Nationella planeringsstödet 2015
Nationella planeringsstödet 2015 Tillgång och efterfrågan på vissa personalgrupper inom hälso- och sjukvård samt tandvård Denna publikation skyddas av upphovsrättslagen. Vid citat ska källan uppges. För att återge bilder, fotografier och illustrationer krävs upphovsmannens tillstånd. Artikelnummer Publicering 2015-2-33 www.socialstyrelsen.se, februari 2015 Förord Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att årligen rapportera bedömningar av tillgång och efterfrågan på barnmorskor, läkare och sjuksköterskor samt tandläkare och tandhygienister. Rapporten sträcker sig till och med 2012. Den skenbara eftersläpningen beror på att sysselsättningsdata hämtas genom SCB från Skatteverkets deklarationsdata. Data om anställning och inkomst för november månad 2012 inhämtas därför under 2013 och bearbetas under 2014. Till uppdraget har Socialstyrelsen knutit en referensgrupp för hälso- och sjukvårdsområdet och en referensgrupp för tandvårdsfrågor som båda har bidragit till rapporten. Hälso- och sjukvårdens referensgrupp består av representanter från Universitetskanslerämbetet, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges läkarförbund, Vårdförbundet, Svenska Barnmorskeförbundet, Svensk Sjuksköterskeförening, Handikappförbundens samarbetsorgan, Praktikertjänst och Vårdföretagarna. Tandvårdens referensgrupp består av företrädare för Sveriges Folktandvårdsförening, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges Tandläkarförbund, Sveriges Tandhygienistförening, Praktikertjänst samt Sveriges Privattandläkarförening. Rapporten har utarbetats av Magnus Göransson och Hans Schwarz. Ansvarig enhetschef för uppdraget var Martin Sparr. Lars-Erik Holm Generaldirektör Innehåll Förord .........................................................................................................................3 Sammanfattning ......................................................................................................7 Inledning ....................................................................................................................9 Att tänka på .......................................................................................................... 10 Tillgång på hälso- och sjukvårdspersonal ........................................................ 11 Översikt ................................................................................................................11 Barnmorskor ........................................................................................................12 Läkare ..................................................................................................................13 Specialistläkare ..................................................................................................14 Sjuksköterskor ......................................................................................................16 Specialistsjuksköterskor .....................................................................................18 Regionala skillnader ..........................................................................................20 Migration .............................................................................................................21 EU-samarbete kring migration och tillgång till hälso- och sjukvårdspersonal ..............................................................................................25 Tillgång på tandvårdspersonal .......................................................................... 27 Tandläkare ..........................................................................................................27 Specialisttandläkare .........................................................................................30 Tandhygienister ..................................................................................................30 Efterfrågan ............................................................................................................. 32 Arbetsmarknadsläget .......................................................................................33 Socialstyrelsens bedömning ............................................................................... 38 Förteckning över tabeller .................................................................................... 39 Förteckning över figurer ...................................................................................41 Referenser .............................................................................................................. 42 Bilaga 1. Definitioner, begränsningar och brister samt centrala termer.... 43 Sammanfattning Tillgången på barnmorskor, läkare och sjuksköterskor fortsätter att öka. I förhållande till befolkningen har tillgången på läkare sysselsatta i hälso- och sjukvård ökat med två procent mellan 2011 och 2012 och med tio procent under de fem åren mellan 2007 och 2012. Specialistläkarna har ökat med knappt två procent, och med över sex procent under femårsperioden. Barnmorskor sysselsatta i hälso- och sjukvård har ökat med drygt en procent, och med fyra procent under fem år. Tillgången på sjuksköterskor har ökat med en halv procent under ett år och med nära fyra procent under fem år. Undantaget är specialistsjuksköterskorna, som minskat med en procent mellan 2011 och 2012 samt med sex procent mellan 2007 och 2012. Inom tandvården har antalet tandläkare och specialisttandläkare sysselsatta i tandvård i förhållande till befolkningen varit oförändrad mellan 2011 och 2012. Antalet tandhygienister har ökat något. Samtidigt ökar efterfrågan på hälso- och sjukvårdspersonal mer än vad tillgången ökar. Socialstyrelsens analys av efterfrågan visar att efterfrågan överstiger tillgången för alla specialiserade läkare samt för både specialiserade och icke specialiserade sjuksköterskor. Tillgång och efterfrågan på tandläkare och tandhygienister är emellertid övervägande i balans. Arbetslösheten är låg för samtliga personalgrupper. Rörligheten mellan länder inom EU- och EES-området har ökat både för hälso- och sjukvårdens och tandvårdens personalgrupper, främst läkare. De inflyttade är fler än de utflyttade för alla undersökta grupper. Hälso- och sjukvården är starkt beroende av inflödet av läkare utbildade i annat land. Antalet svenska studerande för läkar- och tandläkaryrkena i annat land ökar för varje år. Arbetsmarknadsläget i oktober 2014 kännetecknas av att efterfrågan överstiger tillgången på många personalgrupper, i synnerhet specialiserade läkare och sjuksköterskor. Fler landsting än tidigare bedömde att det råder balans mellan tillgång och efterfrågan på tandläkare och tandhygienister. Socialstyrelsen bedömer att • Tillgången på läkare, framförallt yrkeserfarna läkare och specialistläkare och i synnerhet specialister i allmänmedicin och psykiatri, är fortsatt otillräcklig. Läkare utbildade i annat land kommer även framöver att utgöra ett viktigt tillskott till hälso- och sjukvården. • Arbetsmarknaden för grundutbildade sjuksköterskor präglas i allt högre grad av otillräcklig tillgång. Efterfrågan överstiger tillgången på specialiserade sjuksköterskor, framförallt inom psykiatrisk vård, anestesi- och intensivvård, operationssjukvård och geriatrisk vård. • Tillgången på barnmorskor är otillräcklig och obalansen förväntas tillta framöver, men den regionala variationen är stor. • Arbetsmarknaden för tandläkare utvecklas mot balans mellan efterfrågan och tillgång. • Arbetsmarknaden för tandhygienister är övervägande i balans. NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 7 8 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN Inledning Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att årligen rapportera bedömningar av tillgång och efterfrågan på barnmorskor, läkare och sjuksköterskor, samt tandläkare och tandhygienister. Sedan den 31 januari 2014 då föregående årsrapport avlämnades till regeringen har följande statistikunderlag tagits fram, som denna rapport i huvudsak bygger på: • Statistik om hälso- och sjukvårdspersonal – Officiell statistik om antal legitimerade (2013) och arbetsmarknadsstatus (2012) [1] • Tillgång på barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tandhygienister och tandläkare 2012 [2] • Tillgång på specialistsjuksköterskor och röntgensjuksköterskor 2012 [3] • Tillgång på specialistläkare, 2012 [4] • Prognos över sysselsatta hälso- och sjukvården samt tandvården, åren 2012 till 2025, 2014 [5] I årets rapport redovisas yrkesgrupperna inom hälso- och sjukvårdsområdet i bokstavsordning: barnmorskor, läkare och sjuksköterskor. Röntgensjuksköterskor var tidigare en av flera grupper specialistsjuksköterskor, men är sedan flera år en egen legitimerad yrkesgrupp, som inte ingår i de grupper som Socialstyrelsen har i uppdrag av regeringen att bevaka. Socialstyrelsen har under en övergångsperiod bevakat tillgången, då en stor del av gruppen utgjorts av specialistsjuksköterskor. I och med årets rapport upphör den bevakningen. Stora delar av statistiken som ligger till grund för rapporten är tillgänglig genom Socialstyrelsens statistikdatabas över hälso- och sjukvårdspersonal som finns tillgänglig på Socialstyrelsens webbplats 1. 1 http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikefteramne/halsoochsjukvardspersonal NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 9 Att tänka på • Tillgångsstatistiken ger uppgifter om till vilken näringsgren den arbetsplats kategoriseras som en individ arbetar vid, men inte om vad personen verkligen har för arbetsuppgifter. Begreppet ”sysselsatt i hälso- och sjukvård” avser att personen är anställd vid en arbetsplats som klassificerats som hälso- och sjukvård, omsorg och sociala tjänster, tandvård etc. En utförlig beskrivning av de näringsgrenar som omfattas av begreppet finns i rapporten Statistik om hälso- och sjukvårdspersonal [1]. • Alla som utfört avlönat arbete under minst fyra timmar i november månad 2012 kategoriseras som sysselsatta. • Tillgångsstatistiken tar inte hänsyn till sysselsättningsgrad. En jämförelse med data från den arbetstidsenkät som Socialstyrelsen genomförde 2010 visar emellertid att en person sysselsatt i hälso- och sjuk-vård som sjuksköterska eller läkare grovt sett motsvarar en heltidsekvivalent (ett statistiskt mått som motsvarar en heltidstjänst). Det redovisas utförligare i rapportens bilaga 3. • I rapporten jämförs uppgifter om utbildning, sysselsättning och efterfrågan trots att de olika datakällorna inte avser samma tidpunkter. Statistiken över individers sysselsättning från Statistiska centralbyrån beskriver arbetsmarknaden under november 2012. Socialstyrelsens statistik om antal legitimerade beskriver tiden fram till 31 december 2013. Socialstyrelsens arbetsmarknadsenkät avser oktober månad 2014. • Specialiserade läkare, tandläkare och sjuksköterskor har ibland mer än en specialitet. I Socialstyrelsens statistik avses alltid den senaste specialiseringen. • Tabellfält med färre individer än 3 betecknas med ”x”, medan fält där data saknas betecknas med ”n/a” En mer omfattande beskrivning av metodproblem, termer och definitioner för den statistik som utgör underlag för rapporten finns i rapportens bilaga 1 och i Socialstyrelsens publikation Statistik om hälso- och sjukvårdspersonal [1]. 