ÅRSBÖCKER I SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA I •föreningen för svensk undervisningshistoria • , adress Lund, utgör medlemsavgiften 5 kronor pr år. »Årsböcker i svensk undervisningshistoria • erhålla medlemmarna utan annan ersättning än 35 öres porto pr årgång samt eventuellt erforderlig postförskottsavgift (25 öre). 11111111111111111111111111111111111111111111111:11111111!1111111:::11111111111!~11/llillllillllllllllllll!!lllllllllllll:llllllllllllllllll!lllllllllllllllllllilllllllllllllllllllllllllllllllllllllllillllllllllllllllllllllllllllllllllllllll o l. 2. 3. 4. 5. 6. 7. Argäng I (1921): B. Rud. Hall, Om Sveriges första läroverksstadga. Studier rörande reformationstidens skola och skolfrågor. 156 sidor. Kr. 3: -. G. A. Frykholm m. fl., Ur fryksände. Upplands-Lena, Slmltuna, Snavlunda och Välinge slwlhistoria. 78 sidor. Kr. 2: -. J. Karlsson, G. F. Lagerström, D. Nyström, J. C. Sandgren, Självbiografier av lärare l-IV. 75 sid. Kr. l: 50. Sveriges allmänna Hiroverl<sstadgar 1-111: 1561, 1611 och 1649 års skolordningar i avtryck och översättning. 191 sid. Kr. 3:50. (Särtryet< på bättre papper i få ex.: 1649 års skolordning i avtryck och översättning. Kr. 3: -. Särtrycket erhålles ej för medlemsavgiften). o Argäng Il (1922): Johannes Rudbecldi akademisim högtidstal, utgivna i översättning från latinet. 156 sid. Kr. 3:-. A. P. Andersson m. fl., Lankasterskolor (i Dala-Husby, Huskvarna, Valleberga, Göteborg, Hamrånge, Asheda, Wallby och flera andra orter). C:a 184 s. Kr. 3: -. Sveriges allmänna läroverl<sstadgar IV-VI: 1693, 1724 och 1807 års slwlordningar. 124 s. Kr. 3: -. AGARDH, BERGMAN, BROOCMAN, FRYXELL, SILVERSTOLPE TIDIGA ENHETSSKOLETANKAR o Argäng III (1923): 8. R. Cederlund, O. Haglund, G. A. Westerin m. fl., folkundervisning 9. med lärda, etiska och pral<lisl<a inslag. Urkunder och historil< rörande Garpenberg. Levede, Strömsholm, Tådene, V. Vingåker, Västerhaninge och Västerljung. 187 s. Kr. 3: -. Sveriges allmänna läroverksstadgar VII: 1820 års slwlordning. 117 s. Kr. 3:-. Till Joh. Rudbecldi l<aral<teristil<. Otryckta urkunder ·med kommentar. 96 s. Kr. 3: -. 10. o Argäng IV (1924): 11. Sveriges allmänna läroverl<sstadgar. VIII, IX: 1856 och 1859 års stadgar för elementarläroverken. 125 sidor. Pris 3 kronor. 12. Ur Husby-Rel<arne. Kroppa, N. Björl<e, Älvdalens, Silleruds, Odensjö, Tådene och Garpenbergs sko1historia; historik och urimoder av prostarna N. P. Norrmann, Joh. Rydeman och Th. Sahlberg, D:r !(. Unge, folkskollärarna C. A. Ah/gren, A. Hiiggström, O. Danielsson och O. S. Alls m. fl. 156 sidor. Pris 3 kronor. 13. Sveriges allmänna foll<skolestadgar 1842-1921. Pris 3 l<ronor. o Argäng V (1925): 14. Ur Växjö stifts follmndervisninghistoria 1795-1865 (rör. Tegner m. fl.) av f<.. A. Hultkvist, B. R. Hall m. fl. 190 sidor. 3 kr. 15. f<.. F. l(arlson, /<... Thunander, Minnen från Örebro, Ny- och Jönl<öpings läroverl< samt Uppsala universitet. 99 sidor. 3 l<r. 16. Ur Malmöhus läns folkundervisningshistoria; av S. Schli.Uer, Jöns Johansson m. fl. JOO sidor. 3 l<r. Rei{Vireras hos Lektor B. Rud. Hall, Lu11d. llllnllllllllll!llllllfil!lllUIIIllllllllllllll!lHIIIIIIIIIIIIIIII:IIIIIillllllllllllllllllllllllllll:lllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiUIIIIIIIIIII LUND 19~6 l AKTIEBOLAGET SKÅNSKA CENTRALTRYCKERIET ÅRSBÖCKER I SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA [1926) BOKSERIE i\IED UNDERSTÖD AV [ÅRG. VI) FÖREN INGEN FÖR SVENSIC UNDERYlSN INGSHI STOR IA [Serie volym 18] UTGI'VEN AV -B. in,JD. HALL [Ål'SI·oly m 2] r AGARDH, BERGMAN, BROOCMAN, FR,YXELL, SILVERSTOLPE TIDIGA ENHETSSKOLETANKAR l DISTRIBUTION: C. 1\'. K. G L E E R U P S B O K F Ö R. L A G, L U N D [-J l Uttalanden av A N M. Liksom alla föregående årgångar åtnjuter den föreliggande ekonomiskt bidrag av staten och av Centralstyrelsen för Sverges allmänna folkskollärareförening. Föreliggande volym upptar skrifter och utdrag från tiden r8og-I832, vilka åtminstone i korthet förorda ett enhetligt skolsystem med folkskolan såsom grund. Fullständighet har ej avsetts. Ordlist~, tillägg och gjorda rättelser upptagas i slutet av boken. B. R. H. A ktie .bola ge t Skånska Centraltryckeriet Lund 1926 Rektor G. A. Silverstolpe. t. •=•) [Ett Memorial af Herr Silwerstolpe, Gustaf Abraham, rörande förbättringar i redan inrättade Uppfostrings- och Lärowerk, samt inrättande af nya till Allmogens underwisning.) Ödmjukt Men1orial Y Sedan Riksens Ständer nu gifwit Riket en förbättrad Grundlag; sedan denna Grundlag, till sitt eget stöd påbudit en säker 'fryckfrihet; sedan Swerige äger en Konung och en organiserad styrelse, tror jag allt nu möjeligt wara gjordt, hwad som fordras till befäs tande af Rikets inre lugn för ögnablicket. Ett hufwudsak.eligt ämne återstår dock ännu, hwilket bör blifwa ett mål för Riksens Ständers uppmärksamhet, så wida det ligger oss om h,iertat, att för framtiden stadga wår fl'ihet. Då denna frihet i Lagen endast är en död bokstaf, då styrkan och klokheten förenade lätt deri kunna göra intrång, iiger Nationen blott det hopp, att ge nom Tryckfriheten kunna fö rebygga alla wådeliga försök _ de~·e mot, under det förmåg·an att skydda henne endast beror af Nationens werkeliga duglighet. 1\'Ien denna du glighet beredes hufwudsakeligen genom den uppfostran, hwarom Staten drager försorg. Det är genom den, som Individuens krafter utwecklas oeh rigtas så, att de en gång kunna sam·t:) Ur Bondestånd e ts Pro tocoll er vid 1809 år s riksdag I ~- 630- 637. -4manwerka till befordnmde af Statcns ändamål. Den allmänna uppfo~tran är medlet hwarigenom Grundlagens anda sprider sig· till alla delar af Stats-kroppen, medlet hwarigenom Statens fortskridande till en högre frihet ständigt befordra~, genom Medborgares upph Öjande till en högre dug~ig~et. Att emellan ansbtlterna till denna uppfostran och SJelfwa Grundlagen måtte wam en fullkoml ig enstämmighet, ä r en ound\vikelig fordran för möjligheten af Statens bestånd. Det är till en undersökning om denna enstämmighet i wåra uppfostrings·anstalter och w år Grundlag jag i ödmjuk het anhåller att en kort stund få leda Högloft. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet. \Våra uppfostrings-anstalter äro icke allenast ej pas!'ande efter den Grundlag wi nu antagit: und er .det wårt Land undergått täta Stats-hwälfningar, wår lag på många ombytande grunder blifwit utarbetad, Nationens allmi:innu odling betydeligen ändrat fonn, har wt'ut uppfostrings-work förblifwit oförändradt, fönvi.tl'fwat älderdomens wördigher, men äfwen dermed i hög grad dess swaghet. Danadt och bestämdt i en tid, då dess enda ändamål war att bilda Religions-Lärare till stadgande af Reformations-Werket, har det ännu i dag bibehållit denna bestämmelse, och werkar utom denna ensidiga nytta, ingen annan än den, som är en följd, dels af de denned förbundna anstalterna till en allmän wetenskaps bildning, dels af enskildta Lärares nit, då de kunnat draga fördel af det obestämda i Författningar, för att f ramsm yga det goda de sjelfwa åsyftat. · Jag· tror mig ej begå nägon origtighet, uär jag påstår, att '<Våra uppfostringil-werk hufwudsakeligen tjena till bildande af Prester och Folk-Lärare, all annan bildning, som der winnes, ligger ej i Inrättningamas ändamål, men denna !;etts kan ännu billigen ·utwidgas genom den, att de äfweu blott ofullkomligt och hög~t eusidigt bidrnga till dessa Lärares bildande. Nu fordra lilnväl alla Folk-Classer i Staten, att deras barn måtte . äga tillfälle till en unelenvisning i allmänhet, ::;å fri och allmän, att hwar och en måtte wiuna förmåga, att sjelf wälja Jefnadssätt, men åtminstone sådan, att en slag·s kunskap och förståndsodling ligg·e r till grund fö r hwars och ens tillkommande wandel. Hwar och en af oss har wisserligen alltför ofta hört den allmänna klagan öfwer bri:;ten pä si"tdana uppfostrings-anstalter. De fl esta af detta Stt'l.nds Medlemmar hafwa lta.nske rönt dess följde r, derigenom att Föräldrar, som h~st ömhet föt' sina barn, uppfostrat dem i sina eg·na hus, och undandragit dem de många och oersärtelig·a fördelar, som åtfölja en allmän uppfostran. De, som nära undersökt saken, hafwa utan twifwel med lidande sett, att förmögna re mäns bam genast wid deras första bildning blifwa ledda ut' samhället, i stället för ntt ifrån de spädaste åren, medan inga hinder ännu finnas för elen naturliga jemnlikheten, få uppwäxa ibland likar, ifrån början bildas genom inbördes öfning och inbördes täflan, och straxt lefwa i den werkeliga werld, som e n gång skall blifwa kretsen för mannens kraftfulla werksamhet. Om wåra Universitet eller högsta Underwisningswerk, skulle befinnns så inrättade, att vVetenskaperna och Underwisning deri behandlas såsom ett Handtwerk, om de afLyna under trycket af stränga skrå-Författningar, om de befordra en slags lärdom för minnet, men föga odling af förståndet, om det sätt, hwarpå de bereda och pröfwa ämnen till Statcns tillkommande Embetsmitn, hufwudsakeligen leder till ensidighet, missbildning och uselhetens befordrande, om, långt if rån att närmare med Staten fö rbind a Ynglingen och leda honom till upplysnil)g, sedlighet och kärlek till Fäderneslandet, de skulle befinnas fästa honom vid det egna intresset, och genom qwäfwand~ af det allmänna, hos honom upphäfwa sedlighetens gmnd, emedan när Ynglingen ej af ett högre begär lifwas, måste han med ungdomens eld öfwerlem n a sig ~t t de läg-re: O m dessa hu fwudbrister i w åra Universitets"inrättningat· nödwändigt werka på deras flesta Lärare, och den sl<ada de göra ej kan uppwägas af några fi't dugeliga personers sträfwande mot en i sjelfwa uppfostrings-werkets natur grundad rigtning·; Månne det icke förtjenade en snar hjelp, då i Fäderneslandets närwarande skick wår enda räddnin g hwilar på den allmänna patriotismen , på den enskildta dygden och dugligheten, på Embets- -6 _ · mäns skicklighet och liberalitet, på deras redlighet och oförfalskade wördnad för den allmänna rösten. Om wåra lägre lärda underwisuings-werk, Gymnasier och Trivial-Scholor styras efter en nu mera förlUdrad och för ,,;etenskapernas närwarande form oduglig methode, om de äfwen Jämpat sig efter tidens anda, att ej gifwa någon annan och ädlare retelse till fönvärfwande af Jqmskaper, än den, att derig·enom winna utkomst, anseende eller andra fördelar, om clerwid finnas inrättningar, hwilka långt ifrån att skyelda den fria utwecklingen af alla Lärjungars anlag, på ett bestämt sätt rigta dem till inskränkta ändamål, om de sålunda äro ett slags politiska werktyg, i stället för att de borde wara medel att bereda ungdom till emottagande af den bögsta möjeliga bildning, månne ej di't äfwen deras inrättning förtjenar att granskas och förbättras. Hwad dessa underwisnings-werk angår, har jag blott satt saken i fråga, ty jag wet, att Personer finnns, som ännu uppriktigt anse dem wäl inrättade. Inom mig äger ingen twekan rum. Jag anser dem ej passande till sitt ändamål: så har jng länge tänkt derom, och jng skulle kunna bestyrka det, genom mitt erkännande såsom Författare till den utförliga pröfning af denna sak, som jag för mera än 7 år tillbaka inlemnade till Kongl. CantzlersGillet, men hwarpå uneler clåwarande Conjunctur ej afseende gjordes. Jag skall ej eller undandraga mig, att, om så påfordras, fullständigt och öpp~nhjertigt framdraga mina bewis, och derefter torde allmänna rösten ej mera kunna blifwa twetydig. Men det är blott ett ringa antal af Statens Medleri1mar, som hafwa den kallelse, att blifwa Nationens upplysare, att intränga i weteuskapemas djup, och genom sitt snille, ehmn blott indirect och långsamt, dock kraftigast werka till Statens förbättring och slägtets förädling. Deras fram·steg· kunna wäl af Staten återhållas, men icke serdeles befordras. Lemna snillet frihet och det framtränger till sitt mål. Deremot bör . Staten sörja för bilda!_!det af hela den stora folkmängd, som åt Embeten och Näringar en gång skola uppoffra all sin tid, och hwars hela grad af odl~ng 7l ~/ l1ufwudsakligen bestämmas af dess daning i ungdomen. Jag wågar dristigt säga, att wåm lägre Scholor, Stads-Scholor m. m. alldeles icke äro beräknade för dessa Folk-Classers unclei·wisning, och> det till den grad att Föräldrar redan · insett, att de ej med fördel der kunna låta sina Barn uppfostras, och heldre walt en kanske sämre enskild Information i egna hus eller så kallade Pensioner, men som närmare ledt till deras ändamål, än om de lemnat barnen i allmänna Scholor. Derigenom hafwa dessa barn, om de törwärfwat bättre kunskaper, dock saknat den owärclerliga bildning, som >vinnes derigenom, att barn uppfostra hwar·· .andra, deras egen inre frihet har tidigt blifwit qv,·äfd, de l1afwa lärt att härma äldre menniskor, i fel som i dygder, innan de förstått att urskilja någondera, de hafwa blifwit -dl'ifhuswexter, som w1ssna innan deras frukter hinna mog·na, och en allmän sinneswekhet, den Moraliska förenad med ·den Physiska, har mer och mer ibland oss blifwit allmän. Hwilken wåda för Staten om detta onda skulle tillvväxa? Ty wilkoren för Statens lycka är dess sjelfständigbet, och den beror deraf, att hwar lVIedbargare har mod att unelerstödja densamma. Swerige är det enda Land, nog lycklig·t att äga Bönder, som förtjena att wara fria Män, och som med full wärdighet deltag· a i Riksens Ständers rätt att stifta Lagar: och för detta det talrikaste Ståndet, Landets kärna, för detta Stånd, som genom sitt deltagande i Lagstifcning·en har ett 'Ostridigt behof af en högre bildning finnas blott enskilda 'OCh till antalet så få anstalter till uppfostran, att de knappast förtjena att uämna.s. Jag will ej föreställa mig, att den underwisning, som Presterskapet meddelar i Christen-domskunskapen af någon må anses såsom tillräcklig för Bonden. J Hg känner äfweu den inwändningen, som af många göres, att de upplystare bönder sällan äro de redligaste. Den förra anmärkningen bewisar fåkunnighet, den sednare någon brådska i undersökningen. Har wäl Landtbrukaren -ej behof af andra kunskaper än dem, som innefattas i Catechesen? Winner han derigenom en högre klokhet i sin. näring, lär den honom att känna Hlla sina pligter och rättig- -8 heter som Undersåte och Medborgare, ja, upplyser den' honom fullkomligen om alla de Moraliska förbindelser, som. åtfölja hans lefna.d inom Samfundet? Och om erfarenheten. skulle bewittna, att ofta Bönder, som wunnit mera kunskaper än hopen, framstiga att såsom Advocater betjena. sig af de öfrigns enfald, bewisar sådant emot kunskapens. nytta, eller wisar det blott, att egennyttig·a menniskor äfwert i detta Stånd kunna finnas? Bewisar det icke tydeligen, att det ,vore både Folkets och Styrelsens Interesse, att od-lingen bland Bönderna wore så allmän , att de ej så lätt nf dylika bedragare kunde förledas; och sjelfwa dessa be dragare, hwad äro de annat än halfkunniga menniskor, som. kunna gälla bland de råa, men hwilkas swaghet lätt blottas. Nej, jag är fullt och fast öfwertyg·ad, att wår Stat, son'} genom sitt fria Bonde-Stånd så länge håft en pålitelig styrka, skulle aldrig wara i wåda för sin sjclfständighet, · om tillbörliga anstalter funnes för dess bildning. I anledning af hwad jag anfört förutser jag emot mig följande inkast: Det är lätt att wisa bristema , men det är swårt att afhjelpa dem. Satsen är sann , men det swåra är· ej derföre omöjeligt. Förslag dertill höra ej till detta tiUfälle. Ehuru det omöjligen kan want wådligt, att omskapa gamla uppfostringsanstalter, ät· det dock en wigtig sak , som fordrar en mogen öfwerläggning-, och att i hela sitt sammanhang uttänkas. Min nfsigt har här allenast warit, att wisa nödwi:Lndigheten deraf , att förbättringar i uppfostringswerket måtte på alfwar företngas. Lilnväl när jag· redan i flere år tänkt öfwer detta ämne , när jng samlat alla de kunskaper och upplysningar, som till mina tankars stadgande deröfwer fordrats , anser jag mig berättigad att för-säkra , att sådana förbättringar äro möjeliga och lätta; och till oeh med att de med ganska stor framgång skulle kunna göras , utan att staten med nftgra stora utgifter belastades; ty kanske finnes det ingen gren af allmänna inrättningar i Swerige till hwars underhåll så betydliga medel äro anslag·ne , som till Lärowerket. Huru hårdt att de då skola. bära så obetydliga frukter? Men jag will hänwisa hwat~ och en till den Schol-Ordning, som äfwen nyligen utkommit, ·-D- i l f och frågn , h\Yad hopp det iir till en god undenvisning t Landet , när den mftste följas. Om det iln skall blifwa mitt. personliga öde , att efter den förrätta min tjenst sttsom Lärare , om jag då brottsligt skall lyda den , will jag ej uragtlåt-a detta tillfälle, då jag såsom Medlem af Riksens Ständer högtideligen kan förklarn , att en god allmän uppfosti·an Pj knti winnas , så länge den efter denna ScholOrdnings illlwhning skall inrättas , och att jag således ej; anser mig delag-tig· i den skada, jag såsom en lydande workställare deraf möjeligtwis kan komma att göra . Utan twifw el behöfwer j11g ej öka skälen till förbättringar i detta afscende , med en uppgift, som ej lärer kunna wederläggas , att de tieste brott i Staten härleda sig· ifri'm bristande upplysning hos dess medlemmar och det förfnll ,. hwnri den okunnige och oduglige så lätt råkar. I en tid , då nöden wändt till och med en obetänksam Regerings upplllärksamhet på Fattigwärden , hwilka säkrare medel kunna wäl finnas att motarbeta nöclon än lämpelig a Scholors anläg·gnnde , der ba·r n bildas till sedig·het och nrbetsförmågn , och derigenom winna medel ntt en gång aftjena den wård ,. Staten lenmat dem i deras wäl'lllösa tillstånd , att ej förJedas till laster och hrott, utan såsom g·oda och nyttige medborgare njuta samfundets fördelar. Genom den nya grundlagen är det åt en serskild StatsSecretcrare uppdraget, att wårda den allmänna upplysningen. Detta bewisnr, att Riksens Ständer redan wid ämnets wigt fä->tat sin uppmärksamhet. l\'Ian bör wisst wänta sig' dc biLsta följeler nf denna nya inrättning; men det ii.r trolig-r , ja kanske ~;äken , att denna Embetsman ej på ett rätt alfwa.rligt sätt skall kunna företaga sig Uppfostringswerkets förbättring och kanske omskapning, om ej hans bemödande nf Riksens Ständer stödjes och rigtas , om ej wår allmänna röst röjer bristern11 , behofwen, önskningama och bewisar, ntt en reform med framgång kan för e tagas. Jag- öfwerlemnar åt Högloft. Ridderskapet och Adeln besti-imma sättet , huru detta kan winnas. Kanske förtjcnade saken , att af ett serskildt Utskott undersökas , hwilket Utskott ii.fwcn kunde pröfwa den af Herr Gyllensköld gjorde !llotio11 - -11- 10- rörande In stitutet för Döfwe och Blinde, samt underl'ii.tta sig om dc anstalter, som fö r den allmänna Fattigwården blifwit gjorda. I alla fall anhåller jag att wåra Medständer . af detta Memorial måtte få del. l 2. Ideer om. Uppfostrings-verkets förhållande till staten*). Sjelfvit Stitts-imä.ttningen är den itllmännaste anstit1lt till en nittion s uppfostran. Dess ändamål är, att enligt vissa öfverenskornnit ville or .berodit säkerhet och frihet för allit samfundets m edlenunar. Ur en viss synptmct skulle den högsta Tättvisit inom smnhä.lls-lefnaden bero af öfverenskommelsens innehåll när smnfnnds-contractet uppgjordes . :Men då ett såchnt contract vid sarnh~i.llens första li1rättniug alldTig mecl1n~ ar enskild smnfuncls-m ecllem upJ;göres , än minclre tmcler tidens lopp , med hvar och en ny iuträ.clandc förnyas, och tillika, nnller samhällets utbildning förlnmds-vilkoTen stfincligt undergå förändrillgm·, kan rättvisans regel ej sökas i förhumlets genom contract uttry ckta vilkor som en gång blifvit lag, utan sjelfva dessa vilkor måste höra under en högre lag, clct vill säga, mHler dc vilkor, enligt hvilka en varelse sådan som memtiskan, ständigt nitlicande sig till en högre bildning, kan komma i b esittning af borgerlig frih et. Nationens tilltagande bildn.ing ])Öl' således vara b eräknad såsom ett mål för sjelfva St.atsinriittningen, och den a.Umä.mta uppfostran blifva i cke allenast Stat.ens rättigh et att sköta , utan äfven Statens pligt ittt besörj a. :Men jag har anmärkt, att ej blott de en gång li1gångna Yilkor för samhä.lls-lentaclen lemma ständigt förblifva dess r egel. H ela imiittningen skulle derigenom blifva blott. ensidig , och en gräns fästad för den allmänna bildningen. När det är Sta·r. ) U1 · '· Pmclagogiska Handlingar" I. Häftet. (N a rrköping 1813, Ael. Fr. l{aams Euka) sid. 43- 54. • tens pligt att bereda tillfälle till allmän uppfostran för hvar samhälls medlem, måste dessa tillfällen äfven vara berä.kuade på alla de ändamål som ligga li10m .h etse n för mensklig förmåga. Vid lle anstallter Staten vidtager, måste således alla särskilda grader och fonner af allmiin och enskild bildning komma i herälmillg, så att när å ena siclan staten bör äga rätt att fol'clm af sli1a medlemmar den duglighet, att cle må kmma tvingas till verksamhet efter statens b ehof, Stitten iGkC å den andra har tutderlåtit n ågot tillfälle att bereda en sådan duglighet, genom hvilken efterlåtenhet ett. sådant tvång skulle l'itrit en stor orättvisa. I sammanhang med d ess a slutföljeler ville jag staclgit såsom sattser: Staten äger ?'ätt'ighet att fönnä sina mecllemma1· alt cmtaga en bildn·ing afpassad efter statens ändamål. Staten är skyldig att upp1·ätta sådana anstallte1·, huahgenom en fullstäncli,q bildning e(te1· statens ändamcU, kan bibringas hennes medlemmm·. För att göra sig en regel för dessa allmä1rna itustallter iill befordrande af en bildning efter statens ändamål, måste man trndersölm hvacl 'som med en såcbm bildning menas. Att tillfälliga ändamål här icke lnmna leonuna i fråga, faller af sig sjelft i ögonen. Här menas sådana ändamål som äro villcOl' fÖr ernåendet af hela samhälls inrättningens hufvucl-princip , 11emligen: den hö gsta gracl af moralisk odlillg, den högsta grad af skicklighet i physiska krafter , med itfseende på Stittens allit lo cala förhållititclen. I afseende p å moralisk oclling måste anstalltorna illom alla samhällen hafva samma egenskaper : olikheten dem emellan visar sig huhndsakligen ej förr än vid det sednare fallet, då landets physiska besJcaffenJJet bestä.1mn er lin·ättningarnas form. Alla nu vitrande Stitters medlemmar kunna iJ1clelas i vis sa genom b estämda earactersdrag åtskilj el a classer. Allmänheten, elen l~igr e, arbetande clas:sen, hvars physislca förm åga lemnar den proch1ct som utgör s tatens förmögen het : medel-classen ; elen som egenteligen äger , ·och rigt.ar elen physislca förmågan , och dess proclnct, cwbetet, ·d en hvarest kundskaps-odlin gen födes och hvarifrån den utgår - l l2 - till allmän förädling , till fullkomnande af mousldiga. företag , och sluteligen elen hvarur bildas do lii.nla., vetenslmps-miin och konstnärer , hvilka antingen i någon af dessa egenskap er, eller såsom ämbetsmän, Öfverhets personer eller blotta modlemmar af det högre stånd et, hafva en hufvudsaklig inflytelse på statens styrels e. Någon annan egentlig skillnad finnes oj mollan dessa olika classer, ii.n deras yrken och deras bildning, och i allmänhet att tala grundar sig sj e liva olikheten i yrken ytter st i olikheten i bildning. Det caracteristislm på denna skillmul ligger således äfven i bildningen, och får genom staten s försorg sin bostiimning, genom do uppfostrings-inrii.ttninga.r Staten . till elen allmiinna bilcl11ingens rigtande föranstaltat. Det gifves on möjlighet för en Stats:;ty eol se, att genolll en väl inrättad Ämbetsmanna fönra:ltniug iigft 011 no ggrann statistisk känuedom af sitt land, nii.stan på samma siitt som en Köpmall genom sina Handelsbö cker i hvart ögonblick kan öfvorse tiJlstånclet af siu rörelse. E11 Regering kan således alltid käuJ~a de cla.sser hvn.ri dess unelersåtare äro fördelad e,. deras mimhe u11cl erdeluing.ar, dera s olika tahikhet, hvad grn.cl af odling de vmmit, den form N atioualcaractern redan har, bristerna i odlllig för att leda till den som borde vara, ]warigenom sluteligen de erforderliga hj elpemedlon npptiickas .. Efter d e Europeiska Manarchiska staternas J! U VantJI de form,. sy11es mig behofvet af UppfoshingsanstnJlter Yara som följer. Alla Uppfostrings-austallter hafva till iindamål spridancle af upplysning , af gnuulsattser, och bildande till färdighet, till seeler och vnnor. Dertill nyttjas medel som lcunn a el olas i tv änne classer: Unelervisning ge 11om kundskap er, öfning genom disciplin. Den förra meddelar hvacl som bör göras och huru det bör göras: Den anclra bildar förmågan att göra. Sysselsätter sig en Uppfostrings-austn1lt blott mod endera, så förfelar den sitt ändamål. Votenskaperue hafva väl i cke nu som i fonlna dar , en h ellllig och en upp enbarad Hi.ra, men l)etraktade i sitt förhållande till menuiskoru a, synes det likväl så i det närmasto :. Att framtränga till deras djup iir ett så svårt företa.g att d ess utförande ä.r ganska få förbehållet. :Men all vetenskap har slutfölj'cler hvilka måste anvii.ndas i det. allmiinna l efvomet~ l • - 13 -- '()Ch de ss a kunna Yicl anviimblingen af mängden fattas. Votensknpee studer as i följe häraf på t.vä.nne sätt: Först för att i hela sitt. system kiinnns, pröfvas till sin rigtighet, fullständighet och bevisligh et., och utvecklas till alla si11a r es ultat: För det andra, att Jdiltnas i sin auvä.uclnulg. För dem som studera dem i det fcil'!'a a.fseenclet, lär da, äro de mål för forskning och utveckling : För dem som söka dem till användning i det allmii.n na l efvornot, äro do i mer eller minch·e mån, lä1·o1·, t1·os· sutlsa, antagna scmningm·. Om sam1ing dtersträ.fva s i populära liiror, iir det nödviindigt, att de lärda skydda s, och mod full frihet få göra sina forskningar. Ett land der de lii.rdas fOI·sk ningar iiro utan .i:nHytels e, styr es af fönlomar och mngtspråk. Anstallter till bildande af lärda äro de hufvuclsakligaste i en Stat. Ehuru det är Yid dem som all uppfo stran fullii.ndas , är det dock af deras beskaffenh et, som alla de öfriga bero. Ifrån Vetenskap em a i sin yttersta abstractiou, till Regeringskonston i alla sina mindsta gTenar, och näringarna i siJ1a yttersta fördolnil1gar hiirleder sig all kundskap ifrån de lärda , och sj elfva uppfostran har derifrån sitt urspnwg. Men nppstigaJI(lot till lnmdskap i hvad grad som häldst går småningom, ifrån det enkla ste till det mera inv ecklad e. All -undervisningmåste bogynnas m ed Elemeuterna. Dessa Eleme11t äro dels Element af Jmnd slcap i allmänhet, dels Element af Yissa kn.ndslca.psgrenar. De föna äro vill;:or för all uppfostran och måste således liiras af alla, utan afseende på deras tillkommande bestämmelse : d e sednar e lemma i vissa fall umbäras , och komma oj i fråga utan efter förutgånget val af lefnadssätt. De allinätmaste Elementm·na af kundskap i allmänhet förvärhas genom Hi rand e af konsterna att läsa, slc'l'ifva och 1·äkna. När man dom kan är man i besittning· af de otmclYikeligaste medlen att förvii.r fva högre Jmudskapor, till h.vnd ändamål man häldst rigtar sin uppmiirksamhet. Att tillfälle till deras lärande måtte finnas för llVar och en statens wedlom, det iir statens pligt ntt besörj a; m en det är ock å andra sidan Statens rätt att fordra , att hvar och en mecliem af samhället skaffar sigdessa lcunclskap er im1an han gör nuspråk, att såsom fnllmymlig åtnjuta Staten s skydd . Rättigheter och skyldig-heter måste vara inbördes. \"i hafve således hä.r en nlllllän class af Uppfostrings- j -14anstalter, gemensam för alla statens mecllemmar, hvilken må erhålla nanm af Polk-Scholm·. All kundskap som går utom dessa Element, rigtar sig genast till något särskildt ändamål. Sådana lnuma vara af Statm1 föreskrifna ändamål, såsom: l:o Allmänna: a) kännedom af en af Staten antagen positiv Religions lära: b) kännedom af de statens lagar, som äro allmänna vilkor för samhä.Uslefnaden, 2:o Enskilclct: kännedom af de Statens lagar, som äro vilkor för enskilda lefnaclssätt inom samhället. Kundskaperna om allt detta kunna äfven anbefallas såsom vilkor för åtnjutande af medborgerlig rätt. Det är också då å andra sidan Statens skyldighet att åt alla sina medlemmar hålla tillfälJe att dem förvä.rfva tillhanda. De höra således äfven till undervisningen i Polk-Scholw·, Staten dock alltid obetaget, att såsom nu mecl Reli(!ions-Läran, öfverlemna omsorgen dm·om åt en särskil el inrättning, allenast den af alla kan och måste b-egagnas: ty i afseende på dessa kundskaper bör ingen kunna undskylla sig att icke hafva fått lära dem , då hans brottsliga handlingar inför staten ej genom olnmnighet befrias för straff. Vidare hafva dessa ytterligare ämlamål afseende på olika lefnads - sätt . och yrken inom samhiillet, hvilka bero af indivicluernas fria val. I elen mån kundskapernas inhämtande beror af medborgares fria val, i samma mån är statens pligt att dertill anslraffa tmdervisnings-anstallter mindre positiv: men , då ·ibland statsföreningens hufvudföremål den allmänna odlingens - befordrande är ett af de förnämsta' bliiver statens pligt i detta afseende icke tvetydig. Främsta rummet blancl dessa anstallter intaga då ofelbart lärcla Schalar, då af dem hela möjligheten af alla andra slag beror. :Men länlomens fält är ganska vidsträckt, och vägen till kunclskapernas högcl lång att vandra. Gradvis måste vetenskaperna studeras, och kundslcapm·na iJ1hämtas uneler en efter plan a,nstä.lld förståndets utve ckling. För bildandet a,f lärda måste således finna,s flera shg a,f Schohr , först sådana cler Elementen lii.ra,s, såsom Språken , grundema för :M athematik, en öfversigt öfver all Historisk kundska,p, alltsa,mmans till den grad miJmet kan fa,tta, uneler det förståndet öfvas till egen verksamhet a,tt anvä.n da. det samlade förrådet; sedan sådana, der Hi.rjungar uneler an- -15- l Q visning af lärare tillegna sig genom egen forsirning och ett fritt användande af sitt samlade förråd vetenskapema., uppställa dem i system, granska. och utarbeta dem. Mot den förra classen svara inom vår Stat T1·ivial-Scholm·, Cathedral Schalar och Gymnasie1·. Den sednare kallas Unive1·s-itet. .lVIen dessa. Schalar äro användbara. icke blott för de eo·eno teligen så kallade lärda.. Af elen stora mängelen Ämbets- och Tjenstemän af flera. slag har Sta.ten en positiv rätt, att såsom villwr för deras m1ta.g·ancle forcha vissa lmndskaper, rättade efter de förvaltnings-grenar som höra till hva,rs och ens befattniJlg. Då dessa. kundskaper alla härleda,s ifrån vetenskapema, äro de lärda Schalarna för clem otmdgäi1geliga bilclniJJgs-a,nstallter: men det är en möjlighet, att, då all handläggning· fordrar öfning, för Äm bets- och Tj enstemä.n vissa färdigheter behöfva förvärfvas, hvartill ej tillfälle finnes vid lärda Schalar, llYarföre för särskilda. yrken sådana öfnings - Schola,r kunde. blifva af nöden. Sådana, iiro Militair-Scholar, både för lanels och sjö milice , Seminarier för Prester och Scholm-lärare, Institut för Bergsmän o. s. v., hvillm secla,n lärda Stuclier äro gjorda b ereda kundskapemas yttersta, använclniJ1g vi el vm·kelig· handläggning. De Schola,r som nu här blifvit angifna böra af Staten inrättas för den stora allmänhetens , de lärdas , Ämbetsmäns, och så vida man bör tro 'att elen högsta cla,ssen i staten bör sträfva till elen högsta odling, ä.fven för dess uppfostran. Det återstår då allenast att uppgifva, hvilka a,nstallter erfordras till meclelc]ass ens bildning. Dessa inskränka sig, i afseende på Statens pligt enelast till ett enda slag n.f Schalar, som man i seclnare ticler gifvit namn af Real- och Borgm·e-Scholar. De skilj a sig ifrån lärda Under-Schohr ganska, litet, och hufvudsakligen enelast cleri, a,tt vissa blott elen lärda bilclnino·en b åsyftande läroämnen, såsom cle gamla Språken och antiqviteterna m. m. ifrån dem kunna, uteslutas, och cle mathematiska och physislm vetenskapcma, der på ett mindre abstract sätt och mera med afseende på deras användning i allmä1ma lefvernet böra behancll~s. :F ör clem af medel-classen som åstunda gå längre i djupa Stuclier, måste cle lärda Scholama vara · öpna.. Likväl lemma ej dessa Schalar räcka till att bibriJ1ga. - 16- fullständigt alla de kundskapor , som kunna behöfvas till ett fullkomligt skötande af hela clou mängden af 11ä.ringsgrenar, som finnas inom ett samhälle . Man kan dm·före, likasom nyss vid frågan om bilclningen af olika slags Ämb et smän , äfv eu här möta b ohofv e t af a.n stallter till b efordrancl e af en högre duglighet i vissa näringar , såsom Handcls - Scholar, Landbruks Institut, hvarj ehauda slags lnclustri-S cholar. &c. Men i afseende på dess a har Staten minst n åg on Pligt.. De förtjeua dess skydel och uppmuntran: det är ofta statens intare sse att gifva dem sitt uneler stöd; men de påkallas egenteligen af clot enskilda interesset och kunna till och med svårligen väl inrii.t.tas och skötas , om' i cke detta är deras hufvudsakliga clriffj eder. Mången lä.r er genast fuma att dessa allmänna utkastade icleor forclra en nogare utföming. Det hör ock till min plan att småningom meddela den. Hvart jag syftar torde häraf lemma ins es : och om mina tankar hädanefter mera ströelda komma att. se dagsljus et , torde do ck någon uppmärksam lä sare fuma dom utgöra en länk i el en allmänna k edja jag här angifvit.. 3. Försök till en Framställning af Allmänna Läro- Verkets närvarande tillstånd i Sverige'~). . .. . [Jag tror mig] hafva b e visat: 1:o Att vi sakna. Skolor för Allmogens undervisning. ''') D enn e h oks titel fort sätter på följande vis :· af GUSTA~ ABRAHAM ·SILVERSTOLPE, Rek to t· för Tt·ivial-Skolau i N on·köpiug; J em te Ut.la.taudeu cleröfver af CARL ULRIC BROOCMAN, Sub-R ektor vid Tyska Skolau i Stockl10lm ; .JoHAN ÅsTRÖM, Th eologirn Doktor, Prost och Kyrkoherde iTuna oc_h Sta:by_; och CARL VON RoSENSTEIN, Theologirn Doktor, Biskop öfver Liuköpmgs Stift och K ommendör af Kon g·l. Nonlstjern e-Orclen;· samt R ektor S!LVERSTOLPE~ cler å o·ifna F örklaringar: Till HANS KoNGL. HöGHET KRON-PRINSEN l underdånighet afle muacle, samt p å. Dess befallning och bekostnad utg-ifne af lCougl. Uppfost.rin gs-Comiten. STOCKHOLM, 1813, TRYCKT l KoNGL. TRYC-KERIET. Här avtry cka s sid. 65- 67, 68-75. 17 2:o Att våra Skolor. OJ äro lämpelige till elen nödiga unelervisningen för näringsidkare af medelklassen, och att der-. före on stor del af dem i sådan afsigt behöfver reform. 3:o Att v_åra Lärda Skolor äro inrättade blott i en partiol afsigt, nemligen bildande af Prester, till skada för aU annan J1ögre bildning af egenteligen lärda, eller hela mängelen af Statens öfriga Embets- och Tjenstemän. Behofvet af för b ättring har visst icke knnnat undfalla Eders Kongl. Höghets skarpsinnighet. De här anförda facta äro tillräckliga skäl, lwarföre förälclrar i vårt Land så ofta se förbi nyttan af en allmän . uppfostran och skaffa sina barn enskild undervisning, elen do bättre förmå rigta till sina ~u skilda ändamål. Och likväl, borde ej samhällslefuacl en redan bör j a i barnaåren, och elen inl) öreles broderlighoten och känslan af inböreles och gemensamma pligter tidigt väckas hos en N at.ion, som g·enom en enig anda skall bibehålla en god Lagstiftning, och genom kärlek till Fäderneslandet älska elen Konnng, som skyeldar d ess sj eliständighet och fril1et? Men denna olycka, att så många i Sverige mHlandragas fördelarna af elen allmänna uppfostringen, härleeler sig tillika Jmfvuclsakligen cl01·ifrån, att vid våra Skolor man väl sörjt för undervisningen , men ej för uppfostr.aJl. Barnen njuta dervid af Läraren nästan ingen vård utom uneler lästimmarna; för en sådan vård fumes ingen föreskrift, hvarken i afseende på Föräldrar eller Lärare; hela elen undervisningsgren som de gamle kallade Gylllllastik, är underlåten, och således kanske det hufvudsakligaste ändamålet af en allmän uppfostran, national-karakterens bild.ning, enelast indirekte genom våra Uppfostringsverk beredd .... R e c a pi t u l a t i o n. Jag· har trott mig kunna påstå: Att Sverige äger en myckenhet Uppfostringsanstalter, men munera utan inböreles sammanhang; Att de till sitt. antal ej äro svarande mot folkmängelens behof; 2 -18Att de till sina egenskaper ej äro lämpade efter de olika -. folk-klassernas behof; Att Skolor för det arbetande Landtfolket saknas; Att ingen slcilnad är gjord mellan Läroverk för den del af medelklassen, som _ägnar sig åt näringarna, och den som går till vettenskaps-studier och embeten; Att en sådan slcilnad är nödvändig; Att en myckenhet af våra Stads-skolor kunde inrättas efter den förras behof; Att våra Trivial- och Katedral-Skolor, samt Gy=asier, torde vara tillräckliga för vårt behof af Lärda Skolor; Men att de borde då så reformeras, att de svarade fullkomligt mot detta ändamål; Att om Skolornc uppfyllde hvad man af dem kunde fordra, skulle Universiteten ej behöfva befatta sig· med skohuulerVISlllllg j Att det är stridigt mot grundsatts att Universiteter betragtas såsom Skolor; Att de äro det ställe, hvarest vettenskaperna böra drifvas till sin hög d; Att desse fordrar för Läraren full frihet att upparbeta dem; för LärjtUigarna, att utan hinder af bristande elementarkundskap er, helt och hållit öfverlemna sig åt vettenskapernas studier; Att det är ett fel i inrättningen att ett rent vettenskapsnit ej är motivet för Lärarna vid Universiteten; Att orsakerne dertill äro: att Lärarne äro bundne vid undervisningen i vissa vettenskaper, utan fril1et att läsa öfver andra, och derigenom utan inböreles täflan : att deras intresse, genom löningssättet, ej är förbundet med vettenskapemus upparbetande, utan tvärtom med deras wielervisande efter Skolmetod: att de dragas ifrån saken genom heterogena befattningar : att genom inrättningen af examina, kunskaps behofvet blifvit f~stadt vid inskränkta ptmkter, och den gällande domen öfver trngclomens framsteg med uteslutande rätt tillhör, likasom i Skolorna, sjelfva undervisarne, och således lärjung·arne hvarken uppmuntras i sine bemödanden eller blyges att stadua vid medelmåttan: att, ändteligen, verkliga Skolanstalter ) - lD- blifvit i Universiteten inympa.de , hvillca niir dc göra vidsträckta stndi~r obehöfliga för befordringar, verka att mängden väljer de gma.ste väg·arna till utkomst, framför dc längre till en hii gre bilclni11g. Om dessa äro resultaten af dc gjorda uppgifterna, täcktes Edee Kongl. Höghet tillåta framstii.llandct af följande Frågor. l. Bör icke Staten föranstalta att tillfälle måtte finnas för hela Landets Ungdom att erhålla undervisning? 2. Bör icke i sådan afsigt undersökas antalet af dem som behöfvlt undervisning, samt deras fördelning efter olika folkklasser? 3. Böra icke undersölmi11gar anställas huru Skolor böl'a ilu·iittas efter dessa folk klass el's olika bchof, och sjelfva anstalterna derefter l'ättas r . 4. Böra icke Socken-Skolor inrättas för elen talrika folkklass som limefattar J ord brukare, Dag-svcrkskarlar, Hand t~ verkare och Tjeustehjon? 5. För elen delen af medel-klassen som ärnar sia- till niiri11garna., böl'a icke särskilda Skolor imättas, der und~rvis ning erhölles om de för dem nödig-c l'esultater af vcttenslmperna? G. För dem som skola bildns till Embctsmän eller Lärda böra icke Skolor finnas , som fn1lstiincligt bereda barn oc}~ ynglll1ga.r till sjelfständig·a studier vid Universitetet? . . 7. ~öra_ icke våra Trivial- och Katcclral-Skolor samt Gymnaswr t1ll Sistnämnda ändamål vara tillräcklige, helgas endast till detta ändamål, och derföre reformeras i den afsio-t att dertil blifva tj enlige? ·o 8. Äro våra öfriga Sta.ds -Skolor tillräcklige till Skolor för elen delen af medel-klassen som ärnar sig till närillgarna 9. Hvad reform höra de und erg-å för att dertill blifva lii.mpelige? r 10. Hvillm äro de mest tjenligc kroppsöfningar för våra Skolor? och genom h vilka iJu·ättniligar skulle man läm p eligast skaffa barnen tillfälle till mulenisning i dessa öfn i ng ar? -20 11. Bör oj tilld onisningen i Socken-Skolor på Landet tillhöra Preste1;shtpet? 12. Kan ett tillrri cldigt antal Socken-Skol-Liirare erhållas, utan förökning af Prester skap , och l önas mede lst dc till Prosterskapets underhåll r edan anslagne tillgångar ? 13. Vore det icke förslags Yis möjligt att Cap cllanern e förordn acles till skolmästare? 14. Om Skolorne rätt inrättas, böra icke Uni,·er sitete rne upphöra att b etraktas såsom Skolor? 