Preklinisk Endodonti Kompendium HT 2015 - Ping-Pong

1
Institutionen för odontologi
Endodonti
KURSKOMPENDIUM
PREKLINISK KURS
I
ENDODONTI
BO NILSSON
2015-08-24
2
Välkomna till avdelningen för endodonti
Vad är Endodonti?
Endodonti är läran om pulpans och de periapikala vävnadernas morfologi och fysiologi samt
förebyggande diagnostik och behandling av sjukdomar i dessa vävnader.
Vilka patienter möter vi?
Någon av följande anledningar är orsaken till att du undersöker/behandlar patienten:
• Tand med djupt kariesangrepp
• Tandvärk/ Smärtutredning
• Tand med nonsensibel pulpa
• Tand med periapikala förändringar upptäckta vid röntgenundersökning
• Tand med missfärgning
• Tand som utsatts för ett trauma
• Protetisk indikation, dvs stiftförankring i roten behövs för retention
Behandlingen och dess mål
• Att eliminera inflammation, infektion och smärta och stimulera läkning.
• Att fullständigt rengöra pulparummet från irreversibelt skadad vital eller non-vital
vävnad. (I fall av tänder med öppet apex gör man ibland en partiell ektomi för att få
roten att färdigbildas).
• Att rengöra pulparummet på mekanisk och i viss mån kemisk väg för att uppnå
bakteriefrihet.
• Att fylla ut det bakteriefria pulparummet med ett ett biologiskt acceptabelt material så
att tanden kan ges full funktion livet ut.
Hur går en fullständig behandling till?
Den inleds med upprättande av en ENDOJOURNAL som innehåller, undersökning, klinisk
pulpa- och käkbensdiagnostik samt terapival.
Den fullständiga endodontiska behandling omfattar sedan oftast flera besök.
Institutionen för odontologi Vuxenkliniken
DATUM:
KURS:
STUDENT:
PAT ID I OPUS:
Endodonti undersökningsprotokoll
Tand nr
Anamnes
Ilning för kyla (K) / värme (V)
Värk för kyla (K) / värme (V)
Spontan värk: Intensitet enligt VAS skalan
Duration i minuter
Analgetika som hjälper, vilken,dos:
Påverkad av analgetika, vilken,dos:
Kliniska fynd
Kronömhet
Apikalömhet
Perkussionsömhet
Sensibel reaktion för kyla
el
mekanisk retning
Kvarstående värk kan provoceras med kyla(K) / värme(V)
Fistel
Patologiska Fickor
Markera smärtans lokalisation på
teckningarna nedan:
Röntgeniakttagelser : Vidgad PDL-spalt
Upplöst lamina dura
Apikal radiolucens Ø mm:
Radioluscens i furkation
Juxtaradikulär radioluscens
Apikal radiopacitet Ø mm:
Rotresorption
Antal rotkanaler
Tidigare endodontisk behandling /årtal:
Kavumpreparerad (akutbehandlad)
Kanallumen helt utfylld (H) eller delvis (D)av rotfyllningsmatr
Rotfyllnadsöverskott
Behandlingsresultat enligt rtg: lyckat( L), osäkert (O) eller
misslyckat ( M)
(Sil,Deg,Ohl,Nil,Vid,Ari,Ahl 2012)
3
4
Undersökningsmetodik
All diagnostik baseras på en anamnesupptagning och på en klinisk undersökning.
Anamnesen kan med fördel delas upp i en allmän och en lokal del.
Det är ofta lämpligt att börja med den lokala anamnesen eftersom den upptar för patienten
aktuella problem.
Lokal anamnes
Vid upptagandet av den lokala anamnesen kan det vara bra att komma ihåg tre nyckelord som
hjälper Dig att inringa både patientens akuta problem och patientens tandvårdssituation över
huvud taget: när?, var?, hur?
När När började det aktuella problemet?
När gör det ont?
* när Du tuggar?
* när Du dricker något kallt?
* är det något som utlöser Din tandvärk?
* kommer Din smärta av sig själv?
När var Du hos tandläkare senast?
När rotfylldes en viss tand?
Var Var gör det ont?
* är det en speciell tand?
* är det på höger eller vänster sida?
* är det över eller underkäken?
Hur Hur känns det?
* är det ilningar?
* är värken molande/ihållande?
* är den dunkande?
Försök om möjligt att låta patienten berätta fritt och notera de uppgifter som är av betydelse
för diagnostiken.
5
Allmän anamnes
Det är många gånger lätt att glömma bort att ta upp en allmän anamnes, i synnerhet om
patienten har tandvärk och mer eller mindre medvetet kräver en snabb behandling. Emellertid
är den allmänna anamnesen mycket viktig och får aldrig glömmas bort! Det finns minst två
orsaker till att ta upp en allmän anamnes:
1. För att skydda patienten
2. För att skydda Dig själv
För att skydda patienten frågar Du efter hjärtats, leverns, njurarnas och lungornas
hälsotillstånd. Du tar reda på om patienten lider av någon känd allergi, om patienten lider av
någon kronisk sjukdom som t ex diabetes. Du frågar om patienten genomgått någon tidigare
sjukvård, om patienten medicinerar för tillfället och om patienten genomgått strålbehandling
eller behandlats med cellgifter. Kommer patienten för att få hjälp med ett akut odontologiskt
problem skall Du också ta reda på om detta orsakat feber eller illamående.
För Ditt eget, Din personals och Dina övriga patienters skydd frågar Du om patienten lider
av någon smittosam sjukdom. Det kan ibland vara svårt att få helt ärliga svar på en direkt
fråga. Många patienter tror att ett erkännande av t ex pågående hepatit automatiskt medför att
de inte får hjälp. När Du har misstankar om att patienten inte är eller kommer att vara helt
ärlig på denna punkt måste Du försöka ställa frågan på ett för patienten mer okontroversiellt
sätt.
Om patienten tidigare fyllt i en hälsodeklaration skall Du kontrollera att det inte skett någon
förändring i patientens hälsotillstånd under den tid som förflutit sedan hälsodeklarationen
fylldes i.
Kom ihåg att det kommande terapivalet alltid måste ställas i relation till patientens allmänna
hälsa!
När anamnesupptagningen är avslutad övergår Du till att göra en klinisk undersökning av
patienten, d v s ta upp aktuellt status. Det är tyvärr ganska lätt att förbise vissa detaljer vid den
kliniska undersökningen. Tag som en god vana att följa ett bestämt schema, gärna i den
ordning som finns angiven i följande presentation
Status
Yttre inspektion
Börja med att bilda Dig en uppfattning om patientens allmäntillstånd! Gå sedan över till att
studera ansiktsregionen.
Leta efter: asymmetrier
hämatom
svullnader eller rodnader
sår, blåsor eller ärr.
Kontrollera speciellt regionerna under ögonen, under hakspetsen samt i angulusregionen. I
dessa områden tömmer sig oftast extraorala fistlar av dentalt ursprung. När Du ser något som
avviker, fråga patienten hur förändringen uppkommit.
Kontrollera också patientens käkrörelser med avseende på deviationer, käkledsknäppningar
eller krepitationer.
6
Yttre palpation
Palpera alltid bilateralt, bimanuellt med två till tre fingrar. Genom att samtidigt palpera två
sidor är det lättare för Dig att notera asymmetrier och det gör det också lättare för patienten att
reagera om det föreligger ömmande partier i ansiktsregionen. Du skall ägna särskild
uppmärksamhet åt följande punkter:
Lymfkörtlar:
Dessa palperas under hakspetsen: lymphnodi submentalis, under
mandibelranden: lymphnodi submandibularis samt på halsen vid
angulusområdet: lymphnodi cervikalis profundi och
jugulodigastricus.
Svullnader och rodnader:
Om patienten har en uppdrivning skall Du kontrollera om det
föreligger fluktuation eller ej. Du skall också avgöra
uppdrivningens utbredning samt om den verkar avgränsad eller
diffus.
Käkleder:
Palpera med ett mycket lätt tryck båda käklederna samtidigt.
Palpera dels lateralt, strax framför tragus, dels posteriort från
yttre hörselgången. Notera om Du märker någon skillnad i
caputs rörelsemönster.
Käkmuskulatur:
Palpera alla muskler bilateralt. Kom ihåg att huvudet balanserar
på halskotpelaren med hjälp av halsmuskulaturen. Palpera därför
också halsens muskler.
Vid vissa patologiska tillstånd, t ex trigeminusneuralgier finns det specifika områden i huden,
s k triggerzoner som vid beröring kan framkalla en kraftig smärtattack. Triggerzonernas
vanligaste lokalisation i ansiktet är dels lateralt om näsvingen och dels superiort om
munvinkeln. Uppger en patient att smärta kan utlösas enbart genom beröring av något av
dessa områden bör Du inte framkalla en smärtreaktion initialt utan först om möjligt
kontrollera patientens uppgifter på annat sätt.
Intraoral inspektion
Inspektera till att börja med:
- Tunga
– Svalg
– Gom
– Munbotten
med avseende på sår, blåsor, ärr, beläggningar, svullnader, rodnader, hämatom och
fistelmynningar. Kontrollera submandibularis och parotis utförsgångar och mynningar.
Kontrollera patientens sväljningsmönster.
7
Gå därefter över till att inspektera gingivan.
Inspektera systematiskt! Börja i första kvadranten och studera både buccalt och lingualt.
Kontrollera gingivans färg, form, konsistens och blödningstendens. Ge akt på om det
finns partier som saknar fast gingiva eller interfererar med ett frenulum. Leta efter sår,
blåsor, fistelmynningar eller ärr. Om Du finner något som avviker skall Du fråga om patienten
är medveten om förändringen och hur den har uppstått.
Därefter inspekterar Du tänderna.
Var systematisk och börja i första kvadranten. Kontrollera tänderna med avseende på:
missfärgningar, ge akt på vilken typ av färgförändring, karies, frakturer, fyllningar, eller
slipfacetter.
