Kulturhuset i Å tvidaberg
Kulturhuset i Å tvidaberg En byggnad i tre skepnader Sarah Uller 1 2 Kulturhuset i Åtvidaberg En byggnad i tre skepnader SARAH ULLER Handledare: Bosse Lagerqvist Bebyggelsehistorisk uppsats, 7,5 hp Bebyggelseantikvariskt program, årskurs 2 GÖTEBORGS UNIVERSITET Institutionen för kulturvård 2013 3 4 Innehållsförteckning 1. Inledning ........................................................................................................................................................... 7 1.1 Bakgrund .................................................................................................................................................... 7 1.2 Frågeställning ............................................................................................................................................. 7 1.3 Syfte ............................................................................................................................................................ 7 1.4 Teoretisk ansats .......................................................................................................................................... 8 1.4.1 Omvärdering och föränderlighet ......................................................................................................... 8 1.5 Metod ........................................................................................................................................................ 10 1.6 Källmaterial .............................................................................................................................................. 10 1.7 Tidigare forskning .................................................................................................................................... 11 1.8 Avgränsning.............................................................................................................................................. 11 2. Presentation av Kulturhuset och dess miljö idag ............................................................................................ 12 2.1 Områdesbeskrivning ................................................................................................................................. 12 2.2 Exteriör byggnadsbeskrivning .................................................................................................................. 13 2.2.1 Fasad i nordöst (framsidan) ............................................................................................................... 13 2.2.2 Fasad i sydöst.................................................................................................................................... 14 2.2.3 Fasad i nordväst ................................................................................................................................. 15 2.2.4 Tak ..................................................................................................................................................... 15 2.2.5 Gården ............................................................................................................................................... 15 2.3 Interiör byggnadsbeskrivning ................................................................................................................... 16 2.3.1 Trapphus och entréer ......................................................................................................................... 16 2.3.2 Våningsplan ....................................................................................................................................... 16 2.3.3 Våning ett .......................................................................................................................................... 17 2.3.4 Våning två.......................................................................................................................................... 18 2.3.5 Våning tre .......................................................................................................................................... 20 3. Redogörelse för Kulturhusets historia ........................................................................................................ 21 3.1 Arbetarbostaden ........................................................................................................................................ 23 3.2 Hotellet ..................................................................................................................................................... 25 3.2.1 Baroniet ............................................................................................................................................. 25 3.2.2 Miljön ................................................................................................................................................ 25 3.2.3 Hotelltiden och dess tillblivelse ......................................................................................................... 26 3.2.4 Arkitekt och Byggmästare ................................................................................................................. 27 3.2.5 Exteriör .............................................................................................................................................. 28 3.2.6 Interiör ............................................................................................................................................... 28 3.2.7 Slutet för hotellet ............................................................................................................................... 30 5 3.2.8 Röda Ladan ....................................................................................................................................... 30 3.3 Folkets hus ................................................................................................................................................ 31 3.3.1 Första perioden .................................................................................................................................. 31 3.3.2 Biografen ........................................................................................................................................... 32 3.3.3 Tillbyggnaden .................................................................................................................................... 32 3.3.4 80- talet och framåt ........................................................................................................................... 33 3.3.5 Verksamheter i byggnaden ............................................................................................................... 33 3.5 Kulturhuset ............................................................................................................................................... 34 3.5.1 Kulturhusets framtid .......................................................................................................................... 34 4. Resultat ........................................................................................................................................................... 35 4.1 Teoretisk anknytning ................................................................................................................................ 36 5. Sammanfattning .............................................................................................................................................. 38 5. Käll- och Litteraturförteckning ................................................................................................................... 39 6 1. Inledning 1.1 Bakgrund Uppsatsen ingår som en kurs på 7.5 poäng under andra året av det bebyggelseantikvariska programmet vid Göteborgs universitet, institutionen för kulturvård. Byggnaden för min uppsats är Kulturhuset i Åtvidaberg, Stenhusgatan 1. 1.2 Frågeställning Det finns dels en generell frågeställning som handlar om hur användbara olika källmaterial är för bebyggelseantikvariska studier, samt ett ytterligare grundläggande ifrågasättande om varför byggnaden står på dess specifika plats. Utöver det har jag utformat några mer specifika frågeställningar. Den första frågan har som utgångspunkt att försöka grundlägga de olika funktioner och skeden byggnaden haft historiskt sett, likaså hur källstödet varierar för dessa skeden? Innebär ett skede med mycket källor att också det skedet blir det kulturhistoriskt värdefulla? 1.3 Syfte Syftet är att utföra en bebyggelsehistorisk uppsats med ett vetenskapligt förhållningssätt till de källor jag hittat och valt att studera närmare. Mitt mål har varit att försöka beskriva byggnadens tillblivelse och historia utifrån de förändringar som skett. Jag förklarar även hur byggnaden sett ut i tidigare byggnadsskeden utifrån de källor jag undersökt. Byggnadens omgivning inklusive stallbyggnad och miljön behandlas samt de frågeställningar jag valt att applicera på byggnaden. 