15. Bör clet icke stadgas att ungdomen ej der får tilltriide , innan densam1mt r edan väl inhemtat alla element er, och enelast hacle öfrigt att arb eta. sig till cien yttersta fullkomlighet i sina kunskaper r . Hi. Skullc clet vara nyttigt att stadga. ett minimum i ålder för .dem som finge antagas till studenter ,·id Universiteten: olika fö r dem so ni hade gått igenom Sicola o ch Gymnasium, och olik~t för dem som erhållit uppfo stran endast hemma i föräldrars hus r 17. Böra. icke Liirare till nitiska 18. Bör icke undervisa i hvad alla medel användas att göra Uni ver sit etets vettenskaps-idkare? derföre dem emellan, genom full frihet. att kunskapsgren som helst en inböreles tii.flan vii.ckas r 10. Bör icke iifvenl cdcs så in r ä t tas , att sj elha p mUlingefördelen retade till en hö gre Yette nskaplig förtjenstr 20. Böra icke alla examina ]mättas p å ett sätt, som ålade de Stucleranclc ett större behof af kunskap er, od1 :icke sätta det gällande . betyget öfvcr deras kunnighet i bero ende endast af Lärarnos omdöme r 21. I hvad mån skulle sådant ber o nf Yål'a eclesiastiska och civila b eforclrings-fö rfattnin gar ? . 22. Böra icke Univer sitctern es ekonomiska stp-elsc mr ättas annodun dit iin elen ä.r? 23 . Bör icke Univer sitetemes vidsträckta j·uriscliktion ininskriinkas inom don nödiga npp sigt som tillkanuner L ärare öfver Lärjungar ·? · 24. Bör icke skillnad göras emellan cliscipliu vicl Skolor och vid Uni''Cl'sitct? och hv ari består denna skilll!acl? - 21 - 25 . Skulle iekc ::'1-Iilit ii r-undm:vi snuJ gcn fiirtjena en siirskilcl uppm ärksamhet? 2G. BoTde den icke . i afseonde på kunskapern a, fullboydas va Univ eTsiteterna, fö r alla dem som 011 dag sk ulle kunna hoppas att erhålla ett Öfvcrbefiilr 27. Då behofvet af kunskaper i civil a iircndcr så ofta fumes, vid Militärisk a b efattningar, fiir onadt med h ehofv ct af JVIilitiiriskä knusknper, vore det icke rätt vigtigt, att de som egna ·sig till lcrigstjenst, bl efv e föJ:secldc ,. till en viss bety dlig grad , med allmiinna kunskaper oumhiirliga för all a medborgare, i tillstånd att på något verksamt siitt vinna u1flytaudc på Fäderneslandets öden? 28. Hvillca sii.r skilda anstalter vore vid Uni versiteteTila 11 öd viindiga., till fiirmån för den ::\lilitiira uppfo stran? 20. Hvilka äro de siirslcilda gr.und satserna för Flickor s uppfostr an och und ervisning, och genom hvilka medel borde Sta.ten dertill bidraga r 30. Om en reform af Läro-verket är nf nöden , kan den giiras hastigt, eller bör den verkstiillas småningom? 31. Om elen bör vcrkstiillas småningom , hör sådant ske genom successiva rättelser i clc bri stor man tillfälligtvis upptäcker, eller bör det ske efter en föru t uppfattad allmän plan, grunclacl i ett system för un·ät.tningen , hvilkct inom en b estiimd tid bör vara. infördt ? 32. För att kunna uppfatta en sådan plan , bör icke en JlOggrann nndersölmin g om Uppfostru1gs-vcrkets tillstånd, samt de medel man kan dispon era, föregå? ' 33. För att kunna vcrkst iilla en sådan plan , finnas någr a förberedande anstalter att vidtaga, hvilka ej nödvi.indigt bero a.f en sådan under sö kning ? 34. :MåJlllC icke hufvudsakligcn dc l'till hiircr att utreda, huru ski cklige Liirare s kola bildas? 35. Vor e icke första steget d ertill att sn art sätta Universiteterna på den fot, att dc allvarligen verk ade till läl'domens och lmnslmp emas utr edande och förökand e? 3(i. Kan icke denna Univcr sitetcm as förbiittriug ve l'kstäUas fort.n.r e, och alldeles o beroende af Skol orna s? 23- 2237. Böra icke särskilda Skolmitstare-Seniinarier inriittas, hvarest, under skicklige lärares tillsyn, -öfning i undenisnings-'konsten kan in hem tas ( 38. Bör icke sallllllansättningen o·ch utgifrandet af tjenlige Läroböcker på allt sätt uppmuntras? 4. REKTOR SILVERSTOLPES FÖRKLARINGAR I ANLEDNING AF SUBHEKTOREN BROOCMANS ANMÄRKNINGAR*). Under upprepmide af huru mycket jag befarar att uppgifterue i denna Framställning icke äro fullständig:a, och till och med att några misstag cleri sig UlSJnygt, förnyar jag i underdånighet hos Eder Kongl. Höghet min anhållan, att denna Skrift måtte öfverlenmas till granskning af några sakkunniga domare, innan den underkastas någon pröfning, som lninde leda 'till formliga mått och steg. För öfrigt anser jag mig lycklig genom medvetandet att ej -hafva staduat en overksam åskådare af elen allmänna uppfostrans förfall, när en ny Samhällsordning syntes böra påkalla en hastig och verksam uppmärksamhet åt detta föremål. Med djup undersåtlig I'Örllnacl har jag elen nåden framhiirda J ag har svårt att uttrycka min erkänsla mot Författaren, för elen värdighet hvarmed han meddelat mig sina granskningar: elen vittnar om renheten af elen själ som dikterat dem: elen sätter för mig i en klar dag elen vm·keliga förlust vi gjort genom hans frånfälle. Sedan han ej mera sjelf kan vara verksam, må j ag få visa den redliga aktning mot hans skugga, att söka befordra hvacl han tänkt, utredt och önskat, äfven om det någon gång må kosta uppoffring af mil1a egna synpunkter. Jag skall lika oförstäHelt erkänna de misstag hvarom han öfvertygat mig, som försYaTa hvacl jag ännu anser vara rätt. Den första afclelningen är i det hela ingen kritik på mit arbete. Det är snaraTe ett svar på en del af de frågor jag framstäldt; och för den som kan se hvartåt' Författarens yrkanden syfta, och kan för . sig utföra hvad Författaren på många ställen blott med korta ord antyclt, är hans system om den allmänna uppfostrans inrättning ganska klart. Hvilken skulle icke meclgifva hans a1lmä.n na klassifikatimi af Skolor, i B ar nSkolor, Borg·are-Skolor, Gymnasier eller Lärda Skolor och Universitet? Uneler dessa klasser inbegripas utan tvifvel alla nödiga särskilda inrättnu1g·ar för allmäm1a undervisningen. J ag vill allenast icke alldeles förvandla våra Lärda Underskolor (Trivial-Skolor) till Borgare-Skolor: jag vill ej unelandraga medelklassens barn all lärd unelervisning: j ag vill ej att vägen för barnets gång till odling skall bestämclt utstakas i elen stund det ingår i en viss Skola: jag önskar att genom försök måtte utletas llYilken är elen bästa. Jag medger således alltför villigt att Barn-skolor äro de, der unelervisningen bör begynn as, och j ag tror att uiH1ervisningen der bör il1skränkas inom förmågan att läsa ilmantill, i·älrna och skrifva. Skall elen sträckas längre måste det stadria u10m det enklaste Högborne Furste, Svea Rikes Kron-Prins Eder Kongl. Höghets N on·köping: d. 3 September 1811. unclerdånigste och tropligtigste tjenare GusTAF ÄBR. SILVERSTOLPE. [Läsaren kan här hoppa över niista avdelning och läsa BL"Oocmans svar, som avtryckes därefter, samt sedan läsa vad nu härefter följer. Detta är hämtat Ul' Silverstolpes -sistnä-mnda bok s. 115 o. f.]. '') Nyss nämnda bok sid. ll!:i- · 117, 119. -24af christendoms-kunskapen, samt en tjenligt inrättrad Orbis Pictus. ·- Fråil dessa Barnskolor (Folkskolor) må alla barn som befordras . till en högre odling genom studier·, insättas i Trivial-Skola, och der genomgå tvänne förber:edancle klasser, innan det bestämmes hvacl väg de för sin framtid skola söka. De som då ärna gå lärdoms- eller embetsmanna-vägen, fortsätte kursen genoni Trivial-Skolan, för att sedan genom Gymnasium komma till Universitetet, och der aflägga de prof Staten föreskrifvit. Alla andra böra flyttas till en särskild Skola af en eller två klasser, hvarest läres hvad för näringsidka\:e, oclL andra än Lärda och Embetsmän, är af nöden,_ till den fullkomlighet att de · genast ktUlll.a ur Slcolan utgå till Jet första. idlmndet af sitt yrke. Det må seelan bero af private anstalter, om . Skolor till ett fullkomligare lärande af särskilta yrken skola finnas, såsom Hanclels-Skolor, N avigations-Skoloi·, m. fi.; äfvensom det kan vara styrelsens omsorg att inrätta MilitärSkolor och andra lustituter till bildande af mera kunnige eller färdige Embetsmän. - Med denna lilla förändring af Författarens plan, tror jag vårt gemensamma ändamål säkrast skulle vinnas, och j ag tror att om vi kunnat confrontera oss, skulle vi snart vat·it ense. - Den unelervisning han i sina Borgare-Skolor föreslagit, vinnes lika, enär, genom en derefter lämpad lii.sorclning, cle ämnen solil i Trivial-Skola.tJ.s bägge första förberedande .klasser undervisas, ställdes i sammanhang· med dem som sedermera i de bägge förestående Borgerlig·a. eller Apologist-klasserna förekomma; och den egentligen lärda eller embetsmanna undervisningen futge, som hittils, behålla. sina två klasser i Trivial-Skolan, till vi.tmande af större grundlighet i de lärda Språkens elementer, och matematiken. Om en gång på dessa förslag afseende skulle göras, och nödiga. statistiska upplysningar inhämtades, hyser jag· ett hemligt hopp , att den föreslagna i princip gnmdade reformen, ej skulle möta så många fysiska hinder, som man förmodar . . . . I anledni.ttg af Herr Broocmaus anmärkningar, skulle jag finna skäl att · aitse hans förslag om Folkskolors inrättning· riktigt, och tror med honom att de på många ställen på Landet måste vara ambulatoriska. De mindre Stads-Skolorna i Städerna borde dock alla förvandlas till slika Barn-Skolot\ - 25- och ingen Stad titmas en sådan förutan. Om, sedan, de större Stådsskolorna, .i emte Trivial-Skolorna inrättades, enligt mitt ofvanniimnde förslag , med fyra lärda klasser och tvänne borgm·liga, och det antal vi äge af Gymnasier bibehölles, samt vå1·a så kallade Katedral-skolor förvandlades anti.ttgen till så. beskaffade Trivial-Skolor, eller till Gylllllasier, anlagda på ställen der dessa till iifventyrs saknas, skulle unelervisnings-systemet snart niirma sig fullständigheten f f - Carl Ulric Broocman. OM DET OFFENTLIGA LÄROVERKET*). Om man öfvenäger, huru mycket den offentliga uppfostran, visligen inrättad och sorgfälligt vårdad, kau bidraga till ett folks förädling och sällhet; må man fönånas , att så få Regeringar, ej förr än i vår tid, på den fästat sin hela uppmärksamhet, för att gifva åt densamma tlet möjligen l)ästa skick i sina Stater. Det är geno'm elen, en allmän patriotism kan spridas och alla unga sinnen eldas till oeg·ennyttig verksamhet och de största uppoffringar för Fädemeslandet; det är elen, som kan väcka ett folks alla slunnancle krafter, lära det käm1a sin rätta bestämmelse, samt härda och öfra det, att med mod kunna möta alla faror; den, som kan bilda ungdomens vaknande förstånd, lära det med eftertanke åskåda och behandla allt i vm·lden, och utrusta det mect nödiga kunskapel" den som kan vänja till ihärdigt arbete och allvarligt ' nit i 'alla företag, väcka vördnad och kärlek för all sanning och dygd, afsky för allt falskt och lastbart, och liim att endast värdera personlig förtjenst; elen, som hos ett: uppräxande slägte åter kan lifva ett folks slocknande Religionskiinsla, och lära det genom de heliga Urlmndema igenfimw vägen till Jesu öppnade Himmelrike. - Den offentlig·a uppfostran är det, som än ytterligare kan och bör gifva alla Samhiillets med·r.) l\{agasi 11 för föräldrar och lärare. Andra baudet. Stockholm .. T~·yckt hos Carl Delen (1811) 1812; tredje häftet s. l o. f. Avtryckt äYen 1 Silverstolpes Försök. Jfr.: Om förbållandet imellau wåra högre och lägre L~ro werk och nödwändi<Theten af dess bestämmande, i anledning af framl. h.onRektorns och Le da.m~teus af Kong1. Kommitten för Uppfostringswerket, Bro ocmans Afbandling i Femte Häftet af dess Magasin för :Föräldrar och Lärare. (Insändt) " i Journal för Litt. o. Theat. 45 (" /2), 47 (2"/2) 1813. . 27- lemmar en allmänt mensklig bildning, och derföre redan emottager till undervisni11g det sexåriga barnet, på det i denna första lärotid dess själs krafter ej genom . en falsk behandling må förslöas och ilisöfvas, och det' för alltid beröfvas förmågan att kmma vinna någon rätt förståndsodlillg; . det är elen, som drager omsorg att tillfällen må gifvas för en högre medborgerlig odling, att alla de språk och lnmskaper af imgdomen må kunna inhämtas, som äro nödigl!- till handel och sjöfart mellan Folken, och alla närillgars och konsters lif il10m ett Sam1IäUe; och det är ändtligen elen, som för utvalda ynglillgar öppnar Vettenskapemus fält och källor, och bereder dem att framgå som fullbildade män, hvilka bland Nationen upprätt1Iålla kultur, seder och kunskaper, i det de antingen, som Embetsmän af alla klasser, praktiskt använda sina förvärfvade insigt.er, eller såsom forskare söka att djupare intränga i san- · nillgens helgedom och gehom nyrt upptäckter gagna sitt folk -och sitt slägte. Så vidsträckt är den offentliga uppfostrans förmåga. Men, frågrtr man billigt, h varigenom, på h vad sätt kan den uträtta allt detta? Efter min tanke äro i allmänhet följ ande Inrättl1Dlgar dertill nödige: l. BarnslcoloT. Sådana böra finnas öfverallt i ett Rike, så i Städer som på Landet. Deras inrätti1ing är af största vigt -och stort ii1flytande i ett Samhälle. Ty det är dessa skolor, som först mottaga bamen till undervisning, för att väcka deras .slmnrande ·själskrafter, och gifva dem alla en god rigtning. De lägga således grunden för all ·framtida biltining och bi:.. brii1gar det ung·a sinnet antil1gen håg eller olust för kunska:perna. För massan af Nationen äro de ock de enda läroanstalter; hela den arbetande folkklassen får i dem ·all sin ·odlil1g och tarfvar icke andra än de elementära kunskaper -och färdigheter, som ·ae meddela. Här läres nemligen: atf Tätt förstå och nyttja, läsa och skri(va modersmålet; att ?'äkna i Jmfvudet och med siffror i enkla tal, att visligt betrakta Jonlen -och hela Naturen, samt att rätt förstå och använda Bibelns ·enklaste läror och berättelser, allt efter de · mest bildmule metoder, utan att något så försvåras , att oli1st och afsmak '\'äckes, eller något så lättas , att det unga silmet förslappas och - 28- afvänjes från eget arbete. Vid den bibliska Religions-unclervisningen bör åt alla dem, som ej öhergå till några högre Skolor, gifvas en historisk öfverblick af Religionens och med detsallUna me.~+sklighetens vigtigaste öden, äfven inom Fäderneslandet; väl valda moraliska berättelser böra användas, att Tätt utveckla ocfl stadga de moraliska begreppen, patriotiska. sånger och biografier, att lifva och· stärka fosterlandskärleken. Dessa Skolor behöfva •egentligen enelast en Lärare, en lärbok och en klass; 'm en särskilta lokaler och omständigheter göra här många modifikationer nödvändiga. Nästan alltid skall Läraren finna nödigt att efter olika framsteg afdela sina nybeg·ynnare i tvenne eller flm·a flockar, af hvilka han tmdervisa1· en i sender, medan de öfrige antingen för sig sjelfve sysselsättas med mekaniska öfningar, (såsom att skrifva, rita, o. s. v.) eller äro de fTånvarande. Shmdom kunna -dessa Skolor, helst. ·då de äro inrättade enelast för fattiga barn, med mycken för-del hafva en särskilt Industri-klass, der dessa mellan unclervisnings-timmarue öfvas i enkla och passande handarbeten. På landet måste ofta unelervisningen i ofvannämcla stycken inskränkas till det allranödväncligaste, helst då Skolinrättningen. är ambulatorisk. I något större Städer deremot måste elen. utvidgas, clå dessa Barnskolor hafva två eller flera Lärare,_ och följaktligen· flera klasser: Dessa högre klasser böra clå till läro-ä1m1en och inrättning svara mot de lägre af en fullkomlig· Borgare-Skola. 2. Borgan-Skolo1·: Man skulle med lika -rätt kunna kalla. dessa Imättningar Meclbo?·.qa're-Skolor, eller högre Stacls-Skolor, emedan ·icke endast den tillkommande Borgaren, utan .alla framtida medborgare, som önska och behöfva en högre bildning än hand-arbetaren, i dem finna ett öppnaclt tillfälle, ·att. inhämta de · dertill nödiga lnmskaper. Som mängden af clmL ungdom, h vilken besöker dessa Skolor, är : i elen ålder (mellan 8-14 år), att den ännu icke kan hafva bestämt sig för något visst lefuadsyrke, måste unelervisningen här blott striicka sig· till ·det, som tillhör hvarje hyfsad Sa.mhällsmennislm, att veta~ och Borgare-Skolornas rätta ändamål blifver således: att gifvet ttngdomens sjäiskra(te1· en allmänt mensklig och rneclbo1·ge?"lig btldning. Deras antal i ett land behöfver på långt när icke - 28- vara så stort, som Barnskolornas; ty icke en tjugondedel af Nation en söker denna högre bildning. Dock borde de icke saknas i någon stad, som har öfver 2000 Invånare och drifver någon betydlig handel. En sådan Skola har 4 klasser· men minst 5 Lärai·e, på det hvar och en af dem "efter tur måtte njuta sin hviloclag ·ifrån det mödosamma och angripande w1der-. visnings-arbetet. Utom Rektor, som har uppsigten och styrelsen ~f det h ela, äro alla öfrige Lärare af lika anseende. Ingen af ·dem är bunden vid någon viss klass, att der jemt unelervisa och i alla stycken; utan hvar och en åtager sig vissa läro-. .ämnen, i hvilka han handleeler ungdomen , ifrån elen nedersta till elen öfversta klassen. Så enelast kan unelervisningen få -e nhet, skol-arbetet lif och glädje, och hvarje lärm·e ett lika .anseende hos ungdomen. - Allt som läres har sina bestämda Jcm·ser, eller sin vissa tid , inom hvilken det måste .v ara genomgånget. I den nedersta klassen absolveras alla dithörande kunskaper hvarje halft år. I de båda medlersta ldasserna räcka kurse~·~e et~. år, och i elen öfversta tvenne. Genom en flitig repet1hon solce man att fästa allt som läres, så djupt möjligt är, i ung·clomens rnimle. Minnet emottager dock intet, .som ej fö,rst fattades af förståndet. Jemte språken, som forch·a en Jelllll och daglig öfning·, sysselsä.tte man det lmga sinnet hög·st . med tvenne vettenskaper på en gång. Vid denna tinlYisa läsning, nu af en, nu af en annan, ryckes uppmärksamheten -oupphörligt ifrån det ena läroämnet till det andra, utan att rätt lemma fästa sig vid något, samt intränga cleri och vinna kärl~k för detsamma. Enelast vid en längT!3 och jenmare, ja {laghg sysselsättning me.cl en vettenslcap, märker m:_tn sina framsteg , gläder sig cleröfver, får lust och ifver för dess lärande -och uppfattar den i bästa smmnanhang, hvilket ej sker -elen, ibland .en mäng·d andra saker, blott förenas någr~ få iinnnar i veckan. .: De vettenskap er, som i dessa Skolor böra läras, äro: 1. Geografin, ty det tillhör hvarj e bildad mennislca att känna sin boningsplats . Denna lära må dock icke, som hittills varit vanligt, blott bestå i. ett kort namnregister på länder,_städer och floder , efter den politiska indeb\ingen, utan den framställe först jorden i .dess . natu-r liga indelning efter berg, floder, sjÖar och aå • - - 30 haf, och i dess olika zoner med deras olika alster ocli naturverkningar. 2. Natw·-k~tnskapen stöter således här tillsammans med Jordbeskrifuingen, och bör 'i sin första kurs ej vara skild dm·ifrån. Ungdomen lär således först betrakta Naturen i dess helhet och stora sammanhang, innan den vid en sednare kurs, efter en mera systematisk indelning, föres till den UlJplyftande natmåskåclning, som ingen bildad menniska borde sakna. 3. Historien, som visar genom hvilka stora män, hvälfningar, öden och uppfinningar, menniskoslägtet ernått sitt närvarande tillstånd,_ intager ·ett vigtig_t rmn i den allmänt mensicliga oclt medborgerliga bildningen, men bör icke för tidigt och utaJt tillbörlig förber edels e begynn as . Ji äclerneslandets öelen betraktas i sammanhang med mensklighetens, och gifves åt denna undervisning, genom biografier öfver Samhälls-välgörare, och patrio tiska sånger och fester, ett eget lif. En statistisk öfversigt af landets närvarand e tillstånd slutar denna undervisning, oclt visar hmu, genom alla olika ståncl och yrken, Samhället upprätthålles samt hvilka förmåner eller olägenheter möta så vid det ena som vid det andra. Detta tjene till anledning i val af yrke, och förberede pä iuträclet i verlden. 4. Geomet1·ien. .Denna evidenta vettenskap må drifvas med all flit och omsorg·, och p å ett sätt, att ungdomen sjelf lilomm uppfinner lärorna och bevisen, samt elen praktiska användningen. Räkenkonsten, förhereeld i Barnskolan, blifver här mera . en mekarusk färdighet, att lrmgås med siffror, do ck alltid efter förstånds-reglar, börjande ifrån de fyra species och gradvis fortgående till lems och vexel-rälming. Bland mekaniska färdigheter, dem Borgare~Slcolan ej försummar, hör naturligtvis. Skr~fkonsten, likasom elen äfven borde lemna tillfälle till Rit-. ö(ningar. · Af språk ä.r intet angelägnare än Mode1·smålet. Det läres. oTammatiskt ifrån nedersta !dassen, och bör · grundlägga all annan grammatik, samt flitigt användas till stilöfningar. Genall jemförelse med ett niirslägtaclt språk göre man uppmärksam på modersmålets egna bilclningssätt. Hos oss vore Tyska språket härtill mest passande, som äfven borde börja läras i den nedersta Idassen och sedan fortsättas i de öfriga. I anclra klassen tillkanuner Jimnsyslw.n, och i den tredje Latinen, som på lika ~ i:ll- sätt blifva fortsatta. Undervisningen i Latinen, såsom ett af fornålclems klassiska språk, bör utgå från bekantskapen med det folk, som fonlom talat detsamma. Om Rom, Romarnes seder , bedrifter och verk, berätte derföre Läraren ofta och ' finne i den Latinska Elementarbok, som först läses (och hemma r epeteras), grtmden härtill. Dess ord och satser vare så ställda, att Granunatika.ns former Hitt deraf kunna läras och flitigt öfvas. Genom en sådan början skola de unga sinnen snart röja sig, som lifvas af begiir att närmare lära känna den klassiska fornå.ldern, hvartill Borgare-Slcolan eljest alldeles icke är rätta orten. Här gifves blott en försmak deraf, och läres enda st så mycket af Latinen , att hvad i borgerliga sammanlefuaclen förekommer af detta språk må rigtigt förstås och begagnas. De ynglingar, som egna sig åt studierna, bringa Latinen i Borgare-skoln.n så vida, att de utan gröfre grammatiska fel kunna skrifva detta språk , och obehindradt öfversä.tta den Krestomati de genomgått. Vid de nyare språken utgöra sln·if- och tnl-öf.niuga.r en hufvudsa.k; de m åste derföre flitigt drifvas. I öfversta klassen erhålle ock ungdomen en kort öfversigt, så af modersmålets, som af Franska och Tyska språkens Litteratur och biista författare. Om med Engelskan kan göras någon början i Skolan, ankommer på omständigheter; åtminstone bör den ej uppföras på L ektions -Katalogen. Den 1'elig'iösa och montlislw bildningen sker förnämligast genom Bibelns rä.tta läsning och användande; men öfver detta grmmlaga ämne fonlra.s en egen utförlig afhaudling. Likaså om sången, huru den kunde upphöj as till ett verkligt förädling·smed el för mennisknns hela kiinsloförmåg·a. NHi.n gden af ynglingar utgår från dessa Skolor i borgerliga lifvet, och inb·iider genast i de yrken de välja. Blott få utva.lda övergå till de högre liiron,nstnlter , som bilda dem till vettenskaps-idkare och kulturens bevarnre blancl Nationen. Dessa läro-n.n stalter ii.ro: 3. Gymnasie1· eller Länla Slwlo1· . . . [och] 4. Unive1·siteten. . . . Förslag till • Enhet och Medborg·erlighet l de allmänna Undervisnings-Verken. Non sc/wlce se el vitce discimus. STOCKHOLM, tryckt hos FR. B. NESTIUS, I8Q3. • [För(al/are: histori e skrivaren ANDERS FRYXELL.] Då man betraktar våra af Staten stiftade UndervisningsVerk, s{t finner man uti dem en söndring oeh ensidighet, sorn är betänklig. Man ser nemligen för militärers bildande en särskild Skola, Krigs-Akademien, inrättad, uti hvilken barnen från 13 års ålder afstängas från gemensamhet med andra gossar, och uppfostras endast för detta stånd. En annan inrättning, de lärda Skoloma, intager barnen redan vid 8 år uti sin krets och uppammar och uppfostrar dem lika ensidigt endast till civila och eeclesiastika embetmanna examina. En tredje anstalt, Näring·s- eller så kallade Apologist-Skoloma, har till föremål bildandet af lägre embetsmän samt sådana medborgare, som ej ega publik befattning, säsom handlande , näringsidkare, handtverkare m. n~. Då man härtill besinnar, att böndemas bam på landet äfven hafva sin särskilda uppfostran , så kunde man blifva frestad att tro, det Sverges fyra Stånd genom fyra olika Uppfostrings-anstalter vore på vägen att vilja fullkomiig·t utbilda sig· till fyra särskilda Kaster i likhet med de Indiska. Att detta förhållande är långt ifrån det rätta , inser enhvar . lätteligen. Det finnes kanske intet säkrare medel att hos det uppväxande slägtet grundliigga en allmän och ren kärlek till medborgare och fosterland, än en för alla gemensam uppfo;;tran , der de blifvande medborgarne, utan åtskilnad på stånd. och vilkor, såsom bröder tillsammans uppviixa och undervisas, ända till den tid, då deras olika anlag, förmögenhet och framtida yrken oundgängligt kräfva en sådan sön dring. Deremot på den fot UndervisningsVerken nu stå, skiljas bamen alltför snart ifrån hvarandra. De . vänjas redan tidigt att anse sig· uteslutande tillhöra en egen klass af medborgare inom Staten , och komma således · straxt till känslan af söndring frän, och derpå vanligtvis - i)(j- följande opposition mot de öfriga samhälls-klasserna. Hvart. detta leder, ses tydligen. Den granna , broderade Kadetten föraktar Skolgossarna, och desse hata eller a:fundas honom tillbaka. På samma sätt kan äfven samma oenighet uppkomma mellan barnen i en lärd och en Näring·s-Skola, och så. beredes redan tidigt stå.nds-hat och jalousie i det unga bjertat; och i · Btället fö·r välvilja mot alla medborg·are, uppammas denna ensidighet och egenkärlek, som i framtiden uppen barar sig under de olika yttrade, men alltid lika förhatliga skepnadema af esprit du corps, ståndsintresse och skrå-an dn. Det torde ej behöfva mera ordas härom, för att visa huru skadlig Uppfostrings-Verkens söndring i detta afseende är. Men äfven en annan ganska menlig verkan af denna splittrade uppfostran bör anmärkas. Huru kunna nemlio·en bamen vid 8 a u i'trs ålder, huru kunna väl föräfdrarna sjelfva inse, till h vad yrke och befattning dessa .i en framtid blifva mest passande? Detta är väl oftast omö.Jlig·t; och deraf händer, att lwars och ens blifvande verkningskrets i hans barndom af en slump bestämmes . Om han seelan vid mognare år finner misstag häri vara begånget, så är det vanligtvis för sent; ty få äro de, s~.m ega mod och tillfälle att öfverg·ifva de redan vunna fot~ delama på en bana, för att ånyo börja på en annan. P<:t detta sätt hafva mången medborgares anlag och förmögenheter försvunnit för Staten med oändligt mindre nytta, än om de fått användas på en plats, som han vid mognare åt· och sansad pröfning funni .t vara den för sig mest passande. Ännu en olägenhet. Våra lärda Skolor hafva hitintills och skola troligen äfven hädanefter öfverflöda af exempel på gossar, som dels för egna mindre lycklig·a natmanlag, del;; för föräldrarnas knappare tillgångar borttag·as från lda,:serna fÖr att sedan i närande yrken användas . Huru liten nytta hafva nn icke dessa af sin dt:ygt och d,yrt f~rvärf vade förmåga att deklinera och konJungera pet Lann och Grekiska , och att nödtorfteligen explicera Cornelius .och Curtius? Det hade väl varit mer ändamålsenligt, om de i dess ställe vinnlagt sig om sitt modersmål, Geografi, Hi- - 37- storia, Naturkunskap, Aritmetik , Geometri och de lefvande språken. Författaren vill nu försöka visa, huru denna splittring i Uppfostrings-Verk och Undervisnings-ämnen så småningom uppkommit och utbildat sig; ty först sedan man upptäckt det ondas upphof, kan det naturligaste och bästa botemedlet deremot uppfinnas. · Det var neml. en tid , då Latinet var det element, hvari all bildning lefde, rördes och hade sin varelse . Det talades nf Furstar, statsmän och lärde, och alla betydligare skrifter voro författade pi't detta språk. De nyare språken voro deremot ännu råa och ouppodlade; derföre var också Grekiska och Rornerska Litteraturen det enda föremålet för dåtidens esteti~:;lm uppmärksamhet. Igenom de då varande häftiga Religions-tvisterna samt deras inflytande på Europas politik, hade Lien Teologiska Dog·mntiken jemte den sko lastblm Filosofien ådragit sig den allmännaste uppmärksamhet, så att dessa ämnen tillika med de klassiska språkens kännedom voro hufvudfordringarna af hvarje bildad man. I denna tid och i denna anda s'tiftades våra publika lärda Skolor i Sverge. Men nya tider hafva medfört nya fordl'ing·ar. Latinet, som förut varit på vägen att konstituera sig till ett stående un.iversal-språk för all odling, hade redan förut fått ett svårt slag af Luther, då han förvisade det från allmänna Gudstjensten, så att de populära religiösa skrifterna författades på de lefvande språken, h vilka härigenom fingo sin första, småningom tilltagande, odling. Ett ännu svåmre ·slag fick Latinet genom protestantismens anda och syftning i allmänhet, att neml. sprida ljus och kunskaper till alla medborgare-klasser; hvadan det blef nödvändigt att ej nyttja ett blott för de lärda förståndUgt språk . Hof och Diplomatik öfvergåEvo också snart Latinet· och äfven Vetensknps-männerne funno, att då de behand-' lade lefvande änmen i ett dödt språk, så våldfördes och · förderfvades språket och vetenskapemas ande qväfdes . - 38- Derföre författas också nu_ för tiden nästan alla betydliga vetenskapliga afhandlingar på de lefvande språken. Dessa språk hafva dessutom utbildat -sig och frambragt en Litteratur, hvilken är lika ang·elägen för en bildad man att känua som elen antika, och hvilken dessutom i mångas tycke fullkomligt kan j emföras med den Romerska. Genom allt detta bar Latinska språket, från det tillfälliga värdet, att vara de lärdas tungomål och det i1ufvudsakligaste bildning·smedel, nedsunkit till sitt egentliga språkvärde, d. v . s . det värde, som det ge nom sina: författares förträfflighet och sitt historiska intresse erhåller. Det andra den tidens bufvudämne, elen dogmatiska Teologien, har äfven i sin dåvarande form förlorat sitt allmännare intresse, sedai1 de tvister, som föranledde den, nu mera lyckligtvis ej äro till, utan Kristenheten börjar besinna de orden, att boksta(ven clöclm·, men Anclen gör le(vancle. I stället för dessa ämnen hafva nu andra framträngt och genom tidsandans förändrade rigtning blifvit angelägnare för den bildade mannen. Sådane äro modersmålet, · GeogTafi med Naturkunskap, Historia och statistik, Geometri och de leEvande språken. Så hafva tiderna förändrat sig, men examens-författning·ama och de lärda skoloma stannade och stå ännu, i sin hufvudsakliga rigtning, qvar i deras fordua skick. De förre fortfara att fordra nf nästan alla embetsmän, att de först skola kunna skriEva och tala· Latin, ehuru knappt en och an.nan deraf i framtiden drager någon hufvudsaklig nytta. För denna orsak måste nu i de lärda Skolorna så mycken tid förspillas pt't inöfvandet af Latinska fraser och lokutioner, på tema- och kriaskrifningar; en tid, som med mycket mera nytta kunde användas på inhämtande af sådana kunskaper, genom hvilka innehafvaren i en framtid kunnat gagna sig och Staten . Examens-författningarne fortfara ännu att fordra af de flesta blifvande embetsmän en noggTann kännedom af den Dogniatiska Teologien enligt något Latinskt kompendium . Af denna orsak måste gossen redan i 4:de Klassen upptaga sin tid med läsning af ett Latinskt teologiskt kompendium, och i Gymnasium använ- -39- 'Cles ej mindre än 4 å 6 timmar hvarje vecka under 3 a 4 års tid på detta ämne, som likväl ändå vid Akademien kräfve_r ett par månaders studium före examen. Man . må -då väl fråga, hvad nytta den blifvande Läkaren, Domaren -eller Militären hafva vunnit af detta tids- och för en gosse tålamods-ödande studium. Alnanders Salighets-lära, väl lä st, samt en redig Kyrko-historia vore tillräckligt för de fteste, och skulle åtminstone icke medföra den ledsnad, och deraf någon gång möjligtvis uppkommande afsmak föF Teologi i allmänhet, som de Latinska tesernas utanläsning m. m. .så lätt förorsakar . Vidare har man fordrat, och den sista Skol-orclningen befaller uttryckeligen , att ingen lärjm1ge i lärd Skola får undandraga sig läsningen af Hebreiska och Grekiska språken . Hvad nu det förra beträffar, så är det vät orätt, att af alla embetsmän fordra det, som endast tillhör Preste.Ståndet. Den Hebreiska, de andra lärt, glömma de straxt Bft.er tagen student-examen, och dermed är den derpå använda tid fruktlöst förbigången. Detta sednare förhållande .g äller äfven om Grekiskan. Detta spruk , med sin härliga, -ännu oöfverträffade Litteratur, vore i sanning värdt att närmare kännas; men tiden går oafbrutet fram, och Helle:n ernas språk med derås kultur aftägsniu· sig allt mer. Blott iå ega tid nog öfrig från andra nödvändigare studier och ·derpä följande närings-bekymmer och embetsmannagöromål, att intränga i denna. helgedom, äfven om de fömt i Siwlan inhämtat de förberedande kunskapema dertill; <>ch detta språk med sin Litteratur blifver fönnodeligen hädanefter en Hesperisk trägård, lwars gyldene frukter blott ·den egentliga Litteratören får tillfälle att eröfra och 11j u ta. Dessa oeftergifna fordriugar, rakt stridande mot tids.andans, frambragte slutligen och underhålla ännu en opposition mot de lärda Skoloma. Fäder, som antingen sjelfva erfarit, eller af andra hört, hur ringa nytta den blifvande medborgaren har utaf vissa skolstndier, togo sina söner ur 40 -41- de lärda Skolorna och gåfvo dem genom enskilde lärareden undervisning, lwar och en fann föt' godt. De läto · ej. afspisa sig med elen satsen, att Latinska Grammatikan äi· en oumbärlig grund för all Gral1m1atik, utan påstodo, att. hvarje bildadt språk hade sin Gr'a mmatik, hvilken, r~digt lärd, måste ge samma redighet åt tanke och tal. - Annu mindre låta de förleda sig af de granna målningarna öfvet' Gustaf Adolfs och Kristinas tidehvarf, då alla embetsmänl talade Latin. Föräldrarna invända icke så orätt, att mai1 i uppfostran, liksom i allt annat, måste besinna skilnad uppå. fötT och nu. - Då slutligen de lärda skol-studiernas för-. :>varare invända, som ännu sker, att ehuru många skolstudier ej medföra någon direkt nytta för sin innehafvare , så uppodla de dock hans fattningsförmåga och skärpa hans tankekraft och böra derföre bibehållas; si:t svara föräldnima l1ärpå, att samma odling och skärpande af fattningsförmåga. och tankekraft hade kunnat åstadkommas genom andra,. mera tidsenliga och gagnande kunskaper. - staten fann slutligen äfven sjelf, att många dess medborgare hvarken hade tid eller råd att genomgå de lärda Skolorna; och dernf föranleddes Apologist-S kolorna, såsom det förstct meclgijvdncle tidsandan framtvingade . - De militära embetsmänneme, som alldeles icke behöfde dessa ·vidlyftiga klassiska och dogmatiska studier, föranledde derpå Krigs-Akademien, såsom det , anclnt meclgifvanclet. Men i stora städer återstoch ännu en ldass af ynglingar, som, ämnande sig till de närandestånden, likväl ville förvärfva sig någon allmän och högre bildning, dock icke bestående i de klassiska språken och Dogmatiken, utan i mera medborgerligt gagnande kunskaper. Då clesse ynglingar således ej gernn. ville förspilla sin tid i de lärda Skoloma, fingo de sin undervisning dels af enskilda lärare, dels i pensioner. Som nu likväl, enligt den här antagna principen , Staten bör dirigera o'cl1 derföre äfven bekosta det uppväxande slägtets bildning·, så frnm· tving·ades häraf uti sista SicoJ-ordningen de högre Apologist8kolorna, såsom det tredje medgi(vanclet; och härmed full -. bordades Undervisning::>-Verkens söndring till den grad~ . som ntt råder, och vars beklag·ansvärda följder Förf. i . början af denna uppsats sökt visa*). - Men hm'n skall nu detta botas? Huru skall enheten i Uppfostrings-Verken åter:>tällas? Härtill finnas endast. tvänne utvägar. , Den jö1·sta, att tidehvarfvet med sin bildning och &ina. fordringar skall tvingas tillbaka till 1600-talets skick, och alla bam utan undantag nu som då börja med att lära sig· Latin, Grekiska, Hebreiska, Dogmatik, Definitions-Filosofi m. m. Hvar och en finner klarligen omöjligheten och orimheten häraf. Det som är dödt , är dödt och kan ej återupplifvas; ty det ät' fåfängt g·enom främmande medel försöka a'tt återgifva lif åt en kropp, som medan hnn lefde ej hade nog kraft att emotstå förgäng·elsen. Man har väl på. dessa sista åren trott sig förspörja, i synnerhet i hufvudstaden , en utmärkt häg för elen klassiska bildningen samt ·r.) Gilla!' man denna söndring, så äro oekså alla grundade anmärkningar, Förf. höl't göras mot nya Skol-orclningen, enelast partiella, oeh saclana som lätt kunnA. afbjelpas genom, elen derföre så orätt lacllacle, Skol-revisionen. Nya Skol-ordningeu förekommer Förf. som sista försöket .ntt med yttersta .stränghet upprätthålla 1600-talet s lärdom åtminstone i Embetsmanna-ltlassen, då man ej mera kan hindra, att de öfriga meclborgal'lle öfvergifva den . Enelast på detta sätt kan man förklara flere annars oförIdarliga före skrifter ; t.. ex. läsningen af Theologia DogmaticR på Latin redan i fjercle klasse1i; Lntinska talöfningar och öfversättning från Grekiskan på Latin i Gymnasium; och slutligen, att man i de lärda Slwlol'lla icke allenast helt och hållet saknar föresln·ifter om S ven ska språkets regelbnnclua och noggranna liimncle, utan Rtt detta är till och med afstyrl<t; hvilket märkvärdiga yttmucle bevisar, huru långt mau kan föras f~·ån sanningen, då man bygger på en OI'ätt princip. 1\'Ian vill hos lärjun gen utbilda redi g het och orclui11g i tankar och begrepp, och vill ändå att han alla dagar skall tRla och shifva sitt modersmål , ej ledd af säkrR, bestämda reglar, utan endast af en slump eller osäkert gehö1·. Det är ej här tid och tillfälle och torde ej heller behöfvas, att ytterligare bevisa origtigIteten af dettA. Skol-orclningens yttrande. Men den, som vill se Svenska språkets rättighet i detta fall kraftigt och med ett Svenskt hjertas lå.gancl.e känsla och vältalighet försvarad, hänvisar Förf. till elen förträffliga upp satsen Om uppfostran till Patriotism af vår odödlig·e B r o o c m a n. _...,..,..-- -42stor talrikhet vid de lärda Skoloma. :rvien denna freqvens tror Förf. vara fö ranledd, dels af det fö rtroende de nya inrättningarnas autoritet fmmkallat; dels oc.:kså af den under sista decennium på hela vår Litteratur verkande r eaktion mot de Fra nsyska, på frihet och sundt fö rstånd h vilande upplysnin gs-icteerna; h vilka i sin mäktiga, någon gång brådstörtade, framfart öfverändakastade så må nga fördom ar i uppfostran, likasom i ai1dra ämnen. D e rföre tror ()Ckså Förf. att Latinskrifvnndet, Grekiskan och Dogmatiken snart åter skola bortskrämi11a många af dessa nykomlingar, och de lärda Skoloma blifva mindre besökta af sådana barn, hvilkas föräldrar kunna på kosta dem en annan uppfostran. I synnerhet skall dett:-1. blifva händelsen , om ej Student-examen skärpes, utan fortfar att insläppa ynglingama på de enskilda embetsmanna studiernas bana, utan för ut inhämtade no gg ranna elementar-kunskaper. En annan utväg måste sålunda uppfinnas för att åstadkomma denna åsyftade Uppfostrings-Verkens enhet; och denna andra utväg måste uaturligtvis bestå deri, att för d en första gemensamma undervisningen uppg ifva, om möjiigt är, nndra föremål och ämnen, som äro gagneliga föt' alla stånd. Om Förf. ej misstagit sig, äro denna tidens hufvudämnen, näst relig·ions-undervisningen, modersmålet, räkna, o·eooTafi med naturkunskap, historia och statistik, geometri, b o fysik och de lefv nnde språken. Utan att vara någorlunda hemma i dessa ämn en, knn man svårligen känna och förstå sin tid, d. v. s. vara en bilclacl man; ännu mindre planmässigt och verksamt gripa in i dess händelser, d. v. s. vara en ve1·ksam, bilclacl meclbo1·gare. -- Derföre tlnner man, att må ngen borgersman, som lärt dessa språk och d eri ge nom ·ka:sta t sina blickar kring verlden , man finner, säger jag, att han härigenom fått ett varmt intresse för hvad som tilldrager sig i den odlade verlden, och mellan sina arbetsstunder, dels genom läsning, dels g·enom samtal, ifrigt söker underrätta sig om de förändringar, som tima i menniskoslägtets politiska, vetenskapliga och litterära tillst å nd. Deremot ser man, att de , som i sin un g dom i de lärda Siw- - - 43- l oma förnämligast lärt sig Latin och Grekiska, såframt de e j sedan af egen drift lära sig nya språken och inträng·a i det lefvande slägtets odling, tillbringa de sin tid i en fullkomlig okunnighet och bekymmerslöshet om de nya verk ()Ch åsigter i vetenskaper, kon s ter och statsförfattning, som den sig allt mer fö rädlade me nskligheten fra mbrin ga r. Ja! {)fta hämta dessa så kallade lärde ej en gång- genom tidningarna någon re di g öfve rsigt af de yttre politiska för-ändringarna uneler elems egen lefnad. Och allt detta är ju helt naturligt. Deras blickar h af \ra aldrig blifvit rigtade åt detta håll. Deras historia slutar med Roms förhärjande nf barbare rna; oc h barbarer blifva för de m alla sednare fo lk, hvilkas litte ratur de anse ej löna möda n att läm sig känna; t()' det korta historiska kompendium , de i Gymnasium genomgå, ä r ej tillräckligt för att in v iga dem i ny-europeis ka l1istorien, h vilken till omfång, storhet och inveckling så .långt öfvergår det gamla. Derföre kasta de sig oftast tillbaka i armarna p å den klassiska Litteraturen, läsande och Jefvande endast i elen. Eller också, som vanligare är, lemna de all ' litteratur och odling på bå ten, öfverlemnande sig blott åt ekonomiska besty r. Lage rkrönta exempel ur denna ·sista klass äro ej sällsynta, sedan de tre så kallade Mao·i"' steråren locka mån ge n f rån de n dal, i hvilken och för hvilken han blifvit född, upp på Parnassens branter , ick e för .a tt der stanna qvar, lycklig geno m lyssnandet tilllVJu se mas .sånge r, och gen om de n härli ga utsi gten öfver menskligheten; utan enelast fö r att i hast afrycka åt sig en liten .Iagerqv ist, och sedan skynda ned ige n, för att med denna talisman tre å t· tidigare kunn a tilltrolla sig någ ra tunnland jord, en hustru och ordinarie lön . Förf. hm· nUmt de läro-ämnen , han anser vara allmänt medborgerligt gagneliga. Uppfos trin g s-Kommitee n har sjelf ·e rkänt dessa ä mnens allmänna behöftighet, då den geno m .Slwl-ordningen föreskrifver i Apo!oo·ist-Skolor o .J·ust dessa samma i.i.mnen, såsom " be1·eclancle en allmän 'llleclborgerl'ig bi ldning." Enligt samma Skol-ordning, skall äfve n i ,-de lä rda Skolorna samma allmänna medborgerli ga bildning erhållas, -.. 