Nyhetsbrev Miljöaffärer maj 2015
ett nyhetsbrev från mannheimer swartling maj 2015 TEMA: Miljöaffärer Hållbar utveckling ansvarig utgivare bo hansson 040-698 58 38 [email protected] redaktion bo hansson felicia ullerstam susanna johansson kontaktpersoner stockholm partner per molander 08-595 064 84 [email protected] senior associate felicia ullerstam 08-595 063 55 [email protected] göteborg partner clas nyberg 031-355 16 95 [email protected] öresund partner bo hansson 040-698 58 38 [email protected] senior associate therese strömshed 041-698 59 59 [email protected] foto Peter Bladskog Joachim Lundgren nyhetsbrevet utges i informationssyfte och är inte att betrakta som juridisk rådgivning. nyhetsbrevet får citeras med angivande av källa. 2 Ledare Hållbar utveckling Hållbarhet är ett begrepp som de flesta företag och organisationer idag måste förhålla sig till. Många tänker miljö och klimat, men hållbarhet omfattar så mycket mer, exempelvis mänskliga rättigheter, arbetsvillkor och anti-korruption. I grunden handlar hållbart agerande om att hantera risker och möjligheter i sin bransch, på sina marknader och i sin egen verksamhet för att säkra långsiktig lönsamhet och överlevnad, men även om att ta sitt ansvar och agera utifrån sina värderingar. ser allt oftare att miljöbalkens grundläggande principer utgör grund för konkretiserade legala krav. Vi ser även en utveckling där företag vill genomföra likartade standarder för alla sina produktionsanläggningar runt om i världen, även när detta innebär att kraven blir strängare än vad nationell lagstiftning kräver. I detta nummer av Miljöaffärer tar vi upp de olika aspekter av hållbarhet som är mest aktuella i vår rådgivning just nu. För oss inom Mannheimer Swartling är långsiktighet en viktig del av vår företagskultur där varje medarbetare har i uppdrag att medverka till utveckling av både klienten och byrån. I vår nya verksamhetsgrupp Corporate Sustainability & Risk Management utvecklar vi vår rådgivning på hållbarhetsområdet genom att klienten får tillgång till en samlad kompetens i dessa frågor. Inom byråns miljörättsgrupp biträder vi klienter som utvecklar samhället och vår rådgivning går inte sällan ut på att hitta lösningar som innebär att verksamheten kan utvecklas i hållbar riktning. Vi mycket nöje! Bo Hansson, Clas Nyberg och Per Molander 3 FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter riktar sig till alla stater och alla företag och avser skyddet för de internationellt erkända mänskliga rättigheterna. Principerna fastställer att företag – vid sidan om kravet på att stater har en skyldighet att respektera, skydda och förverkliga de mänskliga rättigheterna – har en särskild roll och funktion i samhället och måste, utöver att följa alla tillämpliga lagar, även respektera de mänskliga rättigheterna. Hur företag fullgör detta ansvar står givetvis i proportion till bland annat företagets storlek. I princip 15 framgår t.ex. att företag bör ha riktlinjer och processer på plats som är lämpliga med hänsyn till storlek och övriga omständigheter för att bland annat genomföra en konsekvensanalys (due diligence) när det gäller de mänskliga rättigheterna. FN:s Global Compact består av tio principer som baseras på internationella konventioner om mänskliga rättigheter, arbetsrätt, miljö och anti- korruption. Tre av principerna omfattar miljöfrågor. Internationella ramverk för hållbarhet ”Hållbarhet” kan ibland uppfattas som ett svårtolkat och luddigt begrepp. Det finns emellertid flera internationella ramverk som ger begreppet innehåll. Begreppet ”hållbarhet” definieras ofta brett och innefattar en mängd olika frågor där mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljö och anti-korruption ofta omnämns. I vissa sammanhang – inte minst när ”hållbar utveckling” diskuteras – anses miljöfrågor, sociala frågor och ekonomiska frågor vara de tre huvudkomponenterna i begreppet. Ett företags hållbarhetsarbete kan alltså omfatta allt från k limatkompensation till arbetsförhållanden hos en underleverantör. På den internationella arenan finns ett antal internationella riktlinjer avseende frågor som rör hållbarhet, t.ex. de tio principerna i FN:s Global Compact, FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag. FN:s Global Compact består av tio principer som baseras på internationella konventioner om mänskliga rättigheter, arbetsrätt, miljö och anti-korruption. Till skillnad från OECD:s riktlinjer kan alla organisationer och företag – oavsett storlek och bransch – inspireras av eller ansluta sig till initiativet. Tre av de tio principerna omfattar miljöfrågor. I enlighet med dessa principer ombeds företag att stödja försiktighetsprincipen vad gäller miljörisker (princip 7), att ta initiativ för att främja större miljömässigt ansvarstagande (princip 8) och att uppmuntra utveckling och spridning av miljövänlig teknik (princip 9). Innehållet i principerna känns till viss del igen från den svenska miljöbalken. 4 OECD:s riktlinjer för multinationella företag riktar sig till företag som verkar i flera stater. Riktlinjerna innehåller frivilliga principer och standarder för hur affärsverksamheter bedrivs ansvarsfullt och i enlighet med tillämpliga lagar och internationellt erkända standarder. Miljöavsnittet i OECD:s riktlinjer reflekterar översiktligt bland annat Riodeklarationen om miljö och utveckling från 1992 som syftar till att uppnå en hållbar utveckling. I miljöavsnittet an ges att företagen bör ta i beräkningen behovet av att skydda miljön, folkhälsan och säkerheten samt i allmänhet bedriva sin verksamhet på ett sådant sätt att det större målet hållbar utveckling kan uppnås. I kommentaren till miljöavsnittet i riktlinjerna anges vidare att miljöanpassning är en viktig del av en hållbar utveckling och att detta allt mer ses som både företagens ansvar och som en affärsmöjlighet. Med utgångspunkt i bland annat de ramverk som omnämns ovan måste företagets eget hållbarhetsarbete struktureras och implementeras. Global Reporting Initative (GRI) har utvecklat riktlinjer för hållbarhetsredovisning och från och med 2008 måste alla svenska statliga bolag rapportera enligt GRI. Denna skyldighet framgår av riktlinjer från regeringen. Redovisningen ska sedan publiceras på företagens hemsidor. En strukturerad rapportering underlättar för intressenter att jämföra olika bolags hållbarhetsarbete samt hur ett visst bolag utvecklas över tiden. Även ISO 26 000 – en global och vägledande standard om ansvarstagande och samhällsansvar – ger bra vägledning för vad ett företag ska fokusera på i sitt hållbarhetsarbete. Standarden innehåller frivilliga riktlinjer för socialt ansvar och leder därför inte till någon certifiering. Begreppet hållbarhet får alltså sitt innehåll av ett stort antal internationella ramverk. För det egna företaget ligger utmaningen i att identifiera de specifika hållbarhetsfrågor som verksamheten i företaget ställs inför samt hur hållbarhetsarbetet bäst kan struktureras och implementeras. malin lönnqvist [email protected] Hållbar svensk mineral utvinning För två år sedan antog den dåvarande regeringen en mineralstrategi med siktet inställt på en kraftig expansion av den svenska gruv- och mineral näringen. I strategin redovisades fem områden av särskild vikt för att nå denna vision, varav ett område avsåg en gruv- och mineralnäring i samklang med miljö, kultur och andra näringar. Om mineralnäringen ska kunna fortsätta att utvecklas i enlighet med dessa ambitioner så är det nödvändigt med ett omfattande och aktivt hållbarhetsarbete. Kopplat till regeringens vision redovisades tre åtgärdsområden, nämligen ökad resurseffektivitet, förbättrad dialog och synergi med a ndra näringar och gruvsamhällen med attraktiva natur- och kulturmiljöer. För att mineralnäringen ska bli mer hållbar krävs det att återvinning av mineraler ökar. Till exempel kan många metaller i princip återvinnas hur många gånger som helst. Många företag inom mineralnäringen bedriver redan idag en mycket omfattande återvinningsverksamhet och det pågår forsknings- och utvecklingsarbeten för att öka återvinningsgraden ännu mer. områden som har mycket höga naturvärden och vissa uppmärksammade projekt har resulterat i långdragna debatter både i domstolar och i media. Planeringen av en gruv- eller täktverksamhet måste därför ske så att konflikter med motstående intressen i möjligaste mån undviks. I den mån värdefulla naturområden tas i anspråk, kan exploatören t.ex. ta initiativ till kompensationsåtgärder såsom att andra naturområden med höga naturvärden skyddas, eller att åtgärder vidtas för att