1. No category

ÅRSBÖCKER I SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA
I •föreningen för svensk undervisningshistoria • , adress Lund, utgör
medlemsavgiften 5 kronor pr år. »Årsböcker i svensk undervisningshistoria •
erhålla medlemmarna utan annan ersättning än 35 öres porto pr årgång samt
eventuellt erforderlig postförskottsavgift (25 öre).
11111111111111111111111111111111111111111111111:11111111!1111111:::11111111111!~11/llillllillllllllllllll!!lllllllllllll:llllllllllllllllll!lllllllllllllllllllilllllllllllllllllllllllllllllllllllllllillllllllllllllllllllllllllllllllllllllll
o
l.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
Argäng I (1921):
B. Rud. Hall, Om Sveriges första läroverksstadga. Studier rörande
reformationstidens skola och skolfrågor. 156 sidor. Kr. 3: -.
G. A. Frykholm m. fl., Ur fryksände. Upplands-Lena, Slmltuna, Snavlunda och Välinge slwlhistoria. 78 sidor. Kr. 2: -.
J. Karlsson, G. F. Lagerström, D. Nyström, J. C. Sandgren, Självbiografier av lärare l-IV. 75 sid. Kr. l: 50.
Sveriges allmänna Hiroverl<sstadgar 1-111: 1561, 1611 och 1649 års skolordningar i avtryck och översättning. 191 sid. Kr. 3:50. (Särtryet< på bättre papper i få ex.: 1649 års skolordning i avtryck
och översättning. Kr. 3: -. Särtrycket erhålles ej för medlemsavgiften).
o
Argäng Il (1922):
Johannes Rudbecldi akademisim högtidstal, utgivna i översättning från
latinet. 156 sid. Kr. 3:-.
A. P. Andersson m. fl., Lankasterskolor (i Dala-Husby, Huskvarna, Valleberga, Göteborg, Hamrånge, Asheda, Wallby och flera andra
orter). C:a 184 s. Kr. 3: -.
Sveriges allmänna läroverl<sstadgar IV-VI: 1693, 1724 och 1807 års
slwlordningar. 124 s. Kr. 3: -.
AGARDH, BERGMAN, BROOCMAN,
FRYXELL, SILVERSTOLPE
TIDIGA ENHETSSKOLETANKAR
o
Argäng III (1923):
8.
R. Cederlund, O. Haglund, G. A. Westerin m. fl., folkundervisning
9.
med lärda, etiska och pral<lisl<a inslag. Urkunder och historil<
rörande Garpenberg. Levede, Strömsholm, Tådene, V. Vingåker,
Västerhaninge och Västerljung. 187 s. Kr. 3: -.
Sveriges allmänna läroverksstadgar VII: 1820 års slwlordning. 117 s.
Kr. 3:-.
Till Joh. Rudbecldi l<aral<teristil<. Otryckta urkunder ·med kommentar.
96 s. Kr. 3: -.
10.
o
Argäng IV (1924):
11. Sveriges allmänna läroverl<sstadgar. VIII, IX: 1856 och 1859 års stadgar
för elementarläroverken. 125 sidor. Pris 3 kronor.
12. Ur Husby-Rel<arne. Kroppa, N. Björl<e, Älvdalens, Silleruds, Odensjö,
Tådene och Garpenbergs sko1historia; historik och urimoder av
prostarna N. P. Norrmann, Joh. Rydeman och Th. Sahlberg,
D:r !(. Unge, folkskollärarna C. A. Ah/gren, A. Hiiggström,
O. Danielsson och O. S. Alls m. fl. 156 sidor. Pris 3 kronor.
13. Sveriges allmänna foll<skolestadgar 1842-1921. Pris 3 l<ronor.
o
Argäng V (1925):
14. Ur Växjö stifts follmndervisninghistoria 1795-1865 (rör. Tegner m. fl.)
av f<.. A. Hultkvist, B. R. Hall m. fl. 190 sidor. 3 kr.
15. f<.. F. l(arlson, /<... Thunander, Minnen från Örebro, Ny- och Jönl<öpings
läroverl< samt Uppsala universitet. 99 sidor. 3 l<r.
16. Ur Malmöhus läns folkundervisningshistoria; av S. Schli.Uer, Jöns Johansson m. fl. JOO sidor. 3 l<r.
Rei{Vireras hos Lektor B. Rud. Hall, Lu11d.
llllnllllllllll!llllllfil!lllUIIIllllllllllllll!lHIIIIIIIIIIIIIIII:IIIIIillllllllllllllllllllllllllll:lllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiUIIIIIIIIIII
LUND 19~6
l
AKTIEBOLAGET SKÅNSKA CENTRALTRYCKERIET
ÅRSBÖCKER I SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA
[1926)
BOKSERIE i\IED UNDERSTÖD AV
[ÅRG. VI)
FÖREN INGEN FÖR SVENSIC UNDERYlSN INGSHI STOR IA
[Serie volym 18]
UTGI'VEN AV -B. in,JD. HALL
[Ål'SI·oly m 2]
r
AGARDH, BERGMAN, BROOCMAN,
FR,YXELL, SILVERSTOLPE
TIDIGA ENHETSSKOLETANKAR
l DISTRIBUTION:
C. 1\'. K. G L E E R U P S B O K F Ö R. L A G, L U N D
[-J
l
Uttalanden
av
A N M. Liksom alla föregående årgångar åtnjuter den föreliggande ekonomiskt bidrag av staten
och av Centralstyrelsen för Sverges allmänna folkskollärareförening. Föreliggande volym upptar skrifter
och utdrag från tiden r8og-I832, vilka åtminstone
i korthet förorda ett enhetligt skolsystem med folkskolan såsom grund. Fullständighet har ej avsetts.
Ordlist~, tillägg och gjorda rättelser upptagas
i slutet av boken.
B. R. H.
A ktie .bola ge t
Skånska Centraltryckeriet
Lund 1926
Rektor G. A. Silverstolpe.
t. •=•)
[Ett Memorial af Herr Silwerstolpe, Gustaf Abraham, rörande förbättringar i redan inrättade Uppfostrings- och Lärowerk, samt
inrättande af nya till Allmogens underwisning.)
Ödmjukt Men1orial Y
Sedan Riksens Ständer nu gifwit Riket en förbättrad
Grundlag; sedan denna Grundlag, till sitt eget stöd påbudit
en säker 'fryckfrihet; sedan Swerige äger en Konung och
en organiserad styrelse, tror jag allt nu möjeligt wara
gjordt, hwad som fordras till befäs tande af Rikets inre lugn
för ögnablicket. Ett hufwudsak.eligt ämne återstår dock
ännu, hwilket bör blifwa ett mål för Riksens Ständers uppmärksamhet, så wida det ligger oss om h,iertat, att för
framtiden stadga wår fl'ihet. Då denna frihet i Lagen endast
är en död bokstaf, då styrkan och klokheten förenade lätt
deri kunna göra intrång, iiger Nationen blott det hopp, att
ge nom Tryckfriheten kunna fö rebygga alla wådeliga försök _
de~·e mot, under det förmåg·an att skydda henne endast beror af Nationens werkeliga duglighet. 1\'Ien denna du glighet
beredes hufwudsakeligen genom den uppfostran, hwarom
Staten drager försorg. Det är genom den, som Individuens
krafter utwecklas oeh rigtas så, att de en gång kunna sam·t:) Ur Bondestånd e ts Pro tocoll er vid 1809 år s riksdag I
~-
630- 637.
-4manwerka till befordnmde af Statcns ändamål. Den allmänna
uppfo~tran är medlet hwarigenom Grundlagens anda sprider
sig· till alla delar af Stats-kroppen, medlet hwarigenom Statens fortskridande till en högre frihet ständigt befordra~,
genom Medborgares upph Öjande till en högre dug~ig~et.
Att emellan ansbtlterna till denna uppfostran och SJelfwa
Grundlagen måtte wam en fullkoml ig enstämmighet, ä r en
ound\vikelig fordran för möjligheten af Statens bestånd.
Det är till en undersökning om denna enstämmighet i wåra
uppfostrings·anstalter och w år Grundlag jag i ödmjuk het
anhåller att en kort stund få leda Högloft. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet.
\Våra uppfostrings-anstalter äro icke allenast ej pas!'ande efter den Grundlag wi nu antagit: und er .det wårt
Land undergått täta Stats-hwälfningar, wår lag på många
ombytande grunder blifwit utarbetad, Nationens allmi:innu
odling betydeligen ändrat fonn, har wt'ut uppfostrings-work
förblifwit oförändradt, fönvi.tl'fwat älderdomens wördigher,
men äfwen dermed i hög grad dess swaghet. Danadt och
bestämdt i en tid, då dess enda ändamål war att bilda
Religions-Lärare till stadgande af Reformations-Werket, har
det ännu i dag bibehållit denna bestämmelse, och werkar
utom denna ensidiga nytta, ingen annan än den, som är
en följd, dels af de denned förbundna anstalterna till en
allmän wetenskaps bildning, dels af enskildta Lärares nit,
då de kunnat draga fördel af det obestämda i Författningar,
för att f ramsm yga det goda de sjelfwa åsyftat.
·
Jag· tror mig ej begå nägon origtighet, uär jag påstår,
att '<Våra uppfostringil-werk hufwudsakeligen tjena till bildande af Prester och Folk-Lärare, all annan bildning, som
der winnes, ligger ej i Inrättningamas ändamål, men denna
!;etts kan ännu billigen ·utwidgas genom den, att de äfweu
blott ofullkomligt och hög~t eusidigt bidrnga till dessa Lärares bildande. Nu fordra lilnväl alla Folk-Classer i Staten,
att deras barn måtte . äga tillfälle till en unelenvisning i
allmänhet, ::;å fri och allmän, att hwar och en måtte wiuna
förmåga, att sjelf wälja Jefnadssätt, men åtminstone sådan,
att en slag·s kunskap och förståndsodling ligg·e r till grund
fö r hwars och ens tillkommande wandel. Hwar och en af
oss har wisserligen alltför ofta hört den allmänna klagan
öfwer bri:;ten pä si"tdana uppfostrings-anstalter. De fl esta af
detta Stt'l.nds Medlemmar hafwa lta.nske rönt dess följde r,
derigenom att Föräldrar, som h~st ömhet föt' sina barn,
uppfostrat dem i sina eg·na hus, och undandragit dem de
många och oersärtelig·a fördelar, som åtfölja en allmän
uppfostran. De, som nära undersökt saken, hafwa utan
twifwel med lidande sett, att förmögna re mäns bam genast
wid deras första bildning blifwa ledda ut' samhället, i stället
för ntt ifrån de spädaste åren, medan inga hinder ännu
finnas för elen naturliga jemnlikheten, få uppwäxa ibland
likar, ifrån början bildas genom inbördes öfning och inbördes täflan, och straxt lefwa i den werkeliga werld, som
e n gång skall blifwa kretsen för mannens kraftfulla werksamhet.
Om wåra Universitet eller högsta Underwisningswerk,
skulle befinnns så inrättade, att vVetenskaperna och Underwisning deri behandlas såsom ett Handtwerk, om de afLyna
under trycket af stränga skrå-Författningar, om de befordra
en slags lärdom för minnet, men föga odling af förståndet,
om det sätt, hwarpå de bereda och pröfwa ämnen till Statcns tillkommande Embetsmitn, hufwudsakeligen leder till
ensidighet, missbildning och uselhetens befordrande, om,
långt if rån att närmare med Staten fö rbind a Ynglingen och
leda honom till upplysnil)g, sedlighet och kärlek till Fäderneslandet, de skulle befinnas fästa honom vid det egna
intresset, och genom qwäfwand~ af det allmänna, hos honom
upphäfwa sedlighetens gmnd, emedan när Ynglingen ej af
ett högre begär lifwas, måste han med ungdomens eld
öfwerlem n a sig ~t t de läg-re: O m dessa hu fwudbrister i w åra
Universitets"inrättningat· nödwändigt werka på deras flesta
Lärare, och den sl<ada de göra ej kan uppwägas af några
fi't dugeliga personers sträfwande mot en i sjelfwa uppfostrings-werkets natur grundad rigtning·; Månne det icke
förtjenade en snar hjelp, då i Fäderneslandets närwarande
skick wår enda räddnin g hwilar på den allmänna patriotismen , på den enskildta dygden och dugligheten, på Embets-
-6 _ ·
mäns skicklighet och liberalitet, på deras redlighet och
oförfalskade wördnad för den allmänna rösten.
Om wåra lägre lärda underwisuings-werk, Gymnasier
och Trivial-Scholor styras efter en nu mera förlUdrad och
för ,,;etenskapernas närwarande form oduglig methode, om
de äfwen Jämpat sig efter tidens anda, att ej gifwa någon
annan och ädlare retelse till fönvärfwande af Jqmskaper,
än den, att derig·enom winna utkomst, anseende eller andra
fördelar, om clerwid finnas inrättningar, hwilka långt ifrån
att skyelda den fria utwecklingen af alla Lärjungars anlag,
på ett bestämt sätt rigta dem till inskränkta ändamål, om
de sålunda äro ett slags politiska werktyg, i stället för att
de borde wara medel att bereda ungdom till emottagande
af den bögsta möjeliga bildning, månne ej di't äfwen deras
inrättning förtjenar att granskas och förbättras.
Hwad dessa underwisnings-werk angår, har jag blott
satt saken i fråga, ty jag wet, att Personer finnns, som
ännu uppriktigt anse dem wäl inrättade. Inom mig äger
ingen twekan rum. Jag anser dem ej passande till sitt
ändamål: så har jng länge tänkt derom, och jng skulle
kunna bestyrka det, genom mitt erkännande såsom Författare till den utförliga pröfning af denna sak, som jag
för mera än 7 år tillbaka inlemnade till Kongl. CantzlersGillet, men hwarpå uneler clåwarande Conjunctur ej afseende gjordes. Jag skall ej eller undandraga mig, att, om
så påfordras, fullständigt och öpp~nhjertigt framdraga mina
bewis, och derefter torde allmänna rösten ej mera kunna
blifwa twetydig.
Men det är blott ett ringa antal af Statens Medleri1mar,
som hafwa den kallelse, att blifwa Nationens upplysare, att
intränga i weteuskapemas djup, och genom sitt snille,
ehmn blott indirect och långsamt, dock kraftigast werka
till Statens förbättring och slägtets förädling. Deras fram·steg· kunna wäl af Staten återhållas, men icke serdeles befordras. Lemna snillet frihet och det framtränger till sitt
mål. Deremot bör . Staten sörja för bilda!_!det af hela den
stora folkmängd, som åt Embeten och Näringar en gång
skola uppoffra all sin tid, och hwars hela grad af odl~ng
7l
~/
l1ufwudsakligen bestämmas af dess daning i ungdomen. Jag
wågar dristigt säga, att wåm lägre Scholor, Stads-Scholor
m. m. alldeles icke äro beräknade för dessa Folk-Classers
unclei·wisning, och> det till den grad att Föräldrar redan
· insett, att de ej med fördel der kunna låta sina Barn uppfostras, och heldre walt en kanske sämre enskild Information i egna hus eller så kallade Pensioner, men som
närmare ledt till deras ändamål, än om de lemnat barnen
i allmänna Scholor. Derigenom hafwa dessa barn, om de
törwärfwat bättre kunskaper, dock saknat den owärclerliga
bildning, som >vinnes derigenom, att barn uppfostra hwar··
.andra, deras egen inre frihet har tidigt blifwit qv,·äfd, de
l1afwa lärt att härma äldre menniskor, i fel som i dygder,
innan de förstått att urskilja någondera, de hafwa blifwit
-dl'ifhuswexter, som w1ssna innan deras frukter hinna mog·na,
och en allmän sinneswekhet, den Moraliska förenad med
·den Physiska, har mer och mer ibland oss blifwit allmän.
Hwilken wåda för Staten om detta onda skulle tillvväxa? Ty wilkoren för Statens lycka är dess sjelfständigbet,
och den beror deraf, att hwar lVIedbargare har mod att
unelerstödja densamma.
Swerige är det enda Land, nog lycklig·t att äga Bönder,
som förtjena att wara fria Män, och som med full wärdighet deltag· a i Riksens Ständers rätt att stifta Lagar: och
för detta det talrikaste Ståndet, Landets kärna, för detta
Stånd, som genom sitt deltagande i Lagstifcning·en har ett
'Ostridigt behof af en högre bildning finnas blott enskilda
'OCh till antalet så få anstalter till uppfostran, att de knappast förtjena att uämna.s. Jag will ej föreställa mig, att
den underwisning, som Presterskapet meddelar i Christen-domskunskapen af någon må anses såsom tillräcklig för
Bonden. J Hg känner äfweu den inwändningen, som af många
göres, att de upplystare bönder sällan äro de redligaste.
Den förra anmärkningen bewisar fåkunnighet, den sednare
någon brådska i undersökningen. Har wäl Landtbrukaren
-ej behof af andra kunskaper än dem, som innefattas i
Catechesen? Winner han derigenom en högre klokhet i sin.
näring, lär den honom att känna Hlla sina pligter och rättig-
-8
heter som Undersåte och Medborgare, ja, upplyser den'
honom fullkomligen om alla de Moraliska förbindelser, som.
åtfölja hans lefna.d inom Samfundet? Och om erfarenheten.
skulle bewittna, att ofta Bönder, som wunnit mera kunskaper än hopen, framstiga att såsom Advocater betjena.
sig af de öfrigns enfald, bewisar sådant emot kunskapens.
nytta, eller wisar det blott, att egennyttig·a menniskor äfwert
i detta Stånd kunna finnas? Bewisar det icke tydeligen, att
det ,vore både Folkets och Styrelsens Interesse, att od-lingen bland Bönderna wore så allmän , att de ej så lätt
nf dylika bedragare kunde förledas; och sjelfwa dessa be dragare, hwad äro de annat än halfkunniga menniskor, som.
kunna gälla bland de råa, men hwilkas swaghet lätt blottas.
Nej, jag är fullt och fast öfwertyg·ad, att wår Stat, son'}
genom sitt fria Bonde-Stånd så länge håft en pålitelig styrka,
skulle aldrig wara i wåda för sin sjclfständighet, · om tillbörliga anstalter funnes för dess bildning.
I anledning af hwad jag anfört förutser jag emot mig
följande inkast: Det är lätt att wisa bristema , men det är
swårt att afhjelpa dem. Satsen är sann , men det swåra är·
ej derföre omöjeligt. Förslag dertill höra ej till detta tiUfälle. Ehuru det omöjligen kan want wådligt, att omskapa
gamla uppfostringsanstalter, ät· det dock en wigtig sak , som
fordrar en mogen öfwerläggning-, och att i hela sitt sammanhang uttänkas. Min nfsigt har här allenast warit, att
wisa nödwi:Lndigheten deraf , att förbättringar i uppfostringswerket måtte på alfwar företngas. Lilnväl när jag· redan i
flere år tänkt öfwer detta ämne , när jng samlat alla de
kunskaper och upplysningar, som till mina tankars stadgande deröfwer fordrats , anser jag mig berättigad att för-säkra , att sådana förbättringar äro möjeliga och lätta; och
till oeh med att de med ganska stor framgång skulle kunna
göras , utan att staten med nftgra stora utgifter belastades;
ty kanske finnes det ingen gren af allmänna inrättningar
i Swerige till hwars underhåll så betydliga medel äro anslag·ne , som till Lärowerket. Huru hårdt att de då skola.
bära så obetydliga frukter? Men jag will hänwisa hwat~
och en till den Schol-Ordning, som äfwen nyligen utkommit,
·-D-
i
l
f
och frågn , h\Yad hopp det iir till en god undenvisning t
Landet , när den mftste följas. Om det iln skall blifwa mitt.
personliga öde , att efter den förrätta min tjenst sttsom
Lärare , om jag då brottsligt skall lyda den , will jag ej
uragtlåt-a detta tillfälle, då jag såsom Medlem af Riksens
Ständer högtideligen kan förklarn , att en god allmän uppfosti·an Pj knti winnas , så länge den efter denna ScholOrdnings illlwhning skall inrättas , och att jag således ej;
anser mig delag-tig· i den skada, jag såsom en lydande
workställare deraf möjeligtwis kan komma att göra .
Utan twifw el behöfwer j11g ej öka skälen till förbättringar i detta afscende , med en uppgift, som ej lärer kunna
wederläggas , att de tieste brott i Staten härleda sig· ifri'm
bristande upplysning hos dess medlemmar och det förfnll ,.
hwnri den okunnige och oduglige så lätt råkar. I en tid ,
då nöden wändt till och med en obetänksam Regerings
upplllärksamhet på Fattigwärden , hwilka säkrare medel
kunna wäl finnas att motarbeta nöclon än lämpelig a Scholors
anläg·gnnde , der ba·r n bildas till sedig·het och nrbetsförmågn ,
och derigenom winna medel ntt en gång aftjena den wård ,.
Staten lenmat dem i deras wäl'lllösa tillstånd , att ej förJedas till laster och hrott, utan såsom g·oda och nyttige
medborgare njuta samfundets fördelar.
Genom den nya grundlagen är det åt en serskild StatsSecretcrare uppdraget, att wårda den allmänna upplysningen. Detta bewisnr, att Riksens Ständer redan wid ämnets
wigt fä->tat sin uppmärksamhet. l\'Ian bör wisst wänta sig'
dc biLsta följeler nf denna nya inrättning; men det ii.r trolig-r ,
ja kanske ~;äken , att denna Embetsman ej på ett rätt
alfwa.rligt sätt skall kunna företaga sig Uppfostringswerkets
förbättring och kanske omskapning, om ej hans bemödande
nf Riksens Ständer stödjes och rigtas , om ej wår allmänna
röst röjer bristern11 , behofwen, önskningama och bewisar,
ntt en reform med framgång kan för e tagas.
Jag- öfwerlemnar åt Högloft. Ridderskapet och Adeln
besti-imma sättet , huru detta kan winnas. Kanske förtjcnade
saken , att af ett serskildt Utskott undersökas , hwilket Utskott
ii.fwcn kunde pröfwa den af Herr Gyllensköld gjorde !llotio11
-
-11-
10-
rörande In stitutet för Döfwe och Blinde, samt underl'ii.tta
sig om dc anstalter, som fö r den allmänna Fattigwården
blifwit gjorda. I alla fall anhåller jag att wåra Medständer .
af detta Memorial måtte få del.
l
2.
Ideer om. Uppfostrings-verkets
förhållande till staten*).
Sjelfvit Stitts-imä.ttningen är den itllmännaste anstit1lt till
en nittion s uppfostran. Dess ändamål är, att enligt vissa öfverenskornnit ville or .berodit säkerhet och frihet för allit samfundets
m edlenunar. Ur en viss synptmct skulle den högsta Tättvisit
inom smnhä.lls-lefnaden bero af öfverenskommelsens innehåll
när smnfnnds-contractet uppgjordes . :Men då ett såchnt contract vid sarnh~i.llens första li1rättniug alldTig mecl1n~ ar enskild
smnfuncls-m ecllem upJ;göres , än minclre tmcler tidens lopp , med
hvar och en ny iuträ.clandc förnyas, och tillika, nnller samhällets utbildning förlnmds-vilkoTen stfincligt undergå förändrillgm·, kan rättvisans regel ej sökas i förhumlets genom contract uttry ckta vilkor som en gång blifvit lag, utan sjelfva
dessa vilkor måste höra under en högre lag, clct vill säga,
mHler dc vilkor, enligt hvilka en varelse sådan som memtiskan,
ständigt nitlicande sig till en högre bildning, kan komma i
b esittning af borgerlig frih et. Nationens tilltagande bildn.ing
])Öl' således vara b eräknad såsom ett mål för sjelfva St.atsinriittningen, och den a.Umä.mta uppfostran blifva i cke allenast Stat.ens rättigh et att sköta , utan äfven Statens pligt ittt
besörj a.
:Men jag har anmärkt, att ej blott de en gång li1gångna
Yilkor för samhä.lls-lentaclen lemma ständigt förblifva dess r egel.
H ela imiittningen skulle derigenom blifva blott. ensidig , och
en gräns fästad för den allmänna bildningen. När det är Sta·r. ) U1 ·
'·
Pmclagogiska Handlingar" I. Häftet. (N a rrköping 1813, Ael. Fr.
l{aams Euka) sid. 43- 54.
•
tens pligt att bereda tillfälle till allmän uppfostran för hvar
samhälls medlem, måste dessa tillfällen äfven vara berä.kuade
på alla de ändamål som ligga li10m .h etse n för mensklig förmåga. Vid lle anstallter Staten vidtager, måste således alla
särskilda grader och fonner af allmiin och enskild bildning
komma i herälmillg, så att när å ena siclan staten bör äga
rätt att fol'clm af sli1a medlemmar den duglighet, att cle må
kmma tvingas till verksamhet efter statens b ehof, Stitten iGkC
å den andra har tutderlåtit n ågot tillfälle att bereda en sådan
duglighet, genom hvilken efterlåtenhet ett. sådant tvång skulle
l'itrit en stor orättvisa.
I sammanhang med d ess a slutföljeler ville jag staclgit
såsom sattser:
Staten äger ?'ätt'ighet att fönnä sina mecllemma1· alt cmtaga
en bildn·ing afpassad efter statens ändamål.
Staten är skyldig att upp1·ätta sådana anstallte1·, huahgenom en fullstäncli,q bildning e(te1· statens ändamcU, kan bibringas
hennes medlemmm·.
För att göra sig en regel för dessa allmä1rna itustallter
iill befordrande af en bildning efter statens ändamål, måste
man trndersölm hvacl 'som med en såcbm bildning menas. Att
tillfälliga ändamål här icke lnmna leonuna i fråga, faller af
sig sjelft i ögonen. Här menas sådana ändamål som äro villcOl'
fÖr ernåendet af hela samhälls inrättningens hufvucl-princip ,
11emligen: den hö gsta gracl af moralisk odlillg, den högsta
grad af skicklighet i physiska krafter , med itfseende på Stittens allit lo cala förhållititclen. I afseende p å moralisk oclling
måste anstalltorna illom alla samhällen hafva samma egenskaper : olikheten dem emellan visar sig huhndsakligen ej
förr än vid det sednare fallet, då landets physiska besJcaffenJJet bestä.1mn er lin·ättningarnas form. Alla nu vitrande Stitters
medlemmar kunna iJ1clelas i vis sa genom b estämda earactersdrag åtskilj el a classer. Allmänheten, elen l~igr e, arbetande clas:sen, hvars physislca förm åga lemnar den proch1ct som utgör
s tatens förmögen het : medel-classen ; elen som egenteligen äger ,
·och rigt.ar elen physislca förmågan , och dess proclnct, cwbetet,
·d en hvarest kundskaps-odlin gen födes och hvarifrån den utgår
-
l
l2 -
till allmän förädling , till fullkomnande af mousldiga. företag ,
och sluteligen elen hvarur bildas do lii.nla., vetenslmps-miin och
konstnärer , hvilka antingen i någon af dessa egenskap er, eller
såsom ämbetsmän, Öfverhets personer eller blotta modlemmar
af det högre stånd et, hafva en hufvudsaklig inflytelse på statens styrels e. Någon annan egentlig skillnad finnes oj mollan
dessa olika classer, ii.n deras yrken och deras bildning, och i
allmänhet att tala grundar sig sj e liva olikheten i yrken ytter st
i olikheten i bildning. Det caracteristislm på denna skillmul
ligger således äfven i bildningen, och får genom staten s försorg sin bostiimning, genom do uppfostrings-inrii.ttninga.r Staten .
till elen allmiinna bilcl11ingens rigtande föranstaltat.
Det gifves on möjlighet för en Stats:;ty eol se, att genolll
en väl inrättad Ämbetsmanna fönra:ltniug iigft 011 no ggrann
statistisk känuedom af sitt land, nii.stan på samma siitt som en
Köpmall genom sina Handelsbö cker i hvart ögonblick kan
öfvorse tiJlstånclet af siu rörelse. E11 Regering kan således
alltid käuJ~a de cla.sser hvn.ri dess unelersåtare äro fördelad e,.
deras mimhe u11cl erdeluing.ar, dera s olika tahikhet, hvad grn.cl
af odling de vmmit, den form N atioualcaractern redan har,
bristerna i odlllig för att leda till den som borde vara, ]warigenom sluteligen de erforderliga hj elpemedlon npptiickas ..
Efter d e Europeiska Manarchiska staternas J! U VantJI de form,.
sy11es mig behofvet af UppfoshingsanstnJlter Yara som följer.
Alla Uppfostrings-austallter hafva till iindamål spridancle
af upplysning , af gnuulsattser, och bildande till färdighet, till
seeler och vnnor. Dertill nyttjas medel som lcunn a el olas i
tv änne classer: Unelervisning ge 11om kundskap er, öfning genom
disciplin. Den förra meddelar hvacl som bör göras och huru
det bör göras: Den anclra bildar förmågan att göra. Sysselsätter sig en Uppfostrings-austn1lt blott mod endera, så förfelar
den sitt ändamål.
Votenskaperue hafva väl i cke nu som i fonlna dar , en
h ellllig och en upp enbarad Hi.ra, men l)etraktade i sitt förhållande till menuiskoru a, synes det likväl så i det närmasto :.
Att framtränga till deras djup iir ett så svårt företa.g att d ess
utförande ä.r ganska få förbehållet. :Men all vetenskap har
slutfölj'cler hvilka måste anvii.ndas i det. allmiinna l efvomet~
l
•
-
13 --
'()Ch de ss a kunna Yicl anviimblingen af mängden fattas. Votensknpee studer as i följe häraf på t.vä.nne sätt: Först för att i
hela sitt. system kiinnns, pröfvas till sin rigtighet, fullständighet
och bevisligh et., och utvecklas till alla si11a r es ultat: För det
andra, att Jdiltnas i sin auvä.uclnulg. För dem som studera dem
i det fcil'!'a a.fseenclet, lär da, äro de mål för forskning och
utveckling : För dem som söka dem till användning i det allmii.n na l efvornot, äro do i mer eller minch·e mån, lä1·o1·, t1·os·
sutlsa, antagna scmningm·. Om sam1ing dtersträ.fva s i populära
liiror, iir det nödviindigt, att de lärda skydda s, och mod full
frihet få göra sina forskningar. Ett land der de lii.rdas fOI·sk ningar iiro utan .i:nHytels e, styr es af fönlomar och mngtspråk.
Anstallter till bildande af lärda äro de hufvuclsakligaste i
en Stat. Ehuru det är Yid dem som all uppfo stran fullii.ndas ,
är det dock af deras beskaffenh et, som alla de öfriga bero.
Ifrån Vetenskap em a i sin yttersta abstractiou, till Regeringskonston i alla sina mindsta gTenar, och näringarna i siJ1a
yttersta fördolnil1gar hiirleder sig all kundskap ifrån de lärda ,
och sj elfva uppfostran har derifrån sitt urspnwg. Men nppstigaJI(lot till lnmdskap i hvad grad som häldst går småningom,
ifrån det enkla ste till det mera inv ecklad e. All -undervisningmåste bogynnas m ed Elemeuterna. Dessa Eleme11t äro dels
Element af Jmnd slcap i allmänhet, dels Element af Yissa kn.ndslca.psgrenar. De föna äro vill;:or för all uppfostran och måste
således liiras af alla, utan afseende på deras tillkommande
bestämmelse : d e sednar e lemma i vissa fall umbäras , och
komma oj i fråga utan efter förutgånget val af lefnadssätt.
De allinätmaste Elementm·na af kundskap i allmänhet förvärhas genom Hi rand e af konsterna att läsa, slc'l'ifva och 1·äkna.
När man dom kan är man i besittning· af de otmclYikeligaste
medlen att förvii.r fva högre Jmudskapor, till h.vnd ändamål man
häldst rigtar sin uppmiirksamhet. Att tillfälle till deras lärande
måtte finnas för llVar och en statens wedlom, det iir statens
pligt ntt besörj a; m en det är ock å andra sidan Statens rätt
att fordra , att hvar och en mecliem af samhället skaffar sigdessa lcunclskap er im1an han gör nuspråk, att såsom fnllmymlig
åtnjuta Staten s skydd . Rättigheter och skyldig-heter måste vara
inbördes. \"i hafve således hä.r en nlllllän class af Uppfostrings-
j
-14anstalter, gemensam för alla statens mecllemmar, hvilken må
erhålla nanm af Polk-Scholm·.
All kundskap som går utom dessa Element, rigtar sig genast till något särskildt ändamål. Sådana lnuma vara af Statm1
föreskrifna ändamål, såsom: l:o Allmänna: a) kännedom af en
af Staten antagen positiv Religions lära: b) kännedom af de
statens lagar, som äro allmänna vilkor för samhä.Uslefnaden,
2:o Enskilclct: kännedom af de Statens lagar, som äro vilkor
för enskilda lefnaclssätt inom samhället. Kundskaperna om allt
detta kunna äfven anbefallas såsom vilkor för åtnjutande af
medborgerlig rätt. Det är också då å andra sidan Statens
skyldighet att åt alla sina medlemmar hålla tillfälJe att dem
förvä.rfva tillhanda. De höra således äfven till undervisningen
i Polk-Scholw·, Staten dock alltid obetaget, att såsom nu mecl
Reli(!ions-Läran, öfverlemna omsorgen dm·om åt en särskil el
inrättning, allenast den af alla kan och måste b-egagnas: ty i
afseende på dessa kundskaper bör ingen kunna undskylla sig
att icke hafva fått lära dem , då hans brottsliga handlingar
inför staten ej genom olnmnighet befrias för straff.
Vidare hafva dessa ytterligare ämlamål afseende på olika
lefnads - sätt . och yrken inom samhiillet, hvilka bero af indivicluernas fria val. I elen mån kundskapernas inhämtande beror
af medborgares fria val, i samma mån är statens pligt att
dertill anslraffa tmdervisnings-anstallter mindre positiv: men ,
då ·ibland statsföreningens hufvudföremål den allmänna odlingens - befordrande är ett af de förnämsta' bliiver statens
pligt i detta afseende icke tvetydig. Främsta rummet blancl
dessa anstallter intaga då ofelbart lärcla Schalar, då af dem
hela möjligheten af alla andra slag beror. :Men länlomens fält
är ganska vidsträckt, och vägen till kunclskapernas högcl lång
att vandra. Gradvis måste vetenskaperna studeras, och kundslcapm·na iJ1hämtas uneler en efter plan a,nstä.lld förståndets
utve ckling. För bildandet a,f lärda måste således finna,s flera
shg a,f Schohr , först sådana cler Elementen lii.ra,s, såsom
Språken , grundema för :M athematik, en öfversigt öfver all
Historisk kundska,p, alltsa,mmans till den grad miJmet kan fa,tta,
uneler det förståndet öfvas till egen verksamhet a,tt anvä.n da.
det samlade förrådet; sedan sådana, der Hi.rjungar uneler an-
-15-
l
Q
visning af lärare tillegna sig genom egen forsirning och ett
fritt användande af sitt samlade förråd vetenskapema., uppställa dem i system, granska. och utarbeta dem. Mot den förra
classen svara inom vår Stat T1·ivial-Scholm·, Cathedral Schalar
och Gymnasie1·. Den sednare kallas Unive1·s-itet.
.lVIen dessa. Schalar äro användbara. icke blott för de eo·eno
teligen så kallade lärda.. Af elen stora mängelen Ämbets- och
Tjenstemän af flera. slag har Sta.ten en positiv rätt, att såsom
villwr för deras m1ta.g·ancle forcha vissa lmndskaper, rättade
efter de förvaltnings-grenar som höra till hva,rs och ens befattniJlg. Då dessa. kundskaper alla härleda,s ifrån vetenskapema, äro de lärda Schalarna för clem otmdgäi1geliga bilclniJJgs-a,nstallter: men det är en möjlighet, att, då all handläggning·
fordrar öfning, för Äm bets- och Tj enstemä.n vissa färdigheter
behöfva förvärfvas, hvartill ej tillfälle finnes vid lärda Schalar,
llYarföre för särskilda. yrken sådana öfnings - Schola,r kunde.
blifva af nöden. Sådana, iiro Militair-Scholar, både för lanels
och sjö milice , Seminarier för Prester och Scholm-lärare, Institut för Bergsmän o. s. v., hvillm secla,n lärda Stuclier äro
gjorda b ereda kundskapemas yttersta, använclniJ1g vi el vm·kelig·
handläggning.
De Schola,r som nu här blifvit angifna böra af Staten
inrättas för den stora allmänhetens , de lärdas , Ämbetsmäns,
och så vida man bör tro 'att elen högsta cla,ssen i staten bör
sträfva till elen högsta odling, ä.fven för dess uppfostran. Det
återstår då allenast att uppgifva, hvilka a,nstallter erfordras
till meclelc]ass ens bildning. Dessa inskränka sig, i afseende
på Statens pligt enelast till ett enda slag n.f Schalar, som man
i seclnare ticler gifvit namn af Real- och Borgm·e-Scholar. De
skilj a sig ifrån lärda Under-Schohr ganska, litet, och hufvudsakligen enelast cleri, a,tt vissa blott elen lärda bilclnino·en
b
åsyftande läroämnen, såsom cle gamla Språken och antiqviteterna m. m. ifrån dem kunna, uteslutas, och cle mathematiska
och physislm vetenskapcma, der på ett mindre abstract sätt
och mera med afseende på deras användning i allmä1ma lefvernet böra behancll~s. :F ör clem af medel-classen som åstunda
gå längre i djupa Stuclier, måste cle lärda Scholama vara ·
öpna.. Likväl lemma ej dessa Schalar räcka till att bibriJ1ga.
-
16-
fullständigt alla de kundskapor , som kunna behöfvas till ett
fullkomligt skötande af hela clou mängden af 11ä.ringsgrenar,
som finnas inom ett samhälle . Man kan dm·före, likasom nyss
vid frågan om bilclningen af olika slags Ämb et smän , äfv eu här
möta b ohofv e t af a.n stallter till b efordrancl e af en högre duglighet i vissa näringar , såsom Handcls - Scholar, Landbruks
Institut, hvarj ehauda slags lnclustri-S cholar. &c. Men i afseende
på dess a har Staten minst n åg on Pligt.. De förtjeua dess skydel
och uppmuntran: det är ofta statens intare sse att gifva dem
sitt uneler stöd; men de påkallas egenteligen af clot enskilda
interesset och kunna till och med svårligen väl inrii.t.tas och
skötas , om' i cke detta är deras hufvudsakliga clriffj eder.
Mången lä.r er genast fuma att dessa allmänna utkastade
icleor forclra en nogare utföming. Det hör ock till min plan
att småningom meddela den. Hvart jag syftar torde häraf
lemma ins es : och om mina tankar hädanefter mera ströelda
komma att. se dagsljus et , torde do ck någon uppmärksam lä sare
fuma dom utgöra en länk i el en allmänna k edja jag här angifvit..
3.
Försök till en Framställning af Allmänna
Läro- Verkets närvarande tillstånd
i Sverige'~).
. .. . [Jag tror mig] hafva b e visat:
1:o Att vi sakna. Skolor för Allmogens undervisning.
''') D enn e h oks titel fort sätter på följande vis :· af GUSTA~ ABRAHAM
·SILVERSTOLPE, Rek to t· för Tt·ivial-Skolau i N on·köpiug; J em te Ut.la.taudeu cleröfver af CARL ULRIC BROOCMAN, Sub-R ektor vid Tyska Skolau i Stockl10lm ;
.JoHAN ÅsTRÖM, Th eologirn Doktor, Prost och Kyrkoherde iTuna oc_h Sta:by_;
och CARL VON RoSENSTEIN, Theologirn Doktor, Biskop öfver Liuköpmgs Stift
och K ommendör af Kon g·l. Nonlstjern e-Orclen;· samt R ektor S!LVERSTOLPE~
cler å o·ifna F örklaringar: Till HANS KoNGL. HöGHET KRON-PRINSEN l
underdånighet afle muacle, samt p å. Dess befallning och bekostnad utg-ifne af
lCougl. Uppfost.rin gs-Comiten. STOCKHOLM, 1813, TRYCKT l KoNGL. TRYC-KERIET. Här avtry cka s sid. 65- 67, 68-75.
17
2:o Att våra Skolor. OJ äro lämpelige till elen nödiga
unelervisningen för näringsidkare af medelklassen, och att der-.
före on stor del af dem i sådan afsigt behöfver reform.
3:o Att v_åra Lärda Skolor äro inrättade blott i en partiol
afsigt, nemligen bildande af Prester, till skada för aU annan
J1ögre bildning af egenteligen lärda, eller hela mängelen af
Statens öfriga Embets- och Tjenstemän.
Behofvet af för b ättring har visst icke knnnat undfalla
Eders Kongl. Höghets skarpsinnighet. De här anförda facta
äro tillräckliga skäl, lwarföre förälclrar i vårt Land så ofta
se förbi nyttan af en allmän . uppfostran och skaffa sina barn
enskild undervisning, elen do bättre förmå rigta till sina ~u­
skilda ändamål. Och likväl, borde ej samhällslefuacl en redan
bör j a i barnaåren, och elen inl) öreles broderlighoten och känslan af inböreles och gemensamma pligter tidigt väckas hos
en N at.ion, som g·enom en enig anda skall bibehålla en god
Lagstiftning, och genom kärlek till Fäderneslandet älska elen
Konnng, som skyeldar d ess sj eliständighet och fril1et?
Men denna olycka, att så många i Sverige mHlandragas
fördelarna af elen allmänna uppfostringen, härleeler sig tillika
Jmfvuclsakligen cl01·ifrån, att vid våra Skolor man väl sörjt för
undervisningen , men ej för uppfostr.aJl. Barnen njuta
dervid af Läraren nästan ingen vård utom uneler lästimmarna;
för en sådan vård fumes ingen föreskrift, hvarken i afseende
på Föräldrar eller Lärare; hela elen undervisningsgren som de
gamle kallade Gylllllastik, är underlåten, och således kanske
det hufvudsakligaste ändamålet af en allmän uppfostran, national-karakterens bild.ning, enelast indirekte genom våra Uppfostringsverk beredd ....
R e c a pi t u l a t i o n.
Jag· har trott mig kunna påstå:
Att Sverige äger en myckenhet Uppfostringsanstalter, men
munera utan inböreles sammanhang;
Att de till sitt. antal ej äro svarande mot folkmängelens
behof;
2
-18Att de till sina egenskaper ej äro lämpade efter de olika
-.
folk-klassernas behof;
Att Skolor för det arbetande Landtfolket saknas;
Att ingen slcilnad är gjord mellan Läroverk för den del
af medelklassen, som _ägnar sig åt näringarna, och den som
går till vettenskaps-studier och embeten;
Att en sådan slcilnad är nödvändig;
Att en myckenhet af våra Stads-skolor kunde inrättas
efter den förras behof;
Att våra Trivial- och Katedral-Skolor, samt Gy=asier,
torde vara tillräckliga för vårt behof af Lärda Skolor;
Men att de borde då så reformeras, att de svarade fullkomligt mot detta ändamål;
Att om Skolornc uppfyllde hvad man af dem kunde fordra, skulle Universiteten ej behöfva befatta sig· med skohuulerVISlllllg j
Att det är stridigt mot grundsatts att Universiteter betragtas såsom Skolor;
Att de äro det ställe, hvarest vettenskaperna böra drifvas
till sin hög d;
Att desse fordrar för Läraren full frihet att upparbeta
dem; för LärjtUigarna, att utan hinder af bristande elementarkundskap er, helt och hållit öfverlemna sig åt vettenskapernas
studier;
Att det är ett fel i inrättningen att ett rent vettenskapsnit ej är motivet för Lärarna vid Universiteten;
Att orsakerne dertill äro: att Lärarne äro bundne vid
undervisningen i vissa vettenskaper, utan fril1et att läsa öfver
andra, och derigenom utan inböreles täflan : att deras intresse,
genom löningssättet, ej är förbundet med vettenskapemus
upparbetande, utan tvärtom med deras wielervisande efter
Skolmetod: att de dragas ifrån saken genom heterogena befattningar : att genom inrättningen af examina, kunskaps behofvet blifvit f~stadt vid inskränkta ptmkter, och den gällande
domen öfver trngclomens framsteg med uteslutande rätt tillhör,
likasom i Skolorna, sjelfva undervisarne, och således lärjung·arne hvarken uppmuntras i sine bemödanden eller blyges att
stadua vid medelmåttan: att, ändteligen, verkliga Skolanstalter
)
-
lD-
blifvit i Universiteten inympa.de , hvillca niir dc göra vidsträckta
stndi~r obehöfliga för befordringar, verka att mängden väljer
de gma.ste väg·arna till utkomst, framför dc längre till en
hii gre bilclni11g.
Om dessa äro resultaten af dc gjorda uppgifterna, täcktes
Edee Kongl. Höghet tillåta framstii.llandct af följande
Frågor.
l. Bör icke Staten föranstalta att tillfälle måtte finnas
för hela Landets Ungdom att erhålla undervisning?
2. Bör icke i sådan afsigt undersökas antalet af dem som
behöfvlt undervisning, samt deras fördelning efter olika folkklasser?
3. Böra icke undersölmi11gar anställas huru Skolor böl'a
ilu·iittas efter dessa folk klass el's olika bchof, och sjelfva anstalterna derefter l'ättas r
. 4. Böra icke Socken-Skolor inrättas för elen talrika folkklass som limefattar J ord brukare, Dag-svcrkskarlar, Hand t~
verkare och Tjeustehjon?
5. För elen delen af medel-klassen som ärnar sia- till
niiri11garna., böl'a icke särskilda Skolor imättas, der und~rvis­
ning erhölles om de för dem nödig-c l'esultater af vcttenslmperna?
G. För dem som skola bildns till Embctsmän eller Lärda
böra icke Skolor finnas , som fn1lstiincligt bereda barn oc}~
ynglll1ga.r till sjelfständig·a studier vid Universitetet?
.
. 7. ~öra_ icke våra Trivial- och Katcclral-Skolor samt Gymnaswr t1ll Sistnämnda ändamål vara tillräcklige, helgas endast
till detta ändamål, och derföre reformeras i den afsio-t att
dertil blifva tj enlige?
·o
8. Äro våra öfriga Sta.ds -Skolor tillräcklige till Skolor
för elen delen af medel-klassen som ärnar sig till närillgarna
9. Hvad reform höra de und erg-å för att dertill blifva
lii.mpelige?
r
10. Hvillm äro de mest tjenligc kroppsöfningar för våra
Skolor? och genom h vilka iJu·ättniligar skulle man läm p eligast
skaffa barnen tillfälle till mulenisning i dessa öfn i ng ar?
-20
11. Bör oj tilld onisningen i Socken-Skolor på Landet tillhöra Preste1;shtpet?
12. Kan ett tillrri cldigt antal Socken-Skol-Liirare erhållas,
utan förökning af Prester skap , och l önas mede lst dc till
Prosterskapets underhåll r edan anslagne tillgångar ?