44- men fö rst se dan lärjun ge n förut hufv udsaklig ast lärt Latin , Grekiska oc h H ebreiskn. Nu frågar Förf. om det ej vore ment kon sc qve nt, att låta alla bam straxt börja med d en medborgerli g a bildnin g·en, emedan de dock alla, både ve tenskap s-id kar e och embetsmän, skola blifva: medborg·ar e; då det deremot ståri vida fältet, huruvida e n gosse i lärd Skola f ramd eles blifver emb ets man e ll er ej? Först då denn a allmänna odlingvore inh e mtad, borde ju e mbetsm a nn abildnin geu fö lja? I denna f råga ligge r riu den anclHt och encla ~ävägen att återfö ra enhet i vår uppfos tran. Den består då dm·uti, att låta dessa upp1·äknacle allmänt gagneliga kunslwpe1· Cifven blifva cle· f ä?'sta gemensamma f ä?'em älen fä?' elen publ'ilcct undervisn·ingen,. så att yngl-ingame ej söncln1s i olika Undervisnings- Ve1·k, f önän det nöclväncligt Mäfves . D et vill säga, .vidare utveckladt, att i första klassen borde läras Kriste ndom , Svensk Grammatik, Geografi, Biblislca och Svensk a his tori en, jämte skri f- och räknin g. Uti andra klass en fo rtsät tas dessa ämnen och till dem läggas. ytterligare n at urkunskap, allm ä n Historia, Geometri samt delefvancle sp rå ken. Dessa kunskaper skulle sedan i högreklasse r uppdrif vas, tilb lärjungen kunde m ed säkerhet explicera och g rundli gt grammatikaliskt resolv e ra T yska och Franska , samt i de öf ri ga ämnena hunnit den skicklighet,. som sista Siwl-ordningen kr äfve r af en afs keclstagan de Gymnasist. Vid omkring 16 år kunde en gosse h afva slutat denna. kurs. Då fö rst blef ve det f råga, om ban v ille gå till denärande Stånden ell er intränga på embetsmannn-bnnan. I detta se dnar e fall skulle han då vid e n lä rd Skola , Gymnasium, Akademi ell er hva d man vill kalla det, f ullkomna. sina fö rut g rundla gd a studier, och dessutom fö r värfv a sig· färdighet i d e lä rda språkens ex plicerande och r eso lverande. Fördelame af en så ordnad undervisnin g skull e blifva. b å ue mån ga och s tora . Först och frä mst sk ulle den ostridigt. .bidraga till beredapdet af allmänt medbo rgerligt tänkesätt - 45 - -s amt undamödja de f rön till ensidighet och stån ds-hat, som Uppfostrings-Verken i sin nuva rand e sö ndrin g befo rdra . För det andnt behöfde ej ynglingarne göra det svåra valet af framtida yrke fö n än vid 16 ä r, då utv ec klade anla g, vaknad omdömesförmåga och r ed an v unn en e rfa re nh e t tjena till någon led nin g. Fö1· det t1·edje, skull e de ganska må nga ynglin ga r, hvilka troligtvis hädanefte r so m l~ittilb , nödgas fö r tidigt öfve rgifva Skolorna, likv äl hafva något väsendtl igt gagn af allt det de lä rt, åtminstone mera än tills dato va ri t händel sen m ed dem, som gått från de lärda .Skolorna . Fä?' det fjenle, skulle detta medel me ra än något annat bidraga så väl till att minsk a antalet nf tärande m edborgar e, som att frå n e mb ets mann a-k lassen ut estiinga alla odug li ga hu fv nd. Ty endast den, som känd e med si g sj elf och af red an vunn en erfa r en het, att h an hade lätt fö r at t lära, sk ull e ega mod att vid 16 å rs ålder börj a det så svåra Latinska studium med thy å lfö lj a nd e vete ns kape r. Den åte r, so m blott m ed mycken möda och enträget arbete kunnat fö r värfva sig· den ofvan omtalade m edbo rgerliga bildningen, skull e, i kä nslan af sin rin ga fatt ningsgåfva, sky tillbaka frun d et må ngdubblade arbete Latinet skull e kosta honom och i dess ställ e gå in i de närande stfmd e n, och det så myck e t häldre, so m han funne sig- r eda n utru stad m ed d e kunskap er, hvilk a e rfo rdras för att kunna der arbeta m ed f ram gång . På d et ta sätt skull e man få e n gans ka bildad medborgar e-klass i de närande stånden, och en embetsn1annnklass bestående af fö mämli gas t goda och ljusa hu fvud. O ch allt d et ta , geno m ett medel lika oskyldigt so m enk elt och Jlnturli gt, utan tillgripande nf t ill sin princip så be tänkliga fö reskrifte r, som Siwl-ordningens I Sekt. i) Kap. 4 § . Denna fö rä ndrin g kan äfve n uta n någon ökad utgift åstad kommas, då den ej åsyfta r nägra nya inrättningar, utan blott e n fö rä ndrad ordning· i läroämnenas fö redrag nin g . TYärtom skola kanhända. flera af dc nu nödv ä ndiga ensk ilda Skoloma då blifva gans ka umbärliga. Mot detta fö rsla g - torde förnäm ligas t _fö ljande inkas t kunna gö ras . Fö1·st "att ingen vid så sena år kan f ullkomli gt 47- -46- . "lära. Latinet." Härtill svaras, att då man enligt Förf:s förslag förut lärt sig en redig och sammanhängande Grammatik och dessutom ej behöfver att tala och skrifva. Latin*), så skall visserligen ett godt hufvud på 2 a 3 år lära sig· att med redighet och lätthet explicera och resolvera de de vanligaste Latinska Auktorerna. Det anclHt inkastet är, "att Latinet är af ett så stort '' och allmänt värde framför andra språk, att det äfven "framför andra bör allmänt läras." Denna. sats är redan af erfarenheten bevisad falsk; ty hade Latinet ett så stort, så allmänt intresse, så skulle det aldrig hafva kunnat utträngas, såsom skedt är och ännu dagligen sker. Men då man, en sådan erfarenhet oaktad, ofta nog hör denna sats upprepas af bildade och tänkande män, så vill Förf. försöka (Tentare licet), att ända till yttersta tydlighet ådagalägga, att Latinet ingalunda har detta påstådda, framför andra språk framstående värde. Han vill nu derföre genomgå och undersöka. alla. de intressen, som kunna tilläggas detta språk. :Man påstår d~t först, "att Latinet har ett öfverLräffande "ltisto?·iskl värde, emedan det framställer den märkvärdiga"ste period i mensko-odlingens historia, och bör derföre nödvändigt kännas." Härpå svaras, att detta till någon d el kan lämpas på den Grekiska, men icke ptt den Romerska, hvilken med sina märkvärdiga uppträden dock ingalun~a, hvarken till djup eller omfattning, kan jemföras med den stora ny-europeiska historien och dess lysande perioder, Korstågen , Reformationen, Europeiska Str1ts-Systemet och dess Verlds-herravälde, Schweitziska , Svenska, Holländska, Amerikanska och F_ranska f rihetskrig·en. H.omerska historien är väl ganska märkviirdig, derföre skall också, enligt lförf:s förslao· , den egentligt lärde studera detta språk , men de öfrin·a,0 medborgarn e ftt hädanefter som hittills ur öf versättnin::ar och andra källor hämta den nödvändiga kännedomen "') Förf. förb ehåll er sig, att längre fram onyttan af denna kunskap . denna uppsats få visa härom. Den blifver också för dem ganska tillräcklio· · ty Förf. har sett, att äfven af dem, som känna Latine~,' de fleste hemtat sin kunskap om Romerska historien och stats· författningen hufvudsakligast ur Anquetil, Heeren, Gibbon, m . fl. - "Men , invändes åter, den Romerska odlino·en är "helt och hållet grundvalen till den ny-europeiska, o~h bör "således först kännas." Härpå svaras, att enJiot fömuftets och instinktens lag bör det nhrmast omgifvand~ först kännas; annars. borde ju Grekiskan gå före Latinet, Egyptiskan och Sansknt före Grekiskan -o. s. v. ända upp till Adams tungomål. En annan åter invänder, "att Latinet har det höo·sta "pedagogiska värde, emedan dess noggrannt utbildade Gt~m"matik bibring·ar I'edi'g·llet ocl1 or d mng · ~ a t b arnets tankar "och uttrvcJ~." - H"arpt~~ svaras, att L atinet genom sina beJ s-~ämda ändelser häruti visserligen är något lättfattligare for barnet; men ingalunda, att Grnmmatica Latina är en cot~ditio sine _qua non för rediga tankar och uttryck. De logiska, egentligen förnufts-bildande formlerna äro desamma i alla ·språk; dessutom närmar sig Tyskan genom sina bestämda ändelser ganska mycket till Latinet· derföre måste också lärjungarne emå samma klarhet i ;egrepp och tal genom de lefvande språken, om de grundligt läras. _ Men . .. d es ater, o " mvan erfarenheten har redan noo·samt bevisat 'ltt> ((l .. b , ' c~, som end_ast lart de nyare språken, hittills aldrig upp "natt den logiska reda och grammatikaliska färdio·het som "d e, llVl'Ilm 1"as t L at1n. · . " -- Härpå svaras, att från odenna ' erfarenhet finnas många och ganska lysande undantag, och dessutom, att den logiska och grammatikaliska oreda man klagar öfver, bör tillräknas lärame och icke språken . De flesta exempel mot de lefvande språken äro hemtade från den enskilda undervisningen, och en lwar vet väl hnru det' tillgår. En Student eller Mag-ister kommer till ett ställe, der han skall undervisa barnen i de moderna språken hvilk lwn SJe · lf van l'Igen blott ytligt eller explikations-vis 'kännera men nästan aldrig grundligt grammatikaliskt lärt. Att nu vid mognare år genom det alltid motbjudande studiet af kono - 48- jugationer och deklinationer m. m. grundlägga en redig Grammatik, dertill felas tid eller tålamod för de fteste; kanske äfven en och annan, stolt öfver att känna det förmenta förträffliga Latinet, betrnktar med ett höglärdt fömkt dess yngre språk-syskon. Derföre h13står odes;\ sådana Informatorers språkundervisning vanligtvis uti ett kursivt explicerande, samt en och annan grammatikalisk anmärkniHg, bcqyämligen öfverflyttad från Latinet. När då barnen _vid en års-examen kunna explicera sin Telemaque och Geschichte des dreyssigjährig·en Krieges, och på sin höjd frampladdra några utantill lärda fraser ur en Fransysk parl.ör, så äro föräldrame samt den vanligtvis tillkallade Prosten i För.samlingen nöjda, emedan ingendera kommit att betänka, det nyare spåken );:unna på annat sätt lä~a;;. sr~clnnt bar till · dato ovedersäg·eligen oftast varit förhtdlandet och derföre må man ej Higga de lefvande spn\ken till last, att slika elever saknat rediga och bestämda språk-begrepp. :Man låte ·dem lära sig Svenska, Tyska eller Franska med samma noggranna grammatikaliska förklaring vid hvart ord, som i Latinet nyttjas, och dessa elever skola erhålla lika mycken grammatikalbk reda i tankar och tal som de, hvilka läst Latin. <<Men, yrkar en annan, Latinet har så stort vetenslwpligt ·((intresse, emedan så många lärda afhandlingar äro skrifna :((på detta språk.(( - Förf. svarar härpå, att han derföre också föresle1git, att cmbetsmannen och den hirde bör förstr~ Latin. De öfriga måste hädanefter' som hittills ur öfver.sättningar och sednare bearbetningar inhemta den nödvändiga kännedom härom; och tror Förf. oförgripligen, att den ·j dessa Latinska pergamentsvolymer törborgade yi:;heten ej ~ir djupare e·Jler mera fastväxt vid språket, lin att . den b f~de knn öfvcrftyttas och redan blifvit öfverflyttad på lef. vande tungomål. - <<l\'l en, återtager man , det är nödvän'<digt att på detta språk kunna. författa sina skrifter, fö\' att '<få dem allmänt ldinda utomlands.((- Förf. svarar, att detta gäller blott för omkring 20 a 30 enskilda lärda i Riket 1 och :vid ett · undervisnings-verk för 1000 s)rall man väl ej för- ·- 49 - spilla tiden för 970 endast för de åter • . Dessutom, en skrift som in 1 hfl.ll staende trettres skul l. d l ' r e tt er något stort l . . . en lVaJ'ken bar varit ej heJl 'brf r ' OC 1 Vlgtlgt, okänd för främmande F ·d fel l \er .. den framdeles länge ar e, ast den ar skrif • :s lca . De uppsatser hvl"ll b . . ven pa Sven··t ' {as o etyd!Jo··t 11111 l . ll . ·o vervinna detta l · d . o< e 1a eJ mägta språk som hälst ~~~1 :;· ~{unna. gerna vara skriEna på hvad .tare krets. ' ~w a nlltld stanna inom en inskränk- :f Här anser Förf. Jäo·Jio·ast att .göras mot afskaflandet oL' t. 't upptag·a de inkast, som . ' a me s talande och skrifvande .. . Man bar sagt: '<att intet s r· .;· .. . . . "man af de . . , . p ak l ,ttt fa!>tes l mmnet aH (( SS gemus eJ får fullständigt b o·. ' .. f orr ·· än eo1 epp•• eller för (( dess nummer och IJ"ud sa·· t{CJ ·t ora • 11 . .. tala detsamma((*) F·· ·f . wn vant s1g att · 01 · VI 1l har blott väd·· fll beten. Huru många äro e · .. . Ja. l erfarensentera Franska, Tyska G.J: ls?l;1 me~ fortJusmng lä;;;a och ja till och med kunna t;t l~ us ot och Engelska författare, att likväl förmå reg-elrä;:1t~;! }fånga stycken ur dem, utan mansatt menino· IJå d ' s dl va eller tala en enda samo ' essa språJr Under r ·den rätta pronunciation . t ~. exp werand~t läres ' sam språkets OTan n l . dessutom kan vidare inöfva ' . , o , 1ma l c, 1VJlken Thema. l\fen hvartill t. s g.~nom enkla grammatikaliska Jena val dessa tid l • ödande Kria·skrifningm.. d . ll . . s- o c 1 talamods kraft qväf'v·mde h... .' ess,t a egen tanke och uttrycks1 1 . ' at mmng·ar och ho .nianska fraser och for ,l ·'~ Ef p-p oc unngar af Ciceroför ~ aldri . . ~1 eJ. ter examen förekomma de . wo g meJ' om e.J en och annan uåno· vid . tat10ns-akt då man hö ·fdl" 1 o b en dlspu,o·er fram d' e f·· ·ål d d g l lg le ten och Prmses till ära drab . OJ !'a e fl"'lSe' ]"] ' Pingst visar de g·amh . , t ~na, I <som man vid Påsk och Jus nmgama på Arsen l l · an hänger upp dem 1·g· en f·or · att låta ' der11· 1· a en, d o c 1 sed multna. Man htnde o· • < go an ro för~ o el na unna vederbörand d t diga ..och• visserlig·en eJ· aun f" d svarda .. e 1et·la doskylnöje· me .. et formagan att väl t S , . · ' a 1a venska Ja 'ltt spr'l J t s ca. lfa f ar, d .summas och vanvårdas . d essa ' trammande : ..' a {Ctal··f c genom . öroSJe nmgar. L ' ·):·) Bih. till Skolordn. p. 17. 4 -50- -51-- Och sjelfva dessa dissertationsprof, huru olämpliga äro deicke! I stället för att, som de borde, bevisa helheten af den~ pröfvades l>ildning, krMva de nu endast smidig tunga och godt förråd på Latinska glosor och fraser. Om dessa Dissertationer skrefvos och böllos på Svenska, så skulle man i sanning draga i betänkande att träda fram för allmänheten med sådant plockgods och lappri, som nu ofta unde1c namn af lärdomsprof döljer sig bakom de Latinska fraserna._ - .An vidare, Förf. påstår, att detta kria-·skrifvande mera skadar än gagnar Latinets studium; nemligen dels genom den myckna tid det onödigtvis borttager och som med mera. nytta skulle användas på att läsa Latinska Autorer; dels derigenom , att dessa kria-skrifvare ej lä<>a de bästa och iderikaste Författare, utan de, som skrifva den grannaste Latin, och dem ofta hufvudsaklig·a!>t för att hämta prunkande fraser och granna ord och dermed sedan öfverbölja tanktomheten i en dissertation eller lappa ihop en kria, vid hvars. läsande man så Iiflig t erimar sig ljuclande mal11!en och klingmule bjällmn. - Änmi en sak. lVIan klagar öfver ytlig·a och illa underbyggda embetsmanna-ämnen nu för tiden. Månne det. ej till en del kommer deraf, att i examen fordras ett, men i embete och allmänna Iifvet ett helt annat? Man fordrat· nästan vid alla examina, att yng·Jingen skall kunna skrifva. Latin . Men huru många Studenter äro väl, som bry sig om , att blott för en examens-formalitets skull förspilla flera åtc på en sak, som de tydligen förutse blifva sig· i framtiden alld eles onyttig? De fleste lemlut derföre grundligheten i dessa saker derhän och tränga sig igenom examen st't g odt de kunna. Emedlertid har detta nödtvungna Latinskrifvandet. förspillt så mycken tid för dem, ntt de ej hinna grundligt sköta andra mera tidsenliga och nyttiga stu~ier, också blifva. de vtliga i allt och hvad som ~innu värre är, de hafva vant sio· och slarf. Examen var deras första beröring t> "vid vtJio·het b med staten; de harva näs tan blifvit lockade att behandla. den med lättsinnighet; och Förf. lemnar åt !war och en att besinna, bvad den blif-vande embetsmannen härigenom vänjes att tänka om sina skyldigheter mot samhället. · "Men, invänder man slutligen, uti estetiskt int1·esse öfver"väger Latinet vida de nyare språken och bör derföre först "och främst läras för att utbilda bamets känsla för det "sköna och ädla." - Förf. svarar, att enlig t hans förslag skola alla embetsmän häd anefter, som hittills förstå och läsa dessa stora kl~ssis ka Författare. Tvärt en~ot att vilja ute~luta dem , tror s1g Förf. hafva sörjt för deras bästa, då, en!Jgt hans plan , deras läsning uppskjutes till den ålder då de bättre senteras . v ·Må d.et här tillåtas Förf. en anmärkning, hemtad . från hans :nsiolda känsla, och som han derföre framst ä ller utan ansprak på att deri haf-va rätt, blott till mera skarpsyntas begrundande. Är väl d e s.sa.R omers Jm A utorers påstftdda ojemförlighet sa alldele~ afgJord? De Latinska Hi storici äro de enda , som . kunnat Vl~]))a allmänt bifall, såso m Författare af hö o·s ta rang:en: .ClC:ro har ~lltid genom sina utstofferade lå~ 1 ga memnga1 , sm framstiCkande egenkärlek och sitt smicker för Cmsar va rit motbjudande för Ii'örf. l\fen gerua medgifves, ~~t r d.ett:~. l~an I~omma .af det vilkor, som Quintilianus uppgif' et fo1 c~tt forstå Cicero. Det måste likväl Ciceros varmaste anhän.gare medg·ifv a, att hans skrifter genom deras abstJ.·aktare mnehåll äro en mindre passande läs nino· föi' ynghng~r.- ~ch H.oratius är väl ej heller något mönster.,eller l~ledel ttll ynglu~gasmt)ets upplyftande . Denne Horatius, som i s~n ungdom stndde för frihetens sak, som i sköna kraftfuiJa ~anger u~~pmm~ar ti.IJ mod och manlighet, han förnedrar sig J~l på nasta s1da t11l det mes t usla och föraktliga smicker for· den grymme och illsluge Augustus, och predikar desseJ.nellan med ett förledande behag den råa, sio· om stat ära ' fnhet och mensl'~ lio·h t · 1 b 1 • 5. ' n e lC ce e cymrande eptkunsmens läror så: om en despotism ens lejda Apostel anstår. O vidius det~ qvwl~~st~ o?h rikaste bland Lati ens skalder, är vä l g~nom sin lattsmnrghet mindre passande för den ålder som är snarast anstucken af denna las t. Virgilius är m åht~ncla den bäst passande för Skolan. Men om man också å ena sidan o -53 måste medgifva, att blott få ny-europeiska Författare som konstnärer uppnått samma höjd som de antika (hvilket är naturligt, emedan j u högre målet står, desto svårare är att ernå den harmoniska utbildningen och jemvigten); så hafva å andra sidan de ny-europeiska Författarne uti det renare, _ högre, mera moraliska innehållet uti sina skrifter ett företräde framför de Romerska, på hvilket företräde man uti undervisningen bör göra så mycket mera afseende, som få barn ega anlag oeh böra utbildas till konstnärer, men det moraliska sinnet bör hos alla stärkas och upplifvas. Man låte t. ex. en yngling, omkring 16 a 20 år, läsa med den största färdighet .å ena sidan Virgilius , Horatius, Ovidius och Cicero, och å den andra sidan blott en enda Förf. Schiller ur den moderna tiden, och man efterforske sedan, hvilkendera läsningen på honom gjort det djupaste intrycket. l\ian skall då finna att han hos de förra beundrat språkets prakt, den sköna v'e.rsbyggnaden, kanske också, om ynglingen varit i konstdomares sällskap, målningarnas objektivitet. Men helt annan itr hans känsla efter läsningen af blott ett Skådespel (Vilhelm Tell, Don Karl os, Die Jungfrau von Orleans) afSchiller, denna skald för ynglingar. Äfven här skall han beundra samma praktfulla språk , samma harmoniska versbyggnad, samma lefvande taft or; men utom allt dettaskallhan mägtigthänföras af det härliga, engla-rena innehållet. I bans själ skall kärlek till frihet och fosterland, sanning· och sedlighet med outplttnliga drag inristas. Han har här sett ett förädladt ljus-älskande slägte strida mot mörker och ondska, och han har kännt djupt i sitt hjerta, att i en sådan strid är äfven döden en härlig seger. Kristendomens stora, evigt sköna lära, att strida och likväl älska, att försaka oeh dock hoppas, har, försinnligad af skalden trädt fram i sin himmelska skönhet föt· ynglingen och' Yunnit hans hjerta och själ; och dess.a hafva derigenom fått en rening och en lyftning, som väl kunna af lidelser· fläckas och förnedras , men hvilkas minne åtminstone skall stå qvar och näst en sann Gudsfruktan, vama, stärka och elda mannen under lifvets frestelser och strider. Det är ju också klart som dagen, att den ny-europeiska litteraturen måste öfverträfta den Romerska. Denna sednares föremål var en bristfällig, ofta föraktlig Gudaskara, en menniskoförnedrande epikurism, eller också en på ett blindt öde hvilande stoism , jemte den ensidiga dyrkan af det stora :vig·a _Rom. - I stället för allt detta lefver den ny-europeIska htteratureu i Kristendomens dag, enkel och klar, lysande och värmande, som solens ljus. Man ser hät· den ädle strida ieke emot orättvisa Gudar, som hos de gamle, utan mot det onda sjelft. Och faller han, stt faller han icke hopplöst, dignande under ett blindt och oundvikeligt öde; utan han faller, med glädje döende för den goda saken, väl vetande, att dock denna en g ~mg skall segra. Härtill kom~~~er, att k_ärlek och verksamhet för hela menskoslägtet, for dess fnhet, upplysning och förädling, att, med ett ord, allt hvad hos menniskan finnes högt och vördnadsvärdt genom Kristendomen blifvit viickt ur sin dvala, allt mer och mer ut:eckla~t samt derigenom äfven föremål för den ny-europelska Litteraturen . Man må blott besinna dessa deras olilm verkningskretsars föremål för att afgöra hvilken, som har i sig sjelf det största vMdet. Förf. har hört påstås, att menskoslägtet skulle återfalla i barbari, om de klassiska sprftken försvunne ur allmänna uppfostran. Härpå svaras, att tvärtom, i de fall dessa spr{tk för alltid bibehöllos som Normal-språk för all bildnino· och odlin_g, ~å skulle just det bevisa, att menskoslägtet nedsunlnt tJI! barbari, till samma förstenade liftöshet, samma oförmåga att vidare förädlas, som Kineser och Hinduer. Men, just det, att dessa språk försvinna och undanträngas af andra, just detta , stiger jag, bevisar, att det i menskoslägtets stora jordfamnande stam ännu finnes frisk kärna qvar, som vid hvarje tidsskifte skuggar dess sidor och pryder dess krona med nya fruktf~r, blommor och blad· så att ej hv a 1je menniska, för att ha den glädjen se åt~ minl:ltone något grönt, behöfver lägga sig· till ett med antiquarisk ifver hopplockadt och konserveradt Herbarium af de redan affallna löfven. - -54Menniskoslägtets historia är ett oupphörligt vandrande framåt , än genom skönare, än genom ödsligare omgifningar. Ing·en nekar, att bland de härligaste ne.ider denna vandring har att uppvisa, är den Gr ekiska och Romerska bildningens tidehvarf, och att derföre dessa båda måste och böra länge stanna qvar i minnet. Men emellertid framgår tåg·e t oafbrutet. Det vandrar förbi nya föremål, nya härliga ängder, som småningom undantränga de fordna tidernas bilder, hvilka slutligen, lika afl.ägsna fjälltrakter, blott dunkelt framskymta vid synkretsens rand och ändteligen försvinna. Så har det gåt t med den forn-Indiska, så med den E gyptiska, och så skall det också en gång, fön eller sednare, gå med den Grekiska och Romerska. - Och så måste det ju gå, så framt man tänker och t1:or, att Försynen genOHl århundraden och tusenden lede r menskoslägtet framåt till en fortfarande förädlin g. Har det nu lyckats Förf. att vederlägga den satsen, att L atinet är det allmännas te och oumbärligaste bildningsmedlet, så anser han sig· äfven deruti hafva vederlagt det enda inkast, som kan gö ras mot hans förslag, att uti våra Undervisnings- Verk åstadkomma enhet och ?neclbor_qe?"lighet. Vexel-undervisningen har r edan infört, och skall i sin blifvande välgörande utveckling ännu vidare införa dessa båda egenskaper uti uncle1·visningens metocl. Måtte det hafva lyckats Förf. att genom dessa blad fästa uppmärksamheten på en enkel och lätt väg, att äfven i unelervisningens fä1"emål införa sa m m a enhet och meclbmge1·l'ig het f F ÖRS Ö K, att närmare bestämma frågorna om undervisningsverkens reform, AND. FR YXELL . STO C KH OLM, TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER, l 83 2. Den förestående rev1swnen öfver läroverken har rörande detta ämne framkallat flere sins emellan stridiga skrifter och betänkanden . Deras olika riktningar härleda sig visserligen i fiere fall från verklig olikhet i åsigter; men mången gång också från inbördes missförstånd. Förf., lifiigt intresserad uti sakens utgång, önskar och vill efter sin förmåga försöka, att genom närvarande skrift, häfva dessa_ missförstånd, och uti de tvetydiga punkterna närmare bestämma sjelfva status qurestionis, i hopp att derigenom bidraga till frågans lättare lösande. Om Förf. ej misstagit sig, äro följande ämnen de hufvudsakligast e föremålen för båda partiernas olika önsknin g ar. l :o Folkbildningen. 2:o Sammanhanget mellan skola ouh prestersknp . 3:o Vexeluudervisning. 4:o Ambulat?riska metoden. 6:o Fria flyttningen. 6:o Läroämnenas inbördes ordning uti skolan . . Vi vilja försöka att genomgå hva!'je af dessa ämnen s~irskilt; och dervid så mycket möjligt hålla oss endast vid hufvudfrågan, öfvertygade, att då denna är afgjord, detaljerna sedan utan sväl'ighet kunna ordnas. § J. FOLKBILDNINGEN. l\lan hör hos oss i detta hänseende två olika stämmor. Den ena ropar: Re.qering och enskilla bö·m göm allt (Ö1' att öka attmogens kunslcape1· och upplysning. Den andra åter: Att ytterligm·e upplysning är för skctcll'ig. allmogen onöclig, till och mecl Tvisten om detta, likasom om följande ämne, hvilar - ö8- }lå historisk grund, och det är för dess r1itta förstånd och lösning nödvändigt kasta en l.Jlick tillbaka på Frankrikes fordna och närvarande öden. Under Hugenottkrigen sökte detta land samtidigt med ·det nordliga Europa att tillkämpa sig den andlig·a frihet, hvarförutan den borgerliga nlltid mer eller mindre blir ett l1jernspöke. Företaget misslyckades, och protestantiska läran blef förvi!-;ad ur Frankrike. Detta var emedlertid våldets, icke öfvertygelsens verk . De högre stånden hade redan .blickat för djupt in uti saken för att någonsin mera på .fullt allvar kunn ·a återgå till katolicismen. Frankrikes folkmängd blef i religiöst hänseende delad uti tvenne olika >klasser. Den lägre folkmassan, som uti fullkomlig råhet och ·okunnighet var katolska läran blindt t.illgifven; och de högre -stånden, som i själ och hjerta alld e les icke trodde på ·denna bekännelse , men då de ·ej fingo fästa sig vid någon .annan, nedföllo till religions~f örakt och den r å aste materialism . Hem·'il• den fjerde, denna Franska nationens och nationallynnets älskade prototyp, föregick med det motbj u·dande exemplet., att för politiska skäl och mot egen allmänt känd öfvertyg·else afsvärja en bättre, och antaga c.n sämre religion; och blef således den religiösa indifferenth-anens föregångare . Det efterdöme af osedlighet, hvarmed -samma Konung och dess hof förelyste nationen, verkade i .annat hänseende lika ofördelaktigt, spridande sin smitta lätt bland ett lättsinnigt folk, ända till en fullkomlig upp:l ösning af sjelfva familjbanden. RichelieltS, Luclvig den ~jor •tondes och femtondes regeringar fortforo på denna väg med ·en rysligt brådstörtande fart, demoraliserande nationen i alla. möjliga riktningar. I så väl de högre stånden som medelJdassen var religio sitet, denna staternas likasom den enskildes enda fasta hällebergsgnmd, alldeles försvunnen , och med det samma dess följeslng·are, oege nnytta, sedlighet, tarfiighet, ära, tro och uppriktighet. Uti detta chaos af moralisk förmultning uppstod Voltai1·e ·och hans skola. De såg-o förderfvet, men icke dess orsak', ty äfven de buro densamma inom eget bröst. De inbillade :sig att med uttalande af några ·abstrakta moraliska fraser - ö9 1<unnä, likasom med ett varde, gifva ordning· O<.;h ljus åt den förvirrade massan. Utgången, den förfärliga utgången har visat, huru mycket de häruti misstog-o sig. De gjorde det äfven i ett annat hänseende. 1\fed Fransmännen s då varande okunnighet och förakt för allt främmande , förblanclade de protestantismen, ja sjelfva religionens sak med Fransyska skrymtande katolicismen , och hela Frankrike följde deras exempel, deras läror. Den sista, om också blott hycklade aktningen för r eligionen föll och med det samma ocksä sista, ja enda bandet. Franska revolutionen utbröt, krossande först det förut bestående, sedan de få redligt sinnade bland sina egna fostrare, tumlande sig derpå uti medfödda laster och brott. Ännu fortfara dessa skakningar och framtiden skall visa, huruvida Franska nationen kan antingen af sig sjelf eller af andra sansas tilf en lugn och värdig njutning af den förvärfvade friheten; eller om detta folk, likt Greker och Romare på deras sista tider, med republikansk frihet på läpparna, men slafvisk egennytta, lättsinnighet och moralisk förslappning i hjertat, skall ~ febersjuk yra fortfara att konvulsiviskt k ~tsta sig ur det ena läget i det andra, tills det slutligen helt och hållit utmattadt åter sjunker i despotismens armar. Det skall visa sig, om dessa 40 årens skakningar och olyckor, kunnat återföra Franska folket till den lugna och allvarliga kraft, och framför allt de oegennyttiga och rena tänkesätt, hvarförutnn ingen frihet ät· möjlig; eller om mensklighetens och frihetens vänner , bedragne på året 1830 likasom på 1789, nödgas på det niirvarande slägtet lämpa Ovichi ord Se d et illa propago Contemt rix supel' nm ; smvmque avi<lissima cmdis Et violenta fuit.. Sci res e san g nin e natam. l • Vi återvända ti!l Voltain och encyclopedistiska skolan. Deras fältrop var Upplysning och F?'ihet . .Men deras upplysning bestod uti ett lättsinnig-t och föga djupttänkt begabberi .nf först katolicism.ens, sedan kristendomens läror, ett bemödande att utrota hva1je aning, hvarje känsla nf en öfversinlig verld, och inskränka mensklighetens kunskaper, förhoppningar, ja hela lifsväsende inom den . sinnliga erfa- - 60- renhetens trånga gränsar. Så utgick denila upplysning och dess apostlar kring Europa, för att döpa folken uti religionsföraktets, uti den mullkrypande materialismens namn. De kommo äfven till vårt fädernesland, och något hvar kan ännu minnas de tider, då man sökte förvärfva. sig upplysningens tapperhetsmedalj genom gäckerier med prester och religion , genom försummade andaktsöfningar. De tider, då. man tyckte sig· förnedrad af att öppna läpparna till bön och kyrko sång, förnedrad genom hvarje erkännande af ett högre, ett andeligt väsende. Dock nog om detta tidehvarf. Det har redan blifvit af andra tillräcklig-en skildradt, och har till största delen försvunnit, ur modet åtminstone, om icke ur lifvet. Det utomordentligt platta uti skolans resonnementer, likasom det motbjudande · i dess resultat, väckte ovilja inom h varje hj'e rta ' som ännu äo·de qvar känslan och förmåa:an af högre • ö ......... id ee r. Det uppstod mot hela detta upplysningsväsende en opposition, hvilken fick så mycket mera inflytande på all. männa tänkesättet, som dess varnande röst kraftigt understöddes af de varnande exemplen från Frankrike , detta den nya' upplysningens förlofvade land. Så uppstod ett annat parti, hvars fältrop var Våclan af Allmogens upplysning, och hvars första hos oss öppet framträdande yttring· var Hr Geije1·s bekanta bok: Om Falsk och sann Upplysning. I denna lilla ströskrift tecknades Franska upplysningens falskhet och vådor med så skarpa och klara färgo r, att på e n hvar ögonen började öppnas öfver dess rätta beskaffenhet. Herr Geije1· fick både inom och utom nya skolan en stor skara efterföljare, hvilka efter vanligheten, men, som vi hoppas, mot Hr Ge'ijers afsigt, drefvo hans satser ända till ytterlighet. Nu fick man i tidning·ar, ströskrifter och öfverallt lä'3a bittra smädelser mot den stackars upplysningen. :Man omtalade , huru böndernas förstånd i skolon·ta bo1·tlancast1·e1·acles, huru bonden ej borde känna mer än fntkta Gucl och ä1·a Kommgen; samt framställda tankegångar sådana, som följ ande: Läser den olänle bonelen mecl fromt sinne och mecl upzJbyggelse sin bibel och psalmbok, så måste elen stuclt1'tlcle bonclen, just (ö1· det han ty cker sig vam klokw·e och upplystm·e, - 61- · jö?·aktct denna läsning. !! ! Svea VIII, 9iL Man må härvid med Rolbe1·gs Montanus utropa Probet mino1·em! 1 Så hafva vi emellertid karmnit till närvarande förhållande och förs t anmärkta tvist ang·ående folkbildningens nytta eller våda. Det blir nu äfven lättare att densamma bedömma. Franska encyclopedistiska skolan begick ett gToft misstag deruti , att de sökte befrämja en upplysning, som icke allenast icke hvilade på en religiös grundval, utan stod ·deremot i fL~llkomlig motsats. Den andra sidan deremot begår också et t lika uppendagligt misstag, då den i allmiinhct afråder från hvarje bemödande att öka allmogens kun skaper, icke inseende den enkla, men vigtiga sanningen, att fa slän Fmnslw ?tpplysnin,qen, va1 · ,qnmclacl pet. en helt och .llållet f alsk ve1'ldsäsigt, kan och bÖ1' clet finnas en bildn'ing, som Jwila1· pcl en 1·eligiös, på en 1·ent lcristlig gnmclval. - Uti Sven, VIII p . 9~. läses : I 1'el'igiöst a.(seencle yttra sig cle menliga .följclenw a( haltbildningen uti brist pci 1'eli,qiös t1·o . - - H vad vill detta säga? Är det mera omöjligt för den ena bonden , Bo m kan skrifva, räkna och känner fädemeslandets historia ·och geografi, iir det för honom mera omöjligt att vara .g udfruktig än för .en annan bonde, som icke kan mer än läsa inantill? Huru står det då till med gudsfruktan hos borgerskapet, hos de lägre ståndspersonerna, hvilka ofta jcke äga några andra kun skaper? Månne sjelfva examen Tigorosum ådngalägger mer än en halfbildning i förhål1ande till den . högsta , och lwar uppdraga gränsen mellan ·den halfbildning, som leder till otro , och den hel bildning, . oS om återför sin innehafvare inom trons förlorade paradis? Det synes tydli ge n, att skriket mot folkbildningen uppkommit d eraf, att man lag·gt henne till last de fel , som enskilt tillhörde encyclopedi:>tiska skolan, ehuru båda äro ·himmelsYidt åts kilda. Ty hvarföre eljest längre neka möjligheten af en bildnin g, som alltid, med roten djupt och tryggt hvilande uti den religiösa trons ensamt goda. jord, :sträcker sina gre nar genom alla vetandets re gioner mot -det evig·a ljus e t. Och en sådan bildning, vare sig såsom <> uppv äxt telning, eller som fullmogen stam, kan icke bära -62otrons multna Sodoms-itpplen. Någon har väl ropat före och mångfalldig-a andra hafva ropat efter, att om vetenskaperna, gäller den regeln: Drick djupt eller smaka dem icke! Men detta är falskt. Utur vetandets rena himlakälla flyta endast helsogifvande vågor; och den minsta dryck de nu· är för den törstande menniskoanden vederqvickelse, helsa och lif. - Satsen bör heta: Utur elen falska kunskapens orenct brunnar skall clzt iclce smaka., än minclre eldeka djupt. Men UJIPhänllct mecl hela clin själs begä1' hvmje clroppe, om än alclrig sel liten, ur det sanna vetandets heliga Vnlar·br'U?~n. Detta anförda ordspråk: DJ'ick djupt eller smalw icke,. hii.rleder sig från förut antydda period, då mensklig-a vetandet i titaniskt öfvermod reste sig mot tron, mot det religiösa sinnet; då detta derföre nödg·ades från sin sida betrakta vetandet som fiende. Men dessa tider äro ju förbi? Forskningens ande har flugit rymden omkring, mätt dess höjder och djup, samt rittmat dess stjernor utan att dock hafva funnit något att hvila sin fot uppå, utan att kunna medföra åt den längtande menniskoanden de eviga förhoppningarnas oliveblad. Menniskoförnuftet har funnit gränsen för sina forskningar. Det har funnit, att svaret på de frågor, som röm hennes innersta lifsprincip, hvarken kunna framtvingas ur kemistens retorter, ur matematikerns reqvationer, eller den djupt forskande filosofens sammankedjade syllogismer. En af de kompetentaste dommare har ju i våra dagar, med lika uppriktighet som skarpsinnighet förklarat filosofien för bankrutt. - Och hvad är, hvad betyder detta yttrande annat än ett fl'ids-anbud, ett vetandets erkännande ' af troris 'hög-re förmåga, det menskligas frivilliga nedstigande under det gudomliga. Detta gjordt, hvarföre fortsätta längre den onyttiga, striden? Från detta erkännande visar sig .in:~ utsigten till ett nytt tidskifte uti bildningens historia, ett tidskifte som fritt och gladt kastar sina blickar kring verlden, räknar, undersöker och begagnar dess tusentals alster, men på samma gång känner och erkänner ytlig·heten af allt detta vetande, känner och erkänner, att lösningen af lii\rets och dödens gåtor, icke kan gifvas af det beräknande förnuftet, utan måste i tro och ödmjukhet emottagas 6H- från en högre, en heligare vm·ld. Det måste kunna gifvas en sådan bildning, uppammad vid trons kärleksfulla moderbröst, och sedan förd af förnuftets ledande fadershand. Jag' kan ej tänka mig någon ting så rysligt, som att detta hopp vore en drömbild, att menniskan, att menniskoslägtet skulle vara dömdt att i evighet vältra den filosofiska Sisyfsstenen upp mot himmelen för att sedan lika beständigt se den samma störta ned igen. Är ofvanstående grundadt, så ät· också tvisten om nyttan eller skadligheten af allmogens bildning snart sliten; ocl1 det torde få tagas för afgjordt, att om bildningen är sann och ren, så är den nyttig. Men är den deremot falsk, så är den skadlig, ehvad man deraf antingen clriclcer djupt elle1' blott smakande fuktar läppama. l\Iå man derföre ej längre så grymt, så omenskligt skrika mot allmogens upplysning och fömeka den hvarje · mensklig varelses rättighet till ljus och utbildning. l\Ien må man grunda deras, likasom alla andra samhällsklassers bildning på sann och lefvande kristendom och man kan vam öfvertygad, att i sådant fall deras inhämtade kunskaper i andra ämnen ingalunda skola lära dem uppror, lättja och osedlighet, som man vidunderligt nog synes frukta, utan tvertom bilda mot nämnde laster ett icke föraktligt skyddsmedel. Jag anhåller att vid denna punkt få göra ännu en anmärkning. Med någon kännedom af närvarande förhållanden, ser man tydligt, att uti vårt kära fädernesland finnes uti allmänna opinionen ännu qvar en fraction som, utan att hafva lärt något af Franska revolutionens röda bok, uti uppfostring, liksom annan väg, hyllar den så kallade gamla Fransyska liberalismen och de materialistiska åsigter, h varpå den hvilar. Dessa igenkännas lätt på det uttryck nf 1ikg·illtighet, att ej säga förakt, som de visa, då det är fl'åga om undervisning uti l<ristendom, eller uti något af de ämnen, som hafva afseende på menskans inre andliga lif; likasom å andra sidan på den liflighet, hvarmed de uppfatta frågan~ om det gäller någon genväg uti bibringandet af aritmetik, kemi, historia, matematik, skrifkonst och dylikt. Dessa her- - 64- rar betrakta staten endast som ett bolag af handlnnde och vandlande menni skor , och uppfostrnn som inhämtandet nf de kunskaper och fä rdigheter, hvilka äro nödi ga för att blifva en skicklig hnndtverkare, fabrikör, g rosshandlare, lag- heller räkenkarl, o. s. v . Den humanisti ska bildningen deremot anse d e so m ett tid södande öfverflöd; religionen endast som en högre police-ordning- sammansatt för den r åare massans tyglande; en upplyst menniska, tro de, behöf ver ej nå g ot annat ·än en enkel och sund moral; o. s. v. Om någon ·reform af läroverken uti sådan anda skulle komma i fraga; då må man tusenfalldt häldre bibehålla de gamla formerna, hvilka med alla sina fel likväl oförställd-t hylla mensklighetens eviga lifsprinciper, än en teori, som söker nedsätta henne till en varelse, hvilken skiljer sig från djuren endast genom mera beräkning och slughet uti ~ättet att förskaffa föda, klädet· och beqvämlighet. §. 