1. No category

Stenåldersboplatsen Strångnäs,
Österfärnebo, Gästrikland
En mindre forskningsgrävning av en neolitisk
lokal på en ö i Dalälven
fornlämning Österfärnebo 280:1
fastighet Ön 1:1
Österfärnebo socken
Sandvikens kommun
Gästrikland
Gävleborgs län
Fredrik Hallgren
Stenåldersboplatsen Strångnäs
Österfärnebo, Gästrikland
En mindre forskningsgrävning av en neolitisk lokal på en ö i Dalälven
fornlämning Österfärnebo 280:1
fastighet Ön 1:1
Österfärnebo socken
Sandvikens kommun
Gästrikland
Gävleborgs län
Fredrik Hallgren
Omslagsfoto: Flatudden, Strångnäs, vy från VNV. Foto Fredrik Hallgren.
Kartunderlag © Lantmäteriet, i2012/921.
Uppsala 2015
Innehållsförteckning
Sammanfattning...........................................................................................................................................6
Inledning........................................................................................................................................................7
Bakgrund...................................................................................................................................................7
Topografi och fornlämningsmiljö.........................................................................................................9
Målsättning och metod..............................................................................................................................16
Genomförande...........................................................................................................................................17
Rutbeskrivningar....................................................................................................................................21
Undersökningsresultat...............................................................................................................................25
Fynd.........................................................................................................................................................26
Sten......................................................................................................................................................26
Keramik..............................................................................................................................................28
Ben......................................................................................................................................................29
Prover......................................................................................................................................................30
Anläggningar..........................................................................................................................................30
Tolkning och utvärdering..........................................................................................................................33
Referenser....................................................................................................................................................36
Tekniska och administrativa uppgifter....................................................................................................38
BILAGOR..................................................................................................................................................39
Figur 1. Utsnitt ur topografiska kartan över området kring Dalälvens Färnebofjärd.
Stenåldersboplatsen Strångnäs (röd markering) ligger på sydspetsen av en långsmal ö formad av
Enköpingsåsen som på denna punkt korsar älven. © Lantmäteriet, i2012/921.
Sammanfattning
Sommaren 2000 utförde undertecknad Fredrik Hallgren, då doktorand vid
Arkeologiska Institutionen vid Uppsala Universitet, en mindre forskningsgrävning på
stenåldersboplatsen Strångnäs i Österfärnebo. Boplatsen är belägen på södra udden
(Flatudden) av den långsmala ö Bäckeboåsen formar där åsen korsar Dalälvens
Färnebofjärd. Lokalen har varit känd sedan 1929 då den upptäcktes av O. B.
Santesson. Fynden från platsen inkluderar både fynd med ursprung i tidigneolitisk
trattbägarkultur (trattbägarkeramik, fragment av slipad flintyxa) och fynd typiska för
de jägare-samlare som levde längs Dalälvens vattensystem strax norr om
trattbägarkulturen (avslag av dalaporfyr). Avsikten med undersökningen var att gräva i
anslutning till platsen för Santessons fynd, men dessvärre gav markägarna till denna
fastighet ej tillstånd till utgrävning. Undersökningen genomfördes därför på
angränsande fastighet, där markägaren (Stora Kopparberg) var mer välvilligt inställda
till undersökning.
Grävningen gav magra resultat, fyra små flintavslag, ett mindre fragment av en fint
slipad bergartsyxa, några fragment brända ben och ett drygt hekto förhistorisk
keramik. Fynden påträffades i provgroparna närmast tomtgränsen till den fastighet vi
ej tilläts undersöka, och det är uppenbart att vi nosade i utkanten av den
stenåldersboplats som Santesson påvisade. Fynd påträffades även uteroderade i det
flacka strandplanet väster om Flatudden, längs en sträcka av 200 m av Strångnäs
sydsida. Flera av dessa visar spår av svallning.
Då undersökningen inte kunde genomföras som planerat förblir Strångnäslokalens
sammanhang oklart. Det går således inte att bedöma om Strångnäs var en lokal nyttjad
av trattbägarbönder i kontakt med övre Dalälvens jägare-samlare, av jägare-samlare i
kontakt med trattbägarbönder, eller en plats där olika grupper uppehöll sig vid skilda
tidpunkter och utan inbördes sammanhang.
Figur 2. Tvärsnoddsdekorerad krukskärva från
Strångnäs påträffad av K. A. Gustawsson 1931.
Teckning Alicja Grenberger. Skala 1:1.
7
Inledning
I augusti 2000 genomfördes en mindre forskningsgrävning på stenåldersboplatsen
Strångnäs, fornlämning 280 i Österfärnebo socken, Gästrikland. Utgrävningen ingick
som en del i undertecknad Fredrik Hallgrens avhandlingsarbete vid Institutionen för
Arkeologi och Antik Historia, Uppsala Universitet (Hallgren 2008). Arbetet utfördes
av arkeologerna Fredrik Hallgren och Åsa M. Larsson.
Figur 3. Utsikt över östra delen av den sandstrand som upptar Strångnäs södra ände. I bakgrunden
synns den utskjutande Flatudden, där en röd fritidsstuga skymtar mellan träden. Huvuddelen av
undersökningens rutor grävdes bland tallarna bakom den fallna torrakan i förgrunden. Foto Fredrik
Hallgren.
Bakgrund
På ön Strångnäs sydudde (Flatudden) i norra delen av Färnebofjärden, återfinns den
stenålderslokal som vanligen går under benämningen Strångnäsboplatsen, raä 280,
Österfärnebo sn, Gästrikland (Claesson 1932 s.88, Jonsson 1958 s.33, jfr. figur 1 och
3). Boplatsen upptäcktes av O. B. Santesson 1929, som genomförde ”några små
provgrävningar i erosionshaket mitt utanför stugan” (handlingar i Museum
Gustavianums arkiv). Stugan som omtalas står fortfarande kvar på tomten (jfr. kartor i
figur 9 och 15, stugan skymtar också på foton i figur 3 och 11). Santesson påträffade
neolitisk keramik (5 st), slagen flinta (2), kvarts (2) och porfyr (1). Fynden förvaras
numera vid Museum Gustavianum där de har inventarienummer UMF 5560. Vid sidan
av slagen sten och keramik observerade Santesson fläckvis rikliga förekomster av
skärvsten i strandzonen.
8
I Museum Gustavianums samlingar finns förutom de fem krukskärvor Santesson
hittade även en skärva dekorerad med intryck av tandad stämpel som bildar två
parallella linjer. Också denna har Strångnäs som fyndplats, men i övrigt saknas
uppgifter om fyndet. Ytterligare fyra krukskärvor påträffades av K. A. Gustawsson
1931 och förvaras vid Statens Historiska Museum (SHM 19 955). Två av dessa är
dekorerade med vinkelställd tvärsnodd (figur 2).
Strångnäs nämns stundom i sammanhang med de gropkeramiska boplatser som sedan
länge är kända från Gästrikland, varför man lätt får intrycket att också Strångnäs är en
GRK-lokal. Jag vill dock hävda att keramiken från Strångnäs vad gäller godskvalité och
dekor bör betraktas som tidigneolitisk trattbägarkeramik. Dekor i form av vinkelställd
tvärsnodd har motsvarigheter i TRB-keramik från exempelvis Siretorp i Blekinge
(Bagge & Kjellmark 1939), Nørre Sandegård på Bornholm (Becker 1990), och
Skogsmossen i Västmanland (Hallgren & Possnert 1997). Bland Santessons fynd finns
vidare en flintskrapa tillverkad av ett avslag slagen ur en slipad flintyxa (figur 4). Som
framgår av teckningen har yxan varit fint slipad på både bred och smalsidorna,
sannolikt rör det sig om ett fragment av en tunnackig flintyxa.
