1. No category

Uppdragsrapport från JTI
Tekniköversikt för småskalig pastörisering
av fiskrens och slaktavfall
– Jämtland
Henrik Olsson och Emelie Ljung
Ett projekt utfört på uppdrag av Jegrelius – Institutet för
tillämpad Grön kemi
© JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik 2015
Uppdragsgivaren har rätt att fritt förfoga över materialet.
Tryck: JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik, Uppsala 2015
3
Innehåll
Förord....................................................................................................................... 5
Sammanfattning ....................................................................................................... 7
Bakgrund .................................................................................................................. 8
Uppdrag ............................................................................................................. 8
Genomförande ................................................................................................... 8
Avgränsningar ................................................................................................... 9
Myndighetskrav på pastöriseringsanläggning ......................................................... 9
Bakgrund lagstiftningar ..................................................................................... 9
Sammanfattning av myndighetskrav för en pastöriseringsanläggning ........... 10
Teknik för småskalig pastörisering ........................................................................ 11
Teknik och leverantörer .................................................................................. 11
Lukt, hygien och lagring ................................................................................. 12
Placering .......................................................................................................... 13
Diskussion, slutsatser och rekommendationer ....................................................... 15
Referenser .............................................................................................................. 16
Personliga kontakter ........................................................................................ 17
Bilaga 1. Myndighetskrav på pastöriseringsanläggningar inkl. hänvisning till
gällande regelverk .................................................................................................. 19
ABP-material – fiskrens och slakteriavfall ..................................................... 19
Krav på verksamheten – anläggning för mellanhantering .............................. 20
Insamling, transport och spårbarhet ................................................................ 23
Driftsansvarig och anmälan av anläggning ..................................................... 23
Bilaga 2 .................................................................................................................. 25
Rötningskapacitet vid den enskilda gården ..................................................... 25
Pastöriseringskapacitet .................................................................................... 25
5
Förord
Denna utredning har utförts på uppdrag av Jegrelius – Institutet för tillämpad
Grön kemi. Jegrelius är en del av Region Jämtland Härjedalen och rapporten är
finansierad av Länsstyrelsen Jämtlands län. Rapporten utgör en sammanfattning
av erfarenheterna från arbetet med att stötta aktörer i Jämtland som undersöker
förutsättningarna för biogasproduktion från animaliska biprodukter.
Uppsala i april 2015
Anders Hartman
VD för JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik
7
Sammanfattning
I Jämtland finns ett antal mindre gårdsbiogasanläggningar samt ett flertal företag
inom livsmedelsbranschen. Livsmedelsindustrin ger upphov till animaliska
biprodukter, vilket i sin tur skapar avfallsproblem. En vanlig lösning på problemet
är att det animaliska avfallet transporteras ut ur regionen för behandling. Denna
typ av avfall är dock ett attraktivt substrat för biogasproduktion. Genom småskalig
pastörisering av animaliskt avfall går det att lösa lokala avfallsproblem samtidigt
som det kan ge ökad lönsamhet för den lokala biogasmarknaden.
JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik har under hösten 2014 undersökt
vilka aspekter som är viktiga att ta hänsyn till vid etablering av en småskalig
pastöriseringsanläggning. Den tänkta anläggningen skall årligen kunna behandla
20-80 ton fiskrens och/eller sönderdelat slakteriavfall inför rötning/biogasproduktion.
För den enskilde ägaren av en gårdsbiogasanläggning kan dålig lukt vara ett stort
problem. Surgörning av det färska materialet är ett sätt att hantera detta problem.
Dessutom rekommenderas att lagringsbehållare och andra tankar är täckta och att
det finns möjlighet att leda utgående luft genom ett lämpligt filter. För små och
torra luftflöden rekommenderas kolfilter. För fuktiga flöden, som t.ex. vid pastöriseringen, kan det vara lämpligt med annan typ av filter.
När det gäller anläggningens placering finns det flera olika faktorer som bör tas
med i övervägandet. Anläggningens kapacitet blir troligtvis högre än behovet hos
det enskilda slakteriet och biogasanläggningen. Detta talar för att pastöriseringsanläggningen bör placeras där det finns möjlighet att ta emot externt material samt
transportera bort pastöriserat material. Därutöver är de lokala förutsättningarna
vid lokaliseringsplatsen viktiga. Tillgång till personal som kan bistå med drift och
underhåll samt en lämplig värmekälla kan vara avgörande för var anläggningen
skall placeras. Värmeåtervinning bedöms inte vara en lika viktig faktor till följd
av det låga substratflödet.
8
Bakgrund
I Jämtland finns ett antal mindre gårdsbiogasanläggningar samt ett flertal företag
inom livsmedelsbranschen. Livsmedelsindustrin ger upphov till animaliska
biprodukter, vilket i sin tur skapar avfallsproblem. En vanlig lösning på problemet
är att det animaliska avfallet transporteras ut ur regionen för behandling. Denna
typ av avfall är dock ett attraktivt substrat för biogasproduktion. Genom småskalig
pastörisering av animaliskt avfall går det att lösa lokala avfallsproblem samtidigt
som det kan ge ökad lönsamhet för den lokala biogasmarknaden.
JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik har under hösten 2014 undersökt
vad som är viktigt vid planeringen av en småskalig pastöriseringsanläggning som
ska behandla ca 20-80 ton fiskrens och/eller sönderdelat slakteriavfall inför
rötning/biogasproduktion.
Uppdrag
Enkel utredning av en småskalig pastöriseringsanläggning för behandling av
fiskrens och/eller sönderdelat slakteriavfall1 inför rötning/biogasproduktion.
Arbetet har styrts utifrån de behov som referensgruppen identifierat. Baserat
på dessa har fokus för arbetet varit att
1) belysa regelverket som berör småskalig pastörisering
2) belysa tekniska och praktiska aspekter vid planering av en småskalig
pastöriseringsanläggning.
Genomförande
En referensgrupp bestående av Lennart Nordlund och Elin Mehlhorn (Svensk
Fjällröding), Hans-Peter Eriksson (gårdsbiogasanläggningsägare) samt Ida Sjölund
(Jegrelius) har gett input och belyst frågeställningen utifrån de lokala förutsättningarna. Ytterligare värdefull bakgrundsinformation har Mats Persson (Börtnans
fiskodling) och John-Evert Nilsson-Wolgers (Turbogrisen) bistått med.
Rapporten består av två delar. Första delen är en genomlysning av ABP-lagstiftningen som berör pastörisering och rötning av animaliska biprodukter. Den andra
delen är en tekniköversyn av viktiga parametrar att ta hänsyn till vid planering av
en småskalig pastöriseringsanläggning.