7 1.4 Teoretisk ansats På vilket sätt kan en byggnad styra minneskonstruktionen och bli bärare för fler minnen och en ny historia? Jag har i denna teoretiska ansats valt att utgå ifrån Michel Guggenheims text, Building memory: Architecture, networks and users, Tim Bentons text, Understanding Heritage and memory och Ingrid Martin Holmbergs text, Med bebyggelsehistoria som medel. Dessa texter behandlar historieteori och historievetenskapliga perspektiv. När bebyggelsehistoria skrivs studeras en byggnad och en områdesmiljö. Att iaktta en byggnad kan säga mycket om dess förflutna. Det förflutna är allt som hänt, varit och som studeras genom källor, källor som av olika anledningar har blivit bevarade för eftervärlden.1 En byggnad är ett källmaterial, och det speciella med just byggnader är att de oftast står kvar på samma plats. Miljön i och runtomkring påverkar byggnaden. Ett kulturhus har t.ex. en funktionell egenskap som en allmän mötesplats och som tillhåll för verksamheter, men det kan inte styra att andra funktioner äger rum där samtidigt. Det bor folk i huset, det spelas teater, en städerska arbetar, en konservator restaurerar en väggmålning, en guidegrupp går en rundtur, ett barn leker att huset är ett fängelse och en konstnär målar av huset utifrån. Det pågår alltid flera aktiviteter i och runt byggnaden, och byggnaden tillges därför alltid nya minnen.2 1.4.1 Omvärdering och föränderlighet Det är dessa olika funktioner som Guggenheim skriver om, hur byggnader är för många förknippade med just en sak, och för andra med en annan sak. Han förklarar det speciella med byggnader i tre perspektiv. För det första att de står på dess specifika plats och att det förändras med miljön runt omkring. För det andra att en byggnad är singular och att den därför inte kan multipliceras. För det tredje, att en byggnad används. Dessa aspekter gör byggnader speciella och synnerligen komplexa3. “Buildings produce distributed times and distributed memories for different constituencies and these distributed times coexist at the same location.”4 Byggnader används och hanterar komplexa användningsområden. Det går att göra en sammankoppling med Tim Bentons resonemang kring hur byggnader kan vara bärare av flera kontroversiella minnen. Det finns kulturarv som skapar sig starka politiska, kulturella eller estetiska grunder, vilka blir lämnade åt allmänheten för att bestämma vad den ska få för konsekvenser. Det han poängterar är att byggnadsminne inte alltid är någonting positivt för en människa. I krig och landskriser kan kulturarv komma att få handskas med dessa, för många oönskade minnen5. Ett exempel är Olympiastadion i Berlin som har gjorts om och används idag som fotbollsarena. Mycket diskussioner bröts ut då vissa absolut inte ville bevara byggnaden. Men byggnaden bevarades och enligt Tim Benton blev den diskuterande processen ett sätt att bearbeta, förstå och 1 Götlind & Kåks (2004) Götlind och Kåks, (2004) 3 Guggenheim, (2009) s.1-‐16 4 Ibid. S.16 5 Benton, (2010) s.130-‐136 2 8 handskas med vissa politiska associationer, och istället inrätta nya. Dessa diskussioner behövs och blir nödvändiga menar Benton, tills byggnaden tillges nya meningar. Det blir alltså en vändning för minnesproduktionen och byggnaden får en annan symbolik. När man gör om ett kulturarv eller sätter det i en annan kontext förändras byggnadens tidigare värde.6 Denna historia blir en klar spegling av hur tydligt minnet fäster sig vid de materiella tingen som finns runt omkring oss, samtidigt som samhället påverkar hur vi inrättar nya minnen dagligen. Samtidens klimat påverkar oss i vårt tankesätt. Byggnaden i detta fall blir en katalysator för att få minnen att bearbetas och förändras. Ingrid Martins Holmberg skriver om hur vändningen för stadsdelen Haga, som saneringsobjekt, blev en förståelse. Detta för att det fanns rötter i akademisk litteratur. Holmberg skriver om hur Haga sett ur ett perspektiv genom samtida ögon uppnått sin förståelse och mening. Hon lägger fram diskursen av historisk spegling av bebyggelse i Sverige, och om hur bebyggelse blir ett nytt forskningsfält. Genom den akademiska acceptansen kom Haga att få en ny mening, som arbetarstadsdel och trähusbebyggelse. Haga fick en tydlig symbolisk mening som stadsdelen kanske inte avsiktligt blev förlett in i. Holmberg avslutar sin text med reflektioner över hur diskursanalysen i efterhand resulterade i en tydlig homogeniserad bild.7 Byggnader används och hanterar komplexa användningsområden. Dessa texter resonerar kring problemen av hur byggnader framställs och hur de blir tilldelade betydelser. För olika människor betyder byggnader olika och med tiden förändras byggnaders betydelser när byggnaden sätts in i andra kontexter än tidigare. Bebyggelsen har alltid en fast ståndpunkt men minnet utgör att den förändras liksom miljön runtomkring den. Människan hänger ofta upp minnet på det materiella, vilket då gör det svårt att minnas det immateriella. Olika ting tillges olika meningar och således också symboliska värden. När byggnader tillåts förfalla eller rivas försvinner också det intressanta vi kan hitta i det förflutna, det oupptäckta eller det bortglömda som kan öppna upp för ett nytt minne och en annan historieskrivning. Förförståelse för byggnader får man genom kunskap, kännedom och relation. Ju mer förståelsen ökar, desto mer påverkas man. Synen på historia kan beroende på dess omständigheter förändras över tid. På så vis kan synen på byggnader också sägas förändras över tid. När en bredare och mer komplex historia skrivs som fler kan relatera till så får byggnader flera meningar och olika värden som påverkar människans sätt att se på byggnader. ”När vi tittar på bebyggelse kollar vi på det mest uppenbara, aldrig platsen. Det är intressant hur man kan skriva en bebyggelsehistoria utan platsen. Kunskap är inte given utan perspektivberoende”.8 6 Ibid. Holmberg, (2010) s.1-‐14 8 Holmberg (2013) 7 9 1.5 Metod Jag har grundat min uppsats på material från ortens arkiv, bibliotek, samtal med människor som både är, och har varit engagerade i byggnaden på olika sätt, samt från byggnaden själv. Det skriftliga materialet har jag studerat genom böcker, artiklar, skrivna texter, rapporter samt handlingar som jag har studerat i arkiv. I min undersökning har jag varit i Åtvidaberg och använt mig av Facettens lokalhistoriska arkiv, byggkontorets ritningar, kulturhusets material (mestadels ritningar), Thorinska fotoarkivet, ÅSSA museet och biblioteket. Intervjuerna som jag gjort har varit i form av mindre korta samtal, samt planerade längre intervjuer. Intervjuerna har varit en stor källa till mitt material och främst min förståelse för byggnaden. Byggnaden i sig har också den varit en stor kunskapskälla där jag i princip studerat varje liten vrå som finns. Jag har även besökt den tillhörande stallängan, mer känt under namnet ”röda ladan” (numera vit) som hörde till huset vid uppförande. 1.6 Källmaterial Det var en utmaning att söka källmaterial i Åtvidaberg, samtidigt som det var spännande och annorlunda. Det roliga är att det finns en stor entusiasm i samhället vilket gör det otroligt mycket enklare. Facettens lokalhistoriska arkiv har material från Folkets hus perioden. Folkets hus föreningen har mycket välbevarat material. I deras handlingar har jag fått information genom verksamhetsberättelser och fastighetshandlingar. Det finns även en hel del fakta om arbetarrörelsen och om samhällsskildringen under denna tid. Källorna från Folkets hus föreningen är många och väl bevarade. Mycket information har jag även fått genom muntliga källor. Där har svårigheten legat i att försöka sammanställa alla skiftande faktauppgifter jag fått ta del av från olika personer. För min del har samtalen varit flera viktiga pusselbitar på vägen. Guideföreningens medlemmar har varit till stor hjälp. De har genom Denis Dysholm även skrivit en egen text och historia om byggnaden. Ritningar från ombyggnader har jag hittat hos kulturhusets förening och på byggkontoret. Ett stort bildarkiv har gett mig otroligt mycket och hjälpt mig att se byggnaden med helt andra ögon. Bildarkivet som är skänkt av släkten Thorin finns digitaliserat på internet och på det kommunala biblioteket, i ett kartotek och i pärmar. Fotona har gett mig en större förståelse för tiden runt sekelskiftet framåt, då mycket källor saknades. Byggnaden byggdes av släkten Adelswärd som även har ett eget arkiv, men tyvärr inte lämpligt material. Det blev lite av ett frågetecken och en återvändsgränd i mitt arbete. Jag har ändå försökt att reda ut så mycket jag kunnat få fram från den tiden. Jag var även i kontakt med arkitekturmuseet för att se om dem hade något om Axel Kumlien och hotellet men det hade de inte. Åtvidabergs kommunala bibliotek och Läns och stiftsbiblioteket i Linköping har de även mycket böcker och varsin Östgötsk hörna. Byggnadens allra första tid har begränsade källmaterial. Jag trodde att bouppteckningar och mantalslängder kunde var min ingång, men eftersom brukets arbetare blev tilldelade bostäder står de alla i en klump, och kan därför inte placeras i ett hus. Roy Andersson från brukskultur skriver för 10 tillfället om arbetarnas bostäder under 1800- talet, och det är därifrån jag fått mestadels av min information ifrån. Min kännedom om huset som sådant har jag fått genom ett flertal människor som varit intresserade och hjälpsamma. De olika uppgifterna har gett mig en klar bild av byggnaden och de tryckta materialen som finns om byggnaden har stämt väl överens med de källor jag studerat. Bilderna från arkivet har några gånger varit feltolkade, då jag efter lång granskning sett över bilderna och klargjort att det inte kan stämma. 