höja naturvärdena på en annan plats. Motståndare till mineralutvinning anför inte sällan att utvinning av mineral i den omfattning som idag sker i Sverige inte behövs för att tillgodose det nationella behovet. I några enstaka fall har sådana argument till och med vunnit gehör vid domstolsprövningar. Konsekvenserna av ett sådant resonemang är inte att mineralutvinning hindras utan endast att motsvarande mineral kommer att brytas någon annanstans. En hållbar mineralindustri kan alltså inte åstadkommas genom att mineralutvinning inom Sveriges gränser hindras. En ökad hållbarhet uppnås istället genom hög resurseffektivitet och vederbörligt hänsynstagande till motstående intressen. martin johansson [email protected] Samtidigt finns det ett ökande behov av mineraler på andra håll i världen vilket innebär att det inte ens i teorin är möjligt att tillgodose behovet enbart genom återvinning. Den globala ekonomiska utvecklingen är alltså en drivande faktor även för svensk mineralnäring. Vid utvinning av mineraler genom gruv- och täktverksamhet finns det ett flertal hållbarhets aspekter. Den viktigaste är kanske att hushålla med fyndigheten och se till att en så stor del av de värdefulla mineralerna som möjligt kommer samhället tillgodo. Vid utvinning av mineraler genom gruv- och täktverksamhet finns det ett flertal hållbarhetsaspekter. Den viktigaste är kanske att hushålla med fyndigheten och se till att en så stor del av de värdefulla mineralerna som möjligt kommer samhället tillgodo. För att åstadkomma detta är det viktigt att tillämpa en effektiv planering av brytningen och att använda bästa tillgängliga teknik för anrikning av malm. Svenska gruvor hör till de mest effektiva i världen när det gäller att uppnå höga utbyten av mineral. En annan mycket viktig hållbarhetsaspekt vid mineralutvinning är hanteringen av motstående intressen, framför allt natur- och kulturmiljöer. Värdefulla mineraltillgångar återfinns inte sällan i 5 Reglering och certifiering av konfliktmineraler Guld och diamanter från i synnerhet Afrika har under en lång tid förknippats med uppror, våld och inhumana arbetsförhållanden. Något som inte är lika känt är att även produkter som är vanliga i konsumentledet i stor utsträckning kan bidra till sådana oroligheter. I takt med att medvetenheten hos konsumenter och samhället ökar samtidigt som informationsflödet blir tätare ställs allt högre krav på producenter av produkter som kan innehålla mineraler med en konflikthistoria och på de som handlar med sådana produkter. De fyra klassiska konfliktmineralerna tenn, volfram, tantal och guld är alla på olika sätt direkt nödvändiga som egna komponenter eller som råämnen till andra beståndsdelar i produkter som innehåller kretskort, t.ex. mobiltelefoner. Dessa mineraler kan vara framställda genom illegal gruvdrift som delfinansierar väpnade rebellg rupper och därigenom vidmakthåller en katastrofal humanitär situation i konfliktområdena. Kongo-Kinshasa med omnejd är ett av det mest utsatta områdena och därifrån rapporteras återkommande om barnarbete, inhumana levnadsförhållanden och grova övergrepp på civilbefolkningen. I en allt mer informerad och medveten värld höjs fler och fler röster för en strängare reglering av hantering av konfliktmineraler. Främst rör det sig om krav på transparens och information som skulle kunna möjliggöra informerat beslutsfattande och i förlängningen förbättrade förhållanden i konfliktområdena. På samma sätt ökar trycket på producenter av elektronikprodukter som använder mineralerna. Det krävs ett gediget arbete och en kompetent organisation för att ställa krav på och följa upp i leverantörs leden och därvid identifiera, värdera och förebygga riskmoment i dessa samt hantera eventuella incidenter. En sådan insats ställer höga krav på kunskap, resurser och målmedvetenhet hos producenterna som i dagsläget, med några undantag, själva får bestämma hur de väljer att hantera problematiken. Det saknas ett allomfattande tvingande internationellt regelverk som säkerställer att mineraler som finns i elektronikprodukterna har producerats på ett rakt igenom hållbart sätt. Istället har enskilda icke-statsanknutna aktörer som exempelvis handelsplatser och branschorganisationer tagit fram egna certifieringsmodeller som skapar incitament för producenterna att syna leverantörsleden och föra information vidare till slutkonsumenten. Den producent som uppfyller kraven i ett valt regelpaket certifieras som en hållbar återförsäljare eller leverantör. Det är en tydlig trend att allt fler bolag som producerar eller använder mineraler frivilligt genomgår en sådan certifieringsprocess. Utöver att det finns en kommersiell nytta att hämta i hållbarhetscertifieringar upplever fl era framstående bolag att detta utgör ett led i ett socialt ansvarstagande. Samtidigt som de lösningar som bygger på frivillighet får allt större genomslag finns också en utveckling som rör sig mot ett strängare tvingande regelverk. Efter påtryckningar från allmänhet, människorättsorganisationer och ett allt mer medvetet konsumentkollektiv, antogs år 2012 en lag i USA som ålägger amerikanska bolag ett långtgående ansvar för information och transparens vad gäller handel med produkter som kan innehålla konfliktmineraler från Kongo-Kinshasa eller angränsande länder. EU-kommissionen kom i mars 2014 med ett förslag till en förordning som liknar den amerikanska lagstiftningen. Regleringen utgör i grunden en självcertifiering för bolag som importerar aktuella varor till EU. För att få certifieras måste bolagen bland annat ha k apacitet och kompetens att identifiera och förebygga negativ inverkan av sin verksamhet samt förse konsumenter och andra köpare med information om produkternas ursprung och historia. Till skillnad från den amerikanska regleringen bygger EU-förslaget i g runden på frivillighet och kraven gäller först då bolaget har valt att acceptera regelpaketet. Det är en tydlig trend att allt fler bolag som producerar eller använder mineraler frivilligt genomgår en sådan certifieringsprocess. Även om den största delen av regleringen av handel med konflikt mineraler alltjämt bygger på frivilliga åtaganden är skarpare regleringar att vänta, inte minst med tanke på den kritik mot kommissionens förslag som går ut på att regelverket kommer att bli tandlöst och att det därför borde få en strängare utformning. Det kan därför finnas stora kommersiella och sociala vinster att göra för förutseende och proaktiva producenter som redan nu implementerar en metod för att hantera dessa frågor. olle högman [email protected] 6 Naturvården och hållbar utveckling Miljöbalken syftar till en hållbar utveckling och är alltså ingen renodlad skyddslagstiftning. Detta innebär att naturvården utgör ett av flera intressen som ska beaktas och vägas mot varandra vid översiktsplanering respektive tillståndsprövning e nligt miljöbalken. En utgångspunkt för hur avvägningarna ska ske mellan olika samhällsintressen är de s.k. hushållningsbestämmelserna i 3–4 kap miljö balken. En av paragraferna i dessa kapitel avser Natura 2000-områden, alltså områden som åtnjuter ett särskilt skydd enligt EU:s art- och habitat- respektive fågeldirektiv. Att dessa åtnjuter ett särskilt bevarandeskydd framgår av att en särskild skadeprövning (Natura 2000-prövning) måste göras innan en ändrad mark användning som berör ett sådant område kan prövas och aktualiseras. Vid denna särskilda skadeprövning ska inte någon avvägning göras gentemot andra samhällsintressen. Prövningen fokuserar istället enbart på om bevarandevärdenas status kan försämras eller inte. Av betydelse vid denna prövning är den bevarandeplan för området som myndigheterna ska ha tagit fram och som ska beskriva vad som kan äventyra respektive gynna bevarandestatusen inom området. EU har riktat kritik mot Sverige för att länsstyrelserna inte tagit fram bevarandeplaner för ett större antal utpekade Natura 2000-områden. Eftersom Natura 2000-områdena står utanför den sedvanliga avvägningen mellan olika samhällsintressen, är det intressant vilka rättsregler som gäller vid urvalet av sådana områden. Är urvals processen inte rättssäker och transparent kan det nämligen misstänkas att områden väljs ut och föreslås av tjänstemän på länsstyrelser och Naturvårdsverket även i andra syften än de i art- och habitatdirektivet respektive fågeldirektivet avsedda. Ett sådant syfte skulle kunna vara att stoppa eller försvåra exploateringsintressen som aktualiserats. Skulle detta ske skulle det föregripa kommunernas översiktsplanering på ett otillbörligt sätt. Det skulle på samma sätt föregripa tillståndsmyndigheternas prövningar enligt miljöbalken. Det skulle därmed stå i strid med miljöbalkens syfte om en hållbar utveckling. Det är inte självklart vilka rättsregler som ska tillämpas vid länsstyrelsernas urval av förslagsområden som redovisas till Naturvårdsverket för vidarebefordran till regeringen, som i sin tur redovisar områdena till EU-kommissionen. Anledningen till detta är att områdena kan utgöra bristområden eller frivilligområden. Med det första avses här områden som EU-kommissionen anser att det inom Naturanätverket finns brist på och som det enskilda medlemslandet skulle kunna skydda. Vad som är bristområden kommuniceras ibland skriftligen, ibland tydligen endast muntligen tjänstemän emellan. Med frivilligområden avses här områden som utses utan initiativ ifrån EU-kommissionen. Frivilligområden kan i och för sig anses platsa i Naturanätverket av objektiva skäl men utses primärt p.g.a. nationella skyddsintressen. Gränsdragningen mellan bristoch frivilligområden blir särskilt oklar då myndigheterna i vissa fall väljer att på egen hand avgöra vilka områden som ”borde” vara av intresse för EU-kommissionen. 