fulltext
Lärarprogrammet/samhällskunskap 91-120 hp KANDIDATUPPSATS ”Med lite lock och pock” en kriminalvårdares beskrivning av hur arbetet med implementering av FN:s mänskliga rättigheter sker. En undersökning av hur kriminalvårdare implementerar FN:s mänskliga rättigheter på svenska häkten. Johan Päivärinta och Morgan Colliander Samhällskunskap/statsvetenskap 15 hp Halmstad 2015-02-15 Abstrakt Efter omfattande kritik mot det svenska häktningssystemet från EU och FN beträffande brott mot FN:s mänskliga rättigheter riktar sig denna studie till att undersöka hur detta ter sig på närbyråkratsnivå. Syftet med denna undersökning är att utifrån implementeringsteori studera förutsättningarna för kriminalvårdare som arbetar på svenska häkten att implementera FN:s mänskliga rättigheter i den dagliga verksamheten och arbetet med de intagna. För att genomföra detta har kriminalvårdare vid svenska häkten intervjuats utifrån huruvida de förstår, vill och kan följa FN:s mänskliga rättigheter. De slutsatser som framkommer är att kriminalvårdarna har en god förståelse kring FN:s mänskliga rättigheter. De har också viljan att efterleva dem även om motiven är av olika slag. Den uppdelning som framkommer är att kriminalvårdare dels motiveras av att följa regler och rutiner och dels av självtillfredsställelse genom att hjälpa andra. Anmärkningsvärt är att kriminalvårdarna menar att de bättre skulle kunna ta hänsyn till FN:s mänskliga rättigheter om mer resurser i form av ökad bemanning fanns tillgängligt. Nyckelord: Implementering Närbyråkrat FN:s mänskliga rättigheter Kriminalvårdare Kriminalvården Häkte Innehållsförteckning 1. Introduktion .......................................................................................................................... 1 1.1 Problemområde ................................................................................................................ 1 1.2 Problemformuleringen ..................................................................................................... 3 1.3 Syfte ................................................................................................................................. 3 1.4 Frågeställningar ................................................................................................................ 4 2. Tidigare studier och teori .................................................................................................... 5 2.1 Tidigare studier ................................................................................................................ 5 2.2 Teori och begrepp ............................................................................................................. 9 2.2.1 Kriminalvårdare ........................................................................................................ 9 2.2.2 Närbyråkratsteori ..................................................................................................... 10 2.2.3 Implementeringsteori .............................................................................................. 11 3. Metod ................................................................................................................................... 14 3.1 Förförståelse ................................................................................................................... 14 3.2 Val av metod .................................................................................................................. 14 3.3 Urval av respondenter .................................................................................................... 15 3.4 Urval av FN:s mänskliga rättigheter .............................................................................. 16 3.5 Intervjuguidens struktur ................................................................................................. 16 3.6 Källkritik ........................................................................................................................ 17 3.7 Forskningsetiska överväganden ..................................................................................... 18 4. Styrning av kriminalvårdare............................................................................................. 20 4.1 Kriminalvården ............................................................................................................... 20 4.2 Häkteslagen .................................................................................................................... 21 4.3 FN:s mänskliga rättigheter ............................................................................................. 23 5. FN:s mänskliga rättigheter implementeras ..................................................................... 25 5.1 Den intagens lika värde och rättigheter .......................................................................... 25 5.2 Den intagnes icke-diskriminering .................................................................................. 28 5.3 Den intagnes rätt till personlig säkerhet ......................................................................... 32 5.4 Den intagnes behandling ................................................................................................ 35 5.5 Den intagnes rätt att erkännas som en person ................................................................ 38 5.6 Den intagnes rätt att tänka och tro .................................................................................. 42 5.7 Sammanfattning ............................................................................................................. 45 6. Avslutning ........................................................................................................................... 47 6.1 Slutsatser ........................................................................................................................ 47 6.2 Avslutande reflektioner .................................................................................................. 49 6.3 Didaktiska implikationer ................................................................................................ 51 7. Referenslista ........................................................................................................................ 53 7.1 Litteratur ......................................................................................................................... 53 7.2 Elektroniska källor ......................................................................................................... 54 Appendix ................................................................................................................................. 56 Bilaga 1, Intervjuguide ......................................................................................................... 56 Bilaga 2, Missiv.................................................................................................................... 57 1. Introduktion I detta inledande kapitel kommer problemet att formuleras, syftet fastslås och frågeställningarna ställas. 1.1 Problemområde Sverige har under lång tid fått kritik från Europarådets tortyrkommitté (CPT) och FN:s subkommitté för förhindrande av tortyr (SPT) för att ha onödigt långa häktningstider med restriktioner och den senaste kritiska rapporten kom så sent som i november 2014. Mestadels handlar kritiken om att grunderna för häktning med restriktioner många gånger betraktas som godtyckliga och bristfälliga och även att detta oftast inte är tillräckligt dokumenterat. Man menar att detta bryter mot FN:s mänskliga rättigheter. Till detta hör att antalet häktade med restriktioner är hög, 2013 var det endast 30 % av de häktade som inta hade någon form av restriktion.1 Denna kritik har på återkommande basis gång på gång tagits upp i media i såväl tv som tidningar. Forskning lyfter i generella drag upp att personer som sitter häktade har hög tendens att drabbas av depression och psykiska besvär. Häktet är den plats dit intagna (häktade personer) förs och tas i förvar i väntan på att polisens förundersökning skall bli klar och tid för huvudförhandling i berörd domstol bestämmas och ske. Om förundersökningen drar ut på tiden så kan omhäktning ske vilket då förlänger tiden för den tid den intagna får hållas i förvar. På häkten arbetar kriminalvårdare anställda vid Kriminalvården som är en statlig myndighet. Kriminalvårdare har strikta regler för hur arbetet skall utföras och där de intagna förväntas underkasta sig de regler som finns, men verkligheten är sällan så glasklar som den verkar i teorin. Kriminalvårdaren är genom sina arbetsuppgifter en närbyråkrat vilket innebär att det är kriminalvårdaren som inom myndigheten arbetar närmast medborgarna och förväntas arbeta efter givna riktlinjer. Således kan det uppstå motstridiga krav på kriminalvårdaren då krav finns om att arbeta efter flertalet riktlinjer från olika aktörer. Riksdagen, kriminalvården och överstatliga organisationer har alla krav att ställa på kriminalvårdarna. Eftersom kriminalvår- 1 Olsson & Rigborn 2014. 1 dare har många olika aktörer att förhålla sig till menar vi ökar risken för att implementering av någon riktlinje hamnar i skymundan till fördel för någon annan. Något som varit påtagligt debatterat det senaste två åren har varit huruvida minderåriga skall hållas häktade med restriktioner eller inte. Barnombudsmannen kom 2013 med en forskningsrapport kring minderårigas situation i svenska häkten. I den framkommer en nyanserad bild av hur minderåriga upplever tiden i häktet som en tillvaro av isolering och brist på mänsklig kontakt vilket enligt Barnombudsmannen inte är förenligt med FN:s mänskliga rättigheter.2 Även för minderåriga påpekas det att grunderna för restriktioner är godtyckliga. I samma studie visade det sig också att åklagaren fått restriktionerna beviljade i samtliga häktningsfall. Endast i ett fall hade domstolen tagit hänsyn till den misstänktes låga ålder och dömde ut lindrigare restriktioner än vad som yrkats på. I de häktesprotokoll man tog del av stod endast besluten om häktning samt om huruvida personen kunde beläggas med restriktioner. Uppgifter kring vilka restriktioner det rörde sig om och på vilka grunder dessa vilade på saknades. Dessa hade endast delgivits muntligt och fanns alltså inte med i protokollen.3 Återigen kan man skönja en problematisk implementering av FN:s mänskliga rättigheter. Sålunda bryter de långa häktningstiderna med restriktioner mot de mänskliga rättigheterna. Sverige som nation har dessutom offentligt gått ut med beslut om att följa de mänskliga rättigheterna.4 FN:s mänskliga rättigheter som offentlig policy kan då inte sägas implementeras på ett tillfredställande sätt inom kriminalvården. Kritik kommer även från advokatsamfundets håll. Svante Thorsell, advokat och skribent för advokatsamfundets tidningen Advokaten, menar att häktesförhandlingar oftast är ett spel för gallerian och att möjligheterna till att försvara sig gentemot åklagarens begäran om häktning är små. I 95 % av fallen häktas den misstänkte av domstolen. Han menar att problemet med situationen är att många oskyldiga häktas för lätt och att omhäktningar sker godtyckligt.5 Sammantaget kan sägas att fenomenet häktning är omdiskuterat och kritiserat från flera håll och det är i allra högsta grad ett aktuellt samhällsproblem. Då häktningen utgör ett frihetsberövande som med vissa restriktioner kan framstå som omänskligt vilket i sin tur ställer höga krav på kriminalvårdare vid Sveriges häkten. 2 Sverige. Barnombudsmannen 2013, s. 52. Sverige. Barnombudsmannen 2013, s. 20f. 4 Regeringskansliet 2014. 5 Thorsell 2012. 3 2 I FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna står det att varje människa har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.6 Att ofrivilligt frihetsberöva en person kan därför ses som ett brott mot FN:s mänskliga rättigheter även om samhället är rörande överens om att undantag här skall göras för att bland annat säkerställa andra människors rätt till personlig säkerhet. Detta visar på en banal motsägelse mellan kriminalvårdarens arbetsuppgifter och FN:s mänskliga rättigheter då livet i ett häkte kan ses som ett brott mot dessa. Implementeringen av FN:s mänskliga rättigheter fungerar sålunda inte helt smidigt i ljuset av den kritik Sverige fått. Det har gjorts flera studier kring implementering men det finns en kunskapslucka just i hur kriminalvårdare implementerar FN:s mänskliga rättigheter. Med utgångspunkten att Sverige som stat valt att sätta FN:s mänskliga rättigheter i det främsta rummet och under förutsättningarna att Kriminalvården som organisation har begränsade resurser hittar vi vårt studieområde.7 Studieområdet är myndigheten Kriminalvården och den personal som arbetar närmast de häktade, det vill säga kriminalvårdarna. 1.2 Problemformuleringen Då kriminalvårdarna är de som arbetar närmast de häktade personerna är det de som har det yttersta ansvaret i egenskap av närbyråkrater att implementera FN:s mänskliga rättigheter. Problemet är att kunskapen kring hur kriminalvårdare tar hänsyn till dessa i det arbete de utför är bristfällig. 1.3 Syfte Syftet med studien är att utifrån implementeringsteori studera förutsättningarna för kriminalvårdare som arbetar på svenska häkten att implementera FN:s mänskliga rättigheter i den dagliga verksamheten och arbetet med de intagna. Utgångspunkten tas främst ur Lundqvists verk Förvaltning, stat och samhälle där det lyfts tre egenskaper hos tjänstemän som är avgörande för en lyckad implementering. Egenskaperna är huruvida tjänstemän förstår vad som skall implementeras och sedermera även om de kan och vill det.8 6 Förenta nationerna 2012. Regeringskansliet 2014. 8 Lundqvist 1992. 7 3 1.4 Frågeställningar Med ovanstående syfte formuleras nedan den huvudsakliga frågeställningen för uppsatsen vilken efterföljs av tre mer specificerade underfrågor: o I vilken grad implementerar kriminalvårdare FN:s mänskliga rättigheter i det dagliga arbetet på svenska häkten? o Hur förstår kriminalvårdare vad FN:s mänskliga rättigheter innebär arbetsuppgifterna för den dagliga verksamheten? o På vilket sätt hävdar kriminalvårdarna att de vill implementera FN:s mänskliga rättigheter i den dagliga verksamheten? o På vilket sätt hävdar kriminalvårdare att det kan implementera FN:s mänskliga rättigheter i den dagliga verksamheten? 4 2. Tidigare studier och teori Först kommer de tidigare studier som gjorts som är av relevans för denna undersökning att presenteras. Därefter kommer ett teoriavsnitt med de olika teorier som kommer att användas samt definitioner av centrala begrepp. 2.1 Tidigare studier Forskningsområdet för denna studie fokuseras främst på forskning som gjorts på kriminalvårdare vid häkten i Sverige och i andra hand på kriminalvårdare vid andra institutioner inom Kriminalvårdens verksamhet så som till exempel frivård eller anstalt. Inledningsvis presenteras forskning med fokus på kriminalvård och avslutningsvis läggs fokus istället på implementering. Per Åke Nylander är den forskare som frekvent dyker upp när forskningsläget undersöks. För att ta avstamp någonstans inleds redogörelsen för forskningsfältet med att lyfta upp Nylanders studie Kriminalvårdares vardagsarbete - handlingar, emotioner och föreställningar från 2006.9 I början av 1990-talet infördes någon som kom att kallas för kontaktmannaskap inom Kriminalvården och detta var ett arbetssätt som innebar att kriminalvårdarna, istället för kriminalvårdsinspektörerna, fick ansvar för de intagnas utveckling.10 Syftet med Nylanders studie var att undersöka hur den förändrade yrkesrollen fungerar i och med införandet av kontaktmannaskapet. Det som framkommer efter intervjuer med kriminalvårdare är att arbetet präglas av upplevd tidsbrist, tid för att arbeta med uppgifter som hör kontaktmannaskapet till finns inte. Vidare framkommer i Nylanders studie att det finns en uppdelning mellan kriminalvårdare, de som arbetar med kontaktmannaskap och samtal och de som arbetar med mer renodlade vakt- och säkerhetsuppgifter, generellt sett gick det att se att kvinnor i högre grad arbetar med det förstnämnda och män med det sistnämnda.11 Sedermera publicerar Nylander, Bruhn och Lindberg en artikel vilken senare utmynnar i en avhandling. Där påvisas mer precist hur subgrupperingar uppkommit mellan kriminalvårdare på normalavdelningar, säkerhetsavdelningar och behandlingsavdelningar.12 Det framkommer 9 Nylander 2006. Kontaktmannaskap beskrivs i kapitlet om Kriminalvårdens riktlinjer. 11 Nylander 2006, s. 22ff. 12 Nylander, Bruhn & Lindberg 2008; Nylander 2011. 