Fastighetsregistrets kvalitet med avseende på fastighets

TRITA-INFRA EX 04-024
ISSN 1651-0194
ISRN KTH/INFRA/EX--04/024--SE
EXAMENSARBETE
FASTIGHETSVETENSKAP
EX-04-131
Fastighetsregistrets kvalitet
med avseende på fastighetsgränser och arealer
Lars Ohlsson
Examinator: Hans Mattsson
Handledare: Kristin Karlsson, LTH
STOCKHOLM 2004
Förord
Denna rapport redovisar ett examensarbete ingående i lantmäteriutbildningen vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.
Jag vill här ta tillfället i akt och tacka min examinator Hans Mattsson,
Barbro Julstad vid Lantmäteriet i Gävle och doktorand Kristin Karlsson i
Lund för initiativet till examensarbetet. Kristin har bistått med god handledning inom specialområdet fastighetsgränsjuridik och jag önskar henne
lycka till med licentiatuppsatsen och fortsatt doktorerande!
Överlantmätare Agneta Ericsson och övrig personal vid Lantmäterimyndigheten i Gävleborgs län tackas för rådgivning, kontorsplats, tillgång till arkivet, allmänt stöd och många koppar kaffe. Här vill jag särskilt tacka Roger
Nilsson för hjälp med utcheckning av data från DRK och frågor angående
APC och herrarna Oscarsson och Vikström för stöd med diverse MBKfrågor.
MMPG skall ha tack för lån av utrustning med speciellt tack till Kjell
Lundberg för konsultation i geodetiska frågor. Daniel Johansson vid Lantmäteriets geodesienhet tackas för vägledning om Lantmäteriets tillämpningar av RTK-tekniken. Jag vill även tacka Olle Olsson vid registerkartefunktionen för särskild genomgång om uppbyggnaden av digitala registerkartan.
Sist men inte minst ett stort tack till övriga familjen Ohlsson för stöd och
bistånd som utsättarbiträden och språkvårdare.
Till minne av Bosse Lindbergh.
Lars Ohlsson
Gävle februari 2004
2
The quality of the Swedish real property register
concerning property boundaries and areas.
Summary
The question of giving larger legal force to coordinates, at the expense of
boundary marks on the ground, has been a pressing issue for several
years. One of the arguments for coordinate fixed property boundaries is
the importance of building up a legally valid digital cadastral index map.
There is information about every single Swedish real property unit in the
real property register (FR). Connected to this is the digital cadastral index
map (DRK), where the approximate directions of the property boundaries
are presented. The source material of the boundaries in the DRK varies. A
coordinate of a boundary point taken from the DRK does not with certainty
show its legally valid position.
The main purpose of this thesis is to show how the coordinates of boundaries in the DRK may differ from their legally valid positions. Another purpose is to illustrate possible discrepancies between real property unit
areas that are stated in the FR, areas calculated according to the DRK and
the true areas, calculated from the legally valid boundaries.
The wording of the problem is: How well do the property boundaries and
the real property unit areas in the FR correspond to the legally valid boundaries?
The study was performed within a defined geographic area close to the
village of Ockelbo, containing 65 real property units and 365 boundary
points. The area was selected because of its adequate mixture of real
property units, mainly regarding age, origin and type. It has a composition
of real property units representative of Sweden. Consequently the results
show the circumstances within the area in question, but they also give an
indication of how the property boundaries in the DRK are presented for the
rest of the country.
An inventory of all the boundary points within the area was made, and after
that they were surveyed with GPS technology. The new coordinates were
compared with those from the DRK. The greatest discrepancy in the area
is 27.2 meters and concerns a boundary mark from 1966. The medium
deviation of all the boundary points is 5.9 meters with an even distribution
in all directions.
The true areas of the real property units were calculated from the new
surveys and were compared with the area information in the FR. Almost
half of the real property units given in the FR have a correct area, that is to
say with less than 1 % discrepancy. Small and new real property units
have more reliable area information in the FR than large and old ones.
3
The DRK is not good enough as a source of legally valid coordinates within
the area in question, owing to the bad position accuracy concerning
property boundaries. If the geometry of the boundaries is as poor in the
rest of the country, the DRK of today will give coordinates that are too
inaccurate to be given legal force. Likewise the information about areas of
the real property units may be incorrect, if these boundary points are used
at the calculations of the areas.
4
Sammanfattning
Frågan om att ge större rättsverkan åt koordinater, på bekostnad av gränsmärkena på marken, har varit aktuell flera gånger under de senaste åren.
Ett av argumenten för koordinatbestämda fastighetsgränser är betydelsen
av att bygga upp en rättsligt giltig digital registerkarta.
Information om varje enskild fastighet finns samlad i fastighetsregistret
(FR). Till detta hör den digitala registerkartan (DRK) där fastighetsgränsernas ungefärliga sträckning redovisas. Hur gränserna har lagts in i kartan och vilket ursprungsmaterial som har använts är dock varierande.
Detta medför att en gränspunktskoordinat tagen ur DRK inte med säkerhet
visar gränspunktens rättsliga läge på marken.
Examensarbetets huvudsyfte är att visa hur gränsers koordinater i DRK
kan skilja sig från sina rättsligt gällande sträckningar. Dessutom syftar
arbetet till att belysa eventuella skillnader mellan fastigheters arealuppgifter i FR:s allmänna del, arealer beräknade utifrån DRK och arealer enligt
gränsernas rättsligt gällande sträckningar (sann areal).
Problemformuleringen lyder: Hur väl stämmer redovisningen av fastighetsgränser och arealer i fastighetsregistret med de rättsligt gällande
gränserna?
Studien utfördes inom ett begränsat geografiskt område i anslutning till
Ockelbo tätort, innehållande 65 fastigheter med 365 gränspunkter. Området valdes ut för att det innehåller en lämplig blandning av fastigheter,
främst med avseende på ålder, bildningssätt och användning. Det representerar en för Sverige normal fastighetsstruktur. Resultaten visar förhållandena inom det aktuella området men ger också en fingervisning om hur
fastighetsgränserna i DRK kan vara redovisade i övriga delar av landet.
Samtliga gränspunkter inom området inventerades och mättes in med
GPS-teknik. De nymätta koordinaterna jämfördes med de som erhölls ur
DRK. Den största differensen inom området är 27,2 meter och gäller ett
gränsrör från 1966. Medelavvikelsen för samtliga gränspunkter är 5,9
meter med jämnt fördelad spridning i alla riktningar.
Fastigheternas rätta arealer beräknades ur de nya mätningarna och jämfördes med arealuppgifterna i FR. Nära hälften av fastigheterna har en
riktig arealuppgift i FR med mindre avvikelser än 1 %. Små och nya fastigheter har säkrare arealuppgift i FR än stora och äldre.
Med den dåliga lägesnoggrannhet på fastighetsgränserna som påvisats
inom det undersökta området, duger inte DRK som källa för rättsligt gällande koordinater. Om geometrin är lika undermålig för övriga landet, ger
DRK som den ser ut idag för dåligt bestämda koordinater för att den skall
kunna ges rättsverkan. Även fastigheternas arealuppgifter kan bli fel om
dessa gränspunkter används vid arealberäkningen.
5
Innehållsförteckning
Förkortningar
8
1
INLEDNING
9
1.1
Bakgrund
9
1.2
Problemformulering
10
1.3
Syfte
10
1.4
Avgränsning
10
2
TEORI
11
2.1
Kartor med fastighetsindelning
2.1.1
Ekonomiska kartan
2.1.2
Registerkartan
2.1.3
Digitala registerkartan (DRK)
11
11
11
13
2.2
Fastighetsgränser
2.2.1
Gränsmarkeringar
15
15
2.3
Juridik
2.3.1
Fastighetsbestämning av gränser (gränsbestämning)
2.3.2
Lagligen bestämd gräns
2.3.3
Ej lagligen bestämd gräns
2.3.4
Gräns i enskilt vatten
2.3.5
Specialregler
17
17
18
19
20
20
2.4
Geodetisk mätning
2.4.1
Global Positioning System (GPS)
2.4.2
Referenssystem
22
22
23
3
3.1
METOD
24
Val av testområde
24
3.2
Utrustning
3.2.1
Använd utrustning
25
25
3.3
Gränspunktsinventering
26
3.4
Fältmätning
26
3.5
Analys
3.5.1
Referenssystem
3.5.2
Gränspunkter
3.5.3
Arealer
3.5.4
Resultat utifrån tidigare studier
4
29
29
29
32
32
RESULTAT
33
6
4.1
Gränspunkter
33
4.2
Arealer
4.2.1
FR - rätt areal
4.2.2
DRK - rätt areal
4.2.3
FR - DRK
39
40
41
42
4.3
Vanliga fel i DRK
4.3.1
Gränser i vägkant
4.3.2
Gränsen ligger fel mot koordinatbestämda gränsrör
4.3.3
Felaktig redovisning av gräns
4.3.4
Gränsredovisningen stämmer dåligt med akten
4.3.5
Osäkra gränser
4.3.6
Avsöndringar
4.3.7
Felnumrering av fastigheter
43
43
45
46
47
48
48
49
5
SLUTSATSER OCH DISKUSSION
50
5.1
Slutsatser
50
5.2
Diskussion
51
Referenser
52
Bilagor
A
B
C
D
E
Informationsbrev till fastighetsägarna
Översiktskarta ur AutoKa-Vy
Inmätningskarta (APC)
Fastighetsförteckning med arealer
Punktprotokoll med avvikelser
7
Förkortningar
APC
AutoKa-PC. Lantmäteriets äldre programvara för hantering av
geografisk och fastighetsanknuten information.
ArcCadastre® Lantmäteriets nya programvara för insamling, beräkning, lagring
och presentation av geografisk och fastighetsanknuten information.
AutoKa-Vy Visualiseringsverktyget för DRK
BrB
Brottsbalken
DAX
DRK anpassning extra åtgärd
DGPS
Differentiell GPS. Relativ GPS-mätning, vanligen underförstås
relativ kodmätning.
DRK
Digitala Registerkartan
ExL
Expropriationslag (1972:719)
FBL
Fastighetsbildningslag (1970:988)
FBLS
Lagen om fastighetsbildning i stad
FDS
Fastighetsdatasystemet
FR
Fastighetsregistret
GGD
Grundläggande geografiska data
GLONASS Globalnaya Navigatsionnaya Sputnikovaya Sistema. Rysk motsvarighet till GPS.
GPS
Global Positioning System
HMK
Handbok till mätningskungörelsen
JB
Jordabalken (1970:994)
JDL
Lag (1926:327) om vad iakttagas skall i avseende å införande av
lagen om delning av jord å landet (Jorddelningslagen).
JP
Lag (1970:995) om införande av nya Jordabalken. (Promulgationslagen till JB)
KML
Kulturminneslagen
KTH
Kungliga Tekniska Högskolan (Stockholm)
LM
Lantmäteriet
LTH
Lunds Tekniska Högskola
MB
Miljöbalken (1998:808)
MMPG
Metria Produktion Geodesi
PBL
Plan och bygglagen (1987:10)
RH 70
Rikets höjdsystem 1970
RMS
Root Mean Square - Grundmedelfel
RN 92
Geoidhöjdsystem som har använts i RR 92
RR 92
Rikets referenssystem 1992
RT 90
Rikets koordinatsystem 1990. Koordinatsystem använt för redovisning av den tredje rikstrianguleringen 1967-82.
RTK
Real Time Kinematic. Kinematisk relativ bärvågsmätning i realtid.
SLU
Sveriges Lantbruksuniversitet (Umeå)
SWEPOS®
Nationellt nät av fasta referensstationer för GPS
SWEREF 99 Swedish Reference frame 1999. Ett svenskt tredimensionellt referenssystem.
WGS 84
World Geodetic System 1984. Ett amerikanskt globalt system för
realtidsbestämning av koordinater med GPS.
ÄJB
Äldre Jordabalken
8
1 Inledning
Examensarbetet ingår i författarens civilingenjörsutbildning i lantmäteri och har
utförts under sammanlagt 20 veckors tid inom perioden juli 2003 – februari 2004.
Rapportens resultat angående varje enskild fastighet har ingen rättslig betydelse
och föranleder inga förändringar i fastighetsregistret.
1.1 Bakgrund
Frågan om att ge större rättsverkan åt koordinater på bekostnad av gränsmärkena
på marken har varit aktuell flera gånger under de senaste åren. Ett av argumenten
för koordinatbestämda fastighetsgränser är betydelsen av att bygga upp en rättsligt
giltig digital registerkarta.
Idag finns alla fastigheter redovisade i fastighetsregistret (FR) till vilken den
digitala registerkartan (DRK) är kopplad.
