Åstön med naturreservatet
ÅSTÖN UTGÖR Tynderölandets yttersta
spets och löper ut i Bottenhavet som en
halvö mellan Åvikebukten i nordost och
Klingerfjärden i sydväst.
Havet fungerar här som en utjämnande
faktor i klimatet. Genom sitt läge är Åstön
ett av de främsta exemplen på biologiskt
gränsland. Samtidigt som den har sin
artmässigt fasta förankring i Norrland, så
leder havets klimatutjämnande verkan till
en större mångfald.
NÄR FÖRSVARET år 2000 avvecklade
Åstöns skjutfält och övningsområde
inköptes delar av området av Timrå kommun och avsattes som naturreservat.
Militär verksamhet har under en 50-årig
period påverkat vissa delar av Åstön. En
liten risk finns därför att träffa på explosiva föremål. Risken är dock ganska liten
och skulle det inträffa så undvik att
vidröra föremålen. Märk ut platsen och
meddela Timrå kommun, telefon 060-16
Skeppshamn
DEN STORA LOKALA klimatvariationen,
mellan sommar och vinter, som uppträder utmed en klippig kuststräcka illustreras tydligt genom några navellavars
förekomst. På block med exponering mot
söder kan man finna den sydligt utbredda och därmed värmekrävande bronsnavellaven. På samma block men på en
annan sida kan rynkig navellav växa. En
art som man annars endast finner på
klippor och stenar i fjällen, som vintertid
inte täcks av snö, utan utsätts för isande
arktiska vindar.
31 00. På plussidan kan noteras att stora
ytor och långa kuststräckor saknar fritidsbebyggelse och andra objekt som stör
naturupplevelsen.Hela den yttre delen av
Åstön har utpekats av kommunen som
särskilt skyddsvärd.
OMRÅDETS MÅNGFORMIGHET i kombination med många skyddsvärda naturmiljöer bidrar till Åstöns värde som ett
frilufts- och rekreationsområde av stora
mått. Området besöks årligen av mer än
20 000 besökare.
Mångformigheten består av ett antal intressanta naturtyper som
* Öar och skär
* Stränder och vikar
* Förekomsten av skalgrus och lättvittrade bergarter, som bildar livsutrymme
för mer kalkkrävande arter av växter.
* Hällmarker
* Skog
* Myr
* Gölar och hällkar.
Vattnet längs havssidan av Åstön har
normalt en salthalt på mellan fem till sex
promille.
DET NORDLIGA LÄGET med is och kyla
hämmar all biologisk tillväxt och gör all
förökning störningskänslig. Globalt sett
är därför Bottenhavet ett ekologiskt
känsligt hav med förhållandevis få växtoch djurarter. Ändå finns vissa livsformer
som är speciellt knutna till detta hav eller
dess kuster.
Sedan 1996
häckar den kontroversiella storskarven på Rödskäret.
BOTTENHAVET består av flera olika
livsmiljöer. De grunda bottnarna närmast
land hyser ett myller av djur och växter.
Utanför tar den fria havsmassan vid, med
relativt få djur och växter. Dessutom
tillkommer djupare bottnar som helt sak-
nar växter, men har bottenlevande djur.
De kustnära bottnarna är både ett reningsfilter och yngelplats för mängder av
havslevande djur. De utgör också viktiga
rastplatser för flyttande fågel.
BERGGRUNDEN på och omkring Åstön
innehåller mest gnejs men även en hel ö,
Rödskäret, i röd rapakivigranit, där den
omdiskuterade storskarven häckar.
Geologin längs Bottenhavets och Bottniska vikens kuster har dessutom ytterligare en dimension. Landet höjer sig ur
havet med en knapp centimeter per år.
Detta är en reaktion och återställning
efter den senaste istidens enorma sammanpressning av berggrunden. Uppskattningar pekar på att inlandsisen här
kan ha varit cirka en kilometer tjock. Isen
rörde sig dessutom framåt, söderut
genom landskapet vid utbredningen. Det
var en enorm jökel som plöjde och slipade sig fram genom landskapet.
