Boliden Mineral AB Garpenberg

OBU-dokument
Objektsbeskrivning och utvärdering
Garpenberg äldre objekt:
• Lilla Bredsjön
• Tappdammarna (Tappdammen, Myrdammen,
Nygården)
• Västra 1 & 2
• Östra 1 & 2
• Odalfältet
• Järnvägsbanken
Datum: 2015-01-29
Upprättad av: Zitro Works S.L., Nils Eriksson
Revideringar:
Datum
2013-04-29
Reviderad av
Nils Eriksson
2015-01-29
Nils Eriksson
Typ av revidering
Uppdatering och
komplettering
Uppdatering och
komplettering med resultat
från kontrollprogran 20132014
1
Innehållsförteckning
1
Objektbeskrivning .............................................................................................. 5
1.1
Administrativ information .......................................................................... 5
1.2
Lokalisering ................................................................................................ 6
1.3
Markägarförhållanden ................................................................................. 8
1.4
Historik ....................................................................................................... 8
1.5
Verksamhet som bedrivits .......................................................................... 9
1.6
Delobjekt ................................................................................................... 10
1.6.1
Odalfältet ............................................................................................... 10
1.6.2
Västra 1 ................................................................................................. 11
1.6.3
Västra 2 ................................................................................................. 12
1.6.4
Tappdammarna ...................................................................................... 12
1.6.5
Östra magasinen .................................................................................... 12
1.6.6
Lilla Bredsjön ........................................................................................ 12
1.6.7
Järnvägsbanken ..................................................................................... 13
1.7
DTU-manual – Lilla Bredsjön .................................................................. 14
1.8
Genomförda EBH-åtgärder ....................................................................... 16
1.9
Tidigare genomförda utredningar ............................................................. 16
2
Bedömning av efterbehandlingsansvar ............................................................ 17
2.1
Skadefall ................................................................................................... 18
2.2
Förvaringsfallen ........................................................................................ 18
2.3
Bedömning ................................................................................................ 19
3
Omgivningsbeskrivning ................................................................................... 20
3.1
Planförhållanden ....................................................................................... 20
3.2
Jakt och friluftsliv ..................................................................................... 21
3.3
Kulturhistoria ............................................................................................ 22
3.4
Meteorologiska, hydrologiska & hydrogeologiska förhållanden.............. 23
3.4.1
Temperatur- & vindförhållanden .......................................................... 23
3.4.2
Nederbörd och avdunstning .................................................................. 24
3.4.3
Generell vattenbalans ............................................................................ 25
3.4.4
Geologi .................................................................................................. 26
3.4.5
Topografi ............................................................................................... 26
3.4.6
Ytvatten ................................................................................................. 27
3.4.7
Grundvatten ........................................................................................... 28
3.4.8
Vattenbalans .......................................................................................... 28
2
4
Mål med efterbehandlingen.............................................................................. 28
4.1
Övergripande mål ..................................................................................... 28
4.2
Kvantifierbara mål .................................................................................... 29
4.3
Mål i förhållande till MKN ....................................................................... 29
5
Materialkarakterisering .................................................................................... 30
5.1.1
Avgränsning: Utbredning/volymer/tonnage.......................................... 30
5.1.2
Totalhalter och syrabildningspotential .................................................. 30
5.1.3
Laktest/Lakegenskaper .......................................................................... 31
5.1.4
Kinetiska test ......................................................................................... 31
5.1.5
Mineralogi ............................................................................................. 31
6
Kontrollprogram och funktionskontroll ........................................................... 32
6.1
Sammanfattning av gällande kontrollprogram och genomförd
funktionskontroll ......................................................................................................... 32
6.2
Metallbalanser - tidigare utredningar ........................................................ 32
6.3
2013 - 2014 års kontrollprogram .............................................................. 34
6.3.1
Kontrollprogram för Ytvatten ............................................................... 34
6.3.2
Kontrollprogram för grundvatten .......................................................... 34
6.3.3
Resultat .................................................................................................. 35
7
Omgivningspåverkan ....................................................................................... 40
8
Riskbedömning ................................................................................................ 40
8.1
Säkerhet .................................................................................................... 40
8.2
Direkt exponering ..................................................................................... 41
8.3
Olycksrisk (släntstabilitet, dammhaveri, ras) ........................................... 41
8.4
Miljöpåverkan ........................................................................................... 42
8.4.1
Ekotoxikologiska effekter mark ............................................................ 42
8.4.2
Markanvändning, skydd av yt- och grundvatten ................................... 42
8.4.3
Ytvattenkvalitet ..................................................................................... 42
8.4.4
Grundvattenkvalitet ............................................................................... 45
8.4.5
Kända incidenter ................................................................................... 45
8.4.6
Riskindex............................................................................................... 45
8.4.7
Samlad riskbedömning .......................................................................... 48
9
Förslag till kompletterande undersökningar..................................................... 48
9.1
Lilla Bredsjön ........................................................................................... 49
9.2
Tappdammarna ......................................................................................... 52
9.3
Västra magasinen ...................................................................................... 52
9.4
Odalfältet .................................................................................................. 53
9.5
Östra magasinen ........................................................................................ 54
3
9.6
10
Järnvägsbanken ......................................................................................... 55
Förslag till åtgärder .......................................................................................... 56
10.1
Lilla Bredsjön ........................................................................................... 57
10.2
Tappdammarna ......................................................................................... 57
10.3
Västra magasinen ...................................................................................... 57
10.4
Odalfältet .................................................................................................. 58
10.5
Östra magasinen ........................................................................................ 58
10.6
Järnvägsbanken ......................................................................................... 58
11
Bedömda kostnader .......................................................................................... 58
12
Kommentarer.................................................................................................... 60
13
Referenser ........................................................................................................ 60
Bilagor
Bilaga 1.
Översiktskarta
Bilaga 2.
Fastighetskarta
Bilaga 3.
Historisk verksamhet i Garpenberg
Bilaga 4.
Kulturvärdesinventering kring Odalfältet
Bilaga 5.
Referenser till genomförda utredningar
Bilaga 6.
Resultat från kontrollprogram för yt- och grundvatten för
åren 2013-2014.
Bilaga 7.
Miljöriskutredning
4
1 Objektbeskrivning
Denna beskrivning avhandlar följande objekt i Garpenberg:
‒
‒
‒
‒
‒
‒
Lilla Bredsjön
Tappdammarna (Tappdammen, Myrdammen, Nygården)
Västra 1 & 2
Östra 1 & 2
Odalfältet
Järnvägsbanken
Av ovanstående objekt innehåller Lilla Bredsjön, Tappdammarna och Västra 2
anrikningssand emedan Västra 1 och Östra 1&2 innehåller avfall från vaskning och
Odalfältet är ett gruv- och varpområde. Järnvägsbanken är ett förorenat markområde
eftersom banken troligen till stora delar är uppbyggd av varp och slagg.
Gemensamt för dessa objekt är att de är av historisk karaktär och påverkar (direkt
eller indirekt) samma recipient – Gruvsjön i Garpenberg.
Så länge Garpenbergsgruvan är i drift minimeras föroreningsbelastningen till
Gruvsjön eftersom en stor del av lakvattnet från flera ovan listade objekt (framförallt
Västra 1&2 och Odalfältet men även i viss mån Tappdammarna och Lilla Bredsjön)
samlas upp vid pumpanläggningen i den torrlagda delen av Gruvsjön samt i
utjämningsmagasinet och pumpas tillsammans med anrikningssanden till
Ryllshyttemagasin, varvid en reningseffekt erhålles. Den verkliga risken med objekten
ligger således på medellång sikt när driften vid Garpenbergsgruvan upphör och den
totala belastningen når Gruvsjön.
För Lilla Bredsjön kan dessutom en försämring av lakvattenkvaliteten innebära problem
för Boliden att innehålla föreskrivna utsläppsvillkor eftersom Lilla Bredsjön delvis
avrinner mot nuvarande klarningsmagasinet Kongsjön. Utsläppsvillkoren är satta på
utgående vatten från Kongsjön.
1.1
Administrativ information
Objektstyp: Objekten är gamla sandmagasin, varphögar, gruvhål och en järnvägsbank.
Verksamhet: Gruvindustri
Verksamhetsutövare: Flera verksamhetsutövare har funnits sedan gruvdriften startade
på 800-900 talet. Boliden köpte Garpenbergsgruvan år 1957.
5
Markägare:
Objekt
Objekt
Driftperiod
Fastighet
Markägare
1600-1700-tal
AB Garpenbergs Odalfält
Boliden
AB Garpenbergs Odalfält
Boliden
Backgården 3:3
Boliden
Tappdammen
Backgården 3:3
Boliden
Nygården
Backgården 3:3
Boliden
Odalfältet
Västra 1
1827-1878
1908-1942
Västra 2
1943-1950
Tappdammarna
1928-1943
Myrdammen
Backgården 3:3
Boliden
1950-1965
Backgården 3:3
Boliden
Järnvägsbanken
ca 1900
Bl.a.: Finnhyttan 2:9, Finnhyttan
4:16, Garpenberg Prästgård
Flera ägare
Östra magasinen
1800-tal
Tyskgården 1:15
Sveaskog
Lilla Bredsjön
Driftperiod: Se ovan.
Läge: Objekten är belägna invid Garpenbergsgruvan i Garpenberg, Hedemora kommun
inom Dalarnas län, cirka 12 km ONO om Hedemora, Bilaga 1.
Koordinater:
Objekt
Odalfältet
Västra sandmagasinen
Östra magasinen
Tappdammarna
Lilla Bredsjön
Järnvägsbanken
X-koord.
Y-koord.
6687672
1521120
6687672
1521120
6686713
1522264
6687672
1521120
6688600
1519800
6686713 / 6687672 1522264 / 1521120
Avfallstyp
Varp
Anrikningssand
Anrikningssand
Anrikningssand
Anrikningssand
Varp/slagg
Ansvarig inom Boliden: Garpenbergsområdet
1.2
Lokalisering
Garpenbergsgruvan är belägen i Garpenberg, Hedemora kommun inom Dalarnas län,
cirka 12 km ONO om Hedemora, Bilaga 1. Samhället har ca 500 invånare.
Läget för olika objekt med gruvavfall i Gruvsjöns avrinningsområde framgår av Figur
1. I Figur 2 framgår läget mer i detalj av de olika objekten i Ryllshyttebäckens
avrinningsområde.
6
Figur 1.
Områden med upplag av gruvavfall i Gruvsjöns avrinningsområde.
Figur 2.
Äldre sandmagasin i Ryllshyttebäckens avrinningsområde.
7
1.3
Markägarförhållanden
Objekt
Driftperiod
Markägare
Fastighet
1600-1700 tal
1827-1878
1908-1942
1943-1950
1928-1943
Boliden
AB Garpenbergs Odalfält
Boliden
Boliden
AB Garpenbergs Odalfält
Backgården 3:3
1950-1965
Boliden
Boliden
Boliden
Boliden
Järnvägsbanken
ca 1900
Flera ägare
Backgården 3:3
Backgården 3:3
Backgården 3:3
Backgården 3:3
Bl.a.: Finnhyttan 2:9,
Finnhyttan 4:16, Garpenberg
Prästgård
Östra magasinen
1800/tal
Sveaskog
Tyskgården 1:15
Odalfältet
Västra 1
Västra 2
Tappdammarna
Tappdammen
Nygården
Myrdammen
Lilla Bredsjön
Boliden är markägare vid:
•
•
•
•
Lilla Bredsjön
Tappdammarna (Tappdammen, Myrdammen, Nygården)
Västra 1 & 2
Odalfältet
Sveaskog är markägare vid:
•
Östra 1 & 2
Järnvägsbanken har ett flertal ägare.
Markägarförhållandena framgår av Fastighetskartan, Bilaga 2.
1.4
Historik
Gruvverksamheten i Garpenbergsområdet startade troligtvis redan under 800-900talet och har därmed pågått i över tusen år. Namnet Garpenberg är medeltida och har
sitt ursprung i de tyska bergsmän, s.k. garpar, som under 1300-talet anlitades av ägaren
till de tidigaste koppargruvorna i området.
Under medeltiden, då bergshanteringens omfattning växte i Garpenberg, var
Odalfältet söder om det nuvarande industriområdet det dominerande brytningsområdet.
Under början av 1500-talet flyttades malmhantering till Garpenbergs herrgård och
Gruvsjön dämdes upp. Under 1600- 1700-talet var Garpenbergsområdet, efter
Kopparberget i Falun, Sveriges största kopparproducent.
8
Fram till 1900-talet var det främst koppar som utvanns i Garpenberg. Utvinningen
skedde genom rostning och smältning av malmen i hyttor. Redan under första hälften
av 1800-talet anlades dock ett bok- och vaskverk där man utvann koppar ur äldre
gruvvarp. Denna mekaniska våtanrinkning har senare ersatts med allt modernare
flotationsprocesser. Samtidigt har zink och bly ersatt koppar som de viktigaste
utvinningsmetallerna i Garpenberg.
År 1957 förvärvade Boliden Garpenbergsgruvan.
1.5
Verksamhet som bedrivits
En utförlig sammanfattning av den verksamhet som bedrivits i Garpenberg ges av
Lindeström (2010), Bilaga 3, tillsammans med vilken påverkan denna verksamhet har
för metalltransporten i recipienten.
Figur 3.
Områden med upplag av gruvavfall i Gruvsjöns avrinningsområde.
9
1.6
Delobjekt
Denna beskrivning avhandlar följande objekt i Garpenberg:
‒
‒
‒
‒
‒
‒
Lilla Bredsjön - sandmagasin
Tappdammarna (Tappdammen, Myrdammen, Nygården) - sandmagasin
Västra 1 & 2 – deponiområde för anrikningsand och sandmagasin
Östra 1 & 2 - deponiområden för anrikningsand
Odalfältet – äldre gruvområde med gruvhål och varphögar
Järnvägsbanken – delvis uppbyggd med slagg, anrikningssand och varp
1.6.1 Odalfältet
Figur 4.
Odalfältet i slutet av 1700-talet. Rödmarkerade gruvor började brytas före 1600talet. En sträckning med gammal gruvbrytning har markerats med ljusrött.
Fastighetskartan syns i bakgrunden. Från Dalarnas Museum, 2010.
10
Odalfältet täcker en yta av ca 15 ha, det finns ett 50-tal gruvhål och ca 220.000 m3
varp på området.
Garpenbergs Odalfält bestod av en mängd gruvhål, schakt samt stollgångar, konster,
spelhus, dammar, vattenledningar, pipstockar, vaskverk och gråbergsvarp, Figur 4.
Många århundraden av malmhantering och intensiv brytning under 1600- och 1700talet gav upphov till relativt stora mängder varp som deponerades inom området.
Varpen finns inom södra delen av området som tunnare lager och som täckning av
deponerad avfallssand i den tömda delen av Gruvsjön (Västra 1). Den största delen av
varpen finns inom ett område som är avspärrat p.g.a. ett ras som inträffade 1942. En
viss mängd finns under gruvkapellet som ligger utanför rasområdet (Qvarfort och
Fällman, 1990). Inom Odalfältet finns, förutom varp, schaktöppningar, mindre dagbrott,
lämningar efter anrikningsverk och rester av hyttor. Området är till stora delar
klassificerat som rasriskområde, med begränsade möjligheter till tillträde. Vidare finns
här värden i form av teknik- och kulturhistoriskt intressanta lämningar (Dalarnas
Museum, 2010, Bilaga 4).
1.6.2 Västra 1
Västra 1 täcker en yta av ca 8 ha och innehåller ca 350.000 m3 anrikningssand. En bra
och mer detaljerad beskrivning av Västra 1 återfinns i Hellman (1998).