Kontrollera även artikulationen om det föreligger:
interferenser
ökad rörlighet
tänder med hård påbitning
Intraoral palpation
Börja med att palpera munbotten genom att föra ett finger intraoralt och ett extraoralt. Palpera
utefter tungranden.
Övergå sedan till att undersöka om patienten uppvisar apikalömhet.
Tryck försiktigt med en fingertopp utefter apikalområdena både buccalt och lingualt.
Om patienten redan i anamnesen berättat att det gör ont på ett bestämt ställe skall Du
alltid börja Din apikala palpation i ett friskt område för att patienten och Du själv skall
få en referens. Om Du noterar en uppdrivning skall Du konstatera om denna fluktuerar
eller ej.
Nästa steg är att undersöka om det föreligger någon marginalömhet.
Komprimera papillerna lätt mellan två fingrar. Kontrollera med avseende på svullnader,
ev pusflöde eller om det uppstår blödningar.
Därefter undersöker Du tänderna med avseende på kronömhet. Nyp med två fingrar runt
tandkronan och för den i buccal-lingual riktning. Börja med en ”frisk” tand.
8
Slutligen skall tänderna perkuteras för att ev perkussionsömhet skall kunna avslöjas.
Knacka med ett solitt instrumentskaft, t ex en sond eller ett spegelskaft i axial riktning.
För att få en referens börjar Du med en ”frisk” tand.
Sondering
Marginalt
Använd en ficksond och leta efter patologiska tandköttsfickor, furkationsinvolveringar,
tandsten och fistelgångar som tömmer sig i fickorna. Ge akt på pustömning och
blödningstendens. Notera också om sonderingen är smärtsam och, i så fall, om smärtan
kvarstår.
Tandkronor
9
Använd en vass undersökningssond. Bilda Dig en uppfattning om patientens kariestyp
och kariesaktivitet. När Du finner ett kariesangrepp skall Du notera angreppets
omfattning och om sonderingen utlöser någon smärta. Kontrollera noggrant
fyllningskanter och kronskarvar. Det är inte ovanligt med omfattande kariesangrepp
under minimala ingångsöppningar som kan vara mycket svåra att diagnostisera med
röntgen. Kontrollera slutligen om det föreligger några sprickor eller frakturer i tänder
eller fyllningar. Vid en ev misstanke om en spricka kan en infärgning med jod i området
samt belysning med fiberljus vara till god hjälp.
Sensibilitetstest
Det är mycket viktigt att inte förväxla sensibilitet med vitalitet. En tandpulpa kan vara vital
utan att vara sensibel. Detta kan vara fallet efter ett trauma där kärlförsörjningen kan vara
intakt men där de sensoriska nerverna påverkats. I tveksamma fall skall man avvakta en tid
efter en negativ sensibilitetsundersökning och därefter testa på nytt.
Elektrisk pulpastimulering
Rätt utförd kan elektrisk stimulering vara en värdefull metod för att undersöka tandsensibilitet
Börja alltid med en ”frisk” tand!!
Elektrisk sensibilitetsundersökning inleds med att aktuella tänder torrläggs noga. Använd
bomullsrullar runt tanden och blästra med luft. Kontrollera att apparatens spänningsreglage
står på det lägsta värdet. Fukta elektroden med vatten eller med en speciell elektrodgel och
placera den på en fyllningsfri yta en bit koronalt om gingivan, så nära pulpan som möjligt. Var
noga med att kontrollera att Du håller i metalldelen på pulpatestaren med din ena hand utan att
komma åt patienten med något annat än tandelektroden och sluter strömkretsen genom att
hålla i patientens underkäke med den andra. Alternativt lägger Du ett finger från Din fria hand
på gingivan en bit från den tand som skall testas för att få en bra kontakt. Öka spänningen
succesivt till maxvärdet eller till det att patienten rapporterar en pirrande känsla i tanden.
10
Det är viktigt att undvika överledning till parodontiet och till granntänderna. Det kan ibland
vara nödvändigt att isolera en tand med kofferdam eller genom att applicera plaststrips i
kontaktpunkterna. Kom också ihåg att porslinskronor inte leder ström medan guld är en
utmärkt ledare.
Följaktligen kan Du inte utnyttja elektrisk sensibilitetstest på kronförsedda tänder såvida det
inte finns en tillräckligt stor fri tandyta på vilken elektroden kan appliceras.
Undvik att testa patienter
Termisk test
Kyla
Med hjälp av is eller kylspray (Endo-Frost, Roeko) kan man undersöka en tands känslighet för
kyla. Sensibiltetstesten inleds med att de aktuella tänderna torrläggs med bomullsrullar och
luftblästring. En bomullspellet hålls med pincett och sprayas fuktig. Vänta en kort stund tills
Du ser att iskristaller bildats på pelleten. Placera därefter pelleten på en fyllningsfri yta
koronalt om tandhalsen. Får Du inte något svar gör Du om applikationen mer cervikalt.
Reagerar patienten på stimuli skall Du observera följande parametrar:
• Hur snabbt kommer svaret?
• Hur kraftigt är det?
• Upphör smärtan i och med att pelleten avlägsnas?
Försök att alltid inleda testet på en frisk tand för att få en referens inför den fortsatta
undersökningen.
Denna metod kan även vara värdefull som hjälp att diagnostisera sprickor eller frakturer i en
tandkrona. Det frakturerade området är ofta betydligt känsligare för kyla än övriga delar av
kronan.
11
Värme
Om Du inte får någon reaktion för vare sig kyla eller elektrisk stimulering kan Du undersöka
tandens känslighet för värme. Detta är emellertid en undersökningsform som i sig kan ge
upphov till irreversibla skador i pulpan om den utförs upprepade gånger på samma tand och
vid flera tillfällen, varför den skall användas restriktivt. Det är absolut inte en metod som skall
användas vid tidig sensibilitetstest av traumaskadade tänder. Pulpan stimuleras genom att
varm stopping sätts i kontakt med tandkronan. Vid användning av varm stopping (vita
guttaperka stavar) skall tanden inte torrläggas. Se istället till så att tanden verkligen är
ordentligt fuktad med saliv eller vaselinisera den med ett tunt lager. Vaselinera ett stycke
stopping och värm den försiktigt i en spritlåga. Ett sätt att kontrollera hur varm stoppingen
blivit är att applicera den på någon av Dina egna naglar, strax ovanför nagelbandet. När Du
lärt Dig att kontrollera uppvärmningen tar Du en ny bit, vaselinerar den, värmer den till lagom
temperatur samt applicerar den på en tandyta på samma ställe som vid köldstimuleringen.
Skulle Du ha låtit bli att vaselinera stoppingen och dessutom applicerat den på en torr tandyta
kommer stoppingen att fastna och sitta kvar på tanden trots att Du försöker ta bort den när
patienten reagerar. En sådan händelse är inte förtroendeskapande!
Mekanisk test
Man kan ibland skapa sig en uppfattning om en tands sensibilitet genom sondering av
tandhalsar eller kariesangrepp.
Det är värdefullt att komma ihåg pulpans känslighet för mekanisk stimulering även i andra
fall.
Provokationstest
Med provokationstest förstås att operatören provocerar fram en smärtattack hos patienten.
Metoden är ibland nödvändig för att skilja ut en sensibel, pulpitisk tand från övriga sensibla
men friska tänder. Ofta kan en vanlig sensibilitetstest med kyla utlösa en värkattack från en
tand utan att detta varit operatörens avsikt. I andra fall t ex då patienten i anamnesen uppgivit
symptom som tyder på en pulpit kan man vara direkt tvungen att försöka mer systematiskt
provocera fram värk, helst på det sätt som patienten anger ger upphov till smärtan. Vid dessa
pulpatillstånd kan kyla vara utlösande agens vid andra kan det vara värme. Kan man sluta sig
till en säker diagnos utan att provocera fram en värkattack skall testen givetvis uteslutas.
12
Anestesitest
Vissa sjukdomstillstånd i munhålan och dess omgivningar kan ge mycket likartade symptom.
Gapningssvårigheter kan ha sitt ursprung i affekterade käkleder eller muskler likaväl som i en
pericoronit. Om en patient klagar över att en smärta förhindrar maximal gapning och inget
övrigt tyder på orsaken kan en mandibularanestesi vara till hjälp för att utesluta en eller flera
orsaker till besvären. På patienter med andra typer av diffusa smärtor som kan vara av både
dentalt och annat ursprung kan selektiv anestesi vara till god hjälp. Beroende på om man
använder ledningsanestesi eller terminalanestesi kan mindre eller större områden bedövas. För
att selektivt bedöva en enstaka tand kan rothinnebedövning komma ifråga. Man skall vara
synnerligen restriktiv med denna undersökningsform eftersom den kan omöjliggöra andra,
betydligt relevantare typer av undersökningar
Röntgenundersökning
En röntgenundersökning ger information om käkbenet och tandens hårdvävnader.
Den är till god hjälp för diagnostik av patologiska förändringar i dessa vävnader och den ger
också värdefull information om pulparummets utseende.
Var särskilt observant på följande punkter när du granskar röntgenfilmer:
Periodontalspalt och lamina dura:
Normalt skall periodontalspalten vara jämn och obruten.
Vid en infektion i pulpan kan man se en vidgning av periodontalspalten eller en
upplösning av lamina dura.
Emellertid kan likartade iakttagelser även göras vid traumatisk ocklusion.
Käkbenet:
Kontrollera käkbenet periradikulärt och juxtaradikulärt med avseende på
radiopaciteter eller radioluscenser.
Om de förekommer, ge akt på om de är skarpt eller diffust avgränsande, om de
är multi- eller unilokulära och om de förefaller ha gett upphov till rotdeviationer.
Leta efter frakturlinjer och rotrester.
Kontrollera även det marginala käkbenet med avseende på kompaktans utseende,
vertikala benfickor och furkationsinvolveringar.
13
Tändernas anatomi:
Observera pulparummets utsträckning och dess relation till fyllningar och ev
kariesangrepp.
Ägna en tanke åt om fyllningarna kan störa pulpans funktion.
