Sjukfrånvarons utveckling. Delrapport 2, år 2015
Socialförsäkringsrapport 2015:11 Social Insurance Report Sjukfrånvarons utveckling Delrapport 2, 2015 ISSN 1654-8574 Utgivare: Försäkringskassan Analys och prognos Upplysningar: Sofia Bill 010-116 27 02 [email protected] Webbplats: www.forsakringskassan.se Förord Detta är den andra och sista delrapporten om sjukfrånvarons utveckling som publiceras under 2015. Den första gavs ut i juni (Socialförsäkringsrapport 2015:6). Regeringen presenterade i september ett åtgärdsprogram för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro. I centrum för programmets sju åtgärdsområden ställs målet att sjukpenningtalet ska uppgå till maximalt 9,0 nettodagar per registrerad försäkrad år 2020. Vi diskuterar i föreliggande rapport vad som krävs för att komma dit. Klart är att Försäkringskassan inte ensam kan nå målet. Rapporten inleds med en beskrivning av de regionala skillnaderna i sjukpenningtalet som följs av en uppdaterad analys av sjukfallsutvecklingen. Utvecklingen av inflödet av nya sjukfall, sjukfallens varaktighet och pågående sjukfall följs upp för kvinnor och män. Under 2015 har Försäkringskassan satsat på att förbättra och förstärka utrednings- och bedömningsarbetet vid rehabiliteringskedjans tidsgränser. Ett fokusområde i rapporten är att följa upp detta arbete genom att titta på andelen bedömningar som görs och på sannolikheten att avsluta ett sjukfall det första sjukskrivningsåret. Avslutningsvis redogör rapporten också för utvecklingen inom sjuk- och aktivitetsersättning där ett avsnitt ägnas åt vad som händer med personer som haft aktivitetsersättning när de passerar sin 30-årsdag och inte längre har rätt till ersättningen. Rapporten har tagits fram av Carlos Arreyes, Axel Arvidsson, Peje Bengtsson, Sofia Bill, Erik Jönsson, Therese Ljung och Jonatan Nikander. Stockholm november 2015 Laura Hartman Chef för Avdelningen för analys och prognos Försäkringskassan Innehåll Centrala begrepp ........................................................................... 5 Sammanfattning ............................................................................. 6 Inledning ......................................................................................... 7 Vad krävs för att nå Sjukpenningtalet 9.0? ............................................................. 9 Sjukfallsutvecklingen .................................................................. 12 Ökade regionala skillnader i sjukpenningtalet....................................................... 12 Inflödet av nya sjukfall ........................................................................................... 15 Sjukfallens varaktighet .......................................................................................... 20 Pågående sjukfall .................................................................................................. 21 Längre sjukfall justerade för återflödet och borttagandet av tidsbegränsad sjukersättning ........................................................................................................ 26 Bedömnings- och tidsgränser .................................................... 28 Bedömningarna vid rehabiliteringskedjans tidsgränser ........................................ 28 Avslag och indrag .................................................................................................. 30 De som uppnår maxtid .......................................................................................... 35 Sjuk- och aktivitetsersättning ..................................................... 39 Nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar .......................................................... 39 De med aktivitetsersättning som fyller 30 år ......................................................... 46 Diskussion .................................................................................... 49 Bilaga ............................................................................................ 51 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Centrala begrepp Sjukpenning En person kan få hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukpenning vid nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Sjukpenning på normalnivå, motsvarande knappt 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI), kan betalas ut under 364 dagar inom en ramtid om 450 dagar. Om nedsättningen av arbetsförmågan kvarstår efter 364 dagar kan sjukpenning betalas ut i ytterligare 550 dagar i form av sjukpenning på fortsättningsnivå. Ersättningen motsvarar då knappt 75 procent av SGI. Personer med allvarliga sjukdomar kan få sjukpenning på normalnivå för obegränsad tid motsvarande 80 procent av SGI. Rehabiliteringskedjan För en anställd ska arbetsförmågans nedsättning under de första 90 dagarna bedömas i förhållande till det vanliga arbetet. Efter 90 dagar bedöms arbetsförmågans nedsättning även i förhållande till om personen kan utföra något annat arbete hos arbetsgivaren. Efter 180 dagar har den anställde enbart rätt till sjukpenning om hen inte kan utföra något arbete som normalt förekommer på arbetsmarknaden. Det gäller dock inte om Försäkringskassan bedömer att hen med stor sannolikhet kommer att kunna gå tillbaka till arbete hos arbetsgivaren inom 365 dagar. Då bedöms arbetsförmågans nedsättning i förhållande till arbete hos arbetsgivaren även efter dag 180. Om det kan anses oskäligt att bedöma arbetsförmågan mot sådant arbete som normalt förekommer på arbetsmarknaden kan bedömningen göras i förhållande till arbete hos arbetsgivaren även efter dag 365 trots att den försäkrade bedöms ha arbetsförmåga i ett arbete som normalt förekommer på arbetsmarknaden. Sjukersättning Sjukersättning beviljas de som är i åldrarna 30–64 år och som har en stadigvarande nedsatt arbetsförmåga. Sjukersättning kan betalas ut i form av hel, tre fjärdedels, halv respektive en fjärdedels ersättning. Det finns en inkomstrelaterad ersättning och en garantiersättning. Den inkomstrelaterade ersättningen är knuten till arbetsinkomsten. Garantiersättning får personer med inga eller låga förvärvsinkomster. Aktivitetsersättning Aktivitetsersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga beviljas de som är i åldrarna 19–29 år med nedsatt arbetsförmåga till minst en fjärdedel under minst ett år. Ersättningen är alltid tidsbegränsad. Aktivitetsersättning kan betalas ut i form av hel, tre fjärdedels, halv respektive en fjärdedels ersättning. Det finns en inkomstrelaterad ersättning och en garantiersättning. Den inkomstrelaterade ersättningen är knuten till arbetsinkomsten. Garantiersättning får personer med inga eller låga förvärvsinkomster. Aktivitetsersättning på grund av förlängd skolgång: Ungdomar som på grund av funktionsnedsättning ännu inte har avslutat sin utbildning på grundskole- och gymnasienivå har rätt till hel aktivitetsersättning på grund av förlängd skolgång under studierna. Ohälsotalet Antal utbetalda nettodagar (partiellt ersatta dagar omräknade till heldagar) med sjukpenning, arbetsskadesjukpenning, rehabiliteringspenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning per registrerad försäkrad i åldrarna 16–64 år. Sjukpenningtalet Antal utbetalda nettodagar (partiellt ersatta dagar omräknade till heldagar) med sjukpenning, arbetsskadesjukpenning eller rehabiliteringspenning per registrerad försäkrad i åldrarna 16–64 år (exklusive försäkrade med hel sjuk- eller aktivitetsersättning). 