1. No category

en väg av sevärdheter
Projekt: Sävsjö Häradsväg
Projektledare: Birgitta Andersson
Text: Birgitta Andersson
Formgivning: Maria Toll Gustafsson
Foto: Ida Bengtsson, Maria Toll Gustafsson, Linus Englund,
Anki Eriksson, Malin Gumaelius samt Torsets byalag.
Tryck: 2014 Lenanders Grafiska 64726
Sävsjö Häradsväg mellan Vallsjö och Norra Ljunga är en del av Njudungs historia. Vägsträckan på knappt 2 mil visar ett Småland när
det är som bäst. Vägen passerar sjöar, skogar, åkrar och ängar. Mitt
på sträckan ligger Sävsjö stad som växte upp som ett stationssamhälle i slutet av 1800-talet när järnvägen drogs fram från södra till
norra Sverige.
Utmed vägen passerar man en rad intressanta platser som Eksjöhovgård, Komstad, 1100 tals-kyrkor och runstenar för att nämna
några exempel. Historiens vingslag blandas med nya besöksmål och
turistföretag.
Åk vägen och stanna till vid de olika sevärdheterna. Vid de olika
stoppen finns informationstavlor där du kan ta del av många spännande historier.
Många har bidragit med fakta och kunskap kring de olika platserna.
Ett särskilt tack till Sävsjö Hembygdsförening för all den kunskap
som samlats i deras årsböcker.
Broschyren är framtagen av Leaderprojektet Sävsjö Häradsväg, där
Sävsjö kommun varit projektägare. Projektet delfinansieras av EU/
Leaderområdet Mitt i Småland.
7
8
10
11
9
6
5
4
1
2
3
Häradsvägen mellan Vallsjö och Norra Ljunga är en del av Njudungs historia.
Utmed vägen finns upplevelser av dåtid och nutid med natur och kultur som vägvisare.
12
Innehållsförteckning
14
13 15 16
18 17 19
Inledning
3
Karta
4-5
1. Jord- och skogsbruk
6-7
2.
Norra Ljunga kyrka
8-9
3.
Norra Ljunga
10-11
4.
Gravfält Norra Ljunga
12
5.Galgabacken
13
6.
Pehr Hörberg
14
7.
Komstad by
15-21
Jonas Brunck
22-23
8.
Gravfält Västragård
24
9.Milstolpar
25
10. Sävsjö by
26-27
11.Sävsjö
28-31
12.Eksjöhovgård
32-37
13.
38-39
Torset och byarna i Vallsjöbygden
14.Vallsjöbaden
40-41
15.
42
Vetlandabanan - smalspårig järnväg
16. Vallsjön 43-44
17.
45
Sankt Sigfrids källa
18. Vallsjö
46-47
19. Vallsjö gamla kyrka
48-49
Häradsvägen - 5
1 Jord- och skogsbruk
Utmed Sävsjö häradsväg mellan Norra Ljunga och Vallsjö
finns två av länets största mjölkproducenter med tillsammans över 1000 kor. Trakten kring Sävsjö är en typisk jordoch skogsbruksbygd och naturförutsättningarna här gör att
det på åkrarna odlas mycket vall, vilket används till djurfoder.
I skogarna är det granen som är dominerande.
Jordbruk var den viktigaste näringsverksamheten fram till
den industriella revolutionen på 1800-talet. Det var också
arbetsintensivt och sysselsatte därför större delen av befolkningen. Före 1930 bodde och arbetade i Sverige fler männi­
skor på landsbygden än i städerna.
Idag är det få som arbetar på gårdarna, däremot är jordoch skogsbruk mycket kapitalintensivt. Maskiner har ersatt
människor.
Under den första hälften av 1800-talet ökade befolkningen i
Sverige. Man säger ibland att det var tack vare ”potaterna,
vaccinet och freden”. Trots en intensiv uppodling räckte
maten inte till och flera år av missväxt och nödår i slutet av
1800-talet, gjorde att många människor i våra trakter emigrerade till Amerika.
För att få mer rationell jordbruksdrift och på så sätt mer mat,
var jordbruket tvunget att effektiviseras. Det skedde genom
olika jordreformer såsom storskiftet, enskiftet och laga skif-
tet. Dessa reformer innebar att man slog ihop mindre åkertegar till större åkrar, vilket gjorde arbetet mer rationellt. Även
nya växter, odlingsmetoder, dikning, förbättrade redskap och
konstgödsel bidrog till förbättringar.
Omkring sekelskiftet 1900 drar jordbruket nytta av teknikens
utveckling. Traktorer, skördetröskor och mjölkingsmaskiner
anses som de mest betydelsefulla. När traktorn fick genomslag efter andra världskriget försvann mer än en halv miljon
arbetshästar från de svenska gårdarna. Detsamma gällde arbetet i skogen, där man idag har skördare och andra maskiner
istället för häst och manskraft.
För att få lönsamhet har jordbruksföretagen genom åren rationaliserats och slagits samman till större enheter. Trots en
betydande rationalisering av jordbruket är konkurrensen stor
från andra länder. Den svenska självförsörjningsgraden har
minskat kraftigt och är 2014 runt 50 % för kött och mejeriprodukter. Mindre produktion av livsmedel kan också ge avtryck
på vår landskapsbild. Färre djur gör att ängar och hagar inte
betas utan växer igen.
6 - Häradsvägen
I närheten av väg 127, på varsin sida av den västra änden av Sävsjö
Häradsväg, ligger Hjärtlandakärret och Ljungamossen. På grund av sin
stora artrikedom vad gäller ovanliga mossor, är de av riksintresse när det
gäller naturvård. Bland annat finns här 20 arter vitmossor, till exempel
käll-, krok- och purpurvitmossa, samt flera levermossor och brunmossor
typiska för rikkärr. Bland kärlväxterna växer bland annat snip, tätört,
klockljung, hirsstarr och dystarr. Trots stora ingrepp genom dikning och
täktverksamhet är det ett av länets största sammanhängande rikkärr.
Two of the largest milk farms (with more than 1000
cows) of the County of Jönköping are located along
the Häradsvägen between Norra Ljunga and Vallsjö. Sävsjö is
a typical agriculture and forestry region. Agriculture was the
most important business before the industrial revolution in
the 19th century. This line of work was very labour intensive
and kept most Swedes employed.
Before 1930 the majority of the population in Sweden lived
and worked outside the urban environments. Modern farming needs only a limited labour force. Instead the costs for
agriculture and forestry are much higher. Nowadays agriculture businesses get more effective and merged into larger
units to make farming more profitable.
Längs des Häradsvägen, zwischen Norra Ljunga und
Vallsjö, befinden sich zwei der größten Milchproduzenten der Provinz Jönköping mit mehr als 1000 Milchkühen.
Land- und Forstwirtschaft ist typisch für die Gegend rund um
Sävsjö. Vor der Industriellen Revolution im 19. Jahrhundert
war Landwirtschaft die wichtigste Einnahmequelle. Diese Art
der Wirtschaft war sehr arbeitsintensiv und beschäftigte deshalb den größten Teil der schwedischen Bevölkerung.
Vor 1930 wohnten und arbeiteten mehr Schweden auf dem
Lande als in den Städten. Heutzutage arbeiten nur wenige auf
Bauernhöfen, stattdessen ist die Land- und Forstwirtschaft
sehr kapitalintensiv. Um die landwirtschaftlichen Unternehmen wirtschaftlich zu machen, sind Rationalisierungen und
Firmenfusionen in den letzten Jahren durchgeführt worden.
Häradsvägen - 7
2 Norra Ljunga kyrka
Norra Ljunga kyrka är en av de nio bevarade Njudungskyrkorna. Mycket tyder på att stenarbetarna som arbetat med
att bygga domkyrkan i Lund byggde kyrkorna i Njudungsbygden. En unik kulturhistoria finns bevarad i dessa kyrkor som
anses vara byggda under 1100-talets andra hälft. Karakteristiskt för kyrkorna är att de är byggda direkt på marken och
ibland kallas de därför för ”barfotakyrkor”. Ytterligare kännetecken för kyrkorna är att de är uppförda i romansk stil, att de
har ett långhus, kor och en halvrund absid (avslutning) samt
en sydportal. Byggmaterialet är gråsten med hörnkedjor av
sandsten.
Under seklernas gång har kyrkan i Norra Ljunga byggts om
och till flera gånger. Till exempel fick kyrkans torn i slutet av
1800-talet en märklig påbyggnad i form av en tornspira som
var helt främmande för den medeltida byggnaden i övrigt.
Denna togs dock bort vid en restaurering runt 1950 och tornet fick sitt nuvarande utseende. Under nämnda restaurering
påträffades också fragment av målningar på väggarna och på
triumfbågens insidor. Målningarna är troligtvis från 1600-talet. Från denna tid är också de utvändiga målningarna, som
frisen under takfoten och de röda tegelimiterande hörnkedjorna.
Någon gång under 1200-talet revs den ursprungliga absiden.
Koret förlängdes tre meter åt öster och korpartiet fick det utseende det har idag. Också en sakristia byggdes på vid kyrkans norra del.
I Norra Ljunga fanns en fristående klockstapel redan på
1600-talet. Den revs runt 1900 och klockorna placerades då i
tornet. När kyrkan elektrificerades runt 1930, fick dock klockorna återigen flytta ut till en nybyggd fristående klockstapel.
Att stiga in i kyrkan är nästan som att komma till en blommande äng. Målningar av konstnären och skulptören Pehr Hörberg
pryder bänkar, predikstol, altare och fodralet till koruret. På
predikstolen, som vilar på kyrkans gamla Maria-­altare, finns
också skulpturer av Hörberg. De föreställer Rättfärdigheten,
Evigheten, Kärleken, Hoppet, Tron och Kyskheten. Skulptu8 - Häradsvägen
ren föreställande Tron stals dock 1991 men har ersatts av en
ny vilken tillverkats av träsnidaren Eva Spångberg.
År 1977 brann det i kyrkan. Mycket av inredningen skadades
och läktarbröstets målningar av Pehr Hörberg förstördes helt.
De har dock ersatts av målningar av arkitekten Pontus Ljungberg från Ljungby, som målat symboler för treenigheten och
de fyra evangelisterna Matteus, Markus, Lukas och Johannes.
The church in Norra Ljunga is one of nine
still existing so called Njudungchurches.
It is most likely that the Njudungchurches were
built by the same masons who built the cathedral
in Lund. The churches preserve a unique cultural
history of the 12th century.
During the centuries the church was remodelled
several times. The original and so typical apse
was tore down in the 13th century, for example.
The sanctuary was prolonged three meters to
the east and got its current state. At the north
side of the church a sacristy was added.
The paintings on the outer wall are from the 17th
century. Inside the church you can find several
paintings or the artist and sculptor Pehr Hörberg.
Die Kirche in Norra Ljunga ist eine von
neun noch existierenden sogenannten
Njudungskirchen. Vieles deutet darauf hin, dass
die Kirchen in Njudung von den selben Steinmetzen erbaut wurden, wie die die am Dom in
Lund gearbeitet hatten. Diese Kirchen vom 12.
Jahrhundert bewahren eine einzigartige Kulturgeschichte.
Im Laufe der Jahrhunderte ist die Kirche mehrfach umgebaut worden. Zum Beispiel wurde
im 13. Jahrhundert die ursprüngliche und so typische Apsis abgerissen. Der Altarraum wurde
drei Meter in östliche Richtung verlängert und
erhielt damit seine jetzige Form. Am nördlichen
Teil der Kirche wurde eine Sakristei zugefügt.
Die Malereien an den Außenwänden sind vom 17.
Jahrhundert. In der Kirche gibt mehrere Gemälde
des Künstlers und Bildhauers Pehr Hörberg.
Häradsvägen - 9
3 Norra Ljunga
sockengång för flickan. Hon fick alltså vara två dygn i varje
matlag för att fördela bördorna. Problem med spritmissbruk
var också något som kunde tas upp på stämmorna. För att
komma tillrätta med problemet bestämdes att man bara fick
bjuda på tre supar vid kalas, bröt man mot det blev domen
böter eller rent av stockastraff!
Kommunalsalen användes fram till 1947 då Ljunga och Vallsjö
socknar slogs samman till Sävsjö stad. Därefter hölls stämmorna i Sävsjö.
Norra Ljunga by är en vacker radby. Trakten är en typisk jordbruksbygd och här finns ett av länets största lantbruksföretag
med mjölkproduktion. Gravfältet i byn vittnar om att det har
bott människor här under mycket lång tid. Mitt i byn ligger
också en av Njudungskyrkorna från 1100-talet.
Huset i byn som idag är Svenska kyrkans församlingsgård,
byggdes år 1910 som skola. Tidigare fanns på platsen ett
kombinerat skol-och fattighus, vilket var ganska vanligt under de första decennierna efter folkskolestadgans tillkomst
1842.
I det nya huset byggdes folkskolesal och lärarbostad i bottenvåningen samt småskolesal och lärarinnebostad på andra våningen. Småskolan fanns kvar i byn till 1935, därefter fick barnen åka till Sävsjö för skolgång. Folkskolan var kvar i Ljunga
ytterligare tjugo år innan sista examen hölls i skolan.
På andra våningen i skolhuset fanns också en kommunalsal.
Där höll man sockenstämmor och viktiga ärende i byn togs
upp för förhandling. I ett protokoll från de första decennierna
på 1800-talet kan man läsa om den föräldralösa sockenflickan Karin, som stämman beslutar ska auktioneras bort till den
som begär minst betalt. Ingen vill dock ha henne så det blir
10 - Häradsvägen
År 1970 övertog Svenska kyrkan det gamla skolhuset och
botte­nvåningen gjordes om till trivsam samlingslokal och
sammanträdesrum. En aktiv syförening har under åren ordnat många sammankomster i huset och också bidragit med
flera inventarier, bland annat en målning av Martin Kling som
pryder den stora samlingssalens fondvägg.