I och med industrialiseringen på 1800-talet kunde man börja utvinna metaller ur malm
med lägre metallhalter än tidigare. År 1827 anlades ett bok- och vaskverk för att
omanrika gammal varp från Biskopsgruvan i Odalfältet. Anrikningen var under
perioden 1827-1860 landets enda större bok- och vaskverk för anrikning av
kopparmalm. Restprodukten från anrikningsprocessen, anrikningssand, deponerades i
en vik i nordvästra Gruvsjön.
Detta var bildandet av Västra 1. Bruket i Garpenberg lade ner malmhanteringen i
området år 1878 efter många års dåligt resultat. Det tog nästan trettio år innan
brytningen startades på nytt och år 1908 byggdes ett nytt anrikningsverk för
våtmekanisk anrikning inom Odalfältet. Sanden från verket deponerades som tidigare i
viken i Gruvsjön. Skillnaden var dock att sanden var betydligt finkornigare, vilket
gjorde att den spreds längre ut i sjön (Hellman, 1998).
1927 infördes s.k. selektiv flotation i Garpenberg. Ett nytt flotationsanrikningsverk stod
klart i Odalfältet år 1928. Från verket pumpades den uppslammade sanden ut i
Gruvsjön på samma plats som tidigare (Hellman, 1998). För att kunna fortsätta
brytningen av malm i Garpenbergsgruvan, blev man år 1942 tvungna att torrlägga norra
delen av Gruvsjön. I och med att Gruvsjöns norra del torrlades kom den deponerade
sanden i Västra 1 fram i dagen. När sanden började torka kom den snabbt att spridas
med vinden, vilket orsakade olägenheter för de omkringboende. Gruvbolaget AB
Zinkgruvor, som drev gruvorna i Odalfältet, ålades därför att förhindra avfallets
spridning med vinden. Västra 1 täcktes därför med ett tunt lager av varp och gråberg,
troligen 1947 (Hellman, 1998).
11
1.6.3 Västra 2
Västra 2 täcker en yta av ca 7,5 ha och innehåller ca 250.000 m3 anrikningssand. En bra
och mer detaljerad beskrivning av Västra 2 återfinns i Hellman (1998).
I samband med torrläggningen av Gruvsjöns norra del började man anlägga ett nytt
sandmagasin i Ryllshyttebäckens dalgång ned mot Gruvsjöns strand. Magasinet, som
kom att bli Västra 2, tog emot anrikningssand både från anrikningsverket i Ryllshyttan
och Garpenberg. Ryllshyttebäckens dalgång ändrades och fick nu gå söder om Västra 2.
Deponeringen i Västra 2 pågick mellan 1943 och 1950. Västra 2 har efter att det slutade
att användas invallats med dammar söder om magasinet, för att hålla grundvattnet på en
ytnära nivå och därmed förhindra spridning med vinden (Hellman, 1998). AB
Zinkgruvor ålades också, genom dom i Vattenöverdomstolen år 1947, att efterbehandla
Västra 2 för att förhindra vindspridning av sanden. Delar av Västra 2 är idag
skogsbevuxet på ytor där gråberg och jordmassor (bl.a. morän) har lagts ut, troligen på
1970-talet (Hellman, 1998).
1.6.4 Tappdammarna
I Ryllshyttebäckens dalgång ligger tre mindre magasin för anrikningsand; den s.k.
Tappdammen, som är störst, en damm på området Nygården samt Myrdammen.
Magasinen benämns ofta gemensamt som ”Tappdammarna”. Sanden i dammarna
härstammar från ett anrikningsverk som låg uppe vid nuvarande Ryllshyttemagasinet.
Detta flotationsanrikningsverk byggdes 1928. Tappdammarna tog emot anrikningssand
fram till 1943 då deponeringen övergick till Västra 2.
1.6.5 Östra magasinen
På östra sidan av Gruvsjön har anrikningssand deponerats i två områden, varav det
södra kallas Klondyke. Dessa är de äldsta sandmagasinen i området och
anrikningsanden uppkom i våtmekaniska verk som anlades på östra sidan Gruvsjön i
slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet. Sanden deponerades i sjön, men p.g.a.
sänkningen av Gruvsjöns nivå (med 1,5-2 m) år 1942 ligger anrikningssanden till viss
del i dagen (SWECO, 2006).
Utbredningen av sanden ovanför sjöytan har tidigare uppskattats till 37 000 m2 (ca
13.000 m2 i norr och 24.000 m2 i söder). Vid två provgropsgrävningar (en i norra
magasinet och en i södra) påträffades naturlig mark vid 1,9 respektive 2 m djup. Baserat
på ett antaget medeldjup av 2 m bedömdes volymen till 70 000 m3 (SWECO 2006).
Mängderna anrikningssand i sjön är okända.
1.6.6 Lilla Bredsjön
Sandmagasinet Lilla Bredsjön är beläget strax norr om Ryllshyttemagasinet i
Garpenberg och ligger huvudsakligen inom Gruvsjöns avrinningsområde. Magasinet
avvattnas i söder mot Ryllshyttebäcken genom dammläckage och ytavrinning, i öster
mot ”kanalen” (Gruvsjöns norra tillflöde) i form av dammläckage och i norr mot Stora
Bredsjön i form av dammläckage.
12
Magasinet är 34,8 ha stort och innehåller ca 1,7 Mm3 sulfidhaltig anrikningssand.
Det anrikningsverk i Garpenberg som ersattes med ett helt nytt verk i samband med
expansionsprojektet som slutfördes 2014 byggdes 1950 (Hellman, 1998). Från detta
verk pumpades anrikningssanden till Lilla Bredsjön under perioden 1950 till 1965.
Boliden övertog verksamheten i Garpenberg från AB Zinkgruvor 1957.
Under perioden 1950-1958 kom sanden från nybruten malm medan den under perioden
1958 till 1965 kom från omanrikad varp. Till en början deponerades anrikningssanden i
den forna sjön vilken kom att fyllas ut och magasinet kom att avgränsas med dammar i
norr, öster och söder. Lilla Bredsjön har sedan 1975 delvis täckts med rötslam.
Figur 5.
Lilla Bredsjömagasinet med dammar i norr, öster och söder.
1.6.7 Järnvägsbanken
En järnvägsbank löper på Gruvsjöns östra sida genom Garpenbergs samhälle till
Odalfältet. Järnvägsbanken är sannolikt uppbyggd av bl.a. varp (Lindeström, 2005).
Den sträcka av järnvägsbanken som beaktas i denna rapport är den ca 5 km långa
sträckan från Garpenbergs Herrgård utefter Gruvsjöns östra strand till Odalfältet. Totalt
13
sett bedöms denna sträcka innehålla ca 20.000 m3 fyllnadsmaterial, troligtvis till stor
del varp och slagg.
Förutom att varp har deponerats inom Odalfältet och vid anläggandet av
järnvägsbanken har den utnyttjats som utfyllnad av tomtmark, gator, vägbyggnad mm i
Garpenberg med omnejd i enlighet med dåtida praxis (lättillgängligt byggmaterial).
1.7
DTU-manual – Lilla Bredsjön
Boliden följer det s.k. GruvRIDAS systemet i sitt dammsäkerhetsarbete. I en manual för
drift, tillståndskontroll och underhåll, DTU-manual, samlas all relevant information för
dammar avseende Boliden Mineral AB´s dammanläggning i Garpenberg. I DTUmanualen finns den dokumentation som behövs för att på ett säkert och fackmässigt sätt
med beaktande av gällande lagar, regler och föreskrifter utföra driftåtgärder, underhåll
och tillståndskontroll av dammanläggningen. Manualen skall i första hand finnas
tillgänglig dels hos tillsynspersonal i närheten av anläggningen, dels hos Dammteknisk
sakkunnig (DS).
Manualen upprättas enligt de tillämpningsanvisningar för DTU-manualer som är
beskrivna i RIDAS samt GruvRIDAS.
Dammägaren avser att upprätthålla en god beredskap för att kunna ingripa vid onormala
situationer och för att förhindra skada och/eller minska konsekvenserna av en skada. I
föreliggande DTU-manual ingår förutom uppgifter om drift, tillstånd och underhåll,
även en beredskapsplan som beskriver planer för mobilisering av personal och
utrustning och hur information och varningar skall hanteras och av vem.
Av de objekt som omfattas av denna rapport är det bara Lilla Bredsjöns dammar som
omfattas av befintlig DTU-manual. Samtliga dammar kring Lilla Bredsjön, 1 (östra
dammen), 2 (södra dammen), och 3 (norra dammen) är konsekvensklassade i klass 3,
dvs den lägsta konsekvensklassen.
Ur DTU-manaualen framgår följande:
Lilla Bredsjön består av tre dammar byggda på anrikningssand år 1958 med utskov i
damm 2, Figur 6. En fri vattenyta i magasinet fanns enbart invid damm 2 (södra
dammen) under besiktning 1998-07-02. Merparten av all nederbörd och smältvatten
avrinner till Ryllshyttemagasinet.
Damm 1 är ca 400 m lång med en högsta höjd av 7 m. Nivån på dammkrönet är +229,5
och krönets bredd är 3,0 m. Dammen har byggts på anrikningssand där den sista
etappen blev utförd år 1958 med en central tätkärna av morän (uppåtmetoden) och med
grus och sten på ömse sidor. Släntlutningen är 1:2 och 1:1,5 på uppströms- respektive
nedströmssidan. Fribordet till anrikningssanden i magasinet är obefintligt. Några
vattenståndsrör finns i anrikningssanden men inga mätningar görs numera.
Anrikningssanden har med vinden drivit över dammkrönet och täcker större delen av
nedströmsslänten.
14
Figur 6.
Schematisk sektion av Damm 1 vid Lilla Bredsjön.
Damm 2 är ca 380 m lång med en högsta höjd av cirka 3 m. Nivån på dammkrönet är
cirka +229,5 och krönets bredd är cirka 3,0 m. Dammen har byggts på anrikningssand
där den sista etappen blev utförd år 1958. Släntlutningen är ca 1:2. Uppgifter om
grundläggningen och uppbyggnaden saknas. Fribordet mellan anrikningssanden och
dammkrönet är ca 0,5 - 1,7 m invid dammen. I högra kanten av dammen finns två större
och ett mindre betongutskov med sättar.
Damm3 är ca 200 m lång med en högsta höjd av cirka 3 m. Nivån på dammkrönet är
+228,5 och krönets bredd är 3,0 m. Dammen har byggts på anrikningssand där den sista
etappen blev utförd år 1958 med enbart morän (uppåtmetoden), för övrigt finns inga
uppgifter om dammens uppbyggnad.
Släntlutningen är 1:2 och 1:1,5 på uppströms- respektive nedströmssidan. Fribordet till
anrikningssanden i magasinet är obefintligt.
15
Figur 7.
1.8
Dammar som berörs av befintlig DTU-manual i Garpenberg. Av de objekt som är
aktuella i denna rapport är det bara Lilla Bredsjöns dammar (1,2 och 3) som
omfattas av DTU-manualen.
Genomförda EBH-åtgärder
Vissa åtgärder har genomförts på Västra 1 och 2 samt på Lilla Bredsjön. Inget av
objekten som avhandlas i denna rapport kan dock betraktas som tillräckligt
efterbehandlat enligt nutidens krav.
1.9
Tidigare genomförda utredningar
Ett stort antal utredningar och rapporter har genomförts avseende historiska upplag
med gruvavfall i Garpenberg. Redan 1976 uppmärksammade och rapporterade Gunnar
Jacks om förekomst av sulfidhaltigt gruvavfall i Garpenbergsområdets och vilka
effekter i form av metallutläckage upplagen medförde. Flera bra sammanställningar av
genomförda utredningar har gjorts, bl.a. Hellman 1998, SWECO 2006 och Lindeström,
2010 (Bilaga 3). Dessutom har kulturvärdesinventeringar gjorts (Dalarnas Museum,
2010, Bilaga 4).
En referenslista, som inte gör anspråk på att vara fullständig, av genomförda
utredningar återfinns i Bilaga 5.
16
2 Bedömning av efterbehandlingsansvar
Bedömningen av ansvaret för de historiska avfallen är en komplex fråga. Tidigare
under åren har minst två ansvarsutredningar genomförts (Eriksson, 1998i och Ryrberg,
1999ii). Ansvarsfrågan var även föremål för prövning inom ramen för Dammsjö-målet i
Garpenberg under 1980-talet.
Alla objekt som berörs av denna rapport avslutades före 1969, Tabell 1. Ny praxis
rörande ansvar för gammalt avfall har vuxit fram under de senaste åren. Denna nya
praxis har klarlagt hur tidsaspekten ska beaktas när man bedömer en
verksamhetsutövares efterbehandlingsansvar. Den nya praxisen har också klargjort att
utrymmet för att hålla en fastighetsägare ansvarig för sk förvaringsall (dvs fall där
fastighetsägaren anses bedriva ”förvaring” av farliga ämnen på fastigheten) är begränsat
och framför allt avser fall där ämnena/avfallet som förvaras är väl avgränsat från
omgivningen t ex i tunnor eller cisterner.
Om det föreligger ett efterbehandlingsansvar av något slag anses ofta utrymmet för
att begära utredningar vara större än utrymmet för att kräva genomförande av
efterbehandlingsåtgärder. Även utredningsansvarets omfattning bör dock jämkas utifrån
bl a tidsaspekten – särskilt om det är fråga om åtgärdsförberedande utredningar.
Tabell 1.
Lista över objekt, driftsperiod, fastighet och markägare.
Objekt
Objekt
Driftperiod
Fastighet
Markägare
1600-1700-tal
AB Garpenbergs Odalfält
Boliden
AB Garpenbergs Odalfält
Boliden
Backgården 3:3
Boliden
Tappdammen
Backgården 3:3
Boliden
Nygården
Backgården 3:3
Boliden
Odalfältet
Västra 1
1827-1878
1908-1942
Västra 2
1943-1950
Tappdammarna
1928-1943
Myrdammen
Backgården 3:3
Boliden
1950-1965
Backgården 3:3
Boliden
Järnvägsbanken
ca 1900
Bl.a.: Finnhyttan 2:9, Finnhyttan
4:16, Garpenberg Prästgård
Flera ägare
Östra magasinen
1800-tal
Tyskgården 1:15
Sveaskog
Lilla Bredsjön
17
2.1
Skadefall
Med skadefall avses här sådana områden där ett eventuellt efterbehandlingsansvar
inte grundas på att det är fråga om pågående förvaring av farliga ämnen (förvaringsfall)
utan på att området är förorenat av ämnen som deponerats eller på annat sätt spridits till
området i fråga. Efterbehandlingskrav (undersökningar och efterbehandlingsåtgärder)
avgörs i en skälighetsbedömning som sker i två steg (kraven ska dessutom vara
skäliga):
1. Vilka efterbehandlingsåtgärder är motiverade och rimliga från miljö- och
kostnadssynpunkt (objektiv bedömning)?
2. Proportionell jämkning utifrån tidsaspekten. Skedde uppläggningen av avfall
före år 1960 så finns inget ansvar. Skedde det mellan 1960 och 1969 finns visst
ansvar. Skedde det efter 1969 föreligger fullt ansvar. Om det har skett under en
längre tidsperiod så utgår man ifrån hur stor del som har skett före 1960 i
proportion till hur mycket som har skett efter 1960. Om en uppläggning har
skett före 1960 jämkas ansvaret för efterbehandlingsåtgärder bort helt. Möjligen
kan det finnas ett mycket begränsat ansvar för undersökningar av sådana ”äldre
uppläggningar”.
2.2
Förvaringsfallen
•
•
•
Begränsat utrymme för när förvaringsfall föreligger. Ett kriterium för
att det ska utgöra ett förvaringsfall är att avfallet är tydligt inneslutet
eller avgränsat från omgivningen.
