Motioner häfte A - Socialdemokraterna
Distriktskongress 2015 Täby, 25 april 2015 Motioner A - D 2 (61) Innehållsförteckning A – ARBETSMARKNAD ................................................................................................................................... 4 Motion A1 – Skrota lön efter – Ojämlika löner är oetiskt ................................................................................... 4 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion A1 .............................................................................. 5 Motion A2 – Stärk den svenska modellen .......................................................................................................... 5 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion A2 .............................................................................. 7 B – HÄLSO‐ OCH SJUKVÅRD ........................................................................................................................... 8 Motion B1 – Avskaffa alternativt begränsa vårdval ........................................................................................... 8 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B1 .............................................................................. 9 Motion B2 – Nytt sjukhus till Handen ............................................................................................................... 10 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B2 ............................................................................ 11 Motion B3 – Ang. TBE vaccinering .................................................................................................................... 12 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B3 ............................................................................ 13 Motion B4 – Motion om Endometrios .............................................................................................................. 14 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B4 ............................................................................ 15 Motion B5 – Garantera möjligheterna för alla barn med AST‐diagnos i Stockholms län att få behandling .... 15 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B5 ............................................................................ 16 Motion B6 – Ombilda Nacka sjukhus till geriatriskt specialsjukhus ................................................................. 17 Motion B7 – Motion om att låta Närakuten vid Nacka sjukhus vara öppen dygnet runt och med rätt att skriva in äldre patienter. ............................................................................................................................................. 18 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B6 och B7 ................................................................. 19 Motion B8 – Utöka och effektivisera dygnet runt tjänsten med jourläkar‐bilarna samt förbättra samarbetet mellan 112, ambulansverksamheten och 1177 ................................................................................................ 20 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B8 ............................................................................ 22 C – VÄLFÄRD/OMSORG ............................................................................................................................... 23 Motion C1 – Stoppa urholkningen av läkemedelsförsäkringen ........................................................................ 23 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C1 ............................................................................. 24 Motion C2 – Ökat stöd till personer som utsatts för våldsbrott ....................................................................... 24 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C2 ............................................................................. 25 Motion C3 – Stöd till våldsförebyggande arbete och till brottsoffer och deras anhöriga ................................ 26 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C3 ............................................................................. 28 Motion C4 – Ang. ansökan om samhällets hjälpinsatser för personer enligt LSS med obotliga funktionsnedsättningar .................................................................................................................................... 29 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C4 ............................................................................. 30 Motion C5 – Samverkan mellan kommuner och landsting inom vård‐ och omsorgsbehovet och betalningsansvarslagen .................................................................................................................................... 30 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C5 ............................................................................. 32 3 (61) Motion C6 – Samordna LSS (Lagen om Stöd och Service för vissa funktionshinder) och SoL (Socialtjänstlagen) .......................................................................................................................................................................... 33 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C6 ............................................................................. 33 Motion C7 – Offentlig verksamhet behöver skyddas mot kriminella strukturer .............................................. 34 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C7 ............................................................................. 35 Motion C8 – Motion till Stockholms Läns Socialdemokratiska partidistrikt ‐ Nya arbetsformer inom gemensam sektor ............................................................................................................................................. 35 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C8 ............................................................................. 37 Motion C9 – Rätten till sin egen död ................................................................................................................ 38 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C9 ............................................................................. 38 Motion C10 – Motion om sjukersättning .......................................................................................................... 40 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C10........................................................................... 41 Motion C11 – Inför likvärdig och rättssäker bedömning av äldres biståndsbehov inför placering på kommunernas särskilda boenden ..................................................................................................................... 41 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C11........................................................................... 44 D – KOLLEKTIVTRAFIK .................................................................................................................................. 45 Motion D1 – Snabbussar .................................................................................................................................. 45 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D1 ............................................................................ 46 Motion D2 – För en kollektivtrafik i offentlig regi ............................................................................................ 47 Motion D3 – Motion ang kollektivtrafiken inom Stockholms län ..................................................................... 48 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D2 och D3 ................................................................ 50 Motion D4 – Ang. månadskort gällande över länsgränserna ........................................................................... 52 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D4 ............................................................................ 53 Motion D5 – Pendeltåg som tillväxtmotor ....................................................................................................... 54 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D5 ............................................................................ 55 Motion D6 – Bussar till Slussen från Värmdö ................................................................................................... 56 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D6 ............................................................................ 57 Motion D7 – Bättre samordning ....................................................................................................................... 58 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D7 ............................................................................ 60 4 (61) A – ARBETSMARKNAD Motion A1 – Skrota lön efter – Ojämlika löner är oetiskt Ett stort och orättfärdigt problem i vårt samhälle och arbetsliv är värdediskriminering. Sverige har ett långlivat och oförsvarligt lönegap; lön efter kön. Skillnader som inte kan förklaras på grund av arbetstider, utbildning, arbetslivserfarenhet eller kompetens brukar även kallas för oförklarade löneskillnader. Ett område som enligt uträkningar tar 100 år, - med dagens takt och metoder -, att utjämna. Enligt Akademikerförbundet SSR, har bara hälften av Sveriges kommuner och landsting en aktuell lönekartläggning. Därutöver har kartläggningarna så stora brister att ”de undantagsvis fyller sin funktion”. Undersökningssvaren har hämtats in från 157 av landets 290 kommuner samt 16 av landets 21 landsting. Utöver det pekar SSR på att tillsynen av lönekartläggningen är obefintlig. Vi socialdemokrater kan inte anno 2014, sitta och vänta i 100 år, på bättre tider. Diskrimineringslagen säger något annat än ovanstående; arbetsgivare ska minst vart tredje år, kartlägga löneskillnader mellan kvinnor och män som utför likvärdigt arbete. Syftet är att upptäcka och åtgärda osakliga löneskillnader mellan könen. Analysen av SSR:s undersökning visar att idag använder flertalet arbetsgivare lönekartläggningen för; att finna ursäkter till löneskillnader vid arbeten med likvärdiga krav. Lagen tillämpas således som ett verktyg för att skydda osakliga löneskillnader! ”Marknaden” är en frekvent använd ursäkt för att bryta mot lagen; oavsett om det råder brist eller överskott på arbetssökande inom ett yrke. Vi socialdemokrater är ett feministiskt parti och en av våra värdegrunder är människor lika värde, - det förpliktigar. Våra väljare ska aldrig behöva tvivla på den saken. Och ändå, i en S- styrd kommun tjänar enligt SCB, männen 3500 kronor mer än kvinnorna, på osaklig grund. Situationen väcker frågor som; bör lönekartläggningsreglerna inkludera alla diskrimineringsgrunder, ska metoder för lönekartläggning utformas så att de är fria från diskriminering, ska lönekartläggningskravet åtföljas av ett krav på analys och bör lönekartläggningskravet bli en naturlig del av lönerevisioner etc.? Att kvinnodominerade yrken värdediskrimineras – det vill säga betalas lägre än mansdominerade yrken, med samma sorts kvalifikationskrav – måste upphöra nu. Och när vi pratar om hur mycket mindre kvinnor får i lön behöver vi även beakta vad denna värdediskriminerande resursförskjutning bidrar till. Och hur det kan påverka politiska beslut som exempelvis föräldraförsäkring och vårdnadsbidrag. Island är en modern nordisk förebild i värdediskrimineringsfrågor. Island har börjat erbjuda en likalönscertifiering. Man menar att det inte är en ren statistikfråga utan en etisk fråga. Certifieringen betyder att löner kan på frivillig basis, sättas efter en viss standardiserad metod. Metoden tar inte bort alla problem men snabbar på processen att sluta ett oförklarligt och oförsvarligt lönegap mellan könen. Kvinnorna på Island behöver inte som i Sverige, - vänta i 100 5 (61) år på att lönegapet ska försvinna. Statliga arbetsgivare på Island har redan idag halverat värdediskrimineringen bland sina anställda med dryga 50 procent. (Certifieringen sker i samarbete med British Standards Institution, BSI ). Det är dags för en metod som belönar alla anställda på en ickediskriminerande grund. Jag föreslår att distriktskongressen överlämnar motionen till länsriksdagsgruppen för att överväga lämpliga åtgärder för att få till stånd jämlika löner Marina Andersson, Handens Socialdemokratiska förening Förslag till beslut Haninge Arbetarekommuns styrelse föreslår medlemsmötet besluta att motionen skickas till distriktskongressen som arbetarekommunens egen Haninge arbetarekommun beslutar vid medlemsmöte 2014-11-25, att skicka motionen som sin egen till partidistriktets årskongress 2015 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion A1 Föredragande: Leif Nysmed – [email protected] Socialdemokratin är ett feministiskt parti, lönediskrimineringen som motionären beskriver är oacceptabel och ett av de vallöften som partiet gick till val på var att lönekartläggningar ska göras varje år. Lönekartläggningar är ett viktigt instrument för att komma tillrätta med lönediskriminering. Även arbetsmarknadens parter har ett viktigt arbete att göra för att komma tillrätta med problemet. Motionen beskriver intressanta förslag såsom det isländska arbetet med likalönscertifiering. Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att bifalla motionen, samt att överlämna motionen jämte utlåtandet till länsriksdagsgruppen. Motion A2 – Stärk den svenska modellen Vi har i Sverige med stolthet framfört att på vår arbetsmarknad har parterna genom kollektivavtal reglerat löner och anställningsvillkor och därför behövs inte någon lagstiftning om minimilön. Det är detta vi kallar för den svenska modellen. Under senare år, inte minst under åtta år med högeralliansen, har vi sett en nedåtgående trend av företag som tecknat avtal med facket. Detta är ett allvarligt hot mot den svenska modellen. 6 (61) Dödsolyckan vid värmekraftverket vid Hjorthagen där två arbetare dog är ett skrämmande exempel. Fortum som är statsägt (finska staten) är beställare och har upphandlat österrikiska Andritz för jobbet. Andritz har inget avtal och det har inte heller det polska företag där de omkomna arbetarna var anställda. Det polska företaget är underentreprenör till Andritz. Nu vet ingen om de efterlevande får någon ersättning. Med svenskt kollektivavtal hade ersättning utgivits. Dessutom kräver det svenska avtalet att skyddsombud utses och att en skyddsorganisation etablerats. Kollektivavtal borde vara en självklarhet på företag som erhåller statliga subventioner exempelvis de som anställer arbetslösa Men så är det inte. Bemanningsföretagens uthyrning av arbetskraft sker utan kontroll om de inhyrande företaget har kollektivavtal. De anställda vid bemanningsföretagen en har en utsatt position och har svårt med krav om löner, men också svårt med fackligt medlemskap. Bemanningstrendens fula baksida heter Tillgänglighetsslaveriet. Där står arbetaren med mobilen i hand ständigt beredd att rycka in. Då kräver man inte kollektivavtal utan är glad för jobb och lite lön. Sammanfattningsvis medverkar detta till att kraven på kollektivavtal vid företagen minskar vilket är till nackdel för de som jobbar. Resultatet är dumpade löner, brister i arbetarskyddet då skyddsombud saknas. Vid företag med kollektivavtal upprätthålles lönerna och arbetarskyddet. Dessutom utses skyddsombud. Vi kan konstatera att det som ovan nämnts medverkat till att den svenska modellen är försvagad och därmed hotad. För att stärka upp den borde det vara självklart att staten, lansting och kommuner alltid använder företag med kollektivavtal i sina upphandlingar. Med hänvisning till ovanstående föreslås att distriktkongressen ger distriktsstyrelsen i uppdrag att tillskriva regeringen om att regeringen tillsätter en snabbutredning för att fastställa kollektivavtalens status på den svenska arbetsmarknaden att Lex Lavallagen rivs upp att åtgärder vidtages för att stärka kollektivavtalen och den svenska modellen att uppmana stat, landsting och kommuner att ge uppdrag till företag med kollektivavtal Jan Aspefjord Täby arbetarekommun beslutar vid medlemsmöte 2014-11-19, att skicka motionen som sin egen till partidistriktets årskongress 2015 7 (61) Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion A2 Föredragande: Leif Nysmed – [email protected] Distriktsstyrelsen delar motionärens syn att vi får en väl fungerande arbetsmarknad. Regeringen har startat upp ett flertal utredningar som ska presentera hur det blir ordning och reda på svensk arbetsmarknad, bl.a. om huvudentreprenörsansvar i byggbranschen och om det kan behövas inom andra branscher. Partiet gick även till val på ett tiopunktsprogram för att stärka den svenska modellen och få ordning och reda på svensk arbetsmarknad. Arbetet är påbörjat i riksdag och regering och även i landstinget och i kommunerna pågår arbetet utifrån det valprogram som partidistrikten i Stockholm kom överens med LO-distriktet om. Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att anse motionen besvarad. 8 (61) B – HÄLSO- OCH SJUKVÅRD Motion B1 – Avskaffa alternativt begränsa vårdval Vårdvalet har införts 2008.vårdvalet innebär att patienter kan välja mellan olika vårdgivare, båda privat och landstingdrivna. sedan dess harr båda antalet sjukskrivningar och längden på sjukskrivningsperioderna tydligt ökat mest i stora städer som har betydligt högre utbud av läkaremottagningar, bland annat beroende på mycket generösa etableringsregler-med högre konkurens om patienterna. Effekten av detta har blivit snabbt stigande kostnader inom primär vården samtidigt som sjukhusen brottas med överbeläggningar och hårt pressade arbetsscheman - Resurs fördelning av specialitet sjukvård försämras samt vårdkvalitet reduceras markant ändå ställs inför fortsatta besparingskrav. Att Avskaffa vårdval återinföra det gamla systemet. Att Begränsa vårdvalen inom kommun/stadsdel. Motionären: Sargon Daoud, Hallunda-Norsborg S-föreningen Svar gällande motion ” Avskaffa alternativ begränsa vårdval” Motionären tar upp frågor gällande ”vårdvalet” som den Moderatledda alliansen i landstinget införde under 2008. Motionären beskriver vårdvalets effekter där kostnaden för vård blivit högre, resursfördelningen av t ex specialistvård blivit mer ojämlik fördelad över regionen och sjukskrivningarna av personalen har ökat. I åtta år har landstinget i Stockholm styrts av en Moderatledd allians. Under dessa år har de konsekvent prioriterat skattesänkningar och privatiseringar framför att ta ett helhetansvar för att möta framtidens utmaningar. Med ”vårdvalet” har Moderaterna haft ambitioner att öka tillgängligheten i sjukvård, vilket inte är fel. Men resultaten har uteblivit. I takt med att vi har fått en allt mer marknadsstyrd sjukvård har antalet läkarbesök ökat, dock inte tiden med patienterna. Idag är det mer lönsamt att fylla i listor till den centrala byråkratin än att ägna tiden åt den enskilda patienten. För sjukvården styrs i allt för stor utsträckning mot att fokusera på många korta läkarbesök, snarare än att ta ett helhetsansvar kring patienten. Vårdvalets ersättningssystem hämmar utvecklingen av sjukvården då den detaljreglerar hur vårdpersonalen ska jobba. Och precis som motionärer skriver så riskerar systemet att vara kostnadsdrivande då det premierar läkarbesök före vårdresultat. Vi socialdemokrater vill se en mer värdebaserad vård och målet för Socialdemokratin är en god och jämlik hälso- och sjukvård för samtliga invånare i Stockholms län. Den rådande etableringsfriheten för företagen innebär att varje vårdgivare som levt upp till kriterierna för ett vårdval och blivit auktoriserad, har rätt att bedriva verksamhet där den anser det vara mest lönsamt. Det skapar en ojämlik tillgång till sjukvården i länet och innebär ofta längre resor för länets medborgare att nå vården. 