2. SAMMANHANGET MELLAN SKOLA OCH PRESTERSKAP. Detta är det andra stridsämnet. Af (tider har uti Sverige, likasom i andra länder, undervisningsverkens ledande närmast hvilat i presterskapets hand. Men af de uti förra § anförde orsaker höjde sig i Frankrike, mot slutet af förra århundradet, ett allmänt rop mot detta förhållande, och det icke utan skäl i anseende till katolicismens erkända grundsats, att menigheten uti mörker och okunnighet skulle blindt lyda och följa sitt prestersl<ap. (Fides implicita). Men såsom förut redan annorstädes är anmärkt, har det här i Sverige blifvit ett bruk att öfver~ätta och på våra Svenska förhållanden lämpa alla de deklamationer, som Fransyska liberala tidningarna innehållH, och det oftast utan annan orsak, än de ifrågavarande syslomas lika namn. Våra ministrar hafva på sådant sätt fått uppbära alla Villeles och Polignacs · förbrytelser. Sveriges adel har blifvit utan krus - 65 - ~c h komplimenter behandlad som ett aristokratiskt-carlistiskt anhang, likasom Sveriges protestantiska presterskap ·blifvit ställdt i sa mma klass som Frankrikes fanatiska mis:sionärer. På samma sätt har man iifven yrkat på nödvän·digheten att rycka undervisningen ur ·presternas händer. Dessa herrar, som idkeligt försäkra , att r ege ring, aristokrati och preste rskap motarbeta de lägre klasse mas upplysnin g· -och välfärd , må till egen upplysning besinna följande facta; -att det var en Svensk rik sfö reståndare och en Svensk ·erkebiskop , hvillm tillsa mmans stiftade det första universitet i riket, hvarjemnte den föne inför de det första bokt ryckeri; att det var en Svensk Konun g, Gustaf JiVasa, som med våda för sitt lif och med uppoffrin g af samma lifs ·stillhet och lu gn räddade Sverige från katolicismens mörker, som idk eli gt ifrade för angelägenheten af bondeståndets upplysning och sjelf yrkade , att prestema borde, i stället för att läsa mässan, undervisa allmogen och dess barn, ett fö rsla g, som bönderna sjelfva me d hann förkastade; - att d e t vid samma tid var tvenn e Svenska prester, Olaus och Law·enlius Pet1 ·i, som frivilligt och på egen hand började ,iettestriden mot påfvedömet; att d en se dnare under ·femton å rs arbete lenmade för första gå ngen den Heliga -skrift åt Sveriges folk på Sveriges tungomål; att det ytterligare var en Svensk Konung, Gustaf Aclol(, som ifrade fö r -vetenskapernas behandlande på mod e rsmålet till allmänhetens stöne fromma, - som bortskänkte hela sin betydliga ·enskilta förmögenhet till rikets und e rvisnin gsverk , och som slutlige n uppoffrade sitt lif för ljusets och frihetens sak; -att hm1s vänner, Sveriges då varande aristokrater, ännu länge efteråt följande exemplet, stiftade skolor, anslago stipendier och und e rstöd för fattiga ynglingars uppfostran och bildning. Att det var en Svensk biskop, som hos en Svensk Konung utverkade den förordning, som ålade Sveriges allmoge att förvärfva sig· egen personlig kristendomskunskap och för detta ändamål sjelf lära sig läsa innantill; att det i våra dagar varit konun g och reg ering, som med anslag, fö rordningar och gåfv or sökt befordra vexelundervbningen. Att de tvft personer, som bland de första 5 • - flö- fäderneslandet framdrog-o och gjorde gällande detta för det lägre folkets bildning särdeles beräknade undervisningssätt v oro, den ena, tredje grefven på. Svensim riddarhuset~ och den andra Svea rikes erkebiskop; att de fteste Sve-· riges god~ägande adelsmän ofta på. ~gen bekostnad upprättat skolor för sina underhafvande; att största delen af dessa skolor blifvit stiftade, antingen på. detta sätt, eller af rikets prosterskap och det ofta icke utan häftigt motstånd af sjelfva den allmog·e, hvars bästa man åsyftat; att det är en annan biskop, som i förening med en af de högre embetsmännen arbetar på räddandet af den i hufvudstaden så talrika klassen af vanvfirdade barn. - .l\'Ien förgäfves tala alla dessa riksbekanta facta. Det heter ändå, att styrelsen, aristokratien och presterskapet sammansvurit sig· att motarbeta de lägre folk-klassernas upplysning och bästa. Ett sådant mot det factiska förhållandet rakt stridande och likväl fortfarande språk måste äga sin grund uti andra. förhållanden. Det hör ej hit att utveckla , hmu detta ro1} uppkommit mot styrelsen och adeln; vi vilja deremot fästa. oss vid dess utfall emot presterskapets inspektionsrätt öfve1· skoloma. Vid närmare eftersinnande skall man nemligen finna, att detta rop egentligen är en följd 11f förra tidehvarfvets strid emellan vetande och tro. Man sökte uppföra vetenskapens och bildningens tempel på materialismens grund, man sökte utrota hvarje känsla, hvarje aning om en öfversinlig verld; och då lärostånde t, inseende det förderftiga i denna riktning, motarbetade densamma, uppstod skriket emot presterskapets obscurantism, skriket om nödvändio·heten att rycka undervisningen utur bändP-ma på. o ' detta stånd . Denna hög·ljudda fordran kan hafva sin grund endast uti tvenne orsaker, antingen först, att Sveriges presterskap anses motarbeta en sann och kristlig upplysning. Man må besinna sig, innan man kastar en sådan beskyllning på ett helt riks-stånd, hvilket, enligt hvad vi förut visat, deraf alldeles icke gjort sig förtjent, ehvad misstag man ocks{t kan förebrå enskilda medlemmar deraf. Ej heller må. man som ovilja uttyda den lång·samhet, den försigtighet, hvar- • - 67- med mången ansett sig böra gå till väga i ett så angeläget äi·ende som detta. Det andm alternativet åter är, att dessa påstftenden härleda sig från anhängame af den gamla Franska liberalismen, hvilka i sitt hjertas grund icke erkänna någon verklig religion, minst kristendomen med dess ödmJ'ukhet försakelse; och försoning. Dessa henar önska naturligtvis att' öfverftytta sin förmenta upplysning på det växande slägtet; och det ät· derföre af dem ganska konseqvent ntt ifra mot det inflytande, som det kristna presterskapet utöfvar på allmänna undervisningsverken. Det är fara värdt, att detta oftn, ja oftast är verkliga gr{mdorsaken . Men om en sådan materiel bildning med dess åsigter hafva vi redan uttalat vår tanke. Tusende gånger häldre dä den gamla med alla dess fel! . Vi återgå till grundfrågan. Om det är gifvet, att all bildning, all vetenskap bör hvila ytterst på en religiös grund; om det är sant, det gamla kärnspråket, att Guclsjrulctan · ä?' vishetens be,aynnelse, då kan man väl ej heller sätta i fråga, att icke presterskapet, vårdare af det religiösa lifvet, äfven äro närmast att leda den öfriga undervisningen. Om presterna, hvad de borde och vad vi hoppas, att de , genom undervisnings-verkens reform allt mer skola göra , hvar inom sin krets sU\ på höjden af sann humanistisk bildning, sit äro de vU! också denna bildnings sjelfskrifna vårdare. Redan vid sakernas närvarande förhållande må man i sanning undra , hnru det skulle se ut i de flesta församlingar och småstäder, derest skolinspektionen toges från presterskapet och öfvel'lemnades åt inspektorer, länsmän, råd- och nämndemän, ofta föga kunnigare, än sjelfva . den massa, hvars bildning de skulle leda. Det torde derföre ej komma i fråga, att skilja prosterskap och skola åt. - Och med den kännedom , man äger om de personer, som utgjorde pluraliteten uti stora uppfostringskommiten, kan man icke utan el en största oriittvi~a påbörda dem denna afsigt . . Det ser ut, som man genom 68framkastan d et a f en -S·c·~d''l1 '" " I11l'sst,'li11c·," sökte medel att dbkreditera det hela af kommitens reformations-förslag·. § 3. VEXELUNDER VISNING. Vi behöfva, i hänseende till denna metod icke vara • or)inionen om densamma redan 111angor d'o·a 10 < , d '"·~ 'allm'i.nna ' är temligen stadgad. J\'l<m erkänner å ena sidan, att. undervisnino· af monitörer aldrig kan blifva så fullkomlig, som af lär:ren sjelf; att vexelundervisningen således enelast .då äger sitt företräde, när en ensam lärare måste undervisa en talrik o<.;h olika för sig kommen barnskara;- att vexelundervisning;ens för ordning·ssinnet så helsosamma noggranhet uti röl~elser , uti former, icke tillhör denna metod ensamt utan kan Mven i andra skolor tilllärjungames fromma i-nför~s. _ Men å andra sidan medgifves också lika öppet metodens stora nytta uti församlingar , rika på bam me11 fattiga på medel till ·deras unelervisning. N ek_~. t_or~e. man ej heller, att metoden uti många mekamska otmngai !~an med stor fördel användas äfven uti lärdoms och apologiStskolor. Deremot lemna vi osagclt., huruvida den derstädes kan helt och h~llet fylla den gamla metodens plats , nem: l igen med den utsträckning, att en Hirare sl_call kt~_nna _pa en gång· unelervisa hela lärjung~~ersonalen. VId en lar~~.n~s eller apologist-skola. Det synes foga sannolikt, att en la1 a1 e, endast med stöd af monitörer skall kunna lemna fullgod och ::;am tid i o· undervisning åt ett an tal af l 00 gossar och clerutöfver, ~ch dessa stående på alla de olika tr_appstegen från nybegynnaren ändt1 till och med gymnaststen . Ny:t Elementar-skolan i Stockholm , hvilken lärer vara orgamsei"td efter sådan princip , torde förr eller sednare finna sig' föranlåten att dela sinalärjungar på t."~ ~:uclitorie_r, ell~r åtminstone antaga åt hvarje lärare en palltl1g· medhJelpaie till undervisningens fullständ'iga meddelande. - Men on~ äfven detta system af vexelundervisningens användande l - 69 stort sknlle lyckas vid nämde skola, så anse vi det likväl alldeles icke böra antagas för de andra läroverken, ty dess s~immansatta och derigenom konstfLtlla machineri, dess vid::;träckta verkningskrets förutsätta hos lärame större personliga både kropps och själsförmögenhter än i allmänhet kunna påräknas. Man hör nemligen ofta påstås om detta lärosätt, att dess metod och reglemente suppleera läraren; att en i öfrigt dälig lärare kan med stöd af denna metod lemna en temligen . god undervisning. Detta är alldeles stridande n~ot verkliga förhållandet. En af naturen medelmåttigt eller illa utrustad lärare kan likväl efter gamla metoden hålla de kring· väggen sittande gossarna temligen lätt i ordning, och något måste dock hos dem fastna af de ämnen, som i'tr ut och :"u· in, om också på det mest mekaniska sätt, föreläsas. Sicalan bibehåller ändå ett skenlif, lärj u n gama hållas till yttre ordning, om icke till inre verksamhet. .Men sätt en sådan lärare uti en vexelnndervisnings-skola, med dess invecklade och konstiga former, h vilka h varje ögonblick skola af läraren och efter hans urskiljning lokaliseras och tillämpas; uti en vexelundervisnings-skola, der alla barnets själsförmögenheter lenmas fria, i elen förutsättning, att läraren skall äga förstånd och förmåga att rikta dessa lösgjorda krafter till ett godt ändamål, till ett friare och raskare inhämtande af föreskrifna kunskaper; - - lomna, säga vi, allt detta uti en mindre skicklig lärares hand, och det skall snart upplösa sig· i villervalla, läraren skall inveckla sig i· motsägel!'er och oreda, de frigjorda gossarna skola uti ringen leka eller träta i stället för att läsa , och :,;kolan skall inom kort upplösa~. Så, och af sådan orsak har det g·ått mångenstädes; och metoden har skörelat det tadel, som egentligen bort träffa läraren eller dem, som orätt valt och för länge bibehållit honom; under det att på andra ställen en skicklig lärare med denna metod hanclledt många hundrade barn till kunskaper, ordning, drift och sedlighet, och samlat öfver sig och metod hela nejdens viUsignelser. r -10- § 4. AMBULATORISKA METODEN. Redan en längre tid har denna metod utgjort ett tvistämne uti fosterlandets pedagogiska litteratur. Unde.r sina resor, i mellersta Europa, hvarest metoden nä~tan allmänt är vedertagen, lärde B1·oocman att känna och värdera densamma, och ifrade ännu i sin sista t;krift för dess allmänna införande i Sverige. Uppfostrings-kommiten af år 1812 antog den som grund.sats, men i anseende till motståndet vid 1818 års riksdag , blef metoden i 18~0 års Scholordningtillåten , icke föreskrifven . Under en mellan ambulatorisk och klastiläsning vexlande tjenstgöring, har Förf. med erfarenhet af båda, icke kunnat finna annat, ä n att ambulatoriska metoden har ett bestämdt företr~ide. Förf. skall ockst't försöka att med så mycken oväld , som möjligt, framställa de skäl och motskäl, som härvid förete sig. Ambulatoriska metoden har följande olägenheter. a) Bamet är så väl genom natur som vana benäget att fästa sig vid person , icke vid system. Föräldrarne äro för detsamma den personifierade Ingen, och det väntar samt fordrar att uti skolans lärare finna detsamma. Detta låter sig· göra med klassläsning, som lemnar bamet åt enelast en lärare, men icke med ambulatorisk läsning, der det straxt får att göra med flere, af hvilka följaktligen ingendera kan personligen blihra så allt i alla för barnet, som det fordrar och måhända behöfver. b) Den i skolan nyss inkomna åtta eller nioåriga lärjungen råkar alltid i början mer eller mindre uti förvirring, då han på en gång· försättes, icke allenast uti en ny omgifning, utan också i beröring med flere olika lärare , och veckor, ja hela månader åtgå, innan han rätt hinner blifva hemmastaeld i sin nya ställning: c) Ambulatorb;ka metoden förutsätter också ett gemensamt system för hela t;kolan, så att -läraren icke får eller kan följa sin enskil ta öfvertygelse, utan mäste jemka sig och sin verksamhet efter kamrater och reglemente; då han deremot, efter klassläsningen , ensam herre öfver sina lärjungar, odcså kan följa ett alldeles - 71 eget efter hans individualitet lämpadt undervisnings- och disciplins-system . el) Den närmare beröring, hvari ambulat.oriska metoden sätter lärarne, skall naturligtvis förr gifva anledning till missämja dem emellan, än klassHtsning·en, der lärare och klasser stå utan allt närmare sammanhang· med hvarandra. Dessa svårigheter atfölja onekligen mnbulatoriska metoden och några deriblmid, särdeles de första , äro icke utan sin allvarsamma betänklig·het, hvarföre det ocks~t varit fråga om, att låta nedersta klassen af skolorna behålla en gemensam lärare, under det ambula~ tpriska metoden följes i de öfre. Man har ytterligare velat tillägga denna ·metod ännu en olägenhet. Man haJ' nemlige~1 påstått, ait den icke sätter lärame i det fadel'liga förhållande till lärjungen, som klassläsningen. Detta tål närmare förklaring. Om man dermed menar, att klassläsning sätter lärjungen uti ett mera uteslutande beroende af sin lärare för året, så har man rätt; men orätt åter, om man med faderligt förhållande menar. de varmare känslor af tilJo·ifb venhet och välvilja, som böra alstras mellan lärare och lärjungar. Man låte ä ena sidan en lärjunge på 6 ~\ 8 år som vanligt genomgå en trivialskolas fyra klasser, och således fyra särskilta gånger ömsa lärare - och å andra sidan en lärjunge under samma 6 a 8 år beständigt läsa för dessa samrna fyra lärare , och man må eftersinna hvilkendera förhällandet är mest tjenligt att alstra hos lärj ungen känsla af barnslig, hos Iärarne af faderlig tillgifvenhet. Jag kan ej tveka alt häruti tillerkänna ambulatoriska metoden företrädet. Ty dessa heliga känslor äro ej af det slag, som hastigt väckas och brådmogna, utan fordra en längre tid, för att också sedan blifva af längre varaktighet. Efter klassläsningen hafva de oftast knappt börjat väckas , förr än lärjungen måst afflytta till ny klass och ny lämre, och på sådant sätt fyra gånger efter hvarandra ömsa lärare, utan att hinna fästa sig vid någon . Deremot efter ambulatoriska metoden, då lärare och lärjungar uti sex a åtta år oupphöl'ligt följt hvarandra, då hinna dessa sköna känslor ~1f ömsesidigt förtroende och tillgifvenhet att utveckla sig· och bära härliga frukter. Lärarens växande ömhet gifver -72åt hans varningar och råd mera värma och lif, och lärj ungens genom så många års erfarenhet styrkta förtroende och kärle.k uppfattar dessa råd mera allvarligt och djupt;: och så bildar sig detta ömsesidiga förhållande, som vid den slutliga upplösningen, eller ftyttning·en till högre läroverk,. låter både lärare och lärjunge känna , att de icke mer voro hvarandra Jikgilltign. Bland ambulatoriska. metodens öfrig·a företräden faller straxt i ögat. A) Att endast på detta sätt skolan kan blifva ett organiskt sammanhängande helt. En Trivialskola enligt klassläsningen är och kan ej blifva annat än 4 särskilta skolor, stående bredvid eller öfver hvarandra, men utt hvilka det i följe af hvarje lärares särskilt afstängda verkningskrets också kan följas, och oftast följes alldeles stridiga grundsatser och metoder; en sak, som det med klassläsningen är nästan en omöjlighet att förekomma. B) Det kan icke gerna vara för lärjungen helsosamt, att enligt klassläsningen und e r sin skoltid, i disciplinarisk t hänseende , genomgå fyra särskitta och ofta olika behandlingssätt, då. deremot efter ambulatoriska metoden , lärjungen från inträdet i skolan till utgången ledes efter ett och samma. system. O) Efter klassläsningen skall lärjung·en uti hvarje kunskapsgren g·enomgå fyra händer. Enlig t nu gilllande skolordning skall han t. ex. uti latinet lära sig af första läraren dekliuationema och de regnliera konjugationerna. Af andra läraren verba anomala, partiklarna, samt de första.. reglarna. Af tredje läraren, att fullständi g t resolvera, och skrifva efter dc enklare reglarna, och slutligen af l~ectot' inöfvas uti det åte rstående af grammatiken. P å samma sätt också med d e öfriga läroämnena. - Men huru kan man vänta sig någon enhet, något sammanhang uti ett sådant undervisningsstttt? - Onekligen äger häruti ambulatoriska metoden ett ojemförligt företräde, då den sätter läraren uti tillfälle att ge nom undervisning för lärjung ar af alla. kunskapsgrader erhålla en klarare öfversigt af sin vetenskap och dymed e lst kunna vid dess meddelande följa ett bestämdt system från början till slut. D) Just detta sist anförda förhållande mi\s te också vara vida angenämare - 73 och mera lifva.nde för 1ärnl'l1e, än kl assläsningen. Huru ofta händer det ej, att en lärare får sitta 6 å 8 år uti en och i'i amma klass . D et kan ej aunat än vam dödande för det vetenskapliga lifvet, ritt då enligt klassläsningen beständigt hålla. på med samnut korta fragmenter af alla kunskaps-· ämnen. Enligt nu gä llande skolordning, skulle . en lärare t. ex. uti andra klasse n på sådant sätt aldrig få Jäsa uti latinet annat ä n de fyra a fem första fälthenarue af CO?'nelius: uti Grekiskan; enelast deklinationerna och första konjugationen : uti aritmetik, multiplica tion, division · och sorter-räkning: uti geografien, Sverige och Europas fysiska beskrifning ; o. s. v. Att nu åt' ut och år in icke få behandla något annat än dessa afhuggna stumpar af kunskapsämnena kan ej vara annat än uttråkande för läraren . Man klagar, att våra skollärare icke utg·ifva tjenliga läroböcker. D e äro ursäktade. Huru ·hafv a de med klassl äs ningen kunnat få den dertill nödiga öfversigten af sitt kunskapsämne och dess behandling från nybegynnar en ä nda uppåt till gymnasisten. D et länder dem sannerligen till heder, att de bibeh~tllit någo t vetenskapligt intress e unel er en sä vetenskapsstympande sysselsättning·. E) Med klasslä·ming· kan en oduglig lärare antingen skylla lärjunga mas underhaltighet på sin företrädare , eller skyla egen slapphet med de kunskaper samma lärjungar uti föreg·ttende eller efterföljande klass inhämta. Med ambulatoriska metod e n är ett sådant förfarande omöjlig-t. Läraren , sam från början till slut ensam sköter sitt ämne, skall också ensam skörda det beröm eller tadel, som han förtjenat. En oduglig· lära r e kan efter ambulatoriska me toden omöjligt dölja eller bibehålla sig. § 5. FRI FLYTTNING. Detta element för en blifvande skolreform har fö ga blifvit motsa gd t, behöfver således föga försvaras, häldst dess fördelar falla temligen lätt i ögat. Hvarje lärare vet - 74 -- nemligen, huru man ofta är försatt uti ett obehngligt val, antingen man skall flytta en verkligen underlägsen lärj unge, eller dörmua honom att ett helt år stanna q var i klnssen, då likväl hans underlägsenhet möjligtvis sträckte sig blott till ett eller annat ämne, och kunde med träget arbete snart nog afbjelpas. Å ena sidan skadar man ovillkorligen f:'kolan, då man flyttar gossen tvärt emot lagens både bokst1lf och nnda, och hvad än väl'!'e är, mnn föregår ynglingen med exemplet af lagbrott. Å andra sidan är det en uppretande obillighet emot lärjungen att låta honom för en elylik lätt botad kunskapsbrist i mer eller mindre grad förlom ett helt år och hämmns i den raska framfarten af sina studier. -- Ännu ett skäl. Efter nu varnnde skolformer sitter lärjungen vanligen två år uti hvarje klnss. Det är en ofta gjord erfarenhet, att lärjungnma under första året, så vidt på dem beror, temligen allmänt visa mindre ifver uti sin läsning, emedan de väl veta, att de i alla fall icke komma det året i fråga till flyttning. De skulle deremot otvifvelaktigt hållas uti \rida jemnare verksamhet, derest det vore dem öppet, att när som helst ffi uppftytta, så framt de ägde dertill erforderliga kunskaper. Man har mot fria flyttningen anmärkt, att den skulle leda till en läxläsning, till ett föga stadgadt och smält kunskapsförråd. Vi tro tvärtom; i fall läraren såsom sig bör och lätt kan ske , ålägger lär'jungen att för hvarje examen till en klass eller läxlag redogöra för alla föregående kmser i samma ämne; då mftste detta idkeliga repeterande slutligen så hafva innött ämnet, att den deraf uppkomna kunskapen ingalunda sknll kunna betraktas som läxläsning. Mera är att befara, att man med den föi·ut brukliga årsflyttningen ofta måste släpa lärjungar hela skolan igenom med underhaltiga, eller blott för tillfället inpräglade cxamensläxor. -Man har mot fria flyttningen anmärkt, att den befordrar brådmognad; men är läraren rättvist sträng uLi sina fordringar, så behöfver man ej frukta. En grundlig bildningskurs fordrar sin dryga tid, hvad metod man också må välja. I afseende på denna r;å kallade fria flyttning vilja vi härmedelst öppet förklam oss , att dt't vi hylla densarnm11, så sker det för den gTnnd af rättvisa och billighet, hvarpå den hvilar; men ingalunda för att derigenom understödja den olyckligtvis allt för mycket utspridda lusten , att jaga sina söner så fort som möjligt igenom skolan, att påskynda deras mognad, förr än ·den efter naturens ordning skulle följa. - Här torde alltså vara rätta stället att vidröra den falska princip, som man af missförst å nd så ofta följer , serdeles i hufvudstaden. Knappt är gossen sj u å åtta år, föl'l' än föräldrame i allsköns välmening skafia honom icke . allenast skola eller informator, utan äfven engagera föt' hans räkning allehanda mästare, så att g·ossen ofta, hemläxorna inberäknade, är upptagen 9 å 10 tirmuar om dagen. Men vid spädare år är denna sysselsättning alldeles för trägen och hindrat' bamet, att under frihet och lekar · i frh;lm luften vi11na den fysiska utbildning, den liflighet uti lynnet, som båda äro af så stor vigt för elen blifvando menniskan . Med detta trägna arbete fortfar man sedan ända till 1:) a 16 år, men vid denna ålder fordrar man också , att gossen skall vara fullbildad, skall taga sin student- och straxt derefter hofrätts- · eller kansli examen; skall straxt derefter inträda som embestman i staten. Följdema af denna uppfostran äro i många afseenelen skadliga. Den gossen alldeles för tidigt påtrugade kunskapsmassan faller snart bort, emedan den ej i naturlig ordning var inhämtad och digererad; ~.;·oss ens själsförmögenheter, som man för tidigt utvecklat och mången gång öfver förmågan ansträngt, hafva stundom på försöket förlorat sin spänstighet, måhända för liEstiden Lynnet blir icke sällan förtyngdt, och då det återtar sin länge kufvade liflighet, så antaga dessa utbrott vid J i) å 16 års ålder en vida vådligare karakter än vid 10 a 1~ . Den student-frihet, som man efter detta system lemnar l i) å 16 års ynglingar, kunna de sällan bär n. J u st vid denna å lder, dft lifvets frestelser och förströelser först och uti sin niest förföriska gestalt träda för ynglingens blickar, är det af så mycket mera vigt att fästa honom genom sträng Dch trägeu verksamhet, så att man åtminstone icke med sysslolösheten ökar vådan af hans ställning. Det bör ocks å besinnas, att tiden emellan l J och 18 år är ynglingens bästa -76 - arbetstid, och att han då kan lära på en månad så mycket, som vid åtta års å ld e r på ett helt år. I stället för att derföre, som nu ät· händelsen, öfverhopa den späda gossen med arbete och låta deremot sexton års ynglingen agera kaval.ier och sköta sina studier 'efter egen beqvämlighet, borde man gifva d en förre mera ledighet till de le ka r, hans lynne och ålder fordr a, men deremot vida allvarsammare, än hittills skett, taga den uppväxande y nglin ge ns tid och uppmärksamhet uti anspråk, och ända till 18 å rs å lder med allvar och kraft hålla honom till en triigen sysselsät tning. Detta förderfliga brådskande skulle be tydligt motarbetas, de r es t staten ' toge för gr und sats att icke öppna tillträdet till någon syssla för den, som icke fyllt sina tjug uett å r. D et är i sanning en besynnerlig· motsats , att man ombetros sköta statens ärender ofta tre a fyra å r förr , än man som myndig får befatta sig med sina enskilta. De t andra medlet vore, att den nya , högst nyttiga inrä ttnin ge n af st udentexam en inför ·ett och samma collegium hå ll es i vederbörlig helgd och utsträckn in g, så att icke någon slags decanatexamen eller liten studentexa men må gifva r iittighe t till de j uridiska embetsex11mina. Häl d re må man uti den stora. studentexamen le m11:1 blifvande civila embetsmän frihet uti ett eller annat timne. D e n, som icke varit sysse.lsatt vid de lägre läroverk e n kan knappt göra sig en före ställning· om de t brådskande slarf, hvartill den föna studentexamens obetydlighet och bristande konsequens ga.f anledning. Ännu en anm ärkning med afsee nd e på den fysiska uppfo stran. Vid åsy ne n af den bleka och svaga bam-skara, som uppv äx:er i hufvudstaden, ka n ma n· ej annat än bekla ga både dem sjelfva och deras föräldrar. En gosse behöfver vid spädare å lder åtminstone tre a fyra timmars r örelse uti fria luften hv a r e nda dag. Omöjligt kan man fordra, att föräldmme sjelfva derunder skola följa honom. och högst få äga tillgång att för sådant ändamål hå lla en. särskild domestik. Nu står man derföre i det svåra valet, att antingen lå ta sin so n utan tillsyn springa omkring och leka på gatornn och med all sannolikhet snart se honom förvandlad till en rödblommig, frisk och tilltagsen, men - "; 7 - <Jckså å andra sidan till sj ä l och seder a lld eles förderfvad gatpojke . Eller också hålla honom instängd uti förmak sluften och förmakslifvet, der hans bleka kinder, slappa oc h klem iga väsende snart vittna om sa mma svaghet, som de på samma sätt vid hans sida i fönstret uppdrag·na blommorna. D e tta gälle r särdeles om de spädare bamen från t vå till å tt a i1 tio å r. - Härom ett förslag! Simile det icke löna sig för den e nsk ilta indus trien att så 11 äm so m möjli gt på Malm a rn a anskaffa stora och helsosamma localer, hålla dem mo t en lindri g afgift öppna föL' bam, so m der fl e re timmar om dagen finge under säke r och förståndig· upp sig t leka och sp rin ga omkring uti fria luften. Ko st naderne för ett sådant a rrange ment borde ej blifva, betydliga, nyttan deremot v ore ovedersäglig. Vexelund e rvi snin g, ämnesläsning och fri flyttning höra till skolans fo rm e r och metod e r. D en menskllga benäge nheten för ytte rlig he te r har äfve n i denna fråg·a gjort sig gällande. Man har hört ropas på nya meto de r liksom på e tt nytt eva nge lium , i den go dtrogna öfve rtygelse, att e n ny metod, som läsordning upp slage n på v~igge n, skulle et t tu tre omskapa lä rjun ga r och lärare, likaso m man också trott, at t e n ny konstitution skulle, likso m Ci'I'Ces trollstaf, kun·n a förvandla e tt helt rike med dess inbyggare och deras se da n å rhundrad en imotade vanor och tä nkesätt. l\Ian har å ter hört andra ropa e mot dessa metoder, ja mot metod e r i allmänhet. D e hafva ej velat höra ta las derom , eller om några slags förbättrin ga r elle r fö re nklin gar nf und erv isnings-sättet. AlH skulle blifva vid det ga mln , och ju svårare d esto bättre, påstod man , ti ll själskrafte rn as pröfvande och öfvande, likso m ma n fö r kroppskraftemas öfnin g häldre, ~in att begagna trappan, borde kl ät tra uppföre den branta vägge n. Tydlige n ligge r sanningen hä r som mmorstädes mi clt emellan bå da yttcl'lighetemn . Det f~tl', bör oc h kan ej nek as, att metod en är af vida mindre vigt än liirarens personlighet; att d et ä t· på 'lä ra rens förmåga och lefvand e ni t, so m bå de und e rvis nin g och den ä nnu angelägnare u ppfostrnn hufvudsak ligen bero; att en god lärare kan göra mycke n, ga nska mycken nytta, äfven med - 78 en sämre metod. :Men det kan också lika litet nekas, att en duglig lärare gagnar mera med en god metod än med en sämre; att man derföre bör, så vid t möjligt är, göra goda i•netoder gällande. I sanning, denna sats tyckes vara så enkel , så klar, att mången med skäl torde undra både, att den ena sökt motsäga och den andra bevisa ett så. fullkomligt postulat . § 6. LÅROÄMNENAS ORDNING sKOLAN. INOM Detta ämne är kanske det hufvudsakligaste; de~, h varom den häftigaste striden föres. Det ena partiet vill bibehålla förra skolornas ordning, enligt h vilken barnet, så snart det lärt läsa innantill, måste börja med lärandet af latinet och dess grammatik. Detta parti yrkar, att kännedomen af latinet ~kall läggas som grundval föt' hela den blifvande bildningen. - Den andra sidan åter vill uppskjuta detta språk, till dess lärjungen hunnit vinna de för dess läsning· förberedande kunskaper och mognade förståndskrafter; de erkänna latinet såsom ett af de väsendtligaste elementerna uti bildningen, men icke som dess enda, uteslutande grundval. Innan vi närmare undersöka denna fråga, är nödvändiot att förut framställa några preliminärpunkter. "' 1:o· Anhängarne af gamla läsordning·en påstå vanligtvis, att de skolreformer, som yrkas, äro grundade endast uti den närvarande tidsandans nyckfulla och kanske inom några tiotal af år lätt förändrade fordringar; att skoloma icke böra byggas på en så lös botten, utan på de för menskliga bildning·en till grund liggande eviga principer och sanningar. Vi svara: Just de gamla skolorna äro de, som äro grundade på en enskilt tids lätt föränderliga och konve~l tionella fordringar. I början af 1600-talet, då skolorna stiftades, fanns ingen vetenskaplighet, knappt någon litteratur, 79 - annat än på latin ska språket. Det var derföre just den dåvarande tidsandans fordran, . att börja all bildning med latinet. Historia, geografi, kemi, g·eometl'i, filosofi, teologi, medicin , juridik; allt behandlades på latin; den bästa, snart sagdt, enda estetiska litteratur, som fanns, var den latinska, oc.;h utan detta språk kunde man ej göra det minsta framsteg uti någon enda riktning af menskliga kulturen. Just derföre var det, som latinet måste föregå hvarje annat ämne, och just på detta konventionella tidsförhållande äro de g am la skoloma grundade. Men grunden har fallit undan derföre vaddar ock byggnaden . - När man nu å andn~ sidan granskar de förslag, som blifvit gjorda till reform, scrdeles den plan, som blifvit uppkastad för nya elementarskolan, si't kan man icke, utan ett nästan uppsåtli.g t misskännande neka , att den röjer ett redigt och redligt bemödande att grunda skolan på bestämda principer, härledda så väl från läroämnenas inbördes ordning och sammanhang, som från lärjungens successivt utvecklade förmåga att upp .. fatta dessa läroämnen . ~:o Man beskyller refonnatörernn, att med å,;idosättande Hf den humanistiska bildningen endast afse de ekonomiska fördelar, som den blifvande verldsmenniskan kan drn g·a af sina i skolan inhämtade kunskaper. Man envisas att tro, det alla, som yrka skolreformer, utgå från de n)aterialistiska åsig"ter, som vi i l. och 2. § af detta arbete sl~ildrat. l\ien detta är en på det högsta orättvis beskyllmng mot den för skolreform ifrande pluraliteten af sista uppfostrin g ii-komiten , och, som vi tro, mot de fteste, som äfven utom komiten ifra för dessa reformer. Vi äro öfvertygade, att båda de olika partierna inom Icomiten satte ' hvar för sig , lika stort värde pa det humanistiska studium i allmänhet betraktadt; tvisten gällde endast sättet och ordning en för dess inhämtande, samt den större eller mindre utsträcknin g, rnan ville gifva åt detta ord. Den tredje invändningen är den, att man söker utrota . den klassiska litteraturen, att, som det heter, för reformatörema ingen ting· ä.r (ä?'hatl-iga1·e än den klassiska fomv e1'lclen. Dessa och dylika beskyllningar ä.ro endast egnade att -80imponera på en okunnig och lättskrämd läsare. Ingen med närmare kännedom om saken kan yrka klassiska språkens utrotande, och få kunna vara nog enfalldiga att tro en sådan beskyllning, eller att frukta, det en upplyst styrelse skulle till sådana åsigter lenHut sitt bifall. En hvar, som läst Homt'ius, Liv·ius eller 'l acilus, skall alltid l i fligt och varmt önska att bereda en kommande generation inträde i denna bärliga fornverld, och skall alltid gifva dess litteratur ett bland de högsta rummen bland bildning::;-elementema. Men att antaga den så:>om culturens ecclesia catltol·ica, sine qua mdla salus; det är enelast mot denna ytterlighet, som man opponerar sig. - Således är ej frågan om klassiska språkens utrotande, förföljande, som man sa gema vill inbilla allmänheten, utan endast om den plats, som dem uti bildningskedjan , med rätta tillhörer. Nu komma vi således till sjelfva hufvudfrågo rna; och -den första och förnämsta blir: .Ä1· latinet nn mem ett för mens.kl'ig bUdning oumbärligt element? Vi svam uppl'i.kti g t, att fö r den högsta och omfattande bildningen är latinet ett icke allenast nyttigt utan alldeles oumbärligt element. Men vi tro också, att det utom latinet finnes och kan tirinas en bildning, rent human till sitt innersta väsende, ii.del till sin syftning, och derför också helsosam och g!'lgnande, både för den enskilte ouh för staten. Den som tror motsatsen, -den som förklarar latinet oumbärligt för hvarje bildad m enniska , de n bedja vi be~innn , hvilken dom han fli.ller öfver större delen af en upplyst och kunni g m e delklass, öfvet· militärer, hnndlande, ja öfver största delen af våra s~t hög re som JHoTe civila embetsmän, hvilka , i fall lärdom i latinet b skall utgöra den sanna bildningstermometern, troligtvis m å nge n gång· föga kunna gö ra anspråk på att räknas bland bildade rnenniskor. l\Ien jag frågat· 'å andra sidan , den som känner Englands, Ty::;klands och Frankrikes litteratur uti .alla dess så vetenslmpliga som vittra riktnin ga r, kan en sådan med riitta kallas obildad derföre, ntt han icke känner JaLinet? Jag fruktar, att den latinske Zeloten, som brt kallar · honom, sjelf åtminstone uti det ögonblicket visar sig vara ·den uli själ och hjerta obildade. - 81 -- Det är lärorikt att se, till vilka slutsatser latinets öfverdrifna uppskattande kan föranleda. Prof. Doctor Lincl(o1·s är en man, hvars erkända grundliga kunskaper, särdeles i latinet, berättiga honom att framstå såsom sakförare för detta språks uteslutande bildningsförmåga. Hörom till hvilka sats·er han kommh *). "Alla, som clömma allvcwl'igt och st?·ängt, lcomma de1·om ötvm·ens, att den, som vill vinna, icke allenast en (ullstäncligare lrtnlom, ulan ä(ven en finw·e bildning, lcan icke undvam dem (de klassiska språken), llum·ken till det vetenskapliga forslwnclet, tankens samt utt?·yc!cets elegans, ej ltelle1 · till känslans och handlingssättets ä(lelhet, (ad sentiendi agendique honestatem). Att vid djup vetenskaplig fon;lming- latinet är oumbärlig t, låter dock höm sig. Att man icke kan tänka elle1· utt1·yclca sig elegant utan kännedom af latinet, är redan en så upp enbar orimlighet, att den endast behöfver framläggas, icke vederläggas; men slutpåståendet, att en menniska med finare bildning icke kan ha(va äclel!tet i känslo1 · och handlingssätt utan alt känna klassiska liltemtll?·en, ät· en så löjlig · produkt af den latinska absolutismen, och tillika 11ågonting- så motbjudande,att man näppeligen vet, antingen man skall le eller harmas deröfver. Man skulle tro sig haf,ra läst eller förstått författnren orätt, men ingalunda. Straxt efteråt säger han; ty just (ö1· den orsaken, att, med ett onl sagclt, elen (klassiRka litteraturen) anses göm oss till menniskm·, hm· elen f ått det ä?'o(ulla namnet af human·istiskt studium. - Dessa rader behöfva icke kommenteras. De framställas blott till betraktande Hf vårt både kl::~ssiskt och icke ldassiskt Lildade publicum, på det de må lära sig-, icke hvad I-l:r Lincl(o1·s tänker om bildning och menniskovärde, ty vi äro öfvertyg-ade, att han icke menat så illa, som orden fallit, utan som bevis på de ytterligheter, till hvilka den latinska absolutismen, konseqvent utförd, leder sina bekännare. Ytterligare skrifver samma författare: Om det slutligen hö1· till humaniteten att icke endast tänka vist och tala väl utan äfven att handla ?'titt, hvcw (rägcw jag, skall man finna e(le?·: } *) Programmet vid Magister-Promotion uti Lund 1832. 6 ./ - -82- döm e af dygd, om icke från de gamle? - H vm· nu fi~ma ~eci~? och Om·tier som med högsinthet och lugn offret swa hf (o1· fiicle?·neslanelet? o. s. v. Vi taga oss friheten a~t påminna Hr .. L·inclfo?·s dc Svenslot namnen Erik den hel1g.e, Engdb?'ekt,.. Gustaf Wasa, Henrik W1wle, Gustaf Adolph; --:- d~ ny-Europe iska namnen, Gnesclin, Baya?'Cl och hjeltnrne 1 det enda. slaget vid Sempach, A1·nolä ·wn Winkelriecl, Nicolmts Tlntl, He?'tig Leopold, F?·ihe?Te Blwnenbach, oberäknade de tusental af Decie1· och GurUer, som i reformationskrigen i Holländska,.. Schweitziska och Franska frihetskrigen med gladt mod offrade sina !if på fosterlandets altare; slutligen namnen Buss, Zwinglius och Luthe1·, hvilka, då de nu nämnas, torde·. få gälla för lika höga om icke högre efterdömen af ren dygd och sjelfuppoflring. Det är en besynnerlig sak~. att, då man medgifver kristna religionens öfverträffande varde,. man ändå kan såsom förebild för ynglingen f ramställa dyg, elen uti gammal ?'01/W?'slc mening (antiquo Romano sensu) i . sttillct för det rena och vida ädlare kristliga sinnelaget, med dess förening nf mildhet och kraft; hmu man med, totalt misskännande af kristendomens stora historiska verksamhet, ja likasom helt och hållet förglömmande, att nå~:ot sådant som kristendom existerar, kan påstå, att den nar-· v<i.rande högre Europeiska bildningen hvilar endast på den klassiska och af den samnut hämtar sin bäslft nä?'in,q. Detta. totala misskännande af krbtendomens inflytande på romantiska litteraturen, detta misskännande af den högre, mera. sedlig-a och relig-iösa andn, som derigenom stämpl~r. de bättre af de ny-Europeiska författarne, är karaktenst1skt, hos försvnrarne af den latinska absolutismen. Redan uti en för nio år sednn utgifven ströskrift, Fö1·slag till enhet och: meclbO?·gerl'ighet i äe allmänna 7tnde?