Fastighetsregistrets allmänna del innehåller uppgifter om fastighetsbeteckningar,
rättigheter, arealer, vilka akter som berör varje fastighet med mera, men ingen
direkt uppgift om gränsernas läge. Uppgifter om gränsernas ungefärliga sträckning
erhålls ur DRK som är kartdelen av FR. Kvaliteten på gränskoordinater tagna ur
DRK kan dock variera avsevärt då de är av olika ålder och ursprung. Äldre gränser
kan exempelvis vara digitaliserade ur äldre, analoga och lägesmässigt dåliga
kartor. Nya gränser är inlagda enligt mätdata ur förrättningsakten vilket bör ge en
hög inre noggrannhet och en hög överensstämmelse med ej på marken markerade
gränspunkter. Fastighetsgränser kan således jämföras utifrån två redovisningssätt:
Lägesredovisningen i FR genom DRK.
Det rätta gränsläget enligt gränsmärken, förrättningshandlingar med mera. Det
är dessa som inom ett begränsat område har verifierats och nymätts inom ramen för detta examensarbete.
Uppgift om en fastighets area finns i FR:s textdel, men den är ofta osäker. Om
arealen är framräknad ur modern mätdata blir den bra både i förrättningsakten och
således också i FR, medan grafisk beräkning är sämre i båda fallen. Många fastigheter har dessutom ändrats efter sin tillkomst, och då har exempelvis ett överfört
skiftes areal utan kontrollmätning dragits av från den ursprungliga fastighetens
areal och förts till mottagande fastighet. Om skiftets areal var osäker redan från
början kan totalarealen successivt bli ännu sämre för varje dåligt beräknad arealförändring som sker. Särskilt tydligt kan detta bli för äldre, stora fastigheter som
ändrats många gånger genom årens lopp. Det finns således tre olika arealuppgifter
att jämföra:
Den rätta arealen beräknad ur nyinmätta gränser.
Angiven areal i FR, vilken härstammar från förrättningsakterna.
Beräknad areal ur de fastighetsgränser som är redovisade i DRK.
9
1.2 Problemformulering
Hur väl stämmer redovisningen av fastighetsgränser och arealer i fastighetsregistret med de rättsligt gällande gränserna?
1.3 Syfte
Examensarbetets huvudsyfte är att visa hur gränsers koordinater i digitala registerkartan skiljer sig från sina rättsligt gällande sträckningar. Dessutom syftar
arbetet till att belysa eventuella skillnader mellan fastigheters arealuppgifter i
fastighetsregistrets allmänna del, enligt DRK och utifrån gränsernas rättsligt
gällande sträckningar1.
1.4 Avgränsning
Studien omfattar ett begränsat geografiskt område i Ockelbo, ca tre mil nordväst
om Gävle, enligt figur 1 och 6. Endast fastighetsgränser har beaktats, inte gränser
kring servituts- och andra rättighetsområden.
Ur Fastighetskartan © Lantmäteriverket Gävle 2003. Medgivande L2004/0363.
Figur 1. Undersökningsområdet sydväst om Ockelbo tätort.
Fastighetsgränser och geodetisk mätning kan var för sig göras till mycket omfattande problemområden, vilket gör att rapportens teoretiska avsnitt endast får ses
som översiktligt.
1
Rapporten avser att kunna användas som referensmaterial i en pågående doktorandstudie om
konsekvenser av en övergång till koordinatbestämda fastighetsgränser, vilken utförs av Kristin
Karlsson vid LTH.
10
2 Teori
2.1 Kartor med fastighetsindelning
2.1.1 Ekonomiska kartan
Den första ekonomiska kartan gavs ut 1935 och hela landet var täckt 1978. Vissa
län uppdaterades under 1970- och 80-talen och 1983 började efterföljaren Gula
kartan ges ut (Wennström, 1998).
På den första versionen av ekonomiska kartan redovisades fastighetsindelningen
enligt jordregistret samt även sämjedelningslotter och stadsägor. Indelningen
enligt jordregistret medförde att fastigheterna redovisades i den utsträckning som
lantmäterikartornas kartskala medgav (Jonasson, 1957).
Vid upprättandet inhämtades de uppgifter som behövdes för fastighetsredovisningen från respektive länslantmäterikontor. Sockenvis inlånades samtliga kartor
och tillhörande handlingar och resultatet blev en mosaikkarta. Gränser lades in på
ekonomiska kartan i enlighet med senast fastställda förrättning där gränsen blivit
lagligen bestämd. När karta över gräns saknades följdes de rå och rör som av ålder
ansetts utgöra gränsen. Alla fastigheter kunde dock inte klargöras fullständigt till
sina lägen och gränser trots denna genomgång av lantmäteriakter. Kartor och
andra handlingar saknades ibland eller gav ofullständiga uppgifter. Gränsernas
läge kontrollerades mot fotokartan (flygbilder). Om gränsens sträckning inte var
synlig i fotokartan eller om läget inte stämde krävdes kontroll i fält och gränserna
brukade åtminstone kunna bedömas till ett ungefärligt läge. I många fall var det
dock inte ekonomiskt försvarbart med fältkontroll utan vissa gränser lades in på
ekonomiska kartan utan kontroll.
På ekonomiska kartan hade gränslinjer högre prioritet än andra slags linjer. Detta
innebar att om en gräns följde exempelvis en åkerkant, bäck eller väg så ritades
gränslinjen och inte linjemanéret för åkerkonturen, bäcken eller vägkanten. För att
öka läsbarheten ritades dock ofta den andra vägkanten ut med linjemanéret för
vägkant, även om denna vägkant också utgjorde gräns vilket kunde vara fallet om
vägen var samfälld (Jonasson, 1957).
Från och med 1979 års reviderade versioner infördes ett ritmanér med enkeldragna
linjebeteckningar för enskilda vägar. Motiven till förändringen var i huvudsak att
produktionen kunde rationaliseras samt att det medförde mer kompletta fastighetsoch detaljoriginal (Lindberg, 1988).
2.1.2 Registerkartan
Inom landsbygdsområden fortsatte fastighetsregistermyndigheterna att efter hand
uppdatera fastighetsindelningen i den så kallade fastighetskartan, vilken användes
som registerkarta men egentligen var ett deloriginal till ekonomiska kartan. Detta
skedde ofta genom att förminska förrättningskartorna, vilka i allmänhet hade skala
11
1:1000, till fastighetskartans skala 1:10 000 eller 1:20 000. På landsbygden fanns
det sällan möjlighet att ansluta till ett stomnät och förrättningskartor producerades
ofta i ett lokalt koordinatsystem (Ericsson A, muntlig komm.). Detta medförde att
redovisningen av fastigheterna inom ett mindre område kunde ha en god inre
noggrannhet, men vara förskjutna i förhållande till andra byar och överordnade
koordinatsystem.
På ekonomiska kartan fanns gränsinformation från jordregistret och i viss mån
stadsregistret. SOU 1966:63 föreslog att ett enhetligt fastighetsregister av katastertyp skulle införas för hela landet. Det skulle bestå av ett skrivet register och ett
motsvarande kartverk - registerkartan. Informationen i registerkartan skulle bli en
sammanställning av fyra olika kartor:
• Fastighetskartan (ekonomiska kartans svarttryck).
• Bestämmelsekartan (redovisade yttergränserna för olika typer av planer,
förordnanden och förbud.)
• Stadsregisterkartan
• Primärkartan
FR innehåller en allmän del, en inskrivningsdel, en adressdel, en byggnadsdel och
en taxeringsuppgiftsdel. Den allmänna delen skall enligt fastighetsregisterförordningen2 redovisa:
1. fastigheter och samfälligheter
2. koordinater
3. planer m.m.
4. kvarter
5. gemensamhetsanläggningar m.m.
6. registerkarta
Enligt 21 § fastighetsregisterförordningen skall redovisningen av punkt 1, fastigheter och samfälligheter, bland annat innehålla uppgift om en enhets totalarea. En
enhet avser en hel fastighet eller samfällighet, men även delområdens areal får
redovisas om det är lämpligt3.
Registerkartan skall även ge en numerisk lägesredovisning av fastigheter (punkt 2
ovan) enligt ”koordinatmetoden”, som den kallas i SOU:n från 1966. Detta innebär att en representativ punkt, oftast centralt belägen i fastigheten, skall ges koordinater i ett för hela riket enhetligt koordinatsystem. Det är inte fråga om en koordinatregistrering av alla gränspunkter, utan endast en punkt per fastighet dit annan
information kan knytas, exempelvis taxerings- och befolkningsuppgifter. Denna
specifikation motsvaras idag av 25 § fastighetsregisterförordningen.
Kopplingen mellan fastighetsregistret och registerkartan sker numera enkelt i
Lantmäteriets programvara AutoKa-Vy. Genom ett klick med ”blixtpilen” i aktuell
fastighet sker en direkt koppling genom fastighetsdatasystemet (FDS) till
uppgifterna för sökt fastighet i FR. Det är då den ovan nämnda koordinatpunkten
kopplar samman fastigheten i DRK med rätt uppgifter i FR.
2
3
Förordning (2000:308) om fastighetsregister.
Det är denna arealuppgift i FR som använts vid jämförelsen av arealer i här aktuell undersökning.
12
2.1.3 Digitala registerkartan (DRK)
Under de senaste tio åren har Lantmäteriet byggt upp en digital registerkarta.
Syftet har varit att snabbt få fram en rikstäckande digital karta som i första hand
redovisar hela landets fastighetsindelning. Vilka detaljer som skall finnas med i
registerkartan regleras i 37-39 §§ fastighetsregisterförordningen. Uppbyggnaden
av DRK är klar för alla områden med statliga lantmäterimyndigheter. Av landets
38 kommuner med kommunal lantmäterimyndighet beräknas de flesta vara färdigställda inom år 2004 (Olsson, muntlig komm.).
DRK färdigställdes först inom landsbygdsområdena, det vill säga för områden
utan stomnät och noggranna primärkartor. Inom denna del skedde produktionen
till en början med så kallad forcerad databasuppbyggnad, vilket innebar att arbetet
gick snabbt men det gav samtidigt upphov till en del felaktigheter4. Produktionen
utgick till stora delar från den analoga ekonomiska kartans information kompletterad med den analoga registerkartan. Överföringen av fastighetsgränserna till
digital form skedde primärt genom bordsdigitalisering av de analoga kartserierna.
Inom vissa områden med senare versioner av ekonomiska kartan genomfördes
dock produktionen med fotogrammetriska metoder (Olsson, muntlig komm.).
I tätortsområden med kommunala lantmäterimyndigheter pågår överföringen av
fastighetsinformationen till DRK. Det sker då med stöd av kommunala stomnät
och primärkartor, vilket ger en hög kvalitet på DRK. Tidigare överfördes fastighetsinformationen i tätorterna inom de områden som omfattas av de statliga lantmäterimyndigheterna (ca 250 kommuner). I många kommuner utnyttjades då inte
all primärkarteinformation, utan endast den som verkligen behövdes för att ”sy
ihop” en heltäckande fastighetsindelning. Detta arbetssätt motiverades framförallt
av att en snabb uppbyggnad av heltäckande information prioriterades. Resultatet
har alltså blivit en billigare registerkarta men med sämre kvalitet än vad som
kunde ha åstadkommits, i vissa områden (Olsson, muntlig komm.). Lantmäteriets
mätarkiv innehåller ofta bättre material vad gäller lägesnoggrannheten än DRK
(Lantmäteriet, 2003a).
Från och med 2004 startar insatser som syftar till att förbättra kvaliteten och utnyttja exempelvis kommunalt material i områden där detta hittills inte skett
(Olsson, muntlig komm.).
Generellt gäller att landsbygdsområdena har en sämre geometri än tätorterna.
Fastighetsindelningens geometri i dagens registerkarta är i landsbygdområdena
oftast densamma som den i ekonomiska kartan, förutom den nya geometri som har
tillkommit. Den topografiska informationen har däremot förbättrats i samband
med senare års produktion av grundläggande geografiska data (GGD). Det innebär
att den relativa lägesnoggrannheten mellan fastighetsindelning och topografi har
försämrats till förmån för den absoluta lägesnoggrannheten för den topografiska
informationen som förbättrats. Detta betyder att den geometriska kvaliteten på
detaljerna, exempelvis hus och vägar, är god (absolut lägesnoggrannhet), men ett
4
Några av dessa har observerats inom detta examensarbetes undersökningsområde (se vidare
avsnitt 4.3.).
13
hus kan ligga på fel sida om en tomtgräns (dålig relativ lägesnoggrannhet)
(Lantmäteriet, 2003).
För att återställa den relativa noggrannheten pågår ett arbete med att via transformation anpassa fastighetsinformationen mot den topografiska informationen. Detta
projekt kallas för DAX och har till uppgift att justera de grövsta och mest
uppenbara felaktigheterna. Många områden återstår dock5 eftersom projektet har
låg prioritet.
Fastighetsgränsernas inläggning på de olika fastighetskartorna kan sammanfattas
enligt följande (Nordin, 2002 och Olsson, muntlig komm.):
I.
II.
III.
Ekonomiska kartserierna. Inpassning av skifteskartor och liknande
mot flygbilder.