9 (61) Den enskilde patientens hälsa behöver återigen bli den vägledande principen. Våra gemensamma resurser ska styras och fördelas utifrån varje enskild individs behov av vård. Det är hög tid att vända utvecklingen. Men det går inte att bortse ifrån att ”vårdvalet” har funnits i åtta år och det måste vara vår utgångpunkt. Därför är det inte realistiskt att återinföra systemet som vi hade för åtta år sedan, som motionären föreslår. Den socialdemokratiska distriktsårskongressen i Stockholms län har beslutat att landstinget ska utarbeta en etableringsstrategi för att säkerställa att länets medborgare får en jämlik tillgång till såväl primär- som specialistvård. Samt ändra ersättningssystemen så att vården ersätts efter patientens behov och efter vårdens kvalitet, istället för antal ingrepp eller antal ifyllda enkäter. Socialdemokraterna i Botkyrka beslutade att skicka in motionen till distriktsårskongressen som enskild. Beslut på medlemsmöte i Socialdemokraterna i Botkyrka den 22/11. Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B1 Föredragande: Agneta Karlsson – [email protected] Distriktsstyrelsen delar motionärens oro över den utveckling som hälso- och sjukvården tagit, inte minst inom vårt eget landsting som har en av de mest extrema vårdvalsmodellerna i landet. Både när det gäller omfattning och valet av ersättningssystem. Flera utvärderingar, senast Riksrevisionen i november, har beskrivit hur ojämlikheten har ökat med LOV-lagstiftningen. Nuvarande regering avsåg att ta bort kravet på att alla landsting måste ha vårdvalssystem – ”tvångsloven” i dagligt tal. Detta för att landstingen själva ska få välja hur man organiserar sin hälso- och sjukvård, men också för att vårdvalen bidragit till ökad ojämlikhet på sina håll. Dessvärre har regeringen inte fått majoritet för förslaget i riksdagen. Innan vårdvalet och etableringsfriheten fanns i Stockholms läns landsting kunde landstinget istället upphandla privat eller ideell verksamhet, vilket gav större kontroll och inflytande över verksamheten. Vi kan idag se att en del kommuner, exvis Södertälje, väljer att gå tillbaka till den ordningen istället för använda sig av LOV, som är frivillig för kommunerna att följa till skillnad mot i hälso- och sjukvården där den är obligatorisk. Med nuvarande riksdagsmajoritet och ett alliansstyrt landsting i Stockholms län, är möjligheterna på kort sikt mycket små för att förändra vårdvalet. Vi socialdemokrater i Stockholms län anser dock, vilket också framgår av Botkyrka Arbetarekommuns utlåtande, att landstinget ska utarbeta en etableringsstrategi för att säkerställa att länets medborgare får en jämlik tillgång till såväl primär- som specialistvård. Eftersom vårdvalet funnits i vårt län under mycket lång tid, är det inte realistiskt att ändra systemet totalt. Vi vill istället förändra ersättningssystemen så att vården ersätts efter patientens behov och efter vårdens kvalitet, istället för att ersätta utifrån antal ingrepp, besök eller ifyllda enkäter. På så sätt kan vi förena valfrihet med kvalitet utifrån patientens behov och inte utförarnas behov. 10 (61) Till detta kommer också regeringens arbete med att utreda hur ”ordning och reda” i välfärden ska kunna utformas. Det handlar om att ställa högre krav på utförare, införa meddelarskydd även för privata utförare, ha öppna böcker mm Arbetet ska redovisas 2016. Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att anse motionen besvarad. Motion B2 – Nytt sjukhus till Handen Handens sjukhus försörjer ett område med 150 000 innevånare med allmän sjukvård och ett antal specialistfunktioner. De nuvarande lokalerna är gamla och är byggda med asbests varför nödvändiga renoveringar inte kan göras. Handens behöver nu ett nytt sjukhus. Enligt landstingets beräkningar har sjukhuset ett upptagningsområde med ökande befolkning och ett ökat behov av sjukvård. Inom upptagningsområdet finns en del av de områden som genererar vad man kallar undvikbar sjukhusvård. Med det menas att bristen på förebyggande och tidiga vårdinsatser ger efter en tid sjukhusvård som skulle kunna undvikas. Ett annat tecken på höga ohälsotal är att Haninge tillhör de kommuner som enligt försäkringskassan har de högsta sjukskrivningstalen. Det finns således ett underutnyttjande av sjukvård parallellt med ohälsa. Haninge kommun har i planarbete möjliggjort att ett nytt sjukhus byggs i anslutning till pendeltågsstationen i Handen. Det möjliggör 150 000 innevånare får ett specialistcentrum av det slag som beskrivs i landstingets ”Framtidsplan för sjukvården”. Vi förslår att distriktskongressen uttalar sig för ett nytt Handens sjukhus. Västerhaninge-Muskö Socialdemokratiska förening Göran Svensson Förslag till beslut Stockholms län är Sveriges främsta tillväxtregion. Den starka befolkningsutvecklingen, i kombination med att andelen äldre och kroniskt sjuka patienter ökar, leder till ett ökat behov av hälso- och sjukvård – inte bara idag utan även i framtiden. Det är för framtidens Stockholm som vi Socialdemokrater vill bygga en hälso- och sjukvård som utgår från varje patients unika behov av vård. Hälso- och sjukvårdsdirektören har informerat att ett utredningsbeslut är fattat avseende nytt sjukhus i Handen. Haninge arbetarkommuns styrelse föreslår medlemsmötet besluta att skicka motionen till distriktskongressen som arbetarkommunens egen. 11 (61) Haninge arbetarekommun beslutar vid medlemsmöte 2014-11-25, att skicka motionen som sin egen till partidistriktets årskongress 2015 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B2 Föredragande: Jens Sjöström – [email protected] Motionen lyfter upp en av de frågor som Socialdemokraterna i Stockholms län och landsting i samverkan med Haninge arbetarekommun har drivit sedan drygt två år tillbaka. Frågan om ett nytt sjukhus i Handen, som ersättning för det nuvarande sjukhuset som byggnadsmässigt och arbetsmiljömässigt är utdömt, är viktigt ur flera perspektiv. I Stockholms läns landstings Framtidsplan förutsätts att flera delar inom nuvarande vård på våra akutsjukhus flyttas ut till primärvård, specialistcentra och närsjukhus. Detta för att kunna renodla akutsjukhusens inriktningar och uppdrag. Framtidsplanen tydliggör Nya Karolinska sjukhuset i Solnas uppdrag inom vård, utbildning och forskning ska organiseras med hänsyn taget till sjukhusets roll inom universitetssjukvården och vara högspecialiserad. Vård som inte faller inom denna definition kommer flyttas till andra akutsjukhus och antalet slutenvårdplatser på NKS kommer att vara lägre än idag. Investeringar görs också i övriga akutsjukhus för att modernisera och verksamhetsanpassa lokalerna för framtida inriktning. Tyvärr haltar, enligt distriktsstyrelsens uppfattning, det viktiga steget i den utflyttning som ska ske av vård från akutsjukhuset till primärvård, specialistvård och övriga sjukhus. Framtidsplanens mål om att ca 300000 öppenvårdsbesök på akutsjukhuset ska kunna flytta ut och ges av andra vårdutförare är starkt avgörande för att Framtidsplanen ska kunna genomföras och att inte patienter drabbas av platsbrist och svårtillgänglig vård. Det är bland annat mot bakgrund av detta som vikten av ett skyndsamt genomförande av ett nytt närsjukhus i Handen ska ses. Inte minst geriatriken är beroende av en tydligare decentraliserad struktur men även rehabiliteringsvård och somatisk specialistvård. Här menar vi socialdemokrater att en bättre fungerande närsjukhusstruktur och ökad samordning mellan sjukvårdens aktörer är avgörande. Man kan konstatera att Framtidsplanen i detta avseende inte tagit tillräckligt stor hänsyn till vårdbehoven i de södra länsdelarna då andelen närsjukhus är betydligt underdimensionerat. Till detta ska också anföras att Handens närsjukhus har ett stort upptagningsområde där Nynäshamnsbornas förutsättningar till en väl fungerande vård är i starkt är beroende av ett välfungerande nav som Handens närsjukhus. Efter att Socialdemokraterna en tid drivit frågan om ett nytt närsjukhus i Handen kände sig även alliansen nödgade att ansluta sig till vår linje. Det moderata Finanslandstingsrådet lovade i samband med landstingets budgetdebatt år 2013 att ett nytt sjukhus i Handen skulle byggas. Vi såg positivt på detta besked från Moderaterna, men är ifrågasättande då Alliansens budget vare sig för 2014 eller 2015, till skillnad från Socialdemokraternas, inte innehållit några avsatta medel för en investering i ett nytt närsjukhus. Denna deskrepans mellan löfte och handling ter sig något problematisk. 12 (61) Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att bifalla motionen. Motion B3 – Ang. TBE vaccinering TBE, eller Tick borne encephalitis, är en hjärninflammation som sprids av fästingar och värddjuret misstänks vara rådjur. Mot denna mycket allvarliga sjukdom finns fortfarande inga läkemedel. Borrelia, en annat fästingburen infektion kan framgångsrikt behandlas med antibiotika. Följderna av TBE kan bli livslånga förlamningar, nedsatt inlärningsförmåga m.fl. följder av allvarlig natur och även död. Fästingarna har under de senare åren ökat sitt spridningsområde och förekommer nu långt inne i syd- och mellansverige och även norrut längs kusten. Mildare vintrar, riklig förekomst av rådjur inte minst i villaträdgårdar, parker och grönområden nära bebyggelse är sannolikt faktorer som gynnat ökningen av och utbredningen av fästingarna. Det finns vaccin mot TBE men TBE-vaccineringen är fortfarande en privat angelägenhet för de som har råd. Vaccineringen ingår ej i högkostnadsskyddet för vare sig läkarvård eller läkemedel! Kostnaden för den enskilda personen ligger på ca 450-500 kr per tillfälle, dvs en kostnad på ca 1500 kr och det krävs 3 vaccinationer, två (2) inom en månad och ytterligare en inom ett år för att ge ett fullgott grundskydd. Ytterligare påfyllning av vaccinationen bör göra efter 4-5 år för att skyddet skall vara varaktigt. För en barnfamilj, t.ex. med 2 barn, blir kostnaden stor om hela familjen vill skydda sig mot sjukdomen, ca 6000 kr för grundskyddet och senare ca 2000 kr per vaccinationspåfyllning. För en familj med måttliga inkomster blir det en kännbar kostnad och risken är stor att många avstår från vaccination. Att sluta vistas utomhus annat än i totalt urbaniserade miljöer kan vara ett sätt att skydda sig men det är knappast tilltalande för vare sig individen eller samhället. Ett annat sätt att skydda sig mot fästingar att ha heltäckande kläder, insektsmedel etc. men det är knappast realistiskt. Fästingarna kan krypa omkring i kläderna i flera dagar på sin jakt efter sitt ”byte”. Mot bakgrund av ökningen av TBE, den fästingburna hjärninflammationen, föreslår jag distriktskongressen att ställa sig bakom: Att högkostnadsskyddet för sjukvård och läkemedel skall omfatta vaccination mot TBE för vuxna. Att vaccination för barn och ungdom t.o.m. 18 år skall vara kostnadsfri. Att Motionen överlämnas till den socialdemokratiska gruppen i riksdagen och landstinget för åtgärder. Krystyna Munthe 13 (61) Förslag till beslut Haninge arbetarkommuns styrelse föreslår medlemsmötet besluta att motionen skickas till distriktskongressen som arbetarkommunens egen Haninge arbetarekommun beslutar vid medlemsmöte 2014-11-25, att skicka motionen som sin egen till partidistriktets årskongress 2015 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B3 Föredragande: Tove Sander – [email protected] Motionären lyfter en viktig fråga. I vårt land är sjukvård skattefinansierad med undantag för att vi betalar besöksavgifter upp till ett visst belopp årligen, det så kallade högkostnadsskyddet för sjukvård. När vi köper mediciner betalar vi fullt pris upp till ett visst belopp, det så kallade högkostnadsskyddet för mediciner. Högkostnadsskyddet för mediciner gäller bara för sådana mediciner som vi fått förskrivna på recept. För att ett läkemedel ska ingå i högkostnadsskyddet krävs att läkemedelstillverkaren ansökt hos Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) om att deras läkemedel ska ingå i högkostnadsskyddet och att TLV beviljat detta. Det är ingen tillverkare av TBE-vaccin som gjort en sådan ansökan. Det finns för närvarande ingen möjlighet att ”tvinga” in en leverantör i TLV:s prövning som de facto leder till en prispress av läkemedel. Det pågår dock en utredning vars syfte är att klargöra om det är möjligt att ”tvinga” alla läkemedel genom TLV:s prövning. Att idag införa allmän vaccination mot TBE skulle innebära att vi accepterade att tillverkarna av TBE-vaccin fritt sätter sina priser och att vi därefter subventionerar deras preparat. Att vaccinera hälften av invånarna i Stockholms län med de inledande tre vaccinationstillfällena skulle innebära en kostnad om en miljard kronor. Till det kommer sedan att vaccinationen ska följas upp var femte år. Distriktsstyrelsens uppfattning är att det krävs en nationell samordning och utredning för att hitta former för hur svenska folket på bästa sätt får tillgång till TBE-vaccination. När man inför nya vacciner i det som finansieras bör det göras efter noggrann utredning av de hälsoekonomiska effekterna. Av tradition har vi i vårt land prioriterat våra yngsta och succesivt vaccinerat befolkningen genom att införliva nya vacciner i barnvaccinationsprogrammet. Problemet med just TBE-vaccin är at det måste fyllas på var femte år och att barnvaccinationsprogrammet därför inte är tillräckligt. Motionären har föreslagit att motionen ska överlämnas till såväl riksdags- som landstingsgruppen. Distriktsstyrelsens uppfattning är att detta är en komplex fråga som kräver utredning och åtgärder på nationell nivå varför motionen jämte motionssvaret bör överlämnas till riksdagsgruppen. Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att anse motionen besvarad, samt att överlämna motionen jämte utlåtandet till länsriksdagsgruppen. 14 (61) Motion B4 – Motion om Endometrios Endometrios är en dold kvinnosjukdom som drygt 200,000 kvinnor i Sverige bär på. Det vill säga ca 10-15 % av Sveriges kvinnor i fertil ålder är drabbade, samt dessa 200,000 kvinnors arbetsgivare, partner, barn och familjer. Det är vanligare än diabetes och cancer. Endometrios yttrar sig i att livmoderslemhinnan sprider sig utanför livmodern vilket i sin tur orsakar: Svår smärta vid menstruation. Smärta vid toalettbesök. Smärta vid samlag. Rikliga blödningar, mellanblödningar, rubbad menscykel. Infertilitet (svårighet att bli gravid). Ökad risk för prematurbörd (för tidig födsel) och därmed kejsarsnitt. Endometrioscystor vilket kan ge blödningar i bukhålan. Psykisk ohälsa. Det kan i dagsläget ta upp till 10-15 år att få rätt diagnos med mycket lidande till följd, problem i arbetslivet, psykiska besvär, sjukdagar, höga sjukvårdskostnader, smärta och lägre grad av folkhälsa och livsglädje! Många av dessa kvinnor med denna kroniska sjukdom behöver vara sjukskrivna ett par dagar varje månad med följd att arbete, möten, vardagsliv inte kan genomföras. Kvinnor blir misstänkliggjorda som fuskare och att det " kanske inte är så farligt med lite mensvärk"? Det finns en stor kunskapsbrist hos läkare som behöver sätta en så tidig diagnos som möjligt. Det behövs även en inriktad utbildning och större kännedom om samband mellan psykiskt och fysiskt välbefinnande, då detta är en immunbristsjukdom. Idag finns det endometriosföreningar, endometrioscentrum och information på webben att hämta. Dock saknas det en allmän kunskap om denna sjukdom och forskningen behöver stödjas ytterligare för att kunna finna bättre metoder för diagnostik och kirurgi. att distriktskongressen ger riksdagsgruppen i uppdrag att verka för att en upplysningskampanj till gynekologer, ungdomsmottagningar, allmänhet, sjukvårdspersonal och patienter genomförs. att distriktskongressen ger riksdagsgruppen i uppdrag att verka för att ökade och riktade forskningsanslag med inriktning endometrios genomförs. att distriktskongressen ger riksdagsgruppen i uppdrag att verka för att nationella riktlinjer införs för endometriosvården. att distriktskongressen ger riksdagsgruppen att verka för att endometrios omfattas av försäkringskassans särskilda högriskskydd. Ing-Marie Elfström, Vallentuna den 29 oktober 2014 15 (61) Vallentuna Arbetarekommuns medlemsmöte onsdagen den 19 november 2014 beslutar enhälligt att motionen ska antas som sin egen och skickas till Distriktskongressen 2015. Ing-Marie Elfström, ordförande Vallentuna Arbetarekommun Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B4 Föredragande: Anna Ljungdell – [email protected] Endometrios är en av de vanligast förekommande kvinnosjukdomarna, som motionären mycket riktigt påpekar. Många kvinnor får vänta länge på en korrekt diagnos och lider därför i onödan, ibland i flera år. När väl korrekt diagnos har ställts finns det olika behandlingar som kan ha effekt. Distriktsstyrelsen håller därför med motionären om behovet av att sprida kunskapen om endometrios, både vad gäller symptom, diagnosmetoder och behandling. Ansvaret för detta ligger i huvudsak på landstingen och det finns idag kunskapscentrum i de fyra största regionerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. Det är viktigt att se till att den kunskap som finns sprids till sjukvårdens olika vårdgivare. Exempelvis har Svensk förening för obstretik och gynekologi, SFOG, tagit fram bra råd och rekommendationer för diagnostisering och behandling som bygger på samlade erfarenhet från internationell forskning. Frågan är varför denna kunskap inte har fått större spridning. Distriktsstyrelsen håller därför med motionären om att denna sjukdom borde lyftas fram i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. När det gäller frågan om särskilt högriskskydd bygger det på arbetsförmåga, inte på diagnos. Man kan få särskilt högriskskydd om man har en medicinskt väl dokumenterad sjukdom som gör att man troligen måste vara borta från arbetet minst tio gånger om året. Då har man ingen karensdag utan kan få sjukpenning eller sjuklön redan från första dagen. Försäkringskassan betalar hela sjuklönekostnaden till arbetsgivaren. Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att avslå att-sats 1, att bifalla att-sats 2 och 3, samt att avslå att-sats 4. Motion B5 – Garantera möjligheterna för alla barn med AST-diagnos i Stockholms län att få behandling Allt fler barn har de senaste åren efter utredning fått en autismspektrumdiagnos (AST). Vi ser en ökning i såväl USA, Sverige som helhet och i Stockholms län. Uppskattningar ger vid handen att andelen tonåringar Stockholms län med diagnosticerad autism ligga på 2,6 procent år 2011 och siffran ökar ytterligare om vi i den inkluderar aspergers syndrom. 