Kontrollera om det föreligger externa eller interna resorptioner samt
omfattningen av sekundärdentinbildning och förekomst av dentiklar eller
hypercementos.
Om det finns misstanke om tidigare trauma skall du leta efter frakturlinjer.
Då kan du också behöva ett större antal olika projektioner av tanden än normalt.
Tidigare pulpa- och rotbehandlingar:
I detta inryms överkappningar, pulpaamputationer, och rotbehandlingar.
Fråga patienten när behandlingarna utförts.
Ge akt på både kvaliteten på det utförda arbetet och det terapeutiska resultatet
och komplettera med kliniska undersökningar. I synnerhet överkappningar skall
sensibilitetstestas om detta icke skett tidigare under undersökningen. Bilda dig
därefter en uppfattning om den tidigare behandlingen måste revideras.
Fistulografi:
Har Du under den kliniska undersökningen iakttagit en fistelmynning måste dess
ursprung bestämmas.
Det sker genom att ett de Trey’s rotfyllningspoint (medium) försiktigt förs in i
fistelgången till hela dess djup. Därefter tas röntgenbilder i olika projektioner.
Laboratorieunderökningar
Om Du upptäcker en patologisk förändring som kräver en laboratorieundersökning ingår det i
Dina skyldigheter att se till att den görs. De kan gälla biopsier eller prov från cystainnehåll.
Det kan fordras en allergiundersökning i vissa fall och det kan krävas en bakteriologisk
diagnos med resistensbestämning mot olika antibiotika i andra.
Inledningsvis framhölls betydelsen av att man följer ett systematiskt schema vid en
undersökning för att inte missa väsentlig information av diagnostiskt värde.
Endodontiavdelningens journalkort tjänar som en god checklista men kompletteringar kan i
vissa fall vara nödvändiga.
När undersökningen av en patient är avslutad skall anamnes och statusuppgifter
sammanställas. Med dessa som bas kan Du ställa en diagnos. Först med en säker diagnos kan
Du sedan, på nytt med hjälp av anamnes och status, bestämma en relevant terapi. Det är Din
skyldighet att basera Ditt terapival på en korrekt diagnos vilken skall vara verifierad i
Dina journalanteckningar. Vidare är det Din skyldighet att remittera patienten till
odontologisk specialist eller läkare om Du inte själv kan komma fram till en diagnos
eller om Du inte kan utföra en optimal terapi.
14
Diagnoser
Pulpa
Symtomfri pulpa omgiven av friskt dentin, utan kliniska
tecken på inflammation
skt frisk pulpa,
symtomfri, som h Symtomfri inflammerad pulpa
Asymtomatisk
pulpit
Klinisk frisk pulpa
Inflammerad pulpa,
Symtomatisk
pulpitmedsubjektiva oc Inflammerad pulpa med subjektiva och objektiva symtom.
Nekrotisk pulpa
Pulpan är helt eller delvis nekrotiserad.
Tidigare rensad tand
Pulpan är avlägsnad helt eller delvis i samband med
tidigare behandling
Rotkanalen är helt eller delvis utfylld med
rotfyllningsmaterial
Tidigare rotfylld tand
Käkben
Apikalstatus utan anmärkning
Inga kliniska eller röntgenologiska tecken på inflammation i
det periapikala käkbenet.
Asymtomatisk apikal parodontit
Inga kliniska tecken på inflammation men med en klart
iakttagbar radiolucens apikalt.
I de fall parodontiten är lokaliserad
vid sidan av roten benämner man på
motsvarande sätt juxtaradikulär
parodontit
Symtomatisk apikal parodontit
I de fall parodontiten är lokaliserad
vid sidan av roten benämner man på
motsvarande sätt juxtaradikulär
parodontit
Kliniska fynd som visar på inflammation i det periapikala
käkbenet med eller utan röntgenologiska tecken på
inflammation
Förekomst av fistel, marginal förbindelse eller abscess skrivs som statusuppgift i journalen
15
Tand och pulparumsanatomi
God kunskap om tand- och pulparumsanatomi är nödvändig för genomförandet av en optimal
endodontisk behandling.
Pulpakavum är i sin form vanligen en förminskning av tandkronan. Divertiklar (pulpahorn)
går upp i kusparna i premolarer, molarer och incisalt i incisiver och caniner. I flerrotiga tänder
kallas pulpakavums ocklusala begränsning för pulpatak och den del som gränsar till
furkationen för pulpabotten. I enrotiga tänder övergår kavum direkt och trattformat i
rotkanalen. Det skenbart raka förlopp och de släta väggar rotkanalerna har i påföljande
illustrationer är starkt förenklade. I själva verket liknar pulpan mer ett träd med förgreningar,
sidokanaler, apexdelta etc. Dessutom kan ibland sk dentiklar (pulpastenar) förekomma (fig
1). I ett tvärsnitt är rotkanalsystemet en förminskad bild av rotens yttre kontur.
Karies
Divertikel
Sekundärdentin
Pulpatak
Pulpakavum
Dentikel
Pulpabotten
Kanalmynning
Furkation
Sidokanal
Rotkanal
Foramen
apikale
Apex
Apexdelta
Fig 1
Pulpacavum
16
Tvärsnitt
Fig 2. Ungt pulparum på en överkäkspremolar
Tvärsnitt
Fig 3. Förträngt åldrat pulparum på en överkäkspremolar
Med stigande ålder blir pulparummet allt trängre pga den ständiga dentinnybildningen.
Dessutom bidrar irreguljär dentinbildning under t ex fyllningskaviteter till att pulpakavum och
kanaler blir avsevärt trängre med åren. I vissa fall kan det gå så långt att hela rotkanalen blir
oblitererad. Det irreguljära dentinet har en mörkare färg än det ordinarie.
17
Foramen apikale
Foramen apikale
Anatomiskt apex
Fig 4. Uk-incisiv ur buccal och approximal aspekt
aspekt
Pulpavävnaden når fram till foramen apikale och här ligger det trängsta stället. Foramen
apikale ligger inte på rotspetsen utan 0,5 - 1,5 mm från anatomiskt apex (fig 4). I det enskilda
fallet är det oftast mycket svårt att röntgenologiskt bestämma foramen apikales läge.
På följande sidor finns schematiska illustrationer på samtliga tänder, samt uppgifter om bl a
längd och antal rotkanaler. På tandkronorna finns streckade fält inritade. Dessa beskriver
kavumpreparationens ideala form och utsträckning. Med kavumpreparation skapar vi tillträde
till rotkanalerna.
18
Trepanation och kavumpreparation
Trepanation: Öppna för att få tillträde till pulparummet.
Kavumpreparation: Preparation för att skaffa sig god insyn och åtkomlighet så att en
optimal rotbehandling kan genomföras.
Vid all endodontisk behandling krävs god insyn för att man på ett optimalt sätt skall kunna
genomföra en behandling.
Det är viktigare att skapa god insyn än att spara tandsubstans, eftersom en bra rotbehandling
är nödvändig för att tanden skall kunna behållas.
En trepanering utförs genom att man borrar mot en divertikel eller kavums största lumen.
Utnyttja all den information som röntgenbilden och den kliniska undersökningen ger, vad det
beträffar tandens läge samt tand och pulpaanatomin.
All eventuell karies liksom fyllningar som skymmer eller utgör läckagerisker skall
avlägsnas. Underminerad tandsubstans avlägsnas så mycket att frakturrisk elimineras.
Tandsubstans som förhindrar fritt tillträde till rotkanalsmynningarna, t ex molarernas
mesiobuccala kuspar skärs ned.
Tänk redan nu på var Du skall placera Dina sk referenspunkter.
Runda av vassa hörn och kanter så att patienten ej irriteras mellan behandlingsgångerna
På de schematiska teckningarna som följer i kompendiet, finns kavumpreparationerna inritade
som streckade fält på tänderna.
Uppgifterna om tändernas längd och antalet rotkanaler är hämtade från Hess (1925).
19
Vidgning av kavum
Fig 9. Trepanering av uk molar
Vid vidgningen av kavum är det lämpligt att man för in rundborret genom öppningen
och låter borret arbeta i riktning koronalt mot trepanationsöppningen.
I molarer och premolarer blir detta mot ocklusalytan och på incisiver och caniner mot
lingualytan/palatinalytan.
På detta sätt undviker man att borra i kavumbotten och vidgningen sker genom avlägsnande
av ”överhäng” som skymmer (fig 9) insynen.
De roterande instrumenten som används är high speed med ett rundborr nr 18 till
trepaneringen och ett lågvarsvinkelstycke med ett vanligt/förlängt rundborr nr 18 till själva
kavumpreparationen.
20
FEL
Felaktig preparation med risk för perforation
eller fraktur
Fig 10
Sträva efter att skaffa Dig en så rak väg som möjligt till samtliga rotkanalsmynningar och ha
släta väggar utan hack eller underskär.
Kavum skall efter preparation ha ett trattformigt utseende, konvergerande mot kavumbotten
(fig 10).
I kavumbotten finns det, på flerkanaliga tänder, fåror mellan de olika rotkanalsmynningarna.
För att identifiera de olika mynningarna raspar man med en sond i fårorna.
Borra inte, tänk på risken för perforation
En dålig kavumpreparation ger dålig insyn, dålig arbetsmiljö och en dålig rotbehandling!
21
CENTRALA ÖVERKÄKSINCISIVEN
Tvärsnitt
Centrala överkäksincisiven
Genomsnittlig längd
22,5 mm
Antal rotkanaler
1 100 %
Roten färdigbildad
10-årsåldern
Pulpakavum
Tillplattat bucc-pal (skovelformat) 2-3divertiklar
Rotkanal
Rund, övergår trattformigt i kavum
Kavumpreparation:
Trepaneringen sker från palatinalytan. Sträck ut öppningen så att pulpahornen omfattas av
preparationen. I annat fall finns risk för kvarvarande nekros och infektion och även risk för
missfärgning av kronan.