Det bör poängteras att denna rapport är JTI:s tolkning av ABP-lagstiftningen
och de krav som gäller för en småskalig pastöriseringsanläggning för behandling
av fiskrens och/eller sönderdelat slakteriavfall inför rötning/biogasproduktion.
För att vara säker på vilka krav som gäller för en aktuell anläggningstyp bör
behörig myndighet (Jordbruksverket) kontaktas. Vidare skall hänsyn tas till
gällande version av ABP-lagstiftningens regelverk (se nedan).
1
ABP-förordningens krav på sönderdelning inför pastörisering är 12 mm ((EU) nr 142/2011,
Kapitel II, Avsnitt 1, 1))
9
Avgränsningar
Uppdraget begränsas till att gälla en pastöriseringsanläggning för fiskrens
och/eller sönderdelat slakteriavfall, vilket betyder en avgränsning till kategori 3material inom ABP-lagstiftningen. Myndighetskrav för en biogasanläggning som
rötar materialet där pastörisering sker vid biogasanläggningen tas inte upp i detta
arbete. Krav som gäller för den biogasanläggning som rötar materialet som är
pastöriserat vid en annan pastöriseringsanläggning tas inte heller upp i denna PM.
Myndighetskrav på pastöriseringsanläggning
Bakgrund lagstiftningar
EU:s lagstiftning om animaliska biprodukter (ABP-lagstiftningen) och framställda
produkter består av två förordningar. I Sverige kompletteras EU-förordningarna
av föreskrifter. Aktuella bestämmelser finns på www.jordbruksverket.se2.
EU-förordningarna anger bl.a. hur animaliska biprodukter ska omhändertas och
transporteras:


EU:s förordning om animaliska biprodukter (EG) nr 1069/2009
EU:s förordning om animaliska biprodukter (EU) nr 142/2011
Jordbruksverket (SJV) är den behöriga myndighet som avses i lagstiftningen och
som har tolkningsföreträde kring denna lagstiftning.
Jordbruksverkets föreskrift SJVFS 2006:843 reglerar bl.a. ansökningsförförandet
och kostnader för godkännande.
Enligt ”Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd”
klassas en anläggning som bearbetar slaktbiprodukter eller animaliskt avfall med
en produktion på mellan 10 och 1000 ton råvara per år som en C-verksamhet. För
en C-verksamhet skall anmälan göras till den kommunala nämnden (SFS, 1998).
Det finns en ny metod för ensilering av kategori 2-klassade vattenlevande djur
som bland annat innebär att materialet kan ensileras och hettas upp till 85 °C
under 25 minuter. Denna metod beskrivs vidare i Kommissionens förordning
(EU) 2015/94 under punkt 3 i bilagan i förordningen. Detta tas inte upp i denna
rapport, men kan vara av intresse för läsaren.
2
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/djurprodukter/vadaranimaliskabiprodukter.4.6
7e843d911ff9f551db80002182.html
3
Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2006:84) om befattning
med animaliska biprodukter och införsel av andra produkter, utom livsmedel, som kan sprida
smittsamma sjukdomar till djur; beslutade den 5 maj 2011. SJVFS 2011:21. Statens
jordbruksverks författningssamling.
4
Kommissionens förordning (EU) 2015/9 av den 6 januari 2015 om ändring av förordning (EU)
nr 142/2011 om genomförande av Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 1069/2009
om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är
avsedda att användas som livsmedel och om genomförande av rådets direktiv 97/78/EG vad gäller
vissa prover och produkter som enligt det direktivet är undantagna från veterinärkontroller vid
gränsen. http://eur-lex.europa.eu/legalcontent/SV/TXT/?uri=uriserv:OJ.L_.2015.003.01.0010.01.SWE#ntr5-L_2015003SV.01001001E0005
10
Sammanfattning av myndighetskrav för en pastöriseringsanläggning
Nedan sammanfattas myndighetskraven för en pastöriseringsanläggning, som
en vägledande hjälp till Bilaga 1 Myndighetskrav på pastöriseringsanläggningar
inkl. hänvisning till gällande regelverk. Texten i bilagan innehåller många
hänvisningar och utdrag ur den aktuella lagstiftningen, och texten nedan är en
förenklad sammanfattning.
En lämplig behandling för det aktuella kategori 3-materialet (fiskrens och/eller
sönderdelat slakteriavfall) är rötning i en biogasanläggning5. Observera att det
endast är fiskrens och slakteriavfall som klassas som kategori 3-material som efter
pastörisering får rötas i en biogasanläggning.
ABP-lagstiftningen innehåller krav för anläggningar6 och standardparametrar7
för hygienisering/pastörisering av kategori 3-material i anslutning till rötningen.
Material som ska genomgå rötning kan även hygieniseras på en annan anläggning,
under förutsättning att anläggningen är godkänd av Jordbruksverket för just detta
ändamål8 (Jordbruksverket, 2014c) – en så kallad anläggning för mellanhantering9.
Pastörisering av kategori 3-material kan ske i en godkänd anläggning för mellanhantering. Pastörisering ska då ske i enlighet med bearbetningskraven i kapitel I,
avsnitt 1, punkt 1 i bilaga V ((EU) nr 142/2011) eller i enlighet med alternativa
parametrar för omvandling som godkänts i enlighet med kapitel III, avsnitt 2,
punkt 1 i bilaga V10. Bearbetningskraven innebär framför allt en maximal partikelstorlek på 12 mm, upphettning till minst 70 grader C i minst en timme. Det finns
även krav på dokumentation av att behandlingskraven kontinuerligt uppnås samt
rutiner för att förhindra att behandlat material kommer i kontakt med obehandlat
material. Kapitel II i bilaga IX i (EU) nr 142/2011 ”hanteringa av animaliska
biprodukter efter insamling” innehåller, förutom bearbetningskrav, även allmänna
krav och hygienkrav.
ABP-lagstiftningen ställer även krav på insamling, transport och spårbarhet11.
Det måste finnas rutiner för rengöring av fordon, behållare och utrustning som
kommer i kontakt med fiskrenset och/eller det sönderdelade slakteriavfallet.