·vism:ngsve?'ken, har förf . sökt framställa jemnförelsen i pedag·ogisk väg mellan nyEuropebka bildning-en som kristlig·, och d:n klassiska s~m hednisk, oeh får så väl i detta som i nagm andra lmnseenden, för att und vika återsägningar, dit hänvisa. . . Hvad . slutlig·en Hr. Lind(q1·s angår, så har det v.ant: med verkligt obehag, jng känt mig nödgad att nedsknfva. dessa mder emot en allmänt och i så många hänseenden l ( 83 -- rättvist högaktad man. :illen just detta personliga anseende och sakens stora vigt förbjuda att lemna hans beskylln.ingar · obesvamde. Hr. Linclfo?'s har nem !igen sjelf framkallat dessa rader. Hnn har inför allmänheten och i allmänna ordalag beskyllt dem, som önska läroverkens reform, n t t vii j a· icke fä1'änclm utan fönända dem, icke ombilda clem efter tidens (onlmn utan ö(ve1·lemnrt dem åt sjelfsvdläet. o. s. v . Allmänheten 1i1å pröfva, huruvida de Herrar och män, som · med ospard möda söka bereda våra läroverk en behöfligoch länge önskad förbättring , hafva förtjent att pä sådant sätt bemötas; den må af ofvanstående bedömma de principer, p{t hvilka enligt Hr. Lindfors's åsigter Sveriges läroverk böra vara grundade. .Med dem, som oaktadt ofvanstående ännu äro öfvertygade, att ingen bildning kan gifvas utan latinet, vilja vi föt· denna gång-en icke vidare sysselsätta oss . .Med dem åter, som anse latinet vara ett ganska vigtigt element uti en fullständig bildning, öfvergå vi till nästa ämne, nemligen bestämmandet, hv~ r latinet skall förekomma uti skolorna. Enligt gamla ordning-en började man straxt vid lärj ungens första inträdande att låta honom sysselsätta sig· med latinet och det nästan ensamt, tills han kunde med temlig färdighet åtminstone läsa dess lättare författare· ' sedan kommo sjelfva vetenskaperna, vanligtvis först på gymnasium. Detta var, enlig·t hvad vi förut anmärkt, då för tiden en nödvändighet, emedan alla så vetenskapliga som Hiroböcker voro författade på detta språk. l\fen nu är den stora frågan, om samma ordning· ~kall fortfara, fastän dess föranledande orsak upphört. Henarna nf den latinska absolutismen yrka häruppå med all ifver, hvaremot andra partiet fordrar, att studium nf samma språk skall · uppskjutas till ett sednare stadium. För att närmare och med mera redighet kunna afgöra denna fråga vilja vi undersöka, i hvad ordning ämnena i en skola böra förekomma . l :o I · afseende pet ämnena sjelfva och elen onlning, hvm·i de förutsätta och följet hva1·anclm. 2:o i afseende på clems lämpUghet fö?' bcthlets successivt utbildade (attnin,qs(önnåga. -843:o I afseende på ämnenas stö1n eller mindre ownbärlighet fä?' elen blifvancle medborgaren. .. Hvad nu det första beträffar, eller kunskapsanmenas inbördes ordning och sammanhang, tyckes teml~gen ovedersäO'ligt att på samma gång· som det religiösa smnet genom pa~sande undervisning väckes, bör äfven den närmast omgifvande naturen blifva första föremålet för barnets undervisnino· likasom den är det för dess uppmärksamhet. Det är de~' närvarande, som menniskan först, och allmännast bchöfver känna. Det är det närvarande, på hvilket också barnets uppmärksamhet och nygirighet först ft\.stes; .och bland detta närvarande skall det naturligtvis först bllfva fråga om den yttre omgifvande verlden, med dess al~tcr och former. Natural-historia, geografi och linearteckmng, synas derföre enligt sakens ordning böra blifva de första föremålen för undervisningen på samma gång, som barnets färdio·het uti skrifva och räkna uppöfvas. lVIen icke allenast . den "'yttre naturen utan äfven samhällslifvet å~rager s1g snart lärjungens uppmärksamhet och llänvis.ar 1 o_ch 1:1ed detsamma på ett nytt kunskaps-element, nemhgen h1~tonen. Såsom förberedelse till läsningen af främmande sprak, och som första och naturligaste representanten af språkkunskap i allmänhet kanuner på samma gång modersmålet med dess gramn~atik. Här hafva vi således an.gifv~t de första läroämnena uti skolan, nemligen natural-h1stona, geografi och formlära för den yttre verlden, religion historia och modersmålet för den inre. Dessa ämnen måtte i naturlig ordning vara de första,. ty vi kunna icke se, att ~ågo~ af dem förutsätter andra kunskaper, såsom nödvändigt foregående. Vi vilja kalla den bildning, som af de~na kunskapskrets innefattas det första och lägsta stad1et. Det vore önskligt, att e~ sådan bildning kunde blifva föremf.tlet för undervisning·en i folkskolan. Det andra stadiet innefattar den väckta andens bemödande att utöfver de närmaste gränsarna af det närvarande utvidga sina kunskaper så till utförlighet som. san:manhang. Då kommer i afseende på utförligheten naturllgt;ls först i fråga kunskaper.q.as utvidgning, så att de extensivt -85omfatta flere föremål, och tillika deras noggranhet, så att de intensivt närmare uppfatta äfven de förut inom kretsen liggande. Detta hänvisar å ena sidan på en utförligare kurs uti naturkunskap, geografi, geometri, o. s. v. och å andra sidan på en närmare kännedom af de lefvande språken, så ·väl i anseende till deras oumbärlighet för de egentliga vetenskaperna, som för det humanistiska bildnings-element, de innefatta. Märkas bör, att innan man skrider till läsningen af en litteratur, vare sig· hos något af de gamla eller nya folken, bör man förut äga någon kännedom om detta folk och dess öden, ty eljest löper man fara att sent eller aldrig förstå dess litteratur. Huru förvändt, att såsom i gamla skolordningarna föreskrifves, hela i) a 6 år genom första, andra och tredje klasserne läsa latinsk litteratur och dock icke veta, lwar Rom är beläget, aldrig hafva hört talas om Ronmlus, Camillus och Augustus? - Behofvet åter, att känna bildningens successiva utveckling måste tillfredsställas af ett närmare och djupsinnigare studium af historien; och i sanning, det finnes uti den moderna litteraturen så skarpsinniga, så omfattande arbeten öfver den klassiska fornvedden och hennes samband med den närvarande, att den, som studerat dem, torde måhända uti verklig kännedom af dessa ämnen fullt kunna mäta sig äfven med de flesta bland dem, som uti dess litteratur undergått examen rigorosum. Detta andra stadium omfattar ungefär, hvad man skulle önska af borgare-skolan. Nu kanuner tredje stadiet, eller den så kallade lärdet skolan, då det fordras kännedom icke blott af de närvarande folkens litteratur, utan äfven af fornverldens, af den klassiska, såsom uti många hänseenden innefattande fröet och förklaringen till både det närvarande och det förflutna. Det fordras om denna forn verld icke blott en noggrann historisk kunskap, utan den djupare kännedom, som förvärtvas endast genom bekantskapen med dessa folkslags språk och litteratur. Med ett ord af den i högre mening lärde fordras, att han med omfattande blick skall i deras sammanhang öfverskåda, icke allenast den moderna, utan också den klassiska bildningen, och i detta hänseende sträcka • -86sina forskande blickar så lå ngt tillbaka (till grekiska och orientaliska språken), som det står i hans förmåga. Vi kunna ej annat finna, än att denna ordning är vida naturligare , än att, som nu sker, straxt vid bamets första inträde på kunskapsfältet kasta det in uti en verld, der allt är och und er flera år förblifver för detsamma alldeles främmande, ända till de ljud , det språk, som det hör; och att å andra sidan lemna det sjelft helt och hållet ft ~im mande uti den verld , hvari det egentlig·ett Jefve r. Följden har också mer än en grmg blifvit den, att lärjungen under ~in hela lifstid lärt sig känna hvarken den närvarande eller for n verlden. I händels e föregående uppställnin g hvilar på sanna principer, tord e den äfven gä ll a som grundval för de tre olika slags skolor, som böra stå ick e bredvid, utan öfver hvarandra. D en första är Folkskolan, omfntt~nde fosterländsk litteratur och bildning·. D en andra är Bo1·gw·eskolan, omfn.ttande den ny-emo peis ka bildningen . D en tredje blir L än/a skolan, omfattande ~Hven den klassiska fornvedden och dess litteratur. Vi ha fva härmedelst angifvit den idee, som vi anse böra li gga till gr und, i fall någ·o n ny organisation af skolorna skulle komma i f råga. Enligt denna upp ställning . hoppas vi, att ingen skall beskylla oss för att harva förbisett den humanistiska sidan . Genom hela skolnus alla tre stadier st räcka sig, först religiOI'ts-undervi,;ning, g rund en fö r all humanitet; och sedan historia samt geogTafi, kännedom om menniskans öden och hemvi st, hvilk a ämnen visserligen också höra till humaniora . Såsom hvarj e sfer serskilt tillhörande humanistiska elementer, förefinnes uti folkskolan, Svenska språket och des~ litteratur , och vi se i sanning icke , bYarföre man lemnar obegagnad den stora både estetiska oc h fosterländska fördel, som skulle vinnas ge nom lä rjungens närmare bekantskap med Kellg1·ens, Liclne1·s och Leopolels mäste rstycken , med 1egne?·s, F1'Cmzens och Geijers sköna och foste rländska sånger. Och om äfven denna kurs skulle synas för lärd, så inne-! fattar dock folkskolall efter v å rt förslag Den nva. Psalmboken, hvilk en härli ga sammangjutning af reli gio n och poesi , jemnte - 87 sitt höga värde som psalmbok, tillika innebär ett förträffligt humanistiskt bildningseleme1it och det för alla de olika stadierna . - Borgare-s kolan med tillgång till Tysklands, .Frankrikes och Englands litteratur lärer ej heller sakna detta element, och lärda skolan får hädanefter som hittills den klassiska fomvel'lden inom sitt område. Efter föregående försök att enligt läroämnena~ egen inre ordning bestämma deras plats uti skolan, vilja vi nu tillse, hvad ordning de böra fö lja i afseende på ban~ets -successivt utvecklae/e (att.nin,qs-fönn åga. Det torde nem!ig-en icke böra nekas, att bamet vid 8 a 9 år har helt olika förmåga mot vid Il a 13 år, eller vid 16 a 16. Detta antaget, kan man väl ej heller neJen , att man, så mycket möjligt är, bör ordna undervisning~ämnena så, att hvarje sak föreko-mmer på den tid, då den är mest passande för denna barnets fatti1ing. Markvärdigt nog är att se, huru den ordning, som enligt denna princip bildar sig, i det närmaste öfvereiu;stämmer med dcri föregående . Ty hvilken förmåga , hvilket sinne är hos barnet först och liftigast, om icke minnet och uppfattningen af de yttre concreta naturförernålen och dess former, · och hänvisar icke detta helt tydligt p~t naturhistoria, geografi, lineartecki1ing? På hvilket spi·åk kunna lärjungarne lättare få de g rammatikaliska begreppen än på niodersmålet? Hvilken annan återblick på fomtlden kan d et göra än medelst en biogTafisk historia? - Och se, just detta är det första stadiet, som vi kallade folkskolan. - Ytterligare kan ej nekas, att de Jefvande språken, g·enom deras likhet i enskilda ord, i eonstructionss ä.rt, ja i hela andan af deras litteratur, ä.ro lättare för lärjungen att uppfatta ~in det helt och hållet främmande latinet, med dess mån gfalldi g·a transpo sitioner, skat:pa g rammaticaliska n u an c er, sa m t ~j e !f va Ii tteraturens fullkomligt främmande innehåll. Onekligen tyckes det derföre, som lärandet -af detta svårfattligare ämne bör uppskjutas till det1 tid, då barnet ge nom förut vun11a kunskaper och öfning- blifvit för dess inhämtande mera skickligt. Huru har man der e mot hittills förfarit? Lärjungen Rlntlle lära sig t. ex. de tvenne ämnena latin och geografi. Den -898 <\ 9-åriga gossen med sitt ännu späda, outbildade förstand har blifvit tvung·en att straxt företaga sig det i många hänseenden svåra latinet, att skrifva efter dess abstrakta reglor, då deremot den fullväxte 16 å 17 års gymnasisten, med fullt utvecklade själskrafter, har fått sysselsätta sig med barngöromålet att läsa öfver geografblm lägen oeh botaniska namn. o. s. v. - Detta förhållande kan omöjligen vara det rätta. Man har påstått, att språk böra läras i bamaåren, emedan minnet då är lifligast. 1\ien månne icke elementerna af natur-kunskap, geografi och historia lika så mycket och nästan alldeles uteslutande anlita minnet. Språket deremot och dess alltid mer eller mindre abstrakta grammatik förutsätter ju en utbildad tankekraft, och tillhör således tydligen ett sednare stadium, särdeles då, som händelsen är med latinet, språket är helt och hållet frfimmande och dess grammatik mer än vanligt invecklad. Vi skola nu uppställa läroämnenas inbördes ordning efter oT undsats e n af deras me1· elle1 · mindre oumbä1·lighet för o elen blifvctnde medborgaren. Här framtriider straxt den af författaren redan förut en gång· yrkade grundsatsen, att kunskapsämnena böra förekomma i den ordning, som de äro allmännast oumbärliga föt' den blifvande menniskan, medborgaren. Då de elementer, hvilka vi upptagit såsom tillhörande folkskolan, onekligen äro de, som allmännast och oumbärligast erfordras, så blifva de äfven efter denna grundsat:; de, som först och ovillkorligen måste meddelas. - Det tord e ej heller kunna nekas, att den, som känner lefvande språken och deras litteratur, deruti äger ett allmännare och mera omfattande bildning medel än den, som endast känner de klassiska; likasom att, i afseende på yttre förhållanden, de lefvande språken äro vida allmiinnare behöfiiga och användbara, än de klassiska.. Häraf följer, att efter samma grundsats dessa språk och de ämnen, som höra till b01·gm·e-slwlan, böra blifva föremål för undervisningen uti det andra stadiet. - Den närmare kännedomen åter af fomverlden och dess bildning samt språk kan i följe af sakens natur endast komma i fråga för de egentligen lärde; det vill säga uti tredje sta diet, uti den länla skolan. _ D en na ordning medför fler e fördelar i jemnförelse med den hittills vanliga. Då det nemligen enligt denna sednare finnes trenne olika slag·s skolor, en för Hird, en för militär och en föt· l;>orgerlig bildning, så måste den far, som skall sätta sin son i skolan, nödvii.ndigt ofta komma uti en obehag·lig förlägenhet, hvilkendem vägen och skolan ban bör välja, ·särdeles innan gossens förmögenheter och anlag hunnit utveelda sig och gifva nödig ledning för valet. Efter författarens förslag deremot finn es blott en enda skola med successivt stigande och alla elementenut omfattande bildning. - · Förra skolorna medförd e den olägenhet, att den otaliga skara af ynglingar, som lenmat läroverket uti andra, tredje och fjerde klasserna af de fyra å sex å r, som de användt uti skolan, icke hafva hämtat någon mot tidsförlusten svarande fördel, jag vill ej säga i ekonomisk \räg, men icke ens uti den vida angelägnare inre odlingen. Ty hvad bildning äger den, som kan nödtorftigt explicera sin halfva Comelins och för öfrigt litet eller intet känner? Den af Förf. åter föreslagna ordningen medförde den stora fördelen, att antingen gossen g·inge från skolan efter första, andra eller tredje stadiet, vore han alltid i besittning af den bildning, som tillhörde hans blifvande verksamhetskrets. Vi hafve nu sökt uppställa skolans kunskapsämnen först efte r den orcln'ing, hvcw·i cle sjel(va (ä?'utsätta och följa hV(f.?'ancl?·a, sedan efter cle1·as lämplighet fö·r lärjungens småningom utvecklade upp(attnings(ä?'måga och slutligen efter clems me1· elle1· m?'ncl1·e ownb_ä1'l-ighet. Frå n hvilkendera sidan man också betraktar saken, blifver resultatet märkvärdigt nog· det samma, d. v. s. samma ordning för läroämnenas föredrngning. R edan denna lyckliga öfverensstämmelse väcker uppmärksamhet, och förtjenar att p~t det högsta bebjertas af de blifvande Jagstittarne för våra läroverk. Kan man väl mot så dagsklara sanningar läng re för;;vara. den hittills följda förvända ordningen? Blir det nu fråga om, till hvad höjd studiet af latinet böt· fortsättas, så kan man svant, att det bör drifvas både + - 90- -91 - mer och mindre än hittills. Först mer, t~' högst otillräcklig, som klassisk bildning betraktad, · har den lilla kurs varit, hvilken man g·enomgått uti Rom erska litteraturen. Man hm· utom skolböckerna läst större eller mindre frngmenter nf fyra å fem författnre, och dem med lexicon och hj elpredor inöfvade till examen. 1\ien den, som göi' anspråk på verklig klassisk bildning, på lefvande i;:ännedom af fornverlden, borde väl hnfva läst åtminstone en betydligare del af dess litteratur och vara så hemmastadd deruti, att han, obehindrad af språket, kan bland dess författare läsa hvcm och hv ar som helst. Å andra sidan bör latinet studeras mincl1·e. Det evinnerliga arb e tandet med en mängd grammatikaliska småsaker, det lika ofr.uktbara inöfvandet af fraser och tales~Ltt, allt beräknadt på språkets talande och fullkoh1liga sluifvande, kan uta n saknad undvaras. Det vore nog, ntt lärjungen för inöfvandet af etymologi och syntax ägde färdighet att skrifva efter de vanlig are regloma. D e t har i sanning länge varit och blir hädanefter än me ra ett lika fåfängt som tidsödande försök att vilja lära nlla studenter skriEva latin såsom Oice1·o eller Tacitus *). Man invänder, att den lärjunge, som enligt Förf. plan först vid 13 å 14 års ålder börjar de g amla språken, aldrig skall hinna att uti desamma inhämta någoil grundlig·nre kunskap . Förf. svarar, att enligt hnns plan har goss en rednn förut undan gjort alla de lättare ämnen , som nu vanligtvis förekomma uti rektors-klass och gymnasium , och kan såled es, åt de gamln språken uppoffra ungefär 18 å 20 timnHir i :;tt ·i:·) i\I ä rk vä r1li g t ät· att se d en ärve r e n ss tämm a nd e e nsidi gh et i d ett a h ä nseend e , som hitt ill s r å rlt m e! lnn publika sk o lo r oe h e nskild a flickp en sion er. Båd as bildning h nr förn ä mli gast, ja n ästa n ensam t b estlttt nti kä nned o men af e tt e nd a spr åk , oc h d e t ta ic ke så myc k et af d ess Jitter a tm , som i cl< e m era af <l ess frase olo g i, för sln·ifvand e och t a. ]and e. Skiln ad en har varit, att man af g osse n f o r1h·at la tii1 , af fli ckan fran sys ka , af gosse n di ss e rta t io ns- oc h kri nf r a~eo l og in , af fli ckan hv arda gs-conv e rsat io nen, Om d e p å h å1l a sid or inn ehaft d enna färdi g h e t, så har m an fö rklar at d e m fö 1· lärd a, fö 1· ut m i\l·k t bil1lad e, o m d e o ck så var it \; e hiiJ tade m ed g an ska m är kli ar o l<Unni g h et i a ndra vBckan , hvilken träg na läsning, jemnte hans mera utbildade själsförmög enheter och jnbiimtade förberedande kunskaper bör så befordm framstegen, att ett är skall lemna mera resultat, än tre å fym år uti de lägsta klasserna tillbragte vid gmmmatica Intimt och elementarboken. Förf. är öfvertygad, att den reform af läroämnenas -ordning, som i denna paragraf blifvit framställd, är bland de uppräknade den, som för närvarande är aldravigtigast och af behofvet mest påkallad, och i jemförelse med hvilken frågorna om metoder och former är nf vida mindre be tv<ienhet, och kunna gema öfverlemnas ~tt autorite terna -efter behof och öfvertygelse användas. Ett mera ändam å ls-e nligt ordnande af kunskapsämnena är deremot snart ett alldeles oeftergifligt villkor för lärdomsskolornas bestånd. -Ännu hålla de sig väl uppe, dels genom ·autorit e ters och lärares bemödande att gå tidens fordringar till mötes, dels också derigenom , att dessa skolor dock från början tm ..<;]ut följa en plan , ett system , om också oriktigt; då de r·emot de enskilta undervisningsanstalterna hittills oftast med fullkomlig principlöshet vacklat fram och tillbaka, allt efter ·det subjektiva tycket hos lärare, föräldrar , ja ofta hos lär·jungar; och med derefter lämpadt resultat. - 1\ien äfv en med de:;sa medtäftare, kan man vara blind för det förhållande, ntt största delen af bildade och förmögna föräldrar ~tldrig sända sina barn i de offentliga skolorna. Och llVars är ~kulden? Man kan ej lättsinnigt beskylla Sveriges aktningsvärda medelklass för oförstånd och klemi ghet i e tt .s å vigtigt fall. Lika orätt är att påstå, det Sveriges lärarepersonal genom lik g·illtig t uppfylland e af sina plikt e r bra gt ~kolorna i denna misskredit. F ele t är oe;h kan rj vara annat .än skolornas oriktig a org anisation. Ändrar man ej denna, så skall snart en ytt e rli g are verkan låta förspörja sig . Reda n ;,er mnn på flere ställen enskilta lä roverk med förbättrade orgnnisationer uppstå bredvid de allmänna; de skola snart ä n me ra utve c kla sig, vinna förtroende , drag a till sig alla barn, hvilkas för ä ldrar äga råd att betal a den ofta nog obetydliga afgifren; h vare mot dc publika skoloma i samma mån skola blifva tomnul eller på sin höjd besökas endast • ämn r n. l - 9:2 - af sådana bam, hvilkas föräldrar sakna tillgång att välja de enskitta skoloma. 1\ift man besinna dessa förhållanden, och ntt de äga sin ganska goda förklaringsgrund! De goda henar vid academierna se och dömma endast efter sin omgifning, men de känna ej, huru det tillgår uti undervisningsverkens lägre regioner. De se icke, huru elen arme 8 a 9 års g·ossen den ena terminen efter den andra stretar och arbetar med sitt menset och amo m. m. samt utanläsningen af do abstrakta Sjögnnska regloma. De se icke, huru gossen under detta sträfva.n de med ämnen, som ligga utom hans verld, öfver bans fattning·, allt mer och mer vänjes att endast fästa sig vid ljudet och icke begreppet, att betrakta hvarje kunskap , som ett för honom dödt och alldeles främmande ting; och huru detta förhållande qväfvet· vetandets !if redan i dess första embryoniska tillstånd. De se endast det mval af ynglingar, som i följe af ovanliga, anlag i fattning och flit arbetat sig igenom skolans smältningsprocess, men de se icke det vida stöne antal, som tröttnar under vägen och afg·år, och hos hvilka all den inkastade döda lärdomscruditeten aldrig väckes till något lif. De nödgas icke höra och besvara ömsinnta föräldrars ldagomål, att deras barn efter så mån.ga använda år icke lärt näppligen läst något nnnat än latin; att de, vid 11 a 13 år lemnande skolan, befinna sig i saknad af en mäng:d bildande och nä<;tan oundgängliga kunsk(lper; och att de icke ens uti latinet, för hvnrs skull allt öfrigt blifvit uppoffrade, äga nog färdighet att ledigt läsa en enda författare. Detta och mera dylikt har Förf. nu uti många är med grämelse både sett och hört, och det må deJföre icke förtänkas honom, att han efter sin ringa förmåga söker bidrag<t till ändl'ing· af ett så menligt förhållande. Sedan vi nu genomgått de först framställdet punktema, vilja vi äfven kasta några blickar på det system för elementar-undervisningen, som blifvit uppställdt, dels uti komitE~ens betänkande, dels och mera bestämclt uti nya elementar~>kolan. Så framt föregående åsigter äga sin ri!<:tighet, kan 1 det ('j utan verklig orättvisa nekas, att denna t>kola ät' construerad efter vida förnuftsenligare principer, än de äldre läroverken. De anmärkningar, Förf. mot densamma vill framställa äro tre. Den första är, hvad vi förut antydt, ett för vidsträckt anlitande aE vexelundervisningsmetoden. Denna metod med dess lif, rörlighet, sjelfverksamhet, och å andra sidan dess noggranhet, ordning och takt är utom allt tvifvel af g·anska betydligt värde . .Man bör dervid Jikvtil -icke förbise tvenne omständigheter; den ena nemligen, ntt icke skolans machineri blifver så konstigt, att endast lärnre -med ovanliga förmögenbeler kunna redigt öfverse och leda -det hela; den andra att läraron ej heller af denna det helas ledning blifver allt för mycket upptagen, så att han saknar tid att å andra sidan lemna behörig uppmärksamhet åt hvarje enskilt lärjunge, lära känna dess km·akter, rätta dess fel och, så mycket möjligt är, komma till honom uti det närmare och personliga förhållande, som först gifver det rätt·a lifvet åt undervi:;ningen, men ännu mem åt upp fostran. Denna · olägenhet kan vid de stora folkskolorna, som sakna medel till underlärares aftöning, icke förekommas, och man fåt· vara glad åt att hafva åtminstone dessa skolor, i stället för inga. Olägenheten är ej heller uti dem så betydlig. Ty då lärjung·amas kunskapkrets inskränker sig inom de första elementerna, så blir i följe deraf ~kolm1s machineri vida enklare, öfversigten lättare och lärarons tid mindre upptagen; dertill kommer, att denne uli en sådan skola dag ut och dag in hela åt· igenom läser för samma lärjungar, och dertill i landsförsamlingamo äfven utom läsetimmarne kommer med dem ofta i berörino· och ö derigenom i tillfälle att närmare lära känna och personligen bilda dem. Huru olika är icke deremot förh~tllandet vid nya elementarskolan, med lä1j ungar af alla de olika kunskapsgradema frän nybegynnnre till den bl.ifvancle studenten, med en i följe deraf betydligt mera invecklad mekanik och försvårad öfversig't; och slutligen med endast två eller tre dagars tillfälle i veckan att lära känna sina lMjungar? Detta torde måhända böra tagas i betänkande, innan nya · elementarskolans för öfrigt ganska fördelaktiga form före- l -94skl'ifves till allmännare antagande. Felet är lätt hjelpt. Det behöfs endast åt hvarje lärare tillförordna en skicklig medhjelpare, så skall på sådant sätt den gamla metodens fördelar af personligt inflytande och vexelverkan mellan lärjunge och lärare lätt kunna förenas med nya elementarskolans fördelaktiga principer af ambulatorisk meto·d, af fri flyttning· och af vexelundervisningens ordnande former . Vår andra anmärkning rörer principen för läroämnenas inbördes ordning, eller de så; kallade dubbla bildningslinierna, hvilket system tydligen är en öfvergångsform, ett jemkningsresultat af båda de olika åsigterna, och, som vanligen i sådant fall blir händelsen, för ingendera fullt tillfredsställande. Detta system har visserligen den stom fördelen framför det gamla, att det åtminstone till tvenne å1· W.ngre fram uppskjuter både det svåra studium af . latinet och det lika ·svåra valet af Jefnadsyrke. l\'len man kan deremot med . skäl yrka följande. l :o att nämde språk och val med ökad fördel kunnat uppskjutas ännu två a tre år, enJig·t det system vi närmare utvecklat uti 6 §. vid framställningen af de ·trenne ·öfver hvarandra stående bildningssta~ diema. 2:o Det tyckes Jigga någonting oriktigt uti antagandet af tvenne olika, men paraleJt löpande bildningslinier. Bildningens stam, att jag så må säga, kan ej vara mer än en; · men den kan sträcka sig genom allt hög-re och högre regioner. Vi tro, derföre, att det är ett gemensamt fel båcie hos gamla skolorna och hos nya elementarskolan att hafva konstruerat· sig·, den förra på trenne (lärdoms-skola, ap olo- · gist-skola och krigs~akademi) den sednare på tvenne paralelt löpande bildningslinier, i stället · för att ordna och innefatta den ena under den andra. 3:dje felet har nya elementarskolan också · gemensamt med dc gamla skolorna, nemligen den förderfl.iga mång-slöjden , hvarigenom gos::;ens uppmärksamhet distraheras åt så .många håll, att framstegen på hvarj e derig·enom · förhindras. De g-amla skolorna i ursprunglig gestalt hade ej detta fel. Man läste der latin från morgon till. qväll veckan ut. Men i samma mån, som orimlig·heten af detta system i annat hänseende stack i ögonen, inflickades det ena . nya elementet efter det andra, h vari- - 95 - ge9mn . man kommit till närvarande resultat, då gossen r~d~n I, ~ndra afdeJning-en lä.s er tre språk, svenska, latin och, greloska, och dessutom katekes,. biblisk och svensk hist~ria, geografi, aritmetik eller summa åtta ämnen på 16 lektwner. Det är för den, som ~jelf ej varit skollarare oberäkneligt, hum mycket elevema förlora särdeles i yno-re ~ d ' . o . 1-!-.1', genom enna spridning af deras uppmärksan)het. r det ~IIJI1,e , som ti~l exempel förekommer blott en eller två gång·er I • veckan,_ hum a de nästan helt och htUlct f.rån . den ena g<mgen till d_e n . andra glömma bort det lilla de lärt. Det synes, som nya el~mentarskolan till någon del råkat ut för samma misstag, emedan den icke i motsats mot gamla skolorna vågat el~er velat längre . uppskjuta studium af de klassiska språken. - Vi skulle önska, att den vid åtta i sk~lan intagna g9ssen under två år sysselsatte sig med d~ amnen, som höra till folkskolan; sedan ungefär fyra år ut1 b01·ga1·eskolan; och slutligen fyra år uti lärda skolan eller g·ymnasium för att derifrån vid 18 års ålder till akademie 1~ afgå. Han kunde då mera uteslutande vända sin uppmärksamhet på de inom hvmje staditun förekommande ämnen och göra deremot svarande framsteg . Han vore räddad från den nu så högst menligt verkande mångslöjden. å;, l\Ien dtt. vi fordra af stat och styrelse att g·enom förbättrade undervisningsverk befrämja det växande släo-tets bildning, förgätom icke, att det å andra ~idan är oeksft. e 1~ lika oeftergifiig· pligt hos nationen sjelf, hos hvarje enskiid att i sin krets, efter sin förmåga understödja dessa bemödanden; _förgätom icke , att utan en sedlig och vårdad uppfostran mom föräldrahuset skolans, lärarens, ja sjelfva styrelsen~. b~mödanden blifva fruktlösa; - förgätom icke, att det ar fader och moder, som af Gud, af natur. äro framför alla andra ämnade till sina bams uppfostmre. att det är af dem och hos dem, som . barnets själ erhålle 1: . sin första riktning, ofta för lifstiden. - Om föräldrame låta barn~t uppväxa uti , . att jag så må säga , eu helig atmo~f~r. af n~lldhet; allvar, ordning och .Gudsfruktan, så skall det med - \:16 -- modersmjölken insupa dessa dygder, de skola blifva dess andra dess enda natur. Man har gjort den anniärkningen, att d~ fieste utmärkte män hafva ocksä haft utmärkta mödrar. Hvad bevisar det annat , än att ett allval'lig·t, men kärleksfullt modershjerta redan från vaggan ingjutit, våt:dat och utbildat dessa högtänkta och kraftfulla sinnen, hvtlka sedan i deras mognad förvånat och gagnat samtid och -cftervel'ld, sedan den älskade moderns stoft redan länge hvilat gömdt och kanske glömdt uti griften. -. Man har trott sio· finna, och det redan från Rornames ttd , att utmärkta ~:>fäder stundom hafva. mindre glädje af sina söner. Ofta är väl orsake;1 det smicker, den efterH\tenhcit, hvarmed hämmande, för faderns skull, behandla den odug·lige sonen; men stundom torde detta förhållande också kunna förklaras deraf att dessa fäder , l1elt och hållet upptagna af allmi.lnna nngel,äg·enheter, icke med nödig· uppmärksamhet kunnat följa och leda sina barns uppfostran, uta~ nödgat:: m~.r el.ler mindre öfverlemna dem åt främmande larare. Forf. ar s.Jelf en sådan lärare; men han r::äger öppet och högt, och 1~1åtte ban kunna säga det s{t högt, att det höres och besmnas .af måno·et föräldra-hjerta: Vänten icke af den främmande läraren"' samma noggranhet, samma från hjerta till hjerta gäende' f'pråk, som hos föräldrarne! Fordren icke om?jligheter' Hmu skall denne lärare, genom hvars hand Jnom kort ~id kanske hundradetal af b am komma och gå, . ulifva " ? för !war och en bland dem, h vad fader oc h mo d er aro. Han må efter bästa öfvertygelse, efter bästa förmåga söka fullgöra sin pligt, men denna för en riktig n.ppfo.stran s~ oumbärliga kännedom nf hvarje anlag , hvarJ.e vmkcl nt1 -barnens bjerta, huru skall han hinna förskaffa s1g den bl:~nd -denna talrika mängd, som kommer till honom, alldeles okand till sinnelag , -förutgående utveckling, ·och ~uslig.~ dei'uppå inverkande förhållanden; och denna hjertllga karl ek, som först gifver snnnt !if och eftertryck åt hans lärdomar och förmaningar, huru iir det möjligt, att läraren sk.all knn~a med denna själens heligaste känsla omfatta hvar.Je ensk.~ld .af samma barn-skaror? Hjertat är en helgedom, hvars dorr jcke likasom skolans på befallning kan öppnas till motta- - 97 -- ;gande af de nykomna lärjungarna. Nej , det förbiihrer otvifvelaktigt, att det är fader och moder, som af naturen äro ämnade till deras bams uppfostrare. De och endast de, .äga dertill nödiga egenskaper af den närmaste kännedom ·Om barnets anlag och utveckling·, och tillika den varma .känsla af kärlek och tillgifvenhet, hvarförutan all uppfost.ran, all moral , om den också talade med englars tungor, ·blifver för barnet endast en ljudande malm och en klin,gande bj el! ra. Visserligen kan det icke sällan lyckas läraren , .att af eleverna till vinna sig en betydlig grad af förtroende och tillgifvenhet; och olycklig slcnlle eljest hans ställ:ning vara! Men huru relativt ringa blifver eller borde icke ·detta blifva i förhållande till föräldrarne; ty hvad vigt, .hvad inflytande , i jemnförelse med deras, kan väl en lärare ihafva på barnets hjerta, en lärare som det aldrig· sett förr ·eller annorstädes än i skolan , som oftast måste uppcubara ,sig för det samma som en sträng och straffande hämnare. P~t annat sätt verka faderns , verka modems ord; faderns , .af hvilken barnet från sin spädaste ålder erhållit kärlek , .ledning och vård; moderns denna älskade moders ord , som jollrade bort dess första små sorger och motgångar, som satte den späda gossen på sitt knä, visade honom g·enom rfönstret de tusende glänsande stjernorna och talade med .honom om den gode fadern der ofvan, som hafver barnen ·kät' och välr:;ignande blickar ned öfver oss alla. Modren , -hvilkens bild från mången sömnlös natt står för hans minne, ,som en tröstande engel vid det lidande bamets sjukbädd. _Ack! måtte föt~äldrar aldrig misskänna, aldrig glömma det ·omätligt stora inflytande de äga öfver sina bams hjertan! Det är icke meningen med denna uppsats, att föräldrar ·sjelfve skola vara sina barns lärare och undervisare uti .alla kunskapsämnen; sådant låter af mångfalldiga skäl icke ,göra sig. lVIen -det är meningen att motarbeta den temligt _allmänna fördomen, att man blott behöfver sätta sina b am i en god skola el·l er gifva dem en god lärare, för att sedan .mer eller mindre frikalla sig från allt vidare besvär med ·deras uppfostran. Det är denna skadliga, men icke säll,synta fördom, s0111 bör utrotas. Föräldrama böra påminnas 7 -98om vigten, om oumbärligheten af deras eg·et jemna och oupphörliga biträde vid undervisningen , men ännu mera vid uppfostran. Vid barnets uppfostran passar icke , der gäller icke någon arbetets fördelning , något dess öfverlemnande åt andra. Det gifves oförytterliga rättigheter; men det gifves också oförytterliga pligter och bland dem äro föräldrars skyldighet att sjelfva vårda och leda sina barns uppfostran. Från denna dyra pligt kan man icke köpa ~ig fri medelst beqvämligt erlag:gda qvartalsafgifter; ty äfven bm;net ropar och beder: F ctde1·, g if mig clitt hjerta l och den fader, som i stället för sitt hjerta, sitt hjertas ömhet och vård, gifver endast penningar, må icke begära tillbaka den för penningar icke fala gåfvan af sitt barns hjertlig·a kärlek. Förf. har varit så lycklig att komma i beröring· med många , med g·anska mänga aktningsvärda föräldrar, som sjelfva jemnte och bredvid den offentliga skolan noga följt sina barns både undervisning och uppfostran och barnens framsteg och uppförande hafva svarat mot denna vård. lVlen Förf. nödgas tillägga, att han äfven stundom ägt en motsatt erfarenhet. För föräldrar , lärare och lärjungar borde väl ingenting· vara mera nyttigt och uppmuntrande, än att fadern åtminstone en eller annan gång· om året besökte och afhörde lektionerna, hvarvid nyttiga meddelanden och upplysningar kunde af lärare och föräldrar ömsesidigt utbytas. Men tvärtom; ofta får läraren aldrig se eller tala vid sin lärjung·es fader, under hela dess 6 a S-åriga skoletid, om icke kanske vid en eller annan examenshögtidlighet, vid en eller annan kalas-bjudning. Och om man någon gång eljest händelsevis träffar en sådan far, så får man vanligtvis jemnte frågan om elevens uppförande höra tillägget; Jag hm· så mycket att göm, att jag Gudnäs icke hinne1· följa min sons uppfömnde och läsning, men jag hel?' f~tllkomligt fä?'t?·oencle fä?' hans läm?-e m . m. J ag ville svara, att dettct tillägg oftast ä?' Gudnäs öfver{löcligt, ty gossens upp(ömncle i skolan viset?' mer än tydligt, att han hemma saknm· elen stadigt ledande fö-räldm-handen. En högt uppsatt embetsman och det för hela mensklighetens bildning arbetande snillet må skylla på sina vigtiga göromål; det har mången gång sin grund; -99men i sanning, liögst vigtiga måste dessa göromål vara, om (le skola frikalla från det dyrbara åliggandet att äfven med personlig uppoffring af några timmar i veckan kunna åt staten lemna efter sig väl uppfostrade bam. Affärsmannen urskuldar sig med många och vidsträckta göromål, men vi svara., att det i sådant fall vore bättre egna något mera tid åt sina barns uppfostran , och något mindre åt deras blifvande . arf. Om 11Var och en bland dem erhåller några tusende nksdaler mer eller mindre, huru litet betyder det icke både för dem och för fäderneslandet mot arfvet af en god, en vårdad uppfostran? Men h vad skall slutligen svaras då man hör dessa klagomål om bristande tid af fäder som tillbring·a flere aftnar i veckan vid spelbordet, uti ordenssällskaper, behängda med de band och stjemor som de icke i det allmänna lifvet förmå att förvärfva sig? _ H vilken är mest att beklaga, fadren eller sonen? Vi erinra oss evangelium om den stora nattvarden. Förälclmgläcljen är kanske den största jordiska sällhet hvartill vi inbjudas af en huld försyn. l\ien likasom o·~sterna uti evangelium m.·säkta vi oss, den ene med sin kö;enskap , den andre med sm afvelsgård, och likasom gästerna i evangelium träffar oss också samma dom, att vi icke skola njuta af den erbjudna saligheten. Ty om också elen af fadern försummade sonen, genom ovanlig· lycka vid valet af lärare eller gen?m ovanliga. anlag, växer upp till en aktningsvärd och redlig man, hv1lken inre glädje och samvetsfrid kan väl denna far njuta derutaf, och hvilken tacksamhet, hvilken k.~rlek . kan .väl alstras uti sonens bröst? Det blir på sådant satt visserligen blodsbandets tillgifvenhet, men aldrig den sanna föräldra-glädj en, den sanna barnsliga kärleken. . Föräldra-g~ädje sade vi vara kanske den största, den lJ~fvaste bla~1d all de~1 sällhet, som jorden kan gifva. Vantom då JCke att köpa den för penningar, att kunna lemna åt andra besväret, men sjelfva skörda frukten. Den som vill njuta . densamma, måste tillika underkasta si~ mång~ tunga phg~er. Han måste ic.ke blott bereda sig på d.~n lat~are uppo~rmg·en, att några timmar i veekan sysselsatta s1g· med s1tt bam; utan äfven väpna sig med allvar - 100- för att, när så erfordras, med stränghet återföra det felande barnet till dess pligt; ty demut sig så kallande föräldrakärlek som icke förmår se det tillrättavisade barnets tårar, .är oft~ grunden i endast en beqvämlighet, en slapp ömtåligll.et, som söker bespara mera sig sj elf än .barnet o behaget af ett sådant uppträde. Han måste sluthg:n be~:eda sig på den ojemnförligt svåraste pligten, att SJ.elf stad~e fören·å barnet med efterdömen af Gudsfruktan , m1ldhet, fht, ordcing, tarflighet, och gifva denna anda åt hela sitt hus och sin omgifning. Af ofvanstående skäl kunna vi än mindre gilla det tilltagande bruket att tidigt m· föräldrahuset bort~.kicka och låta uppfostra sina barn antingen i främmande larare.s tal·r ika pensionsanstalter eller uti större offentliga inrättmngar. Då föräldrarna sakna förmåga att med insigt och kraft besörja sina barns uppfostran; då de känna med sig sjelEva, .att de bortskämma sina barn med öfverdrifven ömhet, eller .att de icke äga förmåga att inskränka sig till den ordning, all v ar och tarflighet uti lefnadssätt, hvarförutan ingen duglig uppfostran kan finnas; då må de bortsända sina barn, på det den så kallade Lilla Bm·on, Lilla Pat1·on, eller huru lilla herrn tituleras, icke helt och hållet må blifva förderfvad af klemande föräldrar, af smickrande tjenstfolk; p å det han icke, uppväxt uti sus och dus, skall hela sin lefnad igenom sjelf fika efter förströelser och nöjen; på det han icke af sin faders oförsigtiga vänner må höra yttranden ·och berättelse r, som förgifta hans oskyldig·a hjerta, eller af moderns omgifning lära flärd, fåfänga , sysslolöshet och förtal. Man inå i sådant fall sända bort sina barn, men på samma gång beklaga sig sjelf, dem och staten; sig sjelf, ty man beröfvar sig icke blott den ljufvaste tillfredsställelse :för en stundande ålderdom, utan äfven det element inom familj-lifvet, som daglig~n fastare sammanknyter föräld.~·arn~s förbindelse , utg örande ett lika ädelt som älskadt formnal .f ör deras gemensamma bemödanden; ba·rnen, ty de komma vanligtvis att sakna både hufvudelementet för a~l uppf.~stran nemligen kärleken, och dessutom vana och smne for det husliga lifvets välgörande stillhet och lug n; och slutligen -- 101 - staten, ty dess hopp på en ädlare generation blir bedraget. Allmänna uppfostrings-anstalter kunna vara i sin mån förträffliga; de kunna bilda barnet till kunskap, ordning, arbet~ samhet och kraft. Men de komm a alltid att sakna det element, som ensamt förmår gifva lif och riktnin g åt dessa dygder och det är kärlekenr;: element. Det är endast uti förätdrahuset och af fader och moder, so m denna känsla rätt kan och böt· gifvas. Det är vid deras bröst, som bar-· nets hj e rta skall erhålla denna, att jag så mtt säga, var ~ mare t e mperatur af ömhet och kärlek, hvarförutan kraften blir hårdhet, arbetsamheten egennytta; kunskaperna ett lärclt pedanteri . Uti uppfostran, likasom uti allt annat, g·älle1· språket: kä?'lelcen ä1' lagens (nllbO?