7 Varken regeringen eller Naturvårdsverket har klargjort vilka rättsregler som ska tillämpas för urvalet av dessa olika typer av områden. Med tanke på att art- och habitatdirektivet är en del av EU-rätten och att denna är överordnad nationell lagstiftning borde detta vara viktigt att klarlägga eftersom myndigheterna i sitt urvalsarbete enligt grundlagen ska verka under lagarna, dvs såväl nationell rätt som EU-rätt. Faktum är att det inte ens klargjorts att urvalsprocessen ska vara transparent så att envar under samrådsprocessen enkelt kan ta reda på om ett område i själva verket föreslås som bristområde eller frivilligområde. Eftersom Natura 2000-områdena står utanför den sedvanliga avvägningen mellan olika samhällsintressen, är det intressant vilka rättsregler som gäller vid urvalet av sådana områden. Man kan på goda grunder argumentera för att ensidiga naturvårdshänsyn med stöd av EU-rätten bara är möjliga när det är fråga om bristområden. Länsstyrelserna, Naturvårdsverket och regeringen skulle med detta synsätt alltså vara bundna även av nationell rätt vid urvalet av frivilligområden. Detta skulle i så fall beträffande frivilligområden innebära att myndigheterna bl.a. ska ta hänsyn till hushållningsbestämmelserna i 3–4 kap miljöbalken när sådana områden föreslås respektive utpekas. Områden som är av riksintresse för sina malmfyndigheter, sin lämplighet för vindkraft eller av andra exploateringsskäl, skulle därmed undvikas så långt möjligt. Även ur ett äganderättsperspektiv vore detta rimligt och lämpligt. Gällande ersättningsbestämmelser ger nämligen bara rätt till ersättning när pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del. Gruv-, täkt-, vindkraft- och andra tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter anses inte utgöra pågående markanvändning om de inte bedrivs med stöd av tillstånd enligt miljöbalken, tillstånd som enligt praxis är svårt att få beviljat om verksamheten planeras inom eller t.o.m. nära ett Natura 2000-område. Länsstyrelserna, Naturvårdsverket och regeringen har ett särskilt ansvar för bildandet och skötseln av Natura 2000-områden, ett ansvar som påminner om verksamhetsutövaransvaret enligt miljö balken. Samma krav på kunskaper och samråd som i miljöbalken och praxis ställs på verksamhetsutövare borde därför kunna ställas på dessa statliga myndigheter. På samma sätt som verksamhetsutövarna granskas av tillsyns- och tillståndsmyndigheter borde de statliga myndigheternas arbete kunna granskas och överprövas av oberoende domstolar. När detta sker vet vi att inga ovidkommande hänsyn tas vid utpekandet av Natura 2000-områden och att naturvården utformas med beaktande av en hållbar utveckling. bo hansson [email protected] Vattenkraft – olika aspekter på hållbarhet En hållbar energiproduktion förutsätter att produktionen tillgodoser nuvarande behov utan att ta bort möjligheten för framtida generationer att tillgodose sina behov. En hållbar energiproduktion förknippas ofta med förnybar energi. Enligt riksdagens energimål ska 50 procent av den använda energin vara förnybar år 2020. Förnybar energi är exempelvis vatten-, sol- och vindenergi. Vattenkraften utgör idag ca 40 procent av totalt producerad el i Sverige. Vattenkraften är därmed av avgörande betydelse för att energimålet ska nås. Vattenkraften är också viktig eftersom dess energiproduktion kan anpassas till efterfrågan. Elsystemet kan inte lagra producerad el för användning vid ett senare tillfälle, utan produktionen behöver matcha efterfrågan. Vind- och solkraft är väderberoende och elproduktion från dessa energikällor är inte möjlig att styra över tid. Vattenkraftens energiproduktion kontrolleras genom att vatten lagras i kraftverkens dammar. För att producera el öppnas dammluckorna och el produceras när vatten strömmar genom kraftverkens turbiner, som i sin tur driver en generator som omvandlar energin i vattnet till el. Idag regleras energibalansen i Sverige främst genom vattenkraftverken eftersom det genom regleringen i dammar snabbt 8 går att öka eller minska inmatningen av el till elnätet. Vattenkraftens dämningar och vattenregleringar har dock en miljöpåverkan bl.a. genom att dammarna bildar barriärer, vilket begränsar eller hindrar uppströms förflyttning av fisk och andra organismer samt nedströms transport av sediment och dött och levande organiskt material. Ur den aspekten kan vattenkraftens hållbarhet ifrågasättas. Fysisk påverkan är det vanligaste vattenmiljöproblemet och ett av de största miljöproblemen i Sveriges inlandsvatten. Vattenkraften är inom detta område en av de största påverkanskällorna. Sverige har att uppnå målen i EU:s ramdirektiv för vatten, där en utgångspunkt är att vattenförekomsters status inte får försämras. Därutöver har Sverige förpliktelser under bl.a. EU:s art- och habitatdirektiv samt riksdagens miljömål, av vilka flera är kopplade till ett välmående vatten såsom miljömålet Levande sjöar och vattendrag. Den fysiska påverkan från vattenkraften medför att många sjöar och vattendrag idag inte uppnår god ekologisk status samt att skyddade arter och naturtyper inte uppnår en gynnsam bevarandestatus. Vattenkraften är alltså avgörande för Sveriges produktion av förnybar energi, men å andra sidan har vattenkraften en fysisk miljöpåverkan. Vattenkraften är alltså avgörande för Sveriges produktion av förnybar energi, men å andra sidan har vattenkraften en fysisk miljö påverkan. Hur avvägningen mellan dessa två delvis motstående intressen – förnybar energi och god vattenmiljö – ska ske har utretts av Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten i den gemensamma rapporten Strategi för åtgärder i vattenkraften som publicerades i juli 2014. I rapporten konstateras att det inte är möjligt att uppnå målen för de olika intressena samtidigt i alla vatten förekomster. Målefterlevnaden förutsätter istället en prioritering mellan och inom Sveriges avrinningsområden, där vissa vatten förekomster främst kommer att beakta energimålen och andra främst miljömålen. Hållbarhetsfrågor för vattenkraften är även aktuellt genom vattenverksamhetsutredningens delbetänkande Ny tid ny prövning (SOU 2013:69). Utredningen har föreslagit nya regler som medför att tillstånd enligt miljöbalken till vattenkraftverk och dammar kan omprövas. Ett av syftena med omprövningen är att kunna förena miljö tillstånden med villkor till skydd för miljön och därigenom skapa en mer hållbar vattenkraftsproduktion. Den strategi som Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten föreslår innebär att ett begränsande planeringsmål för miljö förbättrande åtgärder i vattenkraftverk fastställs på nationell nivå, enligt vilket högst 2,3 procent av vattenkraftens nuvarande årsproduktion av elenergi under ett normalår får tas i anspråk för miljöförbättrande åtgärder. Någon sådan begränsning har inte föreslagits av vattenverksamhetsutredningen. Däremot har föreslagits att Energimyndigheten ska få i uppdrag att peka ut vattendrag av riksintresse för produktion av förnybar energi, vilket kan få betydelse när olika intressen ska vägas mot varandra om möjligheten till omprövning av äldre tillstånd till vattenkraftproduktion blir verklighet. josefin ohlson [email protected] 9 åtgärder och generella styrmedel, t.ex. genom handel med utsläppsrätter, program för energieffektivisering, elledningssystem samt lagen (2014:2666) om energikartläggning. De flesta industrier har starka företagsekonomiska