5 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Sammanfattning Den samlade sjukfrånvaron fortsätter att öka. Hittills har 2015 uppvisat ett kraftigt inflöde av nya sjukfall med förhöjd årlig ökningstakt. Ökningen finns i samtliga diagnoser, men den är extra kraftig i psykiatriska diagnoser. Även sjukfallens varaktighet fortsätter att öka, men i långsammare takt än under 2014. Ökningen gäller både anställda och arbetslösa. I den första delrapporten 2015 konstaterades att andelen bedömningar som görs i enlighet med rehabiliteringskedjans tidsgränser minskat betydligt från 2011 till 2014. Under 2015 har Försäkringskassan fokuserat på att förbättra och förstärka utrednings- och bedömningsarbetet. Våra resultat tyder på att Försäkringskassan kan vara på väg att bryta utvecklingen. Vi ser att andelen bedömningar som görs mot annat arbete hos arbetsgivaren och mot ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete har ökat. Vi kan också se indikationer på att avslutssannolikheterna vid dag 180 inte fortsätter att minska samt att andelen avslag och indrag går mot en ökande trend. Detta räcker dock inte för att nå regeringens mål om ett sjukpenningtal på maximalt 9,0 dagar i slutet av 2020, även om det kan ha en dämpande effekt på varaktigheten. För att nå målet krävs att ökningen i inflödet till sjukförsäkringen bryts och börjar minska. Särskilt viktigt är detta med avseende på psykisk ohälsa. All erfarenhet talar för att ett minskat inflöde av sjukfall med psykiatriska diagnoser också kommer att förkorta sjukfallens genomsnittliga varaktighet. En andra slutsats är, att även med en utveckling som leder fram till att målet nås, så kan vi förvänta oss att sjukpenningtalet kommer att fortsätta öka under 1–2 år. En meningsfull bedömning av måluppfyllelsen måste därför bygga på realistiska förväntningar. Inflödet till sjukersättningen är i dagsläget att betrakta som stabilt. Däremot ökar antalet aktivitetsersättningar i snabb takt. Kraftigast är ökningen i nybeviljandet av aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga som numer är den vanligaste orsaken till aktivitetsersättning. Ungefär 40 procent av nybeviljade sjukersättningar sker inom psykiatriska diagnoser för både kvinnor och män. Motsvarande siffra för aktivitetsersättningen är drygt 80 procent. 6 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Inledning Utvecklingen av ohälsotalet, sjukpenningtalet1 och nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar per 1 000 försäkrade är fortsatt uppåtgående. Diagram 1 Utvecklingen av ohälsotalet, sjukpenningtalet och nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar per 1 000 a) Ohälsotalet b) Sjukpenningtalet 60 25 50 40 20 Kvinnor Män 15 30 Män 10 20 10 5 0 0 c) Nybeviljade sjukersättningar per 1000 d) Nybeviljade aktivitetsersättningar per 1000 7 25 6 20 5 Kvinnor 15 10 Kvinnor 4 Män Kvinnor 3 Män 2 5 1 0 0 Källa: Försäkringskassans databas Store Ohälsotalet var 28,0 i september 2015 och har därmed ökat med 4 procent sedan november 2013 då det var som lägst (ohälsotalet var då 26,8). Kvinnors ohälsotal är högre än mäns – i september 2015 var kvinnornas ohälsotal 33,7 och männens 22,4. Kvinnornas ohälsotal har ökat med 4 procent sedan september 2014 att jämföra med männens ohälsotal som ökat med 2 procent samma period. I Diagram 2 visas ohälsotalet uppdelat på sjukpenning respektive sjuk- och aktivitetsersättning. Under en lång period 1 Ohälsotalet är antalet utbetalda nettodagar med sjukpenning, arbetsskadesjukpenning, rehabiliteringspenning, sjukersättning och aktivitetsersättning per registrerad försäkrad 16–64 år. Sjukpenningtalet är antalet utbetalda nettodagar med sjukpenning, arbetsskadesjukpenning och rehabiliteringspenning per registrerad försäkrad 16–64 år exklusive försäkrade med hel sjuk- eller aktivitetsersättning. Båda måtten beräknas för 12-månadersperioder. 7 Socialförsäkringsrapport 2015:11 var ohälsotalet på nedgång. Först på grund av minskningar i både sjukskrivningar och nybeviljandet av sjuk- och aktivitetsersättning. När så sjukskrivningarna vände uppåt igen 2010 fortsatte det nedåt på grund av att minskningen i sjuk- och aktivitetsersättningen fortfarande var större än ökningen i sjukpenning. Sedan slutet av 2013 kan dock minskningen i sjuk- och aktivitetsersättning inte längre kompensera för ökningen i sjukpenning och därmed ökar också ohälsotalet. Diagram 2 Utvecklingen av ohälsotalet uppdelat på sjuk- och aktivitetsersättning respektive sjuk- och rehabiliteringspenning 50 45 40 35 30 Sjuk- och rehabiliteringspenning 25 20 15 10 5 Sjuk- och aktivitetsersättning 0 Källa: Försäkringskassans databas Store Sjukpenningtalet har ökat stadigt sedan lägsta noteringen i slutet av 2010 då det uppgick till 6,0 dagar. I september 2015 var sjukpenningtalet 13,5 för kvinnor och 7,2 för män. Fram till april 2015 uppvisade sjukpenningtalet dessutom en tilltagande ökningstakt sett över tolvmånadersperioder, men därefter har den legat mer eller mindre still. I det åtgärdspaket för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro som regeringen presenterade i slutet av september 2015 anges ett mål för sjukpenningtalet på högst 9,0 dagar vid utgången av 2020. Samtidigt ska antalet nybeviljade sjukersättningar inte överstiga 18 000 per år. Målet för sjukpenningtalet innebär en minskning med 1,3 dagar från nivån i dagsläget. Enligt Försäkringskassans prognos kommer sjukpenningtalet att uppgå till 13,0 dagar år 2020 om inget görs. För att kunna uppnå målet om högst 9,0 dagar 2020 måste både inflödet och varaktigheten minska. Nybeviljade sjukersättningar per 1 000 försäkrade har ökat sedan mitten av 2011, men befinner sig fortfarande på historiskt låga nivåer. Ökningstakten har varit hög, men har avtagit sedan ett par månader tillbaka. I september var antalet nybeviljade sjukersättningar 3,72 personer per 1 000 försäkrade för kvinnor och 2,73 för män. Det innebär en nedgång från de värden som presenterades i den första delrapporten i juni. Det är dock troligt att nedgången är tillfällig och till stor del beror på en omorganisation av handläggningen som skedde under sommaren. Ökningstakten förväntas återgå till tidigare nivå när den nya organisationen har etablerats fullt ut. 8 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Nybeviljade aktivitetsersättningar per 1 000 försäkrade befinner sig fortsatt på höga nivåer och uppvisar en hög årlig ökningstakt. I september var antalet för kvinnor 6,28 per 1 000 försäkrade och för män 6,62. Det är fortfarande fler män som får aktivitetsersättning, men skillnaderna mellan könen avtar. Det beror på att kvinnor uppvisar en något snabbare ökning sedan en tid tillbaka. Vad krävs för att nå Sjukpenningtalet 9.0? Regeringen presenterade i september ett åtgärdsprogram för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro. I centrum för programmets sju åtgärdsområden ställs målet att sjukpenningtalet ska uppgå till maximalt 9,0 nettodagar per registrerad försäkrad år 2020.2 Regeringen har presenterat målet som ett verktyg för att bryta den nuvarande uppgången genom att åstadkomma en bred mobilisering. I Försäkringskassans prognos som presenterades den 23 oktober diskuteras möjliga vägar att nå målet.3 Sjukpenningtalet ligger i dagsläget på 10,3 och trenden är tydligt uppåtgående. Enligt de antaganden Försäkringskassan använder vid prognoser på lång sikt kommer sjukpenningtalet uppgå till omkring 13,0 dagar år 2020 om inget görs. Osäkerheten är dock väldigt stor på så lång sikt. Diskussionen om vad som krävs för att bryta den nuvarande uppgången och nå målet förs utifrån fyra alternativa scenarion. Diagram 3 Alternativa scenarion för sjukpenningtalet Källa: Försäkringskassans anslagsuppföljning, 2015-10-23 (Dnr 811-2015) 2 3 Åtgärdsprogram för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro, Dnr: S2012/00963/SF, S2012/01809/SF, S2014/07998/SF, S2015/06106/SF. Försäkringskassan (2015), Anslagsuppföljning 2015-10-23, Dnr: 811-2015. 