1.7 Tidigare forskning Mycket finns skrivet om Åtvidabergs historia, bl.a. i boken Åtvidabergs historia.9 Det finns inget specifikt skrivet om Kulturhuset som speglar hela dess historia över tid, ej heller en bebyggelsehistoria. Eftersom byggnaden har genomgått tre olika byggnadsetapper står det skrivet om den som tre olika typer av byggnader. Som arbetarbostad finns det inget skrivit om tidigare, varför Roy Andersson skriver en historia om det nu. Gatan och bostäderna finns nämnt om i flera böcker, som en del av en ny idealisk stadsgata uppförd i sten. Det finns en hel del skrivet om byggnaden som en gång var tillhörde Folkets hus. Folkets hus föreningen har själva skrivit om byggnaden och verksamheterna. Som hotell finns desto mindre skrivet om, mer än nämnt om. I en mer känd bok, Svensk stad del 2 av Gregor Paulsson finns byggnaden med, där den står skrivet som Folkets hus. Det som berör min byggnad i boken är de två kapitlen om Åtvidabergs bruk under senare delen av 1800- talet och Folkets park. Folkets hus nämns som festlokal för människorna i samhället.10 Själva byggnaden med dess tre olika tidsepoker representerar en del av samhället där den ingår i en enhetlig bebyggelse med lång tradition i bruksorten. Det finns ingen tidigare forskning runt detta källmaterial men det finns mycket material som har gjort mig nyfiken att skriva denna bebyggelsehistoria om kulturhuset. Det var därför extra spännanden att skriva om något som redan är ”välkänt” i bygden, men som inte har en skriven bebyggelsehistoria som kan redogöra för dess kulturhistoriska värde. 1.8 Avgränsning Eftersom tiden är begränsad och jag valt en stor byggnad för studien som genomgått flera ombyggnader under olika typer av epoker, har jag valt att avgränsa mig till att endast fokusera på en helhetsbeskrivning som omfattar de olika funktionsförändringar som skett i byggnaden. Eftersom byggnaden har genomgått tre tydliga epoker med ombyggnader har jag valt att gör mina nedslag i dessa tre tydliga typer av funktionsbyggnader som är: arbetarbostad, hotell och folkets hus. Jag har även med en del av dess status idag vilket är kulturhus. Jag tar inte fasta på detaljer och inte heller har jag satt människorna i främsta rummet. Min tanke var från början att ta med Stallet då det utgör en helhet med byggnaden, men har valt att avgränsa mig till att endast undersöka huvudbyggnaden. 9 Hellström (1983) s. 45-‐47 Svensk stad 2. Gregor Paulsson (1981) s. 142-‐151, 312-‐318 & 344-‐345 10 11 2. Presentation av Kulturhuset och dess miljö idag 2.1 Områdesbeskrivning Åtvidaberg är en tätort och centralort i Åtvidabergs kommun som ligger i Östergötland, mellan Linköping och Västervik, en sträcka som tåget trafikerar. Många arbetspendlar till Linköping, som är den största och närmsta staden. Det bor ca 11 500 invånare i Åtvidaberg och ca 8000 i centrala Åtvidaberg. I centrala Åtvidaberg ligger Kulturhuset som jag valt att studera. Kulturhuset på Stenhusgatan 1 ligger på den raka gatan som uppfördes på 1700- talet som en huvudled som leder in till kärnan av Åtvidaberg. Idag är stenhusgatans form oförändrad och byggnaderna står kvar på den plats där de alltid stått, fast fyllda med andra funktioner. Nedanför Stenhusgatan i norr är Åtvidabergs centrumkärna. Det utgörs av ett torg med kommunhuset i fokus. Runt om torget sprider olika affärer och verksamheter ut sig och i området finns även bibliotek, polisstation, tandläkare och banker. Kulturhusets placering i centrum är mitt emellan torget och den gamla och nya kyrkan. Där står kulturhuset på en höjd med utsikt över de gamla industrierna som idag inhyser skola och företagsverksamhet. Kulturhuset har en central placering i samhället och är en förhållandevis stor byggnad i samhället. Fig.1. På situationsplanen över centrala Åtvidaberg syns det nya torget med torggatan, stora kyrkan, det gamla torget och Kulturhuset (som är utmärkt som folkets hus) med bred linje. Bilden är hämtad från Lantmäteriet/ Metria via Eniro Fig.2. Översiktsplan av byggnaden och dess olika byggnadsetapper, ej skalenlig. 12 2.2 Exteriör byggnadsbeskrivning Kulturhuset är format som ett L, och är uppfört i tre etapper, där främst två delar skiljer sig till utseendet. Den äldsta delen av huset, längan åt nordväst och den något yngre byggnadskroppen åt sydöst. För att få en så klar bild som möjligt av byggnadens utseende delar jag upp dessa delar och skriver om dem i årtal, då 1858-års byggnad är den äldsta delen (svart färg på fig.2), 1870- års byggnad är den något yngre delen (röd färg på fig.2) och 1954- års byggnad är den yngsta delen (gul färg på fig.2), som ligger inåt gården och som inte skiljer sig märkvärdigt) Alla delar är sammansatta och tillsammans bildar de kulturhuset. Framsidan av huset vetter mot Stenhusgatan där huvudingången är placerad. Fig.3. Kulturhuset och dess torn i öst. 2.2.1 Fasad i nordöst (framsidan) Kulturhusets framsida är en byggnadskropp som sträcker sig ca 45 m lång. Denna fasad är dels 1858års byggnad och dels 1870- års byggnad. Den delen åt väst är 1858- års byggnad som är något lägre och har ett enkelt osmyckat utseende. Den har två våningar och en sockel som består av fogade granitstenar som följer längs med hela byggnaden. Sockeln följer markens form och blir därför lägre åt väst där också tre ingångar är placerade. Ingångarna har stenplattor på marken som markerar ingångarna. Dörrarna är av aluminium med glasade ovandelar. Ovanför en av portarna hänger en lykta. Fönstren är 4-lufts fönster i flaggmodell och är 8 stycken på 1:a våningen och 4 stycken på 2:a våningen. Under taksprånget sitter en enkel profilerad takgesims. 13 Fig. 4. Bild på den första uppförda byggnaden på platsen, då arbetarbostad. 1870- års byggnad är något högre och skiljer sig ganska tydligt mot 1858- års byggnad med ett stuprör som markerar gränsen. Sockeln höjer sig mer och mer åt öst. Huvudingången till byggnaden har liksom de andra ingångarna en upphöjd stenplatta. Porten är bred och har ett spetsigt valvformad utseende. Det är två aluminiumdörrar med glasad ovandel som leder in till trappuppgången. Ovanför ingången hänger det en röd neonskylt där det står kulturhuset. Första våningen övergår till vit slät puts med elegant utformade kvaderstensimitationer, och två fönster som är placerade bredvid ingången mot öst. En gördelgesims av grönmålat plåtband skiljer våning ett och våning två åt. Den andra våningen mitt över ingången har ett igensatt fönster. Till höger om det, ett halvt igensatt fönster utbytt med ett lite mindre och till vänster ett helt 4- lufts fönster, som resten av alla fönster på byggnaden har. Fönstren har enkla markerade fönsteromfattningar. Fasaden avslutas uppåt med en enkel takgesims. Hörnet i Öst är avfasat och har ett klocktorn. Sockelvåningen är högst i detta hörn och har ett trappsteg och en igensatt dörr, också den av granitsten, som tidigare hade en trappuppgång som ledde in till första våningen. Det som utmärker hörnet är först balkongen på andra våningen. Balkongen lyfts upp av fyra volutformade tassar. Balkongen har järnsmidda räcken som pryds med släkten Adelswärds vapen som består av en krans, svärd, stjärna och kronor. Balkongdörren är tydligt ersatt med en mindre. Uppåt taket är en bricka fäst på fasaden med de romerska siffrorna MDCCCLXX (1870) . Hörnets fasad avslutas med ett litet tympanonfält som är utsmyckat med kopparmärket. Ovanför reser sig klocktornet. Det är vitputsat liksom fasaden med en klocka som slår varje kvart och hel timma. Klockan är belyst även på kvällarna. Taket är kupolformat i koppar och avslutas med en vimpel, även den i koppar. 2.2.2 Fasad i sydöst Den sydöstra fasaden består av 1970- års byggnad och är ca.22m lång. Byggnaden har ett klassicistiskt uttryck. Delen i mitten har något framskjutande mittparti, och man kan ana att det har varit framsidan då det är långsidan av 1870 års byggnad. Sockelvåningen har igensatta källargluggar. Det är sju fönster på vardera våning som är symmetriskt placerade. Fasaden avslutas med en enkelt utsmyckad takgesims. 14 Fig. 5. Bild på den sydöstra fasaden 2.2.3 Fasad i nordväst Denna del tillhör åt söderbyggnaden från år 1870 och den yngsta byggnaden från år 1954. På 1870års byggnad finns det en trappa som leder till en dörringång. Dörren är en grönmålad trädörr med profilering. 