·dan . Man tage icke detta så, som skulle författaren ifra mot landsorternas bruk att under läseterminerna sända bamem hemifrån till allmänna undervisningsve rk. l\'Ian skilje mellan' uppfostringsanstalter, der barnen hela å ret igenom skiljasf rå n sina föräldrar, och unclervisningsverk, hvilka. nära ent tredjedel af året lemna lärjungame hemma uti föräldrahuset . Just detta sistnämnda förhållande anser författaren vara: ett hos vå ra allmänna undervisningsverk g·ifvet företräde; ty derigenom kan lärjungen und er sitt uppväxande förena bå de det husliga lifvets och den offentliga skolans hvar för sig vigtiga fördelar. Vi hafv e sparat till sist denna framställnin g af förätdrauppfostrans vigt just d e rföre, att v i anse denna reform af hittills of ta följda uppfostrings-åsigter vara den högsta, elen oeftergifligaste. Huru rin g·a, huru obetydliga blifva icke i jemnförelse denned frågorna om klass- eller ämnesläsning·, om fri eller års-flyttning, om klassiska eller moderna språk? Om det husliga lifvet redan från vaggan lärt och lärer bamet oordning och sysslolöshet, flärd och nöjen, förgäfves blifver då skolans bemödande att återföra det till ordning, allvar och arbetsamhet; och om d e husliga fö rhållandena upplösas , makar, föräldrar och barn skiljas från hvarandra, då upplöses också samhället i sina innersta, i sina minsta fogningar , oeh fåfängt blir bemödandet att med metod er och läroverk , vare sig gamla eller nya, sammanhålla den störtande byggnaden. - 103 j ag ej lnumat undgå att h afva en serskild t öfvertygelse. :Men denna a.fvik ande öfvertygelse är i cke . egentligen emot detalj erna., men emot de grundsatser, de förutsätta. lVIig har det Slut-Anförande; af Professor AGARDH. [Hållet inom "Co miten till öi'verseende af Riket.s AJlmänna Undervisningsverk " 1828]."') J! Ö1'emcUet (Ö1' Gomilens Unelersökning el?'. J ag har egentligen icke någon reservation att göra vicl det Betänkande, Comit<'m, till följe , af de ser skildt fattade besluten, har att i underdånighet afleiuna rörande Sveriges Und ervisningsverk En sådan r eservation skulle upptaga. alla. de detaljer, hv arnti +:·) Ur Betänkande af Comitcn .... Anföranden och R eservation er. 'Stockholm . Tryckte hos J" oh an Hörberg, 1829, sid . 51-71 ; 82-90. Det här uteslu tna avhandlar universiteten. Om Folk-Skoloma hade kommitte11 yttrat bland annat följande (sid. lO o. f. ). "Presterslwpet t'illhö1'e1· och åUgge1· väl .n ärmast vårelen om Rel·igionsunclervisn·ingen, senleles nngclomeus, medel·bm·t innan och omeclelba.1·t uneler fö?·b ereclelsen till Hernms Nattvards begående; men fö?' att af P1·esterslcapet emottagas till Nattvewclsläsningen, bö1· ungdomen: A) ]{unna väl läsa Svensket och La.Unska f1·yckta SUlar imwntill.: B) Kännet Biblislw Historien eft er en tjenlig Lä1·obok, så att Lä1-jungen kan göm reclo fö1 ' elithömnde berättelsers innehåll; C) Hafva läs t och ·i minnet väl fäslat en emtetgen Lct1·obok i Christ endomen (Gateche.5i. Bibringandet af dessa förkunskaper sy nes va ra så näm förknip_p adt rned bams första R eligionsunder visnin g och sedliga bildning inom Föräldrars hus, att Staten svå rli g-en skulle utan att fömärmande ingripa på ]'öräldra-ouU"ådet, der det samvetsgrant vårdas, kunna hefatt.a sig denned annorlunda. än genom Prestarskapets allmänna försorg om Relig-ionsundervisu.ing-en. Comiten tro r derföre, att Fö1 ·äldmr elle1 · de, som i deras stad ti1·o, böm htilst sjelfve bib1·inga banten fö? ·berörde kuuslwper, elle1· dmga fö?·so?·g om äents meclclelw1ele genom emclra.. Men skulle Föråldnw eller 1l:få~sm~in {ö1·s.m~una alt fö? ·skaffa barnen delta minimum, elle?' befinnas osktckltga, omlltga eller oförmögna deJ· t-ill, elle1· ä?' o betmen väntlösa; så b.ö1· Staten bevaka tlet uppväxande slä.gtets sak, och genom Fresterskapet ttllse, att Folk-Skolo1· uncle1· dess inseende lL]J]J?'tittas så viclt elylika fö?' ändamålet e?'f01'd1'Cts,· h vilket således är Folk-Skolomas Första. åsyftniug . ... På d et att Prestarskap et icke måtte sakna ett för undervis11 ingens vård ofta nödigt bestämmande af h vad som må anses för att deru tinn au vara försummelse, torde böra stadgas, att intet banz, som uppnått en ålder a(' 8 ei.?', må af dem, hvilka vård om detsamma åligge1·, lä.ng1·e lenmas utan wnle1·visning ·i innanläsning. Den b1··ist på kunskap, hvilken fö?' öfrigt må anses såsom försummelse i Folku.nde1·visningen, äge1· Kyrkahenlen att efter betmens ol·i ka natursgå(vo1· och öfriga omstänclighete?· pl'öfva . . .. Allmänna Folkundervisningens Andra ändamål är, i Conliteens tanka att bibringa de allmänna meclborge1·liga kunskape1·, som näst Religione?; ä1·o fö?' de när-i ngsidkande klctssenw i Städerna. och p å Landet, hvillcet ej söka eu högre bildning, de nödigaste och nytt·igaste. Ehuru mycket det m å vara samhäll et.s ändam ål, att., genom tjenlig a. uppmunt.ringsm edel, höja mått et, af den allmänna. Folkbildningen, så, och enär andra kunskaper än i R eligionen icke äro ·eu fordran af allct f ör deras eg-en~kap af meclbo1·gare, utan endas t af vissct för de se rskilda y1·ken· de välja, och hvartill staten ieke är berättigad tvi ug-a någo n at,t egna. sig, anser Comiten sådan kunskap e rs bibring ande icke vant äm ne fö? · bestämda Fo1·cl1·ingm· af S laten, utan endast för dess uppnwnt?'Wl. Dm·af följ er, att Folk-Slcol01·s upprättande och underhållande för undervisning i andra ämn e n, än dem, so m höra till miTlimllln elle r Reli gionskun skapen, eudast är föremål för menigheternas f1'i'l'illiget bidrag : äfveuso m att. denna. vid sträclctm·e undervisnings ämnen och mått hero p å meni gheterna s /het beslu t, efter sig IJå se rskild a. orter företee nde olika. hebof och önskninga r. Utan att således vilja. fö ranl eda någon hestämd föreskrift i det.t.a afs eencle, har Com itcu do ck t rott sig böra upp_g-ifya, lwi.lka ämn en. efter Sveri ges sa mhäll sski ck och allmänna. förhållanden sy nas höra utgön1 för emål för den frivillig a undervisning, som i Folk- Sko ~ loma (nemligeu Bmga re-Sk olor och P a= clagogier, Sönclags-Skolor m. fl. elylika i Städema, 8 ocken -Skolor, enskilda Bruks- och Fabriks-Skolor samt kriH gvauclrancle Läse mäst.ares unel ervisning p å landet) meddelas utöfve1' de t för eslagun oumb ärlig a mi.nimum, nemligen: a) Skr ifning och Räkning: h) En k on·t Ve1·lds- och Naturbesk?-ifning, mem utförlig öfve?· Sver·ige och NolTige, dems läge och alste1·, histor·iet och samhällsförfattning ,· c) Mechani.slc (Linew·-J teckning; <1) Någon öfning i Kyrko sång,· - 104- synts, som Comitens bestämmelse icke skulle vara elen samma-. som en Skol-Revisions. Corniten skulle icke, enligt min mening , uneler antagande af riktigheten af tlo princip er , på hvilka e) Gymnewtik i Städenut och Cifven på Landet, der en sådan finnes behö(lig och kan behörigen vånlas, unde1·visning i s·immancle, deJ· omständigheterna så medgi{vn m. m. hvmpå Mopp ens sti:i1·kmule och li.fvets• bevnrande kunna bero . A{ven deJ·, hvw·est enelast 11nmmum uf Folknnclm·visningen bib1·ingas,. synes någon {Cintighet och känn edom i cle ·u nder a) och b) upptagnu ämnen bö?·et såsom väsenätlig uppmunlnts. I ett land , sådant som SveTige, der J ordbruka ren, B ergsmannen och· Hancltverkareu ha.fvn, en närmare auclel i statens offeuteuga värf, der få detill allmänna. Folkundervi snin ge n utöfv er R-eligionen hönncle ämnen en stöne vig t genom sjelfva, statsfö rfatt11in gen. För elen, so m skall d eltaga. i Lagstiftning. Lagskipnin g och Beskattning, är det ovedersäg]jgen 11öclig-t att kunna. slwi(vet och 1·äkna och att uågorluuda van bekant med li'äderneslanäets och BJ'öclntRikets läge och alste1·, Hi stor-iet och smnhiilts(öJfatlning. Under euldare förhållanden, och så länge böckers t.illvar o icke försvagade Fomsägnemas vigt, l efd e m å-hända både historia. och Stats-föl'fatt11ing ment än nn i folkets sinn e . .i\ien då oclliugen genom Boktryckeriet gjOTt en rubbnin g deri, bör denna äfven genom oclliugeus m edel r ättas. Den 1l[eclwuislw eller L ·i nearteckningen , so m i Franluike g-jort st.om . framsteg, är en färcligh et att teckna, sammansätta, sönderClela. och mäta Fig urer, utan redovisad math e ma tisk insigt; således en :;I'Iathematik för ögat och handen, af stor vigt fö r aU slöjcl. För dem, som vilja. gå län gre, är elen tillika grunclläg-gning- både - för 1\Iathematjska Stuclier och för den mcm utv ec klad!l Hitkonsteu . - Öfuing- i Ky1·kosång !mr Co miteu tippta git, emedan detta bidrag till Gudstjeusteus hög-ticnighet och iut.ryck på Folkets. siune synes vara i betycl]j gt aftagande . Comiteu tror ock, att sången, såsom ett allmänt bildnin gs-m edel för kän slan , de sto mera bör begagnas äfven i Folk-Skolan, som falieuh ete u för materiella. njutninga r, hvilken me r och mer förträn ger folkets eg na ga mla. sånger, hehöfver motarL etas ge nom deädlare aulag-ens väckande. Såsom kroppsligt utv ec];:]ju g-sm edel för tlllgdomen i stora Städer, eller på Iandet i Fabriker, har Comiteu upptagit Gymnasl'ilwu. Den är, så vida, kroppens svaghet verkar p å själen, i dubb elt afsee nde vig-tig ... . Follc-Sk,Jlonuts Treclje ändmnål bö1·, enligt Comit cns ta-uka, vant att ]()5 vårt Undervisningsverk hvilar , hufvuclsakligen sysselsätta sig: mod dess partiella brister. För Skolan och Gymnasierna existerade r edan on anstftlt till dessas a.fhjelpancle genom den_ hvart tredj e år å terkommande Revision en. För Acad emien ligger ett medel till alla svårare bristors . afhjolpanclo i cl ot Canzlers-ärnbete, som allt ifrån Acaclerniornas uppkom st sökt att partielt förbättr a dem 1rncler bibehållande af de princip er, hvarpå de varit b yggda. Jag har således trott, att Comitens egentliga ändamål varit att unelersöka sjelfva bib1·inga ungdomen nöcl·iget förlcnnskaper, {ö?' att lcunna intagas ·i Elementar-Skolonw till erhållemde af högre n?l(leJ·visning ·i allmiinhet. Fordrin g-ame i detta, afseende b estämmas naturligtvis af Skol-Ordningeu för Elementar-Läroverken . Så rin ga. som dessa fonh-inga.r föt· närvarande äro, och ti ll f ort.farancle ytterligare af Comiten i underdånigh et före slås, skola de fl esta Folk-Skolor, utan a.tt åsidosätta sina öfrign, ändamål, vara tjeuliga att bereda Lärjungame inträde i någond era. af Elementar-Skolomns lägsta klasser .... Af h vad således hlifvit i underdånigh et aufö rd t och he mställdt, tä ckes Eders :iU aj:t 11 åclig-st finna, att Comiten, bland hvars Ledamöter nästan i11 gen skiljaktigh et i ås ig-te1· ägt rum angående allmänna Folk-undervisningen, hnfvudsnkligen iu stä.mt, både ltvacl gnmdsatse r och ve rk stäUighet beträffar, . i de menin ga r, som f. d. Upp fo st.rings-Comiten oeh pluraliteten af Consistarierna der om förut ytkn.t. Att l<'olk-uuclervisniugens hi ttills vamnde skick och stadgaru e derotl.t befunnits sådane, att Co mitcn ieke ans ett någm hnfvudsaldiga. förändrin gar i de sedna.re b ehöfvas, är en ly cka , för hvilkeu m au uta11 tvifvel lun· att tacka den lyftning i aU mäuua Folk-bildumge n, som Sveriges ärofulla, deltagande i R.eformationeu ntveeldat, och R.ikets stats-författning bibeh ållit. Så länge hon åt Allmogen p å landet och Hancltverkat·en i städe rn a, föl'Varat· sanmm jemlilm och sjelfständi ga förhålland e till öfrign, medborg are som hi ttills, skall deri ge nom fö rm odeligeu m era, än genom nå gra t iJJfäU ig a anst,alter, förordningar eller äfv eu StatslJilh-ag, ehnrn uöcliga. de t illika må vara, den allmänna Folk-bildningen i Sveri ge h ålla steg m ed samhällets odlin g- för öf'rigt." Som synes över ensstä mmer cleuna i\skåcl11ing ganska uoga med elen, so m kommi ttcleclamoten biskop Esaias T egner hade, vilket läsaren ka11 t-inna i · Årsbö cker u:r 14. De "modernas" ledares iuom elen illustnt kommitten, professo1· C. Aga~·dhs, reservation återgives här i sy nuerhet i va d den rör folkuud ervi suin g-eu. En hel .littera tm av motskrifter mot kommitten växte upp under 1830-t.alet. I föreliggande bok har nyss influ tit ett av svaren: Fryxells Försök 1832. D e med petit tryckta inn ehållsöver sikterna i ori ginalt.ryckets marginal hava här sa.tts såso m ett slags rubriker med kmsiv i hörjan å r espekti ve stycken. - lOG ·dessa principer. J ag hcmtade ny anledning för denna min mcIiin g, då jag gick tillbaka till Historien a.f våra Un dervisnings verk, clå jag såg, att cle uppstodo och utvecklade sig uneler inflytandet af alla möjliga tillfälligheter, ända ifrån fattigelomen af vårt eget lancl ti.ll el en vex:lancle tidsandan i hela. det. öfriga Emopa; att för ingen förä.nclring , företagen vid hvilken tid som hälst , legat on föregående under sö lming till gnmd af denn a förändrings förhållande till det hela, och att till följe dcraf våra. Folk-Skolor, vår a Apologistier, våra. Trivial-Skolor vår a Gymnasier, våra Academier voro lösryckta hagmenter af ett Helt, som ingenstä des existerade. Jag fi ck slutligen ny styrka. för min åsigt af Conlitens bestämmelse, då. jag såg, huru i hela. Europa nya. gruntisatser gjort sig gä.llancle till omstöpning af Folk-Skolor, till bildand e af Närings-Skolor, till reduction af hvacl vi kalle Gynmasier, och till en förändr ad organisatio11 af Academicrna.. Mig syntes Regeringens fråga till Com i ten vara den: H vad ligger i denna tidens oro om elen cultivera.cle v01·ldens högsta angelägenhet? Uppfyller vårt Unelervisnin gs -verk sin bestämmelse? Var det i sin uppkomst b erälmaclt på alla tider, eller blott på el en tid , clå do upplcommo , hvilken tid i sin culture, i sina framsteg , i sina åsigter · och sina förhoppningar var så olika cleJl , hvaruti vi lefva.? Det har således må hända - så syn es det inig - tillkommit Comiten mera. att i allmänhet besbinlilla den riktning , hnruti alla Unelervisnin gs -verkets tillkonuna.ncle förbättringar böra gör as, lin förändringarne sjelfva, mera att ut kasta den sammanhängand e ieleen af ett Skolverk, tilllwilkcn clet Svenska småningom, om än alchig så långsamt, skall närma sig, ~in framställa endast dc förbättringar, som fö r nlirva.nmd e eller ':inom ett eller två Q.vu1qvennier kunna anses nöclig·a. Utan tvifvel har ä.fven h var och en af Comitens L edamöter enski lat gjort sig samma b egr epp om Comitens bestämm else, men gonom sjelfya b es kaffenh eten a.f en Comit.e, hvarigeJJOlll de olikn unan eorna af hvar och ens serskilda åsigt borde sannn angjut ns till en end n, och genom nödvändigheten att sammnnbinda det beståend e mecl det möjligtvis bättre , som sväfvade för hva r och ens sinne, synes mig det allmänna svar et på Regeringens fråga. och den allmänna åsigtcn af ämnet såsom idec, - 107 - haha blifvit inblandallt uti de partiella detalj erna af en såda)t sa mma.nbindniltg, och således icke nog klart hafv a. framstått m· mängden af de förbättringar, hvilka såsom Resultat af de gemensamm a öfverliiggniltgnrne blifvit för esl agna. Det \'ar nat urligt, att man kmtcle b eh andla h ela. denna fråga, eller komma till en nllmän åsigt af det Hela på tvänne ga nska olikn sä tt. Antingen kunde man utgå från det beståndande, och Yid hvarje serskildt amniirkt brist söka en motsvarande förbättoch slutlio·en sammanlänka dessa förbättringar till ett l ·1'no· "'' eller kunde"' man gå en annan väg, först undersöka., huru Helt; ut.i ett Land, som Sverige , ett Undervisniltgs-verk i allmänhet borcle vara inrä.ttaclt, upp stiilla denna p å förhand gjorda. idec .som typ, dermecl j emföra det närvarand e, och derigenom erhålla ett b egr epp om bristerna samt sättet att afhjelpa. dem. Ehuru detta. sedn ar e sätt öfverensstämmer med det begrepp , jag gjort mig om Conlite ns egentliga bestiimmelse, så iJtser j ag vissorl igen hinch·e u för att an vända det i en ComitP af L edmnöter med lik a så skild a theoretiska åsigter som öf- _ · verensstänlllaml e i med borgerliga praktiska tänkesätt : men jag h ar å andra sidan af nyss anförd a skäl ansett en sådan uncler sölming af någon vigt, och ma.n kan visserligen icke dölj a för sig, att afgörauclet af Skol-verkets p ar tiella förbättringar, .så snart det utstriicker sig till en stor mängel detalj er , medför den olägenheten, att ofta. elen on a kan stå i strid med elen an drn. hvilket der emot icke kan äga rmn , då m an utgår från .alLnät~na , ej med h varandra stridande grundsatser. J ag hnr ·cl01·före b emödat mi g att för min del uppfatta. det mått , mecl hvilket jag skulle jemföra våra bestående institutioner; GomiHm h ar med öfvcrseencle vid fl era tillfällen tillåtit mig nt.t. fiista dess uppm ärksamhet clm·på, och det egentliga inkastet , .som dervid mö tt mig, har varit å ena sidan det ovissa i möjligheten nf idee ns renliserande, och å andra faran af en bråd.stö rt.ad föriindring , fruktad genom nntngnndet af gr undsatser så olika clem, på hvilk a för närvnran cl o våra in stitutioner h vila. Det återstår således för mig, mera för att visa. nll vnr et, hvarmecl jag betraktat Nationens Yigti.gaste nngehigenhet, iin - 108- för att clm·af förmoda elen ringaste påföljd tillnågon verkstiillighet, mera för att rättfärdiga mina åsigter, än för att göra dem giillanclo, att jag än en gång till slut sammanbinder de fr ågor, som jag inom Comiten dels fttllstäncligt sökt utve ckla, dels endast i förbigåonde antydt, till ett fullstäncligt helt, vis ar · detta Helas möjlighet såsoJn sådant, och det sätt hvarp å det enligt min tanka kan och bör r ealis eras. statens pligt att in?'Cttta Slwlo1', och viclclen dem( Uneler clot att inga tvifvelsmål upp stått eller lemmat uppstå om Statens åliggande att genom Skola bilda sina Ämbetsmän , finn er· man do ck ofta någon olikhet i tiinkesätt rörand e statens pligt att genom Skola berella. allmän Upplysning ibland Folket. De , som neka llet sednare, måste llo ck äfven neka statons pligt att vård a och bibehålla Kyrkan. Af saJJlilla grund som man antager Religion och Ky?1W· för en offentlig angelägenhet, må ste man såsom såcla.n antaga. Upplysning och Skola. Emellan båda, emellan Religion och Upplysning, står Moraliteten , såsom på en gång sammanbinelande länk och nödvändigt r es ultat; och om delllla sista iir statens oförnekade angeläg enhet, så måste båda de föna. hyllas. m e cl lika. kärlek. Hvilaucle blott på elen ena. af dessa baser ,. lutar folkets moralitet mot sitt fall. I clet ögonblick don faller ,. är Nationen upplö st och Staten med elen. Religion och Upplysning ha.fva ej blott denna sida, lVIoralitetens, me el hvarancha gemensam; el e gå i bredel me el llVar-. andra, ej blott såsom Statens offentliga ändamål, men äfven såsom ändam ål och angelägenheter inför Försynen. Båda tillhöra vorlcls - orclniugen. Ingendera kan dö ut. De utv eckla sig· sjelfma.nt såsom en fortgående tradition genom åldrar och sekler. De må förclrifvas ifrån Sta.t' till Sta.t. De bibehålla. sig ob ero ende af dessa. förhållanden , elnu·u uti olika. utveckling ,. än brinnand e s om enkla lågor i någon vrå af j or elen , än gj n-. tancle sig som solljuset öfver verlclen. Försynens anstalt iir, så viclt elen modifieras genom den m enskliga. friheten s ingrepp. cleruti , att h eskyclcla dessa m ensklighetens Genier såsom odöd-- - 10 ~) - liga. p å jorden, lJibehålla dessa traditioner från en hö gre natur , ·såsom fortgående i alla tider. statens åtgärd kan till deras oförg~inglighet ingen ting göra; m_akten dertill ligger hö gre och ofvan clensa.nlJlla; men den kan och elen måste utbreda ·elen till cle inclivicluer, hvars föriidling elen sig åtagit, så my cket :som möjligt. Så snart man till följ e af en sådan åsigt antager, såsom 'Comiten verklig en antagit, för a.fgjorcl Sta.tens pligt att icke lJlott (ö1·säkm sig om clugz.ighet ibland Ämbetsmän, utan äfven genom uppfost·mn befonlm allmän upplysizing iblancl Folket, och clessutom be1·ecla en stam af L ä1'Clom, hvct?'ifrc/.n cle båcla fä1'eg åencle utgå sc'lsom g1·enar och frukter, så återstår endast ·elen fråga, hnnt dessa trenne ändamål lemma vilmas. Oliket Skolo1· (Ö1' olika Meclbo1',qCt1'· Ktasse1·. Morendels har man ansett clom alla vara trenne fullkomligt skilda. och strängt lJ egränsacle ändamål, icke blott. i sig sj olfva, men äfven uti el e utgreningar , hva.ruti cle genom Statsförhålla.mlen clela. sig. Man har trott, att man lnmcle mell fullkomlig noggrannhet nppch·a.ga ·en bestämd gräns emellan Bondens, Borgarens och Aclelsmanll ens , emellan Prestens och Civilistens, emellan Krigarons och Sta.tsma.llllens uppfostrings-anstalter , och detta icke i de sista .stadierna af uppfostran , n tan i el o första förhållanderna af Skolan ·och lifvet. Man har sålunda fått ett. serskilclt systom af Folk'Skolor, ett annat af Borgar-Skolor, Ämhetsma.nna.-Skolor i allmänhet , och Skolor för serskilda Ämbetsmän, och man har trott .sig komma. upplö snil1gen af problemet närmare i samma mon, som man på detta. sätt kunnat söndersplittra cle serskilda Skolsystemerna för serskilda .Medborgare-Klass er. Det är tillräckJigeu b ekant, att fordom i Egypten (och ännu uti Indien) bilJ ehöllo sig Caster mell oblanclaclt blod. Det iir physiologiskt troligt, att genom en såcla.n långsann och oa.fbrutet fortsatt öfvergång· af menniskoslägtet till racer , aulagen hos dessa ra<Cer förblifvn. något när de samma uti fl era generationer, så framt i cke menniskor af Orientens folk slag ha.fva. en mindre de cicleracl illdiviclua.litet, än el e Yest erländska; en tanka i cke .omöjlig, då man ~imm finn er , att clet bruka s och Jyck as blancl I J!I - 110- någr a af de föna att tvinga inclividuum till hvilken s kicklighet som hiilst . Det är således äfven möjligt, att inom clylibt folkslag det kunde haf va en ganska natmlig grund, om ser skild a Skolor för ser skilclt strängt b egräns ade Oaster lnmd e gifvas. J\'fen r edan uneler Gr ekland s himm el upp stod ett folk , det fö r sta uttryck et af mensldighet ens perfectibilitet, el er hela N ati onen ej utgjorde ann at än en enda famill e, der blott fremlingar voro slafv ar och der den fattiges och den mäktiges barn hade lika förhoppni.J1gar. P1Ulo sophem as fö r eläsnin gar. som l emnat oss nanmet oc h förebilelen af vår a Acaclemier , gj orde intet afseende p å de frias börd, och vicl Olympiska Sp elen, som voro cle end a examina, de gamle kände, t~ifiacl c den fri e Ynglillgen fr ån Ath en m ed Konun ga- Sonen fr ån Sp arta. I Hom infördes visserligen Ståndsskilnaclen ge nom sj elfv a s tatsförfattningen , m en P atriciern och Pleb ejen vor o do ck bröder , cl e en e blott älclr e än den an dre. Medeltiden införde St åndsslciln aden i det vestra Europ a; do ck mildr ad es elen småningom genom sj elfva Skolan, cl er allt var j emlikt, och hv:uifrån ntgick en makt, stark ar e än Aristo crat ien och Desp otismen sjelf, en makt som lades i händ erna på hydd a,ns Sö ner mera iin i elen rikar e Arftagar en s. Uti Tyslcla,nd utbildades slutlige n Skolan t ill och m ed till sill motsats till fo rm af Cas t , el en lärd a, som clo ck , gen om sitt upptagand e af medlemmar ur alla Klasser , verkade till upphäfvande af de öfri ga Cast erna . I Sverige exist er ade visserligen stånclsskilnad en , men iclc e l änge på det sätt som i det öfriga Europ a, och aldrig i för ening· med Skolan. Dess oupphörliga krig öppnade en ny bana för elen ringast e Medb or gar e att upp stiga till ett h ögr e St ånd , och fril1etsticlen , som i så mycket annat var Sveriges olycka, var i detta afseende en öfv er gångs-p eriocl till jemlikhet i r ättigheter. I Sverige fanns aldrig mer än en end a af Sta.t en bes örj d och b eko stad Skola, öpp en för alla Meclborgar eklasser , fö1· Bonden och för Gr efv en , som b egg e kunde följ as åt från el en neder sta Klas sen i Trivial-Skolan till Univ er sitet et och derifrån in i Statens hö gsta Ämb eten . Aldrig upp stod i Sverige hvacl man r ealiserat i Dannemark , tanken p å en Hiclclar e-Acaclemie; och om elen upp st ått och blifvit utförd, j ag är viss clerp å, hade elen endast under Aristo crat.iens korrta lifsp eriocl kunnat - 111 - ulom sha. Ett ser skild t slags Skolor för en bestiimcl :Med borgm·e-lclass hafv a uppkommit, Folk -Skolarna; men i " många . Sven ska Provillser fingo ä.fv en dessa långs amt illsteg, och Föriiidrarue förbl efvo , hvacl cle af Naturen äro , i l ånga ticler sill a egna barns undervisar e. Dessa Skolor äro, om :jag ej alltför mycket b edrager mig, enligt en äkta Sve nsk åsigt, enelast en nödfalls hj elp , och det. är troligt, att de med ticlen få en org:wisatioll , som för en ar dem med det öfriga nnclervisnings verlcet , såsom illtegr er a.ncle delar deraf. Ämm mindre trifcles ho s oss de från Tyskland införda R eal-Skolor , eller så kallad e Apologistier , egentligen högr e FolJc-Skolor , hvilka ännu, utom på sådana ställen , der man har blott att välj a emellan tvänne skärande motsat ser, tvina bon·t, fö ga b esö kta. OläMpligheten a( Siwlans splitt1 "'i ng för olika Meclb01p a1·e- . Klasse1 ·. J ag erk änner visserligen det sväfvancle i denna in- clnction , som i sig sjelf t alar mera till Svensken s hj erta, än till han s förstånd , för att bana mig vägen till en stor sanning. Men olämpligh eten af Skolans m sprnngliga splittring efter serskilda stånd , så vi el t elen auetoriser as af Stat eu, bevises af många amlra och the01·etiska grunder . J ag h ar end ast här till en börj au velat antyda nöclvä.uclighet en af en enda ursprunglig Skola, såsom på en gång analog med ett h ögr e begTepp om Folk, och med elen ch ara ctere , so tillhör för eträdesvis det Svenska. .Må det tillåtas mig att ämm någr a ögonblick upp ehålla mig vid de egen tliga th eor etiska bevi sen för Siw l an s nationalitet i motsats emot den åsigt , enligt hvilken elen skulle vara Lärj1w garnes förd elning i ser skilda sl ags Skolor. Den offentlig a Siwlans fä?"et?·äcle. Den offentliga Skolans . för eträde fr amför en skilll unelervisning har öfv ergått till ett axiom. Jag är glad att i rlenna punkt var a ens med elen allmänna öfv ertygelsen. Ingår man åt er n ågot n ärmar e på de grunder , hv arp å man byggt denna öfvertygelse, så skall man finna, att dessa i cke utgöras af något för eträde i sjelfva lillclervisningen. Ty det är i sig sj elf klart, att de nna, lemnad af l ~ 113 - 112få Lärare till många gossar, omöjligen kan vara så fullkomlig som den, hvilkon lemna af en Lärare för två eller tre Disciplar. Icke ligger det h oller demti , att elen offentliga Sicalan tir on väg till de högsta fimboten, ty dels har man alclrig kommit så långt i Sverige, att man föresluifvit, hvarest do kunskaper, som staten ftf Slllft Ambetsmän fonlrat , böra vara inhemtade, dels är den offentliga Skol::tn en vie1ft långsammare viig till befordran, än den enskildft, merft componcliariska. undervisningen. Företrädet ligger natmligtvis hnfvuclsakligen uti elen medborgerliga uppfostran , som Skolan lemnar. Ynglingen, som litdieler clernt.i, i.Jnrocklas genast i en miingcl af förhållanden, lilmand e i smått medborgarens i det stora . Frietionon emellan Förmän och Unclerhafvancle, emellan Kamrater inbör. des , och hela chromat.iska genomgången af mensldiga pftssionerna, som af dess a förh ållanden blifva en föl jd, ger åt YJlglingens charactoro en utveckling, som ma.n förgä.fv es bemödar sig att gifva den i enskilc11mclervisning. Skol-Ynglingen i.Jltdicler i vedel en redn.u rik på erfn.renhet. Han har r edan genomgått i smått allft de farcer der spelas. Han känner farornn af ett brouillerie , följderna af frihetens mis sbruk, arbetsamh etens lön och vana , timslagens befallande makt. Han vet llYillca exempel han har att välja. D etta (ä?"et1·äcle (ö?·svinnm · genom Siwlans splitt?"ing . :Men om detta är, om oj det enclft, dock det hufvudsaldiga för eträdet af offentliga Skolan, så synes tydligen, att det förloras, så snart man uppfo strar de olika folk-klassernas barn i ·oliJm Skolor, om man till exemp el låter den blifvancle Lancltbrukaren, Borgaren, Krigaren , Civilisten och Presten bildas i hvar sin serskilda , om än offentliga, anstalt. Sicalan måste, om den kall uppfylla sitt ~indamål såsom medborgerlig anstalt, vara en bild af metlborgs-lifvet, innesluta alla agorande elemente ma clm·af, emedan genom ett motsatt förhållmule just den farliga ensidighoten i bildning uppkommer, och Slcole-Yngling en i detta fall utgår ifrån sin Skola, ehuru med under liingre ticl förvärfvacle och således clyrköptare kunskap er , dock med en mera ensidig erfarenhet, än elen som i För äldrars hus blifvit 11ppfostracl och enda st erhållit en historisk, men mera allmän lefnads-lnmslcap. · En såtlan offentlig Slcola, h varifrån il1gen medborgare-klass är ut esluten, är ej annat än nationen sjolf några år förr än den upptriidor i hanclliJlg. Der förena sig :alla nuancer af börden och rikedomen till ett resultat af jentlikhet; der är förtjenstons aristocratie den enda, som gör sig gällande. Denn a Skola är Grekemas Gymuasilnn, med · hvilket folk Svenskarne i sil1ft fel , sinn. dygder, sin djupa känsla för 11atur och konst och sj elfva sitt politiska förhållande h ar så Jny cken likhet. i\1å Tyskame utveckla sig till sin undransvärda. n1ånglnmnig·het, Engelsmännen till sill obegränsade i.Julustrie, Fran smänll en till don höeT e civilisationens alla resultatei" Svenskarne k mm a, · liksom · Grekerna, med för alt id in skränkta tillgångar uti ett bergigt och fattigt land aldrig få enhet · i 11ågot aru1at stort, än i sill Nationalitet, af hvilk cu Yl skola J1oppas allt, och mod hvilken vi skola allt förlora. • u ' Olägenhetenw af Skolans Splitt1·ing. Ser man åter på moJligheton af en sådan b egränsning af olilm bildnings-serier uti olika Skolor, så :finner man lätt denna b egränsning vara, om ej orimlig, åtminstone oänclligt svår att utstaka . .Man kan ej "Välja. på förhand den ena Skols erien eller elen andn. Finner lna.n sitt barn stadt på en oriktig, med hans anlag, med Fa·drens förändrade omstiindigheter oförenlig serie, så uppstå ;svårigheter att flytta från det ena slaget af Sicola till det andra , ·och elen förtlutna Slcoltiden är förlorad. En skarp begränsning .af Skolorna sätter Fadren ofta i det alchasvåraste bryderi. lncliviclualiteten utvecklar sig uncler shmclom sent, och innan dess är ej omdömet om gossens bestiilillnelse säkert. Dessutom ]emma aldrig, i cke ens i elen rikasto Stat, tillräckliga Skolor .anskaffas för alla cle olika slag af bildning, på hvilka genom modborgames olik a förhållanden och gossftrnes olika fallenhet J.uåste göras något afseencle. Hvad som värre är, i Sverige har man satt Skolorna i den skärande motsats med hvarancha, att uti Apologistierna icke får läras Latin och uti LärdomsSkolorna icke Ichande Språken. Största delen af Svenska Medborgare clm·emot önska, att deras barn måtte få lära båda clelarne i elen ålclren , som är för Språkuppfattning llen lämpligaste; cle måste dm·före, till följ e af on sådan författning 8 - 114- göra en · uppoffring af en af sin a vigtigåste önskningar. Anlagen: för Jnmskap och behofvet af unel ervisning ä.ro oändligen nuanceracle. Siwlan måste vara öppen för dem aUa och uteslut a inget. Fäster man slutligen uppmärksamheten på clet, so~n ,i Sverige alt.id måste blifva af vigt, elen olika kostnaden af sa olika inrättningar, så är det klart, att genom en enda stor Sicol a måste en b etydlig besparing kmma göras framför genom i.mä.ttanclet af olika Special-Skolor för olika stånd. Ehuru ringa denna besparing i detta ögonblick synes .vara., em edan få begagna Apologistierna så skulle do ck genom en ändamålsenli()' are inrättning· af dessa, de blifva m~ra b esökta ä.n cle liirc1a S~oloma emedan lJ ehofvet af a1hnä.n bilclning ä.r vidstrli,cktare, ii.n b ehofvet af lärd bilclning; deras antal deri genom blifv n, större och en ko stnad i en framtid uppkomnut mer än clubh el emot 'aen som ett enda sammanhängande, men allmänt Skolverk skulle erfordra.; och följelen således bli.fva, i ett så fattigt lancl som Sverige , ett förtvinande af h eln, vårt Skolv erk. Hufvttdgnmclsatsen fä?' Sveriges Slwlverk. Af ~ila clessa sldi: h ar elen grundsatsen hos mig rotfästat sig, att 1 afseende pa ombtt.nino· och L ii.r o iimn en blott en enda Skola bör vara. och att, så 1~ycket möjligt är , Siw lan bör undervisa.. i allt., .~fr.en det hvarti.ll Sp ecia.lSkolor konllllit i fr åga, mecl oppen rathgh et' för Faclren att för sina b am välja hvacl för clem nyttigt ä.r ; en gnmdsats, som för h ela min åsigt är så. väsen.c1tlig, att den som i cke antao·er elensamma i ::tpproximatif melllllg ( de11 enda hv aruti jag sj~lf tager den) b ehöfyer icke läsa det. följ ande. Men också seelan man antagit d~nn~ gru~dsats. har man omfattat en the01·ie för Skol an, som star 1 en ICke nnga m~t sats emot elen, hvarpå Sveriges nu beståencle lii gr e unc1erns-· ningsverk grunda sig. Yalfrihd. Det är klart, att om l;lot~. ett sla.~s Sl~~ la skall måtte allt kunnct läras , men ICke beho{Vct la.ra s der. o·ifvas - 115 - b eh(jfver här vicla.re utföra, då jag blott tillägg er , att det enda, som bör inskrä nk a denna Förälchames Valfrihet, är Statens fordran af mensklighet och medborgerlighet ho s alla sina medborgare, och att således Skoln.n, jemte de af Fadren bestämda. Läroämnen , äfven ovilkorligen unelervisar (tllct uti Oh•ristenclom, lJ!Ioml, F oste1·Zanclslcänneclom, A?'ithmttik och Välsk1'ifning. Ämnes-Läsning . Men af Valfrihet följ er Ämn esläsningen ''') eller en sådan Organisation af Skolan , enligt hvilken hvarje Läroämne föred r ages och inhemtas oberoende af alla de öfriga. Läroämnena. .J ag uttrycker Ämnesläsningen i följ ande grundsats: Ingen Lä1junge må utsläppas n1· en kurs af ett Läroämne i en hög1·e et( sammtt Lä1·oärnne, fön·än han mecl säkerhet och flit genomgått clensamma, men der emot icke tillbakahållas (Hin den högre kw·sen i ett lä1·oämne, clet·föJ·e att han icke {ullgjo1 ·t en inbillad motsvamncle latJ"S uti ett annat Lä1·o ämne. I alhnänhet fruktar man ett slags ensidighet och oj emnhet i bildning genom Ämnesläsningens införande. Om j ag än medgåfv e skacUigheten af en sådan ensidighet, som jag dock i cke fullt erkänner, så behöfves ej my cken uppmärksamhet, för att finna, att det är tvärtom i KlassSkolan som en sådan en sidig het ii,gcr rum . Författningen stadgar väl , att ynglin gen ej får flytta till en hö gre klass , om han ej prrester at prre tancla. i alla lä.roiinmen . .Men llVa.r och en vet , att om en yngling uti en klas s af åtta Läro ämnen väl absol verat de fem, men försllllllllat de tre, så upp släpp es h an till en högre kla ss . Denna. allsidiga bilclning, hvilken man så allm änt berömmer som en fördel af klassSkolan, är således blott apparent, och då ett sådant li cencierancle, lwilket om öj ligen kan förekommas , fortsättes i 10 a 11 represir (ty i ungefä.r så många klass er är h ela vårt Skolverk transver salt styckaclt), så är deri genom det bekanta fac- Rättio~heten att välj a för sina barn cle läroämnen , som tillhöra. tlera.sb tillkomm ande yrke, måste återlenm as åt Förä.lclrama. .J ag h ar i ett ser skild t anför ande sökt n.tt utveckla denna. gnmdsats mHl~r namn af Valfrihet, h vilken .i ag således icke '") ;\Iecl Ämnesläsning m åste. man hvark en förblanda elen Ambulatoriska läsningen, el. ä. sam ma lärares föredragning af samma läroämn e i olika kurser, ej ell er elen fria flyttningen inom kurse n. - 116 imn lätt förklaraclt, att man kan vara dimitteracl från Gymnasimn, och till och med Philosophim Magister, och do ck vara okunnig i en mängel af el e ämn en , man i Skol an genomgått. Äfven för en närmare utve ckling af denna grundsats får j ag .åberopa ofvannäll1llcle Auförande . - 117- lar med siua likar i förmåga.. Tiifiande mecl cl em , som ä.ro öfvm~ honom i. anlag, förlorar han mod et och lusten. l Dessa äro de allmänna villeoron för St at en s och Fäder-· u eslandets Skola. Men iuu an jag ingår i en närmare utveck-· ling af min åsigt., hurn Skolverk et till följ e dcra.f bör och kan·. con strueras, så är nödigt att frarn stiilla några b Ejgrepp , afvikande måhända från de alJmänna, som· clm·åt kanske Jnuma gifva ett klarare ljus. Ba.r nåldrc n lir .i afseend ~ på undervisulligen egentligen ämnad att inhemta sådana färdigheter och sådana kunskaper, som äro medel för andra. Först yng1.ingaåldren är bestämd att skaffa sig kuns kap er vi gtigit för hela lifvet. Fn:a flyttningen. Mecl Änmesläsningen står elen Fria Flytt11mgen i närit sammanhang, som beror på samma p mclagogiska principer; men de äro i cke detsamma. Ämnesläsningen iunefattar , att fortg·ången i d et ena ämnets unelervisning icke må bero af fortgång·en i clet andra. Den Fria Flyttningen betyder Lärjungarnos i samma ämne flyttning öfver eller 1mder lwar:andn, efter visad flit och fallenhet. För min del anser jag .elen i Vex:ehmd ervisningsmethoden antagna utsträckning af den Fria Flyttninge11 till en daglig och stundlig omvexling, om ej för ett fel deruti, åtminstone i cke för ett nöclvä.ncligt element i hvarje Skolmethocl. Den km1 åstadkomma motsatsen af hvacl .den bonlc åstacUcomma. Den kan verka , åtminstone hos en ·del af Liirjungaru e, likgiltighet för d enna upp- och neclflyttniug , och förslöa således motivet till flit i stället för att upplifva clet. Dessa färdigh eter äro ( utom läsning ouh skrifni.n g) Spnlk och Mathematiska. be.q1·epp. De se dn ar e iiro vigtiga för det allmänna borgerliga lifvet , och således för allit stånd; dc föna. för vetonskaplig bilclning och för högre borgerliga kun skaper , och således blott för b estämda medborgar eJclasser . Härtill komma väl äfven b egr epp i Christenelom och i\Iora.l , som i barnaåldren icke böra försummas, m en mera såsom m edel till medborgerlig elygel och men sklig ntvec lcling i allmänhet, än som lnmskap sä.mu en. J ag är deremot öfvertygad, att unelenisningen i allmänhot Tbör ber älma:; p å de flitigaste och bäst organis erade Liirjun game; att el e, som uneler Unelervisningens gång ej kulilla följ a med, komma att form er a higrc ringar, hvilka s medlemmar en•clast genom ansträngning af krafter lemma åter upp stiga uti hufvuclringen , och hvilka i sin ordning kunna släppa bakom s1g on eller mman , som med dessa icke hålla skridt ':'). Det gifv es således t1 å Seri e r, som genomlöpa Skolan , Språk- Stndi erna , såsom viikor för en hö gre och ~e dnar c undervisning, och dc Mathematiska , såsom vigtiga för alla. 7 Natm·cn har också så danat mennis]can att ,·nst dc förmö' . geuheter , som S \ ara emot dessa två Serier. ift·ån ham cts beröriug mod amlra. m enni skor utv eckla s tarkast och hastigast af alla, och först kunna hlifva föremål för Skolans behandling. Språken, oaktadt tillämpliga såsom medel enelast i on sednare ålclcr , bch öfv a. Jikv iil genom deras omfång ett tidigt studinlll. Derföre bib ehåller sig sp r åksinnet ifrån spii.daste bamclomf'n till den egentliga ynglingaålclren, cl er Språldnmsbtp ell öfvcrgår till litterature, som utgör on . vigtig del af Ynglingens hö gr e studium. 7 Hva.r och en af dessa Ringar måste hafva sin ser s kilda undel'l'isning, och utgöra klas sema i hvarj e kurs. Den dagliga och stuncleliga fl yttningen kan endast genom en så dan indelning i Ringar lJlifva oskadlig, clå hvarj e Slcolgosse endast tfi.f·::·.) Deremot i ett Skolverk, inrättaclt enligt Ämnesläsning, kan t> j uågot sådant äga rum, utan med föräldrarn es egen vilja eller Föl'fattniugarneB föreskrift. l - 118 - Dc mathematiska begreppen, oaktadt i sig sjelfva . blott -begTepp , haha ett oupphörligt an,•iindandc på b arn et~ dagliga. ·erfarenhet och få seclcrmerft tillämpning på alla phys1ska Vet enskap er, så att äfven clc iiro ticliga för emål för . utbil~lning ·Och genomgå hela Slcolan oafbrutet, samt lemna eJ yngimgcn förrän efter slutade studier. Språk och mathematiska begrepp iiro vä.l egentligen meäel t'ill kttnslwp, men genom ett sammantriiffancle, som man så ofta finner i N aturens anstalter, ii ro de äfven meclel till ntbilcl.ning, eller utbilclft en viss fullkomlighet i sjiilen och färdig~ ] 1 et i dess förmögenheter , så. att äfven om banan afbrytes, sa :är elen tid ej förlorad, som på el er as stuclilrnl blifvit anviind. D et ä.r derföre man hör äfveu elen okunnigaste oupphörligen föra på. hmgan, att :Mathematik och L atin äro mer a YigtigP. för deras förrn åga att stä.cla för ståndet, än för de kun skaper cle lernna eller b er eda. Öfvervigten af denn a grundsats uti vårt nuvarande Skolverk har medfört on motsatt öfvertygels e ho s andra, att 1\'lathernatik och Språk enelast i och för de kunslcaJl er cle b ereda. ell er lemna, icke för elen bildning el~ åsta dkonuna. böra i Siwlan studeras . Det är klart, att båda. m eniugan~e iiro origtiga om de framställas ensicligt och såsom ]riotsats , och att cle båda iiro rigtiga , om de förenas. Det [ir Yisserligen JJuntlre antaget, men do ck enligt min tanka otvifvelaktigt, att Språlcst.ncliurn är hufvudsakligen knuskapsrneclel och enelast tillfälligtvis utbilclningsmecl el, och det i vitla. mindre gracl, än m ath ematiskt. studium ':'). ;.:') l\[an har utan tvifvel för vida utsträckt värdet af Språkstudium såsom m ed el till förstånd ets utveckling. Så länge barnet får hålla sig vid allmän Språklära, inser det språkets paraH elism m ed dess mec~född~ Log· iska regi or; men d å det öfvergåt· till stndi1:m af de t ~~e~1ella 1 hvart språk, så finn es i visst afseende knappast nago t met·a forv!lla~c~ e studium och mera ifrån Logisk tankegång förande än de tta. V1 VilJa upplysa vår mening med ett exempeL För stafni~g~n af s~råket h o r~le naturligtvis ljudet e11dast li gga till grund, men 1 mtet b!lc~adt Sp~:ak finns detta förhålland e iakttaget. Då Silverstolp e sk ref s111 Staflara fullk omlio·en logiskt blef den ända till löjlighet afvikande fr ån den " l • antagna. Di\ man nu skall lära gossen att st.af~· a, har ma~ mgen annan grund än en hi storisk, det är en godtycklig och olog1 sk , att an- - 119 ·- Kunskaps-Ämnen. Utom ofvannä.rnnde 2:ne slag af Studicr tinnes det äfv en 3:ne andra förem ål för unelervisningen: Historia , Vetenskap och Litteratare. Dessa, eller Språk, 1\iathesis, Historia., Vetenskap och Litterature (eller i allmänna uttry ck , konst) .