Figur 4. Flintskrapa tillverkad av ett avslag som slagits ur
en fyrsidigt slipad flintyxa, påträffad av O. B. Santesson
1929. Teckning Alicja Grenberger. Skala 1:1.
Medan den tvärsnoddsdekorerade keramiken och fragmentet av en tunnackig flintyxa
pekar på en trattbägarkontext, så finns det ett annat fynd, avslaget i svart porfyr, som
snarare pekar mot det jägare-samlare samhälle som under tidigneolitikum fanns norr
om Mälardalens trattbägarkultur (jfr. Lannerbro 1976 s.25-26, Hallgren 2008).
Råmaterialet i fråga är mycket vanligt på jägare-samlare lokaler i området kring
Österdalälven och dess biflöden Oreälv och Rotälven (Lannerbro 1992, 1997,
Hallgren 2014). Ytterligare ett fynd av samma karaktär föreligger från den närbelägna
boplatsen Utön, belägen på ön av samma namn vilken återfinns 1 km ONO Strångnäs
(jfr. kartan i figur 7), se vidare nedan.
9
Topografi och fornlämningsmiljö
Strångnäsboplatsen ligger på södra udden av en långsträckt ö i Färnebofjärden, Nedre
Dalälven, i Gästrikland. Älven har här karaktären av en sjö, det är 4 kilometer från
Strångnäs till motsatta strand på södra sidan Färnebofjärden. Ön boplatsen ligger på
är formad av en rullstensås, Bäckeboåsen, en del av Enköpingsåsens västra arm. Ön är
synnerligen långsmal, 5 km från nord till syd, dess största bredd är 1 km men stundom
är den inte mer än ett stenkast bred (figur 1, 7, 8). I norr förbinder en bro ön med
fastlandet på Gästrikesidan.
Söder om Strångnäs bildar åsen en serie med öar och grusrevlar (figur 5) som korsar
Färnebofjärden och småningom når fastlandet vid Östaholm. Uppströms är
Färnebofjärden avgränsad av Tyttboforsarna, nedströms av forsarna vid Gysinge och
Sevedskvarn (figur 6). Nedanför Gysingeforsarna fanns Dalälvens mynning i havet
under yngre stenålder. Under början av neolitikum bör havet ha nått in till
Hedesundafjärden (51 m.ö.h.). Den successiva landhöjningen lyfte småningom
pasströskeln vid Söderfors över havet så att älvmynning försköts till dagens
Untrafjärd.
Figur 5. Kanotrekognoscering efter stenåldersboplatser, Färnebofjärden sommaren 1999. Foto
Fredrik Hallgren.
10
Figur 6. Forsarna vid Sevedskvarn, Dalälven, en dryg mil nedströms Strångnäs. Foto Fredrik
Hallgren.
Bäckeboåsen är kraftigt svallad, och boplatsens underlag är utsvallad isälvssand. Vid
Flatudden formar sanden en flack hed som ligger 2-4 meter över älvens medelnivå 56
m.ö.h. Kring Flatuddens stränder finns ett markerat strandhak på 2 m där vattnet
eroderat bort åsmaterialet. Väster om Flatudden sträcker sig en lång sandstrand i
riktning mot Korpholmssundet. Innanför sandstranden löper en distinkt strandvall,
bakom vilken ett låglänt parti med sumpskog tar vid. Stenåldersfynd har tidigare
påträffats dels i strandhaket kring Flatudden, dels längs den flacka sandstranden hela
vägen mot Korpholmssundet. Flera av de senare visar spår efter svallning och det är
oklart om ostörda lager finns bevarade i denna del av boplatsen.
I norra änden av den långsmala Strångnäs-ön ligger en sedan gammalt känd
gropkeramisk boplats benämnd Ista, Österfärnebo 281:1 (Enqvist 1928). Ännu en
boplats finns inrapporterad från Utön NO Strångnäs. Här påträffade Knut Tinnberg
en stenåldersboplats på 1930-talet, med fynd av slagen kvarts (19 st), flinta (4, alla
brända), kvartsit (3), sandsten med slipyta (1) samt ett avslag av röd dalaporfyr-tuff
med pisolitisk struktur (Tinnberg 1939). Dalaporfyrtuff är en tät flintliknande bergart,
det aktuella avslaget har en röd grundmassa och mandelformade ljusare linser, och i
likhet med den svarta porfyren är materialets ursprung övre Dalarna (Lannerbro 1976
s.24, 26). Boplatsens exakta läge är tyvärr inte känt.
11
Figur 7. Stenåldersboplatsen Strångnäs (Österfärnebo 280:1) ligger på södra udden av den ö som
Bäckeboåsen formar vid dess passage av Dalälvens Färnebofjärd. Ytterligare en boplats påträffades
av Knut Tinnberg på Utön NO Strångnäs. Den senare lokalens närmare läge är ej längre känt.
© Lantmäteriet, i2012/921.
12
På älvens södra strand bildar åsen en långsmala udde som sträcker sig två km ut i
älven. Från stranden vid uddens nordvästspets upptäcktes i början av 2000-talet en
fyndplats för gropkeramik, Nora 445 (Petra Åhlén muntlig information 2006). En
knapp kilometer längre söderut längs udden finns en trattbägarboplats, Östa (Nora
54:1), med fynd av bla. en mångkantig stridsyxa, en tunnackig grönstensyxa samt en
grönstensmejsel av den typ som är vanlig på trattbägarboplatser, därtill ett antal mer
allmänna typer av stenyxor. Vid mina besök på platsen har jag funnit bränd flinta,
kvartsavslag samt en spjälkad krukskärva av neolitisk karaktär. Krukskärvan är för
liten för att bestämmas närmare.
Åtta kilometer öster om Östa, finns ännu en trattbägarboplats, Kallmossen (Nora
17:1), belägen i inlandet ett par kilometer från älven och en knapp mil från det
tidigneolitiska havet. Det har sedan länge varit känt fynd av mesolitisk karaktär från
Kallmossen (Ekholm 1915 s.23, 29). Den tidigneolitiska boplatsen upptäcktes i april
2000 av undertecknad och är belägen strax norr om den mesolitiska boplatsen.
Trattbägarboplatsen provundersöktes inom ramen för samma fältarbetsprojekt som
Strångnäs i Augusti 2000, och fältarbetet fortsatte även under oktober 2000 samt maj
och juni 2001.
Undersökningen på Kallmossen omfattade blott 28 m 2 men gav likväl ett rikt
fyndmaterial som inkluderar trattbägarkeramik (c. 11 kg), lerklining (c. 7 kg) ett större
antal fragment av fragmentariska samt några hela malstenar, slipstenar, en trindyxa, ett
tresidigt yxämne av bergart, en fragmentarisk spetsnackig flintyxa, avslag av flinta,
bergart och kvarts samt brända ben. Keramiken från Kallmossen inkluderar skärvor
från trattbägare, kragflaskor och lerskivor (Hallgren & Sundström 2008).
