán, O. (2014). Diagnostic transitions in mild
cognitive impairment by use of simple Markov models. International Journal of Geriatric
Psychiatry. doi:10.1002/gps.4197
Ford, J. L., Linde, B. D., Gigliotti, C., & Kim, K. Y. (2013). Grief experiences of 3
caregiving wives of veterans with dementia. American Journal of Hospice and Palliative
Medicine, 30(2), 137-145. doi:10.1177/1049909112446847
*Flynn, R., & Mulcahy, H. (2013). Early-onset dementia: the impact on family caregivers. British Journal of Community Nursing, 18(12), 598-606.
doi:10.12968/bjcn.2013.18.12.598
Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:
concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today,
24(2), 105-112. doi:10.1016/j.nedt.2003.10.001
Granek, L. (2010). Grief as pathology: The evolution of grief theory in psychology from
Freud to the present. History of Psychology, 13(1), 46. doi:10.1037/a0016991
28
*Hennings, J., Froggatt, K., & Payne, S. (2013). Spouse caregivers of people with advanced
dementia in nursing homes: A longitudinal narrative study. Palliative Medicine, 27(7), 683–
691. doi:10.1177/0269216313479685
Holloway, I., & Wheeler, S. (2013). Qualitative research in nursing and healthcare.
Chicago: John Wiley & Sons.
Hynninen, N., Saarnio, R., & Isola, A. (2015). The care of older people with dementia in
surgical wards from the point of view of the nursing staff and physicians. Journal of
Clinical Nursing, 24(1-2), 192-201. doi:10.1111/jocn.12669
Im, Eun-Ok, PhD, RN,C.N.S., F.A.A.N., & Chang, S. J., PhD. (2012). A systematic
integrated literature review of systematic integrated literature reviews in nursing. Journal
of Nursing Education, 51(11), 632-640. doi:10.3928/01484834-20120914-02
Kralik, D. (2002). The quest for ordinariness: transition experienced by midlife women
living with chronic illness. Journal of Advanced Nursing, 39(2), 146-154. doi:
10.1046/j.1365-2648.2000.02254.x
Kralik, D., Visentin, K., & Van Loon, A. (2006). Transition: a literature review. Journal
of Advanced Nursing, 55(3), 320-329. Hämtad från databasen PubMed.
Lavela, S. L., & Ather, N. (2010). Psychological health in older adult spousal caregivers
of older adults. Chronic Illness, 6(1), 67-80. doi:10.1177/1742395309356943
*Lin, M. C., Macmillan, M., & Brown, N. (2012). A grounded theory longitudinal study
of carers’ experiences of caring for people with dementia. Dementia, 11(2), 181-197.
doi:10.1177/1471301211421362
Madsen, R., & Birkelund, R. (2013). ‘The path through the unknown’: the experience of
being a relative of a dementia‐suffering spouse or parent. Journal of Clinical
Nursing, 22(21-22), 3024-3031. doi:10.1111/jocn.12131
Meleis, A. I., Sawyer, L. M., Im, E. O., Messias, D. K. H., & Schumacher, K. (2000).
Experiencing transitions: an emerging middle-range theory. Advances in Nursing
Science, 23(1), 12-28. Hämtad från databasen PubMed.
Mullin, J., Simpson, J., & Froggatt, K. (2011). Experiences of spouses of people with
dementia in long-term care. Dementia 12(2), 177-191. doi:10.1177/1471301211418096
Murray, A. (2014). The effect of dementia on patients, informal carers and nurses. Nursing
Older People, 26(5), 27-31. doi:10.7748/nop.26.5.27.e573.
O'Connor, D. L. (2007). Self-identifying as a caregiver: Exploring the positioning
process. Journal of Aging Studies, 21(2), 165-174. doi:10.1016/j.jaging.2006.06.002
29
Paterson, B. L. (2001). The shifting perspectives model of chronic illness. Journal of
Nursing Scholarship, 33(1), 21-26. doi:10.1111/j.1547-5069.2001.00021.x
Persson, M., & Zingmark, K. (2006). Living with a person with Alzheimer's disease:
Experiences related to everyday occupations. Scandinavian Journal of Occupational
Therapy, 13(4), 221-228. doi:10.1080/11038120600691066
Phinney, A. (2006). Family strategies for supporting involvement in meaningful activity
by persons with dementia. Journal of Family Nursing, 12(1), 80-101. doi:
10.1177/1074840705285382
*Phinney, A., Dahlke, S., & Purves, B. (2013). Shifting patterns of everyday activity in
early dementia: Experiences of men and their families. Journal of Family Nursing, 19(3),
348-374. doi:10.1177/1074840713486727
Polit, D.F. & Beck, C.T. (2012). Nursing research: Generating and assessing evidence for
nursing practis (9. ed) Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
*Quinn, C., Clare, L., Pearce, A., & van Dijkhuizen, M. (2008). The experience of
providing care in the early stages of dementia: An interpretative phenomenological
analysis. Aging and Mental Health, 12(6), 769-778. doi:10.1080/13607860802380623
Quinn, C., Clare, L., & Woods, B. (2009). The impact of the quality of relationship on the
experiences and wellbeing of caregivers of people with dementia: A systematic
review. Aging and Mental Health, 13(2), 143-154. doi:10.1080/13607860802459799
Rees, C. E., & Bath, P. A. (2000). The information needs and source preferences of
women with breast cancer and their family members: a review of the literature published
between 1988 and 1998. Journal of Advanced Nursing, 31(4), 833-841.