äro således de allmänna för emålen för Slcolaus undervisning, clå Christenelom och Moral anses dels tilll1öm Vetenskap , dels Uppfo stran och derföre icke uteslutas ur Skolan. Lä1·ove?·kets o1·ganisat'ion i el e t h e l a. Elementa1·-Skolans 3 hufvucl-Se?"ie1·. ]\'len icke alla medborgar e kunna. hinna att egna sig åt dem alla. En del måste , t nm gna a.f yttre förh ållanden, åtnöja sig rnecl studier, som blott frarnhjelpa clem genom Iifv et; andra få blott ett historiskt b egr epp om Vetenskap, och endast ett ob etycliigt antal äro ly cklig e nog att få l efva ·OCh verka i Vet_euskap erna s verlcl. Det gifves således tre Klass er af m edborgar e, som genom serskild a yttr e förhå.llancleJJ måste i Sicalan h emta hvar sin g r ad af bildning och kunskap: l:o De till clet grön·e arb etet. sig egnancle medborgar e, eller Arbets-Klassen; 2:o Bm·game, ·ell er medelklassen och 3:o elen bilclacle klas sen. Dessa indela föra, hvarföre han skall skrifva, till exempel, Konung med o och ej med ci, cle1· med e, men här med tl o. s. v. Ingen ting synes tydligare, än att g enera nominum böra rätta sig efter tingens slägte, och do ck säges ett fruntimmer, das Weib ; menniska är i Svenskan feminint, i Tyskan mascnlint., i Danskan Neutralt o. s. v. Vill man på detta sätt g enomgå speciell Grammatik, skall man finna, att gossen måste upp- och nedvända alla Logiska grundsatser och endast antaga godtycket såsom d en r ådande regeln i sp1·åkens bildning. D et synes mig således, att öfvertygelsen om den uildand e förmilgan hos språken är öfverd1·ifven, em edan det, som ej är und erkastadt reglor, det hvarnti endast minnet, ej för ståndet får dömma, ej kan äga ett väl gö mnde inflytande på bildningen af Ynglingens för stånd. Enda st genom deras innehål l, al tsä icke såsom sammansättning af ord , utan såsom sammansättning af tankar, kunna Språk vara bildande. Läsnin gen af en god Au c tor eller öfuingen uti att författa ät· för Ynglingen bildande, men detta tillhör icke ett visst språk; den goda Au ctom ät· lika god på h vad språk han skrifver. Den bildan d e delen af Språkstudium fall er således in i eu låugt se.uare ålder, än den man vanlig en d eråt gifver. sig åt er i ei1 n as bildning m er a folkets iir denna del 120- mängel oliJm nu ancer , och m ellan sj elfv a klassergifves lyckligtvis ej n ågon b estäm el gr än s. J u o ch m e delkla ssens bildning kan stiga, desto m er af Samhället s ii.n dam ål vunnet. Att vil j a yttra el en grundsatsen , att man b ör .ins kränka el e h ögre Klassernas bildning gen om ann at än det, h varigen om elen sj elf inskrä nker sig, vor e ov ärdig t våra dagars upplys . ning. H ärigenom upp står således trenne l ongitud i nella afdelniu gar i Skolan. Folkskol an unel ervisar uti det , utom hvilket m e db or gar en ej sås om m e dborgar e och m enniska kan uppfyll a ·.in b est ämm else, n emligan uti Chr istondom , Moral , F osterlnn clskänn e clom , Arithmetik och Skrifn.ing. Borgar eSk olan innehåller uti sig FolkSkolan , och under visar tillika u ti l\1athematilc efter vetensk apli g kurs, samt alla veteu sk ap er efter p opulära kurser . Den bildade klasson s Sk ola innefattar di- sig B or gar eskolan och undervisar tillika uti Språk, Vet en sk ap er eft er veten sk apliga kurser , samt Litt er ature. D01-före , och m e cl det samma man utv ecklar gnlllclermL för den bildade Klas(lens Skola, h ar man m ed detsam ma utI'Oclclat den för de t vii nne öfriga, eme dan dessa ingå clernti så som integr er ande del ar , och då :i ag t alar om de föl'l'a, tänk er j ag mig dem icke såsom Cl'skilcla Skol or , utan såsom utbrutna n clervisnings del ar , förlagda på ställen , der ej beh of göres af de öfriga.. T1 ·e gmd~1 · af Skolan i afs eende p(i, Fullständig het uti L ä?'o Ä mnen. Denna allmänna Sk ola bör sål e des r ealiseras i allmänh et efter ·dessa 3:ne gr ader af Folkskola, Bo1·ga.·J'eSkola och bildade Klassens Skola, af h vilka hvar och en , efter t iJlgångam e och folkmängden , str äfvar att tilltaga i f nllstiin cl igh et, och såle des öfver gå från lägre till h ögr e. Ingen valfrihet exister ar i a.f seencl e p å Fol kSkol an s läroämnen , som omfattar - 121 n ödiga klUlslcap er och b egr epp för hv arj e Medb or gar e och Chri st eu , och är clossnto.m inskränkt p å det siitt uti B or g areSkolan , att el en ej n edsjunker till e nel ast F olkSkola, hvilken alticl m åst e k omma att st å breclvicl cle öfriga Skolorna .i anseende till m ängtl en af dess Lärjun gar. Någr a egentliga tran sver sala. afclelninga.r af Sk olv erket kunna oj , enligt dessa grund- . satser , finn as så skar ]Jt afs lnuna, som m an antagit dem , uneler n amn af Coll ega-klassor, R ector s- klasser och Gymn asier . Enel ast Acaclemie n u tgör on serskilcl, transver salt afskiJ cl Kl ass , i afseend e p å fö r e målet för dess ver ksamhet, m en ej p å dess L ärjungar. Den l!h ar actor iseras n emli gan clerigen om , att enelast Vet en skap såsom Veten skap cler Hir es, och att, seelan Språkstueliern a såsom kunskap sm edel är o r ed an absolverade, de der · icke ingå annorlunda iin som Litter aturo. L ä1·overkets tuä transuersala afäeln'ingm·. L ä.r ove rlcet indelas der fö r e i två tr ans ver sala del ar, Awclemie, ch a.ra.cter iser acl af str äng · l eten skap samt Litter atLU·e, och El ementar- S iw lan char act eri se rad af Språkstudier, elementär Math ematik och p opulär kunskap i öfriga veten skaper . Men då man i cke kan an taga, att L ä rjtlllgarn c p å samma gång absolverat alla Slcolans pop ulära klmslcap er och Språkstucliem a, så m åste öfvoraJJt, der Acacle rnien är förlagd, en h leme nta.r- Skola var a; och hv ar och en , som i ek e tror att en m e 1utislc a. uppfostr as och ntbilcla.s p å en gifven och b est ämd tid , lik.·om m an kan b est.ii.1runa ticle n fö r ett mech ani skt ar bete, må:;te antaga, att elen e na m og nar tidigare fö r ett lä r oämne, on ann an för et t annat, att ltii l'llti in gen allmän r egel k an gifvas sa mt att en Yngl in g kan .i ett ämne mra ffir cl ig att i nträda i110m elen Academi: lm eyelon af L äro iimn en och i ett annat ännu st å q var i E lome ntarSkola n . Detta . lir r e dan i el o bes tåcnd e inr ii ttningam o fö rutsed t gen om el en Do cent-S k ola, som ut g ö J' en så viisenclt lig el el a.f vår a Academier . Det ii.r il onn a j ag vill8 b eh ålla, d oc k or ganisera.d i form af Skol a. Just gen om denna Skolas n ö el vänd ighet b evis as tillrä ckligan svårigh eten att n ågor stä des up p dr aga en st.l'iing, transversal lin ea emellan olik a klasser af Sko lan . Den vi uppclragit em ellan A.cadomie och El emcntar- Skol a, beg rii n sar och _ åt skiljer Kmserne och Lär oämnen a , men icke L iirjungame. - 122- Det, som hittils skilt Docent-Skolan från Elementar-Skolau, har varit valfriheten. Denna skih1ad försvinner , så framt . man ·enligt det föregå ende antager den såsom ett viikor för Siwlan i allinänhet. Acadernierna böra i landet enligt min m ening vara 2, en för Södra och en för Norra Sverige. _Skälon för denna. mening skall jag i det följande söka utv eckla. Elementar-Skola.n måste åtminstone på några ställen vara fullständig eller räcka ända upp till Academien, till exempel, i alla Städer m ed BiskopsSä.ten; men elen kan ej Y ara full.stiindig öfver allt. Ofullständiga Skolor måste altid förblifYa, och anläggas 1 mon af folkmän gden oeh do olika folkklassernas talrikhet. Med dess e ofullständiga Skolor mena.s ej -detsamma som med våra lägre Skolor. För dessa är en bestämd gräns utstakad, öfver hvilken unelervisningen icke g·år. I en ofullständig .Sicola, efter vår åsigt, går lmderv isningen så högt elen kau , .så hög-t som Lärarne lemma sträcka den , ända. upp till Academien; men den är ofullständig i afseende på Lärames anta l -och läroämnenas mängcl. Men ofta, mer ii.n ofta, kan En Hirare uträtta mer än T1·e i en annan Skola, och det är icke omöjligt, att on i afseende på Liirarnes antal ofullständig Sicola kan blifva ftulstä.uclig g·enom Lärames 11it. Nödvändigheten att hafva fifven ofullständiga. Skolor ]dirl eder sig från Föriilllrarnes billiga önskan, att yngre barn må få unelenisning i deras granskap. L1gen skada uppkommer genom sådana ofullständiga Skolor. Genom Älllllesläsningen beror ej det ena ämnet af det andra. De ynglingar, till exempel, som i en sådan Sicola ej fått inhemta undervisning i Gre kiskan eller Engelskan, flytta då till et.t :mnat Läroverk och kunna der fortsätta kursent a i de öfriga ämnen och börja med -de försummade språken. Lä1·o-Ämnenas Rang- Ordning i afseende på belw(vet. För . att bringa ordning i en sådan organisation af Skoloma, be-höfves ej annat än ntt uppgöra en rangordning af Läroämnen - 123- efter det mer eller minch·e alhn1inna behofvct. Jag· framställer en sådan såsom exempel. 1:o Liisning, 2:o Christenelom och Moral , 3:o Skri:fning, 4:o Praktisk lVIathemutik. 5:o F osterlancls -känn edom , 6:o Geographie, 7 :o VedelsHistoria och Sveriges Historia , S:o .M athematik, !J:o Populär Physik och Astronomio, 10:o Populär Natur-kännedom, ll:o Hätts - och Samhälls-Lära, 12:o Tysk a, 13:o S1•ensk SpråkLära , 14:o Litteraturo-Historia , 15:o L atin , lG:o Fransyska, 17 :o Philosophisk Propedeutik, 18:6 Grekiska, l !J: o Engelsk a, 20:o Latinsk Skrifning ':') , 21:o Hebreiska':":'). För att bri11ga ordning Yicl ynglingames fiyttnin o· ur en ofnllst1iuclig Skola i en fullständigare, äfv onsom för orc~ingens *) Att här är skildt emellau en högre och lägre grad af uudervisniug i Latinska. Språket, torde förundra den, som icke kännec det omfång, som Lahns~m Språkstudium upptager i våra Skolor, och derigenom ~orttager trelen för lärandet af mycket anuat. Latinska Språket kan, hksoTYI h1:arJe. annat Språk, läras i tviinne meningar, antingen för att !att. for~ta hv1lkeu Auctor som häls t (h varifrån visserligen icke grammatlimilska Analysen är utesluten ), e ller för att tillil(a skrifva detta Språk. Det är i denna sednare menin g, som studium af Språket drifves i våra Skolor för alla utan undantag, och hvilket synes kunna tåla någon ändring . ·=~·>:') Meningen af detta Schema är icke att framstä lla Läro-ämnena s ordning till tiden, utan att utmärka den större ellet· mindre nödvändi o·o - - 124- :sättet af dess utöfuing, beror ulhemtandet icke på ett oupphörligt förnyande af undervisningen, utan på ett oupphörligt förnyande af öfningen. Det är i min tanka ingen tvihel unclerJmstaclt, att en enda god och driftig Hufvucl-Lärare skulle med ,goda Läroböcker kunna vara tillräcklig för en Skola af 100 barn, för att besörj a deras unelervisning från den tid, de lärt sig att läsa och skrifva, till dess de äro färdiga att inträda vid Academien. Men jag förstår ej detta. Ännu ett Sekel behöfves dertill måhända; men ingen läror, efter öfvervägancle af barnets verkliga förmögenhet att Hira sig allt sjelf, och Lärarens verkliga oförn1Ög(Clnhet att lära barnet det ringaste, lloka, att i våra dagar åtminstone Sex Lärare kunna uträtta detsamma som Tolf i en tid, då inga Läroböcker fmmos, och {lå bamens sjelfutveckling var hindrad gen01!1 Skolans mecha.niska gång. bibehållande i det hela, är nödigt, att ett och samma Schema, för Kurserna gäller för hela Riket eller åtminstone för hvarje· Stift, och att Läroverket i Riket anses, såsom i Frankrike, för ett enda Helt, ett Universitet. Genom en sådan organisation af Skolor är det alticl möjligt för Medelklassen och Medborgare ~tf måttlig förmögenhet att förskaffa sina barn god uppfostran, utan att behöfva sända dem till Aeademien. Endast de behöfde afgå till Acaclemion, som genom vetenskapliga kurser ville leo·itimera sitt för Ämbetsmanna-banan. Gymnasierna lomna för närvarande Ynglingarna i ett tillstånd af halfbildning. Ingenting iir der slutad t; allt är der boriilmaclt på on fortsättning vicl Academien. "' u Mincl1·e behof af Lä1'Cl1'e genom Lärobokens ctJ~~änclancle. Man har sagt, att on Skola med Valfrihet och Amnesläsnillg fordrade vida större antal Lärare, än en Skola mecl dm1 vanliga likstämmigheten i Loxor och Läroämnen, och således ähen vida större underhållskostnad. Detta inkast gällde i den tid, då KlassSkolorna infördes och då l:o ej läroböcker funnos,. 2:o vexelundenisnil1gen oj kunde begagnas, och 3:o man ej förenklat methodoma. För att finna, att ett motsatt förhållande nu ägor nun, bör man besi1ma, att ingen ting kan liiras af en annan, utan att barnet måste lära sig allt sjelf. Uiraren lär er barnet ingenting; han gifver det lJlott anvisning huru, llYar, oeh när barnet sjelf Rkall lära sig något. Läraron har nu mera. sodan Läroböcker och enklare Läromethotlor äro· införde, ~n helt annan bestämmelse än då do icke funnos. Han var då barnets Läro bok. Han kunde enelast på det sättet riicka till för undenisningen, som ett encla exemplar af 011 Lärobok kan nu räcka till för tlera barn. Han insluiinktos af tid och rum .. Det är endast för färdigheternas första anvisning, som on speciell unelenisning kan iiga rum. Sedan man en gång insett heten och allmänneligheten af hvarje Läroämne, och att således, til1 exempel, det är ett allmännare behof att lära Tyska än Lati~. ~j, heller är meningen, att antaga denna ordning såsom strängt hev1shg. Då aldrig ofvannämncle ideet· komma att realiseras, är det likgiltigt, om detaljerna med noggrannhet bestämmas. 125- 1 l Vexelunclervisningens använclancle. Att vexelundervisnil1g måste i en sådan Skola SJJola en stor ro le l är af si bo· sJ·• elf klart. Den uppfattar så många af de grundsatser, hvilka jag .anser som Skolans nödväneliga baser, att elen i clet mesta .sammanfaller me el elen jag önskade realiserad som N ationa.lSkola. Desse äro, till exempel, elen Fria Flyttnil1gen, ÄmnesJäsningen, Sjelfstuclium och Hederskänslans begagnande som motiv. Deremot är mycket dm·uti, som ännu fordrar philosophisk undersökning, för att lnmna antagas i andra än nöclfallsSkolor. Såclane äro, till exempel, moniteril1gens utsträcknil1g ·eller inskränkning till vissa ämnen, elen Fria Flyttningens lJegränsnil1g, samt framför allt elen moclification deraf i vissa Vexel-Skolor, hvarigenom det (ifverlemnas åt Lärjungarnos eget -val att vara flitiga och uppmiirksamma, eller icke vara det*). *) Redan finnas i Sverige två slags Vexel-Undervisnings-Systemer, det ena, som följer af den allmänna Siwlans i min tanka riktiga grundsats, att hvarje Lärjunge hvarje dag har ett visst pensum att absolvera, och endast då flyttas tillbaka eller står tillbaka, då detta ej hlifvit fullgjordt som sig borde. - Det andra är att iifverlemna åt Lärjungen sjelf att anmäla, när han tror sig kunna genomgå en Examen och derefter få flyttas upp. Detta sednare anser jag föt· min del ·för skadligt, icke blott för Ynglingens studier, men hufvudsakligen - 12G - Ett af de vigtigaste momenter i Skolan är införandet nf ett alhnä.n t på barnet verkande motiv att vara flitig , ordentlig· och uppmärksam. I elen förra Skol-Ordningen var fruktan dettn motiv; clet har upphört, men något annat är icke satt i stället.. Vexelundervisnings-methoclen har infört täflan och hederskänslan. J ag har uti en bilaga yttrat mig om dessa båda; oclt jng hehöfver ej upprepa hvad jag, för att visa deras nödvändighet, framställt. Jag vill blott tillägga ännu ett. motiv till dessa båda, som synes mig af icke mindre vigt. Det är vanan. Om man icke kan säga, att all elygel är en vana, så måste man dock erkänna, att åtminstone fastheten deruti är en följd af vanan, och att last ej är mma.t iin vana vid odygd. Sj elfva Uppfostrarens högsta praktiska princip är ege11t-ligen icke annat än vänjandet vid det goda. Det är derföre som el en oupphörliga flyttningen i Vex el-undervisningen måste eller åtm:iJ1stone kan vara af menlig· verkan på barnets sinne . Om det 3 eller 4 gånger å rad blir neclflyttaclt, vänjer det sig clenicl och det stiger knappast m er; deremot tror jag, att då barnet sålunda ofta blifvit nedflyttaclt, har det bevisat sig icke kmma eller icke vilja följa det l exlng, hvarnti det befinner sig, och hör således flyttas necl till ett lägre, Inraruti det hfu· för detsmmna en möjlighet att tätla. Härigenom upphöra de stundeliga flyttningarne att verka m enligt på barnets charactere. Men för att ej falla in i vidlöftighet , lenmar j ag en närmare utveckling af organisationen af ett sådant Läroverk, och öfvergår till frågan om verkställbarheten dm·af, som ofta varit betviflacl och förnekad. för hans characteres-bildning·. En jemn och oafbruten vana vid arbete, om hvars nödvändighet icke ens ynglingen får tvifla, är ett af de vigtigasta momenter i all uppfostran och en af den gamla Skolaus företräden, som ej behöfver saknas i den nya. Rättigbeten att slippa arbete öfvergå r snart till vana att icke at·beta, och de van01·, man erhåller i ungdomen , försvinna ej mer under lefnaden. 127 -- Elementcw-Skolans ttncle1·håll. Det nu bestående Läroverket iir hyggdt på den grundsats, att unelervisningen i alla höoTe lä.roänmen skulle lenmas kostnadsfritt; m en der emot i de för hva.r och en, ä.fven elen ringaste medborgare, nödvändiga läroämnen af elen underviste betalas. Allmog·en får sjelf bekosta. sin Skola., men de lärda Skolorna unclerl~ålla.s af Staten, och således äfven af sj elfva. Allmogen, som får dessutom heta.! a sin egen Skola. I min tanka borde förhållandet snarare vara. omvändt. Men det är lättare för Sta.ten i de ss nuvarande ställning att pålägg· a ny skatt, än att frikalla från en gammal; ~ch då. det är omö.iligt i afseende på statens tillgångar att ataga s1g mHlerhållet af FolkSkolorna, måste det förblifva i detta afs eende i sitt närvarande skick. H vad åter fonderna för StadsSkoloma angår , så är billigt, att då de bidrag, som S~~tten r edan dertill lemnat, få fortfara., det felande ej b etalas af Sta.ten, utan af de lmderviste. Denna. grundsats kan vä.l i cke aJlta.gas, så fra.rnt Skolorna skola. fortfara i sitt närvarande skick, emedan så länge F adren får s:iJ1a barn mulervisade, i cke i hvacl han sjelf önskar, kan han ej m1ses skyldig att något dertill bidraga. Helt mmat förhållande uppstår, om V~lfriheten införes i Skoloma. Emot det a.tt Fadren sjelf hesta.rn~ler hvad hans son skall läsa, :iJ1trä.der af sig sjelf hans skylchghet att om icke betala a.Ut, do ck bidraga till Skolans underhåll. M:iJ1 mening iir således den , att vä.l ett visst m1 ta.l Lärjungar höra ha.fva friplatser, m en att de öfrige böra lellllla. ~ådana. bid~·a~· till Skolans underhåll, att elen ka.n uppfylla de andarna.l, Yl l det föregående framställt, OCh att då Staten und erh_åll~r und.ervisningen uti alla. me dborgerliga kunskaper, 1mderV1snmgen 1 alla de ämnen, som bana vägen till höoTe platser i Samhället, · bekostas af Lärj ungarn e, så vid t nemli;en Skolans redan anslagna. tillgångar brista *). .,,) På alla de stäl len , t. ex. i Städer, de t· fullständio-are Skolo t· firmas måste nödvändigt, i anseende till Lärjungames tal~·ikhet, äfv en Folk~ skolor existera bredvid. Det är billigt, att här gmndsatsen i hela sin st~·ängh.et tillämpas, och att alla ·de barn , som ingå i Foll{Skolan, äro fna fran afgrften, men att deremot FolkSkolaus serie uti den fullständiga Sl{Q lan ä t· bela15d med afgiftet·. - 128 På detta sätt är det möjligt att bringa hvarje enkel Skola till högre fullkomlighet utan ny kostnad för staten. Behöfves en omstöpning af clet nH beståen:le Skol-cerket; (M att införa cle nya fÖ'ränclr·ingame? H vad man 1 _synnerhe~ ~ruk tat har varit den omstöpning, som skulle bhfva en fol]cl af cle 'här framställda icleernas tillämpning. Såsom jag föreställer inig denna föränclring, skulle elen icke blifva i något afseende äfventyrlig. Min tanka är, att i hvarje Stift blott _en I<';tllstänclig Skola efter nya ideerna borde imättas, mecl b1behallancle af de öfriga efter gamla grundsatsen. Det blef då öfverlemnadt åt Föräldrarna sjelfva att välja hvilken af dessa Skolor de ansågo tjenligast. Jag förmodar ErJhorerne skulle med lika omsorg beskydda me cl sa.··1cer11 et., att , " l 1 f Skolor hufvudlJac a s agen a , och söka hvad . som . . här vore .. saken, skaffa åt båcla lika goda och hka mtlska Larare. Men jag är öfvertygacl, att det är Nationen, som skall afgöra denna sak. Den urskiljer snart, på llYilken sida sanningen är. Något förstörande steg behöfde aldrig af Regeringen tagas, för att införa de här föreslagna förändringar. Derigenom, att endera, antil1gen cle gamla eller nya 'Skoloma, slutligen blefvo tomma på Lärjungar, gjorde förändringen sig sj elf. . . . .Ämbetsmannabildningen. En af cle vig!igaste f:·ågor i Gomiten har varit Ambetsmannabilclningen. A ena s1clan h~r man förmodat, att nu varande Academiska Författning:1r 1 detta afseende måste vara orsaken till den ytlighet, .hVllken" man . tt .· . ti' a hos mäno·den af cle från Acaclennen o . . .. utgaencle .. t'1 o , , srg 1111 , ..A1111Jetsmanna-amnen. .. A" 'mclra siclan har man sett Ambetsman ' ' ' .. i våra grannRiken, Preussen och Danmnark, ly~a me~l en lard Ambetsmauna-Corps. Man har i sednare ticler 1 Sve.~·rge trott, att denna ytlighet skulle afhj elpas genom ökade stranga Exa- - 129- ·mina; man har derför beständigt skärpt dessa Examina och ·Ölmt clem, oaktadt för hvarje tillökning, hvarje skärpning man funnit, att de utgående ämnena blefvo sämre och sämre bildade. I Preussen deremot, der Ämbetsmännen ~iro utmärkt bildade män, finnas inga Ämbets-Examina vid Academien. Man 'borde således sluta af båda dessa förhållanden, att Examil1a i deras nu varande form motverka ändamålet. Comiten har i~ke ·dragit denna slutsats; elen har ånyo tillstyrkt att stegra fordil'ingarne och öka mängelen af Examina. Jag har uti ett serskildt anförande, härhos bifogadt, sökt :att visa, att felet ligger icke så mycket uti Examil1a, som uti Examenssystemet, eller dm·uti, att Examina ej äro sammanlmndna med undervisnil1gen, att Yng-lingen, som under fiera -år behöfver studera vid Academien, till sin Examen öf 1'erlemnas 'lmder denna tid vid Academien åt sig sjelf. :Man finnei·, att .den retligaste åldern och, under utsigten af Examens afiäg.senhet, distractioner från stuelierna icke skola kunna motstås. De sista månaderna före Examen blifva derföre Ynglino·ens egentliga studeril1gstid, och allt det arbete, som borde ~ara förcleladt uneler fiera år, sammanpackas nu inom några månader. Hvar och en kan finna, huru stadig en sålunda inhemtad kunskap, om lin documenterad genom ett goclt betyg, kan .anses vara, och om den icke måste bortdunsta nästa månacl. som konuner efter examen. Den ynglil1g åter, som har styrk~ 110g att motstå frestelsen till clistractioner och lust att studera, är dock alticl öfverlenmacl åt sig sjelf, och känner dessutom ej de beräknade steg, han bör gå till det aflägsna målet. Af Academiska offontlira föreläsningarne i deras närvarande skick kan han C.J clrag·a den fördel, som han borde, och de privata äro för dyra. Genom detta sjelfstudium, som man i våra dagar så högt reconunenclerar hos yngling·en, utan att besinna. att det passar för den redan bildade mannen, som slutat sina ·studier och tagit sil1a Examina, icke för den som ännu skall liira genom andra, uppkoimner en obestämdhet och ett osammanhang i hans studier, som nödvändigt iilYerlm på deras _grundligll et. 9 l ll' i) - 130- Huntcletn Ci?' elen Bildning eller Lärclom, .ÄmbetJsmän böra lwfva ? Dessa b åda oUigenheter h ärrör(l, såle des. mindre af Examina, än (l,f el et, som föregår Exarnin(l.. F örgähes skall num sk ärp a eller öka clem, ty i.let skall , som erfarenhet en r ecla11 lärt, endast öka och sk~irpa det onda. För mu~ en skilda clel h ar jag i clett(l, afseende en n ågot afvikande men:iJ1g från den alhi1ä.nna. J ag delar frågan i tvänn e. Böra Äm1Jetsmii.n hafva. on lärcl bildning , och till hvad gracl? Huru b eforclr as vicl Llir o- verkon den erforclerli ga bildningen ? För att b esvant elen första frågan , måste lllHJl något n:irmm·e b estlimma b egrepp e t om Hird om och bildning; och fö r att b estlimma dessa, m åste man gå tillbaka till cle11 olika. form ,. som Vetenskaperna subj ectift uppfattade, klruna haf ,-a. Jag h ar förut antydt min mening , att clet gifv es en popnUi.r· eller encyclop e disk och en scientitik uppfattning af hv ar.i e· V etensk ap. Den förra omfattar r esnitatema som hufvucls a.k 7 och leeler sig dertill gen om :iJ1cluction ; el es s uppfattning :i r h elt och h ållet historisk och tr aditionell. Den seclnare omhttar· nä.st.an m ecl lik a omsorg r esultat erna och nnclersöJmi.ngon af gnmderna för desamma. Dess Hiromothod M· demonstrativ 7 cl ess uppfattning är ick e historisk, eller en tro p å Ve·tenska.psmii.nnens orcl, utan Critisk eller sjelfuppfattniug. Det är n:i stan ingen gr en af lnmskall , cler ick e en sådan olikhet i framstii.llniugar är möjlig. Sjelfva Språkens stuehum k ailu ym·a håfalcligt eft er clmma du1J bl a åsigt ':') . 131- i uppfattning Man är samma' m on l) il cl acl man som 11 • • o·e ·"tt d m·af. ·o o nomga omfa.nget af m ensklio·a vet . l t , . l,lrr. uingen , inneh ållet och till.. o.' anc e samt känner riktampnmo·en af dess l 'l l Man är Lä'I'Cl i den mon m .. t 'o] . ' . s ers <J c a delar. " . an cu lS d och SC1entitil t l l .L nagon af d esse delar · D e t f" · ·0 l..J ei. af d enna fö ··kl .· c Je 1anc. lat mngen är excentrisk ocl tt l .. I aung , att lnld" o· . , l a t en solcer utbreda . t'll manoa olikartade ii.mnen som .. T t Slg l . så var (l. concentrisk elle . f" ·l ' mo~ l g , . m.en att lärdom en måste l OH JUpa SlO' uh få en j il l l l eau vara bildad m an uta . tt J fo , . s c c a c e ar. Man l , 'n a ta va den ruto· t a. lärdom och detta .. . t l oas e anstrylmino, ' ar ene ensen af V 11 o f nm. Man k an V''tl'a lärd l .. l " ' . er c sm annon s uppfost' ' , , oc l a.nc a obildad ocl1 l tt .. l man vanlio·en l-allar · ' o· e t le .. a. rLr tvacl .. b " ' p ecl an t'lSlll. Undervisniu o 1• narvar ande tid är Vet en s lCap 1lg mal . 1tet eller v· o·l ns wgsta J . en g l'nndval af bildn:Uto·o > ocll a tt sa"l ecles for ..an oml, tvilande p å. ena b "d topp as, att blott rreno . l .. . . . ' c em a a. Ja g l'i o m c ess a arrmm·knruo·ar o· , l hmbetsmänn ens ll])]Jfostl " t o' orum satsen för .. . .. ·an m as e stå klar ocl1 t u· .. o unel ersoknmo· Ambet · yc 1g for val" o· smmmen måste var l" l . h ör h ans yrke , och populärt b.ill l ' 1. a are l do~, som tillcl et sanuna. c ac allt, som ICk e tillhör ... ~n sådan gnmdsats har uta.n tvifvel f' . , ... forstandet då · s · Ole_s, afvat det Svensl-a , ' l venge, m er än i n åo· t t l . " . o_o mm a and ' Magistergraden utbildat si o· t'll tt o 1 e e o et studnu 1· l uppfostran då l • .o n unge omens h öoTe ' c enn a gr ad mnef tt l l o genom gradation en af betjro· till " t a ar -~tuls cap er i allt, men b a er en h oTe l" l · annat. Men bristema . l\1 .· t . ' 'o an om l ett och .. . l < l agls or-graden äro tvälm . f" " · vJ.]lO'lino·en .. ,] l e' Olst, att l 'c. f Ol c e Lunsk arJ er.JI"al'lltl dervisningen dock vm·it sc ' e t~fi]·r b 1 ~Le aras ofullkomlig, nntt l t . . l n l ~ o c l salecles onvtt'1 o· l l a c e.. blifv1t ansedt fö.1 li.l-~g·ilt'1gt . 1. lwilka . an , dJ 1 b>. ov c 1 see · tar ogre eller lä o· . ]' l e a.r .~.ughno·en J h <•al e ~uns cap er då dock l t'll o yrke supponerar vissa h ' . t' lans J kommand e ' , 'm u l an mas te h afva hö gr e insigt. r Skilnacl emellctn Bildning och Länlom. Skiluacl e·n emellan 'bili.lning och lärclom 1Jeror nu, enligt min tanka,· på clenna skilnad emellan ett olika uppbttningssätt af Vetenskap erna . Bildning ä.r en uppfattning af de populära. och historiska kurserna af vetenskaperna. Lärclom är en scieutifik o.ch crit.isk ·):·) Man har icke tillrä.ckli g·e n i vårt Läroverk aktat på en· så. vigti g skilnad . Man bar t. ex. sammanblandat Philologie ellet' den scientifika uppfattningen af Språk-kunskap med Språkfär di ghet eller den populära uppfattnin gen cler af; och det är derfö re man i vår Sko·la vill tvin ga all a att blifva philologer, clå det är bl ott få , som det b.fttat· oeh af hvilka Staten fordrar att var a det . h " tencl .. I de öfriga L ii.ndern·a. <·a·l. • e nsen af ..1 b .. 10gro unelervi s niD. o· L .. . l . ' . Am e tsma.nnens l . b w c om '!. allt I Sv .· h vant fråo·a dm·om f" .. . · euge ar det aldrio· . .. b : on· an ·l våra ticler d o r· b h]ellJa fornlOclacle briste .. Ämb , ~ man , or att uppsig höra följ. a ancli·a Ll·a· l l etsmmma-1J1lcluingen , har trott • < ' , .nc ers exen 1 l .. mina, i stället för . att hriJ o·' t'll ~pl e , s mrp(l. och öka exalo 'L J c arhet den egn(l, Svenska - ville utesluta från Acaclemien oeh Slcolan tlenna gradation af" betyg. Man måste hafva genomgått sin kurs riktigt och väl,. eller anses icke hafva genomgått den ..Men då å ena siclan tätlan är ett af huhud-motiverna i tlet unclervisningssystom,. jag antager, så skulle det synas som mina grundsatser här stocle i strid mecl hvaranclra. :Men täfian måste ligga i tiden,. ieke i saken, Ticlen kan minskas eller ökas, men icke forcl-· ringarna; och hvacl som Yng·lingen minskar i Hit, måste han lägga till i tiden. Det är således uneler denna orubbelighet i statens fordran på riktig eller grundlig kunskap, tillräckligt spelrum för täfian och heclerkänslan. :icleen clerom, och att utveckla Magistergraden till hvacl elen ·egentligen åsyftar, Lärdom i något bostämdt, Bildning i allt. För min clel anser jag för en olycka, om elen Tyska icleon ·om Ämbetsmannabildningen skulle vinna bifall och roaliseras i Sverige. Menniskobilcu1ingen liknar ett elastiskt Gummi, hYilkot man viil kan utvidga, men alticl på bekostnad af någon ·dimension. Utvidgar man det i alla blir det tunnt och genom:skinligt. Det gifves tviinne egenskaper hos Ämbetsmannen, äfven :som hos elen hanellande menniskan i allmänhet, som jag anser för clet förnemsta: Sjelfstänclighet i åsigt och Raskhet i handling. l\'len båda utrotas i samma mon som en Hircl mångkun:skap hlir målet för hans bildning. ,För att nu göra tillämpning af clet ofvannämnde till sla:gen af Ämbetsmän, så vill jag forclra af lwarje Ämbetsman i .allmänhet, tydning af två döda och två lefvan<;le Språk, fär·dighet att skrifva sitt eget Språk, populär bildning i Veten:skapema, och en scientifik kurs i de Vetenskaper, som tillhöra hans speciella ämbetsbana. Hvacl färdighoten att skrifva någ·ot ~Språk (utom modersmålet) angår, så vill jag forch·a Fransyskan :af elen högre Civilisten, Latin af elen tillkonnnancle SkolLäraren <Och Academisten. 133- Jag sätter värde på dessa Acaclemislm Fester, som v1 kalla promotioner. De äro en reminiscens af det Grekiska lifvet, oeh på Ynglingarne verkande mecl en magisk kraft. Af allt detta skulle enelast det Speciella och Vetenskap]iga konnna att inhemtas vicl Acaclemien: Språkens tydning och .de populära kunskaperna tillhöra ej clet Academiska studium. De iiro också ieke oförenliga med do ideer, jag i det föregående framställt. J ag föreställer mig clem lnuma anställas på det .sätt, att af alla dem, som genomg·å Akademiska kurserna, ett visst antal bestämmes, som visat sig hafva hii:;;ta fallenheten och mesta intresset för sina studier, utan afseende· på om de egnat sig för .Ambetsmanna-banan eller studera blott af kärlek för V etenslmpen. Alla dessa sålunda utvalda. som tillika höra hafva visat sig· genomgått de Populära kur~ sm·na, äro Canelidater till promotionen. De fi.irfatta ett Scriptum, hvaröfver cle examineras offentligen af Faculteten, oclt derefter äro de till promotion berättigade . För min clel anser jag elen gradation af betyg, som iir en :af de hufvuclmomenter, på hvilka hela det närvarande Arademiska lifvet beror, för det, som sätter kronan på vårt felaktiga Uppfostring·sverk. Ett dåligt lJetyg har sannna verkan i litterärt afseende, som brännmärket i borgerligt. En mecl dåliga Acaclemislm betyg öfverlastacl Ämbetsman har illa lJörj at sin bana, börjat nemligen att qväfva det lifligaste af ynglingens äcllare passioner, hederskänslan, i hvars ställe clet allt annat uppoffrancle begäret att komma fram har fått sin fulla näring, slagit goda rötter, och giher frukt i sinom tid . .T ag , Seclan j ag sålunda framställt min egen åsigt om Statens. fordran på kunskaper hos sina Ämbetsmän, hör jag nämna, att clet icke undgått mig, att i våra dagar en stor del gör sig ett helt annat begrepp om bildning, än elen jag här framstlillt. i\ian anser nemligen cle factiska kunskaperna, elen Vetenskapliga bildningen för obetydliga, i jemförclse mecl elen så kallade Klassiska bildning-en, hvilken i sin allmännaste mening (i sin inskränktare betyder elen blott ett högre studium af forntidens litteratUTe) utmärker utveckling·en af Me uniskans suscoptebilitet för on ideal verlds åsigt. Att förstå Plato iir enligt f t - 134- •denna mening vig-tig·are än att för st å Euclides, att Jnwna be·clöma ett måladt träd vigtigare än att känna sammansättningen af ett träd i N aturen, N ordens Mythologie vigtigare än dess .historia, och läsningen af T eg1u~rs Stj ernsång ett prof på en högre bildning än förm ågan att läsa Laplaces Theorie om stjernorna. Sträfvandet eft er en sådan bilclni11g är, efter mån~ gas åsigt, det högsta strähanclet på jorden. Må man i ck e för hastigt fördöma mig, om jag framkastar några anmärkningar öfver ytterligheten af denna åsig-t, och i cke derför e tro, att j ag tillhör denna klass af meuniskor, som i tillfredsställelsen af materiella behof ser hö g·st a målet för menskli ga bestämm elsen. Isolerad är en sådan Klassisk bildning evdmmonistislc och egoistisk, ehuru m an företrädesvis kallat elen den Humana. Den är egentlig en enelast stisceptibilitet, och susceptibilitet förutsii.tter redan ett · hlinförancl e af allt till ett sub j ect , som lir centrum för cle kringsväfvande föremålen . Den inn efatt.ar en förmåga att välja finare nöj en och hö gr e njut ningiu'; men ll å njutning· utgår den do ck alticl. Religiositet, för att hafva tröst i motgången , philosophiskt sinnelag och philosophisk lnmsk ap , på det att intet af allt, hvacl en högr e Verlcls-åsigt k an er bjuda, till lugnand e af passionernas strid och det l ägr e verlclslifvets stonn ar må saknas, och slutligen känsla för det sköna i alla dess former på clet att intet af allt hvad inbillningens verlcl har skönt och njutningsbart må gå onjutet förbi. Se der hufvudclragen af en sådan ensidig klas sisk bilclning. De, som derföre i allmänhet sagt, att elen bildning j ag fOTdra t hos hvarj e Ämbetsman grundar sig p å nyttans princip , hafva sjelfve uti det de vilja sätta i st ället n edlagt en evdmmonistisk priJJcip fastän uti en något mer a sublimerad form. För individteil a njutningar strä.fvar den seclnare åsigten, för slä gtets nytta st.räfvar den förra. Eller är det väl nyttan, som utgör hufvudänd amålet af Vetenskaperna, af, till exemp el , Naturens studium? Visst icke. Detta stuclitnn liknar dygden , som gör sina dyrkare lyckliga, utan att det ä1' dess ändamål. Fördelarne för menniskoslägtet flyta endast. tillfälligtvis af tmder sökuingam e om naturens h emliga lagar, m en utgöra ej dessas anledning. N atmforskarne sjelfve hafva föranledt clenn a b esynnerli ga menil1g, att natur- - • • 135 -ve tenska}YeirJ1as företräde beror p å dc fördel ar de erbjuda , d erigenom att de lagt . mesta vigten på det af deras för e"triiclen, som 1egentligen har elen mi11sta . Der as E\gentli ga. värd e ligger, dels i menniskans företräd e framför djuren , dels i elen bildade menniskans för eträde framför elen obilda el e., d el · i värdet af vetenskap ernas eget föremål. Menniskan skilj er sig fr ån djuren icke derigenom , att hon fördjupar sig i innehållslösa drömmar, utan <l erigenom, att hon forskar ·ef.ter tingens orsaker och kan finn a dem. Djuret njuter de fly ende ögonblicken och söker ej att qvarhalla ett enda deraf, för att fråga , Inrarifrån det kom, och hva.rt det _g ick. Menniskan närmar sig djuret i elen mon hon betraktar d e förbisvä.f:vande föremålen p å samma sätt som djuret , i elen mon som hon ä.r okunnig eller likgiltig om tingens väsende. Natur-vetenskapernas _:@r sta företriide }ir således det, att en mmmisJm enel ast genom dem lyfter sig från djuret och blir m enniska. Der as andra ligger i de klam ade begrepp -de gifva. åt elen ocliacle mannen framför åt qvinnan eller elen obil·dacle. Den, som ser dag in oeh dag ut ljuset brinna, och vet. ej h vad som dervid föregår; elen , som ser vattnet frysa och n öj er sig m e el svaret, att. kölelen ii r orsaken dm-till; elen , som ser hvarj e vår fröet spira opp , och tänker blott på att gripa .elen clm·af sig u<tveckla.nd e grödan; är han väl bättre, ä.n vilden, som, liksom triidet i hans skogar , är enelast till för att födas , växa och fortplanta sig? Deras treclj e företr ii.cle ligger i el eras förem ål. Den N a tur , -s om en Gud ansåg värd att skap a, fört.j enar väl att kännas af en menniska. Skulle icke elen V erlcl som diktad e s (not t: tv) af Honom vara så skön att b etrakta,. som elen som diktades af Byron eller Milton ?· ell er månne ej d e Stancerna dm· af, som Mifvit antelenade af Newton eller Humboldt, kunna jemföras m ed Pinclari oeh Anacreons ? Utan att derföre n eds ätta hvarken fomticlens eller elen närYarancle tiden s snilleverlc, lägger j ag derjemte do ck någon vigt på stuclium a.f Naturen. I ck e derför e, at:t cle!t lä.r er oss med mer a berlikning begagna oss af 136 - - ~ ntmens krafter till våra eller Samhällets ii.ndamål, mmt eme-dan det lärer menniskan att tänka öfver tingens orsaker oclL väsende, att söka en henne värdig sysselsiiJtning öfver allt,. och att iifven utom den murade Theatern finna ett Drama att betrakta. 137 - Tys kland gnrncllig forskning i alla Yetanclets r egioner intog den sjukliga Romantikens plats. • Den Klassiska bildningen er sätter icke bristen af en sådan vetenskaplig bilcllting. Den gör menniskan viss erligen skieklig för ett contemplatift lif, men hvanicl hon saknar de fa ctiska kunskap er , som kunn a afhålla h enne från att förfalla i idoa-l is ka dr ömm ar. l . Vi hafva i Natur-Pltilosophiens sednare riktning ett till-riickligt historiskt b evis för denna smming. Den erbjuder henn e· visserligen högre och finare n öjen, men är väl skilnaden emel-lan de Klassiskt bildades och den råa folkhop ens njutningar annan , än skilnacl en emellan de olika liqve urer , so m de förtära. Den Klassiska. bildningen förs~itt er väl sina dyrkare i en, högre vedel, m en denna vm·ld är inbillningen, och 1tvad den hyfsade Emopen åstadkornmer genom dikten, det. frambrin gar · i\Iohameclanen genom Opimn och K a.mschadalen genom Agari-ens :Musca.ricus. Den förtjusar genom skönare och sublin1are former , än som vanligen träffas i N a turen; m en lnmd ii ro' Alperna p å ta.flan emot Alperna i Schweit;r. ? och h vad lirByron s Don Juan emot hvarj e Ynglin gs eget lif? Det är onekli >'o-t· äfven det Sköna är ett af de tre Mensklighet ens ideer ,.. :> , • men det iir det tredje i orcbLin gen. Det Rätta är det första. och det Sannct det andra. Man har ofta fönmdrat sig öfvor , att Staterna gått und er · just vid den tid , då deras bildnin g stigit högst. Man skulle förun dra sig minche cleröfver , om man velat se, att denn a bildning . hufvuclsalcligen varit Esthetisk. I Rom fanns vicl frihet ens und ergång icke någon utmärkt 1\iathematicus, men stora Talare och stora Skalcler. I Grekland var bildancle kon st stigen till det högsta, då det underkufv ades af främlin gar. Tysklanels och Frankrikes exempel har jag redan nämnt. Engbncl och Sverige deremot hafva ännu aldrig förlorat sin kraft att försvara sig, emedan deras bilclnil1g altid haft en öfvervigt af Vetenskaplighet och factiskt innehåll. Det är derföre ick e min mening att utesluta den Klassisk a bildningen från uppfostran , men viil, att iägga under densamma en basis n,f factisk bildnin g och slitta bredvid el en ett stöd af vetenskaplighet. 