Bland föremål av flinta märks ett större och 40 mindre fragment av en spetsnackig
flintyxa. Yxan är kraftigt bränd och kan tolkas som ett yxoffer. Vid sidan av
fragmenten av den brända flintyxan finns även 170 bitar flinta, i huvudsak små avslag
men också flera småfragment av andra brända flintyxor. Medan flinta således är
förhållandevis vanligt förekommande på de undersökta 28 m 2 i skogspartiet, så har
bara något enstaka kvartsavslag påträffats vid utgrävningen. Kvarts förekommer dock
förhållandevis rikligt i den intilliggande åkerns södra ände, där den uppträder
tillsammans med fynd som typologiskt kan hänföras till trattbägarkultur.
13
Figur 8. Flygfoto över området kring Dalälvens Färnebofjärd, med stenålderslokaler som nämns i
texten markerade. © Lantmäteriet, i2012/921.
14
Två av malstenarna från Kallmossen, en sadelformad underliggare och en limpformad
överliggare, har ingått i en fytolitanalys som utförts inom ramen för Cecilia Lidströms
avhandlingsarbete. Bägge har spår av att ha använts för växtberedning. Både
underliggaren och överliggaren innehöll fytoliter av en allmän form som bland annat
förekommer i vete men också i flera vilda växter. På underliggaren påträffades därtill
fytoliter som är utmärkande för korn (Cecilia Lidström muntligen). Att säd hanterats
på Kallmossen visas också av att några krukskärvor uppvisar avtryck av sädeskorn, ett
av dessa har preliminärbestämts som vete (Anneli Ekblom muntligen).
Det osteologiska materialet från Kallmossen omfattar 1310 brända ben (195 gram)
varav 18 kunnat bestämmas till art, familj eller grupp (Å. M. Larsson manuskript).
Bland däggdjursbenen dominerar slidhornsdjur/hjortdjur med nötboskap (8
fragment), får/get (1) och bovid/cervid (3). Rovdjur är företrädda av en tand, som
möjligen kommer från hund eller säl. Fåglar finns företrädda med två ben från tjäder
och två obestämda fågelben, medan fisk finns företrädd med ett enstaka ben. Två ben
från två skilda kontexter har 14C-daterats, resultaten överensstämmer väl med
dateringarna från förkolnade hasselnötskal från Kallmossen. De artbestämda benen
var för små för datering, de ben som daterats kommer från ”stort däggdjur, ej säl”.
Den tidigneolitiska fasen på Kallmossen är tidfäst genom 14C-datering av sex
hasselnötskal och två brända djurben. Dateringarna spänner över ett förhållandevis
kort intervall, 5025±60 – 4795±75 BP, dvs. omkring 3800-3600 f.Kr..
15
Figur 9. Höjdrelieffkarta över området kring Strångnäsboplatsen. © Lantmäteriet, i2012/921.
16
Målsättning och metod
De tidigare tillvaratagna fynden från Strångnäs pekade på att lokalen hyste både
material som kunde knytas till regionens första bönder (tidigneolitisk trattbägarkultur),
och fynd med en koppling till de jägare-samlare som levt uppströms älven i området
kring Siljan. Möjligheten att finna spår efter ett tänkbart kulturmöte mellan människor
med skild kulturell och näringsekonomisk praktik gjorde Strångnäs högintressant för
undertecknads avhandlingsarbete som behandlade dessa frågor. Med utgångspunkt i
detta resonemang var målet med undersökningen att fastställa lokalens karaktär,
kronologiska position och kulturella tillhörighet.
Utgrävningen omfattade två moment. Dels grävdes provrutor med storleken 50 x 50
cm att med ett intervall på mellan 5 och 10 m inom boplatsen. Jorden i provrutorna
sållades i 4 mm såll. Med ledning i provgropgrävningens resultat valdes sedan en yta ut
där ett litet schakt om c:a 1,5 x 3 m grävdes ut. Schaktet var indelat i rutor om 50 x 50
cm. Jorden från alla grävrutor sållades, fynd togs tillvara och fördes till ruta.
Erfarenheter från grävning av stenåldersboplatser med likartade jordartsförhållanden i
Östra Mellansverige har gett vid hand att fyndens vertikala spridning i sanden är
kraftigt påverkad av frostförskjutning. Grävning i stick ansågs därför inte befogat.
Däremot noterades fyndens förekomst i relation till synliga lagerskillnader.
Påträffade anläggningar ritades i plan och profil, samt grävdes ut. Makroprov togs i
anläggningarnas fyllning. Vid grävningens slut fylldes rutor och schakt igen och
grästorven lades tillbaka.
Figur 10. Arkeologernas fikaplats på stranden vid Strångnäs, med utsikt över Färnebofjärdens
Nationalpark. Foto Fredrik Hallgren.
17
Genomförande
Undersökningen av Strångnäsboplatsen genomfördes under två veckor i augusti 2000.
Boplatsen centrala del ligger på fastigheten Ön 6:18, men fornlämningen sträcker sig
också över en del av den kringliggande Ön 6:1. Sistnämnda fastighet ägs av Stora
Kopparbergs Bergslags AB, vilka beredvilligt gav medgivande till utgrävningen.
Fastigheten Ön 6:18 hade emellertid avstyckats något år tidigare och sålts till
privatpersoner. Dessa gav inte tillstånd till undersökning. Vi var därför hänvisade till
att gräva i utkanten av boplatsen, i huvudsak utanför det område som var registrerat
som fornlämning.
Figur 11. Del av Strångnäsboplatsen på Flatudden, vy från SO. I förgrunden syns
koordinatmarkeringar för två av rutorna som grävdes söder om fastighet Ön 6:18. I boplatsens
centrala del mellan dessa koordinatpinnar och husen erhölls ej markägartillstånd för utgrävning.
Bortanför husen skymtar fler koordinatpinnar som visar läget för provrutor som grävdes NV om Ön
6:18. Foto Fredrik Hallgren.
Rutorna sattes ut med kompass, måttband och tumstock i ett lokalt koordinatnät i
förhållande till fastighetsgränsmarkeringar (markfasta järnrör) som markerade
avstyckning av den intilliggande fritidshustomten. Rutorna norr om fastigheten Ön
6:18 namngavs i relation till den nollpunkt som den utvalda
fastighetsgränsmarkeringen utgjorde. Ruta S5V20 ligger således 5 meter söder om och
20 meter väster om nollpunkten. Nollpunktens läge har sedan bestämts i relation till
koordinatsystemet Sweref 99 TM (N6676826,62/E599482,26), och rutornas
koordinater i Sweref 99 TM har beräknats i relation till detta utgångsvärde.
18
Figur 12. Del av undersökningsområdet NV om fastigheten Ön 6:18. Arkeolog Åsa M. Larsson
står intill det lilla handgrävda schaktet, i förgrunden syns några koordinatpinnar som markerar läget
för provrutor. Foto Fredrik Hallgren.
De fyra provrutor som grävdes söder om fastigheten Ön 6:18 mättes in i relation till
en annan fastighetsgränsmarkering, och namngavs därför enligt ett annat system:
utgrävarens initialer och löpnummer. Koordinater i Sweref99 TM har i övrigt
beräknats på samma sätt även för dessa rutor.
Figur 13. Undersökningsområdet på Flatuddens sydspets, söder om fastigheten Ön 6:18.
Koordinatpinnar som markerar planerade grävrutor skymtar bland träden. Foto Fredrik Hallgren.