Resultatet kvarstår som ett avrundat och
mjukt böljande landskap.
NATURRESERVATET på Åstön innefattar den sydostligaste delen av ön.
Reservatets gränser anges genom uppsatta skyltar med texten "Naturreservat"
ute i naturen. Ytan är på 395 hektar,
varav 240 hektar på land. Det bör betonas att inte bara det reservatsklassade
området på Åstön innehåller skyddsvärda miljöer och livsformer, varför hänsynstagande till detta ska tas samtidigt som
ägarintressen måste respekteras.
Med en ur regional synvinkel sammansatt natur och bred variation av livsformer, följer att särskilda hänsyn måste
tas i avsikt att skydda och bevara dessa
värden. De föreskrifter som reglerar
allmänhetens och markägarnas uppträdande i Åstöreservatet är utformade med
stöd av miljöbalken. Här följer några
enkla, men viktiga regler:
1. Förbud mot att framföra motordrivet
fordon, annat än på allmän väg och på
vändplanen vid Skeppshamn.
2. Förbud mot att bryta kvistar, fälla eller
på annat sätt skada levande eller döda,
stående eller omkullfallna träd och
buskar.
3. Förbud mot att elda annat än på därför iordningsställda platser.
4. Förbud mot att uppsätta tavla, plakat,
affisch eller göra inskrift.
HUSVAGNSCAMPING inom reservatet
är inte tillåtet. Några platser finns i
närområdet. Kontakta turistbyrån för
information.
TÄLTCAMPING faller under allemansrätten. Längre vistelse än enstaka dygn ska
ske i samförstånd med markägaren.
HUNDAR i reservatet (Både jakthundar
och sällskapshundar) lyder under jaktlagen. Från 1 mars till 20 augusti ska hundar vara kopplade. Under resten av året
ska de hindras från att driva eller förfölja
vilt.
HÄLLMARKERNA runt Åstö kapell och
I klippsprickor
på Åstön kan
man hitta fjällnejlikan.
fiskarmuséet innehåller en mycket intressant växtlighet. En del av denna gynnas
av gångtrafiken i området, andra av det
förhållandevis goda klimatet. På dessa
breddgrader är vårväxter som sparvvicker och vårarv sällsynta. Ettåriga växter
som sandnarv, vårförgätmigej och
nagelört är talrikare. Samtidigt som de
flesta av de uppräknade växterna är
sydliga, så växer även fjällnejlikan i klippsprickor häromkring.
SKOGEN PÅ ÅSTÖN är cirka 100 år
gammal. Tjäder och tretåig hackspett
finns i området. Även om skogen domineras av hällmark, så finns här också
sumpskog, klapperstensstränder och
små havsvikar.
Området innehåller också intressanta
torrängar. Mandelblom, låsbräken,
backsmörblomma och pillerstarr finns i
denna miljö.
Inventeringar visar att svampar som
krusbärskremla, svartröd riska, granriska, droppklibbskivling och grönköttig
spindling förekommer i området.
Regniga år går kantarellen till i de magra
kustskogarna på Åstön.
UR INSEKTSFAUNAN kan man i området träffa på arter som vit gräsminerarmal tillsammans med flera arter av gräsmott och en numera sällsynt vägstekel
som parasiterar på dessa. Dessutom
förekommer skogsgräshoppa.
Två arter av blomflugor på Åstön har larver som lever med myror, men larverna
äter rotbladlöss som hålls av myrorna.
Det är Crysotoxum fasciolatum och den i
Norrland ovanliga Xanthogramma pedis-
Fågeltoppsbrosklav
sequum. Förutom dessa två blomflugesläkten är det endast släktet Doros som
har detta levnadssätt i Sverige.
Undersökningar av lavförekomster visar
att arten fågeltoppsbrosklav finns i området. I den havsnära miljön tar andra
växtarter över. På mjukbottnarna kan
man finna borststräfse medan strandängarna bär växter som slåtterblomma och
kärrsälting.