Undersökningsansvar – för att undersöka avfallet som förvaras och
behovet av förebyggande åtgärder (täckningsåtgärder), även
undersökningar av de verkningar som uppkommit till följd av
verksamheten. Kraven på undersökningar måste vara rimliga utifrån
vad som anses miljömässigt motiverat och utifrån vad som anses
rimligt ur kostnadssynpunkt.
Åtgärdsansvar – krav för att förhindra fortsatt påverkan på
omgivningen. Kraven måste vara rimliga utifrån vad som anses
miljömässigt motiverat och utifrån vad som anses rimligt ur
kostnadssynpunkt. Om avfallet har lagts upp/börjat förvaras före
1969 talar det i mildrande riktning när det gäller vad som kan anses
rimligt.
18
2.3
Bedömning
Bolidens efterbehandlingsansvar bedöms sammantaget vara begränsat.
Det kan konstateras att:
•
Boliden kan ha ett visst ansvar när det gäller avfall som har lagts upp i och kring
Lilla Bredsjön. Det kan dels finnas ett visst ansvar som ett skadefall enligt 10
kap. 2 § miljöbalken och såsom ett förvaringsfall enligt 2 kap. miljöbalken.
•
Det bedöms inte finnas någon ansvarig verksamhetsutövare för övriga
gruvavfallslämningar. De som bedrev verksamheten och som lade upp avfallet
finns inte kvar som juridiska personer, med undantag av staten. Boliden bör inte
anses ha övertagit något efterbehandlingsansvar, och alldeles oavsett bör
ansvaret jämkas till noll med beaktande av tidsaspekten. Det kan ifrågasättas om
statens ansvar som tidigareverksamhetsutövare ska begränsas på sätt som när
det är fråga om en enskilds ansvar.
•
Det bedöms inte finnas någon ansvarig fastighetsägare enligt 10 kap. 3 §
miljöbalken.
Det har också framförts att Boliden kan ha ett ansvar för Västra 1 grundat på att den
alltjämt pågående länshållningen av den gamla sjöbottnen i Gruvsjöns norra del som
innebär att delar av anrikningssanden i Västra 1 torrläggs och vittrar i högre
utsträckning än vad som skulle ha skett om området varit helt vattenmättat. Det kan
tilläggas att Boliden idag omhändertar och renar vattnet från Västra 1 i och med att det
s.k. länshållningsvattnet pumpas till Ryllshyttemagasinet och blandas med
anrikningssanden.
Boliden bör inte heller ha ådragit sig ett s.k. exploateringsansvar genom att samla
upp vatten från som rinner till den torrlagda delen av Gruvsjön och pumpa det till
Ryllshyttemagasinet för rening. Enligt rättspraxis förutsätter ett exploateringsansvar att
verksamheten ofrånkomligen har lett till att föroreningar har frigjorts och spritts till
omgivningen. I det aktuella fallet är det uppenbart att åtgärden leder till en minskad
spridning av föroreningar. Att Boliden däremot så länge vattnet pumpas upp till
Ryllshyttemagasinet är skyldigt att vidta försiktighetsmått enligt 2 kap. miljöbalken är
uppenbart. Koncessionsnämnden gjorde för övrigt samma bedömning i beslut B 263/84.
19
3 Omgivningsbeskrivning
3.1
Planförhållanden
Garpenberg är en av tätorterna i Hedemora kommun. En detaljerad översiktsplan för
Garpenberg antogs i maj 1997.
UTDRAG UR ÖVERSIKTSPLANEN MED RELEVANS FÖR GRUVVERKSAMHETEN
Grunden för Garpenbergs existens är gruvbrytningen. De båda gruvorna i Garpenberg är
de enda gruvorna i Bergslagen där gruvbrytning fortfarande pågår.
Översiktsplanen ska bidra till att säkerställa en framtida gruvdrift i Garpenberg. Gruvdriften
måste dock ske på sådant sätt att hänsyn tas till boende och miljö.
Både äldre tiders gruvbrytning och den pågående verksamheten påverkar mark- och
vatten i Garpenbergs omgivningar. Läckage av tungmetaller är särskilt stor från äldre deponier
av slagg, varp och anrikningssand. En begränsning av tillförsel av tungmetaller till mark och
vatten bör eftersträvas. Vid eventuell övertäckning av äldre gruvavfall måste dock hänsyn tas
till kulturmiljön, eftersom slaggförekomster och andra äldre lämningar utgör fornlämningar och
är skyddade enligt kulturmiljölagen.
Garpenbergs gård – I området finns ett flertal fornlämningar som hänger samman med
gruvdrift, järn- och kopparframställning. Södra delen av planområdet är av riksintresse för
kulturmiljövården. Riktlinjer som säkerställer kulturvärdena för framtiden ska anges i
översiktsplanen
Garpenbergs samhälle – Även miljön i Finnhyttan med kyrka, äldre skjutsstation,
prästbostad, kalkugn m.m. är kulturhistoriskt värdefull liksom miljön kring Gruvkapellet och
odalfältet. Översiktsplanen ska bidra till att bevara dessa miljöer som är en viktig del i
samhällets historia.
Eftersom gruvverksamheten har påverkat stora delar av landskapet kring Garpenbergs
samhälle är det viktigt att några områden för rekreation och fritid säkerställs.
Inom Garpenbergs kommundel är förekomsten av jordbruksmark liten. Däremot är
inslaget av skogsmark stort, varav större delen av närliggande skog ägs av Svea Skog.
Markerna inom Garpenbergs kommundel är påverkad av gruvnäringen genom
förekomst av slagg- och varphögar, sandmagasin, gruvhål etc. Stora områden har också
under århundraden nyttjats för hagmarksbeten och slåtter, träkolsframställning och som
leverantör av gruvved. Denna kulturpåverkan gör att jordmånen fortfarande är mycket
varierad. Den absolut dominerande markanvändningen i omgivningarna kring
Garpenbergs tätort är skogsbrukiii. Längre ned i Forsåns avrinningsområde finns öppna
marker framförallt i anslutning till Forsån.
Enligt SGU:s beslut 2007-09-13 (Dnr 46-1298/2003) är Garpenbergsgruvan klassat
som riksintresse för mineralnäring (MB 3 kap. 7§). Riksintresset för mineralnäringen
täcker hela det område som omfattas av de i denna rapport aktuella objekten, Figur 8.
20
Figur 8.
3.2
Detaljavgränsning av riksintresset Garpenbergsgruvorna.
Jakt och friluftsliv
Värden för friluftsliv och rekreation i Garpenberg undersöktes i detalj 2004, och
bedöms inte ha ändrats nämnvärt. Resultaten från den undersökningeniv sammanfattas i
Figur 9. Genom området går vandringsleden Folkareleden, som börjar i Avesta
kommun och går vidare mot Horndal. Dessutom finns cykel- och skoterleder. Dessa
leder bedöms vara värdefulla för friluftslivet ur ett kommunalt perspektiv.
Som ett lokalt värdefullt friluftsområde har skogsmarken söder om FinnhytteDammsjön pekats ut. Detsamma gäller Finnhytte-Dammsjön, Gruvsjön, Stora Bredsjön
och Högtjärnen där fiske förekommer. I Stora Bredsjön, Nygårdstjärnen och Högtjärnen
har man dessutom planterat in ädelfisk. Gruvsjön har under senare år rönt ett ökat
intresse ur fiskesynpunkt genom att där förekommer förhållandevis rikligt med stor
abborre. Gruvsjön är dessutom en populär badsjö för lokalbefolkningen.
Området söder om Gruvsjön ned till Garpenbergs gård har bedömts ha ett regionalt
värde för friluftsliv och rekreation.
I kommunens översiktplan är ett område från Gruvgården upp mot Örntjärnen och
ett annat väster om Nygården anvisade för friluftsliv. Det förstnämnda innefattar ett
elljusspår och det senare slalombacken vid Tappdammarna. Både slalombacken och
elljusspåret är av regionalt intresse för skidåkare. Slalombacken är tack vare sitt höga
läge och snökanoner relativt snösäker och besöks därför av långväga skidåkare.
Vintertid anläggs spår för längdskidåkning längs elljusspåren. Skidspåren sägs hålla
hög kvalitet och locka till sig åkare från hela kommunen.
I övrigt kan nämnas att en lokal jaktvårdsförening sköter jakten. Framför allt jagas
älg och rådjur.
21
Längre ner i Forsåns vattensystem är fisket mer intensivt med en aktiv
fiskevårdsområdesförening i Åsgarn. De arter som här fiskas mest är abborre och
gädda. Fisket i Åsgarn har dock försämrats under senare år.
Figur 9.
Sammanfattande beskrivning av
värden för friluftsliv och
rekreation i Garpenbergsområdet enligt en
inventering 2004. Grön
rastrering markerar det
inventerade området.
3.3
Kulturhistoria
En betydande del av området är av riksintresse för kulturmiljövården. Alla
lämningar av äldre bergshantering i form av hyttor med tillhörande slagg och gruvor
med varp samt bok- och vaskverk m m är skyddade som fornlämningar enligt lagen om
kulturminnen. Gruvkapellet vid Odalfältet är skyddat som byggnadsminne enligt
kulturminneslagen. Alla ingrepp i fornlämningar och byggnadsminnen kräver
länsstyrelsens tillstånd.
En kulturhistorisk utredning av Odalfältet, Västra magasinen och Lilla Bredsjön har
nyligen genomförts, Bilaga 4.
Området från mitten av Gruvsjön och längs Garpenbergsån ned till gränsen mot
Avesta kommun är klassificerat som riksintresse för kulturminnesvård med hänvisning
till ”bergslagsmiljön som har sitt ursprung i äldre medeltiden” (Figur 10).
22
Figur 10.
3.4
Områden av riksintresse för kulturminnesvård.
Meteorologiska, hydrologiska & hydrogeologiska förhållanden
De meteorologiska, hydrologiska och hydrogeologiska förhållandena har studerats
inom ramen för de hydrogeologiska studier som genomförts av Bergab (2010) i
samband med nyligen genomförda tillståndsansökningar. Här ges en översiktlig
sammanfattning.
3.4.1 Temperatur- & vindförhållanden
I Tabell 2 nedan visas beräknad månads- och årsmedeltemperatur för Garpenberg.
Tabell 2.
Medeltemperatur för Garpenberg, baserat på medeltemperatur för SMHIs stationer i
Avesta och Folkärna åren 1961-1990. Temperaturen är korrigerad för höjdavvikelser
och klimatförändringar.
Jan Feb Mar Apr
Garpenberg
Medeltemp. °C -4,5 -4,3 -1,5 3,5
Maj
Jun
Jul
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
År
10 14,2 15,5 14,1 9,4 4,9 -0,6 -2,9 4,8
Vinddata har använts från SMHIs väderstation på Stora Spånsberget, sydväst om
Borlänge och ca 6,5 mil väster om Garpenberg. Stationen har en bra placering med
öppet läge och därmed få störningar från omgivningen. En vindros visas i Figur 11
nedan. Den vanligaste vindriktningen är västlig-sydvästlig, men detta gäller endast för
lägre vindhastigheter. Vid större vindhastigheter är vindriktningen oftast nordlig eller
nordvästlig.
23
Figur 11.
Vindros för SMHIs väderstation vid Stora Spånsberget för år 2000-2004.
Vindrosen visar frekvens för olika vindriktningar och vindhastigheter.
3.4.2 Nederbörd och avdunstning
Termen för nederbörd (P) är mm, med vilket menas antal millimeter vattenpelare
per enhetsyta. En millimeter nederbörd motsvarar totalt 1 liter vatten per kvadratmeter.
Data över okorrigerad nederbörd från perioden 1968-2005 för Hedemora har använts
till statistiska beräkningar för Garpenbergsområdet. Syftet med beräkningarna har varit
att uppskatta års- och månadsnederbörden under ett normalår, respektive för ett torrår
som beräknas uppträda en gång vart hundrade år, samt ett extremt torrår med
återkomsttid en gång på tusen år. Dessutom har beräkningar av månadsnederbörd gjorts
specifikt för varje månad, dvs en beräkning av månadsnederbörd under en
normalmånad, torrmånad (1:100 år) och extrem torrmånad (1:1000 år). Framtagna
nederbördsdata har korrigerats för orografiska avvikelser och normala mätfel enligt
gängse normer samt validerats mot de kortare nederbördsserier för Garpenberg som
funnits att tillgå.
Avdunstning (ET) eller evapotranspiration, sker direkt från vatten-, mark- och
bladytor (evaporation) samt via vegetationens andning (transpiration). Även
avdunstning uttrycks i mm. Avdunstningsdata har tagits fram för den numera nedlagda
SMHI-stationen i Folkärna. I första steget har en potentiell avdunstning beräknats,
vilken förutsätter fri tillgång på vatten. Från den potentiella avdunstningen har därefter
verklig avdunstning, som är beroende av markvattenhalt, vissningsgräns etc,
uppskattats (0). I beräkningarna har avdunstningen för torrår använts för både torrår
(1:100) och extremt torrår (1:1000).
24
3.4.3 Generell vattenbalans
En beräknad vattenbalans för Garpenbergsområdet har beräknats för ett normalår,
torrår och ett extremt torrår enligt Tabell 3. I balansen har antagits att ett torrår föregås
av ett normalår. Därmed är grundvattenmagasinen fyllda vid ingången av torråret och
snölagringen från föregående normalår tillförs balansen för torråret. Specifik avrinning
(l/s km2) finns också angivet i tabellen.
Tabell 3.
Generell vattenbalans och specifik avrinning för Garpenbergsområdet för
normalår och torrår baserat på beräkningsunderlag enligt texten.
Garpenberg
Normalår
P
ET
P-ET
S
G
R
Jan
mm
49,2
-0,8
50
36,9
0
13,1
Feb
mm
32,4
1,6
30,8
16,2
0
14,6
Mar
mm
37,3
8,2
29,1
9,3
0
19,8
Apr
mm
45,6
28,8
16,8
-99,7
0
116,5
Jul
mm
84,5
92,2
-7,7
0
21,4
0
Aug
mm
83,6
65,9
17,7
0
3,7
0
Sep
mm
76,1
33,8
42,3
0
0
38,6
Okt
mm
60,6
9,1
51,5
0
0
51,5
Nov
mm
66,7
-0,8
67,5
33,3
0
34,1
Dec
mm
49,5
-1,6
51,1
37,1
0
14
År
mm
711,9
396,1
315,8
0
0
315,8
mm
0
mm
0
mm
0
mm
0
mm
0
mm
0
mm
0
mm
0
mm
51,3
mm
0
mm
0
mm
0
mm
0
mm
0
mm
0
mm
0
mm
0
mm
37,5
2
Specifik avrinning:
Torrår 1:100
mm
R
5,5
10,01 l/s km
mm mm mm
0
0
45,7
Specifik avrinning:
Torrår 1:1000 mm
R
4,3
1,63 l/s km
mm mm mm
0
0
33,2
Specifik avrinning:
Maj Jun
mm mm
47,9 78,5
67,5 92,2
-19,6 -13,7
-33,2
0
0
13,7
13,6
0
2
1,19 l/s km
2
För en detaljerad redogörelse för vattenbalansens olika komponenter hänvisas till
Bergab 2010.
25
3.4.4 Geologi
Figur 12.
Förenklad jordartskarta över Gruvsjöns avrinningsområde (från SWECO, 2006,
upprättad av Lindeström och Qvarfort 1985 och SGU 1941).
Som framgår av jordartskartan domineras jordlagren i Gruvsjöns avrinningsområde
av morän. Moränens mäktighet är generellt sett ringa (3-4 m) och berg i dagen
förekommer frekvent. Det finns dock områden där moränens mäktighet är betydande.