1854- års tillbyggnad har ett enkelt utryck. På fasaden sitter en dörr en halvmeter upp från marken, vilket betyder att den inte används längre och har antagligen haft en trappa. 2.2.4 Tak 1858- års byggnad har ett sadeltak i tegel, åt framsidan hänger det två fönsterkupor glest ifrån varandra och åt gårdssidan hänger det sex stycken takkupor. Byggnaden har två stycken skorstenar varav en sticker upp i mitten av byggnaden och den andra åt väst. 1870- års byggnad har ett tälttak i tegel. 2.2.5 Gården Gården omsluts av ett berg och byggnadens två fasader. På gården finns det parkeringar och en soppcontainer. Fasaderna har liksom resten av byggnaden en granitsockel och slät vit puts. På utbyggnaden i nordväst finns det två ingångar. Ingångarna har trappor med tak ovanför. Det finns även en ingång på den sydvästliga fasaden. Fig. 6,7. Bild på de två fasaderna år gården 15 2.3 Interiör byggnadsbeskrivning 2.3.1 Trapphus och entréer Det finns sju ingångar till byggnaden. Fyra på framsidan, en på baksidan och tre inåt gården. Huvudingången är placerad i mitten av byggnaden från 1870, och har en bevarad utformning från 1956- års ombyggnad. Trappan består av två raka trapplan, med avsatser inåt byggnaden och viloplan utmed fasaden. Trappstegen består av kolmårdsmarmor och trappräckena är av grönmålat stål med slingrande formationer, cirklar och trähandledare i ek. På första våningens avsatts finns fem dörrar och en biljettlucka som är panelklädd i ek, med glaslucka och röda draperier. De andra tre portaler i 1858- års byggnad, har likaså enkla portaler. Trappuppgången längst till vänster består av en rak enkel trappa. Trappräckena är från1956, och är format i ett runt geometriskt mönster. Nästa trappuppgång till vänster leder intill lägenheterna. Trappstegen är av cementmosaik, med trähandtag av ek. Fig. 8.Bild på huvudingångens trapphus, med dörrarna in till foajén. Fig.9. Bild på trappräcket 2.3.2 Våningsplan Byggnaden är indelad i tre våningsplan och ett källarplan. Källarplanet har jag inte haft tillgång till. Källarplanet har vissa igensatta rum, ett trapphus till en replokal, en el central, oljetank, panrum och ett fläktrum. 16 2.3.3 Våning ett Fig. 10. Plan över våning ett Första våningsplanet i 1870- talets byggnad är med lokaler för verksamheten Bilda (Studieförbundet), kontor till vaktmästare, kök och studiesalar. Dessa rum är byggda på 50- talet och har ett utseende präglat av den tiden. I en ritning från ombyggnationen 1954 kan man se hur köket som skulle sättas in på första våningen var ett exemplariskt typkök från 50- talet, som är det praktiska köket med lådor specifikt för vad de skulle innehålla och för vilken funktion de olika delarna i köket hade. Detta kök är kvar än idag. Byggnaden från 1858 kan man nå via en korridor från huvudingångens trapphus. Den senaste verksamheten i denna del var en fritidsgård. Rummen är idag tomma och utan verksamheter. Det är en stor sal närmast framsidan som i mitten har ett utskjutande glasparti 1m meter ut från de två väggarnas sidor, som skiljer rummet i två delar. Det större delen åt väst har en ingång i hörnet åt framsidan, som är placerad i sockelvåningen, med en trappa som leder upp till rummet, och ett räcke som tillkom vid ombyggnaden 1954. I rummet finns även ett från väggen utstickande del till hälften ett glasparti, som har varit kiosk i fritidsgårdens verksamhet. Hela rummet har en blå-lila nyans. Från rummet når man via en korridor och ett öppet rum ett kök, också kvar från 1954 års ombyggnad. Längst bort åt väst i gaveln inrymmer idag fotvårdsverksamhet, som har en egen ingång. Det har ett stort affärsfönster åt framsidan. 17 2.3.4 Våning två Fig. 11. Plan över våning två Byggnadens andra våning nås via trappuppgången där man först möter glasdörrar med ek faner, rakt fram och åt höger. Till höger kommer man in till en garderob med klädesställningar i stål, en vägg tapetserad med en björkskog, en spegelvägg från 1954 och två toaletter till vänster. Genom garderoben kan man genom en dörr till höger ta sig till ett studierum, och genom en korridor rakt fram ta sig till flera små studierum där PRO har sin verksamhet. Längre fram i korridoren når man ett trapphus som leder in till en av de två lägenheter i huset. Lägenheterna är 2 rum och kök, med balkong åt gården. Fig. 12. Bild på Väggtapeten och klädhängare i garderoben på 2:a våningen Tillbaka i trapphuset kan du rakt fram eller genom garderoben nå en foajé. Foajén är avlång med 4 spegeldörrar åt vänster som leder in till den stora A- salen. Längre fram till vänster skiljer en stor sesam vägg av ek (vikvägg med golvskena), foajén från ett serveringsrum inåt gården som är utbyggnaden från -54. Utbyggnaden har även ett kök. Genom köket når man ett litet rum som teatergrupper och andra olika grupper brukar använda som loge. Vilket leder via en liten trappa vidare upp till scenen och A-salen. 18 Fig. 13. Överst till vänster bild på A-salens kapitäl och lampor Fig. 14. Överst till höger, bild på biosalongens stolar Fig. 15. Längst ned, bild på A-salen sett från läktaren, med det rundade taket med ventiler och pilastrarnas avslutande valvbågar. 19 2.3.4.1 A-‐ salen Även kallad festsalen, biografen, samlingslokalen etc. Är en rymlig lokal som är två våningar hög och hela byggnadskroppen lång. Fyra spegeldörrar öppnar upp för lokalen. Till höger en scen och åt öst en läktare på våningen över. Väggarna är vita och utsmyckade med pilastrar som är symetriskt placerade mellan fönster och dörrar. Pilastrarna är till hälften släta för att sedan övergå till ett räfflat mönster ifyllt med guld, de avslutas med ett band och en gesims som löper längs med hela långsidan där det sitter tassar med voluter som ser ut att bära upp de valvbågar som följer längs med hela det rundade taket och som binder samman rummet. I gesimsen hänger även armatur i guld från 50- talet. Under läktaren till höger är det en dörr som går ut till balkongen. 2.3.5 Våning tre Fig. 16. Plan över våning tre Den översta våningen har ovanför A-salen läktaren som har fem rader av blåa biostolar i sammet. Bakom läktaren finns det en biografanläggning, ett maskineri som idag inte är i bruk. När man är i trappavsatsen kan man till vänster nå studierum som idag har ateljéverksamhet och genom dessa studierum en korridor med förvaringsskåp utmed fasaden. Längst bort i korridoren når man nästa trappuppgång som leder in till den översta lägenheten. 20 3. Redogörelse för Kulturhusets historia Åtvidaberg har en lång historia som en bruksort och det går med säkerhet att säga att man redan från 1300- talet har brutit koppar i gruvorna, men troligtvis har det varit verksamheter redan tidigare. Vissa namn ger också antydningar till den äldre kopparbrytning, till exempel Mormorsgruvan.11 Tillskillnad från Dalarnas koncentrerade kopparberg var brytningen runtom Åtvidaberg decentraliserat. Trotts det har Åtvidaberg inte haft någon direkt kopparverksamhet åren mellan 1500-1700- talet, utan den verkliga aktiviteten startade på 1700- talet. Mycket tros bero på den decentraliserade gruvverksamheten men också på tekniska problem, som bra pumpsystem. 12 Åtvidaberg på 1500talet var en glest bebyggd bondesocken, med enstaka byar. I Åtvidaberg var merparten av gårdarna under denna tid kronobönder medans andra närliggande socknar var skattebönder. Säkerligen för att kyrkan tidigare varit en stor ägare till marken före reformationen13 Adelsnäs var ett framstående säteri under 1700- talet, då skogen blev viktig för kopparframställningen, och då frälsegården Slefringe slogs ihop med säteriet Adelsnäs. Adelsnäs blev ägare av båda gårdarna och i och med detta bildades fideikommisset Baroniet Adelswärd. Därmed fick Adelswärd ett stark ägande till det nya stora godset som nu endast gick i arv enligt fideikommisets regelverk. Adelswärd blev i stort sett hela Åtvidabergs nya ägare, i och med det nyetablerade bolaget Kopparverket som Adelswärd fick mest poster inom. En bergslagsbildning skapades och Baroniet Adelswärd kunde lättare expandera och fick det samtidigt lättare med skatter, då stadsmakten satsade på brukshanteringen, bl.a. genom att garantera kol. I mitten av 1800- talet expanderar gruvorna och fler får arbete. Det blev en ständig bostadskris, och fler bostäder blev en nödvändighet. Ett krav på säkerhet ställdes då bränder var vanliga och därför uppförde Baroniet Adelswärd vitrappade stenhus på den västra sidan av den raka Stenhusgatan med representativa arbetarbostäder för brukets mer kvalificerade arbetare. På figur 2, kan man från en karta med utritade hustomter se hur den raka Stenhusgatan löper genom samhället, och hur kanalen slingrar sig och är en nödvändighet för att forsla virke. Kanalen mynnar ut i Bysjön, och precis vid utmynningen är kvarnen placerad. I öst syns Verksgatan, de mindre husen som står tätt bredvid varandra, nära till bruksbyggnaderna som är de avlånga större byggnaderna på kartan. I nordväst syns fabrikerna. På kartan ser man även brukskontoret uppfört 1834, sjukhuset och kyrkan. Stenhusgatan har byggts på i etapper, och leder fram till ett stall uppfört 1857 i klassicistisk stil, som utgör fonden för gatan med dess storslagna avslutning där det speglar sig i dammen framför. Vanligtvis i bruksorter vid denna tid brukar herrgården ligga i gatans avslutning men eftersom Adelsnäs redan låg utanför samhället fick det i detta fall bli stallet. År 1858 byggs ett tvåvåningshus i slutet av Stenhusgatan, som är det hus jag valt att skriva min bebyggelsehistoria om. Huset är markerat med rött på kartan i fig. 2. 