10 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN Tillgång på hälso- och sjukvårdspersonal Översikt Tillgången på barnmorskor, sjuksköterskor och läkare fortsatte att öka (tabell 1). I förhållande till befolkningen ökade tillgången på läkare sysselsatta i hälso- och sjukvård med två procent mellan 2011 och 2012 och med tio procent under de fem åren mellan 2007 och 2012. Specialistläkarna ökade med knappt två procent, och med över sex procent under femårsperioden. Barnmorskor sysselsatta i hälso- och sjukvård ökade med drygt en procent, och med fyra procent under fem år. Tillgången på sjuksköterskor ökade med en halv procent under ett år och med nära fyra procent under fem år. Undantaget var specialistsjuksköterskorna, som minskade med en procent mellan 2011 och 2012 samt med sex procent mellan 2007 och 2012. Medianåldern var för samtliga grupper utom för specialistsjuksköterskor på samma nivå de senaste åren (tabell 2). För specialistsjuksköterskor ökade emellertid medianåldern med ett halvt till ett år per kalenderår. Antalet nybörjarplatser på utbildningar till barnmorska, läkare och sjuksköterska ökade mellan 2009 och 2013 (tabell 3). Tabell 1. Antal barnmorskor, läkare och sjuksköterskor sysselsatta i hälsooch sjukvård. Antal och antal per 100 000 invånare (november 2012) samt förändring i antal per 100 000 invånare (sedan 2011 och 2007) i antal och procentuellt. Yrke Barnmorskor Antal Antal per 100 000 invånare Förändring i antal per 100 000 sedan 2011 Förändring i antal per 100 000 sedan 2007 7 161 75 +1 +3 Läkare Därav specialistläkare 38 144 400 +9 +40 26 547 278 +5 +8 Sjuksköterskor Därav specialistsjuksköterskor 106 176 1 112 +7 +41 48 476 508 -1 -6 Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret Tabell 2. Medianålder för barnmorskor, läkare och sjuksköterskor 1995, 2007 och 2012. Yrkesexamen Barnmorska Läkare Därav specialistläkare Sjuksköterska Därav specialistjuksköterska 1995 2007 2012 43 45 47 43 46 50 48 53 46 53 50 48 54 46 54 Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 11 Tabell 3. Antal nybörjarplatser på utbildningar för barnmorskor, läkare och sjuksköterskor 2009–2013. Yrkesexamen 2009 2010 2011 2012 2013 Barnmorska Läkare Sjuksköterska 281 1 324 4 866 266 1 380 4 931 291 1 538 5 054 323 1 582 5 128 303 1 584 5 307 Källa: Universitetskanslerämbetet, hämtad 2014-12-18 Barnmorskor Det fanns 7 964 sysselsatta barnmorskor år 2012 (tabell 4). Av dessa var 90 procent sysselsatta inom hälso- och sjukvård. Av dessa var i sin tur 87 procent verksamma i offentlig regi, mot 96 procent år 1995 [2]. Tabell 4. Barnmorskor sysselsatta i olika näringsgrenar. Antal och antal per 100 000 invånare (november 2012). Antal Antal per 100 000 invånare 7 161 75 Utbildning och administration 342 4 Annan näring 461 56 Totalt 7 964 83 Hälso- och sjukvård Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret Inflödet till barnmorskeyrket kom nästan uteslutande från nyexaminerade med svensk utbildning [5]. Antalet nybörjarplatser på barnmorskeprogrammet hade ökat från omkring tvåhundra platser för tio år sedan till omkring trehundra platser år 2013 (tabell 3). Antalet som erhöll svensk legitimation med utbildning i annat land var färre än tio personer om året de senaste fem åren [5]. Av de som tagit examen som barnmorska 2007-2011 arbetade 95 procent inom svensk hälso- och sjukvård inom ett år [5]. Varje år utvandrar ett mindre antal barnmorskor. Återinvandringen av svenska barnmorskor som året innan arbetat i annat land låg på samma nivå, färre än tjugo personer årligen [5]. Socialstyrelsen uppskattar nettomigrationen att ligga på noll. Det årliga nettoflödet mellan sysselsättningar inom och utanför hälso- och sjukvård medför att en halv procent årligen av de sysselsatta barnmorskorna lämnade andra sysselsättningar för att övergå till sysselsättning inom hälsooch sjukvården [5]. Det främst utflödet av barnmorskor utgjordes av pensioneringar. Dagens pensionsavgångar om 160 personer årligen beräknas öka till omkring 270 personer år 2020 [5]. Medianåldern för barnmorskor ökade från 43 år till 50 år mellan 1995 och 2012 (tabell 2). 12 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN Män utgjorde mindre än en procent av de sysselsatta barnmorskorna år 2012 [3]. Ytterligare data för barnmorskor finns i Socialstyrelsens statistiska bakgrundsrapporter [1,2]. Data kan också hämtas från Socialstyrelsens statistikdatabas över hälso- och sjukvårdspersonal som finns tillgänglig på Socialstyrelsens webbplats. Läkare Det fanns 41 772 sysselsatta läkare år 2012 (tabell 5). Av dessa var 90 procent sysselsatta inom hälso- och sjukvård. Av dessa var i sin tur 80 procent i verksamma i offentlig regi, mot 96 procent år 1995 [2]. Tabell 5. Läkare och specialistläkare sysselsatta i olika näringsgrenar. Antal och antal per 100 000 invånare (november 2012). Antal Antal per 100 000 invånare Antal per 100 000 invånare Därav specialistläkare Antal Antal per 100 000 invånare 38 144 400 278 26 547 278 Utbildning och administration 2 119 22 14 1 137 14 Annan näring 1 509 16 13 1 195 13 Totalt 41 772 438 305 29 079 305 Hälso- och sjukvård Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret Av de sysselsatta läkarna var 91 procent legitimerade läkare. De återstående, icke legitimerade läkarna utgjordes huvudsakligen av läkare som genomförde sin allmäntjänstgöring (AT-läkare) samt av läkare utbildade i annat land under provtjänstgöring, eller med beslut av Socialstyrelsen om legitimationsvillkor [2]. Av läkare sysselsatta i hälso- och sjukvård 2012 var 76 procent utbildade i Sverige och 24 procent i annat land (tabell 17). Det redovisas ytterligare i kapitlet om migration. Antalet nyutbildade läkare som var sysselsatta i hälso- och sjukvård inom ett år efter examen, ökade från runt 700-800 om året vid nittiotalets mitt till 1 124 år 2012 [5]. Antalet nybörjarplatser vid läkarprogrammet ökade från omkring tusen platser för tio år sedan till strax över 1 500 platser år 2013 (tabell 5). Antalet svenska studerande som läste till läkare i annat land ökade också under de åren, vilket diskuteras i kapitlet om migration. Av de som tagit examen som läkare 2007-2011 i Sverige arbetade 94 procent inom svensk hälso- och sjukvård inom ett år [5]. Det främst utflödet av läkare utgörs av pensioneringar. Dagens pensionsavgångar om strax under femhundra personer årligen de senaste fem åren beräknas öka till över ett tusen pensionerade läkare årligen runt år 2018. Därefter sjunker pensionsavgångarna åter [5]. Sverige hävdar sig väl internationellt vad gäller antal läkare per 100 000 invånare, som framgår av tabell 6. Sverige hade den femte högsta läkartät- NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 13 heten i EU-/EES-området år 2012. Tillväxttakten under de senaste fem åren har varit på samma nivå som de övriga fyra länderna med högst läkartäthet. Tabell 6. Antal läkare sysselsatta i hälso- och sjukvård per 100 000 invånare i EU-/EES-området, 2008–2012. Österrike Norge Litauen Sverige Schweiz Bulgarien Tyskland Italien Spanien Tjeckien Island Estland Lettland Ungern Frankrike Cypern Kroatien Belgien Irland Slovenien Polen Storbritannien Rumänien Danmark Finland Slovakien 2008 2009 2010 2011 2012 460 400 370 374 382 360 356 n/a 350 354 365 333 311 309 n/a 280 266 292 n/a 240 216 258 221 343 272 n/a 468 405 365 381 383 369 364 368 354 356 366 327 299 302 n/a 284 267 292 n/a 241 217 267 226 348 n/a n/a 478 411 383 388 381 375 373 n/a 378 359 360 322 302 287 n/a 292 278 291 n/a 243 217 272 237 n/a n/a n/a 482 419 409 395 383 386 382 n/a 398 364 351 326 314 296 307 300 284 291 267 249 219 276 239 n/a n/a n/a 490 423 422 400 392 391 389 385 369 367 357 328 314 309 308 304 299 293 271 254 221 n/a n/a n/a n/a n/a Källa EUROSTAT, hämtad 2015-01-27 Medianåldern för läkare var oförändrat 48år mellan 2007 och 2012 (tabell 2). Kvinnor utgjorde 46 procent av de sysselsatta läkarna år 2012 [3]. Socialstyrelsen har i en tidigare rapport visat att kvinnor utgör majoriteten av läkare under 40 år, medan männen utgör flertalet bland äldre läkare [6]. Ytterligare data för läkare finns i Socialstyrelsens statistiska bakgrundsrapporter [1,2]. Data kan också hämtas från Socialstyrelsens statistikdatabas över hälso- och sjukvårdspersonal som finns tillgänglig på Socialstyrelsens webbplats. Specialistläkare Det fanns 29 079 sysselsatta specialistläkare år 2012 (tabell 5). Av dessa var 91 procent sysselsatta inom hälso- och sjukvård. Av dessa var i sin tur 79 procent verksamma i offentlig regi, mot 96 procent år 1995 [4]. Av alla specialistläkare hade 25 procent mer än ett specialistbevis [4]. I rapporten kategoriseras därför specialistläkare efter sitt senast erhållna specialistbevis. Fördelningen av läkare för de största specialiteterna framgår av tabell 7. 14 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN Tabell 7. Specialistläkare sysselsatta inom hälso- och sjukvård. Antal och antal per 100 000, fördelade på de tolv största specialiteterna samt andel (%) kvinnor inom varje specialitet (november 2012). Specialitet Antal per 100 000 invånare Antal Allmänmedicin Psykiatri Anestesi och intensivvård Internmedicin Obstetrik och gynekologi Kirurgi Ortopedi Medicinsk radiologi Barn- och ungdomsmedicin Kardiologi Ögonsjukdomar Öron-, näs- och halssjukdomar Övriga TOTAL Andel (%) av samtliga specialiteter Andel (%) kvinnor inom specialiteten 6 105 1 763 1 584 1 390 1 323 1 304 1 227 1 115 987 757 715 579 64 18 17 15 14 14 13 12 10 8 7 6 23 7 6 5 5 5 5 4 4 3 3 2 46 52 33 41 64 22 13 37 56 24 50 35 7 698 26 547 81 278 29 100 43 42 Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret Socialstyrelsen har i sin prognos över sysselsatta i hälso- och sjukvården pekat på att specialistgrupper med förväntat höga pensionsavgångar, som allmänläkare och psykiatriker, under de kommande åren är beroende av fortsatt migration av läkare utbildade i annat land till svensk hälso- och sjukvård [5]. Specialistgrupper med låg medianålder och tilltagande antal ST-tjänster under senare år, som internmedicin, kirurgi och medicinsk radiologi, är däremot inte beroende av tillskott av läkare från andra länder. Migrationen av hälso- och sjukvårdspersonal redovisas i ett eget kapitel. Socialstyrelsen har tidigare framhållit att för att behålla nuvarande nivå av geriatriker fordras utöver nuvarande utbildningstakt att ytterligare drygt 200 utbildas fram till år 2025 [8]. För att dessutom kunna utveckla geriatrisk kompetens och verksamhet skulle det behövas ytterligare cirka 350 geriatriker fram till år 2025, utöver dem som redan prognostiseras med nuvarande utbildningstakt. Socialstyrelsen ansåg därför att det vore nödvändigt att inrätta fler ST-tjänster i geriatrik och förordar en ökning med 20–25 STtjänster i geriatrik per år. Emellertid har utbildningstakten fortsatt legat på oförändrad nivå, ca 30 nya geriatriker per år [4] (tabell 8). Tabell 8. Antal utfärdade specialistbevis inom geriatrik 2009–2013. 2009 2010 2011 2012 2013 27 25 31 30 35 Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret Landstingen har en lagfäst självstyrande roll att planera för läkares specialisttjänstgöring. Socialstyrelsen ansåg emellertid att landstingens planering vad gäller specialiteterna allmänmedicin, geriatrik och psykiatri med utgångspunkt från befolkningens behov har stora brister [8]. Därför föreslogs att huvudmännen tillsammans skulle se över tillsättningen av ST-tjänster i NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 15 geriatrik och säkerställa behovet av fortbildning och specialisering inom både geriatrik och allmänmedicin. Läkarförbundet har i en senare rapport fäst uppmärksamheten på problem med utbildningen av tillräckligt många specialister inom primärvård [9]. Förbundet föreslår samordningsinsatser på nationell nivå för att få underlag för att bedöma framtida dimensionering av ST-tjänster inom allmänmedicin. Vidare föreslog förbundet, på landstingsnivå, att studierektorsorganisationen får ansvar för planering och prioritering av specialiseringstjänstgöring. Andelen kvinnor ökar bland de specialiserade läkarna. De utgjorde 42 procent av de sysselsatta specialiserade läkarna 2012, mot 31 procent år 1995. I några specialistgrupper som obstetrik och gynekologi, barn- och ungdomsmedicin och psykiatri utgör de kvinnliga specialisterna mer än hälften av gruppen (tabell 7). Medianåldern för specialistläkare ökade något, från 53 år till 54 år, mellan åren 2007 och 2012 (tabell 2). Ytterligare data för specialistläkare finns i Socialstyrelsens statistiska bakgrundsrapporter [1,2, 4]. Data kan också hämtas från Socialstyrelsens statistikdatabas över hälso- och sjukvårdspersonal som finns tillgänglig på Socialstyrelsens webbplats. Sjuksköterskor Det fanns 121 022 sysselsatta sjuksköterskor år 2012 (tabell 9). Av dessa var 88 procent sysselsatta inom hälso- och sjukvård. Av dessa var i sin tur 86 procent verksamma i offentlig regi, mot 96 procent år 1995 [2]. Tabell 9. Sjuksköterskor samt specialistsjuksköterskor sysselsatta i olika näringsgrenar. Antal och antal per 100 000 invånare (november 2012). Sjuksköterskor Antal Hälso- och sjukvård Antal per 100 000 invånare Därav specialistsjuksköterskor Antal Antal per 100 000 invånare 106 176 1 112 48 476 508 