Skolsalen och kommunalsalen på andra våningen är restaurerade av hembygdsföreningen under 1990-talet och ser idag
ut som när de var i bruk.
Mitt emot församlingsgården ligger Galleri Norra Ljunga i en
byggnad som tidigare var missionshus. Som i de flesta byar i
dessa trakter fanns en missionsförsamling och i Norra Ljunga
bildades den 1911. Efter något år hade församlingen byggt ett
The Swedish Church owns the parish house in Norra
Ljunga since 1970. The house was built in 1910 as a
school with two classrooms, two apartments for the teachers
and a community hall.
Until 1955 the house was used as a school. The community
hall was used until 1947 when the parishes of Ljunga and
Vallsjö WERE merged to the town of Sävsjö.
The classroom and the community hall on the second floor
hall were renovated by the local history society into its former
shape.
missionshus och fram till 2012
hade man verksamhet i huset,
på senare år dock bara några
gånger per år. De senaste åren
har den 100-åriga byggnaden
genomgått en för­­vandling och
blivit konsthall med anslutande ateljé. Byggnaden ägs av
konstnären Robert Emanuel
Fredriksson, som här visar sin
egen och andras konst.
Från byn kommer ytterligare en konstnär, David Gunnarsson.
Han är tecknare och motivlackerare och har främst gjort sig
känd för att måla målvaktsmasker. David målar hockeymasker till målvakter över hela världen, främst till elitserien och
NHL. Han har bland annat gjort masker till Dominik Hasek, Stefan Liv,
Henrik Lundqvist och Johan Hedberg. Studion ligger i Vrigstad, en
mil från Norra Ljunga. På ett garage
vid föräldragården finns en stor målning av Åsa-Nisse som David gjorde
1995 när han fortfarande bodde kvar
hemma i byn.
On the opposite side of the parish house lies a former mission
hall which is now used by the art gallery Norra Ljunga. During
the last one hundred years the house transformed from parish hall into an art gallery including a studio.
Das Bürgerhaus in Norra Ljunga ist seit 1970 im Besitz der Schwedischen Kirche. 1910 wurde das Gebäude als Schule mit Volksschulsaal und Lehrerwohnung im
Erdgeschoss errichtet.
Im Obergeschoss befand sich der Klassenraum für Grundschüler und eine Wohnung für die Lehrerin. Dort befand sich
ebenfalls ein Gemeindesaal.
Bis 1955 war das Gebäude als Schule im Gebrauch. Der Gemeindesaal wurde bis 1947 angewandt. Danach wurden die
Kirchenbezirke Ljunga und Vallsjö zur Stadt Sävsjö vereinigt.
Der Schulsaal so wie der Gemeindesaal im Obergeschoss sind
vom Heimatverein restauriert worden und entsprechen dem
damaligen Aussehen.
Gegenüber dem Bürgerhaus befindet sich die Kunstgalerie
Norra Ljunga in einem ehemaligen Missionshaus. In der hundertjährigen Geschichte des Gebäudes hat es sich von einem
Missionshaus zu einer Kunstgalerie mit Atelier verwandelt.
Häradsvägen - 11
4 Gravfält Norra Ljunga
Människor har i alla tider gravlagt sina döda. Men gravskick
och gravformer har förändrats över tid och skiljer sig åt mellan regioner. I Jönköpings län är rösen, stensättningar, domarringar och högar vanliga men det finns också gravar som
idag saknar markering ovan jord.
På Norra Ljunga gravfält finns både gravhögar, treuddar,
stensättningar och domarringar. Gravfältets sammansättning med olika gravtyper tyder på att det använts under
mycket lång tid och att det bott människor här väldigt länge.
På gravfältet i Norra Ljunga finns minst 100 gravar och stensättningar. De flesta är svåra att urskilja men några syns tydligt. Till exempel den treudd som har närmare 10 m långa ar-
mar. De är svåra att tidsbestämma men finns ofta ihop med
gravhögar, vilka var vanliga vid yngre järnåldern det vill säga
cirka 800-1050 efter Kristi födelse. På gravfältet syns flera
välvda högar tydligt. Domarringarna består av ett antal stenar, vanligast 9 eller 12, vilka bildar en rund krets. De här gravarna är ofta från århundradena efter Kristi födelse. Tyvärr är
dessa svåra att se på Norra Ljunga gravfält.
När kyrkan byggdes på 1100-talet och människorna i byn
kristnades, kom inte gravfältet att användas längre. Därefter
begravdes byborna på kyrkogården.
At all times peoples have buried their deceased. The
way of the burial and the shape of the grave has
always changed over the years. At the grave yard of Norra
Lljunga you will find burial mounds, starshaped stone burials,
stone burials and stone circles. The composition of different
kinds of burials indicates that the grave yard has been used
over a long period.
The grave yard of Norra Ljunga has at least 100 graves. Most
of them are hard to find but some graves are easy to discover.
The star-shaped stone burials for example, one of these graves have parts that are nearly 10 meters long.
Zu allen Zeiten haben Menschen ihren Toten begraben. Die Art der Beerdigung und die Grabform haben
sich im Laufe der Zeit verändert. Auf dem Grabfeld in Norra
Ljunga finden Sie Grabhügel, sternförmige und einfache
Steinsetzungen sowie Richterringe. Die verschiedenen Grabtypen deuten daraufhin, dass das Grabfeld sehr lange im
Gebrauch war.
Auf dem Grabfeld in Norra Ljunga gibt es mindestens 100
Gräber. Die meisten sind schwer zu entdecken aber einige
Gräber sind deutlich zu erkennen. Zum Beispiel die sternförmigen Steinsetzungen, von denen ein Grab fast 10 m lange
Grabteile hat.
12 - Häradsvägen
Galgabacken 5
Att göra orätt har alltid kunnat straffa sig. För länge sedan så
illa att man kunde få sona sina brott med sitt liv. Därför fanns
det avrättningsplatser i närheten av tingsplatsen. Någon
gång i mitten av 1700-talet hamnade Västra härads avrättningsplats i utkanten av Komstad, på gränsen mot Ljunga by.
Dessförinnan låg den troligtvis vid bron över Torkån. Då var
detta en folktom plats på gränsen mellan socknarna Ljunga
och Vallsjö, idag är det mitt i centrala Sävsjö.
En avrättningsplats skulle ligga avskilt men ändå vara lätt att
hitta till. Platsen utmed vägen i utkanten av Komstad, var väl
lämpad för detta ändamål. Den fick namnet Galgabacken,
trots att här aldrig var någon galge. Som avrättningsmetod
var det halshuggning som gällde.
Hur många som avrättats på Galgabacken i Komstad är inte
känt men man vet att platsen användes som avrättningsplats
mellan 1757 och 1858. Ännu kan
man ana den grävda grop där den
avhuggnes huvud skulle falla.
När någon dömts till avrättning
lästes en kungörelse om detta
upp i häradets kyrkor för att alla
skulle veta om det. Överheten
såg gärna att allmänheten bevittnade dessa händelser och då
avskräcktes från att göra orätt.
En avrättning lockade stora folkmassor, både vuxna och barn
kom och det berättas att de mest
företagsamma klättrade upp i
träden för att se bättre. Då huvudet på offret föll, föll också en
och annan trädklättrare. Det makabra skådespelet blev antagligen för mycket att bevittna.
Vid en avrättning var också kloka gummor på plats. De var
snabbt framme för att torka upp den avrättades blod. Blodet
torkade de och löste sedan upp i vatten. Man trodde att vattnet kunde bota folk med fallandesjuka, vilket var ett gammalt
namn på epilepsi.
1858 var sista avrättningen på Galgabacken. Offret var Anders Andersson, som också gick under namnet Farao efter
sitt besvärliga sätt. Farao var arrendator på en gård men
fick inte förnyat arrendekontrakt av jordägaren. Säkert blev
han sur på allt och alla och inte minst på den nye arrendatorn. Denne förgiftade han med arsenik, dolt i smör, när han
bjöd den inte ont anande mannen på sup och smörgås. Likaså
gjorde han med grannkvinnan, som han trodde talat väl om
den nye arrendatorn inför jordägaren. Även hon bjöds på förgiftad smörgås. Dådet upptäcktes och han dömdes i tingshuset i Komstad till avrättning på Galgabacken.
Between 1775 and 1858 an execution site was located at the outskirts of Komstad. The place were called Galgabacken (gallows hill). When someone was sentenced to death the local churches announced the sentence to
the people. An execution attracted large crowds.
It is unknown how many were executed at this site. It is still
possible to see the pit were the head supposed to land.
Zwischen 1775 und 1858 befand sich ein Hinrichtungsplatz am Rande von Komstad. Der Platz wurde
Galgabacken (Galgenhügel) genannt. Wenn jemand zum
Tode verurteilt wurde, verkündete man dieses im sämtlichen
Kirchen der Gegend, damit die Bevölkerung davon wissen
sollte. Eine Hinrichtung lockte viele Zuschauer an.
Wie viele hier hingerichtet wurden ist bisher nicht bekannt.
Noch heute man kann die Grube erahnen in der der Kopf des
hingerichteten fallen sollte.
Häradsvägen - 13
6 Pehr Hörberg
Pehr Hörberg föddes 1746 på
soldattorpet Övra Ön i Virestads
socken. Han var en fattig knektson med ett stort intresse för
måleri i kombination med mycket ambition och vilja. Tack vare
det lyckades han bli en välkänd
konstnär och till och med kunglig hovmålare.
Hörberg började sin målarbana
som lärling hos en dekorationsmålare i Växjö. Efter några år får
han sitt gesällbrev och blir 1768 utnämnd av landshövdingen
till häradsmålare.
Pehr Hörberg kunde till en början inte försörja sig på sitt
måleri och 1776 blev han torpare på Stabäck i Norra Ljunga
socken. Han kände till trakten bra, för bara några år tidigare
hade han gjort sitt första stora kyrkliga arbete i Norra Ljunga
kyrka. Under 7 år bodde han i Stabäck innan han blev arrendator på Mejensjö Storegård, där han stannade i ytterligare 7
år. Totalt blev det 14 år i Norra Ljunga socken.
Under sin tid i Norra Ljunga tog sig Pehr Hörberg flera gånger
till Stockholm för att fortsätta sin utbildning. Han blev känd
och introducerades i de högsta kretsarna. Där träffade han
kung Gustaf III och fick möjlighet att göra flera arbeten åt hovet.
Efter åren i Mejensjö flyttade Hörberg till Finspång. Han hade
gjort målningar i kammarherren de Geers slott och blev övertalad att flytta till Finspång. Här köpte han sig en egen gård
och därmed hade Hörberg avancerat från fattig vallpojke till
torpare, arrendator och till sist, självägande bonde.
Hörberg var mycket produktiv och målade under sitt liv 87
stycken altartavlor, bland annat den i Vrigstad kyrka. I Nydala
och Norra Ljunga kyrkor målade han bland annat bänkdörrar,
14 - Häradsvägen
altarskrank, läktarbröst, golvur med mera. Han gjorde också
många andra målningar, till exempel finns hans verk i flera
herrgårdar i vår bygd.
Pehr Hörberg avled 1816 några dagar före sin 70-årsdag. Det
sägs att Hörberg trots all sin framgång förblev en enkel och
naturlig människa som uppskattades för sin höga moral och
gudsfruktan. Ungefär 150 år efter Hörbergs tid i Stabäck reste
Sävsjö Hembygdsförening en
minnessten efter honom vid den
plats där torpet ska ha legat. På
stenen står texten ”Andens Storhet, Konstens skönhet, Svensk
fattigdom”. Denna text anses
sammanfatta Hörbergs liv i ett
nötskal.
Pehr Hörberg (1746 – 1816) was the son of a soldier
and lived in poverty. He loved painting, a passion he
combined with ambition and a strong will. At the beginning of
his career he could not make a living out of hist art. Therefore
he became a crofter at Stabäck in Norra Ljunga. Eventually
he gained reputation and was even designated to royal painter. Hörberg was very productive and created 87 altar paintings under his life time.
Pehr Hörberg (1746 – 1816) war Sohn eines Soldaten
und kam aus ärmlichen Verhältnissen. Sein großes
Interesse für Malerei kombinierte er mit großem Ehrgeiz und
starken Willen. Am Anfang seiner Kariere konnte er nicht von
seiner Kunst leben und pachtete deshalb 1776 einen kleinen
Hof in Stabäck in Norra Ljunga. Jedoch wurde im Laufe der
Zeit mehr und mehr anerkannt. Er wurde sogar zum königlichen Hofmaler ernannt. Hörberg war äußerst produktiv und
malte zu Lebzeiten unter anderem 87 Altargemälde.
Komstad by 7
Komstad by är ett av traktens mest sevärda besöksmål. Inte
minst ur ett historiskt perspektiv. Här har det bott folk i flera
tusen år och vi vet att man här har utnyttjat vattenkraften sedan lång tid tillbaka. Byn har också haft ett centralt läge mitt i
Västra härad. Dessutom finns vattenförbindelse både västeroch österut, via Lagan och Emån. Komstad blev alltså en viktig samlingsplats med kvarnar, sågar, smedja, gästgiveri och
affär. Här låg också under många år tingsplatsen för Västra
härad med tingshus och häradshäkte.
Hugo Johanssons Specieri & Diverseaffär var byns lanthandel
mellan åren 1923 och 1975. I affären kunde man köpa det mesta från underkläder till cyklar och i hyllorna står varorna kvar
som det såg ut när Hugo lämnade affären. Idag finns här ett
sommarcafé där du antingen kan avnjuta ditt fika i den gamla
lanthandelsbostaden i gammal stil eller i trädgården vid det
brusande vattenfallet. Du serveras i gammaldags porslin och
här finns både ostkaka och hembakat bröd på menyn.