När avfallet transporteras ska det kunna identifieras, vilket sker genom att ett
så kallat ”handelsdokument” upprättas och dokumentet måste alltid följa med
transporten. Handelsdokumentet (ska finnas i tre exemplar) gör även att avfallet
blir spårbart eftersom dokumentet anger varifrån avfallet kommer och vart det
ska transporteras samt vilken mängd det är. Mall för handelsdokument finns att
5
(EG) nr 1069/2009, Artikel 14, f
(EU) nr 142/2011, Bilaga V, Kapitel I, Avsnitt 1, 1
7
Maximal partikelstorlek 12 mm, mintemperatur 70 grader C, minimitid i enheten utan avbrott
60 minuter ((EU) 142/2011, Bilaga V, Kapitel III, Avsnitt 1, 1)
8
(EU) nr 142/2011, Bilaga V, Kapitel I, Avsnitt 1, 2 c
9
Mellanhantering definieras som ”den verksamhet, utom lagring, som avses i artikel 19 b”, vilket
inkluderar pastörisering av animaliska biprodukter som är avsedda för omvandling till biogas men
som sker i en annan anläggning ((EU) nr 142/2011, Kapitel VI, Artikel 19, punkt b, ix)
10
(EU) nr 142/2011, Bilaga IX, Kapitel II, Avsnitt 3
11
(EU) nr 142/2011, Bilaga VIII, Kapitel 1, Kapitel 2 och Kapitel 3
6
11
ladda ner på www.jordbruksverket.se12, där det även finns förenklade blanketter
för många typer av verksamheter.
En anläggning som hanterar animaliska biprodukter ska ha en driftansvarig13.
Krav på driftansvarig finns i (EG) nr 1069/2009, avdelning II. Den driftansvarige
ska se till att animaliska biprodukter alltid uppfyller kraven i ABP-lagstiftningen
14
(Jordbruksverket, 2014d).
Redan innan en verksamhet startar ska de anläggningar15 som på något sätt handskas
med animaliskt avfall16 anmälas till Jordbruksverket (Jordbruksverket, 2014a).
Anmälningsblanketten finns på www.jordbruksverket.se17 (Jordbruksverket, 2014a).
Jordbruksverket rekommenderar ”sökande” att kontakta Jordbruksverket i god tid
innan ansökan skickas in för att få information om (Jordbruksverket, 2014b):


vilka krav som gäller för den anläggningstyp som ska ansökas om
vad som ska finnas med i ansökan
Teknik för småskalig pastörisering
Teknik och leverantörer
Det finns ett antal tekniska lösningar på marknaden för pastörisering. För den
skala som är aktuellt i detta fall (20-80 ton/år) kan det vara av intresse att titta
på lösningar som är anpassade för annan industri. Detta eftersom flödena är små
i jämförelse med traditionella flöden inom biogasbranschen. Vid val av teknisk
lösning är det ett antal faktorer att ta hänsyn till:





Uppvärmningssystem
Omrörningssystem
Aggressiv miljö som ställer krav på materialet
Ett system för att registrera tid och temperatur
Sönderdelningsutrustning som säkerställer en partikelstorlek på högst
12 mm
Uppvärmning sker vanligtvis antingen med ånga eller med hetvatten. Ånga håller
en högre temperatur och kan därigenom ge ett snabbare förlopp. Värmen kan
antingen överföras genom att ångan tillsätts direkt till materialet eller via värmeväxlare eller ett mantlat kärl. Hetvatten tar längre tid för uppvärmning jämfört med
12
Startsida- Djur – Produkter från djur – Handelsdokument:
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/djurprodukter/handelsdokument.4.2b43ae8f1
1f647973778000614.html
13
Definition driftansvarig: ”de fysiska eller juridiska personer som har faktisk kontroll över en
animalisk biprodukt eller därav framställd produkt, däribland transportörer, handlare och
användare.” ((EG) nr 1069/2009, Avdelning 1, Kapitel 1, Avsnitt 1, Artikel 3, 11)
14
Dvs. under alla skeden av insamling, transport, hantering, behandling, omvandling, lagring,
utsläppande på marknaden, distribution, användning och bortskaffande.
15
Definition anläggning: ”varje plats där det utförs någon verksamhet som inbegriper hantering
av animaliska biprodukter eller därav framställda produkter, med undantag för fiskefartyg.”
((EG) nr 1069/2009, Avdelning 1, Kapitel 1, Avsnitt 1, Artikel 3, 13)
16
Dvs. framställer, transporterar, hanterar, bearbetar, lagrar, släpper ut på marknaden, distribuerar,
använder eller bortskaffar animaliska biprodukter eller framställda produkter
17
Startsida – Djur – Produkter från djur – Anläggningar – Anmälan om anläggning:
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/produkterfrandjur/anlaggningar/anmalanomanl
aggning.4.5075e861320679518380006839.html
12
ånga, men har fördelen att det är en vanligare värmebärare och därför är sannolikheten större att det redan finns att tillgå vid anläggningen. Dock är det viktigt
att temperaturen i systemet är hög, gärna 85-90 grader C. För system som inte
kan leverera denna temperatur kan det finnas möjlighet att tillföra extra värme
genom direktverkande el, som då kan tillföra under slutet av uppvärmningscykeln.
Tiden det tar för uppvärmning styrs dels av temperaturen på vattnet, dels av
effekten på pannan som matar systemet. Teoretiskt värmebehov för att värma
1 ton vatten från 10 grader C till 70 grader C är ungefär 70 kWh. Till detta
kommer värmeförluster samt värmebehovet för att värma upp hygieniseringstanken om den ej används kontinuerligt. Om uppvärmningen skall ta en timme
krävs det att värmesystemet skall kunna leverara mer än 70 kW.
Materialet som är aktuellt i detta fall har en hög TS-halt och är knappt pumpbart
om det inte späds med processvatten. Därför är det fördelaktigt om omrörningssystemet i pastöriseringsenheten är utformat för material med hög viskositet.
Med ökad vattenspädning ökar värmebehovet och mängden material som skall
transporteras till biogasanläggningen. En god omrörning är dels viktig för att hålla
en effektiv värmeöverföring, dels för att undvika att det blir zoner i tanken där
materialet inte når 70 grader C i en timme. Systemet för påfyllning och tömning
skall vara utformat så att det inte finns risk att hygieniserat material kommer i
kontakt med ej hygieniserat material.
Substratet som skall hygieniseras kan vara aggressivt för materialet som pastöriseringstanken är byggt i. pH i substratet kan vara lågt till följd av mikrobiologisk
aktivitet eller att syra tillsatts för konservering. Lågt pH i kombination med höjd
temperatur kan ställa krav på materialvalet vid konstruktion av pastöriseringstanken.
Det finns ett antal leverantörer som designar system för pastörisering eller
levererar komponenter som t.ex. pastöriseringstankar. Purac, MMG konsult,
Norups Gård, NKS-kemipumpar och Petsmo Products är några aktörer som
levererar komponenter eller hela system för pastörisering.