16 (61) De här barnen har en genomgripande funktionsnedsättning när det gäller kommunikation och samspel, förmågor som är värderas högt i vårt moderna samhälle och är viktiga för att kunna leva ett bra liv med utbildning och arbete. Länge var prognosen för de barn som fick en AST-diagnos i barndomen ofta dyster. Autism ansågs obotligt och det sågs dystert på framtiden och barnets möjligheter till utveckling. Modern forskning och klinisk erfarenhet har dock visat att om de här barnen får tidig och intensiv träning/behandling och stöd i sin utveckling så finns möjligheter till en mycket god utveckling av förmågor och kunskaper. I en del fall en sådan god utveckling att funktionsnedsättningen mildras till den grad att det inte längre finns fog diagnosen. I Stockholms läns landsting har verksamheten, såsom Autismcenter för små barn, Autismcenter för barn och unga och Aspergercentrer, som riktar sig mot barn och ungdomar de senaste åren ej fått ekonomiska medel som motsvarar de ökade antal barn och ungdomar med AST och de behov de har av behandling och stöd. Det har fått till följd att det har uppstått mycket långa väntetider, intagningsstopp, inställda kurser och behandlingar. Verksamheterna har ej heller möjlighet att i tillräcklig utsträckning, erbjuda den behandling som forskningen förespråkar. Det har t.o.m. blivit så att barn/unga kan bli i stort sett utan behandlande åtgärder från landstinget, när de hamnar i kläm mellan nya åldersregler, intagningsstopp osv. i verksamheterna. Barn med AST-diagnos bör få rätt till den chans till ökad livskvalité och förmågor som modern behandling och träning kan ge dem. Jag yrkar att landstingsgruppen får i uppdrag att verka för: ‐ ‐ att Autismcenter för små barn och övriga center får ökade ekonomiska resurser för att möta den större mängden barn med autismdiagnos att varje barn och ung med AST garanteras möjlighet till modern forskningsbaserad behandling/träning och stöd Annica Gryhed Täby arbetarekommun beslutar vid medlemsmöte 2014-11-19, att skicka motionen som sin egen till partidistriktets årskongress 2015 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B5 Föredragande: Tove Sander – [email protected] Precis som motionären skriver är det alltfler barn i Stockholms län som utreds och får en autismspektrumdiagnos. Det är glädjande att alltfler barn får genomgå utredning men givetvis helt oacceptabelt att de efter utredning och diagnostisering inte får tillgång till den behandling och träning de behöver. Distriktsstyrelsen delar helt och fullt motionärens uppfattning att de ekonomiska tillskotten till behandling och träning inte motsvaras av behoven. Även om det är distriktsstyrelsens bestämda uppfattning att de ekonomiska resurserna behöver öka anser sig inte styrelsen kunna ta ställning till om det är Autismcenter för små barn och övriga center som för 17 (61) närvarande arbetar på uppdrag av Stockholms läns landsting eller andra aktörer som ska ges i uppdrag att tillgodose de ökade behoven. Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att anse att-sats 1 besvarad, att bifalla att-sats 2, samt att överlämna motionen jämte utlåtandet till landstingsgruppen. Motion B6 – Ombilda Nacka sjukhus till geriatriskt specialsjukhus Nacka sjukhus kan bidra med ett antal nya välbehövliga geriatriska vårdplatser, platser som avlastar bl.a. Södersjukhuset (SÖS) och ger mera plats för de som behöver ”riktigt” akut vård. Att behovet av platser i geriatrisk vård är mycket stort i Stockholms Läns Landsting (SLL) är knappast någon nyhet. Inte heller att behovet av geriatrisk vård med största sannolikhet kommer att öka under de kommande åren. En av orsakerna till platsbristen på SÖS är bl.a. att de upptas av äldre patienter som i många fall inte skulle behöva komma dit. När de väl kommit dit så blir de efter lång väntan ev. behandlade direkt eller inlagda för någon enklare åtgärd och ny väntan på att transporteras hem eller till annan, förhoppningsvis, geriatrisk klinik där man för tillfället kan hitta en plats för fortsatt vård. Det råder stor brist på alla former av vårdpersonal som har specialkunskaper i geriatrik. Geriatrik har dessvärre aldrig ansetts som någon, fin och glamorös vidareutbildning. För att förbättra kunskaperna och synen på geriatrik krävs utbildning och forskning. Utbildning och forskning kräver patienter och plats för elever och forskare. och även här tycker vi att Nacka sjukhus skall bidra genom ett samarbeta med t.ex. Karolinska Institutet – Södersjukhuset och Äldrecentrum. Med hänvisning till ovanstående föreslås Att Utreda förutsättningarna för att Nacka sjukhus ombildas till geriatriskt specialsjukhus och erbjuda platser för utbildning och forskning i geriatrik. Gunnar Lindqvist Utlåtande Arbetarekommunen anser att behovet av att minska trycket på SÖS som akutsjukhus är stort. Idag kan mycket långa väntetider uppstå och då framförallt för äldre patienter som är multisjuka. Effekten av den snabba ökningen av invånare i vår region kan motivera ett Nacka Sjukhus ombildas till en geriatriskt specialsjukhus. När det gäller frågan om behovet av utbildnings- och forskarplatser i geriatriken var denna fråga uppe på Distriktskongressen 2014 med ett positivt beslut. Därför beslutar 18 (61) Värmdö Arbetarekommuns styrelse föreslår medlemsmötet att bifalla motionen och skicka den till distriktskongressen som arbetarekommunens egen. Värmdö Arbetarekommuns medlemsmöte har den 2014-12-08 valt att anta motionen i sin helhet och insända densamma till partidistriktets ordinarie distriktskongress 2015 som sin egen. Motion B7 – Motion om att låta Närakuten vid Nacka sjukhus vara öppen dygnet runt och med rätt att skriva in äldre patienter. Närakuten på Nacka sjukhus har ett stort upptagningsområde som omfattar Nacka och Värmdö och gäller personer över 6 månader. Öppettiderna är idag mån – fre 08.00 – 20.00, lör – sön 11.00 – 20.00 Ett välkänt faktum är att såväl vuxenakuten på Södersjukhuset som Sachska barnsjukhusets och Astrid Lindgrens barnakutmottagning lider av ständiga överbeläggningar som sliter hårt på såväl personalen som patienterna. Många av de patienter som söker sig till akutmottagningen nattetid behöver inte den ”stora” akutmottagningens resurser utan skulle klara sig mycket väl med den vård en närakut kan erbjuda. Inte minst kan även resorna till den vård man söker ha stor betydelse, i synnerhet nattetid, för t ex en barnfamilj som skall åka från Värmdö till Astrid Lindgrens med en sårskada som ev behöver sys. Motionären önskar att Den befintliga närakuten Nacka sjukhus skall vara öppen dygnet runt, den behövs för ’alla åldrar’ Ge närakuten medicinsk kompetens (geriatrik) och rätt att skriva in äldre patienter under alla dygnets timmar utan att behöva sända patienten vidare till SÖS för bedömning. Gunnar Lindqvist Värmdö Arbetarekommuns styrelse föreslår medlemsmötet besluta att motionen skickas till distriktskongressen som arbetarekommunens egen. Värmdö Arbetarekommuns medlemsmöte har den 2014-12-08 valt att anta motionen i sin helhet och insända densamma till partidistriktets ordinarie distriktskongress 2015 som sin egen. 19 (61) Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B6 och B7 Föredragande: Agneta Karlsson - [email protected] Motionären lyfter behovet av en tillgänglig vård där akuta vårdbehov och geriatriska patienter ska kunna omhändertas även utanför de stora akutsjukhusen. Det ska vara möjligt att bedömas, vårdas och läggas in även på mindre sjukhus, som i detta fallet Nacka närsjukhus. Socialdemokraterna anser att en ny sjukvårdsstruktur kan leda till ett bättre användande av sjukvårdens resurser. Specialistvården för äldre, kroniker och multisjuka ska organiseras utifrån patienternas behov och förutsättningar, slutenvård ska succesivt och patientsäkert övergå till öppenvård. Tydlighet och trygghet för medborgarna om vilken vård som finns var ska öka och etableringen av vård ske utifrån behov, strategisk nytta och specialisering. Detta innebär också satsningar och utveckling av närsjukvården. Socialdemokraterna ser att närsjukhus med närakuter ska finnas i stadskärnorna där människor bor och arbetar. Den nya sjukvårdsstrukturen innebär att det ska finnas utarbetade rutiner och arbetsprocesser för samarbete mellan primärvård och specialistvård. Det ska inrättas särskilda specialistsjukhus med ansvar för behandling av specifika kroniska sjukdomar. Specialistsjukhusen ska också, i samarbete med Karolinska institutet och andra parter, ha ansvar för utvecklingen inom respektive område. På akutsjukhus och universitetssjukhus bedrivs fortsättningsvis slutenvård och högspecialiserad vård. Nacka sjukhus är idag ett av länets närsjukhus. De bedriver specialistvård både i öppen- och slutenvård. Nacka närsjukhus planeras ha ca 200 geriatriska vårdplatser till 2019, idag ca 100, enligt den planering som pågår under namnet ”Framtidens hälso- och sjukvård”, det innebär att de kommer ha ett relativt stort uppdrag i länet. Närsjukhusen kommer att vara en viktig del i Stockholms sjukvårdsstruktur och ha ett nära och naturligt samarbete med akutsjukhusen oavsett om de drivs av akutsjukhusen själva eller av en privat aktör. Med ett utvidgat uppdrag till geriatriken önskar Socialdemokraterna att förutsättningarna för direktinskrivningen ska kunna öka, vilket stärker patientsäkerheten och avlastar akutsjukhusens akutmottagningar. Närsjukhusen ska ansvara för att det finns en närakut med tillgång till röntgen och lab. Det finns anledning att se över vilken typ av röntgen som ska finnas och utöka även till CT-röntgen för att göra det möjligt att utöka uppdraget ytterligare när det gäller direktinskrivning till geriatriken. Idag körs alltför många av länets äldre till akutsjukhusen där de riskerar bli liggande på överfulla akutmottagningar utan tillgång basal omvårdnad. Det skapar otrygghet hos patienten vilket riskerar att försämra hälsoläget, samt medföra en stor stress för personalen på akutmottagningarna som känner att de inte har möjlighet att ta hand om dessa äldre patienter. Ofta har de ett akut vårdbehov som leder till inläggning, men de har inte alltid behov av akutsjukhusets resurser. En utökning av geriatrikens uppdrag gällande direktinskrivning vore därför det bästa ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Det är viktigt att närakuten har öppet även på udda tider såsom kvällar och helger för att den ska kännas som ett reellt alternativ till akutsjukhusens akutmottagningar. Däremot ställer vi oss tveksamma till att en dygnetrunt-öppen närakut är det bästa sättet att nyttja våra gemensamma resurser. Att bemanna en akutmottagning dygnet runt är mycket resurskrävande, särskilt om man även vill inkludera även de minsta barnen som kräver en högre kompetens för att kunna göra säkra bedömningar. 20 (61) Idag finns det jourläkarbilar som är kraftigt underutnyttjade, dessa kan ta sig över hela länet, Socialdemokraterna anser att de bör stärkas upp med just barnläkare för att kunna åka hem till barnfamiljer dygnet runt. Trycket på akutmottagningarna går generellt ner nattetid och dessa jourläkarbilar skulle i större utsträckning kunna avlasta sjukhusens akutmottagningar när det gäller mindre akuta sjukdomsfall. Socialdemokraterna vill att en utredning gällande vilka sjukhus som ska vara specialistsjukhus ska genomföras innan de utses, dessa bör ligga strategiskt spridda över länet för att ge hela länets medborgare en god tillgänglighet till hälso- och sjukvård. Med specialistsjukhus menar vi ett sjukhus som bedriver specialistvård i både öppen- och slutenvård och är specialiserat på ett visst område, exempelvis diabetes eller geriatrik. Idag går det att se att vissa delar av länet har sämre tillgång till vård, men framförallt underkonsumerar vård beräknat utifrån det förväntade vårdbehovet. Detta är särskilt tydligt i de södra delarna av länet såsom Handen och Tumba, sannolikt är att en första satsning på specialistsjukhus kommer att ske i dessa områden för att säkerställa ett idag inte tillgodosett behov. Landstinget saknar idag en ordentlig kompetensförsörjningsplan, samtidigt som det är tydligt att personalfrågorna är en av vårdens stora utmaningar i framtiden. För att ha möjlighet att utbilda tillräckligt med personal är det nödvändigt att samtliga vårdnivåer tar sitt ansvar och har tillgängliga utbildningsplatser och tar emot praktikanter. Utbildningsuppdraget ska således gälla för samtliga vårdgivare. Även när det gäller forskning är det viktigt att Stockholm och Sverige fortsätter att ligga i framkant när det gäller medicinsk utveckling och då måste vården i större utsträckning möjliggöra blandade anställningar och vara mer tillgänglig för kliniska prövningar. Forskning behöver bedrivas där patienterna finns det vill säga på alla vårdnivåer inom hälso- och sjukvården. Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att anse motionerna besvarade, samt att överlämna motionerna och utlåtandena till landstingsgruppen. Motion B8 – Utöka och effektivisera dygnet runt tjänsten med jourläkarbilarna samt förbättra samarbetet mellan 112, ambulansverksamheten och 1177 Företaget Curera får nästan 24 miljoner kronor för 6000 hembesök per år. Men i själva verket kommer bilarna att rycka ut 1740 gånger om de fortsätter i samma takt som nu (mars 2014). Verksamheten inriktar sig i första hand till äldre och barnfamiljer. En väl fungerande jourläkarverksamhet minskar onödigt lidande och oro för många patienter, det minskar trycket på akutmottagningarna och underlättar för ambulansverksamheten. Tyvärr fungerar inte SLL jourläkarverksamhet som det var tänkt och som den borde. En effektiv jourläkarverksamhet har stor betydelse för att minska antalet onödiga ambulanstransporter till och från länets akutmottagningar och upptagna sängplatser på akutmottagningarna. 21 (61) Jourläkaren kan i många fall ge lindring och minska oro redan på plats hos patienten. Om sjukhusvård krävs kan läkaren skriva in en äldre patient direkt till t.ex. geriatrisk klinik eller annan vårdnivå. Jourläkare har stor betydelse även för barnfamiljer som kan stanna hemma med sjukt barn utan att behöva åka in till barnakuten. Jourläkaren beställs via 1177. Ambulansbeställningen på 112 kan i vissa lägen be jourläkaren om hjälp med att bedöma ev. ambulansbehov och/eller prioritet vid oklara ambulansbeställningar. Västar Götalandsregionen har t ex speciella ambulanssjuksköterskor som kan på plats, efter bedömning och telefonkontakt med jourläkare, rekommendera patienten att avvakta i hemmet eller köra patienten direkt till geriatriken eller annan vårdform. Ambulanssjuksköterskan kan på plats efter bedömningar och telefonkontakt med jourläkare rekommendera patienten att avvakta i hemmet eller köra patienten direkt till geriatriken eller annan vårdform. SLL spar på onödiga ambulansresor, kostnader för undersökningar på akuten och taxiersättningar. Pengar som i stället kan ’föras över’ till jourläkarverksamheten och minska lidandet och oron hos väldigt många patienter. Tyvärr äe jourläkarbilarnas verksamhet näst intill okänd bland länets invånare. Motionären önskar att man Utöka och effektivisera dygnet runt tjänsten med jourläkarbilarna. Förbättrar samarbetet mellan 112, ambulansverksamheten och 1177 Förbättra marknadsföringen av jourläkarverksamheten Motionen överlämnas till de socialdemokratiska riksdags- och landstingsgrupperna för beaktande. Gunnar Lindqvist Värmdö Arbetarekommuns styrelse föreslår medlemsmötet besluta att motionen skickas till distriktskongressen som arbetarekommunens egen. Värmdö Arbetarekommuns medlemsmöte har den 2014-11-10 valt att anta motionen i sin helhet och insända densamma till partidistriktets ordinarie distriktskongress 2015 som sin egen. 22 (61) Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B8 Föredragande: Boel Godner – [email protected] Motionären sätter fingret på några viktiga saker. För det första huruvida upphandlade tjänster kan levereras som avtalat och för det andra det ständiga behovet av effektivisering kring sjukvårdens olika verksamheter med patienten i centrum. Motionen gäller specifikt jourläkarbilar och organisationen kring dem. Det är en viktig verksamhet som gör att de som har svårt att ta sig till en vårdcentral kan få besök i hemmet och att man kan minska akuta ambulansutryckningar. Distriktsstyrelsen är positiv till jourläkarbilar och Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting har till exempel drivit frågan om att systemet ska utökas för barnfamiljer. Jourläkarbilar är dock ett förhållandevis nytt inslag i sjukvården i Stockholms län. Det tar tid att etablera en ny verksamhet i en så stor organisation som ett landsting, i det här fallet ett landsting med nästan två miljoner invånare. Distriktsstyrelsen anser att utvecklingen av verksamheten bör bevakas och följas innan det går att ta ställning till eventuella förslag till förändringar. Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att anse motionen besvarad. 23 (61) C – VÄLFÄRD/OMSORG Motion C1 – Stoppa urholkningen av läkemedelsförsäkringen Vår läkemedelsförsäkring, som dels innebär ett högkostnadsskydd och ”rabatt”, håller på att urholkas genom att läkemedelstillverkare kan ”begära utträde” från att omfattas av läkemedelsförsäkringen! Kravet på recept från läkare regleras i annan ordning och kvarstår. Läkemedelsföretaget sätter priset enligt marknadsekonomiska bedömningar och kan maximera sin vinst men för den som behöver medicinen blir konsekvensen kraftigt ökade kostnader alternativt försämrad hälsa eller sjukdom om man avstår från att köpa. Konsekvenserna för samhället är uppenbara och kan bli mycket dyra. Ur medborgarnas perspektiv ter det sig ologiskt, att läkemedel som godkänts av de medicinska myndigheterna i landet och som klassat läkemedlet som endast får säljas på recept av läkare, kan undantas sig från läkemedelsförsäkringen på läkemedelsförtagets begäran. Att ett läkemedelsföretag vidtar denna åtgärd beror sannolikt på att man har en mycket stark ställning, d.v.s. konkurrens saknas och att man därför föredrar att operera helt fritt och maximera sina vinster utan ”besvärliga” prisförhandlingar kring läkemedlen. Denna situation bör t.ex. ganska enkelt kunna rättas till, genom att man som villkor för försäljning av sina läkemedelsprodukter i landet, förutom den sedvanliga medicinska kontrollen, fogar som villkor att alla läkemedel som är receptbelagda även omfattas av läkemedelsförsäkringen och därmed ingår i läkemedelsförsäkringen, dvs. högkostnadsskyddet och läkemedelsrabatterna för individen. Mot denna bakgrund förslår jag kongressen att besluta: Att motionen överlämnas till den socialdemokratiska riksdagsgruppen med begäran om lämpliga åtgärder som löser de problem som motionen aktualiserar. Att motionen överlämnas till den socialdemokratiska landstingsgruppen med begäran om lämpliga åtgärder mot de problem som motionen aktualiserar. Krystyna Munthe Förslag till beslut Haninge arbetarkommuns styrelse föreslår medlemsmötet besluta att motionen skickas till distriktskongressen som arbetarkommunens egen. Haninge arbetarekommun beslutar vid medlemsmöte 2014-11-25, att skicka motionen som sin egen till partidistriktets årskongress 2015 24 (61) Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C1 Föredragande: Agneta Karlsson - [email protected] Motionären menar att alla läkemedel som är receptbelagda borde omfattas av läkemedelsförsäkringen och därmed ingå i högkostnadsskyddet och läkemedelsrabatterna för individen. Detta är dock inget yrkande i sig men distriktsstyrelsen väljer att se detta som motionärens huvudfråga och inte enbart behandla frågorna om vilka som borde få utlåtandet på sitt bord, vilket är de formella att-satserna. Motionären har dock blandat ihop en del saker. Läkemedelsförsäkringen är en försäkring där den som anser sig ha blivit skadad av ett läkemedel har rätt att vända sig till Läkemedelsförsäkringen för att få sin sak prövad. Om försäkringsgivarens utredning konstaterar godkänd läkemedelsskada kan anmälaren få ersättning. Läkemedelsförsäkringen har skapats genom en frivillig överenskommelse mellan läkemedelsföretag i Sverige. Läkemedelsförsäkringen bör inte förväxlas med Patientförsäkringen som ersätter sådana behandlingsskador inom vården som inte är läkemedelsskador. Nästan alla läkemedelsbolag som verkar i Sverige (99% av alla sålda läkemedel) är med i Läkemedelsförsäkringen. Högkostnadsskydd innebär att den enskilde inte betalar mer än 2 200 kronor per år för läkemedel på recept, som ingår i högkostnadsskyddet. Överstigande kostnader betalar landstinget för. Vilka läkemedel som ska ingå i högkostnadsskyddet eller ”läkemedelsförmånen” bestämmer den statliga myndigheten TLV (Tandvårds- och läkemedelsförmånsnämnden) om. Läkemedelsföretagen får ansöka till TLV om de vill att deras läkemedel ska ingå och då gör myndigheten en bedömning om läkemedlet är samhällsekonomiskt lönsamt att subventionera. Om myndigheten bedömer att det är så ingår läkemedlet i förmånen och patienten behöver inte betala mer om man har nått upp till taket för högkostnadsskyddet. Landstingen får ekonomisk ersättning från staten för dessa läkemedel inom förmånen. På senare år har dock flera företag valt att inte ansöka om att komma in i förmånen utan säljer sitt läkemedel till det pris de valt att sätta utan att det då kan bli subventionerat. Det drabbar förstås konsumenterna/patienterna. Det är troligtvis detta som motionären syftar på i sin motion. Distriktsstyrelsen vet att regeringen är medveten om att allt fler företag väljer att låta allt fler läkemedel stå utanför läkemedelsförmånen. Det pågår en del utredningar och uppdrag som regeringen ska analysera för att kunna ta ställning till om det är möjligt eller önskvärt att göra förändringar i nuvarande regelverk. Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att anse motionen besvarad. Motion C2 – Ökat stöd till personer som utsatts för våldsbrott Om en person blir utsatt för ett våldsbrott, misshandel, mordförsök, våldtäkt eller våldtäktförsök och liknande brott som tillfogar offret såväl fysiska som psykiska skador finns rutiner etablerade för hantering av vård, utredning och annat som är aktuellt. Brottet handhas av polisen, fysiska 25 (61) skador av sjukvården som också skall koppla in kurator och ev. psykologisk hjälp. Den sociala myndigheten i den kommun där offret bor skall kopplas in och ge stöd och vara behjälplig med samordning av samhällets resurser kring offret. Därutöver finns Brottsofferjouren som huvudsakligen bygger på frivilliga insatser på ideell bas från engagerade människor. Det förefaller vara ett väl organiserat nätverk som skall ge offret stöd och hjälp om det fungerar i praktiken lika väl som i teorin. I de resurser och rutiner som jag beskriver schematiskt ovan finns svagheter. Om någon av rutinerna inte följs kan hela kedjan av resurser vara utom räckhåll för offret i synnerhet om de fysiska och/eller de psykiska följderna av våldsbrottet varit allvarliga. Särskilt allvarligt blir det om den sociala myndigheten i kommunen tappar greppet om sitt ansvar eller förbiser det. Ett våldsbrottsoffer, liksom andra människor i allmänhet, kan inte förväntas känna till samhällets olika resurser och ansvarsfördelning mer än det uppenbara, polisen utreder brottet, sjukvården behandlar skador. Risken är att brottsoffret ”faller mellan stolarna” vilket knappast kan gynna rehabiliteringen eller samhället som helhet. Inte sällan har ett brottsoffer anledning att vara rädd för förövare eller personer i dennes sfär. Är man dessutom av annan etnicitet finns dessutom ev. språksvårigheter, bristande kontaktnät, ej så goda kunskaper i hur samhället fungerar och i värsta fall diskriminering. Förstärkning av Brottsofferjourerna och ett förstärkt samverkan mellan dem och polisen ochett ”brottsofferbiträde”, t.ex. knutet till Brottsofferjouren, som hjälper, stöder och lotsar den drabbade personen rätt mellan myndigheterna och vårdinrättningar kan vara ett sätt. Mot bakgrund av ovanstående yrkar jag att Distriktskongressen beslutar att överlämna motionen till den socialdemokratiska riksdagsgruppen för ev. utredning och åtgärder i frågan om förstärkning av omsorgen om personer som utsatts för våldsbrott. Krystyna Munthe Förslag till beslut Haninge Arbetarekommuns styrelse föreslår medlemsmötet besluta att motionen skickas till distriktskongressen som enskild Haninge arbetarekommun beslutar vid medlemsmöte 2014-11-25, att skicka motionen som enskild till partidistriktets årskongress 2015 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C2 Föredragande: Katarina Berggren – [email protected] Motionären vill att partidistriktet ska låta den socialdemokratiska riksdagsgruppen utreda och komma med åtgärder för att förstärka omsorgen om personer som utsatts för våldbrott. 26 (61) Distriktsstyrelsen delar motionärens beskrivning av den mänskliga problematik som följer i spåren av att ha varit utsatt för våldsbrott. Att samhället som helhet samordnar sig och uppträder samlat kring den brottsutsatte är ett viktigt förhållningssätt som säkerligen kan utvecklas på nationell, regional och lokal nivå. Som Socialdemokrater ser vi det som prioriterat att hindra att brott överhuvudtaget begås. Det bästa brottsförebyggande arbetet är att satsa på fler jobb, minskad arbetslöshet och en stark välfärd. Samtidigt ska ingen behöva vara rädd för att anmäla brott eller vittna i rättegång när olyckan varit framme och brott begåtts. För att fler brott ska klaras upp behöver polisens effektivitet öka genom bättre ledning, metodutveckling och kompetensutveckling. Ett led i det är att Polisutbildningen ska reformeras och göras till högskoleutbildning. Kriminalvården måste också på ett bättre sätt ta sig an uppgiften att förhindra återfall i brott. Förutsättningarna för kvinno- och brottsofferjourers stöd till våldsutsatta kvinnor behöver förbättras. Därför lade samarbetsregeringen ett förslag på att långsiktigt förstärka kvinnojourernas ekonomiska förutsättningar. Dessvärre så röstade de borgerliga partierna ned regeringens jämställdhetspaket i december 2014. För Sveriges kvinnojourer innebar det 70 miljoner mindre till deras verksamheter under 2015. Distriktsstyrelsen ser framemot att satsningen kan beslutas och också påbörjas när regeringen presenterar förslag som också går igenom i Sveriges riksdag i samband med vårpropositionen 2015. Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att anse motionen besvarad. Motion C3 – Stöd till våldsförebyggande arbete och till brottsoffer och deras anhöriga Regeringen har anslagit 100 mkr till stöd för kvinnojourerna. Det är en väl berättigad åtgärd. Alltför mycket av kvinnojourernas resurser har gått till att söka pengar och man har ofta inte under årets början vetat om man kan fortsätta hela året. Kvinnojourerna är en del av ett större och mer omfattande nätverk för att ta hand om brottsoffer men även för att förändra attityder och beteende hos de personer – oftast män – som utövar våld. Också dessa verksamheter har samma problem som kvinnojourerna att trygga verksamheterna ekonomiskt och därmed också när det gäller kompetens och uppföljning av arbetet. Vi vill se en mer övergripande strategi för hela denna komplexa problematik. Vi anser att Stockholms läns partidistrikt kan medverka till att lyfta frågorna i de berörda kommunerna, i landstinget och även påverka den nationella politiken. De statliga medlen räcker inte utan det behövs att såväl kommuner som landsting säkrar verksamheterna på ett långsiktigt sätt. Stockholms läns partidistrikt har här vid lag stora påverkansmöjligheter. 27 (61) Att ha varit utsatt för våld medför ofta mycket långa sjukskrivningar och har förutom det personliga lidandet också ekonomiska konsekvenser för samhällsekonomin. Förra regeringens utredare talade t.ex om att våldet mot kvinnor kostar samhället ca 6 miljarder kronor årligen. Vi vet att män är utsatta för grovt våld i större utsträckning än kvinnor och att behovet av stöd är minst lika stort för dem varför de samhällsekonomiska kostnaderna är än större. Ett stort problem för de som utsatts för våld är att de ofta själva måste söka hjälp och samordna hjälpinsatserna. Socialtjänstlagen ålägger redan idag kommunerna att ge brottsoffer stöd men detta utförs sällan på ett sammanhållet sätt. Det borde åligga kommunerna att ha personliga ombud/lotsar som tar kontakt med de våldsutsatta redan på sjukhuset och som sedan följer upp alla myndighetskontakter och ser till att hon/han får den hjälp som behövs. Ett sådant personligt ombud/lots bör ha en traumautbildning. Polisen har redan en form av brottsofferstödjare men det behövs både möjligheter till målsägarbiträde också. Vidare borde det vara lättare att kunna byta bostad så att man vid behov kan byta miljö från den plats som är förknippad med våldet. De allmännyttiga bolagen borde ha en uppgift härvidlag. Vidare måste brottsofferfonden ha ett regelsystem som gör att den som utsatts inte behöver vänta på att gärningsmannen hittas och döms för att få ersättning. Dalarö Utö Ornö socialdemokratiska förening yrkar att distriktsårskongressen beslutar att uppdra till våra riksdags- och kommunpolitiker att verka för att såväl kvinnojourer som brottsofferjourer och verksamheter som arbetar med män som utövat våld ges ett grundläggande ekonomiskt stöd på såväl på riks- som kommunal- och landstingsnivå verksamheterna åläggas ett anhörig/barnperspektiv och former för att stödja närstående bör utvecklas. personer som utsatts för våld, oberoende av kön, erhåller ett personligt ombud/lots genom kommunen och rätt till målsägarbiträde genom rättssystemet avtal sluts mellan de allmännyttiga företagen om att möjliggöra bostadsbyten så att de våldsutsatta snabbt kan få en ny tryggad bostad vid behov Enligt beslut på medlemsmöte för Dalarö Utö Ornö Socialdemokratiska förening Den 23 oktober 2014. Carin Flemström, Ordförande Förslag till beslut Haninge Arbetarekommuns styrelse föreslår medlemsmötet besluta att motionen skickas till distriktskongressen som arbetarekommunens egen Haninge arbetarekommun beslutar vid medlemsmöte 2014-11-25, att skicka motionen som sin egen till partidistriktets årskongress 2015 28 (61) Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C3 Föredragande: Katarina Berggren – [email protected] Motionären vill att partidistriktet ska medverka till att påverka den nationella politiken när det gäller våldsförebyggande arbete och då särskilt kopplat till kvinnojourer samt att lyfta frågorna i kommunerna och i landstinget. Motionären vill att våra riksdags- och kommunpolitiker ska verka för ett förstärkt ekonomiskt stöd till kvinnojourer och brottsofferjourer, ålägga verksamheterna att ha ett anhörig/barnperspektiv, ge utsatta personer personligt ombud och att avtal ska slutas mellan allmännyttiga företag om att möjliggöra bostadsbyten för våldsutsatta. Som motionären beskriver så lade samarbetsregeringen ett förslag på att långsiktigt förstärka kvinnojourernas ekonomiska förutsättningar. Dessvärre så röstade de borgerliga partierna ned regeringens hela jämställdhetspaket i december 2014. För Sveriges kvinnojourer innebar det 70 miljoner mindre till deras verksamheter år 2015. Distriktsstyrelsens förhoppning är naturligtvis att satsningen kan beslutas i Sveriges riksdag i samband med vårpropositionen 2015. Länsriksdagsgruppen har också motionerat om att brottsofferjourerna måste få långsiktiga och stabila ekonomiska förutsättningar, liknande det som kvinnojourerna föreslogs få i budgetpropositionen från samarbetsregeringen. Den nationella samordnaren mot våld i nära relationer, Carin Götblad, presenterade under förra året ett 50-tal förslag om hur samhällets insatser mot våld i nära relationer kunde utvecklas. Utredningen lyfter en lång rad viktiga resonemang och förslag på åtgärder med målet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Många av förslagen är riktade till kommuner och landsting. Sveriges kommuner och landsting (SKL) har pekat på att förslagen behöver kompletteras med en fördjupad analys och att den av riksdagen beslutade finansieringsprincipen ska tillämpas fullt ut. I februari förra året tillsattes en utredning som ska föreslå en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor. Utredningen ska vara klar i maj 2015 och kommer ha ett tydligt barnperspektiv. Distriktsstyrelsens bedömning är att den nationella samordnarens förslag kommer ligga till grund för ett stärkt våldsförebyggande arbete och bättre stöd till brottsoffer. Detta kombinerat med samarbetsregeringens tidigare förslag på ekonomisk ersättning till kvinnojourerna kommer att bidra till en förbättrad situation för våldsutsatta och deras anhöriga på regional och lokal nivå. Nynäshamns kommun är ett exempel på en kommun som tagit eget initiativ att införa ett VINRombud (Våld I Nära Relation). Distriktsstyrelsen anser att dessa frågor är mycket angelägna och frågorna har varit frekventa på partidistriktetskongresser genom åren. Även om vi inte är beredda att gå så långt som att tvinga alla kommuner att utse personligt ombud så föreslår vi ett överlämnande av motionen och dess utlåtande till kommunala gruppen för vidare diskussion och ge möjlighet att sprida goda lokala exempel. Distriktsstyrelsen har också för avsikt att följa upp kommunala gruppens arbete. Eftersom det inte finns kommunala bostadsbolag i alla kommuner och då även privata hyresvärdar borde medverka till en förbättrad situation för utsatta så gör Distriktsstyrelsen bedömningen att förslaget om att sluta avtal mellan bostadsbolagen behöver vila på frivilliga överenskommelser och inte tvingande avtal mellan bostadsbolag. 29 (61) Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att anse att-sats 1 besvarad, att bifalla att-sats 2, att avslå att-sats 3 och 4, samt att överlämna motionen jämte utlåtande till kommunala gruppen. Motion C4 – Ang. ansökan om samhällets hjälpinsatser för personer enligt LSS med obotliga funktionsnedsättningar Den personkretsen vi talar om har stora hjälpbehov t.ex. assistenter, bostadstillägg, aktivitetsersättning m.m. som man söker via olika myndigheter. Dessa ansökningar är mycket omfattande, dokumentationen är grundlig och alla underlag och intyg prövas av olika instanser. När man har fått sina hjälpinsatser bedömda och godkända har man dessvärre inte fått dem för en rimlig tid framåt utan alla beslut omprövas med jämna mellanrum även om det inte finns någon möjlighet till bot eller förbättringar. Alla underlag måste anskaffas på nytt, läkarundersökningar genomföras och i den mån det går intervjuas personen ifråga. Oftast kan den sökande inte själv ta hand om sina ansökningar utan släktingar, gode män eller förvaltare får ansvarar för arbetet. Vi vill bara nämna att bostadstillägget måste sökas varje år fastän andra kategorier enbart behöver anmäla förändringar. Vi menar det måste vara möjligt att förenkla dessa upprepade ansökningar utan att utsätta den enskilde eller systemet för rättsosäkerhet. Med hänvisning till ovanstående text hemställer vi att distriktsstyrelsen får i uppdrag att verka för att reglerna för ansökningarna inom LSS ses över och förenklas. Parvane Armadi Stephanie Listerdal Arbetarekommunen har vid sitt möte 2014-11-24 beslutat att bifalla motionen samt att översända den till partidistriktskongressen 2015 som sin egen. Thomas Johansson, Vice ordförande 30 (61) Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C4 Föredragande: Ann-Christine Furustrand - [email protected] Distriktsstyrelsen delar Nynäshamns arbetarekommuns uppfattning om det finns möjlighet att förenkla upprepade ansökningar av stora hjälpbehov för dem med obotliga funktionshinder, utan att utsätta den enskilde eller systemet för rättsosäkerhet, så skall givetvis sådana förenklingar göras. Då Distriktstyrelsen inte är beslutsinstans av de förändringa som motionären önskar, föreslår Distriktsstyrelsen att motionen jämte utlåtandet överlämnas direkt till länsriksdagsgruppen Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att avslå att-sats 1, att bifalla att-sats 2, samt att överlämna motionen jämte utlåtandet till länsriksdagsgruppen. Motion C5 – Samverkan mellan kommuner och landsting inom vård- och omsorgsbehovet och betalningsansvarslagen Behovet av samverkan mellan kommuner och landsting är oomtvistligt, särskilt när det gäller vård och omsorg av personer med omfattande behov av vård- och omsorgsinsatser. Ekonomiska incitament har skapats för att förbättra den gemensamma vårdplaneringen genom lagen om kommunernas betalningsansvar för viss hälso-och sjukvård. Kommunen blir betalningsansvarig när patienten inom slutenvården är utskrivningsklar och när vårdplan är upprättad. Vårdplaneringen ska bygga på delaktighet och samtycke från den enskilde. En kort redogörelse. En kommun har betalningsansvar för patienter vid enheter för somatisk akutsjukvård, geriatrisk vård eller psykiatrisk vård inom landstingets slutna hälso- och sjukvård som är utskrivningsklara och för vilka en vårdplan är upprättad. En vårdplan ska utformas i samarbete mellan kommunen och landstinget. En vårdplan ska innehålla uppgifter om det bedömda behovet av insatser. En vårdplan är upprättad när den har justerats av företrädare för de ansvariga enheterna. Om en kommun inte medverkar vid upprättandet av en vårdplan inträder ändå kommunens betalningsansvar. Ur den enskildes perspektiv är det viktigt att landstingen och kommunerna utvecklar metoder för samordnad planering samt säkerställer att den vård och omsorg som erbjuds är av god kvalitet. (Prop.2002/03:20, sid 18) Det är ett viktigt och självklart krav att en samordnad planering genomförs och dokumenteras och att den enskilde får det personliga och individuellt utformade stöd som han eller hon behöver. Planen skall utgöra ett konkret och strukturerat hjälpmedel för samordning och bidra till att den enskilde ges ökat inflytande över stödet och den egna tillvaron. Av planen skall det tydligt framgå vem som är ansvarig för de olika insatser som ingår och vem som ansvarar för 31 (61) samordningen av dessa. Den företrädare som ges ansvar för samordningen skall utgöra ett stöd till den enskilde med fokus på att överbrygga passagen mellan huvudmän, vårdnivåer och vårdgivare. (Prop.2002/03:20, sid 29) Planen bör utgå från den enskildes egna mål och intressen och omfatta de olika behov som kan tillgodoses genom insatser från flera olika kompetensområden och genom flera verksamheter. Syftet är bl. a. att skapa en samordning av insatserna, tydliggöra vem som ansvarar för att de genomförs och när det skall ske. Inom hälso-och sjukvården vilar samordningsansvaret på den patientansvarige läkaren (PAL). (Prop.2002/03:20, sid 30) Medverkar inte en kommun vid upprättandet av en vårdplan kan betalningsansvar ändå inträda. Betalningsansvarets syfte var bl. a. att kommunerna skulle få ett samlat ekonomiskt ansvar för långvarig vård, oavsett var den bedrevs och att förhindra att patienter fort åter tvingas skrivas in i slutenvården. Vårdplanen ska klarlägga patientens behov av insatser från såväl kommunen som landstingets öppenvård. Det kommunala betalningsansvaret infördes för att skapa ekonomiska incitament för kommunerna att bygga ut sin omsorgsverksamhet. Vårdplanen ska bl a. i förekommande fall innehålla uppgifter om patientens behov av allmän och specifik omvårdnad, patientens behov av omsorg, stöd och service. Dessa insatser ansvarar kommunen för då patienten skrivs ut. Det förekommer att kommunen i den gemensamma vårdplaneringen inte hörsammar läkarens bedömning av de omsorgsinsatser som patienten är i behov av tillföljd av sin medicinska status. Det kan leda till svårt lidande och i förlängningen onödigt stora samhällskostander på grund av återinläggningar. Förslag: att tillägg till lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård, förkortad betalningsansvarsagen, genomförs så att följande säkerställs inom lagen: I de fall då patientansvarige läkaren vid slutenvården anser att kommunen under vårdplaneringen inte tillgodogjort sig läkarens bedömning av i vilken grad patienten behöver omvårdnad, omsorgsinsatser, stöd och service till följd av sin medicinska status ska läkaren kunna erbjuda patienten fortsatt inskrivning vid slutenvården under kommunalt betalningsansvar. Kommunens ska i den gemensamma vårdplanen konkret redogöra för sina planerade insatser i samband med utskrivningen från slutenvården. Genom att justera den gemensamma vårdplanen bekräftar läkaren att kommunen genom sin beskrivning av kommande kommunala insatser tillgodogjort sig läkarens bedömning av patientens omsorgsbehov utifrån medicinskt status. Mats Haapanen Solna Arbetarekommun beslutar att anta motionen som sin egen 32 (61) Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C5 Föredragande: Katarina Berggren – [email protected] Motionären vill få till stånd ett tillägg i lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. En kommuns betalningsansvar för medborgare/patient inträder när hen bedöms vara utskrivningsklar från somatisk akutsjukvård, geriatrisk vård eller psykiatrisk vård och en vårdplan är upprättad. Vårdplanen ska utformas i samarbete mellan kommunen och landstinget och klarlägga patientens behov av insatser från såväl kommunen som landstingets öppenvård. Motionären menar att det förekommer att kommuner i den gemensamma vårdplaneringen inte hörsammar läkarens bedömning av de omsorgsinsatser som patienten är i behov av och det kan leda till svårt lidande och stora samhällskostnader på grund av återinläggningar. Mot den bakgrunden föreslår motionären ett tillägg i lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. Tillägget skulle innebära att i de fall då patientansvarige läkaren vid slutenvården anser att kommunen under vårdplaneringen inte tillgodogjort sig läkarens bedömning av i vilken grad patienten behöver omvårdnad, omsorgsinsatser, stöd och service till följd av sin medicinska status ska läkaren kunna erbjuda patienten fortsatt inskrivning vid slutenvården under kommunalt betalningsansvar. Kommunen ska i den gemensamma vårdplanen konkret redogöra för sina planerade insatser i samband med utskrivningen från slutenvården. Genom att justera den gemensamma vårdplanen bekräftar läkaren att kommunen genom sin beskrivning av kommande kommunala insatser tillgodogjort sig läkarens bedömning av patientens omsorgsbehov utifrån medicinsk status. Distriktsstyrelsen delar motionärens uppfattning om vikten av att den enskilde patienten får det individuellt utformade stöd som hen behöver och att vårdplanen säkrar den enskildes inflytande över insatserna men också höjer kvaliteten i den egna tillvaron. Distriktsstyrelsen kan också instämma i den problembeskrivning som motionären målar upp att samordningen mellan kommun och landsting inte alltid fungerar optimalt utifrån patientens perspektiv. Den grundläggande ansvarsfördelningen som råder är att kommunen står för omsorgen och landstinget för vården. Upplevelsen i vissa kommuner är att landstinget snarare undanlåter att remittera patienten till vidare behandling och istället låter kommunen ta kostnaderna. Ett sådant exempel som kan nämnas gäller insatser och planering för ALS-patienter. Frågan som uppstår med motionärens förslag är också på vilka grunder läkaren ska avgöra om kommunen har eller inte har tillgodogjort sig läkarens bedömning. Distriktsstyrelsen bedömer inte att det föreslagna tillägget till lagen främjar samverkan utan snarare stärker landstingets makt och riskerar att förorsaka kommunerna ökade opåverkbara kostnader. Huruvida patientens roll stärks med förslaget är inte heller självklart. Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att avslå motionen. 33 (61) Motion C6 – Samordna LSS (Lagen om Stöd och Service för vissa funktionshinder) och SoL (Socialtjänstlagen) Idag ser vi att ungdomar ibland kommer i kläm mellan två lagstiftningar. En ung person som har fått en diagnos inom LSS9 eller ett godkänt LSS-beslut men som inte klarar sin situation och inte är motiverad att söka hjälp kan inte placeras via en lagstiftning som bygger på frivillighet. Det som händer är att sociala myndigheter får ta ett beslut om ett omhändertagande enligt LVU (tvångsomhändertagande) enligt Socialtjänstlagen (SoL). Risken finns att den unga personen placeras på en institution som inte har kunskap om funktionshinder. Ungdomens behov kan då inte tillgodoses då personalen inte har rätt utbildning och kompetens. Det är viktigt att de båda lagarna ses över så att de kan komplettera varandra. Detta för att ungdomar med funktionshinder inte ska bli lidande utan få större möjligheter till ett bra liv. Vi föreslår distriktskongressen att besluta: att en harmonisering av SoL och LSS är nödvändig för att unga människor med funktionsnedsättningar inte ska hamna i kläm mellan dem att via riksdagsgruppen driva frågan om förändringar i SoL och LSS för att åstadkomma bästa möjliga omsorg för unga med funktionsnedsättningar Rose-Marie Jacobsson, Mikael Persson, Cani Younan, Gösta Ahlin, Stefan Axelsson och Thorwald Arvidsson Styrelsens yttrande Styrelsen sympatiserar med förslaget i motionen. Unga människor med funktionsnedsättningar riskerar att inte få det stöd de har rätt till kan i värsta fall hamna i kläm mellan två lagstiftningar. Styrelsen för Socialdemokraterna i Södertälje föreslår medlemsmötet att besluta Att bifalla motionen, och skicka in den som sin egen Medlemsmötet i Södertälje AK beslutade: att skicka in motionen som sin egen. Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C6 Föredragande: Ann-Christine Furustrand - [email protected] Samhällets insatser, lagar och regler har givetvis sin utgångspunkt i att bidra till ett bra liv för den enskilda människan. Dock riskerar dessa i den praktiska hanteringen att stundtals vara väl fyrkantigt särskilt om en persons behov griper över olika lagstiftningar. Därför finns det alltid behov av, som Södertälje arbetarekommuns motion tydligt visar, se över så att lagstiftning och reglerverk harmoniserar för den enskilda individens bästa. 34 (61) Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att bifalla motionen. Motion C7 – Offentlig verksamhet behöver skyddas mot kriminella strukturer Under hösten 2014 frikändes 17 personer som stod åtalade vid Göta Hovrätt. Domen rörde assistansbedrägerier riktade mot Försäkringskassan. Åtalspunkten var bidragsbrott. I denna motion gör vi självklart ingen egen bedömning i skuldfrågan. Vi vill ta fasta på följande ord från ansvarig åklagare (na.se, 16 oktober 2014): ”Jag känner mig ganska uppgiven med tanke på de funktionshindrade. Om domen blir praxis kommer Försäkringskassan inte att kunna kontrollera att brukarna får den assistans de har rätt till och behov av.” Vi ser viktiga poänger med valfrihet och en mångfald av utövare. Vi konstaterar dock att samhället har varit på gränsen till för naiva när det gäller möjligheten att utnyttja skattefinansierade system för egen vinning. När organiserad brottslighet med vinstsyfte börjar att utnyttja systemen måste samhället ha en beredskap att möta detta. Det handlar om den långsiktiga trovärdigheten för all skattefinansierad verksamhet. Även i Södertälje har vi mött uppenbart fusk inom framför allt hemtjänsten, där företag utnyttjat LOV-modellen för att tillskansa sig resurser på samhällets bekostnad. Denna brottslighet är så komplex så att det inte räcker med normal uppföljning och biståndshandläggning för att förhindra att den uppstår. Istället har det krävts omfattande polisutredningar. Även i Södertälje finns mycket skarp kritik från åklagarsidan (ka.se, 7 maj 2014): ”Det man kan fundera på i sammanhanget och det som är grundbulten i all typ av välfärdsbrottslighet, både assistansbedrägerierna och de här hemtjänstbedrägerierna, det är den här lagen om valfrihet, LOV. Det är oftast den som leder till att man hamnar med fingrarna i fel syltburk. Politikerna i Södertälje har tagit bort den. Jag kommer noga att följa om riksdagen gör lagen tvingande” Vi noterar förstås att det finns en pågående diskussion i samhället om privata alternativ och vinster i välfärden. Det är bra att det finns en aktiv och levande diskussion. Vi saknar dock ett helhetsgrepp från statens sida om hur man ska stävja att grov organiserad brottslighet använder godtrogenheten i samhällets strukturer för att roffa åt sig pengar. Bedömningar från Torbjörn Hermansson, kriminalinspektör som lett utredningen mot ett assistansföretag i Södertälje, är att lösningen inte handlar om mer resurser till polisen. (lt.se, 18 oktober 2014): ”Jag hoppas att myndigheterna förstår att det behövs regelförändringar som gör det svårare att fuska och inte att öka polisens resurser – det skulle inte gå att utreda bort. Det skulle krävas så enorma resurser.” 35 (61) Södertälje arbetarekommun föreslår därför Att partidistriktet verkar för att en bred utredning genomförs i syfte att stärka regelverk för att skydda offentliga systemen från organiserad brottslighet Medlemsmötet i Södertälje AK beslutade: att skicka in motionen som sin egen. Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C7 Föredragande: Ann-Christine Furustrand - [email protected] Södertälje arbetare kommun beskriver utförligt de problem de själva erfarit där fusk förekommit inom bland annat hemtjänsten och efterlyser i motionen ett helhetsgrepp från statens sida om hur grov organiserad brottlighet skall kunna stävjas. Distriktstyrelsen delar Södertälje arbetarekommuns uppfattning om att regler och strukturer måste vara så utformade att möjligheten begränsas att fuska och på ett otillbörligt sätt komma åt skattemedel. Utvecklingen i Sverige har inneburit att allt fler utövare ges förtroendet av det offentliga att för skattemedel bedriva olika typer av välfärdstjänster. Att dessa tjänster bedrivs med hög kvalitet och på ett i alla avseenden seriöst sätt i fråga om kvalitet i tjänsterna som att tjänsterna i övrigt följer lagar och regler är naturligtvis en given utgångspunkt. Huruvida det reglerverk som finns idag är tillräckligt eller om det i något avseende finns behov av att stärka regelverket för att skydda offentliga system från organiserad brottslighet och i så fall på vilket sätt finns anledning att belysa närmare. Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att bifall motionen, samt att överlämna motionen och yttrandet till länsriksdagsgruppen. Motion C8 – Motion till Stockholms Läns Socialdemokratiska partidistrikt Nya arbetsformer inom gemensam sektor Inom betydande delar av allmänheten finns en föreställning om att den gemensamma sektorn fungerar sämre än den privata sektorn. Många som arbetar inom den gemensamma sektorn är själva också mycket kritiska mot sina arbetsvillkor, men också mot kvalitet och effektivitet i verksamheten. Det gäller inom kommunal, landstingskommunal och statlig verksamhet, inom skolan, sjukvården, äldreomsorgen, kollektivtrafiken, fastighetsskötseln, arbetsförmedlingen, försäkringskassan, migrationsmyndigheten o s v. 36 (61) Anställda inom gemensamma sektorn upplever att deras möjligheter att utöva sitt yrkeskunnande och stå upp för sina yrkesetiska principer motverkas av metoder som hämtats från det privata näringslivet. Teorier som New Public Management, har presenterats som metoder för att effektivisera, men har i stället medfört toppstyrning, byråkrati, och utvecklingsförlamning. Den typen av uppifrån införda, hierarkiska styrmedel blir allt mer omoderna i takt med att människors utbildning och personliga engagemang ökar i vårt samhälle. (Se partiordförande Stefan Löfvens artikel på DN debatt den 15 november 2013 med rubriken; Välfärdens yrken måste få sin frihet och status åter) Därför är det hög tid att ersätta sådana styrmedel inom den gemensamma sektorn med nya demokratiska arbetsformer som uppmuntrar och skapar utrymme för de anställdas kunskaper och engagemang. Vi är övertygade om att våra skattemedel kommer att utnyttjas bättre om väl fungerande demokratiska arbetsformer införs i den gemensamma sektorn. Därför föreslår vi att en ambitiös, övergripande statlig utredning tillsätts med uppgift att omforma och radikalt förbättra hela den gemensamma sektorn så att den blir en idealisk arbetsplats och en effektivare producent av tjänster med högsta möjliga kvalitet. Det ska ske genom att hela den gemensamma sektorn stegvis inför nya arbetsformer som systematiskt tar tillvara, främjar och utvecklar de anställdas kunnande, erfarenhet och yrkesetik. Därigenom kan den gemensamma sektorn också bli mönsterbildande för hela arbetsmarknaden. Vi föreslår mot den bakgrunden att Stockholms Läns Socialdemokratiska Partidistrikt kräver att regeringen tillsätter en övergripande statlig offentlig utredning i syfte att skapa former för en effektiv, demokratisk arbetsorganisation inom den gemensamma sektorn. Bror Perjus Yttrande på motionen om nya arbetsformer inom gemensam sektor Motionen tar upp en väldigt viktig fråga som berör verksamhetsutveckling på arbetsplatser inom den gemensamma sektorn. Arbetarekommunens styrelse delar motionärens uppfattning, att det är viktigt med en bra arbetsmiljö för anställda inom offentlig sektor. Att arbeta med verksamhetsutveckling ska vara en fråga för samverkan mellan parterna på arbetsmarknaden. I den bästa formen sker detta genom lokal samverkan på arbetsplatsen. I de fall samverkan inte fungerar tillfredställande, går detta ofta ut över verksamheten och verksamhetsutvecklingen. Det är viktigt att samverkansavtalet mellan de fackliga organisationerna och arbetsgivarna följs och används för att utveckla verksamheten. Den nya regeringen har i budgetpropositionen 2015 lagt förslag på att tillsätta en utredning syftande att utveckla nya styrmodeller bortom new public management. I ett pressmeddelande den 23 oktober 2014 skriver regeringen, att utredningen ska vara ett avstamp i arbetet mot att 37 (61) skapa en större frihet för medarbetare i offentlig sektor och att professionens kunnande och yrkesetik ska bli mer vägledande. Vi anser att frågan är viktig att diskutera och att frågan om samverkan mellan arbetsgivare och fackförbund hela tiden ska diskuteras och utvecklas. Vi välkomnar därför den utredning som regeringen föreslagit och föreslår mot bakgrund av ovanstående att motionen skickas in som enskild. Medlemsmötet beslutade på möte den 20 november 2014 att skicka in motionen som enskild. Mathias Tegnér, ordförande Marita Bertilsson, protokollförare Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C8 Föredragande: Anna Ljungdell – [email protected] Motionen tar upp en väldigt viktig fråga som berör verksamhetsutveckling på arbetsplatser inom den gemensamma sektorn och vilken styrmodell som skapar det bästa förutsättningarna för detta. I den bästa av världar sker verksamhetsutveckling genom en god dialog och samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare, med ett ständigt fokus på att leverera bättre kvalitet för dem verksamheten finns till för. Distriktsstyrelsen är övertygad om att även modeller som bygger på den sk. New Public Management har haft detta som ambition. Det är dock viktigt att inte låta en styrmodell bli viktigare än verksamheten och de som arbetar där. Allt för många medarbetare tyngs idag av byråkratiska krav, som inte upplevs som viktiga för att utveckla verksamheten. Det skapar stress och otillfredställelse. De styrmodeller som används i offentlig sektor måste ständigt ifrågasättas och utvärderas. Fungerar de? Uppnår de sina syften? Kan de utvecklas? Distriktsstyrelsen välkomnar därför den utredning som den nya regeringen aviserade i oktober 2014. Syftet är att utveckla styrmodeller som skapar större frihet för medarbetarna i offentlig sektor och som bättre tar till vara professionernas kunnande och yrkesetik. Mot denna bakgrund anser distriktsstyrelsen att regeringen redan inlett ett arbete som överensstämmer med motionens intentioner. Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att anse motionen besvarad. 38 (61) Motion C9 – Rätten till sin egen död Rätten till sin egen död borde vara en av de mänskliga rättigheterna. En utredning borde tillsättas för att i detalj analysera och komma med förslag till hur juridiken exakt bör utformas för att lagstadga en sådan rättighet. Mot bakgrund av ovanstående föreslås att: ‐ ‐ att Stockholms läns socialdemokratiska partidistrikt verkar för att varje svensk medborgare skall få samhällets hjälp med att smärtfritt och under värdiga former avsluta sin levnad. (Efter fyllda 79 år, på egen begäran till berörd myndighet och utan angivande av skäl.) att motionen sänds till riksdagsgruppen för åtgärd Svante Erhardsson Täby arbetarekommun beslutar vid medlemsmöte 2014-11-19, att skicka motionen som enskild till partidistriktets årskongress 2015 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C9 Föredragande: Leif Nysmed – [email protected] Varje människa har rätt att bestämma över sitt eget liv och varje människa har skyldighet att respektera andra människors autonomi. Detta framgår redan av regeringsformen. Låt oss inledningsvis slå fast att varje människa är unik från födelsen till livets slut. Alla människor har rätt att få bästa möjliga vård och att få dö under värdiga former. Varje patient måste bedömas individuellt och vården utformas i så nära överensstämmelse som möjligt med den enskilda patientens egen önskan. Motionären föreslår att varje svensk medborgare skall få samhällets hjälp att smärtfritt och under värdiga former få avsluta sin levnad. Detta föreslås bli möjligt efter fyllda 79 år, göras på egen begäran till berörd myndighet och utan angivande av skäl. I likhet med motionärens arbetarekommun anser inte distriktsstyrelsen att motionens krav ska bifallas. De senaste decenniernas medicinska och tekniska utveckling har givit oss större möjligheter än tidigare att påverka tidpunkten för dödens inträde. Under senare år har frågor som gäller vård i livets slutskede tilldragit sig ett stigande intresse hos allmänheten. Men även bland läkare och övrig vårdpersonal, jurister och sjukvårdsadministratörer och inte minst politiker har frågan aktualiserats. Det är sjukvårdens uppgift att i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet hjälpa sjuka människor och att så långt det är möjligt behandla och bota deras sjukdomar så att de kan återvinna hälsa och välbefinnande. Med den medicinsk-tekniska utvecklingen har också följt en ökad risk för överbehandling i livets slutskede. 39 (61) Respekt för patienters självbestämmande är ett av de krav som Hälso- och sjukvårdslagen ställer på vården. För att vården ska anses vara god krävs bland annat att den skall bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet. Vidare skall vården och behandlingen så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Som en vägledning för sjukvårdens olika personalgrupper har Socialstyrelsens tagit fram riktlinjer för livsuppehållande åtgärder i livets slutskede. Riktlinjerna bygger på fyra etiska grundprinciper vilka är en utgångspunkt för allt arbete inom hälso- och sjukvården: • Autonomiprincipen, principen om självbestämmande Varje människa har rätt att bestämma över sitt eget liv och varje människa har skyldighet att respektera andra människors autonomi vilket framgår redan av regeringsformen. • Godhetsprincipen Alla människor har en moralisk skyldighet att vara till hjälp och nytta för andra. De som arbetar i sjukvården har dessutom en på anställningen grundad skyldighet att vårda och hjälpa de sjuka. Läkaren har en allmän skyldighet att handla för att rädda människors liv. • Principen att inte skada Alla människor har skyldighet att inte skada varandra. Inom sjukvården har denna princip länge varit en grundregel i all behandling. • Rättviseprincipen En grundläggande princip för all sjukvård är respekten för människors lika värde. I överensstämmelse härmed framhåller hälso- och sjukvårdslagen att vård skall ges på lika villkorför hela befolkningen. Detta innebär att ingen patient får diskrimineras på grund av kön, ålder, funktionsnedsättning, sjukdomens art eller dess orsaker. Konflikten mellan de mänskliga rättigheterna ger upphov till svåra frågor och ställningstaganden. Å ena sidan ska mänskligt liv skyddas och bevaras, å andra sidan ska den enskildas rätt att bestämma över sin kropp och sitt privatliv respekteras och varje medborgare ska ha rätt till frihet från omänsklig behandling. Motionärens önskan är att rätten till den egna döden ska upphöjas till mänsklig rättighet och därigenom likställas med rätten till liv. Frågan om vilka åtgärder i livets slutskede som är förenliga med de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är fortfarande delvis obesvarade. Att likt motionärens förslag göra rätten till döden ovillkorlig efter en viss åldersgräns borde dock vara oförenligt med rätten till liv. Distriktsstyrelsen delar inte motionärens inställning att rätten till den egna döden ska vara ovillkorlig. Vägledande för rätten till döden bör istället vara döendeprocessen och huruvida den kan göras värdig och fridfull istället för lång, utdragen och plågsam. 