Kvarnar och sågar
Redan 1370 nämns i skrift att det fanns en kvarn i byn men
förmodligen fanns där kvarnverksamhet långt innan dess.
Nuvarande kvarnen byggdes 1871 fast då bara i en våning.
De andra kom till 1928. Kvarnen drevs av vattenhjul fram till
1894, då man lade om till turbindrift.
År 1917 sattes likströmsgenerator in vid kvarnen och byn
blev självförsörjande med ljus och kraft. De gårdar som var
anslutna till nätet fick ström av generatorn tidig morgon och
kväll när inte vattnet behövdes för arbetet i kvarnen. År 1947
tog Sävsjö Elektricitetsverk över leverans av el till byborna i
Komstad.
Caféet är öppet sommartid och vissa helger under året. Via
caféet kan också de historiska guidningarna bokas. Mer information finns på webbplatsen, www.komstadkvarn.se.
Området där lanthandeln ligger återspeglar hur en by kunde
se ut i början av 1900-talet, där kvarnen med sin verksamhet
vid ån var ett centrum i bygden. Förutom den intressanta historien bjuder Komstad också på en fantastisk landskapsbild
med vackra och välbevarade ängar och hagmarker. Vissa delar är till och med klassade som riksintresse för naturvård.
Ta gärna en promenad i de vackra ängarna, vandra över bron
förbi hällkistorna, häktet och den gamla tingsplatsen. Vill du
veta mer om byggnaderna eller hur det kunde vara att bo i
en by som Komstad, kan du följa med på en guidad historisk
vandring genom tiderna.
Byggnaderna ägs och förvaltas av en stiftelse, vars syfte är att
bevara byggnaderna och den fina kulturmiljön.
Häradsvägen - 15
7 Komstad by
År 1871 byggdes både ramsågen och cirkelsågen. Det var
samma år som även kvarnen byggdes vilket visar på en tidig
industrialisering i byn.
Båda sågarna drevs från början med vattenhjul men lades så
småningom om till turbindrift. Verksamheten vid ramsågen
lades ner 1946 men är fortfarande fullt brukbar med vattenhjulet som drivkraft. Under ramsågen finns också en stickhyvel där man tillverkade takstickor, även den fullt brukbar.
På andra våningen i cirkelsågen finns ett skogsmuseum som
visar redskap inom skogsbruk från gamla tider.
I den före detta ladugården finns ett skördemuseum, där temat är ”Från korn till kaka”. Här visas en mängd olika jordbruksredskap från olika tidsperioder.
Fram till 1913 fanns det även smedja och kopparslageri i Komstad. År 1989 byggdes en ny smedja för att visa hur en smedja
kunde se ut. Verktygen som finns på plats har donerats från
en äldre smedja i närheten.
Kvarnverksamheten var i gång in på 2000-talet, de sista åren
dock i liten skala. Den är fortfarande välbehållen med alla inventarier kvar i brukbart skick men används idag enbart till
elproduktion. Som malstenar användes natursten fram till
1907, då man gick över till gjutna stenar.
Två år senare började kvarnägaren själv tillverka kvarnstenar
och med eget patent på tillverkningen gjordes stenar till kvarnar i Sverige men också till andra länder. I kvarnstensverkstaden finns fortfarande allt kvar som behövs för att tillverka
kvarnstenar.
I handlingar från storskiftet i början av 1800-talet står det att
”Quarn och Såg skall hädanefter som hittills samfält till hela
byelaget bibehållas”, vilket betyder att det även funnits såg i
Komstad väldigt länge.
16 - Häradsvägen
Tingshus och häkte
Komstad ligger i Västra härad, som var en del av ”smålandet”
Njudung. Tillsammans med ytterligare 10 ”småland” blev det-
ta så småningom landskapet Småland. Häradets huvudsyfte
var av rättslig natur, nämligen att upprätthålla allmän ordning
och säkerhet och på central plats fanns en tingsplats. Ting var
det tre gånger om året och de varade några veckor åt gången.
Tingsplatsen har genom århundradena flyttat runt i häradet.
Mellan 1734 och 1909 var Komstad tingsplats. Och därmed
förstår man att Komstad var en viktig och central plats.
Det första tingshuset som byggdes på 1730-talet var i bruk
fram till 1825 och är det äldsta bevarade tingshuset i länet och
också det äldsta huset i Komstad. Idag är huset privatägt.
År 1825 byggdes ett nytt tingshus och ett häkte, där fångarna
satt i väntan under tingsförhandlingarna. I värsta fall kunde
domen bli halshuggning, vilken skedde på galgabacken några
kilometer bort mot Vrigstad. Tingshuset användes till 1909,
då ett nytt tingshus byggdes i Sävsjö. Huset i Komstad flyttades sedan till Vrigstad där byggnaden numera används som
pensionat.
Gästgiveriet
Under 1660-talet beslutade tinget att det skulle byggas en väg
mellan Broby (nuvarande Landsbro ) och Eksjöhovgård. Tidigare fanns väg från Vrigstad norrut via Komstad mot Sandsjö
Häradsvägen - 17
7 Komstad by
och nu fick man alltså väg även österut mot Vetlanda. Komstad blev då en viktig knutpunkt och 1664 fastställde tinget
även att det skulle finnas en gästgivare där. På gästgiveriet
fanns möjlighet att övernatta, byta hästar samt få mat och
dryck. Det var noga reglerat hur rum och matsal skulle se ut
på ett gästgiveri, eller hur många hästar man hade skyldighet
att tillhandahålla. Nedanstående exempel på regler för gästgiverier är en rolig påminnelse om tidens gång och utveckling.
Se till att kniv, gaffel och sked ej ha den ringaste matrest på sig
från föregående måltider.
Då servett framställes, bör den vara ren.
Skär ej brödskivorna tjockare än 1/4 tum.
Bjud ej resande härsket smör eller illafarna ägg.
Tag bort alla cigarrstumpar från blomkrukorna.
Stolar, bord och sängar böra hava många ben, så att de icke
behöva stöd av väggarna.
Håll rummen varma då kall väderlek inträffar, även om inga resande för tillfället finnas i dem.
Gästgiveriet låg på Backegården eller Gästgivargården som
den också kallades. Verksamheten blomstrade och särskilt
under den period då man höll tingsförhandlingar i Komstad.
År 1908 upphörde gästgiveriet.
Fornminnen – berättelser från förr
Komstad är rikt på fornminnen som visar att här har det bott
människor under lång tid. Troligtvis ända sedan inlandsisen
18 - Häradsvägen
drog sig tillbaka. Till exempel finns här två hällkistor bevarade. Hällkista är en gravform från stenålderns slutskede, vilken
användes för begravningar en bit in i bronsåldern. Dessa gravar kan alltså vara från 3000-4000 år före Kristus.
Det finns också flera gravfält i trakten. Dessa var begravningsplatser fram tills kristendomen hade fått fäste i bygden
och man började bygga kyrkor och kyrkogårdar.
Det finns också en del av en runsten i Komstad. Den är från
1000-talets början och är rest över en betydande storman
som deltagit i vikingatidens storpolitik. Texten på stenen lyder ”Tova reste denna sten efter sin fader Vråe, Håkon jarls
stallare”. Runstenen togs bort från sin ursprungliga plats i
samband med en nyodling och var en lång tid försvunnen.
Så småningom hittades en del av stenen inmurad i en spishäll i en backsstuga. Texten på hela stenen är dock känd efter
den första fornminnesinventeringen som gjordes i slutet av
1600-talet och där det framgår att det fanns en sten vid Komstad bro.
Ängarna och Kringlan
Området som idag kallas Ekebacken har sedan långt tillbaka
varit ängsmark. Redan vid tiden för storskiftet 1803 tog man
upp små åkrar i ängsmarkerna. De kan nu avläsas som stenfria ytor med hopplockade odlingsrösen i kanterna.
Ängsmarkerna på och omkring Ekebacken är numera betesmark och hålls öppna med betesdjur. I mindre områden som
Häradsvägen - 19
7 Komstad by
t ex fuktängarna på ön Kringlan, har ängsslåtter med lie återupptagits. Här har också en ängslada byggts för att visa hur
ängshöet förvarades förr. Kringlan är ett Natura 2000 område. Det betyder att områdets naturvärden är så höga att det
ligger i hela EUs intresse att det bevaras.
Kring byn förekommer många olika naturtyper som ekhage,
slåttermad, blandlövhage, lundmiljö, öppen betesmark och
åker. Exempel på örter man kan hitta i hagarna är kransrams,
spenört, trolldruva och lundelm. På ett par av ekarna växer
lunglav och i de gamla ängsmarkerna förekommer backsippa, ängshavre, blodnäva med mera. I slåttermaderna kan
man hitta örterna kärrspira, gökblomster och äkta förgätmigej tillsammans med ett flertal gräs- och starrarter. I en
trädinventering av skyddsvärda träd, det vill säga jätteträd,
hamlade träd, hålträd, alléträd, mycket gamla träd och döda
träd, har man hittat flera intressanta träd i och runt Komstad.
20 - Häradsvägen
The village of Komstad is one of the most interesting
tourist attractions in the region, especially from a historical point of view. People have lived here for several thousands
of years and it is a known fact that water power was used for a
long time. Komstad was a regional gathering place with mills, saw
mills, forge, inn and store. Even the local court yard was located in
Komstad for many years.
Hugo Johanssons Specieri & Diverseaffär was the general store of
the village between 1923 and 1975. Almost everything, from underwear to bicycles, could be purchased in the store. The shelves
are still filled with goods the last storekeeper left when he closed
the store for the last time.
Now the store is café where you can enjoy your coffee in the old
residence of the storekeeper or at the waterfall of the mill. Local
cheesecake or home made bread will be served to you on old time
china. The café is open in the summer and on certain holidays. You
can also book guided history tours at the café. For more information check out www.komstadkvarn.se.
The area around the general store shows how a village could look
like in the beginning of the 20th century, where the mill was the
centre of the region.
Beside the fascinating history Komstad offers a fantastic landscape with beautiful and well preserved meadows and pastures.
Some parts are even classified as conservation areas. Enjoy a walk
through the beautiful meadows, over the bridge along the cists
and the old court yard, where the old jail house still exists.
Das Dorf Komstad ist einer der interessantesten Sehenswürdigkeiten unser Gegend, vor allem aus einer
historischen Perspektive. Hier sind seit Jahrtausenden Menschen
ansässig und man weiß, das Wasserkraft seit Langem hier genutzt
wurde. Komstad lag zentral und wurde deshalb zu einem wichtigen Knotenpunkt mit Mühlen, Sägewerken, Schmiede, Gasthaus
und Laden. Hier hatte auch lange Zeit das örtliche Gericht seinen
Sitz.
Von 1923 bis 1975 war „Hugo Johanssons Specieri & Diverseaffär“
der Landhandel des Dorfes. Im Laden konnte man alles Mögliche
kaufen, von Unterwäsche bis zum Fahrrad. In den Regalen des
Ladens stehen die Waren noch heute so wieder letzte Ladenbesitzer sie eingeräumt hatte, als er den Laden aufgab. Heute gibt es
hier ein Café in dem Sie sich es in der alten Wohnung des Händlers
schmecken lassen können.
Sie können aber auch Ihren Kaffee am rauschendem Wasserfall
genießen. Ihre Bestellung wird auf altem Porzellan serviert. Unter
anderem steht „Ostkaka“ (eine lokale Spezialität) und selbstgebackenes Brot auf dem Menü. Das Café hat während des Sommers sowie an besonderen Feiertagen geöffnet. Das Café bietet
auch Führungen an. Mehr Information erhalten sie auf www.komstadkvarn.se.
Das Gebiet rund um den Landhandel zeigt wie ein Dorf am Anfang
des 20. Jahrhunderts aussehen konnte, besonders mit der Mühle
am Bach, die der Mittelpunkt der Gegend war.
Außer mit interessanter Geschichte kann Komstad auch mit wunderschöner Natur aufwarten. Teilweise ist die Gegend sogar unter
Naturschutz gestellt worden. Genießen Sie einen Spaziergang
durch die schönen Wiesen, über die Brücke vorbei an den Steinkistengräbern und dem alten Gerichtssitz mit dem ehemaligen
Gefängnis.
Häradsvägen - 21
7 Jonas Brunck
Många smålänningar emigrerade i slutet av 1800-talet och
början av 1900-talet på grund av fattigdom. Men redan i
början av 1600-talet gav sig en man vid namn Jonas Brunck
iväg från Småland. Kanske bakgrunden var att dessa trakter
då härjades svårt av danskarna. Eller var det nyfikenhet och
äventyrslystnad, som lockade honom att söka nya vägar.
kusten. Staden som så småningom, efter engelsmännens erövring, kom att heta New York. Vid den tiden var staden inte
stor, på ett kopparstick från omkring 1630 ser man en kyrka,
hamnen, en väderkvarn, en rad bodar eller bostadshus och
några magasin och större byggnader omgivet av lövklädda
höjder.
Man har hittat ett dokument från 1639 som är undertecknat
av Jonas Brunck. Där står att han kommer från ”Coonstay i
Smolach” vilket tolkas som Komstad i Småland.
Efter ankomsten till Nya Amsterdam lämnade Jonas Brunck
sjömanslivet och köpte av indianerna ett stort landområde på
264 hektar strax öster om den norra delen av ön Manhattan.