10 5 att det talas nedlåtande om personalen på de andra avdelningarna än den man själv tillhör vilket tyder på att det existerar en vi och dem uppdelning mellan kriminalvårdarna. Orsaken till detta tycks vara att de som arbetar på säkerhetsavdelningar mer arbetar med vakt- och säkerhetsuppgifter och har uppfattningar om att man inte kan lite på intagna medan de som arbetar på normalavdelningar och behandlingsavdelningar mer arbetar med kontaktmannaskapet och har uppfattningar om att man skall behandla och rehabilitera de intagna och se möjligheter till förändring av dem.13 Bruhn diskuterar i en artikel även hur föreställningar om hur uppdelningen av arbetsuppgifter ser ut mellan könen på anstalter i Sverige.14 Mer precist lyfts det upp hur kvinnor uppfattas av både manliga och kvinnliga kriminalvårdare ha bättre hand om relationer med de intagna än män. Samtidigt som andelen kvinnor som arbetar som kriminalvårdare inom Kriminalvården ökat har stereotypiseringen av vad som är manligt och kvinnligt förstärkts. 2014 publicerade Lindberg, Kolind, Frank och Tourunen en artikel om arbetet mot narkotikamissbruk på nordiska anstalter. Men utgick från intervjuer från personal på tolv olika fängelser. Man undersöker de metoder och värderingar som personalen har. I Sverige visade det sig att behandlingspersonalen ofta tidigare varit anställda som kriminalvårdare och då haft en mer kontrollerande funktion till skillnad från Danmark och Norge. Där anställdes istället behandlingspersonalen utifrån. Detta antas ha påverkat deras sätt att arbeta i riktning att man infört fler kontrollerande och disciplinära påföljder i behandlingsarbetet. Detta motiveras med att man tror på tillvägagångssättet som ett stöd för de intagna. Ett exempel på de kontrollerade funktionerna man använder sig av är urinprov och så kallade ”nykterhetskontrakt” som de intagna förbinder sig att följa. Dessa delar blir sålunda en interagerad del i behandlingsarbetet. Delar av undersökningens respondenter nämner att man upplever sig ha ändrat beteende när man började arbeta med behandling. Den kontrollerande funktionen blev då mindre tongivande, men trots detta närvarande. Man utgick ofta från tolvstegsprogram men hade också en stödjande roll för de intagna som mentorer. Samtidigt hade de ett ansvar att upprätthålla ordningen bland de intagna, vilket vittnade om att den kontrollerande funktionen fanns kvar.15 Lindberg m.fl. diskuterar sedan det resultat man fann kopplat till dilemmat mellan kontroll och rehabilitering.16 Man kommer fram till att detta dilemma är relevant för den undersökning 13 Nylander, Bruhn & Lindberg 2008, s. 53f; Nylander 2011, s. 130f. Bruhn 2013. 15 Lindberg, Kolind, Frank och Tourunen 2014. 16 Lindberg, Kolind, Frank och Tourunen 2014. 14 6 man genomfört. Sålunda lyfter Lindberg m.fl. att behandlingspersonalen står inför detta dilemma då de både innehar en kontrollerande och en rehabiliterande funktion.17 En nyligen publicerad studie om kriminalvård är C-uppsatsen Inlåst- Häktade personer upplevelser samt kriminalvårdares erfarenhet av isoleringspåverkan av Catherine Andersson.18 Syftet med studien var att belysa häktade personers upplevelser av att vara häktad samt även belysa häktades isolering ur häktespersonalens perspektiv. Metoden för studien har varit att intervjua häktade personer och även kriminalvårdare som arbetar med den dagliga verksamheten på häkten. Det framkommer av studien att häktade tycker att tiden i början av frihetsberövandet är den jobbigaste men att situationen blir enklare att hantera allt efter som tiden går, detta skall enligt författaren bero på att de häktade kommit in i de dagliga rutinerna. Vidare lyfts upp att häktespersonalen arbetar med att aktivt ta kontakt och bemöta den häktade på det sätt man finner passligt. Om en häktad socialt stänger in sig så försöker häktespersonalen till trotts att interagera med denne. Det framkommer också att häktespersonalen ser det som sitt ansvar att bryta isoleringen då det är de som har nycklarna till bostadsrummen. Vidare lyfter en intervjuperson bland de häktade upp att häktespersonalen är bra då man inte känner sig dömd av dem och att de även är bra på att få en att känna sig sedd. Författaren drar slutsatsen att häktespersonalen här finner olika strategier för att nå den häktade och att strävan finns för att underlätta häktesvistelsen för den häktade. Senaste forskningen som publicerats är artikeln Flera nyanser av blått av Holm, Lindberg, Jukic och Nylander. Den syftar till att undersöka hur kriminalvårdare som arbetar på anstalter med Kriminalvårdens behandlingsprogram för att minska missbruket bland de intagna hanterar de dubbla rollerna arbetet innebär.19 En frågeställning frågar om kriminalvårdare på något sätt lättar på kontrollrutinerna som gäller i jämförelse med tillexempel säkerhetsgruppen på anstalten. En annan frågeställning vill svara på vilka identiteter kriminalvårdarna på behandlingsavdelningarna tillskriver sig själva och vilka skillnader det finns i deras förhållningssätt, identiteter och rollutövande i relation till anstaltens säkerhetsklass och organisatoriska ramar. Det framkommer sedermera att det generellt inte lättas på några kontrollrutiner utan de dubbla rollerna som arbetet innebär har gjort kriminalvårdarna blivit mer och mer bekväma med det.20 Vidare påvisas att kriminalvårdare tillskriver sig olika identiteter beroende på anstalt och säkerhetsklass. Det finns de som ser sig som professionella behandlare och benämner de 17 Lindberg, Kolind, Frank och Tourunen 2014. Andersson 2014. 19 Holm, Lindberg, Jukic & Nylander 2014, s. 183f. 20 Holm, Lindberg, Jukic & Nylander 2014, s. 196f. 18 7 intagna som klienter och att grunden för behandlingen av dem är ett framgångsrikt säkerhetsarbete. Det finns också de som menar att arbetet med behandling skall bygga på relationen mellan kriminalvårdare och intagna, uppfattningar om att säkerhetsarbetet gått för långt existerar.21 Forskning som bedrivits utifrån implementering- och närbyråkratsperspektiv som varit intressant för denna studie är främst Mia Vabös verk kring kvalitet.22 I hennes forskning tittar hon på hur en norsk kommun arbetar med kvalitetsstyrning i den bedrivna hemtjänsten. Då nya idéer uppkommit för att säkra kvaliteten i hemtjänsten undersöker Vabö hur dessa kan uppfattas positivt hos ledningen men ack så negativt hos de som ska utföra det klientnära arbetet. Det framkommer att den kvalitetsstyrning som ledningen vill bedriva inte tas emot och genomförs på det sätt det önskas av medarbetarna då den inte tycks ha någon större betydelse i det dagliga arbetet, vissa medarbetare säger sig heller inte ens känna till den nya kvalitetsstyrningen. Det framkommer av medarbetarna att det inte finns ett enskilt rätt sätt att tillgodose en människas behov på och att det är därför kvalitetsstyrning av verksamheten inte fungerar. Man menar att det inte går att styra arbetet efter några kvalitetsdokument, dessa skapar bara frustration. Vidare framhävs att omsorgsarbetet kräver mänskliga bedömningar och att det ofta uppstår en problematik mellan vad man borde göra och vad man kan göra beroende på knappa resurser. Detta skapar ett dilemma hos medarbetarna som ger känslor som ”dåligt samvete” och ”otillräcklighet”.23 Det finns vidare en generell uppfattning om att ledningen skulle komma och arbeta en vecka tillsammans med medarbetarna i syfte att förstå deras arbetssituation. Den senaste forskningen om implementering och kriminalvård är studien Skapandet av kvalitetsarbetet på Ringsjöanstalten av Anita Nilsson och Linnéa Tingvall.24 Studien syftar till att undersöka hur en implementeringsprocess med ett kvalitetsarbete kan se ut i Kriminalvården. En intressant frågeställning i denna studie är: Vilka förutsättningar ser personalen som nödvändiga för ett lyckat kvalitetsarbete? Det framkommer att personalen i sitt arbete är beroende av ett kunnande för att lyckas med kvalitetsarbetet. Tydlig ansvarsfördelning, gemensamma rutiner, en fungerande kommunikation och en förmåga till egenansvar och effektivitet är förutsättningar som betonas.25 Vidare menas att personalens förståelse av kvalitetsarbetet även är 21 Holm, Lindberg, Jukic & Nylander 2014, s. 200. Vabö 2002. 23 Vabö 2002. 24 Nilsson & Tingvall 2008. 25 Nilsson & Tingvall 2008, s. 47. 22 8 en förutsättning för att det ska kunna genomföras, särskilt lyfts det upp att styrningar kan vara svåra att förstå då dessa kan förändras ofta och att det även oftast är öppna för tolkning. Slutligen diskuteras viljan som en viktig förutsättning för kvalitetsarbetet. På Ringsjöanstalten har personalen en positiv syn på kvalitetsarbetet och en god inställning till sitt arbete vilket enligt författarna skapar goda förhoppningar om att implementeringen av kvalitetsarbetet ska lyckas. Studien behandlar också kriminalvårdare som gräsrotsbyråkrater (i denna undersökning benämnda närbyråkrat) och det framhävs att dessa har en stor makt i sitt yrkesutövande. 26 Vidare sägs att kriminalvårdarnas människosyn är viktig i strävan efter att de intagna skall komma Bättre ut. Arbetet kan därför sägas innehålla en moralisk aspekt då det är utefter kriminalvårdarnas egna förutsättningar som beslutsutövande för de intagnas verkställighetstid fattas. Problematiken som påpekas är kriminalvårdarnas dubbla roller med att ”vakta” samtidigt som de ska arbeta för Bättre ut.27 Denna paradox skapar enligt författarna ett mångtydigt mål för gräsrotsbyråkraterna/kriminalvårdarna som även är ”underkastade kriminalvårdens strukturella ramar, i form av lagar, regler, föreskrifter och styrdokument.”28 Sedermera har någon ytterligare forskning på kriminalvårdare med fokus på implementering inte hittats, dock finns olika studier och utvärderingar på olika behandlingsprogram för bland annat missbruk som är gjorda på anstalter i Sverige. 2.2 Teori och begrepp Inledningsvis kommer det deskriptivt att redogöras för definitionen av kriminalvårdare som fastställts i denna studie. Därefter kommer en redogörelse för implementeringsteorin och närbyråkrater. 2.2.1 Kriminalvårdare Kriminalvårdare kommer vara en återkommande benämning i denna uppsats. Med kriminalvårdare menas här endast de anställda på landets häkten. Dessa innefattar alltså inte anstaltspersonal och frivårdare i begreppet i denna text. Med kriminalvårdare syftas inte heller på all häktespersonal utan endast på den uniformerade personalen som utför ett klientnära arbete. 26 Nilsson & Tingvall 2008, s. 44f. Kriminalvårdens vision gällande arbetet med de intagna benämns Bättre ut. Detta beskrivs närmare i kapitel 4.1. 28 Nilsson & Tingvall 2008, s. 45. 27 9 Arbetsuppgifter som innefattas är utöver säkerhetsarbetet och uppehållandet av rutiner också kontaktmannaskap. De arbetsuppgifter som kriminalvårdaren skall utföra som kontaktman låter sig enklas beskrivas genom ett citat från en utredning av kriminalvårdskommittén: ”Kontaktmannen skulle svara för bl.a. att introducera den intagne, ge denne information och hjälp, förmedla kontakter, genom samtal verka för att den intagne avhåller sig från kriminalitet och droger, utforma behandlingsundersökning, föredra den intagnes behandlingsplan i behandlingskollegium, planera utevistelser och frigivningsförberedelser samt samverka och samråda med övrig personal och utomstående.”29 Detta blir alltså en av de viktigaste arbetsuppgifterna kriminalvårdaren åtar sig. 2.2.2 Närbyråkratsteori Närbyråkrater, även benämnt som gatubyråkrater eller gräsrotsbyråkrater, ses av Lipsky som professionella. De använder dagligen sitt omdöme för att göra bedömningar av olika slag i sin yrkesroll. Vidare kännetecknas de ofta av en avsaknad av övervakning. Det vill säga att det sällan finns chefer eller andra med intresse för hur arbetet utförs som granskar närbyråkraternas arbetsinsatser. Däremot har de ofta väldigt omfattande regelverk som styr det sätt som de skall arbeta på och vilka arbetsuppgifter de skall utföra.30 I den mening närbyråkraten arbetar nära medborgarna kan också sägas att närbyråkraten i viss mening är policyskapande, eller åtminstone implementerar policyer. Med detta lämnas också närbyråkraten med ett stort ansvar. Man tolkar och genomför olika direktiv och policyer från de organ som står för styrningen för respektive närbyråkrat. 31 Som ett av de mer tydliga exemplen lyfter Lipsky kriminalvårdare, eller prison guards (fängelsevakter) som han benämner dem enligt följande: Perhaps the most highly refined example of street-level bureaucratic discretion comes from the field of corrections. Prison guards conventionally file injurious reports on inmates whom they judge to be guilty of ”silent insolence.” 32 Han ser i och för sig fängelsevakterna ur ett anglosaxiskt synsätt, men det är den godtyckliga bedömningen som görs som är central för en närbyråkrat. Sålunda blir det aktuellt även för kriminalvårdare då även kriminalvårdare på daglig basis tvingas att fatta denna typ av beslut 29 Kriminalvårdskommittén 2005, s. 906f. Lipsky 1980 s. 13f. 31 Lipsky 1980 s. 13. 32 Lipsky 1980 s. 13-14. 30 10 gällande intagna. Begreppet närbyråkrat kommer därför att spela en central roll i denna undersökning. 2.2.3 Implementeringsteori Det har sedan 1970- talet kommit en rad studier kring hur en policy implementeras och då främst skapade av politiker, så kallade offentliga policyer. Det handlar alltså inte om sådana policyer som skapas av företag. De gäller endast inom företaget. Offentliga policyer är mer allmängiltiga och gäller för avsevärt fler människor. Först och främst bör förklaras att en offentlig policy är som en handlingslinje eller en serie icke-handlingar som ofta bygger på en deklarerad och respekterad princip hos den politiska ledningen. Innebörden av en offentlig policy blir sålunda djupare än bara själva beslutet. Då den offentliga policyn bygger på principer antas den också vara en rationell handling. Det är också väsentligt att nämna att en offentlig policy kan förändras både över tid och genom krockar med andra offentliga policyer.33 Denna definition av begreppet offentlig policy är naturligtvis inte den enda. Man har bland annat diskuterat om endast ett beslut kan ses som en offentlig policy men också andra möjliga tolkningar där man framhävt svårigheten med att definiera begreppet. Vi kommer emellertid att hålla oss till den ovan nämnda definitionen av en offentlig policy i denna undersökning.34 Teoribildningen kring implementering är också tämligen bred. Man har kommit fram till ett antal olika sätt att undersöka detta. Hill nämner framför allt två sätt att göra det på. 35 Det första är ur ett uppifrån och ner-perspektiv. Det andra är ur ett nerifrån och upp-perspektiv. Man kan också försöka se bortom de båda tidigare perspektiven och använda sig av delar från båda. I uppifrån och ner-modellen anser man att implementeringen kräver en föregående handling, det vill säga en policy. Om inte formuleraren, beslutsfattaren och verkställaren är en och samma aktör måste dessa då först definieras och pekas ut. Det är långt ifrån vid alla tillfällen dess tre är samma aktör. Hill menar att rangordningen inte är given i praktiken, men en bra utgångspunkt är att ”implementering följer efter formulering och beslut” vilket då skulle medföra att rangordningen, för denna modell, blir tydlig.36 Fokusen hamnar på den process som sker när en policy ska omsättas till handling och resultat. 33 Heclo 1972, s. 84f. Hill 2007, s. 14ff. 35 Hill 2007, s. 180f. 36 Hill 2007, s. 183. 34 11 En framgångsrik implementering, menar Hill, beror på de band som förenar olika organisationer på gräsrotsnivån. Dessa skapar en implementeringskedja där graden av samarbete måste vara mycket god för att implementeringen skall bli lyckad. Finns inte detta skapas ett implementeringsunderskott som allvarligt skadar implementeringen. Fyra faktorer är sålunda viktiga för en lyckad implementering. 1. Policyn skall vara otvetydigt utformad. 2. Man skall ha enkla strukturer för implementeringen 3. Implementeringskedjan skall hållas så kort som möjligt. 