incitament för att hålla energiförbrukningen på en så låg nivå som möjligt, eftersom energianvändningen normalt utgör en mycket betydande kostnad i verksamheten. När den energieffektivisering som kan uppnås genom ekonomiska styrmedel i kombination med verksamhets utövarens egenintresse sammafaller med miljöbalkens kravnivå, kan en villkorsreglering tyckas överflödig. Många företag vill också arbeta med energifrågor kontinuerligt i verksamheten utifrån ett helhetsperspektiv, istället för att endast vid en tillståndsprövning implementera åtgärder som just vid det tillfället är möjliga. Energivillkor i tillstånd – är det hållbart? De senaste åren har det blivit allt vanligare att verksamheters energianvändning regleras i tillstånd genom särskilda villkor. Villkoren kan innebära olika begränsningar av tillåten energiåtgång eller ställa krav på specifika åtgärder. Villkoren kan också mer allmänt föreskriva att verksamhetsutövaren tar fram en plan för energieffektivisering som ska redovisas inom viss tid. Utveckling mot en ökad villkorsreglering på energiområde är emellertid inte invändningsfri. Av 2 kap. 5 § miljöbalken följer att alla verksamhetsutövare ska hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheten till återanvändning och återvinning. Denna hushållningsprincip innebär att verksamheter ska bedrivas på ett sådant sätt att energi används så effektivt som möjligt och så att förbrukningen minimeras. Med utgångspunkt i hushållningsprincipen har de grundläggande förutsättningarna för att villkorsreglera energianvändning slagits fast i miljörättslig praxis. Villkorsreglering kan ske om energifrågan är av central betydelse vid den aktuella tillståndsprövningen. Så kan anses vara fallet om verksamheten har en betydande energianvändning och det av utredningen framgår att det finns tekniska åtgärder att vidta för att minska denna. Det kan dock ifrågasättas om en verksamhets energianvändning verkligen behöver villkorsregleras. Ändamålsenliga villkor ska ställa krav för att säkra att den önskade miljönyttan uppnås. De flesta verksamheters energieffektivisering regleras redan genom frivilliga 10 Mark- och miljööverdomstolen har dock angett att miljöbalkens krav på effektiviseringsåtgärder ska återspegla nyttan av en god energihushållning i ett allmänt perspektiv. En avvägning i det enskilda fallet kan alltså utmynna i krav som är mer långtgående än vad som är företagsekonomiskt lönsamt. I de fall där det är motiverat att ställa krav som går utöver vad som kan anses företagsekonomiskt lönsamt kan energivillkor vara ett instrument för att säkerställa den önskvärda kravnivån. Vid en individuell prövning kan det enligt domstolen i vissa fall också finnas behov av en reglering som går utöver vad som kan uppnås genom de generella styrmedlen. Mark- och miljööverdomstolen har dock angett att miljöbalkens krav på effektiviseringsåtgärder ska återspegla nyttan av en god energihushållning i ett allmänt perspektiv. En avvägning i det enskilda fallet kan alltså utmynna i krav som är mer långtgående än vad som är företagsekonomiskt lönsamt. Utgångspunkten är att villkor i tillstånd ska vara tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga att innehålla. Om verksamhetens energi förbrukning varierar kraftigt och är svår att förutse, riskerar ett alltför snävt tilltaget energivillkor att begränsa produktionen. Om energivillkor ska föreskrivas är det alltså viktigt att de bestäms med en tillräcklig mariginal som tar hänsyn till hur verksamhetens energibehov kan variera. Energivillkor som reglerar den specifika energianvändningen, dvs. hur mycket energi som får gå åt för att producera en enhet av verksamhetens produkt, kan också ge oönskade resultat. I vissa branscher där råvarans kvalitet varierar kan ett specifikt energivillkor i värsta fall leda till att en råvara som är mer energikrävande att processa inte kan utnyttjas för produktionen utan istället måste kasseras som avfall för att villkoret ska innehållas. Ett sådant energivillkor kan också ge minskade incitament och möjligheter att återvinna spill i verksamheten, med en ökad avfallsmängd som följd. I vissa situationer kan ett energivillkor alltså komma i konflikt med den hushållningsprincip som från början motiverade villkoret. Detta eftersom principen ställer krav på hushållning av såväl råvaror som energi. felicia ullerstam [email protected] Miljöcertifieringar – syfte, betydelse och fördelar För många verksamheter räcker inte de tvingande miljökraven i lagstiftning. Det har blivit allt vanligare att företag tillämpar standardiserade miljöledningssystem i sin verksamhet och på så vis frivilligt vidtar miljöförbättrande åtgärder. Om en verksamhet uppfyller ett miljöledningssystems krav kan ett miljöcertifikat utfärdas som bevis. ISO 14001 och EMAS är de internationellt mest erkända miljöledningssystemen. Certifieringsprocessen går i huvudsak till så att ett företag först gör en miljörevision av verksamheten mot bakgrund av kraven enligt ett miljöledningssystem. Därefter vidtas nödvändiga anpassningar och företaget antar en miljöpolicy med en strategi för hur vissa miljömål ska nås. Verksamheten utvärderas sedan av ett oberoende organ. Om verksamheten uppfyller miljölednings systemets krav utfärdas ett miljöcertifikat Syftet med ett miljöledningssystem är att systematisera och effektivisera en verksamhets miljöarbete och i förlängningen minska verksamhetens miljöpåverkan. Miljöledningssystemen tjänar även som verktyg för att kontrollera och följa upp miljöarbetet. Tanken är att företagen kontinuerligt ska minska verksamhetens miljöpåverkan. Genom miljöledningssystem och miljöcertifieringar får företagen även ett verktyg att informera om miljöarbetet – såväl internt som externt. Miljöcertifieringar är visserligen frivilliga, men för vissa företag tycks frivilligheten bli alltmer skenbar då företagets kunder, ägare och andra intressenter förväntar sig att företaget är certifierat enligt en viss standard. Betydelsen av att profilera sig som ett hållbart och ansvarstagande företag ökar i takt med att samhället blir mer och mer medvetet om världens hållbarhetsutmaningar samt företagens möjligheter att bidra till en mer hållbar framtid. Det blir allt vanligare att konsumenter och andra företag låter hållbarhetsaspekter påverka valet av produkter, leverantörer, distributörer m.m. Ett företag har alltså ett ekonomiskt intresse av att visa att miljöfrågor tas på allvar och hanteras på ett bra sätt. Miljöcertifiering kan vara det bevis som en verksamhet behöver för att skaffa en konkurrensfördel och förstärka (eller behålla) en marknadsposition. Miljönyttan ligger i själva miljöledningssystemet, men möjligheten att visa omvärlden ett miljöcertifikat kan vara drivkraften som får företaget att inleda certifieringsprocessen. Fördelarna med miljöcertifiering sträcker sig emellertid längre än att tjäna som en kvalitetsstämpel i marknadsföringen. Den mest uppen bara fördelen med miljöcertifiering är att företaget framgångsrikt genomfört ett miljöledningssystem och därigenom verkar för en bättre miljö. Miljöledningssystem kan vidare hjälpa företag att effektivisera och optimera t.ex. energianvändning och avfallshantering, vilket kan leda till kostnadsbesparingar. Om ett företag drivs enligt ett miljöledningssystem kan även efterlevnaden av de tvingande kraven enligt miljölagstiften förenklas, vilket minimerar risker för onödiga processkostnader, straffavgifter m.m. Miljöcertifieringar är visserligen frivilliga, men för vissa företag tycks frivilligheten bli alltmer skenbar då företagets kunder, ägare och andra intressenter förväntar sig att företaget är certifierat enligt en viss standard. Innan ett företag bestämmer sig för att inleda en miljöcertifieringsprocess bör förutsättningarna för att genomföra och upprätthålla miljöledningssystemet noggrant analyseras. Även om miljöcertifieringar kan vara ekonomiskt lönsamma på sikt, kan de initiala kostnaderna vara betydande. Miljöcertifieringar kan även – särskilt om de används i marknadsföringssyfte – uppfattas som garantier. Det är därför viktigt att företaget faktiskt möter de krav miljöcertifieringen ska avspegla. Risken är annars att företaget förlorar den goodwill man tidigare vann genom certifieringen, eller till och med får marknadsrättsliga problem. christoffer lundqvist [email protected] 11 Genomlysning av företag ur ett hållbarhetsperspektiv miljösammanhang kan det t.ex. vara fråga om en olycka med utsläpp som följd eller att företaget importerat en produkt som visar sig innehålla ett ämne som är förbjudet