19
Varje rutas sydvästra hörn har således en ”exakt” koordinat i rikets nät, t.ex. S5V20
som har N6676821,62 och E599462,26 (bilaga 3). Det bör dock påpekas att metoden
att sätta ut rutor med måttband och kompass inte är så exakt som decimalerna kan ge
sken av. Man får således räkna med att det finns mindre avvikelser förknippat med
rutornas placering.
Två rutor placerades genom ett mätfel 10 cm fel. Den ena av dessa (S5V30) ingår i det
lilla schakt som grävdes, och felet korrigerades under loppet av utgrävningen av
kringliggande rutor. Den andra felutsatta rutan (S5V25) ligger 10 cm söder om den
punkt som rutnamnet indikerar men har för enkelhetens skull fått behålla sitt namn.
Dess N-koordinat i Sweref 99 TM är dock korrigerad till 6676821,52 (istället för
6676821,62) i enlighet med dess verkliga placering.
Avsikten var att alla grävrutor skulle placeras utanför gränsen för fastigheten 6:18, på
grund av markägarnas obenägenhet att ge tillstånd till utgrävning. Av figur 15 framgår
dock att en ruta likväl hamnat strax inom Ön 6:18. Det är oklart om detta beror på ett
mätfel eller en feltolkning av fastighetsgränsens läge på denna punkt i
utgrävningssituationen.
Vid undersökningen mättes relativ höjd i relation till markytans toppmått under
torven vid respektive rutas läge. Markytans faktiska höjd inom undersökningsområdet
har under rapportarbetet 2014 bestämts med hjälp Lantmäteriverkets lidar-data i
höjdsystemet RH 2000. För varje ruta föreligger således nu ett korrekt höjdvärde.
Lagerföljdens och anläggningars höjd över havet är beräknade med utgångspunkt i
respektive rutas toppmått i RH 2000.
Figur 14. Det handgrävda schaktet inom den NV undersökningsytan. Foto Fredrik Hallgren.
20
Figur 15. Flatudden, Strångnäs med fornlämningens utbredning enligt FMIS markerat i gult, och
gränsen för fastigheten Ön 6:18 markerat med en vit linje. Området utanför Ön 6:18 tillhör Ön
6:1. De rutor som grävdes vid undersökningen är markerade med rött.
21
Initialt grävdes 16 provrutor fördelade i två områden NV respektive S om Ön 6:18.
Rutorna grävdes till fyndtomt djup, deras djup varierar mellan 30 och 60 cm under
torven. Med utgångspunkt i fyndfrekvens i de undersökta rutorna, valdes sedan en yta
ut omkring ruta S5V30 där ett mindre schakt öppnades (figur 14, 16). Schaktet mätte 3
x 1,5 m, och var indelat i rutor om 50 cm som grävdes på samma sätt som
provrutorna. Påträffade anläggningar undersöktes och ritades i plan och profil.
Vid sidan av grävandet så utfördes också en inventering av stranden i anslutning till
boplatsen. Fynd av slagen sten påträffades på sandstranden väster om Flatudden och
hela vägen bort till udden vid Korpholmssundet. Några av fynden mättes in med GPS.
Fynd som påträffades när GPS inte fanns tillgänglig har manuella lägesangivelser. Alla
fynden påträffades blottade på sandstranden och har med största säkerhet flyttats av
vågor och isskjutning.
Figur 16. Plan över rutorna i den norra delen av undersökningsytan.
Rutbeskrivningar
N0V25
Grävd 30 cm under torven. Sand som övergår i grus. Tunt
blekjordslager. Inga fynd, ingen skärvsten.
N0V35
Grävd 25 cm under torven, sand, måttligt blekjordslager. Inga fynd,
ingen skärvsten.
S4,5V30
Grävd 40 cm under torven. Mo med blekjord och rostjord. Inga
fynd. 1 skärvsten (0,05 kg). På grund av att ruta S5V30 sattes ut fel är denna ruta
endast 40x50 cm.
S4V30
Grävd 40 cm under torven. Mo med blekjord och rostjord. Inga
fynd. 1 skärvsten (0,14 kg).
22
Figur 17. Plan över rutorna inom den södra delen av
undersökningsytan.
S5,5V29,5
Grävd 45-50 cm under torven. Två blekjordslager åtskilda av sand
med grusinslag (strandvall). Det undre blekjordslagret täcktes av en kolrik gammal
markhorisont. Fynden (keramik) börjar förekomma i det undre blekjordslagret och
neråt. Två makroprover tagna under andra blekjordslagret. 0,2 kg skärvsten.
S5,5V30,5
Grävd 45 cm under torven. Mo med blekjord + rostjordslager.
Sandlins (strandvall?) i SV änden av rutan. 40 x 40 cm stenpackning. 3kg sten varav
hälften skör/skärvsten. Härd? Dock ingen sotlins under. Makroprov taget under
stenarna. Stenpackningen troligen kapad av strandvall/vågerosion. Fynd av keramik.
S5V20
Grävd 25 cm under torven. Sand med steninslag, tunt blekjordslager,
rostjord. Inga fynd, ingen skärvsten.
S5V25
Grävd 40 cm under torven. Sand 30 cm, därefter 10 cm grusig sand,
under det steril gråfläckig moig sand. 0,1 kg skärvsten. På grund av mätfel felplacerad
10 cm för långt söderut.
23
S5V29,5
Grävd 40 cm under torven. Mo med blekjordslager och rostjord. 1
flinta, 1 keramik, 2,1 kg skärvsten.
S5V30
Grävd 40 cm under torven. Mo med utbildat blekjords- och
rostjordslager. Keramik, flinta. 1 liten skärvsten (0,05 kg). På grund av mätfel
felplacerad 10 cm norrut.
S5V30,5
Grävd 40 cm under torven. Mo med blekjord och rostjord. Två
troliga stolphål på 25-30 cm djup. Makroprov taget i det östra stolphålet. Keramik +
flinta + ben. En minimal skärvsten (för liten för våg).
S5V35
Grävd 57 cm under under torven. Tjockt blekjordslager, sandig mo.
Inga fynd. Skärvsten 0,1 kg.
S5V40
Grävd 60 cm under torven. Mo, 25 cm blekjord med flera
humushorisonter – flygsand?/svämsand? Inga fynd. Skärvsten 0,1 kg.
S5V45
Grävd 50 cm under torven. Mo (ingen sten). Blekjordslager +
rostjordslager. Inga fynd. En lite skärvsten (0,04 kg).
S6,5V30
Grävd 35 cm under torven. Lite keramik. Sand med lins av grusig
sand. Delvis tudelat blekjordslager.
S6V29,5
Grävd 40 cm under torven. Svag tudelning av blekjorden, alla fynd
kom i den gula sanden under andra blekjordslagret. En del keramik, knacksten? Ingen
skärvsten.
S6V30
Grävd 40 cm under torven. Delvis överlagrad av grusig sand. Två
blekjordslager. Mycket keramik under andra blekjordslagret. Skärvsten 0,2 kg.
S6V30,5
Grävd 40 cm under torven. Delat blekjordslager, delvis otydligt.
Makroprov (2 påsar) togs 15-30 cm under torven (under andra blekjordslagret).
Grusigt stråk i moig sand. Lite keramik. Skärvsten 0,2 kg.
S7,5V25
Grävd 30 cm under torven. Hård packad sand. Ett par bitar bränd
lera. Skärvsten 0,4 kg.
S7,5V27,5
Grävd 30 cm under torven. Tunn blekjord. Grov sand. Inga fynd.