Lukt, hygien och lagring
Viktiga frågor för aktörerna i referensgruppen är lagring, lukt och hygien. Det
är små mängder substrat som är aktuella. Därför kommer material att behöva
mellanlagras för att få någorlunda effektiva transporter. Vid lagring påbörjas
nedbrytningen av materialet, vilket ger upphov till lukt. Nedbrytningen kan även
bidra till att det bildas vätgas i hydrolysprocessen. Genom att ensilera det färska
materialet kan dessa problem minskas eller helt undvikas. Mer information om
lagring genom ensilering finns att tillgå i Norén m.fl. (2008). Norén m.fl. (2008)
har genomfört lagringsförsök på slakteriavfall genom tillsats av myrsyra, vilket
möjliggjorde lagring utan att betydande lukt uppstod. Genom tillsats av myrsyra
sänktes pH och gasavgången från materialet reducerades. Vidare skriver Norén
m.fl. (2008) att det i litteraturen nämns att syrakonserverat fiskavfall används som
proteinfoder till djur och är ”nästan” sterilt. Vid pastörisering tillförs materialet
värme, vilket ytterligare kan stimulera mikrobiologisk aktivitet och öka behovet
av att konservera materialet jämfört med dagens hantering.
Hygienisering genom pastörisering innebär att smittämnen avdödas. Dock sker
ingen stabilisering av materialet vid pastörisering, vilket innebär att det finns risk
13
för återkontanimering (Norin 2013). Stabiliseringen brukar bestå av att lättomsättbart material bryts ned och att det etableras en mikrobiologisk flora, vilken kan
konkurrera med smittoämnen som kan tänkas återkontaminera materialet. Vanligtvis sker detta genom att materialet rötas direkt efter pastörisering. Surgörning
skulle eventuellt kunna minska risken för återkontaminering under tiden fram till
rötning.
Vid design av systemet är det fördelaktigt om pastöriserings- och förvaringskärl är
täckta. Luften från dessa bör gå att avleda till något slags filter. Speciellt pastöriseringskärlet är fördelaktigt om det är täckt. Luften från detta bör avledas till filter
eftersom uppvärmning och omrörning brukar göra att lukt avges från processen.
Utformningen av kärlen och val av uppvärmningssystem påverkar i hög utsträckning hur mycket lukt som avgår från processen. Det har rapporterats stora luktproblem vid vissa anläggningar där ånga injicerats direkt i materialet. Detta p.g.a.
att ångan hade högt tryck och att en del av den därför aldrig övergick till vätska,
utan istället fortsatte ut i ventilationssystemet och medförde stora mängder lukt.
Berg (2001) har tittat på olika luktbehandlingsmetoder som används vid avfallsanläggningar och avloppsreningsverk. Olika vanliga lösningar är biofilter, aktivt
kol, tillsats av ozon och olika former av biologiska skrubbers. Kolfilter lämpar sig
när små mängder luft skall behandlas. Luften bör vara förhållandevis torr för att
filtren skall fungera tillfredsställande (Berg, 2001). Biofilter lämpar sig för större
luftflödet och kan lätt skalas upp i storlek. Vid behandling med biofilter skall
luften vara fuktig för att inte torka ut filtret alternativt att filtret fuktas på annat
sätt. Biofilter behöver även hållas varma för att upprätthålla en mikrobiologisk
aktivitet (Berg, 2001).
Om pastörisering sker vid producenten och materialet sedan transporteras till biogasanläggningarna, bör det även finnas lagringskapacitet vid biogasanläggningen.
Det är fördelaktigt om substratet kan lagras separat från flytgödseln för att dagligen
(eller oftare) kunna doseras till rötkammaren eller en blandningsbrunn. Om material
lagras tillsammans med flytgödseln kommer pH i blandningen att gå upp eftersom
flytgödseln har hög buffertkapacitet. Detta leder till ökad mikrobiologisk aktivitet,
vilket i sin tur leder till förlorad biogaspotential och risk för ökad luktbildning. Om
allt material blandas med flytgödseln i en gemensam lagrings-tank kan det även bli
svårt att styra den organiska belastningen för rötkammaren.
Slutligen är det viktigt att tänka på att utforma lagren på sådant sätt att frysrisk
minimeras.
Placering
Kapaciteten hos en pastöriseringsanläggning antas bli högre än 20-80 ton/år
(Bilaga 2). Detta talar för att en anläggning i möjligaste mån bör placeras där det
kan finnas möjlighet att ta emot externt material, för att kunna fördela kapitalkostnaden på fler ton pastöriserat material.
En annan viktig parameter för placering av en pastöriseringsanläggning är tillgång
till en lämplig värmekälla. I stycket om teknik diskuterades kraven på värmekällan.
Om pastöriseringsutrustningen placeras vid biogasanläggningen kan det även finnas
en viss möjlighet att nyttiggöra värmen från pastöriseringen till att hålla processtemperaturen i rötkammaren. Dock bedöms inte detta som en avgörande faktor för
14
totalekonomin. Det teoretiska värmebehovet för att höja temperaturen med 60
grader C i ett ton vatten är ungefär 70 kWh. Till detta tillkommer även förluster
i uppvärmningssystemet. Beroende på till vilket pris värmen värderas vid den
enskilda biogasanläggningen, kan energibesparingen värderas till ca 20-100 kr/ton.
För en anläggning som årligen hanterar 20-80 ton bedöms inte värmeåtervinning
vara den viktigaste faktorn för ekonomin.
Ytterligare en viktig faktor att beakta vid planering av en pastöriseringsanläggning
är vilken kapacitet de existerande biogasanläggningarna har. Det finns ett flertal
faktorer som begränsar mängden externt material en gårdsbiogasanläggning kan
hantera. Nedan listas några generella faktorer, men förutsättningarna kan skilja
mycket från gård till gård.



Microbiologisk kapacitet hos anläggningen
Avsättning för gasen
Växtnäringsbalansen för gården
Generellt sett är rena gödselprocesser mikrobiologiskt lågt belastade. Detta beror
på att flytgödseln innehåller mycket vatten. Biogasprocesser utformas generellt
med uppehållstider på minst 20-30 dagar för att undvika att de metanbildande
bakterierna spolas ut. Detta får till följd att den organiska belastningen blir förhållandevis låg. Om processen optimeras med energitäta substrat finns det vanligtvis möjlighet att minst dubblera biogasproduktionen. Dock innebär en ökad belastning större krav på noggrannare uppföljning av processen. Slakteriavfall och fiskrens innehåller mycket kväve. Detta får till följd att risken för ammoniakhämning
är en begränsande faktor för hur hårt processen kan belastas mikrobiologiskt.
Avsättning för den producerade gasen kan utgöra ett hinder för den enskilde biogasanläggningen. Detta begränsas av kapaciteten på gasmotorn och/eller gaspannan i de fall anläggningen producerar värme och el. Den andra begränsningen
utgörs av avsättningsmöjligheten för värmen och elen. El går att sälja till nätet.