9 Socialförsäkringsrapport 2015:11 I Försäkringskassans prognos (Huvudscenario i Diagram 3) beräknas nyinflödet fortsätta att öka med omkring 9 respektive 8 procent på årsbasis för 2015 och 2016 för att därefter tydligt avta och öka i takt med arbetskraften från 2018. Varaktigheten fortsätter att öka svagt under 2015 och 2016 för att sedan vara konstant på 2016 års nivå. Under dessa förutsättningar blir sjukpenningtalet cirka 13 nettodagar år 2020, vilket är betydligt högre än det av regeringen aviserade målet om 9 nettodagar. Alternativscenario 1 i Diagram 3 visar en utveckling där inflödet fortsätter att öka enligt huvudscenariot samtidigt som sjukfallens varaktighet kraftigt förkortas. I scenariot beräknas avslutssannolikheten under det första sjukskrivningsåret kraftigt öka från och med 2016, då den genomsnittliga varaktigheten återgår till 2013 års nivå. Varaktigheten fortsätter att minska gradvis för att år 2020 befinna sig på den nivå som gällde år 2010. Scenariot ger en utveckling där sjukpenningtalet vänder neråt under 2018 och landar på en nivå om drygt 10 nettodagar år 2020. Att enbart förkorta varaktigheten enligt scenariot är inte bara otillräckligt utan även orealistiskt om inte återgången till arbete för sjukfall med psykiatriska diagnoser kraftigt förbättras. Alternativscenario 2 visar en utveckling där inflöde och varaktighet utvecklas enligt huvudscenariot under resten av 2015 och helåret 2016. För att målet ska uppnås med en sådan utveckling krävs en kraftig inbromsning under år 2017. Scenariot illustrerar en utveckling där det befolkningsjusterade inflödet återgår till 2015 års nivå år 2017, samtidigt som varaktigheten förkortas svagt. Det minskade inflödet år 2017 genererar en tydligare effekt på sjukfallens varaktighet år 2018, samtidigt som inflödet fortsätter att minska till 2014 års nivå. År 2020 ligger inflödet på 2012 års nivå och avslutssannoliketen under det första sjukskrivningsåret på ungefärlig nivå med vad som gällde år 2011. Scenariot ger ett sjukpenningtal strax under 9 nettodagar år 2020. Alternativscenario 3 visar utvecklingen om ökningen i varaktighet helt upphör samtidigt som ökningstakten i inflödet halveras under 2016 jämfört med huvudscenariot. Inflödet hålls sedan konstant under 2017 samtidigt som varaktigheten börjar minska. Både inflöde och varaktighet fortsätter att minska från 2018, vilket ger ett sjukpenningtal på strax över 9 nettodagar år 2020. Alternativscenario 4 visar sjukpenningtalets utveckling om varaktigheten utvecklas enligt huvudscenariot, samtidigt som inflödet fortsätter att öka med samma ökningstakt som under 2016 även för resterande år i prognosperioden. Scenariot resulterar i ett sjukpenningtal på strax under 16 nettodagar år 2020. Slutsatsen är att det inte kommer att vara tillräckligt för att nå målet att Försäkringskassan kraftigt förbättrar utrednings- och bedömningsarbetet, även om det kan ha en klart dämpande effekt på sjukfallens varaktighet. Även med en orealistiskt kraftig förkortning av sjukfallens varaktighet kan inte målet uppnås. 10 Socialförsäkringsrapport 2015:11 För att nå målet på maximalt 9,0 nettodagar per registrerad försäkrad år 2020 krävs att ökningen i inflödet till sjukförsäkringen bryts och börjar minska. Särskilt viktigt är detta med avseende på psykisk ohälsa. All erfarenhet talar för att ett minskat inflöde av sjukfall med psykiatriska diagnoser också kommer att förkorta sjukfallens genomsnittliga varaktighet. En andra viktig slutsats är att även med en utveckling som leder fram till att målet nås så kan vi förvänta oss att sjukpenningtalet kommer att fortsätta öka under 1–2 år. Det kommer alltså att krävas tålamod och realistiska förväntningar. Det kommer att ställa krav på uppföljningen av måluppfyllelsen och hur Försäkringskassan och regeringen kan följa att utvecklingen följer en bana som möjliggör att målet nås. Rapporten har följande upplägg: Inledningsvis beskrivs regionala skillnader i sjukpenningtalet. Därefter presenteras aktuella analyser av sjukfallsutvecklingen med avseende på inflöde, varaktighet och pågående sjukfall. Kapitel två handlar om bedömnings- och tidsgränser och inkluderar ett avsnitt om avslag och indrag samt ett avsnitt om dem som uppnår maxtid. Det tredje och sista kapitlet behandlar utvecklingen av sjuk- och aktivitetsersättning och omfattar även en uppföljning av dem som har aktivitetsersättning och fyller 30 år. Rapporten avslutas med ett diskussionsavsnitt. 11 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Sjukfallsutvecklingen Detta kapitel inleds med en beskrivning av de regionala skillnaderna i sjukpenningtalet. Därefter går vi igenom inflödet av nya sjukfall, sjukfallens varaktighet och pågående sjukfall. Längden på tidsserierna i diagrammen kan skilja sig åt. Det beror på att data för diagnoser endast finns tillgängligt från 2005. Ökade regionala skillnader i sjukpenningtalet Ökningen av sjukpenningtalet pågår i hela riket men har varierat kraftigt mellan olika delar av landet. De regionala skillnaderna i sjukfrånvaro har studerats tidigare4 och kan delvis förklaras av faktorer som olikheter i köns-, ålders-, och yrkesstruktur över landet. Andra faktorer som skillnader vad gäller arbetsmarknad liksom tillgången till och kvaliteteten i sjukvården spelar också roll. Dessa faktorer förklarar dock inte skillnaderna fullt ut. I denna rapport ges enbart en inledande beskrivning av utvecklingen. Diagram 4 visar utvecklingen av sjukpenningtalet för samtliga län från 2004 till 2015. Spridningen mellan län har varierat under perioden och samvarierar tydligt med storleken på sjukpenningtalet. För att jämföra spridningen med hänsyn tagen till nivåskillnaderna över tid kan den relativa variationsvidden beräknas. Det högsta och lägsta sjukpenningtalet divideras med rikets sjukpenningtal. Sjukpenningtalet ligger i september 2015 på 10,3 och den relativa variationsvidden på 0,499. Det kan jämföras med januari 2008 då sjukpenningtalet senast låg på samma nivå som nu. Då var den relativa variationsvidden större: 0,681. Det innebär att spridningen mellan länen i dag är mindre än när sjukpenningtalet senast var uppe på de nivåer vi ser i dag. Variationen mellan länen var som lägst i mars 2011 (0,337). De regionala skillnaderna visar samma mönster för kvinnor och män. 4 Se t.ex. Socialförsäkringsrapport 2015:2 eller ISF (2010). Regionala skillnader i sjukförsäkringens utfall. Rapport 2010:6. 