doi:10.1046/j.1365-2648.2000.01341.x
Roberto, K. A., McCann, B. R., & Blieszner, R. (2011). Trajectories of care: Spouses
coping with changes related to mild cognitive impairment. Dementia, 12(1), 45-62.
doi:10.1177/1471301211421233
Robinson, L., Clare, L., & Evans, K. (2005). Making sense of dementia and adjusting to
loss: psychological reactions to a diagnosis of dementia in couples. Aging & Mental
Health, 9(4), 337-347. doi:10.1080/13607860500114555
Sanders, S., Ott, C. H., Kelber, S. T., & Noonan, P. (2008). The experience of high levels
of grief in caregivers of persons with Alzheimer's disease and related dementia. Death
Studies, 32(6), 495-523. doi:10.1080/07481180802138845
Schulz, R., & Martire, L. M. (2004). Family caregiving of persons with dementia:
prevalence, health effects, and support strategies. The American Journal of Geriatric
Psychiatry, 12(3), 240-249. doi:10.1097/00019442-200405000-00002
30
SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslag. Hämtad 10 februari, 2015, från Riksdagen,
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Halso-och-sjukvardslag-1982_sfs-1982-763/
*Shim, B., Barroso, J., & Davis, L. L. (2012). A comparative qualitative analysis of stories
of spousal caregivers of people with dementia: negative, ambivalent, and positive
experiences. International Journal of Nursing Studies, 49(2), 220-229.
doi:10.1016/j.ijnurstu.2011.09.003
Socialstyrelsen. (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska.
Steeman, E., Casterlé, D., Dierckx, B., Godderis, J., & Grypdonck, M. (2006). Living with
early‐stage dementia: A review of qualitative studies. Journal of Advanced Nursing, 54(6),
722-738. doi:10.1111/j.1365-2648.2006.03874.x
*Stokes, L. A., Combes, H., & Stokes, G. (2014). Understanding the dementia diagnosis:
The impact on the caregiving experience. Dementia, 13(1), 59-78.
doi:10.1177/1471301212447157
Stokes, L., Combes, H., & Stokes, G. (2015). The dementia diagnosis: a literature review of
information, understanding, and attributions. Psychogeriatrics. doi:10.1111/psyg.12095
Sury, L., Burns, K., & Brodaty, H. (2013). Moving in: adjustment of people living with
dementia going into a nursing home and their families. International Psychogeriatrics,
25(06), 867-876.doi:1017/S1041610213000057
Söderberg, S., Strand, M., Haapala, M., & Lundman, B. (2003). Living with a woman with
fibromyalgia from the perspective of the husband. Journal of Advanced Nursing, 42(2),
143-150. doi:10.1046/j.1365-2648.2003.02597.x
*Walters, A. H., Oyebode, J. R., & Riley, G. A. (2010). The dynamics of continuity and
discontinuity for women caring for a spouse with dementia. Dementia, 9(2), 169-189.
doi:10.1177/1471301209354027
Willman, A., Stoltz, P., & Bahtsevani, C. (2006) Evidensbaserad omvårdnad: En bro
mellan forskning och klinisk verksamhet (2. uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Willman, A., Stoltz, P., & Bahtsevani, C. (2011) Evidensbaserad omvårdnad: En bro
mellan forskning och klinisk verksamhet (3. uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Årestedt, L., Persson, C., & Benzein, E. (2014). Living as a family in the midst of chronic
illness. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 28(1), 29-37. doi:10.1111/scs.12023
31
Öhman, M., & Söderberg, S. (2004). The experiences of close relatives living with a
person with serious chronic illness. Qualitative Health Research, 14(3), 396-410.
doi:10.1177/1049732303261692