11 Hellström (1983) s. 12-‐16 Kolsgård (2002) 13 Hellström s.16 12 21 Stenhusgatan Industrier Brukskontoret Verksgatan och torget Kyrkan Kvarnen Fig. 17. Karta av Åtvidabergs hustomter 1866. På kartan är kulturhuset (arbetarbostaden år 1866) markerat i rött, på den raka stenhusgatan, snett ovanför kulturhuset är brukskontoret markerat och åt vänster kyrkan. Ännu längre bort syns kvarnen som ligger vid kanalens slut och vid Bysjöns början. I högerkanten syns bruksgatan och industrierna. . 22 3.1 Arbetarbostaden Den första byggnaden på platsen lät uppföras år 1858 och var det två våningars vitrappade hus som låg i vinkel utmed den raka gatan som gick igenom samhället. Byggnadens exteriör smälte samman med de övriga vita husen på Stenhusgatan. Stenhuset, nämnd i områdesbeskrivning lät baronen uppföra som arbetarbostäder i brukets regi, och utmed denna gata låg de flesta arbetarbostäder. På bruket jobbade man och fick betalt i natura i form av bostad, mat, fri ved, fri sjukvård, fri medicin och fri fattigvård14. Det var ett reglerat, patriarkaliskt styrt samhälle, där arbetarna fick ett tryggt liv samtidigt som de blev beroende av arbetsgivaren. Tillskillnad från städer vid denna tid, där det också byggdes arbetarbostäder i filantropisk anda, av privatpersoner eller föreningar, vilket gjorde att man då inte var lika beroende av sin arbetsgivare. Björn Helmfrid beskriver i boken Kopparen, Baroniet, Industrierna om hur miljön såg ut i samhället: ”Gruvfolket bebodde de 7 stenhus som under 1700- talets slut uppförts på sydvästsidan av Örsätervägen. Dessa som står kvar än idag, rymde vid denna tid vartdera fyra boningsrum, vartill hörde vind och källare under huset. Därtill hörde visthus, vedbodar och ladugårdshus avsedda för bruksfolkets egna kreatur. I samma del av brukssamhället fanns också värdshuset som med sina tio rum tog emot resenärer från alla väderstreck” Stenhusgatan 1 i kvarteret Ganymeden 2 uppfördes i en etapp år 1858 medans de två andra två våningars hus på Stenhusgatan uppfördes i två etapper. Huset hade 18 rum ca.25-30 m2. De hade en förstuga som delades med de andra familjerna och ett spiselrum. Vedbod, klädkammare, matbod och svinhus ingick oftast. Järnspislar sattes in i de arbetarbostäderna efter 50- talet. Vilket var en effektiv värmekälla men inte för ljuset, och därför fick bostäderna talgljus och minskning på veden15. Fig. 18. På bilden syns arbetarbostaden till vänster, framför dammen och till höger står bruksmagasinet. Ca.1869 14 Andersson. (2013) Ibid. 15 23 Det byggdes bostäder i brukets regi och alla arbetare på bruket står därför som en samlad klump i mantalslängderna vilket gör det omöjligt att para ihop personer med bostäder. Eftersom det fanns ett behov av bostäder får man anta att familjer i blandad storlek fick inhysa i dessa lägenheter16. Det var trångbebott och därför kunde man ofta på sommaren inreda uthusen som övernattningsrum. Arbetarna kunde även många gånger stanna kvar i kopparhyttan för de som inte kunde eller ville sova hemma. Människorna i bostäderna ägde inte mer än nödvändigheter under den tiden. Alltså köksredskap, möbler, penna och papper och tavlor17. Gösta Adelswärd beskriver i boken Varaktigare än koppar, en fransmans på besök i Åtvidaberg . Fransmannen beskriver i ett brev sin resa genom Åtvidaberg i slutet av 1800- talet. Han beskriver miljöer och människor ur sitt eget perspektiv. Möbleringen i arbetarbostäderna ansåg han var enkel med endast det nödvändigheter som behövdes i ett hem, och han uppmärksammar att även vävstolar kunde förekomma. En fråga väcks i mannens huvud, ”då en arbetare eller någon av hans familj blivit sjuk, vårdades de på baronens bekostnad, och om en karl slagit ihjäl sig, erhällo hans efterlevande pension. Då jag frågade förvaltaren: Göra ni er icke av med avliden gruvarbetares hustru och barn och låter dem sörja för sig själva? Svarade han: Nej visst icke! Med ett så förtrytsamt utseende, som om blotta tanken på ett sådant egennyttigt tillvägagående aldrig kunna falla godsägaren in och som den skulle ansets som en gemen nedrighet både av honom själv och menigheten.”18 16 Roy Andersson, bokmanus, ej namngivet (2013) Roy Andersson, från nytt bokmanus, ej namngivet (2013) 18 Gösta Adelswärd, Varaktigare än koppar (1963) s.52 17 24 3.2 Hotellet 3.2.1 Baroniet Fideikommisset var ett Baroni, ett godskomplex som genom kungligt beslut medförde titeln baron åt sina ägare. Familjen Adelswärd har en lång tradition i Åtvidaberg. Fideikommisset och den förste baronen tillkom genom kunglig stadsfästelse 175319. Året 1868 var en tid då Åtvidabergs kopparverk återupptagits sedan 100 år tillbaka. Den tidigare baronen Seth Adelsvärd avled samma år och utan manliga efterlevande gick egendomen över till Theodor Adelswärd, hans son Axel Adelswärd fick flytta till Åtvidaberg för att leda Baroniet och Kopparverket20. 3.2.2 Miljön Hotellet byggdes 1869-1870 och det blev placerat utmed Stenhusgatan, ihop med arbetarbostaden och ett tillhörande stall. Där fick hotellet den representativa platsen som var önskvärt för byggnaden som skulle presentera samhället för brukets besökare. Fig. 19. Bild på dammen där man forslade träd, med hotellet i bakgrunden 19 Baronen som fredskämpe, Ove Bring Gösta Adelswärd, Varaktigare än koppar (1963) 20 25 Fig. 20. Bild på hotellet i sydöstlig riktning, ca1890. 3.2.3 Hotelltiden och dess tillblivelse Det tidigare värdshuset stod på det gamla torget i slutet av bruksgatan och var den tidigare byggnaden som tog emot besökare. Under tidigt 1800- tal fick Sverige ett öga för hotellrörelsen och ett flertal hotell lät byggas. De första i de stora hamnstäderna som Malmö, Göteborg, Helsingborg och Ystad. Hotellen placerades omsorgsfullt vid städernas torg eller på annat märkbart område. Deras utseende var liksom placeringen märkbar och arkitektonisk uppseendeväckande för att imponera på gästerna. Efter näringsfriheten fick Sverige ett uppsving i ekonomin och det var en era för nya stadsplaner och byggnader, influerade av andra Europeiska länder. Även i mindre samhällen byggdes det hotell. Det kunde vara för att järnvägarnas spår fick dra fram genom samhället21 eller, som för Åtvidabergs fall för att skapa en samlingsplats för brukstjänstemän och för att inhysa de finaste gästerna. I tron om att nedåtkurvan för bruket endast var en tillfällighet byggde man ett brukshotell. Sannolikt är det även att den dåvarande baronen Theodor Adelswärd ansåg att det var nödvändigt att låta bygga ett hotell för att visa på makt och representativitet22. 21 http://www.visita.se/Documents/SHRs%20historia/Hotellens%20uppkomst%20under%201800%20%20f%C3%A4rdig%2 0final.pdf datum fattas 22 Adelsvärd Gösta, Hotell på patriarkaliskt bruk 26 Fig. 21. Engelsmän i Åtvidaberg, Fotoår.1906. Fig. 22. Kaffestund i Kontorsparken bakom Hotellet, nuvarande Folkets Hus 3.2.4 Arkitekt och Byggmästare Arkitekt var Axel Kumlien. Han ritade i samband med hotellet ett stall norr om byggnaden, en musikpaviljong i klockarängen vid den gamla kyrkan och ett badhus i kanalen. Den nya byggnaden blev en maffig pjäs som fungerade som en representativ byggnad för besökare.23 Axel Kumlien var en erkänd arkitekt under den rådande tiden och var med och ritade för statens järnvägar med Adolf W. Edelswärdh. Han bildade tillsammans med sin yngre broder, Hjalmar ett bolag och de samarbetade med många byggnader under en längre tid. Axel Kumliens byggnader var ofta influerade av renässansen. Bara tre år efter att han ritat Åtvidabergs hotell ritade han Grand Hotell i Stockholm.24 Byggnadsmästare till Hotellet var Jonas Jonsson, väldigt aktiv under tiden. Han var också byggmästare till Stallet och brukskontoret. Jonas Jonsson kännetecknas av en stil som kallas ”Tjusempir”, eller ”Jonssonsempir” det sistnämnda uppkallat efter honom själv. Begreppen kommer från att empire var det föredragna stilspråket i och kring Tjustområdet under 1800- talet. Jonas Jonsson fick sätta en tydliga still på många byggnader runt om tjustområdet. I detta fall verkar inte Jonas Jonsson ha påverkar Hotellets arkitektur nämndvärt, även fast viss empirestil och klassicism håller om varandra. Empirerekvisita i byggnaden är t.ex. de rakt avslutade fönsteromfattningarna, den rusticerade första våningen och den geometriska boardtapeten som fanns i A-salen vid uppförande. 