12 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Diagram 4 Sjukpenningtalet uppdelat på län 2004–2015 25,0 20,0 15,0 10,0 5,0 0,0 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 Anm: Mörkgrå linje visar sjukpenningtalet för hela riket. Källa: Försäkringskassans databas Store Sjukpenningtalets nivå har även varierat mellan län. De flesta länen har befunnit sig på samma nivå relativt övriga län under hela perioden. Men det finns vissa undantag. Östergötlands län har till exempel gått från att ha ett av de högsta sjukpenningtalen i början av 2000-talet till att ha det lägsta sjukpenningtalet 2015. Det är inte bara sjukpenningtalets storlek som skiljer sig åt mellan länen. Det förekommer också variationer i den årliga ökningstakten. I Diagram 5 ser vi hur länen förhåller sig till varandra när det gäller den procentuella ökningen av sjukpenningtalet och nivån på sjukpenningtalet. Vi har valt att titta på 2011 och framåt eftersom det innefattar den senaste uppgången. I diagrammet som redovisar 2011 är spridningen i sjukpenningtalets nivå (vågrät axel) som förväntat relativt liten eftersom sjukpenningtalet då fortfarande var lågt historiskt sett. Däremot är variationen i ökningstakt (lodrät axel) desto större. För varje år som sjukpenningtalet sedan ökar så blir även spridningen över sjukpenningtalets storlek större medan ökningstakten konvergerar. I september 2015 hade Jämtlands län högst sjukpenningtal följt av Västernorrlands län. Både Jämtland och Västernorrland har uppvisat varierande ökningstakt under den senaste uppgången med betydelsen att de ökat både snabbare och långsammare än övriga riket. I genomsnitt har den årliga procentuella ökningen dock varit högre än i övriga län. Överlag så är det vissa län som är mer känsliga för utvecklingen av sjukpenningtalet. När sjukpenningtalet ökar så ökar det snabbare i dessa län och när sjukpenningtalet går ned så minskar det snabbare i samma län. Jämtland är ett exempel på ett sådant län och även Värmland och Gävleborg hör till den kategorin. Samtidigt är det viktigt att poängtera att en minskning av sjukpenningtalet för de län som ligger på en hög nivå inte räcker för att bryta uppgången och kraftigt sänka rikets sjukpenningtal. Utvecklingen i de befolkningsmässigt stora länen, som Stockholm och Västra Götaland, spelar en avgörande roll. 13 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Samma analys uppdelat på kvinnor och män visar på ett likartat mönster, men kvinnor har generellt större spridning, framför allt för nivåerna på sjukpenningtalet. Det är också förväntat eftersom kvinnors sjukpenningtal ligger på högre nivåer än vad männens gör. Precis som i riket som helhet så ökar variationen när sjukpenningtalet går upp och tvärtom vid en nedgång. I bilagan finns en motsvarighet till Diagram 5 uppdelat på kön. Trots att sjukpenningtalet varierar mellan länen över tid så har respektive läns andel av inflödet hållit sig konstant under den senaste ökningen från 2011 och framåt. Länens andel av pågående sjukfall varierar något mer, vilket tyder på att variationerna mellan länen snarare beror på variationer i sjukfallens längd än på inflödet. Eftersom sjukdomar i rörelseorganen och psykiatriska diagnoser är de två största diagnosgrupperna påverkar deras utveckling sjukpenningtalet. Andelen psykiatriska diagnoser har ökat i samtliga län under den senaste uppgångsperioden. Andelen sjukdomar i rörelseorganen har däremot varit mer stabil över tid. Tittar vi på Jämtland och Västernorrland som har högst sjukpenningtal och har haft det ganska länge, så ser vi att de båda har en relativt hög andel psykiatriska diagnoser och att andelen sjukdomar i rörelseorganen ligger i linje med riksgenomsnittet. Östergötland däremot som har lägst sjukpenningtal har en lägre andel av både psykiatriska diagnoser och sjukdomar i rörelseorganen jämfört med övriga län. Fortsatta analyser kring denna typ av frågeställningar kan bidra till att fördjupa kunskaperna kring de regionala skillnaderna. 14 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Sjukpenningtalet i september respektive år presenteras på vågrät axel. Den procentuella ökningen från året innan presenteras på lodrät axel. 2011 2012 20 VärmVästra Jämtland land 18 Västra Götaland Götaland 16 14 ÖsterVästerVäster12 götland norrland norrland 10 Jämtland 8 6 4 2 0 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 7 8 9 10 11 12 13 14 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Procentuell ökning 20 18 Värm16 land 14 12 10 8 6 4 Öster2 götland 0 5 6 Sjukpenningtal Sjukpenningtal 2013 Värmland Västra Götaland Jämtland Östergötland 5 Procentuell ökning Utvecklingen av sjukpenningtalet 2011–2015 i relation till 1 ökningstakten, uppdelat på län 6 Västernorrland 7 8 9 10 11 12 13 14 2014 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Värmland 6 7 Västernorrland Västra Götaland Östergötland 5 Sjukpenningtal Jämtland 8 9 10 11 12 13 14 Sjukpenningtal Västernorrland 2015 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Procentuell ökning Procentuell ökning Procentuell ökning Diagram 5 Jämtland Östergötland 5 6 7 8 Västra Götaland Värmland 9 10 11 12 13 14 Sjukpenningtal 1 Heldragna linjer visar rikssnittet för sjukpenningtalet och den årliga ökningstakten. Bubblornas storlek baseras på folkmängd i respektive län den 1 november 2014. Inflödet av nya sjukfall Inflödet hämtas från Försäkringskassans databas MiDAS som baseras på utbetalningar. På grund av upplägget av MiDAS kan det ske stora förändringar i databasen månad för månad beroende på hur mycket retroaktiva utbetalningar som sker. Särskilt stora förändringar ser vi i inflödet av nya sjukfall för månader som ligger i närtid. Det medför att inflödesdata har en eftersläpning på upp till sex månader. För att kunna följa den senaste utvecklingen har vi därför tagit fram en modell som skattar antalet nya sjukfall fram till tre månader bakåt i tiden. Det innebär att siffrorna från april 2015 och framåt i de inflödesdiagram som följer är preliminära. Tidpunkten är markerad med en streckad linje. 15 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Inflödet av nya sjukskrivna har fortsatt att öka under 2015 och i juli var det årliga inflödet uppe i nästan 600 000 sjukfall. Kvinnor och män uppvisar ungefär samma ökningstakt, men antalet kvinnor som startar nya sjukfall är nästan dubbelt så många som antalet män. När inflödet vände uppåt 2009 startade ökningen tidigare för kvinnor. Kvinnornas sjukfrånvaro var redan då betydligt högre och sedan dess har skillnaden mellan könen ökat ytterligare. I Diagram 6 ser vi att inflödet av sjukskrivna kvinnor nu är upp i nivåer som rådde före 2006. Samtliga sysselsättningskategorier ökar förutom arbetslösa som uppvisar ett stabilt inflöde. I och med att anställda med sjuklön utgör drygt 80 procent av de nya sjukfallen så är det dock de som står bakom den stora delen av ökningen. För kvinnor ökar inflödet bland anställda med och utan sjuklön i stort sett lika snabbt som bland egenföretagare och kombinatörer (de som är både anställda och har eget företag) medan övriga (främst föräldralediga) ökar något långsammare. Diagram 6 Inflödet av nya sjukfall 2006–juli 2015 för kvinnor Rullande 12 månaders summering inklusive återvändare 400000 350000 300000 250000 200000 150000 100000 Anställda med sjuklön 50000 0 Källa: Försäkringskassans databas MiDAS Inflödet av nya sjukfall bland män är nu uppe i samma nivåer som i slutet av 2007, se Diagram 7. Till viss del följer männen samma mönster som kvinnorna: anställda med sjuklön utgör drygt 80 procent och driver således utvecklingen och inflödet av arbetslösa sjukskrivna har stabiliserats. Däremot så uppvisar