22
LATERALA ÖVERKÄKSINCISIVEN
Tvärsnitt
Laterala överkäksincisiven
Genomsnittlig längd
Antal rotkanaler:
1
Roten färdigbildad
Pulpakavum
Rotkanal
22 mm
100%
10 årsåldern
Tillplattat bucc-pal 2 - 3 divertiklar
Svagt oval i bucc-ling. Ofta böjd i apikala delen (se upp för
perforation vid rensningen)
Kavumpreparation:
Prepareras som den centrala överkäksincisiven
23
ÖVERKÄKSCANINEN
Tvärsnitt
Överkäkskaninen
Genomsnittlig längd
Antal rotkanaler 1
Roten färdigbildad
Pulpakavum
Rotkanal
26,5 mm
100%
13 årsåldern
Spolformig med största utsträckning bucc-pal, en
divertikel
Oval, ofta distal-böjd i apikala delen
Kavumpreparation
Tanden trepaneras från palatinalytan. Oval form. Se upp med divertikeln.
24
FÖRSTA ÖVERKÄKSPREMOLAREN
M
Tvärsnitt
Första överkäkspremolaren
Genomsnittlig längd
20,6 mm
Antal rotkanaler
1 10 %
2
90 %
3
Undantagsvis
Roten färdigbildad:
12 års åldern
Pulpakavum
Har kronans form och högst 3 divertiklar buccalt
Rotkanaler
ns är denna Bandformad. Finns det två eller tre kanaler är de runda apikalt och
belägna som cavumpreparationen nedan visar. Ofta gracila och böjda
rötter som kan vara svåra att urskilja på röntgenbilden
Kavumpreparation
Rotkanalernas läge i en en- respektive
trekanalig första överkäkspremolar
Trepaneringen sker från occlusalytan. Kaviteten vidgas så att divertiklarna omfattas.
Kuspskärningar är krav då dubbelapproximala fyllningar eller kariesdefekter finns. Se nästa
sida. Se upp med ofta förekommande mesial rotfåra/konkavitet, markerad med ett M ovan, där
perforation lätt kan ske, om man inte är uppmärksam.
25
ANDRA ÖVERKÄKSPREMOLAREN
Tvärsnitt
Andra överkäkspremolaren
Genomsnittlig längd
21,5 mm
Antal rotkanaler
1 75 %
2 25 %
3 Undantagsvis
Roten färdigbildad
12 årsåldern
Pulpakavum
Som första överkäkspremolaren
Rotkanaler
Som första överkäkspremolaren men rotens njurform mindre
uttalad och rotkanals-anatomin mindre komplicerad.
Kavumpreparation
Principen för kuspskärning av premolarer vid
dubbelaproximala fyllningar och kariesangrepp
Trepanationen är som för första överkäkspremolaren.
26
FÖRSTA ÖVERKÄKSMOLAREN
Tvärsnitt
Första överkäksmolaren
Genomsnittlig längd
Antal rotkanaler
3
4
Roten färdigbildad
Pulpakavum
Rotkanaler
20,8 mm
60 %
40 %
9 årsåldern
Som en låda med inbuktade väggar, 4 divertiklar- högst mesio buccalt.
De mesio-buccala, disto-buccala och palatinala kanalmynningarna
ligger i varsitt hörn av kavum medan den ev 4:e kanalen är belägen i en
fåra mellan den mesio-buccala och palatinal kanalmynningen.
Palatinala och disto-buccala roten är i regel raka, utom längst apikalt,
och innehåller vardera en rotkanal som är rund-oval och med relativt
okomplicerat förlopp. Mesiobuccala kanalen böjer oftast av i distal
riktning apikalt. Om en kanal föreligger är den bandformad. Vid två
rotkanaler förenas de ibland med varandra i den apikala delen. Den
buccala av dem är rymligast och lättast att finna. Den linguala är ofta
trång och med komplicerat förlopp. Det förekommer även mesiobuccala
rötter med två helt separata kanaler och även två åtskilda mesiobuccala
rötter, där vardera roten har en kanal.
27
Kavumpreparation av första överkäksmolaren
b
b
d
m
d
b
m
l
l
l
Bilden visar var i förekommande fall första
överkäksmolarens 4:e kanal är belägen
Trepanation sker från occlusalytan i dess mesiala del.
Sikta mot största rot, oftast den palatinala.
Vidga inte distalt om crista transversa.
Öppningen måste göras så att den mesiobuccala roten blir tillgänglig med
rotkanalsinstrument. Detta medför att den mesiobuccala kuspen oftast måste skäras och den
koronala delen av rotkanalen måste vidgas i mesial riktning.
Palatinala och distobuccala kanalerna ger sällan några problem ur åtkomlighetssynpunkt.
Skär både buccala och palatinala kuspar vid dubbelapproximala fyllningar eller karies.
Frakturrisk om emaljen ej har adekvat dentinunderstöd.
28
ANDRA ÖVERKÄKSMOLAREN
Tvärsnitt
Andra överkäksmolaren
Genomsnittlig längd
Antal rotkanaler:
1
2
3
4
5
Roten färdigbildad
Pulpakavum
Rotkanaler:
20 mm
Undantagsvis
10%
60%
30%
Undantagsvis
14 årsåldern
Som en låda med inbuktade väggar, 4 divertiklar- högst mesio
buccalt. De mesio-buccala, disto-buccala och palatinala
kanalmynningarna ligger i varsitt hörn av kavum medan den ev
4:e kanalen är belägen i en fåra mellan den mesio-buccala och
palatinal kanalmynningen. Det är inte ovanligt, att kavum är
trångt och kanalmynningarna ligger på rad.
Palatinala och disto-buccala roten är i regel raka, utom längst
apikalt, och innehåller vardera en rotkanal som är rund-oval och
med relativt okomplicerat förlopp. Mesiobuccala kanalen böjer
oftast av i distal riktning apikalt. Om en kanal föreligger är den
bandformad. Vid två rotkanaler förenas de ibland med varandra
i den apikala delen. Den buccala av dem är rymligast och
lättast att finna. Den linguala är ofta trång och med komplicerat
förlopp. Det förekommer även mesiobuccala rötter med två helt
separata kanaler och även två åtskilda mesiobuccala rötter, där
vardera roten har en kanal.
29
Kavumpreparation av andra överkäksmolaren
b
b
d
m
d
m
l
l
b
Bilden visar en variation av
rotkanalernas läge i andra
överkäksmolaren
l
Trepanation sker från occlusalytan i dess mesiala del.
Sikta mot största rot, oftast den palatinala.
Vidga inte distalt om crista transversa.
Öppningen måste göras så att den mesiobuccala roten blir tillgänglig med
rotkanalsinstrument. Detta medför att den mesiobuccala kuspen oftast måste skäras och den
koronala delen av rotkanalen måste vidgas i mesial riktning.
Palatinala och distobuccala kanalerna ger sällan några problem ur åtkomlighetssynpunkt.
Skär både buccala och palatinala kuspar vid dubbelapproximala fyllningar eller karies.
Frakturrisk om emaljen ej har dentinunderstöd.
30
UNDERKÄKSINCISIVEN
Tvärsnitt
Underkäksincisiven
Genomsnittlig längd
Antal rotkanaler: 1
2
Roten färdigbildad
Pulpakavum
Rotkanaler
20,7 mm
60 %
40 %
10-årsåldern
Skovelformat, två divertiklar
Vid två kanaler är de ofta förbundna eller övergår i varandra, men separata
foramina förekommer. Den linguala kanalen är ofta tunn och svåråtkomlig
Kavumpreparation
Trepanation sker från lingualytan. Tänk på divertiklarna.
Pga kronflykten måste trepanationen ofta extenderas upp till incisala skäret för att
instrumenten skall kunna arbeta.
Viktigt att extendera trepanationen lingualt för att kunna hitta och behandla en ev lingual
kanal eller komma åt att rengöra den linguala väggen av den bandformiga enda kanalen. I
mycket extrema och sällsynta fall av kraftig kronflykt samt lingualtippade uk incisiver kan
man bli tvungen att lägga trepanationsöppningen buccalt.
31
UNDERKÄKSCANINEN
Tvärsnitt
Underkäkscaninen
Genomsnittlig längd
Antal rotkanaler
1
2
Roten färdigbildad
Pulpakavum
Rotkanalen
25,6 mm
55 %
45 %
12-års ålder (två rötter förekommer)
Har kronans form en divertikel, omärklig övergång i kanalen.
Ofta rak. Då en kanal förekommer är den bandformad i bucc-lingual riktning.
Vid två rotkanaler är genomskärningen mera runda, men ofta finns förbindelser
dem emellan. Förenar sig ofta till gemensamt foramen separata foramina
förekommer
.
Kavumpreparation
Trepanation sker från lingualytan. Pga kronflykt och för att komma åt ev lingual kanal, måste
trepanationen extenderas incisalt och lingualt, som vid uk-incisiven.
32
FÖRSTA OCH ANDRA UNDERKÄKSPREMOLAREN
Tvärsnitt
Genomsnittlig längd
Antal rotkanaler
Roten färdigbildad
Pulpakavum
Rotkanaler
1
2
Första underkäkspremolaren Andra underkäkspremolaren
21,6 mm
22,3 mm
75%
100%
25% Obs se nedan !
Undantagsvis
12-årsåldern
13-årsåldern
Har kronans form med två divertiklar, den buccala högst.
Trattformig övergång i rotkanalen.
Vid tand med en kanal; oval, rak.
Obs: Enligt klinisk erfarenhet är två-kanaliga underkäksfyror betydligt vanligare än den av
Hess (1925) angivna.
Tre kanaler kan också förekomma.
33
Kavumpreparation av första och andra underkäksmolaren
Fig 5. Tvåkanalig uk-premolar.
Trepanation sker från occlusalytan.
Tvåkanalig tand har ofta en gracil lingual kanal som kan vara svår att finna.
Vidga enligt fig 5.
Delningsstället kan ligga långt apikalt.
Vid kraftig kronflykt bör trepanationen sträckas ut på buccalytan. Om buccala kuspen inte
skärs vid kraftig kronflykt får man styrning av borr och rotkanalsinstrument som kan orsaka
komplikationer. Se fig 6.