23 Adelsvärd Gösta, Hotell på patriarkaliskt bruk. (Den gastronomiska kalendern) Lundberg (2013) 24 27 Fig. 23. Riktning på hotellet, Axel Kumlien 3.2.5 Exteriör Bebyggelsebeskrivning av hotellet är gjord utifrån ritning av Axel Kumlien, bilder samt byggnaden idag. Hotellet förlades åt den representativa stallbyggnaden. Den nya byggnadskroppen fick en ingång på byggnadens sydöstra sida mot stallet och dammen. Portalen var symmetriskt placerad i mitten på fasaden, och ovanför hängde det en skylt, textat Hotell. I öst byggde man tornet som fick ett effektfullt uttryck i gatuperspektivet. Ritningen av Axel Kumlien ovan visar på några detaljer som inte byggdes. Det var till exempel de runda fönster med spiror som skulle få prydda husets tak, och de mest representativa fönster på andra våningen som ritades med halvrundade fönsteromfattningar. Det finns heller ingen balkong på ritningen. 3.2.6 Interiör Stenhuset fick praktiskt efter bostadshuset bli 14 hotellrum. Alltså gjorde man inte mycket åt interiören när bostadshuset omvandlades till hotell. ”Deras inredning var, av inventarierna att döma, flärdfri, men gedigen. Sängar i valnöt eller jakarandafärgad furu, med tiden en och annan engelsk järnsäng, sörjde för det viktigaste behovet och resten gick i samma stil.”25 Hotellets ingång ledde in till en första våning som var matsal, kafé och kök. Köket hade två järnspisar och det fanns även andra ekonomiutrymmen som diskrum, serveringsrum och strykrum26. 25 Adelsvärd Gösta, Hotell på patriarkaliskt bruk. Sida 30 Adelsvärd Gösta, Hotell på patriarkaliskt bruk. Sida 30 26 28 Fig. 24. Ritning på festsalens alla väggar, av Axel Kumlien På andra våningen hade man en festsal, damsalong och rökrum. Festsalen var påkostad och en tydlig representationssal. Från en foajé kom man in i rummets mitt. Rummet var avlångt och sträckte sig över två våningar. Den nedre våningen gick i en röd ton medans den övre rundade takvåningen hade en lätt blå ton. De skiljdes åt av ett gesimsband. Från golvet och en halvmeter upp följde bänkar i vitt. På fönstersidan utåt framsidan satt fem fönster. Ritningen visar att det ska vara tidstypiska Tfönster men bilderna visar fönster med en mittpost delade med spröjsar i sex rutor. På den andra långsidan nådde man salen genom en spegeldörr och vid sidan av dörren stod två kaminer. Kortsidan mot söder hade en ingång i mitten med draperier. Kortsidan åt norr hade två ingångar på sidorna och en staty i mitten. På den tredje våningen fanns det två läktare på vardera sidan av festsalen, en för musikorkestern och en för ”herrskapet”. Fig.25. Bild på festsalen, iordningsställd för festmiddag, ca 1900. I bakgrunden ser man musikläktaren. Fig. 26. Bild på festsalen, med utställning, i bakgrunden ser man herrskapets läktare, ca1900. 29 3.2.7 Slutet för hotellet Efter första världskriget hade Åtvidabergs kopparbruk lagts ner i industriell skala och samtidigt blev resandet med tåg mer frekvent, vilket gjorde att de resande inte nödvändigtvis behövde bo övernatt i Åtvidaberg. De finaste gästerna blev dessutom inkvarterade i nya Adelsnäs herrgård som byggdes 1916. 3.2.8 Röda Ladan Röda Ladan är den nuvarande vita trähuslängan i två våningar som ligger i anslutning till hotellet. Denna lät uppföras för gästernas ekipage. Dessa två byggnader bildar därför en sammanhållen karaktär som visar på hotellverksamhetens alla delar. Ladan har trädetaljer i form av voluter och profilerade taktassar. Fig. 27. Bild på fönsterlucka Fig. 28. Ritning på Stallet av Axel Kumlien 30 3.3 Folkets hus 3.3.1 Första perioden År 1916 erbjuder Baroniet Adelswärd föreningen Folkets park att köpa hotellet. Folkets parkförening som var en del av arbetarrörelsens verksamhet hade länge letat efter en lämplig byggnad för sin verksamhet och med erbjudandet kunde de med hjälp ifrån en lyckad vinst från café försäljningen i Folkets park kaféet köpa byggnaden.27Folkets hus föreningen gick då från ideell rörelse till att i viss omfattning bli affärsrörelse. De lät cigarraffär, kafé, bageri och biograf inhysa i byggnaden.28 Huset fick genomgå vissa förändringar, bl.a. att ingångarna flyttades till husets sydöstra sida. Även en del förändringar gjordes interiört efter ritningar av Axel Brunnskog Lokalerna kom att inrymma olika verksamheter som polis, arkiv, bageri, kafé och tobaksaffär29. På det nordöstra gavelhörnet lät de bygga en handelslokal till korg och leksaksaffär. De första åren görs några mindre restaureringar och renoveringar både invändigt och utvändigt, ommålningar, nya kaminer som sätts in, torrmullstoaletter ersätts med vattenklosetter30. Varor skänks till arbetslösa och i revisionsberättelsens siffror kan man se att föreningen genomkämpat den svåra kristiden. Men fortfarande är huset 1925 i behov av en stor renovering, konstaterar verksamhetsberättelserna. Föreningen gör då många mindre renoveringar som de har råd med, interiört upptas en äldre korridor, det tapetseras i C-salen, man sätter in nya toaletter och A-salen och får 2 nya kaminer medans kaféet får en ny kamin. Fortfarande skriver de i verksamhetsberättelserna att byggnaden är i stort behov av renovering.31 1929 bygger man en ingång åt gården, i Folkets hus högra ända32. Bageriet får en elektrisk 12 plåtarsugn, en modernisering för bageriet. Byggnaden är enligt Folkets hus föreningens verksamhetsberättelser i renoveringsbehov. 1931 byggdes den stora A-salen om till biograf. Man gjorde en hel del ändringar. Läktaren ovanför scenen togs bort och viss utsmyckning på väggarna och pilastrarna gjordes om, till om man jämför med ritningarna lite ”enklare”33. 1938 upptar man ytterligare en korridor till de gamla kommunala lokalerna. Cigarraffärens skyltfönster förstoras. Ett år senare får urbutiken och frisören ett skyltfönster och samma år tillkommer hörningången till frisören. Nu sätts det in modernare dörrar, ”varigenom ett mera enhetligt utseende på ytterdörrarna är nåtts.”34 Efter kriget, 1945, kallad ”fredens år har viss ransonering upphävts och Folkets hus kan servera riktigt kaffe och det behövs inte längre något kupong klippande i cigarraffären. Antalet anställda på Folkets hus varierar, år 1946 kan representera ett ungefärligt antal på 4 manliga till 5 kvinnliga. 27 Facettens lokalhistoriska arkiv, Låda Cla 28 Ekholm. F, Folkets hus festskrift Informant 1 30 Facettens lokalhistoriska arkiv, Låda CLb 31 Facettens lokalhistoriska arkiv, Låda CLb 32 Facettens lokalhistoriska arkiv, Låda C1: C 33 Informant 1 34 Facettens lokalhistoriska arkiv, Låda C1: C 29 31 3.3.2 Biografen Biografen har funnit nästan sedan allra första början då Folkets hus föreningen tog över. Först var den placerad på andra våningen, men flyttades upp till läktaren på tredje våningen 1921.35 1929 redovisas 99 biografföreställningar, och 1932 har det visats skolfilmer och propagandafilmer. 1934 fastställs en ny biografförordning och nya reservutgångar bekläs med eternit, samt sätts ledstänger upp i trapporna för en ökad säkerhet. Biografen var uppskattad och 1936 sätts det in en ny biografmaskin. Sedan har biografföreställningarna rullat på och besökarna har varierat beroende på krisperioder eller på typ av film. ”Den största filmen under min tid var Ronja Rövardotter” säger föreståndare Hans Hammarlund (1982-2002) Han berättar även hur svårt det var under hans period som föreståndare att få det att gå ihop och att minst 50 personer skulle vara tvungna att gå på föreställningen. Biografens maskiner har stått stilla sedan 2002. 3.3.3 Tillbyggnaden Det diskuteras om till- och ombyggnader och 1954 beviljas ett stadslån på 165 000 kr till första byggetappen, och föreningen själva ska skaffa resterande belopp. 1954 påbörjas den första byggnadsetappen av Åtvidabergs byggnadsbyrå som huvudentreprenör med Johan Windell på Folkets hus riksorganisation (FHR). Det är en tillbyggnad som byggs åt innergården, norr om hotellet. Huset görs i två våningar fast utan vind och sockelvåning. Marken sänks och sockelvåningen får fönster (se ritning nedan). I det nuvarande huset görs det främst förändringar i Asalen där takfönster täcks igen och blir inblåsningsöppningar och förses med galler. Pilastrar omgestaltas enligt direktiv som gavs på platsen. Befintlig takform får fortsätta över läktaren ända mot bakväggen och bakväggen ändrades så att ett enda väggliv erhölls i plan med främre befintliga36. I samband med att man lät bygga ut satte man också in en oljetank. Det gjorde man på husets norra sida. På marken bortåt ”röda ladan” syns ett betong lock för oljetanken. För att kunna sätta in oljetanken byggdes det skorsten som sattes in på den norra gaveln och då tog man bort alla fönster och satte in ett mindre på gavelns östra sida37. Under byggnadstiden läggs affärsrörelserna ner. Kostnaderna för byggandet ökar och ändringar i byggnadsritningarna görs. Lördag den 8 mars återinvigs huset. Lokalerna blir ofta uthyrda38 35 Facettens lokalhistoriska arkiv, Låda B1:1 Facettens lokalhistoriska arkiv, Under övriga protokoll A:31 37 Informant 1 38 Facettens lokalhistoriska arkiv, Låda C1c 36 32 Fig. 29,30. Ritning på ombyggnaden från 1954, J. Windell genom FHR arkitektbyrå 3.3.4 80-‐ talet och framåt Byggnaden får gå igenom ett antal mindre renoveringar efter ombyggnaden -54. Hörningången sattes igen i mitten på 90- talet på grund av att trappan var för snäv och brant. I slutet på 80- talet lät man ta upp valven mellan samlingslokalerna. Det är på andra och tredje våningarna som det är en genomgång mellan byggnadskropparna. Båda dessa genomgångar har funnits tidigare men satts igen i och med utbyggnaden på -54. Hissen sattes in på slutet av 90- talet. Först fanns en diskussion om att den skulle vara belägen på baksidan av huset mot gården. Men det diskuterades emot, så att handikappade inte skulle behöva gå in bakvägen. 