4. De inblandade aktörerna skall kontrolleras och utomstående skall hindras från att lägga sig i implementeringen.37 Ur nerifrån och upp perspektivet talar man om en baklänges kartläggning. Man börjar alltså med att titta på gräsrotsnivån för att synliggöra de individuella och kollektiva val som policyn i förlängningen söker att påverka. Individens eller gruppens handlingar bör ses som tecken på reaktioner på problem eller meningsskiljaktigheter. De aktörer som sköter implementeringen tvingas också att göra val mellan till exempel olika politiska program när det kommer till genomförandet av själva implementeringen. På detta sätt kan man se vem som påverkar vad och varför.38 Det har redan tidigare framhävts att kriminalvårdare har olika riktlinjer att förhålla sig till i de dagliga arbetsuppgifterna på häkten runt om i Sverige och att fokus i denna studie kommer att rikta in sig på FN:s mänskliga rättigheter. För att undersöka hur och om implementering av riktlinjer sker används Lundquists implementeringsteori som verktyg då den är anpassad för den enskilde individen och hur denne styrs. Teorin bygger på att det finns en styrning/riktlinje och att man söker studera huruvida den lyckas eller misslyckas. För detta använder Lundquist begreppen förstår, kan och vill. Dessa begrepp presenteras som egenskaper hos den enskilde individen som styrningen/riktlinjerna riktar sig till.39 Samlingsbegreppet egenskaper kan i denna studie associera allt för starkt på individen och utestänga kontexten, alltså det sammanhang som individen har att utföra styrningen/riktlinjerna i. För att få med kontexten i förståelsen väljs istället samlingsbegreppet förutsättningar för begreppen förstår, kan och vill vilka nu även presenteras med ingående. 37 Hill 2007, s. 182ff. Hill 2007, s. 190ff. 39 Lundquist 1992, s. 75f. 38 12 Förstår – ämnar svara på om individen förstår vad styrningen/riktlinjen innebär och vad som förväntas av hen i form av arbetsuppgift. Kan – ämnar svara på om individen har kapacitet att utföra styrningen/riktlinjen. Det kan handla om resurser, tillräcklig utbildning eller inflytande i verksamheten. Vill – ämnar svara på om individen vill genomföra det hen skall. Orsaker kan vara många bland annat konflikt med andra styrningar/riktlinjer eller att styrningen/riktlinjen inte är önskvärd utifrån individens egna uppfattningar. Dessa begrepp hjälper till att förstå hur en individ som arbetar på gräsrotsnivå lyckas eller misslyckas med att implementera en styrning i verksamheten. Lundquist presenterar även en modell byggd av begreppen som ökar förståelsen av lyckad respektive misslyckad implementering.40 Figur 1. Den styrdes egenskaper. Figur borttagen i denna publikation på grund av upphovsrättsliga själ. Källa: Lundquist 1992, s. 75. Modellen visar hur en individ får styrning/riktlinjer till sig. Det första som är intressant i en analys är om individen förstår vad styrningen/riktlinjerna innebär och vad dessa i sin tur leder till för arbetsuppgifter eller sätt att arbeta på. När detta är klarlagt beror det på vill och kan. Vill individen arbeta med de arbetsuppgifterna eller det arbetssätt som styrningen/riktlinjerna ger upphov till. Slutligen, kan individen arbeta med de arbetsuppgifter eller det arbetssätt som styrningen/riktlinjerna ger upphov till. Då individens egenskaper kartlagts enligt förstår, vill och kan är det intressant att se vad för beslut som tas och vad åtgärden/arbetsuppgiften blir. Beslut och åtgärd är i detta fall ett resultat av det sätt på vilket individen implementerar styrningen/riktlinjer i verksamheten. 40 Lundquist 1992, s. 75f. 13 3. Metod Här följer en redogörelse för den metod vi valt och för hur vi arbetat. Forskningen har ägt rum från november 2014 till januari 2015. Intervjuerna genomfördes under december månad. 3.1 Förförståelse Vår förförståelse för kriminalvården som organisation och de problem som personalen ställs inför i den dagliga verksamheten är stor. Vi är båda anställda inom Kriminalvården och har därmed god insyn i det arbete som bedrivs. Vi är också väl förtrogna med de regler som finns för kriminalvårdare likväl som de hjälpmedel som finns att tillgå. Vår tjänstgöring inom Kriminalvården har hjälpt oss att få access till de respondenter vi använt. Den har också hjälpt oss att formulera de frågor vi ställt. Detta har skapat förutsättningar för att oss att få användbara svar från respondenterna då vi direkt har förstått vad de svarat eftersom vi känner till terminologin på ett tillfredställande sätt. Utöver vår bakgrund inom Kriminalvården studerar vi också till lärare i ämnena samhällskunskap och historia. Detta har gett oss en inblick i FN:s mänskliga rättigheter som torde kunna ses som god. Vi är medvetna om den komplexitet som dessa innebär i fråga om tolkning och efterlevnad. 3.2 Val av metod Då denna studie syftar till att studera förutsättningarna för att implementera FN:s mänskliga rättigheter kan olika typ av metoder användas. Av den anledning att det måste klargöras om och hur kriminalvårdarna förstår FN:s mänskliga rättigheter valdes intervjuer som metod då det krävs en förklaring eller tolkning av undersökningsobjektet. Då teorin för studien strukturerat frågeställningarna i förstår, vill och kan faller det naturligt att även bygga intervjun efter dessa. Till detta har sex utvalda artiklar ur FN:s mänskliga rättigheter skrivits ut på små lappar och sedan laminerats. Tillvägagångssättet för intervjun har varit att läsa en artikel högt och sedan ställa frågor till respondenten om den. Mer om detta i kapitel 3.5. 14 Intervjuerna ägde rum i ett rum med två stolar och ett bord där intervjuaren och respondenten satt mitt emot varandra. Intervjuerna tog mellan 28-44 minuter styck och bandades på en mobiltelefon. Därefter transkriberades intervjuerna ordagrant för att underlätta citering i analysen. I kapitel 5 presenteras empirin som framkom av intervjuerna. Enligt Martyn Denscombe är det en utmaning att presentera kvalitativ data från tillexempel intervjuer då allt i sin helhet inte är möjlig att redogöra för.41 Det som plockats ut ur transkriberingarna är sådana citat som redogör för respondentens förståelse, vilja och kunnande inför att följa respektive artikel. I de fall respondenterna gett ifrån sig ljud som inte är ord har dessa skrivits så som de har låtit, exempel på dessa är ”eee” och ”äää”. Konstpauser har märkts med tre punkter. Intervjuerna lämpar sig väl för att mäta vad kriminalvårdarna säger sig göra. Observationerna hade på ett kompletterande sätt kunnat bekräfta att det de säger sig utföra även utförs i praktiken. 3.3 Urval av respondenter Vid tillfrågan till kriminalvårdare om att medverka i en intervju togs hänsyn till att försöka få med ett så brett utfall som möjligt. Det innebar att ambitionen var att respondenterna skulle vara i varierande ålder och kön. Flera av respondenterna har också erfarenheter från olika häkten runt om i Sverige. Detta har uppfyllts genom att följande har respondenter har intervjuats. Respondent 1, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 2, yngre manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 3, äldre manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 4, medelålders manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 5, medelålders manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 6, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Eftersom frågeställningen inte bygger på att undersöka kring varför ett resultat framkommer är det inte intressant med någon djupare beskrivning av kriminalvårdarna. Kriminalvårdarna som intervjuas görs detta utifrån sin yrkesroll, huruvida yrkesrollen stämmer överens med personen bakom den är för den här studien inte heller intressant. Resultatet som senare pre- 41 Denscombe 2009, s. 386f. 15 senteras belyser hur kriminalvårdare som intervjuats har redogjort för respektive artikel, något annat är inte av intresse. 3.4 Urval av FN:s mänskliga rättigheter På grund av omfattningen av den här studien valde vi att begränsa oss till att endast använda sex stycken artiklar att bygga intervjun ifrån. Då vi båda arbetar som kriminalvårdare har vi sedan tidigare erfarenheter och idéer för hur ett eventuellt resultat skulle kunna komma att se ut för den här studien. Med detta med oss diskuterade vi tillsammans fram de artiklar som arbetet på ett häkte mest av allt kan anknytas till. Valda artiklar presenters nedan. Tabell 1. Valda artiklar ur FN:s mänskliga rättigheter. 1. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. 2. Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet. 3. Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. 4. Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. 5. Var och en har rätt att överallt erkännas som en person i lagens mening. 6. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor. Källa: Förenta nationerna 2012. 3.5 Intervjuguidens struktur Den intervjuguide som använts är uppdelad i fyra huvuddelar och är så kallad semistrukturerad. Den inledande delen tar upp de aspekter som har med bakgrunden och förförståelsen hos respondenten att göra. Frågor om respondentens utbildning och karriär ställs. De tillåts också redogöra för vad de känner till om FN:s mänskliga rättigheter på ett mer allmänt plan. Intervjun sker sedermera i sex cykler med samma struktur och för varje cykel behandlas en av artiklarna. Under en cykel läses en artikel upp av intervjuaren. Efter respektive artikel 16 ställdes frågor som berör förstår, vill och kan. Anledningen till uppdelningen är att enklare hålla sig till den aktuella artikeln så de inte flyter ihop. Del två av intervjuguiden tar upp respondenternas förståelse och tolkningar av den aktuella artikeln. De ombeds att beskriva artikelns betydelse och ge exempel på hur de arbetar med den. Del tre av intervjuguiden avser att mäta i vilken grad respondenterna vill följa FN:s mänskliga rättigheter. Här får respondenten svara på hur viktigt det är att arbeta efter den aktuella artikeln samt om det kan påverkas av den intagne på något sätt. De får också sätta artikeln i relation till andra riktlinjer. Syftet med detta är att se i vilken utsträckning respondenten arbetar med artikeln och hur viljan till detta kan påverkas av yttre faktorer. Slutligen tar den fjärde delen upp de förutsättningar respondenten har för att arbeta med upprätthållandet av FN:s mänskliga rättigheter. Det vill säga i vilken grad respondenten kan upprätthålla dem. De får då berätta om vilka resurser som finns på arbetsplatsen och berätta om några faktorer skulle kunna förbättras. De får sedan fundera kring om artikeln står i konflikt till några andra riktlinjer. Syftet med detta är att undersöka om respondenterna ges de förutsättningar som krävs för att kunna uppfylla den aktuella artikeln. När samtliga cykler är genomgångna får respondenterna tillfälle att tala mer fritt och allmänt kring ämnet. 3.6 Källkritik Denna undersökning har utefter sina förutsättningar god validitet. Valet av kriminalvårdare som respondenter är en viktig del i detta. Utan deras medverkan i undersökningen hade det blivit i det närmaste omöjligt att undersöka i vilken grad FN:s mänskliga rättigheter implementeras på de svenska häktena. Kriminalvårdarna som arbetar där måste därför ses som primärkällor då de utgör den kår av närbyråkrater som arbetar med frågan. Uppsatsens begränsning är möjligtvis antalet respondenter. Denna begränsning blir emellertid given då undersökningen skett på en C-nivå och den tid som funnits till förfogande varit begränsad. Reliabiliteten måste också ses som god. Mätinstrumentet, det vill säga intervjuerna, var det givna valet då detta är en kvalitativ studie. Sålunda passade intervjuerna bäst för att få fram svar på de frågor som ställts. Intervjuerna genomfördes också på geografiska platser där respondenten kunde antas känna sig hemma och trygg och där risken för störande moment minimerades. Intervjuerna genomfördes också enskilt med gott om tid till förfogande. Vi som 17 forskare är emellertid relativt oerfarna, speciellt inom området att genomföra intervjuer. Detta kan ha påverkat resultatet, men risken är liten då respondenterna oftast gett likartade svar.42 Respondenterna som källor måste ses som väl lämpade. De befinner sig nära undersökningsområdet både i tid och rum. De har också full insyn i verksamheten. Det faktum att vi som författare har god insyn i organisationen bidrar också till att öka respondenternas värde som källor då vi har en hög medvetenhet kring vad och varför en del information inte får lämnas på grund av den sekretess respondenterna har. Kriminalvårdarna kan dock ses som tendentiösa. Deras situation skulle kunna påverka svaren åt ett förskönande håll. Risken för detta minimeras emellertid eftersom de respondenter som deltagit i studien blivit helt anonymiserade. Det går inte att urskilja varken namn eller på vilket häkte respondenten arbetar eller har arbetat på. 3.7 Forskningsetiska överväganden All forskning som bedrivs regleras av i olika grad tvingande regler, föreskrifter och i vissa fall lagar. Forskningens etik är emellertid dynamisk till sin karaktär då det vetenskapliga landskapet hela tiden förändras. Sålunda är forskarens egen etik viktig som grund för all forskningsetik.43 Samhällsvetenskaplig forskning skall också bidra till ny kunskap. Det data man använder skall vara exakt och giltig. Den skall också vara insamlad på ett försvarbart sätt. All data skall också användas på ett riktigt sätt. På det viset kan man bygga upp ett resultat som går att generalisera i någon form.44 Ur vetenskapsrådets skrift ”God forskningssed” framstår fyra delar som särskilt viktiga. De handlar om information, samtycke, konfidentialitet samt nyttjande. Det är också dessa vi kommer att förhålla oss till i vårt arbete. Den del som handlar om information innebär naturligtvis information till respondenten. Som respondent skall man ha full insyn i forskningens syfte. Man skall vara medveten om eventuella risker eller eventuellt obehag som kan uppstå på grund av forskningen. Respondenten skall också känna till vilka forskarna är och få kontaktuppgifter till dessa. Vidare är det av stor vikt att respondenten känner till att den när som 42 Rosengren & Arvidsson 2002, s. 198f. Vetenskapsrådet 2011, s. 15ff. 44 Denscombe 2004, s. 9. 43 18 helst kan avbryta sin medverkan och att denna medverkan också endast sker med respondentens medgivande.45 Kravet på samtycke från respondenten går dock än längre. När som helst skall respondenten kunna avbryta deltagandet och detta skall kunna ske utan att något obehag upplevs. Forskaren skall inte heller försöka påverka respondenten att fortsätta undersökningen.46 De uppgifter som respondenten lämnar skall också hanteras varsamt. Lagringen av det data forskaren samlar in skall ske på ett sådant sätt att utomstående inte kan tyda respondenternas identitet om de skulle komma över materialet, även om detta inte skall kunna ske. Vidare är anonymiteten för respondenten av största vikt. Den ska känna att de uppgifter som lämnas inte skall kunna spåras tillbaks till källan. De får inte heller användas för utomvetenskapligt syfte.47 45 Vetenskapsrådet 2011, s. 15ff. Vetenskapsrådet 2011, s. 34ff. 47 Vetenskapsrådet 2011, s. 65ff. 46 19 4. Styrning av kriminalvårdare Följande kapitel påtalar de förutsättningar som kriminalvårdare har att förhålla sig till i sitt arbete. Det finns andra förutsättningar som kan verka styrande för kriminalvårdare men som inte bedömts som relevanta för denna studie. 