S8,5V30
Grävd 45 cm under torven. Sand, grusig mot botten, inga fynd.
S9,5V25
Grävd 35 cm under torven. Grov sand. 1 bit av en slipad bergartsyxa.
Ingen skärvsten.
FH1
Grävd 30 cm under torven. Sand med tilltagande stenfrekvens. Tunn
torv, ingen blekjord. Recent störning med kol i S. Keramik + brända ben. Fynden
påträffades i de 20 första cm, i gulgrå sand.
24
FH2
Grävd 50 cm under torv. (5 cm torv, 12 cm grå sand, därunder
blekjordslager (gammal markyta) och gul sand. 1 bränt ben påträffat c. 30 cm djupt.
Skärvsten 1,6 kg, påträffad under blekjorden.
FH3
Grävd 35 cm under torven. Sand med steninslag (rikligt). Inget
blekjordslager. Inga fynd. Skärvsten 1,5 kg.
ÅL1
Ingen torv. Grävd 35 cm under markytan. Sand, på 12 cm djup med
grus och steninslag. På 10 cm djup noterades en brunaktig anläggning i rutans SÖ
hörn. Inom rutan mätte anläggningen 20x15 cm och var 22 cm djup (jfr. nedan).
Anläggningen ej avgränsad och fortsätter utanför rutan. I anläggningen påträffades ett
bränt ben. Inga andra fynd. Skärvsten 0,1 kg.
Figur 18. Spridningen av lösfynd längs stranden väster om den registrerade fornlämningen. Hälften
av fynden är inmätta med handhållen GPS, hälften är manuellt inprickade. För båda kategorierna
gäller att lägesangivelsen är ungefärlig.
25
Undersökningsresultat
Grävningen gav magra resultat, fynden omfattade fyra små flintavslag, ett mindre
fragment av en fint slipad bergartsyxa, sex fragment brända ben och två hekto (550
fragment) keramik. Därtill påträffades fyra stolphål, en stenpackning (härd?) och en ej
helt frilagd anläggning som inte tolkats till typ.
Fynd påträffades både inom det norra och södra undersökningsområdet.
Fyndmängden var begränsad och man kan misstänka att vi nosade i utkanten av den
stenåldersboplats som Santesson påvisade på Flatudden. Det är alltså troligt att den
centrala delen av boplatsen ligger inom fastigheten Ön 8:16 som vi ej tilläts
undersöka.
Inom delar av undersökningsområdet förekom två blekjordslager och/eller linser av
grusigt material som täckte sand. Det är troligt att dessa lager är spår efter
strandprocesser som orsakats av vågerosion och isskjutning. Inom några rutor (tex.
S5,5V29,5) var fyndens vertikala spridning tydligt relaterad till de undre lagren (jfr.
rutbeskrivningar ovan, samt bilaga 1).
Fynd påträffades även uteroderade i det flacka strandplanet väster om Flatudden, längs
en sträcka av 200 m av Strångnäs sydsida. Bland dessa fynd finns ännu en flintskrapa
med slipyta, samt avslag av kvarts, asktuff och hälleflinta. Strandfynden ligger ej i
ursprungligt läge utan bör vara påverkade både av vågor och isskjutning. Det är
möjligt att orörda lager finns bevarade under den strandvall som löper innanför
stranden.
Figur 19. Fynd av flinta (röda siffror, antal) och yxfragmentet (blå siffra, antal) från utgrävningen.
26
Fynd
Sten
De fyra bitarna flinta från utgrävningen fördelar sig på ett uppskärpningsavslag, ett
bränt avslag och två minimala fragment som troligen är flinta. Uppskärpningsavslaget
är 10 mm långt och 5 mm brett, det liknar ett kort mikrospån men är snarare avfall
från uppskärpning av till exempel en egg (figur 20). Fyndet har direkta motsvarigheter
i materialet från Kallmossen där det finns gott om uppskärpningsavslag i flinta.
Figur 20. Stenfynd från Strångnäs. Övre raden bränt flintavslag (F19) samt litet
uppskärpningsavslag av flinta (F20) från utgrävningen. Nedre raden avslag av
grågrön asktuff (F26:2) samt bränd skrapa tillverkad av en slipad flintyxa
(F26:1) påträffade som lösfynd på stranden. Skalan till vänster är mm. Foto
Fredrik Hallgren.
Det
brända flintavslaget (16x14 mm) är kraftigt krakelerat av eld (figur 20). Det är tänkbart
att det är ett fragment av en brandoffrad flintyxa av det slag som är känt från bland
annat Skogsmossen i Västmanland (Hallgren et al. 1997, Hallgren 2008 s.233-235) och
Stensborg i Södermanland (Larsson 2013) och som även finns representerat på
Kallmossen (jfr. ovan). Avslaget har dock ingen bevarad slipyta, varför detta inte kan
avgöras med säkerhet. De två återstående fragmenten flinta är bara några mm långa,
och materialbestämningen är därför osäker.
27
En flintskrapa påträffades som lösfynd på stranden väster om Flatudden (figur 20).
Skrapan är tillverkad av en slipad flintyxa och är därmed en parallell till Santessons
fynd från Flatudden (jfr. ovan). Skrapan uppvisar spår av att ha utsatts för eld.
Ett intressant stenfynd bland lösfynden är ett avslag av gulgrön asktuff (figur 20), ett
råmaterial som har sitt ursprung i övre Dalarna (Lannerbro 1976). Fyndet är en
parallell till Santessons fynd av dalaporfyr som har samma proveniens. Bland
lösfynden från stranden finns också två avslag i en grå tuffliknande bergart, dessa har
benämnts tuff i fyndtabellen i brist på en mer precis benämning men skiljer sig från
nyss nämnda asktuff. Ett av avslagen av grå tuff är svallat.
Kvarts saknades helt bland fynden från grävningen men bland lösfynden från stranden
finns 9 kvartsavslag var av ett är retuscherat men också tydligt svallat.
Figur 21. Fynd av keramik och bränd lera (antal fragment) i norra delen av undersökningsområdet.
28
Keramik
Vid utgrävningen påträffades drygt 550 fragment keramik och två bitar bränd lera.
Keramiken är mycket kraftigt fragmenterad, medelvikten per fragment är 0,34 gram.
För de små fnyken är det i realiteten svårt att avgöra om det är keramik eller bränd lera
(lerklining) varför de två fyndkategorierna redovisas tillsammans på
fyndspridningsplanerna (figur 21, 22).
Keramikens extremt höga fragmenteringsgrad gör den svårbedömd. En liten
krukskärva som påträffades inom det södra undersökningsområdet har
godsegenskaper som liknar Santessons keramikfynd. Denna skärva skulle kunna vara
tidigneolitisk trattbägarkeramik, även om en säker bedömning inte kan göras på en
sådan liten skärva.
Figur 22. Fynd av keramik och bränd lera (antal fragment) i södra delen av undersökningsområdet.
Huvuddelen av keramiken påträffades inom det norra undersökningsområdet. Detta
material skiljer sig från de tidigare hittade krukskärvorna från Flatudden. Keramiken
som påträffades i det norra området år 2000 är starkt fragmenterad och endast en
skärva har dekor, en liten mynningsskärva med en horisontell linje under mynningen
+ en grop. Denna keramik har liksom tidigneolitisk trattbägarkeramik grov
bergartsmagring, men skiljer sig jämtemot den senare genom att godset inte är lika
välbränt, och den saknar den fina ytbehandling som karaktäriserar trattbägarkeramik.