Utbildning och administration 5 230 55 3 380 35 Annan näring 9 616 101 5 042 53 121 022 1 268 56 898 596 Totalt Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret Inflödet till sjuksköterskeyrket kom nästan uteslutande från nyexaminerade med svensk utbildning [5]. Antalet nybörjarplatser på programmet har legat runt fem tusen platser de senaste tio åren och ökat något de senaste åren till 5 307 nybörjarplatser år 2013 (tabell 3). Regeringen hade avsatt medel för fortsatt utökning av antalet nybörjarplatser på sjuksköterskeprogrammet under 2015 [5]. I december 2014 beslutade emellertid riksdagens utbildningsutskott att inte utöka antalet nybörjarplatser på grundutbildningen och 16 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN att istället satsa på fler utbildningsplatser för specialistsjuksköterskor och barnmorskor [11]. Av de som tog examen som sjuksköterska mellan 2007 och 2011 arbetade 95 procent inom svensk hälso- och sjukvård inom ett år [5]. Ett tillskott om 300−400 sjuksköterskor tillkommer varje år genom återinvandring av personer som året innan arbetat i annat land [5]. Utflödet av sjuksköterskor består huvudsakligen av pensionsavgångarna, som förväntas stiga fram till år 2020 för att därefter minska [5]. För närvarande lämnar strax under 3 500 sjuksköterskor årligen genom pensionsavgångar. Runt en halv procent av sjuksköterskor sysselsatta inom hälso- och sjukvård går varje år över till sysselsättning inom andra näringsgrenar. Dessutom övergår något under trehundra sjuksköterskor genom vidareutbildning till andra legitimerade yrken inom hälso- och sjukvård, främst till barnmorskeyrket. Personer som utbildat sig till sjuksköterskor stannar i hög grad kvar inom hälso- och sjukvård (tabell 10). Vad som däremot inte kan beläggas är i vilken grad de som utbildats till sjuksköterskor arbetar med omvårdnad och behandling och i vilken utsträckning de arbetar med andra uppgifter, som vårdutveckling, IT eller administration inom hälso- och sjukvård. Tabell 10. Andel (%) sysselsatta i hälso- och sjukvård eller i annan näring eller utflyttade från landet av samtliga sjuksköterskor, fem år efter utexaminering från sjuksköterskeprogrammet (2002–2006) samt tio år efter examinering 1997–2001). Antal år efter examen som sjuksköterska Sysselsatt inom svensk hälso- och sjukvård som sjuksköterska eller som legitimerad i annat yrke Sysselsatt inom annan näringsgren eller utflyttad från Sverige Fem år efter examen Tio år efter examen 91 87 6 9 Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret I takt med att andelen äldre ökar i befolkningen så har andelen sjuksköterskor sysselsatta med vård och omsorg av äldre och öppna sociala insatser för äldre ökat. År 2012 var tretton procent av alla sjuksköterskor sysselsatta inom hälso- och sjukvård, 13 757 personer, verksamma inom äldreomsorgen [2]. Av dessa var 82 procent sysselsatta i offentlig regi. Sverige hävdar sig väl internationellt vad gäller antal sjuksköterskor per 100 000 invånare (tabell 11). Sverige hade den femte högsta sjukskötersketätheten i EU-/EES-området. Däremot hade Sverige lägre tillväxttakt vad gäller sjukskötersketäthet, ca två procent mellan åren 2006 och 2011, än vad de andra fyra länderna i toppen av tabellen har. Medianåldern för sjuksköterskor ökade något mellan 1995 och 2012, från 43 år till 46 år, men har varit oförändrad de fem åren mellan 2007 och 2012 (tabell 2). Män utgjorde tretton procent av de sysselsatta sjuksköterskorna år 2012 mot åtta procent år 1995 [3]. Ytterligare data för sjuksköterskor finns i Socialstyrelsens statistiska bakgrundsrapporter [1,2]. Data kan också hämtas från Socialstyrelsens statistik- NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 17 databas över hälso- och sjukvårdspersonal som finns tillgänglig på Socialstyrelsens webbplats. Tabell 11. Antal sjuksköterskor sysselsatta i hälso- och sjukvård per 100 000 invånare i EU-/EES-området, 2007–2012. Land Schweiz Norge Island Tyskland Sverige Finland Slovenien Storbrittanien Tjeckien Österrike Litauen Ungern Estland Kroatien Rumänien Spanien Polen Litauen Bulgarien Danmark Litauen 2004 2005 1 413 1 324 1 369 1 009 1 052 897 740 1 016 810 713 713 578 631 479 535 415 493 477 383 1 399 713 1 407 1 364 1 397 1 023 1 072 914 748 1 024 809 718 710 595 633 483 548 418 509 487 404 1 439 710 2006 2007 1 454 1 392 1 372 1 035 1 086 931 760 991 805 727 711 609 632 492 563 409 509 544 410 1 448 711 1 471 1 394 1 400 1 049 1 097 935 775 963 800 738 705 612 640 503 566 437 518 535 421 1 429 705 2008 2009 1 492 1 400 1 489 1 072 1 100 963 788 967 794 752 711 615 640 522 555 463 519 534 424 1 473 711 2010 1 520 1 593 1 529 1 103 1 099 958 803 983 806 761 697 621 613 511 569 493 525 465 421 1 544 697 1 602 1 613 1 454 1 116 1 107 1 032 819 960 808 767 716 622 608 531 526 488 524 486 426 n/a 716 Källa: EUROSTAT, hämtat 2015-01-27 Specialistsjuksköterskor Det fanns 56 898 sysselsatta specialistsjuksköterskor år 2012 (tabell 9). Av dessa var 85 procent sysselsatta inom hälso- och sjukvård. Av dessa var i sin tur 87 procent verksamma i offentlig regi, mot 96 procent år 1995 [2]. Som framgår av tabell 1, är specialistsjuksköterskorna den enda av de redovisade grupperna som minskar i förhållande till befolkningen. Inom gruppen sjuksköterskor har andelen med specialistutbildning sjunkit sedan 1995 då Socialstyrelsens inledde dataserien (tabell 12). De senaste fem åren, har andelen med specialistutbildning sjunkit från 50 procent av alla sjuksköterskor sysselsatta i hälso- och sjukvård år 2007 till 46 procent år 2012. Tabell 12. Antal och andel (%) av samtliga sjuksköterskor sysselsatta i hälso- och sjukvård som är specialistsjuksköterskor, 1995–2012. Antal sjuksköterskor Därav antal specialistsjuksköterskor Andel (%) specialistsjuksköterskor 1995 2007 2012 85 308 55 795 100646 49 822 106 764 48 476 65 50 46 Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret Skillnaderna är emellertid stora mellan olika grupper av specialiteter. Det är framförallt gruppen sjuksköterskor specialiserade inom internmedicin och kirurgi som minskat samt specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård [6]. 18 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 2011 1 660 1 640 1 482 1 131 1 110 1 045 833 804 803 775 753 621 618 542 534 531 521 496 430 n/a 753 Socialstyrelsen har uppmärksammat detta i tidigare rapporter och pekat på ett antal bakomliggande orsaker [6, 7]: • Svaga ekonomiska incitament för sjuksköterskor att vidareutbilda sig, då bidrag under utbildningstid och förändrade löner efter specialisering inte motsvarat de kostnader sjuksköterskor dragit på sig under utbildningstiden. • Arbetsuppgifterna efter avslutad specialisering har för många tidigare inte skiljt sig nämnvärt från de arbetsuppgifter man tidigare haft. • Förändrade kliniska krav på specialistsjuksköterskornas kompetens, som föranlett att lokala eller regionala vidareutbildningar har prioriterats framför utbildningar som leder till en skyddad specialistbeteckning. Förändringarna av sjuksköterskeutbildningen och av specialistutbildningarnas anknytning till grundutbildningen. Exempelvis utgjorde vidareutbildningen till specialiserad sjuksköterska i medicinsk och kirurgisk sjukvård tidigare i två perioder ett block i direkt anslutning till grundutbildningen. Vad gäller ekonomiska incitament och karriärutveckling för specialiserade sjuksköterskor, redovisade Socialstyrelsen i sin förra årsrapport en enkät till landstingen om utbildningsförmåner för sjuksköterskor i specialistutbildning samt förändrad lön och arbetsuppgifter efter avslutad specialistutbildning [6]. Den visade att ett antal landsting och regioner hade börjat utveckla utbildningstjänster för att stimulera till ökat antal specialistutbildade sjuksköterskor. Under det gångna året har flera landsting och regioner infört olika former av akademisk specialisttjänstgöring för sjuksköterskor [11]. Det innebär att sjuksköterskor kan söka en utbildningstjänst med lön enligt kollektivavtal under hela studietiden. En ny roll som avancerad specialistsjuksköterska har också introducerats inom hälso- och sjukvården, inom utbildning och som klinisk roll. Det innebär att specialiserade sjuksköterskor i högre utsträckning kommer att få förändrade roller och arbetsuppgifter i förhållande till icke-specialiserade sjuksköterskor. Tabell 13 redovisar korrelationen mellan studieordning och sjuksköterskors val att specialisera sig eller inte 2. En korrelation är emellertid inte det samma som samband. Både studieordningar och karriärval påverkas till exempel av förändringar inom hälso- och sjukvårdens organisation och arbetssätt. Ett exempel är att medan specialistutbildningarna tidigare var den dominerande formen för fortsatt utbildning för sjuksköterskor, så öppnade sjuksköterskeutbildningens integrering med annan yrkesutbildning på universitets- och högskolenivå flera möjligheter för sjuksköterskor att gå vidare med akademiska påbyggnadsutbildningar och andra karriärvägar. En beskrivning av de olika studieordningarna finns i Socialstyrelsens rapport ”Tillgång på specialistsjuksköterskor 2012” [3]. Kortfattat medförde studieordning 2 i tabell 12 att det krävdes gymnasieexamen för tillträde till utbildningen, som motsvarade 80 högskolepoäng, medan studieordning 3 omfattade 120 högskolepoäng vara 60 inom karaktärsämnet omvårdnad.2 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 19 Tabell 13. Andel (%) med specialistbevis ett, tre, fem respektive tio år efter examen från sjuksköterskeprogrammet i de tre senaste studieordningarna, 1997–2001. Studieordning (antal examinerade totalt) 1 år efter examen Studieordning 1(examensår 1977−1984) N= 23 680 Studieordning 2(examensår 1984−1995) N= 32 163 Studieordning 3(examensår 1994−2001) N= 18 182 3 år efter examen 5 år efter examen 10 år efter examen 5 34 60 73 16 19 22 30 2 9 17 30 Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret Medianålder för samtliga specialistsjuksköterskor var 54 år. Den har ökat med ett år under de senaste fem åren. Grupper med hög andel äldre är specialistsjuksköterskor inom internmedicin eller kirurgi där andelen som är över 55 år utgör 86 procent av alla samt sjuksköterskor i psykiatrisk vård där de utgör 52 procent. De specialiserade sjuksköterskor som har högst andel i åldersgruppen under 45 år är ambulanssjuksköterskor (79 procent) och sjuksköterskor inom hälsovård för barn och ungdom (40 procent). Män utgjorde 13 procent av de sysselsatta specialistsjuksköterskorna år 2012 mot åtta procent år 1995 [3]. Bland distriktssjuksköterskor, barn- och ungdomssjuksköterskor och sjuksköterskor specialiserade inom vård och omsorg av äldre är andelen män bara tre procent, medan andelen män är 61 procent bland ambulanssjuksköterskor och 34 procent bland psykiatrisjuksköterskor. Ytterligare data för specialistsjuksköterskor finns i Socialstyrelsens statistiska bakgrundsrapport [3]. Data kan också hämtas från Socialstyrelsens statistikdatabas över hälso- och sjukvårdspersonal som finns tillgänglig på Socialstyrelsens webbplats. Regionala skillnader Skillnader i tillgång till personalgrupper för hälso- och sjukvård mellan sjukvårdsregionerna säger i sig inget om skillnader i vårdbehov eller om skillnader i omfång eller kvalitet av de sjukvårdstjänster som erbjuds i regionen. Tabell 14. Barnmorskor, läkare och specialistläkare samt sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor sysselsatta i hälso- och sjukvård. Antal och antal per 100 000 invånare i Sveriges sjukvårdsregioner (november 2012). Yrke Region: Norra UppsalaÖrebro Stockholm Västsverige Sydöstra Södra Riket 70 71 83 87 67 65 74 375 249 373 257 460 327 392 273 369 252 392 277 400 278 1 263 607 1 144 523 988 420 1 171 546 1 106 505 1 101 513 1 112 508 Barnmorska Läkare Specialistläkare Sjuksköterska Specialistsjuksköterska Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret 20 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN Norra sjukvårdsregionen hade lägre läkartäthet än riket (tabell 14). Det gällde såväl läkare som specialistläkare. Av läkare sysselsatta inom hälso- och sjukvården var sju procent i den norra sjukvårdsregionen verksamma i privat regi, mot 18 procent i riket. Andelen läkare utbildade i annat land var något lägre i den norra sjukvårdsregionen. Sjukskötersketätheten