13. Vore det icke förslags Yis möjligt att Cap cllanern e
förordn acles till skolmästare?
14. Om Skolorne rätt inrättas, böra icke Uni,·er sitete rne
upphöra att b etraktas såsom Skolor?
15. Bör clet icke stadgas att ungdomen ej der får tilltriide ,
innan densam1mt r edan väl inhemtat alla element er, och enelast
hacle öfrigt att arb eta. sig till cien yttersta fullkomlighet i
sina kunskaper r
.
Hi. Skullc clet vara nyttigt att stadga. ett minimum i ålder
för .dem som finge antagas till studenter ,·id Universiteten:
olika fö r dem so ni hade gått igenom Sicola o ch Gymnasium,
och olik~t för dem som erhållit uppfo stran endast hemma i
föräldrars hus r
17. Böra. icke
Liirare till nitiska
18. Bör icke
undervisa i hvad
alla medel användas att göra Uni ver sit etets
vettenskaps-idkare?
derföre dem emellan, genom full frihet. att
kunskapsgren som helst en inböreles tii.flan
vii.ckas r
10. Bör icke iifvenl cdcs så in r ä t tas , att sj elha p mUlingefördelen retade till en hö gre Yette nskaplig förtjenstr
20. Böra icke alla examina ]mättas p å ett sätt, som ålade de
Stucleranclc ett större behof af kunskap er, od1 :icke sätta det
gällande . betyget öfvcr deras kunnighet i bero ende endast af
Lärarnos omdöme r
21. I hvad mån skulle sådant ber o nf Yål'a eclesiastiska
och civila b eforclrings-fö rfattnin gar ?
. 22. Böra icke Univer sitctern es ekonomiska stp-elsc mr ättas annodun dit iin elen ä.r?
23 . Bör icke Univer sitetemes vidsträckta j·uriscliktion ininskriinkas inom don nödiga npp sigt som tillkanuner L ärare
öfver Lärjungar ·? ·
24. Bör icke skillnad göras emellan cliscipliu vicl Skolor
och vid Uni''Cl'sitct? och hv ari består denna skilll!acl?
-
21 -
25 . Skulle iekc ::'1-Iilit ii r-undm:vi snuJ gcn fiirtjena en siirskilcl
uppm ärksamhet?
2G. BoTde den icke . i afseonde på kunskapern a, fullboydas
va Univ eTsiteterna, fö r alla dem som 011 dag sk ulle kunna
hoppas att erhålla ett Öfvcrbefiilr
27. Då behofvet af kunskaper i civil a iircndcr så ofta
fumes, vid Militärisk a b efattningar, fiir onadt med h ehofv ct af
JVIilitiiriskä knusknper, vore det icke rätt vigtigt, att de som
egna ·sig till lcrigstjenst, bl efv e föJ:secldc ,. till en viss bety dlig
grad , med allmiinna kunskaper oumhiirliga för all a medborgare, i tillstånd att på något verksamt siitt vinna u1flytaudc
på Fäderneslandets öden?
28. Hvillca sii.r skilda anstalter vore vid Uni versiteteTila
11 öd viindiga., till fiirmån för den ::\lilitiira uppfo stran?
20. Hvilka äro de siirslcilda gr.und satserna för Flickor s
uppfostr an och und ervisning, och genom hvilka medel borde
Sta.ten dertill bidraga r
30. Om en reform af Läro-verket är nf nöden , kan den
giiras hastigt, eller bör den verkstiillas småningom?
31. Om elen bör vcrkstiillas småningom , hör sådant ske
genom successiva rättelser i clc bri stor man tillfälligtvis upptäcker, eller bör det ske efter en föru t uppfattad allmän plan,
grunclacl i ett system för un·ät.tningen , hvilkct inom en b estiimd
tid bör vara. infördt ?
32. För att kunna uppfatta en sådan plan , bör icke en
JlOggrann nndersölmin g om Uppfostru1gs-vcrkets tillstånd, samt
de medel man kan dispon era, föregå?
'
33. För att kunna vcrkst iilla en sådan plan , finnas någr a
förberedande anstalter att vidtaga, hvilka ej nödvi.indigt bero
a.f en sådan under sö kning ?
34. :MåJlllC icke hufvudsakligcn dc l'till hiircr att utreda,
huru ski cklige Liirare s kola bildas?
35. Vor e icke första steget d ertill att sn art sätta Universiteterna på den fot, att dc allvarligen verk ade till läl'domens
och lmnslmp emas utr edande och förökand e?
3(i. Kan icke denna Univcr sitetcm as förbiittriug ve l'kstäUas
fort.n.r e, och alldeles o beroende af Skol orna s?
23-
2237. Böra icke särskilda Skolmitstare-Seniinarier inriittas,
hvarest, under skicklige lärares tillsyn, -öfning i undenisnings-'konsten kan in hem tas (
38. Bör icke sallllllansättningen o·ch utgifrandet af tjenlige
Läroböcker på allt sätt uppmuntras?
4.
REKTOR SILVERSTOLPES FÖRKLARINGAR I ANLEDNING AF SUBHEKTOREN BROOCMANS
ANMÄRKNINGAR*).
Under upprepmide af huru mycket jag befarar att uppgifterue i denna Framställning icke äro fullständig:a, och till
och med att några misstag cleri sig UlSJnygt, förnyar jag i
underdånighet hos Eder Kongl. Höghet min anhållan, att denna
Skrift måtte öfverlenmas till granskning af några sakkunniga
domare, innan den underkastas någon pröfning, som lninde
leda 'till formliga mått och steg. För öfrigt anser jag mig
lycklig genom medvetandet att ej -hafva staduat en overksam
åskådare af elen allmänna uppfostrans förfall, när en ny Samhällsordning syntes böra påkalla en hastig och verksam uppmärksamhet åt detta föremål.
Med djup undersåtlig I'Örllnacl har jag elen nåden framhiirda
J ag har svårt att uttrycka min erkänsla mot Författaren,
för elen värdighet hvarmed han meddelat mig sina granskningar: elen vittnar om renheten af elen själ som dikterat dem:
elen sätter för mig i en klar dag elen vm·keliga förlust vi gjort
genom hans frånfälle. Sedan han ej mera sjelf kan vara verksam, må j ag få visa den redliga aktning mot hans skugga, att
söka befordra hvacl han tänkt, utredt och önskat, äfven om
det någon gång må kosta uppoffring af mil1a egna synpunkter.
Jag skall lika oförstäHelt erkänna de misstag hvarom han
öfvertygat mig, som försYaTa hvacl jag ännu anser vara rätt.
Den första afclelningen är i det hela ingen kritik på mit
arbete. Det är snaraTe ett svar på en del af de frågor jag
framstäldt; och för den som kan se hvartåt' Författarens yrkanden syfta, och kan för . sig utföra hvad Författaren på
många ställen blott med korta ord antyclt, är hans system om
den allmänna uppfostrans inrättning ganska klart. Hvilken skulle
icke meclgifva hans a1lmä.n na klassifikatimi af Skolor, i B ar nSkolor, Borg·are-Skolor, Gymnasier eller Lärda Skolor
och Universitet? Uneler dessa klasser inbegripas utan tvifvel
alla nödiga särskilda inrättnu1g·ar för allmäm1a undervisningen.
J ag vill allenast icke alldeles förvandla våra Lärda Underskolor (Trivial-Skolor) till Borgare-Skolor: jag vill ej unelandraga medelklassens barn all lärd unelervisning: j ag vill ej
att vägen för barnets gång till odling skall bestämclt utstakas
i elen stund det ingår i en viss Skola: jag önskar att genom
försök måtte utletas llYilken är elen bästa. Jag medger således alltför villigt att Barn-skolor äro de, der unelervisningen bör begynn as, och j ag tror att uiH1ervisningen der bör
il1skränkas inom förmågan att läsa ilmantill, i·älrna och skrifva.
Skall elen sträckas längre måste det stadria u10m det enklaste
Högborne Furste, Svea Rikes Kron-Prins
Eder Kongl. Höghets
N on·köping: d. 3
September 1811.
unclerdånigste och
tropligtigste tjenare
GusTAF ÄBR. SILVERSTOLPE.
[Läsaren kan här hoppa över niista avdelning och läsa BL"Oocmans
svar, som avtryckes därefter, samt sedan läsa vad nu härefter följer. Detta
är hämtat Ul' Silverstolpes -sistnä-mnda bok s. 115 o. f.].
'') Nyss nämnda bok sid. ll!:i- · 117, 119.
-24af christendoms-kunskapen, samt en tjenligt inrättrad Orbis
Pictus. ·- Fråil dessa Barnskolor (Folkskolor) må alla barn
som befordras . till en högre odling genom studier·, insättas i
Trivial-Skola, och der genomgå tvänne förber:edancle klasser,
innan det bestämmes hvacl väg de för sin framtid skola söka.
De som då ärna gå lärdoms- eller embetsmanna-vägen, fortsätte kursen genoni Trivial-Skolan, för att sedan genom Gymnasium komma till Universitetet, och der aflägga de prof Staten
föreskrifvit. Alla andra böra flyttas till en särskild Skola af
en eller två klasser, hvarest läres hvad för näringsidka\:e, oclL
andra än Lärda och Embetsmän, är af nöden,_ till den fullkomlighet att de · genast ktUlll.a ur Slcolan utgå till Jet första.
idlmndet af sitt yrke. Det må seelan bero af private anstalter,
om . Skolor till ett fullkomligare lärande af särskilta yrken
skola finnas, såsom Hanclels-Skolor, N avigations-Skoloi·, m. fi.;
äfvensom det kan vara styrelsens omsorg att inrätta MilitärSkolor och andra lustituter till bildande af mera kunnige
eller färdige Embetsmän. - Med denna lilla förändring af
Författarens plan, tror jag vårt gemensamma ändamål säkrast
skulle vinnas, och j ag tror att om vi kunnat confrontera oss,
skulle vi snart vat·it ense. - Den unelervisning han i sina
Borgare-Skolor föreslagit, vinnes lika, enär, genom en derefter lämpad lii.sorclning, cle ämnen solil i Trivial-Skola.tJ.s bägge
första förberedande .klasser undervisas, ställdes i sammanhang·
med dem som sedermera i de bägge förestående Borgerlig·a.
eller Apologist-klasserna förekomma; och den egentligen lärda
eller embetsmanna undervisningen futge, som hittils, behålla.
sina två klasser i Trivial-Skolan, till vi.tmande af större grundlighet i de lärda Språkens elementer, och matematiken. Om
en gång på dessa förslag afseende skulle göras, och nödiga.
statistiska upplysningar inhämtades, hyser jag· ett hemligt hopp ,
att den föreslagna i princip gnmdade reformen, ej skulle
möta så många fysiska hinder, som man förmodar . . . .
I anledni.ttg af Herr Broocmaus anmärkningar, skulle jag
finna skäl att · aitse hans förslag om Folkskolors inrättning·
riktigt, och tror med honom att de på många ställen på Landet måste vara ambulatoriska. De mindre Stads-Skolorna i
Städerna borde dock alla förvandlas till slika Barn-Skolot\
-
25-
och ingen Stad titmas en sådan förutan. Om, sedan, de större
Stådsskolorna, .i emte Trivial-Skolorna inrättades, enligt mitt
ofvanniimnde förslag , med fyra lärda klasser och tvänne borgm·liga, och det antal vi äge af Gymnasier bibehölles, samt
vå1·a så kallade Katedral-skolor förvandlades anti.ttgen till så.
beskaffade Trivial-Skolor, eller till Gylllllasier, anlagda på ställen der dessa till iifventyrs saknas, skulle unelervisnings-systemet snart niirma sig fullständigheten
f
f
-
Carl Ulric Broocman.
OM DET OFFENTLIGA LÄROVERKET*).
Om man öfvenäger, huru mycket den offentliga uppfostran, visligen inrättad och sorgfälligt vårdad, kau bidraga
till ett folks förädling och sällhet; må man fönånas , att så
få Regeringar, ej förr än i vår tid, på den fästat sin hela
uppmärksamhet, för att gifva åt densamma tlet möjligen l)ästa
skick i sina Stater. Det är geno'm elen, en allmän patriotism
kan spridas och alla unga sinnen eldas till oeg·ennyttig verksamhet och de största uppoffringar för Fädemeslandet; det är
elen, som kan väcka ett folks alla slunnancle krafter, lära det
käm1a sin rätta bestämmelse, samt härda och öfra det, att
med mod kunna möta alla faror; den, som kan bilda ungdomens vaknande förstånd, lära det med eftertanke åskåda
och behandla allt i vm·lden, och utrusta det mect nödiga kunskapel" den som kan vänja till ihärdigt arbete och allvarligt
'
nit i 'alla företag,
väcka vördnad och kärlek för all sanning
och dygd, afsky för allt falskt och lastbart, och liim att endast värdera personlig förtjenst; elen, som hos ett: uppräxande
slägte åter kan lifva ett folks slocknande Religionskiinsla, och
lära det genom de heliga Urlmndema igenfimw vägen till
Jesu öppnade Himmelrike. - Den offentlig·a uppfostran är det,
som än ytterligare kan och bör gifva alla Samhiillets med·r.) l\{agasi 11 för föräldrar och lärare. Andra baudet. Stockholm .. T~·yckt
hos Carl Delen (1811) 1812; tredje häftet s. l o. f. Avtryckt äYen 1 Silverstolpes Försök. Jfr.: Om förbållandet imellau wåra högre och lägre L~ro­
werk och nödwändi<Theten af dess bestämmande, i anledning af framl. h.onRektorns och Le da.m~teus af Kong1. Kommitten för Uppfostringswerket, Bro ocmans Afbandling i Femte Häftet af dess Magasin för :Föräldrar och Lärare.
(Insändt) " i Journal för Litt. o. Theat. 45 (" /2), 47 (2"/2) 1813.
.
27-
lemmar en allmänt mensklig bildning, och derföre redan emottager till undervisni11g det sexåriga barnet, på det i denna
första lärotid dess själs krafter ej genom . en falsk behandling
må förslöas och ilisöfvas, och det' för alltid beröfvas förmågan
att kmma vinna någon rätt förståndsodlillg; . det är elen, som
drager omsorg att tillfällen må gifvas för en högre medborgerlig
odling, att alla de språk och lnmskaper af imgdomen må
kunna inhämtas, som äro nödigl!- till handel och sjöfart mellan
Folken, och alla närillgars och konsters lif il10m ett Sam1IäUe; och det är ändtligen elen, som för utvalda ynglillgar
öppnar Vettenskapemus fält och källor, och bereder dem att
framgå som fullbildade män, hvilka bland Nationen upprätt1Iålla kultur, seder och kunskaper, i det de antingen, som
Embetsmän af alla klasser, praktiskt använda sina förvärfvade
insigt.er, eller såsom forskare söka att djupare intränga i san- ·
nillgens helgedom och gehom nyrt upptäckter gagna sitt folk
-och sitt slägte.
Så vidsträckt är den offentliga uppfostrans förmåga. Men,
frågrtr man billigt, h varigenom, på h vad sätt kan den uträtta
allt detta? Efter min tanke äro i allmänhet följ ande Inrättl1Dlgar dertill nödige:
l. BarnslcoloT. Sådana böra finnas öfverallt i ett Rike, så
i Städer som på Landet. Deras inrätti1ing är af största vigt
-och stort ii1flytande i ett Samhälle. Ty det är dessa skolor,
som först mottaga bamen till undervisning, för att väcka deras
.slmnrande ·själskrafter, och gifva dem alla en god rigtning.
De lägga således grunden för all ·framtida biltining och bi:..
brii1gar det ung·a sinnet antil1gen håg eller olust för kunska:perna. För massan af Nationen äro de ock de enda läroanstalter; hela den arbetande folkklassen får i dem ·all sin
·odlil1g och tarfvar icke andra än de elementära kunskaper
-och färdigheter, som ·ae meddela. Här läres nemligen: atf Tätt
förstå och nyttja, läsa och skri(va modersmålet; att ?'äkna i
Jmfvudet och med siffror i enkla tal, att visligt betrakta Jonlen
-och hela Naturen, samt att rätt förstå och använda Bibelns
·enklaste läror och berättelser, allt efter de · mest bildmule
metoder, utan att något så försvåras , att oli1st och afsmak
'\'äckes, eller något så lättas , att det unga silmet förslappas och
-
28-
afvänjes från eget arbete. Vid den bibliska Religions-unclervisningen bör åt alla dem, som ej öhergå till några högre
Skolor, gifvas en historisk öfverblick af Religionens och med
detsallUna me.~+sklighetens vigtigaste öden, äfven inom Fäderneslandet; väl valda moraliska berättelser böra användas, att
Tätt utveckla ocfl stadga de moraliska begreppen, patriotiska.
sånger och biografier, att lifva och· stärka fosterlandskärleken.
Dessa Skolor behöfva •egentligen enelast en Lärare, en lärbok
och en klass; 'm en särskilta lokaler och omständigheter göra
här många modifikationer nödvändiga. Nästan alltid skall Läraren finna nödigt att efter olika framsteg afdela sina nybeg·ynnare i tvenne eller flm·a flockar, af hvilka han tmdervisa1·
en i sender, medan de öfrige antingen för sig sjelfve sysselsättas med mekaniska öfningar, (såsom att skrifva, rita, o. s. v.)
eller äro de fTånvarande. Shmdom kunna -dessa Skolor, helst.
·då de äro inrättade enelast för fattiga barn, med mycken för-del hafva en särskilt Industri-klass, der dessa mellan unclervisnings-timmarue öfvas i enkla och passande handarbeten.
På landet måste ofta unelervisningen i ofvannämcla stycken
inskränkas till det allranödväncligaste, helst då Skolinrättningen.
är ambulatorisk. I något större Städer deremot måste elen.
utvidgas, clå dessa Barnskolor hafva två eller flera Lärare,_
och följaktligen· flera klasser: Dessa högre klasser böra clå till
läro-ä1m1en och inrättning svara mot de lägre af en fullkomlig·
Borgare-Skola.
2. Borgan-Skolo1·: Man skulle med lika -rätt kunna kalla.
dessa Imättningar Meclbo?·.qa're-Skolor, eller högre Stacls-Skolor,
emedan ·icke endast den tillkommande Borgaren, utan .alla
framtida medborgare, som önska och behöfva en högre bildning än hand-arbetaren, i dem finna ett öppnaclt tillfälle, ·att.
inhämta de · dertill nödiga lnmskaper. Som mängden af clmL
ungdom, h vilken besöker dessa Skolor, är : i elen ålder (mellan
8-14 år), att den ännu icke kan hafva bestämt sig för något
visst lefuadsyrke, måste unelervisningen här blott striicka sig·
till ·det, som tillhör hvarje hyfsad Sa.mhällsmennislm, att veta~
och Borgare-Skolornas rätta ändamål blifver således: att gifvet
ttngdomens sjäiskra(te1· en allmänt mensklig och rneclbo1·ge?"lig
btldning. Deras antal i ett land behöfver på långt när icke
-
28-
vara så stort, som Barnskolornas; ty icke en tjugondedel af
Nation en söker denna högre bildning. Dock borde de icke
saknas i någon stad, som har öfver 2000 Invånare och drifver
någon betydlig handel. En sådan Skola har 4 klasser· men
minst 5 Lärai·e, på det hvar och en af dem "efter tur måtte
njuta sin hviloclag ·ifrån det mödosamma och angripande w1der-.
visnings-arbetet. Utom Rektor, som har uppsigten och styrelsen
~f det h ela, äro alla öfrige Lärare af lika anseende. Ingen af
·dem är bunden vid någon viss klass, att der jemt unelervisa
och i alla stycken; utan hvar och en åtager sig vissa läro-.
.ämnen, i hvilka han handleeler ungdomen , ifrån elen nedersta
till elen öfversta klassen. Så enelast kan unelervisningen få
-e nhet, skol-arbetet lif och glädje, och hvarje lärm·e ett lika
.anseende hos ungdomen. - Allt som läres har sina bestämda
Jcm·ser, eller sin vissa tid , inom hvilken det måste .v ara genomgånget. I den nedersta klassen absolveras alla dithörande
kunskaper hvarje halft år. I de båda medlersta ldasserna räcka
kurse~·~e et~. år, och i elen öfversta tvenne. Genom en flitig
repet1hon solce man att fästa allt som läres, så djupt möjligt
är, i ung·clomens rnimle. Minnet emottager dock intet, .som ej
fö,rst fattades af förståndet. Jemte språken, som forch·a en
Jelllll och daglig öfning·, sysselsä.tte man det lmga sinnet hög·st .
med tvenne vettenskaper på en gång. Vid denna tinlYisa läsning, nu af en, nu af en annan, ryckes uppmärksamheten
-oupphörligt ifrån det ena läroämnet till det andra, utan att
rätt lemma fästa sig vid något, samt intränga cleri och vinna
kärl~k för detsamma. Enelast vid en längT!3 och jenmare, ja
{laghg sysselsättning me.cl en vettenslcap, märker m:_tn sina
framsteg , gläder sig cleröfver, får lust och ifver för dess lärande
-och uppfattar den i bästa smmnanhang, hvilket ej sker
-elen, ibland .en mäng·d andra saker, blott förenas någr~ få
iinnnar i veckan.
.:
De vettenskap er, som i dessa Skolor böra läras, äro: 1.
Geografin, ty det tillhör hvarj e bildad mennislca att känna sin
boningsplats . Denna lära må dock icke, som hittills varit vanligt, blott bestå i. ett kort namnregister på länder,_städer och
floder , efter den politiska indeb\ingen, utan den framställe först
jorden i .dess . natu-r liga indelning efter berg, floder, sjÖar och
aå
•
-
-
30
haf, och i dess olika zoner med deras olika alster ocli naturverkningar. 2. Natw·-k~tnskapen stöter således här tillsammans
med Jordbeskrifuingen, och bör 'i sin första kurs ej vara skild
dm·ifrån. Ungdomen lär således först betrakta Naturen i dess
helhet och stora sammanhang, innan den vid en sednare kurs,
efter en mera systematisk indelning, föres till den UlJplyftande
natmåskåclning, som ingen bildad menniska borde sakna. 3.
Historien, som visar genom hvilka stora män, hvälfningar, öden
och uppfinningar, menniskoslägtet ernått sitt närvarande tillstånd,_ intager ·ett vigtig_t rmn i den allmänt mensicliga oclt
medborgerliga bildningen, men bör icke för tidigt och utaJt
tillbörlig förber edels e begynn as . Ji äclerneslandets öelen betraktas
i sammanhang med mensklighetens, och gifves åt denna undervisning, genom biografier öfver Samhälls-välgörare, och patrio tiska sånger och fester, ett eget lif. En statistisk öfversigt af
landets närvarand e tillstånd slutar denna undervisning, oclt
visar hmu, genom alla olika ståncl och yrken, Samhället upprätthålles samt hvilka förmåner eller olägenheter möta så vid
det ena som vid det andra. Detta tjene till anledning i val
af yrke, och förberede pä iuträclet i verlden. 4. Geomet1·ien.
.Denna evidenta vettenskap må drifvas med all flit och omsorg·,
och p å ett sätt, att ungdomen sjelf lilomm uppfinner lärorna
och bevisen, samt elen praktiska användningen.
Räkenkonsten, förhereeld i Barnskolan, blifver här mera .
en mekarusk färdighet, att lrmgås med siffror, do ck alltid efter
förstånds-reglar, börjande ifrån de fyra species och gradvis
fortgående till lems och vexel-rälming. Bland mekaniska färdigheter, dem Borgare~Slcolan ej försummar, hör naturligtvis.
Skr~fkonsten, likasom elen äfven borde lemna tillfälle till Rit-.
ö(ningar.
·
Af språk ä.r intet angelägnare än Mode1·smålet. Det läres.
oTammatiskt ifrån nedersta !dassen, och bör · grundlägga all
annan grammatik, samt flitigt användas till stilöfningar. Genall
jemförelse med ett niirslägtaclt språk göre man uppmärksam
på modersmålets egna bilclningssätt. Hos oss vore Tyska språket
härtill mest passande, som äfven borde börja läras i den nedersta Idassen och sedan fortsättas i de öfriga. I anclra klassen
tillkanuner Jimnsyslw.n, och i den tredje Latinen, som på lika
~
i:ll-
sätt blifva fortsatta. Undervisningen i Latinen, såsom ett af
fornålclems klassiska språk, bör utgå från bekantskapen med
det folk, som fonlom talat detsamma. Om Rom, Romarnes
seder , bedrifter och verk, berätte derföre Läraren ofta och
'
finne i den Latinska Elementarbok, som först läses (och
hemma r epeteras), grtmden härtill. Dess ord och satser vare
så ställda, att Granunatika.ns former Hitt deraf kunna läras
och flitigt öfvas. Genom en sådan början skola de unga sinnen
snart röja sig, som lifvas af begiir att närmare lära känna
den klassiska fornå.ldern, hvartill Borgare-Slcolan eljest alldeles
icke är rätta orten. Här gifves blott en försmak deraf, och
läres enda st så mycket af Latinen , att hvad i borgerliga sammanlefuaclen förekommer af detta språk må rigtigt förstås och
begagnas. De ynglingar, som egna sig åt studierna, bringa
Latinen i Borgare-skoln.n så vida, att de utan gröfre grammatiska fel kunna skrifva detta språk , och obehindradt öfversä.tta
den Krestomati de genomgått. Vid de nyare språken utgöra
sln·if- och tnl-öf.niuga.r en hufvudsa.k; de m åste derföre flitigt
drifvas. I öfversta klassen erhålle ock ungdomen en kort öfversigt, så af modersmålets, som af Franska och Tyska språkens
Litteratur och biista författare. Om med Engelskan kan göras
någon början i Skolan, ankommer på omständigheter; åtminstone bör den ej uppföras på L ektions -Katalogen.
Den 1'elig'iösa och montlislw bildningen sker förnämligast
genom Bibelns rä.tta läsning och användande; men öfver detta
grmmlaga ämne fonlra.s en egen utförlig afhaudling. Likaså
om sången, huru den kunde upphöj as till ett verkligt förädling·smed el för mennisknns hela kiinsloförmåg·a.
NHi.n gden af ynglingar utgår från dessa Skolor i borgerliga
lifvet, och inb·iider genast i de yrken de välja. Blott få utva.lda övergå till de högre liiron,nstnlter , som bilda dem till
vettenskaps-idkare och kulturens bevarnre blancl Nationen.
Dessa läro-n.n stalter ii.ro:
3. Gymnasie1· eller Länla Slwlo1· . . . [och]
4. Unive1·siteten. . . .
Förslag
till
•
Enhet
och
Medborg·erlighet
l
de allmänna
Undervisnings-Verken.
Non sc/wlce se el vitce discimus.
STOCKHOLM,
tryckt hos FR. B. NESTIUS, I8Q3.
•
[För(al/are: histori e skrivaren ANDERS FRYXELL.]
Då man betraktar våra af Staten stiftade UndervisningsVerk, s{t finner man uti dem en söndring oeh ensidighet,
sorn är betänklig. Man ser nemligen för militärers bildande
en särskild Skola, Krigs-Akademien, inrättad, uti hvilken
barnen från 13 års ålder afstängas från gemensamhet med
andra gossar, och uppfostras endast för detta stånd. En
annan inrättning, de lärda Skoloma, intager barnen redan
vid 8 år uti sin krets och uppammar och uppfostrar dem
lika ensidigt endast till civila och eeclesiastika embetmanna
examina. En tredje anstalt, Näring·s- eller så kallade Apologist-Skoloma, har till föremål bildandet af lägre embetsmän samt sådana medborgare, som ej ega publik befattning,
säsom handlande , näringsidkare, handtverkare m. n~. Då
man härtill besinnar, att böndemas bam på landet äfven
hafva sin särskilda uppfostran , så kunde man blifva frestad
att tro, det Sverges fyra Stånd genom fyra olika Uppfostrings-anstalter vore på vägen att vilja fullkomiig·t utbilda sig· till fyra särskilda Kaster i likhet med de Indiska.
Att detta förhållande är långt ifrån det rätta , inser
enhvar . lätteligen. Det finnes kanske intet säkrare medel
att hos det uppväxande slägtet grundliigga en allmän och
ren kärlek till medborgare och fosterland, än en för alla
gemensam uppfo;;tran , der de blifvande medborgarne, utan
åtskilnad på stånd. och vilkor, såsom bröder tillsammans
uppviixa och undervisas, ända till den tid, då deras olika
anlag, förmögenhet och framtida yrken oundgängligt kräfva
en sådan sön dring. Deremot på den fot UndervisningsVerken nu stå, skiljas bamen alltför snart ifrån hvarandra.
De . vänjas redan tidigt att anse sig· uteslutande tillhöra en
egen klass af medborgare inom Staten , och komma således ·
straxt till känslan af söndring frän, och derpå vanligtvis
-
i)(j-
följande opposition mot de öfriga samhälls-klasserna. Hvart.
detta leder, ses tydligen. Den granna , broderade Kadetten
föraktar Skolgossarna, och desse hata eller a:fundas honom
tillbaka. På samma sätt kan äfven samma oenighet uppkomma
mellan barnen i en lärd och en Näring·s-Skola, och så. beredes redan tidigt stå.nds-hat och jalousie i det unga bjertat;
och i · Btället fö·r välvilja mot alla medborg·are, uppammas
denna ensidighet och egenkärlek, som i framtiden uppen barar sig under de olika yttrade, men alltid lika förhatliga
skepnadema af esprit du corps, ståndsintresse och skrå-an dn.
Det torde ej behöfva mera ordas härom, för att visa
huru skadlig Uppfostrings-Verkens söndring i detta afseende är. Men äfven en annan ganska menlig verkan af
denna splittrade uppfostran bör anmärkas. Huru kunna nemlio·en bamen vid 8 a u i'trs ålder, huru kunna väl föräfdrarna sjelfva inse, till h vad yrke och befattning dessa .i
en framtid blifva mest passande? Detta är väl oftast omö.Jlig·t; och deraf händer, att lwars och ens blifvande verkningskrets i hans barndom af en slump bestämmes . Om
han seelan vid mognare år finner misstag häri vara begånget, så är det vanligtvis för sent; ty få äro de, s~.m
ega mod och tillfälle att öfverg·ifva de redan vunna fot~­
delama på en bana, för att ånyo börja på en annan. P<:t
detta sätt hafva mången medborgares anlag och förmögenheter försvunnit för Staten med oändligt mindre nytta, än
om de fått användas på en plats, som han vid mognare åt·
och sansad pröfning funni .t vara den för sig mest passande.
Ännu en olägenhet. Våra lärda Skolor hafva hitintills och
skola troligen äfven hädanefter öfverflöda af exempel på
gossar, som dels för egna mindre lycklig·a natmanlag, del;;
för föräldrarnas knappare tillgångar borttag·as från lda,:serna fÖr att sedan i närande yrken användas . Huru liten
nytta hafva nn icke dessa af sin dt:ygt och d,yrt f~rvärf­
vade förmåga att deklinera och konJungera pet Lann och
Grekiska , och att nödtorfteligen explicera Cornelius .och
Curtius? Det hade väl varit mer ändamålsenligt, om de i
dess ställe vinnlagt sig om sitt modersmål, Geografi, Hi-
-
37-
storia, Naturkunskap, Aritmetik , Geometri och de lefvande
språken.
Författaren vill nu försöka visa, huru denna splittring
i Uppfostrings-Verk och Undervisnings-ämnen så småningom
uppkommit och utbildat sig; ty först sedan man upptäckt det
ondas upphof, kan det naturligaste och bästa botemedlet
deremot uppfinnas.
·
Det var neml. en tid , då Latinet var det element, hvari
all bildning lefde, rördes och hade sin varelse . Det talades
nf Furstar, statsmän och lärde, och alla betydligare skrifter
voro författade pi't detta språk. De nyare språken voro
deremot ännu råa och ouppodlade; derföre var också Grekiska och Rornerska Litteraturen det enda föremålet för
dåtidens esteti~:;lm uppmärksamhet. Igenom de då varande
häftiga Religions-tvisterna samt deras inflytande på Europas
politik, hade Lien Teologiska Dog·mntiken jemte den sko lastblm Filosofien ådragit sig den allmännaste uppmärksamhet, så att dessa ämnen tillika med de klassiska språkens
kännedom voro hufvudfordringarna af hvarje bildad man.
I denna tid och i denna anda s'tiftades våra publika lärda
Skolor i Sverge. Men nya tider hafva medfört nya fordl'ing·ar. Latinet, som förut varit på vägen att konstituera
sig till ett stående un.iversal-språk för all odling, hade
redan förut fått ett svårt slag af Luther, då han förvisade
det från allmänna Gudstjensten, så att de populära religiösa skrifterna författades på de lefvande språken, h vilka
härigenom fingo sin första, småningom tilltagande, odling.
Ett ännu svåmre ·slag fick Latinet genom protestantismens
anda och syftning i allmänhet, att neml. sprida ljus och
kunskaper till alla medborgare-klasser; hvadan det blef
nödvändigt att ej nyttja ett blott för de lärda förståndUgt
språk . Hof och Diplomatik öfvergåEvo också snart Latinet·
och äfven Vetensknps-männerne funno, att då de behand-'
lade lefvande änmen i ett dödt språk, så våldfördes och ·
förderfvades språket och vetenskapemas ande qväfdes .
-
38-
Derföre författas också nu_ för tiden nästan alla betydliga
vetenskapliga afhandlingar på de lefvande språken. Dessa
språk hafva dessutom utbildat -sig och frambragt en Litteratur, hvilken är lika ang·elägen för en bildad man att känua
som elen antika, och hvilken dessutom i mångas tycke fullkomligt kan j emföras med den Romerska. Genom allt detta
bar Latinska språket, från det tillfälliga värdet, att vara
de lärdas tungomål och det i1ufvudsakligaste bildning·smedel,
nedsunkit till sitt egentliga språkvärde, d. v . s . det värde,
som det ge nom sina: författares förträfflighet och sitt historiska intresse erhåller. Det andra den tidens bufvudämne,
elen dogmatiska Teologien, har äfven i sin dåvarande form
förlorat sitt allmännare intresse, sedai1 de tvister, som föranledde den, nu mera lyckligtvis ej äro till, utan Kristenheten börjar besinna de orden, att boksta(ven clöclm·, men
Anclen gör le(vancle. I stället för dessa ämnen hafva nu andra framträngt och genom tidsandans förändrade rigtning
blifvit angelägnare för den bildade mannen. Sådane äro
modersmålet, · GeogTafi med Naturkunskap, Historia och
statistik, Geometri och de leEvande språken.
Så hafva tiderna förändrat sig, men examens-författning·ama och de lärda skoloma stannade och stå ännu, i
sin hufvudsakliga rigtning, qvar i deras fordua skick. De
förre fortfara att fordra nf nästan alla embetsmän, att de
först skola kunna skriEva och tala· Latin, ehuru knappt en
och an.nan deraf i framtiden drager någon hufvudsaklig
nytta. För denna orsak måste nu i de lärda Skolorna så
mycken tid förspillas pt't inöfvandet af Latinska fraser och
lokutioner, på tema- och kriaskrifningar; en tid, som med
mycket mera nytta kunde användas på inhämtande af sådana kunskaper, genom hvilka innehafvaren i en framtid
kunnat gagna sig och Staten . Examens-författningarne fortfara ännu att fordra af de flesta blifvande embetsmän en
noggTann kännedom af den Dogniatiska Teologien enligt
något Latinskt kompendium . Af denna orsak måste gossen
redan i 4:de Klassen upptaga sin tid med läsning af ett
Latinskt teologiskt kompendium, och i Gymnasium använ-
-39-
'Cles ej mindre än 4 å 6 timmar hvarje vecka under 3 a
4 års tid på detta ämne, som likväl ändå vid Akademien
kräfve_r ett par månaders studium före examen. Man . må
-då väl fråga, hvad nytta den blifvande Läkaren, Domaren
-eller Militären hafva vunnit af detta tids- och för en gosse
tålamods-ödande studium. Alnanders Salighets-lära, väl lä st,
samt en redig Kyrko-historia vore tillräckligt för de fteste,
och skulle åtminstone icke medföra den ledsnad, och deraf
någon gång möjligtvis uppkommande afsmak föF Teologi
i allmänhet, som de Latinska tesernas utanläsning m. m.
.så lätt förorsakar .
Vidare har man fordrat, och den sista Skol-orclningen
befaller uttryckeligen , att ingen lärjm1ge i lärd Skola får
undandraga sig läsningen af Hebreiska och Grekiska språken . Hvad nu det förra beträffar, så är det vät orätt, att
af alla embetsmän fordra det, som endast tillhör Preste.Ståndet. Den Hebreiska, de andra lärt, glömma de straxt
Bft.er tagen student-examen, och dermed är den derpå använda tid fruktlöst förbigången. Detta sednare förhållande
.g äller äfven om Grekiskan. Detta spruk , med sin härliga,
-ännu oöfverträffade Litteratur, vore i sanning värdt att
närmare kännas; men tiden går oafbrutet fram, och Helle:n ernas språk med derås kultur aftägsniu· sig allt mer. Blott
iå ega tid nog öfrig från andra nödvändigare studier och
·derpä följande närings-bekymmer och embetsmannagöromål, att intränga i denna. helgedom, äfven om de fömt
i Siwlan inhämtat de förberedande kunskapema dertill;
<>ch detta språk med sin Litteratur blifver fönnodeligen
hädanefter en Hesperisk trägård, lwars gyldene frukter blott
·den egentliga Litteratören får tillfälle att eröfra och 11j u ta.
Dessa oeftergifna fordriugar, rakt stridande mot tids.andans, frambragte slutligen och underhålla ännu en opposition mot de lärda Skoloma. Fäder, som antingen sjelfva
erfarit, eller af andra hört, hur ringa nytta den blifvande
medborgaren har utaf vissa skolstndier, togo sina söner ur
40
-41-
de lärda Skolorna och gåfvo dem genom enskilde lärareden undervisning, lwar och en fann föt' godt. De läto · ej.
afspisa sig med elen satsen, att Latinska Grammatikan äi·
en oumbärlig grund för all Gral1m1atik, utan påstodo, att.
hvarje bildadt språk hade sin Gr'a mmatik, hvilken, r~digt
lärd, måste ge samma redighet åt tanke och tal. - Annu
mindre låta de förleda sig af de granna målningarna öfvet'
Gustaf Adolfs och Kristinas tidehvarf, då alla embetsmänl
talade Latin. Föräldrarna invända icke så orätt, att mai1 i
uppfostran, liksom i allt annat, måste besinna skilnad uppå.
fötT och nu. - Då slutligen de lärda skol-studiernas för-.
:>varare invända, som ännu sker, att ehuru många skolstudier ej medföra någon direkt nytta för sin innehafvare ,
så uppodla de dock hans fattningsförmåga och skärpa hans
tankekraft och böra derföre bibehållas; si:t svara föräldnima
l1ärpå, att samma odling och skärpande af fattningsförmåga.
och tankekraft hade kunnat åstadkommas genom andra,.
mera tidsenliga och gagnande kunskaper. - staten fann
slutligen äfven sjelf, att många dess medborgare hvarken
hade tid eller råd att genomgå de lärda Skolorna; och dernf
föranleddes Apologist-S kolorna, såsom det förstct meclgijvdncle
tidsandan framtvingade . - De militära embetsmänneme,
som alldeles icke behöfde dessa ·vidlyftiga klassiska och
dogmatiska studier, föranledde derpå Krigs-Akademien, såsom det , anclnt meclgifvanclet. Men i stora städer återstoch
ännu en ldass af ynglingar, som, ämnande sig till de närandestånden, likväl ville förvärfva sig någon allmän och högre
bildning, dock icke bestående i de klassiska språken och
Dogmatiken, utan i mera medborgerligt gagnande kunskaper. Då clesse ynglingar således ej gernn. ville förspilla sin
tid i de lärda Skoloma, fingo de sin undervisning dels af
enskilda lärare, dels i pensioner. Som nu likväl, enligt den
här antagna principen , Staten bör dirigera o'cl1 derföre äfven bekosta det uppväxande slägtets bildning·, så frnm·
tving·ades häraf uti sista SicoJ-ordningen de högre Apologist8kolorna, såsom det tredje medgi(vanclet; och härmed full -.
bordades Undervisning::>-Verkens söndring till den grad~
. som ntt råder, och vars beklag·ansvärda följder Förf. i
. början af denna uppsats sökt visa*).
-
Men hm'n skall nu detta botas? Huru skall enheten
i Uppfostrings-Verken åter:>tällas? Härtill finnas endast.
tvänne utvägar.
,
Den jö1·sta, att tidehvarfvet med sin bildning och &ina.
fordringar skall tvingas tillbaka till 1600-talets skick, och
alla bam utan undantag nu som då börja med att lära sig·
Latin, Grekiska, Hebreiska, Dogmatik, Definitions-Filosofi
m. m. Hvar och en finner klarligen omöjligheten och orimheten häraf. Det som är dödt , är dödt och kan ej återupplifvas; ty det ät' fåfängt g·enom främmande medel försöka a'tt återgifva lif åt en kropp, som medan hnn lefde ej
hade nog kraft att emotstå förgäng·elsen. Man har väl på.
dessa sista åren trott sig förspörja, i synnerhet i hufvudstaden , en utmärkt häg för elen klassiska bildningen samt
·r.) Gilla!' man denna söndring, så äro oekså alla grundade anmärkningar, Förf. höl't göras mot nya Skol-orclningen, enelast partiella, oeh saclana
som lätt kunnA. afbjelpas genom, elen derföre så orätt lacllacle, Skol-revisionen.
Nya Skol-ordningeu förekommer Förf. som sista försöket .ntt med
yttersta .stränghet upprätthålla 1600-talet s lärdom åtminstone i Embetsmanna-ltlassen, då man ej mera kan hindra, att de öfriga meclborgal'lle
öfvergifva den . Enelast på detta sätt kan man förklara flere annars oförIdarliga före skrifter ; t.. ex. läsningen af Theologia DogmaticR på Latin
redan i fjercle klasse1i; Lntinska talöfningar och öfversättning från Grekiskan på Latin i Gymnasium; och slutligen, att man i de lärda Slwlol'lla
icke allenast helt och hållet saknar föresln·ifter om S ven ska språkets
regelbnnclua och noggranna liimncle, utan Rtt detta är till och med afstyrl<t; hvilket märkvärdiga yttmucle bevisar, huru långt mau kan föras
f~·ån sanningen, då man bygger på en OI'ätt princip. 1\'Ian vill hos lärjun gen
utbilda redi g het och orclui11g i tankar och begrepp, och vill ändå att han
alla dagar skall tRla och shifva sitt modersmål , ej ledd af säkrR, bestämda
reglar, utan endast af en slump eller osäkert gehö1·. Det är ej här tid
och tillfälle och torde ej heller behöfvas, att ytterligare bevisa origtigIteten af dettA. Skol-orclningens yttrande. Men den, som vill se Svenska
språkets rättighet i detta fall kraftigt och med ett Svenskt hjertas lå.gancl.e
känsla och vältalighet försvarad, hänvisar Förf. till elen förträffliga upp satsen Om uppfostran till Patriotism af vår odödlig·e B r o o c m a n.
_...,..,..--
-42stor talrikhet vid de lärda Skoloma. :rvien denna freqvens
tror Förf. vara fö ranledd, dels af det fö rtroende de nya
inrättningarnas autoritet fmmkallat; dels oc.:kså af den
under sista decennium på hela vår Litteratur verkande
r eaktion mot de Fra nsyska, på frihet och sundt fö rstånd
h vilande upplysnin gs-icteerna; h vilka i sin mäktiga, någon
gång brådstörtade, framfart öfverändakastade så må nga fördom ar i uppfostran, likasom i ai1dra ämnen. D e rföre tror
()Ckså Förf. att Latinskrifvnndet, Grekiskan och Dogmatiken snart åter skola bortskrämi11a många af dessa nykomlingar, och de lärda Skoloma blifva mindre besökta af sådana barn, hvilkas föräldrar kunna på kosta dem en annan
uppfostran. I synnerhet skall dett:-1. blifva händelsen , om ej
Student-examen skärpes, utan fortfar att insläppa ynglingama på de enskilda embetsmanna studiernas bana, utan
för ut inhämtade no gg ranna elementar-kunskaper.
En annan utväg måste sålunda uppfinnas för att åstadkomma denna åsyftade Uppfostrings-Verkens enhet; och
denna andra utväg måste uaturligtvis bestå deri, att för
d en första gemensamma undervisningen uppg ifva, om möjiigt är, nndra föremål och ämnen, som äro gagneliga föt'
alla stånd. Om Förf. ej misstagit sig, äro denna tidens hufvudämnen, näst relig·ions-undervisningen, modersmålet, räkna,
o·eooTafi
med naturkunskap, historia och statistik, geometri,
b
o
fysik och de lefv nnde språken. Utan att vara någorlunda
hemma i dessa ämn en, knn man svårligen känna och förstå
sin tid, d. v. s. vara en bilclacl man; ännu mindre planmässigt och verksamt gripa in i dess händelser, d. v. s. vara
en ve1·ksam, bilclacl meclbo1·gare. -- Derföre tlnner man, att
må ngen borgersman, som lärt dessa språk och d eri ge nom
·ka:sta t sina blickar kring verlden , man finner, säger jag,
att han härigenom fått ett varmt intresse för hvad som tilldrager sig i den odlade verlden, och mellan sina arbetsstunder, dels genom läsning, dels g·enom samtal, ifrigt söker
underrätta sig om de förändringar, som tima i menniskoslägtets politiska, vetenskapliga och litterära tillst å nd. Deremot ser man, att de , som i sin un g dom i de lärda Siw-
- - 43-
l oma förnämligast lärt sig Latin och Grekiska, såframt de
e j sedan af egen drift lära sig nya språken och inträng·a i
det lefvande slägtets odling, tillbringa de sin tid i en fullkomlig okunnighet och bekymmerslöshet om de nya verk
()Ch åsigter i vetenskaper, kon s ter och statsförfattning, som
den sig allt mer fö rädlade me nskligheten fra mbrin ga r. Ja!