4.1 Kriminalvården Kriminalvårdens uppdrag är att tillsammans med andra myndigheter inom rättsväsendet bidra till minskad brottslighet och öka människors trygghet. Det innefattar att driva häkten, anstalter och frivård.48 Bättre ut – kriminalvårdens vision för det arbete man utför. Kort och koncist, nästan som en slogan för myndigheten vars främsta syfte är att rehabilitera människor som blivit dömda för alla tänkbara sorters brott. Bakom dessa ord som fungerar ledande för kriminalvårdens arbete finns naturligtvis genomarbetade tankar och idéer. Syftet är att klienten skall få en bättre chans till ett lagligt liv efter att ha avtjänat ett straff i kriminalvårdens regi. Det arbete kriminalvården bedriver skall verka brottsförebyggande, öka människors trygghet och bidra till ett tryggare samhälle.49 Det aktiva arbetet med klienter drivs av en rad ledord som beskrivs som klientnära, professionellt, rättssäkert och pålitligt. Utöver detta har man fyra nollvisioner som berör rymningar, droger och annan kriminell aktivitet. Säkerhetsaspekten går naturligtvis inte att bortse från i kriminalvårdens uppdrag. Mycket av detta ansvar hamnar på personalen kompetens och på den tekniska säkerheten med bland annat ett ordentligt skalskydd.50 Det arbete som skall utföras har klienten i fokus. Man skall uppmuntra klienten till skötsamhet och till att ta ansvar för sina handlingar och sin utveckling. Emellertid är en stor del av kriminalvårdarens arbete inte bara inriktat på motivationshöjande arbetsuppgifter med klienter, utan de präglas också av ett starkt säkerhetstänk. Mycket energi läggs på förhindrandet av 48 Kriminalvården 2014c. Kriminalvården 2014a. 50 Kriminalvården 2014a. 49 20 narkotikabruk eller annan kriminalitet. Detta blir väsentligt ur ett behandlingsperspektiv då man vill förhindra att missbrukare återfaller i sitt missbruk.51 Utöver de övergripande visionerna har kriminalvården fått en rad särskilda uppdrag av regeringen. Ett av dessa är att förstärka insatser för unga inom kriminalvården. I fokus ligger ett återfallsförebyggande arbete. Regeringen sätter krav på kriminalvården att samarbeta med andra myndigheter för att underlätta för unga att ta avstånd från kriminella organisationer. Man vill underlätta för de unga att skapa ett liv fritt från kriminalitet och droger. Detta skall uppnås genom att förbättra deras förutsättningar på arbetsmarknaden genom utbildning, arbetsdrift och självförvaltning som bedrivs i kriminalvården regi.52 4.2 Häkteslagen Detta är den lag som regerar de förutsättningar under vilka häktning får ske. Det är sålunda ett styrande dokument som kriminalvårdare måste förhålla sig till. Häkteslagen är uppdelad i åtta kapitel. Den är utfärdad 2010 och faller under Justitiedepartementet. Det första kapitlet tar upp de inledande bestämmelserna. Den innefattar en rad paragrafer som bestämmer för vem lagen gäller. Man klargör under vilka förutsättningar en individ får begäras häktad. Särskilt intressant är paragraf fyra och fem. I dessa belyser man att de intagna ska ”bemötas med respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med frihetsberövandet.”53 Fokus skall också ligga på att minska de negativa effekter som frihetsberövandet kan innebära. Andra kapitlet tar upp regler kring hur den intagne får placeras och vissa av de rättigheter som den intagne har. Nämnas kan att den intagne har rätt att placeras enskilt, men får placeras tillsammans med andra intagna om detta är nödvändigt. Den intagne har också rätt till att vistas i gemensamhet med andra intagna om inte detta blir ett uppenbart hot mot säkerheten. Som intagen har man också en rad övriga rättigheter som innefattar bland annat utomhusvistelse, religionsutövning, förströelse, tillgång till olika massmedier, permissioner samt rätten att inneha vissa personliga föremål.54 51 Kriminalvården 2014a. Kriminalvården 2014b. 53 Sveriges riksdag 2010. 54 Sveriges riksdag 2010. 52 21 Vidare bestäms den intagnes möjligheter till besök och andra kontaktmöjligheter i det tredje kapitlet. Den intagne får ta emot besök om inte det utgör en säkerhetsrisk. Det samma gäller elektronisk kommunikation och försändelser. Särskilt stora rättigheter har den intagne när det kommer till att hålla kontakt med sin offentlige försvarare.55 Kapitel fyra tar upp de särskilda kontroll- och tvångsåtgärder som den intagne måste underkasta sig. Den intagnes bostadsrum får kontrolleras av kriminalvårdens personal, liksom den intagne själv i form av kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Olika former av provtagningar får också ske på den intagne om en misstanke om att den intagne har använt någon form av berusningsmedel föreligger. Ett sådant prov kan till exempel vara ett urinprov. Såväl kroppsvisitation och kroppsbesiktning som urinprov ska så långt det är möjligt utföras av personal av samma kön som den intagne. Är den intagne i behov av vård skall den få möjlighet att undersökas av läkare. Den intagne kan också bli föremål för psykiatrisk tvångsvård. De vårdrelaterade delarna regleras i kapitel fem.56 Kapitel sex tar upp de restriktioner som den intagne kan bli föremål för vid misstanke om brott. Dessa kan sätta många av de tidigare bestämmelserna ur spel. Restriktionerna inriktar sig främst på att inskränka den intagnes kontakt med omvärlden. Syftet med restriktionerna är att hindra den misstänkte från att undanröja eventuella bevis eller att på något annat sätt försvåra en pågående utredning. Restriktionerna får enligt häkteslagen inskränka rätten att placeras med andra intagna, vistas i gemensamhet, ta del av nyheter, innehav av tidningar och tidskrifter, besök, förbindelser genom elektronisk kommunikation samt att skicka eller ta emot försändelser. Beslut om restriktioner kan överklagas.57 Det sjunde kapitlet tar upp just beslut och överklagan. Man fastslår att, om inget annat anges, de beslut som fattas skall fattas av den myndighet som har hand om den intagne (oftast Kriminalvården). Besluten går att få omprövade av Kriminalvården men också att överklaga i domstol. Den intagne skall skriftligt begära en omprövning av beslut som inte accepteras. Kapitel åtta tar slutligen upp i vilken grad Kriminalvården får anlita bevakningsföretag och vilka verkställighetsföreskrifter som gäller.58 55 Sveriges riksdag 2010. Sveriges riksdag 2010. 57 Sveriges riksdag 2010. 58 Sveriges riksdag 2010. 56 22 4.3 FN:s mänskliga rättigheter FN:s mänskliga rättigheter är något som Sverige accepterat och offentligt sagt sig följa. 59 Det betyder att all verksamhet som bedrivs i statlig regi kan förväntas följa dessa. År 1948 antog Förenta Nationerna en allmän förklaring av de mänskliga rättigheterna vilka idag består av 30 artiklar. Artiklarna redogör för de friheter, rättigheter och värderingar som mänskligheten skall bygga på. Sett ur relevansen för den här studien har det fokuserats på ett antal artiklar som ansetts särskilt intressanta och därmed grundande för syftet och frågeställningen. I de mänskliga rättigheterna står skrivet att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter samt rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Vidare lyfts att ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Ur ett rättsperspektiv har det antagits att alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag och även skydd mot anstiftan av diskriminering. Vidare lyfta att var och en är berättigad till en rättvis och offentlig förhandling vid en oberoende och opartisk domstol vid prövning av anklagelse om brott mot honom eller henne. Vid anklagelse om brott skall den anklagade betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar. Varje människa har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet vilket innefattar frihet att utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst eller religiösa sedvänjor. Nedan presenteras valda delar av FN:s mänskliga rättigheter vilka är direktciterade från Förenta nationernas webbsida. 1. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. 2. Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga 59 Regeringskansliet 2014. 23 eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är ickesjälvstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet. 3. Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. 4. Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. 5. Var och en har rätt att överallt erkännas som en person i lagens mening. 6. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.60 60 Förenta nationerna 2012. 24 5. FN:s mänskliga rättigheter implementeras I följande kapitel kommer de svar kriminalvårdarna gett att presenteras och analyseras utifrån det analysverktyg som är gällande för denna studie; Förstår, Vill och Kan. Strukturen är gjord efter de sex artiklar från FN:s mänskliga rättigheter som vi valt vilka också presenteras i en textruta i inledningen för varje underkapitel. 5.1 Den intagens lika värde och rättigheter FN:s mänskliga rättighet som analysen bygger på: Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. Förstår Den tolkning som respondent 1 ger av den första artikeln innebär i stora drag att det inte är kriminalvårdarens uppgift att döma den intagne. Hon trycker på det faktum att den intagna inte blivit dömd av en domstol och att den därför skall behandlas som en vanlig människa. Vi är ju ingen domstol utan här är det ju att vi ska, så länge folk inte är dömda så förutsätter jag att folk är oskyldiga och de... man måste ju behandla de som vanliga människor. 61 Även respondent 3 och 6 framhäver att det är viktigt att behandla alla lika och inte göra någon skillnad på människa och människa. Samtidigt menar respondent 5 att det kan vara svårt att behandla alla lika eftersom alla människor är olika och kommer från olika miljöer. Detta tyder på en medvetenhet kring hur de mänskliga rättigheterna kan påverka arbetet för kriminalvårdaren. Vidare problematiserar respondent 2 det hela. Alla har ju samma rättigheter och sådant men frågan är om vi verkligen inte gör undantag för vissa och behandlar dem mer speciellt än vad det krävs. Alltså, jo ett exempel kan jag säga så här: De som är mer gnälliga upp uppkäftiga, märker de att det finns personal som inte har så bra koll på vad de får och inte får göra så utnyttjas till och med personalen och då blir det helt plötsligt att du tjänstgör till en klient mer än du skulle ha gjort till just samma person. Det behöver man inte göra utan man behandlar alla likadant… eller det är det vi försöker göra dagligen, men det blir alltid någonting som… 62 Resonemanget tyder på att respondent 2 behandlar och redogör för hur man jobbar med att ge de intagna de rättigheter de har rätt till vilket tyder på en viss förståelse. I citatet går att utläsa 61 62 Respondent 1, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 2, yngre manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 25 den problematik som kan uppstå för närbyråkrater då det kan uppstå godtyckliga bedömningar av, i detta fall, de intagnas behov. Vill Kring den första artikeln framkommer det att respondent 1 uppvisar en stor vilja att följa den. Hon kopplar den till de friheter som den häktade trots allt har och betonar noga hur viktigt det är att låta dessa finnas kvar. Det är jätteviktigt. Det är väl en av de saker som jag tycker är viktigast egentligen. Att man ser individerna som de är och att det inte är vi som har satt in dem här inne, och när de väl är här inne så, som jag säger, det är viktigt att man tänker på att de här personerna … det lilla de kan påverka det är DET FÅR DOM GÖRA. Och att man förklarar för dem att… hur mycket egentligen de kan bestämma över själva och vad de inte kan bestämma över och att man kan ha en diskussion. Så de inte känner sig lika instängda som de egentligen är. Man vill ju att de ska känna sig lite mer öppna. Men det är viktigt. Det är sådant man får göra och kanske tala med dem om. Egentligen med klienterna. 63 Respondent 1 påpekar vid flera tillfällen på att detta är en av de viktigaste artiklarna att följa. Hon återkommer också vid flera tillfällen till att man som kriminalvårdare bör försöka minska känslan av instängdhet för den häktade i största möjliga mån utan att bryta mot de regler som finns uppställda att följa. Sålunda uppvisar hon en stor acceptans för de häktades värde och rättigheter. Viljan att arbeta med artikel ett visar respondent 3 och 6 upp som personligt grundad. De reflekterar inte över några regelverk eller någon pliktkänsla utan hämtar motivationen på ett personligt plan. Jag känner mig tillfredsställd av det. Jag kan hjälpa någon och bara sitta med den personen och lyssna…64 Det tycker jag är viktigt, alltså jag mer … jag tycker det är viktigare än å vara en behandlare jag är inte jag vill hellre vara medmänniska än att hålla på å vända ut och in på dom.65 Sålunda handlar det om någon form av självuppfyllelse. Han mår bra av att hjälpa människor i en utsatt position och det gör att uppfyllelsen av artikel ett kommer naturligt för respondenterna. Liknande resonemang för respondent 5 då han menar att genom att vara personlig kan du vinna fördelar i form av tillit och en god kontakt med den intagne. Respondent 6 vilja att följa artikel ett kan tydas ur följande resonemang. Rent personligen är det inte viktigt men kanske för många klinter så är ju mitt jobb att göra allt jag kan för att tillgodo se deras behov. 66 63 Respondent 1, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 3, äldre manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 65 Respondent 6, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 66 Respondent 4, medelålders manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 64 26 Respondent 6 hänvisar till att varför han följer artikeln är för att han gör sitt jobb och det är att tillgodo se de intagnas behov. Personligen för honom själv är detta inte viktigt. Kan Förutsättningarna för att kunna uppfylla artikel ett verkar enligt respondent 1 finnas i viss utsträckning. Hon ger ändå kritik mot de långa häktningstiderna och menar att de utgör ett problem för att uppnå den första artikeln. Problemet är ju som man säger. Det är ju häktet som sådant. Det är ju sådant vi inte kan påverka hur länge folk sitter häktade som det ser ut i Sverige idag … många gånger önskar man ju att det kunde påskyndas och att de inte hade suttit häktade så pass länge … det känns inte bra.67 Respondent 2 menar istället att det är säkerhetsplanen, alltså den arbetsbeskrivning som finns upprättad för respektive arbetsställe som avgör huruvida kriminalvårdarna kan följa artikel ett. Det finns faktiskt många resurser som man kan utnyttja och det är ju att man går ut med tydliga rutiner. Det finns ju enkla lösningar och om man verkligen vill följa efter en riktlinje så försöker man skapa en riktlinje som personalen kan luta sig mot och där får de, och det har vi, stöd. Det är ju säkerhetsplanen. 68 Sammantaget kan sägas att respondent 2 lutar sig mot de rutiner och riktlinjer som finns för att upprätthållandet av artikeln ett ska ske. Respondent 4 säger sig kunna följa artikel ett då han påstår att det finns resurser för det. Att utöva sin religion då … om dom vill ha bibel eller koranen eller vad det nu heter om dom vill be eller träffa en präst eller en vad heter det… imam. 69 I citatet säger respondent 4 att möjligheterna för att utöva sin religion finns. När frågan kring om något saknas svarar respondent 4 att ett bönerum skulle vara bra men att han inte vet om det skulle fungera rent juridiskt. För att arbeta med artikel ett nämner respondent 5 att man måste ha en förståelse för att den häktade många gånger kan ha lidit i sin uppväxt. Detta arbetar man med genom samtal i en så kallad suicidscreening. Ja det är ju när man gör suicidscreening bland annat så slinker man ju alltid in på det sociala eller deras.. hur dom har haft det och dom pratar gärna öppet om det också och då kommer det fram. 70 För att lyckas med detta nämner respondent 5 utöver själva suicidscreeningen också erfarenhet som en viktig förutsättning. Erfarenhet är något som även respondent 3 trycker på i sina uttalanden. Det konstateras av dem båda att även utbildning är viktigt för arbetet. 67 Respondent 1, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 2, yngre manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 69 Respondent 4, medelålders manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 70 Respondent 5, medelålders manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 68 27 Respondent 6 lyfter upp annat som är viktigt bland annat att personalen är tillgänglig, tillmötesgående och kan lätta upp livet för de intagna. Respondent 6 säger också att det är på grund av restriktioner som de intagna har begränsningarna och därmed hamnar mer ansvar på kriminalvårdarna. Det framhävs också hur pass viktiga de civila besöken som sker hos de intagna med restriktioner är och vilken möjlighet dessa innebär för att bryta isoleringen. 5.2 Den intagnes icke-diskriminering FN:s mänskliga rättighet som analysen bygger på: Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet. Förstår Vid diskussionen kring den andra artikeln återkommer respondent 1 till behandlingen av människor. Att behandla människor lika blir ett återkommande argument. Men trots detta kan man urskilja undantag. De här som egentligen inte förstår utan de begår massa brott och har egentligen. De fattar inte varför de är inlåsta. De är ofta inlåsta. De är lågbegåvade och det, det tycker jag är ett bekymmer. Det gör mig lite illa faktiskt ibland.71 Detta citat belyser den problematik respondent 1 ser i att behandla alla lika. Hon menar att det kan finnas undantag då det inte är lämpligt att låsa in människor med psykiska funktionshinder i häkten och sedermera döma dem på samma grunder som människor utan psykiska funktionshinder. Hennes förståelse av den andra artikeln leder henne då till slutsatsen att det inte alltid är lämpligt att behandla alla lika, även om det i många situationer är rimligt att göra det. Respondent 2 och 3 framhäver att det handlar om att behandla alla lika oavsett vem man är. Respondent 2 uttrycker sig på detta sätt. 71 Respondent 1, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 28 Vi försöker att respektera faktiskt till max så att folk inte drabbas av det här och så de inte känner sig... typ… kränkta på något sätt och förolämpade. Nej alltså. Bara för att de har ett annat språk eller hudfärg, det gör ingen skillnad. Vi behandlar alla likadant, och det är så det ska vara. 72 Respondenterna kan sägas har förståelse av artikeln då de resonerar kring detta och även beskriver att de behandlar alla lika. Resonemanget ger också en indikation om att respondenterna har förmågan att se på saken ur den intagnes perspektiv då han resonerar kring hur de känner. På liknande sätt framhäver respondent 4 och 5 att det handlar om att behandla alla lika, dock hänvisar respondenterna till de principer som arbetet som kriminalvårdare bygger på. Respondent 4 utrycker sig på detta sätt. Vi har ju klienter av olika ras, hudfärg politiska uppfattningar osv. vi måste ju rätta oss efter de här principerna, de här principerna ingår ju i vårt jobb också fast i ett ganska speciellt läge när människor är frihetsberövade så att säga… så vi är utövad med principer så långt det går i vårt arbete. 