Registerkartan. Baserad på nyare ekonomisk karta (revidering med
inpassning mot ortofoton) och kommunalt kartmaterial.
DRK. Baserad på digital version av ekonomiska kartan (digitalisering och i vissa fall fotogrammetrisk justering) och kommunala
kartdatabaser.
Den arealuppgift som anges i FR stämmer ofta inte överens med den som kan
beräknas ur DRK. Anledningarna till detta är flera, bland annat att DRK:s areal
beräknas från geometri med dålig lägesnoggrannhet och att fastighetsregistrets
arealuppgifter ibland inte har justerats efter till exempel en avstyckning. Felaktigheter i areal är störst på landsbygden och för skogsfastigheter.
2.1.3.1 Kvalitetsmärkning av detaljer i DRK
Samtliga 21 statliga lantmäterimyndigheter och ett tiotal av de kommunala ajourhåller kontinuerligt DRK genom AutoKa-PC6(APC). I APC-systemet finns det
möjlighet att kvalitetsmärka alla detaljer. Denna kvalitetsmärkning omfattar:
− historik (födelse- och ändringsdatum, signatur)
− ursprung (mätmetod)
− lägesnoggrannhet (medelfel)
Med lägesnoggrannhet avses i APC den geometriska noggrannheten vilken lagras i
form av ett medelfel. Medelfelet avser lägesnoggrannheten i förhållande till det
överordnade systemet, exempelvis inmätta gränspunkters lägesnoggrannhet i
förhållande till rikets referenssystem. Detta kallas också för den yttre noggrannheten, ej att förväxla med den relativa noggrannheten. Innan GPS-tekniken började
införas i förrättningsarbetet gjordes ofta inpassningar av ingående detaljer i ett
område mot ett överordnat system, oftast rikets. Detaljerna i det lokala området
hade då en hög inre noggrannhet, men en sämre yttre noggrannhet.
5
6
Ockelbo kommun har hittills inte berörts av DAX-projektet (Hammarberg, 2004).
Ersätts successivt av lantmäteriets nya programvara ArcCadastre®.
14
Medelfelet innehåller inte den typ av osäkerhet som beror på att olika detaljer har
olika tydligt definierade lägen på marken (jämför exempelvis ett gränsrör och
kanten på en grusväg). Kunskap om vad den aktuella detaljen representerar och
hur väl definierat objektet är i verkligheten är därför ofta lika viktigt som uppgiften om medelfelet. Medelfelet för en nybildad detalj kan aldrig bli bättre än det
sämsta medelfelet hos de detaljer som använts för nybildningen (Lantmäteriverket,
2001).
2.2 Fastighetsgränser
2.2.1 Gränsmarkeringar
En fastighetsgräns sträckning bestäms i första hand av gränsmarkeringar på marken som utmärkts i laga ordning (se avsnitt 2.3.2.1). Fastighetsgränser som
tillskapats på senare tid förutsätts vara klart definierade genom att de finns markerade på marken med olika typer av gränsmarkeringar och redovisade med koordinatangivelser på den förrättningskarta som upprättats då fastigheten ny- eller
ombildades (eller fastighetsbestämdes). Gränsmärken sätts normalt ut i gränsernas
brytpunkter och ibland längs långa raka gränslinjer. När det av praktiska skäl inte
är lämpligt att markera gränsen på marken kan enbart kartredovisning och koordinatuppgifter förekomma.
Någon standardiserad utmärkning av gränser, på så sätt att alla gränsmarkeringar
ser likadana ut eller placeras på ett visst avstånd från varandra, förekommer inte7.
Olika krav på markering och kartredovisning har dock funnits under olika tidsperioder, vilket medför att det inte alltid är så lätt att i terrängen avgöra om en markering är en i laga ordning utsatt gränsmarkering. Det är heller inte ovanligt att
gränsmarkeringar har försvunnit och det är därför svårt att avgöra vilken sträckning en gräns har. Äldre gränsmarkeringar i sten och berg kan kännas igen på att
det finns en inhuggen kvadrat runt dem, men enligt Vikström (muntlig komm.)
underlåts inhuggningen av denna kvadrat ofta idag på grund av tidsbrist. Om det
istället är en inhuggen ring är det en mätpunkt. Ur handlingarna till den förrättning
där gränsen tillkom går det vanligtvis att utläsa om, och med vilken markeringstyp, en gräns har markerats (Nordin, 2002b).
Gränsmarkeringar har ett starkt rättsligt skydd. Det är i princip straffbart att ta
bort, flytta eller skada en gränsmarkering. Inte heller är det tillåtet att sätta ut
markeringar som kan tas för gränsmarkering (Julstad, 2000). Den som gör sig
skyldig till detta kan dömas för förfalskning av fast märke enligt 14 kap. 8 §
brottsbalken (BrB). Vissa gamla gränsmärken, även sådana som inte längre har
någon funktion, är i lag skyddade som kulturminnen (Lantmäteriverket, 1996d).
7
Vissa rekommendationer och riktlinjer finns i HMK-markering (Lantmäteriverket, 1996c).
15
På 1800-talet utmärktes gränserna företrädesvis med gränsstenar av olika slag.
Utseendet på stenarna varierar då lantmätarna ofta använde den typ av sten som
fanns att tillgå i närheten av gränsen. Gränsstenarna delas in i fyra olika kategorier
efter utseende och placering enligt nedan (Nordin, 2002b):
Femstenarör (fr)
Större ”hjärtsten” omgärdad av fyra mindre stenar.
Återfinns främst i traktgränsers änd- och brytpunkter.
Råsten (rn)
Återfinns i skiftesdelningslinjernas änd- och brytpunkter.
Visare
Flat upprättstående sten placerad i raklinjen mellan
femstenarör eller råstenar som indikerar gränsens läge
och riktning.
Utliggare
En sorts visare som är placerad i nära anslutning (<20
m) till främst femstenarör för att markera gränsens
riktning.
Andra äldre markeringar var:
Borrhål i berg
(hb)
Borrhål i sten
(hs)
Borrhål i betonggjutning (hg)
De markeringstyper som rekommenderas att används idag är enligt
HMK:
Rör/dubb i berg
(rb/db)
Rör/dubb i sten
(rs/ds)
Rör/dubb i betonggjutning (rg/dg)
Spik i asfalt
(sa)
Spik i berg
(sb)
Spik i betonggjutning
(sg)
Spik i jordfast sten
(ss)
Rör i mark
(rm)
Träpåle
(tp)
Figur 2. Råsten (nr. 244).
Förkortningarna inom parentes förekommer ofta i förrättningshandlingarnas tekniska beskrivning och på
vissa förrättningskartor.
16
2.3 Juridik
2.3.1 Fastighetsbestämning av gränser (gränsbestämning)
Det finns ett antal bestämmelser i framför allt jordabalken (JB) som reglerar vad
som är en fastighetsgräns rättsliga sträckning. När en gräns skall bestämmas kan
följande schema användas som ledning för att hitta relevant paragraf i de flesta
fall (Karlsson, 2004).
Specialregler
(undantagsfall)
Är gränsen lagligen bestämd?
Ja
Nej
Markerad i laga ordning?
Ja
Avsöndring, sämjedelning
eller annan legalisering?
Nej
Ja
1 kap. 3 §
3 p. JB
17§ JP
Finns gränsmärkena kvar?
Ja
1 kap. 3 §
1 p. JB
Nej
Expropriation /
tvångsinlösen?
Nej
Nej
Ja
1 kap. 3 §
2 p. JB
1 kap. 4 §
2 st. JB
1 kap. 4 §
1 st. JB
Gäller det en gräns i enskilt vatten och den inte kan bestämmas
med ovan nämnda regler tillämpas 1 kap. 5 § JB.
Figur 3. Schema för gränsbestämning.
17
2.3.2 Lagligen bestämd gräns
Lagligen bestämda gränser – den klara majoriteten av alla gränser – är de som har
tillkommit eller blivit bestämda vid lantmäteriförrättningar enligt fastighetsbildningslagen (FBL) eller äldre motsvarande lagstiftning. Exempel på äldre lagar
är skiftesstadgarna, jorddelningslagen (JDL) och lagen om fastighetsbildning i
stad (FBLS). Med förrättningar enligt ovan avses exempelvis (Rudhe, 2002):
− avstyckning
− fastighetsbestämning
− fastighetsreglering
− klyvning
− tomtmätning
− 1953 års legaliseringslag
− sammanföring och inlösen enligt 1952 års lag
− servitutsutbrytning
− ägostyckning
− ägoutbyte
− hemmansklyvning
− storskifte, enskifte eller laga skifte
2.3.2.1 Utmärkning i laga ordning
När en lagligen bestämd gräns har utmärkts i laga ordning och det går att konstatera att återfunna gränsmärken är de ursprungliga och intakta, definierar de gränsens rätta sträckning enligt 1 kap. 3 § första meningen JB:
Gräns som blivit lagligen bestämd har den sträckning som utmärkts på marken i
laga ordning.
Termen ”i laga ordning” innebär att gränsmarkeringen har satts ut av en person
med auktorisation för ändamålet (lantmätare eller liknande) vid en förrättning
eller dom som särskilt berör den aktuella gränsen.
Går det inte att med säkerhet avgöra att de funna markeringarna är intakta gäller
istället 1 kap. 3 § andra meningen JB:
Kan utmärkningen ej längre fastställas med säkerhet, har gränsen den sträckning
som med ledning av förrättningskarta jämte handlingar, innehav och andra omständigheter kan antagas ha varit åsyftad.
Alla bevismedel som finns tillgängliga skall alltså användas för att rekonstruera
var de ursprungliga gränsmärkena var placerade på marken.
Om gränsen däremot aldrig har markerats i laga ordning gäller 1 kap. 3 § tredje
meningen JB:
Om gränsens sträckning ej utmärkts på marken i laga ordning, har gränsen den
sträckning som framgår av karta och handlingar
Denna bestämmelse ger alltså karta och handlingar mer exklusiv betydelse än i
fallet då gränsmärken försvunnit.
18
2.3.3 Ej lagligen bestämd gräns
Gränser som inte blivit lagligen bestämda omfattar framför allt vissa äldre gränser, men kan också härstamma från expropriationer och liknande tvångsåtgärder.
Exempel på ej lagligen bestämda gränser är de som är tillkomna vid (Rudhe,
2002):
− avsöndring
− sämjedelning (legalisering krävs för att kunna bestämma sådana gränser)
− expropriation enligt ExL (eller motsvarande äldre bestämmelser)
− inlösen enligt PBL, MB m.fl. (eller motsvarande äldre bestämmelser)
För dessa gränser gäller allmänt 1 kap. 4 § 1 st. JB;
Har gräns ej blivit lagligen bestämd, gäller de rå och rör eller andra märken som
av ålder ansetts utmärka gränsen.
Denna bestämmelse omfattar i praktiken dock endast vissa av gränserna (huvudsakligen rågångar) eftersom det finns undantagsregler dels för avsöndringar och
sämjedelningar, dels för expropriations- och andra ”tvångsgränser”.
Är det fråga om en avsöndring eller annan privat jorddelning genom överlåtelse
av jord före 1972 gäller 17 § JP:
Om fastighetsgräns tillkommit genom överlåtelse av jord före nya balkens ikraftträdande har gränsen den sträckning som med ledning av fångeshandling, innehav och andra omständigheter kan antagas ha varit åsyftad.
Avsöndringar före och omkring sekelskiftet 1900 innehöll sällan kartor. Om ett
äldre avsöndrat område ligger i direkt anslutning till vatten kan det vara svårt att i
efterhand avgöra om vattenområdet var tänkt att ingå i den avsöndrade fastigheten. När detta inte går att utläsa ur överlåtelsehandlingen får tolkningen, enligt
Bergström (1988), stödjas på bland annat följande faktorer:
− Strandens omfattning inom den avsöndrade fastigheten.
− Avsedd användning, exempelvis bad eller såganläggning.
− Vattenområdets ringa värde för stamfastigheten eller om det är till viss nytta
för avsöndringen.
Även sämjedelningar omfattas normalt av denna regel, men de måste vara legaliserade för att gränserna skall kunna bestämmas.
En snarlik bedömning som för avsöndringar och sämjedelningar skall göras då
fastighetsgränser härrör från en expropriation eller viss annan tvångsinlösen. Då
gäller 1 kap. 4 § 2 st JB:
Om gränsen tillkommit genom expropriation eller liknande tvångsförvärv, har
gränsen den sträckning som med ledning av fångeshandling, innehav och andra
omständigheter kan antagas ha varit åsyftad.
Det har (åtminstone vid expropriation) länge funnits krav på karta, varför detta
bevismedel ofta är tydligare än i fallen med de privata jorddelningarna.
19
2.3.4 Gräns i enskilt vatten
Enskilt vatten är det vatten som inte är allmänt (se avsnitt Specialregler), d.v.s. i
de flesta sjöar och vattendrag.