var däremot högre än i riket (tabell 13). Det berodde framför allt på en högre förekomst av distriktssköterskor [3]. Uppsala Örebro sjukvårdsregion hade lägre läkartäthet än riket (tabell 14). Det gällde såväl läkare som specialistläkare. Det fanns också färre specialistläkare per 100 000 invånare, framför allt för invärtesmedicinska och psykiatriska specialiteter [4]. Det fanns något fler sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor, framförallt distriktssjuksköterskor i förhållande till befolkningen än i riket, däremot något färre sjuksköterskor specialiserade i hälso- och sjukvård för barn och ungdom [3]. Stockholms sjukvårdsregion hade landets högsta läkartäthet (tabell 14). Övervikten var särskilt stor för specialister inom psykiatriska specialiteter [4]. Andelen läkare verksamma i privat regi var knappt dubbelt så hög som i riket, 34 procent mot 18 procent. Regionen hade samtidigt lägst sjukskötersketäthet (tabell 13). Ett undantag var förekomsten av sjuksköterskor specialiserade i onkologisk sjukvård som var högre än i riket [3]. I den västsvenska sjukvårdsregionen var både läkare- och sjukskötersketätheten i nivå med riksgenomsnittet (tabell 14). Däremot var barnmorsketätheten var något högre. Sydöstra sjukvårdsregionen hade den lägsta läkartätheten i riket (tabell 14). Av läkare sysselsatta i hälso- och sjukvård arbetade åtta procent i privat regi, mot 18 procent för riket [4]. Barnmorske- och sjukskötersketätheten var något lägre än i riket (tabell 13). Sjukskötersketätheten jämfört med andra regioner var låg för psykiatrisjuksköterskor [3]. Samtidigt fanns det fler ambulanssköterskor och sjuksköterskor specialiserade i medicinsk och kirurgisk sjukvård i förhållande till befolkningen än i riket. Södra sjukvårdsregionen hade en läkartäthet i nivå med riket (tabell 14). Sjukskötersketätheten var också lika hög eller något lägre än i riket. Däremot var förekomsten av specialiserade sjuksköterskor, framför allt ambulanssköterskor och barn- och ungdomssköterskor i förhållande till befolkningen, högre än i riket [3]. Migration Den ökande internationella rörligheten av hälso- och sjukvårdspersonal uppmärksammas alltmer. Framför allt läkare, men också sjuksköterskor och tandläkare, rör sig mellan Sverige och andra länder såväl för utbildning som för sysselsättning i annat land efter avslutad utbildning. Migration kan kompensera för att tillgången på en viss personalgrupp är mindre än efterfrågan, men det är en osäker strategi eftersom en öppen arbetsmarknad, som inom EU- och EES-området, innebär att personal kan röra sig både till och från den egna hälso- och sjukvården. Mellan 1996 och 2011 har omfånget av den årliga migrationen (samtliga läkare, sjuksköterskor och barnmorskor som under ett år rört sig till eller från NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 21 Sverige och svensk hälso- och sjukvård) legat mellan 1 500 och 2 000 personer (tabell 15). Tabell 15. Migration av barnmorskor, läkare och sjuksköterskor till och från sysselsättning i svensk hälso- och sjukvård, 1996, 2004 och 2012. År Typ av migration 1996 2004 2012 Invandring till sysselsättning i Sverige (samtliga yrkesgrupper) 786 1 142 939 Därav läkare 247 635 529 Utvandring från sysselsättning i Sverige (samtliga yrkesgrupper) 716 615 594 Därav läkare 219 195 220 Nettoinvandring 70 527 345 Därav läkare 28 440 309 Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret För svensk hälso- och sjukvård är nettomigrationen (balansen mellan invandrad och utvandrad hälso- och sjukvårdspersonal till och från sysselsättning i Sverige) positiv (tabell 16). Migrationen till svensk hälso- och sjukvård av utbildad personal var större än utvandringen. I genomsnitt för hela perioden 1996 till 2012 har nettomigrationen givit svensk hälso- och sjukvård ett årligt tillskott om 350 läkare och 110 sjuksköterskor. Nettomigrationen för 2012 visar på en lägre nettomigration än tidigare år (tabell 16). Det är ännu för tidigt att avgöra om det är en tillfällig sänkning eller om det är början på en period med lägre migration. Tabell 16. Årlig nettomigration i antal personer, för barnmorskor, läkare och sjuksköterskor 2007–2012, samt genomsnittligt årlig nettomigration för perioden 1996–2012. Yrkesgrupp Årlig nettomigration 2007 Barnmorskor Läkare Därav specialistläkare Sjuksköterskor Därav specialistsjuksköterskor 2008 2009 2010 2011 2012 Genomsnittlig årlig nettomigration 1996−2012 5 5 -6 5 -1 1 8 554 96 608 59 568 56 586 35 527 60 309 -34 351 6 59 27 28 60 161 35 112 1 0 5 5 9 -32 -4 Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret Den rörligaste yrkesgruppen har varit läkarna (tabell 16). År 2012 utgjorde de 56 procent av samtliga invandrade, 37 procent av all hälso- och sjukvårdspersonal som lämnade landet och 90 procent av den positiva nettomigrationen (invandring minus utvandring). Läkarnas andel av nettomigrationen för alla yrkesgrupper har ökat under hela perioden från 1995 till 2012. Därför är i dag 76 procent av alla läkare sysselsatta i hälso- och sjukvård utbildade i annat land (tabell 17). 22 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN Tabell 17. Läkare* sysselsatta i hälso- och sjukvård, indelade efter utbildningsland, antal och andel (%) (november 2012). Utbildad i Sverige 28 861 (76 %) Utbildad i Norden, utom Sverige 1 309 (3 %) Störst utbildningsländer Danmark 757 Island 272 Norge 141 Finland 137 Utbildad inom EU/EES, utom Norden Utbildad i annat land 3 065 (8 %) 4 909 (13 %) Störst utbildningsländer: Polen 1 159 Tyskland 1 042 Rumänien 496 Övriga 2 212 Totalt 38 144 (100 %) Störst utbildningsländer: Irak Ryssland Övriga 812 480 1 773 *Tabellen omfattar läkare med svenskt personnummer Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret Tabell 18. Barnmorskor* sysselsatta i hälso- och sjukvård, indelade efter utbildningsland, antal och andel (%) (november 2012). Utbildad i Sverige 6 698 (97 %) Utbildad inom EU/EES, inkl Norden 113 (2 %) Utbildad land utanför EU/EES-området 80 (1 %) Totalt 7 161 (100 %) Störst utbildningsländer: Finland 50 Norge 13 England 10 (UK) Övriga 40 *Tabellen omfattar barnmorskor med svenskt personnummer Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret Tabell 19. Sjuksköterskor* sysselsatta i hälso- och sjukvård, indelade efter utbildningsland, antal och andel (%) (november 2012). Utbildad i Sverige 103 294 (98 %) Utbildad inom EU/EES, inkl Norden 1 439 (1 %) Utbildad i land utanför EU-/EES-området 1 443 (1 %) Totalt 7 161 (100 %) Störst utbildningsländer: Finland 613 Tyskland 267 Norge 160 Danmark 109 *Tabellen omfattar sjuksköterskor med svenskt personnummer Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 23 Sveriges tillskott av personal till hälso- och sjukvårdsområdet kommer huvudsakligen från EU och EES-området (tabellerna 17, 18, 19). Av alla barnmorskor sysselsatta i hälso- och sjukvård 2012, var tre procent utbildade i annat land. Av dessa var 60 procent utbildade inom EU och EESområdet. Av alla läkare sysselsatta i hälso- och sjukvård 2012, var 24 procent utbildade i annat land. Två tredjedelar av dem var utbildade inom EU-/EESområdet. Av alla sjuksköterskor sysselsatta i hälso- och sjukvård 2012, var tre procent utbildade i annat land. Det enskilt största utbildningslandet var Finland. Mellan 1995 och 2013 beviljades svenskt legitimationsvillkor eller svensk läkarlegitimation till totalt 16 120 personer med läkarutbildning i annat land. Under samma period beviljades läkarlegitimation till 16 849 personer som utbildats i Sverige. Sedan 2003 har det varje år beviljats fler svenska läkarlegitimationer baserade på läkarutbildning i annat land, än baserade på läkarutbildning i Sverige [6, 12]. Till detta kommer läkare som erhållit svenskt legitimationsvillkor eller svensk läkarlegitimation, men som vid ansökan inte hade svenskt personnummer och saknar personnummeruppgifter i Socialstyrelsens register. De kan därför inte följas i sysselsättningsstatistiken. Av de personer som mellan 1995 och 2012 har fått svensk läkarlegitimation baserat på utbildning i annat land, saknade 39 procent uppgift om svenskt personnummer i Socialstyrelsens register. Andelen som inte kan följas, har ökat de senaste tio åren. Det innebär risk för en växande underskattning av andelen läkare med utbildning i annat land som är sysselsatta i svensk hälso- och sjukvård i Socialstyrelsens analyser, även om det är rimligt att anta att ett påtagligt skäl för att sakna svenskt personnummer, är att personen inte arbetat långvarigt i svensk hälsooch sjukvård. Antalet personer studerar till läkare i andra länder med studiemedel utbetalade från Centrala studiemedelsnämnden (CSN) mer än fyrdubblades mellan 2001 och 2014, trots att antalet nybörjarplatser för läkarstuderande i Sverige under samma tid utökats betydligt [8] (tabell 20). Ökningen av svenska läkarstuderande i utlandet skedde nästan uteslutande inom EU- och EES-området. Polen, Danmark, Rumänien och Ungern är de största utbildningsländerna för svenska läkarstuderande (tabell 20). I början av 2000-talet var majoriteten av de läkarstuderande utomlands kvinnor. Som mest, år 2003, utgjorde de 61 procent av samtliga läkarstuderande utomlands. När antalet utlandsstuderande började växa utjämnades skillnaderna. Andelen utlandsstuderande kvinnor var 50 procent år 2014, att jämföra med att kvinnor utgjorde 53 procent av alla som samma år inledde läkarstuderande i Sverige. Den långa utbildningstiden gör det svårt att avläsa effekterna av hur ändrade utbildningsmönster påverkar tillgången till läkare i hälso- och sjukvården. Därför finns det ännu inte tillräckligt underlag för att dra slutsatser om hur det ökande antalet svenska läkarstuderande i annat land kommer att påverka tillgången till läkare i svensk hälso- och sjukvård. 24 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN Tabell 20. Läkarstuderande som studerar utomlands med studiemedel utbetalade från CSN kalenderåren 2002–2014. Polen Rumänien Danmark Ungern Lettland Tjeckien Slovakien Storbrittanien Litauen Norge Kroatien Bulgarien Serbien Tyskland Övriga Totalt 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 58 12 323 74 X 34 X 35 X 40 X X 4 31 124 78 19 380 85 X 32 3 47 X 41 X X 4 33 126 139 24 489 122 3 31 4 56 X 40 4 X 12 39 113 277 33 602 161 4 45 8 70 X 40 4 X 14 46 126 454 37 708 208 4 65 10 85 4 42 6 X 13 50 128 642 99 780 268 22 91 20 92 5 46 8 4 19 42 106 747 206 752 346 35 113 40 98 8 41 11 5 23 37 88 845 302 776 370 50 127 39 115 27 56 16 4 28 38 91 987 359 775 358 76 132 49 117 33 65 17 4 35 36 110 1 106 439 691 347 112 144 49 112 45 63 26 6 38 38 106 1 154 461 580 327 153 142 56 110 53 61 37 11 40 36 101 1 211 472 455 289 185 149 65 96 58 61 49 23 43 32 95 1 232 414 377 238 225 143 87 79 68 60 50 34 32 28 117 757 869 1 098 1 456 1 842 2 277 2 573 2 907 3 178 3 341 3 339 3 302 3 184 Källa: CSN, hämtat 2015-01-27 Det totala tillskottet av svenska läkare som studerat utomlands bestod år 2012 av 874 personer [12]. Antalet växer för varje år alltefter som fler som studerar till läkare i annat land avlägger sina examen. Det är för tidigt att avgöra på vilken nivå som tillskottet kommer att stabiliseras. Socialstyrelsen redovisade i Nationella planeringsstödets årsrapport 2013 att de flesta landstingen i dag har någon form av kontakt med svenska läkarstuderande utomlands, framförallt till svenska studerande i länder som Polen, Ungern och Rumänien [7]. EU-samarbete kring migration och tillgång till hälso- och sjukvårdspersonal Sverige deltar som observatör i EU:s Joint Action on Health Workforce Planning and Forecasting [13]. Arbetet startade 2013 och pågår till 2016. Syftet är att i ett europeiskt samarbete skapa lösningar på den förväntade bristen på hälso- och sjukvårdspersonal i framtiden genom en gemensam kartläggning av tillgång och migration av hälso- och sjukvårds- och tandvårdspersonal. I arbetsuppgifterna ingår att utveckla termer och begrepp i statistiken över hälso- och sjukvårdspersonal, utveckla metoder och riktlinjer för prognoser och planeringsunderlag och att ta fram bättre data om migration och mobilitet. Samarbetet omfattar också tillämpningen av WHO:s etiska kod om rekrytering av internationell hälso- och sjukvårdspersonal [14]. WHO antog 2010 en deklaration om internationell rekrytering av hälso- och sjukvårdspersonal. Bakgrunden är den ökade rörligheten på arbetsmarknaden för hälso- och sjukvårdpersonal. Inom Europa och EU-/EES-området rör sig utbildad arbetskraft från södra och sydöstra Europa till arbetsmarknaderna i norr som kan erbjuda bättre lön och bättre arbetsvillkor. Lagstiftningen som rör arbetskraftsinvandring från NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 25 länder utanför EU- och EES-området förändrades under 2008 med syfte att underlätta rekrytering från tredje land. Socialstyrelsen representerar Sverige som Designated National Authority och har sedan 2012 bevakat hälso- och sjukvårdens följsamhet mot koden. Bevakningen har fortsatt med enkäter till regioner och landsting under hösten 2014. Socialstyrelsen har tidigare rapporterat att majoriteten av svenska landsting och regioner i någon utsträckning rekryterar hälso- och sjukvårdspersonal i annat land [6, 7]. Rekryteringen omfattar främst specialistläkare men i några landsting och regioner också specialiserade och icke-specialiserade sjuksköterskor. Rekryteringsarbetet bedrivs främst mot hälso- och sjukvårdspersonal i Tyskland, Polen, Rumänien och Ungern. Två tredjedelar av de tillfrågade landstingen och regionerna kände antingen till WHO:s etiska riktlinjer för rekrytering av hälso- och sjukvårdspersonal sedan tidigare, eller fick kännedom genom att riktlinjerna distribuerades för kännedom tillsammans med enkäten från Socialstyrelsen. 