Fig 6. Visar tekniska komplikationsrisker vid trepanering av en uk-premolar
med kraftig kronflykt.
34
FÖRSTA OCH ANDRA UNDERKÄKSMOLAREN
Tvärsnitt
Genomsnittlig längd
Antal rotkanaler
Roten färdigbildad
Pulpakavum
Rotkanaler
2
3
4
Första underkäksmolaren
Andra underkäksmolaren
21 mm
19,8 mm
Undantagsvis
20%
70%
80%
30%
Undantagsvis
9-årsåldern
14-årsåldern
Varierar med kronans form och antal rotkanaler. Divertiklar lika
många som kuspar, den mesiobuccala oftast högst. Kavumbotten
är oftast sadelformad i mesio-distal riktning.
Enkanaliga uk-molarer har en rot och en grov central kanal.
Tvåkanaliga uk molarer har en distal och en mesial kanal,
vanligen belägna i varsin rot. Trekanaliga molarer har två mesiala
och en distal kanal medan fyrkanaliga har två i varje rot. De
mesiala kanalerna är ofta trånga förgrenade och böjda i en
mesialt konvex båge, vilket försvårar rensningsarbetet.
Fig 7. Visar exempel på flerkanaliga rötter.
35
Kavumpreparation av första och andra underkäksmolaren
mb
b
l
d
ml
Trepanation sker från occlusalytan.
Oftast måste den mesiobuccala kuspen skäras för att man skall få insyn och skapa åtkomlighet
till de mesiala kanalerna.
Se upp med tippade tänder. Perforationsrisk se fig 8 om man ej är observant på tandens
längsaxel.
Fig 8 Visar att risk för perforation finns vid trepanation av tippade tänder.
36
Täckförband
Provisoriska fyllningsmaterial har ett relativt stort användningsområde inom odontologin.
De används mellan behandlingstillfällena för att skydda vitalt dentin vid karies excavering
eller preparationer för protetiska ersättningar. Materialen kommer också till användning för att
förhindra läckage in i rotkanaler efter endodontiskt arbete eller protetiska stiftpreparationer.
I vissa fall används en del material rent terapeutiskt för att få pulpitsymtom att avklinga.
De material man använder sig av för att täcka och skydda rotkanaler och vitala pulpor går
under samlingsnamnet täckförband. Dessa är ju av temporär karaktär, varför de skall vara:
- Lätta att inserera
- Lätta att avlägsna
Dessutom är det ett absolut krav att de håller tätt för att skydda en känslig rotkanalsmiljö eller
en vital pulpa från munmiljön. Täckförbandet måste även motstå de fysiska och kemiska
påfrestningar de utsätts för i den orala miljön. De vanligast förekommande materialen kan
med utgångspunkt från deras innehåll indelas i följande grupper:
Zinkoxid-eugenolcement:
Zinkenol ( ZOE ): Lätt att inserera. Acceptabel täthet. Bactericid. I viss mån
analgetisk. Innehåller eugenol.
Zinkoxid-eugenolcement med förstärkning:
IRM: Lätt att inserera. Blir mycket hårt. Tveksam täthet
Nobetec: Klibbig att inserera. Innehåller fibrer, ej bakterietät. Bör ej användas
på vitala tänder.
Zinkoxid-sulfatcement:
Praders cement: Något svår att inserera. Stelnar mycket snabbt. Mycket
tättslutande. Lämplig vid eugenolallergier.
Cavit: Lätt att inserera. Stelnar vid kontakt med saliv. Lämplig vid
eugenolallergier.
Coltosol: Eugnolfritt alternativ. Bör ej användas i stora kaviteter.
Stelningsexpansionen kan spräcka tänder.
Zinkfosfatcement:
Fosfatcement Något besvärlig att inserera. Blir mycket hård. Endast tätt om
cementet omsluter tanden t ex vid provisorisk krona, detta pga cementets
stelningskontraktion.
Polycarboxylatcement:
Durelon Lätt att inserera. Binder bra till tandens hårdvävnad. Risk för läckage
genom mikrospalter i fyllningsmaterialet. Vävnadsvänligt passar bra som
överkappning i temporära tänder. Eugenolfritt
37
Ur biologisk aspekt skall rotkanalerna, efter preparation, förses med Ca(OH)2. Zinkenol
används rutinmässigt som täckförband i kombination med ett täckande skikt av IRM ovanpå
Zinkenolen.
När rotfyllningen väl är utförd placeras först ZOE närmast rotkanalen. Ovanpå placeras IRM
pga dess högre hållfasthet.
Nobetec används främst för att fästa provisoriska kronor och hättor. Med tanke på att Nobetec
ej är bakterietätt används det inte som ett endodontiskt täckförband.
För att skydda vitala pulpor i preparerade tänder är ZOE det mest använda täckförbandet. Om
täckförbandet skall sitta under lång tid, mer än 3 månader, är IRM att föredra.
Det är viktigt att man följer fabrikanternas anvisningar på hur de olika täckförbanden skall
beredas. Kaviteten skall ha någotsånär skrovliga väggar och utformad så att tuggkraften ej kan
dislocera en fyllning. Täckförbanden bör ha en minimitjocklek på 3mm, för att optimalt kunna
fylla sin funktion, det vill säga en fyllning som står emot påfrestningarna i den orala miljön,
samt skyddar den vitala pulpan eller den kanal som undergår endodontisk behandling.
Var noga med att kontrollera ocklusion och artikulation innan patienten skickas hem.
Kofferdamläggning
Allt arbete i rotkanaler skall ske aseptiskt. Man skall med andra ord arbeta i ett desinficerat
operationsfält med sterila instrument, på ett sätt så att man ej tillför bakterier. En absolut
förutsättning för detta är att kofferdam används.
En rätt applicerad kofferdam gör också att man kan arbeta ostört utan tungans och salivens
inverkan. Man behöver inte heller vara rädd för att patienten skall inhalera eller svälja föremål
som filar eller guttaperka points. Observera att en inhalerad eller nedsvald fil är ett mycket
allvarligt tillstånd för patienten!
Med kofferdam slipper patienten även få spolvätskor och desinfektionsmedel i munnen. Dessa
kan vara både illasmakande och verka irriterande på slemhinnorna.
Detta är mycket tungt vägande skäl till att all rotbehandling skall ske under skydd av
kofferdam. Tänder som ej kan isoleras med kofferdam vid rotbehandling, bör som regel
extraheras.
Allmänna krav på kofferdam
Man eftersträvar att få en tät kontakt mellan duk och tand. En klammer används för att hålla
duken på plats.
Det är viktigt att klammern sitter stadigt fast, dels för att undvika läckage, dels för att undvika
risken att klammer och duk lossnar under behandligen.
Dukens storlek skall vara avpassad så, att den uppspänd på kofferdamhållaren skärmar av
munöppningen och näsöppningen för att undvika kontamination av operationsfältet via
utandningsluften.
38
Kofferdamläggning i normala fall
För att få klammern att sitta stadigt krävs det att man har minst så många kontaktpunkter mot
tanden, att inga rotationsaxlar kan uppstå.
Detta testas lättast genom att först prova klammern på tanden, och kontrollera att den inte
vickar.
Klammern behöver således inte ligga an mot tanden med hela skäret.
Klammern får inte försvåra insyn eller åtkomlighet.
Prova passande klammer vanligtvis
Ivory nr 9 till incisiver och premolarer och i första hand nr 26 eller 27 till molarer.
Ibland kan Ivory nr 9 även användas till molarer.
Stabiliteten och insynen är det som räknas.
Klammern skall kunna placeras cervikalt om alla kavitetskanter. Är detta fallet kan man nu ta
fram kofferdamduken.
Med hjälp av en håltång stansas ett hål, oftast det största hålet på håltången, i
kofferdamdukens mitt.
Är hålet för litet, är risken stor att duken spricker.
Prova gärna, med hjälp av en tandtråd, innan du sätter på kofferdam att det inte finns något
som gör att duken kan haka upp sig då den förs genom kontaktpunkten.
Hårda approximala kontakter, kan göra det svårt att få duken runt tanden.
Vid fall med mycket hårda kontakter kan man vidga approximalrummen med t ex kil, så
mycket att duken går på plats.
Även en försiktig slipning med diamantstrips kan underlätta. Glöm då inte Duraphat-lackning.
Oavsett hur hårda kontaktpunkterna är behövs oftast en tandtråd för att få ner duken genom
kontaktpunkterna.
När klammer och duk är på plats ska duken sluta tätt runt tanden.
En orsak till att inte duken glider in mot tanden kan vara att den är klämd mellan klammer och
gingiva.
Lätta då lite på klammern, så att duken kommer på plats.
39
Rotkanalsinstrument
Vid upprensning och preparering av rotkanaler används rotkanalsinstrument. Av dessa finns
ett antal olika typer där de olika huvudtyperna och deras arbetssätt kommer att presenteras här.
Tidigare tillverkades rotkanalsinstrument utan krav på exakthet eller överensstämmelse
mellan olika fabrikat. För att standardisera måtten och kraven på instrumenten följer numera
alla instrument den sk ISO-normen. Där beskrivs ingående de olika normer som instrumenten
skall följa.
I korthet normeras följande:
Storlek:
Alla instrument skall ha ett nummer mellan 06-140 där numret är filens
diameter uppmätt 3 mm från spetsen och uttryckt i hundradels
millimeter. Ex nr 15 är 0,15 mm i diameter 3 mm från spetsen. Tillåten
avvikelse är 0,02 mm. ( Fig 11)
Stigning:
Dvs filens ökande diameter mot skaftet. Denna ökar med 0,02 mm per
mm i längd på filen. (Fig 11)
Spetsvinkel:
Ska vara 75 grader plus/minus 15 grader. (Fig11)
Arbetsdelens längd: Ska vara minst 16 mm. (Fig 11)
Fig 11 Arbetsdelens längd och stigningen på en rotkanalsfil enligt ISOnormen
D2 = D1 + ( 16 × 0,02 mm )
( 16 × 0,02 mm ) = Stigningen
Fig 11. Arbetsdelens längd och stigningen på en rotkanalsfil enligt ISO-normen
40
Färgkod: De olika storlekarna skall ha en viss färg på handtaget beroende på storlek (Fig 12)
Fig12 Filarnas färgkoder
Instrument längder: Filarnas vanligaste längder är 21 mm, 25 mm och 28 mm, ibland finns
även 23 och 31 mm långa. Längden mäts från spets till infattningen i
skaftet.