1 kap 5 § JB:
Om gräns i vattenområde ej kan bestämmas med ledning av 3 eller 4 §, har gränsen sådan sträckning att till varje fastighet föres den del av vattenområdet som är
närmast fastighetens strand. För mindre holme eller skär föres dock ej någon del
av vattenområdet till fastigheten. Har stranden förskjutits, är dess tidigare läge,
om det kan fastställas, avgörande för gränsens sträckning.
Enligt denna bestämmelse skall vattenområde höra till den fastighet vars strand
ligger närmast. Strandens utseende vid normalvattenstånd för förrättningstillfället
är avgörande. Mindre öar som betraktas som impediment ska inte beaktas.
2.3.5 Specialregler
I vissa fall får andra regler betydelse för vad som är rätt gränssträckning. Detta
gäller dels gränser mot allmänt vattenområde, dels gränser som hävdats på annat
sätt än enligt de i schemat ovan nämnda reglerna. Eftersom dessa situationer är
ovanliga och sällan påverkar utgången av en fastighetsbestämning berörs de endast kortfattat.
2.3.5.1 Gräns mot allmänt vattenområde
1 kap. 2 § JB:
Om allmänt vattenområde och fastighets gräns mot sådant område finns särskilda
bestämmelser.
Allmänt vatten finns i havet och i sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön. De särskilda bestämmelser som paragrafen hänvisar till är lagen (1950:595)
om gräns mot allmänt vattenområde, vilken definierar hur långt ut från strandlinjen som det allmänna vattnet börjar.
2.3.5.2 20-årig gränshävd
18 § JP:
Har fastighetsgräns under minst tjugo år oklandrat hävdats i annan sträckning än
den skulle ha enligt lag och framgår av omständigheterna att hävden grundats på
överenskommelse som före balkens ikraftträdande ingåtts mellan ägarna på ömse
sidor, gäller den sträckning i vilken gränsen sålunda hävdats.
20
Regeln är ingen egentlig hävdbestämmelse, eftersom den kräver att grannarna före
1972 måste ha kommit överens om att flytta gränsen och att det nya läget hävdats
i minst 20 år. I likhet med urminneshävd ställs stora beviskrav på den som åberopar hävden, men regeln påverkar än idag utgången av en och annan gränsfråga.
2.3.5.3 Urminnes hävd
6 § JP:
Genom nya balken inskränkes ej den rätt som före balkens ikraftträdande tillkommit någon på grund av urminnes hävd.
I mycket sällsynta fall kan en sakägare åberopa urminnes hävd. Om lantmäterimyndigheten skulle komma fram till att urminnes hävd föreligger, vilket regleras i
ÄJB (1734), gäller denna före de vanliga gränsreglerna. Det ställs dock mycket
höga beviskrav för denna slags hävd. Urminnes hävd avser dessutom främst rättigheter av servitutskaraktär och måste ha utövats under lång tid, två mansåldrar =
ca 90 år (Rudhe, 2002), varför institutet sällan ens kan bli aktuellt för gränsfrågor.
Figur 4. Råsten (nr. 13) och ”Stora-stolpe”.
21
2.4 Geodetisk mätning
2.4.1 Global Positioning System (GPS)
När en gräns skall stakas ut eller en gränspunkt skall markeras används någon typ
av geodetisk mätmetod för att anknyta till det aktuella referenssystemet. Inom
fastighetsbildningsverksamheten används satellitteknik i en allt större del av
förrättningarna.
För närvarande är det främst det amerikanska GPS-systemet som används, men
det finns även ett ryskt system, benämnt GLONASS. Dessutom är ett liknande
europeiskt projekt vid namn GALILEO under utveckling (SWEPOS, 2003). GPSmätning bygger på att en mottagare tar emot signaler från minst fyra av de 24
GPS-satelliter som cirkulerar på ca 20200 km höjd kring jorden. Med hjälp av
satelliternas positioner och tiden det tar för signalerna att färdas från respektive
satellit räknar mottagaren ut sin position (Lantmäteriverket, 1996a).
För att få bättre noggrannhet, vilken ofta uttrycks som ett medelfel (Lantmäteriverket, 1996b), på mätningarna än vad som erhålls med enbart en GPS-mottagare
(ca 10 m, enligt SWEPOS (2003)) måste de korrigeras på något vis. Den vanligast
förekommande metoden är RTK-tekniken. Den går kortfattat ut på att två GPSmottagare utnyttjas varav den ena ställs upp över en mätpunkt med sedan tidigare
kända koordinater (referens). De koordinater som erhålls i mottagaren jämförs
med de kända, vilket ger en viss differens. Ur detta räknas korrektioner för GPSsystemet ut, vilka skickas via radiolänk till den andra mottagaren (rover) som på
detta vis blir mer noggrant bestämd (figur 5). Noggrannheten på koordinaterna
ligger inom 3 cm i det kända koordinatsystemet (SWEPOS, 2003).
Vid RTK-mätning krävs således två GPS-mottagare och en bra referenspunkt
relativt nära (<2 km) området där mätningen skall utföras. För att minska kostnader för utrustning och etableringstider går det i vissa delar av landet att använda
sig av nätverks-RTK. Det består av ett nät av fasta referensstationer vilket gör att
användaren bara behöver ta med sig en mottagare (rover) ut i fält och slipper
etablera en egen referens. Lantmäteriet är med och utvecklar nätverks-RTK och
det finns för närvarande tillgängligt i Mälardalen, Skåne och Västsverige
(SWEPOS, 2003). Noggrannheten för nätverks-RTK är jämförbar med vanlig
RTK (Alm-Munsin, 2003) och lämpar sig väl för Lantmäteriets förrättningsverksamhet8. De högsta kvalitetskraven vid förrättningsmätning gäller den inre lägesnoggrannheten i områden inom tätort med stomnät och är 3 cm (Lantmäteriet,
2002).
8
Mer information om GPS i allmänhet och nätverks-RTK i synnerhet finns att läsa i två
examensarbeten gjorda av Alm-Munsin (2003) och Brynte-Persson (2002).
22
Referens
Rover
Korrektioner
Figur 5. Principen för RTK. (SWEPOS, 2003, bearbetad)
2.4.2 Referenssystem
Rikets koordinatsystem 1990 (RT 90) är det referenssystem som utgör grunden
för framställningen av de allmänna svenska kartorna i rikets kartprojektion
(Lantmäteriet, 2004a). Kartprojektionen är en avbildning av referensellipsoiden
(matematisk approximation av jordens yta) eller del därav på en plan yta. I Sverige finns Rikets referenssystem 1992 (RR 92) som är en kombination av RT 90,
höjdsystemet RH 70 och geoidhöjdsystemet RN 92. Alla dessa system är lokalt
anpassade efter de förhållanden som råder i Sverige (Lantmäteriverket, 1996a).
Satellitmätning utgår alltid från globala referenssystem. GPS-systemet använder
WGS 84. Den svenska anpassningen kallas SWEREF 99. Till detta kommer en ny
nationell kartprojektion att knytas, vilket skall resultera i ett nytt enhetligt geodetiskt referenssystem. Meningen är att alla lokala, kommunala koordinatsystem
likväl som RT 90 skall ersättas av SWEREF 99. Vid GPS-mätning blir det en stor
fördel att slippa alla lokala transformationssamband. Givetvis kommer även DRK
baseras på SWEREF 999.
9
Mer information om SWEREF 99 finns på informationsblad hos Lantmäteriet (2004b).
23
3 Metod
3.1 Val av testområde
Läget för området som undersöktes har utvalts efter ett antal kriterier. Gävle
valdes som utgångsort då det finns stor samlad kunskap att tillgå på Lantmäteriets
huvudkontor och eftersom författaren bor i närheten. I Lantmäteriets hus ligger
även länsmyndighetens arkiv för Gävleborgs län. Gävle och Sandvikens kommuner har kommunala lantmäterimyndigheter varför testområdet förlades utanför
dessa för att få tillgång till alla förrättningsakter genom nämnda arkiv. De närmaste kommunerna var då Hofors och Ockelbo. För att få ett bra undersökningsmaterial eftersträvades ett område med en bra blandning av fastigheter med avseende på:
−
−
−
−
−
Ålder
Vegetation
Bebyggelse
Vattenområden
Stomnät
laga skifte, hemmansklyvning, avstyckningar etc.
skog, åker
tätort, landsbygd
gränser i eller i anslutning till vatten
gränspunkter anslutna till respektive ej inmätta från
stomnät
Sydväst om Ockelbo tätort fanns ett område som uppfyllde ovanstående kriterier
ganska bra. Området begränsades till 65 hela fastigheter eller delområden av
fastigheter för att arbetet skulle kunna utföras inom den begränsade tiden. Området kan sägas representera en för Sverige normal fastighetsindelning.
Ur Fastighetskartan © Lantmäteriverket Gävle 2003. Medgivande L2004/0363.
Figur 6. Testområdet.
24
3.2 Utrustning
3.2.1 Använd utrustning
Den vanligaste mottagartypen inom lantmäterimyndigheterna är enligt Johansson
(muntlig komm.) Leica GPS-system 500 varför det var lämpligt att använda en
dylik även i denna undersökning. Det har inte varit fråga om att jämföra olika
mätutrustningar och resultatet skulle inte ha påverkats av valet av GPS-utrustning.
Utrustningen lånades ut av Metria, enheten för produktion geodesi (MMPG) i
Gävle.
Figur 7. Författaren utrustad med
GPS (rover) under fältarbetet.
3.2.1.1 Fältarbete
GPS referensenhet
GPS roverenhet
Teleskåpstång
Måttband
Metalldetektor
Sopkvast, spade, såg
3.2.1.2 Beräkning
Leica SKI-Pro
AutoKa-PC
3.2.1.3 Analys
AutoKa-PC
3DIFF
Microsoft® Excel
Leica SR530 med stativ.
Leica SR530 med tillhörande 2 m mätstång och
ryggsäck.
4 m lång för mätning i skog.
50 m.
Uppsökning av gränsrör.
GPS-beräkning.
Digitalisering, arealberäkning.
Arealer, avstånd.
Beräkning av koordinatdifferenser. Programmet är
utvecklat vid MMPG.
Jämförelser av arealer.
25
3.3 Gränspunktsinventering
Med hjälp av FDS togs utdrag över undersökningsområdets alla fastigheter. Förrättningskartor och andra relevanta handlingar plockades fram ur arkivet. Området
checkades ut från DRK och ur materialet plockades 375 gränsbrytpunkter. Det
fanns ytterligare ett antal (ca 50) som ej var definierade på marken (exempelvis
längs en vägkant), men då dessa endast utgjorde förtätningar mellan andra brytpunkter bedömdes de inte vara relevanta för undersökningen. Enligt förrättningskartorna skulle 165 gränsbrytpunkter vara markerade. Vid fältinventeringen återfanns 120 av dessa.
Fältinventeringen av gränsmarkeringar utfördes med GPS, måttband och metallsökare. Med hjälp av förrättningskartor och befintliga koordinater kunde gränspunkterna letas upp med GPS. Vid korta avstånd mellan gränsmarkeringarna
användes även måttbandet när väl en markering hade återfunnits som kunde användas som utgångspunkt. Många markeringar, framförallt rör, var ofta täckta
med jord eller löv. I de fallen var metalldetektorn ett suveränt hjälpmedel. Ny
inmätning av gränspunkterna utfördes i regel samtidigt med inventeringen (se
nedan).
Enligt detaljinformationen i APC är gränspunkterna i undersökningsområdet
inlagda i DRK enligt två metoder. Den ostligaste delen närmast Ockelbo tätort är
bordsdigitaliserad med modernt geodetiskt underlag (primärkarta). Väster om
samfälligheten Böle s:10 användes bordsdigitalisering från ortofoto.
3.4 Fältmätning
Nätverks-RTK finns i dagsläget inte norr om Gävle vilket medförde att
”traditionell” RTK med två GPS-mottagare användes vid mätningarna.
Mätområdet mätte ca 2,0 * 1,3 km. Teoretiskt borde RTK-systemets räckvidd ha
räckt för en referenspunkt i mitten på området. Någon tillräckligt öppen plats för
en GPS-punkt fanns dock inte i områdets centrala delar. Mätningarna startades
med punkt nr. 12301 som referenspunkt. Det var då ca 1,5 km till den mätpunkt
som låg längst bort. Trots att radioantennen på referensenheten ställdes på ett eget
stativ och hissades upp till ca 2,5 m höjd förlorades radiokontakten ca en kilometer från referensen. Det berodde antagligen på att området till stor del är skogsbevuxet och något kuperat, vilket påverkar utbredningen av radiosignalerna avsevärt. När fältjobbet var slutfört hade sex olika referenspunkter använts, varav två
befintliga polygonpunkter (pp12055 & 12056), två befintliga GPS-punkter (12301
& 12302) och två nyutlagda GPS-punkter (fri001 & 9999), se figur 6. Alla GPSpunkterna hade beräknats i SWEPOS beräkningsautomat vilken specificerar att
medelfelet skall vara inom 1 cm per plankomponent (x,y) (SWEPOS, 2003).