73 Det kan antas att respondenterna har förståelse då de nämner innebörden av artikeln och sedan för ett resonemang kring att arbetet bygget på utövandet av principer. Dessa principer kan antas vara Kriminalvårdens riktlinjer. Respondent 6 menar till skillnad från övriga att det handlar om att behandla utefter det uppförande som uppvisas. Man behandlar människan efter hur dom uppför sig inte alltså dom här andra grejerna då, vad kom kommer ifrån, hur dom ser ut allt det där utan det är ju om. 74 Respondent 6 har vid tidigare tillfälle också sagt att det handlar om att behandla alla lika vilket tillsammans med detta kan antas att hon förstått artikeln. Vill Det går att urskilja hur respondent 1 och 4 menar att viljan mynnar sig i att arbeta professionellt i yrkesrollen. Respondent 1 säger följande. … är de besvärliga och jobbiga då får man ju bara, då får man ju göra det man ska så proffsigt som möjligt, men man kan ju inte heller inte tillgodose, som jag säger, de här lite mer extrabitarna som man faktiskt kan känna sig lite mer friare genom att man kan påverka saker och ting. 75 Sålunda finns det en risk att en häktad som inte är villig att samarbeta med kriminalvårdaren inte får samma frihetskänsla som den häktade som väljer att samarbeta och inte vara ”besvärlig”. Det går att urskilja någon form av positiv särbehandling för de klienter som visar intresse 72 Respondent 2, yngre manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 4, medelålders manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 74 Respondent 6, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 75 Respondent 1, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 73 29 för att kommunicera med sin kontaktperson. Detta vittnar delvis om den godtyckliga bedömning som Lipsky menar finns på ett tydligt sätt hos kriminalvårdare i dess roll som närbyråkrater.76 Att godtyckliga bedömningar sker är kan orsakas av att kriminalvårdare ständigt ställs inför beslut som ska fattas på det egna omdömet. Varför det är viktigt att arbeta utefter den här artikeln beskriver respondent 2 så här. jo det är jätteviktigt även här men att… behandla alla likadant för att… men visst, det förekommer lite då och då att man inte gör det för… och jag säger inte att man kanske måste vara till 100 % likadan så som man bemötte klienten före, men man kan åtminstone försöka och behandla just vad det gäller den här grunden med att serva dem och hjälpa till. Det kan vara lite bättre. 77 Liknande resonemang har respondent 3 och 4 fast de menar också att den intagen mår bra av att får prata med någon. Respondent 4 beskriver hur väl han lyckades få en intagen att lugna sig i en hetsig situation genom att sätta sig ner och lyssna. Respondent 2 resonemang tyder på att han bokstavligen tänker sig att alla skall behandlas lika men han trycker också på att man kanske inte måste bemöta alla 100 % lika vilket handlar om att alla har olika behov och kräver olika bemötande. Att även säga att det är jätteviktigt betyder inte heller att respondenten tycker det utan kan ge ett uttryck för att det är normen som finns på arbetsplatsen. Respondent 5 och 6 menar istället att de motiveras av att vinna tillit hos den intagen. Respondent 6 beskriver det särskilt med att påtala att om hon senare skulle träffa den intagen i det civila livet bekräftas hon om hen vill prata med henne. Respondent 6 redogör för detta på följande sätt. Ja på något vis, jag blir jätteglad om jag när jag är ute i samhället och träffar folk som suttit och kommer fram och pratar med en och de berättar att det gått bra för dem och jaaa. Kommer fram så å det händer jätteofta och det tar jag som nått positivt att då är jag inte ett riktigt trähuvud utan då har jag bemött dem på rätt sätt. Om dom fortfarande vill prata med mig ute i frihet.78 Beskrivningen som respondent 6 ger tyder på att det ger henne något rent personligen när hon i efterhand träffar en intagen som gärna pratar med henne privat. Hon säger också att hon tar det som något positivt om de fortfarande vill prata med henne. Kan De främsta förutsättningarna som finns för att upprätthålla artikel två menar respondent 1 är utbildning och fortbildning. 76 Lipsky 1980, s. 13-14. Respondent 2, yngre manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 78 Respondent 6, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 77 30 Det handlar ju lite vad man har för utbildning, men inom Kriminalvården håller vi ju mycket mer kurser för att det gäller ju just att se det här med mångfalden. Man kanske skall möta kulturer och människor som man inte är så van och möta i vanliga fall och den problematiken. 79 Sålunda görs det, enligt respondenten, mycket från Kriminalvården för att skapa förutsättningar för att möta olika kulturer. Samtidigt som hon nämner det breda utbudet av utbildning börjar man också kunna ana en viss frustration över en upplevd tidsbrist. Respondent 1 nämner vid några tillfällen att det saknas tid för att arbeta med, och sätta sig in i, det material som tillhandahålls. Även respondent 2 och 3 framhäver vikten av att det är personalen som är förutsättningen på arbetsplatsen. Att respondenterna framhäver personalen som resurs kan ses som ett ansvarstagande från närbyråkratens sida, det finns policyer och det är närbyråkraternas uppgift att jobba efter dem. Respondent 3 menar särskilt att med högre personaltäthet ges mer tid till varje intagen och på så vis ökar uppfyllandet av artikeln. Han gör sedan jämförelser till anstalter där personaltätheten ofta upplevs som högre. Med en högre personaltäthet skulle man skapa förutsättningar för personalen att faktiskt stanna upp och prata med klienterna. Respondent 4 menar att förutsättningarna är att rätt person blir anställd som kriminalvårdare och att hen vet vad som förväntas i yrkesrollen. Vidare tolkas att det är den professionella kriminalvårdaren som är resursen. Först och främst när man är anställd här, man går igenom intervjuer innan man blir anställd, man får ju förklaring om vad man förväntas om en som ska jobba här, att man ska respekterar dom här principerna. Vi har klienter som är olika, klienter som har olika bakgrund men för oss är det bara klienter och att vi ska vara professionella. Man får information, utbildning, etiska riktlinjer, hur man ska bete sig och å vidare, det ingår i dom resurserna som vi får och har för att kunna jobba med våra klinter. 80 Det som respondent 4 berättar kan med enkelhet kopplas ihop med vad som krävs av en närbyråkrat då dennes arbete baseras på att ställda riktlinjer följs. Respondent 5 och 6 framhäver att det viktigaste för efterlevandet av artikeln är att det finns erfaren personal. Respondent 5 säger. Jag tror att man får samtala mycket om det. Att man tar upp frågorna och sen har det med erfarenhet att göra naturligtvis, om man jobbat länge med detta så har man byggt på sig en styrka så man inte blir åtkommen så enkelt, man tar det inte till sin person utan att det är den här människan som mår dåligt. 81 Han belyser alltså att kriminalvårdaren inte skall ta påhoppen personligt och ha en förståelse för att individen som häktats förmodligen kan må dåligt. En möjlig tolkning av detta är att man som kriminalvårdare förväntas kunna hantera att bli kallad olika glåpord utan att detta 79 Respondent 1, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 4, medelålders manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 81 Respondent 5, medelålders manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 80 31 skall påverka arbetet. Respondent 6 har ytterligare en syn på det hela då hon också menar att arbetslivserfarenheter från andra typer av arbeten med människor är viktigt. Hon poängterar också att studier inte kan ersätta det som man kan tillgodose sig genom erfarenheter. 5.3 Den intagnes rätt till personlig säkerhet FN:s mänskliga rättighet som analysen bygger på: Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Förstår Den tredje artikeln som lyfts tolkar respondent 1 otvetydigt. Hon fastslår att alla har rätt till liv och personlig säkerhet, likväl som hon resonerar kring frihet. Har rätt till liv… Ja de har de ju! Och då är det de vi arbetar med ganska mycket när man… genom att man har bevakning på människor som kanske mår väldigt dåligt. Som egentligen inte vill ha någon bevakning, men det får dom ändå. Det kan tyckas ibland, det är samma sak med alla människor som mår dåligt att äää de upptäcker inte det förrän efteråt att de kanske fått lite hjälp och stöd, under den tiden. Friheten kan jag tyvärr inte göra så mycket åt mer än att ge den frihet den kan få här. Personlig säkerhet… ja de sitter enrumsinlåsta medan de är här. Så länge de är här inne så har vi inga problem. 82 Respondent 1 är medveten om de begränsningar i frihet som häktet utgör i sig. Hon återkommer emellertid vid flera tillfällen till att belysa vikten av att låta de intagna ha så stor frihet de kan i de situationer som de faktiskt fortfarande har kontroll över när de sitter häktade. Respondent 1 lägger stor vikt vid att låta de häktade behålla så stor frihet som det är möjligt. Hon för också ett resonemang kring den enskilde personens säkerhet och rätt till liv. Hon kopplar detta till arbetsuppgifterna som förväntas utföras av henne i fråga om bevakning av människor som mår dåligt. Resonemanget som förs kan också tala för respondent 2, 3, 4 och 6 då dem samtliga påtalar att det handlar om den intagnes säkerhet. Respondent 3 och 4 tillägger också vikten av att följa sekretessen gällande de intagna. Ja vi ska ju skydda den person som finns om den är hotad utifrån och sådant… Så det ska vi göra så gott vi kan. Och det gör vi ju med det här med sekretess och sådant. Vi talar inte om vem han är eller… 83 Sekretessavtalet är en del av de styrningar som närbyråkrater har att förhålla sig till och som sedermera styr verksamheten. Den tolkning respondent 5 först gör av artikel tre innebär främst att låta den intagne prata om hen mår dåligt. 82 83 Respondent 1, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 3, äldre manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 32 … samtal om de känner för att diskutera, att man öppen och lyssnar vad de har å säga då. Sen tror jag ju inte på att tränga sig på utan de brukar ofta komma efter ett tag och vilja prata om det nu är någonting som bekymrar dem eller…84 Därefter kommer han in på suicidrisken och nämner vikten av att förhindra den häktade från att skada sig själv i de fall där de kommer in till häktet i ett akut skede. Respondent 5 ser här samtalet som en viktig del i att nå den intagen och få höra om något bekymrar. Vill Att upprätthålla den personliga säkerheten, det vill säga en del av den tredje artikeln, verkar vara centralt för Kriminalvården enligt respondenten. Att arbeta med frågan verkar också vara viktigt av personliga skäl. Det kan ju drabba någon man känner själv… det här att det är viktigt att vi behandlar alla lika. Och att… vi utgår från att de förr eller senare kommer ut och blir lika fria som jag och då vill jag möta en människa som varken känner sig kränkt eller som blivit illa behandlad. Det är sådant som man inte kan laga när de kommer ut utan det är bättre att förhindra det här inne. 85 För att den intagne skall känna sig väl bemött resonerar respondent 1 fram att det är viktigt att behandla alla lika. Hon resonerar också vidare kring hur den intagne kan bli påverkad av tiden i häktet och att detta kan komma att påverka det beteende den intagne får när den blir frisläppt gentemot kriminalvårdaren. Respondent 2, 3 och 6:s resonemang kan sammanfattas med att de inte vill ha något våld på arbetsplatsen, vare sig det är bland de intagna eller bland personalen. Respondent 3 trycker särskilt på att rättigheten som diskuteras även gäller personalen. Respondent 2 utrycker sig även på detta sätt. Ja det är ju det här med liv. Det är ju grunden att vi ser till. Oavsett vad som hände är att rädda liv vårt första och primära sak som vi följer efter även om en klient hade vart sjuk och inte jag har resurs på arbetet är jag tvungen att släppa klienten och följa med till sjukvårdspersonalen för att rädda liv är ju fortfarande det som är det primära.86 Respondent 2 pratar om att liv är det primära att arbeta efter oavsett vad som händer. Detta ansvarstagande över situationen är det som karaktäriserar närbyråkrater i deras yrkesutövning. Respondent 4 pratar inte någonting kring om arbetet med rättigheten har någon personlig koppling utan hänvisar till att de arbetar enligt de principer och den rutin som finns och som genom åren byggts upp. Följdfrågan ställs om det kan handla om pliktkänsla. Respondent 4 svarar att han brukar kalla det för det professionella. 84 Respondent 5, medelålders manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 1, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 86 Respondent 2, yngre manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 85 33 Att arbeta för att uppnå artikel tre verkar vara viktigt för respondent 5. Han ger ett tydligt svar kring detta. Jag vill ju göra ett bra jobb och jag… jag… det är väl, alltså många impulshandlar ju när de kommer in (…) de har begått någonting vedervärdigt och de lider av ångest och panik och då kan man göra impulshandlingar som de egentligen inte står för och det vill jag så gott som det går skydda dem från. För saker och ting läker och det går över, och jag är av den uppfattningen att det finns ingenting som inte går att lösa.87 Främsta drivkraften är att göra ett bra jobb. Han upplever att det förväntas av honom att utföra sitt arbete på ett sådant sätt att artikel tre efterlevs. Han verkar också drivas av att vilja skydda den intagne från sig själv i utsatta situationer. Han menar att alla situationer går att lösa och att det är viktigt att hindra den intagne från att göra något förhastat. Kan För den tredje artikeln är det främst den personliga säkerheten som respondent 1 lyfter. Hon beskriver ett omfattande regelverk med rutiner som skall fungera som skydd för den häktade. … att vi följer rutinerna som finns när man skall transportera en person tillexempel. Att det inte skall komma in obehöriga, att vi inte röjer deras identitet att alla skyltar som finns i korridoren inte är vända upp och ner så att alla kan läsa vad det står tillexempel. Att inte lämna lappar och saker med personers… liggande någon stans… det är väldigt… på få ställen som vi har information om klienterna.88 Det vittnar om en organisation som är väl medveten om de risker som människorna de hanterar kan vara utsatta för. Enligt respondent 1 är det också så att det finns väldokumenterade rutiner för hur olika risker som kan uppstå skall hanteras. Liknande resonemang har respondent 3 då han menar att rutin gällande visitationer är viktiga i det förebyggande arbetet, både för att skydda den intagne och personalen. Respondent 2 och 6 redogörelse för vilka förutsättningar som krävs för att jobba mot artikel tre är främst personalen och personaltätheten. De är kritiska till bemanningen och menar att mer personal skulle underlätta arbetet med att tillgodo se de behov som finns hos de intagna, bland annat att bryta ensamheten. Respondent 4 menar istället att det är den samlade kunskapen hos personalen som är de förutsättningar som behövs. Respondent 4 trycker på att närbyråkraten i det här fallet behöver utbildning och kunskap och även skrivit på sekretessavtalet. Då närbyråkratens yrkesutövning sker utan granskning kan det tänkas att utbildning är av vikt för att säkerställa att alla i personalstyrkan arbetar lika. 87 88 Respondent 5, medelålders manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 1, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 34 Respondent 5 tar upp suicidscreening som en förutsättning och menar vidare att det handlar om att se hur den intagne mår och därmed bedöma risken för att den skall skada sig själv. Därefter skall lämpliga åtgärder vidtas. Respondent 5 nämner att erfarenhet är en viktig del för att detta skall fungera. Han belyser också vikten av att äldre kollegor lär de yngre hur man skall arbeta kring detta. 