Från ca 0,5 km norr om Lilla Bredsjön och ca 5 km söderut finns ett stråk med
isälvsmaterial i form av en rullstensås. Åsen löper bl.a. under den deponerade
anrikningssanden i Lilla Bredsjön.
3.4.5 Topografi
Området är kuperat med ett flertal höjdområden och dalgångar. Den högsta punkten
är Högtjärnsklack, i nordöst, där marknivån är ca 276 m.ö.h. Från avrinningsområdets
yttre gränser (vattendelare) sluttar markytorna regionalt ned mot Gruvsjön där
vattenytan ligger på nivån ca 152 m.ö.h. Högsta kustlinjen för området är belägen på
nivån ca 195 m.ö.h.
26
3.4.6 Ytvatten
Garpenbergsområdet genomströmmas av Garpenbergsåns vattensystem. I centrum
ligger Gruvsjön som västerifrån mottar vatten via Ryllshyttebäcken. Detta vatten härrör
till största delen från Ryllshyttemagasinet, som idag utnyttjas som sandmagasin för
verksamheten.
Gruvsjön mottar även vatten norrifrån, där Stora Gransjön och Stora Jälken utgör
källsjöar. Via Lilla Jälken och Finnhytte-Dammsjön mynnar detta vatten i norra
Gruvsjön via en grävd kanal.
Gruvsjön avvattnas söderut via Garpenbergsån, som byter namn till Forsån innan
den mynnar i Dalälven i Bäsingen uppströms Näs Kraftverk. Strax nedströms
Gruvsjöns utflödespunkt tillkommer vattnet från Rafshytte-Dammsjön.
Vattensystemet illustreras schematiskt i Figur 13. Hela avrinningsområdet omfattar
en yta på ca 130 km2.
Figur 13.
Schematisk bild över ytvattensystemet. Tv: De övre delarna med Gruvsjön i
centrum. Th: Hela vattensystemet ned till mynningen i Dalälven med
provtagningsstationer markerade (Gruvsjön=S23).
Samtliga sjöar inom Garpenbergsområdet har anlagts eller dämts upp genom
byggandet av dammar. Bland annat har Gruvsjön reglerats sedan åtminstone 1500-talet,
då Gustav Wasa styrde malmhanteringen i Garpenbergv.
Råvatten till anrikningsverket och för kompressorkylning tas från FinnhytteDammsjön. Överskottsvatten från gruvverksamheten liksom kommunalt avloppsvatten
från Garpenbergs tätort släpps ut i Gruvsjön, direkt eller indirekt. Den norra delen av
Gruvsjön är, dels torrlagd sedan mitten av 1940-talet (ingår i Odalfältet), dels invallad
för att utnyttjas som utjämningsmagasin. I magasinet samlas länshållningsvattnet upp
27
från den norra torrlagda delen av sjön för att senare blandas med bl.a. processvatten och
renas genom sedimentering i gruvans nuvarande sandmagasin, Ryllshyttemagasinet.
Utflödet från Ryllshyttemagasinet sker via Ryllshyttebäcken till västra Gruvsjön.
3.4.7 Grundvatten
För Lilla Bredsjön gjorde Golder (1993) en omfattande hydrogeologisk utredning
där grundvattenkvaliteten i magasinet studerades på 5 platser och på tre olika djup i
magasinet. Hellman (1998) genomförde hydrogeologiska studier på Västra 1 och 2.
3.4.8 Vattenbalans
Detaljerade vattenbalanser har tagits fram för Västra 1 och 2 av Hellman (1998) och för
Lilla Bredsjön (Golder Associates 1993).
4 Mål med efterbehandlingen
Följande skyddsobjekt har identifierats i anslutning till objekten.
•
•
•
•
•
•
4.1
Ytvatten
Grundvatten
Luft
Djur och människor
Markanvändningen
Kulturhistoriska lämningar
Övergripande mål
Målet för efterbehandlingen av de historiska objekten i Garpenberg bör inbegripa:
•
•
•
•
•
•
att avlägsna alla relevanta säkerhetsrisker.
att föroreningsbelastningen från de efterbehandlade objekten skall
begränsas så långt som är möjligt och rimligt med beaktande av
skyddet av luft-, mark- och vattenkvalitet, djur- och växtliv samt
andra hälso- och miljöaspekter.
i den mån det är lämpligt ur kulturhistoriskt perspektiv kunna tillåta
en framtida alternativ användning av marken på de olika objekten,
exempelvis dess ursprungliga markanvändning (skogsbruk och
friluftsliv) eller att marken kan användas för andra lämpliga
ändamål.
att de efterbehandlade objekten väl kan smälta in i den omgivande
landskapsbilden.
att de efterbehandlade objekten skall vara i minimalt behov av tillsyn
eller underhåll i ett långsiktigt perspektiv.
att lämningar av kulturhistoriskt intresse bevaras så långt det är
möjligt ur ett miljöperspektiv.
28
4.2
Kvantifierbara mål
Målen vid en efterbehandling bör definieras i ett senare skede eftersom de skall vara
realistiska och mätbara, se vidare avsnitt 4.3 Målen bör dessutom sättas i samråd mellan
länsstyrelsen och samtliga berörda parter (Boliden och staten).
4.3
Mål i förhållande till MKN
MKN för kadmium är idag 0,08 µg/l. Medelhalten i Gruvsjön, Garpenbergsån och
Forsån 0,68, 0,56 resp. 0,14 µg/l. Om vi antar att totalhalten (som är det som idag mäts)
är ungefär densamma som den lösta halten (som MKN avser), så är risken stor för att
MKN för kadmium överskrids till år 2021 eller år 2027, om det inte beslutas om
undantag. Följande beräkning förklarar varför:
MQ för Gruvsjön är 0,39 m3/s, vilket motsvarar ca 12,3 Mm3/år vilket innebär att
tillskottet av Cd inte bör vara högre än 1 kg Cd per år om gällande MKN för Cd (0,08
µg/l) skall uppnås (fastläggning i bottensediment försummas). Idag är belastningen på
Gruvsjön i storleksordningen 6-8 kg/år, trots att lakvattnet från norra delen av Gruvsjön
återpumpas. Av dagens belastning kan ca 3,5 kg/år hänföras till de historiska upplagen
och ca 1 kg/år till den pågående verksamheten vid Ryllshyttemagasinet (vilket
inkluderar återpumpning och rening av uppsamlat lakvatten från historiska objekt). Det
kan i sammanhanget nämnas att uppsamling och återpumpning av vattnet från
Odalfältet och Västra 1 innebär en rening av dessa vatten som leder till en reduktion av
kadmiumbelastningen från dessa områden med > 85 %. Resterande del av belastningen
som når Gruvsjön, 2-4 kg/år, kommer från diffusa källor som bedöms vara mycket
svåra att identifiera och åtgärda.
Slutsatsen blir att även om en efterbehandling av de historiska upplagen helt skulle
eliminera belastningen från de historiska upplagen och Ryllshyttemagasinet (icke
realistiskt antagande) skulle Cd-belastningen på Gruvsjön ändå förbli större än vad som
krävs om MKN skall uppnås. Det är således inte realistiskt att använda MKN i
Gruvsjöns avrinningsområde som mål för efterbehandlingen av olika delobjekt i
Garpenberg. Det är uppenbart att undantag från MKN kommer att krävas för Gruvsjöns
avrinningsområde.
29
5 Materialkarakterisering
Provuttag och materialkarakterisering har skett i olika omgångar över tiden för de nu
aktuella objekten. En sammanställning av resultaten ges i SWECO 2006.
5.1.1 Avgränsning: Utbredning/volymer/tonnage
En sammanställning av de olika objektens utbredning, volym och tonnage ges i Tabell
4.
Tabell 4.
Sammanställning av de olika objektens utbredning, volym och tonnage.
Objekt
Objekt
Odalfältet
Västra 1
Västra 2
Tappdammarna
Tappdammen
Nygården
Myrdammen
Lilla Bredsjön
Järnvägsbanken
Östra magasinen
Typ av avfall
Area (ha)
Volym
(1000 m3)
Tonnage
(kton)
Varp
Anrikningssand
Anrikningssand
15
8
7.5
220
350
250
352
525
375
Anrikningssand
Anrikningssand
Anrikningssand
Anrikningssand
4.4
1.5
1
35
80
30
20
1,700
120
45
30
2,550
20
32
70
112
Varp/Slagg
Anrikningssand
(våtmekanisk
anrikning)
3.7
5.1.2 Totalhalter och syrabildningspotential
Avfallen deponerade vid samtliga objekt håller höga metallhalter, Tabell 5. Där
uppgifter finns bedöms avfallen även vara potentiellt syrabildande (NNP <0). Betydligt
med detaljerade resultat redovisas i bl.a. Golder Associates 1993 och Lin 1997 rörande
Lilla Bredsjön och Hellman 1998 rörande Västra magasinen.
30
Tabell 5.
Sammanställning av resultat från karakterisering av prover från aktuella objekt
gjord av SWECO 2006.
5.1.3 Laktest/Lakegenskaper
På slagg-, sand- och varpprov från Garpenbergsområdet har lakförsök genomförts
av SGI (Fällman och Qvarfort, 1990). Vid undersökningen lakades proven vid ett
förhållande mellan vätska och fast fas (L/S) L/S=1, förutom för Lilla Bredsjön där både
L/S=1 samt L/S=2 användes. Lakförsök på anrikningssanden i Lilla Bredsjön har även
genomförts vid två andra tillfällen (Qvarfort, 1983 och Golder Associates 1993), men
då med L/S=2,5 respektive L/S=2. Hellman (1998) genomförde lakförsök på prover
från Västra magasinen och jämförde mot SGIs resultat. Sweco 2006 sammanställde
resultaten från 1990 SGI (Fällman och Qvarfort, 1990).
Tabell 6.
Genomsnittliga lakbara halter kadmium, koppar, zink, bly och sulfat samt pH
(L/S=1). Från SWECO 2006.
Objekt
pH
Järnvägsbanken
Odalfältet
Östra magasinen
Västra magasinen
Tappdammarna
Lilla Bredsjön
6,0
4,0
5,2
5,6
7,5
7,2
Cd
mg/kg TS
<0,005
<0,02
0,053
1,3
0,045
0,14
Cu
mg/kg TS
0,70
2,2
8,4
57
0,01
0,0057
Pb
mg/kg TS
<0,05
3,2
1,7
2,1
<0,05
0,24
Zn
mg/kg TS
1,7
2,6
4,4
200
3,4
6,0
SO4
mg/kg TS
23
39
64
1200
200
1000
5.1.4 Kinetiska test
Kinetiska test i form av syrekonsumtionsmätningar har gjorts på prover från Lilla
Bredsjön (Golder Associates 1993). Där uppmättes en syreförbrukningshastighet på
7.2-7.8 *10-7 mol/s/kg prov.
5.1.5 Mineralogi
Lin, 1997, studerade mineralogin på prover av anrikningssand från olika djup i Lilla
Bredsjön. Lin studerade speciellt hur mineralogin förändrades till följd av utfällning
och adsorption i övergångszonen mellan sura och neutrala förhållanden i
vittringsprofilen.
31
6 Kontrollprogram och funktionskontroll
6.1
Sammanfattning av gällande kontrollprogram och genomförd
funktionskontroll
Se Bilaga 6 för en beskrivning av pågående kontrollprogram. Resultaten sammanfattas i
avsnitt 6.3.
6.2
Metallbalanser - tidigare utredningar
Omfattande kartläggningar och bedömningar av dagens metallbalans för Gruvsjön har
genomförts i olika omgångar och av olika författare, den senaste av Lindeström, 2010
(Bilaga 5 i MKB Garpenberg 3 Mton). SWECO (2006) upprättade på basis av en
omfattande genomgång av befintliga data (t.ex. Lindeström, 1981; Lindeström och
Qvarfort, 1985; Fällman, 1991; Lindeström, 2005) en metallbalans för Gruvsjön, Figur
14. Lindeström (2010) kommer till i princip samma metallbalans för Gruvsjön.
Metallbalansen för olika år har sammanställts av SWECO 2006, Tabell 7.
Tabell 7.
Metallbalans för Gruvsjön under olika år. Från SWECO 2006. En kraftig
minskning av metallbelastningen uppnåddes då länshållningsvattnet från norra
delen av Gruvsjön började pumpas upp till Ryllshyttemagasinet tillsammans med
anrikningssanden från processen.
Metallbalans för Gruvsjön (sammanställning från SWECO 2006)
Q
Cd
Cu
Pb
Zn
(l/s)
(kg/år)
(kg/år)
(kg/år)
(kg/år)
IN
95
541
935
96100
1979-1980
UT
910
120
620
190
100000
IN
68,5
391
894
47700
1982-1983
UT
440
68,6
397
168
36000
IN
7,5
53
79
3700
1990 och 2004
UT
207
9,2
130
18
5600
SO4
(ton/år)
1234
1543
Som framgår av upprättad metallbalans för Gruvsjön (Figur 14) tillförs Gruvsjön
årligen 4-5 ton Zn, 8-10 kg Cd, 70-90 kg Pb och 50-60 kg Cu. Av denna metallmängd
kommer en relativt begränsad del från dagens verksamhet (ca 10 % av Zn, ca 15-20 %
av Cd, 65-70 % av Pb och 10-15 % av Cu) Lindeström, 2010.
32
Figur 14.
Metallbalans 1990 och 2004 upprättad av SWECO (2006), baserad på Fällman
(1991) och Boliden Mineral (2005). Understrukna värden avser år 2004. Värden
anges med enheten kg/år.
Om länshållning av norra delen av Gruvsjön upphör skulle belastningen av Zn till
Gruvsjön flerfaldigas och belastningen av Cd i princip fördubblas eftersom dränaget
från de historiska områdena Odalfältet och Västra sandmagasinen idag samlas upp och
renas via återpumpning till Ryllshyttemagasinet. Ökningen av Pb och Cu skulle bli mer
begränsad, i storleksordningen 25-30 %. Detta innebär att en försämring av
vattenkvaliteten i Gruvsjön är oundviklig vid avslutad drift om inte åtgärder genomförs
på de historiska områdena Odalfältet, Västra sandmagasinen, Tappdammarna och Lilla
Bredsjön.
SWECO (2006), liksom Golder (1993), gjorde bedömningen att i princip allt gruvavfall
i Garpenberg har potential att bilda sura lakvatten. De bedömde att metallbelastningen
från det historiska avfallet med tiden kan komma att öka med en faktor 5, då avfallets
buffringskapacitet uttömts. Detta utvecklas av Golder (1993).
33
6.3
2013 - 2014 års kontrollprogram
Boliden utarbetade i samråd med tillsynsmyndigheten ett omfattande kontrollprogram
för yt- och grundvatten i anslutning till historiska upplag i Garpenberg med anledning
av deldom, M461-11, som Mark- och Miljödomstolen meddelade den 31 januari 2012. I
domen slogs fast att Boliden inom en prövotid om 3 år efter ianspråktagandet av
tillståndet skall:
“I samråd med tillsynsmyndigheten genomföra väl avvägda och kompletterande
utredningar om de historiska avfallens omfattning och deras del i belastningen på
recipienten. Syftet skall vara att klargöra hur dessa skall hanteras i framtiden. Inom
ramen för denna utredning bör även risk-, åtgärds- och ansvarsfrågorna belysas.”