Men med den prisbild som råder kan det vara svårt för anläggningen att täcka de
rörliga kostnaderna vid försäljning till nätet (Hadders, 2013). I sådant fall är det
den interna elförbrukningen som är begränsande. Den andra nyckelfaktorn för
lönsamhet är avsättning för värmen som produceras. En gårdsbiogasanläggning
med en robotbesättning (ca 60 kor) har vanligtvis ett värmeöverskott på sommaren
och kan ha ett underskott på vintern. Finns fler fastigheter anslutna genom ett
närvärmenät är värmebehovet större. Bilaga 2 redovisar ett beräkningsexempel
på hur gårdens biogasproduktion påverkas av att behandla 20-80 ton fiskrens eller
restprodukter från slakterier.
Även växtnäringsbalansen kan vara ett hinder för en gårdsbiogasanläggning att ta
emot externt material. Speciellt ekologiska lantbruk har stränga krav på att gården
skall ha en växtnäringsbalans som går jämnt upp.
En annan viktig aspekt att beakta vid placeringen av en pastöriseringsanläggning
är risken för att pastöriserade fraktioner kommer i kontakt med ej pastöriserat
material. Lika viktigt är att undvika att material som skall pastöriseras inte riskerar
att komma i kontakt med foder, gödsel och djur på gården. Därför är det viktigt
att det finns möjlighet att lösa logistiken för intransport till biogasanläggningen
om pastörisering skall ske vid denna. Detta kan bli svårt vid vissa gårdar där transportvägar och biogasanläggning inte är anpassade för att ta in externt material. Mer
information om dessa frågor finns i Carlsson m.fl. (2014).
15
Diskussion, slutsatser och rekommendationer
För ägaren till gårdsbiogasanläggningen kan dålig lukt vara ett stort problem.
Surgörning av det färska materialet är ett sätt att hantera detta problem. Dessutom
rekommenderas att lagringsbehållare och andra tankar är täckta, och att det finns
möjlighet att leda utgående luft genom ett lämpligt filter. För små och torra luftflöden rekommenderas kolfilter. För fuktiga flöden, som t.ex. vid pastöriseringen,
kan det vara lämpligt med annan typ av filter.
När det gäller var anläggningen ska placeras, finns det flera olika faktorer som bör
tas med i övervägandet. Anläggningens kapacitet blir troligtvis högre än behovet
hos det enskilda slakteriet och biogasanläggningen. Detta talar för att pastöriseringsanläggningen bör placeras där det finns möjlighet att ta emot externt material samt
transportera bort pastöriserat material. Därutöver är de lokala förutsättningarna vid
lokaliseringsplatsen viktiga. Tillgång till personal som kan bistå med drift och underhåll samt en lämplig värmekälla kan vara avgörande för var anläggningen skall
placeras. Värmeåtervinning bedöms inte vara en lika viktig faktor till följd av det
låga substratflödet.
16
Referenser
(EG) nr 1069/2009 EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
(EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska
biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas
som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning
om animaliska biprodukter)
(EU) nr 142/2011 KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 142/2011 av den
25 februari 2011 om genomförande av Europaparlamentets och rådet förordning
(EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav
framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om
genomförande av rådets direktiv 97/78/EG vad gäller vissa prover och produkter
som enligt det direktivet är undantagna från veterinärkontroller vid gränsen
Berg J. 2001. Undersökning av luktreducerande system och deras effekter i
storskaliga biogas och komposteringsanläggningar i Europa. JTI – Institutet för
jordbruks- och miljöteknik. Rapport RKA 26
Carlsson B. Nordström A. Persson P-O. 2014. Handbok vid hantering av substrat
och rötrest vid biogasanläggningar. Rapport. LantbruksGas Västra Götaland.
Hadders G. 2013. Kraftvärmeproduktionen vid fyra lantbruksbaserade
biogasanläggningar. Rapport i projektet ”Utvärdering av biogasanläggningar på
gårdsnivå”. Hushållningssälskapet. Stockholm.
Jordbruksverket (2011a) Rötning av animaliska biprodukter. 2011-09-21. Enheten
för foder och hälsa. Jordbruksverket.
Jordbruksverket (2011b) Kategorisering av animaliska biprodukter. Information.
Version 2011-05-09. Jordbruksverket.
Jordbruksverket (2013) Biogasanläggning och komposteringsanläggning – krav
för godkännande samt krav på verksamheten. Information. 2013-05-15.
Jordbruksverket.
Jordbruksverket (2014a) Anmälan om anläggning. Senast uppdaterad: 2014-0923. Hämtad från:
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/produkterfrandjur/anlaggninga
r/anmalanomanlaggning.4.5075e861320679518380006839.html (2014-11-26)
Jordbruksverket (2014b) Hantering av animaliska biprodukter. Hämtad från:
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/produkterfrandjur/anlaggninga
r/hanteringavanimaliskabiprodukter.4.6f9b86741329df6fab480002620.html
(2014-11-26) Senast uppdaterad: 2014-05-14.
Jordbruksverket (2014c) Rötning av animaliska biprodukter. Jordbruksverket.
Enheten för foder och hälsa. 2014-09-18.
Jordbruksverket (2014d) Anläggning för hantering och lagring av animaliska
biprodukter – krav för godkännande samt krav på verksamheten. Information.
2014-04-26. Jordbruksverket
17
Norén A, Edström M, Nordberg U, Palm O, Ringmar A. 2008. Lokal behandling
av slakteriavfall från småskalig slakt. JTI – Institutet för jordbruks- och
miljöteknik. Rapport RKA 43.
Norin E. 2013. För- eller efterpastörisering vid biogasanläggningar. Avfall
Sverige. Rapport. ISSN 1103-4092.
SFS (1998) Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd;
utfärdad den 25 juni 1998. SFS 1998:899. Svensk författningssamling.
SJVFS (2011) Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter
(SJVFS 2006:84) om befattning med animaliska biprodukter och införsel av andra
produkter, utom livsmedel, som kan sprida smittsamma sjukdomar till djur;
beslutade den 5 maj 2011. SJVFS 2011:21. Statens jordbruksverks
författningssamling.
Personliga kontakter
Ida Sjölund, Projektsamordnare, Jegrelius Utvecklingslabb. Jegrelius - Institutet
för tillämpad Grön kemi. Mailinformation 2014-07-01.
19
Bilaga 1. Myndighetskrav på pastöriseringsanläggningar inkl. hänvisning till gällande
regelverk
Observera att detta är JTI:s tolkning, och för att vara säker på vilka krav som
gäller för en aktuell anläggningstyp bör behörig myndighet (Jordbruksverket)
kontaktas. Vidare skall alltid hänsyn tas till gällander version av ABPlagstiftningens regelverk.