26 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN Tillgång på tandvårdspersonal Tandläkare Det fanns 8 740 sysselsatta tandläkare år 2012 (tabell 21). Av dessa var 88 procent sysselsatta inom tandvård. Av dessa var i sin tur 54 procent i verksamma i offentlig regi, mot 57 procent år 1995 [12]. I förhållande till befolkningen har antalet tandläkare varit konstant de senaste åren (tabell 22). Tabell 21. Tandläkare och tandhygienister sysselsatta i olika näringsgrenar . Antal och antal per 100 000 invånare (november 2012). Yrke Tandläkare Därav specialisttandläkare Tandhygienister Tandvård Antal Antal per 100 000 inv Utbildning och administration Antal Antal per 100 000 inv Annan näring Antal Antal per 100 000 inv Totalt Antal Antal per 100 000 inv 7 699 81 473 5 568 6 8 740 92 891 9 124 1 56 1 1 071 11 3 989 42 145 2 513 5 4 647 49 Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret Tabell 22. Tandläkare och tandhygienister sysselsatta i tandvård. Antal per 100 000 invånare, 2008–2012. Yrke 2008 2009 2010 2011 2012 Tandläkare Därav specialisttandläkare 81 80 80 80 81 9 9 9 9 9 Tandhygienister 38 39 40 40 42 Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret Jämfört med övriga länder inom EU-/EES-området ligger Sverige strax ovan medianen för tandläkartäthet (tabell 23). Av tandläkare sysselsatta i hälso- och sjukvård 2012 var 90 procent utbildade i Sverige, sex procent i länder utanför EU-/EES-området och de återstående i EU-länder, främst Polen och Tyskland (tabell 24). NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 27 Tabell 23. Antal tandläkare sysselsatta i hälso- och sjukvård per 100 000 invånare i EU-/EES-området, 2008–20112. Land 2008 2009 2010 2011 2012 Cypern 94 94 93 92 94 Bulgarien 83 86 86 91 92 Estland 92 89 89 88 90 Litauen 66 70 77 82 90 Norge 88 87 88 88 86 Island 95 92 94 89 84 Tyskland 77 78 79 80 81 Sverige 81 80 80 81 81 Kroatien 74 74 71 72 75 Tjeckien 67 68 69 71 71 Lettland 67 67 69 71 71 Belgien Frankrike 72 71 70 70 71 n/a n/a n/a 64 64 Slovenien 60 61 61 62 63 Österrike 55 55 56 56 57 Ungern 50 49 53 53 57 Schweiz 52 52 52 52 52 Finland 75 74 79 72 n/a Rumänien 55 58 60 62 n/a Storbrittanien 50 51 52 53 n/a Danmark 79 78 n/a n/a n/a Source: EUROSTAT, hämtat 2015-02-06 Tabell 24. Utbildningsland för tandläkare* sysselsatta i tandvård (november 2012). Utbildad i Sverige 6 911 (90 %) Utbildad inom EU/EES, inkl Norden 299 (4 %) Utbildad i land utanför EU-/EES-området 489 (6 %) Totalt 7 699 (100 %) Störst utbildningsländer: Polen 90 Tyskland 67 Rumänien 23 Ungern 19 *Tabellen omfattar tandläkare med svenskt personnummer Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret Antalet nyutbildade tandläkare, sysselsatta inom ett år efter examen, har ökat de senaste åren från 170 nya tandläkare år 2007 till 214 år 2011 (tabell 25). Antalet studerande på nybörjarplatser har ökat från strax över två hundra platser för tio år sedan till runt 350 platser de senaste åren (tabell 26). Därtill kommer att antalet studerande som läser till tandläkare i annat land med studiemedel från CSN har mer än fördubblats sedan 2007 (tabell 27). Polen är det land som utbildar flest svenska tandläkarstuderande, följt av Danmark, 28 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN Rumänien och Ungern [12]. Kvinnor och män förekommer lika ofta som utlandsstuderande till tandläkare. Tabell 25. Antal nyutbildade tandläkare och tandhygienister sysselsatta inom ett år efter examensår 2007–2011. Program 2007 2008 2009 2010 2011 Tandläkare 170 181 196 221 214 Specialisttandläkare 46 36 42 44 43 Tandhygienist 165 217 214 226 209 Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret Tabell 26. Antal nybörjarplatser på programmen för tandläkare och tandhygienister 2004–2013. Program 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Tandläkare 224 236 252 256 253 311 330 332 353 353 Tandhygienist 227 221 268 272 253 261 253 236 255 242 Källa: Universitetskanslerämbetet Tabell 27. Tandläkarstuderande utomlands som fått studiemedel utbetalt kalenderåren 2005–2014. 2005 78 2006 123 2007 2008 172 228 2009 278 2010 308 2011 310 2012 324 2013 362 2014 412 Källa: CSN, hämtat 2015-01-28 Årligen tillkommer mellan 30 och 40 tandläkare med svensk bakgrund som utbildat sig i annat land [12]. Av de som tagit examen som tandläkare 2007-2011 i Sverige arbetade 95 procent inom svensk tandvård inom ett år [5]. Migrationen av tandläkare till och från Sverige är liten, omkring femtio till sextio personer om året som flyttar i vardera riktningen, till eller från svensk tandvård [5]. Nettomigrationen är runt noll. Medianåldern för tandläkare som är sysselsatta i tandvård är 51 år [12]. Utflödet från tandläkarkåren består övervägande av pensionsavgångar. Avgångarna förväntas öka och nå sin högsta nivå under perioden 2013-2020, för att därefter avta [5]. Andelen kvinnor ökar inom tandläkarkåren. År 2012 utgjorde kvinnorna 54 procent av samtliga sysselsatta tandläkare, mot 53 procent år 2011. Andelen kvinnor är högre bland yngre tandläkare [7]. NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 29 Specialisttandläkare Det fanns 1 071 sysselsatta specialisttandläkare år 2012 (tabell 21). Av dessa var 891 personer, 83 procent sysselsatta inom tandvård. Antalet nyutbildade specialisttandläkare, sysselsatta inom tandvård inom ett år efter examen, har oförändrat runt fyrtio specialister om året (tabell 25). I förhållande till befolkningen var antalet specialisttandläkare detsamma som 2012, liksom det varit de senaste åren (tabell 22). Specialisttandläkarnas fördelning på respektive specialitet framgår av tabell 28. Tabell 28. Specialisttandläkare sysselsatta inom tandvård, fördelade på specialiteter, i antal och andel (%) (november 2012). Specialitet Andel (%) av samtliga specialiteter Antal Ortodonti Oralkirurgi Oral protetik Parodontologi Pedodonti Odontologisk radiologi Bettfysiologi 273 150 142 103 88 48 37 31 17 16 12 10 5 4 TOTAL 891 100 Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret Medianåldern för specialisttandläkare har oförändrat varit 55 år under de senaste fem åren. Andelen kvinnor har ökat bland specialisttandläkarna. År 2012 utgjorde de 45 procent, mot 33 procent år 1995 [12]. Tandhygienister Det fanns 4 647 sysselsatta tandhygienister år 2012 (tabell 21). Av dessa var 86 procent sysselsatta inom tandvård. Av dessa var i sin tur 54 procent verksamma i offentlig regi, vilket är en nära nog oförändrad andel jämfört med år 1995 [12]. I förhållande till befolkningen har antalet tandhygienister ökat något de senaste åren (tabell 22). Antalet nyutbildade tandhygienister, syselsatta inom ett år efter examen, ökade från 165 nya tandhygienister år 2007 till 209 nyutbildade år 2011 (tabell 25). Antalet studerande på nybörjarplatser ökade något, från ca 220–230 platser för tio år sedan till runt 240–250 platser de senaste åren (tabell 26). Av de som tagit examen som tandhygienister 2007–2011 i Sverige arbetade 85 procent inom svensk tandvård inom ett år [5]. Migrationen av tandhygienister till och från Sverige är liten, omkring tio till tjugo personer om året som flyttar till eller från svensk tandvård [5]. Nettomigrationen är runt noll. Tandvårdens personalsammansättning har förändrats påtagligt mellan 1995 och 2012. Sedan 1995 har antalet sysselsatta tandhygienister per sysselsatt tandläkare nästan fördubblats [6]. 30 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN Tabell 29. Kvoten av antal tandhygienister per tandläkare, för riket och fördelade på län (november 2012). Län Antal tandhygienister per tandläkare Norrbottens län 0,62 Jönköpings län 0,59 Västernorrlands län 0,57 Blekinge län 0,56 Hallands län 0,54 Jämtlands län 0,53 Hela riket 0,52 Östergötlands län 0,52 Uppsala län 0,51 Kalmar län 0,51 Västmanlands län 0,49 Skåne län 0,48 Västerbottens län 0,48 Gotlands län 0,48 Södermanlands län 0,47 Västra Götalands län 0,47 Kronobergs län 0,40 Stockholms län 0,40 Norrbottens län 0,62 Jönköpings län 0,59 Västernorrlands län 0,57 Blekinge län 0,56 Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret Utvecklingen har gått olika långt i olika delar av landet (se tabell 29). För riket som helhet har kvoten av sysselsatta tandhygienister per tandläkare ökat något, från 0,50 år 2011 till 0,52 år 2012 [6]. De regionala skillnaderna kan spegla skillnader såväl i tillgång till de olika personalgrupperna var för sig såsom skillnader i personaltäthet överhuvudtaget. De kan också vara ett resultat av förändringar i tjänsteutbud, kompetenssammansättning eller arbetsfördelning i den lokala tandvården. Tillgänglig statistik ger inte underlag för vidare tolkningar. Medianåldern för tandhygienister sysselsatta i tandvård är 46 år och har legat på samma nivå de senaste fem åren. Tandhygienisterna är en ung yrkesgrupp. Utflödet från yrket består visserligen övervägande av pensionsavgångar, men en knapp femtedel också av avgångar till annan sysselsättning [5]. Pensioneringarna är fortfarande få. Tandhygienisterna är en yrkesgrupp som förväntas fortsätta växa. NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 31 Efterfrågan Socialstyrelsen utgår från fyra indikatorer för att bedöma efterfrågan på personal: • • • • Arbetslöshet Etablering på arbetsmarknaden inom ett år efter examen Migration av personal mellan Sverige och andra länder Arbetsmarknadsläget för olika personalgrupper. Figur 21. Andel (%) arbetslösa barnmorskor, läkare och sjuksköterskor i Sverige, åren 1995-2012. 1,4% 1,2% 1,0% 0,8% 0,6% 0,4% 0,2% 0,0% 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Barnmorskor Läkare* Sjuksköterskor Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret. Figur 22. Andel (%) arbetslösa tandygienister och tandläkare i Sverige, åren 1995-2012. 