Bolidens och länsstyrelsen övergripande mål, oberoende av Mark- och Miljödomstolens
dom, är att få till stånd en process som så småningom kommer att leda till handling, dvs
slutliga efterbehandlingsåtgärder av de äldre upplagen som förbättrar miljötillståndet i
området. Det långsiktiga målet med arbetet är att, i konsensus med tillsynsmyndigheten,
skapa förutsättningar för att miljökvalitetsnormerna för kemisk status kan uppfyllas i
Gruvsjön. För att innehålla miljökvalitetsnormerna i området krävs att gamla lämningar
åtgärdas för att belastningen Gruvsjön skall kunna minskas ytterligare. Även om gamla
objekt åtgärdas och efterbehandlas kan det vara svårt att uppnå miljökvalitetsnormerna
eftersom det i Garpenbergsområdet bedrivits gruvverksamhet under så lång tid och
resterna från denna verksamhet finns spridda över stora områden. På något längre sikt
kan det bli aktuellt med permanenta undantag från kraven på att uppfylla
miljökvalitetsnormerna.
Specifikt är syftet med kontrollprogramet att genom kontroll av yt- och grundvatten i
anslutning till de äldre upplagen bedöma föroreningsbelastningen från de olika
upplagen.
6.3.1 Kontrollprogram för Ytvatten
Inom ramen för prövotidsutredningen utarbetades och implementerades ett
kontrollprogram för ytvatten med vattenprovtagning månadsvis (12 ggr/år) på 14
punkter i vattensystemet. Dessutom inkluderades två provtagningspunkter ur Boliden
Garpenbergs ordinarie egenkontrollprogram som också provtas månadsvis (12 ggr/år).
Senaste version av kontrollprogrammet för ytvatten bifogas i Bilaga 6.
Kontrollprogrammet, som utarbetats i samråd med tillsynsmyndigheten, kom igång i
april 2013.
6.3.2 Kontrollprogram för grundvatten
Inom ramen för prövotidsutredningen utarbetades och implementerades ett
kontrollprogram för grundvatten där grundvattennivåer mäts månadsvis (12 ggr/år) i
samtliga grundvattenrör, dvs i totalt 40 punkter. Provtagning av grundvatten sker
kvartalsvis (4 ggr/år om rören inte är frusna) i rör utanför upplagen och en gång per år
(1 ggr/år) i rör inom upplagen. Den låga provtagningsfrekvensen inom upplagen
motiveras av de långsamma förändringar som grundvattenkvaliteten bedöms komma att
uppvisa. Senaste version av kontrollprogrammet för grundvatten bifogas i Bilaga 6.
Grundvattenrören sattes under år 2013 och kontrollprogrammet, som utarbetats i
samråd med tillsynsmyndigheten, kom igång i början av år 2014.
34
6.3.3 Resultat
Resultaten från 2013 – 2014 års kontrollprogram redovisas i Bilaga 6.
Genom att använda nu tillgängliga data har en bedömning av de årliga
transportmängderna dels i systemet och dels för de enskilda äldre objekten gjorts och
jämförts mot tidigare upprättade och sammanställda metallbalanser (t.ex. Sweco, 2006),
se Tabell 8, Tabell 9 och Figur 15. Det bör betonas att den nu genomförda
bedömningen av metalltransporten är behäftad med osäkerheter, speciellt med avseende
på de flöden som använts för att beräkna belastningen. Det bör vidare betonas att nu
genomförd bedömning avser totalhalter i ytvatten och att det inte är helt klart om
tidigare bedömningar avsett lösta halter eller totalhalter.
Syftet med kontrollprogrammet har varit att ta fram data för att kunna bedöma
belastningen från de olika äldre objekten i området. Det har hela tiden varit uppenbart
att sådan bedömningar är behäftade med en rad svårigheter och osäkerheter. Antalet
källor till metaller i området är mycket stort och alla källor är inte kända. Det har därför
hela tiden varit underförstått att det rör sig om bedömningar och inte absoluta
belastningar. För vissa av objekten har beräkningar kunnat utföras baserat på uppmätta
halter och mätta ytvattenflöden, för andra har bedömningen gjorts genom att beräkna
skillnaden i metallbelastning mellan olika punkter i systemet. Det har inte gått att
bedöma belastningen från samtliga objekt var för sig baserat på mätningar i recipienten.
För de objekt där detta inte varit möjligt har därför grundvattenprovtagningen stor
betydelse i bedömningen och belastningen har beräknats utifrån mätningar av
grundvattennivåer, grundvattenkvalitet samt uppmätta hydrauliska konduktiviteter i
jordlagren i installerade grundvattenrör. Resultaten från denna typ av bedömningar är
behäftade med förhållandevis stora osäkerheter till följd av att den hydrauliska
konduktiviteten kan variera kraftigt från punkt till punkt.
Beräknade årliga belastningar från de äldre områdena framgår av Tabell 8. Som
framgår av tabellen har det gått att bedöma den individuella belastningen från Lilla
Bredsjön, Tappdammen, Myrdammen och Nygårdsdammen. För nedre delen av
Ryllshyttebäcken dit delar av Västra 2, övre delen av Odalfältet samt äldre områden
med varp och slagg i anslutning till bäcken rapporterar har det inte gått att särskilja de
olika källorna till metallbelastningen, dock har den samlade belastningen för dessa
områden beräknats. Nedre Odalfältet, Västra 1 och delar av Västra 2 rapporterar till den
länshållna delen av Gruvsjön. Här har det inte varit möjligt att baserat på
ytvattenprovtagning särskilja de olika källorna åt, bara den samlade belastningen från
dessa källor har gått att bedöma. Dock har belastningen från Odalfältet uppskattats
baserat på grundvattenprovtagning, Tabell 9.
På likande sätt har det inte varit möjligt att särskilja olika källor till metallbelastning för
de olika källor som helt eller delvis rapporterar till kanalen (dvs samhället,
järnvägsbanken, etc), dock har den samlade belastningen från dessa källor bedömts,
Tabell 8.
Östra magasinen har inte kunnat bedömas baserat på ytvattenprovtagningsdata, istället
grundar sig här bedömningen på data från grundvattenkontrollprogrammet, Tabell 9.
35
As-tot
As-filt
Ba-tot
Cd-tot
Cd-filt
Co-tot
Co-filt
Cr-tot
Cr-filt
Cu-tot
Cu-filt
Hg-tot
Mo-tot
Ni-tot
Ni-filt
Pb-tot
Pb-filt
S-tot
S-filt
Zn-tot
Zn-filt
Klorid
SO4
Äm ne
Tabell 8.
Tappdam m en
totalt
kg/år
0.0
0.0
0.9
0.55
0.4
0.0
0.0
0.0
0.1
0.8
0.6
0.0
0.1
0.0
0.0
0.9
0.7
1909
1915
111
128
386
5920
Myrdam m en
totalt
kg/år
0.2
0.0
0.1
0.23
0.2
0.0
0.0
0.7
0.1
3.5
1.2
0.0
0.9
0.2
0.1
7.3
1.6
6058
1711
84
85
958
24827
kg/år
0.0
0.0
0.3
0.00
0.0
0.0
0.0
0.0
0.0
0.0
0.0
0.0
0.0
0.0
0.0
0.0
0.0
141
180
10
19
47
400
Nygårdsdam m en
Lilla Bredsjön
totalt
kg/år
0.1
0.1
3.8
1.72
1.4
2.8
2.7
0.1
0.1
3.7
1.8
0.0
0.2
1.0
1.0
9.2
2.6
33095
32
1283
1273
2102
97399
402830
1351570
876
881
3.9
3.9
32
11
Länshållning
Gruvsjön (GA11)
kg/år
0.9
0.6
27
8.49
8
35
37
1.1
0.4
69
11
0.0
1.4
4.4
4.6
127
15
134277
129271
22948
25186
Ryllshyttebäcken
nedström s Tappdam m arna
kg/år
11
9
57
2.54
2.2
1.1
1.0
2.4
0.8
12
8.1
0.0
Kanalen
(FINDGSJTOF)
kg/år
0.7
0.9
22
1.36
1.1
3.9
3.7
0.9
0.5
26
17
0.0
1.0
1.4
1.1
31
11
34270
34687
1033
1011
14271
99111
36
Mellan Lilla Bredsjön
och Gruvsjön
kg/år
0.7
0.9
21
1.29
1.0
2.1
1.8
0.9
0.4
25
17
0.0
1.0
1.2
1.0
30
9
19344
34673
640
608
14143
55716
Beräknad belastning från äldre områden i Garpenberg beräknade från data framtagna inom ramen för kontrollprogramment för äldre områden
under perioden april 2013 till augusti 2014.
Provpunkt
pH
Al-filt
As-filt
Ca-filt
Cd-filt
Co-filt
Cr-filt
Cu-filt
Fe-filt
Hg-filt
Mn-filt
Mo-filt
Ni-filt
Pb-filt
S-filt
Zn-filt
SO4
Enhet
kg/år
kg/år
kg/år
kg/år
kg/år
kg/år
kg/år
kg/år
kg/år
kg/år
kg/år
kg/år
kg/år
kg/år
kg/år
kg/år
6.4
25.6
0.00
135
0.01
0.0
0.0
0.8
0.012
0.000
6.4
0.0
0.0
0.0
117
2
376
Östra 1 (belastning
via
grundvattentransp
ort, kg/år)
Beräknad belastning från Östra magasinen och Odalfältet baserat på data från grundvattenkontrollprogrammet.
6.5
60.8
0.00
198
0.04
0.1
0.0
8.0
0.204
0.000
1.7
0.0
0.0
0.0
191
17
606
Östra 2 (belastning
via
grundvattentransp
ort, kg/år)
Tabell 9.
5.5
360
0.01
830
4.15
1.1
0.0
264
0.282
0.000
36.8
0.0
0.3
70.3
1988
1104
6197
Odalfältet
(belastning via
grundvattentransp
ort, kg/år)
37
I korthet kan resultaten från 2013-2014 års mätningar sammanfattas i följande
huvudsakliga resultat:
•
•
•
•
•
•
•
Det finns stora likheter i 2013-2014 års resultat med avseende på
metallbelastningar i systemet jämfört med tidigare genomförda kampanjer, se
Figur 15. Möjligen kan man påvisa en lägre metallbelastning i de delar av
systemet möjligen för att man tidigare haft sämre mätningar av flödet, som t.ex.
från Lilla Bredsjön och i Kanalen. Skillnaderna är dock inte så stora att det
ändrar på tidigare analys och slutsatser av hur systemet fungerar med avseende
på metalltransport. I många fall föreligger en slående likhet mellan för 20132014 beräknad metalltransport med tidigare genomförda undersökningar.
De under 2013-2014 genomförda mätningarna ger en bättre upplösning på
mätdata och därmed en bättre möjlighet att bedöms metalltransporten från de
olika delobjekten i systemet. Mätningarna ger dessutom ny information om
grundvattenkvalitet och grundvattennivåer.
Lilla Bredsjön är grundvattenmättad upp till ca 1 m under markytan, utom i
anslutning till dammarna där en avsänkning av grundvattennivån sker. Detta är
samma resultat som rapporterades av Golder Associates, 1993. Både ytavrinning
och grundvatten håller neutralt pH, förutom ytvattnet nedströms östra dammen.
Metalltransport sker huvudsakligen mot S samt mot O. Metalltransporten
beräknad från 2013-2014 års data (1283 kg/år Zn, 1,7 kg/år Cd, 3,7 kg/år Cu och
9.2 kg/år Pb) är helt i linje med den belastning som tidigare rapporterats för Lilla
Bredsjön (Golder Associates, 1993) och något lägre i jämförelse mot vad som
bedömdes baserat på 2011 år resultat från egenkontrollprogrammet.
Metalltransporten via utloppet från Valbäckdammen är av samma
storleksordning som vid tidigare studier, med undantag för Pb, där transporten
minskat kraftigt, Figur 15.
Metalltransporten från de Tappdammen, Nygården och Myrdammen har för
första gången kunnat bedömas, Tabell 8. Mätningar av grundvattennivåer visar
att dessa dammar är vattenmättade med grundvattenytan i nivå med markytan.
Viss sulfidoxidation kan dock förekomma i anslutning till dammarna och i ytliga
lager av anrikningssand som torkar ut under delar av året.
Den beräknade metalltransporten i Ryllshyttebäcken fördubblas mellan
Tappdammarna och Gruvsjön. Området innehåller äldre varp och slagg och
delar av Västra 2 avvattnas mot Ryllshyttebäcken dock bedöms denna ökning
vara större än vad som kan förväntas. Det faktum att koncentrationerna är i
princip identiska uppströms och nedströms denna sträcka i Ryllshyttebäcken är
dock märkligt om det finns signifikanta källor till metaller som tillkommer på
sträckan. Detta skulle kunna tyda på att flödet i bäcken är överskattat i
utloppspunkten och därigenom leder till en för hög beräknad belastning.
För första gången har en bedömning av belastningen från Odalfältet kunnat
genomföras tack vara de grundvattenprovtagningar som genomförts i
kombination med hydrogeologisk karakterisering av satta provbrunnar.
Grundvattennivån ligger ca 5 m under markytan vilket möjliggör vittring av
sulfidmineral till detta djup. Odalfältet utgör en stor källa för Cd, Cu och Pb på
grund av att lakvattnet är surt. Lakvattnet från Odalfältet strömmar genom
Västra magasinen varefter det rapporterar till den avsänkta delen av Gruvsjön
38
•
•
•
och pumpas till Ryllshyttemagasinet. En fastläggning av Cu bedöms ske utefter
vattnets strömningsväg genom anrikningssanden då pH ökar.
Västra 1 har en kraftig gradient mot Gruvsjöns norra del till följd av den
avsänkning som sker där. Västra 2 påverkas till synes i mindre utsträckning av
länshållningen av Gruvsjöns norra del. I Västra 2 ligger grundvattennivån ca 1 m
under markytan. Gradienten i magasinet är mot Ryllshyttebäcken utom vid östra
delen av magasinet där gradienten är mot öster och den invallade delen av
Gruvsjön.
Metalltransporten i Kanalen visar på att huvuddelen (ca två tredjedelar) av
belastningen tillkommer nedströms Lilla Bredsjön innan vattnet når Gruvsjön.
Det går inte att med tillgängliga data säga vilka av källorna som orsakar detta
tillskott. Troliga källor är järnvägsbanken (som ger ett diffust tillskott längs dess
dragning, varp och slagg som använts för byggande av samhället och ev. annat
äldre gruvavfall i området).
Nu genomförd och tidigare genomförd bedömning av metalluttransporten från
återpumpat vatten från vattenmagasinet i Gruvsjön till Ryllshyttemagasinet
överensstämmer väl för Cd och Zn, men att belastningen av Cu och framförallt
Pb bedöms ha ökat kraftigt (vilket bedöms bero på att nu har metalltransporten
beräknats baserat på totalhalter och inte lösta halter).
Figur 15.
Bedömning av metalltransporten i olika punkter under 2013-2014 (gula fält)
jämfört med tidigare redovisade metalltransportmängder (bl.a. Sweco, 2006).
Metalltransporten ut från Gruvssjön är beräknad baserad på halter från DVVF
(2014) Årsrapport 2013 i punkt 34A: Herrgårdsdammen samt flöden från SMHI
för år 2013.
39
7 Omgivningspåverkan
En miljöriskbedömning av det historiska gruvavfallet i Garpenberg redovisas i
Bilaga 7.
8 Riskbedömning
En riskbedömning av dagens situation genomfördes av SWECO (2006) med avseende
på:
•
•
•
risker för påverkan på människors hälsa;
risker för påverkan på akvatiskt liv;
risk för påverkan på markfunktioner inom upplagsområdena.
SWECO konstaterade att:
8.1
•
vad gäller risker för påverkan på människors hälsa indikerar riskbedömningen
att gruvavfallen inte utgör någon betydande risk för människor, med reservation
bl.a. för exponering via intag av förorenat grundvatten och avfallens innehåll av
arsenik och andra metaller som ännu inte har undersökts.