Köpesumman var säkerligen obetydlig, kanske bara några
handelsvaror för indianerna förstod sig ännu inte på pengar. Till delar av sitt inköpta landområde skaffade han också
arren­datorer. Ett kontrakt från den 21 juli 1639 säger att två
män fick arrendera ett område gratis i tre år mot att de röjde
ny mark och där odlade tobak och majs. Ett annat kontrakt
skrevs med två bröder, som fick arrendera ett område på sex
år. Under tiden skulle de få ett bra hus och mark att odla. De
skulle också få låna två hästar och en ko.
Arrendeavgiften bestod av vissa kvantiteter säd och smör samt hälften av den
boskap, som förhoppningsvis blev till
under arrendetiden.
Som ung lämnade dock Jonas Brunck Småland och gick till
sjöss. Det gick bra för honom och han avancerade till kapten
och övergick så småningom till holländsk tjänst.
År 1638 gifte han sig med en Teuntie Joriaens och året därpå
gav sig det äkta paret iväg över Atlanten till den holländska
kolonins huvudstad Nya Amsterdam på den amerikanska ost-
Några arbetare hade Jonas Brunck anställt redan före avresan till Nya Amsterdam. Enligt ett par bevarade kontrakt
kom han överens med tre män och en
kvinna om att de skulle arbeta åt honom
i fyra respektive fem år mot att han svarade för transporten över till Amerika.
På en del av sitt nyförvärv lät Jonas
Brunck bygga ett präktigt bostadshus
av sten, som han kallade Emmaus. På
egendomen uppfördes även bostäder
för de anställda och torklador för tobak.
Den före detta bondpojken och sjömannen blev nu tobaksodlare.
22 - Häradsvägen
Det gick bra för Jonas och hans egendom växte. Han var
troligtvis också en
betydande man för
man vet att en överläggning mellan holländarna och in­dian­
erna resul­terade i ett­
viktigt fördrag, som
underteck­nades 1642
i Jonas Bruncks hus.
Den historiska hän­
delsen­lär ha förevigats i en ännu bevarad målning ”Signing
the Treaty with the Indians”av den amerikanske konstnären
John Ward Dunsmore (1856-1945).
Jonas Brunck fick dock inte njuta av sina framgångar så länge.
1643 dog han, knappt fyra år efter han kom till det nya landet.
Dödsorsaken är okänd men bouppteckningen finns kvar och
den visar på att han var en förmögen man med många tillgångar. Förutom egendomen med grödor, boskap och byggnader efterlämnade han
det väl inredda Emmaus,
där man bland annat noterar målningar, speglar,
silverföremål, ett japanskt
svärd, en rikhaltig garderob med dräkter och hattar, ett välförsett bibliotek med böcker på holländska, tyska, latin och
danska om navigation, teologi, medicin och historia. Jonas
Brunck lär ha varit en bildad man.
Jonas Brunck var borta men Bruncks land fanns kvar. På småländska uttalades det Broncks land och förkortades Broncks.
Så småningom blev det The Bronx och så heter fortfarande
stadsdelen i New York, öster om Manhattan.
During the centuries many people emigrated from
Småland. One of these emigrants was Jonas Brunck.
According to a document from 1639, signed by himself, he is
from “Coomstay in Smolach” which is interpreted as Komstad in Småland.
Jonas Brunck became a sailor and settled in Holland. From
there he sailed to the dutch colony New Amsterdam in America – the city we today call New York. There he bought a piece
of land from the local native tribes and became a successful
businessman.
After his death in 1643 his land was called Broncks land or
just Broncks. This piece of land would eventually become the
borough The Bronx in New York.
Im Laufe der Jahrhunderte sind viele Menschen aus
Småland ausgewandert. Einer dieser Auswanderer
hieß Jonas Brunck. Man hat eine Dokument von 1639 gefunden, von Jonas Brunck unterschrieben, in dem erwähnt wird,
dass er aus „Coonstay i Smolach“ kommt. Dies wird als Komstad in Småland gedeutet.
Jonas Brunck ging zur See und ließ sich in Holland nieder.Von
dort siedelte er dann um nach Nordamerika in die holländische Kolonie Neu Amsterdam, aus der später New York werden sollte. Von den ansässigen Ureinwohnern erstand Brunck
ein Stück Land und vergrößerte mit Erfolg seinen Grundbesitz
und Reichtum.
Nach seinem Tod im Jahre 1643 wurde sein Grundbesitz als
„Broncks Land“ bezeichnet oder einfach verkürzt: The Bronx.
So heißt auch heute noch der Stadtteil in New York der östlich
von Manhatten liegt.
Allt detta efter den förste ägaren, en bondpojke från Småland!
Häradsvägen - 23
8 Gravfält Västragård
På Västragårds gravfält finns flera fasta fornlämningar, som
stensättningar, gravhögar och resta stenar. Den mest kända
och uppseendeväckande är en runsten kallad Västragårdsstenen. Runstenen är av grågranit och närmare tre meter hög.
Därmed är den ett av Smålands ståtligaste runmonument.
Ristningens utformning och runornas former visar att stenen
är från slutet av vikingatiden, alltså från början av 1000-talet
efter Kristus. Uppgifter från 1660-talets fornminnesinventering visar också att runstenen står kvar på sin ursprungliga
plats och det betyder att vägen tidigare gick på norra sidan om Sävsjön. Runstenar restes nämligen väl synliga där
männi­skor passerade.
Texten på stenen lyder; ”Vråe satte denna sten efter Gunne
sin broder Han dog i England”. Intressant är att det går att
följa Vråes öde, eftersom hans dotter Tova lät resa en sten
i Komstad till minne av honom. På den stenen står att Vråe
var Håkon Jarls stallare. Stallare var en hög ämbetsman som
hörde till konungens förtroendemän och bland annat organiserade dennes resor.
Håkon Jarl tror man var styresman åt Knut den store, senare
kung av Danmark, Norge och England. Håkon drunknade på
en färd från England till Norge i början av 1000-talet. Kanske
Vråe då reste hem till Komstad och reste minnesstenen efter
sin bror.
Av inskriften framgår att Gunne dött i England och därför har
förmodligen inte hans kvarlevor funnits tillgängliga för begravning hemmavid. Kanske markerar stenen broderns ”närvaro” bland avlidna anfäder, som sedan generationer gravlagts i den vackra hagen invid Sävsjöns norra strand.
The grave field of Västragård has several ancient
monuments such as stone formations, burial mounds
and risen stones. The most famous and startling is the rune
stone called “Västragårdsstenen“. This monument is one
of the most stately rune stones in Småland. The inscription
says: “Vråe raised this stone in memory of his brother Gunne.
He died in England.” This rune stone is from the beginning of
the 11th century and one of the oldest in the county.
Auf dem Grabfeld von Västragård gibt es mehrere
historische Fundstätten wie Steinsetzungen, Grabhügel sowie aufrecht stehende Steine. Der bekannteste und
aufsehenerregendste ist der Runenstein „Västragårdsstenen“. Dieser Stein ist einer der stattlichsten Runensteine in
Småland. Der Text lautet: „Vråe errichtete diesen Stein in Gedenken an Gunne, seinem Bruder. Er starb in England.“ Der
Stein gehört zu den ältesten Runensteinen im Bezirk und ist
vom Anfang des 11. Jh. n. Chr.
24 - Häradsvägen
Milstolpar 9
I Sverige användes milstolpar från 1649, då Gästgivarordningen utfärdades, till 1890-talet för att markera avstånd
längs landsvägar och senare häradsvägar. Genom stormaktstidens ökande centralförvaltning och ökande resor, hade belastningen på allmogens skjutsplikt nått outhärdliga nivåer
och något måste göras. Därför införde Kronan traktamenten
och resepenningar till sina ämbetsmän, vilket i sin tur skapade behov av kunskap om avstånd i landet.
Oftast sattes en större stolpe upp vid varje hel mil och mindre
stolpar som markerade halva och fjärdedels mil. Syftet med
milstolparna var att få tillförlitliga underlag för beräkning av
reseersättningar. Därför måste vägarnas mätning utgå från
Stockholms slott. Den mil som avsågs var inte vår nuvarande
mil på 10 kilometer utan en mil motsvarade 18000 alnar, vilket var cirka 10688 meter.
Milstolparna är oftast försedda med kunglig krona och monogram, miltalet, Landshövdingens namn samt ibland även
årtalet.
Från början gjordes milstolparna oftast i trä. Först omkring
1750 blev det vanligare med milstolpar i sten och under
1800-talet började de tillverkas av järn.
När den nya Väglagen trädde i kraft 1891, upphörde föreskrifterna om milstolpars uppsättande. Redan på 1870-talet
infördes den nuvarande millängden det vill säga 10 kilometer
och då fungerade milstenarna inte längre som en korrekt avståndsmätning.
Milstolpar är genom fornminneslagen 1942 lagskyddade
fasta fornminnen och får inte utsättas för någon åtgärd utan
länsstyrelsens skriftliga medgivande.
Milstolpen på gränsen mellan Komstad och Sävsjö låg vid en
av de två stora vägarna i Västra härad, vägen mellan Jönköping och Kalmar, via Sandsjö. Den andra större vägen gick
mellan Jönköping och Växjö via Vrigstad.
Milestones were in use in Sweden from 1649 until
1890. The stones were used to measure the distances
along the roads. The purpose of the milestones were to get
a reliable base for compensation for travel expenses. A mile
was 18 000 ells (ca 10 688 meters). With the introduction of
the modern swedish mile (10 km) in the 70ies of the 19th century the milestones became obsolete. Therefore the milestones lost their purpose. The milestone in Komstad was placed
along the two large roads in western district.
In Schweden sind Meilensteine von 1649 bis 1890
im Gebrauch gewesen. Mittels der Steine wurden
die Abstände längs der Wege angegeben. Zweck der Meilensteine war eine zuverlässige Grundlage für die Reisekostenersetzung. Zu der Zeit war eine Meile 18 000 Ellen (ca 10 688
Meter). In den 70er Jahren des 19. Jahrhunderts wurde die
moderne schwedische Meile eingeführt (10 km). Damit wurden verloren die Meilensteine ihren Zweck der korrekten Abstandsmessung. Der Meilenstein in Komstad lag an den zwei
großen Wegen die es im Bezirk Västra Härad gab.
Häradsvägen - 25
10 Sävsjö by
Sävsjö by ligger vackert vid Sävsjön och byns namn lånades ut till stationssamhället Sävsjö, som bildades 1864 när
Södra stambanan byggdes från Malmö till Nässjö. Järnvägen
planerades först att gå genom byn, med ett stationshus vid
Sävsjöns östra strand. Det var dock ett förslag som inte gillades av bönderna i byn. Alldeles stopp blev det när ägaren
till Södergården fick veta att han måste riva sin ladugård, som
råkade ligga mitt i vägen för det tilltänkta banan. Det berättas att bönderna tydligt talade om för järnvägens ingenjörer
att de kunde dra vart de ville med sin bana, men över byns
marker skulle då otyget inte fram. Järnvägen kom sedan att
hamna någon kilometer österut på andra sidan Torkån, där
”Sävsjö by liksom många andra byar har ändrat utseende genom åren. Kartan visar centrala delar av Sävsjö by och är från 1815 då storskiftet
genomfördes. Bytomten var då delad i två delar, norr respektive söder om sjön och gårdstomterna omgavs av åker och äng där gårdarna brukade
marken i tegskifte. I samband med stor- och laga skiftet under 1800-talet skiftades marken så att gårdarna fick sammanhängande ägor som
innehöll både åker, äng och betesmark. Vid laga skiftet flyttades ofta flera av gårdarna ut från bytomten och byarna fick det utseende vi ser idag”.
26 - Häradsvägen
The village of Sävsjö by lies beautifully at the lake
Sävsjön. The town of Sävsjö with its railway station
took its name from the village. Sävsjö was founded in 1864
as the railway was built from the south to north of Sweden.
Plans to lay the railway right through Sävsjö were stopped
by the local farmers so the railway were placed east of the
creek Torkån.
patron Fagerberg på Eksjöhovgård upplät mark. Sävsjö by
var häradets tingsplats under 1600-talet och fortfarande kal�las platsen där tinget hölls för Tingsslätt. En dramatisk händelse skedde 1618 då åskan slog ned i tingshuset mitt under
pågående förhandlingar och tre personer dog.
I Sävsjö by finns fortfarande gårdsnamn som kommer från
det uppdrag man hade när tingsplatsen låg i byn. I Skrivare­
gården bodde skrivaren som skrev vid tinget. Och i Kistegården förvarades kistan, det vill säga dombok och viktiga handlingar. Det sägs också att ”tjuvakistan” inrymdes här, det vill
säga motsvarigheten till häradshäktet. Här satt alltså fångarna under tingsförhandlingarna.
Som i många andra byar finns också gårdsnamn som beskriver läget. Södergården, Mellangården och Norrgården är sådana namn.
I byn finns en vacker och väl bevarad stenvalvsbro där vägen
tidigare gick. Valvbroar av sten är de idag äldsta bevarade
stenbroarna. Den är kallmurad utan murbruk och består av
inpassade naturstenar. Dessa tar upp tyngden av bron och
lasten på denna genom att fördela tryckkrafterna utefter
bron. Bron byggdes 1897, tidigare låg på samma plats en träbro.
Sävsjö by was the court yard of the district during the 17th
century. The place where the court took place is still called
Tingsslätt. Several of the yard names have a connection to
the nearby thing stead.
In Sävsjö by you can find an arch bridge from 1897 that was
part of the old road. An arch bridge is of the oldest form of
preserved stone bridges.
Das Dorf Sävsjö by liegt schön am See Sävsjön. Sävsjö by gab dem Bahnhofsort Sävsjö seinen Namen.
Sävsjö wurde 1864 gegründet als die Eisenbahn von Südnach Nordschweden gebaut wurde. Ursprünglich sollte die
Eisenbahn direkt durch Sävsjö verlaufen, jedoch scheiterten
die Pläne am Widerstand der Bauern.