Få blommor väcker sådan uppmärksamhet som orkidéer. Detta gäller även Åstöns orkidéer, även om de inte är så iögonenfallande. Det de har gemensamt är
att de alla är fridlysta. I området har registrerats flera olika arter:
¤ Spindelblomster - en vanlig, mycket
liten art med tunna, rödbruna blommor
som ofta förbises.
¤ Nattviol, en väldoftande art
som har sina vita blommor
ordnade i ett glest ax.
¤ Grönkulla, den kanske
minst iögonenfallande, då
blad, stjälk och blomma
(förutom en liten gulaktig
blomläpp) går i samma
gröna ton.
¤ Jungfru Marie nycklar,
en vanlig orkidé på våra
myrar, där blomaxet går i
ljust rött till rosa.
¤ Korallrot, en liten och
blek växt med vita,
något
rödfläckade
blommor, som är
Korallrot
mycket beroende av
samliv
med
en
svamp. Den föredrar tät och ganska
sumpig granskog.
Med lite tur kan man också träffa på
ytterligare arter, som knärot, skogsnycklar eller tvåblad i sina respektive favoritmiljöer.
NORRÅKERSVIKEN har områdets mest
välutvecklade mjukbotten. Den rika förekomsten av vattenväxter ger viken ett
högt botaniskt värde. Växtligheten ger
viken goda förutsättningar som yngelplats och för fiskens lek och födosök.
Öring, sik och nors jagar sin näring i
viken.
I Norråkersviken kan
man se den sällsynta
grönskäran.
Här finns gott om kransalger, men även
finbladig blåstång. Trådnate förekommer
rikligt. Viken har en smal örtrik
strandäng, där man kan finna växter som
kärrsälting, brådmålla, madrör och
strandkrypa tillsammans med den sällsynta grönskäran. Här kan man också få
se den störningskänsliga fågeln mindre
strandpipare.
Vattensalamander
LITE LÄNGRE söder ut hittar man Bodviken, som egentligen består av två
småvikar som omges av block- och hällstränder. Längst in finns en strandäng,
där halvgräs som nålstarr och ärtstarr
växer tillsammans med kärrsälting. Detta
är också Sveriges nordligaste växtplats
för den kransblommiga växten strandklo.
Flera ovanliga arter av lav förekommer i
området. Här finns också den sällsynta
kärrgräshoppan. I strandområdet finns
den ovanliga mindre vattensalamandern FÖR CIRKA 300 ÅR SEDAN var Åstho
och detta bör leda till försiktighet.
men en fristående ö. Genom den
pågående landhöjningen har den förts
SÖDER OM BODVIKEN, på Åstöns samman med Åstön, som den i dag utgör
östra sida, finns ett ganska stort område en del av. På samma sätt är Banskäret
med gammal skog. Den består av tall i på västra sidan på väg att förenas med
hällmarkerna och gran i de fuktigare Åstholmen.
svackorna. Här finns de numera ovanliga, gamla och döda träden i olika stadier.
Detta har skapat livsbetingelser för lavar,
som violettgrå tagellav och den sällsynta
ladlaven. Den senare trivs på döda delar
av solbelysta levande tallar.
VÄSTER OM SKEPPSHAMN ligger en
liten myr med rikkärrskaraktär. Den kan
därför visa upp de typiska mossorna i
sammanhanget. Arter som piprensarmossa, guldspärrmossa och korvskorpionmossa förekommer.
SKEPPSHAMNSVIKEN är en grund
havsvik. Bottnen är stenig med gott om
påväxtalger som blåstång, rödalgen ullsleke och sudare. Enstaka kransalger
har påträffats här, bland annat den
ovanliga grönsträfse (Chara baltica).
Gråsäl
EN BIT UT I HAVET ligger Leskäret, ett
ganska stort och kalt fågelskär, häckningsplats för en hel del sjöfågel. Måsfåglar och säl finns på skäret. Med hjälp
av kikaren kan man dessutom se tobisgrissla, vigg och svärta på skäret, som
har landstigningsförbud.