1 . Såclana äro de allmänna anmärkningar, jng gjort öfvor det vigtiga iimne, som varit för emålet för Kongl. Comitens öfvorläggning·ar. De afvika visserligen till en del från många andra, men jag har ej trott mig dm·af bön afhållas från att yttra dem, i cke ens ifrån att begär a bilägga dem med Gomitons allmänna Betänkancle, så fram t Kongl. Comiten skulle tillåta mi g detsamma. Oblida omdömen har jag derföre i cke rönt, men Kongl. Co miten och elen större allmänheten skall utan tvifv el se mina möjliga misstag med det öfverseendc, hv arp å elen n,ltid har anspråk, som följ er s in öfvertygelse, äfven om den befunn es mindre riktig. För att vara så kon·t som möjligt, har jag hii.r icke ånyo ingått i sådana undersölmingar, som jag förut inom Kon gl. Com it en våg· at framställa., men j ag sJmlle derföre önska att i sbi.llet få härmed förena och bilägga trenn e sådana mina anför anden, så framt detta passar sig med elen allmänna form en af de handlll1gar, som inför Thronen kOJruna n,tt nedläggas , . n emligen: l :o J emförels e em ellan Kla ssläsning och Amnesliis- - Kl assiska bildningens njutningar fönekliga likaså viil som 'd e gröfstn, : Voltail·es tidehva.rf i Frankrike och Lafontain es i Tyskland bevisa det. Båda dess a tidehvarf r ealis erade elen grundsats, att en po etisk åsigt af vm-Iden var elen högsta , ntt po esi och konst var den hög·sta bildning. Men de slutade sig båda uti en allt förstörande omhvälfniug, hv arigenom i Frankrike N a tur-Vetenskapm·na kommo att utgöra det egentliga characteristislca af Fransmännens förändrad e bildning, och i l - 138 -uing, lipplä.s t i Sessionen 182G; 2:o Anförande rörande Aca clcmierna, uppläst uneler samm a Session , och 3:o Bidr ag till .de ser skilda Skol- Sys temernas characteristik, uppliist uti Ses ·sionen 1828, utom hvilka möjligtvis missförstånd af dc h[ir J r mnställda anmärkningarna skulle äga rmn. OM SVENSKA SCHOL V ÄSENDET, • ELLER ELEMENTAR-SCHOLAN; (111ed l! linseende "till Betänkandet a( Comiten ·till ö(v erseende a( rikets allmänna läroverk, och till (ö/j e a( Kong/. Bre(vet d .. II Febr. 183~ ) . E N SKRIFT , TILL EG N A D SVERIGES YNGRE PRESTERSKAP, AF [ en K yrkaherde från Skåne. Dixi et salvavi anhn an1 mea m . STO CKHOLM, TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER, l I 8 3 Q. l l B etii.nkal~cl et af Comiten till öhersoencle af rik ets <tllmtiuna tmclervisniugsverk ':'), i underdånigh et afgif1·et elen 20 Dec. 1828, ä.r r esultatet af många stora och Hinla mäns öfverläggniugar ':":'). Men med all aktullig för llYar och en särskilclt af de utmärkta ledamöterna, h var af elen Kong l. Comiten varit sammansatt , måste vi dock förklara, att åtminstone icke \'l lemma finna oss belåtne med deras gemensamma arbete sås om Comite , och det hufvnclsakligen af 2:ne ganska vigtiga skäl ; nemligen: l:o Emedan Ulan synes h afva upp ehållit sig vid bisak, och förglömt hu(vuclsah:. För hufvnclsak anse vi uemligen anskaftandet af dugliga lärare ; för bisak, att för dem uppgör a reglementariska för eskrifter . Vi ans e nemligen dessa för eskrifter hvarken för mer eller mindre , äu hvacl blyertsliuier äro för bm'net , som ej kan skrifva: de behöhas mindre af don , som för står siu sak. 2:o Emedan scholan synes hafva blifvit byggcl på en gntnd, .som är vacklande och osäke1·. Man tyck es uemlige u trncler hela arbetet h aflra ry ckts mellan tvenne olika grnncl-åsigter, oeh :spåren röjas snart sagclt på hvarje sida af omröstniugamcs hv aranuau motsägande resultater . . P å d e vaclu·aste framstiilluiugar om mensicliga anlagens naturligast e utvecklingssätt följ n ofta de orimligaste beslut; de lilma det slags mathematis ka bevis, som i början håll a. med oppositionen, och seelan för- Kong!. Brefvet af d. 11 Febr. 1832 innehåller en uppmaning till lovar· och en, som känner sig befogad , att inom den 1 derpil fö lj ande Augusti till Kongl. 1\'laj:ts Eccl.-Expedition inkomma med anmärkningar öfver Betänkan det af Com iten ti ll öfverseende af rikets allmänna läroverk i und erdån. afgifvet den 20 Dec e m ber 1828. - Ett exemplar af el en n a skrift ii r · derföre inom föreskrifven tid till nämde E ccl.-Exp edition i handskrift inle mnad. "Då, i verldens b egynnelse, Gud skapade himmel och jord, sade han allraförst : varde ljus; ty han såg, att l,iu set var det första elem entet, och <l et hvaraf menuiskan had e största behof. - Han, ljusets fader, säude sin eufödde son till menniskoslägtets hälsninl!, och denn e vedelens frälsnre · sa de till folket: vandrer i lj uset medan J h af ven ljuset, att mörkret ickemå. omfatta eder." (NJLS 111.Å NSSQ},T el. 26 Feb1·. 1829) . . .. \ 1 + l l t ·:·:") För korthetens skull vilja vi i det följande benämna denna Comite: Kong!. Läroverks-Comiten , (och teckna K. L. C.) till skillnad fr ån den förut existerande Kong!. Uppfost rings-Comiten. *.;;) Följande namn finnas tecknade unclel' detta betänkande: Claes Fleming, C. von Rosen stein, B. F . Sparre, Hans Järta , A. C. af Kullb erg , C. E. von vVeigPl, C. F. af Wingård, E. Tegner, J. O. Wallin, J. P. L efren, P. von Afzelius, N. M. af Tannström, A. von Hartmansdorff, C. P. Hagberg, J. Berzelius, S. Gmbbe, E. G. Geyer, C. Aganlh, A. O. Lindfors, S. P. Ågren, A. Ft·yxell, N. M. Enbe rg, Jose ph Wallin. - - 142- såtligt sluta med en orimlighet.. Man salmar i arbetet deil o1·ganiska helheten, som man ägt sktil att vänta, om clesse utmärkte män , h var fÖr sig, afgifvit sinlt betänkanden, och h rarigenom tillfälle hade ypprtts, först för hvarje åsigt att cons e([Uent utveckla sig, och sedan för folk och regering, att af alla förslagen välja llet bästa. I stället ser man nu i hela arbete t blott ett aggregat, ett gammalt plagg, mell nya lap1)ar på elc sönderslitna ställena. ~1au ty ckes hafva föreskrifvit en falsk arb ets p l au, el å man trott, att män med sj elfstii.nclighet i tank egång skulle kunna sammansmälta !war sin originalitet till en enda massa med elen organiska helhetens bibehållanele. 1-Lir visar sig det falska af arbetssättet såsom Comite i sin fulla 143- Vi ha.fva redan uttalat vårt omdöme; det följande af vål" afhandling är ämnadt att äfven i detalj upp gifva de oTtmcler ' på hvilka detta vårt omdöme hvilar. :Man skall måhä~ula an~ märka mot detta arbete, att det endast är en mo saile af andras. längeseelan yttrade meningar. .Men långt ifrån att såras af denna anmii.rlming, medgifva :vi öppet des s riktighet, och erbi.n na med Hr Prof. En berg: "Det är d enna fråo·a öfver· hvilken jag önskade, om icke att sprida ett nytt lju~, dock s_~mla klarheten af elen dag er , som redan finnes utbredd i_ tankande mäns skrifter och enskildta öfvert.)ro·els e • " D en enel a f" · b o~·tJenst vi såsom mål hafve sökt eftersträfva, är att framstana en conseqveut utförcl uppfostringsplan , öfverensstäm-~namle med tidens fordringar. tydlighet. Vi hafva enelast sett en ledamot., nemligen Professor Agardh i helhet, jemte betänkandet, framlägga sin'a åsigter, nemligen i de r yktbara reservationerna mot IL L. C. betänltande. Dessa reservationer äro upphöjda öfver vårt omdöme: nationen har redan fällt sin dom cl eröfve r. Som de äro tryckta i sammanhang med sj e lEva · betänkandet och sålede s dyra, vore det önskligt, att de till en allmännare kännedom äfven sä rskilclt blefve aftry ckta. Regeringen har ännu ick e i allmänhet staelfästaclt K. L. C. betänkande utan i stället i nåder uppmanat salckunnige, att öfver arbetet fälla sitt omdöme. . Genom nådig proposition af den 27 Febr. 1829 läcktes Kongl. Maj:t gifva Rikets Ständer i nå<let· tillldiuna, "att enär Kongl. i\'Iaj:t funnit tänk esätten i afseende på de af Comitens fleste ledamöter föreslagna reformer, uti de hu varande undervisningsverkens organisation in. m., hafva Varit inom Comitens egna ledamöter betydligen delade, och enär vissa 'förslag af många ansetts innebära väseucltliga, och af ingen erfarenbet ännu gil" lade fö rändringar i det hittills bestående undervisnings-systemet, så har Kongl. )\1aj:t i nåder funnit ämnets vigt fordra, att med förslagets hufvuclsakliga gransk nin g och slutliga afgörancle uppskjutes, intill dess äfveu allmänna tänkesättet i synuerhet öfver vissa mycket omtvistade punkter, huunit stadga och uttala sig. För detta ändarnål vore Kougl. ·Ma.j:t i nå der sinnad, att utsätta någon viss tid, inom hvilken anmärlm iuga.r vid förslaget må af sakkunnige man ti ll dess eccleciåstik-expeclition afgifvas, för att vid målets slutliga afgörande komma i ·öfvervägancle." - Denna tid bestämdes sedan genom Kongl. brefvet den 11 Febr. 1832. I. CAPITLET. H vad är Elementar-Schola? . Uncle:· begreppet Blementar-Schola bör enligt KongL af elen 20 Dec. 1820, och ofvaunämcle K. L. C .. b~tankancle (sid. 25) innefattas de så kallade apologist- sehalor hogTe och lägre läl'Clomsscholor och gymnasier, eller alla el~ mellan Folks eholan och acaclemien befintliga allmänna upp-fostringsverk. ~äremot. lm~ul e nu till en början anmärkas, att så vida. me~mskans l)lldmn g här på. jonlen alltid måste blif1ra elementarisk, hon måste nÖJ. 'a sibo· meel , att 11ar .. . 11 .. • allelenstund .. ' J o tt forsta e.nclels, gifves det i sjelfva verket icke någon annan s~.hol~t 1 staten än Elementm·-Scholan. Sålecles borde till benam~mgen elementar-s ehala höra, utom de förutuämde, äfven o.~h l sy~nerhet folkscholan. Att sjelfva academien äfven lcnncle~·ftknas. lht, beror do ck , så vill det synas, mera på m:ellek, men t eke sa med folkseholan; elen ä.r upp enbarligen den mest elem~nta. 6ska ..af ~lla elementar-scholor, och dess, genom lag be-stamcla, .afsonclnug ~· ån elementar-scholan kan således ingalund ~ gillas : elen forutsätter också den mörka grundsats hos lagstlftame, som K. L. C. icke h eller sökt dölja, - att ~ch~lo,rclmng e u - - 144- 145- und ervisniugen h ar olika sy(tn'ing ar ( !) i folk- och elementar:seholan, nemligen pm·tiel och ctnvänclbar kunskap i elen fön ·a nemligen allmogen icke bör emottaga sin själs bildni1J g på samma sätt, eller efter samm~t lagar , eller ens med saiDIDa syftemål, som de högre stånden (se betänk. sid. 24 ), liksOJ_n vo.re allmogens n atur af annan beskaffenhet än andra menmskor s. Detta tvingar oss, att, inna.n vi slu·icla vidare i elen uppgifna frågans l)esvar ancle , först ingå i en pröfning , huntv'iclct j 7tllstänclig själszäbildning ä1· allmogens d:i~tighet, s~ '&äl som hvmje annan ·n·tenniskas; eller för att nytt] a ett blidare . språk, huruvida folkupzJly sningen är nyttig och nöclvänchg. Rochow säger på ett ställ e, så lyda Supe rintendenten Evalds ord för 50 år sedan, alt handlingarna augi\.ende nyttan eller skad'an af upply sningen äro afslutne, och allmä11heten har fällt sitt t~ts l ag i S.akeu, så _att den icke vidare behöfver omröras. Om dermed forstas den lm·da allm anheten så har han visserligen rätt; ty utom några nattfoglar, som knota öfver' ljuse t, emedan de icke kunna fördraga det, eller ~medan _mörkret · b""st fo"" 1· dem , som J·aga efter rof ·' v1war nu w gen forfattar e SOC{al' Slg a. b l· 1 m e r, att offentligen antaga sig dumhetens försvar. Men den länlct. allmän b ten ä r IJ å Jånot när icke hela allmänheten. Dessutom , den som 1eke kan e "' o k uträtta något offentligt, han gör det hemligt, och ofta med sa my c ~t starkare och farlio'are verkan, emedan han verkar hemh g t. Utom dess ar . det ganska naturligt, att d e n, som fäktar i mörkre~ ät· tillika mörkrets försvarar e o. s. v. (S e Evaids skrift om folkupplysmng, de menskhgaste fur s tar ti\ legnad; öfversa tt af Kyr koherden Lutteman, i Norrköping; tryckt ·och 1·eclovisacl insigt i elen seclnm ·e. Vi 11'0, cleremot, att utbilcl1lingen af själs· och kropps-(önnögenl1etenw bör vant. clet enda syftem c/.let (Ö1" begge. Hvm·je läxa, som 1·ätt förhöres, blir ju i Lund 1792).... " III. CAPITLET. · Om Scholans enhet. (Fortsättning af svaret på frågan: h vad är Elementar-Schola)? Antages det, på gruncl af föregåencle, såsom afgjor~t, att folkupplysningen i cke är skadlig, utan att elen är nytt·tg och hvacl mer är, att ele n är nöclvänclig, så följer härutaf, att alla de bländande skäl, på hvilka K. L. C. grundat sitt bib ehållande af folk seholans urgamla ctfsöncl1"ing från elementar-s eholan , försvinn a såsom lycktgubbar, såsom elen falska upplysnin gens . _irrbloss, hvilka icke synas mera i dagsljus et af den sa1ma .upplysningen . K . L. Comiteu anförer n emli gen (sid. 24:) a.tt r edo visad insigt , antingen clet sker i folk-seholan eller elemeutar-scholan, likasom, å andra sidan, hvarje kunskap, som icke ii.r använclbm · i lifv et, är clöcl, elen må jnhämtas i hvilken :schola som h elst ; (vi hafv a förut visat, hum vå1· kunskap ·dagligen blir allt men partiel, genom delningen af b"ilclningsmecllen p å olika bilclningslinier; och det är fåfängt att H en.scholan med sin collectiv-l äsning, mer än folkscholan, vill .lägga hinder deremot). Begge scholon1as skillnad b estår såle,des blott, så vid t vi inse, uti elen inskränkning af lärw ·e och -sc/wl appamt, som t'Ir en följd af bristande tillgdngm·, såsom vi .i det följaude skola fullstä.ncligare söka utreda : kunde bonelen i sin bamclom lära sig n å·g ot mera än det vanliga, så mycket bättre för hon om! att vilja hinch·a honom dm·ifrån, genom sjelfw elen p1"incip, uppå hvilken folks eholan skall constr ueras, .är i vår tanke illa oc lt kan möjligtvis ådraga pluraliteten af .K. L. C. en b eskyllnin g för obscnrantism, och dylikt. Ar det således afgj ord t , att folks ehola n icke genom sitt B?J(lemcU är skild från annan el ementarschol a, och siledes i eke J1eller genom sin princip bö1 · skilj as derifrån, så följ er , att. :iolks cholan h ädan efter bör behandlas såsom annan element.ar.schola, oc1t . således uj uta en annan rättvisa än de n K. L. C. .l åtit rlen vederfaras. Att lägg a äfven univ er sitet et eller den högsta undervis-nings anstalten inom el ementar-schohm vill synas mången blott ;såsom en ordlek; elen lärde höjer stolt sitt hufvucl härvid i medvetandet af sin lärdom, om också han för en S)'Ji. skull ödmjukat sig, genom erkännandet att mycket är äfven honom -förcLolclt. Ville man · på allv ar gör a mine af att ställa acaclemien und er samma l ag, som elementar-seholan, construera den .alldeles lika, och p å precist samma princip , skulle säker t elen lärde anse sig förförd elad, och 1m i versitetets värdighet förn iirmacl. Och lilcvä1 är just detta vår mening. Behöfve vi ;upprepa den sanningen , att hvacl som nu ä r elementer, Yfll' en lO 14G gång stor Hirdom , och hvnd som nu nnses för Hirclom blir en gång i sin ordning elementer iifveuledes; hvncl skäl hnr mnn då att yfvas öfver lärdom en , eller ntt skilja elen fråu den vorklio·a eleme ntarsoholan ? 'Må hända skall man vid slutnd b genomläsning af vårt arbete h afva mineh·e nnled ni ng att i detta hänseend e beldaga sig. Vi m1taga i cke mer lin on typ för schola, likasoUl försyllen icke antagit mer än en typ för menniska öfver h ela jorden; och efter en och samma typ bör så väl folkseholan som academ.i en i vår tanka co tlst.ru eras; och h egge icke på annat siitt differ era än genom den insk?'änkning, som lir en följd af bristande tillgånga.r ; såsom vi ny ·s nämde. Alla Svenslen scholor, från sockenseholan till och m ed academien, blifva således ondast approximatio ner aJ samma Svensim scholtyp, uttry ck af olika utvecklingsstadier, ntaf saiDma enda nationals chola , betecknade såsom förr , om man så vill, genom .d e olika benlimningarne af gymnasim11 eller academie. Uti sjelfvn. princip en och co nstrnction bör och fax således icke finna s n ågon orsak, hvarföre i cke hvilken schah som helst må kunna, uneler gynnancle oeconomiskn omständigheter, ntveckht sig linda till vii.r clighet af univ er sitet. Skilln aden mell:m gamla och nya scholan blefve således i hnfvnclsaken elen, att, elå den gnmla scholan sökt atlägsna. sig från en såelan gnmeltyp, genom sin a många olika variationer och construct.ioner af schola för olika klass er och stånd af me nniskor , den nya fn stmor borde sökn att åter niirmn sig clensammn , och sål eel es, åtminstone i cke uti sig sjelf, innebi:ira hincu·et för sitt fortskridande mot sm fullkomlighet, hvilke t allt vi, i det följmHle skola sökn att göra tydligare. Den Svenska elementnr-soholan blifl'er således , enligt vårt förslag, på gruncl af det föregående, en af stalen skyclclacl och mecl ticlens bästa utvecldingsmeclel, efter- nlcl och lägenhet, fä?'seclcl [1·istacl för utveclclingen af clet guclomliga hos menn·i skan ti ll [1·ihet e[te1· hva1·s och ens incliviclualdet. Kaste vi Yåra. blicknr på h ela vårt nu best ående Svenska undervisnings-väse,ncle, måst e vi genast såsom ett gnmdfel anmärka elen splittring som deruti råder, dels genom de mångfaleliga cleri införda gradationer, som tvert afsklira uude rris- - 147 - n'ings-iimneua på 7 eller ::i ställen ; sådana ~i ro folk seho la, Li gr e och högr e liirclomsc hola, gymnasium, h varelera med sin a classcl'. acaclemie och slutligen tillämpnin gs - sehalor genom utbrytningen af vissa undervisuingsrinmen ( antin gen helt och hållet, el . ii . genom hela deras längd, frå:1 börj an till slut , eller till någon del deraf) , frå n all111änna scholan t'ill special scholor , såsom krigsacaclemie, polyteclmi sk schol;t, ttpo]og-istier, musikali skaca.clemie, må1nre-a.caclemie, landtbrnk:-acad emic &c. &c. De nna :;plit tring på liingcl och på bredd, på kors och på tvlim hindra fram stegen , förstör me d borgerligheten .i uppfo stran , uppvii ckel' ståmlshnt i stiill et för klirlek till medborgn r e, åstadkomm er en onödig kostnad genom behofvet af Her a li:i rare inom sanuna stad i sanllll tL elementer, m en i olika slags scholor, orsakar villrådighet ho s f ijriildrar och oft.a miss tag vid val et af scholor för deras barn o. s. v. "Då man betraktar våra af staten stiflade unrl ervisuin g-s-verk, så finn er· man uti dem en söndring oc h en sidighet, _som är betänklig. Man se r nem-· ligeu för mili ta irens bildande en särskilt schola, krigs- ac nd e mien, inrättad,. uti hvilk en barnen ifrån 13 års åld er afstiiu gas från ge me nsamh et mecli andra goss ar och uppfostt·as enda st för deLta stånd. En auuau inrätt nin g, d e lärd e sc holorna, in tager barnen r edan vid 8 år uti sin krets, och uppammar och uppfo slt·a r dem lika ensidigt en dast till civi la och ecclesiastiska emb e!smauna- exu mina. En tredje an stalt, närings el ler så kallade apo go li stschol orna, hat· ti ll föret11ål bildandet af läg re emhetsmäu, samt sådana medborg are, som ej äga puulik befattning, såsom handland e, närin gs idkare , handtverkare m. m. Då man härtill b es innar, att bönd ernas barn p å lande t äfven hafva sin sät·skilta uppfost.ran, så kunde man blifva ft·estad att tro, det , ' veri ges fyra stånd, ge u om fyra olika uppfostrings anstalter, vor e på vägen att vilja fu llkomligt utbilrla sig till fyra särski lta Oaster i li khet med de Iudisl(a. - Att d elta förhållande är långt ifrån det r iitta, inse r en hvn lättligeu. D et finn es kanske intet säkrar e m edel, att ho s det upp växand e slägtet gnmd lägga en al lm än och r en kärlek till medborgare och fäcl erues. laucl, iin fl n för all a gemensam uppfos tran , der d e blifvande medborg arne, utan åtskillnad p å stå till och vilk or, såsom bröd er tillsammans uppv äxa och und er visas ä nda till den · tid, d å deras olika au lag, förmögenh et och framtida yrken oundgängligt häfv a en sådan sön drin g . Deremot, på elen fot undervisningsve rken un stå, skiljas bamen allt för snart ifrån 11va randra. D e vänjas r edan tidi g t, att ause sig uteslutande tillhöra en egeu elass af medborgare inom staten, och komma således straxt till kän slan af söndring {?·ån och det·på vanli g tvi s följande opposition mot de öfriga samhälls classe ma. HYat·t tletta leder, ses tydli ge n. De g ranna guldprydda Oadeltema förakta schol gossam e, och dessa hata ellet· afuuda s honom - 1481-HJ - t illonl<a. På samma sätt kan samma förakt eller oe nighet uppk?mma meflau· a olang ese dan , 1' en " näring·s-s!'' hola ' och finn es der. ocks . e nli<> t sEl,dnare årens erfarenhet, och så b er edes r e dan tidigt stanelshat och· 1·a lo~si e i det unga hjcrtat, och, i st.ället för välvilja mot alla medborg are, och eg·e nkärlek, som i framliden uppenbararuppammas d e nn"n ensidig·het " f sig under de olika yttrande, men nlltid lika rörhatli ga skepnaderna a esprit dn corps, ståndshat och skråanda". (se förslag till enh~t och m.edborge rlig het i de allmänua undervisuin~s v er l< e u.' Sto~kholm. NestJUs .18:3, s id . 3) . Den lärorika hisLOI·ien , huru AU sa olyckhg spl 1ttnng l uppf~stunos~ verk och nnd e rvisniug s-ämn e n så smånin go m uppkommit o ch utbildat s1g · hos oss finne s i en skarp teckning u tfö rd, sid. 6 oc h följ aude, m e n v I• , .f nöd gas h ä r hänvisa läsaren till sjelfva skt·I ten. lJaruen 1· en 1··nr d ocl1 Bbwd skiiJ , som kunna attför as för nyttan och nödv iindighet en af en sådan enhet, som vi föreslagit till införa nde i s eh olan , anmärk e vi: . ... l:o Vissa undervisniu gs - ii.mu ellS lika nöclviiml1gh et for alla stånd , hvilk en likhet gör nyttan af scholans enhet, åtminstone i de f ör sta elementar-stucliem a., lätt insedcl. 2:o Likaledes svårigh eten att rätt oc l1 med säkerhet bestiirnm ft ett b arn s blihande yrlce före dess 15:de å:· och deröher. En skarp begr ä nsnin g af stirskilta. scholor, cla. h~·ard era .. · "tt a de- rnell <afseend e I) å siir skilta lefn ads banor 1 sta.t eu aro Hua . "llet , s·a·tter sttuulom faclren i det allrasvåraste br)' ll e e1 sam1ta. ' deri , då han skall välj a schola. för sitt barn. Äfven Biskop TVingånl shifv e r i sin re se t·v a tion mot 1\. L. C. Be.. 1 l · 1 100 "Hos n åD"ra (bal'll ) utmärka sig- genast d er as ur sprun gLan canc e, s1c . o .. . . .. All ... li ga riktnin ga r ; men clå det enelast sker hos {an·e ltchgt, ~J or. e n .man Elementa1·-scholct, m edd ela d e n för alla gemensamma undervtsumgen. Detta .· ·lt t O'C 8 ·a· rskilta scholo1· ( vi skulle hellr e önskat, alt Herr Biskopen g) 0 1 C , a o .. · · z: · · · sao-t: särskilla af bal'llets anlag en sa mt b esta mda b~lclnm.gs- tme1 m o m sa~nuut schola), hvar sin riktnin g i a n s pr å k och se dan motsva ra t· 1 le fnad e n d e n ytt.re kall elseu d en inre. 3:o De ofvannä.mde b esparingar i kostua.den, som ktunut o·e · införand e af enhet i den Svenska schoJan , torde Uld-::i 1 0 11 0111 . icke böra fö rbis es i ett fattigt land. Det är tyclligt, att , da I hvarj e sp ecia.l-schola, såsom Jcrigsacaclemieu , .m. m. nn. fhu~es austiillda lärare äfven för de elemeutar- studwr, som 1 la tmscholau inhämtas, så måste h ii.r igenom en onö di g k ostnad uppkomrna för staten. I det stället om special-seholoma sammanu· .... , 0 o • s l ogo~ med statens nlhnlinna. schola , så s kulle sådan n, likartade · Liirare-beställningar lemm a indragas, och deras löner fördelas . på de öfl'iga. mindre väl lottade Jii.r a m e. - Nytta n af de åt er::;tående olikartade lärames närm ar e umgänge med hvaranclm, hvilket tifven blefve en följd af schola.ns enhet , sk ulle sn art upp enbara s ig, dels i dessa lä·r m ·es m'incl?·e ensidighet, dels i länJämnenas mängsicligm ·e behandling. 4-:o Medbo1·.r;erl'igltetens enhet, den m tn h ~i st lii.rer sig erkiinna gen om uppfo str an till sann medborg-erJighet, som bär · aktning för a.lla stånd i samhället, bör· vii! i våra da gar icke nn ses som något oriktigt; bla.nd ett fritt oeh upplyst folk giilla icke me r·a n ågr a easteincleb1inga.r och cn :lnst en falsk p olitik anser ståndsh at nyttigt; jemvigt8·systemet iir liingeseclan casseradt , det goda skall och måste taga sig ö(ver vig t fön eller sednare. 5:o R eligionens och Jl1oral'itetens en.het fordra slutligen ovilkorligen och OmHl vi kligen schohm s enJtet; ii r el et r iktigt att kärl ek, sanning och rättfärdighet iiro Jik a angelägna för · alla , och att ingen rnii.nniska bÖ1' eller ( å1·, till följ e af sitt menniskoviinle, hillClras ifrån rttt utveckla sina anlag till frihet, . så både kunna , bÖ'J'a och måste de få läras Wca. af all a. H.ecl an 1805 slcre f Prosten Grefve Schwerin fö ljand e (sid. 90 för sta· häft. a f skr irte r i uppfo stran Ups . 1805). "Till JO ell e r 12 å ret är vånlen . oc h behaneliin g- en lika röt· all a fo lkciH sser. E u väl org-a ui se racl schoJa för laucltiJi a nneu s oc h I.orgare us baru, kan ej vara o ln·ukb a t· för adelsmann e ns .. i\iindre förlust å•· det för elen tillkommande hög-re e m betsma nu eu och d e u . liii·cl", att vistas i scholor, d e r man vänjes att alska dygd, äu d et (såso m nu ) ä r för la ndtm a nn e n , I.ot·gnren och el e n miuclr e e ml> ets mnnu e n att för- n öta sin tid i sc h o lo i·, de t· hufvll(]iJ e möclancl et är att lä ra bamet. p å fl'iim- mand e spr åk decliuera dygd''. - (Sid. 80) "A r s:t 1111 bildniu g såso m men- ui sl<a uppfostrans för e m å l, så följer d eraf, att hv a rj e Ili edi e m af samh ä ll et . i ege u s kap af menniska redan bör anses äga ett nog h ögt värd e, för att af den allmänua vä lviljan vänta m ede l, bet·eclda till sin bilcluiug. En upp- {oslriugsptan :;åtedes, som icke om{ctltar hela uationeu., t't1· ofullkomlig" .. I nfsee11cle på d en bristaucle euheteu i uncl e rvi snin ge 11 , y ttr ade r eda n 1825 i uncl erel ä nig-het Pt·esidenten m. 111 . Baro11 TYt1'öe'n. å Kongt. Vetenskaps acaclent'iens väg~tw·, följande: ''verk11ingarn e till ett föresatt mål oc h m ed- len till att det e ruii , kuuna ic k e sättas i r ö t·els e m od samma styr ka e ller unel e rhållas med sa mma stadig h e t., då kraftema äro sp rielda och icke uncl e r-s tödja hvarauclra. Lägges här till m öjli g-h ete n af alldeles mo ts tridigt ve r- - - 150 :__ - kantie krnfte t·, som i utv ec klin ge n hindra eller uiJp ehålla hvat·atHlra , ell e r deu Pua tiden draga fram , de n ·a ndra ti llbaka; så må man ej kunna viiutn sig några sårlana result.at deraf, so m uthålla t id e n ~ pröfuing, och g ifva bev is på en allmiinnare nytta". (Stockbolm , Nestius 1825, sid. 17). Fråga r man nn , hva.cl K. L. C. hn,f t för tauJw r om sc halans enhet, så svar as, ntt derom tinu es in genting niimt uti hela hetiinkauclet; tvertom bib ehållas de li csta gamla indolningnrne oeh gr adationcma, mod sina, olikheter i sjclfvfl. princip en. såsom folk- schola., hirclorns- scholor , o. s. v. och r edan afskaffaclc uppta ges ånyo (såsom cnJ.heclral-s cholor); vidare tillst.)Tkor Comiten att hih c hålla och till och mocl genom nya fl.nslag utvidga tilHimpn iugs -scholoma , såsom technologiska institut et. kl'igs-neaclemi en, o. s. v. Do ck äfven i K. L . C. haf va funni ts män , som i frat föt· sc holan s enh et, "så att de ä ro utan m sägt''. Professor Aganlh har ntföl'iigt utvecklat skälen derför e i sina r ese r vation er, oc h slutat· detta ämne, pag . 59 , sålunda: "Af alla dessa s], ä] har de u grundsatsen h os mi g rotfästat sig, att i afsee nd e p å omfattning och läroä mn en, blott en enda schola bö1· Vct1'CL och att så myc ket möjligt är sclwlan böl' unelervisa ·i allt, äfven det, lwn rtill special-scholor ko mmit i fråga, m ed öp pe n rä t tigh et för fadr e n, att l' ö t· sina b am välja, h vad för d em nyttigt är; e n grundsats, so m fiir hela min i\s igt ät· så väsendtlig, att el en, som i cke antage t· de nsamma i approximativ menin g , (el e n enda hvari jag sjelf tager el e n) behöfl,er icke lä sa det följande". i\1 ed sann tillfredsställelse ltaf va vi trott. oss fiuna att äfven u. v. Statssecreteraren för Eec!. Expecl. I-h .d. v. Hartmcwstlorff ins ett vi gte n af scl>olans e nhet och af både kamrater~ och lärares närmat·e beröring med hvaran clt·a, fi.fven då de tillböra skilda vetensl<apet· och yrken, sa mt att han med styrka s tridt mot nthrytuin gar af läroänm en från de n altmä.l/1/a scholctn, för at t förlä gga de m i spec ial sc holor. (Se sid . 123 : af dess rese rvation de t· fr åga n är om m edicinens utbrytande hån -universitetet). Orden lyd a så: "för el en vete nskapli ga lärdomen s egen full stä ndig het och allsidiga förkofran, sa mt för den studerande ungelomens abehindrade utveckling af sina anlug, åt hvWcen lcnnskctzJsgren, en hvm·s fallenhet föra11letler, fordras, at.t en vete nskaplig h ögsc hola , ellet· ett univ er sitet må l'ara så fullständi g t eller så uni verselt, so m möjligt. Att fdn de öft·ige facultet erna ntb1·yta elen medi cinska, vore, at t st ympa univ ersitete t, och att för ungelomen försv åra öfvergången till eller åte1·gången fr ån de medicin ska stu- clierna. A tt skilja deras i1llcare från beröringen med öfriga ac wlemiskc~ lära1·e. och ltirjnngar ,_· och der igenom beröfva dem elen uppmuutrau och ({.nledning till allmällllai'B och grunclligw·e bildn·i11g, hvilka vistaud et vid nniv e rsiletet medförer, skull e liittli ge n förvålla en för vet enskapen .sl<aclli g' ~ l LJl- ·inskränkthet." - Äf~·en ifrå n d en oeconomiska sidan har Hr Statssecreter aren bett-akta t schola.ns enhet., onh afstyrker pä grund de raf utbrylnin gs osyste m et : "Pö1· bespm·ing c~f stc~tens utrrifter, sä rd eles i Sverige, som knappt ii ger med el att hålla någon Hiroanstal t fullgod, fordras jemv äl enahanda smnmanhållning,. emedan å~skillig-e professore r , såsom uti chemie, bothanik , zool og~e, anatom1e m . m. da kunna ge men samt begagnas b åde af medicin re ·s tudiosi och aucll'a, men eljest behöfl'as till lika antal på fl era ställen. Likaså förhåll er det sig m ed tilll'äcklighelen i föl'l'a fallet af g emensamma bygg nader, naturali er m. m. eller beltofvet. af duob e l upp sättnin"' j sednare händ elsen ." Det är glädjande, att finna sadaua tankar yt~rade af en man, som stå r vid thronen, och hv ars l< ä nda kärl e k t il l sannin o· och rätt gifva styrka till den förmodan, atl", hvacl solll här ytt.rades e ns kilt 0111 .medicin och un·iversitet blifl•it men adt om alla lärottmuen, och all slags -sclwla, kortJigen utgå tt frän -icleen om schalans euhet, sås om p1·incip. Scdan vi såluncln i korthet och till en b örjan ·i ~tllmänltet uttalat vår åsigt om split tringssystem e t uti Yår schola, och vår öfvertygelse om ni.icldncligheteu att åt er förn scholM till sin m sprungligfl. enhet; viiuch vi oss till ett iinm o so m vi ofv anföre förklarat såsom en hufntdsak. så vida mnn upprikti o·t .. l f t> ons mr r arngang åt l'åra nnclenisningsYer k. 11 omlige n anskal'fnnd et af du gliga liiraro .. . . o r· :Sic!. ANMÄRKNINGAR. : Sid 3. Gusta1· Abraham Silvorstolpe, född 1772, l>l e1· för sill "oroligh et" '"·satt från sill doce ntur i statsktmskap (" politik" ) i Uppsala, öppnad e en gosspension, utgaY tidskrifter i tysk humani stisk anfla. idkade bokhauclelsrörelse i Stoc kh olm och vid Fyris, tillträdde t·ektorat i No lTköping 1810, in satt es 1812 i en läroverkskommitte oc h hl e1· a1· ej rin g a b etydel se för utformningen av 1820 års Hiro1·e rkss taclga, motionerade t.re år se nare om kombinerade folk- och arbetsskolor, hle1· lektor 1815 i Linköping, kyrkoh erde 1822 i Söderköpillg, dog 18Z4. : 34. Hävclateckllare n re Id or Anders Fryxell född es 1795, dog 1881. Liksom sill morhror lektorn Axel F. I 'U I ' han kyrkoh erde i Sunn e och prost sam t kallad att lJiträda 1825-- 1828 års stora up]lfostriu gs konuni ssion i arbetet (m en nu· ej såsom morht·oclern medlem i de lllla). - 1823 utkom även L. lVI. ENBERG Om Uppfost.ran till l\Iedh orgerli g hct. l synn erhet å sid. 24 talas där för eiJh etss kolep rin cipe u. - Följande å r utg·a,·s J. P. LEFRENS Berättelse öfl·er Kong!. Kri gs-Akademien, däri han anbefall er enh elssko lesyste m (sid. 15-18 ; 34 - 48 ) och ans lut er sig (s. 47) till Fryxell s llämnda. häfte om Enhet. Samma enhetli g·het. rekomm e nrl erar han (i synn erh et. sid. 67 -7U) i sitt. "Tal , h åll et i Sällskapet fö t· Vexelnmlen·isuin ge ns be fl'iimjand e inom Fädern es land et : ii r H:i2:, d . 25 .i\laj,·' tryckt i "Redovisnin g och Berättelser aA e mnacl e Yid Allmänna Åt·s-Sa.mmanko mste u i Sällskapet för Yexe i- Ull(l erYisning·ens h eh ·ä mjande den 28 l\iaj 1825". Stockholm s. Ii. · . 38, 42. statist ik = st.atsknnskap. 38. L okution e t· =tal. 41. G. U. Rroo cman s nämnda tal Om nppfostran till Pa tri otism hölls de n 25 /; 1810 och står iutage t såso m första upp sats i hans i\lagas in för fö1·äldra r och lät·at·e ( 1810). 46. Tentare licet = F örsö ka du g-e r. 4 7. Co ndit.io siu e qua n ou = o frånkomligt villkor. 57. Statu s qu res tioni s =sakfrågan, h·ågans läge . 58. Prototyp= (urbild) p e r~onifikatiou. Tarfligbet =e nkelh et. - tiD. Sed ... natam =[Men) äl-en d et.t.a släkte föraktad e g udarna, ntt' ,·å ldsamt och ås tundade bl odi ga strider. Man kund e tro de m yara födda av l>lod. ,. 60. Bort.lancastre rades; tydli gtvis e n onlle k på l ankastermetoden och ka strerin g (snöpn.in g) . ·61. Sven VIII: 92, 93. I "Svea. Tidskrift för vete nskap oc h konst" so m hörjat utg-iva s 1818 hos Zei11el och Palmblnd i Upsala, ingår i 1825 års år gån g (då titeln är föränchad till Swea) N:o II "Bidrag- till ut redand et af Samhälls-Lärans gru ndb egrepp" a.f S. Gr ubb e (allts å l edaren av d en k onservativa minoriteten in om 1825- 1828 års stora nppfostrin g-skommission). Ur detta arb ete har Fryx ell gjo r t de två citaten här å sid. 61. I samma volym r ece nseras [FRYXELL] Förslag- tiLl Enhet, Ellb er gs Om Uppfostran t illl\Ieclb or g-erlig-h et samt [J. P. LEFREN] Berättelse öfver K ongl. Krigs-Akademi en. I synn erh et Fryxell~ arb ete blir iugåe nde bemött av den anonym e r ecensenten som i stället dess h ög re prisa r Geij ers kons ervativa skrift o m uppl ysninge n. '61. Pro b a minarem! = [Bevisa undersatsen !J BevisfL det., den som kan! Ur Ludvi g Holb er gs satir Erasmus l\iont.auus . ·63. Den sluge och vinnin gslystne sag okunge11 Sisyphus i l{oriu t säges hu i uuclerjorden straffats ge nom att nödg as uppför ett h erg vältra eu stor ste n, som dock allt.id åter rull ade n ed. ·64 . .Fmstama Villel e och Polig ua c mis stänJd es - elen senare även dömdes - för konspirationer mot författ.ninge n men togas til l nåder . ·65. Carl ister kallades anhäu garua av de spanska tronp reteudeutema do11 Carlos (1814 o. f. ). ·66. Tredj e g r even= Excellens .Jacob de la Gm·di e, so m sti ftad e SällskaJl Ot för växe lundervisning-ens b efrämjande . ., Arkobiskop en = Doktot· C. von Ro senst eiu. '77. Trollkvinnan Circe p it en ö i Vä ste rhav e t uppgavs ha. förvanetia t. n åg ra av Oclyssevs män t.ill svi n m en ha tvunp: its av O. att ittc rgo dem mänuiskohanm. ·80. E ccles ia catholi ca sine qua. nulla sa lus= den allmänna (katolska) kyrkan , utanför vilk en finn es ingen fräl sning. -8 1-83. Anders Ot.to Lindfors (1781-1814), professor i (la tinsk ) vältali gh et oc h poesi i Lund fr ån 1826, lexikog raf . -82. Kon snl11 Publins D eeius i- Rom ltjäl])te ge ll o m offerdöd sin här till sege r m ot samniterna år 295 f. Kr. - Enligt säguen skall den till ge romaren l\Iarcus Cn.rtins ha. :'\ r 362 f . l\r. t.ill ]J äst störtat sig i ett sval g pit Fonun för att därige nom förm å guda rna t.ill välvilja mot folket.. , H enrik \Vrede räddade Karl IX: s liv i sla get vid Kirckholm och dödades själv. , Öve1·befälhnvaren du Guesclin (c:a 13'20-1380) befriade Fraukrike fr itu engelsmänn en uneler hundraårskl'i get. D en franske överbefälhavare n Pierre Bayard (o mkr. 1473-1524) kallad es riddaren utan fruktan och tadel. Utförd e mång-a lys ande b edrift er l fält me n nr mild äv en mot fi.e nd el'lla. Sic! 82. I slaget \"id Se mp ach 1386 uppg ives sc hweizama hava besegrat öst errikarna därige nom, att lautmauneu vo n \Viuke lried, offrande sitt ]i,-, tryckte ett helt fång fi en tli g a lan sar till mark en och så beredde sina lanelsmän väg. :84. Nygiri gb et =vetgirig h et, uyfik enb et. 85 . Romtuns ansågs ha grnnclJa gt Rom år 753 f. Kr. D en segerrik e fä ltb en en Ca millu s (död . 365 f. Kr.) blev fe m gånger utsedd t.il1 dikt-ator, återuppbyggde Rom , för sonade g ranniolken med romama sa mt plebejel'lla m ed patricierna. 95. Rektol'!l i J önköping, domprosten i Växjö, Håkan Sjögreu (1727-1S15) utgav ett la tinskt l exik on samt "översåg oc h för bättrade " St.reli ngs Granuna t ica lat.iua, vilka håda l>levo mycket auväncla. 102. Carl Adolf Aga rclh (1785-1859), professot· i b ota rrik och ekonomi, kyrkoh erde, bi sk op i Karlstad 1834. R eformvä1memas l edare i Stom ll]l pfostrings kommissiouen. Bland övri ga skrifte r av h onom röra nde folkbildningen märk as han s ämb etsskrivel se till Karl staels stifts präste rskap (avtryckt i [J . H. Ekenclals] T idskrift. fö t· Folkskal elärare JS50 s. 11 - 26); Två ta l o m uyttig folkläsning; Tal i W enulänclska siiUskap et för nykter het och go da hems eder; Tal vid W el'lnl äncl ska för enin geus [ör vanvårdade barn för sta sam manträde elen 1G nuu·s 1846 ( ~wtryckt.a i Samlade slu-il'ter ). Om Agardh jfr t . ex . ett fl ertal uppsatser av K A . WEsTLING i Skola och sa mh älle J 92;,! o. f. samt i festshift eu ti ll D:r B. J:soN BERGQUIST; S. NYLUND Vår folkskola. 106. Zuiuq,·eunier = fem årspe rioder, lustret·. l 12. chromatisk t =(h ii r) f ullständi g a. , brouillerie =oe nigh et, osä mja, tvist. 115. Appa rent = sk enbar. , li ce nciet·ande = befrielse (= uppflyttning utan föreskrinw knnslwp er i allt). 118. stavlärans (''Bokstafveri ngsteo ri e us") ntgintre ,-at· riddarbu ssekreteraren Axel Gabriel Silverstol1Je, deu föreniinmdc ti:s brode t·. 119. genera nominnm = sub sta ut.ive ns ge nu s. 125. m oniteriu gen = m ou itörsyste met., hrnJ,et att l ftt a mem fö rsig-ko n111a kamrate r unel ervi sa de y ngre. 130. scientifi k = vetenskaplig. 133, 134. susceptibilit.et. = mottagl ighet. 139. i\iecliciue och fil osaile doktor Ca rl Abraham Berg man (1800-1888) Yar r ektor vid Lunds kat edr alsk ola och hle,· kyrkoh erde i Vins]ö,- 188 1. VIDTAGNA RÄTTELSER. _'\ nedannämnda ställ en i avtryck et h ava införts följande ord och Illterpunkt eriitg såsom rätt else av .SicL 5 7 7 12 1 :~ :t7 l !:J '20 21 21 21 '23 24 -89 41 46 .81 81 88 90 !:J2 9:3 !:J6 96 9S 100 117 " 119 , 124 nedarrsl åe nde fe laktig heter å följand e sid or och rader i Ol"igiualtry ckenn [n hetecl(Har n erifrån]. rad 2 n patriot.is10 o wiinle rli ga Bu än de m, 9 ca racte ri s ~skn 15 n g r enar. D e 9 u hufv udsakli g-aste 18 Tj enstehjon '! 8 n författu iu gar :' 5 Öfverbefäl; 8 kimskall er 19 ve rkställas 15 öfvertyga t 2 Folkskolo t· 8 och [första g-åug·m t] 20 så Il n ett kommateekeu J 1 sentend i ngenclir1ue 16n säger G n användba ra LS sanuing 15 n att 2 n m åh ända 10 11 omarrres 16 n förä lclrame 1 4 n att 9 ordnin g-, 16 bildning , kun skap e r -! Li ttera ture ö ans es 12 ,n h elt Sid . pat,ri ots0\Yä rderligän , de m cm·a cte ristika g renar De kufvudsakliga ste Tjenstehjon . författning-at·, Ö fv erh efäl. kuuskader veebtäll as öfvertng-at Folkssk olor o oh få en ll llnkt sentrendi a genclique sä- andväuclhara sa nuniug at,t., rn åh äncle Romrar nes förälclraru e ; då orclui ng blicluing kunskapar Litteture ans e b el rad 632 634 635 46 49 67 70 72 73 73 74 115 11 6 9 12 20 31 32 41 43 46 48 51 51 54 56 2n 18 11 3 Il 11 l 111 111 14 17 2 12 14 G G 12u 5 12 13n 12u IS 10 11 10 n lO 11 1G 62 2 )) 63 )) Gti 9 11 17 11 r ( l :Sic!. rad 129 14 Academien 5n illa 132 133 11 n till 3 n studium " 19 och 134 2n uaturforskanw " 14n tänk er 135 6 undersöknin ga r 137 Academin en icke tLil staelitun om naturfoskarn e tänka r und e rsökn ig-a r INSMUGET , TRY CK FEL. J 18 4 n står: Silfyersto lpe l läs S.ill· erstolpe Sid . r a el 82 86 4n 3 8n " 87 l 20 " 4u " 18 88 90 15
© Copyright 2024