anställda utan sjuklön och övriga betydligt högre ökningstakt än anställda med sjuklön och egenföretagare inklusive kombinatörer. Dessa utgår dock från väldigt låga nivåer och utgör tillsammans endast 4 procent av inflödet för män. 16 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Diagram 7 Inflödet av nya sjukfall 2006–juli 2015 för män Rullande 12 månaders summering inklusive återvändare 400000 350000 300000 250000 200000 Arbetslösa 150000 100000 50000 Anställda med sjuklön 0 Källa: Försäkringskassans databas MiDAS Diagnosfördelning i inflödet Psykiatriska diagnoser har gått från att 2006 utgöra 17 procent av alla startade sjukfall till att i dagsläget utgöra en fjärdedel. Andelen psykiatriska diagnoser minskade svagt mellan 2008 och 2010, men har därefter ökat konstant fram till i dag. Under 2015 har kvinnor som startat ett sjukfall haft en psykiatrisk diagnos i 27 procent av fallen. Motsvarande siffra för män är 20 procent. Andelen ökar dock för både män och kvinnor och sett över den senaste 12-månadersperioden har antalet nya sjukfall med en psykiatrisk diagnos ökat snabbare för män än för kvinnor. Sjukdomar i rörelseorganen, som fortfarande är den vanligaste diagnosen för nya sjukfall bland män, ökar om än i relativt långsam takt för både män och kvinnor. Även skador har ökat lite under 2015. Skador utgör endast 7 procent av inflödet bland kvinnor jämfört med 15 procent bland män, men där uppvisar kvinnor en något högre ökningstakt än vad männen gör. 17 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Diagram 8 Inflödet av nya sjukfall 2006–juli 2015 fördelat på diagnos Rullande 12 månaders summering inklusive återvändare a) Kvinnor b) Män 140000 140000 120000 120000 100000 100000 80000 80000 60000 60000 40000 40000 20000 20000 0 0 Källa: Försäkringskassans databas MiDAS Inflödet fördelat på ålder Inflödet ökar i samtliga åldersgrupper. För både kvinnor och män är ökningen störst i den yngsta gruppen, upp till 29 år. En delförklaring är att befolkningsökningen också varit högre i den åldersgruppen. Bland de unga är det framförallt de psykiatriska diagnoserna som ökar och de ökar snabbare än i övriga åldersgrupper. Unga upp till 29 år utgör 15 procent av det årliga inflödet, vilket motsvarar cirka 87 000 startade sjukfall. Flest sjukfall startas dock i ålderskategorin 50–59 år som utgör 27 procent av det årliga inflödet (cirka 160 000 startade sjukfall) och även det gäller för både kvinnor och män. Hur de nya sjukfallen fördelar sig på olika åldersgrupper skiljer sig lite åt mellan könen. För kvinnor utgör grupperna 30–39 år, 40–49 år och 50–59 år ungefär 25 procent vardera av inflödet. För män startas nya sjukfall främst i åldrarna 40–49 år och 50–59 år. Det betyder att kvinnor som startar nya sjukfall generellt är lite yngre än män som startar nya sjukfall. Det hänger troligtvis samman med diagnosfördelningen. Dels graviditetsrelaterade diagnoser och dels den högre andelen psykiatriska diagnoser i kvinnornas inflöde – jämfört med andra stora diagnoser är psykiatriska diagnoser vanligare i de yngre åldersgrupperna. 18 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Diagram 9 Inflödet av nya sjukfall 2006–augusti 2015 fördelat på ålder Rullande 12 månader summering a) Kvinnor b) Män 120000 120000 100000 100000 80000 80000 60000 60000 40000 40000 20000 20000 0 0 Källa: Försäkringskassans databas MiDAS Inflödet i relation till arbetskraften En viss del av sjukfrånvaroutvecklingen kan förklaras av ökad sysselsättning. Ju fler som finns i arbetskraften, desto fler kan potentiellt vara sjukskrivna. För att relatera inflödet av nya sjukfall till hur många som finns i arbetskraften har vi kombinerat våra registerdata med SCB:s statistik över antal personer i arbetskraften fördelat på sysselsatta och arbetslösa. Sysselsatta inkluderar här anställda med och utan sjuklön samt egenföretagare och kombinatörer. För att ta hänsyn till sjuklöneperioden räknas endast sjukfall längre än 14 dagar. Inflödet av sjukskrivna per 1 000 arbetslösa har sedan början av 2009 varit lägre än motsvarande för sysselsatta. I Diagram 10 ser vi att förhållandet gäller för både män och kvinnor. Inflödet för sjukskrivna kvinnor per 1 000 sysselsatta kvinnor har varit stadigt uppåtgående sedan 2010. Startade sjukfall för sjukskrivna kvinnor per 1 000 arbetslösa kvinnor har varierat mer. Under 2014 når inflödet per 1 000 arbetslösa kvinnor nästan upp till nivåerna för sysselsatta. Därefter ökar skillnaden något igen. Hittills under 2015 har antalet startade sjukfall per 1 000 sysselsatta kvinnor i genomsnitt uppgått till cirka 11 sjukfall per månad och motsvarande per 1 000 arbetslösa kvinnor till cirka 9 sjukfall per månad. Män uppvisar samma mönster som kvinnor, men svängningarna är mindre. Precis som för kvinnorna så tangerar inflödet per 1 000 arbetslösa män inflödet per 1 000 sysselsatta män under 2014. Därefter gör ökningen av startade sjukfall per 1 000 sysselsatta män att de drar ifrån inflödet per 1 000 arbetslösa män något. I genomsnitt har det startats knappt 6 sjukfall i månaden per 1 000 sysselsatta män och drygt 5 sjukfall i månaden per 1 000 arbetslösa män under 2015. 19 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Under den senaste ökningsperioden från 2010 och framåt har antalet nya sjukfall bland sysselsatta ökat med 30 procent. Om hänsyn tas till ökningen av antalet sysselsatta under samma period är ökningen 25 procent. Mellanskillnaden är den del av det ökade inflödet som kan förklaras av att fler befinner sig i arbetskraften. Diagram 10 Inflödet av nya sjukfall 2005–augusti 2015 för sysselsatta per 1 1000 sysselsatta och för arbetslösa per 1000 arbetslösa a) Kvinnor 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 b) Män 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Arbetslösa Sysselsatta Arbetslösa Sysselsatta 1 Sjukfall längre än 14 dagar och för personer upp till och med 64 år Anm: De grå kurvorna i bakgrunden visar det månadvisa inflödet per 1 000 sysselsatta respektive arbetslösa. De svarta kurvorna är rullande 12 månaders medelvärde. Källa Försäkringskassans databas MiDAS och SCB (egna beräkningar) Sjukfallens varaktighet Sjukfallens längd forsätter att öka, men långsammare än tidigare. I Diagram 11 visas varaktigheten dels utifrån startade sjukfall och dels utifrån pågående sjukfall. Kvinnor och män uppvisar liknande varaktighetsmönster och därför sker ingen könsuppdelad redovisning. Medianfallängden utifrån startade sjukfall ökar svagt för anställda med sjuklön. För arbetslösa har medianfallängden legat relativt stilla från och med 2014. Den första kvartilen, det vill säga den tid det tar tills 25 procent av de startade sjukfallen är avslutade är så gott som oförändrad för anställda med sjuklön. För arbetslösa ökade varaktigheten för de kortaste sjukfallen som startade under 2014, men ökningen tycks ha bromsats in under 2015. Varaktigheten i den tredje kvartilen för anställda med sjuklön ökar även den, men ökningen för de sjukfall som har startat under de senast tillgängliga mätmånaderna har inte varit lika kraftig som under 2014. För arbetslösa inkluderar tredje kvartilen sjukfall som startat fram till och med oktober 2013 och även där ökar fallängden. Beräkningarna i del två av Diagram 11 visar varaktigheten utifrån pågående sjukfall. Även där ökar medianfallängden för anställda med sjuklön. Fallängderna för de kortaste och de längsta sjukfallen ökar också svagt. Arbetslösa uppvisar en större variation i varaktighet över tid, men de senaste månaderna förekommer en tydlig ökning i medianfallängd. Även varaktigheten för de kortaste sjukfallen bland arbetslösa ökar medan tredje kvartilen uppvisar mer eller mindre oförändrad varaktighet. 