2007 putsade man om fasaden på byggnaden och målade om i A-salen, efter arkitekten Tuula Falks färgsättning i vitt och ljusblått39. Byggnadsmässigt är byggnaden idag i viss mån behov av renovering, det läcker in på vissa ställen vilket gör att fukt är ett problem för vinden. 3.3.5 Verksamheter i byggnaden I början av Folkets hus perioden användes byggnaden för olika typer av möten, t.ex. skolmöten, föreningsmöten och symöten. Biografen har även funnits sedan start. I den första byggnadslängan var det bageri och kafé. I samma länga hyrdes lokaler ut till handelsbutiker. Det var frisör, urmakare, cigarraffär och järnhandel40. I bageriets gamla lokaler tog kommunens ungdomsverksamhet över, fritidsgården Lyktan. Där var det disco och replokal i källaren, som fortfarande finns kvar men hyrs ut till replokal. På övervåningen har en särskild undervisningsgrupp, kallad lilla gruppen, tillhörande Allé skolan hållit till. Där är idag viss verksamhet som tillhör Bilda studieförbund. På första våningen har idag PRO sin verksamhet. I den lokal med stora fönster längst bort åt ”röda ladan” åt norr har flera olika verksamheter förekommit, bl.a. hundaffär, Kenyaföreningen, frisör och idag fotvård. Genom åren har 39 Informant 2 Informant 3 40 33 uthyrningsverksamhet förekommit fortlöpande. Flera teatrar och verksamheter har hållit hus i Asalen och övriga lokaler, bland annat nyårsrevy41. 3.5 Kulturhuset Idag ägs kulturhuset av kulturhusföreningen sedan 2004, och finansieras av Åtvidaberg sparbank och familjen Adelswärd. Utdrag från Kulturhusets hemsida ”Syftet är att Kulturhuset ska vara en mötesplats för alla Åtvidabergare och bidra till att stimulera det lokala kulturlivet i samverkan med lokala aktörer som kommun, skola, förenings- och näringsliv.”42 I årsskiftet släpper familjen Adelswärd sin beskyddelse över kulturhuset och byggnadens framtid är oklar43. Byggnaden var 1990 med i en kulturhistorisk bebyggelseinventering och en zonindelning för Åtvidabergs tätort där byggnaden anses ha ett högt kulturhistoriskt värde och fick beteckningen 1A. Det betyder att vid renovering eller ombyggnad bör det ske i samråd med länsmuseet. Vid upprustning av fasaden bör ursprungliga material användas. Dekorelement, fönster, dörrar bör bibehållas, och vid behov ersättas med nya i samma mått och utformning. Byggnadens skydd kan i stadsplan ersättas med ett stort Q44. 3.5.1 Kulturhusets framtid Att byggnaden är utan framtid, är som Folkets hus gamla föreståndare Hans Hammarlund påpekade, så som Åtvidabergs utveckling ser ut. Vilket har fått mig att fundera mycket på tomma byggnader, som är i farozoner och vad man då kan göra med dessa. Uppsatsens handledare och jag pratade om Forsvik och gamla bruksorter, och hur man på ett hållbart sätt kan bygga upp gamla bruksorter genom att hyra ut lokaler till ett lägre pris för att få igång verksamheter. Jag kom och tänk ett av de företagen i kommunen, Pellen Productions som tillsammans med andra företag hyr in sig i en nedlagd fabrikslokal. Delar av byggnaden är numera företagshotell. Detta är ett tydligt exempel på en sådan verksamhet. För att inte sväva ut för mycket vill jag ändå påstå att den ledande frågan till detta arbete blir: Hur kan man göra för att bevara Åtvidabergs byggnader på ett långsiktigt och hållbart sätt? 41 Informant 2 http://www.kulturhusetatvidaberg.se/ 43 Informant 4 44 Åtvidabergs byggkontor, U36/54:2 42 34 4. Resultat I undersökningen av Kulturhuset har jag med det övergripande syftet studerat byggnaden och varför den kommer att stå där den står med ett vetenskapligt förhållningsätt till de källor jag hittat. Jag har först förklarat byggnaden som den ser ut idag för att sedan redogöra för dess utveckling över tid med de ombyggnader som gjorts genom åren. Den specifika frågeställningen om hur olika källmaterial varierar för de olika skedena i byggnadens historia, med följdfrågan, om ett skede med mycket källmaterial också blir det kulturhistoriska värdefulla har jag tänkt redogöra för, tillsammans med den teoretiska frågan om hur en byggnad kan styra minnesproduktionen, som jag diskuterade i teoridelen och som jag nu också ska återknyta till. När man väljer att skriva om en byggnad kan man göra det med olika utgångspunkter och frågeställningar. Jag har valt att skriva i ett kontinuitets perspektiv. För att på något sätt liklighetsställa alla olika tidsepoker av byggnadens levnadstid. På det sättet har jag redogjort för en komplex byggnad från uppförande till idag, och med viss spekulation för framtida planer. Det har varit att nudda på ytan av varje epok, men samtidigt är det en spegling av husets förändring över tid, rent byggnadsmässigt och verksamhetsmässigt. Kulturhuset är en byggnad som har berört många människor. Från början var det ett bostadshus, där flera familjer levde trångt och styrt genom det patriarkala samhället. Sedan blev det ett hotell och dess historia som en annan typ av upplevelse präglade den tiden. Det kunde t.ex. vara Fru Magnusson som jobbade i byggnaden med att laga sås till en gäst från Frankrike som åt älg i matsalen för första gången. När Folkets hus tog över så bedrevs det olika verksamheter i byggnaden som kunde vara allt från dans till bio, till symöte. Nu har kulturhuset tagit över och ett studieförbund har en målarkurs medans politiker och sittande styrelse diskuterar kulturhusets framtid. Alla dessa funktioner som äger rum under olika skeden är skilda berättelser som säger något om Kulturhusets levnadshistoria. Något som kan sättas in i ett perspektiv till den rådande samhällsmiljön under tiden. Varje epok av en byggnad är viktig. När källor går förlorade går likaså minnen förlorade. Byggnaden är inte enbart en historia. Den kan inte skapas för att passa in i mallen eller för ett specifikt syfte idag. Med de källor jag funnit har jag också kunnat se hur byggnaden i stort har utvecklats över tid. Byggnaden har idag ett yttre som samsas om alla de tre epoker som präglat huset mest. Källorna ger en klar bild av hur funktioner ägt rum och över hur den samhälleliga tiden påverkat beslut som gjorts om byggnaden. Alla källor ser självklart olika ut och varierar kraftigt beroende på tidsperiod och typ. Arbetarbostaden är den epok där jag kunnat hitta minst källor. Det går inte att hitta de personer som bott i byggnaden och den generella historien om arbetare blir sällan lika detaljerad som till exempel den om en högreståndsfamilj. Arbetarbostäder är en byggnadstyp som inte är överrepresenterad i historieskrivningen. Vilket beror på att historia har skrivits för dem som haft makt i samhället. Det är även byggnadens första epok, som nu är några hundra år sedan, vilket kan göra att källor kan försvinna med tiden. Idag ser man arbetarbostäderna som står längs med Stenhusgatan. Inte kan man ana att även Kulturhuset en gång vart ett arbetarbostadshus, denna publika byggnad mitt i samhället. 35 Hotellet däremot har som jag diskuterat i kapitlet källor, inte de uppgifter jag trodde en sådan representations byggnad borde ha. Mer bilder, eller kanske upplysningar om arkitekten, några brev eller kvarlevor från festligheterna. Men eftersom byggnaden lät uppföras av Åtvidabergs Baron så är uppgifterna ändå många vad gäller aktiviteter i huset, restauranginformation om hotellgäster, och mat och dryck. I arbetet har man kunnat läsa om alla de förändringar som byggnadsmässigt ägt rum i byggnaden vilket gör att hotellets interiör förändrats. Det gör det nu självklart svårt att förstå byggnaden som en gång var en representationsbyggnad. Av det vi ser idag har den yttre fasaden lämnat stora spår av hotellet, så som tornet bland annat. I kulturvandringen som brukskultur gjort om Åtvidabergs brukssamhälle står det skrivet om hotellet och dess relation till utvecklingen i samhället i övrigt. Folkets hus, den yngsta perioden har mycket mer material om sig. Folkets hus perioden är den tid det finns mest källmaterial ifrån, även muntliga källor. Byggnaden är i ”folkmun” fortfarande presenterat som Folkets hus, då det inte varit lika stor aktivitet i huset efter att de togs över av föreningen Kulturhuset. Fler människor kan relatera till Folkets hus som en gång var en byggnad som alla på ett eller annat sätt kom i kontakt med. 4.1 Teoretisk anknytning I detta avsnitt knyter jag an mitt resultat till den teoretiska ansatsen som ställer frågan om hur bevarandearbetet