•
riskbedömningen visar att metalläckaget från gruvavfallen medför påverkan på
det akvatiska livet i ytvattendrag i undersökningsområdet. Om alla former av liv
i vattendragen och i alla delar av de akvatiska livscyklerna ska skyddas finns
därmed ett behov av åtgärder idag. Den ovanstående riskbedömningen angående
akvatiskt liv gäller flertalet vattendrag i undersökningsområdet, t.ex. Gruvsjön.
•
föroreningarna i gruvavfallet medför även negativa miljöeffekter inom områdena
med gruvavfall. Om markfunktionen ska skyddas finns därmed ett behov av
åtgärder.
Säkerhet
Gruvhålen i Odalfältet utgör en betydande olycksrisk. I övrigt har inga betydande
olycksrisker identifierats.
40
8.2
Direkt exponering
SWECO (2006) bedömde vilka exponeringsvägar som är aktuella och risken för direkt
exponering för de olika objekten.
Tabell 10.
Bedömning av exponeringsvägar. x = exponeringsvägen bedöms vara aktuell, (x)
= exponeringsvägen kan vara aktuell men bedöms vara begränsad. (från SWECO
2006).
Generellt bör inte humantoxikoligiska aspekter vara ett problem, men tillsammans med
ekologiska interventionsvärden och riktlinjer för förorenad mark bedöms det som
sannolikt att alla områden där sulfidhaltiga material exponeras direkt kommer att kräva
någon form av åtgärd för att förhindra direktexponering.
8.3
Olycksrisk (släntstabilitet, dammhaveri, ras)
Inget av objekten bedöms utgöra någon akut risk för miljöolycka. Inga större
vattenvolymer finns lagrade vid objekten vilket minimerar effekterna av eventuella ras
eller utglidningar. Dammarna kring Lilla Bredsjön är konsekvensklassade i klass3, dvs
den lägsta konsekvensklassen.
Inga överhängande olycksrisker har identifierats. På sikt bör dock långtidsstabiliteten av
slänter, dammar och vallar beaktas.
41
8.4
Miljöpåverkan
8.4.1 Ekotoxikologiska effekter mark
Totalhalterna för samtliga objekt ligger över vedertagna interventionsvärden. SWECO
(2006) konstaterade att medelhalterna kadmium, koppar, bly och zink överskrider i
nästintill samtliga gruvavfall de nederländska interventionsvärdena och MKN (NV,
2008). Det finns alltså risk för påverkan på marklevande växter och djur. Påverkan på
markfunktionen i områdena med gruvavfall kan konstateras. På vissa områden saknas
vegetation helt. Detta beror dock till stor del på att det saknas organiskt material i dessa
områden.
Tabell 11.
Jämförelse mellan medelhalter i gruvavfallen och ekotoxikologiskt baserade
interventionsvärden enligt NV:s rapport 4638. (från SWECO 2006). Halterna
jämförs även mot MKN (NV, 2008).
Ekotoxikologiskt
interventionsvärde
MKN
Odalfältet
Järnvägsbanken
Ö magasinen
V magasinen
Tappdammarna
Lilla Bredsjön
Ryllshyttemagasinet
Cd
(mg/kg)
Cu
(mg/kg)
Pb
(mg/kg)
Zn
(mg/kg)
12
15
0,5
35,9
23,3
24,7
18,0
190
200
4118
2675
4454
5563
260
1022
3317
290
400
2188
485
552
11019
837
6242
6667
720
500
668
3760
1646
12249
9543
5454
1800
8.4.2 Markanvändning, skydd av yt- och grundvatten
Totalhalterna av flera metaller ligger för samtliga objekt ligger en faktor 10 över
vedertagna generella riktvärden för förorenad mark (Generella riktvärden för förorenad
mark, NV, 2008), se Tabell 11.
8.4.3 Ytvattenkvalitet
I Tabell 12 ges exempel på uppmätta koncentrationer i yt- respektive bottenvatten i
Gruvsjön under perioden 2000 - 2009. Generellt sett uppvisar Gruvsjön höga till mycket
höga halter metaller i vattnet i förhållande till Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för
sjöar och vattendrag vid klassning av risken map ytvattenkvalitet (Naturvårdsverket
1999), Tabell 13.
Halterna Zn, Cd, Cu och Pb i Gruvsjön ungefär halverades under slutet av nittiotalet och
i början på 2000-talet, men har inte ändrats nämnvärt över den senaste 5 års-perioden, se
Bilaga 6.
42
Tabell 12.
Exempel på uppmätta koncentrationer i yt- respektive bottenvatten i Gruvsjön.
Medelvärden av 6 provtagningar per år under perioden 2000-2009.
Gruvsjön (Dalälvens vattenvårdsförening, 2014)
Cu (µg/l) Pb (µg/l) Zn (µg/l) Cd (µg/l)
2013 (medelvärde n=4)
Ytvatten (djup 0,5 m)
12.99
3.75
315
0.505
Bottenvatten (djup 21 m)
11.9
5.78
547.5
0.935
1990-2013 (medelvärde n=77)
Ytvatten (djup 0,5 m)
14.36
3.76
542.6
0.893
Bottenvatten (djup 21 m)
12.88
6.65
709.8
1.194
Klass 2 (µg/l)
Klass 3 (µg/l)
Klass 4 (µg/l)
Klass 5 (µg/l)
Klass 1 (µg/l)
Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag vid klassning av
risken map ytvattenkvalitet (Naturvårdsverket 1999).
Mycket
Låg
Måttligt
Hög
Mycket
låg halt
halt
hög halt
Halt
hög halt
As
<0,4
0,4-5
5-15
15-75
>75
Cd
<0,01
0,01-0,1
0,1-0,3
0,3-1,5
>1,5
Cr
<0,3
0,3-5
5-15
15-75
>75
Cu
<0,5
0,5-3
3-9
9-45
>45
Ni
<0,7
0,7-15
15-45
45-225
>225
Pb
<0,2
0,2-1
1-3
3-15
>15
Zn
<5
5-20
20-60
60-300
>300
Ämne
Tabell 13.
Risk för biologiska effekter
Ingen
Hög risk
eller
Liten
Risk
Ökad
mycket
risk
föreligger*
risk
liten
redan vid
kort
exponering
*Främst i mjuka, närings- och humusfattiga vatten samt i sura vatten
43
Tabell 14.
Särskilt förorenande ämnen (HaV 2013-09-27) och Prioriterade ämnen (HVMFS
2013:19).
Särskilt förorenande ämnen (HaV 2013-09-27, Rekommendationer
angående klassgränser för särskilda förorenande ämnen och
expertbedömning vid kemisk statusklassning)
Substans
GVvatten
Anmärkning
(µg/l)
Krom
3
Filtrerad halt (Cr VI)
8 vid hårdhet > 24 mg/l
CaCO3/l
Filtrerad halt, utöver naturlig
bakgrund
3 vid hårdhet < 24 mg/l
CaCO3/l
Filtrerade halter, utöver naturlig
bakgrund
Koppar
4
Filtrerad halt
Arsenik
0,50
Zink
Prioriterade ämnen (HVMFS 2013:19)
Ämne
Kadmium
Riktvärde (RV)
Gränsvärde (GV)
(µg/l)
(µg/l)
<0,08 vid hårdhet < 40 mg/l
CaCO3/l
0,45 vid hårdhet < 40 mg/l
CaCO3/l
0,08 vid hårdhet 40 - 50 mg/l
CaCO3/l
0,45 vid hårdhet 40 - 50 mg/l
CaCO3/l
0,09 vid hårdhet 50 - 100 mg/l
CaCO3/l
0,6 vid hårdhet 50 - 100 mg/l
CaCO3/l
0,15 vid hårdhet 100 - 200 mg/l 0,9 vid hårdhet 100 - 200 mg/l
CaCO3/l
CaCO3/l
0,25 vid hårdhet > 200 mg/l
CaCO3/l
Bly
7,2
Kvicksilver 0,005
Ni
1,5 vid hårdhet > 200 mg/l
CaCO3/l
0,07
20
44
MKN-vatten uppnås inte i recipienten Gruvsjön (vattenförekomst) för kadmium. Tabell
14 innehåller värden för prioriterade ämnen och HaVs Rekommendationer angående
klassgränser för särskilda förorenande ämnen och expertbedömning vid kemisk
statusklassning från år 2013. HaV har föreslagit nya haltgränser för särskilt förorenande
ämnen som för närvarande är ute på remiss varför de är svåra att förhålla sig till vid
denna tidpunkt. Halterna i Gruvsjön ligger långt över HaVs rekommendationer till
värden för de särskilt förorenande ämnenna Zn och Cu .
Det föreligger således en uppenbar risk för att det kan bli svårt att klara MKN för God
Kemisk Status för Gruvsjön. Det bör speciellt beaktas att så länge verksamheten pågår
vid Garpenbergsgruvan återpumpas dränagevatten från norra delen av Gruvsjön och
renas genom inblandning i processvatten och anrikningssand.
Om det över huvud taget skall vara möjligt att uppnå god status i Gruvsjön måste
således åtgärder för att begränsa metalltransporten från de äldre objekten vidtas innan
driften upphör i Garpenbergsgruvan.
8.4.4 Grundvattenkvalitet
Alla objekt ligger i anslutning till ytvatten som normalt sett utgör
utströmningsområden för grundvatten. Risken för omfattande grundvattenföroreningar
utanför objekten har därför betraktats som liten varför tidigare förhållandevis lite arbete
har genomförts på grundvatten nedströms objekten genom åren. Det finns vissa
provtagningar inne i objekten av Golder (1993) för Lilla Bredsjön och av Hellman
(1998) för Västra magasinen. Dessa visar på förhöjda metallhalter i de ytliga
grundvattnen.
Bilaga 6 redogör för det grundvattenkontrollprogram som genomförts under 2013-2014.
8.4.5 Kända incidenter
Inga kända incidenter finns dokumenterade relaterade till de äldre objekten i
Garpenberg. Dock är den samlade metallbelastningen från objekten av sådan magnitud
att de är att betrakta som allvarlig miljöpåverkan.
8.4.6 Riskindex
Risken har bedömts för varje objekt enligt en skala som är relaterad till bedömt
åtgärdsbehov för de olika riskområdena, Tabell 15. Därefter viktas olika riskers
betydelse och prioriteras i fallande skala: Säkerhetsrisk / Fysisk Stabilitet /
Miljöpåverkan / Humantoxikologisk risk.
45
Tabell 15.
Använd bedömningsnyckel för riskbedömning.
Bedömningsnyckel
Riskbedömning
Åtgärdsbehov
Insignifikant
Ingen åtgärd
Låg
Ingen åtgärd för tillfället
Medel
Åtgärd kan övervägas på sikt
Hög
Åtgärd bör övervägas på kort sikt
Mycket hög
Omedelbar åtgärd
De risker som bedömts vara relevanta för varje objekt framgår av nedanstående Tabell
16 till Tabell 20. Risken för miljöpåverkan bedöms som hög för samtliga objekt. Så
länge som en stor del av lakvattnet från de större objekten (Västra magasinen, Odalfältet
och Lilla Bredsjön) samlas upp och renas är risken hög. Skulle denna hantering av
vattnen upphöra skulle risken bedömas som mycket hög. Odalfältet har en rad gruvhål
med mycket begränsat skydd mot fallolyckor som bör skyddas bättre. Vid Östra
magasinen måste även risken för direktexponering av människor beaktas. Vid
magasinen finns anrikningssand i dagen och områdena används sommartid för bad och
lek.
Tabell 16.
Samlad riskbedömning för Lilla Bredsjön.
Lilla Bredsjön
Insignifikant
1. Säkerhetsrisk
2. Olycksrisk
Låg
Inget eller mycket lite vatten på
magasinet, konsoliderad yta
Inget eller mycket lite vatten på
magasinet, konsoliderad yta
Hög
Mycket hög
Enligt de bedömningar Golder
Associates (1993) gjort är
magasinet på väg att slå om och
bli surt, effekten begränsas
genom att magasinet till stor
del dränerar mot Ryllshyttan,
kan ge problem att innehålla
villkor under drift.
3. Miljöpåverkan
4. Humantoxikologisk risk
Medel
Bedöms som begränsad, delvis täckt
med rötslam
46
Tabell 17.
Samlad riskbedömning för Västra magasinen och Tappdammarna.
Västra magasinen, Tappdammarna
Insignifikant
1. Säkerhetsrisk
2. Olycksrisk
Låg
Inget eller mycket lite vatten på
magasinen, konsoliderad yta
Inget eller mycket lite vatten på
magasinet, konsoliderad yta
Medel
Mycket hög
Enligt de bedömningar SWECO
2006 gjort kan Västra magasinen
vara på väg att slå om och bli
sura, effekten begränsas
genom att magasinet till stor
del dränerar mot
utjämningsmagasinet och
vattnet tas omhand under drift.
3. Miljöpåverkan
Bedöms som begränsad, delvis
övervuxna
4. Humantoxikologisk risk
Tabell 18.
Hög
Samlad riskbedömning för Odalfältet.
Odalfältet
Insignifikant
Låg
Medel
1. Säkerhetsrisk
Mycket hög
Inga ras eller olyckor av signifikant
storlek bedöms kunna inträffa
2. Olycksrisk
Området bedöms generera ett
signifkant bidrag till
föroreningsbelastningen i
Garpenberg.
3. Miljöpåverkan
4. Humantoxikologisk risk
Tabell 19.
Hög
Gruvhål med begränsat skydd
mot fall
Bedöms som begränsad, delvis
övervuxna
Samlad riskbedömning för Östra magasinen.
Östra magasinen
1. Säkerhetsrisk
2. Olycksrisk
3. Miljöpåverkan
4. Humantoxikologisk risk
Insignifikant
Låg
Säkerhetsrisken
relaterad till Östra
magasinen bedöms
minimal
Inga ras eller olyckor av
signifikant storlek
bedöms kunna inträffa
Medel
Hög
Mycket hög
Området bedöms generera ett
signifkant bidrag till
föroreningsbelastningen i
Garpenberg.
Anrikningssand i dagen. Platsen
används som badstrand, risken
inte obetydlig eftersom barn
leker på platsen
47
Tabell 20.
Samlad riskbedömning för Järnvägsbanken.
Järnvägsbanken
1. Säkerhetsrisk
2. Olycksrisk
Insignifikant
Låg
Säkerhetsrisken
relaterad till
Inga ras eller olyckor av
signifikant storlek
Hög
Mycket hög
Området bedöms generera ett
signifkant bidrag till
föroreningsbelastningen i
Garpenberg. Underlaget är dock
begränsat varför en provtagning
av materialet rekommenderas.
3. Miljöpåverkan
4. Humantoxikologisk risk
Medel
Bedöms som begränsad,
delvis täcke med andra
material.
8.4.7 Samlad riskbedömning
• Ur ett säkerhetsperspektiv är det framförallt gruvhålen och rasområdena vid
Odalfältet som bedöms kräva åtgärder.
• Inga signifikanta plötsliga olyckor bedöms kunna komma att ske.
• Alla objekt bedöms utgöra en hög risk ur miljösynpunkt. Speciellt oroande
bedöms det vara om återpumpningen från utjämningsmagasinet skulle upphöra
eller om buffringskapaciteten i anrikningssanden i Lilla Bredsjön skulle
utarmas vilket skulle leda till en ökning av belastningen från Lilla Bredsjön
med en faktor av ca 5.
• Alla objekt bedöms hålla så höga totalhalter av metaller att de kräver åtgärder
ut ett ekotoxikologiskt perspektiv och för att återskapa markfunktionen.
Speciellt angeläget är det att skydda Östra magasinen för att undvika
direktexponering med tanke på att områdena används som bad- och lekplatser.