inom EU. Det finns dock goda skäl för ett företag att redan innan akut behov uppstår låta genomlysa sin verksamhet ur ett hållbarhetsperspektiv. De flesta företag har en uppfattning om på vilken nivå man vill bedriva sin verksamhet, alldeles oavsett de ekonomiska konsekvenserna. Företag vill t.ex. inte utnyttja barn som arbetskraft, att utsläpp från verksamheten ska orsaka hälsoproblem hos närboende eller att verksamheten bidrar till korruption. Det går dock inte att bortse ifrån att dessa frågor också har en ekonomisk sida. För att genomlysningen ska ge ett relevant och användbart resultat måste den ges en omfattning och fokus som är av intresse i det specifika fallet. Vad bedriver företaget för verksamhet och var, och vilka sakfrågor är intressanta för företagets intressenter? Tillverkar företaget konsumentprodukter, vill delta i offentliga upphandlingar eller söker finansiering från en finansiär med egna hållbarhetsmål? Det som skapar affärsmöjligheter – eller tvärtom är en riskexponering – för ett företag behöver inte vara det för ett annat. När något inträffar som avviker från vad företaget säger sig göra eller verka för, eller som allmänt uppfattas som oetiskt, kan det ge negativ uppmärksamhet bland exempelvis kunder, aktieägare, leverantörer, investerare, finansiärer och samarbetspartners eller i lokalsamhället där bolaget verkar. I värsta fall avbryts relationen till en eller flera parter som inte längre vill förknippas med bolaget, vilket kan bli kostsamt för företaget. Sådana händelser utgör en ekonomisk risk som alla företag måste hantera. Ett strategiskt arbete i hållbarhetsfrågor kan även skapa nya affärsmöjligheter genom att attrahera nya kunder och kontakter. För att hantera dessa frågor måste företaget veta dels hur det vill och bör agera, dels hur det faktiskt agerar. En genomlysning av företaget ur ett hållbarhetsperspektiv kan då ge den nödvändiga informationen. Genomlysning av ett företag sker ofta inför en försäljning, börsnotering eller fusion. Ibland är genomlysningen föranledd av en specifik händelse som sätter bolagets hållbarhet under lupp; i För att genomlysningen ska ge ett användbart resultat måste det också finnas något att jämföra resultatet mot – hur bör företaget agera för att vara ”hållbart” och inte utsätta sig för risker? En genomlysning kan ha som enda syfte, eller som ett av flera syften, att utreda vilka normer som är relevanta för just det egna företaget. Nationell och internationell lagstiftning, egna uppförandekoder och policys, branschstandarder och ”allmänna” uppfattningar om ansvar och etik är sådant som spelar roll för hur ett företags agerande värderas. I genomlysningen kan relevanta normer identifieras, men också fyllas med innehåll – vad menar företaget (eller vad bör det mena) med sina policys? Vad innebär det i praktiken att företaget ska ”hushålla med energi och naturresurser” eller ”ta ansvar för sin miljöpåverkan”? Utifrån kunskap om nationella och internationella regler och normer kan en relevant och rimlig standard för företaget beslutas. En genomlysning ger företaget ett relevant underlag när det beslutar hur möjligheter bäst kan skapas och tas tillvara, men också hur risker i verksamheten och brister i förhållande till de egna hållbarhetsmålen ska hanteras. Om företaget redan har fastställda mål, strategier och styrdokument, kan en genomlysning istället syfta till att svara på hur organisationen faktiskt lever upp till dessa eller hur ett övervakningssystem bäst utformas med hänsyn till målen och strategierna, hur och var brister kan uppstå och hur verksamheten bedrivs. En genomlysning ger företaget ett relevant underlag när det beslutar hur möjligheter bäst kan skapas och tas tillvara, men också hur r isker i verksamheten och brister i förhållande till de egna hållbarhetsmålen ska hanteras. Vilka risker kan undanröjas på kort och lång sikt och hur? Hur ska företaget hantera och kommunicera kring brister i det egna måluppfyllandet? Alla risker i en affärsverksamhet kan inte undanröjas, men genom att känna till dem kan företaget medvetet och aktivt förhålla sig till dem. På samma sätt kan u nderlaget ge den kunskap som krävs för att skapa långsiktiga värden genom nya affärsmöjligheter. anna bryngelsson [email protected] 12 Hållbarhetsfrågor i transaktioner I takt med att hållbarhet klättrar högre upp på agendan i ledningsgrupper och styrelserum ökar fokus på hållbarhetsfrågor även vid köp och försäljning av verksamheter. Ett begrepp som istället för ”hållbarhet” ofta används i transaktionssammanhang är ESG – environmental, social and governance issues, vilket såvitt avser miljö omfattar frågor såsom föroreningar, regelefterlevnad, tillstånd, vatten-, energi- och råvaruförbrukning, avfallshantering och kemikaliehantering. Enligt studien The Integration of Environmental, Social and Governance Issues in Mergers and Acquisitions Transactions (PwC, december 2012) ökar betydelsen av ESG-frågor i transaktioner och potentiella köpare integrerar ESG i sina granskningar i en ökad utsträckning. ESG-frågor kan ha betydelse på flera sätt i transaktioner. De kan tillföra ett värde i sig, exempelvis om en köpare vill få tillgång till en hållbarhetsmässigt väl utvecklad verksamhet för att själv kunna genomföra resurseffektiviseringar och därmed k ostnadsbesparingar. Vidare kan stora skillnader mellan köpare och målbolag i han teringen av ESG-frågor medföra ökade kostnader i det efterf öljande integrationsarbetet och på så sätt behöva tas i beaktande av en köpare i den egna värderingen av målbolaget. Slutligen kan ESGfrågor avse risker som kan medföra stora kostnader och i vissa fall negativ publicitet, såsom risk för omfattande föroreningar, krav på utsläppsminskningar och effektiviseringar, indirekta kränkningar av de mänskliga rättigheterna, oacceptabla arbetsvillkor, misstankar om mutor m.m. Enligt ovannämnda studie utvecklas nu ett mer systematiskt angreppssätt avseende ESG-frågor i transaktioner. Som exempel på detta kan nämnas att många aktörer har tagit fram ambitiösa uppförandekoder och riktlinjer eller anslutit sig till allmänt vedertagna och erkända internationella riktlinjer kring mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljöhänsyn och antikorruption. De mest etablerade och övergripande riktlinjerna anses vara de tio principerna i FN:s Global Compact, FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag. Övriga riktlinjer inkluderar bland annat OECD:s Common Approaches, IFC:s Performance Standards respektive EHS Guidelines och de FN-stödda PRI (Principles for Responsible Investment). Utöver dessa har flera sammanställningar avseende det mer konkreta arbetet med ESG-frågor i transaktioner tagits fram, exempelvis den brittiska DFI:n (Development Finance Institution) CDC-gruppens Toolkit on ESG for Fund Managers och den holländska DFI:n FMO:s ESG Risk Management Tool for Private Equity Investment. Möjligheterna att genom avtal skaffa sig ett adekvat skydd mot ESG-risker är i praktiken ofta begränsade, framför allt när riskerna avser negativ publicitet. Det är svårt att mäta skadan av en skandal som blossar upp på framsidan av Wall Street Journal eller Dagens industri och därmed svårt att få fullgod ersättning för den, oavsett hur robusta garantierna i avtalet än är. Ännu svårare är det att reparera en redan inträffad skada. I ett sådant läge blir hållbarhetsgranskningen inför investeringen, due diligence, desto viktigare. Det ligger emellertid i sakens natur att konkreta ESG-problem inte låter sig identifieras och kvantifieras utan vidare. Det krävs en ingående genomlysning med en ibland betydande arbetsinsats som kanske inte ryms inom projektramen. För att hitta en rimlig avvägning mellan kostnad och trygghet för investeraren i investeringsbeslutet kan en hållbarhetsgranskning med fördel genomföras i flera steg. Som ett första steg bör avgöras om frågorna alls är relevanta i transaktionen. Ofta är så fallet och då kan i ett andra steg hållbarhet inkluderas som en del av due diligence genom en översiktlig hållbarhetsgranskning (ofta benämnd ESG-screening). En sådan screening innebär att genom en kombination av dokumentationsgranskning och intervjuer och skriftliga frågor översiktligt identifiera och bedöma målbolagets processer och rutiner för ESG-frågor samt ställa resultatet mot generella risker i den verksamhet och de regioner där målbolaget verkar, för att på så sätt identifiera specifika förhöjda risker för målbolaget. Vid förhöjd risk med potentiellt stor omfattning kan det finnas anledning att i ett tredje steg gå vidare med en