På Banskäret
häckar bland annat
tobisgrissla.
På Banskäret häckar för övrigt tobisgrissla, fiskmås, roskarl, tärna och mindre strandpipare. Här finns också den
stora och ovanliga vargspindeln Arctosa
cinerea.
ÅSTHOLMSUDDE är en populär plats
för fågelintresserade som vill göra
sträck-fågelobservationer. Med lite tur
kan man även få havsörn i kikarens
blickfång. Eftersom isen inte lägger sig
varje år härute kan man få se nordliga
arter övervintra här, som till exempel
islom och vittrut. Här har man också sett
vitnäbbad islom några gånger, framför
allt i december, inte som övervintrare
utan sannolikt som rastande på sin färd
mot övervintringsområdet i Atlanten.
ÅSTÖNS FISKEHISTORIA är lång och
spännande och firas varje år med fes
ligheter den tredje söndagen i juli. Redan
på 1300-talet visade staten intresse för
den dåtida stora förekomsten av lax.
Ekonomiska förtjänster kunde anas och
effektivare import av salt gjorde det
möjligt att konservera fisken.
Kungen utfärdade en order för att få bätt-
re statlig kontroll och skatteuttag. Organisationen Gävlefiskarna fick ensamrätt
att fiska till havs.
Gävlefiskarna var också de första att
bygga ett kapell på Åstholmen. Vid
denna tid var fiskarkapellen lika viktiga
som vinterlager för Gävlefiskarnas redskap som för gudstjänster under de hektiska sommarmånaderna. Kapellet på
Åstholmen förföll och ett nytt byggdes av
de lokala fiskarna vid Skeppshamn.
Kapellet stod klart den 11 juni 1768 och
står ännu kvar.
Saltad strömming i tunnor - eller snarare
brist på salt - skapade en av Norrlandskustens verkliga delikatesser. För liten
mängd salt vid insaltningen orsakade en
jäsningsprocess och därmed var surströmmingen uppfunnen. Tekniken är i
dag flera hundra år gammal.
Diskussionen om årets kvalitét och mognad går runt i bygden. Liksom de franska
vinböndernas bedömning av årets vin
gör surströmmingsälskarna sin bedömning av årets surströmming. Trots att
doften avskräcker de flesta oinvigda, så
är smaken mycket pikant.
31 juli. Skäret är helt kalt och hyser
mycket häckande fågel. Här finns silltrut,
fiskmås, gråtrut, havstrut, tobisgrissla
och roskarl. Sedan 1996 finns även den
omdiskuterade storskarven som häckfågel på skäret.
OM VI ÅTERVÄNDER in mot land finns
Småskären, där en del havsfågel häckar.
Sundet mellan Småskären och Åstön är
mycket grunt och är fläckvis vegetationstäckt med bland annat borstnate och
ålnate. Här finns kransalgen papilsträfse,
Chara globularis.
Landskapet kring Småskären är mycket
vackert med höga enar, sandstränder
och stenfält i skiftande mönster.
Allmänhetens möjligheter att utnyttja
området hotas nu av den privata markägarens planer på att bygga bostäder ner
mot Åstöns strand.
På Skallansskäret nordväst därom konstaterades under 2004 för första gången
att tordmulen häckar i landskapet med
fyra (4) par.
HAVET SUNDEN OCH VIKARNA runt
Åstön rymmer mer än 20 olika arter av
fiskar. Lax och strömming har betytt och
betyder än i dag mest för kustbefolkningens ekonomi. För nöjesfiskare med
handredskap betyder andra arter mera.
VÄSTER OM SKEPPSHAMN skär
Söråkersviken (Södra Åkeröviken) in i
landmassan. Det är en elva meter djup
och något trösklad vik med omväxlande
sand- och stenbotten, men mindre mjukbottenpartier finns också. Viken är biolo- Siklöja
giskt värdefull men har även blivit viktig
för friluftslivet som naturhamn för båtar.