9 Förslag till kompletterande undersökningar
Det finns i princip två vägar att gå.
1. Antingen kan man på basis av idag befintlig information fatta beslutet att
situationen är så allvarlig att åtgärder krävs och fokusera kompletterande
undersökningar på utformning av lämpligaste åtgärder samt uppföljning av
genomförda åtgärder. Den samlade bilden av tillgänglig information är
entydig.
2. Alternativt kan man argumentera att existerande underlag är bristfälligt, att
mer detaljerad kartläggning krävs och att osäkerheterna i befintligt underlag
är så stora att man inte kan fatta beslut om att åtgärder skall genomföras.
I det första fallet står det klart att metallbelastningen från de äldre områdena är
mycket omfattande och att den kan komma att förvärras över de närmaste årtiondena.
Trots att uppsamling av lakvatten från Odalfältet och Västra magasinen sker idag är
48
recipienten Gruvsjön kraftigt påverkad och klarar inte MKN för god vattenkvalitet. Man
kan också konstatera att det inte räcker med att åtgärda ett eller ett fåtal av objekten om
MKN någonsin skall kunna uppnås i Gruvsjön, det krävs ett samlat grepp om samtliga
objekt och ändå är det osannolikt att MKN kan uppnås.
Å andra sidan kan man argumentera att delar av det tillgängliga underlaget är
gammalt. En del av utredningarna gjordes under 80- och 90-talen, antalet prover är
förhållandevis litet och i vissa fall mycket litet, heterogeniteten i det deponerade avfallet
är betydande i och mellan de olika objekten, men framför allt i vertikal led inom de
olika objekten. De hydrogeologiska förhållandena, som är avgörande för val av
efterbehandlingsåtgärder och omfattningen av metallbelastningen på sikt är inte fullt
kända. Tillgänglig information rörande befintliga dammkonstruktioner är bristfällig i
många avseenden av avseende uppbyggnad och status.
Resultaten från nu genomfört kontrollprogram under 2013 och 2014, Bilaga 6,
konfirmerar tidigare resultat och ger precis samma slutsatser som tidigare genomförda
utredningar.
Det är sannolikt att ytterligare systematiska studier visar att åtgärder krävs i form av
ett samlat grepp om samtliga objekt för att uppnå en acceptabel metallbelastning till
Gruvsjön, både på kort och lång sikt. Det är dock ett komplext system som dessutom är
svårt att studera med pågående drift av verksamheten i Garpenberg. Nu genomförda
studier under 2013 och 2014 bedöms ge ett bättre underlag för val av åtgärder samt
utgöra ett bättre underlag för att avgöra åtgärdernas funktion.
En detaljerad åtgärdsutredning bör genomföras för varje objekt. Ju bättre underlag
som finns ju bättre kan åtgärderna skräddarsys.
9.1
Lilla Bredsjön
Lilla Bredsjön är det objekt som är bäst studerat. Ändå finns det en rad oklarheter
som bör utredas. Det är väl dokumenterat att:
Anrikningssanden som är deponerad i Lilla Bredsjön är potentiellt syrabildande.
Vittring sker i den omättade delen av anrikningssanden. Den översta delen av den
deponerade sanden är i dag syraproducerande. Lakvattnet infiltrerar sanden och
neutraliseras på sin väg ned mot grundvattenytan varvid en stor andel av de
mobiliserade metallerna fälls ut eller adsorberas. Golder Associates (1993) bedömde att
buffringskapaciteten på underliggande anrikningssand skulle utarmas till ca 2010-2015
varvid belastningen från magasinet bedömdes komma att öka med en faktor 5 och förbli
hög under de närmaste århundradena. Detta har inte kunna ses i de resultat som
framkommit under 2013 – 2014 års kontrollprogram, Bilaga 6.
49
Tabell 21.
Bedömning av läckage och ytavrinning från Lilla Bredsjön (sammanställt från
Golder Associates 1993).
Damm
Dammläckage
Ytavrinning
Totalt
Enhet
1* (mot öster)
37600
0
37600
m /år
2 (mot söder)
12000
72200
84200
0
8200
m /år
3
m /år
3 (mot norr)
8200
*Omfattar även läckage via ås
3
3
Baserat på år 2011 års resultat från egenkontrollprogrammet i Garpenberg
(mätpunkt ”Utlopp Lilla Bredsjön”) där avbördat vatten och läckage från Lilla Bredsjön
mot söder provtas har en bedömning av belastningen från magasinet gjorts under
antagandet att medelhalterna i utloppet är representativa för allt vatten som strömmar
från magasinet (ytvatten och grundvatten enligt Tabell 21). Resultatet av bedömningen
redovisas i Tabell 22. Resultaten bedöms vara i nivå med, eller något högre, än den
belastning från magasinet som Golder Associates (1993) uppskattade samt i nivå med
den belastning som kan härledas ur den totala metallbalansen 2005, se Figur 14.
Resultaten från 2013 – 2014 års kontrollprogram, Tabell 8 och Bilaga 6, indikerar att
belastningen är i nivå med den belastning som Golder Associates (1993) uppskattade
och lägre än den som redovisas i Tabell 22.
Tabell 22.
Bedömning av uttransporterad metallmängd från Lilla Bredsjön år 2011.
Metallbelastning från Lilla Bredsjön 2011 (kg/år)
As
Cd
Cu
Pb
Zn
0.1
9.4
10.6
36.7
1680
Grundvattennivån är generellt hög i magasinet, men en omättad zon på ca 0,5-1,0 m
har påvisats av Golder Associates 1993 över i princip hela magasinet, med en djupare
omättad zon i anslutning till dammarna. Dessa resultat konfirmeras av nu genomfört
kontrollprogram, Bilaga 6. Ytavrinning avbördas mot söder och Kongsjön. Grundvatten
avrinner mot norr, öster och söder i anslutning till dammarna. En generell
hydrogeologisk modell upprättades av Golder Associates 1993.
50
Figur 16.
Resultat från Golder Associates hydrogeologiska modell över Lilla Bredsjön
(1993). Grundvattennivån bedöms ligga högt i hela magasinet utom vid
dammarna samt i anslutning till den ås som korsar magasinets östra del.
Under årens lopp har Lilla Bredsjön täckts till stora delar med rötslam. Rötslammet
minskar ytavrinningen och ökar infiltrationen vilket leder till en förhöjd grundvattenyta.
SWECO (2012) genomförde förnyade mätningar av grundvattennivåerna i magasinet i 5
punkter under november månad. Resultaten visade att grundvattenytan ligger högt,
mellan 0,0 och 0,5 m under markytan.
•
•
Golder Associates (1993) hydrogeologiska modell indikerar att
grundvattennivån bör ligga lägre i ett stråk tvärs över östra delen av Lilla
Bredsjömagasinet. Detta har inte kunnat påvisas i de mätningar av
grundvattennivån som genomförts under 2013 – 2014, Bilaga 6.
Dammarnas konstruktion och status bör utredas samt dammarnas
långtidsstabilitet.
51
9.2
Tappdammarna
Förhållandevis lite är känt om Tappdammarna. Medelmäktighet har utifrån
topografin bedömts till 2,5 m vilket ger en totalvolym på 130 000 m3. Anrikningssanden
är potentiellt syrabildande och innehåller förhöjda, om än inte väldigt höga,
metallhalter. Vid provgropsgrävning i Tappdammen och dammen vid Nygården
bedömdes 1990 sanden vara grå och ovittrad. I Tappdammen var grundvattenytan
belägen 0,3 m under markytan och i dammen vid Nygården 0,1-0,2 m under markytan
(Fällman och Qvarfort, 1990). Bedömning av totalhalter baseras på 3 (tre) prover (ett
från varje magasin).
Mycket lite är känt om dammarnas uppbyggnad och skick.
2013 – 2014 år kontrollprogram har gett ytterligare information om Tappdammarna
som verifierar tidigare utredningar. För första gången har det varit möjligt att bedöma
uttransporten av metaller från Tappdammarna, Tabell 8. Belastningen från
Tappdammarna beräknas effektivt till följd av hög grundvattennivå i magasinen.
Som underlag för utvärdering av möjliga efterbehandlingsmetoder, bedöms följande
resultat vara av vikt:
•
Grundvattennivåerna i och omkring magasinen har studeras och visat sig
ligga i nivå med markytan
Det rekommenderas att som underlag för utvärdering av möjliga
efterbehandlingsmetoder, följande utredningar genomförs:
•
•
9.3
Materialet i dammarna provtas och analyseras
Dammarnas uppbyggnad och skick studeras
Västra magasinen
Västra 1 samt norra delen av Västra 2 dräneras till pumpstationen norr om
utjämningsmagasinet varifrån vattnet pumpas till utjämningsmagasinet. Den övriga
delen av Västra 2 dräneras delvis direkt till utjämningsmagasinet och delvis till
Ryllshyttebäcken. Metalltransporten från magasinen har bedömts av Fällman och
Qvarfort (1990) på tre olika vis; del på grundvattenanalyser i magasinen, dels på
vattenkvalitet i ytvatten på Västra 2 och dels på Länshållningsvattnets kvalitet och flöde
i norra delen av Gruvsjön, vilket sammanfattas i 0. I bedömningen baserad på
länshållningsvattnet ingår även metallbelastningen från Odalfältet.
52
Tabell 23.
Bedömning av uttransporterad metallmängd från Västra magasinen.
Bedömning av metallbelastning från Västra magasinen
Bedömning baserad på
Cd
Cu
Pb
kg/år
kg/år
kg/år
Grundvatten
3,7
0,6
2,0
Dammvatten, Västra 2
1,2
68
54
Länshållningsvattnet
7,0
23
5
Zn
kg/år
2400
1260
23000
Vid provtagning i magasinen påträffades en vittringsprofil med vittrad sand ned till
ca 1,2 m. Olika malmer har dock anrikats och en komplex lagerföljd finns i magasinen.
Att döma av länshållningsvattnets kvalitet är Västra magasinen och Odalfältet stora
källor till metaller. När länshållning av norra delen av Gruvsjön upphör kommer Västra
1 till stor del att överdämmas. Grundvattennivåer på magasinen undersöktes av Hellman
1998. Resultaten visar att grundvattennivån ligger djupare på Västra 1 (2-14 m under
markytan) än på Västra 2 (0,5-1,5 m under markytan). Västra 1 påverkas således i en
större utsträckning av avsänkningen av norra delen av Gruvsjön. Resultaten stämmer
väl med resultaten från 2013 – 2014 års kontrollprogram, Bilaga 6.
Grundvattnet på Odalfältet och Västa 1 är surt och håller höga metallhalter.
Grundvattnet på västra 2 är mindre surt och håller lägre metallhalter.
Det rekommenderas att som underlag för utvärdering av möjliga
efterbehandlingsmetoder, följande utredningar genomförs:
•
•
•
9.4
Materialet i dammarna provtas och analyseras
Dammarnas uppbyggnad och skick studeras
För att underlätta utvärderandet av olika åtgärdsmöjligheter bör en
hydrogeologisk modell tas fram för Västa magasinen.
Odalfältet
Volymen varp inom Odalfältet har uppskattats till ca 220 000 m3 (SGI, 1990),
vilket beräknas motsvara 374 000 ton. Enligt uppgifter har Boliden omanrikat 285 000
ton varp från området (Fällman och Qvarfort, 1990). Vidare har en del varp använts för
att täcka ytan på Västra 1 för att minimera damning.
Mycket få prover finns analyserade från Odalfältet och det rör sig troligtvis om
material som varit utsatt för vittring under lång tid (4 prover tagna på 0,3-0,5 m djup).
53
Tabell 24.
Uppmätta metallhalter i varp på Odalfältet (data från Fällman och Qvarfort,
1990).
Totalhalter varp Odalfältet (n=4), från Fällman och Qvarfort, 1990
pH
S
Fe
Cu
Pb
Zn
mg/kg
mg/kg
mg/kg
mg/kg
mg/kg
3,98
17500
47400
4120
2190
670
Såvitt känt har inga tidigare bedömningar av metalluttransporten från Odalfältet
utförts. Lakvattnet från området dränerar troligtvis till viss del till gruvan och till vissa
delar till länshållningsvattnet vid norra Gruvsjön. Resultaten från 2013 – 2014 års
kontrollprogram har möjliggjort en första bedömning av metalluttransporten från
Odalfältet, Tabell 9.
Odalfältet är bristfälligt undersökt vilket i delar kan bero på det kulturhistoriska
skydd som gäller för området. Ett omfattande kulturhistorisk arv komplicerar
situationen från ett efterbehandlingsperspektiv, se Bilaga 4.
Det rekommenderas att som underlag för utvärdering av möjliga
efterbehandlingsmetoder, följande utredningar genomförs:
•
•
9.5
Avfallet provtas och analyseras (om tillstånd kan ges för uttag av prover)
Kulturhistoriska aspekter belyses och klargörs ytterligare
Östra magasinen
Avfallssanden i Östra magasinen deponerades direkt i Gruvsjön, men till följd av
sänkningen av sjöns vattennivå återfinns idag 1,5-2 m av avfallet ovanför vattenytan.
Utbredningen av sanden ovanför sjöytan har uppskattats till 37 000 m2. Vid två
provgropsgrävningar (en i norra magasinet och en i södra) påträffades naturlig mark vid
1,9 respektive 2 m djup (Fällman och Qvarfort, 1990).
Den översta anrikningssanden (0-0,1 m) bedömdes vara urvittrad. Vittrad sand
följde sedan till 1,5 m (norr) respektive 0,7 m (söder). En stor andel av sanden bedöms
därför vara vittrad eftersom naturlig mark påträffades vid ca 2,0 m djup. Svavelhalterna
var låga i den vittrade sanden (1 000 – 8 000 mg/kg TS) jämfört med den ovittrade (18
000 - 23 000 mg/kg TS) (Fällman och Qvarfort, 1990).
Någon tidigare bedömning av metallbelastningen från Östra magasinen har inte
påträffats. Resultaten från 2013 – 2014 års kontrollprogram har möjliggjort en första
bedömning av metalluttransporten från Östra magasinen, Tabell 9. Från magasinens
läge, tidigare i Gruvsjön, numera även delvis ovanför vattenytan i strandlinjen, innebär
att magasinen avrinner direkt till Gruvsjön.
Östra magasinen bedöms vara bristfälligt undersökta. Det rekommenderas att som
underlag för utvärdering av möjliga efterbehandlingsmetoder, följande utredningar
genomförs:
•
•
ytterligare utreda magasinens avgränsning
avfallets materialegenskaper karakteriseras ytterligare.
54
Tabell 25.
Uppmätta metallhalter i anrikningssand från Östra magasinen (data från Fällman
och Qvarfort, 1990).
Totalhalter i anrikningssand Östra magasinen (n=5), från Fällman och Qvarfort, 1990
S
mg/kg
11400
9.6
Fe
mg/kg
39100
Cd
mg/kg
<1
Cu
mg/kg
4450
Pb
mg/kg
550
Zn
mg/kg
1650
2-
CO3
mg/kg
1200
Järnvägsbanken
Järnvägsbanken löper längs Gruvsjöns östra sida upp till Odalfältet. På vissa avsnitt
finns slagg synligt på bankens överyta. Vid provgropsgrävningar utförda på åtta platser
längs banken påträffades sulfidmalmsslagg i samtliga gropar, ibland även blandat med
masugnsslagg (Fällman och Qvarfort, 1990). Slagglagrens mäktigheter varierade mellan
enstaka inblandning i sand till 0,5 m mäktiga lager med slagg och sand blandat. I några
punkter förekom ett ensartat slaggskikt på ca 0,1 m. På de platser där järnvägen
passerade Östra sandmagasinen förekom även avfallssand (anrikningssand) som
bottenmaterial. Mängden slagg uppskattades till 12 800 m3 med ett antagande om ett 0,2
m tjockt slagglager med 4 m bredd längs en sträcka av 16 km (Fällman och Qvarfort,
1990).