fördjupad hållbarhetsgranskning med anlitande av teknisk och/eller lokal expertis för att genomföra en fördjupad analys av de identifierade riskerna. På detta sätt erhåller investeraren tillräckligt underlag om hållbarhetsfrågor för sitt investeringsbeslut. I ett sådant läge blir hållbarhetsgranskningen inför investeringen, due diligence, desto viktigare. Vi ser ett ökat intresse för hållbarhetsfrågor bland våra klienter, även inom transaktionsverksamheten. Vi tror att denna trend kommer att fortsätta och att det finns ett värde för många företag att fortsätta utveckla sitt sätt att förhålla sig till, och inkludera, hållbarhetsfrågor, såväl i transaktioner som i sin löpande verksamhet. joel mårtensson [email protected] 13 Nya fokusområden för kemikalier Kemikalieanvändningen har stor betydelse för möjligheten att skapa ett hållbart samhälle. Kemikalier bidrar på många sätt till en förbättrad levnadsstandard men kan också, om de används felaktigt, ge akuta eller långsiktigt negativa effekter på människors hälsa och miljön. Produktvalsprincipen i 2 kap. 4 § miljöbalken, direktiv 2013/39/EU vad gäller prioriterade ämnen på vattenpolitikens område, Reachförordningen (1907/2006) och RoHS 2-direktivet (2011/65/EU) är exempel på lagstiftarens försök att begränsa användningen och exponeringen av farliga kemikalier – och därmed bidra till ett mer hållbart samhälle. Även i tillståndsprövningar enligt miljöbalken läggs ett stort fokus på sökandeföretagets kemikalieanvändning. Ofta kräver remissmyndigheter eller domstolen att företaget ger in en fullständig kemikalieförteckning som underlag för prövningen. Det är tydligt att det finns en ambition hos myndigheter att vilja ställa ytterligare krav och villkor på företagens utfasning/riskminskning av farliga kemikalier. 14 Även på regeringsnivå har hållbarhetsfrågor och kemikalier fått ett ökat fokus. Tidigare i år beslutade regeringen, som ett led i arbetet med miljömålet Giftfri miljö, att ge Kemikalieinspektionen i uppdrag att vidareutveckla handlingsplanen för en giftfri vardag. Den nya handlingsplanen gäller för åren 2015–2017. Det finns alltså en tydlig politisk ambition att i ökad utsträckning förbjuda, begränsa och/eller substituera farliga ämnen, vilket kan leda till skärpta nationella regler. Ett av fokusområdena i den nya handlingsplanen är de svårnedbrytbara och giftiga högfluorerade ämnen som fått stor uppmärksamhet när föroreningar konstaterats i dricksvattentäkter i landet. Av planen följer att Kemikalieinspektionen ska ta fram förslag till ett nationellt åtgärdsprogram för högfluorerade ämnen. Vidare ska Kemikalieinspektionen göra en kartläggning av användningen av högfluorerade ämnen och förekomsten av alternativa ämnen och material samt verka för att en handlingsplan initieras inom EU. Ett annat fokusområde i den nya handlingsplanen är att öka informationen om vilka material som bör väljas i byggnation och inredning. Hållbara transporter Energisektorn globalt är för närvarande uppbyggd kring fossila bränslen och transportsektorn utgör en integrerad del av energisektorn. En tredjedel av klimatutsläppen i Sverige bedöms komma från fordonstrafiken. När miljökvalitetsnormer för luft överskrids i svenska städer är fordonstrafiken ofta en starkt bidragande orsak. Mycket talar för att teknikutvecklingen på fordonssidan kommer att gå snabbt de kommande åren. Kostnaden för framtagandet av förnyelsebar energi håller på att bli jämförbar med den för fossil energi, vilket är ett skäl till att fordonsindustrin har börjat ersätta förbränningsmotorer med elektriska motorer som drivs av batterier eller bränsleceller. Efter 2015 förväntas enligt European Hydrogen Association kostnaden för framtagandet av förnyelsebar el från vind och sol ha minskat i sådan grad att den är i princip jämställd med kostnaden för el som utvinns ur fossila bränslen, inklusive kostnaderna för utsläppsrätter alternativt koldioxidförvaring. Stämmer detta kommer det av ekonomiska skäl att medföra förändringar för vad som används som bas- respektive reglerkraft världen över. Elektricitet från förnybara energikällor kommer successivt att ersätta fossilgenererad elektricitet som baskraft medan naturgas- och kolkraftsanläggningar kommer att användas endast när efterfrågan på el är så stor att den inte kan täckas av baskraften. Handlingsplanen ska även omfatta en minskning av exponeringen av farliga ämnen i ett livscykelperspektiv. Naturvårdsverket har fått ett särskilt uppdrag att bland annat kartlägga vilka avfallsströmmar som bör hanteras på ett särskilt sätt på grund av innehåll av särskilt farliga ämnen och risk för exponering. Verket ska även vid behov föreslå åtgärder med ny behandlingsteknik för att säkerställa giftfria kretslopp av material. Utöver dessa fokusområden ska Kemikalieinspektionen, där det är lämpligt, även lämna förslag till nationell lagstiftning mot farliga kemikalier när EU-lagstiftningen inte anses ge ett tillräckligt skydd. Det finns alltså en tydlig politisk ambition att i ökad utsträckning förbjuda, begränsa och/eller substituera farliga ämnen, vilket kan leda till skärpta nationella regler. Det krävs att företagen, för att kontinuerligt kunna utvärdera användningen av sina kemikalier, har tillgång till kunskap och information om ämnenas hälso- och miljöfarlighet. Den information som samlas in till följd av Reachförordningen och som görs tillgänglig via ECHA:s hemsida, är värdefull för alla intressenter och aktörer på EU-marknaden som vill vara proaktiva i sitt hållbarhetsarbete med att begränsa användningen av farliga kemikalier i sin verksamhet och i sina produkter. therese strömshed [email protected] En övergång från en bränsledominerad till en elbaserad energiekonomi medför ökade krav på lagring av förnybar energi, vilken genereras utifrån klimatologiska förhållanden oberoende av vårt behov av elektricitet. Fordonen blir här intressanta av flera skäl. Ett är att elektricitet kan användas till elektrolys för framtagande av vätgas. Vätgas kan användas som bränsle till de bränsleceller som driver fordon. Vätgasen är också lättare att lagra än elektricitet. Ett annat skäl är en ökande användning av elbilar med batterier som inte bara behöver elektricitet vid laddning utan också bedöms kunna användas för lagring av elektricitet i framtiden. Bränsleceller, påfyllbara med vätgas, driver idag bussar, truckar, personbilar och någon färja. Snart kan tekniken förväntas vara tillgänglig även för lastbilar och andra fordon som används i industriell verksamhet. Elbilar har funnits länge och deras för- och nackdelar är därför välkända. Vätgasbilar är däremot mindre kända i Sverige. Verkningsgraden anges ligga någonstans mitt emellan elbilens och den fossildrivna bilens. Till skillnad från elbilarna behöver vätgasbilarna dock inte påfyllnad oftare än fossildrivna fordon. De vätgasdrivna fordonens sammantagna miljönytta hänger samman med hur 15 vätgasen tillverkas. Vätgas kan tillverkas genom elektrolys. För elektrolys behövs vatten och elektricitet. Om den använda elektriciteten utgör vindel eller vattenkraftsel ger detta, enligt Vätgas Sverige, ett utsläpp om 9 g CO2/kWh för vattenkraftsel och 15 för vindel. Toyota, Hyundai, Honda och Nissan har enligt Vätgas Sverige tag it fram högeffektiva bränsleceller. Genom avtal med dessa fyra har alla de tio största fordonstillverkarna i världen tillgång till tekniken. Eftersom vätgas kan tillverkas i alla bebodda delar av världen har den förutsättningar att bli framgångsrik som fordonsbränsle. Nationella planer för utbyggnad av vätgastankstationer finns idag i Tyskland, USA, Japan, Sydkorea, Danmark, Norge och Storbritannien. Bränsleceller, påfyllbara med vätgas, driver idag bussar, truckar, personbilar och någon färja. Snart kan tekniken förväntas vara tillgänglig även för lastbilar och andra fordon som används i industriell verksamhet. Vid en tillståndsprövning enligt miljöbalken kan krav ställas på användande av bästa möjliga teknik för de fordon som används i verksamheten. Vidare är miljöpåverkan av transporter till och från verksamheten sedan länge en självklar del av miljökonsekvensbeskrivningen när en verksamhet ska tillståndsprövas. Utan transporter blir det ingen tillväxt i samhället. Med användandet av vätgas som energibärare i transportarbetet talar mycket för att transporterna kan bli avsevärt mer hållbara än vad som är fallet idag. bo hansson [email protected] Intervju med Emma Ihre Emma Ihre är sedan hösten 2014 Mannheimer Swartlings hållbarhetschef. Hon har en bakgrund som finansanalytiker samt rådgivare inom ansvarsfulla