Stattdessen wurde die Eisenbahntrasse ca. ein Kilometer östlich auf der anderen Seite des Baches Torkån verlegt.
Sävsjö by war im 17. Jahrhundert der Gerichtsort (Ting) des
Bezirkes. Noch heute wird der Platz wo Gericht gehalten
wurde Tingsslätt genannt. Viele der Hofnamen sind nach den
Aufgaben der Besitzer während der Gerichtsverhandlungen
benannt.
Im Dorf gibt es eine guterhaltene Bogenbrücke aus dem Jahre
1897 über die der ursprüngliche Weg ging. Bogenbrücken sind
die am ältesten bewahrten Steinbrücken.
Häradsvägen - 27
11 Sävsjö
Sävsjö är en av de många tätorter som växte fram med järnvägen och man kan säga att Sävsjö föddes 1 oktober 1864.
Då stannade nämligen det första personförande tåget vid det
nybyggda stationshuset.
Stationen byggdes i utkanten av Vallsjö socken, inte långt
från där häradsvägen mellan Vallsjö och Norra Ljunga korsade Torkån och grenade sig mot Sandsjö och vidare norrut.
På platsen bodde då bara en handfull människor i ett par torp
och backstugor, eftersom detta var utmarkerna mellan de
omgivande socknarna Vallsjö och Norra Ljunga.
Torkån var gränsen mellan de båda socknarna och många berättelser finns om hur rivaliteten mellan socknarna avgjorts
vid just denna plats. Mest på skoj men kanske också med lite
allvar, eftersom de flesta människor tycker att ”hemma är
bäst”!
28 - Häradsvägen
Här som vid andra stationer utmed järnvägen, skapades förutsättningar för ett nybyggarsamhälle. Det ena huset efter
det andra växte upp och fylldes av köpmän och hantverkare
av alla de slag. Samhället växte snabbt och 1886 blev Sävsjö
municipalsamhälle. Efter flitigt agerande blev Sävsjö stad 1
januari 1947.
Sävsjö hade präktiga gran-och tallskogar alldeles in på knutarna, vilket gjorde att det ganska snart efter järnvägens tillkomst kom hit människor med lungtuberkulos. Det var en av
dåtidens stora sjukdomar, som till en början inte kunde botas
men dock avhjälpas med ”luft, hvila och gödning”. Och den
bästa luften var barrskogsluft.
kommun, som också innefattar tätorterna Vrigstad, Stockaryd och Rörvik samt en stor och levande landsbygd.
Sävsjö är den lilla staden med en idyllisk stadskärna. Butikerna är personliga och här slipper man de stora butikskedjorna,
som ser likadana ut och har samma utbud var helst man befinner sig.
En stolthet i Sävsjö är ”Sävsjös Trädgård”. Begreppet står för
ortens vackra grönområden och planteringar och då främst
för användningen av perenner. Sävsjös Trädgård har uppmärksammats både i press och TV och är väl värd ett besök.
Häradsvägen mellan Norra Ljunga och Vallsjö går rakt ige-
År 1907 byggdes en stor pampig byggnad som sanatorium för
de lungsjuka. Idag kallas byggnaden för Ljunga Park och den
anses vara nordens största träbyggnad. Sanatoriet blev landets största privata anstalt för lungsjuka och blev också känt
som ett lyxsanatorium. Här fanns moderna bekvämligheter
som el och WC och patienter från hela landet och även från
andra länder, strömmade till Sävsjö.
Sanatoriet var under många år en stor tillgång för samhället,
till exempel fick köpmännen köpstarka extra kunder men viktigast av allt var att sanatoriet gav många arbetstillfällen.
År 1958 bestämdes det att sanatorieverksamheten skulle
upphöra eftersom fall av tuberkulos blev allt mer sällsynt i
takt med höjd levnadsstandard, effektivare läkemedel och
bättre sjukvård. Anläggningen kom istället att användas
till medicinsk eftervård och Sävsjö Sanatorium blev Sävsjö
Sjukhus. Sjukshuset var utan tvekan samhällets största arbetsgivare med sina 200-250 anställda. Den verksamheten
upphörde 1985 och efter en kort tid som flyktingförläggning
har den ståtliga byggnaden idag förvandlats till en hotell och
konferensanläggning.
Från en handfull invånare för 150 år sedan bor det idag över
6000 människor i Sävsjö. Sävsjö är idag centralorten i Sävsjö
Häradsvägen - 29
11 Sävsjö
nom Sävsjö. Tidigare sneddade vägen över torget och fortfarande syns den gamla gatustenen, som är bevarad på en del
av torget.
En liten ort men väl värd ett stopp. Och en bygd värd att bo
och trivas i. Flera är det säkert som håller med Linnea Andrén,
gift med dåvarande stationsskrivaren i Sävsjö, som 1911
skrev visan som kom att bli Smålands landskapssång. Sången
framfördes i samband med de olympiska spelen i Stockholm
1912.
”Röd lyser stugan bak hängbjörkars slöja,
känner du hemmet från barndomens år.
Näckrosor gunga på skogssjöars bölja
taltrasten sjunger i jublande vår.
Småland är namnet på landet det kära,
släkten där fostras till vilja och tro,
Tro att de steniga tegar må bära,
skördar som skänka åt ålderdom ro.”
30 - Häradsvägen
Sävsjö is one of many places that was founded when
the railway was built. In a way Sävsjö was born on
the 1. of October 1864, the day when the first passenger train
stopped at the newly built train station. The station was built
at the outskirts of Vallsjö, nearby where the road between
Vallsjö and Norra Ljung crosses the stream Torkån. Like other
places where the rail road was built new opportunities were
created. Many new houses were built and craftsmen and all
kind of merchants settled at this new place. Sävsjö grew fast
and became municipality in 1886. January 1, 1947 Sävsjö became officially a city.
In 1907 a large sanatorium for patients with lung diseases
was built in Sävsjö. Nowadays the building is called Ljunga
Park and is considered the largest tree building in the Nordic
countries. The sanatorium closed in 1958 because of the decline of tuberculosis. Instead the building was used as acentre
for convalescence. Today Ljunga Park is a hotel and used for
conferences among other things.
Sävsjö ist einer der vielen Orte die durch den Bau der
Eisenbahnstrecke entstanden sind. Man könnte sagen, dass Sävsjö am 1. Oktober 1864 geboren wurde. An dem
Tag hielt nämlich der erste Personenzug an dem neugebauten Bahnhofsgebäude. Das Gebäude wurde am Rande Vallsjös errichtet, nicht weit von dem Weg nach Norra Ljunga,
der über den Bach Torkån führt. Durch den Bau der Eisenbahn entstanden neue Möglichkeiten für Orte wie Sävsjö. Ein
Haus nach dem anderen wurde aus der Erde gestampft und
Handwerker und Kaufleute verschiedenster Art ließen sich
nieder. Sävsjö wuchs schnell und wurde 1886 Hauptort der
Gemeinde. Am 1. Januar 1947 wurden Sävsjö die Stadtrechte
verliehen. 1907 baute man in Sävsjö ein großes Sanatorium
für Lungenkranke. Das Gebäude wird heute Ljunga Park genannt und gilt als größtes Holzgebäude der nordischen Länder. 1958 wurde das Sanatorium geschlossen aufgrund des
starken Rückgang von TBC-Fällen. Stattdessen wurde das
Gebäude als ein Ort der Genesung genutzt. Heute befinden
sich dort ein Hotel und eine Konferenzanlage.
Häradsvägen - 31
12 Eksjöhovgård
Eksjöhovgårds historia
Eksjöhovgård eller Ekesio, som gården då hette, möter oss
första gången i ett dokument från 1287. Då låter Cecilia Elofsdotter skriva sitt testamente, där hon bland annat ger gåvor
till sitt gårdsfolk i Ekesio. Gården testamenterades senare till
Nydala kloster, vilket var ganska vanligt bland medeltidens
stora jordägare.
Efter ett sekel i klostrets ägo kom Eksjöhovgård genom ett
jordbyte år 1420 i Sven Stures ägo. Han var en av drottning
Margaretas närmaste män och spelade en stor roll i styret av
Småland under Kalmarunionen. Gården hade vid den tiden
ett strategiskt läge. Under 1300-talet och en bit in på 1400-talet fanns häradets tingsplats här och gården låg centralt intill
handelsvägar söder- och västerut.
Eksjöhovgård ärvdes sedan av den yngre Stureättens anfader Nils Sture. Han var son till Bo Stensson Natt och Dag och
Sven Stures dotter Karin. Nils tog sin mors släktnamn och
32 - Häradsvägen
blev den första i den så kallade yngre Stureätten. Under Sturarnas tid blev Eksjöhovgård kärnan i ett omfattande gods­
komplex. År 1616 dog Stureätten ut och Eksjöhovgård kom i
andra händer. Godset hade då för länge sedan mist mycket av
sin betydelse, eftersom Sturarna under årens lopp förvärvat
egendomar närmare rikets centrum, Stockholm.
Eksjöhovgårds slott
I mitten av 1600-talet kom godset i fältmarskalken Carl Mauritz Lewenhaupts ägo. Med honom fick godset ett uppsving
och växte ytterligare. Han började också bygga en ståndsmässig bostad i tre våningar av sten med två flyglar framför.
Det pampiga stenhuset var dock långt ifrån klart när Lewenhaupt avled 1666. Hans arvingar drabbades sedan hårt av reduktionen, dvs indragningar av tidigare gåvor till kronan, och
hade därför aldrig råd att fullfölja byggnationen.
När nye ägaren Magnus Julius de la Gardie på 1730-talet
övertog Eksjöhovgård var husen i förfall. För att få byggna-
den modern och funktionell gjordes en rad förändringar, till
exempel revs översta våningen och man lade på nytt tak av
koppar. Men inte heller denna gång blev renoveringen klar.
Efter de la Gardies död 1741 avstannade renoveringen och
därefter förföll slottet. 1812 plockades koppartaket bort
och sedan gick förfallet snabbt. Först i början av 1930-talet
uppmärksammades hur illa det stod till med slottet och en
omfattande restaurering gjordes. Denna finansierades delvis
genom entréintäkterna från ett par populära ruinspel. Flera
restaureringar har sedan genomförts.
Idag står byggnaden kvar som ett monument över den svenska högadelns många kostsamma byggnadsprojekt under
stormaktstiden. Ruinen har också gett inspiration till Sävsjö
stadsvapen.
I trakten har man ofta talat om att ruinen skulle vara en rest
av Sten Stures jaktslott. Senare års undersökning har visat
att Lewenhaupts slott troligen omsluter resterna av en äldre
stenbyggnad med okänd funktion. Kanske var den ett medeltida försvarstorn? Eller kanske ett jaktslott? Den dramatiska
siluetten lockar fantasin och kanske man för en dag, kunde
tänka sig att vara en liten slottsmus under stormaktstiden.
Eksjöhovgårds värdshus
Den vackra herrgårdsbyggnaden är från 1805 och byggdes
under den tid Eksjöhovgård ägdes av bolag, som bildats för
att ta tillvara kopparmalm i Fröderyd. Skogarna på Eksjöhovgård skulle ge kol för ändamålet. Detta blev dock ingen lönande affär och bolaget upplöstes. År 1811 avyttrades sedan
hela godskomplexet och en epok var avslutad. Kvar fanns huvudgården Eksjöhovgård, som genom åren därefter haft en
rad olika ägare.
En av dem var patron GA Fagerberg. När järnvägen kom till
Sävsjö 1864 var det just Fagerberg som upplät mark för järnvägen i utkanten av sina ägor. När järnvägen byggts, stadsplanerade han marken vid järnvägen och började sedan sälja
tomter. Sedan år 1967 är Sävsjö kommun ägare till Eksjöhov-
gård. Huset är upprustat till värdshus. Den östra flygeln är
konferenslokal och den västra är bostad.
Statarstugan
Eksjöhovgård är den enda gård i Sävsjö kommun som haft
en statarbostad till sina anställda. Byggnaden har flyttats till
sin nuvarande plats och har troligtvis tidigare använts som
sädesmagasin, eftersom man hittat spår av galler framför
fönstren. Runt år 1900 blev den ombyggd till statarbostad
med 4 lägenheter på vardera ett rum och kök.
På Eksjöhovgård fanns då ett lantbruk med 130 kor, 20 par
oxar, 10 hästar, 200 får och 50 svin. Detta var en mycket stor
besättning med dåtida mått och för att sköta lantbruket krävdes stor arbetskraft.
Stataren var alltid gift och i anställningsavtalet ingick att
båda makarna arbetade på gården. Lönen var fri bostad och
ved samt en viss mängd säd, potatis och mjölk per år. År 1929
var det:
600 kg råg
100 kg vete
3 l mjölk/dag
600 kg potatis
Häradsvägen - 33
12 Eksjöhovgård
plats att sätta 1 tunna potatis
1 öre för varje urmjölkad liter mjölk
någon kontant lön
1 kr för varje klarad gris och kalv
var 4:e söndag fri
Statarlivet var både slitigt och obekvämt. Ofta var det många
barn i familjerna och många munnar att mätta. En av de sista
statarna har berättat att det vintertid kunde vara riktigt kallt
i stugan. Så kallt att vattnet i varmvattenflaskan, som lagts i
sängen hos barnen, frusit till is under natten. Statarsystemet
avskaffades 1945. År 1974 överlät Sävsjö kommun statarstugan till Sävsjö Hembygdsförening, som därefter restaurerat
och möblerat den. Stugan visas efter överenskommelse.