Referenspunkterna kontrollerades också mot varandra med RTK-mätning och alla
differenserna låg inom 2 cm.
26
Problemet vid RTK-mätning är, förutom radiokontakten, att satellitsignalerna är
känsliga för störningar på sin väg till mottagaren. Referensen och rovern behöver
kontakt med samma fyra (eller fler) satelliter och det är inga problem så länge
mätningen sker på ett öppet fält. Referensenheten placeras alltid så öppet som
möjligt men när rovern hamnar nära eller under höga objekt, exempelvis byggnader eller träd, blir det genast svårare att erhålla ett bra mätresultat, vilket kräver en
så kallad fixlösning (se Alm-Munsin, 2003). Detta blir givetvis märkbart vid
mätning i skog och särskilt på sommarhalvåret när träden bär löv och innehåller
mycket vatten.
Inmätningen skedde direkt på gränsmarkeringarna när det gick att få fixlösning
inom rimlig tid. Ett sätt att underlätta GPS-mätning i skog är att höja upp antennen med en längre stång (teleskop). Nackdelen med denna metod är att det blir
ostadigt och svårare att hålla stången rakt och därmed erhålls en sämre centrering.
När det inte gick att få fixlösning direkt på gränspunkten användes någon av
följande två metoder, rekommenderade av Johansson (muntlig komm.).
Dubbla avstånd (da)
Två tillfälliga mätpunkter lades ut där det gick att få fixlösning. Från dessa mättes
avstånden till gränspunkten med måttband. Geometriskt kallas detta ”inbindning”
(Lantmäteriverket, 1996b) och kan ses som skärningen mellan två cirklar med
givna radier. Hur metoden används i Leicas GPS-system 500 finns beskrivet i
Lantmäteriet, 2003b. Inmatning av avstånden och beräkning av gränspunkten görs
direkt i mottagaren i fält. Noggrannheten påverkas av hur välbestämd avläsningen
av måttbandet blir och hur stor vinkeln är mellan vinkelbenen (bäst vid rät vinkel).
Totalt uppskattas noggrannheten för metoden ligga inom 4 cm.
Gränspunkt
Avstånd A
Avstånd B
Mätpunkt A
(RTK-fix)
Mätpunkt B
(RTK-fix)
Figur 8. Principen för inbindning (da).
Avstånd & bäring (a&b)
Där det var svårt att lägga ut två tillfälliga mätpunkter i olika riktning lades de på
en rät linje tillsammans med gränspunkten. Avståndet till den närmsta mätpunkten
mättes med måttband. Riktningen gavs av linjen. Inmatning av avståndet och
beräkning av gränspunkten gjordes direkt i mottagaren i fält. Noggrannheten
påverkas av hur välbestämd avläsningen av måttbandet blir och hur lång syftlinjen
är. Även i detta fall uppskattas noggrannheten till inom 4 cm.
27
I bilaga E redovisas vilken mätmetod (fix, da eller a&b) som användes på
respektive gränspunkt. En råsten (nr. 244) var omringad av så mycket hög skog att
ett medeltal av flera så kallade flytlösningar (se Lantmäteriverket, 1996a), vilka
har sämre medelfel än fixlösningar, och en position med mottagaren inställd på
MaxTrak (se Leica, 2004) användes. Mätmetoden benämns i mätprotokollet
(bilaga E) med ”MT, flyt”.
Som mått på noggrannheten redovisar Leicas utrustning under pågående mätning
ett CQ-värde, vilket står för koordinatkvalitet. CQ-värdet baseras förutom på
standardavvikelsen även på diverse yttre faktorer, exempelvis avståndet till referensenheten etc. (Leica, 2003). När GPS-system 500 beräknar en fixlösning och
CQ-värdet är mindre än 5 cm går det in i ”High Precision Navigation”-läge och
noggrannheten ligger därmed på centimeternivå (Leica, 2003).
När noggrannheten på mätningarna utvärderas bör betraktaren vara medveten om
att det ofta är svårt att definiera var på en gränsmarkering som själva gränspunkten ligger. Ett rakt gränsrör utgör inga problem, men med exempelvis en råsten är
det svårare. Detta bör beaktas när nymätningarna jämförs med registerkartans
koordinater.
Noggrannheten på de inmätta gränspunkterna är det totala förväntade medelfelet
för mätningarna. Tabellen avser medelfel i plan.
Mätning
Medelfel (cm)
Referenspunkterna
RTK
Måttband
1+2
3
4
Total noggrannhet
10
Tabell 1. Mätningarnas medelfel.
Detta betyder att noggrannheten på de nyinmätta gränsmarkeringarna i förhållande
till rikets koordinatsystem RT 90 grovt räknat ligger inom en decimeter.
Alla koordinatfiler från fältmätningarna sammanställdes i SKI-Pro och lästes in i
APC.
28
3.5 Analys
3.5.1 Referenssystem
Alla koordinatjämförelser och arealberäkningar utfördes med RT 90–koordinater.
I DRK anges alla plankoordinater (x,y) i det svenska rikstäckande koordinatsystemet RT 9010 (2,5 gon V 0:-15).
Vid GPS-mätning erhålls positionen i det globala referenssystemet WGS 84. För
att mätningarna skall kunna jämföras med exempelvis DRK måste WGS 84–
koordinaterna transformeras till RT 90. Då transformationssambandet mellan
dessa system hade lagts in i GPS-mottagaren kunde RT 90–koordinaterna erhållas
direkt i fält. (Transformationssambandet skapas i Leicas GPS-programvara SKIPro. I SKI-Pro knyts en projektion, en transformation, en ellipsoid och en geoid
till koordinatsystemet (Lantmäteriet, 2003b).)
3.5.2 Gränspunkter
Gränspunkter som inte var markerade på marken, antingen på grund av att märkena försvunnit eller att de aldrig satts ut, mättes in i fält efter vad som på marken
kunde tolkas vara rätt gränsläge. De digitaliserades eller beräknades dessutom från
de förrättningskartor då de hade tillkommit/bestämts. För att kunna göra en fullständig analys delades gränspunkterna in i sju olika klasser:
GRÄ
GREJ
OMI
FRI
OMO
OMDI
MÄG
Markerad och återfunnen. Inmätt i fält.
Markerad, ej återfunnen. Beräknad från förrättningskarta.
Omarkerad, på marken definierad brytpunkt. Inmätt i fält.
Omarkerad, på marken definierad brytpunkt (alt. markerad, ej
återfunnen). Digitaliserad från förrättningskarta.
Omarkerad, på marken ej definierad brytpunkt (t.ex. vägkant).
Inmätt i fält.
Omarkerad, på marken ej definierad brytpunkt (t.ex. vägkant).
Digitaliserad från förrättningskarta.
Markerad av markägaren (staketstolpe, ”Stora”-stolpe, etc.)
Inmätt i fält.
Åtskilliga gränspunkter är representerade i flera olika klasser enligt ovan. Exempelvis är ej utmärkta vägkantsgränspunkter både inmätta i fält (OMO) och digitaliserade (OMDI) från den förrättningskarta då de tillkom som gräns. Den digitaliserade punkten representerar normalt den rätta gränspunkten (”facit”) i sådana
fall, enligt 1 kap. 3 § 3 p JB. Vägen kan ju ha byggts om sedan gränsen bildades
och de nu inmätta punkterna visar endast vägkantens ungefärliga läge idag, inte
nödvändigtvis gränsens rätta sträckning.
10
Detta kommer inom de närmaste åren att bytas ut mot SWEREF99 (se avsnitt 2.4.2).
29
Att bestämma en aldrig utmärkt men på marken tydligt definierad gränspunkts
rätta koordinater visade sig däremot vara ett problem. Gränsen har ju den sträckning som framgår av karta och handlingar, men vad menas egentligen med framgår? Antag exempelvis att en gränspunkt utgörs av en dikeskorsning enligt den
förrättningskarta då gränsen tillkom (ex. mätpunkt nr 3). Gränspunkten är då,
enligt tolkningen av kartan, i centrum av dikeskorsningen i den positionen som
dikena låg vid tidpunkten för förrättningen. Även om det går att konstatera att
ingen omläggning av dikena har skett erhålls dock i de allra flesta fall en viss
avvikelse mellan en ny inmätning av dagens dikeskorsning (OMI) och en digitalisering av läget i förrättningskartan (FRI). Koordinaterna blir troligtvis olika på
grund av geometrin i den kanske hundra år gamla kartan (vilken i och för sig ofta
är förvånansvärt bra med tanke på de mätmetoder som användes).
Ulvsta 5:27 (1)
OMI
FRI
DRK
Ulvsta 5:11 (3)
Figur 9. Gränspunkt 3 utgörs av en dikeskorsning. Skillnaden mellan i fält inmätta (OMI) och digitaliserade koordinater (FRI) är i detta fall 9,1 m.
I de fall när gränsen enligt förrättningskartan skall följa en tydlig detalj på marken
vilken fortfarande finns kvar (exempelvis hörnet av en stenmur), torde inmätning i
fält (OMI) vanligen få företräde framför digitaliserade koordinater (FRI). Denna
bedömning gjordes även i denna studie (OMI gällde då som ”facit”). Det vanligaste fallet var dock att detaljen, om den överhuvudtaget fanns kvar, inte med
säkerhet kunde fastställas ha samma läge som vid förrättningstillfället. Gränspunkten likställdes då med en odefinierad brytpunkt och de digitaliserade koordinaterna (FRI resp. OMDI) räknades som ”facit”.
De bedömda ”facit”-koordinaterna (från nyinmätning, beräkning eller digitalisering) kunde därefter jämföras med gränspunkterna i DRK. Jämförelsen gjordes i
programvaran 3DIFF, vilket gav de horisontella avstånden mellan de rätta lägena
(filen Facit) och DRK-punkterna (filen Befnr.)
30
Den jämförelse som säkrast beskriver hur avvikelsen ser ut erhålls genom att utgå
från de gränspunkter som idag är markerade och således kunnat mätas in i en
bestämd punkt. Enligt förrättningskartorna skulle 165 av de 365 gränspunkterna
vara markerade. 120 av dessa återfanns och mättes in (GRÄ). För att göra undersökningsmaterialet så stort som möjligt togs ytterligare 27 av de punkter som
utmärkts men ej återfunnits (GREJ) med. Det var de vilka kunde beräknas säkert
med avståndsuppgifter från förrättningskartor och med utgång ifrån nyinmätta
gränsrör. Förrättningskartorna förutsattes vara riktiga och på detta vis återskapades alla gränsmärken kring några fastigheter, där endast en del av gränsmärkena
hade återfunnits. Resterande 18, ej återfunna gränsmärken, digitaliserades och
lades in i gruppen FRI. Totalt jämfördes således 147 väldefinierade gränspunkter
(filen GRÄGREJ) med DRK-koordinaterna (filen Befnr).
En gränspunkt, nummer 243, är enbart representerad av en MÄG-punkt och utgörs av en av skogsbolaget STORA utsatt så kallad ”Stora-stolpe”. Gränspunkten
härstammar från en avsöndring år 1919 och är alltså exempel på en sådan gräns
som omfattas av 17 § JP. Kartan som upprättades vid avsöndringen är såpass dålig
geometriskt sett att den inte gick att passa in mot övriga gränser. Det gick således
inte att digitalisera gränspunkten, varför Stora-stolpen såsom hävdobjekt får representera dess rätta läge11.
BEFNR.
FACIT
DRK
375
GRÄ
GREJ
OMI
FRI
OMO
OMDI
MÄG
Totalt
375
Tabell 2. Antal gränspunkter i respektive datafil.
GRAGREJ
120
27
10
108
0
99
1
365
OMARK
120
27
147
Undersökningen utgick från ca 375 gränspunkter i DRK. Av dessa togs några bort
under hand om de exempelvis var omarkerade och låg på en raklinje. Ett par
gränspunkter fick även läggas till då det visade sig att gränsen hade en annan
sträckning än i DRK. Analysmängden utgjordes slutligen av 365 gränspunkter.
11
Stora-stolpens koordinater stämmer bra överens med de ur DRK. Enligt detaljinformationen i
APC är gränsen i fråga bordsdigitaliserad från ortofoto. Antagligen är det stolpen som är
digitaliserad.
31
10
108
0
99
1
218
3.5.3 Arealer
Arealer för de ingående fastigheterna beräknades i APC, dels av de gränspunkter
som tagits från DRK, dels av gränspunkterna enligt ”facit”. (De sistnämnda benämns härefter som fastigheternas rätta arealer.) Dessa två arealtyper jämfördes
sedan med varandra och med de arealuppgifter som anges direkt i FR. Analysen
utfördes i Microsoft Excel.