investeringar, och har även arbetat för Amnesty International. Emma kommer närmast från Finansdepartementet där hon var ansvarig för att integrera hållbarhet i ägarstyrningen av de runt 50 statligt ägda bolagen, en bolagsportfölj som värderas till runt 500 miljarder kronor. Varför har Mannheimer Swartling en hållbarhetschef? Mannheimer Swartling har i rådgivningen till sina klienter sedan många år arbetat med hållbarhetsfrågor inom områden som mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljö och anti-korruption. Vi har märkt att det finns en ökad efterfrågan från, och ett stort intresse bland, våra klienter när det gäller arbetet med just dessa frågor. Hållbarhet handlar i grunEmma Ihre, hållbarhetschef den om att hantera risker och möjlig heter i sin bransch, på sina marknader och i sin egen verksamhet för att på så sätt säkra långsiktig lönsamhet och överlevnad, men även om att ta sitt ansvar och agera utifrån sina värderingar. Fokus för mitt arbete som hållbarhetschef är därför att koordinera och vidareutveckla byråns rådgivning inom hållbarhet i syfte att möta klienternas behov genom kvalificerad och långsiktigt värdeskapande rådgivning. På detta sätt hjälper vi våra klienter att ännu bättre hantera risker och affärsmöjligheter kopplade till frågor som arbetsvillkor hos leverantörer, integritets- och yttrandefrihetsfrågor, produktutveckling och miljöpåverkan. mannheimer swartlings hållbarhetsarbete rådgivning till klienter byråns i nterna hållbarhets arbete mannheimer swartling i sammhället Mannheimer Swartlings hållbarhetsarbete består av tre områden: rådgivning till klienter som en del av den affärsjuridiska rådgivningen, det interna hållbarhetsarbetet där exempelvis jämställdhet, affärsetik och miljö är centrala frågor och pro bono-projekt som genomförs inom ramen för Mannheimer Swartling i samhället. 16 Hur arbetar Mannheimer Swartling med hållbarhet internt? För att kunna bibehålla sin trovärdighet och ge professionell rådgivning inom området hållbarhet är byråns interna arbete med dessa frågor avgörande. Byrån måste därför arbeta aktivt med att genomföra miljöförbättrande åtgärder i syfte att minska dess negativa miljöpåverkan och att tillse att byråns interna policyer och rutiner i fråga om anti-korruption hela tiden vidareutvecklas och efterlevs. Eftersom vi som kunskapsföretag är beroende av våra medarbetare ligger fokus i vårt hållbarhetsarbete även på att öka mångfalden och att möjliggöra att balans i livet kan skapas för våra medarbetare. En integrerad del av byråns hållbarhetsarbete är Mannheimer Swartling i samhället, ett arbete som är sprunget ur byråns grundvärderingar: Mannheimer Swartling i samhället innebär att byrån bidrar med kunskap och engagemang till projekt som rör frågor inom ramen för framför allt Global Compacts tio principer. Projekten har tydlig koppling till byråns affär, bygger på ideella insatser som ska omfatta så bred krets medarbetare som möjligt, och ska leda till att medarbetarna också utvecklar sin kunskap om och sitt engagemang för samhälleliga frågor. Hur ser planerna för Mannheimer Swartlings hållbarhetsarbete ut för år 2015? Utöver att fokusera på att koordinera, strukturera och vidareutveckla byråns hållbarhetsarbete i stort, så har en ny verksamhetsgrupp vid namn Corporate Sustainability & Risk Management skapats med partnern Erica Wiking Häger som ordförande. En grupp som arbetar med såväl miljö- och arbetsrätt som anti-korruption och mänskliga rättigheter – områden som är både förutsättningar och resultat av varandra. Eftersom Mannheimer Swartling är en så stor aktör inom branschen är det självklart för byrån att agera transparent och föra en dialog med olika intressenter. Som ett led i detta kommer byrån i maj att publicera sin andra hållbarhetsredovisning där status för byråns hållbarhetsarbete redovisas, liksom vilka mål som uppställs, strategier vi har för att nå dessa mål och aktiviteter vi avser anordna inom ramen för vårt hållbarhetsarbete. Vilka hållbarhetsfrågor inom miljöområdet är särskilt viktiga för företag att fokusera på i dagsläget? Man kan se en tendens att företag går mer från att fokusera på hållbarhetsfrågor som enbart rör miljöområdet till att integrera dessa frågor med de som rör mänskliga rättigheter, arbetsvillkor och antikorruption samt att tydligare koppla hållbarhetsfrågorna till företagets riskhantering och affärsutveckling. En tydlig koppling mellan exempelvis miljö och lönsamhet är att ett företag som är beläget på en plats där halten av luftföroreningar är hög kan förlora sina bästa medarbetare som istället väljer att arbeta på annan plats, vilket medför att företaget riskerar att förlora sina främsta tillgångar och därmed minska sin lönsamhet. Man kan även se en förändring i hur företag går från att hantera incidenter när de väl inträffat till att arbeta mer proaktivt. Förväntningarna på företag i fråga om miljöarbete och ett integrerat hållbarhetsarbete ökar i samhället i stort. Det är därför av stor vikt att företag även fokuserar på frågor som rör bl.a. klimat, kemikalieanvändning och vattenförbrukning i hela sin värdekedja samt hur dessa frågor påverkar t.ex. de mänskliga rättigheterna och arbetsvillkor i olika länder. Det är också viktigt för företagen att öka sin mångfald av medarbetare för att på så sätt öka möjligheten till fler infallsvinklar på frågor av stor betydelse, såsom riskhantering och långsiktigt värdeskapande. Ett strategiskt mångfaldsarbete är värdeskapande både för företaget och för Sverige. lina berwick [email protected] Hållbarhetsfrågor i kortform obligatorisk hållbarhetsredovisning Ett direktiv om obligatorisk hållbarhetsredovisning antogs av EU:s ministerråd i september 2014. Direktivet ställer krav på att bl.a. större börsbolag rapporterar icke finansiell information. Informationen ska minst omfatta miljörelaterade, sociala och personalrelaterade frågor, respekt för mänskliga rättigheter samt bekämpning av korruption och mutor. En beskrivning av den policy företaget tillämpar avseende frågorna bör ingå i rapporteringen, såsom en mångfaldhetspolicy. Efter det att direktivet antogs har Sverige två år på sig att införliva dess innehåll varför vi snart kan vänta oss svensk lagstiftning i saken. För bolag som omfattas av direktivet och ännu inte har kommit i gång med sitt hållbarhetsarbete nalkas alltså en krävande uppgift. I direktivet anges uttryckligen att bolag som ska fullgöra sin hållbarhetsredovisning kan stödja sig på internationellt erkända ramar, riktlinjer och standarder, t.ex. OECD:s riktlinjer och ISO 26000, vilket kan göra jobbet enklare för de bolag som redan til�lämpar någon av dessa. ecocide Det har lämnats ett förslag till FN om en förändring av Romstadgan för att möjliggöra att brott mot miljön införlivas i internationell rätt. Förslaget innebär att ”ecocide” ska göras till det femte internationella brottet som faller under den internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion. Brottet skulle då stå jämsides med vad som anses utgöra de mest allvarliga brotten som angår hela det internationella samfundet, bl.a. folkmord och brott mot mänskligheten. Det skulle möjliggöra att det under vissa förutsättningar internationellt kan utkrävas ansvar för t.ex. förstörelse av ekosystem. För att kunna genomföra ändringen krävs en två tredjedelars majoritet av de stater som undertecknat Romstadgan. europeisk energiunion Europeiska kommissionen har i februari 2015 presenterat en strategi för att förverkliga en europeisk energiunion. Detta syftar till att beroendet av enstaka leverantörer av energi minskar och att energi på ett friare och effektivare sätt ska flöda fritt mellan medlemsstaterna. Energiunionen ska också innebära att en övergång sker till ett koldioxidsnålt samhälle, byggt för hållbarhet. Ytterligare satsningar ska göras på förnybar energi, med fokus på forskning och innovation. Ambitionen är bl.a. att EU ska bli ledande inom eldrivna transport er. Det framhålls att medborgarna står i centrum av energiunionen och att priserna de betalar bör vara överkomliga och konkurrenskraftiga. Åtaganden utgör även en del i att uppfylla EU:s energioch klimatmål. elsa haggård [email protected] 17 En inblick i den tyska energiomläggningen Som en följd av Earth Summit i Rio de Janeiro 1992 och motsvarigheten i Johannesburg 2002, lans erade den tyska regeringen 2002 sitt s.k. hållbarhetskoncept. En grundläggande del av konceptet är en energiomläggning (Energiewende). Energiomläggningen innebär att den tyska energiportföljen ska skifta från fossila energikällor och kärnkraft till förnybara energislag. Som en del av denna omställning har Tyskland under de senaste 14 åren ökat sin energiproduktion ur förnybara källor från 6 till 25 procent. Målet är att den förnybara andelen av energiproduktionen ska uppnå 80 procent år 2050. Expansionen har stimulerats av ett finansieringssystem i den tyska lagen om förnybar energi. Systemet garanterar verksamhetsutövare ett fast pris över en period av 20 år för elektricitet som produceras från förnybara energikällor. Detta hållbarhetssystem främjade till en början utvecklingen av förnybara energislag. På senare tid har det emellertid visat sig att det finns en motsättning mellan den ökande tillgången på förnybar energi och mottagarnas kapacitet att betala det högre priset för denna, vad gäller såväl privata hushåll som energiintensiva industrier. 