ABP-material – fiskrens och slakteriavfall
Animaliska biprodukter som omfattas av ABP-lagstiftningen anges i förordning
(EG) nr 1069/2009 (artikel 8-10), och delas in i tre kategorier; kategori 1-material,
kategori 2-material och kategori 3-material. Kategori 3-material är animaliskt
lågriskavfall.
Uppdraget begränsas till att gälla en pastöriseringsanläggning för fiskrens
och/eller sönderdelat slakteriavfall, vilket medför en avgränsning till kategori 3material inom ABP-lagstiftningen. Möjlig behandling för kategori 3-material är
bl.a. omvandling till biogas ((EG) nr 1069/2009, Artikel 14, f). Biogasanläggningar ska vara utrustade med en enhet för pastörisering/hygienisering och för
kategori 3-material ska ett antal standardparametrar18 uppfyllas ((EU) 142/2011,
Bilaga V, Kapitel III, Avsnitt 1, 1.). Kategori 3-material som har pastöriserats i
en annan godkänd anläggning är undantaget från pastöriseringskrav på biogasanläggningen ((EU) 142/2011, Bilaga V, Kapitel I, Avsnitt 1, 2c.).
Fiskrens från slakt av fisk, där avsikten är att fisken ska användas som livsmedel,
klassas som kategori 3-material enligt animaliska biproduktsförordningen
(Jordbruksverket, 2011b):
”Animaliska biprodukter från vattenlevande djur från anläggningar som
tillverkar produkter som är avsedda att användas som livsmedel”
((EG) nr 1069/2009, Artikel 10, j))
Slakteriavfall klassas normalt som kategori 3-material ((EG) nr 1069/2009,
Artikel 10). Mag- och tarminnehåll klassas som kategori 2-material ((EG) nr
1069/2009, Artikel 9, a)), men kan behandlas som ett kategori 3-material (dvs.
det är möjligt att röta mag- och tarminnehåll enbart med pastörisering/hygienisering som förbehandling) (Jordbruksverket, 2011a; Sjölund (pers. medd.)19).
Observera att det endast är fiskrens och slakteriavfall som klassas som kategori
3-material som efter pastörisering får rötas i en biogasanläggning.
18
Maximal partikelstorlek 12 mm, minimitemperatur 70 grader C, minimitid i enheten utan
avbrott 60 minuter ((EU) 142/2011, Bilaga V, Kapitel III, Avsnitt 1, 1.).
19
Ida Sjölund, mail 2014-07-01: ” Angående frågan som diskuterats om hygieniseringskrav/
steriliseringskrav av mag- och tarminnehåll så tipsar Henrik Olsson på JTI om Jordbruksverkets
dokument "Rötning av animaliska biprodukter" där man talar om mag- och tarminnehåll på
samma sätt som gödsel då det gäller hygienisering. Det innebär att det är möjligt att röta magoch tarminnehåll enbart med pastörisering/hygienisering som förbehandling (alltså att det inte
krävs trycksterilisering). Jag har även dubbelkollat med Jordbruksverket som bekräftar detta.”
20
Krav på verksamheten – anläggning för mellanhantering
Möjlig behandling av de tre kategorierna av animaliska biprodukter anges i
förordning (EG) nr 1069/2009 (Kapitel II, Avsnitt 2, Artikel 12-14). Krav och
parametrar vid omvandling av animaliska biprodukter till biogas anges i Bilaga V
i (EU) nr 142/2011, och krav för vissa godkända och registrerade anläggningar
anges i Bilaga IX i (EU) nr 142/2011.
Material som ska genomgå rötning kan hygieniseras på en annan anläggning under
förutsättning att denna är godkänd av Jordbruksverket för just detta (Jordbruksverket, 2014c) – vilket blir fallet vid uppförandet av en småskalig pastöriseringsanläggning för behandling av fiskrens och/eller sönderdelat slakteriavfall20 inför
rötning/biogasproduktion i Jämtland. Pastörisering ska då ske i en anläggning
godkänd enligt ABP-lagstiftningen ((EU) nr 142/2011) som en anläggning för
mellanhantering21 av animaliska biprodukter (Jordbruksverket, 2013). En enhet
för pastörisering/hygienisering är alltså inte obligatorisk för biogasanläggningar
där endast kategori 3-material som har pastöriserats/ hygieni-serats i en annan
godkänd anläggning omvandlas ((EU) nr 142/2011, Bilaga V, Kapitel I, Avsnitt 1,
punkt 2 c)).
Pastörisering i anläggning för mellanhantering
En anläggning som hygieniserar animaliska biprodukter, och sedan skickar dessa
vidare för rötning i en biogasanläggning, hör till typ ”anläggning för mellanhantering” (Jordbruksverket, 2014b). Den produkt som lämnar en sådan anläggning betraktas alltid som obehandlad även om den har behandlats på något sätt
(Jordbruksverket, 2014-11-26).
Mellanhantering definieras som ”den verksamhet, utom lagring, som avses i
artikel 19 b”, vilket inkluderar pastörisering av animaliska biprodukter som är
avsedda för omvandling till biogas men som sker i en annan anläggning ((EU)
nr 142/2011, Kapitel VI, Artikel 19, punkt b, ix). Driftansvariga22 vid en sådan
anläggning ska se till att anläggningar som står under deras kontroll och som har
godkänts av den behöriga myndigheten uppfyller kraven i kapitel II i bilaga IX
((EU) nr 142/2011, Kapitel VI, Artikel 19, punkt b, xi).
Hygienisering/pastörisering av animaliska biprodukter som är avsedda för omvandling till biogas eller kompostering innan sådan omvandling (enligt (EU)
nr 142/2011, Bilaga IX, Kapitel II, första stycket led i) ska ske i enlighet med
bearbetningskraven i bilaga V, kapitel I, avsnitt 1, punkt 1 eller i enlighet med
alternativa parametrar för omvandling som godkänts i enlighet med bilaga V,
kapitel III, avsnitt 2, punkt 1 (se vidare (EU) nr 142/2011, Bilaga IX, Kapitel II,
Avsnitt 3). Detta rör bearbetningskrav för sådant material som ska gå vidare till
en biogasanläggning som inte har möjlighet eller avser att hygienisera materialet
(Jordbruksverket, 2014d).
20
ABP-förordningens krav på sönderdelning inför pastörisering är 12 mm ((EU) nr 142/2011,
Kapitel II, Avsnitt 1, 1))
21
Definition mellanhantering: ”den verksamhet, utom lagring, som avses i artikel 19 b” ((EU)
nr 142/2011, Bilaga I, punkt 45.)