{)fta hämta dessa så kallade lärde ej en gång- genom tidningarna någon re di g öfve rsigt af de yttre politiska för-ändringarna uneler elems egen lefnad. Och allt detta är ju
helt naturligt. Deras blickar h af \ra aldrig blifvit rigtade åt
detta håll. Deras historia slutar med Roms förhärjande nf
barbare rna; oc h barbarer blifva för de m alla sednare fo lk,
hvilkas litte ratur de anse ej löna möda n att läm sig känna;
t()' det korta historiska kompendium , de i Gymnasium genomgå, ä r ej tillräckligt för att in v iga dem i ny-europeis ka
l1istorien, h vilken till omfång, storhet och inveckling så
.långt öfvergår det gamla. Derföre kasta de sig oftast tillbaka i armarna p å den klassiska Litteraturen, läsande och
Jefvande endast i elen. Eller också, som vanligare är, lemna
de all ' litteratur och odling på bå ten, öfverlemnande sig
blott åt ekonomiska besty r. Lage rkrönta exempel ur denna
·sista klass äro ej sällsynta, sedan de tre så kallade Mao·i"'
steråren locka mån ge n f rån de n dal, i hvilken och för hvilken han blifvit född, upp på Parnassens branter , ick e för
.a tt der stanna qvar, lycklig geno m lyssnandet tilllVJu se mas
.sånge r, och gen om de n härli ga utsi gten öfver menskligheten; utan enelast fö r att i hast afrycka åt sig en liten
.Iagerqv ist, och sedan skynda ned ige n, för att med denna
talisman tre å t· tidigare kunn a tilltrolla sig någ ra tunnland
jord, en hustru och ordinarie lön .
Förf. hm· nUmt de läro-ämnen , han anser vara allmänt
medborgerligt gagneliga. Uppfos trin g s-Kommitee n har sjelf
·e rkänt dessa ä mnens allmänna behöftighet, då den geno m
.Slwl-ordningen föreskrifver i Apo!oo·ist-Skolor
o
.J·ust dessa
samma i.i.mnen, såsom " be1·eclancle en allmän 'llleclborgerl'ig bi ldning." Enligt samma Skol-ordning, skall äfve n i ,-de lä rda
Skolorna samma allmänna medborgerli ga bildning erhållas,
-..
44-
men fö rst se dan lärjun ge n förut hufv udsaklig ast lärt Latin ,
Grekiska oc h H ebreiskn.
Nu frågar Förf. om det ej vore ment kon sc qve nt, att
låta alla bam straxt börja med d en medborgerli g a bildnin g·en, emedan de dock alla, både ve tenskap s-id kar e och
embetsmän, skola blifva: medborg·ar e; då det deremot ståri vida fältet, huruvida e n gosse i lärd Skola f ramd eles blifver emb ets man e ll er ej? Först då denn a allmänna odlingvore inh e mtad, borde ju e mbetsm a nn abildnin geu fö lja? I
denna f råga ligge r riu den anclHt och encla ~ävägen att återfö ra enhet i vår uppfos tran. Den består då dm·uti, att låta
dessa upp1·äknacle allmänt gagneliga kunslwpe1· Cifven blifva cle·
f ä?'sta gemensamma f ä?'em älen fä?' elen publ'ilcct undervisn·ingen,.
så att yngl-ingame ej söncln1s i olika Undervisnings- Ve1·k, f önän det nöclväncligt Mäfves .
D et vill säga, .vidare utveckladt, att i första klassen
borde läras Kriste ndom , Svensk Grammatik, Geografi, Biblislca och Svensk a his tori en, jämte skri f- och räknin g. Uti
andra klass en fo rtsät tas dessa ämnen och till dem läggas.
ytterligare n at urkunskap, allm ä n Historia, Geometri samt delefvancle sp rå ken. Dessa kunskaper skulle sedan i högreklasse r uppdrif vas, tilb lärjungen kunde m ed säkerhet explicera och g rundli gt grammatikaliskt resolv e ra T yska och
Franska , samt i de öf ri ga ämnena hunnit den skicklighet,.
som sista Siwl-ordningen kr äfve r af en afs keclstagan de Gymnasist. Vid omkring 16 år kunde en gosse h afva slutat denna.
kurs. Då fö rst blef ve det f råga, om ban v ille gå till denärande Stånden ell er intränga på embetsmannn-bnnan. I
detta se dnar e fall skulle han då vid e n lä rd Skola , Gymnasium, Akademi ell er hva d man vill kalla det, f ullkomna.
sina fö rut g rundla gd a studier, och dessutom fö r värfv a sig·
färdighet i d e lä rda språkens ex plicerande och r eso lverande.
Fördelame af en så ordnad undervisnin g skull e blifva.
b å ue mån ga och s tora . Först och frä mst sk ulle den ostridigt.
.bidraga till beredapdet af allmänt medbo rgerligt tänkesätt
-
45 -
-s amt undamödja de f rön till ensidighet och stån ds-hat, som
Uppfostrings-Verken i sin nuva rand e sö ndrin g befo rdra .
För det andnt behöfde ej ynglingarne göra det svåra valet
af framtida yrke fö n än vid 16 ä r, då utv ec klade anla g, vaknad omdömesförmåga och r ed an v unn en e rfa re nh e t
tjena till någon led nin g. Fö1· det t1·edje, skull e de ganska
må nga ynglin ga r, hvilka troligtvis hädanefte r so m l~ittilb ,
nödgas fö r tidigt öfve rgifva Skolorna, likv äl hafva något
väsendtl igt gagn af allt det de lä rt, åtminstone mera än
tills dato va ri t händel sen m ed dem, som gått från de lärda
.Skolorna . Fä?' det fjenle, skulle detta medel me ra än något
annat bidraga så väl till att minsk a antalet nf tärande m edborgar e, som att frå n e mb ets mann a-k lassen ut estiinga alla
odug li ga hu fv nd. Ty endast den, som känd e med si g sj elf
och af red an vunn en erfa r en het, att h an hade lätt fö r at t
lära, sk ull e ega mod att vid 16 å rs ålder börj a det så svåra
Latinska studium med thy å lfö lj a nd e vete ns kape r. Den åte r,
so m blott m ed mycken möda och enträget arbete kunnat
fö r värfva sig· den ofvan omtalade m edbo rgerliga bildningen,
skull e, i kä nslan af sin rin ga fatt ningsgåfva, sky tillbaka
frun d et må ngdubblade arbete Latinet skull e kosta honom
och i dess ställ e gå in i de närande stfmd e n, och det så
myck e t häldre, so m han funne sig- r eda n utru stad m ed d e
kunskap er, hvilk a e rfo rdras för att kunna der arbeta m ed
f ram gång . På d et ta sätt skull e man få e n gans ka bildad
medborgar e-klass i de närande stånden, och en embetsn1annnklass bestående af fö mämli gas t goda och ljusa hu fvud.
O ch allt d et ta , geno m ett medel lika oskyldigt so m enk elt
och Jlnturli gt, utan tillgripande nf t ill sin princip så be tänkliga fö reskrifte r, som Siwl-ordningens I Sekt. i) Kap. 4 § .
Denna fö rä ndrin g kan äfve n uta n någon ökad utgift åstad kommas, då den ej åsyfta r nägra nya inrättningar, utan
blott e n fö rä ndrad ordning· i läroämnenas fö redrag nin g .
TYärtom skola kanhända. flera af dc nu nödv ä ndiga ensk ilda
Skoloma då blifva gans ka umbärliga.
Mot detta fö rsla g - torde förnäm ligas t _fö ljande inkas t
kunna gö ras . Fö1·st "att ingen vid så sena år kan f ullkomli gt
47-
-46- .
"lära. Latinet." Härtill svaras, att då man enligt Förf:s förslag förut lärt sig en redig och sammanhängande Grammatik och dessutom ej behöfver att tala och skrifva. Latin*),
så skall visserligen ett godt hufvud på 2 a 3 år lära sig·
att med redighet och lätthet explicera och resolvera de
de vanligaste Latinska Auktorerna.
Det anclHt inkastet är, "att Latinet är af ett så stort
'' och allmänt värde framför andra språk, att det äfven
"framför andra bör allmänt läras." Denna. sats är redan af
erfarenheten bevisad falsk; ty hade Latinet ett så stort, så
allmänt intresse, så skulle det aldrig hafva kunnat utträngas,
såsom skedt är och ännu dagligen sker. Men då man, en
sådan erfarenhet oaktad, ofta nog hör denna sats upprepas
af bildade och tänkande män, så vill Förf. försöka (Tentare
licet), att ända till yttersta tydlighet ådagalägga, att Latinet
ingalunda har detta påstådda, framför andra språk framstående värde. Han vill nu derföre genomgå och undersöka.
alla. de intressen, som kunna tilläggas detta språk.
:Man påstår d~t först, "att Latinet har ett öfverLräffande
"ltisto?·iskl värde, emedan det framställer den märkvärdiga"ste period i mensko-odlingens historia, och bör derföre
nödvändigt kännas." Härpå svaras, att detta till någon d el
kan lämpas på den Grekiska, men icke ptt den Romerska,
hvilken med sina märkvärdiga uppträden dock ingalun~a,
hvarken till djup eller omfattning, kan jemföras med den
stora ny-europeiska historien och dess lysande perioder,
Korstågen , Reformationen, Europeiska Str1ts-Systemet och
dess Verlds-herravälde, Schweitziska , Svenska, Holländska,
Amerikanska och F_ranska f rihetskrig·en. H.omerska historien
är väl ganska märkviirdig, derföre skall också, enligt lförf:s
förslao· , den egentligt lärde studera detta språk , men de
öfrin·a,0 medborgarn e ftt hädanefter som hittills ur öf versättnin::ar och andra källor hämta den nödvändiga kännedomen
"') Förf. förb ehåll er sig, att längre fram
onyttan af denna kunskap .
denna uppsats få visa
härom. Den blifver också för dem ganska tillräcklio· · ty
Förf. har sett, att äfven af dem, som känna Latine~,' de
fleste hemtat sin kunskap om Romerska historien och stats·
författningen hufvudsakligast ur Anquetil, Heeren, Gibbon,
m . fl. - "Men , invändes åter, den Romerska odlino·en är
"helt och hållet grundvalen till den ny-europeiska, o~h bör
"således först kännas." Härpå svaras, att enJiot fömuftets
och instinktens lag bör det nhrmast omgifvand~ först kännas; annars. borde ju Grekiskan gå före Latinet, Egyptiskan
och Sansknt före Grekiskan -o. s. v. ända upp till Adams
tungomål.
En annan åter invänder, "att Latinet har det höo·sta
"pedagogiska värde, emedan dess noggrannt utbildade Gt~m"matik bibring·ar
I'edi'g·llet ocl1 or d mng
·
~
a t b arnets tankar
"och uttrvcJ~."
- H"arpt~~ svaras, att L atinet genom sina beJ
s-~ämda ändelser häruti visserligen är något lättfattligare
for barnet; men ingalunda, att Grnmmatica Latina är en
cot~ditio sine _qua non för rediga tankar och uttryck. De
logiska, egentligen förnufts-bildande formlerna äro desamma
i alla ·språk; dessutom närmar sig Tyskan genom sina bestämda ändelser ganska mycket till Latinet· derföre måste
också lärjungarne emå samma klarhet i ;egrepp och tal
genom de lefvande språken, om de grundligt läras. _ Men
. .. d es ater,
o
"
mvan
erfarenheten har redan noo·samt bevisat 'ltt>
((l
..
b
, '
c~, som end_ast lart de nyare språken, hittills aldrig upp "natt den logiska reda och grammatikaliska färdio·het som
"d e, llVl'Ilm 1"as t L at1n.
· . " -- Härpå svaras, att från odenna
' erfarenhet finnas många och ganska lysande undantag, och
dessutom, att den logiska och grammatikaliska oreda man
klagar öfver, bör tillräknas lärame och icke språken . De
flesta exempel mot de lefvande språken äro hemtade från
den enskilda undervisningen, och en lwar vet väl hnru det'
tillgår. En Student eller Mag-ister kommer till ett ställe, der
han skall undervisa barnen i de moderna språken hvilk
lwn SJe
· lf van l'Igen blott ytligt eller explikations-vis 'kännera
men nästan aldrig grundligt grammatikaliskt lärt. Att nu vid
mognare år genom det alltid motbjudande studiet af kono
-
48-
jugationer och deklinationer m. m. grundlägga en redig
Grammatik, dertill felas tid eller tålamod för de fteste; kanske äfven en och annan, stolt öfver att känna det förmenta
förträffliga Latinet, betrnktar med ett höglärdt fömkt dess
yngre språk-syskon. Derföre h13står odes;\ sådana Informatorers språkundervisning vanligtvis uti ett kursivt explicerande, samt en och annan grammatikalisk anmärkniHg, bcqyämligen öfverflyttad från Latinet. När då barnen _vid en
års-examen kunna explicera sin Telemaque och Geschichte
des dreyssigjährig·en Krieges, och på sin höjd frampladdra
några utantill lärda fraser ur en Fransysk parl.ör, så äro
föräldrame samt den vanligtvis tillkallade Prosten i För.samlingen nöjda, emedan ingendera kommit att betänka,
det nyare spåken );:unna på annat sätt lä~a;;. sr~clnnt bar till
· dato ovedersäg·eligen oftast varit förhtdlandet och derföre
må man ej Higga de lefvande spn\ken till last, att slika
elever saknat rediga och bestämda språk-begrepp. :Man låte
·dem lära sig Svenska, Tyska eller Franska med samma
noggranna grammatikaliska förklaring vid hvart ord, som i
Latinet nyttjas, och dessa elever skola erhålla lika mycken
grammatikalbk reda i tankar och tal som de, hvilka läst
Latin.
<<Men, yrkar en annan, Latinet har så stort vetenslwpligt
·((intresse, emedan så många lärda afhandlingar äro skrifna
:((på detta språk.(( - Förf. svarar härpå, att han derföre
också föresle1git, att cmbetsmannen och den hirde bör förstr~ Latin. De öfriga måste hädanefter' som hittills ur öfver.sättningar och sednare bearbetningar inhemta den nödvändiga kännedom härom; och tror Förf. oförgripligen, att den
·j dessa Latinska pergamentsvolymer törborgade yi:;heten
ej ~ir djupare e·Jler mera fastväxt vid språket, lin att . den
b f~de knn öfvcrftyttas och redan blifvit öfverflyttad på lef. vande tungomål. - <<l\'l en, återtager man , det är nödvän'<digt att på detta språk kunna. författa sina skrifter, fö\' att
'<få dem allmänt ldinda utomlands.((- Förf. svarar, att detta
gäller blott för omkring 20 a 30 enskilda lärda i Riket 1 och
:vid ett · undervisnings-verk för 1000 s)rall man väl ej för-
·- 49 -
spilla tiden för 970 endast för de åter •
.
Dessutom, en skrift som in 1 hfl.ll
staende trettres skul l.
d
l
'
r e tt er något stort
l . .
. en lVaJ'ken bar varit ej heJl 'brf r '
OC 1 Vlgtlgt,
okänd för främmande F ·d fel
l \er .. den framdeles länge
ar e, ast den ar skrif
•
:s lca . De uppsatser hvl"ll
b
.
.
ven pa Sven··t
'
{as o etyd!Jo··t 11111 l . ll .
·o vervinna detta l · d .
o<
e 1a eJ mägta
språk som hälst ~~~1 :;· ~{unna. gerna vara skriEna på hvad
.tare krets.
'
~w a nlltld stanna inom en inskränk-
:f
Här anser Förf. Jäo·Jio·ast att
.göras mot afskaflandet
oL' t. 't upptag·a de inkast, som
.
'
a me s talande och skrifvande ..
.
Man bar sagt: '<att intet s r·
.;·
.. .
. .
"man af de
. . ,
.
p ak l ,ttt fa!>tes l mmnet aH
((
SS gemus eJ får fullständigt b o·.
'
..
f orr
·· än eo1
epp•• eller
för
(( dess nummer och IJ"ud sa·· t{CJ ·t ora
•
11 .
..
tala detsamma((*) F·· ·f
.
wn vant s1g att
·
01 · VI 1l har blott väd·· fll
beten. Huru många äro e ·
.. . Ja. l erfarensentera Franska, Tyska G.J: ls?l;1 me~ fortJusmng lä;;;a och
ja till och med kunna t;t l~ us ot och Engelska författare,
att likväl förmå reg-elrä;:1t~;! }fånga stycken ur dem, utan
mansatt menino· IJå d
'
s dl va eller tala en enda samo '
essa språJr Under
r
·den rätta pronunciation . t ~.
exp werand~t läres
' sam språkets OTan
n l .
dessutom kan vidare inöfva ' .
, o , 1ma l c, 1VJlken
Thema. l\fen hvartill t.
s g.~nom enkla grammatikaliska
Jena val dessa tid
l •
ödande Kria·skrifningm.. d
. ll . .
s- o c 1 talamods
kraft qväf'v·mde h...
.' ess,t a egen tanke och uttrycks1 1 .
'
at mmng·ar och ho
.nianska fraser och for ,l ·'~ Ef
p-p oc unngar af Ciceroför ~ aldri .
.
~1 eJ.
ter examen förekomma de
. wo
g meJ' om e.J en och annan uåno· vid
.
tat10ns-akt då man hö ·fdl" 1
o b
en dlspu,o·er fram d' e f·· ·ål d d g l lg le ten och Prmses till ära drab
.
OJ
!'a e fl"'lSe'
]"]
'
Pingst visar de g·amh . , t ~na, I <som man vid Påsk och
Jus nmgama på Arsen l
l
· an hänger upp dem 1·g· en f·or
· att låta ' der11· 1· a en,
d o c 1 sed
multna. Man htnde o· •
<
go an ro för~
o el na unna vederbörand d t
diga ..och• visserlig·en eJ· aun
f" d svarda
..
e 1et·la doskylnöje· me
..
et
formagan
att
väl
t
S
,
.
·
'
a 1a venska Ja 'ltt spr'l J t s ca. lfa f ar,
d
.summas och vanvårdas
.
d essa
' trammande
: ..'
a {Ctal··f
c
genom
. öroSJe
nmgar.
L
'
·):·) Bih. till Skolordn. p. 17.
4
-50-
-51--
Och sjelfva dessa dissertationsprof, huru olämpliga äro deicke! I stället för att, som de borde, bevisa helheten af den~
pröfvades l>ildning, krMva de nu endast smidig tunga och
godt förråd på Latinska glosor och fraser. Om dessa Dissertationer skrefvos och böllos på Svenska, så skulle man
i sanning draga i betänkande att träda fram för allmänheten med sådant plockgods och lappri, som nu ofta unde1c
namn af lärdomsprof döljer sig bakom de Latinska fraserna._
- .An vidare, Förf. påstår, att detta kria-·skrifvande mera
skadar än gagnar Latinets studium; nemligen dels genom
den myckna tid det onödigtvis borttager och som med mera.
nytta skulle användas på att läsa Latinska Autorer; dels
derigenom , att dessa kria-skrifvare ej lä<>a de bästa och
iderikaste Författare, utan de, som skrifva den grannaste
Latin, och dem ofta hufvudsaklig·a!>t för att hämta prunkande
fraser och granna ord och dermed sedan öfverbölja tanktomheten i en dissertation eller lappa ihop en kria, vid hvars.
läsande man så Iiflig t erimar sig ljuclande mal11!en och klingmule
bjällmn. - Änmi en sak. lVIan klagar öfver ytlig·a och illa
underbyggda embetsmanna-ämnen nu för tiden. Månne det.
ej till en del kommer deraf, att i examen fordras ett, men
i embete och allmänna Iifvet ett helt annat? Man fordrat·
nästan vid alla examina, att yng·Jingen skall kunna skrifva.
Latin . Men huru många Studenter äro väl, som bry sig om ,
att blott för en examens-formalitets skull förspilla flera åtc
på en sak, som de tydligen förutse blifva sig· i framtiden
alld eles onyttig? De fleste lemlut derföre grundligheten i
dessa saker derhän och tränga sig igenom examen st't g odt
de kunna. Emedlertid har detta nödtvungna Latinskrifvandet.
förspillt så mycken tid för dem, ntt de ej hinna grundligt
sköta andra mera tidsenliga och nyttiga stu~ier, också blifva.
de vtliga i allt och hvad som ~innu värre är, de hafva vant
sio·
och slarf. Examen var deras första beröring
t> "vid vtJio·het
b
med staten; de harva näs tan blifvit lockade att behandla.
den med lättsinnighet; och Förf. lemnar åt !war och en
att besinna, bvad den blif-vande embetsmannen härigenom
vänjes att tänka om sina skyldigheter mot samhället.
·
"Men, invänder man slutligen, uti estetiskt int1·esse öfver"väger Latinet vida de nyare språken och bör derföre först
"och främst läras för att utbilda bamets känsla för det
"sköna och ädla." - Förf. svarar, att enlig t hans förslag
skola alla embetsmän häd anefter, som hittills förstå och
läsa dessa stora kl~ssis ka Författare. Tvärt en~ot att vilja
ute~luta dem , tror s1g Förf. hafva sörjt för deras bästa, då,
en!Jgt hans plan , deras läsning uppskjutes till den ålder
då de bättre senteras .
v
·Må d.et här tillåtas Förf. en anmärkning, hemtad . från
hans :nsiolda känsla, och som han derföre framst ä ller utan
ansprak på att deri haf-va rätt, blott till mera skarpsyntas
begrundande.
Är väl d e s.sa.R omers Jm A utorers påstftdda ojemförlighet
sa alldele~ afgJord? De Latinska Hi storici äro de enda , som .
kunnat Vl~]))a allmänt bifall, såso m Författare af hö o·s ta
rang:en: .ClC:ro har ~lltid genom sina utstofferade lå~ 1 ga
memnga1 , sm framstiCkande egenkärlek och sitt smicker
för Cmsar va rit motbjudande för Ii'örf. l\fen gerua medgifves,
~~t r d.ett:~. l~an I~omma .af det vilkor, som Quintilianus uppgif' et fo1 c~tt forstå Cicero. Det måste likväl Ciceros varmaste anhän.gare medg·ifv a, att hans skrifter genom deras
abstJ.·aktare mnehåll äro en mindre passande läs nino· föi'
ynghng~r.- ~ch H.oratius är väl ej heller något mönster.,eller
l~ledel ttll ynglu~gasmt)ets upplyftande . Denne Horatius, som i
s~n ungdom stndde för frihetens sak, som i sköna kraftfuiJa
~anger u~~pmm~ar ti.IJ mod och manlighet, han förnedrar sig
J~l på nasta s1da t11l det mes t usla och föraktliga smicker
for· den grymme och illsluge Augustus, och predikar desseJ.nellan med ett förledande behag den råa, sio· om stat ära
'
fnhet och mensl'~ lio·h
t · 1 b 1
• 5.
'
n e lC ce e cymrande eptkunsmens läror
så: om en despotism ens lejda Apostel anstår. O vidius det~
qvwl~~st~ o?h rikaste bland Lati ens skalder, är vä l g~nom
sin lattsmnrghet mindre passande för den ålder som är
snarast anstucken af denna las t. Virgilius är m åht~ncla den
bäst passande för Skolan. Men om man också å ena sidan
o
-53 måste medgifva, att blott få ny-europeiska Författare som
konstnärer uppnått samma höjd som de antika (hvilket är
naturligt, emedan j u högre målet står, desto svårare är att
ernå den harmoniska utbildningen och jemvigten); så hafva
å andra sidan de ny-europeiska Författarne uti det renare, _
högre, mera moraliska innehållet uti sina skrifter ett företräde
framför de Romerska, på hvilket företräde man uti undervisningen bör göra så mycket mera afseende, som få barn
ega anlag oeh böra utbildas till konstnärer, men det moraliska sinnet bör hos alla stärkas och upplifvas. Man låte
t. ex. en yngling, omkring 16 a 20 år, läsa med den största
färdighet .å ena sidan Virgilius , Horatius, Ovidius och Cicero,
och å den andra sidan blott en enda Förf. Schiller ur den
moderna tiden, och man efterforske sedan, hvilkendera läsningen på honom gjort det djupaste intrycket. l\ian skall
då finna att han hos de förra beundrat språkets prakt, den
sköna v'e.rsbyggnaden, kanske också, om ynglingen varit i
konstdomares sällskap, målningarnas objektivitet. Men helt
annan itr hans känsla efter läsningen af blott ett Skådespel
(Vilhelm Tell, Don Karl os, Die Jungfrau von Orleans) afSchiller,
denna skald för ynglingar. Äfven här skall han beundra samma
praktfulla språk , samma harmoniska versbyggnad, samma lefvande taft or; men utom allt dettaskallhan mägtigthänföras af det
härliga, engla-rena innehållet. I bans själ skall kärlek till frihet
och fosterland, sanning· och sedlighet med outplttnliga drag
inristas. Han har här sett ett förädladt ljus-älskande slägte
strida mot mörker och ondska, och han har kännt djupt i
sitt hjerta, att i en sådan strid är äfven döden en härlig
seger. Kristendomens stora, evigt sköna lära, att strida och
likväl älska, att försaka oeh dock hoppas, har, försinnligad
af skalden trädt fram i sin himmelska skönhet föt· ynglingen och' Yunnit hans hjerta och själ; och dess.a hafva
derigenom fått en rening och en lyftning, som väl kunna
af lidelser· fläckas och förnedras , men hvilkas minne åtminstone skall stå qvar och näst en sann Gudsfruktan, vama,
stärka och elda mannen under lifvets frestelser och strider.
Det är ju också klart som dagen, att den ny-europeiska
litteraturen måste öfverträfta den Romerska. Denna sednares föremål var en bristfällig, ofta föraktlig Gudaskara, en
menniskoförnedrande epikurism, eller också en på ett blindt
öde hvilande stoism , jemte den ensidiga dyrkan af det stora
:vig·a _Rom. - I stället för allt detta lefver den ny-europeIska htteratureu i Kristendomens dag, enkel och klar, lysande och värmande, som solens ljus. Man ser hät· den
ädle strida ieke emot orättvisa Gudar, som hos de gamle,
utan mot det onda sjelft. Och faller han, stt faller han icke
hopplöst, dignande under ett blindt och oundvikeligt öde; utan
han faller, med glädje döende för den goda saken, väl
vetande, att dock denna en g ~mg skall segra. Härtill kom~~~er, att k_ärlek och verksamhet för hela menskoslägtet,
for dess fnhet, upplysning och förädling, att, med ett ord,
allt hvad hos menniskan finnes högt och vördnadsvärdt genom Kristendomen blifvit viickt ur sin dvala, allt mer och mer
ut:eckla~t samt derigenom äfven föremål för den ny-europelska Litteraturen . Man må blott besinna dessa deras olilm
verkningskretsars föremål för att afgöra hvilken, som har i
sig sjelf det största vMdet.
Förf. har hört påstås, att menskoslägtet skulle återfalla
i barbari, om de klassiska sprftken försvunne ur allmänna
uppfostran. Härpå svaras, att tvärtom, i de fall dessa spr{tk
för alltid bibehöllos som Normal-språk för all bildnino· och
odlin_g, ~å skulle just det bevisa, att menskoslägtet nedsunlnt tJI! barbari, till samma förstenade liftöshet, samma
oförmåga att vidare förädlas, som Kineser och Hinduer.
Men, just det, att dessa språk försvinna och undanträngas
af andra, just detta , stiger jag, bevisar, att det i menskoslägtets stora jordfamnande stam ännu finnes frisk
kärna qvar, som vid hvarje tidsskifte skuggar dess sidor
och pryder dess krona med nya fruktf~r, blommor och blad·
så att ej hv a 1je menniska, för att ha den glädjen se åt~
minl:ltone något grönt, behöfver lägga sig· till ett med antiquarisk ifver hopplockadt och konserveradt Herbarium af
de redan affallna löfven. -
-54Menniskoslägtets historia är ett oupphörligt vandrande
framåt , än genom skönare, än genom ödsligare omgifningar.
Ing·en nekar, att bland de härligaste ne.ider denna vandring
har att uppvisa, är den Gr ekiska och Romerska bildningens
tidehvarf, och att derföre dessa båda måste och böra länge
stanna qvar i minnet. Men emellertid framgår tåg·e t oafbrutet. Det vandrar förbi nya föremål, nya härliga ängder,
som småningom undantränga de fordna tidernas bilder,
hvilka slutligen, lika afl.ägsna fjälltrakter, blott dunkelt framskymta vid synkretsens rand och ändteligen försvinna. Så
har det gåt t med den forn-Indiska, så med den E gyptiska,
och så skall det också en gång, fön eller sednare, gå med
den Grekiska och Romerska. - Och så måste det ju gå,
så framt man tänker och t1:or, att Försynen genOHl århundraden och tusenden lede r menskoslägtet framåt till en fortfarande förädlin g.
Har det nu lyckats Förf. att vederlägga den satsen,
att L atinet är det allmännas te och oumbärligaste bildningsmedlet, så anser han sig· äfven deruti hafva vederlagt det
enda inkast, som kan gö ras mot hans förslag, att uti våra
Undervisnings- Verk åstadkomma enhet och ?neclbor_qe?"lighet.
Vexel-undervisningen har r edan infört, och skall i sin blifvande välgörande utveckling ännu vidare införa dessa båda
egenskaper uti uncle1·visningens metocl. Måtte det hafva lyckats
Förf. att genom dessa blad fästa uppmärksamheten på en
enkel och lätt väg, att äfven i unelervisningens fä1"emål införa
sa m m a enhet och meclbmge1·l'ig het f
F ÖRS Ö K,
att närmare bestämma frågorna om
undervisningsverkens reform,
AND. FR YXELL .
STO C KH OLM,
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
l 83 2.
Den förestående rev1swnen öfver läroverken har rörande detta ämne framkallat flere sins emellan stridiga
skrifter och betänkanden . Deras olika riktningar härleda
sig visserligen i fiere fall från verklig olikhet i åsigter;
men mången gång också från inbördes missförstånd. Förf.,
lifiigt intresserad uti sakens utgång, önskar och vill efter sin
förmåga försöka, att genom närvarande skrift, häfva dessa_
missförstånd, och uti de tvetydiga punkterna närmare bestämma sjelfva status qurestionis, i hopp att derigenom
bidraga till frågans lättare lösande.
Om Förf. ej misstagit sig, äro följande ämnen de hufvudsakligast e föremålen för båda partiernas olika önsknin g ar. l :o Folkbildningen. 2:o Sammanhanget mellan
skola ouh prestersknp . 3:o Vexeluudervisning. 4:o Ambulat?riska metoden. 6:o Fria flyttningen. 6:o Läroämnenas inbördes ordning uti skolan .
. Vi vilja försöka att genomgå hva!'je af dessa ämnen
s~irskilt; och dervid så mycket möjligt hålla oss endast vid
hufvudfrågan, öfvertygade, att då denna är afgjord, detaljerna sedan utan sväl'ighet kunna ordnas.
§ J.
FOLKBILDNINGEN.
l\lan hör hos oss i detta hänseende två olika stämmor.
Den ena ropar: Re.qering och enskilla bö·m göm allt (Ö1' att
öka attmogens kunslcape1· och upplysning. Den andra åter: Att
ytterligm·e upplysning är för
skctcll'ig.
allmogen onöclig, till och mecl
Tvisten om detta, likasom om följande ämne, hvilar
-
ö8-
}lå historisk grund, och det är för dess r1itta förstånd och
lösning nödvändigt kasta en l.Jlick tillbaka på Frankrikes
fordna och närvarande öden.
Under Hugenottkrigen sökte detta land samtidigt med
·det nordliga Europa att tillkämpa sig den andlig·a frihet,
hvarförutan den borgerliga nlltid mer eller mindre blir ett
l1jernspöke. Företaget misslyckades, och protestantiska läran
blef förvi!-;ad ur Frankrike. Detta var emedlertid våldets,
icke öfvertygelsens verk . De högre stånden hade redan
.blickat för djupt in uti saken för att någonsin mera på
.fullt allvar kunn ·a återgå till katolicismen. Frankrikes folkmängd blef i religiöst hänseende delad uti tvenne olika
>klasser. Den lägre folkmassan, som uti fullkomlig råhet och
·okunnighet var katolska läran blindt t.illgifven; och de högre
-stånden, som i själ och hjerta alld e les icke trodde på
·denna bekännelse , men då de ·ej fingo fästa sig vid någon
.annan, nedföllo till religions~f örakt och den r å aste materialism . Hem·'il• den fjerde, denna Franska nationens och nationallynnets älskade prototyp, föregick med det motbj u·dande exemplet., att för politiska skäl och mot egen allmänt känd öfvertyg·else afsvärja en bättre, och antaga c.n
sämre religion; och blef således den religiösa indifferenth-anens föregångare . Det efterdöme af osedlighet, hvarmed
-samma Konung och dess hof förelyste nationen, verkade i
.annat hänseende lika ofördelaktigt, spridande sin smitta
lätt bland ett lättsinnigt folk, ända till en fullkomlig upp:l ösning af sjelfva familjbanden. RichelieltS, Luclvig den ~jor­
•tondes och femtondes regeringar fortforo på denna väg med
·en rysligt brådstörtande fart, demoraliserande nationen i alla.
möjliga riktningar. I så väl de högre stånden som medelJdassen var religio sitet, denna staternas likasom den enskildes enda fasta hällebergsgnmd, alldeles försvunnen , och
med det samma dess följeslng·are, oege nnytta, sedlighet,
tarfiighet, ära, tro och uppriktighet.
Uti detta chaos af moralisk förmultning uppstod Voltai1·e
·och hans skola. De såg-o förderfvet, men icke dess orsak',
ty äfven de buro densamma inom eget bröst. De inbillade
:sig att med uttalande af några ·abstrakta moraliska fraser
-
ö9
1<unnä, likasom
med ett varde, gifva ordning· O<.;h ljus åt
den förvirrade massan. Utgången, den förfärliga utgången
har visat, huru mycket de häruti misstog-o sig. De gjorde
det äfven i ett annat hänseende. 1\fed Fransmännen s då
varande okunnighet och förakt för allt främmande , förblanclade de protestantismen, ja sjelfva religionens sak med
Fransyska skrymtande katolicismen , och hela Frankrike
följde deras exempel, deras läror. Den sista, om också blott
hycklade aktningen för r eligionen föll och med det samma
ocksä sista, ja enda bandet. Franska revolutionen utbröt,
krossande först det förut bestående, sedan de få redligt
sinnade bland sina egna fostrare, tumlande sig derpå uti
medfödda laster och brott. Ännu fortfara dessa skakningar
och framtiden skall visa, huruvida Franska nationen kan
antingen af sig sjelf eller af andra sansas tilf en lugn och
värdig njutning af den förvärfvade friheten; eller om detta
folk, likt Greker och Romare på deras sista tider, med
republikansk frihet på läpparna, men slafvisk egennytta,
lättsinnighet och moralisk förslappning i hjertat, skall ~
febersjuk yra fortfara att konvulsiviskt k ~tsta sig ur det
ena läget i det andra, tills det slutligen helt och hållit utmattadt åter sjunker i despotismens armar. Det skall visa
sig, om dessa 40 årens skakningar och olyckor, kunnat
återföra Franska folket till den lugna och allvarliga kraft,
och framför allt de oegennyttiga och rena tänkesätt, hvarförutnn ingen frihet ät· möjlig; eller om mensklighetens och
frihetens vänner , bedragne på året 1830 likasom på 1789,
nödgas på det niirvarande slägtet lämpa Ovichi ord
Se d et illa propago
Contemt rix supel' nm ; smvmque avi<lissima cmdis
Et violenta fuit.. Sci res e san g nin e natam.
l
•
Vi återvända ti!l Voltain och encyclopedistiska skolan.
Deras fältrop var Upplysning och F?'ihet . .Men deras upplysning bestod uti ett lättsinnig-t och föga djupttänkt begabberi
.nf först katolicism.ens, sedan kristendomens läror, ett bemödande att utrota hva1je aning, hvarje känsla nf en öfversinlig verld, och inskränka mensklighetens kunskaper,
förhoppningar, ja hela lifsväsende inom den . sinnliga erfa-
-
60-
renhetens trånga gränsar. Så utgick denila upplysning och
dess apostlar kring Europa, för att döpa folken uti religionsföraktets, uti den mullkrypande materialismens namn.
De kommo äfven till vårt fädernesland, och något hvar kan
ännu minnas de tider, då man sökte förvärfva. sig upplysningens tapperhetsmedalj genom gäckerier med prester och
religion , genom försummade andaktsöfningar. De tider, då.
man tyckte sig· förnedrad af att öppna läpparna till bön
och kyrko sång, förnedrad genom hvarje erkännande af ett
högre, ett andeligt väsende.
Dock nog om detta tidehvarf. Det har redan blifvit af
andra tillräcklig-en skildradt, och har till största delen försvunnit, ur modet åtminstone, om icke ur lifvet. Det utomordentligt platta uti skolans resonnementer, likasom det
motbjudande · i dess resultat, väckte ovilja inom h varje
hj'e
rta ' som ännu äo·de
qvar känslan och förmåa:an
af högre
•
ö
.........
id ee r. Det uppstod mot hela detta upplysningsväsende en
opposition, hvilken fick så mycket mera inflytande på all. männa tänkesättet, som dess varnande röst kraftigt understöddes af de varnande exemplen från Frankrike , detta
den nya' upplysningens förlofvade land. Så uppstod ett annat
parti, hvars fältrop var Våclan af Allmogens upplysning, och
hvars första hos oss öppet framträdande yttring· var Hr
Geije1·s bekanta bok: Om Falsk och sann Upplysning. I denna
lilla ströskrift tecknades Franska upplysningens falskhet
och vådor med så skarpa och klara färgo r, att på e n hvar
ögonen började öppnas öfver dess rätta beskaffenhet. Herr
Geije1· fick både inom och utom nya skolan en stor skara
efterföljare, hvilka efter vanligheten, men, som vi hoppas,
mot Hr Ge'ijers afsigt, drefvo hans satser ända till ytterlighet. Nu fick man i tidning·ar, ströskrifter och öfverallt
lä'3a bittra smädelser mot den stackars upplysningen. :Man
omtalade , huru böndernas förstånd i skolon·ta bo1·tlancast1·e1·acles, huru bonden ej borde känna mer än fntkta Gucl och
ä1·a Kommgen; samt framställda tankegångar sådana, som
följ ande: Läser den olänle bonelen mecl fromt sinne och mecl
upzJbyggelse sin bibel och psalmbok, så måste elen stuclt1'tlcle
bonclen, just (ö1· det han ty cker sig vam klokw·e och upplystm·e,
-
61-
· jö?·aktct denna läsning. !! ! Svea VIII, 9iL Man må härvid med
Rolbe1·gs Montanus utropa Probet mino1·em!
1
Så hafva vi emellertid karmnit till närvarande förhållande och förs t anmärkta tvist ang·ående folkbildningens
nytta eller våda. Det blir nu äfven lättare att densamma
bedömma.
Franska encyclopedistiska skolan begick ett gToft misstag deruti , att de sökte befrämja en upplysning, som icke
allenast icke hvilade på en religiös grundval, utan stod
·deremot i fL~llkomlig motsats. Den andra sidan deremot
begår också et t lika uppendagligt misstag, då den i allmiinhct afråder från hvarje bemödande att öka allmogens
kun skaper, icke inseende den enkla, men vigtiga sanningen,
att fa slän Fmnslw ?tpplysnin,qen, va1 · ,qnmclacl pet. en helt och
.llållet f alsk ve1'ldsäsigt, kan och bÖ1' clet finnas en bildn'ing, som
Jwila1· pcl en 1·eligiös, på en 1·ent lcristlig gnmclval. - Uti Sven,
VIII p . 9~. läses : I 1'el'igiöst a.(seencle yttra sig cle menliga
.följclenw a( haltbildningen uti brist pci 1'eli,qiös t1·o . - - H vad
vill detta säga? Är det mera omöjligt för den ena bonden ,
Bo m kan skrifva, räkna och känner fädemeslandets historia
·och geografi, iir det för honom mera omöjligt att vara
.g udfruktig än för .en annan bonde, som icke kan mer än
läsa inantill? Huru står det då till med gudsfruktan hos
borgerskapet, hos de lägre ståndspersonerna, hvilka ofta
jcke äga några andra kun skaper? Månne sjelfva examen
Tigorosum ådngalägger mer än en halfbildning i förhål1ande till den . högsta , och lwar uppdraga gränsen mellan
·den halfbildning, som leder till otro , och den hel bildning, .
oS om återför sin innehafvare inom trons förlorade paradis?
Det synes tydli ge n, att skriket mot folkbildningen uppkommit d eraf, att man lag·gt henne till last de fel , som
enskilt tillhörde encyclopedi:>tiska skolan, ehuru båda äro
·himmelsYidt åts kilda. Ty hvarföre eljest längre neka möjligheten af en bildnin g, som alltid, med roten djupt och
tryggt hvilande uti den religiösa trons ensamt goda. jord,
:sträcker sina gre nar genom alla vetandets re gioner mot
-det evig·a ljus e t. Och en sådan bildning, vare sig såsom
<> uppv äxt telning, eller som fullmogen stam, kan icke bära
-62otrons multna Sodoms-itpplen. Någon har väl ropat före och
mångfalldig-a andra hafva ropat efter, att om vetenskaperna,
gäller den regeln: Drick djupt eller smaka dem icke! Men
detta är falskt. Utur vetandets rena himlakälla flyta endast
helsogifvande vågor; och den minsta dryck de nu· är för
den törstande menniskoanden vederqvickelse, helsa och lif.
- Satsen bör heta: Utur elen falska kunskapens orenct brunnar skall clzt iclce smaka., än minclre eldeka djupt. Men UJIPhänllct mecl hela clin själs begä1' hvmje clroppe, om än alclrig
sel liten, ur det sanna vetandets heliga Vnlar·br'U?~n.
Detta anförda ordspråk: DJ'ick djupt eller smalw icke,.
hii.rleder sig från förut antydda period, då mensklig-a vetandet i titaniskt öfvermod reste sig mot tron, mot det religiösa sinnet; då detta derföre nödg·ades från sin sida
betrakta vetandet som fiende. Men dessa tider äro ju förbi?
Forskningens ande har flugit rymden omkring, mätt dess
höjder och djup, samt rittmat dess stjernor utan att dock
hafva funnit något att hvila sin fot uppå, utan att kunna
medföra åt den längtande menniskoanden de eviga förhoppningarnas oliveblad. Menniskoförnuftet har funnit gränsen
för sina forskningar. Det har funnit, att svaret på de frågor, som röm hennes innersta lifsprincip, hvarken kunna
framtvingas ur kemistens retorter, ur matematikerns reqvationer, eller den djupt forskande filosofens sammankedjade
syllogismer. En af de kompetentaste dommare har ju i våra
dagar, med lika uppriktighet som skarpsinnighet förklarat
filosofien för bankrutt. - Och hvad är, hvad betyder detta
yttrande annat än ett fl'ids-anbud, ett vetandets erkännande
'
af
troris 'hög-re förmåga, det menskligas frivilliga nedstigande
under det gudomliga. Detta gjordt, hvarföre fortsätta längre
den onyttiga, striden? Från detta erkännande visar sig .in:~
utsigten till ett nytt tidskifte uti bildningens historia, ett
tidskifte som fritt och gladt kastar sina blickar kring verlden, räknar, undersöker och begagnar dess tusentals alster,
men på samma gång känner och erkänner ytlig·heten af
allt detta vetande, känner och erkänner, att lösningen af
lii\rets och dödens gåtor, icke kan gifvas af det beräknande förnuftet, utan måste i tro och ödmjukhet emottagas
6H-
från en högre, en heligare vm·ld. Det måste kunna gifvas
en sådan bildning, uppammad vid trons kärleksfulla moderbröst, och sedan förd af förnuftets ledande fadershand. Jag'
kan ej tänka mig någon ting så rysligt, som att detta hopp
vore en drömbild, att menniskan, att menniskoslägtet skulle
vara dömdt att i evighet vältra den filosofiska Sisyfsstenen
upp mot himmelen för att sedan lika beständigt se den
samma störta ned igen.
Är ofvanstående grundadt, så ät· också tvisten om
nyttan eller skadligheten af allmogens bildning snart sliten; ocl1
det torde få tagas för afgjordt, att om bildningen är sann
och ren, så är den nyttig. Men är den deremot falsk, så
är den skadlig, ehvad man deraf antingen clriclcer djupt elle1'
blott smakande fuktar läppama.
l\Iå man derföre ej längre så grymt, så omenskligt
skrika mot allmogens upplysning och fömeka den hvarje
· mensklig varelses rättighet till ljus och utbildning. l\Ien må
man grunda deras, likasom alla andra samhällsklassers bildning på sann och lefvande kristendom och man kan vam
öfvertygad, att i sådant fall deras inhämtade kunskaper i
andra ämnen ingalunda skola lära dem uppror, lättja och
osedlighet, som man vidunderligt nog synes frukta, utan
tvertom bilda mot nämnde laster ett icke föraktligt skyddsmedel.
Jag anhåller att vid denna punkt få göra ännu en anmärkning. Med någon kännedom af närvarande förhållanden, ser man tydligt, att uti vårt kära fädernesland finnes
uti allmänna opinionen ännu qvar en fraction som, utan
att hafva lärt något af Franska revolutionens röda bok, uti
uppfostring, liksom annan väg, hyllar den så kallade gamla
Fransyska liberalismen och de materialistiska åsigter, h varpå
den hvilar. Dessa igenkännas lätt på det uttryck nf 1ikg·illtighet, att ej säga förakt, som de visa, då det är fl'åga om
undervisning uti l<ristendom, eller uti något af de ämnen,
som hafva afseende på menskans inre andliga lif; likasom
å andra sidan på den liflighet, hvarmed de uppfatta frågan~
om det gäller någon genväg uti bibringandet af aritmetik,
kemi, historia, matematik, skrifkonst och dylikt. Dessa her-
-
64-
rar betrakta staten endast som ett bolag af handlnnde och
vandlande menni skor , och uppfostrnn som inhämtandet nf
de kunskaper och fä rdigheter, hvilka äro nödi ga för att
blifva en skicklig hnndtverkare, fabrikör, g rosshandlare,
lag- heller räkenkarl, o. s. v . Den humanisti ska bildningen
deremot anse d e so m ett tid södande öfverflöd; religionen
endast som en högre police-ordning- sammansatt för den
r åare massans tyglande; en upplyst menniska, tro de, behöf ver ej nå g ot annat ·än en enkel och sund moral; o. s. v.
Om någon ·reform af läroverken uti sådan anda skulle
komma i fraga; då må man tusenfalldt häldre bibehålla de
gamla formerna, hvilka med alla sina fel likväl oförställd-t
hylla mensklighetens eviga lifsprinciper, än en teori, som
söker nedsätta henne till en varelse, hvilken skiljer sig
från djuren endast genom mera beräkning och slughet uti
~ättet att förskaffa föda, klädet· och beqvämlighet.
§. 2.
SAMMANHANGET MELLAN SKOLA
OCH PRESTERSKAP.