3.5.4 Resultat utifrån tidigare studier
I ett tidigare utfört examensarbete av Nordin (2002) vid SLU undersöktes fastighetsgränsernas lägesnoggrannhet i GSD-Fastighetskartan (samma databas som
DRK) för ett antal av Växjö stifts skogsfastigheter. Studien är inte direkt jämförbar med den här aktuella undersökningen. Nordin analyserade de vinkelräta avstånden mellan gränslinjen i Fastighetskartan och inmätt gränsmarkering på marken och således ej det radiella avstånden mellan gränspunkterna i DRK och motsvarande inmätta gränsmarkeringar, vilket här är fallet. Nordin använde även en
annan inmätningsmetod, kallad DGPS, vilken är mindre noggrann än RTK
(medelfelet ligger inom 2 meter).
Nordin mätte in 132 av Lantmäteriet markerade gränsmärken. Medelvärdet för
deras avvikelser från gränslinjen var 3,1 meter och standardavvikelsen 2,5 meter.
Största avvikelsen var 12,2 meter. I undersökningen ingick också analys av 15
områden med arealer mellan 12 och 380 hektar. Största skillnaden mellan inmätt
areal och areal framräknad ur Fastighetskartan var 3,6 procent (motsvarande 4,7
hektar).
Rapporten från Nordin redovisar också att lägesnoggrannheten mellan verklighetens gränser (förhållandena på marken) och Fastighetskartans gränser uppskattas
till ca 7 meters medelfel i Kronobergs län. Motsvarande siffra för Västerbottens
län ligger enligt rapporten mellan 5-10 meter. Enligt G. Ericsson (muntlig komm.)
varierar lägesnoggrannheten för fastighetsgränserna i DRK, sett över hela landet,
generellt mellan 0,5-40 meter i medelfel.
32
4 Resultat
4.1 Gränspunkter
Analysmaterialet utgjordes av 365 gränspunkter. De äldsta härstammar från storskiftet år 1809 och de yngsta från en klyvning 1997 (bilaga E). Figur 10 visar att
påtagligt många av gränserna bildades vid laga skiftet år 1855 och vid en
hemmansklyvning 1912.
S a m tlig a g r ä n s p u n k te r
1800
1850
1900
1950
2000
T illk o m s tå r
Figur 10. Ursprungsår för samtliga i studien ingående gränspunkter.
Av de gränspunkter som bildats efter 1950 har de flesta tillkommit genom avstyckning (bilaga E). De femton gränspunkterna som enligt figur 11 har bestämts
genom gränsbestämning12 härrör från laga skiftet och en avsöndring.
Samtliga gränspunkte r
120
100
77
80
Antal
108
104
60
36
40
20
3
15
10
8
13
3
Kl
yv
ni
ng
In
lö
Fg
se
hn
re
gl
er
in
g
St
or
sk
if t
e
La
ga
H
em
sk
m
ift
an
e
sk
ly
D
vn
el
ni
in
ng
g
av
sa
m
f.
Av
sö
nd
rin
Av
g
st
G
y
ck
rä
ns
ni
ng
be
st
äm
ni
ng
0
Ursprung
Figur 11. Tillkomstsätt för samtliga gränspunkter.
12
Bestämning av gräns rätta sträckning företas sedan FBL kom 1970 genom fastighetsbestämning.
33
Enligt förrättningskartorna skulle 165 av gränspunkterna vara markerade med
markeringstyper enligt figur 12. Av dessa återfanns 120 , d.v.s. drygt 70 %.
(Ytterligare 27 av de som ej återfanns beräknades med utgång från de inmätta
gränsrören och med avståndsuppgifter tagna ur förrättningshandlingarna. Detta
medförde att totalt 147 markerade gränspunkter användas i analysen.)
Samtliga gränspunkter
200
200
111
Antal
150
100
50
35
10
1
2
6
0
Markeringstyp
Figur 12. Markeringstyper enligt förrättningskartor.
Rör i mark var den dominerande markeringstypen. Det äldsta har slagits ner vid
en avstyckning 1933. Många av de äldre gränserna har emellertid aldrig varit
markerade. Ingen råsten i området har lagts ut efter 1927. Den äldsta återfunna
(int.nr. 38) skall ha lagts ut vid laga skiftet 1857. Ett så kallat femstenarör finns
och det härstammar från storskiftet år 1809. Sex träpålar har markerats under de
senaste 30 åren, men ingen av dem fanns kvar. Tillkomsten för de ej återfunna
gränsmarkeringarna är av varierande ålder.
Markeringstyp
Antal
Återfunna,
inmätta
Femstenarör
1
Råsten
35
Rör i gjutning
10
Rör i mark
111
Stenstolpe
2
Träpåle
6
Totalt
165
Tabell 3. Markerade gränspunkter.
Ej återfunna,
beräknade
1
25
8
85
1
120
Ej återfunna
2
1
17
1
6
27
Figur 13-15 redovisar hur varje inmätt gränspunkt ligger i förhållande till
motsvarande punkt i DRK. Sammanställningen i tabell 4 redovisar även hur
centrum för punktgrupperna är förskjutet i förhållande till motsvarande punktmängd i DRK. Centrum för hela gruppen med gränspunkternas verkliga läge är
förskjutet 1,7 m i riktning 20 gon i förhållande till motsvarande punktmängd i
DRK (tabell 4). Avvikelserna är jämnt spridda i alla riktningar (figur 13-15).
Gränspunkternas koordinater i DRK har många olika ursprung. Exempelvis här-
34
8
1
9
18
stammar en del från laga skiftets kartor och andra från moderna mätmetoder. Det
går således inte att konstatera någon systematik i detta. De nya inmätningarna
utfördes direkt mot RT 90. Något systematiskt fel i stil med att koordinatsystemet
i DRK skulle vara förskjuten i förhållande till rikets system går inte att utläsa ur
ett så begränsat geografiskt område som det är fråga om här och är ej heller att
förvänta. Riktningen på varje enskild gränspunkts avvikelse får ses som slumpmässig och storleken avgörs av ursprung och tillkomstsätt i DRK.
Punktavvikelse (m)
Markerade gränspunkter (147 st)
20
15
10
5
dY
-30
0
-20
-10
-5
0
10
20
30
-10
-20
dX
-15
Figur 13. Avvikelse för varje enskild, markerad gränspunkt.
(Koordinatsystemets origo utgör respektive DRK-punkt)
Punktavvikelse (m)
Omarkerade gränspunkter (218 st)
20
15
10
dY
5
0
-30
-20
-10
-5
0
10
20
30
-10
-20
dX
-15
Figur 14. Avvikelse för varje enskild, ej markerad gränspunkt.
(Koordinatsystemets origo utgör respektive DRK-punkt)
35
Punktavvikelse (m)
Samtliga gränspunkter (365 st)
20
15
10
5
dY
-30
0
-20
-10
-5 0
10
20
30
-10
-20
dX
-15
Figur 15. Avvikelse för varje enskild gränspunkt.
(Koordinatsystemets origo utgör respektive DRK-punkt)
Avvikelserna för respektive punktgrupp redovisas i tabell 4. Medelavvikelsen för
de markerade gränspunkterna, vilka är säkrast definierade, är 4,3 m. Den största
uppmätta avvikelsen är 27,2 m (punkt nr. 24) vilket även är sämst för samtliga
analyserade gränspunkter. Medelavvikelsen för alla gränspunkter är 5,9 m.
Samtliga
gränspunkter
Markerade
gränspunkter
(inmätta/beräknade)
147
Omarkerade
gränspunkter
Antal
365
218
Avvikelse (m)
Medelvärde
5,9
4,3
6,9
Grundmedelfel
7,7
6,3
8,5
Median
4,9
3,9
6,4
Största
27,2
27,2
27,1
Minsta
0,0
0,0
0,0
4.1.1.1.1 Punktmängdens centrum
Avvikelse (m)
1,7
2,0
1,5
Bäring (gon)
20
35
8
Tabell 4. Radiella avvikelser mellan redovisning i DRK och rättsligt giltiga lägen.
En särskild jämförelse utfördes för de 36 gränspunkter som bildats vid avsöndringar, men den visar inte att de avviker mer än gruppen med samtliga gränspunkter. Medelvärdet för avvikelsen för gruppen med avsöndrade gränspunkter är
4,0 m och den största avvikelsen 11,7 m.
36
Av alla i studien ingående gränspunkter (365 st.) avviker 15 % mer än 10 m (figur
16) och drygt 2 % mer än 20 m från redovisningen i DRK.
Av samtliga gränspunkter avviker 4 % mindre än 10 cm. Motsvarande siffra för
de markerade gränspunkterna är 8 %. Mellan en halv meter och fem meters avvikelse är det i stort sett lika stora andelar markerade och omarkerade gränspunkter.
Det är en större andel av de markerade gränspunkterna (26 %) än de omarkerade
(4 %) som ligger inom 50 cm avvikelse. Över 5 m är förhållandet det motsatta.
Samtliga gränspunkter
Alla gränspunkter (365)
Markerade gränspunkter (147)
Omarkerade gränspunkter (218)
45%
Andel av resp. kategori
40%
35%
30%
25%
20%
15%
10%
5%
0%
0-10cm 10-50cm 0,5-1m
1-3m
3-5m
5-10m
>10m
Avvikelse DRK mot verkligt läge
Figur 16. Andel punkter inom olika avvikelseintervall.
Enligt figur 17 ligger 30 % av alla inmätta och markerade gränspunkter inom 1 m
avvikelse jämfört med DRK. 37 % finns i intervallet 1-5 m och 33 % avviker mer
än 5 m.
Moderna gränsmarkeringar mäts in i samband med att de markeras och det är till
övervägande del de som har minst avvikelse. Äldre råstenar och grova fel (ex.
punkt nr. 24) gör dock att så många som 9 % av de markerade gränspunkterna
avviker mer än 10 m (figur 17). Råstenarna är klart överrepresenterade bland
dessa. Av rörmarkeringarna är det en tiondel som är inlagda i DRK inom 10 cm
från det verkliga läget (med 10 cm noggrannhet). Ingen råsten finns inom nämnda
gränsvärde, vilket delvis kan bero på att det är svårare att avgöra vad på en råsten
som definierar själva gränspunkten. Råstenar är oftast också äldre än rörmarkeringar och när de lades ut var inte mätmetoderna lika bra som nuförtiden.
37
Alla markeringar (147)
Markerade gränspunkter
Rör i mark (102)
Råstenar (27)
Andel av resp. kategori
35%
30%
25%
20%
15%
10%
5%
0%
0-10cm 10-50cm 0,5-1m
1-3m
3-5m
5-10m
>10m
Avvikelse DRK m ot verkligt läge
Figur 17. Andel markerade punkter inom olika avvikelseintervall.
Figur 18 visar hur punktavvikelsen förhåller sig till vilket år respektive gränspunkt är markerad. Enligt diagrammet tycks redovisningen på förrättningskartan
vid hemmansklyvningen 1912 ha haft en varierande grad av noggrannhet. Efter
1975 ser noggrannheten vid inmätningarna ut att ha förbättrats då många punkter
ligger inom en meters avvikelse. Ändå finns det gränspunkter som bildats under
1990-talet som avviker upp emot tio meter. En del av dessa kan förklaras med att
den inre noggrannheten mellan en fastighets gränspunkter ofta är hög, då de
inmätts med moderna mätmetoder, medan den yttre noggrannheten är sämre.
Exempelvis har alla gränspunkter runt fastigheten Ulvsta 21:2 (figur 26)
avvikelser på ca fem meter. Antagligen är de inmätta vid samma tillfälle och
anslutna mot några äldre gränsmarkeringar vars koordinater också har en liknande
avvikelse i DRK. Vid mätning med GPS-teknik kan dylika fel till stor del
undvikas, om mätningen sker direkt mot koordinatriktiga anslutningspunkter.
Markerade gränspunkter
30
Avvikelse (m)
25
20
15
10
5
0
1800
1825
1850
1875
1900
1925
Tillkomstår
Figur 18. Punktavvikelse ställt mot år för tillkomst.
38
1950
1975
2000
4.2 Arealer
Testområdets sammanlagda yta är 127 hektar. Det består av 65 hela fastigheter
eller delområden av fastigheter. I FR anges oftast endast arealen för hela fastigheter, inte eventuella delområden. Inom testområdet finns det 42 hela fastigheter
med arealuppgift i FR. Den totala arealen för dessa är 37,8 hektar och den verkliga arealen beräknad ur de nyinmätta gränserna är 38,4 hektar (tabell 5). Sett över
ännu större områden bör skillnaderna jämna ut sig. Möjligtvis kan totalarealen i
FR tänkas bli större om åtskilliga ingående fastigheter har delats utan att arealen
har minskats i FR.
Största enskilda fastigheten är Böle 1:58, vilken är 108 600 kvm beräknat ur de
rätta gränspunkterna. Beräknas arealen istället ur DRK-koordinaterna blir den 107
500 kvm. Angiven areal i FR är 107 000 kvm. I detta fall stämmer alltså arealuppgiften i FR väl med DRK-arealen, liksom med den rätta arealen (som är ca 1
% större). Den aktuella fastigheten har inte genomgått några större förändringar
sedan tillkomsten, som skulle kunna ha påverkat arealuppgiften, varför resultatet
inte är särskilt överraskande.