22
Definition driftansvarig: ”de fysiska eller juridiska personer som har faktisk kontroll över
en animalisk biprodukt eller därav framställd produkt, däribland transportörer, handlare och
användare.” ((EG) nr 1069/2009, Avdelning 1, Kapitel 1, Avsnitt 1, Artikel 3, punkt 11)
21
(EU) nr 142/2011, Bilaga IX, Kapitel II, Avsnitt 3:
”Bearbetningskrav för hygienisering/pastörisering
Hygienisering/pastörisering enligt led i i det första stycket i detta kapitel ska ske i
enlighet med bearbetningskraven i kapitel I avsnitt 1 punkt 1 i bilaga V eller i
enlighet med alternativa parametrar för omvandling som godkänts i enlighet med
kapitel III avsnitt 2 punkt 1 i den bilagan.”
(EU) nr 142/2011, Bilaga V, Kapitel I, Avsnitt 1, punkt 1:
”Biogasanläggningar
1. Biogasanläggningar ska vara utrustade med en enhet för
pastörisering/hygienisering som måste passeras av de införda animaliska
biprodukterna eller därav framställda produkterna (med en partikelstorlek på
högst 12 mm innan de tillförs enheten) och som är utrustad med
a) installationer för övervakning av att temperaturen hålls på 70 °C i en timme,
b) anordningar som kontinuerligt registrerar resultaten av mätningarna från
övervakningen i led a, och
c) ett lämpligt system för att förebygga otillräcklig upphettning.”
(EU) nr 142/2011, Bilaga V, Kapitel III, Avsnitt 2, punkt 1:
”Alternativa parametrar för omvandling för biogas- eller
komposteringsanläggningar
1. Den behöriga myndigheten får tillåta användning av andra parametrar än dem
som anges i kapitel I avsnitt 1 punkt 1 och andra än standardparametrarna för
omvandling, under förutsättning att den som ansöker om sådan användning visar
att dessa parametrar garanterar att biologiska risker reduceras i tillräcklig
omfattning. Detta ska omfatta en validering som ska utföras enligt följande krav:
…”
Kapitel II i bilaga IX i (EU) nr 142/2011, Hantering av animaliska biprodukter
efter insamling, innehåller krav som ska uppfyllas vid hygienisering/pastörisering
av animaliska biprodukter som är avsedda för omvandling till biogas eller kompostering innan sådan omvandling sker i en annan anläggning23:
-
23
Avsnitt 1 Allmänna krav
Avsnitt 2 Hygienkrav
Avsnitt 3 Bearbetningskrav
(EU) nr 142/2011, Bilaga IX, Kapitel II ”Hantering av animaliska biprodukter efter insamling”
22
(EU) nr 142/2011, Bilaga IX, Kapitel II, Avsnitt 1:
”Allmänna krav
1. Lokaler och anordningar för mellanhantering ska uppfylla åtminstone följande
krav:
a) De ska ligga tillräckligt långt borta från större vägar genom vilka
kontaminering kan spridas och från andra lokaler såsom slakterier.
Anläggningarna ska ha en sådan utformning att det säkerställs att kategori 1- och
kategori 2-material hålls fullständigt åtskilt från kategori 3-material, från det att
materialet mottas till dess att det avsänds, såvida detta inte sker i en helt avskild
byggnad.
b) Anläggningen ska ha ett täckt utrymme för att ta emot och avsända animaliska
biprodukter, såvida inte de animaliska biprodukterna lossas genom installationer
som förhindrar spridning av risker för människors och djurs hälsa, t.ex. slutna rör
för flytande animaliska biprodukter.
c) Anläggningen ska vara konstruerad så att den är lätt att rengöra och
desinficera. Golven ska vara lagda så att avrinningen av vätskor underlättas.
d) Anläggningen ska ha lämpliga installationer, däribland toaletter,
omklädningsrum och tvättställ, för personalen och i tillämpliga fall
kontorsutrymmen som lätt kan göras tillgängliga för personal som utför offentlig
kontroll.
e) Det ska finnas tillfredsställande skyddsanordningar mot skadegörare såsom
insekter, gnagare och fåglar.
f) När det är nödvändigt för att uppnå målen i denna förordning ska anläggningen
ha lämpliga lagringsmöjligheter med reglerad temperatur och med tillräcklig
kapacitet för att bibehålla lämplig temperatur på animaliska biprodukter och vara
utformade så att temperaturen ska kunna övervakas och registreras.
2. Anläggningen ska ha lämpliga möjligheter för rengöring och desinficering av
de behållare eller kärl i vilka de animaliska biprodukterna tas emot samt av de
fordon, utom fartyg, i vilka de transporteras. Det ska finnas lämpliga
installationer för desinficering av fordonshjul.”
(EU) nr 142/2011, Bilaga IX, Kapitel II, Avsnitt 2:
”Hygienkrav
1. Animaliska biprodukter ska sorteras på ett sådant sätt att alla risker för
spridning av djursjukdomar förhindras.
2. Under hela lagringen ska animaliska biprodukter hanteras och lagras avskilt
från andra varor och så att spridning av patogener förhindras.
3. Animaliska biprodukter ska lagras på ett ändamålsenligt sätt, bland annat vid
lämplig temperatur, till dess att de avsänds.”
23
Insamling, transport och spårbarhet
Förutom krav på anläggningen måste även förordningarnas krav på insamling,
transport och spårberhet24 uppfyllas. ABP-lagstiftningens krav på insamling,
transport och spårbarhet finns bl.a. i (EU) nr 142/2011, Bilaga VIII, Kapitel 1,
2 och 3:



Kapitel I: Insamling och transport (Avsnitt 1: Fordon och behållare)
Kapitel II: Identifiering
Kapitel III: Handelsdokument och hälsointyg
Lagstiftningen ställer krav på renhet och rengöring, och säger bl.a. att fordon,
returbehållare samt all återanvändbar utrustning och alla återanvändbara apparater
som kommer i kontakt med animaliska biprodukter eller därav framställda produkter ska hållas rena ((EU) nr 142/2011, Bilaga VIII, Kapitel 1).
Åtgärder vidtas för att bl.a. säkerställa att sändningar av animaliska biprodukter
kan identifieras, och det ska tydligt anges vilken kategori de animaliska produkterna tillhör ((EU) nr 142/2011, Bilaga VIII, Kapitel II).
Ett handelsdokument ska finnas med vid hela transporten av animaliska biprodukter. Syftet med dokumentet är bl.a. att säkra spårbarheten. Handelsdokumentet ska utfärdas i minst tre exemplar – original som finns med under
sändningen och sparas av mottagen samt en kopia till producenten och en kopia
till transportföretaget ((EU) nr 142/2011, Bilaga VIII, Kapitel II).
Handelsdokument laddas enkelt ner på www.jordbruksverket.se25. Där finns även
förenklade blanketter för många typer av verksamheter.