40 (61) Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att avslå motionen. Motion C10 – Motion om sjukersättning Det finns ca 360 000 personer (2013) i Sverige som lever med sjuk-eller aktivitetsersättning, det vi tidigare kallade för förtidspension. Sjukersättning beviljas endast om du saknar arbetsförmåga för alla typer av arbeten på arbetsmarknaden. Arbetsförmågan ska vara stadigvarande nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av din fysiska eller psykiska funktionsförmåga. Det är Försäkringskassan som gör bedömningen. Sjukersättningsnivån baseras på sk. antagandeinkomsten. I praktiken räknas genomsnitts bruttoårsinkomsterna under de närmaste åren före försäkringstillfället. Den högsta ersättningsnivån motsvarar 64% av antagandeinkomsten under 7,5 prisbasbelopp. Att bli sjuk betyder minskade inkomster och ofta ökade utgifter i samband med själva sjukdomen. Att bli bedömd som stadigvarande sjuk kan lätt innebära en ekonomisk katastrof. Man hoppas ju alltid på att sjukskrivningsperioder (med sjukpenning= 80 % av lönen i bästa fall) och rehabiliteringar ofta under flera års tid skulle ge önskad effekt och ge arbetsförmågan tillbaka. Så blir det inte alltid. Då får man sin sjukersättningsnivå uträknat av just dessa redan magra år. Alltså av de årsinkomsterna som baseras på den 80 % sjukpenningnivån betalar man högst 64 % som sjukersättning. Sjuka människor straffas dessutom ofta till en livslång fattigdom då sjukersättningen också är pensionsgrundande. Socialdemokraterna ska värna vårt solidariska försäkringssystem och aktivt motverka privata försäkringsalternativen som florerar på marknaden och som gynnar enbart de förmögna. Därför föreslår jag: att distriktskongressen ger uppdrag till socialdemokratiska riksdagsledamöter i länet att verka för att nationellt justera denna orättvisa med dagens alldeles för låga sjuk- och aktivitetsersättningar. Vallentuna Arbetarekommun Jaana Tilles Vallentuna Arbetarekommuns medlemsmöte onsdagen den 19 november 2014beslutar enhälligt att motionen ska antas som sin egen och skickas till Distriktskongressen 2015. Ing-Marie Elfström, ordförande Vallentuna Arbetarekommun 41 (61) Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C10 Föredragande: Leif Nysmed – [email protected] Distriktsstyrelsen delar motionärens syn att långtidssjuka situation ska förbättras. Ett första steg är att höja taket i sjukförsäkringen och slopa bortre gränsen i sjukförsäkringen. Det finns fler önskvärda reformer som behöver komma plats såsom stöd för den som inte kan komma tillbaka till sin tidigare arbetsgivare bör erbjudas individuellt utformade och anpassade utbildningsinsatser. Att få chansen att få komma tillbaka till arbete och gemenskap är minst lika viktigt som att känna ekonomisk trygghet vid sjukdom. Efter åtta år ofinansierade skattesänkningar, urholkade socialförsäkringar och stort underskott i Sveriges ekonomi är det reformutrymmet väldigt begränsat. I det ekonomiska läge vi befinner oss i krävs det att vi måste prioritera olika reformer. Socialdemokratins mål är tydligt att de som behöver samhällets stöd också ska erbjudas ett sådant. Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att avslå motionen. Motion C11 – Inför likvärdig och rättssäker bedömning av äldres biståndsbehov inför placering på kommunernas särskilda boenden Allt fler äldre nekas plats på särskilda boenden. En viktig orsak är att det i Sverige saknas enhetliga och rättssäkra kriterier för att bedöma äldres biståndsbehov. Konflikten mellan äldres rättigheter och kommunernas budgethänsyn är grundläggande. Biståndsbedömningen genomförs i många kommuner utan politisk insyn och styrning. FÖRSLAG: Kommunerna bör åläggas att införa en likvärdig och bindande klassificering av äldres omsorgsbehov genom införande av styrdokument för delegering av biståndsbeslut från kommunfullmäktige till biståndshandläggare. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) bör utgöra tillsynsmyndighet, för att garantera likvärdig och rättssäker bedömning för hela landet. Omsorgen om våra gamla tillhör kommunernas kärnverksamhet. Att våra gamla får en värdig ålderdom är ett bevis på den uppskattning vi bör visa dem som varit med och byggt upp vårt samhälle och vår välfärd. Lagstiftaren har föreskrivit att inte bara de gamlas basala omsorgsbehov ska tillfredsställas, utan att de äldre också ska beredas en trygg och meningsfull ålderdom. De flesta äldre kan och vill bo kvar så länge som möjligt i sina hem. Ofta kan kommunen hjälpa till med vård och omsorg genom att erbjuda hemtjänst. Många är emellertid så hjälpbehövande att en meningsfull omsorg inte kan tillgodoses genom hemtjänst, utan kräver kvalificerad vård i s.k. särskilt boende. Det gäller svårt fysiskt sjuka, dementa och funktionshindrade, där ett påtvingat kvarboende i hemmet ofta innebär ett liv i ensamhet, otrygghet och isolering, ibland som fånge i sin egen bostad. 42 (61) Gränserna mellan särskilt boende och hemtjänst har förskjutits: allt färre äldre får komma in på särskilt boende, utan hänvisas till hemtjänst, och allt flera allvarligt sjuka tvingas nöja sig med hemtjänst. I Värmdö kommun har denna policy formulerats så här: Särskilt boende är avsett för personer som har ett varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser: det handlar i princip om insatser både dag och natt, samtliga veckodagar Men även hemtjänsten har skurits ned radikalt, och servicehusen har i stort sett försvunnit. Kommunernas särskilda boenden har alltmer koncentrerats till de allra mest vårdkrävande, och allt sjukare har avvisats. Statistik visar att överlevnaden i våra särskilda boenden har minskat, vilket tyder på att man kommer in allt senare och i allt sämre skick, när man endast har kvar några månader att leva. Samtidigt har andelen äldre i befolkningen ökat, pga längre livslängd, framför allt pga allt bättre sjukvård. Men ökad livslängd betyder också flera i mycket hög ålder, och flera som är multisjuka, dvs. har flera allvarliga sjukdomar samtidigt, och detta ökar behovet av äldreboenden. Restriktivitet med platser på särskilt boende innebär samtidigt ökad belastning på hemtjänsten. Även i hemtjänsten har vi därför fått allt flera äldre med omfattande vårdbehov. Den allt mera restriktiva biståndsbedömningen till särskilt boende och hemtjänst har även viktiga konsekvenser för de anhöriga. Många anhöriga har en orimlig arbetsbörda; de ska inte bara försörja sig själva och sina familjer, utan måste även engagera sig i äldreomsorgen. Det är framför allt kvinnor som lämnar omfattande bistånd som anhöriga. Det leder till att anhöriga får gå ner i arbetstid, och vissa blir dessutom utbrända. Detta är inte bara mänskligt sett oacceptabelt, utan även nationalekonomiskt förkastligt. Kommunernas äldreomsorg har sedan länge utsatts för omfattande kritik från många olika grupper av äldre forskare: Äldreomsorgen har under flera årtionden utsatts för nedskärningar Förändringarna är inte resultatet av medveten styrning, utan öppen diskussion och utan att de politiska målen har förändrats. Inga data eller utredningar har legat till grund för nedskärningarna (se bl.a.: Äldreomsorgen styrs inte – den driver. Dagens samhälle, 2010-08-19) Biståndsbedömningen till särskilt boende. Socialdemokraterna i Värmdö har länge ifrågasatt beslutsprocessen kring äldreomsorgen. Besluten präglas av intressekonflikten mellan budgethänsyn och omsorg enligt sociallagen. Socialtjänstlagen (SOL) är en ramlag, som ger kommunerna möjligheter att själva utforma sin verksamhet. Rätten till särskilt boende preciseras emellertid inte närmare utöver rätt till s.k. ”skälig levnadsstandard”. Vad detta innebär förutsätter SOL att kommunerna själva ska precisera och fatta formella beslut om, genom detaljerade kriterier för biståndsbedömning, dvs. politiska styrdokument för delegering av biståndsbeslut på kommunal nivå. Många kommuner i Sverige, däribland Värmdö, saknar tydliga styrdokument. Biståndsbedömningen präglas därför av de tillgängliga platserna på särskilda boenden, som dock successivt avvecklas av ekonomiska skäl, eller inte följer befolkningsutvecklingen och de 43 (61) faktiska behoven. Forskarna talar om en ”tystnadens kultur”: ”biståndsbedömarna har hamnat i rollen som prioriterare”, när kommunpolitikerna ”har abdikerat”. I ett av våra grannländer, Tyskland, har man explicit tagit hänsyn till intressekonflikten mellan kommunernas ekonomi och omsorg och fört över biståndsbedömningarna till en av kommunerna fristående myndighet (eMdizinischer Dienst der Krankenversicherung). Bedömningarna görs av kvalificerad medicinsk/vårdteknisk expertis, enligt en (politiskt) fastställd metodik och blankett för hela landet. Denna myndighet arbetar efter tydliga och lättbegripliga kriterier där vårdbehoven och vårdprogram beräknas, och sedan delges kommunen. Socialstyrelsen har startat ett utvecklingsarbete för ett liknande schema som ett stöd för biståndsbedömningen i svenska kommuner, som kan användas vid intervjun med den sökande. Socialstyrelsens system är dock inte tänkt att utmynna i en för kommunerna bindande klassificering av omsorgsbehov. Vi menar att Sverige bör införa ett liknande system. Vi kan antingen implementera ett nationellt system som full ut liknar det tyska, där förslagsvis Inspektionen för vård och omsorg (IVO) tar på sig ansvaret att beräkna biståndsbehovet. Kommuner kan alternativt åläggas att använda motsvarande bedömningskriterier, varvid Socialstyrelsens redan påbörjade utvecklingsarbete kan användas som en inspirationskälla, som styrdokument för biståndsbedömningar, som antas att kommunfullmäktige. Det viktigaste är att vi tillskapar tydliga och rättssäkra regler för hur våra gamla ska hanteras då de är i behov av samhällets stöd i form av särskilt boende. Mot bakgrund av det ovan sagda föreslår vi: att distriktskongressen ger riksdagsgruppen för Stockholms län i uppdrag att verka för en utredning och ett lagförslag som ger tydliga och rättssäkra kriterier i hela landet för plats på särskilt boende. Det kan förslagsvis, men inte nödvändigtvis, ske genom att Sverige inför en fristående statlig myndighetshantering, (till exempel genom Inspektionen för vård och omsorg IVO), för att ge kommunerna en likvärdig och bindande klassificering av en äldre persons omsorgsbehov, alternativt att kommuner åläggs att själva införa och använda en sådan bedömning, med IVO som tillsynsmyndighet. För Socialdemokraterna på Värmdö, Käte Fransson, Christer Hedberg, Henrik Paulsen, Lennart Karlsson, Thérèse Falk, Johnny Tedenfors, Disa Påhlman, Mikael Lindström och Joachim Vogel Värmdö Arbetarekommuns styrelse föreslår medlemsmötet besluta att motionen skickas till distriktskongressen som arbetarekommunens egen. Värmdö Arbetarekommuns medlemsmöte har den 2014-11-10 valt att anta motionen i sin helhet och insända densamma till partidistriktets ordinarie distriktskongress 2015 som sin egen. 44 (61) Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C11 Föredragande: Ulrika Falk – [email protected] Motionen tar upp många frågor för en god äldreomsorg bl a anhörigas situation, biståndsbedömningen till särskilt boende, ”Många kommuner däribland Värmdö saknar tydliga styrdokument”, rättssäkra kriterier enligt en Tysk modell. Motionen lyfter också upp att Socialstyrelsen startat ett utvecklingsarbete för stöd i biståndsbedömningen i svenska kommuner som ska användas som en mall vid intervjuer med de sökande. Målgruppen som motionen tar upp är personer som till följd av ålderdom, funktionshinder eller allvarlig sjukdom har ett tillfälligt eller varaktigt behov av omfattande vård- och omsorg och serviceinsatser i särskilda boenden eller korttidsboende. När insatser i det ordinära boendet inte kan tillgodose den enskildes behov av vård, omsorg och service, kan beslut fattas om särskilt boende eller korttidsboende enligt 4 kap. 1 § Socialtjänstlagen (SoL). Distriktsstyrelsen är väl medveten om att antalet platser i särskilda boenden minskat och ersatts av fler hemtjänsttimmar. Det ter sig naturligt för kommunerna om man till en lägre kostnad kan säkerställa en skälig levnadsstandard med hemtjänst. Samtidigt ska man också komma ihåg att många också vill bo kvar hemma. Brytpunkten i kostnad för ett särskilt boende eller hemtjänst ligger på 35 till 40 timmar hemtjänst per vecka eller 1 924 timmar per år. Kostnaden för ett särskilt boende ligger på cirka 650 000 kr per år. Detta ekonomiska förhållande mellan hemtjänst och särskilt boende får inte missbrukas av kommunernas biståndsavdelningar. Om besluten präglas av intressekonflikt mellan budgethänsyn och omsorg enligt SoL som redovisas i motionen kan den enskilde eller ombud överklaga biståndsbeslutet till Förvaltningsrätten som gör en prövning av ärendet enligt nationella riktlinjer. Om beslutet inte följer riktlinjerna upphäver Förvaltningsrätten beslutet och överlämnar målet till nämnden igen för ny prövning. Personer som har behov av särskilt boende enligt SoL ska ha rätt till plats inom 90 dagar efter biståndsbeslut. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) kontrollerar att så sker genom att kommunerna ska rapportera en gång i kvartalet till IVO med fullständiga uppgifter om namn, personnummer, kön, beslutsdatum, typ av insats, skäl till att beslutet inte verkställts samt övriga upplysningar/åtgärder. Revisorerna ska få en avidentifierad kopia av underlaget samt att kommunfullmäktige ska ha en statistikrapport. Om inte kommunen anvisar särskilt boende inom 90 dagar utan särskilda skäl ansöker IVO hos Förvaltningsdomstolen om att skadestånd ska betalas av kommunen till staten. Skadestånden ligger oftast på en nivå som motsvarar dygnskostnaden för ett boende gånger antalet dagar som anvisning inte skett. Om kommunen gör det av uppsåt (inte bygger ut i den omfattning behoven bedöms till) kan beloppet bli avsevärt mycket högre. Distriktsstyrelsen anser att det utvecklingsarbete Socialstyrelsen startat är ett bra initiativ för att utveckla och stärka kommunernas biståndsbedömare i sin yrkesroll. Distriktsstyrelsen anser vidare att de kommuner utöver Värmdö som anser sig sakna politiska styrdokument för delegering av biståndsbedömning enligt SoL bör ta lokala initiativ i frågan. Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att avslå motionen. 45 (61) D – KOLLEKTIVTRAFIK Motion D1 – Snabbussar Pendeltåg och tunnelbana är kollektivtrafikens mest miljövänliga och kapacitetseffektiva färdmedlet. Flertalet SL resor görs också med den spårbundna trafiken även om det är nästan lika många resor som görs med buss. För att minska utsläppen av koldioxidutsläppen, öka kapaciteten i kollektivtrafiken och göra busstrafiken mer attraktiv behöver en rad åtgärder prövas. Vi är ett geografiskt stort län som bara kan krympas genom att restiderna minskas. Den genomsnittliga tiden för arbetsresor i länet är drygt timme per dag och för den som bor utanför Stockholms kommun vanligen 2 timmar. För de 80 000 invånare i länet som bor på landsbygden kan restiderna bli än längre. De långa restiderna beror på att många måste göra fler byten och att direktförbindelserna är för få mellan regionernas kärnor och centra. De snabba förbindelserna behöver byggas ut. Genom Haninge kommun går motorvägen V73. Det är en av de vägar som skulle kunna användas för snabbussar. Med infartsparkeringar i anslutning till busshållplatser skulle restiderna minska rejält från många kommundelar. Vi föreslår Att distriktskongressen uttalar sig för att nätet av snabbussar byggs ut i Stockholms län. 2014-10-02 Västerhaninge-Muskö Socialdemokratiska förening Göran Svensson Utlåtande om motionen: Snabbussar Arbetarekommunens styrelse anser i likhet med motionären att kollektivtrafiken är mycket viktig för regionens fortsatta utveckling. Kollektivtrafiken är viktig, inte bara för att motverka de negativa effekter som privatbilismen har på olika miljömässiga faktorer så som bullernivå, partiklar i luften och koldioxidutsläpp som snabbar på växthuseffekten. Kollektivtrafiken är också ett jämlikt färdmedel som skapar rörelsefrihet åt Stockholmsregionens boende och besökare. Arbetarekommunens styrelse anser också i likhet med motionären att tvärförbindelser är en viktig del i utbyggnaden av kollektivtrafiken. De avlastar nuvarande knytpunkter och förkortar resvägen. 46 (61) Haninge Arbetarekommuns styrelse föreslår medlemsmötet besluta att motionen antas som arbetarekommunens egen samt att distriktsårskongressen ger landstingsgruppen i uppdrag att verka för fler snabbussar Förslag till beslut Haninge arbetarkommuns styrelse föreslår medlemsmötet besluta att motionen skickas till distriktskongressen som arbetarkommunens egen Haninge arbetarekommun beslutar vid medlemsmöte 2014 11 25, att skicka motionen som sin egen till partidistriktets årskongress Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D1 Föredragande: Erika Ullberg – [email protected] Att korta restiderna och minska antalet byten är precis som motionären påpekar ett mycket lovvärt steg för att höja kollektivtrafikens attraktivitet. Styrelsen håller med om att nya metoder måste prövas för att locka fler resenärer. Detta är tyvärr något som den konservativa Moderata ledningen i landstinget inte verkat särskilt intresserade av. Det behövs ett maktskifte även i landstinget! Snabbussar, eller direktbussar som är den officiella termen är populära och kan innebära ökat kollektivt resande. Direktbusslinjer skiljer sig från matarbusslinjer genom att de har färre stopp och syftar till att sammanbinda större resmål, t.ex. Stockholms innerstad och centrala delar av länskommunerna. Linjerna är ofta förlagda till viktiga huvudleder i länet. Ibland syftar de till att skapa förbindelser där tung spårkapacitet saknas och ibland komplettera spårtrafiken. Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting driver sedan tidigare frågan om utökat antal direktbusslinjer som vi vet är populära och kan leda till färre byten. När trängseln på vägarna och i kollektivtrafiken ökar behöver kapaciteten också öka. Nya förbindelser som lockar nya resenärer, särskilt i samband med nybyggnation av bostäder är viktigt för att stärka det kollektiva resandet. Samtidigt måste all ny kollektivtrafik bedömas utifrån kostnad och antal resenärer så att skattepengarna ger maximal nytta. Busstrafik som går parallellt med tung spårtrafik kan bli ett bra komplement men kostnaderna för att köra parallell trafik kräver stort resandeunderlag. Utökade direktbusslinjer är också beroende av förbättrad framkomlighet på vägarna. Inom Trafikförvaltningen (SL) pågår ett arbete tillsammans med flera kommuner för att förbättra framkomligheten på stråk som är centrala för busstrafiken. Bättre framkomlighet både sänker restider och ökar produktiviteten vilket möjliggör fler turer. Det är därför viktigt att kommunerna i Stockholms län samarbetar med Stockholms läns landsting för att förbättra framkomligheten för busstrafiken. Det finns också förslag om kollektivtrafik på förbifarten vilket styrelsen är positiva till. Snabba bussresor som kopplar samman de regionala stadskärnorna skulle göra att restiderna från 47 (61) Haninge till viktiga arbetsplatsområden och bostadsområden i både södra och norra sidan länet kortas avsevärt. Styrelsen delar uppfattningen att infartsparkeringar kan vara bra för att minska trängsel på vägarna. Samtidigt är ofta mark i kollektivtrafiknära lägen attraktiv för bostäder och att bygga yteffektiva parkeringshus är både kostsamt och inte alltid estetiskt förskönande för omgivningarna. Det behövs en strategi för hur och var infartsparkeringar kan byggas och utnyttjas för att komplettera kollektivtrafiken. Det kan behövas giltig SL-biljett/periodkort eller tidsbegränsning så inte attraktiva parkeringar används i annat syfte än att underlätta för arbetspendlarna. Platserna måste också vara trygga och det är viktigt att bilägarna inte behöver känna sig oroliga över inbrott i bilen. Sammanfattningsvis är styrelsen överens med motionären om behovet av fler snabba bussar. Med förbehållen att det med snabbuss avses direktbusslinjer samt att ny trafik vid analys alltid måste leda till ökad resenärsnytta i paritet till kostnaden för trafiken. Dock kan inte styrelsen föreslå bifall till motionen då att-satsen handlar om at distriktskongressen ska uttala sig. Däremot föreslår styrelsen att motionen jämte motionssvaret överlämnas till landstingsgruppen för att driva på för en modern busstarfik med kortade restider. Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att avslå att-satsen, samt att överlämna motionen jämte utlåtandet till landstingsgruppen. Motion D2 – För en kollektivtrafik i offentlig regi Kollektivtrafiken inom länet har under de senaste åren överförts från drift och skötsel i allmän regi till att skötas i privat regi. Erfarenheten av detta varierar, men det övervägande intrycket är att kvalitet och service har försämrats. Anställningsvillkoren för trafikpersonalen försämrades, med följ att kvalificerad personal slutade. Ny mindre kvalificerad personal rekryterades vilket bland annat märks inom busstrafiken. Ändrade turlistor innebär färre hållplatser och glesare turer med ökad tidspress och stress hos förarna. Då även pendeltågen drivs i privat regi har samordningen av buss– och lokaltågens tidtabeller blivit sämre med ökade väntetider för resenärerna som följd. Lokaltågen har drivits i privat regi i fler år och resenärerna kan bittert konstatera att funktion och service på pendeltågen efter övertagandet varit en ren bedrövelse, för att inte säga en skandal när det gäller hur resenärerna behandlas. Den borgerliga majoriteten i Landstinget har dessutom haft det dåliga omdömet att, trots försämringar i trafik och service, kraftigt höja biljettpriserna. Av ovan sagda kan man fråga sig vilken nytta det varit med att överföra kollektivtrafiken till privat entreprenör. För de resande har 48 (61) det inte blivit några förbättringar och för skattebetalarna har den skattesänkning som genomförts varit av liten betydelse för en genomsnittlig inkomsttagare. Därför yrkar vi att den socialdemokratiska gruppen i Stockholms läns landsting verkar för att återföra driften av kollektivtrafiken i offentlig regi. (Avslagen av AK, ska ej behandlas) att det görs en stor satsning på utbyggnad av kollektivtrafiken i länet, med förbättring av servicen för resenärerna. Södertälje den 20 november 2014 Mikael Persson, Gösta Ahlin, Thorwald Arvidsson, Cani Younan och Stefan Axelsson och RoseMarie Jacobsson (Motionen är en inspiration av Berit Henningsson- Malmring) Motion D3 – Motion ang kollektivtrafiken inom Stockholms län Sedan ett antal år tillbaka bedriver jag ett lågintensivt krig mot AB Storstockholms Lokaltrafik (SL). Ett slagfält har därvid varit SL:s tillämpning - eller snarare missbruk av offentlighetsprincipen. Efter det att jag slutligen vunnit ifrågavarande mål i slutinstansen, det som nu mera heter Högsta Förvaltningsdomstolen, avslöjades en närmast skrämmande brist på juridisk kompetens hos en av SL:s högsta befattningshavare. - Bristande kompetens är dock uppenbarligen något som inte är begränsat till det rättsliga området. Personalen är minst lika missnöjd som trafikantkollektivet. Misstron mot ledningen är klart uttalad. Situationen är sådan att det föreligger ett närmast skriande behov av en förvaltingsrevisionell studie av effektiviteten inom SL. - Moderaternas privatiseringsvisioner har inte klarat konfrontationen med den krassa verkligheten. Det är nu hög tid att sätta punkt för detta samhällsexperiment och återgå till en bättre tingens ordning - På sistone har det uppmärksammats att en inte obetydlig spårbrist medför en olycklig konkurrens mellan fjärr - och pendeltåg. Den gällande prioriterings ordningen måste revideras och nyanseras. Behovet av en fungerande lokaltrafikförsörjning måste tillgodoses på ett bättre sätt. - Mot denna bakgrund hemställer jag att den socialdemokratiska landstingsgruppen i SLL måtte få i uppdrag att verka för att det kommer till stånd en förvaltningsrevisionell studie av kollektivtrafiken i Stockholms län, att kollektivtrafiken på sikt återförs i samhällelig (offentlig) regi, samt (Avslagen av AK, ska ej behandlas) 49 (61) att prioriteringskriterierna för fjärrtåg vs. pendeltåg ses över, så att pendeltågstrafikens ställning stärks. Thorwald Arvidsson Utlåtande över motion Det finns stora problem i hur den moderatledda landstingsledningen hanterar kollektivtrafiken. Intäkterna har rasat som en följd av kaoset och krånglet kring SL Access. Investeringar som genomförs blir onödigt dyra eller är rena felprioriteringar, som till exempel den så kallade NKexpressen. Detta behöver förändras. Framtidens kollektivtrafik behöver vara attraktiv och hålla hög kvalitet. Fler behöver lockas av gemensamma färdmedel. Förutom att det är ett bra sätt att färdas är det en nödvändig del av omställningen till ett hållbart samhälle. I motionerna finns flera förslag av olika karaktär. Vi ställer oss i grunden positiva till studier och revisioner i syfte att förbättra kollektivtrafiken. Vi ställer oss också positiva till se över prioriteringskriterierna mellan fjärrtåg och pendeltåg, i synnerhet eftersom väl fungerande arbetspendling är bra för jobb och tillväxt. Schabblet med Gnestapendeln avskräcker som exempel. Vi ställer oss också positiva till att bygga ut kollektivtrafiken. Däremot måste man i detta sammanhang vara medveten om att Stockholms läns landstings ekonomi blir allt sämre. Den borgerliga majoriteten tar från eget kapital och kostnadsutvecklingen är mycket hög. Det är därför viktigt att inte ställa ut orealistiska förväntningar om genomförbarheten. Slutligen till frågan om att återföra kollektivtrafiken till offentlig regi. Vi ställer oss inte principiellt som motståndare till offentlig regi över driften. Stockholms läns landsting bör bygga upp stark egen ledningskompetens för att åtminstone kunna planera för anbud i egen regi. Samtidigt är dock inte själva driftsformen – och att det ska vara en offentligt ägd aktör - en huvudfråga som vi bör låsa oss vid. När det gäller pendeltågen – som exempel – har de tidigare drivits av en offentlig aktör på SL:s uppdrag, då SJ drev trafiken. Detta var långt ifrån problemfritt. Även busstrafiken har fungerat på olika sätt i olika delar av länet. Därför föreslår arbetarekommunens styrelse: Att bifalla att-sats 2 i motion D2 Att bifalla att-sats 1 och 3 i motion D3 Att i övrigt avslå motionerna. 50 (61) Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D2 och D3 Föredragande: Erika Ullberg – [email protected] Distriktsstyrelsen instämmer i intentioner hos motionärerna att få en väl fungerande kollektivtrafik för resenärerna med god arbetssituation för de anställda. Men styrelsen instämmer också i arbetarekommunens styrelses åsikt att driftsform är underordnad frågan om kvalitet, samt den stora oron som finns kring ekonomi och prioriteringar hos den sittande landstingsledningen. Eftersom arbetarekommunen har avslagit att-satserna om att återföra driften av kollektivtrafiken i offentlig regi så ska de formellt inte behandlas av distriktsårskongressen. Stockholms läns landsting står inför en mycket svår ekonomisk situation där biljettintäkterna inte ökar i samma takt som kostnaderna. I den nära framtiden väntar stora nödvändiga investeringar och reinvesteringar i både sjukvård och kollektivtrafik. Utrymmet för investeringar i kollektivtrafiken de kommande åren är fulltecknat. En viktig uppgift för Stockholms läns landsting är därför att prioritera investeringarna i rätt kollektivtrafik som ger fler resenärer och genomföra dessa på ett kostnadseffektivt sätt. Framförallt att måste vi börja tillse att investeringarna genomförs till rätt kostnad och i tid. Stockholms län kan då se fram emot kraftigt förbättrad kollektivtrafik genom utbyggnad av tunnelbanan, smart busstrafik och förbättrad pendeltågstrafik. Tyvärr har vi under många år sett hur Moderaternas styre av SL försenat investeringar, prioriterat dyr spårväg i innerstaden som inte leder till nya resenärer och kortare restid, samt hur färdiga projekt fungerar bristfälligt som t.ex. det icke-fungerande signalsystemet på tvärbanans Solnagren. Vi behöver därför ser över investeringsprocessen. Den juridiska kompetensen inom Trafikförvaltningen måste sägas vara hög, precis som kostnaden för den inhyrda juridiska kompetensen. Däremot finns brister i den tekniska kompetensen vilket lett till ett stort konsultberoende som både är kostsamt och leder till bristande investeringar. Brister finns också i styrning av projekt och uppföljning av avtalen med operatörerna. Socialdemokraterna har föreslagit översyn och kraftigt reducerade konsultkostnader såväl som en genomlysning av hela investeringsprocessen. SL och dess ledning har också prickats av landstingsrevisorerna. Sammantaget menar vi att revision, uppföljning och granskning görs och givetvis ska fortsätta göras. Det är inte en förvaltningsrevisionell studie som saknas. Det är ett politiskt ledarskap som förmår dra slutsatser och genomföra förändringar som behövs. All skattesubventionerad kollektivtrafik på land i Stockholms län utförs idag av privata aktörer. Det sker genom offentlig upphandling och har varit så sedan många år tillbaka. Pendeltåget har exempelvis aldrig drivits av SL själva, utan drivits av SJ eller andra upphandlade företag. SJ genom dotterbolaget Stockholmståg vann den senaste upphandlingen och är därför det bolag som kör pendeltågen idag. Samarbetet får sägas fungera bra. Däremot har tidigare trafikutövare tagit sig vatten över huvudet och pendeltågsresenärerna är av många skäl ett prövat släkte. Under åren inledningen av 2000-talet drevs till exempel pendeltåget av bolaget Citypendeln som misskötte sitt uppdrag vilket ledde till stora bekymmer. De flesta problemen som uppstår i dagens pendeltrafik beror inte främst på tågoperatören utan på infrastrukturens dåliga skick. På grund av brister på banan uppstår förseningar som sedan påverkar såväl regionaltåg som pendeltåg. Det är oacceptabelt att våra pendeltågsresenärer plågas av förseningar och bekymmer som till största delen beror på bristande infrastruktur, signalsystem och följdförseningar. Vi hade 51 (61) sett fram emot regeringens satsningar i budget på tågunderhållet som tyvärr röstades ner av Alliansen och Sverigedemokraterna. Delar av SL:s verksamhet – inte minst de som är strategiska och väsentliga för att följa upp att trafikutövarna fullgör sina avtal som t.ex. kundtjänst och biljettkontrollen – bör drivas i egen regi. Socialdemokraterna driver på för stärkt styrning och kontroll, att vi ska ställa tydliga krav och säkerställa att de efterföljs. Moderaternas brist på politisk styrning och ansvarstagande har lett till försämringar. Felaktiga investeringsbeslut, krångel i biljettsystemet och jakten på kortsiktiga besparingar lett till indragen trafik. I grunden hotar detta länets möjligheter till arbetspendling, tillväxt och utveckling. Som parti arbetar vi för att skapa en funktion för samverkan mellan landstinget, operatörer, fackförbund i ett så kallat branschråd med syfte att åtgärda problem och utveckla driften av trafiken. Från landstingets sida måste samarbetet med Trafikverket bli betydligt bättre. En delseger har varit att återfå störningsinformationen till landstinget från Trafikverket vilket kraftigt förbättrat informationen till resenärerna. Tyvärr är det tolkningar av alliansens beslutade kollektivtrafiklag som gör att Trafikverket nu vill ”säkerställa konkurrensneutralitet” för olika utförare och därför vill ta tillbaka störningsinformationen. Det behövs en aktiv politik nationellt och regionalt för att värna våra resenärer och en fungerande kollektivtrafik på både spår och väg i vår region. Det är för oss också självklart att fackliga organisationer ska få insyn och spela en viktig roll i upphandlingarna. Vi socialdemokrater vill också ställa krav på kollektivavtal i alla upphandlingar samt att personalövergång alltid ska gälla om en ny operatör tar över ett avtalsområde. Företag som arbetar med offentliga upphandlingar har också ett större ansvar att verksamheten följer lagar, policys och det som avtalats i upphandlingen. Därför är meddelarfrihet viktigt och något som Socialdemokraterna arbetar för att stärka. Vad gäller tågtrafiken pågår ett arbete hos Trafikverket som ansvarig myndighet för tilldelningen angående kriterier för prioritering. Avregleringarna av järnvägstrafiken påverkar också tilldelningen av tåglägen då även privata aktörer har rätten att bedriva tågtrafik och efterfrågan på framförallt sträckan Stockholm – Göteborg ökar. Även regionaltåg behöver samsas om utrymmet. Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting har sedan länge arbetat för att pendeltågstrafiken ska prioriteras högre. Våra 300 000 dagliga resenärer reser kortare sträckor men reser ofta varje vardag och behöver komma fram för Stockholms tillväxt och för att arbetsmarknaden ska fungera. Citybanan kommer när den tas i drift 2017 att öka kapaciteten vilket gynnar både pendeltågstrafiken och minskar konkurrensen på spåren. Den regionala tågtrafiken kommer även att trafikera vissa kommuner i Stockholms län och vår ambition bör vara att tillse att trafikeringen som helhet av både pendeltåg och regionaltåg skapar så bra resmöjligheter som möjligt i länet. Pendeltrafiken behöver även ses i ett system tillsammans med tunnelbana, lokalbanor och busstrafik. Busstrafiken måste samspela väl med pendeltågstrafiken för att skapa snabbast möjliga resor för så många resenärer som möjligt. Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att anse motionerna besvarade. 52 (61) Motion D4 – Ang. månadskort gällande över länsgränserna I nu-läget tvingas man betala extra trots gällande månadskort om man skall åka till Gnesta eller Bålsta-detta trots att Stockholms Läns Landsting på sin tid bekostat investeringarna dit. Då det är troligt att det i framtiden kan bli fråga om mer trafikinvesteringar avseende kollektivtrafiken över länsgränserna torde tiden nu vara inne att landstingen i Stockholms Län, Södermanlands Län och Uppsala Län – kanske även Västmanlands län sluter en överenskommelse att månadskort skall gälla över länsgränserna avseende kollektivtrafiken. Ett skäl ytterligare är ju att industrierna tenderats att ha flyttats från Stockholms Stad medan många invånare ändå väljer att förbli bofasta i Stockholm eller Stockholms Län men varje dag reser till dessa industriarbetsplatser. I något fall kan ju även en del i Stockholmsområdet valt att köpa sommarstugor i de andra länen. Skulle en sådan överenskommelse som jag här förespråkar innebära att ett sådant månadskort skulle bli alltför dyrbart för resenärerna? Jag tror inte det emedan det torde bli sannolikt att resandeunderlaget kommer att öka så mycket att priset troligen rent av kan sänkas. Man kan jämföra ovan sagda med när Hjalmar Mehr införde ett månadskort på 50:- i hela Stockholms Län som då radikalt medförde ett kraftigt användande av alla av kollektivtrafiken. Med stöd av ovan yrkas Att underlätta resandet mellan Stockholms Län och angränsande län i motionens anda Mats Tallberg Tyresö Arbetarekommuns styrelses utlåtande på motionen Det är allt tydligare, att den svenska järnvägen lider av stora problem. Dåligt underhåll och eftersatta nyinvesteringar under flera år har lett till, att driftsäkerheten och punktligheten försämrats kraftigt. Även brist på samordning mellan järnvägssystemets olika aktörer har bidragit till problemen, vilket missgynnar resenärer med kollektivtrafiken, både inom vårt län och inom Mälardalsregionen. Mälardalsregionen omfattar Stockholms län, Södermanlands län, Uppsala län, Örebro län och Västmanlands län. Motionären angriper i sin motion några av de viktiga utmaningar, som Mälardalsregionen står inför. Precis som motionären har noterat växer arbetsmarknaden och kontakterna ökar mellan städerna i Mälardalsregionen. Detta innebär, att det blir mer osäkert var SL ska verka och hur zongränserna ska dras. Den gemensamma trafiken i Mälardalen samordnas idag i något som heter Mälardalsrådet där länen i Mälardalen samt Östergötland samarbetar. Det pågår diskussioner om de olika taxorna i länen och hur resorna ska knytas samman så att resandet blir prisvärt, enkelt och logiskt. Det pågår således ett politiskt samarbete mellan länen i Mälardalsregionen, där både majoritet och opposition i respektive län är motiverade för att hitta lösningar. Det arbetet måste påskyndas, eftersom det är samhällsekonomiskt lönsamt utifrån ett medborgarperspektiv, miljöperspektiv och tillväxtperspektiv. Tyresö Arbetarekommuns styrelse föreslår medlemsmötet besluta att motionen skickas till distriktskongressen som arbetarekommunens egen. 53 (61) Medlemsmötet beslutade på möte den 20 november 2014 att skicka in motionen som arbetarekommunens egen. Mathias Tegnér, ordförande Marita Bertilsson, protokollförare Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D4 Föredragande: Erika Ullberg – [email protected] Den viktigaste taxeförändringen som Socialdemokraterna arbetar för är enhetstaxa i hela länet. Enhetstaxa gör resandet enklare genom att de krångliga zonerna tas bort helt och gör resandet rättvist genom att ingen behöver betala extra för att hen bor på fel sida om en ologisk zongräns. För resor mellan länen finns idag en app som tagits fram av Samtrafiken som gör det enklare att köpa biljetter mellan flera län, men planer finns också på att göra det enklare genom att möjliggöra användning av kort i olika län. Som framgår i svaret från Tyresö arbetarekommun pågår redan ett arbete inom ramen för Mälardalsrådet, där samtliga län i Mälardalen samt Östergötland är med, för att ta fram en ”Mälardalstaxa”. Socialdemokraterna i Stockholms län deltar i dessa diskussioner tillsammans med Socialdemokrater i övriga län. Detta är ett oerhört angeläget och viktigt projekt som Stockholmsregionen behöver och där vi redan ligger efter t.ex. Göteborg och Skåne. Den regionala tågtrafiken kommer att utökas i samband med att Citybanan tas i bruk 2017 och en Mälardalstaxa måste vara klar senast till dess. Det kommer inte innebära att ett månadskort i ett län automatisk gäller i övriga län då detta skulle vara allt för kostsamt. Särskilt svårt skulle det bli för Stockholm som i så fall tvingas utöka kapaciteten kraftigt utan att motta några extra biljettintäkter i en redan svårt pressad ekonomisk situation. Resenären kommer däremot att kunna lägga till fritt resande i ytterligare län till en rabatterad kostnad och därmed kunna resa både med regionaltåg och lokal kollektivtrafik i valda län. Det kommer stärka möjligheterna till arbetspendling och tjänsteresor i hela Mälardalen. Inget län driver idag att periodkort i ett län ska gälla i övriga län utan tillägg. Denna modell används inte heller i de regioner som redan idag har ett regionalt resande på ett och samma kort. Socialdemokraterna arbetar för att hitta en modell som ger bra resmöjligheter i hela Mälardalen men samtidigt möjliggör enhetstaxa i Stockholms län. Kollektivtrafikens roll för förbättrad framkomlighet och arbetspendling är mycket betydelsefull. Genom att underlätta detta stärker vi regionens tillväxt och konkurrenskraft. Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att anse motionen besvarad. 