7,0% 6,0% 5,0% 4,0% 3,0% 2,0% 1,0% 0,0% 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Tandhygienist Tandläkare Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret. Under 2000-talet har arbetslöshetstalen för hälso- och sjukvårds- och tandvårdspersonal legat stabilt på en låg nivå (figur 1 och 2). Det indikerar att 32 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN efterfrågan var lika stor eller större än tillgången för samtliga personalgrupper. Om nyutexaminerade i en personalgrupp i hög utsträckning kan få sysselsättning i sitt yrke inom ett år efter examen tyder det på att efterfrågan på denna grupp är minst lika hög som tillgången. Andelen nyutbildade som finner sysselsättning inom ett år efter examensåret har varit hög för alla grupper under de senaste fem åren (tabell 30 och 31). Tabell 30. Andel (%) av nyutbildade barnmorskor, läkare, specialistläkare, sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor som funnit sysselsättning inom hälso- och sjukvård inom ett år från examen (2007–2011). Yrke 2007 2008 2009 2010 2011 Barnmorskor 94 95 95 95 96 Läkare 96 95 92 94 94 Specialistläkare 97 97 96 96 95 Sjuksköterska 95 95 94 96 97 Specialistsjuksköterska 97 97 97 96 97 Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret Tabell 31. Andel (%) av nyutbildade tandhygienister, tandläkare och specialisttandläkare, som funnit sysselsättning inom tandvård inom ett år från examen (2007–2011). Yrke 2007 2008 2009 2010 2011 Tandhygienist 87 83 89 81 Tandläkare 96 92 91 95 82 96 Specialisttandläkare 87 92 79 91 81 Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret Arbetsmarknadsläget Socialstyrelsens arbetsmarknadsenkät För att belysa arbetsmarknaden för de studerade yrkesgrupperna ger Socialstyrelsen varje höst ut en enkät om rekryteringsläget för personalgrupper inom hälso- och sjukvården och tandvården, till samtliga landsting och regioner. Enkäten gick ut hösten 2014 och frågade efter landstingens och regionernas bedömning av balans mellan tillgång och efterfrågan inom den egna förvaltningen för olika personalgrupper. Enkätfrågorna avsåg en sammanvägd bedömning av läget i hela förvaltningsområdet under oktober månad, även om tillgång och efterfrågan varierar över året och mellan olika delar av länet. Sexton landsting och regioner besvarade enkäten. Elva landsting och regioner bedömde att tillgången på barnmorskor är otillräcklig medan två anser att det råder balans. Ett landsting anser att tillgången överstiger efterfrågan. Enkäten visar för barnmorskor samma resultat som förra året. Nästan alla landsting och regioner uppskattade att tillgången överstiger efterfrågan för läkare under allmäntjänstgöring (AT-läkare), medan en förvaltning bedömde att det råder balans. Tillgången på AT- läkare är enligt enkäten större 2014 än under 2013. NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 33 I enkäten frågades efter bedömningen av balans mellan tillgång och efterfrågan för allmänläkare, anestesi- och intensivvård, internmedicin, obstetrik och gynekologi samt psykiatri. Samtliga landsting och regioner bedömde att tillgången på specialistläkare är otillräcklig. I synnerhet ansågs tillgången på specialister i allmänmedicin och psykiatri vara mycket otillräcklig. Två landsting eller regioner ansåg att det rådde balans för specialister inom anestesi och intensivvård. Enkäten visade att obalansen mellan tillgång och efterfrågan på specialistläkare ökat sedan förra hösten. Tillgången på läkare under specialisttjänstgöring (ST-läkare), i förhållande till efterfrågan, rapporterades vara större än för specialisterna inom motsvarande område. De flesta landsting uppfattade att det rådde balans mellan tillgång och efterfrågan för ST-läkare inom anestesi och intensivvård, internmedicin och obstetrik och gynekologi. Däremot översteg efterfrågan på ST-läkare inom psykiatri och allmänmedicin, det vill säga just de områden där efterfrågan på färdigutbildade specialister redan var som störst. Enkäten visade att tillgången på ST-läkare var likartad med vad som framkom året tidigare. Samtliga landsting och regioner utom tre bedömde att efterfrågan i hög grad översteg tillgången på icke specialiserade sjuksköterskor. De tre förvaltningarna ansåg att det rådde balans mellan tillgång och efterfrågan. Enkäten visade att tillgången på icke specialiserade sjuksköterskor2014 är i högre grad otillräcklig än året innan. I enkäten frågades efter bedömningen av balans mellan tillgång och efterfrågan för specialistsjuksköterskor inom distriktsvård, anestesi- och intensivvård, medicinsk och kirurgisk specialistvård, samt psykiatri. Tretton landsting och regioner ansåg att tillgången på distriktssköterskor var otillräcklig, medan de övriga tre ansåg att det rådde balans. Det är en försämring mot förra årets enkät, då de flesta förvaltningar bedömde att det rådde balans mellan tillgång och efterfrågan. När det gällde tillgången på anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor delade sig bedömningarna i landsting och regioner i tre lika stora grupper. En grupp ansåg att det råder balans mellan tillgången och efterfrågan. Den andra gruppen ansåg att tillgången var otillräcklig. I förhållande till enkäten hösten 2013, då två tredjedelar av landstingen ansåg att tillgången på anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor var otillräcklig, har situationen utvecklats i högre grad mot balans. Tio landsting bedömer att det råder balans för specialistsjuksköterskor inom medicin och kirurgi medan de återstående landstingen fördelade sig lika mellan de som anser att efterfrågan överstiger tillgången och de som gör den motsatta bedömningen. Resultatet är detsamma som i förra årets enkät Samtliga landsting bedömde att efterfrågan i hög grad överstiger tillgången på psykiatrisjuksköterskor. Samma bedömning gjordes för psykiatrisjuksköterskor i förra årets enkät. 34 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN Sjukvårdens bemötande av personalbristen I Socialstyrelsens enkät 2014 ställdes en öppen fråga om hur landsting och regioner möter den tilltagande otillräckliga tillgången på olika personalgrupper. Åtgärderna kan samlas under fem punkter: • Rekrytering: Exempel på åtgärder var ökade satsningar på kontakter med studerande, förstärkt introduktion av nyutexaminerade, intensifierad rekryteringar av läkare och sjuksköterskor i andra länder samt utbildningssatsningar för läkare utbildade i andra länder • Utbildning: Exempel på åtgärder var ökade studielöner för att höja kompetensen på redan anställd personal samt utbildningstjänster för sjuksköterskor under specialisering med lön under utbildningstiden där specialistutbildingen varvas med klinisk tid • Lönesatsningar, framförallt på grupper av specialistsjuksköterskor, men också ökade ingångslöner för nyutexaminerade sjuksköterskor • Förändrade arbetsuppgifter: Exempel på åtgärder var inrättande av vårdnära tjänster som kan ta ansvar för icke-medicinska uppgifter på vårdavdelningar, för att ge vårdpersonal mer tid till medicinskt omhändertagande och kontinuerlig utveckling för att säkra att rätt kompetens används till rätt bemanning (som att anställa farmaceuter och dietister för att ta över uppgifter som tidigare legat på sjuksköterskor, eller att arbetsuppgifter som tidigare utförts av läkare anförtrotts sjuksköterskor). • Förändrad organisation: Exempel på åtgärder var att skapa serviceorganisationer som kan bemannas för att ta över icke-medicinska uppgifter på vårdavdelningar, som städning, servering, hantera avfall och prover, till exempel, införande av verksamhetsanpassad bemanning och förändring av arbetstider och scheman för att underlätta för vårdpersonalen och översyn av arbetsprocesser för att förenkla rutiner och frigöra arbetstid för läkare och sjuksköterskor. Tandvårdspersonal Sexton landsting och regioner svarade på enkäten om tillgång och efterfrågan på tandläkare, tandhygienister och tandsköterskor i Folktandvården. De ombads också att bedöma rekryteringsläget för dessa grupper. Samtliga landsting och regioner bedömde att det råder åtminstone balans mellan tillgång och efterfrågan på tandläkare. Tre av dessa förvaltningar bedömde att tillgången var god. Endast en förvaltning ansåg att efterfrågan inte kunde mötas. Jämfört med föregående års enkät ansåg fler förvaltningar att det rådde antingen balans för eller god tillgång på tandläkare. Vad avser rekryteringsläget anser tolv landsting att rekryteringsmöjligheterna är goda eller mycket goda. Fyra landsting ansåg, liksom i förra årets enkät, att rekryteringsmöjligheterna var dåliga. Elva landsting och regioner bedömde att efterfrågan översteg tillgången på tandhygienister. De övriga bedömde att det rådde balans. Jämfört med förra året bedömde fler förvaltningar att tillgången på tandhygienister var otillräcklig. Vad avser rekryteringsläget ansåg tio landsting att rekryteringsmöjligheterna var dåliga, vilket är fler än förra året. NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 35 Tretton landsting bedömde att tillgången på tandsköterskor är otillräcklig. Tre landsting bedömer att det rådde balans. Fler förvaltningar än förra året bedömde tillgången som otillräcklig. Samtliga landsting och regioner ansåg att rekryteringsmöjligheterna är dåliga, vilket är fler än förra året. Andra organisationers bedömning av arbetsmarknadsläget Flera organisationer gör regelbundet analyser av arbetsmarknaden för en eller flera av de yrkesgrupper som också ingår i Socialstyrelsens uppdrag. Några av dessa tas upp nedan. Statistiska centralbyrån, SCB, genomför varje höst en undersökning riktad till ett urval arbetsställen om personalgrupper man sökt för anställning under året och om en bedömning av rekryteringsbehovet för de kommande ett till tre åren [15]. SCB bedömer att det råder brist på yrkesyrkeserfarna barnmorskor och i någon utsträckning också på nyutexaminerade barnmorskor. Efterfrågan förväntas öka de närmsta åren. SCB pekar på att många arbetsgivare söker såväl icke specialiserade sjuksköterskor som specialistsjuksköterskor inom anestesi-, intensiv- och operationssjukvård, såväl nyutbildade som med yrkeserfarenhet. På sikt bedömer arbetsgivarna att efterfrågan på specialistsjuksköterskor mot psykiatri och geriatrisk vård kommer att fortsätta öka. Arbetsgivarna anser också att det råder brist på yrkesyrkeserfarna distriktssjuksköterskor. Tillgången på nyutbildade läkare pendlar enligt SCB mellan otillräcklig och att vara i balans, men efterfrågan är i stigande. Yrkesyrkeserfarna läkare bedömer arbetsgivarna att det råda brist på. Hälften av de tillfrågade arbetsgivarna ansåg att tillgången på på nyutexaminerade tandläkare är god, medan den andra hälften ansåg att arbetsmarknaden åtminstone är i balans. Antalet tandläkare väntas heller inte öka under de närmsta åren. Däremot är det enligt arbetsgivarna fortfarande brist på yrkesyrkeserfarna tandläkare. Bedömningen av tandhygienister är liknande: arbetsmarknaden är i balans för de nyutexaminerade, medan det råder brist på yrkesyrkeserfarna tandhygienister. Däremot tror nära hälften av de tillfrågade arbetsgivarna att fler tandhygienister kommer att anställas under de närmsta åren. Däremot bedömer de att tillgången på tandsköterskor tilltar både för nyutexaminerade och yrkesyrkeserfarna tandsköterskor. Läkarförbundet har upprättat en prognos över den framtida arbetsmarknaden för läkare för åren 2012−2027 [16]. Läkarförbundet bedömer att det finns en brist redan i dag på minst 900 läkare, främst specialister i allmänmedicin, samt ett underskott av ST-läkare samt på yrkeserfarna specialister, framförallt inom allmänmedicin och psykiatri. Sveriges akademikers centralorganisation, SACO, publicerar årligen en arbetsmarknadsprognos för akademiker, som baseras på prognoser från medlemsförbunden [17]. De bedömer att arbetsmarknaden för nyutexaminerade läkare är i balans, men att köerna till AT-tjänsterna är långa (över nio månader) och fortfarande växer från år till år. För yrkeserfarna läkare är det 36 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN liten konkurrens om arbetstillfällena och stor brist på specialistläkare, i synnerhet inom allmänmedicin, psykiatri och geriatrik. Inom tandvården bedömer SACO att arbetsmarknaden är i balans för nyutexaminerade tandläkare och med liten konkurrens för yrkeserfarna tandläkare. De regionala variationerna är stora och för nyutexaminerade tandläkare är det lättare att få arbete utanför tätorterna. Tandvården är beroende av den privata vårdmarknaden och politiska beslut om tandvårdsstödet, vilket gör arbetsmarknaden osäkrare än inom den övriga hälso- och sjukvården. Arbetsmarknaden för tandhygienister bedöms vara i balans, med reservation för stora regionala skillnader. Arbetsförmedlingen, publicerar årligen en prognos för arbetsmarknaden som baseras på arbetsförmedlingarnas lokala bedömningar och undersökningar av arbetsmarknaden och på de intervjuade arbetsgivarnas bedömningar av framtida rekryteringsbehov [18]. Resultaten sammanfattas i ett bristindex, där yrken kategoriseras baserat på förväntad konkurrens om arbetstillfällen. Läkare och sjuksköterskor inom psykiatrisk geriatrisk, akutoch barnsjukvård, samt operationssjuksköterskor rapporterades som de yrken som det kommer att råda störst brist på sökande under det närmsta året. Läkare och sjuksköterskor hörde till de grupper som ansågs ha störst brist på arbetssökande på fem års