5.4 Den intagnes behandling FN:s mänskliga rättighet som analysen bygger på: Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Förstår Artikel fyra tolkar respondent 1 ganska omgående till att handla om övervåld. Det faktum att hon talar om övervåld vittnar om en viss acceptans för våld. Var denna gräns går framgår dock inte i hennes resonemang. Respondent 2 diskuterar dock saken. Vi ser till så att ingen utsätts för tortyr, och det görs inte heller men sen kan man tolka det på… det kan säkert komma från klienternas sida, eller de intagnas, att man någon gång använt våld men det används inte mer våld än vad det krävs för att få kontroll på en klient som är stökig.89 Det klargörs sålunda på ett tydligt sätt hur mycket våld som får användas. Respondent 3 och 6 diskuterar artikeln på ett likartat sätt. Samtliga visar också upp tankar kring vikten av att tänka sig in i den intagnes situation för att på det sättet kunna avgöra vad man bör och inte bör göra. Både respondent 2 och 4 hänvisar vid upprepade tillfällen till de olika regelverk som finns att följa. Man följer riktlinjer för sitt jobb, man vet hur man får jobba och… mänsklig förnedring eller bestraffning. Jag har prata om ramen som vi har att röra oss inom. Det är lagstiftning, våra riktlinjer att rätta oss till. Vi jobbar inte personligen utan det finns grund till allt som finns här. 90 Sådana resonemang är också karaktäristiskt för en närbyråkrat då dessa ska arbeta efter strikta regler och inte handla utanför befogenheterna. Respondent 1 övergår emellertid ganska snart till en mer genusinspirerad diskussion. Jag tycker att det är väldigt viktigt att är det kvinnor så är det kvinnor som tar hand om den personen till exempel. Och att inte kvinnor blir utsatt för.. ja mycket det här när vi.. man tittar på folk som kommer 89 90 Respondent 2, yngre manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 4, medelålders manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 35 hit… att man tänker sig för att det kanske inte en man ska göra utan det gör en kvinna och så vidare. En man tittar på en man om vi är tvungna att klä av personen.91 Ur artikel fyra tolkar hon alltså riktlinjer för hur arbetet skall skötas. Kvinnor som skrivs in vid häkten skall tas emot av kvinnor och män av män. Ur svaret kan man tolka att respondent ett ser en problematik i om klienten blir mottagen av någon av det motsatta könet. Detta är kopplat till de rutiner som kriminalvårdarna förväntas följa vid en inskrivning. Därmed tolkar respondenten inte artikeln som motstridig mot de övriga riktlinjerna, utan snarare som kompletterande. Den berättar inte hur hon och hennes kollegor skall genomföra själva inskrivningen men däremot drar hon slutsatser kring vilket kön den som utför inskrivningen skall ha beroende på klientens kön. Allt för att undvika den förnedrande behandling som hon menar annars kan uppstå. Den tolkning respondent 5 gör av artikel fyra skiljer sig något från många av de övriga respondenterna. Först tar han ett tydligt avstånd av den typ av beteende som kan bryta mot artikel fyra. Sedan resonerar han inte bara kring hur kriminalvårdare kan bryta mot den utan också hur intagna kan göra det. Ja alltså omänskligt… jag har alltid försökt vara så schysst jag kan under de förhållandena så gott det går, sen finns det alltid dom som bryter mot detta och beter sig illa och då är jag aldrig sen att påpeka detta, för att få ett så schysst beteende som möjligt från den intagnes sida. Att man har beteende krav på dem. De brukar komma ner i varv och köpa detta, man får jobba på dem. Det får man göra. 92 Han ser alltså inte artikelns betydelse som enkelriktig. Han menar att det är viktigt att ställa krav på de häktade i fråga om hur de skall bete sig likväl som samma krav gäller kriminalvårdarna. Vill Respondent 3 tar starkt avstånd från att bryta mot den fjärde artikeln. Det framställs som främmande och nästan omöjligt att genomföra, inte praktiskt utan snarare moraliskt. Nää tortyr och förnedrande (…) nej jag vet inte. Det står mig långt borta. Jag tror inte jag skulle kunna jobba här annars. Inte som jag är lagd. Skulle jag nog inte kunna. 93 Han resonerar kort om hur det skulle gå att behandla häktade på ett sätt som bryter mot artikeln, men konstaterar snabbt att det känns främmande och att han inte hade kunnat arbeta inom kriminalvården om han blivit tvungen att bryta mot artikel fyra. Ett tydligt avståndstagande från den typen av agerande tas. Detta vittnar om en stark vilja att följa denna artikel. 91 Respondent 1, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 5, medelålders manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 93 Respondent 3, äldre manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 92 36 Även respondent 1 menar att ett beteende som bryter mot artikeln är förkastligt och inte går att förena med de värderingar hon har. Utifrån tolkningen respondent 5 gör ligger det kanske nära till hands att tro att han motiveras av personliga skäl, det vill säga att det underlättar arbetsdagen, om artikel fyra följs. De svar han ger tyder emellertid på en motivation som är tvärt om. Det som motiverar är att de fungerar bättre själva och mår mycket bättre efter ett tag om man känner att de har de här kraven på sig. Och de ser att vi är schyssta och vi har krav på dem. 94 Han menar att de intagna kommer må bättre om dessa krav på ett bra beteende finns. Därför drivs han av att arbeta med deras beteende i den riktning som är önskvärd. Detta är också något som respondent 6 lyfter. Hon belyser också det motivationsarbete som utförs genom följande citat. Då kan man försöka med lite lock och pock, men inte kommendera men på ett smidigt sätt, du kan ju inte tvinga någon till det, det blir ju motsatt effekt. 95 Centralt för respondent 5 och 6 är att motivera den intagne till ett beteende som leder till att den intagne mår bättre. Argument som lyfts för detta är dels naturligtvis den intagnes psykiska hälsa men också personalens arbetsmiljö. Man menar att en intagen som mår bra genererar mindre jobb och en mindre säkerhetsrisk för personalen. Respondent 4 särskiljer sig från de övriga. Han hänvisar inte till personliga åsikter utan snarare till de grundläggande principer som hans arbete innebär. Sålunda läggs mer fokus på olika regelverk än på personliga åsikter och tankar. Kan Samtliga respondenter lyfter olika förutsättningar för att arbeta med artikel fyra även om delar av svaren är likartade. Respondent 1 lyfter bland annat det faktum att det finns kameror i häktet. Det minskar risken för att någon ska handla på ett omänskligt sätt. Även den rutin som säger att man alltid skall vara två kriminalvårdare närvarande när man går in till en klient bidrar till en rättssäker organisation. Men för att förbättra situationen föreslår respondenten mer tid. Även respondent 4 lyfter de regler och rutiner som finns som viktiga. Samtal är också ett återkommande begrepp vilket syns i ett av citaten ur intervjun med respondent 3. 94 95 Respondent 5, medelålders manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 6, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 37 Att vi kan prata om det. Det kanske finns någon som är just lagd åt det hållet. Man kan prata om det och sen kanske han kan ändra sig han med förhoppningsvis. 96 Även respondent 2 lyfter samtalen som viktiga. I detta fall nämns mer allmänna samtal med hela personalgruppen. Tanken med et är att lyfta medvetenhetsgraden kring FN:s mänskliga rättigheter i allmänhet. Respondent 5 och 6 lyfter färdigheter hos personalen som viktiga. Man menar att förmågan att motivera de intagna är betydande. Respondent 1 är delvis också inne på de färdigheter som personalen bör ha men kopplar det också till den tid man förfogar över. Det känner jag kanske inte att det är sådär jättebra, att man försöker ändå att alltid tänka på den klienten som står framför precis nu. Alltså det är viktigt att det inte blir en, alltså att man… att de blir anonyma.97 Hon menar att det ibland kan upplevas som de häktade skrivs in på ”löpandebandprincipen” om det är för stressigt. Då ser man inte människan och detta tolkar respondenten som problematiskt. För att uppnå artikel fyra fullt ut anser hon att detta borde förbättras. 5.5 Den intagnes rätt att erkännas som en person FN:s mänskliga rättighet som analysen bygger på: Var och en har rätt att överallt erkännas som en person i lagens mening. Förstår Tolkningen av artikel fem tar tre olika riktningar. Respondent 1 och 5 menar att det är viktigt att skilja på personen och brottet. Bakom varje brott finns en person. Man måste över… alltså man måste ha överseende för vad de har gjort alltså det är inte något som jag kan sitta och… jag kan tycka väldigt illa om brottet i sig men man måste ta bort det ifrån personen. 98 Genom detta menar respondent 1 att personen i sig erkänns och synliggörs. Hon lyfter också att hon har både vårdande och vaktande arbetsuppgifter. Respondent 2 och 3 lyfter användandet av den intagnes namn som centralt. Talar man med den intagne skall namn användas. Detta måste dock sättas i relation till att upprätthålla den intagnes anonymitet. De intagna benämns ofta med nummer för att skydda identiteten. Däremot används namn när man talar enskilt med dem. 96 Respondent 3, äldre manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 1, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 98 Respondent 1, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 97 38 … om man sitter och pratar så… två stycken. Jag och den intagne. Då är det ju namn… efternamn för det mesta. Som man nämner… men ute i korridoren och så då är det ju cellnumret för att man inte ska röja för mycket…99 Sålunda tvingas personalen väga erkännandet som person mot anonymiteten. Ur den tolkning respondenten gör skapas en motstridighet mellan att å ena sidan erkänna personen och å andra sidan upprätthålla den anonymitet som den intagne också har rätt till. Respondent 4 tolkar artikeln med att varje intagen på häktet har rätt att få sitt fall prövat i en domstol och hänvisar även till lagstiftningen för detta. Vidare menar han att det inte spelar någon roll vem du är, alla har samma rätt. Resonemanget han för speglar även här sättet på hur en närbyråkrat arbetar. ja att varje människa har lagens rättigheter, juridisk rätt att pröva sitt fall, som sagt klienten som vi har är inte dömda (…) personerna som hamnar här har rätt att pröva sitt fall. Det är beskrivet i lagen om hur man går och hur man gör och på vilket sätt, oberoende det som vi pratat om innan, nationalitet, ras och annat.100 Även respondent 6 lyfter rätten till rättslig prövning som central. Vill Att erkänna personen bakom brottet var enligt respondent 1 mycket viktigt. Att samtala med personen skulle då kunna få den på andra tankar. Sålunda lyfts det individuella arbetet med varje enskild person. Det är… det kan göra jättemycket utav... om man också kan väcka en person som kanske aldrig har tänkt på sig själv på det viset. Sett sig själv utifrån. Där får han ju också tid att tänka. Han sitter inlåst och har väldigt mycket tid att fundera och kanske också då att om man har möjlighet och om man kan att gå in och samtala med honom eller henne. 101 Att arbeta med varje enskild person är också något som respondent 5 lyfter. Genom samtal med de intagna försöker man skapa tillit och därmed också underlätta arbetet. Detta lyfts som en motivationsfaktor. Respondent 2 säger att vid användandet av namn ges en känsla av att man är en person. Han menar att detta ger en viss trygghet och att personalen vet vad de håller på med. Då hela verksamheten på ett häkte bygger på ett antal närbyråkrater där det fulla ansvaret vilar kan det tänkas vara av vikt för den intagne att dessa påvisar att de tar ansvaret. Respondent 2 ser alltså användandet av namn som avgörande. Detta problematiseras emellertid av respondent 3. Den faktor som verkar motiverande hos respondent 2 har snarare motsatt effekt hos respondent 3 99 Respondent 3, äldre manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 4, medelålders manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 101 Respondent 1, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 100 39 I den konflikt som skapas ur tolkningen respondent 3 gör av den femte artikeln visar han ingen vilja att följa artikeln. Detta eftersom en avvägning och en prioritering gjorts där man medvetet prioriterar bort artikel fem. I egenskap av närbyråkrat är det också en avvägning som en kriminalvårdare väntas göra från fall till fall. I de fall när man trots allt använder namn ser respondenten en viss risk med detta. Ja man ska ju tänka efter. Så man inte säger fel namn när man går in. För då röjer man sig på en gång. Om du går in på 13 och säger namnet på 14 har man röjt sig på en gång. Det är kanske målskamraten. Så det är lurigt samtidigt. Man får tänka till… och det kanske man inte gör om man är stressad och så… utan det är… då är det nog nummer, eller cellnummer ända tills man börjar komma in i det. 102 Han sätter hela tiden användandet av namn i relation till risken att röja identiteten på den häktade. Han värderar också att inte röja identiteten högre än att använda sig av namn. Viljan att följa artikel fyra, fem och sex svarar respondenten likadant som tidigare, att det ingår i grundläggande principer i hans jobb och poängterar att han sagt detta tidigare. Respondenten ovilja att tala om vad han tycker personligen kan tyda på en stark yrkesroll som inte blandar in de egna känslorna. Respondent 5 och 6 lyfter efterlevnaden av regelverk som centralt. Framför allt respondent 6 lyfter regelverket speglat mot ett faktiskt agerande. I detta fall handlar det om att inte döma den intagne. Det är ju som jag sa innan. Livet blir mycket enklare, både för oss och för dem. Det är ju, alltså springa å hålla å hålla på med sånt det tar ju på en själv, om man ska hålla på å leka liten polis här så slår det ju tillbaka på en själv, det är ju jag som tar mest stryk av det… sen är det ju det. Vi har ju regler å följa men det är ju en annan sak.103 Respondenten hänvisar till vikten av att hålla sig objektiv och inte döma och anledningen är att det slår tillbaka på den enskilde kriminalvårdaren. Hon lyfter slutligen att det finns regler att följa vilket alla närbyråkrater har. Dessa regler fungerar sålunda motiverande i utförandet av artikeln. Kan Ur den tolkning respondent 3 tidigare gjort av artikel fem skapas det stora problem med att upprätthålla den om inte andra delar av de direktiv och riktlinjer kriminalvårdarna förväntas följa skall brytas. Han menar att artikel fem inte kan följas utan att röja identiteten på den häktade. 102 103 Respondent 3, äldre manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 6, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 40 Jag tror inte man kan göra det här direkt på ett häkte för då röjer man ju sig… 104 Det arbete man utför kommer då genom sin karaktär att skapa en motsättning mellan artikel fem och andra riktlinjer. Genom den tolkning respondenten gör kommer det också bli svårt att följa båda och personalen sätts i en sitts där den tvingas välja. För att uppnå artikel, det vill säga att erkänna alla som person i lagens mening, anser respondent 1 att verkställighetsplanen är ett bra verktyg. Det är hela verkställighetsplaneringen. När du jobbar med klienterna. Då är det ju helt och hållet. Då är det ju inte brottet överhuvudtaget. Man nästan... det är ju faktiskt bara personen och hur han förhåller sig till det han har gjort och vilka starka sidor man kan jobba med och så vidare. Så det tycker jag verkligen. Verkställighetsplanen och kontaktmannaskapet är viktigt. 105 Hon likställer här att se personen bakom brottet med att erkänna personen. Utifrån det perspektivet blir då kontaktmannaskapet och verkställighetsplanen den enskilde kriminalvårdarens viktigaste verktyg för att upprätthålla artikel fem. Samtal lyfts också av respondent 1 och 5 som en avgörande faktor. Samtalet lyfts som en nyckel till att nå den intagne på ett personligt plan. Respondent 2, 4 och 6 lyfter alla det gällande regelverket som centralt. Man menar att efterlevnaden av regelverken är viktiga. Detta säkras bland annat genom en kollegial kontroll. Man kan inte bete sig hur som helst utan att en kollega reagerar.106 Även om närbyråkrater sägs vara ogranskade av chefer så finns alltid de egna kollegorna där och kontroller för att upprätthålla någon form av standard. Respondenten resonerar kring närbyråkraters dilemma med att alltid ha brist på resurser och att det i sista ändan alltid är den mänskliga kontakten som blir lidande, alltså den tid som finns till förfogande för att bryta isoleringen för de intagna. Just bristen på tid är något som nämns från samtliga respondenter. 