Detta är det andra stridsämnet. Af (tider har uti Sverige, likasom i andra länder, undervisningsverkens ledande
närmast hvilat i presterskapets hand. Men af de uti förra
§ anförde orsaker höjde sig i Frankrike, mot slutet af förra
århundradet, ett allmänt rop mot detta förhållande, och
det icke utan skäl i anseende till katolicismens erkända
grundsats, att menigheten uti mörker och okunnighet skulle
blindt lyda och följa sitt prestersl<ap. (Fides implicita). Men
såsom förut redan annorstädes är anmärkt, har det här i
Sverige blifvit ett bruk att öfver~ätta och på våra Svenska
förhållanden lämpa alla de deklamationer, som Fransyska
liberala tidningarna innehållH, och det oftast utan annan
orsak, än de ifrågavarande syslomas lika namn. Våra ministrar hafva på sådant sätt fått uppbära alla Villeles och
Polignacs · förbrytelser. Sveriges adel har blifvit utan krus
-
65 -
~c h
komplimenter behandlad som ett aristokratiskt-carlistiskt anhang, likasom Sveriges protestantiska presterskap
·blifvit ställdt i sa mma klass som Frankrikes fanatiska mis:sionärer. På samma sätt har man iifven yrkat på nödvän·digheten att rycka undervisningen ur ·presternas händer.
Dessa herrar, som idkeligt försäkra , att r ege ring, aristokrati
och preste rskap motarbeta de lägre klasse mas upplysnin g·
-och välfärd , må till egen upplysning besinna följande facta;
-att det var en Svensk rik sfö reståndare och en Svensk
·erkebiskop , hvillm tillsa mmans stiftade det första universitet i riket, hvarjemnte den föne inför de det första bokt ryckeri; att det var en Svensk Konun g, Gustaf JiVasa, som
med våda för sitt lif och med uppoffrin g af samma lifs
·stillhet och lu gn räddade Sverige från katolicismens mörker, som idk eli gt ifrade för angelägenheten af bondeståndets upplysning och sjelf yrkade , att prestema borde,
i stället för att läsa mässan, undervisa allmogen och dess
barn, ett fö rsla g, som bönderna sjelfva me d hann förkastade; - att d e t vid samma tid var tvenn e Svenska prester,
Olaus och Law·enlius Pet1 ·i, som frivilligt och på egen hand
började ,iettestriden mot påfvedömet; att d en se dnare under
·femton å rs arbete lenmade för första gå ngen den Heliga
-skrift åt Sveriges folk på Sveriges tungomål; att det ytterligare var en Svensk Konung, Gustaf Aclol(, som ifrade fö r
-vetenskapernas behandlande på mod e rsmålet till allmänhetens stöne fromma, - som bortskänkte hela sin betydliga
·enskilta förmögenhet till rikets und e rvisnin gsverk , och som
slutlige n uppoffrade sitt lif för ljusets och frihetens sak;
-att hm1s vänner, Sveriges då varande aristokrater, ännu
länge efteråt följande exemplet, stiftade skolor, anslago
stipendier och und e rstöd för fattiga ynglingars uppfostran
och bildning. Att det var en Svensk biskop, som hos en
Svensk Konung utverkade den förordning, som ålade Sveriges allmoge att förvärfva sig· egen personlig kristendomskunskap och för detta ändamål sjelf lära sig läsa innantill;
att det i våra dagar varit konun g och reg ering, som med
anslag, fö rordningar och gåfv or sökt befordra vexelundervbningen. Att de tvft personer, som bland de första
5
•
-
flö-
fäderneslandet framdrog-o och gjorde gällande detta för det
lägre folkets bildning särdeles beräknade undervisningssätt
v oro, den ena, tredje grefven på. Svensim riddarhuset~
och den andra Svea rikes erkebiskop; att de fteste Sve-·
riges god~ägande adelsmän ofta på. ~gen bekostnad upprättat skolor för sina underhafvande; att största delen af
dessa skolor blifvit stiftade, antingen på. detta sätt, eller
af rikets prosterskap och det ofta icke utan häftigt motstånd af sjelfva den allmog·e, hvars bästa man åsyftat; att
det är en annan biskop, som i förening med en af de högre
embetsmännen arbetar på räddandet af den i hufvudstaden
så talrika klassen af vanvfirdade barn. - .l\'Ien förgäfves
tala alla dessa riksbekanta facta. Det heter ändå, att styrelsen, aristokratien och presterskapet sammansvurit sig·
att motarbeta de lägre folk-klassernas upplysning och bästa.
Ett sådant mot det factiska förhållandet rakt stridande
och likväl fortfarande språk måste äga sin grund uti andra.
förhållanden. Det hör ej hit att utveckla , hmu detta ro1}
uppkommit mot styrelsen och adeln; vi vilja deremot fästa.
oss vid dess utfall emot presterskapets inspektionsrätt öfve1·
skoloma. Vid närmare eftersinnande skall man nemligen
finna, att detta rop egentligen är en följd 11f förra tidehvarfvets strid emellan vetande och tro. Man sökte uppföra vetenskapens och bildningens tempel på materialismens
grund, man sökte utrota hvarje känsla, hvarje aning om
en öfversinlig verld; och då lärostånde t, inseende det förderftiga i denna riktning, motarbetade densamma, uppstod
skriket emot presterskapets obscurantism, skriket om nödvändio·heten
att rycka
undervisningen utur bändP-ma på.
o
'
detta stånd .
Denna hög·ljudda fordran kan hafva sin grund endast
uti tvenne orsaker, antingen först, att Sveriges presterskap anses motarbeta en sann och kristlig upplysning. Man
må besinna sig, innan man kastar en sådan beskyllning
på ett helt riks-stånd, hvilket, enligt hvad vi förut visat,
deraf alldeles icke gjort sig förtjent, ehvad misstag man
ocks{t kan förebrå enskilda medlemmar deraf. Ej heller må.
man som ovilja uttyda den lång·samhet, den försigtighet, hvar-
•
-
67-
med mången ansett sig böra gå till väga i ett så angeläget
äi·ende som detta. Det andm alternativet åter är, att dessa
påstftenden härleda sig från anhängame af den gamla Franska
liberalismen, hvilka i sitt hjertas grund icke erkänna någon
verklig religion, minst kristendomen med dess ödmJ'ukhet
försakelse; och försoning. Dessa henar önska naturligtvis att'
öfverftytta sin förmenta upplysning på det växande slägtet;
och det ät· derföre af dem ganska konseqvent ntt ifra mot
det inflytande, som det kristna presterskapet utöfvar på
allmänna undervisningsverken. Det är fara värdt, att detta
oftn, ja oftast är verkliga gr{mdorsaken . Men om en sådan
materiel bildning med dess åsigter hafva vi redan uttalat
vår tanke. Tusende gånger häldre dä den gamla med alla
dess fel!
.
Vi återgå till grundfrågan. Om det är gifvet, att all
bildning, all vetenskap bör hvila ytterst på en religiös
grund; om det är sant, det gamla kärnspråket, att Guclsjrulctan · ä?' vishetens be,aynnelse, då kan man väl ej heller
sätta i fråga, att icke presterskapet, vårdare af det religiösa lifvet, äfven äro närmast att leda den öfriga undervisningen. Om presterna, hvad de borde och vad vi hoppas,
att de , genom undervisnings-verkens reform allt mer skola
göra , hvar inom sin krets sU\ på höjden af sann humanistisk bildning, sit äro de vU! också denna bildnings sjelfskrifna vårdare. Redan vid sakernas närvarande förhållande
må man i sanning undra , hnru det skulle se ut i de flesta
församlingar och småstäder, derest skolinspektionen toges
från presterskapet och öfvel'lemnades åt inspektorer, länsmän, råd- och nämndemän, ofta föga kunnigare, än sjelfva
. den massa, hvars bildning de skulle leda.
Det torde derföre ej komma i fråga, att skilja prosterskap och skola åt. - Och med den kännedom , man äger
om de personer, som utgjorde pluraliteten uti stora uppfostringskommiten, kan man icke utan el en största oriittvi~a
påbörda dem denna afsigt . . Det ser ut, som man genom
68framkastan d et a f en -S·c·~d''l1
'" " I11l'sst,'li11c·," sökte medel att dbkreditera det hela af kommitens reformations-förslag·.
§ 3.
VEXELUNDER VISNING.
Vi behöfva, i hänseende till denna metod icke vara
•
or)inionen om densamma redan
111angor d'o·a
10 < , d '"·~ 'allm'i.nna
'
är temligen stadgad. J\'l<m erkänner å ena sidan, att. undervisnino· af monitörer aldrig kan blifva så fullkomlig, som
af lär:ren sjelf; att vexelundervisningen således enelast .då
äger sitt företräde, när en ensam lärare måste undervisa
en talrik o<.;h olika för sig kommen barnskara;- att vexelundervisning;ens för ordning·ssinnet så helsosamma noggranhet uti röl~elser , uti former, icke tillhör denna metod ensamt utan kan Mven i andra skolor tilllärjungames fromma
i-nför~s. _ Men å andra sidan medgifves också lika öppet
metodens stora nytta uti församlingar , rika på bam me11
fattiga på medel till ·deras unelervisning. N ek_~. t_or~e. man
ej heller, att metoden uti många mekamska otmngai !~an
med stor fördel användas äfven uti lärdoms och apologiStskolor. Deremot lemna vi osagclt., huruvida den derstädes
kan helt och h~llet fylla den gamla metodens plats , nem:
l igen med den utsträckning, att en Hirare sl_call kt~_nna _pa
en gång· unelervisa hela lärjung~~ersonalen. VId en lar~~.n~s­
eller apologist-skola. Det synes foga sannolikt, att en la1 a1 e,
endast med stöd af monitörer skall kunna lemna fullgod
och ::;am tid i o· undervisning åt ett an tal af l 00 gossar och
clerutöfver, ~ch dessa stående på alla de olika tr_appstegen
från nybegynnaren ändt1 till och med gymnaststen . Ny:t
Elementar-skolan i Stockholm , hvilken lärer vara orgamsei"td efter sådan princip , torde förr eller sednare finna
sig' föranlåten att dela sinalärjungar på t."~ ~:uclitorie_r, ell~r
åtminstone antaga åt hvarje lärare en palltl1g· medhJelpaie
till undervisningens fullständ'iga meddelande. - Men on~
äfven detta system af vexelundervisningens användande l
-
69
stort sknlle lyckas vid nämde skola, så anse vi det likväl
alldeles icke böra antagas för de andra läroverken, ty dess
s~immansatta och derigenom konstfLtlla machineri, dess vid::;träckta verkningskrets förutsätta hos lärame större personliga både kropps och själsförmögenhter än i allmänhet
kunna påräknas.
Man hör nemligen ofta påstås om detta lärosätt, att
dess metod och reglemente suppleera läraren; att en i
öfrigt dälig lärare kan med stöd af denna metod lemna
en temligen . god undervisning. Detta är alldeles stridande
n~ot verkliga förhållandet. En af naturen medelmåttigt eller
illa utrustad lärare kan likväl efter gamla metoden hålla
de kring· väggen sittande gossarna temligen lätt i ordning,
och något måste dock hos dem fastna af de ämnen, som
i'tr ut och :"u· in, om också på det mest mekaniska sätt,
föreläsas. Sicalan bibehåller ändå ett skenlif, lärj u n gama
hållas till yttre ordning, om icke till inre verksamhet. .Men
sätt en sådan lärare uti en vexelnndervisnings-skola, med
dess invecklade och konstiga former, h vilka h varje ögonblick
skola af läraren och efter hans urskiljning lokaliseras och
tillämpas; uti en vexelundervisnings-skola, der alla barnets
själsförmögenheter lenmas fria, i elen förutsättning, att läraren skall äga förstånd och förmåga att rikta dessa lösgjorda krafter till ett godt ändamål, till ett friare och raskare inhämtande af föreskrifna kunskaper; - - lomna, säga
vi, allt detta uti en mindre skicklig lärares hand, och det
skall snart upplösa sig· i villervalla, läraren skall inveckla
sig i· motsägel!'er och oreda, de frigjorda gossarna skola
uti ringen leka eller träta i stället för att läsa , och :,;kolan
skall inom kort upplösa~. Så, och af sådan orsak har det
g·ått mångenstädes; och metoden har skörelat det tadel, som
egentligen bort träffa läraren eller dem, som orätt valt och
för länge bibehållit honom; under det att på andra ställen
en skicklig lärare med denna metod hanclledt många hundrade
barn till kunskaper, ordning, drift och sedlighet, och samlat
öfver sig och metod hela nejdens viUsignelser.
r
-10-
§ 4.
AMBULATORISKA METODEN.
Redan en längre tid har denna metod utgjort ett tvistämne uti fosterlandets pedagogiska litteratur. Unde.r sina
resor, i mellersta Europa, hvarest metoden nä~tan allmänt
är vedertagen, lärde B1·oocman att känna och värdera densamma, och ifrade ännu i sin sista t;krift för dess allmänna
införande i Sverige. Uppfostrings-kommiten af år 1812 antog den som grund.sats, men i anseende till motståndet vid
1818 års riksdag , blef metoden i 18~0 års Scholordningtillåten , icke föreskrifven .
Under en mellan ambulatorisk och klastiläsning vexlande tjenstgöring, har Förf. med erfarenhet af båda, icke
kunnat finna annat, ä n att ambulatoriska metoden har ett
bestämdt företr~ide. Förf. skall ockst't försöka att med så
mycken oväld , som möjligt, framställa de skäl och motskäl,
som härvid förete sig. Ambulatoriska metoden har följande
olägenheter. a) Bamet är så väl genom natur som vana
benäget att fästa sig vid person , icke vid system. Föräldrarne äro för detsamma den personifierade Ingen, och det
väntar samt fordrar att uti skolans lärare finna detsamma.
Detta låter sig· göra med klassläsning, som lemnar bamet
åt enelast en lärare, men icke med ambulatorisk läsning,
der det straxt får att göra med flere, af hvilka följaktligen
ingendera kan personligen blihra så allt i alla för barnet,
som det fordrar och måhända behöfver.
b) Den i skolan nyss inkomna åtta eller nioåriga lärjungen råkar alltid i början mer eller mindre uti förvirring,
då han på en gång· försättes, icke allenast uti en ny omgifning, utan också i beröring med flere olika lärare , och
veckor, ja hela månader åtgå, innan han rätt hinner blifva
hemmastaeld i sin nya ställning: c) Ambulatorb;ka metoden
förutsätter också ett gemensamt system för hela t;kolan, så
att -läraren icke får eller kan följa sin enskil ta öfvertygelse,
utan mäste jemka sig och sin verksamhet efter kamrater
och reglemente; då han deremot, efter klassläsningen , ensam herre öfver sina lärjungar, odcså kan följa ett alldeles
-
71
eget efter hans individualitet lämpadt undervisnings- och
disciplins-system . el) Den närmare beröring, hvari ambulat.oriska metoden sätter lärarne, skall naturligtvis förr gifva
anledning till missämja dem emellan, än klassHtsning·en,
der lärare och klasser stå utan allt närmare sammanhang·
med hvarandra. Dessa svårigheter atfölja onekligen
mnbulatoriska metoden och några deriblmid, särdeles de
första , äro icke utan sin allvarsamma betänklig·het, hvarföre
det ocks~t varit fråga om, att låta nedersta klassen af
skolorna behålla en gemensam lärare, under det ambula~
tpriska metoden följes i de öfre. Man har ytterligare velat
tillägga denna ·metod ännu en olägenhet. Man haJ' nemlige~1
påstått, ait den icke sätter lärame i det fadel'liga förhållande till lärjungen, som klassläsningen. Detta tål närmare
förklaring. Om man dermed menar, att klassläsning sätter
lärjungen uti ett mera uteslutande beroende af sin lärare
för året, så har man rätt; men orätt åter, om man med
faderligt förhållande menar. de varmare känslor af tilJo·ifb
venhet och välvilja, som böra alstras mellan lärare och
lärjungar. Man låte ä ena sidan en lärjunge på 6 ~\ 8 år
som vanligt genomgå en trivialskolas fyra klasser, och således fyra särskilta gånger ömsa lärare - och å andra
sidan en lärjunge under samma 6 a 8 år beständigt läsa
för dessa samrna fyra lärare , och man må eftersinna hvilkendera förhällandet är mest tjenligt att alstra hos lärj ungen känsla af barnslig, hos Iärarne af faderlig tillgifvenhet. Jag kan ej tveka alt häruti tillerkänna ambulatoriska
metoden företrädet. Ty dessa heliga känslor äro ej af det
slag, som hastigt väckas och brådmogna, utan fordra en
längre tid, för att också sedan blifva af längre varaktighet.
Efter klassläsningen hafva de oftast knappt börjat väckas ,
förr än lärjungen måst afflytta till ny klass och ny lämre,
och på sådant sätt fyra gånger efter hvarandra ömsa lärare,
utan att hinna fästa sig vid någon . Deremot efter ambulatoriska metoden, då lärare och lärjungar uti sex a åtta år
oupphöl'ligt följt hvarandra, då hinna dessa sköna känslor
~1f ömsesidigt förtroende och tillgifvenhet att utveckla sig·
och bära härliga frukter. Lärarens växande ömhet gifver
-72åt hans varningar och råd mera värma och lif, och lärj ungens genom så många års erfarenhet styrkta förtroende
och kärle.k uppfattar dessa råd mera allvarligt och djupt;:
och så bildar sig detta ömsesidiga förhållande, som vid den
slutliga upplösningen, eller ftyttning·en till högre läroverk,.
låter både lärare och lärjunge känna , att de icke mer voro
hvarandra Jikgilltign.
Bland ambulatoriska. metodens öfrig·a företräden faller
straxt i ögat. A) Att endast på detta sätt skolan kan blifva
ett organiskt sammanhängande helt. En Trivialskola enligt
klassläsningen är och kan ej blifva annat än 4 särskilta
skolor, stående bredvid eller öfver hvarandra, men utt
hvilka det i följe af hvarje lärares särskilt afstängda verkningskrets också kan följas, och oftast följes alldeles stridiga grundsatser och metoder; en sak, som det med klassläsningen är nästan en omöjlighet att förekomma. B) Det
kan icke gerna vara för lärjungen helsosamt, att enligt
klassläsningen und e r sin skoltid, i disciplinarisk t hänseende ,
genomgå fyra särskitta och ofta olika behandlingssätt, då.
deremot efter ambulatoriska metoden , lärjungen från inträdet i skolan till utgången ledes efter ett och samma.
system. O) Efter klassläsningen skall lärjung·en uti hvarje
kunskapsgren g·enomgå fyra händer. Enlig t nu gilllande
skolordning skall han t. ex. uti latinet lära sig af första
läraren dekliuationema och de regnliera konjugationerna.
Af andra läraren verba anomala, partiklarna, samt de första..
reglarna. Af tredje läraren, att fullständi g t resolvera, och
skrifva efter dc enklare reglarna, och slutligen af l~ectot'
inöfvas uti det åte rstående af grammatiken. P å samma sätt
också med d e öfriga läroämnena. - Men huru kan man
vänta sig någon enhet, något sammanhang uti ett sådant
undervisningsstttt? - Onekligen äger häruti ambulatoriska
metoden ett ojemförligt företräde, då den sätter läraren
uti tillfälle att ge nom undervisning för lärjung ar af alla.
kunskapsgrader erhålla en klarare öfversigt af sin vetenskap och dymed e lst kunna vid dess meddelande följa ett
bestämdt system från början till slut. D) Just detta sist
anförda förhållande mi\s te också vara vida angenämare
-
73
och mera lifva.nde för 1ärnl'l1e, än kl assläsningen. Huru ofta
händer det ej, att en lärare får sitta 6 å 8 år uti en och
i'i amma klass . D et kan ej aunat än vam dödande för det
vetenskapliga lifvet, ritt då enligt klassläsningen beständigt
hålla. på med samnut korta fragmenter af alla kunskaps-·
ämnen. Enligt nu gä llande skolordning, skulle . en lärare
t. ex. uti andra klasse n på sådant sätt aldrig få Jäsa uti
latinet annat ä n de fyra a fem första fälthenarue af CO?'nelius: uti Grekiskan; enelast deklinationerna och första
konjugationen : uti aritmetik, multiplica tion, division · och
sorter-räkning: uti geografien, Sverige och Europas fysiska
beskrifning ; o. s. v. Att nu åt' ut och år in icke få behandla
något annat än dessa afhuggna stumpar af kunskapsämnena
kan ej vara annat än uttråkande för läraren . Man klagar,
att våra skollärare icke utg·ifva tjenliga läroböcker. D e äro
ursäktade. Huru ·hafv a de med klassl äs ningen kunnat få
den dertill nödiga öfversigten af sitt kunskapsämne och
dess behandling från nybegynnar en ä nda uppåt till gymnasisten. D et länder dem sannerligen till heder, att de
bibeh~tllit någo t vetenskapligt intress e unel er en sä vetenskapsstympande sysselsättning·. E) Med klasslä·ming· kan en
oduglig lärare antingen skylla lärjunga mas underhaltighet
på sin företrädare , eller skyla egen slapphet med de kunskaper samma lärjungar uti föreg·ttende eller efterföljande
klass inhämta. Med ambulatoriska metod e n är ett sådant
förfarande omöjlig-t. Läraren , sam från början till slut ensam sköter sitt ämne, skall också ensam skörda det beröm
eller tadel, som han förtjenat. En oduglig· lära r e kan efter
ambulatoriska me toden omöjligt dölja eller bibehålla sig.
§ 5.
FRI FLYTTNING.
Detta element för en blifvande skolreform har fö ga
blifvit motsa gd t, behöfver således föga försvaras, häldst
dess fördelar falla temligen lätt i ögat. Hvarje lärare vet
-
74 --
nemligen, huru man ofta är försatt uti ett obehngligt val,
antingen man skall flytta en verkligen underlägsen lärj unge, eller dörmua honom att ett helt år stanna q var i
klnssen, då likväl hans underlägsenhet möjligtvis sträckte
sig blott till ett eller annat ämne, och kunde med träget
arbete snart nog afbjelpas. Å ena sidan skadar man ovillkorligen f:'kolan, då man flyttar gossen tvärt emot lagens
både bokst1lf och nnda, och hvad än väl'!'e är, mnn föregår ynglingen med exemplet af lagbrott. Å andra sidan är
det en uppretande obillighet emot lärjungen att låta honom
för en elylik lätt botad kunskapsbrist i mer eller mindre
grad förlom ett helt år och hämmns i den raska framfarten
af sina studier. -- Ännu ett skäl. Efter nu varnnde skolformer sitter lärjungen vanligen två år uti hvarje klnss.
Det är en ofta gjord erfarenhet, att lärjungnma under
första året, så vidt på dem beror, temligen allmänt visa
mindre ifver uti sin läsning, emedan de väl veta, att de i
alla fall icke komma det året i fråga till flyttning. De skulle
deremot otvifvelaktigt hållas uti \rida jemnare verksamhet,
derest det vore dem öppet, att när som helst ffi uppftytta,
så framt de ägde dertill erforderliga kunskaper. Man har
mot fria flyttningen anmärkt, att den skulle leda till en
läxläsning, till ett föga stadgadt och smält kunskapsförråd.
Vi tro tvärtom; i fall läraren såsom sig bör och lätt kan
ske , ålägger lär'jungen att för hvarje examen till en klass
eller läxlag redogöra för alla föregående kmser i samma
ämne; då mftste detta idkeliga repeterande slutligen så
hafva innött ämnet, att den deraf uppkomna kunskapen
ingalunda sknll kunna betraktas som läxläsning. Mera är
att befara, att man med den föi·ut brukliga årsflyttningen
ofta måste släpa lärjungar hela skolan igenom med underhaltiga, eller blott för tillfället inpräglade cxamensläxor. -Man har mot fria flyttningen anmärkt, att den befordrar
brådmognad; men är läraren rättvist sträng uLi sina fordringar, så behöfver man ej frukta. En grundlig bildningskurs fordrar sin dryga tid, hvad metod man också må välja.
I afseende på denna r;å kallade fria flyttning vilja vi
härmedelst öppet förklam oss , att dt't vi hylla densarnm11,
så sker det för den gTnnd af rättvisa och billighet, hvarpå
den hvilar; men ingalunda för att derigenom understödja
den olyckligtvis allt för mycket utspridda lusten , att jaga
sina söner så fort som möjligt igenom skolan, att påskynda
deras mognad, förr än ·den efter naturens ordning skulle
följa. - Här torde alltså vara rätta stället att vidröra den
falska princip, som man af missförst å nd så ofta följer , serdeles i hufvudstaden. Knappt är gossen sj u å åtta år, föl'l'
än föräldrame i allsköns välmening skafia honom icke
. allenast skola eller informator, utan äfven engagera föt'
hans räkning allehanda mästare, så att g·ossen ofta, hemläxorna inberäknade, är upptagen 9 å 10 tirmuar om dagen.
Men vid spädare år är denna sysselsättning alldeles för
trägen och hindrat' bamet, att under frihet och lekar · i
frh;lm luften vi11na den fysiska utbildning, den liflighet uti
lynnet, som båda äro af så stor vigt för elen blifvando
menniskan . Med detta trägna arbete fortfar man sedan ända
till 1:) a 16 år, men vid denna ålder fordrar man också ,
att gossen skall vara fullbildad, skall taga sin student- och
straxt derefter hofrätts- · eller kansli examen; skall straxt
derefter inträda som embestman i staten. Följdema af denna
uppfostran äro i många afseenelen skadliga. Den gossen
alldeles för tidigt påtrugade kunskapsmassan faller snart
bort, emedan den ej i naturlig ordning var inhämtad och
digererad; ~.;·oss ens själsförmögenheter, som man för tidigt
utvecklat och mången gång öfver förmågan ansträngt, hafva
stundom på försöket förlorat sin spänstighet, måhända för
liEstiden Lynnet blir icke sällan förtyngdt, och då det återtar sin länge kufvade liflighet, så antaga dessa utbrott vid
J i) å 16 års ålder en vida vådligare karakter än vid 10 a
1~ . Den student-frihet, som man efter detta system lemnar
l i) å 16 års ynglingar, kunna de sällan bär n. J u st vid denna
å lder, dft lifvets frestelser och förströelser först och uti
sin niest förföriska gestalt träda för ynglingens blickar, är
det af så mycket mera vigt att fästa honom genom sträng
Dch trägeu verksamhet, så att man åtminstone icke med
sysslolösheten ökar vådan af hans ställning. Det bör ocks å
besinnas, att tiden emellan l J och 18 år är ynglingens bästa
-76 -
arbetstid, och att han då kan lära på en månad så mycket,
som vid åtta års å ld e r på ett helt år. I stället för att derföre, som nu ät· händelsen, öfverhopa den späda gossen
med arbete och låta deremot sexton års ynglingen agera
kaval.ier och sköta sina studier 'efter egen beqvämlighet,
borde man gifva d en förre mera ledighet till de le ka r, hans
lynne och ålder fordr a, men deremot vida allvarsammare,
än hittills skett, taga den uppväxande y nglin ge ns tid och
uppmärksamhet uti anspråk, och ända till 18 å rs å lder med
allvar och kraft hålla honom till en triigen sysselsät tning.
Detta förderfliga brådskande skulle be tydligt motarbetas,
de r es t staten ' toge för gr und sats att icke öppna tillträdet
till någon syssla för den, som icke fyllt sina tjug uett å r.
D et är i sanning en besynnerlig· motsats , att man ombetros
sköta statens ärender ofta tre a fyra å r förr , än man som
myndig får befatta sig med sina enskilta. De t andra medlet
vore, att den nya , högst nyttiga inrä ttnin ge n af st udentexam en inför ·ett och samma collegium hå ll es i vederbörlig
helgd och utsträckn in g, så att icke någon slags decanatexamen eller liten studentexa men må gifva r iittighe t till
de j uridiska embetsex11mina. Häl d re må man uti den stora.
studentexamen le m11:1 blifvande civila embetsmän frihet uti
ett eller annat timne. D e n, som icke varit sysse.lsatt vid
de lägre läroverk e n kan knappt göra sig en före ställning·
om de t brådskande slarf, hvartill den föna studentexamens
obetydlighet och bristande konsequens ga.f anledning.
Ännu en anm ärkning med afsee nd e på den fysiska
uppfo stran. Vid åsy ne n af den bleka och svaga bam-skara,
som uppv äx:er i hufvudstaden, ka n ma n· ej annat än bekla ga både dem sjelfva och deras föräldrar. En gosse
behöfver vid spädare å lder åtminstone tre a fyra timmars
r örelse uti fria luften hv a r e nda dag. Omöjligt kan man
fordra, att föräldmme sjelfva derunder skola följa honom.
och högst få äga tillgång att för sådant ändamål hå lla en.
särskild domestik. Nu står man derföre i det svåra valet,
att antingen lå ta sin so n utan tillsyn springa omkring och
leka på gatornn och med all sannolikhet snart se honom
förvandlad till en rödblommig, frisk och tilltagsen, men
-
"; 7 -
<Jckså å andra sidan till sj ä l och seder a lld eles förderfvad
gatpojke . Eller också hålla honom instängd uti förmak sluften och förmakslifvet, der hans bleka kinder, slappa oc h
klem iga väsende snart vittna om sa mma svaghet, som de
på samma sätt vid hans sida i fönstret uppdrag·na blommorna. D e tta gälle r särdeles om de spädare bamen från
t vå till å tt a i1 tio å r. - Härom ett förslag! Simile det icke
löna sig för den e nsk ilta indus trien att så 11 äm so m möjli gt
på Malm a rn a anskaffa stora och helsosamma localer, hålla
dem mo t en lindri g afgift öppna föL' bam, so m der fl e re
timmar om dagen finge under säke r och förståndig· upp sig t
leka och sp rin ga omkring uti fria luften. Ko st naderne för
ett sådant a rrange ment borde ej blifva, betydliga, nyttan
deremot v ore ovedersäglig.
Vexelund e rvi snin g, ämnesläsning och fri flyttning höra
till skolans fo rm e r och metod e r. D en menskllga benäge nheten för ytte rlig he te r har äfve n i denna fråg·a gjort sig
gällande. Man har hört ropas på nya meto de r liksom på
e tt nytt eva nge lium , i den go dtrogna öfve rtygelse, att e n
ny metod, som läsordning upp slage n på v~igge n, skulle et t
tu tre omskapa lä rjun ga r och lärare, likaso m man också
trott, at t e n ny konstitution skulle, likso m Ci'I'Ces trollstaf,
kun·n a förvandla e tt helt rike med dess inbyggare och
deras se da n å rhundrad en imotade vanor och tä nkesätt. l\Ian har å ter hört andra ropa e mot dessa metoder, ja mot
metod e r i allmänhet. D e hafva ej velat höra ta las derom ,
eller om några slags förbättrin ga r elle r fö re nklin gar nf
und erv isnings-sättet. AlH skulle blifva vid det ga mln , och
ju svårare d esto bättre, påstod man , ti ll själskrafte rn as
pröfvande och öfvande, likso m ma n fö r kroppskraftemas
öfnin g häldre, ~in att begagna trappan, borde kl ät tra uppföre den branta vägge n. Tydlige n ligge r sanningen hä r som
mmorstädes mi clt emellan bå da yttcl'lighetemn . Det f~tl',
bör oc h kan ej nek as, att metod en är af vida mindre vigt
än liirarens personlighet; att d et ä t· på 'lä ra rens förmåga
och lefvand e ni t, so m bå de und e rvis nin g och den ä nnu
angelägnare u ppfostrnn hufvudsak ligen bero; att en god
lärare kan göra mycke n, ga nska mycken nytta, äfven med
-
78 en sämre metod. :Men det kan också lika litet nekas, att
en duglig lärare gagnar mera med en god metod än med
en sämre; att man derföre bör, så vid t möjligt är, göra
goda i•netoder gällande. I sanning, denna sats tyckes vara
så enkel , så klar, att mången med skäl torde undra både,
att den ena sökt motsäga och den andra bevisa ett så.
fullkomligt postulat .
§ 6.
LÅROÄMNENAS ORDNING
sKOLAN.
INOM
Detta ämne är kanske det hufvudsakligaste; de~, h varom
den häftigaste striden föres. Det ena partiet vill bibehålla
förra skolornas ordning, enligt h vilken barnet, så snart det
lärt läsa innantill, måste börja med lärandet af latinet och
dess grammatik. Detta parti yrkar, att kännedomen af latinet ~kall läggas som grundval föt' hela den blifvande
bildningen. - Den andra sidan åter vill uppskjuta detta
språk, till dess lärjungen hunnit vinna de för dess läsning·
förberedande kunskaper och mognade förståndskrafter; de
erkänna latinet såsom ett af de väsendtligaste elementerna uti bildningen, men icke som dess enda, uteslutande
grundval.
Innan vi närmare undersöka denna fråga, är nödvändiot att förut framställa några preliminärpunkter.
"' 1:o· Anhängarne af gamla läsordning·en påstå vanligtvis,
att de skolreformer, som yrkas, äro grundade endast uti
den närvarande tidsandans nyckfulla och kanske inom några
tiotal af år lätt förändrade fordringar; att skoloma icke
böra byggas på en så lös botten, utan på de för menskliga
bildning·en till grund liggande eviga principer och sanningar. Vi svara: Just de gamla skolorna äro de, som äro
grundade på en enskilt tids lätt föränderliga och konve~l­
tionella fordringar. I början af 1600-talet, då skolorna stiftades, fanns ingen vetenskaplighet, knappt någon litteratur,
79 -
annat än på latin ska språket. Det var derföre just den dåvarande tidsandans fordran, . att börja all bildning med
latinet. Historia, geografi, kemi, g·eometl'i, filosofi, teologi,
medicin , juridik; allt behandlades på latin; den bästa, snart
sagdt, enda estetiska litteratur, som fanns, var den latinska,
oc.;h utan detta språk kunde man ej göra det minsta framsteg uti någon enda riktning af menskliga kulturen. Just
derföre var det, som latinet måste föregå hvarje annat
ämne, och just på detta konventionella tidsförhållande äro
de g am la skoloma grundade. Men grunden har fallit undan
derföre vaddar ock byggnaden . - När man nu å andn~
sidan granskar de förslag, som blifvit gjorda till reform,
scrdeles den plan, som blifvit uppkastad för nya elementarskolan, si't kan man icke, utan ett nästan uppsåtli.g t misskännande neka , att den röjer ett redigt och redligt bemödande att grunda skolan på bestämda principer, härledda
så väl från läroämnenas inbördes ordning och sammanhang,
som från lärjungens successivt utvecklade förmåga att upp ..
fatta dessa läroämnen .
~:o Man beskyller refonnatörernn, att med å,;idosättande Hf den humanistiska bildningen endast afse de ekonomiska fördelar, som den blifvande verldsmenniskan kan
drn g·a af sina i skolan inhämtade kunskaper. Man envisas
att tro, det alla, som yrka skolreformer, utgå från de
n)aterialistiska åsig"ter, som vi i l. och 2. § af detta arbete
sl~ildrat. l\ien detta är en på det högsta orättvis beskyllmng mot den för skolreform ifrande pluraliteten af sista
uppfostrin g ii-komiten , och, som vi tro, mot de fteste, som
äfven utom komiten ifra för dessa reformer. Vi äro öfvertygade, att båda de olika partierna inom Icomiten satte
'
hvar för sig , lika stort värde pa det humanistiska studium
i allmänhet betraktadt; tvisten gällde endast sättet och
ordning en för dess inhämtande, samt den större eller mindre
utsträcknin g, rnan ville gifva åt detta ord.
Den tredje invändningen är den, att man söker utrota
. den klassiska litteraturen, att, som det heter, för reformatörema ingen ting· ä.r (ä?'hatl-iga1·e än den klassiska fomv e1'lclen. Dessa och dylika beskyllningar ä.ro endast egnade att
-80imponera på en okunnig och lättskrämd läsare. Ingen med
närmare kännedom om saken kan yrka klassiska språkens
utrotande, och få kunna vara nog enfalldiga att tro en sådan beskyllning, eller att frukta, det en upplyst styrelse
skulle till sådana åsigter lenHut sitt bifall. En hvar, som
läst Homt'ius, Liv·ius eller 'l acilus, skall alltid l i fligt och
varmt önska att bereda en kommande generation inträde
i denna bärliga fornverld, och skall alltid gifva dess litteratur ett bland de högsta rummen bland bildning::;-elementema. Men att antaga den så:>om culturens ecclesia catltol·ica,
sine qua mdla salus; det är enelast mot denna ytterlighet,
som man opponerar sig. - Således är ej frågan om klassiska språkens utrotande, förföljande, som man sa gema
vill inbilla allmänheten, utan endast om den plats, som dem
uti bildningskedjan , med rätta tillhörer.
Nu komma vi således till sjelfva hufvudfrågo rna; och
-den första och förnämsta blir: .Ä1· latinet nn mem ett för
mens.kl'ig bUdning oumbärligt element? Vi svam uppl'i.kti g t, att
fö r den högsta och omfattande bildningen är latinet ett
icke allenast nyttigt utan alldeles oumbärligt element. Men
vi tro också, att det utom latinet finnes och kan tirinas en
bildning, rent human till sitt innersta väsende, ii.del till sin
syftning, och derför också helsosam och g!'lgnande, både
för den enskilte ouh för staten. Den som tror motsatsen,
-den som förklarar latinet oumbärligt för hvarje bildad m enniska , de n bedja vi be~innn , hvilken dom han fli.ller öfver
större delen af en upplyst och kunni g m e delklass, öfvet·
militärer, hnndlande, ja öfver största delen af våra s~t hög re
som JHoTe
civila embetsmän, hvilka , i fall lärdom i latinet
b
skall utgöra den sanna bildningstermometern, troligtvis
m å nge n gång· föga kunna gö ra anspråk på att räknas bland
bildade rnenniskor. l\Ien jag frågat· 'å andra sidan , den som
känner Englands, Ty::;klands och Frankrikes litteratur uti
.alla dess så vetenslmpliga som vittra riktnin ga r, kan en
sådan med riitta kallas obildad derföre, ntt han icke känner
JaLinet? Jag fruktar, att den latinske Zeloten, som brt kallar ·
honom, sjelf åtminstone uti det ögonblicket visar sig vara
·den uli själ och hjerta obildade.
-
81 --
Det är lärorikt att se, till vilka slutsatser latinets öfverdrifna uppskattande kan föranleda. Prof. Doctor Lincl(o1·s
är en man, hvars erkända grundliga kunskaper, särdeles i
latinet, berättiga honom att framstå såsom sakförare för
detta språks uteslutande bildningsförmåga. Hörom till hvilka
sats·er han kommh *). "Alla, som clömma allvcwl'igt och st?·ängt,
lcomma de1·om ötvm·ens, att den, som vill vinna, icke allenast en
(ullstäncligare lrtnlom, ulan ä(ven en finw·e bildning, lcan icke
undvam dem (de klassiska språken), llum·ken till det vetenskapliga forslwnclet, tankens samt utt?·yc!cets elegans, ej ltelle1 · till
känslans och handlingssättets ä(lelhet, (ad sentiendi agendique
honestatem). Att vid djup vetenskaplig fon;lming- latinet är
oumbärlig t, låter dock höm sig. Att man icke kan tänka
elle1· utt1·yclca sig elegant utan kännedom af latinet, är redan
en så upp enbar orimlighet, att den endast behöfver framläggas, icke vederläggas; men slutpåståendet, att en menniska med finare bildning icke kan ha(va äclel!tet i känslo1 ·
och handlingssätt utan alt känna klassiska liltemtll?·en, ät· en
så löjlig · produkt af den latinska absolutismen, och tillika
11ågonting- så motbjudande,att man näppeligen vet, antingen
man skall le eller harmas deröfver. Man skulle tro sig
haf,ra läst eller förstått författnren orätt, men ingalunda.
Straxt efteråt säger han; ty just (ö1· den orsaken, att, med ett
onl sagclt, elen (klassiRka litteraturen) anses göm oss till menniskm·, hm· elen f ått det ä?'o(ulla namnet af human·istiskt studium.
- Dessa rader behöfva icke kommenteras. De framställas
blott till betraktande Hf vårt både kl::~ssiskt och icke ldassiskt Lildade publicum, på det de må lära sig-, icke hvad
I-l:r Lincl(o1·s tänker om bildning och menniskovärde, ty vi
äro öfvertyg-ade, att han icke menat så illa, som orden
fallit, utan som bevis på de ytterligheter, till hvilka den
latinska absolutismen, konseqvent utförd, leder sina bekännare.
Ytterligare skrifver samma författare: Om det slutligen
hö1· till humaniteten att icke endast tänka vist och tala väl utan
äfven att handla ?'titt, hvcw (rägcw jag, skall man finna e(le?·:
}
*) Programmet vid Magister-Promotion uti Lund 1832.
6
./
-
-82-
döm e af dygd, om icke från de gamle? - H vm· nu fi~ma ~eci~?­
och Om·tier som med högsinthet och lugn offret swa hf (o1·
fiicle?·neslanelet? o. s. v. Vi taga oss friheten a~t påminna Hr ..
L·inclfo?·s dc Svenslot namnen Erik den hel1g.e, Engdb?'ekt,..
Gustaf Wasa, Henrik W1wle, Gustaf Adolph; --:- d~ ny-Europe iska namnen, Gnesclin, Baya?'Cl och hjeltnrne 1 det enda.
slaget vid Sempach, A1·nolä ·wn Winkelriecl, Nicolmts Tlntl,
He?'tig Leopold, F?·ihe?Te Blwnenbach, oberäknade de tusental
af Decie1· och GurUer, som i reformationskrigen i Holländska,..
Schweitziska och Franska frihetskrigen med gladt mod
offrade sina !if på fosterlandets altare; slutligen namnen
Buss, Zwinglius och Luthe1·, hvilka, då de nu nämnas, torde·.
få gälla för lika höga om icke högre efterdömen af ren
dygd och sjelfuppoflring. Det är en besynnerlig sak~. att,
då man medgifver kristna religionens öfverträffande varde,.
man ändå kan såsom förebild för ynglingen f ramställa dyg,
elen uti gammal ?'01/W?'slc mening (antiquo Romano sensu) i .
sttillct för det rena och vida ädlare kristliga sinnelaget,
med dess förening nf mildhet och kraft; hmu man med,
totalt misskännande af kristendomens stora historiska verksamhet, ja likasom helt och hållet förglömmande, att nå~:ot
sådant som kristendom existerar, kan påstå, att den nar-·
v<i.rande högre Europeiska bildningen hvilar endast på den
klassiska och af den samnut hämtar sin bäslft nä?'in,q. Detta.
totala misskännande af krbtendomens inflytande på romantiska litteraturen, detta misskännande af den högre, mera.
sedlig-a och relig-iösa andn, som derigenom stämpl~r. de
bättre af de ny-Europeiska författarne, är karaktenst1skt,
hos försvnrarne af den latinska absolutismen. Redan uti en
för nio år sednn utgifven ströskrift, Fö1·slag till enhet och:
meclbO?·gerl'ighet i äe allmänna 7tnde?·vism:ngsve?'ken, har förf .
sökt framställa jemnförelsen i pedag·ogisk väg mellan nyEuropebka bildning-en som kristlig·, och d:n klassiska s~m
hednisk, oeh får så väl i detta som i nagm andra lmnseenden, för att und vika återsägningar, dit hänvisa.
.
.
Hvad . slutlig·en Hr. Lind(q1·s angår, så har det v.ant:
med verkligt obehag, jng känt mig nödgad att nedsknfva.
dessa mder emot en allmänt och i så många hänseenden
l
(
83 --
rättvist högaktad man. :illen just detta personliga anseende
och sakens stora vigt förbjuda att lemna hans beskylln.ingar · obesvamde. Hr. Linclfo?'s har nem !igen sjelf framkallat dessa rader. Hnn har inför allmänheten och i allmänna ordalag beskyllt dem, som önska läroverkens reform,
n t t vii j a· icke fä1'änclm utan fönända dem, icke ombilda clem
efter tidens (onlmn utan ö(ve1·lemnrt dem åt sjelfsvdläet. o. s. v .
Allmänheten 1i1å pröfva, huruvida de Herrar och män, som ·
med ospard möda söka bereda våra läroverk en behöfligoch länge önskad förbättring , hafva förtjent att pä sådant
sätt bemötas; den må af ofvanstående bedömma de principer, p{t hvilka enligt Hr. Lindfors's åsigter Sveriges läroverk böra vara grundade.
.Med dem, som oaktadt ofvanstående ännu äro öfvertygade, att ingen bildning kan gifvas utan latinet, vilja vi
föt· denna gång-en icke vidare sysselsätta oss . .Med dem
åter, som anse latinet vara ett ganska vigtigt element uti
en fullständig bildning, öfvergå vi till nästa ämne, nemligen
bestämmandet, hv~ r latinet skall förekomma uti skolorna.
Enligt gamla ordning-en började man straxt vid lärj ungens första inträdande att låta honom sysselsätta sig·
med latinet och det nästan ensamt, tills han kunde med
temlig färdighet åtminstone läsa dess lättare författare·
'
sedan kommo sjelfva vetenskaperna, vanligtvis först på gymnasium. Detta var, enlig·t hvad vi förut anmärkt, då för
tiden en nödvändighet, emedan alla så vetenskapliga som
Hiroböcker voro författade på detta språk. l\fen nu är den
stora frågan, om samma ordning· ~kall fortfara, fastän dess
föranledande orsak upphört. Henarna nf den latinska absolutismen yrka häruppå med all ifver, hvaremot andra partiet fordrar, att studium nf samma språk skall · uppskjutas
till ett sednare stadium. För att närmare och med mera
redighet kunna afgöra denna fråga vilja vi undersöka, i
hvad ordning ämnena i en skola böra förekomma .
l :o I · afseende pet ämnena sjelfva och elen onlning, hvm·i
de förutsätta och följet hva1·anclm. 2:o i afseende på clems
lämpUghet fö?' bcthlets successivt utbildade (attnin,qs(önnåga.
-843:o I afseende på ämnenas stö1n eller mindre ownbärlighet
fä?' elen blifvancle medborgaren.
..
Hvad nu det första beträffar, eller kunskapsanmenas
inbördes ordning och sammanhang, tyckes teml~gen ovedersäO'ligt att på samma gång· som det religiösa smnet genom
pa~sande undervisning väckes, bör äfven den närmast omgifvande naturen blifva första föremålet för barnets undervisnino· likasom den är det för dess uppmärksamhet. Det
är de~' närvarande, som menniskan först, och allmännast
bchöfver känna. Det är det närvarande, på hvilket också
barnets uppmärksamhet och nygirighet först ft\.stes; .och
bland detta närvarande skall det naturligtvis först bllfva
fråga om den yttre omgifvande verlden, med dess al~tcr
och former. Natural-historia, geografi och linearteckmng,
synas derföre enligt sakens ordning böra blifva de första
föremålen för undervisningen på samma gång, som barnets
färdio·het uti skrifva och räkna uppöfvas. lVIen icke allenast
.
den "'yttre naturen utan äfven samhällslifvet å~rager s1g
snart lärjungens uppmärksamhet och llänvis.ar 1 o_ch 1:1ed
detsamma på ett nytt kunskaps-element, nemhgen h1~tonen.