sikt och framåt. Också tandläkare, tandhygienister och tandsjuksköterskor bedöms ha en god arbetsmarknad framöver. NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 37 Socialstyrelsens bedömning Socialstyrelsens bedömning av tillgång och efterfrågan på olika personalgrupper inom hälso- och sjukvård samt tandvård baserar sig på Nationella planeringsstödets data för de legitimerade yrkesgrupperna, på huvudmännens bedömning av tillgång på personal i förhållande till efterfrågan samt på Arbetsförmedlingens och bedömningar av arbetsmarknadens parter av arbetsmarknaden i stort. Socialstyrelsen bedömer att efterfrågan på barnmorskor överstiger tillgången något, framförallt för yrkeserfarna barnmorskor. Det finns stora regionala skillnader i tillgång och efterfrågan. Arbetsmarknaden för barnmorskor fortsätter att kännetecknas av hög etableringsgrad efter examen, låg arbetslöshet och låg migration. Socialstyrelsen bedömer att efterfrågan överstiger tillgången på läkare, framför allt yrkeserfarna läkare och specialistläkare. Det råder balans för utexaminerade läkare, med långa och fortsatt ökande väntetider för läkare som söker AT-tjänst. Många landsting och regioner uppfattar att det råder balans mellan tillgång och efterfrågan för ST-läkare inom anestesi- och intensivvård, internmedicin samt inom obstetrik och gynekologi. För yrkeserfarna läkare och specialiserade läkare överstiger efterfrågan tillgången, i synnerhet för specialister inom psykiatri och allmänmedicin. Arbetslösheten för läkare är låg. Etableringsgraden efter examen är hög. Sedan snart tio år tillbaka har Socialstyrelsen beviljat fler läkarlegitimationer baserat på utbildning i annat land än baserat på läkarutbildning i Sverige. Socialstyrelsen bedömer att arbetsmarknaden för sjuksköterskor utan specialisering präglas av att efterfrågan ökar snabbare än den årliga utexamineringen. Arbetslösheten är låg, etableringsgraden efter examen hög och migrationen låg. Efterfrågan är stor på specialiserade sjuksköterskor, framförallt inom psykiatri, anestesi- och intensivvård. Även sjuksköterskor i geriatrisk vård och operationssjuksköterskor utgör bristgrupper. Efterfrågan på specialiserade sjuksköterskor kan förväntas stiga de närmast kommande åren. Socialstyrelsen bedömer att arbetsmarknaden för tandläkare utvecklats från att efterfrågan överstigit tillgången till en arbetsmarknad i balans, där rekryteringsmöjligheterna för landsting och regioner är goda. Efterfrågan är emellertid större för yrkeserfarna tandläkare än för de nyutexaminerade. De regionala olikheterna är stora, liksom inom regionerna, mellan arbetsmarknad i storstadsområden och på mindre orter. Arbetslösheten är emellertid låg och etableringen på arbetsmarknaden ett år efter examen är god. Arbetslösheten för tandhygienister är låg och etableringen på arbetsmarknaden ett år efter examen är god. Tillgången på tandhygienister är ökat vilket givit en arbetsmarknad övervägande i balans, men det finns stora regionala skillnader och efterfrågan på yrkeserfarna tandhygienister överstiger fortfarande tillgången. 38 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN Förteckning över tabeller Tabell 1. Antal barnmorskor, läkare och sjuksköterskor sysselsatta i hälsooch sjukvård i antal och antal per 100 000 invånare (november 2012) samt förändring i antal per 100 000 invånare sedan år 2007 och 2011. Tabell 2. Medianålder för barnmorskor, läkare och sjuksköterskor 1995, 2007 och 2012. Tabell 3. Antal nybörjarplatser på utbildningar för barnmorskor, läkare och sjuksköterskor 2009−2013. Tabell 4. Barnmorskor sysselsatta i olika näringsgrenar, i antal och antal per 100 000 invånare (november 2012). Tabell 5. Läkare och specialistläkare sysselsatta i olika näringsgrenar, i antal och antal per 100 000 invånare (november 2012). Tabell 6. Antal läkare sysselsatta i hälso- och sjukvård per 100 000 invånare i EU-/EES-området, 2007−2012. Tabell 7. Specialistläkare sysselsatta inom hälso- och sjukvården, antal och antal per 100 000, fördelade på de tolv största specialiteterna samt andel (%) kvinnor inom varje specialitet (november 2012). Tabell 8. Antal utfärdade specialistbevis inom geriatrik 2009–2013. Tabell 9. Sjuksköterskor samt specialistsjuksköterskor sysselsatta i olika näringsgrenar, i antal och antal per 100 000 invånare (november 2012). Tabell 10. Andel (%) sysselsatta i hälso- och sjukvård eller i annan näring eller utflyttade från landet av samtliga, fem år efter utexaminering från sjuksköterskeprogrammet (2002−2006) samt tio år efter examinering 19972001). Tabell 11. Antal sjuksköterskor sysselsatta i hälso- och sjukvård per 100 000 invånare i EU-/EES-området, 2007−2012. Tabell 12. Antal och andel (%) av samtliga sjuksköterskor sysselsatta i hälsooch sjukvård som är specialistsjuksköterskor, 1995−2012. Tabell 13. Andel (%) med specialistbevis ett, tre, fem respektive tio år efter examen från sjuksköterskeprogrammet i de tre senaste studieordningarna, 1997−2001. NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 39 Tabell 14. Antal i hälso- och sjukvård sysselsatte barnmorskor, läkare och specialistläkare samt sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor per 100 000 invånare i Sveriges sjukvårdsregioner (november 2012). Tabell 15. Migration av barnmorskor, läkare och sjuksköterskor till och från sysselsättning i svensk hälso- och sjukvård, 1996, 2004 och 2012. Tabell 16. Årlig nettomigration i antal personer, för barnmorskor, läkare och sjuksköterskor 2007−2012, samt genomsnittligt årlig nettomigration för perioden 1996−2012. Tabell 17. Läkare sysselsatta i hälso- och sjukvård, indelade efter utbildningsland, antal och andel (%) (november 2012). Tabell 18. Barnmorskor sysselsatta i hälso- och sjukvård, indelade efter utbildningsland, antal och andel (%) (november 2012). Tabell 19. Sjuksköterskor sysselsatta i hälso- och sjukvård, indelade efter utbildningsland, antal och andel (%) (november 2012). Tabell 20. Läkarstuderande som fått studiemedel utbetalt kalenderåren2002−2014. Tabell 21. Tandläkare och tandhygienister sysselsatta i olika näringsgrenar i antal och antal per 100 000 invånare, (november 2012). Tabell 22. Tandläkare och tandhygienister i antal per 100 000 invånare, 2008−2012 Tabell 23. Antal tandläkare sysselsatta i hälso- och sjukvård per 100 000 invånare i EU-/EES-området, 2008−2012. Tabell 24. Utbildningsland för tandläkare sysselsatta i tandvård (november 2012). Tabell 25. Antal nyutbildade tandläkare och tandhygienister efter examensår 2007−2011. Tabell 26. Antal nybörjarplatser på programmen för tandläkare och tandhygienister 2004−2013. Tabell 27. Tandläkarstuderande utomlands som fått studiemedel utbetalt kalenderåren 2005−2014. Tabell 28. Specialisttandläkare sysselsatta inom tandvård, fördelade på specialiteter, i antal och andel (%) (november 2012). 40 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN Tabell 29. Antal tandhygienister per tandläkare fördelade på län (november 2012). Tabell 30. Andel (%) av nyutbildade barnmorskor, läkare, specialistläkare, sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor som funnit sysselsättning inom hälso- och sjukvård inom ett år från examen (2007−2011). Förteckning över figurer Figur 1. Andel (%) arbetslösa barnmorskor, läkare och sjuksköterskor (1995−2012). Figur 2. Andel (%) arbetslösa tandhygienister och tandläkare i Sverige (1995−2012). NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 41 Referenser 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 42 Statistik om hälso- och sjukvårdspersonal – Officiell statistik om antal legitimerade (2013) och arbetsmarknadsstatus (2012). Stockholm: Socialstyrelsen; 2014. Tillgång på: barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tandhygienister och tandläkare 2012. Stockholm: Socialstyrelsen; 2014. Tillgång på: specialistsjuksköterskor och röntgensjuksköterskor 2012. Stockholm: Socialstyrelsen; 2014. Tillgång på: specialistläkare 2012. Stockholm: Socialstyrelsen; 2015. Prognos över sysselsatta hälso- och sjukvården samt tandvården, åren 2012 till 2025. Stockholm: Socialstyrelsen; 2014. Nationella planeringsstödet 2014. Tillgång och efterfrågan på vissa personalgrupper inom hälso- och sjukvård samt tandvård. Stockholm: Socialstyrelsen; 2014. Nationella planeringsstödet 2013. Tillgång och efterfrågan på vissa personalgrupper inom hälso- och sjukvård samt tandvård. Stockholm: Socialstyrelsen; 2013. Ökad kompetens inom geriatrik och gerontologi – strategiskt viktiga problem och förslag till åtgärder. Stockholm: Socialstyrelsen; 2011. System och strategier för att öka antalet ST-läkare i allmänmedicin – kunskap om hur vi kan nå balans i primärvårdens läkarförsörjning. Rapport. Sveriges Läkarförbund; 2014. “Grundutbildningar av sjuksköterskor utökas inte”. Toresson M. Dagens Medicin, 17 december 2014. Vårdförbundet: Vårdfokus artiklar om AST - akademisk specialisttjänstgöring. Hämtad 2015-02-02 från https://vardforbundet.se/Vardfokus/ Artikelsamlingar/Vardfokusartiklar-om-AST---akademisk-specialisttjantgoring/ Nationella planeringsstödets register: Stockholm; Socialstyrelsen. Senaste uttag 2015-02-02. Joint Action On Health Workforce Planning And Forecasting. http://www.euhwforce.eu/. Hämtad 2015-02-02. The WHO global CODE of Practice on the International Recruitment of Health Personnel WHA 63.16. Geneva: World health organization; 2010. Arbetskraftsbarometern 14. Utsikterna på arbetsmarknaden för 72 utbildningar. Stockholm: Statistiska centralbyrån; 2014. Vad vet vi om framtidens arbetsmarknad för läkare? Arbetsmarknadsprognos 2012-2027. Stockholm; Sveriges Läkarförbund; 2013. Framtidsutsikter. Arbetsmarknaden för akademiker år 2018. SACO; 2014. Var finns jobben? Bedömning till och med första halvåret 2014. Stockholm: Arbetsförmedlingen; 2014. NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN Bilaga 1. Definitioner, begränsningar och brister samt centrala termer Definitioner All sysselsättningsstatistik som presenteras i rapporten avser 2012. Legitimationsstatistik utan uppgift om sysselsättning avser år 2013. Hälso- och sjukvård och tandvård Socialstyrelsen definierar i denna rapport hälso- och sjukvården och tandvården som arbetsplatser inom privat, kommunal och statlig verksamhet där de berörda yrkesgrupperna kan förväntas arbeta helt eller delvis med patienter. För fördjupad metodbeskrivning och ytterligare definitioner, se Tillgång på barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tandhygienister och tandläkare 2012 [1]. Privat och offentlig verksamhet Socialstyrelsen har kategoriserat samtliga arbetsställen i enlighet med SCB:s sektorsindelningssystem. Som offentlig regi klassas arbetsställen som hör till följande sektorer: • • • • • • • statlig förvaltning statliga affärsverk kommunal förvaltning landsting statligt ägda företag och organisationer kommunalt ägda företag och organisationer övriga offentliga institutioner. Arbetsställen i följande sektorer klassas som privat regi: • aktiebolag, inte offentligt ägda • övriga företag, inte offentligt ägda • övriga organisationer Geografisk indelning Socialstyrelsen har i huvudsak använt två skilda geografiska indelningar i denna rapport. För hälso- och sjukvården bygger indelningen på de sex sjukvårdsregionerna och för tandvården sker indelningen enligt de specialisttjänstgöringsregioner (så kallade ST-regioner) som används av Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 43 Tabell 1. Geografisk indelning i sjukvårdsregioner Region Län eller kommun Stockholm Stockholm och Gotland Sydöstra Östergötland, Jönköping och Kalmar Södra Kronoberg, Skåne, Blekinge samt Hylte kommun, Halmstads kommun och Laholms kommun Västsvenska Västra Götaland samt Falkenbergs kommun, Varbergs kommun och Kungsbacka kommun Uppsala/Örebro Uppsala, Södermanland, Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna och Gävleborg Norra Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten Tabell 2. Geografisk indelning i ST-regioner för tandvården Region Län eller kommun Stockholms ST-region Stockholm och Gotland Södra ST-regionen Östergötland, Jönköping och Kalmar Västra Götalands ST-region Kronoberg, Skåne, Blekinge, Kalmar och Halland Mellersta ST-regionen Uppsala, Södermanland, Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna, Gävleborg, Östergötland och Jönköping Norra ST-regionen Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten Gruppering av läkarspecialiteter Socialstyrelsen redovisar ibland statistik över specialistläkare på grupperad nivå. Vilka specialiteter som ingår i respektive grupp redovisas enligt tabellen nedan. 