20 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Bland arbetslösa syns maxtid och återvändare tydligare i varaktighetsberäkningarna. Efter att den första gruppen som kunde uppnå maxtid gjorde det vid årsskiftet 2009/2010 ser vi först en kraftig minskning av medianfallängden för pågående sjukfall som därefter ökar när dessa återvänder till sjukpenning. Även bland startade sjukfall ökar varaktigheten betydligt i samband med att de som uppnådde maxtid återvänder till sjukförsäkringen. Samma sak sker när en större grupp uppnår maxtid för andra gången i mitten av 2012, men svängningarna är mindre. Diagram 11 Sjukfallens varaktighet 1995–juli 2015 mätt i dagar för 1 anställda med sjuklön och arbetslösa Överlevnadsskattningar utifrån startade sjukfall och utifrån pågående sjukfall 1) Beräkningar utifrån startade sjukfall a) Anställda med sjuklön b) Arbetslösa 700 700 600 600 500 500 400 400 300 300 200 100 Median 0 200 Kvartil 3 100 Kvartil 3 Median 0 Kvartil 1 Kvartil 1 2) Beräkningar utifrån pågående sjukfall a) Anställda med sjuklön 1000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 1 Kvartil 3 Median Kvartil 1 b) Arbetslösa 1000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 Kvartil 3 Median Kvartil 1 Återvändare är inkluderade. Anm: För anställda med sjuklön påverkas resultaten av längden på sjuklöneperioden. Under de perioder då sjuklöneperioden varit längre än 14 dagar, dels jan 1996–mar 1998 då den var 28 dagar, dels jul 2003–dec 2004 då den var 21 dagar, är sjukfallen som kommer över på sjukpenning längre och det gör att de beräknade varaktigheterna också blir längre i och med att sannolikheten att avsluta ett sjukfall avtar med dess längd. Källa: Försäkringskassans databas MiDAS Pågående sjukfall När både inflöde och varaktighet ökar kommer även antalet pågående sjukfall bli fler, vilket är vad som skett sedan 2010. Vi observerar nu att 21 Socialförsäkringsrapport 2015:11 ökningen i varaktigheten har avtagit i styrka, men den ökar de facto fortfarande. I och med att inflödet också fortsätter att öka kommer de pågående sjukfallen bli fler. I Diagram 12 redovisas antal pågående sjukfall för kvinnor i olika fallängder. Anställda med sjuklön uppvisar tydliga säsongsvariationer där antalet pågående sjukfall alltid är något färre kring jul och sommarsemestern. Det är den nedgången vi ser i slutet av tidsserien i Diagram 12 som sträcker sig fram till och med juli 2015. Sett över 12-månadersperioder så ökar antalet pågående sjukfall för anställda kvinnor. Även bland arbetslösa kvinnor ökar antalet pågående sjukfall om än i långsammare takt. Tidigare i rapporten konstateras att inflödet för arbetslösa kvinnor varit relativt oförändrat under 2015 så där förklarar varaktigheten ökningen. Sammansättningen av olika fallängder har förändrats sedan föregående rapport som publicerades i juni 2015. Där förekom flest sjukfall i intervallen 1–90 dagar och 91–180 dagar för anställda kvinnor. Det flesta pågående sjukfall återfinns fortfarande i det kortaste intervallet 1–90 dagar, men en stor del av de sjukfall som pågick i kategorin 91–180 dagar har passerat över till 181–365 dagar som nu utgör den näst vanligaste fallängden. Antalet pågående sjukfall ökar i samtliga fallängder, men ökningen är störst i intervallen 181–365 dagar och 1–2 år. För arbetslösa kvinnor har de flesta sjukfallen pågått 1–2 år. Till skillnad mot anställda kvinnor så håller sig antalet pågående sjukfall för arbetslösa kvinnor i de kortaste fallängderna upp till 180 dagar på en mer eller mindre oförändrad nivå. Det ligger i linje med det oförändrade inflödet för arbetslösa kvinnor. I stället ökar antalet pågående sjukfall över 1 år ganska kraftigt, vilket i sin tur kan härledas från den ökade varaktigheten och att en stor andel av dem som återvänder till sjukpenning efter uppnådd maxtid gör det som arbetslösa. Diagram 12 Antal pågående sjukfall 2005–juli 2015 i olika fallängder för kvinnor a) Anställda med sjuklön b) Arbetslösa 140 000 25 000 120 000 20 000 100 000 80 000 15 000 60 000 10 000 40 000 5 000 20 000 0 0 Anm: Observera att det är olika skalor på axlarna för anställda och arbetslösa Källa: Försäkringskassans databas MiDAS 22 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Männen uppvisar liknande mönster som kvinnorna, men på lägre nivåer (Diagram 13). Antalet pågående sjukfall ökar för både anställda med sjuklön och arbetslösa, men ökningen bland de arbetslösa är betydligt svagare. Precis som för kvinnor återfinns flest pågående sjukfall i intervallet 1–90 dagar för anställda män och 1–2 år för arbetslösa män. Ökningen av antal pågående sjukfall för anställda män är som störst för fallängderna 181–365 dagar och 1–2 år. Även för männen har inflödet av arbetslösa varit mer eller mindre oförändrat under 2015, vilket återspeglas här. Antalet pågående sjukfall upp till 180 dagar ligger på oförändrade nivåer för de arbetslösa medan vi ser en ganska kraftig ökning av de långa sjukfallen över 1 år. Diagram 13 Antal pågående sjukfall 2005–juli 2015 i olika fallängder för män a) Anställda med sjuklön 140 000 120 000 100 000 b) Arbetslösa 25 000 20 000 80 000 15 000 60 000 10 000 40 000 5 000 20 000 0 0 Anm: Observera att det är olika skalor på axlarna för anställda och arbetslösa Källa: Försäkringskassans databas MiDAS Pågående sjukfall beror på inflöde och varaktighet. Inflödet har ökat med tilltagande styrka sedan 2009. Varaktigheten var inledningsvis relativt opåverkad för att därefter öka. Det vi ser nu är tendenser till en avtagande ökningstakt – varaktigheten ökar fortfarande, men i långsammare takt. Sammantaget innebär det att vi ser fler sjukfall i längre fallängder. Pågående sjukfall och diagnos Diagnossammansättningen av de pågående sjukfallen fortsätter att gå mot en större andel psykiatriska diagnoser. I Diagram 14 redovisas utvecklingen för kvinnor uppdelat på anställda med sjuklön och arbetslösa. För anställda kvinnor utgjorde psykiatriska diagnoser 43 procent av de pågående sjukfallen i juli 2015. Det är en ökning med 3 procentenheter sedan juli 2014. Det är framförallt sjukdomar i rörelseorganen som minskar i relation till psykiatriska diagnoser medan skador och övriga diagnoser ligger kvar på samma andelar. Antalet pågående sjukfall ökar dock i samtliga diagnoser. Ökningen är kraftigast för psykiatriska diagnoser som har en årlig ökningstakt på drygt 20 procent. Rörelseorganens sjukdomar, skador och övriga diagnoser ökar i ungefär samma takt: cirka 10 procent på årsbasis. 