Den största fastighetsdelen (Ulvsta 5:62 (1)) är 235 530 kvm. Motsvarande areal
beräknad med gränspunkterna från DRK blir 244 650 kvm, det vill säga 4 %
större. Hälften av skillnaden (4 500 kvm) beror på att två äldre vägar inkluderas
vilka egentligen är samfällda och inte tillhör fastigheten. I DRK är detta inte
redovisat.
Minsta fastighet (egentligen del av) inom området är 568 kvm (Böle 1:62 (16)).
Den är enligt DRK-koordinaterna 680 kvm vilket ger en skillnad på hela 20 %.
Den till ytan minsta hela fastigheten (Ulvsta 13:3) är 771 kvm stor, enligt både
nymätning och DRK-koordinaterna. Angiven areal i FR är 769 kvm.
Procentuellt sett är den största avvikelsen mellan en arealuppgift i FR och den
verkliga arealen 18 %. Det gäller en äldre fastighet (Ulvsta 8:21) som tidigare var
en samfälld skolhusplats. Enligt FR är arealen 4 940 kvm men den torde egentligen vara ca 4 200 kvm. Gränserna är inte markerade och den större arealen i FR
kan bero på att uppgiften härstammar från den tid då området var en samfällighet.
Gränser för dessa är ofta osäkra.
39
Fastighet Area
Area
Area Samf FR-area/ DRK-area/ FR-area/
(områdenr) FR (m2) DRK (m2) (m2)
(m2) rätt area rätt area DRK-area
U 8:21
4940
4885
4192
118%
117%
101%
B 1:11 (5)
8275
11148
74%
U 5:31
8790
6473
8673
101%
75%
136%
U 5:27 (6)
1275
1049
66
122%
B 1:62(16)
680
568
120%
U 13:3
769
772
771
100%
100%
100%
B 1:58
107006 107524
108600
99%
99%
100%
B 1:62 (9)
150129
151501
99%
U 5:62 (1)
244648
235530 4595
104%
Alla hela 378379 376325
383875
99%
98%
101%
Tabell 5. Utdrag ur sammanställningen av fastigheternas arealer (bilaga D).
4.2.1 FR – rätt areal
Av 42 fastigheter med arealuppgift i FR har 18 korrekt areal angiven (<1 % avvikelse). Ytterligare 16 avviker med mindre än 5 %. Mest påtagligt är att av de
fastigheter som har en riktig arealuppgift i FR är de flesta mindre än 2000 kvadratmeter (figur 19). Små fastigheter är oftast inte stamfastigheter och har sällan
reglerats på något vis ytmässigt vilket innebär att storleken och därmed uppgiften
i FR inte har ändrats sedan fastigheten bildades. Förhållandet att små fastigheter
har en säkrare arealuppgift tycks gälla oberoende av åldern på fastigheten.
Antal fastigheter
F R - a re a le r
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
>1ha
2 0 0 0 k v m -1 h a
<2000kvm
0%
1 -5 %
6 -1 0 %
1120%
>20%
T o ta lt
A vvik e ls e frå n rä tt a re a l
Figur 19. Skillnad mellan arealuppgifter i FR och rätta arealer.
40
4.2.2 DRK – rätt areal
Vid beräkning med koordinaterna tagna ur DRK får endast 9 av 65 fastigheter
(eller delområden av fastigheter) rätt areal. Närmare hälften avviker mindre än 5
% från den rätta arealen och av dessa 27 är merparten över ett hektar. Bland de
som avviker mer än 5 % är flertalet mindre än ett hektar (figur 20). Detta kan
förklaras med att en gräns som ligger lite fel ger ett större utslag på arealen, procentuellt sett, för en liten fastighet än en stor.
Den största skillnaden mellan en areal beräknad ur DRK-koordinater och rätt areal
är 26 % minskning(tabell 5). Ett delområde av en fastighet (Böle 1:11 (5)) skall
enligt DRK vara 8 275 kvm. Den ena fastighetsgränsen följer ett dike som verkar
ha blivit omlagt. Med diket i det ursprungliga läget (det här rättsligt gällande) blir
arealen för fastighetsdelen 11 150 kvm.
Störst skillnad för en hel fastighet är 25 % och även här är den rätta arealen större
(tabell 5). Fastigheten i fråga är dock inlagd med osäkra gränser vilket gör arealen
svårberäknad i DRK. Den arealuppgift som finns angiven i FR stämmer väl
överens med den rätta arealen, vilken är beräknad ur handlingarna rörande avsöndringen.
DRK-arealer
Antal fastigheter
70
60
50
>1ha
40
2000kvm-1ha
30
<2000kvm
20
10
0
0%
1-5%
6-10% 11-20%
>20%
Totalt
Avvike lse frå n rä tt a re a l
Figur 20. Skillnad mellan arealer beräknade ur DRK och rätta arealer.
41
4.2.3 FR - DRK
18 av 42 arealuppgifter i FR stämmer med rätt areal (figur 19), men bara 8 av 42
blir samma som arealen beräknad ur DRK (figur 21). Fastighetsregistrets arealuppgifter stämmer alltså oftare med den verkliga arealen än med redovisningen i
DRK.
Endast sex fastigheter (14%) har samma areal enligt alla tre källorna, d.v.s. i FR,
DRK och enligt denna studie bedömd rätt areal.
Antal fastigheter
FR vs. DRK
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
>1ha
2000kvm-1ha
<2000kvm
0%
1-5%
6-10% 11-20%
>20%
Totalt
Avvike lse FR-a re a l m ot DRK-a re a l
Figur 21. Skillnad mellan arealuppgifter i FR och arealer beräknade ur DRK.
42
4.3 Vanliga fel i DRK
Att redovisningen av fastighetsgränserna i DRK inte alltid är den bästa är allmänt
känt inom Lantmäteriet. Nedan följer en redovisning av de fel som påträffades
inom examensarbetets undersökningsområde.
4.3.1 Gränser i vägkant
Enligt Utterberg (muntlig komm.) finns många ”glömda” samfällda vägar kvar
trots att de inte är redovisade på registerkartan. När gränserna lades in i de analoga
kartorna (se avsnitt 2.1.1.) var ofta ritmanéret sådant att ena vägkanten
illustrerades som gräns och den andra vägkanten med en heldragen linje för att
öka läsbarheten i kartan. Om samma fastighet låg på båda sidor om en samfälld
väg markerades ibland ingen gräns alls. Den samfällda vägmarken kom så att säga
bort i hanteringen men finns ofta kvar än idag och utgör egna objekt med egna
arealer.
Figur 22. Urklipp från karta över hemmansklyvningen 1912 (akt nr. ock-458).
Vägen ner till Rännsjön (ga:2) är ett exempel på en dylik ”bortglömd” samfälld
väg. Detsamma gäller för gränsen mellan Ulvsta 5:60 (2) och 5:62 (1) som följer
en äldre körväg (figur 24). Dessa vägar lades ut som 4 m breda vägar för
delägarnas allmänna behov vid hemmansklyvningen år 1912 (figur 22). Samtidigt
utgjorde vägarna gräns mellan de olika skiftena. Samfälligheten har aldrig fastighetsreglerats bort och finns kvar vilket dock inte syns i DRK. Detta medför också
att 4500 kvm av arealen för Ulvsta 5:62 (1) egentligen är samfälld mark.
43
Figur 23. Urklipp från analoga ekonomiska kartan år 1984.
Ur Fastighetskartan © Lantmäteriverket Gävle 2003. Medgivande L2004/0363.
Figur 24. Urklipp från AutoKa-Vy.
44
4.3.2 Gränsen ligger fel mot koordinatsatta gränsrör
Fastigheterna Ulvsta 5:92-93 bildades år 1995. Samtidigt slogs gränsrör ner och
mättes in, men i DRK ligger gränsen snett i förhållande till gränsrören (figur 25).
Enligt Nilsson och Oscarsson (muntlig komm.) beror det på att gränserna digitaliserades direkt från ett ortofoto och gränsmarkeringarna lades in vid ett senare
tillfälle utan att gränserna rättades till. Detta får ses som ett misstag på grund av
tidsbrist och torde inte vara särskilt vanligt förekommande. Numera läggs vanligtvis gränsmarkeringar och gränser in samtidigt i DRK.
Figur 25. Ur Fastighetskartan © Lantmäteriverket Gävle 2003. Medgivande L2004/0363.
Ett snarlikt fall är fastigheten Ulvsta 21:2 där gränspunkt nr 391 (intern nr 953) är
korrekt inlagd, men gränsen i DRK (figur 26) är inte justerad i enlighet med
förrättningen. Området ”Fig 1” på förrättningskartan (figur 27) skall tillhöra
Ulvsta 21:2.
Figur 27. Förrättningskartan över
Ulvsta 21:2.
Figur 26 .Ur Fastighetskartan
© Lantmäteriverket Gävle 2003.
Medgivande L2004/0363.
45
Med gränspunkt 273 (intern nr 266) ser fallet ut att vara det omvända och den
verkar ha blivit till av en slump. Enligt de olika förrättningskartorna (figur 28-30)
skall gränsen gå rakt från punkt 272 till gränsförgreningen norr om 273.
Figur 28. Akt nr 1975:970
Figur 30. Akt nr 1997:182
Figur 29. Akt nr 1978:360
Figur 31. Ur Fastighetskartan
© Lantmäteriverket Gävle 2003.
Medgivande L2004/0363.
4.3.3 Felaktig redovisning av gräns
Fastigheten Ulvsta 5:83. Punkt nr 231 är en äldre råsten, vilken också finns med
på förrättningskartan, men gränsen ansluter i samma punkt (intern nr 232) som
gränsen mellan Böle 1:58 och Åkerby 3:7.
Böle 1:58
Rätt gränspunkt
Ulvsta 5:83
Åkerby 3:7
Figur32. Urklipp från sammanställningen i APC. Gränserna skall enligt akterna
sammanstråla i punkt nr. 232.
46
4.3.4 Gränsredovisningen stämmer dåligt med akten
Störst avvikelse i hela testområdet har ett gränsrör (nr. 24) som skiljer 27,2 m
mellan redovisningen i DRK och verkligt läge. Fastigheten (Ulvsta 5:71) styckades av 1966 då även markeringen av gränspunkterna, samtliga rör i gjutning,
utfördes. Alla sex markeringarna återfanns vid inventeringen och nyinmätningen
stämde bra överens med förrättningskartan. Enligt detaljinformationen i APC är
gränsen inlagd genom bordsdigitalisering av ortofoto men dessa uppgifter är ofta
generellt satta för större områden. Det kan dock konstateras att något misstag
begicks när gränsen lades in i DRK.
GRÄ
DRK
Figur 33. DRK:s redovisning av punkt nr 24 och inmätt punkt (GRÄ).
Figur 34. Förrättningskartan från avstyckningen av Ulvsta 5:71.
47
4.3.5 Osäkra gränser
Fastighetsbeteckningen för Ulvsta 5:31 är i DRK satt inom parentes (figur 35) och
gränsredovisningen är ofullständig. Parentesen betyder att gränsens läge är osäkert
eller att gränserna inte har kunnat redovisas på grund av utrymmesskäl (Jonasson,
1957). Oftast förekommer det vid avsöndrade fastigheter med osäkert gränsläge.
Ur Fastighetskartan © Lantmäteriverket Gävle 2003. Medgivande L2004/0363.
Figur 35.
I FR finns bland annat följande information om fastigheten;
Läge, karta……Områdesinformation: Ungefärligt eller ej lokaliserat läge.
Areal
8790 kvm. Anmärkning: Utgöres av ägofig 184-190 litt eaab (akt
21-OCK-458).
Fastigheten är avsöndrad och gränsen har den sträckning som anges vid anmärkningen ur FR ovan (handlingarna enligt 17 § JP). En digitalisering av kartan från
hemmansklyvningen (OCK-458) indikerar att arealuppgiften i FR är tagen därifrån.
4.3.6 Avsöndringar
Fastighetsgränser som bildats vid avsöndringar är ofta dåligt utredda13. Hur gränsen markerades vid avsöndringen kunde variera. Inte sällan har gärdesgårdar och
dylikt senare satts upp enligt hävden. Enligt 17 § JP (se avsnitt 2.3.3.) skall kartor
och handlingar tas till hjälp vid gränsbestämning av en avsöndring. Krav på att
karta skulle upprättas över ett avsöndrat område ställdes dock först i en lagändring
år 1917. Därmed kan gränsbestämningen vara svår att genomföra då hävden ofta
avviker från vad som redovisas i handlingarna (Bergström, 1988). I det undersökta området finns ett par avsöndrade områden där hävden, i form av gärdesgårdar, avviker från hur området redovisats på avsöndringskartan.