Såsom förberedelse till läsningen af främmande sprak, och
som första och naturligaste representanten af språkkunskap
i allmänhet kanuner på samma gång modersmålet med
dess gramn~atik. Här hafva vi således an.gifv~t de första
läroämnena uti skolan, nemligen natural-h1stona, geografi
och formlära för den yttre verlden, religion historia och
modersmålet för den inre. Dessa ämnen måtte i naturlig
ordning vara de första,. ty vi kunna icke se, att ~ågo~ af
dem förutsätter andra kunskaper, såsom nödvändigt foregående. Vi vilja kalla den bildning, som af de~na kunskapskrets innefattas det första och lägsta stad1et. Det vore
önskligt, att e~ sådan bildning kunde blifva föremf.tlet för
undervisning·en i folkskolan.
Det andra stadiet innefattar den väckta andens bemödande att utöfver de närmaste gränsarna af det närvarande utvidga sina kunskaper så till utförlighet som. san:manhang. Då kommer i afseende på utförligheten naturllgt;ls
först i fråga kunskaper.q.as utvidgning, så att de extensivt
-85omfatta flere föremål, och tillika deras noggranhet, så att
de intensivt närmare uppfatta äfven de förut inom kretsen
liggande. Detta hänvisar å ena sidan på en utförligare kurs
uti naturkunskap, geografi, geometri, o. s. v. och å andra
sidan på en närmare kännedom af de lefvande språken,
så ·väl i anseende till deras oumbärlighet för de egentliga
vetenskaperna, som för det humanistiska bildnings-element,
de innefatta. Märkas bör, att innan man skrider till läsningen af en litteratur, vare sig· hos något af de gamla
eller nya folken, bör man förut äga någon kännedom om
detta folk och dess öden, ty eljest löper man fara att sent
eller aldrig förstå dess litteratur. Huru förvändt, att såsom
i gamla skolordningarna föreskrifves, hela i) a 6 år genom
första, andra och tredje klasserne läsa latinsk litteratur
och dock icke veta, lwar Rom är beläget, aldrig hafva
hört talas om Ronmlus, Camillus och Augustus? - Behofvet
åter, att känna bildningens successiva utveckling måste
tillfredsställas af ett närmare och djupsinnigare studium af
historien; och i sanning, det finnes uti den moderna litteraturen så skarpsinniga, så omfattande arbeten öfver den
klassiska fornvedden och hennes samband med den närvarande, att den, som studerat dem, torde måhända uti
verklig kännedom af dessa ämnen fullt kunna mäta sig
äfven med de flesta bland dem, som uti dess litteratur
undergått examen rigorosum. Detta andra stadium omfattar
ungefär, hvad man skulle önska af borgare-skolan.
Nu kanuner tredje stadiet, eller den så kallade lärdet
skolan, då det fordras kännedom icke blott af de närvarande folkens litteratur, utan äfven af fornverldens, af den
klassiska, såsom uti många hänseenden innefattande fröet
och förklaringen till både det närvarande och det förflutna.
Det fordras om denna forn verld icke blott en noggrann
historisk kunskap, utan den djupare kännedom, som förvärtvas endast genom bekantskapen med dessa folkslags
språk och litteratur. Med ett ord af den i högre mening
lärde fordras, att han med omfattande blick skall i deras
sammanhang öfverskåda, icke allenast den moderna, utan
också den klassiska bildningen, och i detta hänseende sträcka
•
-86sina forskande blickar så lå ngt tillbaka (till grekiska och
orientaliska språken), som det står i hans förmåga.
Vi kunna ej annat finna, än att denna ordning är vida
naturligare , än att, som nu sker, straxt vid bamets första
inträde på kunskapsfältet kasta det in uti en verld, der
allt är och und er flera år förblifver för detsamma alldeles
främmande, ända till de ljud , det språk, som det hör; och
att å andra sidan lemna det sjelft helt och hållet ft ~im­
mande uti den verld , hvari det egentlig·ett Jefve r. Följden
har också mer än en grmg blifvit den, att lärjungen under
~in hela lifstid lärt sig känna hvarken den närvarande eller
for n verlden.
I händels e föregående uppställnin g hvilar på sanna
principer, tord e den äfven gä ll a som grundval för de tre
olika slags skolor, som böra stå ick e bredvid, utan öfver
hvarandra. D en första är Folkskolan, omfntt~nde fosterländsk
litteratur och bildning·. D en andra är Bo1·gw·eskolan, omfn.ttande den ny-emo peis ka bildningen . D en tredje blir L än/a
skolan, omfattande ~Hven den klassiska fornvedden och dess
litteratur. Vi ha fva härmedelst angifvit den idee, som vi
anse böra li gga till gr und, i fall någ·o n ny organisation af
skolorna skulle komma i f råga.
Enligt denna upp ställning . hoppas vi, att ingen skall
beskylla oss för att harva förbisett den humanistiska sidan .
Genom hela skolnus alla tre stadier st räcka sig, först religiOI'ts-undervi,;ning, g rund en fö r all humanitet; och sedan
historia samt geogTafi, kännedom om menniskans öden och
hemvi st, hvilk a ämnen visserligen också höra till humaniora .
Såsom hvarj e sfer serskilt tillhörande humanistiska elementer, förefinnes uti folkskolan, Svenska språket och des~
litteratur , och vi se i sanning icke , bYarföre man lemnar
obegagnad den stora både estetiska oc h fosterländska fördel,
som skulle vinnas ge nom lä rjungens närmare bekantskap
med Kellg1·ens, Liclne1·s och Leopolels mäste rstycken , med 1egne?·s, F1'Cmzens och Geijers sköna och foste rländska sånger.
Och om äfven denna kurs skulle synas för lärd, så inne-!
fattar dock folkskolall efter v å rt förslag Den nva. Psalmboken,
hvilk en härli ga sammangjutning af reli gio n och poesi , jemnte
-
87
sitt höga värde som psalmbok, tillika innebär ett förträffligt
humanistiskt bildningseleme1it och det för alla de olika
stadierna . - Borgare-s kolan med tillgång till Tysklands,
.Frankrikes och Englands litteratur lärer ej heller sakna
detta element, och lärda skolan får hädanefter som hittills
den klassiska fomvel'lden inom sitt område.
Efter föregående försök att enligt läroämnena~ egen
inre ordning bestämma deras plats uti skolan, vilja vi nu
tillse, hvad ordning de böra fö lja i afseende på ban~ets
-successivt utvecklae/e (att.nin,qs-fönn åga. Det torde nem!ig-en
icke böra nekas, att bamet vid 8 a 9 år har helt olika
förmåga mot vid Il a 13 år, eller vid 16 a 16. Detta antaget, kan man väl ej heller neJen , att man, så mycket
möjligt är, bör ordna undervisning~ämnena så, att hvarje
sak föreko-mmer på den tid, då den är mest passande för
denna barnets fatti1ing. Markvärdigt nog är att se, huru
den ordning, som enligt denna princip bildar sig, i det närmaste öfvereiu;stämmer med dcri föregående . Ty hvilken
förmåga , hvilket sinne är hos barnet först och liftigast, om
icke minnet och uppfattningen af de yttre concreta naturförernålen och dess former, · och hänvisar icke detta helt
tydligt p~t naturhistoria, geografi, lineartecki1ing? På hvilket
spi·åk kunna lärjungarne lättare få de g rammatikaliska begreppen än på niodersmålet? Hvilken annan återblick på
fomtlden kan d et göra än medelst en biogTafisk historia?
- Och se, just detta är det första stadiet, som vi kallade
folkskolan. - Ytterligare kan ej nekas, att de Jefvande
språken, g·enom deras likhet i enskilda ord, i eonstructionss ä.rt, ja i hela andan af deras litteratur, ä.ro lättare för lärjungen att uppfatta ~in det helt och hållet främmande latinet,
med dess mån gfalldi g·a transpo sitioner, skat:pa g rammaticaliska n u an c er, sa m t ~j e !f va Ii tteraturens fullkomligt främmande innehåll. Onekligen tyckes det derföre, som lärandet
-af detta svårfattligare ämne bör uppskjutas till det1 tid, då
barnet ge nom förut vun11a kunskaper och öfning- blifvit för
dess inhämtande mera skickligt.
Huru har man der e mot hittills förfarit? Lärjungen Rlntlle
lära sig t. ex. de tvenne ämnena latin och geografi. Den
-898 <\ 9-åriga gossen med sitt ännu späda, outbildade förstand
har blifvit tvung·en att straxt företaga sig det i många hänseenden svåra latinet, att skrifva efter dess abstrakta reglor,
då deremot den fullväxte 16 å 17 års gymnasisten, med
fullt utvecklade själskrafter, har fått sysselsätta sig med
barngöromålet att läsa öfver geografblm lägen oeh botaniska namn. o. s. v. - Detta förhållande kan omöjligen
vara det rätta.
Man har påstått, att språk böra läras i bamaåren,
emedan minnet då är lifligast. 1\ien månne icke elementerna
af natur-kunskap, geografi och historia lika så mycket och
nästan alldeles uteslutande anlita minnet. Språket deremot
och dess alltid mer eller mindre abstrakta grammatik förutsätter ju en utbildad tankekraft, och tillhör således tydligen ett sednare stadium, särdeles då, som händelsen är
med latinet, språket är helt och hållet frfimmande och dess
grammatik mer än vanligt invecklad.
Vi skola nu uppställa läroämnenas inbördes ordning
efter oT
undsats e n af deras me1· elle1 · mindre oumbä1·lighet för
o
elen blifvctnde medborgaren.
Här framtriider straxt den af författaren redan förut
en gång· yrkade grundsatsen, att kunskapsämnena böra
förekomma i den ordning, som de äro allmännast oumbärliga föt' den blifvande menniskan, medborgaren. Då de
elementer, hvilka vi upptagit såsom tillhörande folkskolan,
onekligen äro de, som allmännast och oumbärligast erfordras,
så blifva de äfven efter denna grundsat:; de, som först och
ovillkorligen måste meddelas. - Det tord e ej heller kunna
nekas, att den, som känner lefvande språken och deras
litteratur, deruti äger ett allmännare och mera omfattande
bildning medel än den, som endast känner de klassiska;
likasom att, i afseende på yttre förhållanden, de lefvande
språken äro vida allmiinnare behöfiiga och användbara,
än de klassiska.. Häraf följer, att efter samma grundsats
dessa språk och de ämnen, som höra till b01·gm·e-slwlan,
böra blifva föremål för undervisningen uti det andra stadiet.
- Den närmare kännedomen åter af fomverlden och dess
bildning samt språk kan i följe af sakens natur endast
komma i fråga för de egentligen lärde; det vill säga uti
tredje sta diet, uti den länla skolan.
_ D en na ordning medför fler e fördelar i jemnförelse med
den hittills vanliga. Då det nemligen enligt denna sednare
finnes trenne olika slag·s skolor, en för Hird, en för militär
och en föt· l;>orgerlig bildning, så måste den far, som skall
sätta sin son i skolan, nödvii.ndigt ofta komma uti en obehag·lig förlägenhet, hvilkendem vägen och skolan ban bör
välja, ·särdeles innan gossens förmögenheter och anlag hunnit
utveelda sig och gifva nödig ledning för valet. Efter författarens förslag deremot finn es blott en enda skola med
successivt stigande och alla elementenut omfattande bildning. - · Förra skolorna medförd e den olägenhet, att den
otaliga skara af ynglingar, som lenmat läroverket uti andra,
tredje och fjerde klasserna af de fyra å sex å r, som de
användt uti skolan, icke hafva hämtat någon mot tidsförlusten svarande fördel, jag vill ej säga i ekonomisk \räg,
men icke ens uti den vida angelägnare inre odlingen. Ty
hvad bildning äger den, som kan nödtorftigt explicera sin
halfva Comelins och för öfrigt litet eller intet känner? Den af Förf. åter föreslagna ordningen medförde den stora
fördelen, att antingen gossen g·inge från skolan efter första,
andra eller tredje stadiet, vore han alltid i besittning af
den bildning, som tillhörde hans blifvande verksamhetskrets.
Vi hafve nu sökt uppställa skolans kunskapsämnen först
efte r den orcln'ing, hvcw·i cle sjel(va (ä?'utsätta och följa hV(f.?'ancl?·a, sedan efter cle1·as lämplighet fö·r lärjungens småningom
utvecklade upp(attnings(ä?'måga och slutligen efter clems me1·
elle1· m?'ncl1·e ownb_ä1'l-ighet. Frå n hvilkendera sidan man
också betraktar saken, blifver resultatet märkvärdigt nog·
det samma, d. v. s. samma ordning för läroämnenas föredrngning. R edan denna lyckliga öfverensstämmelse väcker
uppmärksamhet, och förtjenar att p~t det högsta bebjertas
af de blifvande Jagstittarne för våra läroverk. Kan man
väl mot så dagsklara sanningar läng re för;;vara. den hittills
följda förvända ordningen?
Blir det nu fråga om, till hvad höjd studiet af latinet
böt· fortsättas, så kan man svant, att det bör drifvas både
+
-
90-
-91 -
mer och mindre än hittills. Först mer, t~' högst otillräcklig,
som klassisk bildning betraktad, · har den lilla kurs varit,
hvilken man g·enomgått uti Rom erska litteraturen. Man hm·
utom skolböckerna läst större eller mindre frngmenter nf
fyra å fem författnre, och dem med lexicon och hj elpredor
inöfvade till examen. 1\ien den, som göi' anspråk på verklig
klassisk bildning, på lefvande i;:ännedom af fornverlden,
borde väl hnfva läst åtminstone en betydligare del af dess
litteratur och vara så hemmastadd deruti, att han, obehindrad
af språket, kan bland dess författare läsa hvcm och hv ar
som helst. Å andra sidan bör latinet studeras mincl1·e.
Det evinnerliga arb e tandet med en mängd grammatikaliska
småsaker, det lika ofr.uktbara inöfvandet af fraser och tales~Ltt, allt beräknadt på språkets talande och fullkoh1liga
sluifvande, kan uta n saknad undvaras. Det vore nog, ntt
lärjungen för inöfvandet af etymologi och syntax ägde färdighet att skrifva efter de vanlig are regloma. D e t har i
sanning länge varit och blir hädanefter än me ra ett lika
fåfängt som tidsödande försök att vilja lära nlla studenter
skriEva latin såsom Oice1·o eller Tacitus *).
Man invänder, att den lärjunge, som enligt Förf. plan
först vid 13 å 14 års ålder börjar de g amla språken, aldrig
skall hinna att uti desamma inhämta någoil grundlig·nre
kunskap .
Förf. svarar, att enligt hnns plan har goss en rednn
förut undan gjort alla de lättare ämnen , som nu vanligtvis
förekomma uti rektors-klass och gymnasium , och kan såled es,
åt de gamln språken uppoffra ungefär 18 å 20 timnHir i
:;tt
·i:·) i\I ä rk vä r1li g t ät· att se d en ärve r e n ss tämm a nd e e nsidi gh et i d ett a h ä nseend e , som hitt ill s r å rlt m e! lnn publika sk o lo r oe h e nskild a flickp en sion er. Båd as bildning h nr förn ä mli gast, ja n ästa n ensam t b estlttt
nti kä nned o men af e tt e nd a spr åk , oc h d e t ta ic ke så myc k et af d ess
Jitter a tm , som i cl< e m era af <l ess frase olo g i, för sln·ifvand e och t a.
]and e. Skiln ad en har varit, att man af g osse n f o r1h·at la tii1 , af fli ckan
fran sys ka , af gosse n di ss e rta t io ns- oc h kri nf r a~eo l og in , af fli ckan
hv arda gs-conv e rsat io nen, Om d e p å h å1l a sid or inn ehaft d enna färdi g h e t, så har m an fö rklar at d e m fö 1· lärd a, fö 1· ut m i\l·k t bil1lad e, o m
d e o ck så var it \; e hiiJ tade m ed g an ska m är kli ar o l<Unni g h et i a ndra
vBckan , hvilken träg na läsning, jemnte hans mera utbildade
själsförmög enheter och jnbiimtade förberedande kunskaper
bör så befordm framstegen, att ett är skall lemna mera
resultat, än tre å fym år uti de lägsta klasserna tillbragte
vid gmmmatica Intimt och elementarboken.
Förf. är öfvertygad, att den reform af läroämnenas
-ordning, som i denna paragraf blifvit framställd, är bland de
uppräknade den, som för närvarande är aldravigtigast och
af behofvet mest påkallad, och i jemförelse med hvilken
frågorna om metoder och former är nf vida mindre be tv<ienhet, och kunna gema öfverlemnas ~tt autorite terna
-efter behof och öfvertygelse användas. Ett mera ändam å ls-e nligt ordnande af kunskapsämnena är deremot snart ett
alldeles oeftergifligt villkor för lärdomsskolornas bestånd.
-Ännu hålla de sig väl uppe, dels genom ·autorit e ters och
lärares bemödande att gå tidens fordringar till mötes, dels
också derigenom , att dessa skolor dock från början tm
..<;]ut följa en plan , ett system , om också oriktigt; då de r·emot de enskilta undervisningsanstalterna hittills oftast med
fullkomlig principlöshet vacklat fram och tillbaka, allt efter
·det subjektiva tycket hos lärare, föräldrar , ja ofta hos lär·jungar; och med derefter lämpadt resultat. - 1\ien äfv en
med de:;sa medtäftare, kan man vara blind för det förhållande, ntt största delen af bildade och förmögna föräldrar
~tldrig sända sina barn i de offentliga skolorna. Och
llVars är ~kulden? Man kan ej lättsinnigt beskylla Sveriges
aktningsvärda medelklass för oförstånd och klemi ghet i e tt
.s å vigtigt fall. Lika orätt är att påstå, det Sveriges lärarepersonal genom lik g·illtig t uppfylland e af sina plikt e r bra gt
~kolorna i denna misskredit. F ele t är oe;h kan rj vara annat
.än skolornas oriktig a org anisation. Ändrar man ej denna,
så skall snart en ytt e rli g are verkan låta förspörja sig . Reda n
;,er mnn på flere ställen enskilta lä roverk med förbättrade
orgnnisationer uppstå bredvid de allmänna; de skola snart
ä n me ra utve c kla sig, vinna förtroende , drag a till sig alla
barn, hvilkas för ä ldrar äga råd att betal a den ofta nog
obetydliga afgifren; h vare mot dc publika skoloma i samma
mån skola blifva tomnul eller på sin höjd besökas endast
•
ämn r n.
l
-
9:2 -
af sådana bam, hvilkas föräldrar sakna tillgång att välja
de enskitta skoloma. 1\ift man besinna dessa förhållanden,
och ntt de äga sin ganska goda förklaringsgrund! De goda
henar vid academierna se och dömma endast efter sin
omgifning, men de känna ej, huru det tillgår uti undervisningsverkens lägre regioner. De se icke, huru elen arme 8
a 9 års g·ossen den ena terminen efter den andra stretar
och arbetar med sitt menset och amo m. m. samt utanläsningen af do abstrakta Sjögnnska regloma. De se icke,
huru gossen under detta sträfva.n de med ämnen, som ligga
utom hans verld, öfver bans fattning·, allt mer och mer
vänjes att endast fästa sig vid ljudet och icke begreppet,
att betrakta hvarje kunskap , som ett för honom dödt och
alldeles främmande ting; och huru detta förhållande qväfvet·
vetandets !if redan i dess första embryoniska tillstånd. De
se endast det mval af ynglingar, som i följe af ovanliga,
anlag i fattning och flit arbetat sig igenom skolans smältningsprocess, men de se icke det vida stöne antal, som
tröttnar under vägen och afg·år, och hos hvilka all den inkastade döda lärdomscruditeten aldrig väckes till något lif.
De nödgas icke höra och besvara ömsinnta föräldrars ldagomål, att deras barn efter så mån.ga använda år icke lärt
näppligen läst något nnnat än latin; att de, vid 11 a 13
år lemnande skolan, befinna sig i saknad af en mäng:d bildande och nä<;tan oundgängliga kunsk(lper; och att de icke
ens uti latinet, för hvnrs skull allt öfrigt blifvit uppoffrade,
äga nog färdighet att ledigt läsa en enda författare. Detta
och mera dylikt har Förf. nu uti många är med grämelse
både sett och hört, och det må deJföre icke förtänkas
honom, att han efter sin ringa förmåga söker bidrag<t till
ändl'ing· af ett så menligt förhållande.
Sedan vi nu genomgått de först framställdet punktema,
vilja vi äfven kasta några blickar på det system för elementar-undervisningen, som blifvit uppställdt, dels uti komitE~ens betänkande, dels och mera bestämclt uti nya elementar~>kolan. Så framt föregående åsigter äga sin ri!<:tighet, kan
1
det ('j utan verklig orättvisa nekas, att denna t>kola ät'
construerad efter vida förnuftsenligare principer, än de
äldre läroverken. De anmärkningar, Förf. mot densamma
vill framställa äro tre. Den första är, hvad vi förut antydt,
ett för vidsträckt anlitande aE vexelundervisningsmetoden.
Denna metod med dess lif, rörlighet, sjelfverksamhet, och
å andra sidan dess noggranhet, ordning och takt är utom
allt tvifvel af g·anska betydligt värde . .Man bör dervid Jikvtil
-icke förbise tvenne omständigheter; den ena nemligen, ntt
icke skolans machineri blifver så konstigt, att endast lärnre
-med ovanliga förmögenbeler kunna redigt öfverse och leda
-det hela; den andra att läraron ej heller af denna det helas ledning blifver allt för mycket upptagen, så att han
saknar tid att å andra sidan lemna behörig uppmärksamhet
åt hvarje enskilt lärjunge, lära känna dess km·akter, rätta
dess fel och, så mycket möjligt är, komma till honom uti
det närmare och personliga förhållande, som först gifver
det rätt·a lifvet åt undervi:;ningen, men ännu mem åt upp fostran. Denna · olägenhet kan vid de stora folkskolorna,
som sakna medel till underlärares aftöning, icke förekommas,
och man fåt· vara glad åt att hafva åtminstone dessa skolor,
i stället för inga. Olägenheten är ej heller uti dem så betydlig. Ty då lärjung·amas kunskapkrets inskränker sig
inom de första elementerna, så blir i följe deraf ~kolm1s
machineri vida enklare, öfversigten lättare och lärarons
tid mindre upptagen; dertill kommer, att denne uli en sådan skola dag ut och dag in hela åt· igenom läser för
samma lärjungar, och dertill i landsförsamlingamo äfven
utom läsetimmarne kommer med dem ofta i berörino·
och
ö
derigenom i tillfälle att närmare lära känna och personligen
bilda dem. Huru olika är icke deremot förh~tllandet vid
nya elementarskolan, med lä1j ungar af alla de olika kunskapsgradema frän nybegynnnre till den bl.ifvancle studenten,
med en i följe deraf betydligt mera invecklad mekanik
och försvårad öfversig't; och slutligen med endast två eller
tre dagars tillfälle i veckan att lära känna sina lMjungar?
Detta torde måhända böra tagas i betänkande, innan nya ·
elementarskolans för öfrigt ganska fördelaktiga form före-
l
-94skl'ifves till allmännare antagande. Felet är lätt hjelpt. Det
behöfs endast åt hvarje lärare tillförordna en skicklig medhjelpare, så skall på sådant sätt den gamla metodens fördelar af personligt inflytande och vexelverkan mellan lärjunge
och lärare lätt kunna förenas med nya elementarskolans
fördelaktiga principer af ambulatorisk meto·d, af fri flyttning·
och af vexelundervisningens ordnande former .
Vår andra anmärkning rörer principen för läroämnenas
inbördes ordning, eller de så; kallade dubbla bildningslinierna, hvilket system tydligen är en öfvergångsform, ett
jemkningsresultat af båda de olika åsigterna, och, som vanligen i sådant fall blir händelsen, för ingendera fullt tillfredsställande. Detta system har visserligen den stom fördelen framför det gamla, att det åtminstone till tvenne å1·
W.ngre fram uppskjuter både det svåra studium af . latinet
och det lika ·svåra valet af Jefnadsyrke. l\'len man kan deremot med . skäl yrka följande. l :o att nämde språk och val
med ökad fördel kunnat uppskjutas ännu två a tre år, enJig·t det system vi närmare utvecklat uti 6 §. vid framställningen af de ·trenne ·öfver hvarandra stående bildningssta~
diema. 2:o Det tyckes Jigga någonting oriktigt uti antagandet
af tvenne olika, men paraleJt löpande bildningslinier. Bildningens stam, att jag så må säga, kan ej vara mer än en; ·
men den kan sträcka sig genom allt hög-re och högre regioner. Vi tro, derföre, att det är ett gemensamt fel båcie
hos gamla skolorna och hos nya elementarskolan att hafva
konstruerat· sig·, den förra på trenne (lärdoms-skola, ap olo- ·
gist-skola och krigs~akademi) den sednare på tvenne paralelt löpande bildningslinier, i stället · för att ordna och
innefatta den ena under den andra. 3:dje felet har nya
elementarskolan också · gemensamt med dc gamla skolorna,
nemligen den förderfl.iga mång-slöjden , hvarigenom gos::;ens
uppmärksamhet distraheras åt så .många håll, att framstegen
på hvarj e derig·enom · förhindras. De g-amla skolorna i ursprunglig gestalt hade ej detta fel. Man läste der latin från
morgon till. qväll veckan ut. Men i samma mån, som orimlig·heten af detta system i annat hänseende stack i ögonen,
inflickades det ena . nya elementet efter det andra, h vari-
-
95 -
ge9mn . man kommit till närvarande resultat, då gossen
r~d~n I, ~ndra afdeJning-en lä.s er tre språk, svenska, latin
och, greloska, och dessutom katekes,. biblisk och svensk
hist~ria, geografi, aritmetik eller summa åtta ämnen på 16
lektwner. Det är för den, som ~jelf ej varit skollarare
oberäkneligt, hum mycket elevema förlora särdeles i yno-re
~
d
'
. o .
1-!-.1', genom
enna spridning af deras uppmärksan)het. r det
~IIJI1,e , som ti~l exempel förekommer blott en eller två gång·er
I • veckan,_ hum a de nästan helt och htUlct f.rån . den ena
g<mgen till d_e n . andra glömma bort det lilla de lärt. Det
synes, som nya el~mentarskolan till någon del råkat ut för
samma misstag, emedan den icke i motsats mot gamla
skolorna vågat el~er velat längre . uppskjuta studium af de
klassiska språken. - Vi skulle önska, att den vid åtta
i sk~lan intagna g9ssen under två år sysselsatte sig med
d~ amnen, som höra till folkskolan; sedan ungefär fyra år
ut1 b01·ga1·eskolan; och slutligen fyra år uti lärda skolan eller
g·ymnasium för att derifrån vid 18 års ålder till akademie 1~
afgå. Han kunde då mera uteslutande vända sin uppmärksamhet på de inom hvmje staditun förekommande ämnen
och göra deremot svarande framsteg . Han vore räddad från
den nu så högst menligt verkande mångslöjden.
å;,
l\Ien dtt. vi fordra af stat och styrelse att g·enom förbättrade undervisningsverk befrämja det växande släo-tets
bildning, förgätom icke, att det å andra ~idan är oeksft. e 1~
lika oeftergifiig· pligt hos nationen sjelf, hos hvarje enskiid
att i sin krets, efter sin förmåga understödja dessa bemödanden; _förgätom icke , att utan en sedlig och vårdad uppfostran mom föräldrahuset skolans, lärarens, ja sjelfva
styrelsen~. b~mödanden blifva fruktlösa; - förgätom icke,
att det ar fader och moder, som af Gud, af natur. äro
framför alla andra ämnade till sina bams uppfostmre. att
det är af dem och hos dem, som . barnets själ erhålle 1: . sin
första riktning, ofta för lifstiden. - Om föräldrame låta
barn~t uppväxa uti , . att jag så må säga , eu helig atmo~f~r.
af n~lldhet; allvar, ordning och .Gudsfruktan, så skall det med
-
\:16 --
modersmjölken insupa dessa dygder, de skola blifva dess
andra dess enda natur. Man har gjort den anniärkningen,
att d~ fieste utmärkte män hafva ocksä haft utmärkta mödrar. Hvad bevisar det annat , än att ett allval'lig·t, men kärleksfullt modershjerta redan från vaggan ingjutit, våt:dat
och utbildat dessa högtänkta och kraftfulla sinnen, hvtlka
sedan i deras mognad förvånat och gagnat samtid och
-cftervel'ld, sedan den älskade moderns stoft redan länge
hvilat gömdt och kanske glömdt uti griften. -. Man har
trott sio· finna, och det redan från Rornames ttd , att utmärkta ~:>fäder stundom hafva. mindre glädje af sina söner.
Ofta är väl orsake;1 det smicker, den efterH\tenhcit, hvarmed
hämmande, för faderns skull, behandla den odug·lige sonen;
men stundom torde detta förhållande också kunna förklaras
deraf att dessa fäder , l1elt och hållet upptagna af allmi.lnna
nngel,äg·enheter, icke med nödig· uppmärksamhet kunnat
följa och leda sina barns uppfostran, uta~ nödgat:: m~.r el.ler
mindre öfverlemna dem åt främmande larare. Forf. ar s.Jelf
en sådan lärare; men han r::äger öppet och högt, och 1~1åtte
ban kunna säga det s{t högt, att det höres och besmnas
.af måno·et föräldra-hjerta: Vänten icke af den främmande
läraren"' samma noggranhet, samma från hjerta till hjerta
gäende' f'pråk, som hos föräldrarne! Fordren icke om?jligheter' Hmu skall denne lärare, genom hvars hand Jnom
kort ~id kanske hundradetal af b am komma och gå, . ulifva
" ?
för !war och en bland dem, h vad fader oc h mo d er aro.
Han må efter bästa öfvertygelse, efter bästa förmåga söka
fullgöra sin pligt, men denna för en riktig n.ppfo.stran s~
oumbärliga kännedom nf hvarje anlag , hvarJ.e vmkcl nt1
-barnens bjerta, huru skall han hinna förskaffa s1g den bl:~nd
-denna talrika mängd, som kommer till honom, alldeles okand
till sinnelag , -förutgående utveckling, ·och ~uslig.~ dei'uppå
inverkande förhållanden; och denna hjertllga karl ek, som
först gifver snnnt !if och eftertryck åt hans lärdomar och
förmaningar, huru iir det möjligt, att läraren sk.all knn~a
med denna själens heligaste känsla omfatta hvar.Je ensk.~ld
.af samma barn-skaror? Hjertat är en helgedom, hvars dorr
jcke likasom skolans på befallning kan öppnas till motta-
-
97 --
;gande af de nykomna lärjungarna. Nej , det förbiihrer otvifvelaktigt, att det är fader och moder, som af naturen äro
ämnade till deras bams uppfostrare. De och endast de,
.äga dertill nödiga egenskaper af den närmaste kännedom
·Om barnets anlag och utveckling·, och tillika den varma
.känsla af kärlek och tillgifvenhet, hvarförutan all uppfost.ran, all moral , om den också talade med englars tungor,
·blifver för barnet endast en ljudande malm och en klin,gande bj el! ra. Visserligen kan det icke sällan lyckas läraren ,
.att af eleverna till vinna sig en betydlig grad af förtroende
och tillgifvenhet; och olycklig slcnlle eljest hans ställ:ning vara! Men huru relativt ringa blifver eller borde icke
·detta blifva i förhållande till föräldrarne; ty hvad vigt,
.hvad inflytande , i jemnförelse med deras, kan väl en lärare
ihafva på barnets hjerta, en lärare som det aldrig· sett förr
·eller annorstädes än i skolan , som oftast måste uppcubara
,sig för det samma som en sträng och straffande hämnare.
P~t annat sätt verka faderns , verka modems ord; faderns ,
.af hvilken barnet från sin spädaste ålder erhållit kärlek ,
.ledning och vård; moderns denna älskade moders ord , som
jollrade bort dess första små sorger och motgångar, som
satte den späda gossen på sitt knä, visade honom g·enom
rfönstret de tusende glänsande stjernorna och talade med
.honom om den gode fadern der ofvan, som hafver barnen
·kät' och välr:;ignande blickar ned öfver oss alla. Modren ,
-hvilkens bild från mången sömnlös natt står för hans minne,
,som en tröstande engel vid det lidande bamets sjukbädd.
_Ack! måtte föt~äldrar aldrig misskänna, aldrig glömma det
·omätligt stora inflytande de äga öfver sina bams hjertan!
Det är icke meningen med denna uppsats, att föräldrar
·sjelfve skola vara sina barns lärare och undervisare uti
.alla kunskapsämnen; sådant låter af mångfalldiga skäl icke
,göra sig. lVIen -det är meningen att motarbeta den temligt
_allmänna fördomen, att man blott behöfver sätta sina b am
i en god skola el·l er gifva dem en god lärare, för att sedan
.mer eller mindre frikalla sig från allt vidare besvär med
·deras uppfostran. Det är denna skadliga, men icke säll,synta fördom, s0111 bör utrotas. Föräldrama böra påminnas
7
-98om vigten, om oumbärligheten af deras eg·et jemna och
oupphörliga biträde vid undervisningen , men ännu mera
vid uppfostran. Vid barnets uppfostran passar icke , der
gäller icke någon arbetets fördelning , något dess öfverlemnande åt andra. Det gifves oförytterliga rättigheter; men
det gifves också oförytterliga pligter och bland dem äro
föräldrars skyldighet att sjelfva vårda och leda sina barns
uppfostran. Från denna dyra pligt kan man icke köpa ~ig
fri medelst beqvämligt erlag:gda qvartalsafgifter; ty äfven
bm;net ropar och beder: F ctde1·, g if mig clitt hjerta l och den
fader, som i stället för sitt hjerta, sitt hjertas ömhet och
vård, gifver endast penningar, må icke begära tillbaka den
för penningar icke fala gåfvan af sitt barns hjertlig·a kärlek.
Förf. har varit så lycklig att komma i beröring· med många ,
med g·anska mänga aktningsvärda föräldrar, som sjelfva
jemnte och bredvid den offentliga skolan noga följt sina
barns både undervisning och uppfostran och barnens framsteg och uppförande hafva svarat mot denna vård. lVlen
Förf. nödgas tillägga, att han äfven stundom ägt en motsatt erfarenhet. För föräldrar , lärare och lärjungar borde
väl ingenting· vara mera nyttigt och uppmuntrande, än att
fadern åtminstone en eller annan gång· om året besökte
och afhörde lektionerna, hvarvid nyttiga meddelanden och
upplysningar kunde af lärare och föräldrar ömsesidigt utbytas. Men tvärtom; ofta får läraren aldrig se eller tala
vid sin lärjung·es fader, under hela dess 6 a S-åriga skoletid,
om icke kanske vid en eller annan examenshögtidlighet,
vid en eller annan kalas-bjudning. Och om man någon gång
eljest händelsevis träffar en sådan far, så får man vanligtvis
jemnte frågan om elevens uppförande höra tillägget; Jag
hm· så mycket att göm, att jag Gudnäs icke hinne1· följa min
sons uppfömnde och läsning, men jag hel?' f~tllkomligt fä?'t?·oencle
fä?' hans läm?-e m . m. J ag ville svara, att dettct tillägg oftast
ä?' Gudnäs öfver{löcligt, ty gossens upp(ömncle i skolan viset?'
mer än tydligt, att han hemma saknm· elen stadigt ledande
fö-räldm-handen. En högt uppsatt embetsman och det för
hela mensklighetens bildning arbetande snillet må skylla
på sina vigtiga göromål; det har mången gång sin grund;
-99men i sanning, liögst vigtiga måste dessa göromål vara, om
(le skola frikalla från det dyrbara åliggandet att äfven med
personlig uppoffring af några timmar i veckan kunna åt
staten lemna efter sig väl uppfostrade bam. Affärsmannen
urskuldar sig med många och vidsträckta göromål, men vi
svara., att det i sådant fall vore bättre egna något mera
tid åt sina barns uppfostran , och något mindre åt deras
blifvande . arf. Om 11Var och en bland dem erhåller några
tusende nksdaler mer eller mindre, huru litet betyder det
icke både för dem och för fäderneslandet mot arfvet af en
god, en vårdad uppfostran? Men h vad skall slutligen svaras
då man hör dessa klagomål om bristande tid af fäder som
tillbring·a flere aftnar i veckan vid spelbordet, uti ordenssällskaper, behängda med de band och stjemor som de
icke i det allmänna lifvet förmå att förvärfva sig? _ H vilken är mest att beklaga, fadren eller sonen?
Vi erinra oss evangelium om den stora nattvarden.
Förälclmgläcljen är kanske den största jordiska sällhet hvartill vi inbjudas af en huld försyn. l\ien likasom o·~sterna
uti evangelium m.·säkta vi oss, den ene med sin kö;enskap ,
den andre med sm afvelsgård, och likasom gästerna i evangelium träffar oss också samma dom, att vi icke skola
njuta af den erbjudna saligheten. Ty om också elen af fadern
försummade sonen, genom ovanlig· lycka vid valet af lärare
eller gen?m ovanliga. anlag, växer upp till en aktningsvärd
och redlig man, hv1lken inre glädje och samvetsfrid kan
väl denna far njuta derutaf, och hvilken tacksamhet, hvilken
k.~rlek . kan .väl alstras uti sonens bröst? Det blir på sådant
satt visserligen blodsbandets tillgifvenhet, men aldrig den
sanna föräldra-glädj en, den sanna barnsliga kärleken.
. Föräldra-g~ädje sade vi vara kanske den största, den
lJ~fvaste bla~1d all de~1 sällhet, som jorden kan gifva.
Vantom då JCke att köpa den för penningar, att kunna
lemna åt andra besväret, men sjelfva skörda frukten. Den
som vill njuta . densamma, måste tillika underkasta si~
mång~ tunga phg~er. Han måste ic.ke blott bereda sig på
d.~n lat~are uppo~rmg·en, att några timmar i veekan sysselsatta s1g· med s1tt bam; utan äfven väpna sig med allvar
-
100-
för att, när så erfordras, med stränghet återföra det felande
barnet till dess pligt; ty demut sig så kallande föräldrakärlek som icke förmår se det tillrättavisade barnets tårar,
.är oft~ grunden i endast en beqvämlighet, en slapp ömtåligll.et, som söker bespara mera sig sj elf än .barnet o behaget af ett sådant uppträde. Han måste sluthg:n be~:eda
sig på den ojemnförligt svåraste pligten, att SJ.elf stad~e
fören·å barnet med efterdömen af Gudsfruktan , m1ldhet, fht,
ordcing, tarflighet, och gifva denna anda åt hela sitt hus
och sin omgifning.
Af ofvanstående skäl kunna vi än mindre gilla det
tilltagande bruket att tidigt m· föräldrahuset bort~.kicka och
låta uppfostra sina barn antingen i främmande larare.s tal·r ika pensionsanstalter eller uti större offentliga inrättmngar.
Då föräldrarna sakna förmåga att med insigt och kraft
besörja sina barns uppfostran; då de känna med sig sjelEva,
.att de bortskämma sina barn med öfverdrifven ömhet, eller
.att de icke äga förmåga att inskränka sig till den ordning,
all v ar och tarflighet uti lefnadssätt, hvarförutan ingen duglig uppfostran kan finnas; då må de bortsända sina barn,
på det den så kallade Lilla Bm·on, Lilla Pat1·on, eller huru
lilla herrn tituleras, icke helt och hållet må blifva förderfvad af klemande föräldrar, af smickrande tjenstfolk; p å det
han icke, uppväxt uti sus och dus, skall hela sin lefnad
igenom sjelf fika efter förströelser och nöjen; på det han
icke af sin faders oförsigtiga vänner må höra yttranden
·och berättelse r, som förgifta hans oskyldig·a hjerta, eller
af moderns omgifning lära flärd, fåfänga , sysslolöshet och
förtal. Man inå i sådant fall sända bort sina barn, men på
samma gång beklaga sig sjelf, dem och staten; sig sjelf, ty
man beröfvar sig icke blott den ljufvaste tillfredsställelse
:för en stundande ålderdom, utan äfven det element inom
familj-lifvet, som daglig~n fastare sammanknyter föräld.~·arn~s
förbindelse , utg örande ett lika ädelt som älskadt formnal
.f ör deras gemensamma bemödanden; ba·rnen, ty de komma
vanligtvis att sakna både hufvudelementet för a~l uppf.~stran
nemligen kärleken, och dessutom vana och smne for det
husliga lifvets välgörande stillhet och lug n; och slutligen
-- 101 -
staten, ty dess hopp på en ädlare generation blir bedraget.
Allmänna uppfostrings-anstalter kunna vara i sin mån förträffliga; de kunna bilda barnet till kunskap, ordning, arbet~
samhet och kraft. Men de komm a alltid att sakna det element, som ensamt förmår gifva lif och riktnin g åt dessa
dygder och det är kärlekenr;: element. Det är endast uti
förätdrahuset och af fader och moder, so m denna känsla
rätt kan och böt· gifvas. Det är vid deras bröst, som bar-·
nets hj e rta skall erhålla denna, att jag så mtt säga, var ~
mare t e mperatur af ömhet och kärlek, hvarförutan kraften
blir hårdhet, arbetsamheten egennytta; kunskaperna ett lärclt
pedanteri . Uti uppfostran, likasom uti allt annat, g·älle1·
språket: kä?'lelcen ä1' lagens (nllbO?·dan .
Man tage icke detta så, som skulle författaren ifra mot
landsorternas bruk att under läseterminerna sända bamem
hemifrån till allmänna undervisningsve rk. l\'Ian skilje mellan'
uppfostringsanstalter, der barnen hela å ret igenom skiljasf rå n sina föräldrar, och unclervisningsverk, hvilka. nära ent
tredjedel af året lemna lärjungame hemma uti föräldrahuset .
Just detta sistnämnda förhållande anser författaren vara:
ett hos vå ra allmänna undervisningsverk g·ifvet företräde;
ty derigenom kan lärjungen und er sitt uppväxande förena
bå de det husliga lifvets och den offentliga skolans hvar för
sig vigtiga fördelar.
Vi hafv e sparat till sist denna framställnin g af förätdrauppfostrans vigt just d e rföre, att v i anse denna reform af
hittills of ta följda uppfostrings-åsigter vara den högsta, elen
oeftergifligaste. Huru rin g·a, huru obetydliga blifva icke i
jemnförelse denned frågorna om klass- eller ämnesläsning·,
om fri eller års-flyttning, om klassiska eller moderna språk?
Om det husliga lifvet redan från vaggan lärt och lärer bamet
oordning och sysslolöshet, flärd och nöjen, förgäfves blifver
då skolans bemödande att återföra det till ordning, allvar och
arbetsamhet; och om d e husliga fö rhållandena upplösas , makar, föräldrar och barn skiljas från hvarandra, då upplöses
också samhället i sina innersta, i sina minsta fogningar , oeh
fåfängt blir bemödandet att med metod er och läroverk , vare
sig gamla eller nya, sammanhålla den störtande byggnaden.
-
103
j ag ej lnumat undgå att h afva en serskild t öfvertygelse. :Men
denna a.fvik ande öfvertygelse är i cke . egentligen emot detalj erna., men emot de grundsatser, de förutsätta. lVIig har det
Slut-Anförande;
af
Professor AGARDH.
[Hållet inom "Co miten till öi'verseende af Riket.s AJlmänna
Undervisningsverk " 1828]."')
J! Ö1'emcUet (Ö1' Gomilens Unelersökning el?'. J ag har egentligen icke någon reservation att göra vicl det Betänkande,
Comit<'m, till följe , af de ser skildt fattade besluten, har att i
underdånighet afleiuna rörande Sveriges Und ervisningsverk
En sådan r eservation skulle upptaga. alla. de detaljer, hv arnti
+:·) Ur Betänkande af Comitcn .... Anföranden och R eservation er.
'Stockholm . Tryckte hos J" oh an Hörberg, 1829, sid . 51-71 ; 82-90. Det här
uteslu tna avhandlar universiteten. Om Folk-Skoloma hade kommitte11 yttrat
bland annat följande (sid. lO o. f. ). "Presterslwpet t'illhö1'e1· och åUgge1· väl
.n ärmast vårelen om Rel·igionsunclervisn·ingen, senleles nngclomeus, medel·bm·t innan och omeclelba.1·t uneler fö?·b ereclelsen till Hernms Nattvards begående; men fö?' att af P1·esterslcapet emottagas till Nattvewclsläsningen,
bö1· ungdomen:
A) ]{unna väl läsa Svensket och La.Unska f1·yckta SUlar imwntill.:
B) Kännet Biblislw Historien eft er en tjenlig Lä1·obok, så att Lä1-jungen
kan göm reclo fö1 ' elithömnde berättelsers innehåll;
C) Hafva läs t och ·i minnet väl fäslat en emtetgen Lct1·obok i Christ endomen (Gateche.5i.
Bibringandet af dessa förkunskaper sy nes va ra så näm förknip_p adt
rned bams första R eligionsunder visnin g och sedliga bildning inom Föräldrars hus, att Staten svå rli g-en skulle utan att fömärmande ingripa på ]'öräldra-ouU"ådet, der det samvetsgrant vårdas, kunna hefatt.a sig denned annorlunda. än genom Prestarskapets allmänna försorg om Relig-ionsundervisu.ing-en. Comiten tro r derföre, att Fö1 ·äldmr elle1 · de, som i deras stad
ti1·o, böm htilst sjelfve bib1·inga banten fö? ·berörde kuuslwper, elle1· dmga
fö?·so?·g om äents meclclelw1ele genom emclra.. Men skulle Föråldnw eller
1l:få~sm~in {ö1·s.m~una alt fö? ·skaffa barnen delta minimum, elle?' befinnas
osktckltga, omlltga eller oförmögna deJ· t-ill, elle1· ä?' o betmen väntlösa; så
b.ö1· Staten bevaka tlet uppväxande slä.gtets sak, och genom Fresterskapet
ttllse, att Folk-Skolo1· uncle1· dess inseende lL]J]J?'tittas så viclt elylika
fö?' ändamålet e?'f01'd1'Cts,· h vilket således är Folk-Skolomas Första. åsyftniug . ... På d et att Prestarskap et icke måtte sakna ett för undervis11 ingens vård ofta nödigt bestämmande af h vad som må anses för att
deru tinn au vara försummelse, torde böra stadgas, att intet banz, som uppnått en ålder a(' 8 ei.?', må af dem, hvilka vård om detsamma åligge1·,
lä.ng1·e lenmas utan wnle1·visning ·i innanläsning. Den b1··ist på kunskap,
hvilken fö?' öfrigt må anses såsom försummelse i Folku.nde1·visningen, äge1·
Kyrkahenlen att efter betmens ol·i ka natursgå(vo1· och öfriga omstänclighete?· pl'öfva . . ..