EN BIT UT I KLINGERFJÄRDEN ligger
det tidigare nämnda Rödskäret, ett fågelskär uppbyggt av röd rapakivigranit, en
bergart som finns bland annat på Rödön
längre västerut. Rödskäret är ett av kommunens tre fågelskyddsområden. Här
råder landstigningsförbud från 1 april till
Tynderösundet och kanalen är goda
fångstplatser. Spinnfiske lockar både
abborre och gädda till hugg. Abborren
kan även metas med gott resultat. Vår
och höst inträffar en period för fiske av
öring.
I mera sällsynta fall kan fisket resultera i
fångster av lax. Detta fiske kan förlängas
till vinterhalvåret när havet ligger isfritt.
Vid klipporna där hav möter land kan
fisket ge ett gott utbyte. Utrustning som
haspel- eller spinnspö med långsmala
skeddrag som bete, kan reko menderas.
Flytväst och skor med bra fäste är en
nödvändighet.
endast Åstholmen, det vill säga udden i
sydöstra hörnet av ön. Fältet användes
som ett skjutfält för skjutningar med
luftvärnssystem samt vissa fasta värnpjäser.
Enligt Försvarsmaktens miljöprövningsenhet kan det finnas kvar blindgångare
på det före detta skjutfältet och på
Åstholmen. Ytletning efter blindgångare
gjordes under sommaren år 2005.
FAMILJEN har förstås sin givna plats på Miljöprövningsenheten uppger vidare att
Åstön, då området även ger utrymme för det enligt en rapport från Lv5, daterad i
ren avkoppling. Åstöns vikar och strän- oktober 1958, ska finnas dumpad ammuder ger fina möjligheter till bad när vat- nition i havet på cirka 70 meters djup i ett
tentemperaturen tillåter. Lämpliga bad- område utanför Åstholmen. Enligt rapplatser är bland annat Södra Åkeröviken, porten från Lv5 skedde dumpningen
Koviken och Lillsandsviken. Sundet och cirka en gång per år och i mindre mängkanalen erbjuder möjligheter till en lugn der.
inomskärs kanotfärd. På havet
Under sommaren 2006 genomförutanför är man mera utlämnad
de Sveriges geologiska undertill vädrets makter på gott
sökning (SGU) maringeolooch ont.
giska
undersökningar
En promenad med barnlängs kusten och hittade
vagn i havsnära miljö
ett 30-tal tunnor som
ger fina doft- och ljudininnehöll kvicksilver intryck. Avstängningargjutet i betong utanför
na på Åstön utgör
Åstön. Vid fortsatta uninga svåra passager.
dersökningar lokaliseVälj en promenad
rades cirka 3 500 tunmed lutningar och
nor som sänkts i havet
stigningar som pasav industrin på 1950sar.
och 60-talen.
En cykeltur längs väFram till 1961 dumgarna med barnen är
pades tunnorna på interen annan möjlighet till att
nationellt vatten. År 1961
Sundet och kanalen vid
ge barnen många intryck.
gjordes en överenskomÅstön erbjuder möjFör vetgiriga barn kan varje
melse med fiskarnas organicykelpaus bli omtänksamma ligheter till en lugn sation om att dumpning skulle
kanotfärd.
äventyr i skogen eller vid havet.
ske på 80 meters djup inom ett
avgränsat område sydväst om Åstön.
ÅSTÖNS SKJUTFÄLT användes av för- Sammanlagt har upp till nio ton kvicksilsvaret från sent 40-tal fram tillår 2000, då ver dumpats ingjutet i drygt 20 000 tunstörre delen av fältet såldes. Kvar i nor. En strategigrupp har tillsatts för det
Fortifikationsförvaltningens ägo är idag fortsatta utredningsarbetet.
11
12
1.
2.
3.
4.
Norra Åkeröviken
Bodviken
Parkering
Fiskarmuséet
5.
6.
7.
8.
Åstö kapell
Södra Åkeröviken
Myr
Leskäret
9. Koviken
10. Banskäret
11. Åstholmen
12. Åstholmsudde