54 (61) Motion D5 – Pendeltåg som tillväxtmotor Utbyggnaden av tunnelbana i Stockholm är viktig för hela regionen. Våra socialdemokratiska initiativ i denna fråga kommer att få stor betydelse för regionen. När infrastrukturen i de centrala delarna av länet stärks så stärks också arbetsmarknaden och resmöjligheterna för hela länets befolkning. Stockholm är hela Sveriges tillväxtmotor. Underskatta inte denna betydelse. Samtidigt ser vi en tillväxt i en större del av Stockholmsregionen än vad tunnelbanenätet klarar att täcka. Arbetspendlingen mellan kommuner i hela regionen ökar för varje år. Inpendlarna över Stockholms kommungräns har som exempel mellan åren 2004 och 2012 ökar med drygt 18 procent. Men samtidigt pendlar också alltfler ut från Stockholm till andra kommuner. Utpendlingen har under samma period ökad med nästan 26 procent. Utpendlingen från en bostad i Stockholm till ett jobb i länet ökar alltså snabbare än inpendlingen från en bostad i länet till ett jobb i Stockholm. En del av denna pendling sker förstås via tunnelbanan och en större del av pendlingen bör ske via tunnelbanan i takt med att nätet byggs ut. Men vi ser också mycket tydligt att fler är beroende av pendeltågen. Från år 2000 till år 2012 har antalet påstigande på pendeltågen ökat med nästan 29 procent. När Citybanan invigs kommer pendeltågstrafikens möjligheter att stärkas. I samband med detta är också en nyckeltidpunkt för att ta nästa steg i utvecklingen. Citybanan i sig är förstås viktig, inte minst för punktlighet och pålitlighet, men nu finns möjlighet att lyfta pendeltågstrafiken ger till en ny nivå. Det finns idag en mycket stark utvecklingspotential i de områden som ligger närmast våra pendeltågsstationer. Alltför ofta är stationen i sig underutvecklad och eftersatt när det gäller alltifrån underhåll till trygghet. Dessutom finns det ytterligare potential att ta till vara när det gäller tillgång till jobb och bostäder. För Södertäljes del är det prioriterat med kortare restid och fler avgångar i rusningstid. Det borde till exempel vara möjligt med några direkttåg till Stockholm med färre stopp eller med fler tåg vid några tidpunkter under dagen. Det är av stor vikt att Socialdemokraterna tar ledarpinnen när det gäller pendeltågens utveckling. Ingen annan partipolitisk kraft kommer att göra det. Den borgerliga landstingsminoriteten är måttligt intresserade av pendeltrafiken och den tidigare borgerliga regeringen var nära att stoppa Citybanan – som en av sina första politiska prioriteringar vid tillträdet 2006. Vi bedömer det nödvändigt med en utveckling i flera steg där vårt parti inleder arbetet genom att tillsätta en arbetsgrupp för att se över utvecklingsmöjligheter när det gäller områden som turtäthet/pålitlighet, utveckling av stationsområden, utbyggnad/investeringar, samverkan med kommuner och samverkan med övrig kollektivtrafik (inte minst med tunnelbanan samt i närregionen men över länsgränserna). Nästa steg är att verka för att regelrätta förhandlingar sker mellan berörda kommuner, landstinget i Stockholms läns samt närliggande län samt statsmakterna med syfte att ta till vara på pendeltrafikens utvecklingspotential. 55 (61) Socialdemokraterna i Södertälje föreslår därför: Att partidistriktet tillsätter en arbetsgrupp med syfte att se över pendeltågstrafikens utvecklingsmöjligheter Att partidistriktet ska verka för att regelrätta förhandlingar sker mellan berörda kommuner, berörda landsting samt statsmakterna med syfte att ta till vara på pendeltrafikens utvecklingspotential Att det som en del i dessa förhandlingar ska tas i beaktande Södertäljes roll som arbetsmarknadsnav och behovet av kortare restider mellan Södertälje och Stockholm Medlemsmötet i Södertälje AK beslutade: att skicka in motionen som sin egen. Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D5 Föredragande: Erika Ullberg – [email protected] Pendeltåget har idag ungefär 300000 påstigande dagligen och är oerhört viktig för att binda samman hela länet och den gemensamma arbetsmarknaden. Pendeltågen står för ungefär hälften av landets tågresor, har fyra huvudlinjer och ungefär 50 pendeltågsstationer i länet. Antalet resenärer måste kunna växa i takt med befolkningstillväxten och den ökade efterfrågan på kollektiva resor i länet. Ett ökat bostadsbyggande bygger på att möjligheterna till arbetspendling ökar parallellt. Kortare restider och bättre punktlighet gör att länets invånare kan lita på kollektivtrafiken och aldrig hindras att gå från arbetslöshet till arbete eller påbörja ett nytt jobb eller utbildning. Att kunna lita på kollektivtrafiken blir en avgörande faktor för både den enskilde och företaget som rekryterar. Motionen lyfter den mycket viktiga frågan om pendeltågets framtida utveckling. Citybanans färdigställande 2017 innebär möjlighet till högre kapacitet och nödvändiga ställningstaganden om hur den kapaciteten bäst kan utnyttjas. Citybanans öppnande innebär också ett antal utmaningar i form av ny depåplats för fler pendeltåg då det planerade depåbygget av avbrutits, koordinering av busstrafik, samordning av den ökade regionala tågtrafiken med mera. Även infrastrukturen i form av stationer behöver förbättras för att ökad kapacitet ska kunna nyttjas. Det behövs en strategi för fastighetsutveckling och bostadsbyggande i nära relation till kollektivtrafiken och att vi tillsammans arbetar mot de mål som satts upp i den regionala utvecklingsplanen. Styrelsen delar motionärens uppfattning att det är viktigt att i ett tidigt skede ta sig an utmaningen om hur den ökade kapaciteten i citybanan. Kapaciteten kommer både göra trafiken mer stabil och möjliggöra nya intressanta lösningar som t.ex. snabbtåg mellan större knutpunkter. Samtidigt är infrastrukturen fortfarande i dåligt skick i och ju med att Sverigedemokraterna röstade för alliansens budget uteblev 1,25 miljarder per år för underhåll av järnvägen. Risker för förseningar på grund av tekniska fel kommer kvarstå tills Trafikverket från nationell nivå kan höja kvaliteten på infrastrukturen. Socialdemokraterna i landstinget har varit pådrivande för att sätta press på Trafikverket och föreslagit deponering av banavgifterna som ett påtryckningsmedel. 56 (61) Gällande krav på arbetsgrupper så saknar partidistriktet de tekniska utredningsresurserna och möjlighet att koordinera kommuner, landsting och regering. Därför anser inte styrelsen att partidistriktet är rätt nivå att i en arbetsgrupp utreda möjligheterna. Socialdemokraterna har i Stockholms läns landsting drivit frågan om en pendlarkommission på nationell nivå med uppgift att se över dagens utmaningar, framförallt avseende pålitlighet. Detta eftersom Trafikverket äger stora delar av anläggningarna och problemen måste lösas och möjligheterna tillvaratas i samarbete mellan kommuner, landsting och stat. Socialdemokraterna arbetar också för en översyn av samtliga pendeltågsstationer för att kartlägga och prioritera behovet av upprustning av stationerna. Därutöver pågår det Mälardalsgemensamma arbetet "En bättre sits" där det är viktigt att även Södertälje driver frågor och visar engagemang. I arbetet inför fastställandet av länsplanen så deltar socialdemokrater från landstinget och kommuner. Diskussioner och förankring sker också inom landstingsgruppen, partidistriktets styrelse och kommunala grupper, där Södertälje givetvis finns med i många olika roller. Sammantaget pågår därför ett arbete för att få till stånd den typen av arbete som motionären avser. Till detta kommer landstingsfullmäktigegruppen och framför allt Trafiknämnden (där Södertälje också har en företrädare) att fördjupa sig i Citybanans potential och möjligheter. Distriktsstyrelsen ställer sig därför inte bakom motionärens yrkanden. Men vi känner oss trygga att socialdemokraterna verkar helt i motionens anda. Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att avslå motionen. Motion D6 – Bussar till Slussen från Värmdö Varje dag pendlar 10 000 personer från Värmdö till sina arbeten i Stockholms innerstad eller till andra kranskommuner. De är helt beroende av en fungerande busstrafik och att bussarna går till Slussen med en snabb omstigning till tunnelbanan. Det finns ingen alternativ kollektivtrafik. Busslinjerna till Slussen är livlinan för alla arbetspendlare från Värmdö. Ingen vet exakt hur Slussen kommer att se ut framöver eller vad som kommer att hända med busstationen. Men vi vet att det kommer att bli en ombyggnad för lång tid framöver och att det kommer att påverka våra medborgare. Det finns förslag som skulle innebära långa gångsträckor mellan bussarna och tunnelbanan längs en hårt trafikerad väg utan skydd för väder och vind. Dessutom betyder det en förlängning av restiden till arbetet. Vi socialdemokrater på Värmdö är starkt oroade för vad det här kommer att innebära för våra innevånare under den långa ombyggnadstiden. 57 (61) Vi vill därför föreslå att frågan om Slussens utformning och realisering lyfts till ett planföreläggande att omstigningen från bussarna till tunnelbanan blir kortast möjliga och kan ske på ett säkert och tryggt sätt. Ann-Kristin Särnbrink och Johnny Tedenforts Värmdö Arbetarekommuns styrelse föreslår medlemsmötet besluta att motionen skickas till distriktskongressen som arbetarekommunens egen. Värmdö Arbetarekommuns medlemsmöte har den 2014-11-10 valt att anta motionen i sin helhet och insända densamma till partidistriktets ordinarie distriktskongress 2015 som sin egen. Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D6 Föredragande: Erika Ullberg – [email protected] Slussen är en viktig och vacker plats i stort behov av upprustning. Inte minst är det en av Stockholms största knutpunkter för kollektivtrafiken. Tunnelbanan, Saltsjöbanan och bussar till Nacka och Värmdö gör att Slussen besöks av tusentals arbetspendlare varje dag. Den underdimensionerade tunnelbaneuppgången, trängseln och den slitna bussterminalen gör upplevelsen för många negativ. Många är de resenärer som väntat länge på en förbättring av resandemiljö och tillgänglighet. Den nya S-ledda majoriteten i Stockholm har beslutat om att låta en expertgrupp granska den planerade byggnationen av Nya Slussen. Majoriteten vill se över ombyggnationen eftersom projektet beräknas bli över 1 miljarder kronor dyrare än vad som tidigare angivits. Samtidigt är detaljplanen för Nya Slussen fastställd och därmed har den gamla detaljplanen där bussterminalen ingår upphört. Den politiska majoriteten har sagt att eventuella justeringar av projektet ska göras inom den nya detaljplanen. Där är det svårt att se att en permanent bussterminal ryms, men avgörandet om bussterminalen ska ligga närmare befintligt läge eller i Katarinaberget är en fråga för Stockholms stad. Funktionen är det viktiga och helt avgörande att busstrafiken kan angöra Slussen innan, under och efter ombyggnationen. Det är självklart att en nära dialog ska föras med SL/Trafikförvaltningen och övriga berörda kommuner. Dessvärre präglades projektet alltför länge av bristande dialog och helhetssyn. Distriktsstyrelsen gläds av många skäl över maktskiftet i Stadshuset. Stockholmsregionen är Sveriges tillväxtmotor. Möjligheten att bo i en kommun och jobba i en annan är en av grundförutsättningarna för att regionen lyckas generera arbetstillfällen. Ostsektorn som inkluderar Nacka och Värmdö har en stor arbetspendling och befolkningsökning. Därför är Slussens funktions som kollektivtrafikplats helt central. Stadsbyggnadsperspektivet är förbehållet kommunen som äger frågan om Slussens ombyggnation. Slussen påverkar en stor del av invånarna, företagen, arbetspendling och förutsättningarna för befolkningsutveckling och tillväxt för hela regionen. Dessvärre väntas stora störningar för trafikanterna under de långa 58 (61) ombyggnadstiden. Det är därför oerhört viktigt att kollektivtrafiken rullar och bussarna kan angöra Slussen både under och efter Nya Slussen står klart. En ny bussterminal i ex Katarinaberget kan bli ett stort lyft i resandemiljö men också medföra längre omstigningstider mellan buss och tunnelbana. Så är också fallet med ex Citybanan att omstigningen upp till gaturummet blir betydligt längre från pendeltåget som från 2017 kommer angöra Centralstationen under blå tunnelbanelinje. Det är därför viktigt att fungerande rulltrappor, hissar, ljusa och trygga gångar säkerställs. Det vet distriktsstyrelsen också är en aspekt som omhändertas och därför bör det yrkandet besvaras. Slussen har onekligen stor betydelse för många människor i flera kommuner, för arbetspendlingen och tillväxten i hela regionen. Många viktiga beslut kring Slussen har redan tagits av den kommun som också formellt äger frågan. Därutöver har flera parter, såsom landstinget, tagit beslut om en medfinansiering av bussterminalen i Katarinaberget. Vi inser likt motionären att det kommer bli tufft för pendlare och trafikanter. Planföreläggande är ett verktyg för att driva mellankommunala intressen liksom hälsa, säkerhet och miljö gällande stadsbyggnadsplanering i en angränsande kommun. Det är ett dock ett ovanligt förekommande verktyg som oss veterligen endast använts en gång tidigare, på 70-talet när Postterminalen i Tomteboda (Solna kommun) skulle byggas. Det vore principiellt inte i kommuners och landstings intresse att verktyget om ett planföreläggande nyttjas annat än i nödvändiga fall. Samtidigt är ett sådant beslut förbehållet kommunerna. Nya Slussen befinner sig i ett läge då den nya detaljplanen vunnit laga kraft. Vi har sedan valet en S-ledd majoritet i Stadshuset. En expertgrupp har haft i uppgift att granska projektets kostnader. Ett medfinansieringsavtal finns, om än inte ännu en fastställd detaljplan, för en ny bussterminal i Katarinaberget. Och innan den står klar ska busstrafiken till och från Slussen lösas med en temporär terminal på kajen. Det är en svår och viktig fråga som förutsätter framtidsfokus, dialog och resenärsfokus. Distriktsstyrelsen vill att landstingsgruppen ska få i uppdrag att bevaka frågan om Slussens funktion som kollektivtrafikplats samt efterlevnaden av exempelvis avtalet kring 50% statlig medfinansiering av bussterminalen i Katarinaberget. Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att avslå att-sats 1, att anse att-sats 2 besvarad, samt att överlämna motionen jämte utlåtandet till landstingsgruppen. Motion D7 – Bättre samordning Kräv en bättre samordning av undersökningar samt resor till och från undersökningar inom landstingets verksamhet. Tillsätt en arbetsgrupp som så snart som möjligt ser över vilka möjligheter som finns för att samordna patienternas vårdkontakter och ev. transorter till och från vårdinrättning. 59 (61) För att belysa problemet, beräkna vilka kostnader och vilken tid dagens patienbokningar och resor uppgår till. En samordning av planerade undersökningar vid kontakt med vården skulle bespara patienter mycket oro, kraft och tid. Det skulle spara stora transportkostnader för såväl patienter som landstinget. Det enklaste vore att ansvarig läkare/sköterska t.ex. vid alla tidsbokning alltid fråga patienten ”Har du någon annan tid hos läkare eller mottagning den närmaste tiden här på sjukhuset/vårdinrättningen” för att på så sätt fånga upp ifall planerade besök kan samordnas med ett redan inbokade. För att ge ett exempel, läs följande som grundar sig på ett verkligt fall. Pat. i exemplet bor i Nacka och behandlas på KS. Märk att resa till och från skall genomföras med s.k. sjukresa (taxi) p.g.a. pat. dåliga tillstånd. Sjukresa skall beställas via telefon eller data (om den äldre har sådan) det tar tid. Förhoppningsvis kommer taxin i tid. Vid hemfärd får man själv ringa sjukresa från sjukhuset, vilket tar tid. 1) Kallelse från KS för ett samtal med läkare angående sjukdomen och den planerad behandling. Man beslutar om fyra olika undersökningar/provtagningar, ingen särskilt avancerad, EKG, ultraljud av hjärtat, en typ av röntgen och besök hos en narkosläkare. 2) Hem för att vänta ytterligare några dagar för att träffa en narkosläkare och ta ett EKG inför kommande operation. 3) Får kallelse till provtagning 4) Hemma något dygn för att vänta på ultraljud av hjärtat. 5) Hemma något dygn för att vänta på röntgen (ingen avancerad, inga förberedelser) För patienten i exemplet tar transport och väntan för varje besök till KS ca 2 timmar t.o.r . Väntan på KS till respektive undersökning tog mellan 15 min och 30 min. Själva undersökningarna tog ca allt mellan 10 min och 45 min. Med den första resan till läkaren och påföljande undersökningar blev det ca 15 timmar varav resande ca 10 tim. väntan drygt 3 tim. och drygt 1,5 tim för själva vårdkontakterna. Alla fem besöken på KS skedde under loppet av 10 dagar. Till detta kommer kostnad för sjukresor för patienten (upp till högkostnad 1400 kr/år) samt för landstinget. I beräkningen bör man ta med ”obekväm” väntan på taxi och väntan på undersökningar för en redan sjuk patient. Ledsagare krävdes vid ett par tillfällen. Exemplet visar hur fel det kan bli när man inte kan, lyckats med, eller ens försökt att samordna olika undersökningar som läkarna begär även på ett och samma sjukhus och klinik. Det verkar som var och en är helt fixerad vid sitt och inte tar någon hänsyn till hur patienten mår och skall orka med. Alla undersökningarna som man redan bestämde vid första besöket på KS borde man 60 (61) kunnat klara av på en och samma dag. Dessutom vore det rätt logiskt att göra det innan besöket hos narkosläkaren som förmodligen har nytta av de uppgifter som undersökningarna ger. Exemplet är inte på något sätt unikt, snarare väldigt vanligt och dagligen förkommande vid all landstingets vårdinrättningar. För kännedom pågår det ett försök med s.k Vårdcoacher för en liten grupp patienter. Vårdcoacher är en del av ett forskningsprojekt inom Stockholms läns landsting. I projektet erbjuds en liten grupp patienter, med många akutbesök och inläggningar på sjukhus under kort tid, en vårdcoach. Dessa patienter har ofta flera olika sjukdomar. Detta projekt är, enligt motionären, intressant men täcker inte på något sätt det stora antalet vårdbesök och resor. Gunnar Lindqvist Utlåtande Arbetarekommunens styrelse delar motionärens problembeskrivning och förslag till lösning men anser inte att motionen är tillräckligt beredd för att kunna skicka den till distriktskongressen. Värmdö Arbetarekommuns styrelse föreslår medlemsmötet besluta att motionen skickas som enskild. Värmdö arbetarekommun beslutar vid medlemsmötet den 2014-11-10 att skicka motionen som enskild till partidistriktets kongress 2015. Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D7 Föredragande: Khashayar Farmanbar – [email protected] Motionären vill att partidistriktet ska tillsätta en arbetsgrupp för att belysa möjligheterna för att samordna patienternas vårdkontakter och transporter till och från vårdinrättning, samt beräkna de kostnader som dagens patientbokningar och resor uppgår till. Distriktsstyrelsen har förståelse för den typ av situation som beskrivs i motionen och delar motionärens vilja till att optimera och effektivisera verksamheten i landstinget. Dock ser distriktsstyrelsen inte att det är partidistriktets utan landstingets uppgift att göra relevanta utredningar och genomföra förbättringar. Så som att-satserna är formulerade läggs utredning- och genomförandeansvar på partidistriktet. Vårt parti drivs av att ständigt förbättra och optimera alla aspekter av vården, även patienttransporter. Det övergripande ansvaret för vårdens skeenden är naturligtvis en politisk fråga och det är rimligt att vårt partis landstingspolitiker i sitt arbete även verkar för att olika aspekter av vården inkl det övergripande transportbehovet optimeras. Distriktsstyrelsen är övertygad om att så sker. Dock anser distriktsstyrelsen att den typen av driftsspecifika 61 (61) effektiviseringar som är så tätt förknippad med den vardagliga löpande driften av verksamheten bäst hör hemma på verkställighetsnivån. Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta att avslå motionen.
© Copyright 2024