Allmänna Folkundervisningens Andra ändamål är, i Conliteens tanka
att bibringa de allmänna meclborge1·liga kunskape1·, som näst Religione?;
ä1·o fö?' de när-i ngsidkande klctssenw i Städerna. och p å Landet, hvillcet ej
söka eu högre bildning, de nödigaste och nytt·igaste. Ehuru mycket det m å
vara samhäll et.s ändam ål, att., genom tjenlig a. uppmunt.ringsm edel, höja mått et, af den allmänna. Folkbildningen, så, och enär andra kunskaper än i
R eligionen icke äro ·eu fordran af allct f ör deras eg-en~kap af meclbo1·gare,
utan endas t af vissct för de se rskilda y1·ken· de välja, och hvartill staten
ieke är berättigad tvi ug-a någo n at,t egna. sig, anser Comiten sådan kunskap e rs bibring ande icke vant äm ne fö? · bestämda Fo1·cl1·ingm· af S laten, utan
endast för dess uppnwnt?'Wl. Dm·af följ er, att Folk-Slcol01·s upprättande och
underhållande för undervisning i andra ämn e n, än dem, so m höra till miTlimllln elle r Reli gionskun skapen, eudast är föremål för menigheternas f1'i'l'illiget bidrag : äfveuso m att. denna. vid sträclctm·e undervisnings ämnen och
mått hero p å meni gheterna s /het beslu t, efter sig IJå se rskild a. orter företee nde olika. hebof och önskninga r. Utan att således vilja. fö ranl eda någon
hestämd föreskrift i det.t.a afs eencle, har Com itcu do ck t rott sig böra upp_g-ifya, lwi.lka ämn en. efter Sveri ges sa mhäll sski ck och allmänna. förhållanden
sy nas höra utgön1 för emål för den frivillig a undervisning, som i Folk- Sko ~
loma (nemligeu Bmga re-Sk olor och P a= clagogier, Sönclags-Skolor m. fl. elylika i Städema, 8 ocken -Skolor, enskilda Bruks- och Fabriks-Skolor samt
kriH gvauclrancle Läse mäst.ares unel ervisning p å landet) meddelas utöfve1' de t
för eslagun oumb ärlig a mi.nimum, nemligen:
a) Skr ifning och Räkning:
h) En k on·t Ve1·lds- och Naturbesk?-ifning, mem utförlig öfve?· Sver·ige och
NolTige, dems läge och alste1·, histor·iet och samhällsförfattning ,·
c) Mechani.slc (Linew·-J teckning;
<1) Någon öfning i Kyrko sång,·
-
104-
synts, som Comitens bestämmelse icke skulle vara elen samma-.
som en Skol-Revisions. Corniten skulle icke, enligt min mening , uneler antagande af riktigheten af tlo princip er , på hvilka
e) Gymnewtik i Städenut och Cifven på Landet, der en sådan finnes behö(lig och kan behörigen vånlas, unde1·visning i s·immancle, deJ· omständigheterna så medgi{vn m. m. hvmpå Mopp ens sti:i1·kmule och li.fvets•
bevnrande kunna bero .
A{ven deJ·, hvw·est enelast 11nmmum uf Folknnclm·visningen bib1·ingas,.
synes någon {Cintighet och känn edom i cle ·u nder a) och b) upptagnu ämnen bö?·et såsom väsenätlig uppmunlnts.
I ett land , sådant som SveTige, der J ordbruka ren, B ergsmannen och·
Hancltverkareu ha.fvn, en närmare auclel i statens offeuteuga värf, der få detill allmänna. Folkundervi snin ge n utöfv er R-eligionen hönncle ämnen en
stöne vig t genom sjelfva, statsfö rfatt11in gen.
För elen, so m skall d eltaga. i Lagstiftning. Lagskipnin g och Beskattning, är det ovedersäg]jgen 11öclig-t att kunna. slwi(vet och 1·äkna och att
uågorluuda van bekant med li'äderneslanäets och BJ'öclntRikets läge och
alste1·, Hi stor-iet och smnhiilts(öJfatlning. Under euldare förhållanden, och
så länge böckers t.illvar o icke försvagade Fomsägnemas vigt, l efd e m å-hända både historia. och Stats-föl'fatt11ing ment än nn i folkets sinn e . .i\ien
då oclliugen genom Boktryckeriet gjOTt en rubbnin g deri, bör denna äfven
genom oclliugeus m edel r ättas.
Den 1l[eclwuislw eller L ·i nearteckningen , so m i Franluike g-jort st.om .
framsteg, är en färcligh et att teckna, sammansätta, sönderClela. och mäta
Fig urer, utan redovisad math e ma tisk insigt; således en :;I'Iathematik för ögat
och handen, af stor vigt fö r aU slöjcl. För dem, som vilja. gå län gre, är
elen tillika grunclläg-gning- både - för 1\Iathematjska Stuclier och för den mcm
utv ec klad!l Hitkonsteu . - Öfuing- i Ky1·kosång !mr Co miteu tippta git, emedan detta bidrag till Gudstjeusteus hög-ticnighet och iut.ryck på Folkets.
siune synes vara i betycl]j gt aftagande . Comiteu tror ock, att sången, såsom
ett allmänt bildnin gs-m edel för kän slan , de sto mera bör begagnas äfven i
Folk-Skolan, som falieuh ete u för materiella. njutninga r, hvilken me r och
mer förträn ger folkets eg na ga mla. sånger, hehöfver motarL etas ge nom deädlare aulag-ens väckande. Såsom kroppsligt utv ec];:]ju g-sm edel för tlllgdomen i stora Städer, eller på Iandet i Fabriker, har Comiteu upptagit Gymnasl'ilwu. Den är, så vida, kroppens svaghet verkar p å själen, i dubb elt afsee nde vig-tig ... .
Follc-Sk,Jlonuts Treclje ändmnål bö1·, enligt Comit cns ta-uka, vant att
]()5
vårt Undervisningsverk hvilar , hufvuclsakligen sysselsätta sig:
mod dess partiella brister. För Skolan och Gymnasierna existerade r edan on anstftlt till dessas a.fhjelpancle genom den_
hvart tredj e år å terkommande Revision en.
För Acad emien ligger ett medel till alla svårare bristors .
afhjolpanclo i cl ot Canzlers-ärnbete, som allt ifrån Acaclerniornas uppkom st sökt att partielt förbättr a dem 1rncler bibehållande af de princip er, hvarpå de varit b yggda. Jag har således
trott, att Comitens egentliga ändamål varit att unelersöka sjelfva
bib1·inga ungdomen nöcl·iget förlcnnskaper, {ö?' att lcunna intagas ·i Elementar-Skolonw till erhållemde af högre n?l(leJ·visning ·i allmiinhet.
Fordrin g-ame i detta, afseende b estämmas naturligtvis af Skol-Ordningeu för Elementar-Läroverken . Så rin ga. som dessa fonh-inga.r föt· närvarande äro, och ti ll f ort.farancle ytterligare af Comiten i underdånigh et
före slås, skola de fl esta Folk-Skolor, utan a.tt åsidosätta sina öfrign, ändamål, vara tjeuliga att bereda Lärjungame inträde i någond era. af Elementar-Skolomns lägsta klasser ....
Af h vad således hlifvit i underdånigh et aufö rd t och he mställdt, tä ckes
Eders :iU aj:t 11 åclig-st finna, att Comiten, bland hvars Ledamöter nästan i11 gen
skiljaktigh et i ås ig-te1· ägt rum angående allmänna Folk-undervisningen,
hnfvudsnkligen iu stä.mt, både ltvacl gnmdsatse r och ve rk stäUighet beträffar, .
i de menin ga r, som f. d. Upp fo st.rings-Comiten oeh pluraliteten af Consistarierna der om förut ytkn.t. Att l<'olk-uuclervisniugens hi ttills vamnde skick
och stadgaru e derotl.t befunnits sådane, att Co mitcn ieke ans ett någm hnfvudsaldiga. förändrin gar i de sedna.re b ehöfvas, är en ly cka , för hvilkeu
m au uta11 tvifvel lun· att tacka den lyftning i aU mäuua Folk-bildumge n,
som Sveriges ärofulla, deltagande i R.eformationeu ntveeldat, och R.ikets
stats-författning bibeh ållit. Så länge hon åt Allmogen p å landet och Hancltverkat·en i städe rn a, föl'Varat· sanmm jemlilm och sjelfständi ga förhålland e
till öfrign, medborg are som hi ttills, skall deri ge nom fö rm odeligeu m era, än
genom nå gra t iJJfäU ig a anst,alter, förordningar eller äfv eu StatslJilh-ag, ehnrn
uöcliga. de t illika må vara, den allmänna Folk-bildningen i Sveri ge h ålla
steg m ed samhällets odlin g- för öf'rigt."
Som synes över ensstä mmer cleuna i\skåcl11ing ganska uoga med elen,
so m kommi ttcleclamoten biskop Esaias T egner hade, vilket läsaren ka11
t-inna i · Årsbö cker u:r 14. De "modernas" ledares iuom elen illustnt kommitten, professo1· C. Aga~·dhs, reservation återgives här i sy nuerhet i va d
den rör folkuud ervi suin g-eu. En hel .littera tm av motskrifter mot kommitten växte upp under 1830-t.alet. I föreliggande bok har nyss influ tit ett av
svaren: Fryxells Försök 1832. D e med petit tryckta inn ehållsöver sikterna i
ori ginalt.ryckets marginal hava här sa.tts såso m ett slags rubriker med kmsiv
i hörjan å r espekti ve stycken.
-
lOG
·dessa principer. J ag hcmtade ny anledning för denna min mcIiin g, då jag gick tillbaka till Historien a.f våra Un dervisnings verk, clå jag såg, att cle uppstodo och utvecklade sig uneler
inflytandet af alla möjliga tillfälligheter, ända ifrån fattigelomen af vårt eget lancl ti.ll el en vex:lancle tidsandan i hela. det.
öfriga Emopa; att för ingen förä.nclring , företagen vid hvilken
tid som hälst , legat on föregående under sö lming till gnmd af
denn a förändrings förhållande till det hela, och att till följe
dcraf våra. Folk-Skolor, vår a Apologistier, våra. Trivial-Skolor
vår a Gymnasier, våra Academier voro lösryckta hagmenter af
ett Helt, som ingenstä des existerade. Jag fi ck slutligen ny
styrka. för min åsigt af Conlitens bestämmelse, då. jag såg,
huru i hela. Europa nya. gruntisatser gjort sig gä.llancle till
omstöpning af Folk-Skolor, till bildand e af Närings-Skolor,
till reduction af hvacl vi kalle Gynmasier, och till en förändr ad organisatio11 af Academicrna.. Mig syntes Regeringens
fråga till Com i ten vara den: H vad ligger i denna tidens oro
om elen cultivera.cle v01·ldens högsta angelägenhet? Uppfyller
vårt Unelervisnin gs -verk sin bestämmelse? Var det i sin uppkomst b erälmaclt på alla tider, eller blott på el en tid , clå do
upplcommo , hvilken tid i sin culture, i sina framsteg , i sina
åsigter · och sina förhoppningar var så olika cleJl , hvaruti vi
lefva.? Det har således må hända - så syn es det inig - tillkommit Comiten mera. att i allmänhet besbinlilla den riktning ,
hnruti alla Unelervisnin gs -verkets tillkonuna.ncle förbättringar
böra gör as, lin förändringarne sjelfva, mera att ut kasta den
sammanhängand e ieleen af ett Skolverk, tilllwilkcn clet Svenska
småningom, om än alchig så långsamt, skall närma sig, ~in
framställa endast dc förbättringar, som fö r nlirva.nmd e eller
':inom ett eller två Q.vu1qvennier kunna anses nöclig·a. Utan tvifvel har ä.fven h var och en af Comitens L edamöter enski lat
gjort sig samma b egr epp om Comitens bestämm else, men gonom sjelfya b es kaffenh eten a.f en Comit.e, hvarigeJJOlll de olikn
unan eorna af hvar och ens serskilda åsigt borde sannn angjut ns till en end n, och genom nödvändigheten att sammnnbinda
det beståend e mecl det möjligtvis bättre , som sväfvade för
hva r och ens sinne, synes mig det allmänna svar et på Regeringens fråga. och den allmänna åsigtcn af ämnet såsom idec,
-
107 -
haha blifvit inblandallt uti de partiella detalj erna af en såda)t
sa mma.nbindniltg, och således icke nog klart hafv a. framstått
m· mängden af de förbättringar, hvilka såsom Resultat af de
gemensamm a öfverliiggniltgnrne blifvit för esl agna. Det \'ar nat urligt, att man kmtcle b eh andla h ela. denna fråga, eller komma till en nllmän åsigt af det Hela på tvänne ga nska olikn
sä tt. Antingen kunde man utgå från det beståndande, och Yid
hvarje serskildt amniirkt brist söka en motsvarande förbättoch slutlio·en sammanlänka dessa förbättringar till ett
l ·1'no·
"'' eller kunde"' man gå en annan väg, först undersöka., huru
Helt;
ut.i ett Land, som Sverige , ett Undervisniltgs-verk i allmänhet
borcle vara inrä.ttaclt, upp stiilla denna p å förhand gjorda. idec
.som typ, dermecl j emföra det närvarand e, och derigenom erhålla ett b egr epp om bristerna samt sättet att afhjelpa. dem.
Ehuru detta. sedn ar e sätt öfverensstämmer med det begrepp , jag gjort mig om Conlite ns egentliga bestiimmelse, så
iJtser j ag vissorl igen hinch·e u för att an vända det i en ComitP
af L edmnöter med lik a så skild a theoretiska åsigter som öf- _
· verensstänlllaml e i med borgerliga praktiska tänkesätt : men
jag h ar å andra sidan af nyss anförd a skäl ansett en sådan
uncler sölming af någon vigt, och ma.n kan visserligen icke dölj a
för sig, att afgörauclet af Skol-verkets p ar tiella förbättringar,
.så snart det utstriicker sig till en stor mängel detalj er , medför
den olägenheten, att ofta. elen on a kan stå i strid med elen
an drn. hvilket der emot icke kan äga rmn , då m an utgår från
.alLnät~na , ej med h varandra stridande grundsatser. J ag hnr
·cl01·före b emödat mi g att för min del uppfatta. det mått , mecl
hvilket jag skulle jemföra våra bestående institutioner; GomiHm h ar med öfvcrseencle vid fl era tillfällen tillåtit mig nt.t.
fiista dess uppm ärksamhet clm·på, och det egentliga inkastet ,
.som dervid mö tt mig, har varit å ena sidan det ovissa i möjligheten nf idee ns renliserande, och å andra faran af en bråd.stö rt.ad föriindring , fruktad genom nntngnndet af gr undsatser
så olika clem, på hvilk a för närvnran cl o våra in stitutioner
h vila.
Det återstår således för mig, mera för att visa. nll vnr et,
hvarmecl jag betraktat Nationens Yigti.gaste nngehigenhet, iin
-
108-
för att clm·af förmoda elen ringaste påföljd tillnågon verkstiillighet, mera för att rättfärdiga mina åsigter, än för att göra
dem giillanclo, att jag än en gång till slut sammanbinder de
fr ågor, som jag inom Comiten dels fttllstäncligt sökt utve ckla,
dels endast i förbigåonde antydt, till ett fullstäncligt helt, vis ar ·
detta Helas möjlighet såsoJn sådant, och det sätt hvarp å det
enligt min tanka kan och bör r ealis eras.
statens pligt att in?'Cttta Slwlo1', och viclclen dem( Uneler
clot att inga tvifvelsmål upp stått eller lemmat uppstå om Statens åliggande att genom Skola bilda sina Ämbetsmän , finn er·
man do ck ofta någon olikhet i tiinkesätt rörand e statens pligt
att genom Skola berella. allmän Upplysning ibland Folket. De ,
som neka llet sednare, måste llo ck äfven neka statons pligt
att vård a och bibehålla Kyrkan.
Af saJJlilla grund som man antager Religion och Ky?1W·
för en offentlig angelägenhet, må ste man såsom såcla.n antaga.
Upplysning och Skola. Emellan båda, emellan Religion och
Upplysning, står Moraliteten , såsom på en gång sammanbinelande länk och nödvändigt r es ultat; och om delllla sista iir
statens oförnekade angeläg enhet, så måste båda de föna. hyllas.
m e cl lika. kärlek. Hvilaucle blott på elen ena. af dessa baser ,.
lutar folkets moralitet mot sitt fall. I clet ögonblick don faller ,.
är Nationen upplö st och Staten med elen.
Religion och Upplysning ha.fva ej blott denna sida, lVIoralitetens, me el hvarancha gemensam; el e gå i bredel me el llVar-.
andra, ej blott såsom Statens offentliga ändamål, men äfven
såsom ändam ål och angelägenheter inför Försynen. Båda tillhöra vorlcls - orclniugen. Ingendera kan dö ut. De utv eckla sig·
sjelfma.nt såsom en fortgående tradition genom åldrar och
sekler. De må förclrifvas ifrån Sta.t' till Sta.t. De bibehålla. sig
ob ero ende af dessa. förhållanden , elnu·u uti olika. utveckling ,.
än brinnand e s om enkla lågor i någon vrå af j or elen , än gj n-.
tancle sig som solljuset öfver verlclen. Försynens anstalt iir,
så viclt elen modifieras genom den m enskliga. friheten s ingrepp.
cleruti , att h eskyclcla dessa m ensklighetens Genier såsom odöd--
-
10 ~)
-
liga. p å jorden, lJibehålla dessa traditioner från en hö gre natur ,
·såsom fortgående i alla tider. statens åtgärd kan till deras
oförg~inglighet ingen ting göra; m_akten dertill ligger hö gre
och ofvan clensa.nlJlla; men den kan och elen måste utbreda
·elen till cle inclivicluer, hvars föriidling elen sig åtagit, så my cket
:som möjligt.
Så snart man till följ e af en sådan åsigt antager, såsom
'Comiten verklig en antagit, för a.fgjorcl Sta.tens pligt att icke
lJlott (ö1·säkm sig om clugz.ighet ibland Ämbetsmän, utan äfven
genom uppfost·mn befonlm allmän upplysizing iblancl Folket,
och clessutom be1·ecla en stam af L ä1'Clom, hvct?'ifrc/.n cle båcla
fä1'eg åencle utgå sc'lsom g1·enar och frukter, så återstår endast
·elen fråga, hnnt dessa trenne ändamål lemma vilmas.
Oliket Skolo1· (Ö1' olika Meclbo1',qCt1'· Ktasse1·. Morendels har
man ansett clom alla vara trenne fullkomligt skilda. och strängt
lJ egränsacle ändamål, icke blott. i sig sj olfva, men äfven uti el e
utgreningar , hva.ruti cle genom Statsförhålla.mlen clela. sig. Man
har trott, att man lnmcle mell fullkomlig noggrannhet nppch·a.ga
·en bestämd gräns emellan Bondens, Borgarens och Aclelsmanll ens , emellan Prestens och Civilistens, emellan Krigarons och
Sta.tsma.llllens uppfostrings-anstalter , och detta icke i de sista
.stadierna af uppfostran , n tan i el o första förhållanderna af Skolan
·och lifvet. Man har sålunda fått ett. serskilclt systom af Folk'Skolor, ett annat af Borgar-Skolor, Ämhetsma.nna.-Skolor i allmänhet , och Skolor för serskilda Ämbetsmän, och man har trott
.sig komma. upplö snil1gen af problemet närmare i samma mon,
som man på detta. sätt kunnat söndersplittra cle serskilda Skolsystemerna för serskilda .Medborgare-Klass er. Det är tillräckJigeu b ekant, att fordom i Egypten (och ännu uti Indien) bilJ ehöllo sig Caster mell oblanclaclt blod. Det iir physiologiskt
troligt, att genom en såcla.n långsann och oa.fbrutet fortsatt
öfvergång· af menniskoslägtet till racer , aulagen hos dessa ra<Cer förblifvn. något när de samma uti fl era generationer, så
framt i cke menniskor af Orientens folk slag ha.fva. en mindre
de cicleracl illdiviclua.litet, än el e Yest erländska; en tanka i cke
.omöjlig, då man ~imm finn er , att clet bruka s och Jyck as blancl
I J!I
-
110-
någr a af de föna att tvinga inclividuum till hvilken s kicklighet
som hiilst . Det är således äfven möjligt, att inom clylibt folkslag det kunde haf va en ganska natmlig grund, om ser skild a
Skolor för ser skilclt strängt b egräns ade Oaster lnmd e gifvas.
J\'fen r edan uneler Gr ekland s himm el upp stod ett folk , det
fö r sta uttryck et af mensldighet ens perfectibilitet, el er hela N ati onen ej utgjorde ann at än en enda famill e, der blott fremlingar voro slafv ar och der den fattiges och den mäktiges
barn hade lika förhoppni.J1gar. P1Ulo sophem as fö r eläsnin gar.
som l emnat oss nanmet oc h förebilelen af vår a Acaclemier ,
gj orde intet afseende p å de frias börd, och vicl Olympiska
Sp elen, som voro cle end a examina, de gamle kände, t~ifiacl c
den fri e Ynglillgen fr ån Ath en m ed Konun ga- Sonen fr ån Sp arta.
I Hom infördes visserligen Ståndsskilnaclen ge nom sj elfv a s tatsförfattningen , m en P atriciern och Pleb ejen vor o do ck bröder ,
cl e en e blott älclr e än den an dre. Medeltiden införde St åndsslciln aden i det vestra Europ a; do ck mildr ad es elen småningom genom sj elfva Skolan, cl er allt var j emlikt, och hv:uifrån
ntgick en makt, stark ar e än Aristo crat ien och Desp otismen
sjelf, en makt som lades i händ erna på hydd a,ns Sö ner mera iin
i elen rikar e Arftagar en s. Uti Tyslcla,nd utbildades slutlige n
Skolan t ill och m ed till sill motsats till fo rm af Cas t , el en
lärd a, som clo ck , gen om sitt upptagand e af medlemmar ur alla
Klasser , verkade till upphäfvande af de öfri ga Cast erna . I
Sverige exist er ade visserligen stånclsskilnad en , men iclc e l änge
på det sätt som i det öfriga Europ a, och aldrig i för ening·
med Skolan. Dess oupphörliga krig öppnade en ny bana för
elen ringast e Medb or gar e att upp stiga till ett h ögr e St ånd , och
fril1etsticlen , som i så mycket annat var Sveriges olycka, var i
detta afseende en öfv er gångs-p eriocl till jemlikhet i r ättigheter. I Sverige fanns aldrig mer än en end a af Sta.t en bes örj d
och b eko stad Skola, öpp en för alla Meclborgar eklasser , fö1·
Bonden och för Gr efv en , som b egg e kunde följ as åt från el en
neder sta Klas sen i Trivial-Skolan till Univ er sitet et och derifrån
in i Statens hö gsta Ämb eten . Aldrig upp stod i Sverige hvacl
man r ealiserat i Dannemark , tanken p å en Hiclclar e-Acaclemie;
och om elen upp st ått och blifvit utförd, j ag är viss clerp å,
hade elen endast under Aristo crat.iens korrta lifsp eriocl kunnat
-
111 -
ulom sha. Ett ser skild t slags Skolor för en bestiimcl :Med borgm·e-lclass hafv a uppkommit, Folk -Skolarna; men i " många .
Sven ska Provillser fingo ä.fv en dessa långs amt illsteg, och Föriiidrarue förbl efvo , hvacl cle af Naturen äro , i l ånga ticler sill a
egna barns undervisar e. Dessa Skolor äro, om :jag ej alltför
mycket b edrager mig, enligt en äkta Sve nsk åsigt, enelast en
nödfalls hj elp , och det. är troligt, att de med ticlen få en org:wisatioll , som för en ar dem med det öfriga nnclervisnings verlcet , såsom illtegr er a.ncle delar deraf. Ämm mindre trifcles
ho s oss de från Tyskland införda R eal-Skolor , eller så kallad e
Apologistier , egentligen högr e FolJc-Skolor , hvilka ännu, utom
på sådana ställen , der man har blott att välj a emellan tvänne
skärande motsat ser, tvina bon·t, fö ga b esö kta.
OläMpligheten a( Siwlans splitt1 "'i ng för olika Meclb01p a1·e- .
Klasse1 ·. J ag erk änner visserligen det sväfvancle i denna in-
clnction , som i sig sjelf t alar mera till Svensken s hj erta, än
till han s förstånd , för att bana mig vägen till en stor sanning.
Men olämpligh eten af Skolans m sprnngliga splittring efter
serskilda stånd , så vi el t elen auetoriser as af Stat eu, bevises af
många amlra och the01·etiska grunder . J ag h ar end ast här till
en börj au velat antyda nöclvä.uclighet en af en enda ursprunglig
Skola, såsom på en gång analog med ett h ögr e begTepp om
Folk, och med elen ch ara ctere , so tillhör för eträdesvis det
Svenska.
.Må det tillåtas mig att ämm någr a ögonblick upp ehålla
mig vid de egen tliga th eor etiska bevi sen för Siw l an s nationalitet i motsats emot den åsigt , enligt hvilken elen skulle
vara Lärj1w garnes förd elning i ser skilda sl ags Skolor.
Den offentlig a Siwlans fä?"et?·äcle. Den offentliga Skolans .
för eträde fr amför en skilll unelervisning har öfv ergått till ett
axiom. Jag är glad att i rlenna punkt var a ens med elen allmänna öfv ertygelsen. Ingår man åt er n ågot n ärmar e på de
grunder , hv arp å man byggt denna öfvertygelse, så skall man
finna, att dessa i cke utgöras af något för eträde i sjelfva lillclervisningen. Ty det är i sig sj elf klart, att de nna, lemnad af
l ~
113 -
112få Lärare till många gossar, omöjligen kan vara så fullkomlig
som den, hvilkon lemna af en Lärare för två eller tre Disciplar. Icke ligger det h oller demti , att elen offentliga Sicalan
tir on väg till de högsta fimboten, ty dels har man alclrig kommit så långt i Sverige, att man föresluifvit, hvarest do kunskaper, som staten ftf Slllft Ambetsmän fonlrat , böra vara
inhemtade, dels är den offentliga Skol::tn en vie1ft långsammare
viig till befordran, än den enskildft, merft componcliariska. undervisningen. Företrädet ligger natmligtvis hnfvuclsakligen uti
elen medborgerliga uppfostran , som Skolan lemnar. Ynglingen,
som litdieler clernt.i, i.Jnrocklas genast i en miingcl af förhållanden, lilmand e i smått medborgarens i det stora . Frietionon
emellan Förmän och Unclerhafvancle, emellan Kamrater inbör. des , och hela chromat.iska genomgången af mensldiga pftssionerna, som af dess a förh ållanden blifva en föl jd, ger åt YJlglingens charactoro en utveckling, som ma.n förgä.fv es bemödar
sig att gifva den i enskilc11mclervisning. Skol-Ynglingen i.Jltdicler i vedel en redn.u rik på erfn.renhet. Han har r edan genomgått i smått allft de farcer der spelas. Han känner farornn af
ett brouillerie , följderna af frihetens mis sbruk, arbetsamh etens
lön och vana , timslagens befallande makt. Han vet llYillca
exempel han har att välja.
D etta (ä?"et1·äcle (ö?·svinnm · genom Siwlans splitt?"ing .
:Men
om detta är, om oj det enclft, dock det hufvudsaldiga för eträdet af offentliga Skolan, så synes tydligen, att det förloras,
så snart man uppfo strar de olika folk-klassernas barn i ·oliJm
Skolor, om man till exemp el låter den blifvancle Lancltbrukaren, Borgaren, Krigaren , Civilisten och Presten bildas i hvar
sin serskilda , om än offentliga, anstalt. Sicalan måste, om den
kall uppfylla sitt ~indamål såsom medborgerlig anstalt, vara
en bild af metlborgs-lifvet, innesluta alla agorande elemente ma
clm·af, emedan genom ett motsatt förhållmule just den farliga
ensidighoten i bildning uppkommer, och Slcole-Yngling en i
detta fall utgår ifrån sin Skola, ehuru med under liingre ticl
förvärfvacle och således clyrköptare kunskap er , dock med en
mera ensidig erfarenhet, än elen som i För äldrars hus blifvit
11ppfostracl och enda st erhållit en historisk, men mera allmän
lefnads-lnmslcap. · En såtlan offentlig Slcola, h varifrån il1gen
medborgare-klass är ut esluten, är ej annat än nationen sjolf
några år förr än den upptriidor i hanclliJlg. Der förena sig
:alla nuancer af börden och rikedomen till ett resultat af jentlikhet; der är förtjenstons aristocratie den enda, som gör sig
gällande. Denn a Skola är Grekemas Gymuasilnn, med · hvilket
folk Svenskarne i sil1ft fel , sinn. dygder, sin djupa känsla för
11atur och konst och sj elfva sitt politiska förhållande h ar så
Jny cken likhet. i\1å Tyskame utveckla sig till sin undransvärda.
n1ånglnmnig·het, Engelsmännen till sill obegränsade i.Julustrie,
Fran smänll en till don höeT e civilisationens alla resultatei"
Svenskarne k mm a, · liksom · Grekerna, med för alt id in skränkta
tillgångar uti ett bergigt och fattigt land aldrig få enhet · i
11ågot aru1at stort, än i sill Nationalitet, af hvilk cu Yl skola
J1oppas allt, och mod hvilken vi skola allt förlora.
•
u
'
Olägenhetenw af Skolans Splitt1·ing. Ser man åter på moJligheton af en sådan b egränsning af olilm bildnings-serier uti
olika Skolor, så :finner man lätt denna b egränsning vara, om
ej orimlig, åtminstone oänclligt svår att utstaka . .Man kan ej
"Välja. på förhand den ena Skols erien eller elen andn. Finner
lna.n sitt barn stadt på en oriktig, med hans anlag, med Fa·drens förändrade omstiindigheter oförenlig serie, så uppstå
;svårigheter att flytta från det ena slaget af Sicola till det andra ,
·och elen förtlutna Slcoltiden är förlorad. En skarp begränsning
.af Skolorna sätter Fadren ofta i det alchasvåraste bryderi.
lncliviclualiteten utvecklar sig uncler shmclom sent, och innan
dess är ej omdömet om gossens bestiilillnelse säkert. Dessutom
]emma aldrig, i cke ens i elen rikasto Stat, tillräckliga Skolor
.anskaffas för alla cle olika slag af bildning, på hvilka genom
modborgames olik a förhållanden och gossftrnes olika fallenhet
J.uåste göras något afseencle. Hvad som värre är, i Sverige har
man satt Skolorna i den skärande motsats med hvarancha, att
uti Apologistierna icke får läras Latin och uti LärdomsSkolorna icke Ichande Språken. Största delen af Svenska Medborgare clm·emot önska, att deras barn måtte få lära båda
clelarne i elen ålclren , som är för Språkuppfattning llen lämpligaste; cle måste dm·före, till följ e af on sådan författning
8
-
114-
göra en · uppoffring af en af sin a vigtigåste önskningar. Anlagen:
för Jnmskap och behofvet af unel ervisning ä.ro oändligen nuanceracle. Siwlan måste vara öppen för dem aUa och uteslut a
inget. Fäster man slutligen uppmärksamheten på clet, so~n ,i
Sverige alt.id måste blifva af vigt, elen olika kostnaden af sa
olika inrättningar, så är det klart, att genom en enda stor
Sicol a måste en b etydlig besparing kmma göras framför genom
i.mä.ttanclet af olika Special-Skolor för olika stånd. Ehuru ringa
denna besparing i detta ögonblick synes .vara., em edan få begagna Apologistierna så skulle do ck genom en ändamålsenli()' are inrättning· af dessa, de blifva m~ra b esökta ä.n cle liirc1a
S~oloma emedan lJ ehofvet af a1hnä.n bilclning ä.r vidstrli,cktare,
ii.n b ehofvet af lärd bilclning; deras antal deri genom blifv n,
större och en ko stnad i en framtid uppkomnut mer än clubh el
emot 'aen som ett enda sammanhängande, men allmänt Skolverk skulle erfordra.; och följelen således bli.fva, i ett så fattigt
lancl som Sverige , ett förtvinande af h eln, vårt Skolv erk.
Hufvttdgnmclsatsen fä?' Sveriges Slwlverk. Af ~ila clessa sldi:
h ar elen grundsatsen hos mig rotfästat sig, att 1 afseende pa
ombtt.nino· och L ii.r o iimn en blott en enda Skola bör vara. och
att, så 1~ycket möjligt är , Siw lan bör undervisa.. i allt., .~fr.en
det hvarti.ll Sp ecia.lSkolor konllllit i fr åga, mecl oppen rathgh et' för Faclren att för sina b am välja hvacl för clem nyttigt
ä.r ; en gnmdsats, som för h ela min åsigt är så. väsen.c1tlig, att
den som i cke antao·er elensamma i ::tpproximatif melllllg ( de11
enda hv aruti jag sj~lf tager den) b ehöfyer icke läsa det. följ ande. Men också seelan man antagit d~nn~ gru~dsats. har man
omfattat en the01·ie för Skol an, som star 1 en ICke nnga m~t­
sats emot elen, hvarpå Sveriges nu beståencle lii gr e unc1erns-·
ningsverk grunda sig.
Yalfrihd. Det är klart, att om l;lot~. ett sla.~s Sl~~ la skall
måtte allt kunnct läras , men ICke beho{Vct la.ra s der.
o·ifvas
-
115 -
b eh(jfver här vicla.re utföra, då jag blott tillägg er , att det enda,
som bör inskrä nk a denna Förälchames Valfrihet, är Statens
fordran af mensklighet och medborgerlighet ho s alla sina medborgare, och att således Skoln.n, jemte de af Fadren bestämda.
Läroämnen , äfven ovilkorligen unelervisar (tllct uti Oh•ristenclom,
lJ!Ioml, F oste1·Zanclslcänneclom, A?'ithmttik och Välsk1'ifning.
Ämnes-Läsning . Men af Valfrihet följ er Ämn esläsningen ''')
eller en sådan Organisation af Skolan , enligt hvilken hvarje
Läroämne föred r ages och inhemtas oberoende af alla de öfriga. Läroämnena.
.J ag uttrycker Ämnesläsningen i följ ande grundsats: Ingen
Lä1junge må utsläppas n1· en kurs af ett Läroämne i en hög1·e
et( sammtt Lä1·oärnne, fön·än han mecl säkerhet och flit genomgått clensamma, men der emot icke tillbakahållas (Hin den högre
kw·sen i ett lä1·oämne, clet·föJ·e att han icke {ullgjo1 ·t en inbillad
motsvamncle latJ"S uti ett annat Lä1·o ämne. I alhnänhet fruktar
man ett slags ensidighet och oj emnhet i bildning genom Ämnesläsningens införande. Om j ag än medgåfv e skacUigheten af
en sådan ensidighet, som jag dock i cke fullt erkänner, så behöfves ej my cken uppmärksamhet, för att finna, att det är
tvärtom i KlassSkolan som en sådan en sidig het ii,gcr rum .
Författningen stadgar väl , att ynglin gen ej får flytta till
en hö gre klass , om han ej prrester at prre tancla. i alla lä.roiinmen . .Men llVa.r och en vet , att om en yngling uti en klas s af
åtta Läro ämnen väl absol verat de fem, men försllllllllat de tre,
så upp släpp es h an till en högre kla ss . Denna. allsidiga bilclning, hvilken man så allm änt berömmer som en fördel af klassSkolan, är således blott apparent, och då ett sådant li cencierancle, lwilket om öj ligen kan förekommas , fortsättes i 10 a
11 represir (ty i ungefä.r så många klass er är h ela vårt Skolverk transver salt styckaclt), så är deri genom det bekanta fac-
Rättio~heten att välj a för sina barn cle läroämnen , som tillhöra.
tlera.sb tillkomm ande yrke, måste återlenm as åt Förä.lclrama.
.J ag h ar i ett ser skild t anför ande sökt n.tt utveckla denna.
gnmdsats mHl~r namn af Valfrihet, h vilken .i ag således icke
'") ;\Iecl Ämnesläsning m åste. man hvark en förblanda elen Ambulatoriska
läsningen, el. ä. sam ma lärares föredragning af samma läroämn e i olika
kurser, ej ell er elen fria flyttningen inom kurse n.
-
116
imn lätt förklaraclt, att man kan vara dimitteracl från Gymnasimn, och till och med Philosophim Magister, och do ck vara
okunnig i en mängel af el e ämn en , man i Skol an genomgått.
Äfven för en närmare utve ckling af denna grundsats får j ag
.åberopa ofvannäll1llcle Auförande .
-
117-
lar med siua likar i förmåga.. Tiifiande mecl cl em , som ä.ro öfvm~
honom i. anlag, förlorar han mod et och lusten.
l
Dessa äro de allmänna villeoron för St at en s och Fäder-·
u eslandets Skola. Men iuu an jag ingår i en närmare utveck-·
ling af min åsigt., hurn Skolverk et till följ e dcra.f bör och kan·.
con strueras, så är nödigt att frarn stiilla några b Ejgrepp , afvikande måhända från de alJmänna, som· clm·åt kanske Jnuma
gifva ett klarare ljus. Ba.r nåldrc n lir .i afseend ~ på undervisulligen egentligen ämnad att inhemta sådana färdigheter och
sådana kunskaper, som äro medel för andra. Först yng1.ingaåldren är bestämd att skaffa sig kuns kap er vi gtigit för hela
lifvet.
Fn:a flyttningen. Mecl Änmesläsningen står elen Fria Flytt11mgen i närit sammanhang, som beror på samma p mclagogiska
principer; men de äro i cke detsamma. Ämnesläsningen iunefattar , att fortg·ången i d et ena ämnets unelervisning icke må
bero af fortgång·en i clet andra. Den Fria Flyttningen betyder
Lärjungarnos i samma ämne flyttning öfver eller 1mder lwar:andn, efter visad flit och fallenhet. För min del anser jag
.elen i Vex:ehmd ervisningsmethoden antagna utsträckning af den
Fria Flyttninge11 till en daglig och stundlig omvexling, om ej
för ett fel deruti, åtminstone i cke för ett nöclvä.ncligt element
i hvarje Skolmethocl. Den km1 åstadkomma motsatsen af hvacl
.den bonlc åstacUcomma. Den kan verka , åtminstone hos en
·del af Liirjungaru e, likgiltighet för d enna upp- och neclflyttniug , och förslöa således motivet till flit i stället för att upplifva clet.
Dessa färdigh eter äro ( utom läsning ouh skrifni.n g) Spnlk
och Mathematiska. be.q1·epp. De se dn ar e iiro vigtiga för det allmänna borgerliga lifvet , och således för allit stånd; dc föna.
för vetonskaplig bilclning och för högre borgerliga kun skaper ,
och således blott för b estämda medborgar eJclasser . Härtill
komma väl äfven b egr epp i Christenelom och i\Iora.l , som i
barnaåldren icke böra försummas, m en mera såsom m edel till
medborgerlig elygel och men sklig ntvec lcling i allmänhet, än
som lnmskap sä.mu en.
J ag är deremot öfvertygad, att unelenisningen i allmänhot
Tbör ber älma:; p å de flitigaste och bäst organis erade Liirjun game; att el e, som uneler Unelervisningens gång ej kulilla följ a
med, komma att form er a higrc ringar, hvilka s medlemmar en•clast genom ansträngning af krafter lemma åter upp stiga uti
hufvuclringen , och hvilka i sin ordning kunna släppa bakom
s1g on eller mman , som med dessa icke hålla skridt ':').
Det gifv es således t1 å Seri e r, som genomlöpa Skolan ,
Språk- Stndi erna , såsom viikor för en hö gre och ~e dnar c undervisning, och dc Mathematiska , såsom vigtiga för alla.
7
Natm·cn har också så danat mennis]can att ,·nst dc förmö' .
geuheter , som S \ ara emot dessa två Serier. ift·ån ham cts beröriug mod amlra. m enni skor utv eckla s tarkast och hastigast
af alla, och först kunna hlifva föremål för Skolans behandling.
Språken, oaktadt tillämpliga såsom medel enelast i on sednare
ålclcr , bch öfv a. Jikv iil genom deras omfång ett tidigt studinlll.
Derföre bib ehåller sig sp r åksinnet ifrån spii.daste bamclomf'n
till den egentliga ynglingaålclren, cl er Språldnmsbtp ell öfvcrgår till litterature, som utgör on . vigtig del af Ynglingens
hö gr e studium.
7
Hva.r och en af dessa Ringar måste hafva sin ser s kilda
undel'l'isning, och utgöra klas sema i hvarj e kurs. Den dagliga
och stuncleliga fl yttningen kan endast genom en så dan indelning i Ringar lJlifva oskadlig, clå hvarj e Slcolgosse endast tfi.f·::·.) Deremot i ett Skolverk, inrättaclt enligt Ämnesläsning, kan t> j uågot
sådant äga rum, utan med föräldrarn es egen vilja eller Föl'fattniugarneB föreskrift.
l
-
118 -
Dc mathematiska begreppen, oaktadt i sig sjelfva . blott
-begTepp , haha ett oupphörligt an,•iindandc på b arn et~ dagliga.
·erfarenhet och få seclcrmerft tillämpning på alla phys1ska Vet enskap er, så att äfven clc iiro ticliga för emål för . utbil~lning
·Och genomgå hela Slcolan oafbrutet, samt lemna eJ yngimgcn
förrän efter slutade studier.
Språk och mathematiska begrepp iiro vä.l egentligen meäel t'ill kttnslwp, men genom ett sammantriiffancle, som man så
ofta finner i N aturens anstalter, ii ro de äfven meclel till ntbilcl.ning, eller utbilclft en viss fullkomlighet i sjiilen och färdig~
] 1 et i dess förmögenheter , så. att äfven om banan afbrytes, sa
:är elen tid ej förlorad, som på el er as stuclilrnl blifvit anviind.
D et ä.r derföre man hör äfveu elen okunnigaste oupphörligen
föra på. hmgan, att :Mathematik och L atin äro mer a YigtigP.
för deras förrn åga att stä.cla för ståndet, än för de kun skaper
cle lernna eller b er eda. Öfvervigten af denn a grundsats uti vårt
nuvarande Skolverk har medfört on motsatt öfvertygels e ho s
andra, att 1\'lathernatik och Språk enelast i och för de kunslcaJl er cle b ereda. ell er lemna, icke för elen bildning el~ åsta dkonuna. böra i Siwlan studeras . Det är klart, att båda. m eniugan~e iiro origtiga om de framställas ensicligt och såsom
]riotsats , och att cle båda iiro rigtiga , om de förenas.
Det [ir Yisserligen JJuntlre antaget, men do ck enligt min
tanka otvifvelaktigt, att Språlcst.ncliurn är hufvudsakligen knuskapsrneclel och enelast tillfälligtvis utbilclningsmecl el, och det
i vitla. mindre gracl, än m ath ematiskt. studium ':').
;.:') l\[an har utan tvifvel för vida utsträckt värdet af Språkstudium såsom
m ed el till förstånd ets utveckling. Så länge barnet får hålla sig vid
allmän Språklära, inser det språkets paraH elism m ed dess mec~född~
Log· iska regi or; men d å det öfvergåt· till stndi1:m af de t ~~e~1ella 1
hvart språk, så finn es i visst afseende knappast nago t met·a forv!lla~c~ e
studium och mera ifrån Logisk tankegång förande än de tta. V1 VilJa
upplysa vår mening med ett exempeL För stafni~g~n af s~råket h o r~le
naturligtvis ljudet e11dast li gga till grund, men 1 mtet b!lc~adt Sp~:ak
finns detta förhålland e iakttaget. Då Silverstolp e sk ref s111 Staflara
fullk omlio·en logiskt blef den ända till löjlighet afvikande fr ån den
"
l
•
antagna. Di\ man nu skall lära gossen att st.af~· a, har ma~ mgen annan grund än en hi storisk, det är en godtycklig och olog1 sk , att an-
-
119 ·-
Kunskaps-Ämnen. Utom ofvannä.rnnde 2:ne slag af Studicr
tinnes det äfv en 3:ne andra förem ål för unelervisningen: Historia ,
Vetenskap och Litteratare. Dessa, eller Språk, 1\iathesis, Historia., Vetenskap och Litterature (eller i allmänna uttry ck , konst)
.äro således de allmänna för emålen för Slcolaus undervisning, clå
Christenelom och Moral anses dels tilll1öm Vetenskap , dels Uppfo stran och derföre icke uteslutas ur Skolan.
Lä1·ove?·kets o1·ganisat'ion i el e t h e l a. Elementa1·-Skolans
3 hufvucl-Se?"ie1·. ]\'len icke alla medborgar e kunna. hinna att
egna sig åt dem alla. En del måste , t nm gna a.f yttre förh ållanden, åtnöja sig rnecl studier, som blott frarnhjelpa clem genom Iifv et; andra få blott ett historiskt b egr epp om Vetenskap,
och endast ett ob etycliigt antal äro ly cklig e nog att få l efva
·OCh verka i Vet_euskap erna s verlcl.
Det gifves således tre Klass er af m edborgar e, som genom
serskild a yttr e förhå.llancleJJ måste i Sicalan h emta hvar sin
g r ad af bildning och kunskap: l:o De till clet grön·e arb etet.
sig egnancle medborgar e, eller Arbets-Klassen; 2:o Bm·game,
·ell er medelklassen och 3:o elen bilclacle klas sen. Dessa indela
föra, hvarföre han skall skrifva, till exempel, Konung med o och ej
med ci, cle1· med e, men här med tl o. s. v.
Ingen ting synes tydligare, än att g enera nominum böra rätta sig
efter tingens slägte, och do ck säges ett fruntimmer, das Weib ; menniska är i Svenskan feminint, i Tyskan mascnlint., i Danskan Neutralt
o. s. v. Vill man på detta sätt g enomgå speciell Grammatik, skall
man finna, att gossen måste upp- och nedvända alla Logiska grundsatser och endast antaga godtycket såsom d en r ådande regeln i sp1·åkens bildning. D et synes mig således, att öfvertygelsen om den uildand e förmilgan hos språken är öfverd1·ifven, em edan det, som ej är
und erkastadt reglor, det hvarnti endast minnet, ej för ståndet får
dömma, ej kan äga ett väl gö mnde inflytande på bildningen af Ynglingens för stånd. Enda st genom deras innehål l, al tsä icke såsom sammansättning af ord , utan såsom sammansättning af tankar, kunna
Språk vara bildande. Läsnin gen af en god Au c tor eller öfuingen uti
att författa ät· för Ynglingen bildande, men detta tillhör icke ett visst
språk; den goda Au ctom ät· lika god på h vad språk han skrifver.
Den bildan d e delen af Språkstudium fall er således in i eu låugt se.uare ålder, än den man vanlig en d eråt gifver.
sig åt er i ei1
n as bildning
m er a folkets
iir denna del
120-
mängel oliJm nu ancer , och m ellan sj elfv a klassergifves lyckligtvis ej n ågon b estäm el gr än s. J u
o ch m e delkla ssens bildning kan stiga, desto m er
af Samhället s ii.n dam ål vunnet.