kan styra minnesproduktionen och därför bli bärare av fler minnen. Teoridelen berättar om hur flera minnen tillges en byggnad. Det finns aldrig en specifik historia utan det finns tusen. Alla jag pratat med har olika minnen som de förknippar med byggnaden. En gammal man på torget berättar om polisstationen, en yngre kvinna om hur hon spelat teater i byggnaden, en yngre kille om hur han plankade in till discot när han var fjorton. Alla dessa historier som jag snubblat på är alltså inte nedskrivna utan förblir personliga historier om byggnaden. De kanske t.o.m. glöms bort och den personliga historian om byggnaden blir en annan, en ny historia. Guggenheim förklarar hur byggnader står stilla men hur världen runt omkring förändras. Byggnaden står kvar som ett bevis, en källa för vad som skett i historien. Bebyggelsehistorian säger inget specifikt om hur människor levt inne i huset. Men den säger mycket om hur Åtvidaberg som kommun har förändrats över tid. Om hur olika saker har haft olika betydelse för gemene man. Vad jag har kommit fram till är att alla de tre olika epokerna av huset har betytt mycket för Åtvidabergs historia. Vissa kanske menar på att någon del är viktigare än den andra, men de tre epokerna hade inte agerat eller sett ut som de gjort om inte alla epokerna hade fått funnits. I arbetet har jag utgått från de källor som finns och försökt pussla ihop dessa för att skriva den generella historien. Det som är speciellt med just Kulturhuset är att det har genomgått så många förändringar att man utan ett tränat öga kan inte kan se att byggnaden fått genomgå flera ombyggnader, och förändrat skepnad med tiden. Därför är det inte lätt att förstå byggnaden enbart visuellt utan det behövs även historier. Denna byggnadshistoria är nedslag i tre olika tidsperioder av byggnadens liv. Kulturhuset är en byggnad som tydligt speglar hur Åtvidabergs samhällsutveckling sett ut över tid. Den har haft tydliga funktionella egenskaper som enkelt kan karaktärisera samhället. Det kulturhistoriskt värda är inte enbart arbetarbostaden, hotellet eller folkets hus. Det är helheten och 36 den komplexa bebyggelsehistoria om alla dessa olika epoker och händelser som byggnaden fått erfara. Att det materiella fortfarande speglar alla epoker gör att byggnaden kan knyta an till det materiella och skapa en minneskonstruktion kring alla epoker av byggnaden. Med en förståelse och kunskap om byggnaden hoppas jag att Kulturhuset kommer tas hand om. Kulturhuset är en offentlig och framträdande byggnad som många har gemensamma minnen knutna till och som samtidigt skapar en samhörighet för samhällets invånare. Det är en generell orolighet i samhället om byggnadens framtid. Kulturhuset är ett materiellt ting som i detta fall speglar ett brukssamhälle. ”Utan kunskap riskerar man att göra misstag som aldrig kan rättas till.” Ovanstående citat var Gösta Adelswärds kommentarer om kommunstyrelsens avslag till en byggnadsinventering 1977.45 45 Adelswärd G. (1977) Artikel ur Kopparbladet s.4 37 5. Sammanfattning Med den här bebyggelsehistoriska studien av Kulturhuset i Åtvidaberg har jag undersökt hur byggnaden har förändrats över tid. Jag har en frågeställnig som handlar om hur mycket källmaterial det finns om kulturhusets alla tidigare epoker och om den epoken med mest källmaterial också blir den mest kulturhistoriskt värdefulla. Min teoridel tar också upp en diskussions del som behandlar olika aspekter kring hur minneskonstruktioner och meningar skapas kring byggnader och hur byggnader har ett komplext förhållande till miljön runt omkring och tiden som är det förflutna och som ständigt påverkar byggnaders framtid. Idag står kulturhuset i Åtvidabergs centrumkärna. Det är en del av en gammal samhällsutveckling. Exteriören har ett utseende från 1800- talet, där den representerar två olika typer av byggnader. En arbetarbostad för arbetarna på bruket och ett hotell för de finare gästerna som besökte Åtvidaberg. Detaljer och portaler visar på 50- talets renoveringar och även interiören avspeglar sig i 50- talets funktionalism, där föreningsverksamhet ägt rum. Åtvidabergs historia som en gammal bruksort med ett patriarkaliskt styre under fideikommisset Adelswärd, har påverkat hur samhället har fortlöpt och utvecklats över tid. Första byggnaden byggdes på Stenhusgatan av Baroniet Adelswärd för brukets arbetare som en representativ gata som skulle sträcka sig genom hela samhället, med ett klassicistiskt stall som en storslagen avslutning. Med omtyckt koppar gick Åtvidabergs kopparverk i högvarv och snabbt efter ett ägarskifte så beslutade den nya baronen Theodor Adelswärd att ett hotell skulle byggas. Hotellet fick ett torn i öst och den tidigare byggnaden med arbetarbostäder blev nu istället hotellrum. Nu skulle festligheter råda i bygden och det påkostade hotellet fick en matsal, salong och festsal m.m. Hotellen kom under 1800-talet och var då en helt ny typ av byggnad i Sverige, som i detta fall inte blev ett oväntat bygge i det framgångsrika brukssamhället Åtvidaberg. Men tyvärr höll inte framgångssagan länge när kopparproduktionen sviktade, och en ny järnväg tillkommer1906, som betyder att fler folk inte reser med häst och vagn och hotellverksamheten säljs till Folkets hus föreningen. Nya funktioner som biograf, kafé, bageri, cigarraffär m.m. kommer att ta plats i nya folkets hus. Flera renoveringar görs kontinuerligt tills en utbyggnad tillkommer år 1954 inåt gården och det blir en ännu större byggnad, och ett ytterligare lager på byggnaden tillkommer. Folkets hus är ägare till byggnaden i många år och flera verksamheter kommer och går. År 2004 tar kulturhusets ekonomiska förening över verksamheten. Kulturhusets framtid är ovis när kulturhusföreningen avgår som ägare till byggnaden efter årsskiftet. Vad kommer hända med byggnaden i framtiden? Är kunskapen om byggnaden tillräcklig för att förstå dess kulturhistoriska värde? Kan en historia som speglar flera lager av en byggnad bli den presenterade och sanna? Vad skulle hända om man restaurerade byggnaden så at det blev ett hotell som det kunde sett ut som på 1800- talet, som tjänade pengar på turism? Hade det varit värt för att bevara byggnaden som en tidsepok, än ingen alls? I resultatet har jag diskuterat hur Åtvidabergs samhälle och historia speglar av sig i Kulturhusets alla byggnadsepoker och hur det materiella är en minneskonstruktion som är viktig för vår förståelse av byggnaden. 38 5. Käll-‐ och Litteraturförteckning Otryckta källor Arkiv Brukskultur Åtvidaberg Facettens lokalhistoriska arkiv, Föreningen Åtvidabergs Folkpark, Verksamhetsberättelser: Cla, CLb, C1c, B1:1 Övriga protokoll: A:31 Manuskript: Roy A, Om arbetarbostäder i Åtvidabergunder 1800- talet Muntliga källor Informant 1 Denis Dysholm Informant 2 Hans Hammarlund Informant 3 Guide föreningen Informant 4 Johan Adelsvärd Tryckta källor och litteratur Adelswärd G. 1977. Den gastronomiska kalendern, Hotell på patriarkaliskt bruk. Axel F Kumlien, urn:sbl:11867, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carine Lundberg), hämtad 201304-28. Benton, T., 2010. Understanding Heritage and memory. 1:a ed. Manchester: The open university press. Ekholm. F Minnesskrift till Föreningen Åtvidabergs folkparks , 25 års jubileum 1906-1931 Grahn, W., 2009. Intersektionella konstruktioner och kulturminnesförvaltning, Oslo: NIKU. Guggenheim, M., 2009. Memory studies. In: Building memory: Architecture, networks and users. s.l.:Sage, pp. 40-53. Götlind, A. & Kåks, H., 2004. Handbok i konsten att skriva mikrohistoria. 1: upplagan ed. Stockholm: Bokförlaget Natur & Kultur. Helmfrid B. Åtvidaberg, koppar, Baroniet, Industrierna. Linköping Hellström S, 1983, Det nya Åtvidaberg, Åtvidabergs historia, 1:a upplagan, Linköping. Holmberg, I. M., 2012. Med bebyggelsehistoria som medel. Bebyggelsehistorisk tidsskrift. Kolsgård, S, Ett jordiskt paradis. 2002, Brukskultur Åtvidaberg Paulsson, G, 1981. Svensk stad, 5:e upplaga, Lund Strömbäck, L, 2002. Jonas Jonsson, En modern storbyggmästare, 2002, Brukskultur Åtvidaberg 39 Illustrationsförteckning Omslagsbild: Författaren Fig. 1: Lantmäteriet/ Metria via Eniro Fig. 2: Figur gjort av författaren 2013 Fig. 3,4,5,6,7,8,9: Bild tagen av författaren 2013 Fig. 10,11: Planritning 1990, Byggkontoret Åtvidaberg Fig. 12,13,14,15: Bild tagen av författaren 2013 Fig. 16: Planritning 1990, Byggkontoret Åtvidaberg Fig. 17: Åtvidabergs hustomter 1886, Kultur- och Samhällsbyggnadsförvaltningen Fig. 18: Bild, 1869 av Augusta Zetterling, Thorinska arkivet Fig. 19: Bildnummer 26J18, Thorinska arkivet Fig. 20: Bild tagen ca 1890, Kulturhusföreningen Fig. 21: Fotoår.1906. Bildnr.13C10, Thorinska arkivet Fig. 22: Fotoår 1900 C, Bildnr. 19A3, Thorinska arkivet Fig. 23,24: Ritning av Hotellet, Åtvidabergs Kulturhusförenings hemsida Fig. 25: Thorinska arkivet 6D25 Fig. 26: Thorinska arkivet Fig. 27: Bild tagen av författaren 2013 Fig. 28: Guideföreningen Fig. 29,30: Ritning av J. Windell genom FHR arkitektbyrå, Åtvidabergs Byggkontor 40
© Copyright 2024