När trattbägarkeramik spricker följer brotten vanligen ringlarna som bygger upp kärlet
(N eller U, jfr. Hulthén 1977), men i materialet från Strångnäs så är nästan alla skärvor
spjälkade, vilket möjligen antyder en annan kärlbyggnadsteknik.
Det är således troligt att keramiken från norra området inte är tidigneolitisk
trattbägarkeramik. Det har inte gått att typbestämma den närmare och dess
kronologiska placering förblir därför oviss.
29
Ben
De sex fragmenten brända ben varierar från välbrända till dåligt genombrända. På
grund av deras ringa storlek har de inte gått att bestämma till art eller benslag (Å. M.
Larsson muntlig uppgift).
Figur 23. Spridningen av brända ben (antal) inom norra undersökningsområdet.
Figur 24. Spridningen av brända ben inom södra delen av undersökningsområdet.
30
Prover
Det togs flera makroprov i anläggningar och lager. De som sållats har ej gett fynd av
makrofossil, däremot förekommer bitar av träkol. En bit träkol från det fyndförande
lagret under andra blekjordslagret (25-30 cm under torven) i ruta S5,5V29,5 har
tillvaratagits men ej 14C-daterats.
Anläggningar
Vid undersökningen påträffades sex anläggningar. Fyra av dessa tolkas som färgningar
efter stolphål, en anläggning är en stenpackning som tolkas som en utvaskad härd.
Den sjätte anläggningen påträffades i kanten av en ruta och blev därmed ej helt
frilagd, den har inte tolkats till typ.
Anläggning 1 (ruta S5V30,5)
Färgning av roströd/brungul mo tolkad
som stolphål. Övre halvan något mörkare fyllning än nedre halvan (jfr. profil).
Påträffat 35 cm under torven (58,13 m.ö.h.). 13 cm i diameter, 15 cm djup.
Anläggning 2 (ruta S5V30,5)
Färgning av roströd mo tolkad som
stolphål. Begränsning i plan ojämn. Påträffad 25 cm under torven (58,23 m.ö.h.).
Makroprov taget i västra halvan. 15 cm i diameter, 12 cm djup.
Anläggning 3 (ruta S5V29,5)
Färgning av rödbrun sand som med viss
tveksamhet tolkats som litet stolphål. Påträffad 30 cm under torven (58,16 m.ö.h.). 6
cm i diameter, 5 cm djupt.
Anläggning 4 (ruta S5V29,5)
Färgning av rödbrun sand med något diffus
begränsning. Har med viss tveksamhet tolkats som ett stolphål. Hade en strimma av
recent kol centralt i färgningen, spår av en rotbrand? Påträffad 30 cm under torven
(58,16 m.ö.h.). 16 cm i diameter, 14 cm djup.
En tredje mer otydlig färgning i samma ruta (S5V29,5) bedömdes efter utgrävning
som naturlig pga. dess ringa djup.
Anläggning 5 (ruta S5,5 V30,5) Stenpackning bestående av både eldpåverkad sten
(1,5 kg) och vanlig sten (1,5 kg). Tolkad som härd, innehöll dock ingen sotlins.
Påträffad 22-25 cm under torven (58,25 m.ö.h.). SV delen av packningen kapad av
lager med grusblandad sand, detta tolkas som ett erosionshak/strandbildning.
Makroprov taget på 10 cm djup. 40 cm i diameter.
Anläggning 6 (ruta ÅL1)
Färgning av brun sand synlig i rutans sydöstra hörn,
ej avgränsad inom rutan. Påträffad 10 cm under torven (59,01 m.ö.h.). Den synliga
delen var 20x15 cm i plan och 22 cm djup. Fortsatte utanför rutan och kvarligger
således.
31
Det är vanskligt att tolka anläggningarna närmare i termer av konstruktioner då en så
begränsad del av fornlämningen undersökts. Man kan likväl notera att de fyra
stolphålen bildar ett Ö-V stråk, och det är tänkbart att de är del av en konstruktion.
Det går dock inte att avgöra om denna hypotetiska konstruktion varit en bostad, en
gistgård eller något helt annat.
Figur 25. Plan och profil över anläggningarna som undersöktes i det lilla handgrävda schaktet i det
norra undersökningsområdet.
32
Figur 26. Plan och profil över den frilagda delen av anläggning 6 i det södra undersökningsområdet.
33
Tolkning och utvärdering
Med bakgrund i Santessons intressanta fynd på Strångnäs så fanns det högt ställda
förväntningar inför utgrävningen. Santessons snabba provgrävning gav både fynd som
kan knytas till tidigneolitisk trattbägarkultur, och fynd som kan knytas till de jägaresamlare som under tidigneolitikum levde längs övre Dalälvens lopp. Det syntes därför
finnas förutsättningar att göra nya fynd som kunde belysa ett möte mellan människor
med ursprung i skilda kulturella kontexter och med olika näringspraktiker.
Undersökningens resultat levde inte upp till förväntningarna. Fyndmängden blev
blygsam och den keramik som påträffades var på grund av hög fragmenteringsgrad
svår att typbestämma. Det är troligt att en utgrävning inom den centrala delen av
Flatudden gett bättre resultat, men som redovisats ovan gav markägarna ej tillåtelse till
undersökning här.
Grävningen på Strångnäs genomfördes inom ramen för ett fältprojekt där vi även
provundersökte den samma vår påträffade trattbägarboplatsen Kallmossen (Nora
17:1, Uppland) belägen på andra sidan Dalälven. I augusti 2000 grävde vi varannan
vecka på Kallmossen, varannan på Strångnäs. Undersökningen på Kallmossen gav ett
rikt fyndmaterial och mycket goda resultat. Fältarbetet som utförde i oktober 2000 och
maj-juni 2001 riktades därför helt in på Kallmossen.
Tillsammans har dessa båda undersökningar gett ny information om yngre stenålder
kring nedre Dalälven. Fynden på Kallmossen kan klassificeras som tidigneolitisk
trattbägarkultur. Även på Strångnäs finns ett inslag av fynd från trattbägarkultur, men
fyndsammanhanget förblir oklart.
De fåtaliga ben som påträffades vid utgrävningen på Strångnäs har inte gått att
artbestämma. Då makrofossil ej påträffats i de undersökta jordproverna är boplatsens
näringsekonomiska sammanhang okänt. Utifrån boplatsens topografiska läge på en ö
kan man dock gissa på att fiske spelat en roll. Fångstboplatser från trattbägarkultur är
vanliga i Mälardalen (Welinder 1982, Segerberg 1999, Sundström & Darmark 2005)
och förekommer även längs Gästrikekusten (Björck 2000).
Norr om Gästrikland har kustboplatserna en annan karaktär – keramik och ben från
tamdjur saknas – och de kan tolkas som spår efter jägare-samlare som levde norr om
trattbägarkulturen (Baudou 1992, Ulhielm 2004, Holm 2006). Även i inlandet
uppströms Dalälven levde grupper av jägare-samlare som inte tillverkade keramik
under tidigneolitikum. På Strångnäs finns fynd med ursprung i den senare regionen i
form av avslag i dalaporfyr och asktuff. Även från Kallmossen finns ett fynd av ett
avslag av dalaporfyr. Det senare är ett lösfynd från den del av boplatsen som ligger i
åker, och avslaget kan inte med säkerhet knytas till den tidigneolitiska fasen. I
beaktandet av fynden från Strångnäs där dalaporfyr förekommer tillsammans med
TRB material är det likväl troligt att ett sådant samband också föreligger på
Kallmossen.