Skomakarmuseum
Under skoindustrins glansperiod fanns flera skofabriker i
Sävsjö. Den äldsta och största, Säfsjö Skofabrik, hade under
1930-talet cirka 120 anställda och en dagstillverkning på 300
skor och var då samhällets största industri. Under krigsåren
på 1940–talet blev materialbristen kännbar, därefter kom
konkurrensen utifrån med ökad skoimport och den gyllene
tiden var över för skoindustrin.
Förutom skofabriker fanns flera skomakare i Sävsjö. Herman
Elfström var en av dem och han drev sitt skomakeri en bit
in på 1980–­talet. Verkstaden stod sedan orörd till början av
2000-talet då Sävsjö Hembygdsförening köpte den intakta
verkstadsinredningen. 2007 flyttades allt till Eksjöhovgårds
gamla svinhus, där det ställdes upp precis som det hade stått
i det gamla skomakeriet.
Det gamla svinhuset har också haft en tid mellan grisarna och
skorna. Under flera år var det försäljningsplats för Sävsjöslöjd­
arnas hantverk. Huset gick då under namnet Slöjdarstället.
Brandmuseum
Bränder var en betydligt större fara förr än nu. Med öppna
eldstäder, trähus och dessutom inte vatten tillgängligt som
34 - Häradsvägen
I början av 1800-talet fick sockenstämman ansvaret för magasinen och det blev möjligt att finansiera fattigvård och liknande med hjälp av spannmål från magasinen. Magasinet har
efter andra världskriget fram till runt 1980 också använts till
militärt beredskapslager för förvaring av hudar, borsyra och
ricinolja. Numera använder Sävsjö Hembygdsförening byggnaden som förråd.
Vallsjö kyrka
Kyrkan kallas ofta för Vallsjö nya kyrka trots att den är över
100 år gammal. Men i jämförelse med Vallsjö gamla, som är
över 800 år gammal, är den såklart rena ungdomen.
idag, var det tvunget att någon form av brandordning fanns i
de samhällen som växte fram.
I Sävsjö stationssamhälle organiserades redan under tidigt
1870-tal en frivilligkår, som ryckte ut när de hörde brandvakten blåsa i sin lur. 1925 ersatte borgarbrandkåren den frivilliga
brandkåren. Brandmännen fick då en årslön av 30 kr samt 1 kr
för varje utryckning.
En del funderar kanske över varför kyrkan inte ligger i tätorten Sävsjö. Anledningen är att när Vallsjö gamla kyrka blev för
liten och sliten, diskuterades under lång tid byggnation av en
ny kyrka. Det var förstås inte självklart var den skulle placeras. Det nya stationssamhället Sävsjö hade börjat växa fram
vid tiden för kyrkobyggets planering och olika åsikter fanns.
Den första brandbilen i Sävsjö inköptes 1928 för pengar som
brandmännen själva hade samlat in genom att anordna de så
kallade brandkårsfesterna i Folkets Park. Bilen kostade 2 500
kr och hade plats för 10 man. Bilen samt övrig brandutrustning finns bevarade i ett brandmuseum på Eksjöhovgårdsområdet. Byggnaden ligger bredvid statarstugan och var tidigare hönshus, vedbod och utedass för statarna.
Magasinet
Vallsjö sockenmagasin byggdes 1810. De första sockenmagasinen i Sverige kom till i början av 1700-talet och byggdes
som förrådsbyggnad där man förvarade spannmål. Spannmålen blev en form av reservlager, som man kunde använda
sig av om det blev nödår. Sockenmagasin kallas ibland för tiondebod, därför att bönderna skulle förvara en tiondel av sin
spannmål där.
Häradsvägen - 35
12 Eksjöhovgård
Slutligen blev platsen en kompromiss mellan de som ville
bygga i tätorten och de som ville bygga kyrkan bredvid den
gamla, genom att ägaren till Eksjöhovgård skänkte en tomt.
Och så år 1890 kunde äntligen kyrkan börja byggas på Eketrädan, nära fyrtio år efter första stämmobeslutet om kyrkobygge. All granit skulle få hämtas gratis på Eksjöhovgårds ägor
och de tunga blocken krävde tre par oxar för att dras fram.
Blocken vinschades sedan upp med hjälp av oxar och det berättas att de lockades med mat i en ho på lagom avstånd.
Innan den nya kyrkan var klar gick byggmästaren i konkurs.
Kyrkan kunde dock färdigställas men då var det dags för
nästa konkurs. Eksjöhovgård hade hunnit byta ägare och nye
ägaren gick i konkurs. Då uppdagades att kyrktomten, alltså
gåvan från den tidigare markägaren, visserligen var lagfaren
men inte avstyckad. Därmed kom den, tillsammans med den
nybyggda kyrkan, att säljas vid den exekutiva auktionen.
Församlingen fick nu lösa in marken, som en gång varit en
gåva. Och kyrkan såldes till en privatperson som skänkte den
36 - Häradsvägen
till församlingen. Många turer blev det alltså innan den nya
kyrkan kunde invigas 1895.
I ett stift präglat av medeltidskyrkor och Tegnérlador blev
Vallsjö kyrka en särling, byggd av granit i nygotisk stil efter
ritningar av arkitekt Gustaf Petterson. Den består av långhus
med torn i väster, utskjutande tvärskepp samt smalare kor
med tresidig avslutning i öster. I hörnet mellan kor och tvärskepp finns små trekantiga korliknande utbyggnader, som
inrymmer sakristior. Kyrkan har aldrig varit vitrappad, som
många andra kyrkor.
Kyrkorummet har ett högt spetsbågigt tunnvalv i trä. I korets
höga fönster finns glasmålningar utförda av Neumann och
Vogels glasmästeri i Stockholm. Mittbilden föreställer Kristus
gående på vattnet och den bilden har varit utställd på Nationalmuséet i Stockholm. Det mesta av den inre utsmyckningen är ritad av kyrkans arkitekt Gustaf Petersson. Till exempel
finns ett textband till triumfbågen med följande text ” Kristus
Jesus har kommit i werlden för att frälsa syndare”.
Eksjöhovgård has a long history and is documented as
early as 1287. The manor belonged to the monastery
in Nydala and powerful families like the Stures. At this time the
manor was placed very strategical. During the 14th century and at
the beginning of the 15th century a court yard was located there
and trade routes to the south and to west were passing the manor.
It was field marshal Carl Mauritz Lewenhaupt, in the middle of
17th century, who started to build the construction that is now a
ruin. During his time the manor was of substantial size. The house
was never finished, neither by him or his successors.
The construction decayed over the years. Today it is a reminder of
the swedish nobility’s expensive construction projects during the
time of the Swedish Empire. The coat of arms of the Sävsjö Municipality was inspired by the ruin.
The mansion was build in 1805. Since 1967 Sävsjö Municipality is
the owner of Eksjöhovgård. Today the mansion is used as a restaurant. Several buildings are located at the site of Eksjöhovgård.
Some of them are museums. Like the housing of farmworkers and
their families. This building is partly renovated and furnished to
show how the living circumstances of these families were.
Other museums at the site are a parish granary, a fire fighter museum and a shoemaking museum. The buildings are administered
by the local history society.
The new church of Vallsjö was inaugurated in 1895. It is called
the new church because it replaced the old church of Vallsjö, 5 km
further east. When Sävsjö was founded the location of the new
church lead to many debates. As a result the location is a compromise, right in the middle between Sävsjö and the old church.
Ekjöhovgård wird im Jahr 1287 zum ersten mal schriftlich
erwähnt. Das Gut war sowohl im Besitz des Klosters in
Nydala so wie mächtigen Familien, wie dem Geschlecht Sture.
Der Hof hatte eine strategische Lage. Während des 14. Jahrhunderts und am Anfang des 15. Jahrhunderts war der Hof Sitz eines
Gerichtes und lag zentral an den Handelswegen in südlicher und
westlicher Richtung. Das Gebäude, das heute eine Ruine auf der
Insel im See Eksjöhovgårdssjön ist, wurde vom Feldmarschall Carl
Mauritz Lewenhaupt Mitte des 17. Jahrhunderts erbaut.
In dieser Zeit war das Gut sehr groß. Das Haus wurde jedoch nie
fertig gebaut, weder zu Lewenhaupts Lebzeiten noch von den
nachfolgenden Besitzern, und verfiel schließlich im Laufe der
Jahrhunderte. Heutzutage ist die Ruine ein Symbol für die vielen
teuren Bauprojekte des Hochadels zur Zeiten der schwedischen
Großmacht.
Die Ruine diente als Inspiration für das Gemeindewappen Sävsjös.
Das Gutshaus wurde 1805 erbaut. Seit 1967 ist die Kommune
Sävsjö Besitzer von Eksjöhovgård und das Gebäude ist heute ein
Wirtshaus .
Auf dem Grundstück liegen mehrere Gebäude von denen einige
als Museum genutzt werden. Eines davon war die Unterkunft
der sogenannten Statare, Landarbeiter, die den größten Teil ihres Lohnes vom Staat erhielten. Das Innere ist teilweise in den
Originalzustand gebracht und möbliert worden, und gibt einen
Einblick in die damaligen Lebensumstände der Statare. Weitere
Sehenswürdigkeiten auf dem Gut sind der Getreidespeicher, das
Feuerwehr- sowie ein Schuhmachermuseum. Die Anlage wird vom
Heimatverein verwaltet.
Die neue Kirche von Vallsjö wurde 1895 eingeweiht. Sie wird so
bezeichnet, weil sie als Ersatz für die alte Kirche von Vallsjö errichtet wurde, welche 5 km östlich davon liegt. Als Sävsjö gegründet
wurde gab es viele Diskussionen wo der Standort der neuen Kirche
sein sollte. Man einigte sich auf einen Kompromiss: Genau zwischen Sävsjö und der alten Kirche.
Häradsvägen - 37
13 Torset och byarna i Vallsjöbygden
Närheten till Sävsjö och det vackra läget intill Vallsjön med
bad och friluftsliv, har gjort att Torset och de intilliggande byarna är attraktiva platser att bo på. De flesta hus är bebodda
och det har också byggts flera nya hus under senare år. Vid
Vallsjön finns ett stort sommarstugeområde och flera sommarstugor är idag ombyggda till helårsboende. Här ligger
också en av kommunens fina pärlor, Vallsjöbaden.
byggde han sedan en skola i Torset i mitten av 1860-talet.
Första skolhuset, som är rivet, låg ett hundratal meter från
den senare skolbyggnaden. Denna finns kvar och fungerar
idag som byns samlingslokal. Folkskolan blev alltså fast men
småskolan fortsatte att ambulera fram till 1909 då ett nytt
hus byggdes som småskola. Det huset är idag privatbostad.
År 1958 lades skolan i Torset ner.
Mitt i Torset ligger den gamla skolan, byns samlingsplats, och
hit fick barnen i Vallsjö socken gå för skolgång.
I Vallsjöbygden finns ett aktivt byalag, Torsets byalag, som
huserar i den gamla skolan. De ordnar flera gånger om året
aktiviteter för byborna bland annat ett mopedrally. På övervåningen har iordningställts ungdomslokaler, vilket behövs,
för i Torset med omnejd bor det många barnfamiljer.
Torsets förste lärare, Peter Magnus Forsström, var runt 20 år
när det blev skolplikt i Sverige 1842. Han var mycket fattig
men viljan fanns att bli något mer än en fattig bonddräng.
Det berättas att Forsström gick till fots till seminariet i Växjö,
där han tog sin folkskollärarexamen. Forsström var först ambulerande lärare, vilket var det vanligaste under de första decennierna efter folkskolestadgans tillkomst. På eget initiativ
Gåvan ligger ett stenkast från Torset. Här fanns fram till
1960-talet affär med telefonväxel och postkontor samt hållplats för järnvägen mellan Sävsjö och Vetlanda.
I bygden har också funnits verksamheter av olika slag. Allt
från remskivefabrik, cementfabrik, möbeltillverkning, torvströfabrik, sågverksrörelse, pälsdjursuppfödning till hönseri.
Det har också funnits en stenkrossanläggning, vilken ägdes
av Statens Vägverk. Under krigsåren förekom också tillverkning av träkol till gengasdrift. Mycket av det som tillverkades
fraktades på järnvägen till Sävsjö, där det lastades om och
transporterades vidare ut i landet och även exporterades.
Strax intill Torset ligger Hallstenstorp. Där finns ett Natura
2000 område som ingår i EUs nätverk av värdefulla naturområden. Vid Hallstenstorp finns en artrik slåtteräng som bevaras genom lieslåtter. Där finns arter som smörbollar, svinrot,
slåttergubbar, jungfrulin, darrgräs och hirsstarr. På Hallstens­
torp finns också en betesmark med stor artrikedom, t ex växer den rödlistade arten granspira här.
I Källeryd som ligger mellan Torset och Eksjöhovgård, finns
kommunens ridklubb. Sävsjö ridklubb bildades 1974 och bedriver en omfattande ridskoleverksamhet.
38 - Häradsvägen
With Sävsjö close by and the beautiful scenery of the
lake Vallsjön, Torset and the surrounding villages are
an attractive place to live. A large holiday house area lies at
the lake Vallsjön, several of these houses are permanent residences.
A variety of different enterprises could be found around Torset. A construction panel factory, a cement factory, a furniture carpenter, peat production, a saw mill, a quarry, a fur farm
and last but not least a poultry farm.
The majority of the goods were transported by train to Sävsjö, from where they were distributed further for import an
export.
The old school in the centre of Torset is used as a meeting
place by its owner the local village community.
Die Nähe zu Sävsjö und die schöne Lage am See
Vallsjön mit dessen Freizeitangebot machen Torset
und die umliegenden Dörfer zu einem attraktiven Wohnort.
Am See Vallsjön gibt es ein großes Ferienhausgebiet, mehrere
dieser Ferienhäuser werden ganzjährig bewohnt.