104 Respondent 3, äldre manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 1, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 106 Respondent 6, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 105 41 5.6 Den intagnes rätt att tänka och tro FN:s mänskliga rättighet som analysen bygger på: Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor. Förstår Samtliga respondenter menar att alla har rätt att tro på vad man vill. Respondent 3 bekräftar det genom följande citat. Ja, vi ska ju inte försöka byta religion på dem utan tror de på något ska de få göra det. Och vi ska inte påverka utan han får ju ha sin religion och vad han tycker. Men vill han däremot träffa, vi har ju präst och sådant där, så får han ju det också. 107 Han resonerar också vidare kring rätten att kunna utöva religionen. Han lyfter förutsättningarna för att träffa andliga ledare. Även respondent 1, 2 och 5 trycker på förutsättningar för att utöva religion. De lyfter bland annat heliga skrifter och speciell kost som viktiga. Respondent 6 menar att dessa förutsättningar funnits inom kriminalvården sedan lång tid tillbaka. Vi har ju det här, om dom har, om dom ska äta någon annan mat för att dom har någon speciell tro, det får dom ju alltid, vi har ju tillgång till präster här. Vi har ju koranen, biblar å det är ju. Jag vet inte. (…) Och det har väl funnits länge religionsfrihet inom svensk kriminalvård. 108 Respondenten berättar att det handlar om att få tro och utöva vad man vill och hänvisar till att de intagna ska ha rätt att äta någon annan mat om tron kräver det. Vidare berättar hon att religionsfrihet funnits länge inom svensk kriminalvård. Resonemangen tyder på att respondenterna förstår artikeln. Respondent 2 och 4 ser artikeln ur ett delvis annat perspektiv. De diskuterar synen på de troende i fråga om att respektera andras tro. Följande två citat blir då intressanta och lyfter vissa brister. Vad det gäller religionsfriheten. Det är ju en sådan här sak som kanske inne på häkten och anstalt är lite känslig. Visst de har ju rätt att tro på vad de vill, men både klienternas sida och personalens sida så finns det utrymme att förbättra sig.109 107 Respondent 3, äldre manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 6, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 109 Respondent 2, yngre manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 108 42 Jag tar som ett exempel bara för att en muslim eller en kristen är kriminell eller terrorist (…) Det innebär inte att alla ska utsättas… alla som tillhör islam eller kristendomen blir kallade terrorister.110 Respondenten säger att de intagna har rätt att tro på vad de vill vilket påvisar förståelse för artikeln, dock menar han på att det finns utrymme för förbättring. Med förklaringen som följer kan det tolkas att det ibland sker generaliseringar av olika människor beroende på deras tro. Vill De förutsättningar som krävs för att låta människor utföra sin religion kan ibland strida mot övriga riktlinjer och rutiner. Respondent 1 får frågan om rätten att utöva sin religion går före övriga rutiner och svarar då: Jaaa det är ju så sällan. Kan man inte göra det ska man väl inte jobba här. Det är ju inte så många det rör å..111 Hon visar upp en stark vilja att skapa förutsättningar för detta genom att vara beredd att frångå andra direktiv som står i vägen. Hon drar också paralleller till det mentala välbefinnandet och belyser också den utsatta situation som de häktade sitter i. Därför blir det viktigt att skapa förutsättningar för att gå de häktade någon form av tröst i religionen. Respondent 2 menar att det bästa man kan göra är att låta klienterna ha rätt till sin religion och tro på vad de vill även om detta inte alltid följs. Resonemanget han för talar för var han vill göra men kanske inte alltid kan. Respondent 1 och 2 hämtar alltså motivation genom att ta den intagnes perspektiv, något även respondent gör. De sätter sig in i den situation som den intagne har och argumenterar därför för efterlevnaden av artikel sex. Den drivkraft som respondent 3 och 5 har skiljer sig från de tidigares. Här handlar det istället om att skapa en säker och lugn arbetssituation och att skaffa ett förtroende hos den intagne. Får han som han vill med sin religion kanske han är helt annan mot mig och mot personalen. Sätter vi tvärstopp så och så kanske han sätter tvärstopp tillbaka. Och det gäller nog inte bara religionen utan hur man bemöter dem i andra situationer. Första ögonkontakten du får när du kommer in han söker upp den personen igen. Den intagne söker upp den personen igen om han var trevlig och sådant. Det är viktigt. Det tror jag.112 Sålunda är motivationen för att upprätthålla artikel sex tvådelad. Dels för den intagnes välbefinnande och dels för att underlätta personalens arbete. Respondent 4 särskiljer sig helt. Han hänvisar till vikten av att följa det regelverk som finns och lägger inga personliga värderingar i efterlevnaden av artikeln. 110 Respondent 2, yngre manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 1, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 112 Respondent 3, äldre manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 111 43 Kan Artikel sex, som handlar om bland annat religionsfrihet, ges förutsättningar att uppfyllas genom det man inom kriminalvården kalla NAV (Nationell Andlig Vård). Respondent1 liksom 3 och 6 lyfte detta som en förutsättning. Respondent 1 beskriver NAV så här: Det är alltså de här religiösa. Det är nationell andlig vård som vi har. Då kommer de och pratar. Tillexempel om det är någon som vill prata och öppna sig så pratar dom. De har ju tystnadsplikt… Du behöver inte vara religiös, de pratar med vem som helst. De bryr sig inte om vilken trosuppfattning du har. Ofta brukar det vara att man pratar med sin egen, men det händer också att vi har muslimer som pratar med en kristen.113 Tillgång till NAV skall finnas på alla häkten och anstalter. Respondenten klargör också att det finns förutsättningar för att utöva religioner på häktet där hon arbetar i och med att det finns tillgång till biblar och koraner för de intagna. Respondent 6 lyfter den problematik som restriktionerna utgör. Det är ju lite svårt när man har restriktioner men vi har ju tillgång till präst som kan komma och sitter inne och pratar med dem och prästen har ju fullständig sekretess så vad de gör det…114 Respondenten trycker på att möjligheten att få träffa en präst är vad som kan erbjudas särskilt när den intagna sitter häktad med restriktioner. Gällande förutsättningar för att hitta lösningar för religionsutövning har respondent 2 och 5 en vidare syn. Man beskriver bland annat hur det går att peka ut åt vilket håll Mecka ligger eller ordna med mat på särskilda tider under fastan. Respondent 2 återkommer dock till restriktionerna och problematiserar informationsflödet gällande de intagnas rättigheter. Så som jag kan tänka är att vi saknar att ge information om vad som gäller den här biten. Det är säkert många som inte ens vet att de har rätt till det enligt mänskliga rättigheter. Ja är ganska säker på att de hade säkert utnyttjat det här för det är samma sak som att man utnyttjar det här med träningspass under dagen. De hade säkert utnyttjat det här med åtminstone en fredag om jag hänvisar det till islam hade de säkert utövat det i grupp om det hade funnits fler klienter. Sen vet inte jag om det är mot reglerna som vi har här eftersom vi har restriktionsavdelning.115 Respondent 2 berättar att han tror att många intagna inte känner till sina rättigheter med att utöva sin religion. Detta skulle kunna bidra till att de som vill utöva någon form att religiös aktivitet inte gör detta trots att man har rätt till det inte blir av. Genom att upprätthålla artikel sex säger sig respondenterna generellt vara villiga att bryta vissa regler och rutiner, tillexempel de gällande tider för måltider. Man är emellertid inte beredd att bryta de regler som gäller för restriktionerna. 113 Respondent 1, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. Respondent 6, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 115 Respondent 2, yngre manlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 114 44 5.7 Sammanfattning De svar vi fått från respondenterna var av olika karaktär och ibland framhävdes generella uppfattningar medan andra svar blev spretigare. Förstår – Sammanfattningsvis kan påtalas att de generella uppfattningarna är att kriminalvårdarna är medvetna om sin roll om att inte vara dömande. Många påtalar också vikten av att se individen bakom brottet i sitt yrkesutövande. Respondenternas grundförståelse av FN:s mänskliga rättigheter skiljer sig åt, men tolkningen av artiklarna gör kriminalvårdarna på ett liknande sätt. Flera kriminalvårdare ger en generell bild av förmågan av att se den intagnes situation ur hen perspektiv. Många ser också ett utrymme för förbättringar på flera områden. Förbättringspunkterna berör oftast personalstyrka, utbildning och behovet av kollegiala samtal. Sättet på vilket dessa förbättringsmöjligheter återspeglas i svaren varierar mellan kriminalvårdarnas utsagor. Några av kriminalvårdarna visar tydliga tecken på en närbyråkrats typagerande då de i större utsträckning hänvisar till regler och rutiner än personliga drivkrafter. Vill – Kriminalvårdarna nämner parallellt med viljan att tillgodose de intagnas behov också att i vilken grad detta sker kan påverkas av den intagnes beteende. Man är dock noga med att betona att man har en grundnivå för vad som ska tillgodoses för samtliga klienter oavsett deras beteende. Det betonas också att kriminalvårdarnas vilja i dessa fall bygger på möjligheten att man senare i tid kan möta de då tidigare intagna i det civila. Likväl kan det urskiljas en norm av att vilja arbeta för den intagne på ett så bra sätt som möjligt. Parallellt med detta finns också en vilja hos kriminalvårdarna att följa de regler och rutiner som finns, några använder också begreppet arbeta professionellt. Viljan hos kriminalvårdarna att jobba för upprätthållandet av FN:s mänskliga rättigheter beskrivs av flera att bero på möjligheten till ökad trygghet hos de intagna såväl som hos personalen. Även självtillfredsställelse nämns som en faktor för detta. Detta problematiseras av att man är medveten om att FN:s mänskliga rättigheter också gäller personalen. Kan – Trots en uttalad vilja hos kriminalvårdarna att kunna påverka häktningstiderna är detta inget de har möjlighet att göra. Istället uppges av flera av dem att de försöker göra det bästa av situationen. Dock är resurserna för detta begränsade. Kriminalvårdarna önskar mer tid för samtal med både kollegor och intagna. För att skapa mer tid menar man att det krävs en ökad personaltäthet. Kriminalvårdarna anser också att det är viktigt att uppmana de intagna till att utnyttja de resurser som finns i form av faciliteter. 45 Vid nyanställning menar kriminalvårdarna att urvalsprocessen och intervjuerna är viktiga för att säkerställa kvaliteten på personalen. Något som betonas som viktigt av majoriteten av kriminalvårdarna är erfarenhet. Dels nämns de erfarenheter personalen skaffat sig innan anställningen i Kriminalvården inleds och dels de erfarenheter personalen tillskansar sig efter flera år i tjänst. Därtill tilläggs av några kriminalvårdare att interna utbildningar bidrar till en mer kompetent personalstyrka. En viktig del som kommit fram som ett säkerställande av kvaliteten på personalen är att ensamarbete inte ska förkomma och att personalen stöttar och hjälper varandra. Kriminalvårdarna trycker på flera olika verktyg som gynnar förutsättningarna för att uppfylla FN:s mänskliga rättigheter. I grunden ligger säkerhetsplanen där alla regler och rutiner för den dagliga verksamheten finns angivna. Därefter påpekas kontaktmannaskapet och verkställighetsplanen som viktiga för arbetet med klienten. Ett annat verktyg som mer direkt är kopplat till FN:s mänskliga rättigheter är suicidscreeningen som fungerar som ett bedömningsverktyg för självdestruktivitet. Slutligen framhäver flera kriminalvårdare att NAV tillsammans med tillgången till diverse religiösa skrifter är viktigt för religionsfriheten. 46 6. Avslutning I avslutningen kommer inledningsvis uppsatsens slutsatser att redogöras. De frågeställningar som ställts kommer att besvaras utifrån samma tematiska upplägg som återfinns löpande genom undersökningen. Slutligen kommer i diskussionsavsnittet slutsatserna att sättas i relation till tidigare forskning samt andra praxis för kriminalvårdare. 6.1 Slutsatser Den övergripande frågeställningen är: I vilken grad implementerar kriminalvårdare FN:s mänskliga rättigheter i det dagliga arbetet på svenska häkten? Till hjälp för att besvara denna finns de tre följande underfrågorna: o Hur förstår kriminalvårdare vad FN:s mänskliga rättigheter innebär arbetsuppgifterna för den dagliga verksamheten? o På vilket sätt hävdar kriminalvårdarna att de vill implementera FN:s mänskliga rättigheter i den dagliga verksamheten? o På vilket sätt hävdar kriminalvårdare att det kan implementera FN:s mänskliga rättigheter i den dagliga verksamheten? Den grundförståelse som kriminalvårdarna i undersökningen uppvisar kring FN:s mänskliga rättigheter är tydligt varierande. De olika respondenterna bär med sig olika bakgrundskunskaper kring ämnet. Förstår – Kriminalvårdarna visar upp en relativt hög grad av förståelse för respektive artikel, även om den i vissa fall kan skilja sig åt då de hänvisar till olika situationer i sitt arbete som lyfts som exempel för att efterleva FN:s mänskliga rättigheter. Ingen gör någon tolkning som helt avviker från övriga kriminalvårdares tolkningar. Det framkommer att kriminalvårdare även ser FN:s mänskliga rättigheter utifrån sitt eget perspektiv. Samtidigt visar kriminalvårdarna upp en förmåga att se det samma genom de intagnas perspektiv. Denna tudelade tolkning kan generera en konflikt kring huruvida prioriteringen av vems rättigheter som först skall tillgodoses. 47 Andra tecken på att kriminalvårdarna förstår artiklarna är att man utan problem ger beskrivningar på hur man arbetar med dem. Kriminalvårdarna berättar också om hur det går att förbättra efterlevnaden av artiklarna. Vill – Genom olika förklaringar hävdar kriminalvårdarna att viljan att följa FN:s mänskliga rättigheter är stark. Normen som förmedlas är att man alltid arbetar för den intagne på bästa sätt vilket inte betyder att så alltid är fallet. Detta kan påverkas av en rad faktorer både i positiv och negativ riktning. Som exempel nämns den intagens beteende som en faktor som kan vara avgörande för i vilken grad hens behov prioriteras. Kriminalvårdarna är samtidigt noga med att upprätthålla en grundnivå för alla intagna. Man vill alltså hålla en hög lägstanivå för alla intagna vilket innebär att kriminalvårdare som möter intagna med oförmåga att reda sig själv och som inte kan fatta beslut kring sitt eget välbefinnande blir föremål för det som en av kriminalvårdarna benämner ”lock och pock”.116 Med andra ord försöker man motivera den intagne att utnyttja faciliteterna som finns tillgängliga. Det finns kriminalvårdare som drivs av en strävan efter att följa de regler och rutiner i en anda av professionalitet medan det finns andra som drivs av en självtillfredsställelse och en möjlighet till ökad trygghet både i frågan om arbetsmiljö och utifrån den intagnes upplevda situation. Det synliggörs i denna studie att det finns två olika typer av motivationsfaktorer för yrkesutövandet. Kan – Kriminalvårdarna hävdar att de inte kan påverka de häktningsbesluten som råder för de intagna. Däremot finns det en rad andra möjligheter för kriminalvårdare att upprätthålla FN:s mänskliga rättigheter. Dessa benämns som resurser och är därmed begränsade. För att kunna tillgodose behov krävs tid och kunskap. Med tid innefattas personaltäthet och med kunskap innefattas erfarenhet och utbildning. Personaltätheten är inte så pass låg att inte FN:s mänskliga rättigheter kan tillgodoses. Det innebär att mer personal skulle kunna öka graden av implementeringen av FN:s mänskliga rättigheter. En annan förutsättning för tillgodoseendet är den samlade kunskap som personalstyrkan besitter. Undersökningen visar inte på några brister i den samlade kunskapen. Det finns en erfarenhet i personalstyrkan samtidigt som Kriminalvården är noggrann vid nyanställningar och satsar på utbildningar. Personalstyrkan verkar stöttande och kontrollerande gentemot varandra då arbetet sker tätt mellan kollegor. I kombination med att Kriminalvården strävar efter att undvika ensamarbete skapas ett klimat där personalen inte kan bryta normen kring FN:s mänskliga rättigheter. 