34
Figur 27. Förslag på ny avgränsning av stenåldersboplatsen Strångnäs, Österfärnebo 280:1, (röd
markering) baserat på förekomst av fynd samt i beaktande av lokaltopografi.
I området kring övre Dalälven där dalaporfyren och asktuffen har sitt ursprung finns
få undersökta neolitiska boplatser. En sådan jägare-samlare boplats, Finnhed,
undersöktes dock 2013 vid Österdalälvens biflöde Rotälven i Älvdalen (Hallgren
2014). Finnhed är en stor boplats, som även innehåller två på markytan synliga
boplatsvallar – lämningar av vallomgivna hus med försänkt golvplan – från stenåldern.
Undersökningen 2013 berörde en av dessa boplatsvallar. Denna har fynd både från
mesolitisk och neolitisk tid och har förmodligen använts återkommande under en lång
tidsrymd. Bland fynden som kan knytas till den neolitiska fasen finns en skrapa och ett
avslag slagna ur slipade flintyxor, artefakter som på Finnhed utgör ett udda inslag i ett
stenmaterial som i övrigt är helt dominerat av dalaporfyr (94% av stenfynden). Till
kategorin exotiska fynd med ursprung i mellersta eller södra Sverige får också räknas
två små krukskärvor av neolitisk karaktär (Hallgren 2014 s.33). De senare kan inte
bestämmas till typ, men kan vara tidigneolitisk trattbägarkeramik eller möjligen sent
mellanneolitisk stridsyxekeramik (jfr. Larsson 2009).
Trots att många frågetecken kvarstår kring Strångnäsboplatsen så kan fynden från
lokalen ge en pusselbit till förståelsen av yngre stenålder i gränslandet mellan
Mälardalen, Bergslagen och Norrland. Tillsammans ger fynden från Strångnäs,
Kallmossen och Finnhed exempel på återkommande kontakter tvärs en kulturell
gräns, en gräns som under delar av yngre stenålder var en gräns mellan jägare-samlare
och grupper som bedrev odling och fädrift vid sidan av jakt och fiske. Dalälven och
dess biflöden tjänade sannolikt både som ett kommunikationsstråk och som en arena
för kulturella möten i denna gränszon.
35
De flest av fynden som påträffades vid utgrävning på Strångnäs hittades utanför
fornlämningens begränsning så som denna är angiven i FMIS. Då fynd även
förekommer frameroderade på strandplanet väster om Flatudden är det troligt att
boplatsen omfattar hela strandpartiet mellan Flatudden och Korpholmssundet.
Innanför sandstranden löper här en markerad strandvall som är täckt av vegetation.
Det är troligt att stenåldersfynd även förekommer på eller under strandvallen. I figur
27 anges ett förslag till ny avgränsning av fornlämningen, ett förslag som beaktar både
fyndspridning och lokaltopografi.
Fältarbetet på Strångnäs förlades till augusti med hänsyn till den stundom ymniga
förekomsten av mygg längs Nedre Dalälven i början av sommaren. Juli 2000 var dock
regnig med omfattande översvämningar som följd. Översvämningarna ledde till en sen
kläckning av översvämningsmygg, och sensommaren 2000 blev känd som den värsta
myggsommaren i mannaminne (jfr. figur 6). Som en konsekvens kom det få besökare
till utgrävningen.
Resultaten från utgrävningen på Strångnäs, och den inom ramen för samma projekt
utförd utgrävning av trattbägarboplatsen Kallmossen (Nora 17:1, Uppland) på andra
sidan Dalälven, har presenterats för allmänheten vid en öppen föreläsning vid Nora
Församlingshem i Tärnsjö vintern 2001.
Figur 28.Kanotrekognoscering vid Strångnäsboplatsen sommaren 1999. Den norra delen av
undersökningsområdet är beläget bland träden innanför strandhaket. I förgrunden syns arkeolog Åsa
M. Larsson. Foto Fredrik Hallgren.
36
Referenser
Bagge, A. & Kjellmark, K. 1939. Stenåldersboplatserna vid Siretorp. Wahlström &
Widstrand, Stockholm.
Baudou, E. 1992. Norrlands forntid – ett historiskt perspektiv. Wiken, Höganäs.
Becker, C. J. 1990. Nørre Sandegård. Arkæologiske undersøgelser på Bornholm 19481952. Historisk-filosofiske Skrifter 13. Det Konglige Danske Videnskabernes Selskab,
Munksgaard.
Björck, N. 2000. Västeräng, en tidig neolitisk boplats i södra Norrland. Research
reports 2000:3. Södertörns högskola, Huddinge.
Claesson, C. 1932. Boplatsundersökningar i Gästrikland 1931. Från Gästrikland 1931,
s.85-88.
Darmark, K., Guinard, M. & Stenbäck, N. 2011. Sofiedal 11, en mellanneolitisk
boplats i södra Gästrikland. Societas Archaeologica Upsaliensis, Uppsala.
Ekholm, G. 1915. Studier i Upplands bebyggelsehistoria. 1, Stenåldern. Uppsala
universitets årsskrift 1916, Uppsala.
Enqvist, A. 1929. Nya fynd och undersökningar i Gestrikland. Meddelanden av
Gestriklands Kulturhistoriska Förening 1928, s.47-55.
Hallgren, F. & Possnert, G. 1997. Pottery design and time. The pottery from the TRB
site Skogsmossen, in view of AMS-datings of organic remains on potsherds. Tor 29,
s.113-136.
Hallgren, F. & Sundström, L. 2008. Tidigneolitisk trattbägarkultur i Uppland. I:
Hjärtner-Holdar, E., Ranheden, H. & Seiler, A. (red.). Land och samhälle i förändring.
Uppländska bygder i ett långtidsperspektiv. Volym 4, Arkeologi i Uppland, studier.
Riksantikvarieämbetet, Uppsala. s.199-227.
Hallgren, F. 2008. Identitet i praktik. Lokala, regionala och överregionala sociala
sammanhang inom nordlig trattbägarkultur. Coast to Coast-books 17. Uppsala
Universitet, Uppsala.
Hallgren, F. 2012. A permeable border – long distance contacts between hunters and
farmers in the Early Neolithic of Scandinavia. Journal de la Société Finno-Ougrienne
26X. s.155-170.
Hallgren, F. 2014. En mesolitisk boplatsvall vid Finnhed i Älvdalen. Stiftelsen
Kulturmiljövård Rapport 2014:60. Västerås.
37
Hallgren, F., Djerw, U., af Geijerstam, M., & Steineke, M. 1997. Skogsmossen, an
Early Neolithic settlement site, and sacrificial fen, in the northern borderland of the
Funnel-beaker Culture. Tor 29, s.49-111.
Holm, L. 2006. Stenålderskust i norr. Bosättning, försörjning och kontakter i södra
Norrland. Studia Archaeologica Universitatis Umensis 19. Institutionen för arkeologi
och samiska studier, Umeå.
Hulthén, B. 1977. The ceramic technology during the Scandinavian Neolithic and Bronze age.
Thesis and Papers in North European Archaeology 6. Stockholms universitet.
Jonsson, A-B. 1958. Stenåldersboplatsen vid Mårtsbo. Tor 1958. s.26-41.