18 Som en konsekvens av detta har lagstiftaren under år 2014 reformerat lagstiftningen med innebörd att verksamhetsutövare som driver större energiproducerande anläggningar numera tvingas sälja energin direkt mot marknaden. Istället för en fastprisbetalning från nätverksoperatören får de i fortsättningen en marknadspremie. På så sätt kommer elproducenterna att kunna dra nytta av högre priser när efterfrågan på el är hög, samtidigt som de tvingas anpassa sig efter marknaden. År 2017 ska systemet reformeras ytterligare, då ett anbudsf örfarande för att fördela medel till stödfinansiering mellan de anläggningar som omfattas av lagstiftningen lanseras. I detta förfarande kommer staten att organisera metodspecifika auktioner för att stödinsatserna endast ska tillkomma den anläggning som behöver minst stödfinansiering för att producera en viss mängd energi. Erfarenheterna av den tyska lagstiftningen visar att hållbarhet, i alla fall på kortare sikt, kostar. Erfarenheterna av den tyska lagstiftningen visar att hållbarhet, i alla fall på kortare sikt, kostar. Det återstår att se i vilken utsträckning konsumenter är villiga att fortsatt stötta energiomläggningen under rådande omständigheter och om det tyska parlamentet kommer att ytterligare justera regelverket kring energiproduktionen. malte woock [email protected] fastighetsgruppen har ordet Miljöcertifiering av byggnader – hållbart över tid? Fastighetsbranschen har under många år haft ett stort fokus på hållbarhetsfrågor, inte minst ekologisk hållbarhet. Det finns idag få ledande fastighetsaktörer som inte har koll på hantering av frågor som energieffektivisering, avfallshantering och sunda materialval. Köpare ställer allt större krav på fastighetsutvecklare/säljare rörande miljöcertifieringar och frågor om hållbarhet får ett allt större utrymme vid förhandlingsbordet inför fastighetsförvärv. Men i vilken utsträckning ställs motsvarande krav på förvärvaren att upprätthålla den standard som legat till grund för miljöcertifieringen och fastighetens hållbara lönsamhet över tid? I fastighetsbranschen arbetar man i dag med hållbarhet i hela spektrumet från social hållbarhet, som bl.a. handlar om rättviseaspekter, att förenkla människors rörelse, etc., till frågor om arbetsvillkor i fråga om hälsa och säkerhet på arbetsplatser, till miljöcertifiering av byggnader. Det senare innebär att man, efter uppfyllandet av vissa kriterier, för den aktuella byggnaden erhåller ett certifikat som visar att byggnaden håller en viss standard avseende exempelvis energieffektivitet, inomhusmiljö, material, etc., som tillsammans medför att byggnaden bidrar till en bättre miljö, jämfört med byggnader som inte håller samma standard. Utöver fördelar rörande nu nämnda aspekter kan åtgärder som vidtagits för erhållandet av vissa certifikat exempelvis även bidra till kostnadsbesparingar genom energieffektivisering. En byggnad kan miljöcertifieras enligt flera olika system. De system vi framför allt stöter på i kommersiella transaktioner är BREEAM (Building Research Establishment Environmental Assessment Method) och EU GreenBuilding. BREEAM är ett miljöcertifieringssystem från Storbritannien som av Sweden Green Building Council har anpassats till svenska förhållanden, BREEAM-SE. Bedömningen enligt detta system görs utifrån flera indikatorer, däribland projektledning, energianvändning, inomhusklimat, vattenhushållning, avfallshantering, markanvändning, påverkan på närmiljön, byggmaterial och föroreningar samt byggnadens läge i förhållande till allmänna kommunikationsmedel. Vidare kan innovativa tekniska lösningar höja betyget. Ett erhållet certifikat enligt BREEAM-SE gäller fram till dess att en ny certifiering görs. fråga använder 25 procent mindre energi än tidigare eller jämfört med nybyggnadskraven i BBR (Boverkets byggregler) samt att det finns ett energiledningssystem. För att en certifierad byggnad ska behålla certifikatet krävs sedan årlig återrapportering som visar att byggnaden uppfyller kraven på den låga energianvändningen. Byggnadens certifiering är giltig varje godkänt och återrapporterat år eller tills byggnaden genomgår en större ombyggnation eller en större ändring av verksamheten. Vid ägarbyte av certifierad byggnad ska den nya fastighetsägaren styrka att denne är villig att delta i GreenBuilding programmet med aktuell byggnad och uppfylla kriterierna för GreenBuilding Partners. Fråga är då om det finns ett behov av att utveckla det ansvar som bör läggas på förvärvarna av miljöklassade fastigheter att bibehålla certifierad standard? Den hållbarhetsaspekt som nu presenterats, miljöcertifiering av byggnader, är en fråga som länge varit aktuell inom fastighetsbranschen på så vis att köpare i fråga om nybyggnation har ställt och ställer krav på att byggnader ska uppfylla de krav som ställs för vissa miljöcertifieringar. I vissa fall förstärks sådana krav med avtalsklausuler rörande viten uppgående till betydande belopp eller genom att byggnadens erhållande av viss miljöcertifiering skrivs in i avtalet som en garanti enligt vilken köparen har rätt till ersättning för skada för det fall garantin inte uppfylls. Men i vilken utsträckning upprätthålls den standard som förutsatts för aktuell miljöcertifiering över tid? Vi har trots efterfrågningar inte kommit över någon statistik på miljöbyggnaders certifieringsnivå över tid och kanske är underlaget ännu inte moget för en djupare analys. Däremot har ett antal fastighetsutvecklare, som arbetat länge med hållbarhetsfrågor och som lagt ner stora resurser på att göra miljöcertifierade byggnader till ett självklart inslag i sin fastighetsutveckling och affärsstrategi, uttryckt en oro för att köpare inte lägger tillräckligt stort fokus i sin förvaltning och fastighetsförädling på att upprätthålla den standard som varit en förutsättning för miljöcertifieringen och som ställts upp som särskilt villkor vid köp arens förvärv. Fråga är då om det finns ett behov av att utveckla det ansvar som bör läggas på förvärvarna av miljöklassade fastigheter att bibehålla certifierad standard? Vi tror att uppföljning av miljöbyggnaders certifiering är en fråga som kommer att få ett större fokus framöver och inte osannolikt regleras i framtidens överlåtelseavtal vid fastighetstransaktioner. hillevi börjesson linnéa kallhed [email protected]@msa.se EU GreenBuilding utvecklades som ett EU-initiativ för att snabba på energieffektiviseringen i bygg- och fastighetssektorn. Bedömningen av huruvida ett certifikat ska utfärdas rör energianvändning och för erhållande av certifikatet krävs att byggnaden i 19 stockholm moskva göteborg shanghai malmö hong kong helsingborg bryssel frankfurt new york norrlandsgatan 21 box 1711 111 87 stockholm östra hamngatan 16 box 2235 403 14 göteborg södergatan 22 box 4291 203 14 malmö södra storgatan 7 box 1384 251 13 helsingborg bockenheimer landstrasse 51–53 60325 frankfurt am main, tyskland romanov dvor business centre romanov per. 4 125009 moskva, ryssland 25/f, platinum no. 233 taicang road, luwan district shanghai 200020, kina 33/f, jardine house 1 connaught place central, hong kong, kina it tower avenue louise 480 1050 bryssel, belgien 101 park avenue new york ny 10178, usa berlin mauerstrasse 83–84 10117 berlin, tyskland www.mannheimerswartling.se Mannheimer Swartling är Sveriges ledande affärsjuridiska advokatbyrå. Genom att kombinera juridisk spjutspetskompentens med branschkunskap erbjuder vi våra klienter kvalificerad affärsjuridisk rådgivning med stort mervärde. Vi är en f ullservicebyrå med omfattande internationell verksamhet och uppdrag över hela världen. Byrån omsätter 1,2 miljarder kronor och har drygt 600 anställda. För beställning av Miljöaffärer vänligen kontakta [email protected].
© Copyright 2024