23 Socialförsäkringsrapport 2015:11 För arbetslösa kvinnor var andelen psykiatriska diagnoser 56 procent av de pågående sjukfallen i juli 2015, vilket är en svag ökning från 55 procent i juli 2014. Relativt andra diagnoser ökar antalet pågående sjukfall med en psykiatrisk diagnos snabbast för arbetslösa kvinnor, men den årliga ökningstakten på cirka 13 procent är inte lika hög som för anställda kvinnor. Antalet pågående sjukfall i diagnoserna sjukdomar i rörelseorganen och skador har legat mer eller mindre konstant under 2015. Diagram 14 Antal pågående sjukfall 2005–juli 2015 för kvinnor uppdelat på diagnos Rullande 12 månaders medel a) Anställda med sjuklön b) Arbetslösa 40000 35000 30000 25000 20000 15000 10000 5000 0 12000 10000 8000 6000 4000 2000 0 Anm: Observera att det är olika skalor på axlarna för anställda och arbetslösa Källa: Försäkringskassans databas MiDAS Tidigare i rapporten konstateras att inflödet av män med psykiatriska diagnoser ökar snabbare än motsvarande för kvinnor. Det återspeglas i antalet pågående sjukfall där anställda män uppvisar en tilltagande ökningstakt för psykiatriska diagnoser. De senaste månaderna har den årliga ökningstakten legat på 21 procent att jämföra med 15 procent under samma period 2014. Andelen psykiatriska diagnoser för anställda män var i juli 2015 30 procent, vilket är en ökning med 2 procentenheter från juli 2014. Till skillnad mot kvinnorna ligger andelen sjukfall med sjukdomar i rörelseorganen kvar på samma andel som för ett år sedan, 27 procent. Det är i stället andelen övriga diagnoser som minskat. Detta innebär också att psykiatriska diagnoser har passerat sjukdomar i rörelseorganen som den enskilt största diagnosgruppen för pågående sjukfall bland anställda män. För arbetslösa män ökar också andelen psykiatriska diagnoser – från 50 procent i juli 2014 till 52 procent i juli 2015. Psykiatriska diagnoser är även här den diagnosgrupp som ökar snabbast, men den årliga ökningstakten på cirka 14 procent är inte lika hög som för anställda män. Antalet pågående sjukfall ökar även i de andra diagnoserna, men betydligt långsammare. 24 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Diagram 15 Antal pågående sjukfall 2005–juli 2015 för män uppdelat på diagnos Rullande 12 månaders medel a) Anställda med sjuklön b) Arbetslösa 40000 35000 30000 25000 20000 15000 10000 5000 0 12000 10000 8000 6000 4000 2000 0 Anm: Observera att det är olika skalor på axlarna för anställda och arbetslösa Källa: Försäkringskassans databas MiDAS Pågående sjukfall i relation till arbetskraften Precis som i avsnittet om inflödet har vi tittat på pågående sjukfall i relation till arbetskraften och resultaten presenteras i Diagram 16. Pågående sjukfall per 1 000 arbetslösa är betydligt fler än motsvarande för sysselsatta och har varit så under hela mätperioden. I samband med att en stor grupp uppnådde maxtid samtidigt vid årsskiftet 2009/2010 minskade antalet pågående sjukfall per 1 000 arbetslösa tydligt, men därefter har de ökat stadigt. I dag är de uppe på nivåer som inte ligger långt ifrån de som rådde innan det fanns en bortre tidsgräns i sjukpenningen. Kvinnor har ungefär dubbelt så många pågående sjukfall per 1 000 sysselsatta och per 1 000 arbetslösa kvinnor jämfört med motsvarande antal för män. Under 2015 har antalet pågående sjukfall ökat i ungefär samma takt både per 1 000 sysselsatta och per 1 000 arbetslösa kvinnor. I genomsnitt har antalet pågående sjukfall per 1 000 sysselsatta kvinnor uppgått till cirka 44 sjukfall per månad hittills under 2015. Motsvarande siffra per 1 000 arbetslösa kvinnor är cirka 102 sjukfall per månad. Även männen uppvisar en ökning i antalet pågående sjukfall per 1 000 sysselsatta och per 1 000 arbetslösa. De pågående sjukfallen ökar både per 1 000 sysselsatta män och per 1 000 arbetslösa män. Till skillnad mot kvinnorna ökar dock antalet pågående sjukfall per 1 000 arbetslösa män betydligt snabbare än per 1 000 sysselsatta män. Antalet pågående sjukfall per månad har under 2015 uppgått till i genomsnitt 21 sjukfall per 1 000 sysselsatt män och 52 sjukfall per 1 000 arbetslösa män. 25 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Precis som med inflödet kan även ökningen av de pågående sjukfallen per 1 000 sysselsatta jämföras med ökningen av pågående sjukfall totalt. Sedan slutet av 2010 då antalet pågående sjukfall var som lägst har antalet ökat med närmare 70 procent. Motsvarande ökning när hänsyn tas till antalet sysselsatta är 60 procent. Diagram 16 Pågående sjukfall 2005–juli 2015 för sysselsatta per 1000 1 sysselsatta och för arbetslösa per 1 000 arbetslösa a) Kvinnor 140 120 b) Män Arbetslösa 140 120 100 100 80 80 60 60 40 40 20 0 20 Sysselsatta 0 Arbetslösa Sysselsatta 1 Sjukfall längre än 14 dagar och för personer upp till och med 64 år Anm: De grå kurvorna i bakgrunden visar det månadvisa inflödet per 1 000 sysselsatta respektive arbetslösa. De svarta kurvorna är rullande 12 månaders medelvärde. Källa Försäkringskassans databas MiDAS och SCB (egna beräkningar) Längre sjukfall justerade för återflödet och borttagandet av tidsbegränsad sjukersättning Den bortre tidsgränsen för sjukpenning som infördes 2008 innebär att de flesta sjukfall inte kan bli längre än 914 dagar. Sjukskrivna som uppnår maxtid, lämnar sjukförsäkringen och sen återvänder efter karenstiden på tre månader räknas som nystartade sjukfall. Utan begränsningen av antalet sjukpenningdagar hade troligtvis de som nu betecknas som återvändare blivit kvar i sjukpenning. För att jämföra de pågående sjukfallen i olika fallängder över tid är det därför rimligt att justera för återflödet i den mening att de behandlas som långa sjukfall. Resultatet redovisas i Diagram 17. Även de som återvänder till sjukpenning efter att ha haft tidsbegränsad sjukersättning inkluderas. De heldragna linjerna i Diagram 17 visar antalet pågående sjukfall för kvinnor respektive män när återvändarna är inkluderade som sjukfall längre än ett år. På totalen befinner sig kvinnorna på samma nivåer som i mitten av 2008, vilket fortfarande är att betrakta som historiskt lågt. Även antalet pågående sjukfall längre än ett år för män är i dagsläget ungefär lika många som i mitten av 2008. Antalet pågående sjukfall längre än ett år både med och utan återvändare har uppvisat en tydligt ökande trend sedan 2010 och trenden tycks hålla i sig. 26 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Diagram 17 Pågående sjukfall längre än ett år justerade för återflödet, uppdelat på kön a) Kvinnor b) Män 100000 100000 80000 80000 60000 60000 40000 40000 20000 20000 0 0 Källa: Försäkringskassans databas MiDAS I Diagram 18 tas även hänsyn till borttagandet av den tidsbegränsade sjukersättningen som även det skedde 2008. Den tidsbegränsade sjukersättningen var ett möjligt alternativ till långa sjukskrivningar och det är därför relevant att ta med den aspekten i jämförelsen av långa sjukfall. Från och med 2013 utgörs kurvan för tidsbegränsad sjuk- och aktivitetsersättning endast av aktivitetsersättning eftersom den alltid är tidsbegränsad. Även här ser vi att den långvariga sjukfrånvaron är betydligt lägre än vad den har varit historiskt, men den ökar fortfarande och ökningen är kraftigare för kvinnor än för män. Diagram 18 Pågående sjukfall längre än ett år justerat för återflödet och tidsbegränsad sjukersättning a) Kvinnor b) Män 140000 140000 120000 120000 100000 100000 80000 80000 60000 60000 40000 40000 20000 20000 0 0 Källa: Försäkringskassans databas MiDAS 27 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Bedömnings- och tidsgränser Följande kapitel tar upp bedömningarna vid rehabiliteringskedjans tidsgränser och sannolikheten att avsluta ett sjukfall det första året. Kapitlet innehåller också ett avsnitt om avslag och indrag med en fördjupad analys av indragen. Avslutningsvis redovisas hur många som uppnått maxtid och en uppföljning av dessa. Den 1 juli 2008 skedde omfattande regelförändringar inom