Instrumentlängd
41
Vidare sägs i ISO normerna att instrumenten ej skall påverkas av kemikalier och
autoklavering. De skall även tåla en viss vridning och böjning utan att frakturera.
Ett instrument som uppfyller alla krav brukar man säga är ett ”standardiserat instrument”.
Legeringar
Egenskapen hos ett rotkanalsinstrument är beroende av det material som filen är tillverkad av.
Moderna filar är tillverkade av antingen rostfritt stål eller nickeltitanlegering.
Filar av Ni-Ti har inneburit en revolution när det gäller preparering av rotkanaler.
Ni-Ti-legeringen är en sk ”minnesmetall”. Denna egenskap gör att filen återgår till sin
ursprungliga form även efter en mycket kraftig deformation. Elasticiteten är mycket större
jämfört med rostfritt stål.
Detta gör att man kan rotera en fil av Ni-Ti i böjda rotkanaler även när man kommer upp i
grövre storlekar.
En annan stor fördel med Ni-Ti-filar är att de behåller flexibiliteten även när stigningen på
filen ökar. Detta har lett fram till utveckling av en rad olika filar med stigning som är två till
sex gånger större än ISO-standard. Även om det finns handfilar av denna typ är de flesta
tillverkade för att användas i ett vinkelstycke med konstant låg hastighet (150 – 350 varv per
minut).
Filtyper
De olika filtyperna kan delas upp i två grupper beroende på tillverkningssätt.
I den ena gruppen tillverkas instrumenten genom att en rund metalltråd slipas till rätt profil
och sedan vrids i sin längsaxel till rätt utseende. Till denna grupp hör K-filar och Reamers.
I den andra gruppen är instrumenten tillverkade genom att en rund metalltråd fräses till rätt
form. Till denna grupp hör Nitiflex filar, K-filar, Profile maskinella filar, S-filar, Hedström
filar.
De instrument du framförallt kommer att komma i kontakt med här på endodontiavdelningen
är rostfria K-filar, Nitiflex K-fil och Profile maskinella filar.
För att förstå de olika filarnas egenskaper bättre följer här nedan en presentation av de olika
filarnas uppbyggnad och arbetssätt.
KERRFILAR: En fyrkantig profil som vridits till en tät spiral. Se bild. En stark och smidig
fil som inte frakturerar så lätt. Filen är måttligt effektiv i sin avverkning. Kan användas i
filande och roterande rörelse vid avverkning, får då endast roteras ett ¼ varv. Vid filande
rörelse sker spåntransporten åt bägge håll, vilket kan plugga igen rotkanalen apikalt med
dentinspån sk sekundär obliterering.
Användningsområde: Pga att den är stark och smidig är det en mycket bra fil att söka sig ned
med som första fil i en kanal.
42
Nitiflex, K-Fil
K-fil i nickeltitanlegering. Med unik flexibilitet för att
underlätta rensningsarbetet i böjda kanaler
PROFILE FILAR: Nickeltitanium fil för maskinell rensning vid en hastighet av 250 varv per
minut och anpassade för ”crown- down teknik”.
Crown-down innebär att kanalens övre delar vidgas med filar med hög stigning för att man
lättare ska kunna komma åt och preparera den apikala, oftast mest böjda, delen av rotkanalen
med filar med lägre stigning och högre flexibilitet.
Det finns tre typer av filar i Profile sortimentet.
• Orifice Shapers (O.S.) med en stigning från 5-8% beroende på grovlek. Dessa är
markerade med tre färgade ringar, som inte motsvarar färgkodning enligt ISOstandard.
• 06 ProFile med stigningen 6 % och två färgade ringar enligt ISO-standard.
• 04 ProFile med stigningen 4 % och en färgad ring enligt ISO-standard.
43
S-FILAR: En slipad fil med dubbla skär i en dubbel spiral. Se bild. Pga det dubbla skäret är
det mer material kvar i mitten av filen vilket gör den starkare än den vanliga Hedströmfilen.
Tätare spiral än Hedströmfilen. Avverkar effektivt i både filande och roterande rörelse.
Starkare än Hedström men bör roteras försiktigt då den frakturerar lättare än exempelvis Kerr
filen. Spåntransporten såsom Hedströmfilen, dvs fördelaktigt.
Användningsområde: Sk universalfil då den med gott resultat både kan användas med rotation
i raka kanaler och med filande rörelse i böjda rotkanaler.
REAMERS: En trekantig profil som vridits i en gles spiral. Se bild. Pga formen avverkar den
mycket bra i roterande rörelse, men ej bra i filande rörelse. En stark men i grövre storlekar
styv fil vilket medför att den ej formar sig efter rotkanalen.
Användningsområde: Snabb och effektiv rensning i raka kanaler.
HEDSTRÖMFILAR: En slipad fil med ett mycket skarpt skär som löper i en spiral i filens
längsaxel, se bild på genomskärning. Slipningen ger en tunn kärna vilket medför att den har
en högre frakturbenägenhet än andra typer av rotkanalsinstrument. Filen avverkar mycket
effektivt men får bara användas i en filande rörelse upp-och-ner i rotkanalen. Vrids den mer
än högst ett kvarts varv, fraktureras den lätt. Spåntransporten sker företrädesvis åt rätt håll dvs
från filspets mot filskaft. Användningsområde: Koronal preparering.
44
Rensningsteknik
Målsättningen med rotkanalsarbetet är att:
• Skapa infektionsfrihet
• Följa den ursprunglig kanalkurvaturen
• Avverka circumferent
• Utföra en tät försegling av rotkanalsystemet
Vi vet att vid en infektion i rotkanalen finns det även mikroorganismer i dentinkanalerna. För
att åstadkomma en infektionsfrihet måste vi därför förutom att eliminera infektionen i
kanalsystemet också avverka dentin från väggarna i kanalen. Största chansen att uppnå detta
mål är att följa den ursprungliga kanalkurvaturen och avverka circumferent. Detta sker bäst
genom att preparera en rund kanal.
Vilken instrumentstorlek behövs det då för att avverka tillräckligt med dentin?
Ett sätt att ta reda på detta är att mäta den största diametern hos rotkanaler några mm från
apex. En sådan studie har gjorts av Green (1958) som undersökte och behandlade buccala
rötter på ök 6-or. Han fann att diametern 1mm från apex var 0.22-0.30 mm.
Grossman (1981) gjorde en annan studie som ledde till en rekommendation att ”en kanal skall
instrumenteras 3 filstorlekar större än ursprunget”. Detta innebär att om man använder sig av
Greens resultat bör en kanal vidgas till #40 eller #45.
Haga (1968) instrumenterade böjda rötter till #35 eller #40. När han sedan gjorde en
tvärsnittsundersökning 2 mm från apex visade det sig att 80% hade otillräckligt rensade
kanaler. Haga uppskattade därför att det var nödvändig med en vidgning till #50.
Kerekes & Tronstad (1977) mätte också diametern med målsättningen att visa vilket minsta
instrument som krävdes för att uppnå en rund preparation.
De fann att 1 mm från apex på molarer måste #40 (bucc ök, mes uk) och #60 (pal ök, dist uk)
användas i böjda rötter.
Sammanfattningsvis förefaller det nödvändigt att vidga böjda kanaler till #40-#50 för att de
ska bli runda.
Hur åstadkommer vi bäst runda kanaler?
Har instrumenteringstekniken någon betydelse för kanalformen?
Vessey (1969) visade på extraherade uk- incisiver att roterande instrument gav relativt runda
kanaler medan filande rörelser gav oregelbundna kanaler.
Jungman (1975) rensade mesiala kanaler på 150 uk-incisiver. Han fann att ingen metod
varken rotation, filing eller Giromatic® gav runda kanaler.
Litteraturstudier ger således ett motsägelsefullt resultat på frågan hur vi ska få en rund kanal.
Troligtvis är rotation en bättre metod, givet en viss instrumentstorlek, i all fall i raka kanaler.
Vår målsättning vid rotkanalsarbetet är att följa kanalens ursprungliga kurvatur.
Tyvärr visar studier av rotkanalsanatomin att det inte finns någon kanal som är helt rak. Vad
händer då vid rensningen när roten böjer av?
Schneider (1971) studerade betydelsen av storleken på kanalens krökning. Han jämförde
kanalernas form 1 mm från apex. Om rotens krökning var < 5 grader gav detta i 80% av fallen
en rund kanal. Var rotens krökning 25-75 grader gav detta en rund kanal endast i 33% av
kanalerna.
45
Schneider tog upp ett problem som kallas”apical transportation” i engelsk litteratur. Ett böjt
instrumentet strävar efter att räta ut sig i kanalen. Spetsen trycks efter hand in i kanalväggens
dentin och avverkar i detta. En uträtning eller transport av kanalformen blir följden. Blir
avverkningen eller transporten för stor föreligger risk för perforation.(Fig 13)
Fig 13 Apikal transport av kanalen
En vidgning av kanalen till #40 eller därutöver gör också spolningen mer effektiv.
Ram (1977) visade att spolningseffekten är en funktion av diametern på kanalen. Han visade
att spolningen är effektiv först vid #45.
Chow (1983) visade att kanylen vid spolning bör placeras nära apex. En kanyl #25 gauge
kräver fil # 45.
Sammanfattningsvis kan sägas att en idealpreparation av rotkanaler i smala böjda
rötter bör utföras med instrument som roteras. Detta för att optimera möjligheten till
jämnt formad kanal. Apikalt bör preparationen om möjligt ha ett mått på #40 eller #45
för att skära alla väggar och ge utrymme för spolning.