Lannerbro, R. 1976. Implements and rock materials in the prehistory of upper
Dalarna. Early Norrland 4. Stockholm.
Lannerbro, R. 1992. Det södra fångstlandet. Katalog del II. Oreälven. SAR 3,
Institutionen för arkeologi, Stockholms universitet.
Lannerbro, R. 1997. Det södra fångstlandet. Katalog del III. Övre Österdalälven. SAR
5, Institutionen för arkeologi, Stockholms universitet.
Larsson, L. 2013. Transformation by fire: a locality for assemblies during the early
Neolithic Funnel Beaker Culture in Central Sweden. I: From funeral monuments to
household pottery : current advances in Funnel Beaker Culture (TRB/TBK) research.
Archeopress, Oxford. s.151-157.
Larsson, Å. M. Kallmossen, Osteologisk rapport. Opublicerat manuskript.
Larsson, Å. M. 2009. Breaking and making bodies and pots: material and ritual
practices in Sweden in the third millennium BC. Uppsala university, Uppsala.
Segerberg, A. 1999. Bälinge mossar. Kustbor i Uppland under yngre stenålder. Aun
26. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet.
Sundström, L. & Darmark, K. 2005. Bålmyren. En familjebaserad tidigneolitisk
kustboplats i Uppland. SAU skrifter 7. Societas archaeologica Upsaliensis, Uppsala.
Tinnberg, K. 1939. Arkeologiska rekognosceringar i Färnebo- och
Hedesundafjärdarna. Arkivkopia av tidningsartikel publicerad i okänd tidning oktober
1939. Gävleborgs Länsmuseums arkiv.
Ulfhielm, B. 2004. Måndagsbäcken, en neolitisk boplats. Arkeologisk undersökning,
RAÄ 177, Norrala socken, Hälsingland. Länsmuseet Gävleborg, Gävle.
Welinder, S. 1982. The hunting-gathering component of the Central Swedish neolithic
Funnel-beaker Culture [TRB] economy. Fornvännen 77, s.153-160.
38
Tekniska och administrativa uppgifter
Länsstyrelsens dnr, beslutsdatum:
Undersökningsperiod:
Undersökt yta:
Personal:
Dnr 220-5169-00, 2000-06-06
augusti 2000
6,75 m2
Fredrik Hallgren
Åsa M. Larsson
Ön 6:1, Österfärnebo sn, Sandvikens
kommun, Gästrikland, Gävleborgs län
12H5a NÖ
Sweref99 TM
N 6676791 / E 599484
RH 2000
Manuell
Lämnas in till ATA
Lämnas in till SHM
Belägenhet:
Ekonomisk karta:
Koordinatsystem:
Koordinater:
Höjdsystem:
Inmätningsmetod:
Dokumentationshandlingar:
Fynd:
39
BILAGOR
Bilaga 1.
Bilaga 2.
Bilaga 3.
Rutfynd
Lösfynd
Rutor
Bilaga 1. Rutfynd
Fyndnum Ruta
mer
Antal
Vikt (g)
1 S4,5V30
1
2 S4,5V30
112
3 S5V29,5
4 S5V30
5 S5V30
6 S5V30,5
Objekt
0,80 mynningsskärva
Material
Kommentar
keramik
dragen linje under mynning, gropintryck
47,40 krukskärvor
keramik
1
0,10 krukskärvor
keramik
33
10,80 krukskärvor
keramik
6
2,30 krukskärvor
keramik
35
10,20 krukskärvor
keramik
fynd från rensning av profil
7 S5,5V29,5
2
0,90 krukskärvor
keramik
fynd från undre blekjordslagret
8 S5,5V29,5
28
16,60 krukskärvor
keramik
fynd från undre rostjordslagret
9 S5,5V30,5
1
0,20 krukskärvor
keramik
möjligen dekor i form av dragen linje
10 S5,5V30,5
45
14,90 krukskärvor
keramik
11 S6V29,5
80
19,10 krukskärvor
keramik
180
53,20 krukskärvor
keramik
17
6,80 krukskärvor
keramik
14 S6V30,5
1
1,00 krukskärvor
keramik
15 S6,5V30
18
8,00 krukskärvor
keramik
16 S7,5V25
2
1,00 bränd lera
lera
17 FH1
2
2,00 krukskärva
keramik
18 S5V29,5
2
0,01 avslag
flinta(?)
19 S5V30
1
0,60 avslag
flinta, bränd
20 S5V30,5
1
0,05 avslag
flinta
ett litet uppskärpningsavslag
21 S9,5V25
1
2,30 yxfragment
mörk bergart
fint slipad, tre slipfacetter
22 S5V30,5
1
0,40 bränt ben
ben
23 FH1
3
0,40 bränt ben
ben
24 FH2
1
0,10 bränt ben
ben
25 ÅL1
1
0,05 bränt ben
ben
12 S6V30
13 S6V30,5
KP1 S5,5V29,5
1
kolprov
träkol
kolbit i leran, trol. f ör liten för dat.
två minimala fragment
under andra blekjordslagret
Bilaga 2. Lösfynd
FyndNr
26
26
26
27
27
28
29
30
31
undernummer
1
2
3
1
2
Antal
1
1
1
2
1
3
1
1
1
Vikt
0,6
0,8
0
1,8
0,6
7,6
1
1,1
1
Fynd
flintskrapa med slipyta, bränd
avslag gröngul asktuff
kvartsfragment
kvartsavslag
avslag av tuff?, svallat
kvartsavslag
kvartsavslag, retuscherat, svallat
avslag av tuff?
kvartsavslag
E
599 375,78
599 375,78
599 375,78
599 275,98
599 275,98
599 261,98
599 420,00
599 310,00
599 240,00
N
6 676 824,84
6 676 824,84
6 676 824,84
6 676 810,62
6 676 810,62
6 676 810,45
6 676 820,00
6 676 820,00
6 676 810,00
GPS-punkt
11
11
11
12
12
13
x
x
x
Bilaga 3. Rutor
Ruta
FH1
FH2
FH3
N0V25
N0V35
S4,5V30
S4V30
S5,5V29,5
S5,5V30
S5,5V30,5
S5V20
S5V25
S5V29,5
S5V30
S5V30,5
S5V35
S5V40
S5V45
S6,5V30
S6V29,5
S6V30
S6V30,5
S7,5V25
S7,5V27,5
S8,5V30
S9,5V25
ÅL1
N
6676785,81
6676786,31
6676780,81
6676826,62
6676826,62
6676822,12
6676822,62
6676821,12
6676821,12
6676821,12
6676821,62
6676821,52
6676821,62
6676821,62
6676821,62
6676821,62
6676821,62
6676821,62
6676820,12
6676820,62
6676820,62
6676820,62
6676819,12
6676819,12
6676818,12
6676817,12
6676781,31
E
599480,31
599485,81
599485,81
599457,26
599447,26
599452,26
599452,26
599452,76
599452,26
599451,76
599462,26
599457,26
599452,76
599452,26
599451,76
599447,26
599442,26
599437,26
599452,26
599452,76
599452,26
599451,76
599457,26
599454,76
599452,26
599457,26
599480,81
Z
59,18
59,05
58,61
58,90
58,55
58,47
58,48
58,47
58,47
58,50
58,86
58,57
58,46
58,47
58,48
58,45
58,28
58,06
58,52
58,51
58,51
58,51
58,52
58,55
58,46
58,54
59,11