Driftsansvarig och anmälan av anläggning
En anläggning som hanterar animaliska biprodukter ska ha en driftansvarig26.
Krav på den driftansvariga hittas i (EG) nr 1069/2009 Avdelning II.
Definition driftsansvarig:
”de fysiska eller juridiska personer som har faktisk kontroll över en animalisk
biprodukt eller därav framställd produkt, däribland transportörer, handlare och
användare.”
Den driftansvarige ska, i de företag som står under dennes kontroll, se till att
animaliska biprodukter under alla skeden av insamling, transport, hantering,
behandling, omvandling, lagring, utsläppande på marknaden, distribution,
användning och bortskaffande uppfyller de krav i denna förordning som är
av relevans för verksamheten (Jordbruksverket, 2014d).
24
Som hjälpmedel finns Jordbruksverkets informationsdokument/sammanställning med utdrag ur
förordningarna: Jordbruksverket (2014) Insamling, transport och spårberhet. Information. 201408-15. Jordbruksverket.
25
Startsida- Djur – Produkter från djur – Handelsdokument:
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/djurprodukter/handelsdokument.4.2b43ae8f1
1f647973778000614.html
26
Definition driftansvarig hämtad från: (EG) nr 1069/2009, Avdelning 1, Kapitel 1, Avsnitt 1,
Artikel 3, punkt 11
24
Bl.a. ska driftansvarig:
-
i registreringssyfte, innan de inleder verksamhet, anmäla alla anläggningar
som den har kontroll över och som på något sätt framställer, transporterar,
hanterar, bearbetar, lagrar, släpper ut på marknaden, distribuerar, använder
eller bortskaffar animaliska biprodukter eller därav framställda produkter
till den behöriga myndigheten ((EG) nr 1069/2009, Avdelning II, Avsnitt 2,
Artikel 23, punkt 1)
-
i registreringssyfte tillhandahålla den behöriga myndigheten med information om vilken kategori av animaliska biprodukter som den har under sin
kontroll samt vilken typ av verksamhet som bedrivs med användning av
animaliska biprodukter som utgångsmaterial ((EG) nr 1069/2009,
Avdelning II, Avsnitt 2, Artikel 23, punkt 2)
-
se till att anläggningar som den har kontroll över godkänns av behörig
myndighet ((EG) nr 1069/2009, Avdelning II, Avsnitt 2, Artikel 24,
punkt 1)
-
inrätta, tillämpa och upprätthålla egenkontroller för att övervaka efterlevanden av förordningen ((EG) nr 1069/2009, Avdelning II, Avsnitt 3,
Artikel 28)
Redan innan en verksamhet börjar ska de anläggningar27 som på något sätt
framställer, transporterar, hanterar, bearbetar, lagrar, släpper ut på marknaden,
distribuerar, använder eller bortskaffar animaliska biprodukter eller framställda
produkter anmälas till Jordbruksverket (Jordbruksverket, 2014a).
Definition anläggning:
”varje plats där det utförs någon verksamhet som inbegriper hantering av
animaliska biprodukter eller därav framställda produkter, med undantag för
fiskefartyg.”
Anmälan av anläggning sker på blankett – ”Anmälan - anläggning som hanterar
animaliska biprodukter och därav framställda produkter”. Anmälningsblanketten
finns på www.jordbruksverket.se28 (Jordbruksverket, 2014a).
Jordbruksverket29 rekommenderar ”sökande” att kontakta Jordbruksverket i god
tid innan ansökan för att få information om (Jordbruksverket, 2014b):
-
27
vilka krav som gäller för den anläggningstyp som ska ansökas om
vad som ska finnas med i ansökan
Definition anläggning hämtad från: (EG) nr 1069/2009, Avdelning 1, Kapitel 1, Avsnitt 1,
Artikel 3, punkt 13
28
Startsida – Djur – Produkter från djur – Anläggningar – Anmälan om anläggning:
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/produkterfrandjur/anlaggningar/anmalanomanl
aggning.4.5075e861320679518380006839.html
29
Jordbruksverket är kontrollmyndighet när det gäller de flesta anläggningar som hanterar
animaliska biprodukter och framställda produkter (Jordbruksverket, 2014-11-24).
25
Bilaga 2
Rötningskapacitet vid den enskilda gården
En gårdsanläggning som producerar el och värme har en begränsning i hur mycket
gas den kan nyttiggöra. Detta begränsas av kapaciteten på kraftvärmeenheten samt
el- och värmebehovet vid gården. Nedan följer ett beräkningsexempel för att
illustrera hur 20-80 ton fiskrens eller slakteriavfall kan påverka en gårds biogasproduktion.
Gasutbytet för slakteriavfall kan variera stort beroende på vilka delar av djuret
som kommer att rötas. Mjukdelar har betydligt högre gasutbyte jämfört med magoch tarminnehåll. För fiskrens har det också rapporterats en stor variation i gasutbyte. Baserat på detta har det antagits att substraten har ett gasutbyte mellan 400
och 700 Nm3 CH4/ton VS.
Antas det att andelen organiskt material i restprodukterna är 40 % (TS-halt 42 %
och VS-halt 95 %) fås en metanpotential på 3,2–13 tusen Nm3/år för 20 ton avfall
per år. För 80 ton avfall per år blir metanpotentialen 5,6–22 tusen Nm3/år (se
tabell nedan).
3
400 Nm /ton VS
3
20 ton
3 200 Nm CH4/år
80 ton
13 000 Nm CH4/år
3
3
700 Nm /ton VS
3
5 600 Nm CH4/år
3
22 000 Nm CH4/år
Antag att en gård med 60-70 mjölkkor producerar 2 500 ton nötflytgödsel per år
med en TS-halt på 7 %, varav 80 % utgörs av organiskt material (VS). Metanutbytet för nötflytgödseln antas vara ungefär 200 Nm3/ton VS. Det betyder att
gården har en årlig metanproduktion på ungefär 28 000 Nm3. Detta betyder att
samrötning av 20-80 ton fiskrens eller slakterirester kan höja biogasproduktionen
med ungefär 20-80 %.
Pastöriseringskapacitet
Priset för en anläggning med en pastöriseringstank på 1 m3 antas inte skilja sig
nämnvärt mot en anläggning med en mindre tank. Detta baseras på JTI:s erfarenheter från uppförandet av en mobil pilotanläggning med pastöriseringskapacitet.
Antas det att en cykel med påfyllning, uppvärmning, varmhållning och tömning
tar ungefär 2,5 h kommer anläggningen ha en pastöriseringskapacitet på minst 23 ton/dag. Detta ger en kapacitet som är betydligt högre än 20-80 ton/år. Om i och
urpumpning automatiseras blir kapaciteten än större.