116 Respondent 6, äldre kvinnlig kriminalvårdare vid ett svenskt häkte. 48 Utöver faktorerna som rör personalen finns också verktyg vilka möjliggör efterlevnaden av FN:s mänskliga rättigheter på ett mer praktiskt plan. För att kunna göra rätt finns säkerhetsplanen där alla regler och rutiner finns. Denna gör så att kriminalvårdarna kan handla på ett korrekt sätt även när de blir osäkra då de kan få stöd genom säkerhetsplanen. Genom verkställighetsplanen och kontaktmannaskapet kan kriminalvårdaren nå den intagne som individ vilket gör att den intagne också erkännas som en person i lagens mening. Suicidscreeningen och NAV fungerar också som verktyg för att tillgodose FN:s mänskliga rättigheter. Utifrån de givna förutsättningar som kriminalvårdare tvingas arbeta utifrån implementeras FN:s mänskliga rättigheter på ett tillfredsställande sätt. Detta innebär för det första att kriminalvårdare uppvisar en god förståelse för de artiklar som innefattas i denna undersökning från FN:s mänskliga rättigheter. För det andra har de en god vilja, av olika anledningar, att implementera artiklarna. Slutligen kan sägas att kriminalvårdare kan arbeta för att ta hänsyn till artiklarna eftersom det finns både kunskap och resurser. För att bättre kunna ta hänsyn till FN:s mänskliga rättigheter krävs utökade resurser i form av personal. Härnäst följer reflektioner kring resultaten som görs på ett mer spekulativt plan. 6.2 Avslutande reflektioner Den förståelse som finns uppvisades som god, vilket kan bero på flera anledningar. FN:s mänskliga rättigheter har funnits sedan 1948 och det är rimligt att anta att de flesta människor i Sverige åtminstone känner till huvuddragen av dem. Det kan även antas att många har fått undervisning kring detta i skolan. Att det finns skillnader i skolgång och ålder hos kriminalvårdarna är troligtvis faktorer som påverkat förståelsen. Att kriminalvårdarna även påvisade sin egen rätt till FN:s mänskliga rättigheter kan visa på ett reflekterande förhållningssätt till sin egen arbetsmiljö. Detta är rimligt då arbetet som kriminalvårdare stundtals kan vara utsatt. Trots att man ibland ser till sin egen rätt till FN:s mänskliga rättigheter först hindrar inte det att man uppvisar medmänsklighet och förståelse för den intagnes situation. Det kan antas att kriminalvårdarna vill att alla ska må så bra som möjligt under rådande förutsättningar och att arbetsbelastningen därmed hålls på en jämn nivå utan oförutsedda händelser. 49 Precis som Nylander med flera menar syns en uppdelning mellan två olika typer av kriminalvårdare.117 Den senaste forskningen problematiserar rolluppdelningen och menar att det snarare är ett dilemma för kriminalvårdarna, något vi lyfter senare. 118 I denna undersökning återspeglas detta i form av att några kriminalvårdare motiveras av att samtala, visa medmänsklighet och behandla medan andra motiveras av att göra sitt jobb, vilket innebär att följa de regler och principer som finns stadgade. Uppdelningen skulle kunna sammankopplas med de etiska skolorna för handlingsetik och då främst med pliktetik och konsekvensetik. De kriminalvårdare som främst prioriterar regler och principer kan därför antas handla pliktetiskt medan de andra rimligtvis handlar konsekvensetiskt. En orsak till uppdelningen kan vara de dubbla roller som Nilsson och Tingvall skriver om, vilket innebär att man arbetar dels vaktande och dels behandlande för bättre ut.119 De som finner det problematiskt med dessa dubbla roller väljer att arbeta efter en av dem. Att på en avdelning ha kriminalvårdare representerade från båda rollerna kan tänkas vara viktigt för att bemästra dilemmat som till trotts uppstår med uppdelningen. Om en avdelning vid en tidpunkt bemannas av endast en representerad roll kan detta gå ut över verksamheten och då i fråga om antingen säkerhet eller behandling. Kriminalvårdarna är noga med att tillgodose de rättigheter som de intagna har men ger inte alla det lilla extra. Att kriminalvårdarna är noga med detta bekräftar även tidigare forskning som är gjord utifrån häktades perspektiv.120 Det framkom där att häktade upplever att kriminalvårdarna aktivt tar kontakt och bemöter de häktade på ett passligt sätt vilket kan tolkas stämma överens med det som framkommer i denna studie kring lock och pock. Skillnaderna att tillgodose de intagnas behov kan sägas vara positiv särbehandling. Detta skulle kunna tolkas som en bestraffning gentemot de intagna som inte uppvisar ett gott beteende. En annan tolkning är att de intagna som särbehandlas får denna behandling i syfte att premiera det önskade beteende de uppvisat. Sålunda görs det för att uppmuntra till ett beteendemönster som underlättar den intagnes agerande när den så småningom försätts på fri fot. Alla kriminalvårdare visade en likstämmig enighet kring en upplevd personalbrist vilket även Nylander påvisar.121 Detta kan, liksom i Vabös undersökning, skapa en differens mellan vad som borde göras och vad som kan göras.122 Som närbyråkrat ställs då kriminalvårdarna inför val där man tvingas prioritera. Om man antar att man med mer personal skulle kunna minska 117 Se bland annat: Nylander 2006; Nylander, Bruhn & Lindberg 2008; Nylander 2011. Lindberg, Kolind, Frank och Tourunen 2014; Holm, Lindberg, Jukic & Nylander 2014. 119 Nilsson & Tingvall 2008, s. 44f. 120 Andersson 2014. 121 Nylander 2006. 122 Vabö 2002. 118 50 denna differens skulle det också kunna leda till att kriminalvårdarna på ett bättre sätt skulle kunna upprätthålla FN:s mänskliga rättigheter i den mening att de då ges förutsättning att bryta de intagnas isolering än vad som är möjligt med den personaltäthet som finns idag. Då det framkommer att FN:s mänskliga rättigheter implementeras på ett tillfredställande sätt kan detta genom tidigare forskning bekräftas då häktade personer uttryckt en positiv bild av kriminalvårdares bemötande och förhållningssätt. Den intagne som medverkat i studien upplevde att hen inte blev dömd på förhand av kriminalvårdarna.123 Detta bekräftar de utsagor kriminalvårdarna har i denna studie med att inte döma de intagna, denna bekräftelse är inte tillräcklig för att generellt fastslå att kriminalvårdarna arbetar så som de säger sig göra men den ökar trovärdigheten i studien. Med den kritik som idag finns mot Sverige och det svenska häktningssystemet av upprätthållandet av FN:s mänskliga rättigheter skulle ökad personaltäthet på närbyråkratsnivå vara en god åtgärd och fungera som en del av en kortsiktig lösning. Problemet med de långa häktningstiderna är att de ligger utanför de områden som kriminalvårdarna kan påverka. De riktlinjer som återfinns inom Kriminalvården och lagarna som samlats i häkteslagen stämmer i stort sett överens med vad som kan förväntas av ett land som säger sig följa FN:s mänskliga rättigheter. Anmärkningsvärt är att säkerhetsaspekten i Kriminalvårdens riktlinjer skall prioriteras i första hand. Detta innebär att man därmed sätter personalens säkerhet framför upprätthållandet av FN:s mänskliga rättigheter gentemot de intagna. Även detta tyder på bristande resurser vilket eventuellt ökad bemanning skulle vara en lösning på. 6.3 Didaktiska implikationer Då denna studie skrivits som en del av utbildningen till lärare i samhällskunskap mot gymnasiet finns kravet att kunna påvisa betydelsen för undervisning i ämnet. Det innebär även att kunna bedöma studiens tillämpningsområde samt didaktiska implikationer. I gymnasieskolans övergripande mål och riktlinjer nämns att ”det är skolans ansvar att varje elev har kunskaper om de mänskliga rättigheterna”.124 I kursplanen för samhällskunskap nämns de bland annat i det centrala innehållet. De mänskliga rättigheterna, vilka de är, hur de förhåller sig till stat och individ och hur man kan utkräva sina individuella och kollektiva mänskliga rättigheter.125 123 124 Andersson 2014. Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011, s. 9f. 51 FN:s mänskliga rättigheter kan sägas vara något som genomsyrar läroplanen vilket innebär att studien som gjorts är direkt applicerbar som arbetsmaterial för undervisning. Rent didaktiskt kan undersökningen göras i miniatyr av elever i syfte att få kunskaper om FN:s mänskliga rättigheter. Rättigheterna kan plockas ut och diskuteras med eleverna, därefter får de ut citat som använts i studien som den själva får analysera i vilken utsträckning kriminalvårdarna implementerar och tar hänsyn till rättigheterna. Förhoppningen är att elever skall få kunskaper om rättigheterna och kunna argumentera för sin egen ståndpunkt i sådana här frågor. 125 Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011, s. 145. 52 7. Referenslista 7.1 Litteratur Andersson, C. (2014). Inlåst: Häktade personers upplevelser, samt kriminalvårdares erfarenhet av isoleringspåverkan. (Student paper). Karlstads universitet. Bruhn, A. (2013). Gender relations and division of labour among prison officers in Swedish male prisons. Journal of Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention, 14(2), 115-132. Denscombe, M. (2004). Forskningens grundregler: samhällsforskarens handbok i tio punkter. Lund: Studentlitteratur. Denscombe, M. (2009). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. (2. uppl.) Lund: Studentlitteratur. Heclo, H. (1972). Review article: Policy analysis. British Journal of political science. 2: s. 83108. Hill, M.J. (2007). Policyprocessen. (1. uppl.) Malmö: Liber. Holm, C., Lindberg, O., Jukic, E. & Nylander, P.Å. (2014). Flera nyanser av blått.: Kriminalvårdare på behandlingsavdelningar - deras beskrivningar av yrkesroller, drogbehandling och de intagna. Nordisk Tidskrift for Kriminalvidenskab, 101(2), s. 183-204. Kriminalvårdskommittén. (2005). Framtidens kriminalvård: betänkande. D. 2. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. Lindberg, O., Kolind, T., Frank, V. & Tourunen, J. (2014). Officers and drug counsellors:new occupational identities. British Journal of Criminology, 1-18. Lipsky, M. (1980). Street-level bureaucracy: dilemmas of the individual in public services. New York: Russell Sage Foundation. Lundquist, L. (1992). Förvaltning, stat och samhälle. Lund: Studentlitteratur. 53 Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011. (2011). Stockholm: Skolverket. Nilsson, A. & Tingvall, L. (2008) Skapandet av kvalitetsarbetet på Ringsjöanstalten: En studie om skapandeprocessen av det operativa kvalitetsarbetet på en öppen kvinnoanstalt. Examensarbete i socialt arbete 30 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete. Nylander, P.Å. (2006). Kriminalvårdares vardagsarbete: handlingar, emotioner och föreställningar : en intervjustudie med vårdare vid svenska anstalter. Norrköping: Kriminalvården. Nylander, P.Å. (2011). Managing the dilemma: occupational culture and identity among prison officers. Diss. (sammanfattning) Örebro : Örebro universitet, 2011. Örebro. Nylander, P.Å., Bruhn, A. & Lindberg Odd. (2008). Säkerhet eller rehabilitering? Om subkulturell differentiering bland kriminalvårdare. Arbetsmarknad & Arbetsliv, 13(3): s. 4562. Rosengren, K.E. & Arvidson, P. (2002). Sociologisk metodik. (5., [omarb. och utök.] uppl.) Malmö: Liber. Sverige. Barnombudsmannen (2013). Från insidan: barn och ungdomar om tillvaron i arrest och häkte. Stockholm: Barnombudsmannen. Thorsell, Svante. (2012). Häktning – en mänsklig skyldighet. Advokaten. Nr 7 2012: s. 40-41. Vabö, M. (2002) Kvalitetsretorik i norska kommuner. I Bejerot, E. & Hasselbladh, H. (Red) (2002). Kvalitet utan gränser. En kritisk belysning av kvalitetsstyrning. Lund: Academia adacta. Vetenskapsrådet (2011). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet. 7.2 Elektroniska källor Förenta nationerna. (2012). FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. http://www.fn.se/fn-info/vad-gor-fn/manskliga-rattigheter-och-demokrati/fns-allmanaforklaring-om-de-manskliga-rattigheterna-/ (Hämtat 14-11-19). 54 Kriminalvården. (2014a). “Bättre ut” Kriminalvårdens vision och värdegrund. http://www.kriminalvarden.se/globalassets/om_oss/visionen.pdf (Hämtat 14-11-14). Kriminalvården. (2014b). Uppdrag till Kriminalvården om förstärkta insatser för unga i kriminalvården. http://www.kriminalvarden.se/globalassets/om_oss/sarskildauppdrag/2013-4394-uppdrag-kv-om-unga.pdf (Hämtat 14-11-14). Kriminalvården. (2014c). Kriminalvårdens uppdrag. https://www.kriminalvarden.se/omkriminalvarden/kriminalvardens-uppdrag (Hämtat 14-12-08). Olsson, T. & Rigborn, A. (2014). Häktade bör inte hållas isolerade. Svenska dagbladet. 15/22014. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/haktade-bor-inte-hallasisolerade_8993894.svd (hämtad 14-11-19). Regeringskansliet. (2014). Mänskliga rättigheter. http://www.regeringen.se/sb/d/15863 (Hämtat 14-11-19). Sveriges riksdag. (2010). Häkteslag (2010:611). http://www.riksdagen.se/sv/DokumentLagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Hakteslag-2010611_sfs-2010-611/ (Hämtat 14-11-25). 55 Appendix Bilaga 1, Intervjuguide Introduktion Berätta om hur din karriär sett ut fram till idag (som kriminalvårdare)! o Ålder o Utbildning Beskriv vad du känner till om FN:s mänskliga rättigheter. (Följande frågor repeteras på samtliga sex utvalda artiklar) Förståelse/tolkning Hur tolkar du artikeln du har framför dig? Vad betyder artikeln för dig i din roll som kriminalvårare? Kan du ge exempel på situationer då man arbetar med detta på din arbetsplats? Vill Hur viktigt är det för dig att arbeta på detta sätt? Förklara varför. Hur påverkas detta av den intagnes beteende/personlighet/brottshistorik? Ser du denna artikel som viktig i förhållande till andra riktlinjer som förväntas efterlevas? (Häkteslagen eller Kriminalvårdens riktlinjer) Hur prioriterar du mellan arbetsuppgifter? Kan Vilka resurser finns för att arbeta på detta sätt på din arbetsplats? Vad skulle kunna gagna arbetet med detta på din arbetsplats? (Saknas någonting?) Står denna artikel i konflikt med andra riktlinjer som förväntas efterlevas? Om ja, beskriv hur. Övrigt Finns det något mer du vill tillägga kring denna artikel? 56 Bilaga 2, Missiv Missiv till dig som deltar i studien om implementering av de mänskliga rättigheterna I den samhällsvetenskapliga forskningen som bedrivs idag förväntas man följa en rad etiska riktlinjer. De vi följer har arbetats fram av Vetenskapsrådet. Nedan följer information kring de etiska riktlinjerna vi arbetar utifrån. Syfte med detta är att du som deltar i studien skall bli delgiven denna information för att säkerställa att ditt deltagande blir etiskt riktigt. Information – När du deltar i en studie skall du ha full förståelse för dess syfte samt vilka metoder som används för datainsamling. Ditt deltagande är helt frivilligt och du kan när som helst välja att avbryta. Du skall också känna till vilka vi är som genomför undersökningen. Du skall också ges möjlighet att kunna kontakta oss om utifall att detta skulle behövas. Samtycke – Ditt deltagande grundas helt och hållet på ditt samtycke. Vill du ändra på förutsättningarna kan detta vara möjligt efter diskussion. Du har också möjlighet att när som helst avsluta din medverkan. Konfidentialitet – Du kommer att vara helt anonym för utomstående. Endast vi som bedriver forskningen som kommer att känna till din identitet. Din anonymitet är något som vi ser som mycket viktigt! Nyttjande – Du skall känna till vad studiens användningsområde är. Du skall också veta att du har rätt att läsa den färdiga studien innan den publiceras. Du har också rätt att få ett eget exemplar av den färdiga produkten om så önskas. Vi vill till sist passa på att tacka dig för ditt deltagande. Du gör denna studie möjlig. __________________ ___________________ Morgan Colliander Johan Päivärinta [email protected] [email protected] Handledare: Ulf Petäja [email protected] 57 Påtänkt senare av författarna: Vi har båda erfarenhet av yrket som kriminalvårdare och genom erfarenhetsutbyten sinsemellan föddes idén om att skriva denna uppsats. Ett särskilt tack riktas till de kriminalvårdare som ställt upp på intervjuer. TACK! Besöksadress: Kristian IV:s väg 3 Postadress: Box 823, 301 18 Halmstad Telefon: 035-16 71 00 E-mail: [email protected] www.hh.se
© Copyright 2024