Att vil j a yttra el en grundsatsen , att man b ör .ins kränka el e
h ögre Klassernas bildning gen om ann at än det, h varigen om
elen sj elf inskrä nker sig, vor e ov ärdig t våra dagars upplys . ning.
H ärigenom upp står således trenne l ongitud i nella afdelniu gar i Skolan.
Folkskol an unel ervisar uti det , utom hvilket m e db or gar en
ej sås om m e dborgar e och m enniska kan uppfyll a ·.in b est ämm else, n emligan uti Chr istondom , Moral , F osterlnn clskänn e clom ,
Arithmetik och Skrifn.ing.
Borgar eSk olan innehåller uti sig FolkSkolan , och under visar tillika u ti l\1athematilc efter vetensk apli g kurs, samt alla
veteu sk ap er efter p opulära kurser . Den bildade klasson s Sk ola
innefattar di- sig B or gar eskolan och undervisar tillika uti
Språk, Vet en sk ap er eft er veten sk apliga kurser , samt Litt er ature. D01-före , och m e cl det samma man utv ecklar gnlllclermL
för den bildade Klas(lens Skola, h ar man m ed detsam ma utI'Oclclat den för de t vii nne öfriga, eme dan dessa ingå clernti så som integr er ande del ar , och då :i ag t alar om de föl'l'a, tänk er
j ag mig dem icke såsom Cl'skilcla Skol or , utan såsom utbrutna
n clervisnings del ar , förlagda på ställen , der ej beh of göres af
de öfriga..
T1 ·e gmd~1 · af Skolan i afs eende p(i, Fullständig het uti L ä?'o Ä mnen. Denna allmänna Sk ola bör sål e des r ealiseras i allmänh et efter ·dessa 3:ne gr ader af Folkskola, Bo1·ga.·J'eSkola och
bildade Klassens Skola, af h vilka hvar och en , efter t iJlgångam e och folkmängden , str äfvar att tilltaga i f nllstiin cl igh et,
och såle des öfver gå från lägre till h ögr e. Ingen valfrihet exister ar i a.f seencl e p å Fol kSkol an s läroämnen , som omfattar
-
121
n ödiga klUlslcap er och b egr epp för hv arj e Medb or gar e och
Chri st eu , och är clossnto.m inskränkt p å det siitt uti B or g areSkolan , att el en ej n edsjunker till e nel ast F olkSkola, hvilken
alticl m åst e k omma att st å breclvicl cle öfriga Skolorna .i anseende till m ängtl en af dess Lärjun gar. Någr a egentliga tran sver sala. afclelninga.r af Sk olv erket kunna oj , enligt dessa grund- .
satser , finn as så skar ]Jt afs lnuna, som m an antagit dem , uneler
n amn af Coll ega-klassor, R ector s- klasser och Gymn asier . Enel ast
Acaclemie n u tgör on serskilcl, transver salt afskiJ cl Kl ass , i afseend e p å fö r e målet för dess ver ksamhet, m en ej p å dess
L ärjungar. Den l!h ar actor iseras n emli gan clerigen om , att enelast
Vet en skap såsom Veten skap cler Hir es, och att, seelan Språkstueliern a såsom kunskap sm edel är o r ed an absolverade, de der ·
icke ingå annorlunda iin som Litter aturo.
L ä1·overkets tuä transuersala afäeln'ingm·. L ä.r ove rlcet indelas
der fö r e i två tr ans ver sala del ar, Awclemie, ch a.ra.cter iser acl af str äng ·
l eten skap samt Litter atLU·e, och El ementar- S iw lan char act eri se rad af Språkstudier, elementär Math ematik och p opulär kunskap
i öfriga veten skaper . Men då man i cke kan an taga, att L ä rjtlllgarn c p å samma gång absolverat alla Slcolans pop ulära klmslcap er och Språkstucliem a, så m åste öfvoraJJt, der Acacle rnien
är förlagd, en h leme nta.r- Skola var a; och hv ar och en , som
i ek e tror att en m e 1utislc a. uppfostr as och ntbilcla.s p å en gifven
och b est ämd tid , lik.·om m an kan b est.ii.1runa ticle n fö r ett mech ani skt ar bete, må:;te antaga, att elen e na m og nar tidigare
fö r ett lä r oämne, on ann an för et t annat, att ltii l'llti in gen allmän r egel k an gifvas sa mt att en Yngl in g kan .i ett ämne
mra ffir cl ig att i nträda i110m elen Academi: lm eyelon af L äro iimn en och i ett annat ännu st å q var i E lome ntarSkola n . Detta .
lir r e dan i el o bes tåcnd e inr ii ttningam o fö rutsed t gen om el en
Do cent-S k ola, som ut g ö J' en så viisenclt lig el el a.f vår a Academier . Det ii.r il onn a j ag vill8 b eh ålla, d oc k or ganisera.d i form
af Skol a. Just gen om denna Skolas n ö el vänd ighet b evis as tillrä ckligan svårigh eten att n ågor stä des up p dr aga en st.l'iing,
transversal lin ea emellan olik a klasser af Sko lan . Den vi uppclragit em ellan A.cadomie och El emcntar- Skol a, beg rii n sar och _
åt skiljer Kmserne och Lär oämnen a , men icke L iirjungame.
-
122-
Det, som hittils skilt Docent-Skolan från Elementar-Skolau,
har varit valfriheten. Denna skih1ad försvinner , så framt . man
·enligt det föregå ende antager den såsom ett viikor för Siwlan
i allinänhet. Acadernierna böra i landet enligt min m ening
vara 2, en för Södra och en för Norra Sverige. _Skälon för
denna. mening skall jag i det följande söka utv eckla.
Elementar-Skola.n måste åtminstone på några ställen vara
fullständig eller räcka ända upp till Academien, till exempel,
i alla Städer m ed BiskopsSä.ten; men elen kan ej Y ara full.stiindig öfver allt. Ofullständiga Skolor måste altid förblifYa,
och anläggas 1 mon af folkmän gden oeh do olika folkklassernas
talrikhet.
Med dess e ofullständiga Skolor mena.s ej -detsamma som
med våra lägre Skolor. För dessa är en bestämd gräns utstakad, öfver hvilken unelervisningen icke g·år. I en ofullständig
.Sicola, efter vår åsigt, går lmderv isningen så högt elen kau ,
.så hög-t som Lärarne lemma sträcka den , ända. upp till Academien; men den är ofullständig i afseende på Lärames anta l
-och läroämnenas mängcl. Men ofta, mer ii.n ofta, kan En Hirare uträtta mer än T1·e i en annan Skola, och det är icke
omöjligt, att on i afseende på Liirarnes antal ofullständig Sicola
kan blifva ftulstä.uclig g·enom Lärames 11it.
Nödvändigheten att hafva fifven ofullständiga. Skolor ]dirl eder sig från Föriilllrarnes billiga önskan, att yngre barn må
få unelenisning i deras granskap. L1gen skada uppkommer
genom sådana ofullständiga Skolor. Genom Älllllesläsningen
beror ej det ena ämnet af det andra. De ynglingar, till exempel, som i en sådan Sicola ej fått inhemta undervisning i Gre kiskan eller Engelskan, flytta då till et.t :mnat Läroverk och
kunna der fortsätta kursent a i de öfriga ämnen och börja med
-de försummade språken.
Lä1·o-Ämnenas Rang- Ordning i afseende på belw(vet. För
. att bringa ordning i en sådan organisation af Skoloma, be-höfves ej annat än ntt uppgöra en rangordning af Läroämnen
-
123-
efter det mer eller minch·e alhn1inna behofvct. Jag· framställer
en sådan såsom exempel.
1:o Liisning,
2:o Christenelom och Moral ,
3:o Skri:fning,
4:o Praktisk lVIathemutik.
5:o F osterlancls -känn edom ,
6:o Geographie,
7 :o VedelsHistoria och Sveriges Historia ,
S:o .M athematik,
!J:o Populär Physik och Astronomio,
10:o Populär Natur-kännedom,
ll:o Hätts - och Samhälls-Lära,
12:o Tysk a,
13:o S1•ensk SpråkLära ,
14:o Litteraturo-Historia ,
15:o L atin ,
lG:o Fransyska,
17 :o Philosophisk Propedeutik,
18:6 Grekiska,
l !J: o Engelsk a,
20:o Latinsk Skrifning ':') ,
21:o Hebreiska':":').
För att bri11ga ordning Yicl ynglingames fiyttnin o· ur en
ofnllst1iuclig Skola i en fullständigare, äfv onsom för orc~ingens
*) Att här är skildt emellau en högre och lägre grad af uudervisniug i
Latinska. Språket, torde förundra den, som icke kännec det omfång,
som Lahns~m Språkstudium upptager i våra Skolor, och derigenom
~orttager trelen för lärandet af mycket anuat. Latinska Språket kan,
hksoTYI h1:arJe. annat Språk, läras i tviinne meningar, antingen för att
!att. for~ta hv1lkeu Auctor som häls t (h varifrån visserligen icke grammatlimilska Analysen är utesluten ), e ller för att tillil(a skrifva detta
Språk. Det är i denna sednare menin g, som studium af Språket drifves i våra Skolor för alla utan undantag, och hvilket synes kunna
tåla någon ändring .
·=~·>:') Meningen af detta Schema är icke att framstä lla Läro-ämnena s ordning till tiden, utan att utmärka den större ellet· mindre nödvändi o·o
-
-
124-
:sättet af dess utöfuing, beror ulhemtandet icke på ett oupphörligt förnyande af undervisningen, utan på ett oupphörligt
förnyande af öfningen. Det är i min tanka ingen tvihel unclerJmstaclt, att en enda god och driftig Hufvucl-Lärare skulle med
,goda Läroböcker kunna vara tillräcklig för en Skola af 100
barn, för att besörj a deras unelervisning från den tid, de lärt
sig att läsa och skrifva, till dess de äro färdiga att inträda
vid Academien. Men jag förstår ej detta. Ännu ett Sekel behöfves dertill måhända; men ingen läror, efter öfvervägancle
af barnets verkliga förmögenhet att Hira sig allt sjelf, och
Lärarens verkliga oförn1Ög(Clnhet att lära barnet det ringaste,
lloka, att i våra dagar åtminstone Sex Lärare kunna uträtta
detsamma som Tolf i en tid, då inga Läroböcker fmmos, och
{lå bamens sjelfutveckling var hindrad gen01!1 Skolans mecha.niska gång.
bibehållande i det hela, är nödigt, att ett och samma Schema,
för Kurserna gäller för hela Riket eller åtminstone för hvarje·
Stift, och att Läroverket i Riket anses, såsom i Frankrike, för
ett enda Helt, ett Universitet. Genom en sådan organisation
af Skolor är det alticl möjligt för Medelklassen och Medborgare ~tf måttlig förmögenhet att förskaffa sina barn god uppfostran, utan att behöfva sända dem till Aeademien. Endast
de behöfde afgå till Acaclemion, som genom vetenskapliga
kurser ville leo·itimera sitt för Ämbetsmanna-banan. Gymnasierna lomna för närvarande Ynglingarna i ett tillstånd af
halfbildning. Ingenting iir der slutad t; allt är der boriilmaclt
på on fortsättning vicl Academien.
"'
u
Mincl1·e behof af Lä1'Cl1'e genom Lärobokens ctJ~~änclancle.
Man har sagt, att on Skola med Valfrihet och Amnesläsnillg fordrade vida större antal Lärare, än en Skola mecl dm1
vanliga likstämmigheten i Loxor och Läroämnen, och således
ähen vida större underhållskostnad. Detta inkast gällde i den
tid, då KlassSkolorna infördes och då l:o ej läroböcker funnos,.
2:o vexelundenisnil1gen oj kunde begagnas, och 3:o man ej
förenklat methodoma. För att finna, att ett motsatt förhållande
nu ägor nun, bör man besi1ma, att ingen ting kan liiras af
en annan, utan att barnet måste lära sig allt sjelf. Uiraren
lär er barnet ingenting; han gifver det lJlott anvisning huru,
llYar, oeh när barnet sjelf Rkall lära sig något. Läraron har
nu mera. sodan Läroböcker och enklare Läromethotlor äro·
införde, ~n helt annan bestämmelse än då do icke funnos. Han
var då barnets Läro bok. Han kunde enelast på det sättet riicka
till för undenisningen, som ett encla exemplar af 011 Lärobok
kan nu räcka till för tlera barn. Han insluiinktos af tid och rum ..
Det är endast för färdigheternas första anvisning, som on
speciell unelenisning kan iiga rum. Sedan man en gång insett
heten och allmänneligheten af hvarje Läroämne, och att således, til1
exempel, det är ett allmännare behof att lära Tyska än Lati~. ~j,
heller är meningen, att antaga denna ordning såsom strängt hev1shg.
Då aldrig ofvannämncle ideet· komma att realiseras, är det likgiltigt,
om detaljerna med noggrannhet bestämmas.
125-
1
l
Vexelunclervisningens använclancle. Att vexelundervisnil1g
måste i en sådan Skola SJJola en stor ro le l är af si bo· sJ·• elf
klart. Den uppfattar så många af de grundsatser, hvilka jag
.anser som Skolans nödväneliga baser, att elen i clet mesta
.sammanfaller me el elen jag önskade realiserad som N ationa.lSkola. Desse äro, till exempel, elen Fria Flyttnil1gen, ÄmnesJäsningen, Sjelfstuclium och Hederskänslans begagnande som
motiv. Deremot är mycket dm·uti, som ännu fordrar philosophisk undersökning, för att lnmna antagas i andra än nöclfallsSkolor. Såclane äro, till exempel, moniteril1gens utsträcknil1g
·eller inskränkning till vissa ämnen, elen Fria Flyttningens
lJegränsnil1g, samt framför allt elen moclification deraf i vissa
Vexel-Skolor, hvarigenom det (ifverlemnas åt Lärjungarnos eget
-val att vara flitiga och uppmiirksamma, eller icke vara det*).
*) Redan finnas i Sverige två slags Vexel-Undervisnings-Systemer, det
ena, som följer af den allmänna Siwlans i min tanka riktiga grundsats, att hvarje Lärjunge hvarje dag har ett visst pensum att absolvera, och endast då flyttas tillbaka eller står tillbaka, då detta ej
hlifvit fullgjordt som sig borde. - Det andra är att iifverlemna åt
Lärjungen sjelf att anmäla, när han tror sig kunna genomgå en Examen och derefter få flyttas upp. Detta sednare anser jag föt· min del
·för skadligt, icke blott för Ynglingens studier, men hufvudsakligen
-
12G -
Ett af de vigtigaste momenter i Skolan är införandet nf
ett alhnä.n t på barnet verkande motiv att vara flitig , ordentlig·
och uppmärksam. I elen förra Skol-Ordningen var fruktan dettn
motiv; clet har upphört, men något annat är icke satt i stället..
Vexelundervisnings-methoclen har infört täflan och hederskänslan. J ag har uti en bilaga yttrat mig om dessa båda; oclt
jng hehöfver ej upprepa hvad jag, för att visa deras nödvändighet, framställt. Jag vill blott tillägga ännu ett. motiv till
dessa båda, som synes mig af icke mindre vigt. Det är vanan.
Om man icke kan säga, att all elygel är en vana, så måste
man dock erkänna, att åtminstone fastheten deruti är en följd
af vanan, och att last ej är mma.t iin vana vid odygd.
Sj elfva Uppfostrarens högsta praktiska princip är ege11t-ligen icke annat än vänjandet vid det goda.
Det är derföre som el en oupphörliga flyttningen i Vex el-undervisningen måste eller åtm:iJ1stone kan vara af menlig·
verkan på barnets sinne . Om det 3 eller 4 gånger å rad blir
neclflyttaclt, vänjer det sig clenicl och det stiger knappast m er;
deremot tror jag, att då barnet sålunda ofta blifvit nedflyttaclt,
har det bevisat sig icke kmma eller icke vilja följa det l exlng,
hvarnti det befinner sig, och hör således flyttas necl till ett
lägre, Inraruti det hfu· för detsmmna en möjlighet att tätla.
Härigenom upphöra de stundeliga flyttningarne att verka m enligt
på barnets charactere.
Men för att ej falla in i vidlöftighet , lenmar j ag en närmare utveckling af organisationen af ett sådant Läroverk, och
öfvergår till frågan om verkställbarheten dm·af, som ofta varit
betviflacl och förnekad.
för hans characteres-bildning·. En jemn och oafbruten vana vid arbete,
om hvars nödvändighet icke ens ynglingen får tvifla, är ett af de
vigtigasta momenter i all uppfostran och en af den gamla Skolaus
företräden, som ej behöfver saknas i den nya. Rättigbeten att slippa
arbete öfvergå r snart till vana att icke at·beta, och de van01·, man
erhåller i ungdomen , försvinna ej mer under lefnaden.
127 --
Elementcw-Skolans ttncle1·håll. Det nu bestående Läroverket
iir hyggdt på den grundsats, att unelervisningen i alla höoTe
lä.roänmen skulle lenmas kostnadsfritt; m en der emot i de för
hva.r och en, ä.fven elen ringaste medborgare, nödvändiga läroämnen af elen underviste betalas. Allmog·en får sjelf bekosta.
sin Skola., men de lärda Skolorna unclerl~ålla.s af Staten, och
således äfven af sj elfva. Allmogen, som får dessutom heta.! a
sin egen Skola. I min tanka borde förhållandet snarare vara.
omvändt. Men det är lättare för Sta.ten i de ss nuvarande
ställning att pålägg· a ny skatt, än att frikalla från en gammal;
~ch då. det är omö.iligt i afseende på statens tillgångar att
ataga s1g mHlerhållet af FolkSkolorna, måste det förblifva i
detta afs eende i sitt närvarande skick. H vad åter fonderna
för StadsSkoloma angår , så är billigt, att då de bidrag, som
S~~tten r edan dertill lemnat, få fortfara., det felande ej b etalas
af Sta.ten, utan af de lmderviste. Denna. grundsats kan vä.l
i cke aJlta.gas, så fra.rnt Skolorna skola. fortfara i sitt närvarande skick, emedan så länge F adren får s:iJ1a barn mulervisade, i cke i hvacl han sjelf önskar, kan han ej m1ses skyldig
att något dertill bidraga. Helt mmat förhållande uppstår, om
V~lfriheten införes i Skoloma. Emot det a.tt Fadren sjelf hesta.rn~ler hvad hans son skall läsa, :iJ1trä.der af sig sjelf hans
skylchghet att om icke betala a.Ut, do ck bidraga till Skolans
underhåll. M:iJ1 mening iir således den , att vä.l ett visst m1 ta.l
Lärjungar höra ha.fva friplatser, m en att de öfrige böra lellllla.
~ådana. bid~·a~· till Skolans underhåll, att elen ka.n uppfylla de
andarna.l, Yl l det föregående framställt, OCh att då Staten
und erh_åll~r und.ervisningen uti alla. me dborgerliga kunskaper,
1mderV1snmgen 1 alla de ämnen, som bana vägen till höoTe
platser i Samhället, · bekostas af Lärj ungarn e, så vid t nemli;en
Skolans redan anslagna. tillgångar brista *).
.,,) På alla de stäl len , t. ex. i Städer, de t· fullständio-are Skolo t· firmas
måste nödvändigt, i anseende till Lärjungames tal~·ikhet, äfv en Folk~
skolor existera bredvid. Det är billigt, att här gmndsatsen i hela sin
st~·ängh.et tillämpas, och att alla ·de barn , som ingå i Foll{Skolan, äro
fna fran afgrften, men att deremot FolkSkolaus serie uti den fullständiga Sl{Q lan ä t· bela15d med afgiftet·.
-
128
På detta sätt är det möjligt att bringa hvarje enkel Skola
till högre fullkomlighet utan ny kostnad för staten.
Behöfves en omstöpning af clet nH beståen:le Skol-cerket; (M
att införa cle nya fÖ'ränclr·ingame? H vad man 1 _synnerhe~ ~ruk­
tat har varit den omstöpning, som skulle bhfva en fol]cl af
cle 'här framställda icleernas tillämpning. Såsom jag föreställer
inig denna föränclring, skulle elen icke blifva i något afseende
äfventyrlig. Min tanka är, att i hvarje Stift blott _en I<';tllstänclig
Skola efter nya ideerna borde imättas, mecl b1behallancle af
de öfriga efter gamla grundsatsen.
Det blef då öfverlemnadt åt Föräldrarna sjelfva att välja
hvilken af dessa Skolor de ansågo tjenligast. Jag förmodar
ErJhorerne skulle med lika omsorg beskydda
me cl sa.··1cer11 et., att
,
"
l
1
f
Skolor
hufvudlJac a s agen a
, och söka hvad
. som
. . här vore
..
saken, skaffa åt båcla lika goda och hka mtlska Larare.
Men jag är öfvertygacl, att det är Nationen, som skall
afgöra denna sak. Den urskiljer snart, på llYilken sida sanningen är.
Något förstörande steg behöfde aldrig af Regeringen tagas,
för att införa de här föreslagna förändringar.
Derigenom, att endera, antil1gen cle gamla eller nya
'Skoloma, slutligen blefvo tomma på Lärjungar, gjorde förändringen sig sj elf. . . .
.Ämbetsmannabildningen. En af cle vig!igaste f:·ågor i Gomiten har varit Ambetsmannabilclningen. A ena s1clan h~r man
förmodat, att nu varande Academiska Författning:1r 1 detta
afseende måste vara orsaken till den ytlighet, .hVllken" man
. tt .· . ti' a hos mäno·den
af cle från Acaclennen
o
. . .. utgaencle
..
t'1 o , , srg 1111 ,
..A1111Jetsmanna-amnen.
..
A" 'mclra
siclan
har
man
sett
Ambetsman
'
'
'
..
i våra grannRiken, Preussen och Danmnark, ly~a me~l en lard
Ambetsmauna-Corps. Man har i sednare ticler 1 Sve.~·rge trott,
att denna ytlighet skulle afhj elpas genom ökade stranga Exa-
-
129-
·mina; man har derför beständigt skärpt dessa Examina och
·Ölmt clem, oaktadt för hvarje tillökning, hvarje skärpning man
funnit, att de utgående ämnena blefvo sämre och sämre bildade. I Preussen deremot, der Ämbetsmännen ~iro utmärkt
bildade män, finnas inga Ämbets-Examina vid Academien. Man
'borde således sluta af båda dessa förhållanden, att Examil1a i
deras nu varande form motverka ändamålet. Comiten har i~ke
·dragit denna slutsats; elen har ånyo tillstyrkt att stegra fordil'ingarne och öka mängelen af Examina.
Jag har uti ett serskildt anförande, härhos bifogadt, sökt
:att visa, att felet ligger icke så mycket uti Examil1a, som uti
Examenssystemet, eller dm·uti, att Examina ej äro sammanlmndna med undervisnil1gen, att Yng-lingen, som under fiera
-år behöfver studera vid Academien, till sin Examen öf 1'erlemnas
'lmder denna tid vid Academien åt sig sjelf. :Man finnei·, att
.den retligaste åldern och, under utsigten af Examens afiäg.senhet, distractioner från stuelierna icke skola kunna motstås.
De sista månaderna före Examen blifva derföre Ynglino·ens
egentliga studeril1gstid, och allt det arbete, som borde ~ara
förcleladt uneler fiera år, sammanpackas nu inom några månader. Hvar och en kan finna, huru stadig en sålunda inhemtad kunskap, om lin documenterad genom ett goclt betyg, kan
.anses vara, och om den icke måste bortdunsta nästa månacl.
som konuner efter examen. Den ynglil1g åter, som har styrk~
110g att motstå frestelsen till clistractioner och lust att studera, är dock alticl öfverlenmacl åt sig sjelf, och känner dessutom ej de beräknade steg, han bör gå till det aflägsna målet.
Af Academiska offontlira föreläsningarne i deras närvarande
skick kan han C.J clrag·a den fördel, som han borde, och de
privata äro för dyra. Genom detta sjelfstudium, som man i våra
dagar så högt reconunenclerar hos yngling·en, utan att besinna.
att det passar för den redan bildade mannen, som slutat sina
·studier och tagit sil1a Examina, icke för den som ännu skall
liira genom andra, uppkoimner en obestämdhet och ett osammanhang i hans studier, som nödvändigt iilYerlm på deras
_grundligll et.
9
l
ll'
i)
-
130-
Huntcletn Ci?' elen Bildning eller Lärclom, .ÄmbetJsmän böra
lwfva ? Dessa b åda oUigenheter h ärrör(l, såle des. mindre af
Examina, än (l,f el et, som föregår Exarnin(l.. F örgähes skall num
sk ärp a eller öka clem, ty i.let skall , som erfarenhet en r ecla11
lärt, endast öka och sk~irpa det onda. För mu~ en skilda clel
h ar jag i clett(l, afseende en n ågot afvikande men:iJ1g från den
alhi1ä.nna. J ag delar frågan i tvänn e. Böra Äm1Jetsmii.n hafva.
on lärcl bildning , och till hvad gracl? Huru b eforclr as vicl Llir o-
verkon den erforclerli ga bildningen ?
För att b esvant elen första frågan , måste lllHJl något n:irmm·e b estlimma b egrepp e t om Hird om och bildning; och fö r
att b estlimma dessa, m åste man gå tillbaka till cle11 olika. form ,.
som Vetenskaperna subj ectift uppfattade, klruna haf ,-a. Jag
h ar förut antydt min mening , att clet gifv es en popnUi.r·
eller encyclop e disk och en scientitik uppfattning af hv ar.i e·
V etensk ap. Den förra omfattar r esnitatema som hufvucls a.k 7
och leeler sig dertill gen om :iJ1cluction ; el es s uppfattning :i r h elt
och h ållet historisk och tr aditionell. Den seclnare omhttar·
nä.st.an m ecl lik a omsorg r esultat erna och nnclersöJmi.ngon af
gnmderna för desamma. Dess Hiromothod M· demonstrativ 7
cl ess uppfattning är ick e historisk, eller en tro p å Ve·tenska.psmii.nnens orcl, utan Critisk eller sjelfuppfattniug. Det är n:i stan
ingen gr en af lnmskall , cler ick e en sådan olikhet i framstii.llniugar är möjlig. Sjelfva Språkens stuehum k ailu ym·a håfalcligt eft er clmma du1J bl a åsigt ':') .
131-
i
uppfattning
Man är
samma' m on l) il cl acl man som 11 • •
o·e
·"tt d m·af.
·o
o nomga
omfa.nget af m ensklio·a vet . l t
,
. l,lrr.
uingen , inneh ållet och till..
o.'
anc e samt känner riktampnmo·en af dess
l 'l l
Man är Lä'I'Cl i den mon m
.. t 'o] . '
. s ers <J c a delar.
"
.
an cu lS d och SC1entitil t l l
.L
nagon
af d esse delar · D e t f"
·
·0 l..J ei. af d enna fö ··kl .· c Je 1anc. lat
mngen är excentrisk ocl
tt l
..
I
aung , att lnld" o·
.
,
l
a
t en solcer utbreda .
t'll
manoa olikartade ii.mnen som
.. T t
Slg l . så
var (l. concentrisk elle . f" ·l ' mo~ l g , . m.en att lärdom en måste
l
OH JUpa SlO' uh få en j il l
l l
eau vara bildad m an uta . tt J fo ,
. s c c a c e ar. Man
l
,
'n a
ta va den ruto· t
a. lärdom och detta .. . t l
oas e anstrylmino,
' ar ene ensen af V 11
o
f
nm. Man k an V''tl'a lärd
l .. l " ' . er c sm annon s uppfost' ' , , oc l a.nc a obildad ocl1 l tt .. l
man
vanlio·en
l-allar
· ' o· e t le .. a. rLr tvacl
..
b
"
'
p ecl an t'lSlll. Undervisniu
o
1•
narvar ande tid är Vet en s lCap 1lg
mal
. 1tet eller v· o·l ns wgsta
J .
en g l'nndval af bildn:Uto·o > ocll a tt sa"l ecles for
..an
oml, tvilande
p å.
ena
b "d
topp
as,
att
blott
rreno
.
l
..
.
.
.
'
c em a a. Ja g
l'i
o
m c ess a arrmm·knruo·ar o· , l
hmbetsmänn ens ll])]Jfostl
" t
o' orum satsen för
.. .
..
·an m as e stå klar ocl1 t u·
.. o
unel ersoknmo· Ambet
·
yc 1g for val"
o·
smmmen måste var l" l .
h ör h ans yrke , och populärt b.ill l ' 1. a are l do~, som tillcl et sanuna.
c ac
allt, som ICk e tillhör
... ~n sådan gnmdsats har uta.n tvifvel f' . , ...
forstandet då · s
·
Ole_s, afvat det Svensl-a
, ' l venge, m er än i n åo· t
t l
. "
.
o_o mm a and ' Magistergraden utbildat si o· t'll tt
o 1 e e o et studnu 1·
l
uppfostran då l •
.o
n unge omens h öoTe
'
c enn a gr ad mnef tt
l
l
o
genom gradation en af betjro· till " t a ar -~tuls cap er i allt, men
b
a er en h oTe l" l
·
annat. Men bristema . l\1 .· t
.
' 'o
an om l ett och
.. . l
< l
agls or-graden äro tvälm . f" "
· vJ.]lO'lino·en .. ,] l
e' Olst, att
l
'c.
f Ol c e Lunsk arJ er.JI"al'lltl
dervisningen dock vm·it sc ' e t~fi]·r b 1 ~Le aras ofullkomlig, nntt l t
. .
l n l
~ o c l salecles onvtt'1 o·
l
l
a
c e.. blifv1t ansedt fö.1 li.l-~g·ilt'1gt
. 1. lwilka
.
an ,
dJ 1 b>. ov c 1 see
·
tar
ogre
eller
lä
o·
.
]'
l
e
a.r
.~.ughno·en
J
h
<•al e ~uns cap er då dock l
t'll
o
yrke supponerar vissa h ' . t'
lans J kommand e
' , 'm u l an mas te h afva hö gr e insigt.
r
Skilnacl emellctn Bildning och Länlom. Skiluacl e·n emellan
'bili.lning och lärclom 1Jeror nu, enligt min tanka,· på clenna
skilnad emellan ett olika uppbttningssätt af Vetenskap erna .
Bildning ä.r en uppfattning af de populära. och historiska kurserna af vetenskaperna. Lärclom är en scieutifik o.ch crit.isk
·):·) Man har icke tillrä.ckli g·e n i vårt Läroverk aktat på en· så. vigti g skilnad . Man bar t. ex. sammanblandat Philologie ellet' den scientifika
uppfattningen af Språk-kunskap med Språkfär di ghet eller den populära
uppfattnin gen cler af; och det är derfö re man i vår Sko·la vill tvin ga
all a att blifva philologer, clå det är bl ott få , som det b.fttat· oeh af
hvilka Staten fordrar att var a det .
h
"
tencl
.. I de öfriga L ii.ndern·a. <·a·l.
•
e nsen af ..1 b
..
10gro unelervi s niD. o· L .. . l
.
' . Am e tsma.nnens
l .
b
w c om '!. allt I Sv .·
h
vant fråo·a dm·om f" ..
.
·
euge ar det aldrio·
.
.. b
:
on· an ·l våra ticler d o
r·
b
h]ellJa fornlOclacle briste .. Ämb
, ~ man , or att uppsig höra följ. a ancli·a Ll·a· l l
etsmmma-1J1lcluingen , har trott
•
<
'
, .nc ers exen 1 l ..
mina, i stället för . att hriJ o·' t'll ~pl e , s mrp(l. och öka exalo 'L J c arhet den egn(l, Svenska
-
ville utesluta från Acaclemien oeh Slcolan tlenna gradation af"
betyg. Man måste hafva genomgått sin kurs riktigt och väl,.
eller anses icke hafva genomgått den ..Men då å ena siclan
tätlan är ett af huhud-motiverna i tlet unclervisningssystom,.
jag antager, så skulle det synas som mina grundsatser här
stocle i strid mecl hvaranclra. :Men täfian måste ligga i tiden,.
ieke i saken, Ticlen kan minskas eller ökas, men icke forcl-·
ringarna; och hvacl som Yng·lingen minskar i Hit, måste han
lägga till i tiden. Det är således uneler denna orubbelighet i
statens fordran på riktig eller grundlig kunskap, tillräckligt
spelrum för täfian och heclerkänslan.
:icleen clerom, och att utveckla Magistergraden till hvacl elen
·egentligen åsyftar, Lärdom i något bostämdt, Bildning i allt.
För min clel anser jag för en olycka, om elen Tyska icleon
·om Ämbetsmannabildningen skulle vinna bifall och roaliseras
i Sverige. Menniskobilcu1ingen liknar ett elastiskt Gummi, hYilkot man viil kan utvidga, men alticl på bekostnad af någon
·dimension. Utvidgar man det i alla blir det tunnt och genom:skinligt. Det gifves tviinne egenskaper hos Ämbetsmannen, äfven
:som hos elen hanellande menniskan i allmänhet, som jag anser
för clet förnemsta: Sjelfstänclighet i åsigt och Raskhet i handling. l\'len båda utrotas i samma mon som en Hircl mångkun:skap hlir målet för hans bildning.
,För att nu göra tillämpning af clet ofvannämnde till sla:gen af Ämbetsmän, så vill jag forclra af lwarje Ämbetsman i
.allmänhet, tydning af två döda och två lefvan<;le Språk, fär·dighet att skrifva sitt eget Språk, populär bildning i Veten:skapema, och en scientifik kurs i de Vetenskaper, som tillhöra
hans speciella ämbetsbana. Hvacl färdighoten att skrifva någ·ot
~Språk (utom modersmålet) angår, så vill jag forch·a Fransyskan
:af elen högre Civilisten, Latin af elen tillkonnnancle SkolLäraren
<Och Academisten.
133-
Jag sätter värde på dessa Acaclemislm Fester, som v1
kalla promotioner. De äro en reminiscens af det Grekiska
lifvet, oeh på Ynglingarne verkande mecl en magisk kraft.
Af allt detta skulle enelast det Speciella och Vetenskap]iga konnna att inhemtas vicl Acaclemien: Språkens tydning och
.de populära kunskaperna tillhöra ej clet Academiska studium.
De iiro också ieke oförenliga med do ideer, jag i det
föregående framställt. J ag föreställer mig clem lnuma anställas
på det .sätt, att af alla dem, som genomg·å Akademiska kurserna, ett visst antal bestämmes, som visat sig hafva hii:;;ta
fallenheten och mesta intresset för sina studier, utan afseende·
på om de egnat sig för .Ambetsmanna-banan eller studera
blott af kärlek för V etenslmpen. Alla dessa sålunda utvalda.
som tillika höra hafva visat sig· genomgått de Populära kur~
sm·na, äro Canelidater till promotionen. De fi.irfatta ett Scriptum, hvaröfver cle examineras offentligen af Faculteten, oclt
derefter äro de till promotion berättigade .
För min clel anser jag elen gradation af betyg, som iir en
:af de hufvuclmomenter, på hvilka hela det närvarande Arademiska lifvet beror, för det, som sätter kronan på vårt felaktiga Uppfostring·sverk. Ett dåligt lJetyg har sannna verkan i
litterärt afseende, som brännmärket i borgerligt. En mecl dåliga Acaclemislm betyg öfverlastacl Ämbetsman har illa lJörj at
sin bana, börjat nemligen att qväfva det lifligaste af ynglingens äcllare passioner, hederskänslan, i hvars ställe clet allt
annat uppoffrancle begäret att komma fram har fått sin fulla
näring, slagit goda rötter, och giher frukt i sinom tid . .T ag
, Seclan j ag sålunda framställt min egen åsigt om Statens.
fordran på kunskaper hos sina Ämbetsmän, hör jag nämna,
att clet icke undgått mig, att i våra dagar en stor del gör sig
ett helt annat begrepp om bildning, än elen jag här framstlillt.
i\ian anser nemligen cle factiska kunskaperna, elen Vetenskapliga bildningen för obetydliga, i jemförclse mecl elen så kallade
Klassiska bildning-en, hvilken i sin allmännaste mening (i sin
inskränktare betyder elen blott ett högre studium af forntidens
litteratUTe) utmärker utveckling·en af Me uniskans suscoptebilitet för on ideal verlds åsigt. Att förstå Plato iir enligt
f
t
-
134-
•denna mening vig-tig·are än att för st å Euclides, att Jnwna be·clöma ett måladt träd vigtigare än att känna sammansättningen
af ett träd i N aturen, N ordens Mythologie vigtigare än dess
.historia, och läsningen af T eg1u~rs Stj ernsång ett prof på en
högre bildning än förm ågan att läsa Laplaces Theorie om
stjernorna. Sträfvandet eft er en sådan bilclni11g är, efter mån~
gas åsigt, det högsta strähanclet på jorden. Må man i ck e för
hastigt fördöma mig, om jag framkastar några anmärkningar
öfver ytterligheten af denna åsig-t, och i cke derför e tro, att
j ag tillhör denna klass af meuniskor, som i tillfredsställelsen
af materiella behof ser hö g·st a målet för menskli ga bestämm elsen. Isolerad är en sådan Klassisk bildning evdmmonistislc
och egoistisk, ehuru m an företrädesvis kallat elen den Humana.
Den är egentlig en enelast stisceptibilitet, och susceptibilitet
förutsii.tter redan ett · hlinförancl e af allt till ett sub j ect , som
lir centrum för cle kringsväfvande föremålen . Den inn efatt.ar
en förmåga att välja finare nöj en och hö gr e njut ningiu'; men
ll å njutning· utgår den do ck alticl. Religiositet, för att hafva
tröst i motgången , philosophiskt sinnelag och philosophisk
lnmsk ap , på det att intet af allt, hvacl en högr e Verlcls-åsigt
k an er bjuda, till lugnand e af passionernas strid och det l ägr e
verlclslifvets stonn ar må saknas, och slutligen känsla för det
sköna i alla dess former på clet att intet af allt hvad inbillningens verlcl har skönt och njutningsbart må gå onjutet förbi.
Se der hufvudclragen af en sådan ensidig klas sisk bilclning. De,
som derföre i allmänhet sagt, att elen bildning j ag fOTdra t hos
hvarj e Ämbetsman grundar sig p å nyttans princip , hafva sjelfve
uti det de vilja sätta i st ället n edlagt en evdmmonistisk priJJcip fastän uti en något mer a sublimerad form. För individteil a njutningar strä.fvar den seclnare åsigten, för slä gtets nytta
st.räfvar den förra.
Eller är det väl nyttan, som utgör hufvudänd amålet af
Vetenskaperna, af, till exemp el , Naturens studium? Visst icke.
Detta stuclitnn liknar dygden , som gör sina dyrkare lyckliga,
utan att det ä1' dess ändamål. Fördelarne för menniskoslägtet
flyta endast. tillfälligtvis af tmder sökuingam e om naturens h emliga lagar, m en utgöra ej dessas anledning. N atmforskarne
sjelfve hafva föranledt clenn a b esynnerli ga menil1g, att natur-
-
•
•
135
-ve tenska}YeirJ1as företräde beror p å dc fördel ar de erbjuda ,
d erigenom att de lagt . mesta vigten på det af deras för e"triiclen, som 1egentligen har elen mi11sta .
Der as E\gentli ga. värd e ligger, dels i menniskans företräd e
framför djuren , dels i elen bildade menniskans för eträde framför elen obilda el e., d el · i värdet af vetenskap ernas eget föremål.
Menniskan skilj er sig fr ån djuren icke derigenom , att hon
fördjupar sig i innehållslösa drömmar, utan <l erigenom, att
hon forskar ·ef.ter tingens orsaker och kan finn a dem. Djuret
njuter de fly ende ögonblicken och söker ej att qvarhalla ett
enda deraf, för att fråga , Inrarifrån det kom, och hva.rt det
_g ick. Menniskan närmar sig djuret i elen mon hon betraktar
d e förbisvä.f:vande föremålen p å samma sätt som djuret , i elen
mon som hon ä.r okunnig eller likgiltig om tingens väsende.
Natur-vetenskapernas _:@r sta företriide }ir således det, att en
mmmisJm enel ast genom dem lyfter sig från djuret och blir
m enniska. Der as andra ligger i de klam ade begrepp -de gifva.
åt elen ocliacle mannen framför åt qvinnan eller elen obil·dacle. Den, som ser dag in oeh dag ut ljuset brinna, och vet.
ej h vad som dervid föregår; elen , som ser vattnet frysa och
n öj er sig m e el svaret, att. kölelen ii r orsaken dm-till; elen , som
ser hvarj e vår fröet spira opp , och tänker blott på att gripa
.elen clm·af sig u<tveckla.nd e grödan; är han väl bättre, ä.n vilden, som, liksom triidet i hans skogar , är enelast till för att
födas , växa och fortplanta sig?
Deras treclj e företr ii.cle ligger i el eras förem ål. Den N a tur ,
-s om en Gud ansåg värd att skap a, fört.j enar väl att kännas af
en menniska. Skulle icke elen V erlcl som diktad e s (not t: tv) af
Honom vara så skön att b etrakta,. som elen som diktades af
Byron eller Milton ?· ell er månne ej d e Stancerna dm· af, som
Mifvit antelenade af Newton eller Humboldt, kunna jemföras
m ed Pinclari oeh Anacreons ? Utan att derföre n eds ätta hvarken
fomticlens eller elen närYarancle tiden s snilleverlc, lägger j ag
derjemte do ck någon vigt på stuclium a.f Naturen. I ck e derför e, at:t cle!t lä.r er oss med mer a berlikning begagna oss af
136 -
-
~ ntmens
krafter till våra eller Samhällets ii.ndamål, mmt eme-dan det lärer menniskan att tänka öfver tingens orsaker oclL
väsende, att söka en henne värdig sysselsiiJtning öfver allt,.
och att iifven utom den murade Theatern finna ett Drama att
betrakta.
137 -
Tys kland gnrncllig forskning i alla Yetanclets r egioner intog
den sjukliga Romantikens plats.
•
Den Klassiska bildningen er sätter icke bristen af en sådan
vetenskaplig bilcllting. Den gör menniskan viss erligen skieklig
för ett contemplatift lif, men hvanicl hon saknar de fa ctiska
kunskap er , som kunn a afhålla h enne från att förfalla i idoa-l is ka dr ömm ar.
l .
Vi hafva i Natur-Pltilosophiens sednare riktning ett till-riickligt historiskt b evis för denna smming. Den erbjuder henn e·
visserligen högre och finare n öjen, men är väl skilnaden emel-lan de Klassiskt bildades och den råa folkhop ens njutningar
annan , än skilnacl en emellan de olika liqve urer , so m de förtära. Den Klassiska. bildningen förs~itt er väl sina dyrkare i en,
högre vedel, m en denna vm·ld är inbillningen, och 1tvad den
hyfsade Emopen åstadkornmer genom dikten, det. frambrin gar ·
i\Iohameclanen genom Opimn och K a.mschadalen genom Agari-ens :Musca.ricus. Den förtjusar genom skönare och sublin1are
former , än som vanligen träffas i N a turen; m en lnmd ii ro'
Alperna p å ta.flan emot Alperna i Schweit;r. ? och h vad lirByron s Don Juan emot hvarj e Ynglin gs eget lif? Det är onekli >'o-t·
äfven
det Sköna är ett af de tre Mensklighet ens ideer ,..
:> ,
•
men det iir det tredje i orcbLin gen. Det Rätta är det första.
och det Sannct det andra.
Man har ofta fönmdrat sig öfvor , att Staterna gått und er ·
just vid den tid , då deras bildnin g stigit högst. Man skulle
förun dra sig minche cleröfver , om man velat se, att denn a
bildning . hufvuclsalcligen varit Esthetisk. I Rom fanns vicl frihet ens und ergång icke någon utmärkt 1\iathematicus, men stora
Talare och stora Skalcler. I Grekland var bildancle kon st stigen till det högsta, då det underkufv ades af främlin gar. Tysklanels och Frankrikes exempel har jag redan nämnt. Engbncl
och Sverige deremot hafva ännu aldrig förlorat sin kraft att
försvara sig, emedan deras bilclnil1g altid haft en öfvervigt af
Vetenskaplighet och factiskt innehåll. Det är derföre ick e min
mening att utesluta den Klassisk a bildningen från uppfostran ,
men viil, att iägga under densamma en basis n,f factisk bildnin g och slitta bredvid el en ett stöd af vetenskaplighet.
1 .
Såclana äro de allmänna anmärkningar, jng gjort öfvor
det vigtiga iimne, som varit för emålet för Kongl. Comitens
öfvorläggning·ar. De afvika visserligen till en del från många
andra, men jag har ej trott mig dm·af bön afhållas från att
yttra dem, i cke ens ifrån att begär a bilägga dem med Gomitons allmänna Betänkancle, så fram t Kongl. Comiten skulle
tillåta mi g detsamma.
Oblida omdömen har jag derföre i cke rönt, men Kongl.
Co miten och elen större allmänheten skall utan tvifv el se mina
möjliga misstag med det öfverseendc, hv arp å elen n,ltid har
anspråk, som följ er s in öfvertygelse, äfven om den befunn es
mindre riktig.
För att vara så kon·t som möjligt, har jag hii.r icke ånyo
ingått i sådana undersölmingar, som jag förut inom Kon gl.
Com it en våg· at framställa., men j ag sJmlle derföre önska att i
sbi.llet få härmed förena och bilägga trenn e sådana mina anför anden, så framt detta passar sig med elen allmänna form en
af de handlll1gar, som inför Thronen kOJruna n,tt nedläggas , .
n emligen: l :o J emförels e em ellan Kla ssläsning och Amnesliis- -
Kl assiska bildningens njutningar fönekliga likaså viil som
'd e gröfstn, : Voltail·es tidehva.rf i Frankrike och Lafontain es i
Tyskland bevisa det. Båda dess a tidehvarf r ealis erade elen
grundsats, att en po etisk åsigt af vm-Iden var elen högsta , ntt
po esi och konst var den hög·sta bildning. Men de slutade sig
båda uti en allt förstörande omhvälfniug, hv arigenom i Frankrike N a tur-Vetenskapm·na kommo att utgöra det egentliga
characteristislca af Fransmännens förändrad e bildning, och i
l
-
138
-uing, lipplä.s t i Sessionen 182G; 2:o Anförande rörande Aca clcmierna, uppläst uneler samm a Session , och 3:o Bidr ag till
.de ser skilda Skol- Sys temernas characteristik, uppliist uti Ses ·sionen 1828, utom hvilka möjligtvis missförstånd af dc h[ir
J r mnställda anmärkningarna skulle äga rmn.