In dieser Gegend hat es unterschiedliche Gewerbe gegeben. Eine Bauplattenfabrik, eine Zementfabrik, eine Möbeltischlerei, Torfverarbeitung, ein Sägewerk, ein Steinbruch,
eine Pelzfarm bis hin zu einer Geflügelzucht.
Die meisten der produzierten Waren wurden mittels Eisenbahn nach Sävsjö gebracht, um von dort weiter transportiert
(auch für den Export) zu werden.
Im Zentrum von Torset liegt die alte Schule, die heutzutage
als Treffpunkt dient und im Besitz örtlichen Heimatvereins ist.
Häradsvägen - 39
14 Vallsjöbaden
Flera av Sävsjö kommuns pärlor ligger utmed Häradsvägen
mellan Vallsjö och Norra Ljunga. En av dem är Vallsjöbaden
vid Vallsjöns sydöstra strand.
Petrus Svensson, caféägare i Sävsjö men kanske mer känd
som en framgångsrik idrottsman, införskaffade 1935 markområdet i Vallsjöbaden. Dessförinnan hade platsen använts
som badplats för Sävsjöborna. Petrus öppnade café i Vallsjöbaden, först från en mindre kiosk men ganska snart köpte
han en byggnad som flyttades hit. Den byggnaden är den nuvarande serveringsbyggnaden.
Idrott var Petrus stora intresse och nog kan man säga att han
var en förgrundsfigur för idrotten i Sävsjö. Han var mycket
40 - Häradsvägen
duktig inom stavhopp och tyngdlyftning och under 1920-talet deltog han i ett flertal tävlingar och erövrade bland annat
133 mästerskapsmedaljer. Idrottsintresset gjorde att han, i
Vallsjöbaden, anordnade flera träningsläger under 1940 och
1950-talen. Dessa läger var mycket uppskattade och Vallsjöbaden fick epitetet ”Smålands Vålådalen”. Flera av våra kända
idrottsmän deltog i dessa läger, bland annat världsmästaren
i boxning Ingemar ”Ingo” Johansson, löparen Gunder Hägg
och cykelstjärnan Harry Schnell.
Petrus var känd för att vara väldigt snäll. Det berättas att
överkonstapel Wielander gärna bröt arm med folk. En dag
kom han till Petrus och sa; nu har jag bara dig kvar att bryta
ner. Petrus kände direkt att han var den starkaste men istället
för att bryta ner överkonstapeln, lät han armen gå
upp och ner flera gånger
utan att bryta ner den.
Överkonstapeln, som säkert dessförinnan trodde
han var den starkaste, hälsade aldrig mer på Petrus.
År 1962 överlät Petrus
Vall­sjöbaden till Sävsjö
kommun. Några år arrenderades serveringen ut till
olika privatpersoner innan
IOGT-NTO tog över verksamheten 1974.
I samarbete med Sävsjö kommun har området rustats upp
och idag finns där en härlig dansbana under tak, minigolfbana, boulebana med mera. Under sommaren är serveringen
öppen och för många är en räkmacka på Vallsjöbaden ett av
sommarens ljuvliga måsten.
Vallsjöbaden har också gjort sig känt för sina danser på onsdagskvällarna under sommaren. De bästa dansbanden lockar
tusentals besökare att svänga sina lurviga på kanske Sveriges
vackraste dansbana.
Inte bara danssugna besöker Vallsjöbaden. År 1997 sågs fågeln svartnäbbad islom i Vallsjöbaden. En raritet som endast har setts i Sveriges inland tre gånger tidigare. Då ryktet
spreds om islommen, invaderades Vallsjöbaden. Dock inte av
fåglar utan av fågelskådare från hela Sverige. Fågeln stannade kvar på dagen 6 månader i Vallsjöbaden, där den levde
gott på kräftor.
Förutom Vallsjöbaden finns vid Vallsjöns sydvästra hörn ett
sommarstugeområde, där flera av husen är ombyggda till
helårsboende.
At the south east shoreline of the lake Vallsjön lies
Vallsjöbaden. In 1935 Petrus Svensson bought a piece of land there and started a Café. But he is more known for
his carrier as an athlete. He was talented pole vault jumper
and weight lifter. He took 133 championship medals during
his active time.
He organized several popular training camps at which several
famous athletes participated. Among them the world boxing
champion Ingemar “Ingo” Johansson and the runner Gunder
Hägg.
Today Vallsjöbaden is managed by IOGT-NTO, a anti alcohol organisation. You will find a café, a mini golf course and
more. In the summer the dance floor is a popular attraction
for thousands of visitors.
A large summer residence area lies near Vallsjön.
Am südöstlichen Strand des Sees Vallsjön liegt Valsjöbaden. Dort erstand Petrus Svensson im Jahre
1935 ein Grundstück und eröffnete ein Café . Er ist aber wahrscheinlich mehr bekannt für seine erfolgreiche Sportkarriere.
Er war ein begabter Stabhochspringer und Gewichtheber, er
errang 133 Meisterschaftsmedaillen.
Außerdem arrangierte er mehrere beliebte Trainingslager an
den eine Anzahl von bekannten schwedischen Sportlern teilnahm, unter anderem der Weltmeister im Boxen Ingemar
„Ingo“ Johansson und der Läufer Gunder Hägg.
Heute steht Vallsjöbaden unter der Leitung des IOGT-NTO,
einer Anti Alkohol Organisation. Es gibt ein Café, Minigolf
und vieles mehr. Während des Sommers lockt die Tanzdiele
tausende von Besuchern
an.
Neben Vallsjöbaden liegt ein großes Ferienhausgebiet.
Häradsvägen - 41
15 Vetlandabanan - smalspårig järnväg
Med järnvägens intåg kom allt mer transporter att gå den
vägen. Stambanans dragning från Malmö till Stockholm, via
Sävsjö, gjorde att orterna en bit från järnvägen hamnade lite
vid sidan om när det gällde transporter. I Vetlanda, centralorten österut, insåg de styrande att något måste göras och
1882 bildades ”Hvetlanda-Säfsjö Jernvägs-Aktiebolag”. Samma år gav kungen sitt tillstånd att bygga den 29,7 km långa
järnvägen.
användes järnvägen mellan Sävsjö och Vetlanda allt mindre.
1962 kördes gods för sista gången mellan Sävsjö och Landsbro, persontrafiken hade lagts ner året dessförinnan. Runt 10
år senare försvann rälsen men kvar blev en utmärkt promenad- och cykelväg. När det är snö, görs skidspår på den gamla
järnvägsvallen.
Järnvägen var smalspårig med spårvidden 891 mm, vilket
var den vanligaste smalspåriga spårvidden i Sverige. Måt�tet motsvarar tre gamla svenska fot, därför kallas de ibland
”trefotabanor”. Smalspåriga järnvägar byggdes av privata
företag, ofta med kommunalt stöd, därför att de var billiga i
anläggning och drift. Omfattande nät av detta slag byggdes i
Västergötland, Östergötland, Småland och Blekinge.
Arbetet med Vetlandabanan började 1883 och som mest var
omkring 200 man sysselsatta med arbetet. Banan öppnades
för godstrafik 1884 och 1885 för allmän trafik. Två lok köptes
in, vilka fick namnen ”Hvetlanda” och ”Fredrik Lothigius” efter järnvägsbolagets ordförande. Med åren blev det flera lok,
t ex ”Sten Sture” och ”A.Wilh.Petri”. I vagnparken ingick också godsvagnar och personvagnar.
Utmed banan byggdes också stationshus och banvaktsstugor. I Gåvan, ett stenkast från Torset, byggdes ett stationshus, eller kanske man ska kalla det ”kur” med en storlek på
2,3 m x 1,8 m. Byggnaden innehöll dock både väntsal, bagagerum och biljettförsäljning. 1910 såldes därifrån biljetter för
1204,15 kronor och med ett pris på 90 öre för en resa mellan
Sävsjö-Vetlanda, förstår man att järnvägen utnyttjades flitigt. Därför byggdes 1911 ett nytt stationshus i Gåvan.
Vetlandabanan blev ett lönsamt företag med både omfattande gods- och persontrafik. 1906 byggdes järnvägen ut ytterligare, med trafik till Målilla. Linjen anslöt i Målilla till NässjöOskarshamnsbanan och man fick på det sättet förbindelse
med Östersjön. Allteftersom bussar och bilar blev vanligare,
42 - Häradsvägen
1882 was the “Hvetlanda-Säfsjö Jernvägs Aktiebolag” (Vetlanda – Sävsjö Railway Company) was
founded. The railway was officially opened for cargo in 1884
and for passengers in 1885. 1962 the last goods train transport took place. The year before all passenger traffic was
closed. About 10 years later the rails were dismantled. What
was left behind is now a fine bicycle and hiking path. During
the winter it´s used for cross-country trailing.
1882 wurde „Hvetlanda-Säfsjö Jernvägs Aktiebolag“
(Vetland – Sävsjö Eisenbahn AG) gegründet. Der
Schienenweg wurde 1884 für den Güterverkehr und 1885 für
den Personenverkehr freigegeben. 1962 wurden das letzte
Mal Frachtgut auf der Stecke transportiert. Der Personenverkehr wurde im Jahr zuvor eingestellt. Ungefähr 10 Jahre
später wurden die Schienen demontiert. Zurück blieb ein
ausgezeichneter Spazier- und Fahrradweg. Bei ausreichender
Schneemenge wird im Winter eine Loipe auf dem alten Bahnwall gelegt.
Vallsjön 16
Vallsjön är en av de större sjöarna i Sävsjö kommun och den
ingår i Emåns vattensystem. Arealen är 707 hektar och största
djupet är 17 meter. Formen på sjön påminner om en hand, där
ett finger pekar uppåt.
Sjön är en oligotrof klarvattensjö, vilket betyder att den är
näringsfattig och har klart och syrefattigt vatten. Dessa sjöar,
med sitt klara vatten, är ofta populära badsjöar. Vallsjön är
också klassad som Natura 2000-objekt och ingår i EUs nätverk av värdefulla naturområden.
Vallsjön är en av få svenska sjöar där två ovanliga blågrön­
alger trivs i samma sjö. Det är det rödlistade (en klassificering av arters risk för utdöende) sjöhjortronet (Nostoc zetterstedtii) och sjöplommonet (Nostoc pruniformae). Sjöhjortron
liknar hjortron till form och storlek, de är mörkt grön-svarta
och ligger på botten på 1-2 meters djup. Ibland kallas den
köttbullsalg, då de kan likna en köttbulle. Sjöplommon har
samma färg som sjöhjortron men är släta på ytan och växlar
i storlek från en vindruva till ett plommon. Dessa ovanliga alger ger sjön ett värde som genbank.
I Vallsjön finns starka bestånd av stor abborre och gädda. Fisket av abborre är kanske ett av södra Sveriges bästa, både när
det gäller storlek och antal. Det är inte ovanligt med fångade
abborrar över kilot. Övriga fiskar i sjön är sik, sutare, braxen,
mört och lake.
Det är populärt att fiska i Vallsjön. Fisket förvaltas av Vallsjöns
Fiskevårdsförening som aktivt utvecklar sportfisket och tillgängligheten i sjön. Föreningen säljer fiskekort bland annat
på Internet och hyr ut båt vid Vallsjöbaden. Det vanligaste
fisket i sjön är spinnfiske, pimpel och trolling men även mete
från båt kan vara fångstgivande.
Vallsjön är också känd för att vara en kräftsjö. I en fångststatistik från början av 1900-talet, placerades Jönköpings län på
en klar förstaplats bland Sveriges kräftlän och Vallsjön var en
av länets bästa flodkräftsjöar. Idag är flodkräftorna ersatta
med signalkräftor och tillgången på kräftor är fortfarande
mycket god.
Runt Vallsjön finns flera lokalnamn som bär vittnesbörd om
den stora betydelsen kräftfisket hade i början av 1900-talet.
Kräftriket och Fiskriket är sådana namn.
Vallsjökräftor var till och med ett begrepp på lyxkrogarna i
Stockholm under 1920-1960-talet. Kvalitén var mycket god
och Vallsjöns klara vatten gjorde att kräftorna inte hade någon dysmak.
Häradsvägen - 43
16 Vallsjön
Historiskt sett har kräftfisket, både fångst och förädling, haft
stor ekonomisk betydelse för Sävsjöbygden. Till och med så
stor betydelse att när Sävsjö skulle bli stad 1947, var det de
som tyckte att kräftan borde finnas med i stadsvapnet.
I början av 1890-talet exporterades varje år cirka 80 000 tjog
kräftor från Sävsjö ut i landet och till grannländerna. Det
fanns också i Sävsjö en fabrik, konservfabriken Kronan, som
oftast gick under namnet kräfthuset. Där tillverkades kräftkonserver, bland annat kräftsmör, viket köptes upp av lyxrestauranger i Stockholm och även exporterades.
Runt sjön finns också ett rikt fågelliv. Bland häckande sjöfågel
märks bland annat storlom, fiskgjuse, småskrake, brunand
och lärkfalk.
En av många pärlor vid Vallsjön är Sjölyckan vid sjöns sydsida. Många minns det som en utmärkt badplats. Idag är här
båtplats med båtramp. Här finns också möjlighet att njuta av
medhavd kaffekorg och av den vackra vyn över Vallsjön.
Lake Vallsjön is one of largest lakes in the municipality of Sävsjö. It is one of few lakes where you can find
both species of blue-green algae ( Nostoc zetterstedtii and
Nostoc pruniformae). Both are listed on the IUCN Red List.
The lake is popular among anglers. The fishing grounds are
maintained and managed by Vallsjöns Fiskevårdsförening
(Vallsjö fishing club). They provide fishing licences and you
can hire boats.
Lake Vallsjön is well renowned for its population of crayfish.