Ett sätt att uppfylla dessa krav är att använda en teknik som kallas ”The Balanced Force
Concept”
”The Balanced Force Concept”
Instrumentering enligt Balanced Force konceptet (BF) skall utföras med instrument som är
trekantiga i genomskärning och som kan roteras i rotkanalen.
Ursprungligen användes speciellt framtagna instrument tillverkade av Union Broach under
namnet ”Flex-R”. Där R” står för Roane, som var den som i mitten på åttiotalet utvecklade
och lanserade tekniken. Ett ”Flex-R” instrument är konstruerat som en reamer men med en
icke skärande spets.
Vanliga reamers är användbara eller ännu bättre flexo-reamers. Sedan Ni-Ti instrument
introducerats är dessa det bästa alternativet.
Inom BF konceptet skiljer man mellan placering av instrumentet och avverkning.
I båda fallen roteras instrumentet, men åt olika håll.
46
ARBETSGÅNG:
1. Fastställ rensningsdjupet
En tunn fil som så lätt som möjligt når de apikala delarna av roten, placeras på önskat djup.
Tag indikatorröntgenbild.
2. Placering av instrumentet
Applicera ett lätt tryck på instrumentet medan man försiktigt roterar den medurs.
Instrumentet letar sig då själv ner i kanalen. Rotationen bör vara 90 grader och ej överstiga
180 grader för att undvika att instrumentet fastnar för hårt i kanalen och fraktureras. Det
får absolut inte tvingas fram i kanalen med någon större kraft.
3. Avverkning
Kanalens dentinväggar avverkas genom att instrumentet roteras moturs.
Detta medför att filens eggar som skruvats fast i dentinet frigörs samtidigt som de bearbetar
kanalväggen.
Moturs rotationsriktning gör att instrumentet strävar ut ur kanalen och måste därför hållas
på plats genom ett tryck i apikal riktning. Filen bör roteras ett eller två fulla varv.
I extremt böjda kanaler kan detta vara svårt att utföra, rotationen bör dock ej understiga 120
grader.
Genom att växelvis utföra medurs placering och moturs avverkning närmar sig instrumentet
det fastställda rensningsdjupet. Under hela preparationsarbetet är det av största vikt att
spola kanalen regelbundet och rikligt!
Avlägsnandet av material ut ur kanalen sker normalt vid varje filbyte. För att underlätta
borttransporten av debris efter avverkningsfasen roteras filen något medurs samtidigt som
den dras i koronal riktning.
Ibland blir filen så packad med dentinspån att den inte går att placera längre apikalt i kanalen.
Instrumentet avlägsnas då med roterande rörelser för rengöring.
4. Vidgning av kanalens koronala del
Det är fördelaktigt att kombinera handinstrumentering av kanalens apikala del med maskinell
vidgning av den koronala delen.
Tidigare användes Gates rotrymmare för att forma kanalen fram till den ökande kurvaturen.
I litteraturen återfinns två uppfattningar beträffande denna vidgning:
Roane (1985) har i sin originalartikel den uppfattningen att vidgning bör ske efter att kanalen
färdigpreparerats.
Andra författare (Swindle et al 1991) menar att risken för filfraktur minskar om vidgningen
utförs redan efter det att fil #20 eller #25 nått apexområdet.
Numera använder vi Profile Orfice Shaper röd, gul och Profile 06/25 för att vidga de översta
2/3-delarna av kanalen.
Denna vidgning görs direkt efter att rensdjupet fastställts.
Målet för ”Balanced Force” tekniken är att en böjd rotkanal ska kunna instrumenteras till #40.
47
Fastställande av rensdjup
När kavumpreparationen är godkänd skall du
bestämma rotkanalens rensdjup.
Filstopp
Referenspunkt
Rensdjup
Apikal förträgning
På den primära röntgenbilden mäter du
tandens längd. du väljer ut en lämplig
referenspunkt, denna skall vara lätt
identifierbar/reproducerbar.
Välj en kuspspets eller en horisontell yta på
tanden, ofta blir detta THP, tandens högsta
punkt.
Är avståndet
på röntgenbilden från
referenspunkt till apikala rotkonturen 26 mm
tar du en fil t ex en K 15 och placerar
filstoppet på 23 mm (26mm – 3mm).
Denna marginal är till för att undvika att du
passerar ut genom foramen apikale dvs.
överrensar.
Nu fyller du kanalen med spolvätska sedan tar
du filen och för ner den i rotkanalen, till dess
att filstoppet når referenspunkten.
”Fäster” inte filen vid detta djup, utan det
känns som den lätt kan föras djupare, måste du
ta en grövre fil som verkligen ”stannar” vid
referenspunkten.
För att kontrollera var du befinner dig med
filspetsen måste du ta en s.k. indikator
röntgen i två projektioner en ortoradiell och en
excentrisk.
Skriv upp vilken fil, på vilken längd på filen
du har placerat filstoppet och var din
referenspunkt är belägen på tanden.
Exempel: K15 23 mm THP buc.
Har du flera kanaler i tanden måste du också
notera vilken fil, längd och referenspunkt som
tillhör respektive kanal.
48
På dina indikatorröntgen kan du nu se hur
långt från det röntgenologiska apex som filen
slutar.
Det optimala avståndet är ½ -1½ mm.
Låt säga att det fattas 1,5 mm till optimalt
avstånd. Då tar du och skjuter upp filstoppet
1,5 mm med andra ord till 24,5 mm.
Du för sedan på nytt ner filen till dess att
filstoppet når referenspunkten.
Nu tar du nya indikator röntgen och gör nya
noteringar enligt ovan.
Tycker du att detta är ett lämpligt djup går du
till läraren för godkännande.
För in detta djup på behandlingskortet under
rubriken slutlig indikator röntgen.
LÄRARSIGNATUR
Detta djup från referenspunkt till apikala
förträngningen blir ditt rensdjup, detta skall nu
hållas konstant genom hela den fortsatta
behandlingen.
49
Hyllpreparation
När rensdjupet väl är bestämt övergår du till
vidgningen av rotkanalen.
Tänk på vikten av en korrekt apikal
preparation för ett lyckat behandlingsresultat.
Apikala
förträngningen
Foramen apikale
Vid foramen apikale slutar den kollagenfattiga
pulpavävnaden och mer motståndskraftig
kollagenrik bindväv tar vid.
Detta medför att all rotbehandling skall ske
innanför foramen apikale.
Här är rotkanalen som smalast och dessutom
finns tillräckligt med dentin för att preparera
en apikal hylla.
Mot denna preparerade hylla pressas sedan i
samband
med
rotfyllningsmomentet
guttaperkan så att rotfyllningen blir
fullständigt tät. Se fig.
Hyllpreparation
50
Vidgning av rotkanalen maskinellt
Du inleder preparationen av rotkanalen
maskinellt.
Målet med den maskinella preparationen är att
vidga de koronala 2/3 av rensdjupet för att
underlätta fortsatt prepareringen och rengöring
av den apikala 1/3 vilket sker manuellt
Börja alltid med att kontrollera inställningarna
på rensmotorn. Den skall vara inställd på 250
varv/min och torque, dvs. vridmomentet ska
vara 45.
Det första instrumentet du använder är Profile
Orifice Shaper med tre röda ringar. Placera
filstoppet vid 2/3 av det fastställda rensdjupet
och kontrollera att filen inte är deformerad på
något sätt.
Om rensdjupet är fastställt till 24,5mm sätts
filstoppet på 2/3 av 24,5mm dvs. ca 16mm.
Motor för maskinell rensning
Fyll cavum med spolvätska.
För in den roterande filen med ett lätt tryck i
kanalen.
Använd en lätt pumpande rörelse i ca 5-10s
med filen i kontinuerlig rotation.
Spola ur rotkanalen.
Gör rent filen i filkudden indränkt med
spolvätska
Kontrollera och för på nytt in filen. Fortsätt
arbeta med en lätt pumpande rörelse. Når du
avsett djup är preparationen av den koronala
delen avklarad.
Så fort Du märker att filen inte avancerar
längre apikalt, öka inte trycket utan spola
istället och byt till nästa fil. Om Du har ett
tryck som bryter stiftet på en
”stiftblyertspenna” så trycker du för hårt.
Profile-filar för koronal vidgning av
rotkanalen
Gå nu över till Profile Orifice Shaper med tre
gula ringar. Inställningen på motorn är den
samma som för den röda Orifice Shapern. Den
mindre diametern på denna fil gör att Du
kommer ner längre apikalt i kanalen.
51
Med samma lätta tryck, kontinuerliga rotation
och pumpande rörelse som förut fortsätter Du
din preparering av rotkanalen.
Spola rotkanalen. Rengör och kontrollera filen.
Så fort du känner att filen inte avancerar mer
apikalt, spola och gå över till nästa instrument.
Nästa fil du ska använda är Profile 06/25 med
två röda ringar. Denna fil har en diameter som
är ännu mindre än föregående och därför
kommer du ytterligare längre apikalt.
Om Du har ett tryck som bryter stiftet på en
”stiftblyertspenna” så trycker du för hårt
Inställningen på motorn skall fortfarande vara
250varv/min men torque ska ändras till 38.
Kontrollera med hjälp av filstoppet på filen att
du inte preparerar längre apikalt än 2/3 av
rensdjupet. Arbeta som förut med lätt tryck,
konstant hastighet och pumpande rörelse högst
5-10s åt gången.
Spola och kontrollera filen. Vid minsta tecken
på deformation kassera instrumentet och ta
fram ett nytt. Är filen deformerad skulle den gå
av direkt om man satte ner den i en rotkanal.
Om du inte kommer längre ner så tryck inte för
hårt ibland är det inte möjligt att i detta läge nå
2/3 av rensdjupet med de maskinella filarna.
Spola ur kanalen och övergå till manuell
preparering av kanalen enligt Balanced Force.
Manuell preparering av rotkanalen
Placering
Använd Balanced force tekniken i ditt fortsatta
rensningsarbete enligt de principer som finns
beskrivna i kompendiet (sid 42), från och med
NiTi 25. Undvik att använda Balanced Force
med stålfilar ( Kerr 15 och 20).