Det finns bara uppgifter om prover från två provgropar som analyserats (Qvarfort
och Fällman, 1990), se Tabell 26.
Järnvägsbanken är byggd utmed Gruvsjöns östra strand och bedöms dränera i
princip direkt till Gruvsjön. Inga bedömningar av metallbelastningen från
Järnvägsbanken har genomförts tidigare och har heller inte kunna göras inom ramen för
2013 – 2014 år kontrollprogram, Bilaga 6.
Järnvägsbanken bedöms vara bristfälligt undersökt. Det rekommenderas att som
underlag för utvärdering av möjliga efterbehandlingsmetoder, följande utredningar
genomförs:
bättre utreda bankens avgränsningar
bättre utreda bankens innehåll av slagg och varp
avfallets materialegenskaper
•
•
•
Tabell 26.
Uppmätta metallhalter i Järnvägsbanken (data från Fällman och Qvarfort, 1990).
Totalhalter i slagg från Järnvägsbanken, från Fällman och Qvarfort, 1990
Djup
S
Fe
Cu
Pb
Zn
m
mg/kg
mg/kg
mg/kg
mg/kg
mg/kg
0,4
19000
91000
2790
850
6130
0,2
8000
106000
2560
120
1390
55
10 Förslag till åtgärder
I första hand bör ovanstående utredningar, se avsnitt 9, genomföras för att skapa
tillräckligt underlag för en åtgärdsutredning. Det föreligger specifika komplikationer där
olika lösningar och kostnader måste ställas mot varandra och mot bevarandevärdet ur
kulturhistorisk synvinkel.
En åtgärdsutredning bör därefter genomföras för varje objekt. Här diskuteras
översiktligt ett antal olika efterbehandlingsmetoder och deras tillämplighet på de olika
objekten.
Samtliga objekt utom möjligen järnvägsbanken innehåller sulfidhaltigt avfall. Avfallen
är vittrade i olika grad, men den övervägande delen av metallerna i avfallen föreligger i
sulfidform. Givetvis är det önskvärt att finna lösningar där metallinnehållet i avfallen
kan tillvaratas, dvs genom omanrikning. En stor del av det avfall som finns i dessa
deponier utgör redan omanrikad slagg, varp eller anrikningssand. En annan strategi är
att försöka använda avfallet vid efterbehandlingsarbeten, t.ex. för att fylla upp gamla
dagbrott eller schakt.
Bästa strategin avseende efterbehandling av sulfidhaltigt utvinningsavfall på plats är att
permanent minimera hastigheten med vilken sulfiderna oxiderar, dvs att på ett eller
annat sätt minimera syretransporten till avfallet. Det finns olika sätt att minimera
syretransporten till det sulfidhaltiga materialet:
•
Kvalificerad täckning (torrtäckning): Vid torrtäckning bygger man en
diffusionsbarriär ovanpå det sulfidhaltiga avfallet genom att skapa ett tätskikt
med hög vattenmättnadsgrad ovanpå avfallet. För att tätskiktet skall fungera
effektivt krävs att > 85 % vattenmättnadsgrad kan upprätthållas permanent i
tätskiktet. Höga krav ställs på utförandet av tätskiktet så att tillräcklig låg
permeabilitet uppnås. Vid en väl utförd torrtäckning reduceras
syrediffusionshastigheten till ungefär 1 mol/m2/år.
•
Överdämning och/eller våtmarksetablering: Syrediffusion i vatten sker ungefär
10 000 gånger långsammare i vatten än i luft. Därför är överdämning en mycket
effektiv metod. Redan på ganska kort sikt då sulfiderna i de översta
millimetrarna av avfallet oxiderat och syretransporten till sulfiderna i det
deponerade avfallet helt styrs av diffusion. Alternativt kan ett tunt lager av ett
inert material läggas ovanpå avfallet för att full effekt skall uppnås omedelbart.
Vid överdämning reduceras syrediffusionshastigheten till < 0,2 mol/m2/år.
•
Förhöjd grundvattenyta (grundvattenmättnad): Genom att säkerställa att det
sulfidhaltiga avfallet alltid befinner sig under grundvattenytan minimeras
syretransporten till avfallet. Precis som vid överdämning är syrediffusion i
vatten ungefär 10 000 gånger långsammare i vatten än i luft. Därför är förhöjd
grundvattenyta en mycket effektiv metod som ger full effekt på kort sikt. Vid
grundvattenmättnad reduceras syrediffusionshastigheten till ungefär samma nivå
som vid överdämning, d.v.s. ca 0,2 mol/m2/år.
•
Kombinationslösningar av ovanstående
56
I de fall det rör sig om begränsade mängder deponerat avfall kan det även vara aktuellt
att gräva ut materialet och deponera det på en plats som kommer att efterbehandlas eller
vattenfyllas i en framtid.
Utöver dessa metoder finns det en rad andra metoder som används eller studeras i olika
grad, som tex tillförande av buffrande material och påskyndad utlakning av potentiella
föroreningar.
I denna bedömning har framförallt följande efterbehandlingsmetoder översiktligt
studerats:
•
•
•
•
Utgrävning
Kvalificerad moräntäckning
Förhöjd grundvattenyta
Vattentäckning
Det bedöms troligt att även kombinationer av dessa metoder kan komma att bli aktuella
vid efterbehandlingen av de olika objekten.
10.1 Lilla Bredsjön
Flera metoder bedöms initialt tillämpbara på hela eller delar av magasinet. En realistisk
bedömning talar för att en kombination av grundvattenmättnad tillsammans med
kvalificerad moräntäckning invid dammarna och östra delen av magasinet där
underliggande mark har hög genomsläpplighet (moränås) skulle kunna vara både
effektivt och förhållandevis ekonomiskt.
Utgrävning bedöms som mindre realistiskt på grund av den stora mängden avfall.
Vattentäckning bedöms som mindre realistiskt på grund av det relativt begränsade
tillrinningsområdet samt att dammarna inte byggts långtidsstabila från början.
10.2 Tappdammarna
Flera metoder bedöms möjliga att genomföra, däribland utgrävning, kvalificerad
täckning eller grundvattenmättnad. Vattentäckning bedöms som mindre realistiskt på
grund av att dammarna inte byggts långtidsstabila från början.
En kombination av grundvattenmättnad tillsammans med kvalificerad moräntäckning
invid dammarna skulle kunna vara både effektivt och förhållandevis ekonomiskt för
Tappdammarna. Utgrävning skulle kunna vara ett realistiskt alternativ.
10.3 Västra magasinen
Västra 1 kommer att överdämmas när driften upphör och länshållning av norra delen av
Gruvsjön upphör. Fram till dess kan en efterbehandling genomföras.
57
Grundvattenmättnad bedöms orealistiskt liksom vattentäckning. Kvalificerad
moräntäckning bedöms möjlig emedan utgrävning knappast är realistiskt med tanke på
den stora mängden avfall som deponerats på magasinet. Omanrikning kan inte uteslutas,
även om det knappast är aktuellt i dagsläget.
Västra 2 skulle kunna grundvattenmättas till stora delar. Kvalificerad moräntäckning är
också en möjlighet. Utgrävning bedöms mindre attraktivt till följd av den stora mängden
avfall.
10.4 Odalfältet
Fältets läge gör att utgrävning eller kvalificerad täckning bedöms vara de mest
realistiska alternativen. Anrikning av varpen kan inte uteslutas, även om det knappast är
aktuellt i dagsläget.
Vattentäckning eller grundvattenmättnad bedöms inte vara realistiska alternativ på
grund av områdets läge i terrängen.
Efterbehandlingen av Odalfältet bedöms kompliceras till följd av dess stora
kulturhistoriska värde.
10.5 Östra magasinen
Kvalificerad täckning av det avfall som ligger deponerat ovanför vattenytan bedöms
som mest realistiskt. Vattentäckning eller grundvattenmättnad bedöms svårt att
genomföra. Utgrävning av avfallet bedöms även det svårt eftersom en stor del av
avfallet ligger i Gruvsjön eller under Gruvsjöns vattennivå. Anrikning av
anrikningssanden kan inte uteslutas, även om det knappast är aktuellt i dagsläget.
10.6 Järnvägsbanken
För järnvägsbanken är utgrävning eller ”göra ingenting” de mest realistiska alternativen.
En täckning på plats bedöms inte realistiskt. Vattentäckning eller grundvattenmättnad
bedöms inte som ett realistiskt alternativ och dessutom bedöms mängden sulfidhaltigt
avfall i järnvägsbanken vara osäkert.
11 Bedömda kostnader
En indikativ kostnadsbedömning av olika alternativ ges i Tabell 27. Vid utgrävning
förutsätts att det finns lämpliga håligheter eller deponier i närheten som kan ta emot
materialet och det inte har någon efterbehandlingskostnad på denna plats. Ett exempel
på en sådan plats skulle kunna vara Ryllshyttemagasinet. Olika kombinationsalternativ
har inte beaktats i denna initiala bedömning.
I Tabell 28 görs en sammanställning av indikativa kostnader för att genomföra nu
föreslagna åtgärder för varje objekt.
58
Tabell 27.
Indikativ kostnadsuppskattning för olika alternativa efterbehandlingsåtgärder.
Objekt
Objekt
Driftperiod
Odalfältet
1600-1700 tal
1827-1878
1908-1942
1943-1950
1928-1943
Åtgärdsalternativ
Area
(ha)
Utgrävning á Moräntäckning Vattentäckning Förhöjd GV-yta
30 kr/m3*
á 100 kr/m2
á 30 kr/m2
á 40 kr/m2
15
6,600,000
15,000,000
N.A.
N.A.
8
7.5
10,500,000
7,500,000
8,000,000
7,500,000
N.A.
2,250,000
N.A.
3,000,000
4.4
1.5
1
35
2,400,000
900,000
600,000
51,000,000
4,400,000
1,500,000
1,000,000
35,000,000
1,320,000
450,000
300,000
N.A.
1,760,000
600,000
400,000
14,000,000
1,200,000
N.A.
N.A.
N.A.
1800-tal
Östra magasinen
3.7
N.A.
3,700,000
N.A.
*För järnvägsbanken har 60 kr/m3 använts eftersom transportavståndet bedöms längre.
N.A.
Västra 1
Västra 2
Tappdammarna
Tappdammen
Nygården
Myrdammen
Lilla Bredsjön
1950-1965
Järnvägsbanken
Tabell 28.
ca 1900
Indikativ kostnadsuppskattning för föreslagna efterbehandlingsåtgärder.
Objekt
Objekt
Odalfältet
Västra 1
Västra 2
Tappdammarna
Tappdammen
Nygården
Myrdammen
Lilla Bredsjön
Järnvägsbanken
Driftperiod
1600-1700 tal
1827-1878
1908-1942
1943-1950
1928-1943
1950-1965
ca 1900
Föreslagen åtgärd
Area
(ha)
Åtgärd (utan att beakta kulturhistoria)
Uppskattad
Kostnad (kr)
15
Utgrävning
6,600,000
8
7.5
Kvalificerad täckning
Förhöjd GV-yta
8,000,000
3,000,000
4.4
1.5
1
35
Förhöjd GV-yta
Förhöjd GV-yta
Förhöjd GV-yta
Komb. kv. täckning+ förh. GV-yta
1,760,000
600,000
400,000
22,400,000
Utredning + ev. utgrävning
1,200,000
1800-tal
Östra magasinen
3.7
Kvalificerad täckning
3,700,000
Totalt
72.4 Totalt
47,660,000
*För järnvägsbanken har 60 kr/m3 använts eftersom transportavståndet bedöms längre.
59
12 Kommentarer
Kompletterande utredningar har genomförts för att bedöma uttransporten av
metaller från de olika objekten. Genomförande av kontrollprogram för yt- och
grundvatten under 2013 – 2014 ger en bättre bild av föroreningsbelastningen från varje
objekt samt ger en fingervisning om de hydrogeologiska förutsättningarna för olika
möjliga efterbehandlingsmetoder.
Genomförda studier visar på samma problembild som tidigare beskrivits i
utredningar som genomförts under de senaste 25 åren samt ger en mer detaljerad
bedömning av metalltransporten från de olika delobjekten.
De kulturhistoriska värdena är stora för flera av de aktuella objekten. Detaljerade
diskussioner bör hållas med länsstyrelsens kulturenhet för att prioritera mellan
miljöintressen och kulturhistoriska bevarandevärden.
Den samlade bilden av problemställningen i Garpenberg är entydig. Utredningarna
bör följas av handling.
13 Referenser
Länsstyrelsen Dalarnas län, 2005. ”Inventering av förorenade områden i Dalarnas län –
Gruvindustri”, Länsstyrelsen Dalarnas län, Miljövårdsenheten, Rapport
2005:14.
Sweco, 2006. Sammanställning och utvärdering av undersökningar avseende gruvavfall
och metalltransport i vatten i Garpenbergsområdet.
Lindeström L., 2010. Äldre gruvavfall i Garpenbergsområdet - och dess betydelse för
metallförekomsten i åsystemet. Uppdatering av tidigare version (2005-1024).
Lindeström L., 2010. Garpenbergsgruvan - Miljöförhållanden i Garpenbergsån &
Miljöriskbedömning för ämnen i utgående vatten. Omarbetning av tidigare
version (2006-05-18).
Qvarfort, U., 1987. Sandmagasin från sulfidmalmsbrytningen; En kartläggning och
inventering”. Kvartärgeologiska avdelningen, Uppsala Universitet, Rapport,
Mars 1987.
Sundström, K., 2003 ”Garpenbergs gruvor och dess påverkan på miljön”, Länsstyrelsen
Dalarna, Miljövårdsenheten, Arbetsrapport 2003-03-24
60
Avfall Sverige, 2009. Möjligheterna att använda rökgasreningsrester vid
efterbehandlingen av deponier med sulfidhaltiga gruvavfall – Rapport över
laboratorieförsök, Rapport 2009:06.
Bäckström M., Sartz L. och Karlsson S., 2009. Utvärdering och demonstration av
efterbehandlingsalternativ för historiskt gruvavfall med aska och alkaliska
restprodukter. Värmeforsk Rapport 1099.
Fällman A.M. och Qvarfort U., 1990. Teknisk Kartläggning av Gruvavfall i
Garpenberg. SGI VARIA No. 298, Linköping , 84 pp.
Lin Z., 1997. Mobilization and retention of heavy metals in mill-tailings from
Garpenberg sulfide mines, Sweden. Science of the total environment 1997,
vol. 198, no1, pp. 13-31.
Dalälvens vattenvårdsförening, 2014. Samordnad recipientkontroll i Dalälven 2013:
Vattenkemi, växtplankton och metaller i fisk.
i
Eriksson J., 1998-09-18. Ansvarsutredning avseende västra magasinen i Garpenberg, Jan Eriksson,
1998-09-18.
ii
Ryrberg N., 1999-01-18. PM Ansvaret enligt miljöbalken för efterbehandling av Västra sandmagasinet i
Garpenberg, Hedemora kommun.
iii
Nordström, K. & Olofsson, H. (2003). Användning av GIS och fjärranalys vid införandet av
Ramdirektivet för vatten, en pilotstudie i Dalälvens avrinningsområde. Länsstyrelsen Dalarnas län,
Rapport 2003:23.
iv
Ekologigruppen & Medins Biologi-Kemi-Miljö, 2004. Inventering av naturvärden i marker och vatten
kring Garpenberg.
v
Tegengren F. R. SGU, ser Ca no 17, 1924. Sveriges ädlare malmer och bergverk.
61