At the beginning of the 2oth century Lake Vallsjön was one of
the more fishful lakes for crayfishing. In the past crayfishing
was an important industry for the Sävsjö region.
One of many beautiful places at Vallsjön is Sjölyckan, south
of the lake. Pack your picnic basket and enjoy the view.
Der See Vallsjön ist einer der größten Seen in der Gemeinde Sävsjö und einer der wenigen Seen, in dem
beide Arten der seltenen und geschützten Blaugrünalgen
(Nostoc zetterstedtii und Nostoc pruniformae) gemeinsam
vorkommen.
Vallsjön ist ein beliebter See, besonders unter Anglern. Vallsjöns Angelverein pflegt und verwaltet das Angelgebiet. Dort
sind Angelkarten erhältlich und Boote können ebenfalls gemietet werden.
Der See ist auch bekannt für seinen Krebsbestand. Vallsjön
war am Anfang des 20. Jahrhunderts einer der ertragreichsten Seen für die Krebsfischerei. Aus historischer Sicht war
Krebsfischen ein wichtiger Wirtschaftszweig für die Gegend
um Sävsjö.
Einer von vielen schönen Plätzen am See Vallsjön ist Sjölyckan am Südufer des Sees. Nutzen Sie die Möglichkeit zum
Picknick und genießen Sie die Aussicht über den See.
44 - Häradsvägen
Sankt Sigfrids källa 17
Sägnen berättar att Sankt Sigfrid,
på sina missionsvandringar bland de
hedniska smålänningarna också kom
till byn Vallsjö. Men han blev inte särskilt väl mottagen, inte ens dryck ville
man ge honom. Besviken och missmodig föll han på knä på en stenhäll
strax ovanför sjökanten och bad till
Vår Herre. Och se, strax sprang en källa upp framför honom och han kunde
dricka sig otörstig.
Källan och den intill liggande stenhällen med sina markerade gropar i den släta ytan, ligger vid Vallsjöns sydsida. Kanske upptäcktes källan och blev en helig plats snart efter att
männi­skor bosatt sig här för att mänskligheten har dyrkat
källor, liksom egendomliga naturformationer, sedan urminnes tider.
Århundradena gick och runt 1000-talet nåddes våra bygder
av en ny lära. Troligtvis var många smålänningar skeptiska
och kanske inte så villiga att överge sin gamla fäderneärvda
asatro. Men i slutet av 1000-talet eller början av 1100-talet
hade de flesta låtit döpa sig till kristendomen.
Det kanske var så att källan var ett tungt vägande skäl till att
Vallsjö gamla kyrka hamnade där den gjorde. De första kristna missionärerna sökte sig gärna till för bygdens folk heliga
platser. Under missionstiden döptes de nyomvända oftast vid
någon källa, som tidigare haft anknytning till den hedniska
kulten och därför betraktades med invand respekt.
Källan har fått sitt namn efter Sankt Sigfrid, smålänningarnas
förste apostel. Han verkade i Sverige under första hälften av
1000-talet, alltså på Olof Skötkonungs tid.
Om skålgroparna i den numera mossklädda stenen berättar
sägnen att de är märken efter Sankt Sigfrids knän, då han bad
så intensivt efter vatten. Sannare och säkert mer vetenskapligt är nog att skålgroparna eller älvkvarnarna som de också
kallas, knackats ut. Om funktionen för dessa gropar vet man
inte särskilt mycket, bara att det hade någon form av magisk
betydelse. Kanske att offra i eller att smörja in med ämnen av
olika slag.
.
The spring of water and the stones with imprints are
placed at the south of the lake Vallsjön. According to
the legend of Saint Sigfrid he came to Vallsjö as a missionary
in Småland. But he was not welcome in Vallsjö. Thirsty and
discouraged he fell on his knees on the stone and prayed to
God. A spring of water opened up in front of him and he could
quench his thirst. The legend says that the imprints on the
stones are marks of his knees.
Die Quelle und die Steine mit den Abdrücken eines
Heiligen liegen am Südufer des Sees Vallsjön. Laut
der Sage kam Sankt Siegfried bei seiner Missionierung der
Menschen in Småland nach Vallsjö. Jedoch war er dort nicht
willkommen. Durstig und entmutigt kniete er auf den Steinen
und sprach ein Gebet. Daraufhin öffnete sich vor ihm eine
Wasserquelle und er konnte seine Durst löschen. Man erzählt
sich, dass die Abdrücke in den Steinen von seinen Knien stammen.
Häradsvägen - 45
18 Vallsjö
Idag syns det inte att det legat en by med flera gårdar strax
söder om Vallsjö gamla kyrka. Vartefter jordbruksmark sammanslogs och skiftades under 1800-talet, flyttades Vallsjö
Stom ut till sina marker. Gården, som ägs av Svenska kyrkan,
heter fortfarande så och namnet kommer av att gården donerats till kyrkan med syfte att den skulle bidra till prästens
avlöning. Kvar vid kyrkan blev en gård, Vallsjö gård, som runt
1920 delats i två gårdar.
Den vackra ängen som idag hålls öppen av betande djur, har
ett förflutet som festplats och säkert är det ett och annat par
som funnit varandra här på denna vackra festplats.
År 1924 ordnades Vallsjöängsfesten för första gången av
Sävsjö Hembygdsförening. Också dåvarande Arbetarpartiet
hade sina sommarfester här och vid ett tillfälle var Per Albin
Hansson (Sveriges statsminister år 1932-1946) inbjuden som
talare.
På 1940 talet tog Bondeförbundets ungdomar, SLU senare
CUF, över arrangörskapet för Vallsjöängsfesten. Till en början
var det festligheter en söndag under juli med talare, underhållning av den tidens kända artister, tombolor, luftgevärsskytte och allt som hörde en festplats till på den tiden. Senare
utökades det till en helg med dans på lördagskvällen, kyrkogång på söndagen med kyrkkaffe i ängen följt av politiska talare och underhållning under eftermiddagen. Den sista Vallsjöängsfesten hölls i slutet av 1970-talet.
Vackert belägen uppe på kullen på Vallsjö äng står en gammal runsten med texten ” Väsäte och Ivar och Sylva, bröder
tre gjorde bro, denna och satte sten, denna efter Tjälve, fader
sin”.
Ursprungligen restes den vid en kavelbro mellan två kärr, sydöst om Vallsjö gamla kyrka. Spår av den gamla vägen mellan
kärren anas ännu och där bron en gång stod, rinner en liten
bäck. Runt 1820 flyttades runstenen för att användas som
förstugebro till ett av husen i Vallsjö. Då huset revs omkring
46 - Häradsvägen
1850, flyttades stenen och kom att fungera som vägmärke vid
gamla landsvägen. År 1938 flyttades den till sin nuvarande
plats.
I Småland finns cirka 120 runstenar och ytterligare en runsten
finns i Vallsjö socken. Den kallas Sibbestenen och står på sin
ursprungliga plats mellan Uppåkra och Sibbarp, väster om
Vallsjön.
Today it is nearly impossible to spot the village that
once was located south of the old church of Vallsjö.
The village disappeared in the 19th century because of an
agricultural reform. The only building that still exists today is
Vallsjö gård by the church.
For about 50 years the beautiful meadow was used for parties
and celebrations. The rune stone on the meadow says: “Väsate and Ivar and Sylva, the three brothers, build this bridge
and raised this stone in memory of their father Tjälve”. The
rune stone was placed there in 1938. Another rune stone in
the district of Vallsjö is the so called Sibbestone.
Heute kann man es nicht mehr sehen, dass ein Dorf
mit mehreren Höfen gleich südlich von der altenKirche in Vallsjö gelegen hat. Während des 19. Jahrhunderts
wurden Landwirtschaftsflächen zusammengelegt und neu
verteilt. Dadurch verschwand das Dorf bei der Kirche von
dem heute nur noch „Vallsjö gård“ (Vallsjö Hof) übrig geblieben ist.
Die schöne Wiese in Vallsjö wurde ca. 50 Jahre als Festplatz
genutzt. Viele Berühmtheiten sind hier aufgetreten. Auf der
Wiese steht ein Runenstein mit dem Text: „ Väsäte und Ivar
und Sylva, die drei Brüder, bauten diese Brücke und errichteten diesen Stein, nach Tjälve ihrem Vater“. Der Stein wurde
1938 dorthin umgesetzt. Im Bezirk Vallsjö gibt es noch einen
weiteren Runenstein, den sogenannten Sibbestein.
Häradsvägen - 47
19 Vallsjö gamla kyrka
På höjden vid Vallsjöns södra ände finns Vallsjö gamla kyrka,
en av de så kallade Njudungskyrkorna. Kyrkan anses vara
byggd någon gång under åren 1150-1175 och i mer än åtta­
hundra år har den lilla kyrkan blickat ut över sjön. Den är uppförd av tuktad gråsten och flis med sandsten i hörnkedjor,
portal- och fönsteromfattningar.
Njudungskyrkorna har anknytning till Lunds domkyrka och
ett tydligt bevis finns i det rundbågiga fältet ovanför korportalen. Detta fält kallas tympanon och bilden i den föreställer
ett lejon med ett människoansikte som anfalls av ett vargliknande djur. Bilden symboliserar det godas kamp mot det
onda.
Denna ingång fick från början endast användas av prästen.
Allmänhetens ursprungliga ingång är idag igenmurad och ersatt med ett fönster. Det syns av bevarade rester att portalen
varit rikt smyckad och haft ett utbyggt litet tak, en så kallad
baldakin. Den nuvarande västerporten kom till år 1822, samma år som målningar gjordes inne i kyrkan på triumfbågsväggen och i absiden.
Kyrkan bestod till en början av ett långhus, smalare kor och
en mycket liten absid. Några decennier senare komplette-
rades kyrkan med ett
torn. Sakristia och vapenhus byggdes till betydligt senare, någon
gång under 1300-talet.
År 1568 blev den lilla
kyrkan illa åtgången då
den danske fältherren
Daniel Rantzau härjade
och skövlade i trakterna
under nordiska sjuårskriget. Inte förrän 1585
tycks kyrkan ha blivit
återställd.
Bland inventarierna i kyrkan märks en gravsten från 1200-talet, huggen i sandsten med ett kors som visar livets träd. Stenen användes tidigare som trappa vid korporten, innan den
flyttades in i kyrkan.
Predikstolen är från slutet av 1600-talet. Också bänkarna är
mycket gamla, runt år 1700, och inte särskilt bekväma. Knäfallen vid bänkarna, som användes när man knäböjde, har
många olika utföranden. Det beror på att varje familj hade
sin bänk och var och en gjorde sitt knäfall.
Kyrkans takmålningar i senbarock har gjorts vid mitten av
1700-talet och är en skildring av yttersta domen - med enbart
kvinnor i helvetet! Målningarna kom kanske till för att för­
stärka prästens domedagspredikningar.
I mitten av 1800-talet beslutades det att bygga en ny kyrka.
Den gamla började kännas sliten och trång då socknens invånarantal hade vuxit. Från början tänkte man bygga den nya
kyrkan några hundra meter väster om den gamla kyrkan, i
den så kallade Vallsjö äng. Dit började man att köra sten för
bygget men beslöt sedan efter många och långa diskussioner
att bygga den nya kyrkan en halvmil västerut på den plats där
48 - Häradsvägen
The old church of Vallsjö lies on a hill at the south
side of the lake Vallsjön. The church is a so called Njudungschurch from the 12th century.
The original church consisted of the nave, a smaller chancel
and a very little apse. Some decades later a tower was added
to the church. The sacristy and the church porch were build
much later during the 14th century.
Inside the church is a picture stone, sculptured out of sand
stone, which portraits a cross in the shape of the tree of life.
The benches from 18th century are still standing, as the pulpit from the 17th century. The paintings on the ceiling dates
back to the middle of the 18th century and portraits the Last
Judgement.
den ligger idag. Stationssamhället Sävsjö växte snabbt i slutet på 1800-talet, därför blev det naturligt att förlägga den
nya kyrkan närmare samhället. Vallsjö nya kyrka invigdes
1895 men stenen i Vallsjö äng ligger fortfarande kvar.
Vallsjö gamla kyrka blev då en ödekyrka, flera av inventarierna flyttades till den nya kyrkan och klockstapel och sakristia
revs. Vid olika tillfällen har sedan kyrkan renoverats och 1929
byggdes ny klockstapel. Efter en genomgripande reparation,
då bland annat ny sakristia byggdes, återinvigdes kyrkan
1951.
Idag används den vackra Vallsjö gamla kyrka som sommar­
kyrka och bröllopskyrka.
Today the church is used as a summer church and for weddings.
Auf einer Anhöhe auf der südlichen Seite des Sees
Vallsjön liegt die alte Kirche von Vallsjö. Die Kirche ist
eine sogenannte Njudungskirche aus dem 12. Jahrhundert.
Ursprünglich bestand die Kirche aus einem Langhaus, einem schmalem Chor und eine sehr kleinen Apsis. Ein paar
Jahrzehnte später wurde noch ein Turm angebaut. Sakristei
und Waffenhaus wurden wesentlich später, während des 14.
Jahrhunderts, gebaut.
In der Kirche befindet sich ein Bildstein aus dem 13. Jahrhundert. Er ist aus Sandstein gemeißelt und stellt ein Kreuz in
Form eines Lebensbaums dar. Die Bänke aus dem 18. Jahrhundert sind noch vorhanden, sowie die Kanzel aus dem 17.
Jahrhundert. Die Deckenmalereien stammen aus der Mitte
des 18. Jahrhunderts und stellen das Jüngste Gericht dar.
Heute wird diese schöne, alte Kirche als Sommerkirche und
Kirche für Hochzeiten genutzt.
Häradsvägen - 49