OM SVENSKA
SCHOL V ÄSENDET,
•
ELLER
ELEMENTAR-SCHOLAN;
(111ed l! linseende "till Betänkandet a( Comiten ·till
ö(v erseende a( rikets allmänna läroverk, och till
(ö/j e a( Kong/. Bre(vet d .. II Febr. 183~ ) .
E N SKRIFT , TILL EG N A D
SVERIGES YNGRE PRESTERSKAP,
AF
[
en K yrkaherde från Skåne.
Dixi et salvavi anhn an1 mea m .
STO CKHOLM,
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
l
I
8 3 Q.
l
l
B etii.nkal~cl et af Comiten till öhersoencle af rik ets <tllmtiuna
tmclervisniugsverk ':'), i underdånigh et afgif1·et elen 20 Dec. 1828,
ä.r r esultatet af många stora och Hinla mäns öfverläggniugar ':":').
Men med all aktullig för llYar och en särskilclt af de utmärkta
ledamöterna, h var af elen Kong l. Comiten varit sammansatt ,
måste vi dock förklara, att åtminstone icke \'l lemma finna oss
belåtne med deras gemensamma arbete sås om Comite , och det
hufvnclsakligen af 2:ne ganska vigtiga skäl ; nemligen:
l:o Emedan Ulan synes h afva upp ehållit sig vid bisak, och
förglömt hu(vuclsah:. För hufvnclsak anse vi uemligen anskaftandet af dugliga lärare ; för bisak, att för dem uppgör a reglementariska för eskrifter . Vi ans e nemligen dessa för eskrifter
hvarken för mer eller mindre , äu hvacl blyertsliuier äro för
bm'net , som ej kan skrifva: de behöhas mindre af don , som
för står siu sak.
2:o Emedan scholan synes hafva blifvit byggcl på en gntnd,
.som är vacklande och osäke1·. Man tyck es uemlige u trncler hela
arbetet h aflra ry ckts mellan tvenne olika grnncl-åsigter, oeh
:spåren röjas snart sagclt på hvarje sida af omröstniugamcs
hv aranuau motsägande resultater . . P å d e vaclu·aste framstiilluiugar om mensicliga anlagens naturligast e utvecklingssätt följ n
ofta de orimligaste beslut; de lilma det slags mathematis ka
bevis, som i början håll a. med oppositionen, och seelan för-
Kong!. Brefvet af d. 11 Febr. 1832 innehåller en uppmaning till lovar·
och en, som känner sig befogad , att inom den 1 derpil fö lj ande Augusti
till Kongl. 1\'laj:ts Eccl.-Expedition inkomma med anmärkningar öfver Betänkan det af Com iten ti ll öfverseende af rikets allmänna läroverk i und erdån. afgifvet den 20 Dec e m ber 1828. - Ett exemplar af el en n a skrift ii r ·
derföre inom föreskrifven tid till nämde E ccl.-Exp edition i handskrift inle mnad.
"Då, i verldens b egynnelse, Gud skapade himmel och jord, sade han
allraförst : varde ljus; ty han såg, att l,iu set var det första elem entet, och
<l et hvaraf menuiskan had e största behof. - Han, ljusets fader, säude sin
eufödde son till menniskoslägtets hälsninl!, och denn e vedelens frälsnre ·
sa de till folket: vandrer i lj uset medan J h af ven ljuset, att mörkret ickemå. omfatta eder."
(NJLS 111.Å NSSQ},T el. 26 Feb1·. 1829) . . ..
\
1
+
l
l
t
·:·:") För korthetens skull vilja vi i det följande benämna denna Comite:
Kong!. Läroverks-Comiten , (och teckna K. L. C.) till skillnad fr ån den
förut existerande Kong!. Uppfost rings-Comiten.
*.;;) Följande namn finnas tecknade unclel' detta betänkande: Claes
Fleming, C. von Rosen stein, B. F . Sparre, Hans Järta , A. C. af Kullb erg ,
C. E. von vVeigPl, C. F. af Wingård, E. Tegner, J. O. Wallin, J. P. L efren,
P. von Afzelius, N. M. af Tannström, A. von Hartmansdorff, C. P. Hagberg, J. Berzelius, S. Gmbbe, E. G. Geyer, C. Aganlh, A. O. Lindfors,
S. P. Ågren, A. Ft·yxell, N. M. Enbe rg, Jose ph Wallin.
-
-
142-
såtligt sluta med en orimlighet.. Man salmar i arbetet deil
o1·ganiska helheten, som man ägt sktil att vänta, om clesse utmärkte män , h var fÖr sig, afgifvit sinlt betänkanden, och h rarigenom tillfälle hade ypprtts, först för hvarje åsigt att cons e([Uent
utveckla sig, och sedan för folk och regering, att af alla förslagen välja llet bästa. I stället ser man nu i hela arbete t
blott ett aggregat, ett gammalt plagg, mell nya lap1)ar på elc
sönderslitna ställena. ~1au ty ckes hafva föreskrifvit en falsk
arb ets p l au, el å man trott, att män med sj elfstii.nclighet i tank egång skulle kunna sammansmälta !war sin originalitet till en
enda massa med elen organiska helhetens bibehållanele. 1-Lir
visar sig det falska af arbetssättet såsom Comite i sin fulla
143-
Vi ha.fva redan uttalat vårt omdöme; det följande af vål"
afhandling är ämnadt att äfven i detalj upp gifva de oTtmcler '
på hvilka detta vårt omdöme hvilar. :Man skall måhä~ula an~
märka mot detta arbete, att det endast är en mo saile af andras.
längeseelan yttrade meningar. .Men långt ifrån att såras af
denna anmii.rlming, medgifva :vi öppet des s riktighet, och erbi.n na med Hr Prof. En berg: "Det är d enna fråo·a öfver·
hvilken jag önskade, om icke att sprida ett nytt lju~, dock
s_~mla klarheten af elen dag er , som redan finnes utbredd i_
tankande
mäns skrifter och enskildta öfvert.)ro·els
e • " D en enel a
f" ·
b
o~·tJenst vi såsom mål hafve sökt eftersträfva, är att framstana en conseqveut utförcl uppfostringsplan , öfverensstäm-~namle med tidens fordringar.
tydlighet.
Vi hafva enelast sett en ledamot., nemligen Professor Agardh i helhet, jemte betänkandet, framlägga sin'a åsigter, nemligen i de r yktbara
reservationerna mot IL L. C. betänltande. Dessa reservationer äro upphöjda öfver vårt omdöme: nationen har redan fällt sin dom cl eröfve r. Som de äro tryckta i sammanhang med sj e lEva · betänkandet och sålede s
dyra, vore det önskligt, att de till en allmännare kännedom äfven sä rskilclt
blefve aftry ckta.
Regeringen har ännu ick e i allmänhet staelfästaclt K. L. C.
betänkande utan i stället i nåder uppmanat salckunnige, att
öfver arbetet fälla sitt omdöme. .
Genom nådig proposition af den 27 Febr. 1829 läcktes Kongl. Maj:t
gifva Rikets Ständer i nå<let· tillldiuna, "att enär Kongl. i\'Iaj:t funnit tänk esätten i afseende på de af Comitens fleste ledamöter föreslagna reformer,
uti de hu varande undervisningsverkens organisation in. m., hafva Varit
inom Comitens egna ledamöter betydligen delade, och enär vissa 'förslag
af många ansetts innebära väseucltliga, och af ingen erfarenbet ännu gil"
lade fö rändringar i det hittills bestående undervisnings-systemet, så har
Kongl. )\1aj:t i nåder funnit ämnets vigt fordra, att med förslagets hufvuclsakliga gransk nin g och slutliga afgörancle uppskjutes, intill dess äfveu allmänna tänkesättet i synuerhet öfver vissa mycket omtvistade punkter,
huunit stadga och uttala sig. För detta ändarnål vore Kougl. ·Ma.j:t i nå der
sinnad, att utsätta någon viss tid, inom hvilken anmärlm iuga.r vid förslaget
må af sakkunnige man ti ll dess eccleciåstik-expeclition afgifvas, för att vid
målets slutliga afgörande komma i ·öfvervägancle." - Denna tid bestämdes
sedan genom Kongl. brefvet den 11 Febr. 1832.
I. CAPITLET.
H vad är Elementar-Schola?
.
Uncle:· begreppet Blementar-Schola bör enligt KongL
af elen 20 Dec. 1820, och ofvaunämcle K. L. C ..
b~tankancle (sid. 25) innefattas de så kallade apologist- sehalor
hogTe och lägre läl'Clomsscholor och gymnasier, eller alla el~
mellan Folks eholan och acaclemien befintliga allmänna upp-fostringsverk.
~äremot. lm~ul e nu till en början anmärkas, att så vida.
me~mskans l)lldmn g här på. jonlen alltid måste blif1ra elementarisk,
hon måste nÖJ. 'a sibo· meel , att
11ar
.. . 11
..
• allelenstund
..
'
J o tt
forsta e.nclels, gifves det i sjelfva verket icke någon annan
s~.hol~t 1 staten än Elementm·-Scholan. Sålecles borde till benam~mgen elementar-s ehala höra, utom de förutuämde, äfven
o.~h l sy~nerhet folkscholan. Att sjelfva academien äfven lcnncle~·ftknas. lht, beror do ck , så vill det synas, mera på m:ellek, men
t eke sa med folkseholan; elen ä.r upp enbarligen den mest elem~nta. 6ska ..af ~lla elementar-scholor, och dess, genom lag be-stamcla, .afsonclnug ~· ån elementar-scholan kan således ingalund ~ gillas : elen forutsätter också den mörka grundsats hos
lagstlftame, som K. L. C. icke h eller sökt dölja, - att
~ch~lo,rclmng e u
-
-
144-
145-
und ervisniugen h ar olika sy(tn'ing ar ( !) i folk- och elementar:seholan, nemligen pm·tiel och ctnvänclbar kunskap i elen fön ·a
nemligen allmogen icke bör emottaga sin själs bildni1J g på
samma sätt, eller efter samm~t lagar , eller ens med saiDIDa
syftemål, som de högre stånden (se betänk. sid. 24 ), liksOJ_n
vo.re allmogens n atur af annan beskaffenhet än andra menmskor s. Detta tvingar oss, att, inna.n vi slu·icla vidare i elen
uppgifna frågans l)esvar ancle , först ingå i en pröfning , huntv'iclct j 7tllstänclig själszäbildning ä1· allmogens d:i~tighet, s~ '&äl
som hvmje annan ·n·tenniskas; eller för att nytt] a ett blidare
. språk, huruvida folkupzJly sningen är nyttig och nöclvänchg.
Rochow säger på ett ställ e, så lyda Supe rintendenten Evalds ord för
50 år sedan, alt handlingarna augi\.ende nyttan eller skad'an af upply sningen äro afslutne, och allmä11heten har fällt sitt t~ts l ag i S.akeu, så _att
den icke vidare behöfver omröras. Om dermed forstas den lm·da allm anheten så har han visserligen rätt; ty utom några nattfoglar, som knota
öfver' ljuse t, emedan de icke kunna fördraga det, eller ~medan _mörkret
· b""st
fo"" 1· dem , som J·aga efter rof ·' v1war
nu w gen forfattar e
SOC{al'
Slg
a.
b
l· 1
m e r, att offentligen antaga sig dumhetens försvar. Men den länlct. allmän b ten ä r IJ å Jånot när icke hela allmänheten. Dessutom , den som 1eke kan
e
"'
o
k
uträtta något offentligt, han gör det hemligt, och ofta med sa my c ~t
starkare och farlio'are verkan, emedan han verkar hemh g t. Utom dess ar
. det ganska naturligt, att d e n, som fäktar i mörkre~ ät· tillika mörkrets
försvarar e o. s. v. (S e Evaids skrift om folkupplysmng, de menskhgaste
fur s tar ti\ legnad; öfversa tt af Kyr koherden Lutteman, i Norrköping; tryckt
·och 1·eclovisacl insigt i elen seclnm ·e. Vi 11'0, cleremot, att utbilcl1lingen af själs· och kropps-(önnögenl1etenw bör vant. clet enda
syftem c/.let (Ö1" begge. Hvm·je läxa, som 1·ätt förhöres, blir ju
i Lund 1792)....
"
III. CAPITLET.
· Om Scholans enhet. (Fortsättning af svaret på frågan:
h vad är Elementar-Schola)?
Antages det, på gruncl af föregåencle, såsom afgjor~t, att
folkupplysningen i cke är skadlig, utan att elen är nytt·tg och
hvacl mer är, att ele n är nöclvänclig, så följer härutaf, att alla
de bländande skäl, på hvilka K. L. C. grundat sitt bib ehållande af folk seholans urgamla ctfsöncl1"ing från elementar-s eholan ,
försvinn a såsom lycktgubbar, såsom elen falska upplysnin gens .
_irrbloss, hvilka icke synas mera i dagsljus et af den sa1ma
.upplysningen . K . L. Comiteu anförer n emli gen (sid. 24:) a.tt
r edo visad insigt , antingen clet sker i folk-seholan eller elemeutar-scholan, likasom, å andra sidan, hvarje kunskap, som
icke ii.r använclbm · i lifv et, är clöcl, elen må jnhämtas i hvilken
:schola som h elst ; (vi hafv a förut visat, hum vå1· kunskap
·dagligen blir allt men partiel, genom delningen af b"ilclningsmecllen p å olika bilclningslinier; och det är fåfängt att H en.scholan med sin collectiv-l äsning, mer än folkscholan, vill
.lägga hinder deremot). Begge scholon1as skillnad b estår såle,des blott, så vid t vi inse, uti elen inskränkning af lärw ·e och
-sc/wl appamt, som t'Ir en följd af bristande tillgdngm·, såsom vi
.i det följaude skola fullstä.ncligare söka utreda : kunde bonelen
i sin bamclom lära sig n å·g ot mera än det vanliga, så mycket
bättre för hon om! att vilja hinch·a honom dm·ifrån, genom
sjelfw elen p1"incip, uppå hvilken folks eholan skall constr ueras,
.är i vår tanke illa oc lt kan möjligtvis ådraga pluraliteten af
.K. L. C. en b eskyllnin g för obscnrantism, och dylikt.
Ar det således afgj ord t , att folks ehola n icke genom sitt
B?J(lemcU är skild från annan el ementarschol a, och siledes i eke
J1eller genom sin princip bö1 · skilj as derifrån, så följ er , att.
:iolks cholan h ädan efter bör behandlas såsom annan element.ar.schola, oc1t . således uj uta en annan rättvisa än de n K. L. C.
.l åtit rlen vederfaras.
Att lägg a äfven univ er sitet et eller den högsta undervis-nings anstalten inom el ementar-schohm vill synas mången blott
;såsom en ordlek; elen lärde höjer stolt sitt hufvucl härvid i
medvetandet af sin lärdom, om också han för en S)'Ji. skull
ödmjukat sig, genom erkännandet att mycket är äfven honom
-förcLolclt. Ville man · på allv ar gör a mine af att ställa acaclemien und er samma l ag, som elementar-seholan, construera den
.alldeles lika, och p å precist samma princip , skulle säker t elen
lärde anse sig förförd elad, och 1m i versitetets värdighet förn iirmacl.
Och lilcvä1 är just detta vår mening. Behöfve vi
;upprepa den sanningen , att hvacl som nu ä r elementer, Yfll' en
lO
14G gång stor Hirdom , och hvnd som nu nnses för Hirclom blir en
gång i sin ordning elementer iifveuledes; hvncl skäl hnr mnn
då att yfvas öfver lärdom en , eller ntt skilja elen fråu den
vorklio·a
eleme ntarsoholan ? 'Må hända skall man vid slutnd
b
genomläsning af vårt arbete h afva mineh·e nnled ni ng att i detta
hänseend e beldaga sig.
Vi m1taga i cke mer lin on typ för schola, likasoUl försyllen icke antagit mer än en typ för menniska öfver h ela jorden; och efter en och samma typ bör så väl folkseholan som
academ.i en i vår tanka co tlst.ru eras; och h egge icke på annat
siitt differ era än genom den insk?'änkning, som lir en följd af
bristande tillgånga.r ; såsom vi ny ·s nämde. Alla Svenslen scholor,
från sockenseholan till och m ed academien, blifva således ondast approximatio ner aJ samma Svensim scholtyp, uttry ck af
olika utvecklingsstadier, ntaf saiDma enda nationals chola , betecknade såsom förr , om man så vill, genom .d e olika benlimningarne af gymnasim11 eller academie. Uti sjelfvn. princip en
och co nstrnction bör och fax således icke finna s n ågon orsak,
hvarföre i cke hvilken schah som helst må kunna, uneler gynnancle oeconomiskn omständigheter, ntveckht sig linda till
vii.r clighet af univ er sitet. Skilln aden mell:m gamla och nya
scholan blefve således i hnfvnclsaken elen, att, elå den gnmla
scholan sökt atlägsna. sig från en såelan gnmeltyp, genom sin a
många olika variationer och construct.ioner af schola för olika
klass er och stånd af me nniskor , den nya fn stmor borde sökn
att åter niirmn sig clensammn , och sål eel es, åtminstone i cke
uti sig sjelf, innebi:ira hincu·et för sitt fortskridande mot sm
fullkomlighet, hvilke t allt vi, i det följmHle skola sökn att
göra tydligare.
Den Svenska elementnr-soholan blifl'er således , enligt vårt
förslag, på gruncl af det föregående, en af stalen skyclclacl och
mecl ticlens bästa utvecldingsmeclel, efter- nlcl och lägenhet, fä?'seclcl
[1·istacl för utveclclingen af clet guclomliga hos menn·i skan ti ll
[1·ihet e[te1· hva1·s och ens incliviclualdet.
Kaste vi Yåra. blicknr på h ela vårt nu best ående Svenska
undervisnings-väse,ncle, måst e vi genast såsom ett gnmdfel
anmärka elen splittring som deruti råder, dels genom de mångfaleliga cleri införda gradationer, som tvert afsklira uude rris-
-
147 -
n'ings-iimneua på 7 eller ::i ställen ; sådana ~i ro folk seho la, Li gr e
och högr e liirclomsc hola, gymnasium, h varelera med sin a classcl'.
acaclemie och slutligen tillämpnin gs - sehalor genom utbrytningen
af vissa undervisuingsrinmen ( antin gen helt och hållet, el . ii .
genom hela deras längd, frå:1 börj an till slut , eller till någon
del deraf) , frå n all111änna scholan t'ill special scholor , såsom
krigsacaclemie, polyteclmi sk schol;t, ttpo]og-istier, musikali skaca.clemie, må1nre-a.caclemie, landtbrnk:-acad emic &c. &c. De nna
:;plit tring på liingcl och på bredd, på kors och på tvlim hindra
fram stegen , förstör me d borgerligheten .i uppfo stran , uppvii ckel'
ståmlshnt i stiill et för klirlek till medborgn r e, åstadkomm er en
onödig kostnad genom behofvet af Her a li:i rare inom sanuna
stad i sanllll tL elementer, m en i olika slags scholor, orsakar
villrådighet ho s f ijriildrar och oft.a miss tag vid val et af scholor
för deras barn o. s. v.
"Då man betraktar våra af staten stiflade unrl ervisuin g-s-verk, så finn er·
man uti dem en söndring oc h en sidighet, _som är betänklig. Man se r nem-·
ligeu för mili ta irens bildande en särskilt schola, krigs- ac nd e mien, inrättad,.
uti hvilk en barnen ifrån 13 års åld er afstiiu gas från ge me nsamh et mecli
andra goss ar och uppfostt·as enda st för deLta stånd. En auuau inrätt nin g,
d e lärd e sc holorna, in tager barnen r edan vid 8 år uti sin krets, och uppammar och uppfo slt·a r dem lika ensidigt en dast till civi la och ecclesiastiska
emb e!smauna- exu mina. En tredje an stalt, närings el ler så kallade apo go li stschol orna, hat· ti ll föret11ål bildandet af läg re emhetsmäu, samt sådana
medborg are, som ej äga puulik befattning, såsom handland e, närin gs idkare ,
handtverkare m. m. Då man härtill b es innar, att bönd ernas barn p å lande t
äfven hafva sin sät·skilta uppfost.ran, så kunde man blifva ft·estad att tro,
det , ' veri ges fyra stånd, ge u om fyra olika uppfostrings anstalter, vor e på
vägen att vilja fu llkomligt utbilrla sig till fyra särski lta Oaster i li khet med
de Iudisl(a. - Att d elta förhållande är långt ifrån det r iitta, inse r en hvn
lättligeu. D et finn es kanske intet säkrar e m edel, att ho s det upp växand e
slägtet gnmd lägga en al lm än och r en kärlek till medborgare och fäcl erues.
laucl, iin fl n för all a gemensam uppfos tran , der d e blifvande medborg arne,
utan åtskillnad p å stå till och vilk or, såsom bröd er tillsammans uppv äxa
och und er visas ä nda till den · tid, d å deras olika au lag, förmögenh et och
framtida yrken oundgängligt häfv a en sådan sön drin g . Deremot, på elen
fot undervisningsve rken un stå, skiljas bamen allt för snart ifrån 11va randra. D e vänjas r edan tidi g t, att ause sig uteslutande tillhöra en egeu
elass af medborgare inom staten, och komma således straxt till kän slan
af söndring {?·ån och det·på vanli g tvi s följande opposition mot de öfriga
samhälls classe ma. HYat·t tletta leder, ses tydli ge n. De g ranna guldprydda
Oadeltema förakta schol gossam e, och dessa hata ellet· afuuda s honom
-
1481-HJ -
t illonl<a. På samma sätt kan samma förakt eller oe nighet uppk?mma meflau·
a olang ese dan ,
1' en
" näring·s-s!'' hola ' och finn es der. ocks
.
e nli<> t sEl,dnare årens erfarenhet, och så b er edes r e dan tidigt stanelshat och·
1·a lo~si e i det unga hjcrtat, och, i st.ället för välvilja mot alla medborg are,
och eg·e nkärlek, som i framliden uppenbararuppammas d e nn"n ensidig·het
"
f
sig under de olika yttrande, men nlltid lika rörhatli ga skepnaderna a
esprit dn corps, ståndshat och skråanda". (se förslag till enh~t och m.edborge rlig het i de allmänua undervisuin~s v er l< e u.' Sto~kholm. NestJUs .18:3,
s id . 3) . Den lärorika hisLOI·ien , huru AU sa olyckhg spl 1ttnng l uppf~stunos~
verk och nnd e rvisniug s-ämn e n så smånin go m uppkommit o ch utbildat s1g ·
hos oss finne s i en skarp teckning u tfö rd, sid. 6 oc h följ aude, m e n v I•
,
.f
nöd gas h ä r hänvisa läsaren till sjelfva skt·I ten.
lJaruen 1· en 1··nr d ocl1
Bbwd skiiJ , som kunna attför as för nyttan och nödv iindighet en af en sådan enhet, som vi föreslagit till införa nde i
s eh olan , anmärk e vi:
.
...
l:o Vissa undervisniu gs - ii.mu ellS lika nöclviiml1gh et for alla
stånd , hvilk en likhet gör nyttan af scholans enhet, åtminstone
i de f ör sta elementar-stucliem a., lätt insedcl.
2:o Likaledes svårigh eten att rätt oc l1 med säkerhet bestiirnm ft ett b arn s blihande yrlce före dess 15:de å:· och deröher. En skarp begr ä nsnin g af stirskilta. scholor, cla. h~·ard era
..
· "tt a de- rnell <afseend e I) å siir skilta lefn ads banor 1 sta.t eu
aro
Hua
.
"llet , s·a·tter
sttuulom faclren i det allrasvåraste br)' ll
e e1 sam1ta.
'
deri , då han skall välj a schola. för sitt barn.
Äfven Biskop TVingånl shifv e r i sin re se t·v a tion mot 1\. L. C. Be.. 1 l
· 1 100 "Hos n åD"ra
(bal'll ) utmärka sig- genast d er as ur sprun gLan
canc e, s1c .
o
..
. .
..
All ...
li ga riktnin ga r ; men clå det enelast sker hos {an·e ltchgt, ~J or. e n
.man
Elementa1·-scholct, m edd ela d e n för alla gemensamma undervtsumgen. Detta
.· ·lt t O'C 8 ·a· rskilta scholo1· ( vi skulle hellr e önskat, alt Herr Biskopen
g) 0 1 C , a o
..
·
·
z: · · ·
sao-t: särskilla af bal'llets anlag en sa mt b esta mda b~lclnm.gs- tme1 m o m
sa~nuut schola), hvar sin riktnin g i a n s pr å k och se dan motsva ra t· 1 le fnad e n
d e n ytt.re kall elseu d en inre.
3:o De ofvannä.mde b esparingar i kostua.den, som ktunut
o·e · införand e af enhet i den Svenska schoJan
, torde
Uld-::i 1 0 11 0111
.
icke böra fö rbis es i ett fattigt land. Det är tyclligt, att , da I
hvarj e sp ecia.l-schola, såsom Jcrigsacaclemieu , .m. m. nn. fhu~es
austiillda lärare äfven för de elemeutar- studwr, som 1 la tmscholau inhämtas, så måste h ii.r igenom en onö di g k ostnad uppkomrna för staten. I det stället om special-seholoma sammanu· .... ,
0
o
•
s l ogo~ med statens nlhnlinna. schola , så s kulle sådan n, likartade ·
Liirare-beställningar lemm a indragas, och deras löner fördelas .
på de öfl'iga. mindre väl lottade Jii.r a m e. - Nytta n af de åt er::;tående olikartade lärames närm ar e umgänge med hvaranclm,
hvilket tifven blefve en följd af schola.ns enhet , sk ulle sn art
upp enbara s ig, dels i dessa lä·r m ·es m'incl?·e ensidighet, dels i
länJämnenas mängsicligm ·e behandling.
4-:o Medbo1·.r;erl'igltetens enhet, den m tn h ~i st lii.rer sig erkiinna gen om uppfo str an till sann medborg-erJighet, som bär ·
aktning för a.lla stånd i samhället, bör· vii! i våra da gar icke
nn ses som något oriktigt; bla.nd ett fritt oeh upplyst folk giilla
icke me r·a n ågr a easteincleb1inga.r och cn :lnst en falsk p olitik
anser ståndsh at nyttigt; jemvigt8·systemet iir liingeseclan casseradt , det goda skall och måste taga sig ö(ver vig t fön eller
sednare.
5:o R eligionens och Jl1oral'itetens en.het fordra slutligen
ovilkorligen och OmHl vi kligen schohm s enJtet; ii r el et r iktigt
att kärl ek, sanning och rättfärdighet iiro Jik a angelägna för ·
alla , och att ingen rnii.nniska bÖ1' eller ( å1·, till följ e af sitt
menniskoviinle, hillClras ifrån rttt utveckla sina anlag till frihet, .
så både kunna , bÖ'J'a och måste de få läras Wca. af all a.
H.ecl an 1805 slcre f Prosten Grefve Schwerin fö ljand e (sid. 90 för sta·
häft. a f skr irte r i uppfo stran Ups . 1805). "Till JO ell e r 12 å ret är vånlen .
oc h behaneliin g- en lika röt· all a fo lkciH sser. E u väl org-a ui se racl schoJa för
laucltiJi a nneu s oc h I.orgare us baru, kan ej vara o ln·ukb a t· för adelsmann e ns ..
i\iindre förlust å•· det för elen tillkommande hög-re e m betsma nu eu och d e u .
liii·cl", att vistas i scholor, d e r man vänjes att alska dygd, äu d et (såso m
nu ) ä r för la ndtm a nn e n , I.ot·gnren och el e n miuclr e e ml> ets mnnu e n att för- n öta sin tid i sc h o lo i·, de t· hufvll(]iJ e möclancl et är att lä ra bamet. p å fl'iim- mand e spr åk decliuera dygd''. - (Sid. 80) "A r s:t 1111 bildniu g såso m men- ui sl<a uppfostrans för e m å l, så följer d eraf, att hv a rj e Ili edi e m af samh ä ll et .
i ege u s kap af menniska redan bör anses äga ett nog h ögt värd e, för att af
den allmänua vä lviljan vänta m ede l, bet·eclda till sin bilcluiug. En upp-
{oslriugsptan :;åtedes, som icke om{ctltar hela uationeu., t't1· ofullkomlig" ..
I nfsee11cle på d en bristaucle euheteu i uncl e rvi snin ge 11 , y ttr ade r eda n 1825
i uncl erel ä nig-het Pt·esidenten m. 111 . Baro11 TYt1'öe'n. å Kongt. Vetenskaps acaclent'iens väg~tw·, följande: ''verk11ingarn e till ett föresatt mål oc h m ed- len till att det e ruii , kuuna ic k e sättas i r ö t·els e m od samma styr ka e ller
unel e rhållas med sa mma stadig h e t., då kraftema äro sp rielda och icke uncl e r-s tödja hvarauclra. Lägges här till m öjli g-h ete n af alldeles mo ts tridigt ve r- -
-
150 :__
-
kantie krnfte t·, som i utv ec klin ge n hindra eller uiJp ehålla hvat·atHlra , ell e r
deu Pua tiden draga fram , de n ·a ndra ti llbaka; så må man ej kunna viiutn
sig några sårlana result.at deraf, so m uthålla t id e n ~ pröfuing, och g ifva
bev is på en allmiinnare nytta". (Stockbolm , Nestius 1825, sid. 17).
Fråga r man nn , hva.cl K. L. C. hn,f t för tauJw r om sc halans
enhet, så svar as, ntt derom tinu es in genting niimt uti hela
hetiinkauclet; tvertom bib ehållas de li csta gamla indolningnrne
oeh gr adationcma, mod sina, olikheter i sjclfvfl. princip en. såsom folk- schola., hirclorns- scholor , o. s. v. och r edan afskaffaclc
uppta ges ånyo (såsom cnJ.heclral-s cholor); vidare tillst.)Tkor
Comiten att hih c hålla och till och mocl genom nya fl.nslag utvidga tilHimpn iugs -scholoma , såsom technologiska institut et.
kl'igs-neaclemi en, o. s. v.
Do ck äfven i K. L . C. haf va funni ts män , som i frat föt· sc holan s
enh et, "så att de ä ro utan m sägt''. Professor Aganlh har ntföl'iigt utvecklat
skälen derför e i sina r ese r vation er, oc h slutat· detta ämne, pag . 59 , sålunda: "Af alla dessa s], ä] har de u grundsatsen h os mi g rotfästat sig, att
i afsee nd e p å omfattning och läroä mn en, blott en enda schola bö1· Vct1'CL
och att så myc ket möjligt är sclwlan böl' unelervisa ·i allt, äfven det, lwn rtill special-scholor ko mmit i fråga, m ed öp pe n rä t tigh et för fadr e n, att
l' ö t· sina b am välja, h vad för d em nyttigt är; e n grundsats, so m fiir hela
min i\s igt ät· så väsendtlig, att el en, som i cke antage t· de nsamma i approximativ menin g , (el e n enda hvari jag sjelf tager el e n) behöfl,er icke lä sa det
följande".
i\1 ed sann tillfredsställelse ltaf va vi trott. oss fiuna att äfven u. v.
Statssecreteraren för Eec!. Expecl. I-h .d. v. Hartmcwstlorff ins ett vi gte n
af scl>olans e nhet och af både kamrater~ och lärares närmat·e beröring
med hvaran clt·a, fi.fven då de tillböra skilda vetensl<apet· och yrken, sa mt
att han med styrka s tridt mot nthrytuin gar af läroänm en från de n altmä.l/1/a
scholctn, för at t förlä gga de m i spec ial sc holor. (Se sid . 123 : af dess rese rvation de t· fr åga n är om m edicinens utbrytande hån -universitetet). Orden
lyd a så: "för el en vete nskapli ga lärdomen s egen full stä ndig het och allsidiga förkofran, sa mt för den studerande ungelomens abehindrade utveckling
af sina anlug, åt hvWcen lcnnskctzJsgren, en hvm·s fallenhet föra11letler,
fordras, at.t en vete nskaplig h ögsc hola , ellet· ett univ er sitet må l'ara så
fullständi g t eller så uni verselt, so m möjligt. Att fdn de öft·ige facultet erna
ntb1·yta elen medi cinska, vore, at t st ympa univ ersitete t, och att för ungelomen försv åra öfvergången till eller åte1·gången fr ån de medicin ska stu-
clierna. A tt skilja deras i1llcare från beröringen med öfriga ac wlemiskc~
lära1·e. och ltirjnngar ,_· och der igenom beröfva dem elen uppmuutrau och
({.nledning till allmällllai'B och grunclligw·e bildn·i11g, hvilka vistaud et vid
nniv e rsiletet medförer, skull e liittli ge n förvålla en för vet enskapen .sl<aclli g'
~
l
LJl-
·inskränkthet." - Äf~·en ifrå n d en oeconomiska sidan har Hr Statssecreter aren bett-akta t schola.ns enhet., onh afstyrker pä grund de raf utbrylnin gs osyste m et : "Pö1· bespm·ing c~f stc~tens utrrifter, sä rd eles i Sverige, som knappt
ii ger med el att hålla någon Hiroanstal t fullgod, fordras jemv äl enahanda
smnmanhållning,. emedan å~skillig-e professore r , såsom uti chemie, bothanik ,
zool og~e, anatom1e m . m. da kunna ge men samt begagnas b åde af medicin re ·s tudiosi och aucll'a, men eljest behöfl'as till lika antal på fl era ställen.
Likaså förhåll er det sig m ed tilll'äcklighelen i föl'l'a fallet af g emensamma
bygg nader, naturali er m. m. eller beltofvet. af duob e l upp sättnin"' j sednare händ elsen ." Det är glädjande, att finna sadaua tankar yt~rade af
en man, som stå r vid thronen, och hv ars l< ä nda kärl e k t il l sannin o· och
rätt gifva styrka till den förmodan, atl", hvacl solll här ytt.rades e ns kilt 0111
.medicin och un·iversitet blifl•it men adt om alla lärottmuen, och all slags
-sclwla, kortJigen utgå tt frän -icleen om schalans euhet, sås om p1·incip.
Scdan vi såluncln i korthet och till en b örjan ·i ~tllmänltet
uttalat vår åsigt om split tringssystem e t uti Yår schola, och
vår öfvertygelse om ni.icldncligheteu att åt er förn scholM till
sin m sprungligfl. enhet; viiuch vi oss till ett iinm o so m vi
ofv anföre förklarat såsom en hufntdsak. så vida mnn upprikti o·t
.. l
f
t>
ons mr r arngang åt l'åra nnclenisningsYer k. 11 omlige n anskal'fnnd et af du gliga liiraro .. . .
o
r·
:Sic!.
ANMÄRKNINGAR.
: Sid
3. Gusta1· Abraham Silvorstolpe, född 1772, l>l e1· för sill "oroligh et" '"·satt från sill doce ntur i statsktmskap (" politik" ) i Uppsala, öppnad e
en gosspension, utgaY tidskrifter i tysk humani stisk anfla. idkade bokhauclelsrörelse i Stoc kh olm och vid Fyris, tillträdde t·ektorat i No lTköping 1810, in satt es 1812 i en läroverkskommitte oc h hl e1· a1· ej
rin g a b etydel se för utformningen av 1820 års Hiro1·e rkss taclga, motionerade t.re år se nare om kombinerade folk- och arbetsskolor, hle1·
lektor 1815 i Linköping, kyrkoh erde 1822 i Söderköpillg, dog 18Z4.
: 34. Hävclateckllare n re Id or Anders Fryxell född es 1795, dog 1881. Liksom sill
morhror lektorn Axel F. I 'U I ' han kyrkoh erde i Sunn e och prost sam t
kallad att lJiträda 1825-- 1828 års stora up]lfostriu gs konuni ssion i arbetet (m en nu· ej såsom morht·oclern medlem i de lllla). - 1823 utkom
även L. lVI. ENBERG Om Uppfost.ran till l\Iedh orgerli g hct. l synn erhet
å sid. 24 talas där för eiJh etss kolep rin cipe u. - Följande å r utg·a,·s J.
P. LEFRENS Berättelse öfl·er Kong!. Kri gs-Akademien, däri han anbefall er enh elssko lesyste m (sid. 15-18 ; 34 - 48 ) och ans lut er sig (s. 47)
till Fryxell s llämnda. häfte om Enhet. Samma enhetli g·het. rekomm e nrl erar han (i synn erh et. sid. 67 -7U) i sitt. "Tal , h åll et i Sällskapet fö t·
Vexelnmlen·isuin ge ns be fl'iimjand e inom Fädern es land et : ii r H:i2:, d .
25 .i\laj,·' tryckt i "Redovisnin g och Berättelser aA e mnacl e Yid Allmänna
Åt·s-Sa.mmanko mste u i Sällskapet för Yexe i- Ull(l erYisning·ens h eh ·ä mjande den 28 l\iaj 1825". Stockholm s. Ii.
·
. 38, 42. statist ik = st.atsknnskap.
38. L okution e t· =tal.
41. G. U. Rroo cman s nämnda tal Om nppfostran till Pa tri otism hölls de n
25
/;
1810 och står iutage t såso m första upp sats i hans i\lagas in för
fö1·äldra r och lät·at·e ( 1810).
46. Tentare licet = F örsö ka du g-e r.
4 7. Co ndit.io siu e qua n ou = o frånkomligt villkor.
57. Statu s qu res tioni s =sakfrågan, h·ågans läge .
58. Prototyp= (urbild) p e r~onifikatiou. Tarfligbet =e nkelh et.
- tiD. Sed ... natam =[Men) äl-en d et.t.a släkte föraktad e g udarna, ntt' ,·å ldsamt och ås tundade bl odi ga strider. Man kund e tro de m yara födda
av l>lod.
,.
60. Bort.lancastre rades; tydli gtvis e n onlle k på l ankastermetoden och
ka strerin g (snöpn.in g) .
·61. Sven VIII: 92, 93. I "Svea. Tidskrift för vete nskap oc h konst" so m
hörjat utg-iva s 1818 hos Zei11el och Palmblnd i Upsala, ingår i 1825
års år gån g (då titeln är föränchad till Swea) N:o II "Bidrag- till ut redand et af Samhälls-Lärans gru ndb egrepp" a.f S. Gr ubb e (allts å l edaren av d en k onservativa minoriteten in om 1825- 1828 års stora
nppfostrin g-skommission). Ur detta arb ete har Fryx ell gjo r t de två citaten här å sid. 61. I samma volym r ece nseras [FRYXELL] Förslag- tiLl
Enhet, Ellb er gs Om Uppfostran t illl\Ieclb or g-erlig-h et samt [J. P. LEFREN]
Berättelse öfver K ongl. Krigs-Akademi en. I synn erh et Fryxell~ arb ete
blir iugåe nde bemött av den anonym e r ecensenten som i stället dess
h ög re prisa r Geij ers kons ervativa skrift o m uppl ysninge n.
'61. Pro b a minarem! = [Bevisa undersatsen !J BevisfL det., den som kan! Ur
Ludvi g Holb er gs satir Erasmus l\iont.auus .
·63. Den sluge och vinnin gslystne sag okunge11 Sisyphus i l{oriu t säges hu
i uuclerjorden straffats ge nom att nödg as uppför ett h erg vältra eu
stor ste n, som dock allt.id åter rull ade n ed.
·64 . .Fmstama Villel e och Polig ua c mis stänJd es - elen senare även dömdes - för konspirationer mot författ.ninge n men togas til l nåder .
·65. Carl ister kallades anhäu garua av de spanska tronp reteudeutema do11
Carlos (1814 o. f. ).
·66. Tredj e g r even= Excellens .Jacob de la Gm·di e, so m sti ftad e SällskaJl Ot
för växe lundervisning-ens b efrämjande .
., Arkobiskop en = Doktot· C. von Ro senst eiu.
'77. Trollkvinnan Circe p it en ö i Vä ste rhav e t uppgavs ha. förvanetia t. n åg ra
av Oclyssevs män t.ill svi n m en ha tvunp: its av O. att ittc rgo dem mänuiskohanm.
·80. E ccles ia catholi ca sine qua. nulla sa lus= den allmänna (katolska) kyrkan , utanför vilk en finn es ingen fräl sning.
-8 1-83. Anders Ot.to Lindfors (1781-1814), professor i (la tinsk ) vältali gh et
oc h poesi i Lund fr ån 1826, lexikog raf .
-82. Kon snl11 Publins D eeius i- Rom ltjäl])te ge ll o m offerdöd sin här till sege r m ot samniterna år 295 f. Kr. - Enligt säguen skall den till ge
romaren l\Iarcus Cn.rtins ha. :'\ r 362 f . l\r. t.ill ]J äst störtat sig i ett
sval g pit Fonun för att därige nom förm å guda rna t.ill välvilja mot
folket..
, H enrik \Vrede räddade Karl IX: s liv i sla get vid Kirckholm och dödades själv.
, Öve1·befälhnvaren du Guesclin (c:a 13'20-1380) befriade Fraukrike fr itu
engelsmänn en uneler hundraårskl'i get. D en franske överbefälhavare n
Pierre Bayard (o mkr. 1473-1524) kallad es riddaren utan fruktan och
tadel. Utförd e mång-a lys ande b edrift er l fält me n nr mild äv en mot
fi.e nd el'lla.
Sic!
82. I slaget \"id Se mp ach 1386 uppg ives sc hweizama hava besegrat öst errikarna därige nom, att lautmauneu vo n \Viuke lried, offrande sitt ]i,-,
tryckte ett helt fång fi en tli g a lan sar till mark en och så beredde sina
lanelsmän väg.
:84. Nygiri gb et =vetgirig h et, uyfik enb et.
85 . Romtuns ansågs ha grnnclJa gt Rom år 753 f. Kr. D en segerrik e fä ltb en en Ca millu s (död . 365 f. Kr.) blev fe m gånger utsedd t.il1 dikt-ator,
återuppbyggde Rom , för sonade g ranniolken med romama sa mt plebejel'lla m ed patricierna.
95. Rektol'!l i J önköping, domprosten i Växjö, Håkan Sjögreu (1727-1S15)
utgav ett la tinskt l exik on samt "översåg oc h för bättrade " St.reli ngs
Granuna t ica lat.iua, vilka håda l>levo mycket auväncla.
102. Carl Adolf Aga rclh (1785-1859), professot· i b ota rrik och ekonomi,
kyrkoh erde, bi sk op i Karlstad 1834. R eformvä1memas l edare i Stom
ll]l pfostrings kommissiouen. Bland övri ga skrifte r av h onom röra nde
folkbildningen märk as han s ämb etsskrivel se till Karl staels stifts präste rskap (avtryckt i [J . H. Ekenclals] T idskrift. fö t· Folkskal elärare JS50 s. 11
- 26); Två ta l o m uyttig folkläsning; Tal i W enulänclska siiUskap et för
nykter het och go da hems eder; Tal vid W el'lnl äncl ska för enin geus [ör
vanvårdade barn för sta sam manträde elen 1G nuu·s 1846 ( ~wtryckt.a i
Samlade slu-il'ter ). Om Agardh jfr t . ex . ett fl ertal uppsatser av K A .
WEsTLING i Skola och sa mh älle J 92;,! o. f. samt i festshift eu ti ll
D:r B. J:soN BERGQUIST; S. NYLUND Vår folkskola.
106. Zuiuq,·eunier = fem årspe rioder, lustret·.
l 12. chromatisk t =(h ii r) f ullständi g a.
, brouillerie =oe nigh et, osä mja, tvist.
115. Appa rent = sk enbar.
, li ce nciet·ande = befrielse (= uppflyttning utan föreskrinw knnslwp er
i allt).
118. stavlärans (''Bokstafveri ngsteo ri e us") ntgintre ,-at· riddarbu ssekreteraren Axel Gabriel Silverstol1Je, deu föreniinmdc ti:s brode t·.
119. genera nominnm = sub sta ut.ive ns ge nu s.
125. m oniteriu gen = m ou itörsyste met., hrnJ,et att l ftt a mem fö rsig-ko n111a
kamrate r unel ervi sa de y ngre.
130. scientifi k = vetenskaplig.
133, 134. susceptibilit.et. = mottagl ighet.
139. i\iecliciue och fil osaile doktor Ca rl Abraham Berg man (1800-1888)
Yar r ektor vid Lunds kat edr alsk ola och hle,· kyrkoh erde i Vins]ö,- 188 1.
VIDTAGNA RÄTTELSER.
_'\ nedannämnda ställ en i avtryck et
h ava införts följande ord och Illterpunkt eriitg såsom rätt else av
.SicL
5
7
7
12
1 :~
:t7
l !:J
'20
21
21
21
'23
24
-89
41
46
.81
81
88
90
!:J2
9:3
!:J6
96
9S
100
117
"
119
,
124
nedarrsl åe nde fe laktig heter å följand e
sid or och rader i Ol"igiualtry ckenn
[n hetecl(Har n erifrån].
rad
2 n patriot.is10 o wiinle rli ga
Bu än de m,
9 ca racte ri s ~skn
15 n g r enar. D e
9 u hufv udsakli g-aste
18 Tj enstehjon '!
8 n författu iu gar :'
5 Öfverbefäl;
8 kimskall er
19 ve rkställas
15 öfvertyga t
2 Folkskolo t·
8 och [första g-åug·m t]
20 så
Il n ett kommateekeu
J 1 sentend i ngenclir1ue
16n säger
G n användba ra
LS sanuing
15 n att
2 n m åh ända
10 11 omarrres
16 n förä lclrame 1
4 n att
9 ordnin g-,
16 bildning
, kun skap e r
-! Li ttera ture
ö ans es
12 ,n h elt
Sid .
pat,ri ots0\Yä rderligän , de m
cm·a cte ristika
g renar De
kufvudsakliga ste
Tjenstehjon .
författning-at·,
Ö fv erh efäl.
kuuskader
veebtäll as
öfvertng-at
Folkssk olor
o oh
få
en ll llnkt
sentrendi a genclique
sä-
andväuclhara
sa nuniug
at,t.,
rn åh äncle
Romrar nes
förälclraru e ;
då
orclui ng
blicluing
kunskapar
Litteture
ans e
b el
rad
632
634
635
46
49
67
70
72
73
73
74
115
11 6
9
12
20
31
32
41
43
46
48
51
51
54
56
2n
18
11
3 Il
11
l
111
111
14
17
2
12
14
G
G
12u
5
12
13n
12u
IS
10
11
10 n
lO 11
1G
62
2
))
63
))
Gti
9
11
17 11
r
(
l
:Sic!.
rad
129 14 Academien
5n illa
132
133 11 n till
3 n studium
" 19 och
134
2n uaturforskanw
" 14n tänk er
135
6 undersöknin ga r
137
Academin en
icke
tLil
staelitun
om
naturfoskarn e
tänka r
und e rsökn ig-a r
INSMUGET , TRY CK FEL.
J 18
4 n står: Silfyersto lpe
l läs
S.ill· erstolpe
Sid .
r a el
82
86
4n
3
8n
"
87
l
20
" 4u
" 18
88
90 15