Sätt filstoppet på det fastställda rensdjupet.
Placera instrumentet med ett lätt tryck i
kanalen medan du försiktigt roterar ett kvarts
till ett halvt varv medurs.
Därefter roterar du filen moturs ett till två fulla
varv med bibehållet tryck i apikal riktning.
Genom att växelvis utföra medurs placering
och moturs avverkning når filen så
småningom det fastställda rensdjupet.
Avverkning
52
När du nått rensdjupet, gå då genast över till
nästa fil. Fortsätt inte arbeta med en fil som
nått rensdjupet eftersom det leder till att man
rätar ut en böjd rotkanal.
Fortsätt kanalpreparationen med nästa
filstorlek och upprepa medurs placering och
försiktig moturs avverkning.
Spola kanalen vid varje filbyte.
Ibland blir filen så packad med dentinspån att
den inte avancerar längre apikalt. Gör då rent
filen och spola kanalen noggrant.
Slutlig indikator rtg
Målet med rotkanalspreparationen är att
rotkanalen skall kunna instrumenteras upp till
sex filstorlekar större än den med vilken
indikatorröntgen togs. Tog du indikatorröntgen
med K15 ska du rensa till NiTi-flex # 45.
Givetvis måste man ta hänsyn till rotens
anatomi speciellt vid bandformade rötter
med böjda kanaler.
Vid böjda kanaler får man ibland nöja sig
med filstorlek 35.
När tanden är färdigpreparerad med en distinkt
hylla apikalt tar du en masterpointbild i två
projektioner med utprovat masterpoint
Avståndet från pointet till apikala rotkonturen
skall nu överensstämma med den slutliga
indikatorröntgenbilden
Visa upp ditt resultat för godkännande
LÄRARSIGNATUR
Slutligt rensdjup
53
Komplikationer
Över- och underrensning.
Var ytterst noggrann när du bestämmer
rensdjupet.
Ta förutom ortoradiella även excentriska
bilder, så att kanalkurvaturer i buccal och
lingual riktning kan lokaliseras.
Som tidigare nämnts ligger den apikala
förträngningen ca 0,5-1,5 mm från rotkonturen
på rtg-bilden.
I en överrensad tand går det inte att utföra en
tät rotfyllning pga avsaknaden av en apikal
hylla. Se fig.
Överrensad
En underrensad tand lämnar antigen en vital
pulparest eller, i fall med infekterad rotkanal,
bakterier apikalt. Se fig.
Debris
Underrensad
Sekundär obliterering.
När du vidgar en kanal, är risken stor att
dentinspån packas apikalt.
Var noga med att rensdjupet hålls konstant.
Dentinpropp
Misstänker du att en dentinpropp har bildats,
(se fig.), gå genast tillbaka till en tunn fil och
försök luckra upp dentinproppen under riklig
spolning.
54
Apikal transport eller zipping
En böjd fil strävar efter att räta ut sig i
rotkanalen.
Ju högre upp i filgrovlek desto styvare blir
filen. Detta gör att en böjd rotkanal riskerar att
bli alltmer uträtad. En uträtning eller apikal
transport av rotkanalen blir följden. Ett annat
ord för detta är zipping.
Apikal transport av kanalen
Filspetsen kommer allt längre bort från
foramen apikale, och efterlämnar ett utrymme
med rotkanalsdebris med eventuella bakterier.
Dessutom är apikal rotperforation i form av
en droppe en vanlig följd av zipping.
Apikal
perforation
Lateral perforation
Lateral
perforation
Högre upp i kanalen avverkar filen mycket på
innerkurvaturen av rotkanalen. Är roten
dessutom försedd med en konkavitet är risken
stor för lateral perforation. Se fig.
Zipping och lateral perforation undviks genom
att använda Balanced Force tekniken vid
rensning.
Zipping
Har man inte tillgång till filar som är
avpassade för Balanced Force tekniken kan
man i böjda kanaler också undvika zipping och
lateral perforation genom att förböja filarna
och inte rensa till mer än 35.
Teleskoppreparation
Teleskop preparation
Vid extremt böjda rotkanaler kan även sk
teleskoppreparation eller step-back filing
utföras.
I stället för att göra en hyllpreparation minskar
man successivt rensdjupet när man ökar
filgrovleken. Se fig
55
Apikal perforation
När man vid sekundär obliteration eller vid
zipping har förlorat renslängden och skall
försöka nå rätt rensdjup igen, kan detta leda till
att roten perforeras apikalt.
Inträffar detta försök då att försiktigt sondera
fram foramen apikale igen med en förböjd
tunn fil och börja om med din preparering. Se
fig.
Apikal perforation
Timglas
Roterar du en förböjd fil i en böjd kanal leder
detta ofelbart till en timglasformad preparation
apikalt som blir precis lika svår att göra en tät
rotfyllning i som i fallet med zipping.
Rotera aldrig en förböjd fil under
dentinavverkning.
Skaffa dig en uppfattning om hur rotkanalen
böjer av genom att dels studera röntgenbilderna dels sondera kanalen med böjd fil.
Träna upp och använd din känsel i
fingertopparna.
Filfraktur
Timglaspreparation
Instrumentfraktur i rotkanalen är något man
verkligen vill undvika eftersom det försämrar
prognosen för rotbehandlingen.
En deformerad fil frakturerar lätt. Därför är det
mycket viktigt att kontrollera filen innan du för
ner den i rotkanalen.
En alltför aggressiv hantering av filen i
rotkanalen ökar också risken för filfraktur.
Detta gäller inte minst nickeltitanfilar.
Är olyckan framme diskutera med lärare vad
du skall göra.
56
Rotfyllning
När du har fått godkänt för att rotfylla tanden
(LÄRARSIGNATUR)
avlägsnar
du
smearlayer från kanalväggen genom att fylla
kanalen med Tubulicid Plus som får verka
under 1 minut.
Därefter spolar du ur kanalen med spolvätska
och torrlägger med papperspoints.
Dehydrera
kanalen
med
Etanol.
Spritöverskottet sugs upp med papperspoints
Rensdjup
Rotfyllning med Sealer/Guttaperka
Masterpoints provas ut och är vanligen, samma
eller en storlek större än den grövsta fil som
använts i kanalen.
Fig A
Guttaperkaspetsen skall gå ända ned till
slutrensdjupet och den preparerade hyllan.
Det bör kärva något både när man skjuter ned
spetsen och när man drar ut den.
Klipp vid behov pointet i spetsen för att
justera. Fig A
Blanda lika delar (Pasta A och Pasta B) av
Topseal på en glasplatta (använd den blanka
sidan).
Tänk på att endast små mängder krävs!
Topseal stelnar på mer än 8 timmar vid 37ºC.
Rotfyll en kanal i taget.
Doppa en NiTi-flexfil 25 i sealer och för ned
den i kanalen till rensdjupet.
Rotera filen moturs för att tapetsera väggarna
med sealer samtidigt som du sakta drar filen ut
ur kanalen. Fig B.
Fig B
Fig C
Doppa endast den del av masterpointet i
sealern som skall gå ned i kanalen.
Undvik att få sealer på den del av pointet som
skall hållas med pincett.
Instrument med sealerrester torkas av på
filkudden.
57
För ned pointet till rensdjupet med pumpande
rörelser så att eventuellt innestängda luftblåsor
tillåts försvinna. Fig C. Fyll på med
utfyllnadspoints doppade i sealer lateralt 1-2 st
Rotkanalstoppare
Bränn av pointsen vid kavumbotten med en
upphettad rotstoppare. OBS! Risk att pointsen
följer med upp.
Fig D
Fig E
Lateralkondensera med fingerspreader, vid
sidan om masterpointet. Fig D.
Instrumentet lirkas ut ur kanalen samtidigt som
det roteras för att undvika att rotfyllningen
följer med ut.
Ett utfyllnadspoint (De Treys, medium) doppat
i sealer förs upp i det skapade utrymmet
bredvid masterpointset Fig E.
Torka av fingerspreadern i filkudden mellan
varje kondensering Upprepa proceduren så
länge utrymme finns. Fig F.
Bränn av utfyllnadspointsen vid kavumbotten
med en upphettad rotstoppare.
Torka ur överskottet av sealer med en
bommulspellet.
Fyll samtliga kanaler enligt ovan.
Ta röntgenbilder i två projektioner för att
kontrollera att din rotfyllning når rensdjupet
samt att den är homogen och utan otätheter
längs kanalväggarna.
Jämför rotfyllningsbilden med den slutliga
indikatorbilden och masterpointbilden.
Visa för lärare.
LÄRARSIGNATUR
Fig F
58
Revidering av rotfyllning
Blir din rotfyllning för kort eller otät måste du
göra om den.
Innan du sätter igång med revidering skall du
analysera ev fel med lärare.
En guttaperkafyllning med Topseal som ännu
inte stelnat tar du lättast bort med en S-fil.
Den ska vara något tunnare än din slutrensfil.
Skruva ner filen några mm i guttaperkan och
dra då följer rotfyllningen med ut.
Kontrollera, med den filstorlek som du
använde för ditt slutliga rensdjup, att du når
ner till ditt tidigare rensdjup.
Det kan finnas kvar rester av den gamla
rotfyllningen längst apikalt.
Om
din
rotfyllning
inte
uppfyller
kvalitetskraven pga att den var för kort
rekommenderar vi att du tar en ny
masterpointbild, det kan hända att du inte varit
tillräckligt noggrann vid utprovandet av
masterpointet.
En guttaperkafyllning med hartskloroform tar
man lättast upp med en rostfri K-fil 25 eller 30
samt några droppar Endosolv E.
När guttaperkan blir upplöst spolar man ur
kanalen med etanol
Detta medför att guttaperkan klumpar ihop sig
och kan lätt spolas bort.
Detta förfarande upprepas till dess att
rotkanalen är helt fri från guttaperka.
Daganteckning
Denna skriver du under arbetets gång enligt
förebild i kompendiet. Se bilaga.
Samtliga daganteckningar skall signeras av
lärare vid passens slut.