13
Avsöndringsgränser är inte lagligen bestämda (såvida de inte har genomgått en
fastighetsbestämning). Det skulle vara lämpligt att redovisa dylika gränser på särskilt vis i DRK,
exempelvis genom att sätta fastighetsbeteckningen inom parentes, på liknande sätt som för osäkra
gränser (se ovan).
48
4.3.6.1 Vattenområden vid avsöndringar
Fastigheten Åkerby 3:4 avsöndrades år 1919. Enligt DRK ligger dess sydvästra
gränspunkt en bit ut i Rännsjön och det kan tolkas som att vattenområdet tillhör
fastigheten. Enligt arealuppgiften i FR ingår dock enbart landarealen, som även
stämmer vid en kontrollberäkning. Någon fastighetsbestämning är inte gjord och
det är således inte utrett huruvida vattenområdet hör till fastigheten. Enligt
Bergström (1988) skall i första hand överlåtelsehandlingens innehåll ligga till
grund för tolkningen av avsöndringen. I detta fall ser gränsen ut att sluta vid
strandkanten på avsöndringskartan och ingen uppgift finns angående vattnet i
köpebrevet. Ej heller hävd eller fastighetens avsedda användning talar för att
vattenområdet skall ingå.
Figur 36. Avsöndringskartan för Åkerby 3:4.
Figur 37. Ur Fastighetskartan © Lantmäteriverket Gävle 2003. Medgivande L2004/0363.
4.3.7 Felnumrering av fastigheter
Numreringen av fastigheterna Ulvsta 13:2 och 13:3 är skiftad i DRK. Detta för
med sig att ett utdrag ur FR ger motsatta uppgifter på respektive fastighet. Fastigheterna bildades samtidigt genom en klyvning och förväxlades antagligen vid
inläggningen i DRK.
49
5 Slutsatser och diskussion
5.1 Slutsatser
Syftet med examensarbetet är att visa dels hur väl redovisningen av fastighetsgränserna i DRK stämmer med de rättsligt gällande fastighetsgränserna och dels
hur väl arealuppgifterna i FR stämmer med de verkliga arealerna (beräknade ur de
rättsligt gällande gränserna). Följande slutsatser kan dras från det undersökta
området. Samtliga resultat med sifferuppgifter är unika för området och slutsatserna bör därför endast ses som en fingervisning om hur redovisningen av fastighetsgränser i DRK ser ut för hela landet.
♦ Medelavvikelsen för gränspunkternas verkliga läge i förhållande till deras
redovisning i DRK är 5,9 m inom det undersökta området. Motsvarande värde
för enbart markerade gränspunkter är 4,3 m. Största avvikelsen för en enskild
gränsmarkering är 27,2 m.
♦ Avvikelserna är jämnt spridda i alla riktningar. Centrum för punktmängden
med samtliga analyserade gränspunkter är förskjutet 1,7 m i 20 gon i förhållande till motsvarande punktmängds centrum i DRK. Ett transformationssamband som enkelt skulle kunna förbättra gränsernas läge går inte att fastställa ur
det geografiskt begränsade område som har analyserats.
♦ Det går inte att påstå att gränserna i DRK generellt ligger inom en viss noggrannhet utifrån detta mycket begränsade undersökningsmaterial, men just i
det här aktuella området avviker 85 % av gränspunkterna i DRK mindre än 10
m från deras rättsligt gällande läge. 50 % ligger inom 5 m, vilket är det krav
på yttre lägeskvalitet som ställs vid förrättningsmätning av nya gränspunkter i
områden utanför tätortsstomnät (Lantmäteriet, 2002).
♦ Genomgången av förrättningshandlingarna visade att 45 % av gränspunkterna
skulle vara markerade. Av dessa återfanns drygt 70 % vid fältinventeringen.
♦ Markerade gränspunkter har generellt sett mindre avvikelser än omarkerade
gränspunkter. Markerade gränspunkter med yngre ursprung, exempelvis rör i
mark, har totalt sett mindre avvikelser än äldre råstenar. Gränspunkter som är
bildade vid samma tillfälle efter 1975 har oftast en hög inre noggrannhet. Den
yttre noggrannheten kan ibland vara sämre när anslutning gjorts mot äldre
gränsmarkeringar. Med satellitbaserade mätmetoder och / eller anslutning mot
välbestämda stompunkter undviks dylika avvikelser.
♦ Nära hälften av fastigheterna har rätt areal (<1 % avvikelse) uppgiven i FR.
Av dessa är merparten mindre än 2000 kvm. Små och nya fastigheter har säkrare arealuppgift i FR än stora och äldre.
♦ Drygt en tiondel av fastigheterna får rätt areal vid beräkning med DRK-koordinater.
50
5.2 Diskussion
Det har inom Lantmäteriet funnits förslag om att ge fastighetsgränsernas koordinater och därmed DRK rättsverkan. Det skulle innebära att gränspunktskoordinater tagna ur DRK skulle gälla för en gränspunkts rätta läge på marken. Med den
dåliga lägesnoggrannhet på fastighetsgränserna som påvisats inom det undersökta
området, duger inte DRK som källa för rättsligt gällande koordinater. Om geometrin är lika undermålig för övriga landet, ger DRK som den ser ut idag för dåligt
bestämda koordinater för att den skall kunna ges rättsverkan. Följaktligen kan
även fastigheternas arealuppgifter bli fel om dessa gränspunkter används vid
arealberäkningen.
En förutsättning för att gränspunkternas koordinater ska kunna ges rättsverkan, är
att koordinatbestämningen kan göras med stor noggrannhet utan större mätningstekniska och geodetiska kunskaper. Antagligen bör det vara en rikstäckande satellitbaserad mätmetod med direkt anslutning till rikets referenssystem i realtid, det
vill säga någon typ av nätverks-RTK. Gränspunktskoordinater bör även förses
med datummärkning för att kunna ges rättsverkan.
Sverige har ca 3,2 miljoner fastigheter. Det undersökta området innehåller 65
fastigheter med nio gränspunkter (varav tre markerade) som avviker mer än 20 m i
redovisningen i DRK. Om det inom varje dylikt område finns EN gränspunkt som
avviker mer är 20 m skulle det innebära att det finns närmare 50000 sådana
gränspunkter i hela Sverige. Liknelsen är givetvis inte helt rättvis men ger ändå en
uppfattning om storleken på problemet.
Det är märkligt att det inte finns en mer reglerad standard för markering av fastighetsgränser, utöver de rekommendationer som finns i HMK. En kombination av
koordinater med rättsverkan och en förenklad markeringstyp kan vara en alternativ metod för framtiden. Enbart koordinatbestämda gränser skulle också underlätta
möjligheten att bilda böjda gränslinjer, som följer exempelvis en åkerkant, vilka
enkelt kan beskrivas matematiskt som en kurva.
Det kan tyckas vara dåligt att bara hälften av arealuppgifterna i FR är riktiga, men
de används mest till ungefärlig arealinformation av mäklare och dylikt. Det är
viktigare att först införa en riktig registerkarta. Utifrån en sådan blir det även
enklare att uppdatera FR med rätt arealuppgifter.
Under arbetets gång har några viktiga frågeställningar dykt upp som är i behov av
ytterligare utredning.
− Går det att förbättra fastighetsgränsernas geometri och lägesnoggrannhet i
DRK utan att utreda varje enskild fastighet?
− Vilken noggrannhet skall gränspunkternas koordinater garantera för att de
skall kunna ges rättsverkan?
− Skulle det vara lämpligt att klassificera gränspunkterna efter noggrannhet,
inmätningsmetod, ålder, ursprung etcetera och ge dem olika rättsverkan utifrån dessa uppgifter?
51
Referenser
Litteratur
Alm M. & Munsin A-S. 2003. Traditionell RTK kontra Nätverks-RTK – En noggrannhetsjämförelse. LMV-rapport 2003:11. Finns på internetadress:
http://www.lantmateriet.se/cms/niva2index.asp?produktgrupp=4C ( > Litteratur)
Bergström, B. 1988. Avsöndringar – försök till en grundlig genomgång. Ingår i kompendium till kursen fastighetsbildningrätt, HT2002, KTH. Stockholm.
Brynte S. & Persson J. 2003. Kompabilitet för Nätverks-RTK-programvaran Trimble
GPS-Net med olika typer av rörliga mottagare. LMV-rapport 2002:07.
http://www.lantmateriet.se/cms/niva2index.asp?produktgrupp=4C ( > Litteratur)
Jonasson, F. 1957. Fastighetsredovisningen på ekonomiska kartan. Särtryck ur Svensk
Lantmäteritidskrift nr 3 1957.
Julstad, B. 2000. Fastighetsindelning och markanvändning. Norstedts juridik AB.
Stockholm.
Lantmäteriet. 2002. Basnivåer vid förrättningsmätning. LMV-rapport 2002:4. Gävle.
Lantmäteriet. 2003a. Lantmäteriets informationsutveckling, slutrapport. (Dnr 1192003/1388) Gävle. LM intranät:
http://www.info.lm.se/kvalitet/ledningssystem/andra_aktiviteter/
Lantmäteriet. 2003b. Jobba med Leica GPS och SKI-Pro. Handbok för Lantmäteriet, div.
F. Gävle. LM intranät:
http://fweb.lmv.lm.se/trossen/matningberakning/Handbok_Leica_GPS_ver1.1.doc
Lantmäteriet. 2004a. Kartprojektioner. Internetadress (jan.2004):
http://www.lm.se/geodesi/
Lantmäteriet. 2004b. Nytt Referenssystem – Infoblad. Internetadress (jan.2004):
http://www.lantmateriet.se/refsys/
Lantmäteriverket. 1996a. Handbok till mätningskungörelsen – Geodesi, GPS (HMKGe:GPS). Gävle.
Lantmäteriverket. 1996b. Handbok till mätningskungörelsen – Geodesi, Detaljmätning
(HMK-Ge:D). Gävle.
Lantmäteriverket. 1996c. Handbok till mätningskungörelsen – Geodesi, Markering
(HMK-Ge:D). Gävle.
Lantmäteriverket. 1996d. Fastighetsgränser och gränsmarkeringar – rättsliga regler och
praktiska råd. Gävle.
Lantmäteriverket. 2001. Handbok DRK. Handbok för digital registerkarta. Gävle. LM
intranät: http://www.gdbalfa.lm.se/handbok/handbokdrk.htm
Lindberg, P-O. 1988. Ekonomiska kartverket (PM 1988-09-17). Lantmäteriverket.
52
Leica. 2003. GPS Newsletter – Sensor. Internetadress (dec.2003): http://www.leicageosystems.com/gpsgis/gs20/pdfs/cq.pdf.
Leica. 2004. Info om MaxTrak-tekniken. Internetadress (jan.2004): http://www.leicageosystems.com/gpsgis/gs20/pdfs/MaxTraktechpaper.pdf
Nordin, D. 2002. Fastighetsgränser. Del 1. Fallstudie av fastighetsgränser lägesnoggrannhet på Fastighetskartan. Examensarbete, SLU. Umeå.
Nordin, D. 2002b. Fastighetsgränser. Del 2. Instruktion för gränsvård. SLU. Umeå.
SOU 1966:63. Fastighetsregistrering. Stockholm.
SWEPOS®. 2003. Ett nationellt nät av fasta referensstationer för GPS. Internetadress
(dec.2003): http://swepos.lmv.lm.se.
Wennström, H-F. 1998. Allmänna kartor. I: Wennström, H-F & Sporrong, U. (red.)
Sveriges kartor. Sveriges Nationalatlas. Metria. Kiruna
Övrigt
Hammarberg, J-E. Lantmäteriet, LFB, Gävle. E-post 2004-02-03.
Karlsson, K. 2004. Utdrag ur kommande lic.uppsats vid LTH. Lund.
Rudhe, H. 2002. Föreläsningsanteckningar 2002-02-20. KTH. Stockholm.
Muntlig kommunikation
Ericsson, A. Lantmäterimyndigheten, FXWS. Gävle. 2004-02-23.
Ericsson, G. Lantmäteriet, FQFS, Gävle. 2004-01-22.
Johansson, D. Lantmäteriet, LG, Gävle. 2003-08-12, 2004-01-07.
Karlsson, K. Avdelningen för fastighetsvetenskap, LTH. Lund. Hösten 2003.
Nilsson, R. Lantmäterimyndigheten, FWXI, Gävle. 2004-01-26.
Olsson, O. Lantmäteriet, LFR, Gävle. 2004-02-03, e-post 2004-02-12.
Oscarsson, R. Lantmäterimyndigheten, FXLG, Gävle. 2004-01-26.
Utterberg, O. Lantmäterimyndigheten, FXLG, Gävle. 2003-08-20, 2003-11-10.
Vikström, K. Lantmäterimyndigheten, FXLG, Gävle. 2004-02-02.
53
Examensarbetets bilagor är inte medtagna i PDF-filen. För den intresserade går
det bra att ta kontakt med inst. för infrastruktur/fastighetsvetenskap.
/Thomas Kalbro, examinator
54