44 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN Tabell 3. Gruppering av läkarspecialiteter Opererande specialiteter Kirurgi Ortopedi Urologi Barn och ungdomskirurgi Handkirurgi Plastikkirurgi Neurokirurgi Thoraxkirurgi Anestesi och intensivvård Obstetrik och kirurgi Gynekologisk onkologi Öron- näsa och halssjukdomar Röst- och talrubbningar Hörselrubbningar Ögonsjukdomar Invärtesmedicinska specialiteter Internmedicin Kardiologi Medicinsk gastroenterologi och hepatologi Endokrinologi och diabetologi Medicinska njursjukdomar Lungsjukdomar Hematologi Barnmedicinska specialiteter Barnmedicinska specialiteter Barn- och Barn- och ungdomsalungdomsmedicin lergologi Allergisjukdomar Reumatologi Yrkes- och miljömedicin Geriatrik Barn- och Barn- och ungdomsneurologi ungdomskardiologi Neonatologi med habilitering Allmänmedicin Psykiatriska specialiteter Psykiatri Rättspsykiatri Barn- och ungdomspsykiatri Radiologiska specialiteter Medicinsk radiologi Barn- och ungdomsradiologi Kliniska laboratoriespecialiteter Transfusionsmedicin Klinisk immunologi Koagulations- och Klinisk bakteriologi blödningsrubbningar Socialmedicin Företagshälsovård Skolhälsovård Hud- och könssjukdomar Neurologi Klinisk virologi Klinisk fysiologi Klinisk neurofysiologi Övriga Klinisk kemi Klinisk farmakologi Klinisk genetik Infektionssjukdomar Klinisk nutrition Rehabiliteringsmedicin Smärtlindring Onkologi Nukleärmedicin Klinisk patologi Klinisk cytologi Rättsmedicin Akutsjukvård Barnonkologi Kärlkirurgi Sekretess Det är nödvändigt att i vissa fall dölja cellvärden för att bevara sekretessen enligt Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Därför har cellinformation med värden avseende 1–3 individer dolts. Utöver de första dolda värdena har då även ytterligare ett värde, i regel det närmast lägsta värdet, dolts i rader och kolumner där enbart ett värde innehåller 1–3 individer. Detta för att värdet inte ska kunna beräknas med hjälp av kolumn- eller radsummor. De dolda tabellcellerna markeras med (x). Ovanstående gäller dock enbart för uppgifter som fås genom samkörning. Upp-gifter över personer som saknar personnummer är inte samkörda och redovisas även där det enbart finns 1–3 personer i kategorin. NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 45 Begränsningar och brister Statistik innehåller ofta vissa svagheter, vilket även gäller det statistiska material som ligger till grund för denna rapport. Tillgångsstatistiken ger exempelvis uppgifter om vilken näringsgren en individ arbetar inom, men inte om vad personen verkligen har för arbetsuppgifter. I denna rapport har individen antagits arbeta med det hon eller han senast utbildades till. Någon säkerhet finns dock inte i detta antagande. Statistiken tar inte heller hänsyn till sysselsättningsgrad, varför det inte går att jämställa antal personer med antalet fullt sysselsatta. En ytterligare begränsning i arbetet är att Socialstyrelsens tillgångsstatistik beskriver arbetsmarknaden under november 2012. Anledningen är att det inte finns aktuellare statistik över individers sysselsättning att tillgå från Statistiska centralbyrån vid samkörningen med Socialstyrelsens register. Därför släpar delar av materialet efter i tid medan enkätsvaren från verksamheterna beskriver arbetsmarknaden i slutet av 2013. En mer omfattande metodbeskrivning av hur Socialstyrelsen tagit fram den statistik som utgör underlag för rapporten återfinns i Socialstyrelsens publikation Tillgång på barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tand-hygienister och tandläkare 2012 [2]. I avsnittet om migration av arbetskraft tillkommer svårigheterna att göra internationella jämförelser av migration då det finns skillnader i statistiska metoder och definitioner. Till exempel kan statistiken redovisa hur många legitimationer som utfärdats till personer från andra länder, utan att ta hänsyn till om personerna faktiskt uppehåller sig i landet eller är sysselsatta där. Enkät om sysselsättningsfrekvens Uppgifterna i denna rapport bygger på antal personer verksamma inom hälso- och sjukvården samt tandvården. Statistiken ger inga uppgifter om omfattningen av hur dessa arbetar. Under hösten 2010 skickades en enkät till 2500 personer som har en legitimation inom någon av de fem undersökta yrkesgrupperna. Syftet var att undersöka hur många timmar under en vanlig arbetsvecka personerna arbetade. Enkäten omfattade även frågor om hur nöjda de var med sin arbetstid eller om de kunde tänka sig att arbeta mer eller om de önskade arbeta mindre. Metod och urval Urvalet till undersökningen togs ur Socialstyrelsens register över hälso- och sjukvårdspersonal, HOSP. Totalt gjordes ett slumpmässigt urval om 500 personer inom respektive yrkesgrupp; läkare, barnmorskor, sjuksköterskor; tandläkare samt tandhygienister. Enkäten skickades den 15 september 2010. Frågorna avsåg situationen den första veckan i september. Valet av mätvecka motiverades av att det är en vecka då semester eller större ledigheter normalt inte förekommer, andra ledigheter bedömdes som slumpmässiga. En påminnelse gick ut den 15 oktober och berörde då situationen den första veckan i oktober. Enkäten skickades med brevpost till personernas hemadresser. Efter att svarsperioden löpt ut hade ca 75 procent av respondenterna svarat. 46 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN Brister och begränsningar Ett urval på 500 personer för respektive yrkesgrupp, och då särskilt för sjuksköterskor är ett relativt litet urval i förhållande till populationens storlek. Det medför att man måste tolka resultaten med stor försiktighet. Men som ett estimat på sysselsättningsfrekvens kan resultatet säga något om hur yrkesgruppernas faktiska arbetstid ser ut. Resultat Resultatet av enkäten visade att för samtliga grupper ligger arbetstiden för de som svarat i genomsnitt nära värdet för en heltidsekvivalent (tabell 4). Tabell 4. Rapporterad sysselsättningsfrekvens (genomsnittlig arbetstid i timmar per vecka) för barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tandhygienister och tandläkare Yrkesgrupp Timmar/vecka Koefficient* Barnmorskor 35 0,87 Sjuksköterskor 42 1,05 Läkare 37 0,92 Tandhygienister 35 0,89 Tandläkare 37 0,93 *Ett koefficientvärde på 1motsvarar en heltidsekvivalent Källa: Socialstyrelsen, NPS-registret Centrala termer Personalplanerings- och personalförsörjningsfrågor har en särskild terminologi. Två viktiga ord i sammanhanget är tillgång och efterfrågan, vilka är de termer som genomgående används i det nationella planeringsstödets, NPS, arbete. I många andra sammanhang används dessutom ofta orden behov och brist. Samtliga ord används dock ofta utan att närmare definieras, vilket lätt leder till förvirring och missförstånd. Nedan presenteras vanliga definitioner av och synonymer till de nämnda termerna. Dessutom beskrivs och diskuteras översiktligt behovsanalys som grund för personalplanering. Slutligen motiveras varför Socialstyrelsen har valt tillgång och efterfrågan som centrala termer i NPS arbete. Tillgång och efterfrågan Termerna tillgång (i betydelsen utbud) och efterfrågan kommer från nationalekonomin där de har en relativt entydig betydelse. Med tillgång (i betydelsen utbud) menas där den mängd av en vara eller tjänst som under bestämda förhållanden är tillgänglig för försäljning på en marknad. Med efterfrågan menas den mängd av en vara eller en tjänst som köpare är villiga att köpa med hänsyn till priser och förhållanden på en marknad [27]. Ordet tillgång har dock flera betydelser och används på olika sätt i olika sammanhang. Det förefaller ändå som att det råder konsensus bland de aktörer som är involverade i personalförsörjningsfrågor om att tillgång syftar på befintlig tand-vårdspersonal samt hälso- och sjukvårdspersonal. NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 47 Trots att termen efterfrågan är tämligen entydig är det i användningen av just detta ord som begreppsförvirring uppstår. Skälet är att termen behov blandas samman med efterfrågan eller används synonymt med efterfrågan. Behov och brist Behov och brist hänger samman begreppsmässigt. Båda termerna innebär att något fattas, eller att det finns ett gap eller råder obalans mellan ett givet och ett önskvärt tillstånd. ”Brist på” kan till exempel användas som synonym till ”behov (av)”. Både behov och brist är relativa begrepp. Ett sätt att se på behov är som något målrelaterat. Det synsättet kan användas till exempel när man bedömer vårdbehov, och kan i förlängningen (teoretiskt) användas för att bedöma till exempel antalet nödvändiga läkare eller sjuksköterskor. En sådan tillämpning kan, starkt förenklat, gå till på följande sätt: I den målrelaterade traditionen definieras behov som ett gap mellan ett aktuellt tillstånd hos en person eller en grupp och ett önskvärt mål. Normalt slutar inte behovsbedömningen med att konstatera att ett behov existerar, utan personens eller gruppens behov bedöms. Denna bedömning kallas åtgärdsbedömning. Uti-från detta kan en modell tas fram som består av följande tre komponenter: • aktuellt hälsotillstånd • behovets mål • Nödvändiga åtgärder för att förverkliga behovets mål. Den tredje punkten kan exempelvis precisera de personresurser som krävs för att utföra de nödvändiga åtgärderna. Detta innebär att man genom att bedöma ett aktuellt hälsotillstånd och fastställa behovets mål, får förutsättningar för att göra en åtgärdsbedömning, alltså förutsättningar för att fastställa vilka typer av åtgärder som krävs och i vilken omfattning de krävs, för att förverkliga behovsmålen. Nästa steg blir då att omvandla åtgärdsbedömningen till nödvändiga insatser från hälso- och sjukvårdspersonal. Enligt detta synsätt finns det alltså inte några absoluta behov. Behovens omfattning måste ses i relation till de fastställda målen. Kärnan i en behovsanalys av den här typen är att fastställa vad behovets mål är, det vill säga – vad är målet och på vilken nivå ska målet ligga? Dessutom måste man fastställa inom vilken tidsram målet ska uppnås. Det är inte möjligt att göra en åtgärdsbedömning och beräkna nödvändiga insatser från hälso- och sjukvårds-personalen innan denna information är tillgänglig. I den svenska hälso- och sjukvården fastställs målen för befolkningens hälsa på politisk nivå. Det är politiker i landsting och regioner som fattar besluten om vad målet är, på vilken nivå det ska ligga och när det ska verkställas. Ibland används orden behov och brist i betydelsen efterfrågan när det gäller personal. Begreppen används alltså med en koppling till viljan att anställa samt till de ekonomiska förutsättningarna för att anställa. Men oftare används troligen be-hov i betydelsen brist på eller önskan, utan koppling till ekonomiska förutsättningar eller till politiskt fastställda mål. Detta leder lätt till missförstånd. 48 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN Termer i NPS arbete I NPS arbete har tillgång och efterfrågan valts som centrala termer. Dels för att de sammanfaller med gängse terminologi vid beskrivning och analys av arbetsmarknadsfrågor såväl nationellt som internationellt, dels för att beskrivning och analys av behov förutsätter kunskap om målen. Eftersom den kunskapen saknas eller för närvarande är ofullständig har Socialstyrelsen bedömt att det inte är fruktbart att använda termerna behov och brist i detta sammanhang. NPS metod avser att besk-riva tillgång och efterfrågan och därmed ge underlag för att beskriva och analysera behov av eller brist på personal. För att genomföra en sådan analys krävs förutom tillgångsbeskrivning och efterfrågeanalys också information om de politiska målen på landstings- eller regionnivå. I denna rapport används begreppet tillgång (på arbetskraft) i betydelsen befintlig (arbetskraft). Termen efterfrågan används i betydelsen vilja att anställa och ekonomiska förutsättningar att anställa. Obalans på arbetsmarknaden är således en situation när tillgång och efterfrågan. NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 SOCIALSTYRELSEN 49
© Copyright 2024