sjukförsäkringen. Rehabiliteringskedjan infördes, vilket innebär att bedömningsgrunden för arbetsförmågan ändras vid fasta tidpunkter. Det infördes även en maxgräns för antalet dagar som kan ersättas med sjukpenning. Bedömningarna vid rehabiliteringskedjans tidsgränser Det har i tidigare rapporter både från Försäkringskassan och ISF konstaterats att arbetet med att bedöma arbetsförmågan för sjukskrivna i enlighet med tidsgränserna i rehabiliteringskedjan har försämrats under senare år.5 Försäkringskassan har under 2015 lagt fokus på att förbättra och förstärka utrednings- och bedömningsarbetet, vilket förefaller ha gett effekt. I Diagram 19 ser vi hur Försäkringskassan verkar ha lyckats bryta trenden med minskande andelar bedömningar. Andelen som prövas mot annat arbete hos arbetsgivaren vid 90 dagar och normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden vid 180 dagar visar på en tydlig ökning under 2015.6 5 6 Se t.ex. Socialförsäkringsrapport 2015:6 och ISF Rapport 2015:5. Denna slutsats är oberoende av om vi följer antalet bedömningar totalt eller där läkarintygen har kommit in före bedömningstidpunkten. Om man tar hänsyn till tidpunkten för när läkarintyg kommer in så ligger nivån på bedömningarna 8–10 procentenheter högre jämfört med det som redovisas i Diagram 19. 28 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Diagram 19 Andelen bedömningar som gjorts mot annat arbete hos arbetsgivaren och normalt förekommande arbete för sjukfall som passerar 90 respektive 180 dagar 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Annat arbete arb.givaren Normalt förekommande arbete Källa: Försäkringskassans databas Store Även sett till avslutssannolikheterna under det första sjukskrivningsåret verkar det som att satsningen har haft effekt. I Diagram 20 jämförs sjukfall som startar i fjärde kvartalet varje år 2010 till 2014. Eftersom de sjukfall som startar i slutet av 2014 uppnår 180 dagar under första halvåret 2015 bör satsningen på ett förbättrat bedömningsarbete beröra flertalet av dessa. Däremot så missar vi eventuella effekter runt 90 dagar eftersom dessa fall till stor del hann bli 90 dagar innan arbetet med bedömningarna tog fart. I Diagram 20 ser vi att den betingade sannolikheten att avsluta ett sjukfall runt dag 180 för sjukfall som startade under fjärde kvartalet 2013 ligger på samma nivå som för sjukfall som startade i fjärde kvartalet 2014. Det tyder på att de aktivare prövningarna har lyckats bryta trenden av minskande sannolikheter för avslut vid dag 180. För dag 365 har avslutssannolikheten däremot kvarstått för alla år, vilket syns tydligt i Diagram 20. Det finns flera skäl till att sannolikheten att avsluta ett sjukfall efter ett år är förhöjd. Dels ändras bedömningsgrunden efter dag 365 så att särskilda skäl inte längre kan beaktas, dels minskar ersättningsnivån från cirka 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten till 75 procent7 och dels är det många som förlorar tilläggsersättning från avtalsförsäkringar när sjukskrivningen passerar ett år. 7 Undantagna är de som beviljas fortsatt sjukpenning på normalnivå vid allvarlig sjukdom. 29 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Diagram 20 Betingade sannolikheter för anställda att avsluta ett sjukfall vid olika tidpunkter för sjukfall som startar i fjärde kvartalet 1 2010–2014 0,5 0,45 0,4 0,35 0,3 0,25 0,2 0,15 0,1 0,05 0 25 50 75 100 125 150 175 200 225 250 275 300 325 350 375 400 2010 K4 2011 K4 2012 K4 2013 K4 2014 K4 1 Jämförelserna mellan skattningarna baseras på sjukfall utan sjukhistorik under det senaste året före det aktuella sjukfallet Anm: Diagrammet ska läsas som följer: Givet att en individs sjukfall uppnår ett visst längdintervall (fallängden är indelad i 25-dagarsintervall) så visar lodrät axel sannolikheten att sjukfallet avslutas inom det intervallet. T.ex: givet att en individs sjukfall passerar 175 dagar så är sannolikheten att det avslutas innan dag 200 cirka 13 procent för sjukfall startade under fjärde kvartalet 2014. Källa: Försäkringskassans databas MiDAS Avslag och indrag Avslag och indrag av sjukpenning ligger i likhet med tidigare år på en fortsatt låg nivå. Diagram 21 och Diagram 22 visar en uppdaterad redovisning av utvecklingen av avslag och indrag fram till och med juni 2015 uppdelat på kvinnor och män. Den senaste tiden har antalet avslag och indrag ökat. Det är delvis en effekt av stora ärendevolymer, men under 2015 indikerar även utvecklingen av andelen avslag och indrag en ökande trend. Indikationerna är tydligast för indragen. Från januari till juni 2015 gjordes cirka 5 000 avslag (1,7 procent av totala antalet beviljade sjukfall och avslagna ärenden) och cirka 4 500 indrag (1,6 procent av de avslutade sjukfallen). Utvecklingen mot en ökad andel avslag och indrag under 2015 är ytterligare en indikator på att Försäkringskassans förstärkta utrednings- och bedömningsarbete har gett effekt. I Diagram 21 framgår hur antal och andel avslag varierat under tidsperioden. Antalet avslag är betydligt högre för kvinnor jämfört med män. Att antalet avslag är högre bland kvinnor är förväntat och ett resultat av att kvinnor är överrepresenterade bland de sjukskrivna. Däremot är andelen avslag densamma oavsett kön. 30 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Diagram 21 Antal och andel avslag för sjukpenning 2009 till juni 2015 1 uppdelat på kön 1100 1000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 20% 18% 16% 14% 12% 10% 8% 6% 4% 2% 0% Kvinnor - Antal Män - Antal Kvinnor - Andel Män - Andel 1 Andel av antalet beviljade ansökningar vid månad för sjukfallets startdatum plus antal avslagna ansökningar vid månad för ärendets slutdatum. Källa: Försäkringskassans ärendehanteringssystem (ÄHS) och databas MiDAS Diagram 22 visar antalet och andelen sjukfall som får sin sjukpenning indragen. Indragen har varit relativt oförändrade över tid men har sedan slutet av år 2014 ökat. Kvinnor fortsätter ha en något lägre andel indrag av sjukpenning jämfört med män och den skillnaden är konstant över tid. En förklaring är att indrag är vanligast bland sjukfall med muskuloskeletala sjukdomar, vilket är mer förekommande hos män. Diagram 22 Antal och andel indrag för sjukpenning 2009 till juni 2015 1 uppdelat på kön 10% 9% 8% 7% 6% 5% 4% 3% 2% 1% 0% 800 700 600 500 400 300 200 100 0 Kvinnor - Antal Män - Antal Kvinnor - Andel 1 Andel av avslutade sjukpenningfall vid månad för fallens slutdatum. Källa: Försäkringskassans ärendehanteringssystem (ÄHS) och databas MiDAS 31 Män - Andel Socialförsäkringsrapport 2015:11 Även om andelen avslag och indrag har ökat något beviljas sjukpenning i de allra flesta fall. Under 2014 beviljades 98,9 procent av ansökningarna och år 2015 (till och med juni) är beviljandegraden 98,3 procent. Bearbetningar av avslagen och indragen visar att sammansättningen av personer inte har förändrats nämnvärt över tid. Utrikes födda är överrepresenterade både bland avslagen och indragen. Det finns även en åldersskillnad där avslag är vanligare bland personer yngre än 30 år, medan indrag sker mer frekvent bland de äldre åldersklasserna. En mer detaljerad redovisning av fördelningen av avslag och indrag under 2014 finns beskriven i den första delrapporten om sjukfrånvarons utveckling (Socialförsäkringsrapport 2015:6). I följande avsnitt studeras gruppen som får sin sjukpenning indragen vid olika tidpunkter. Analysen inkluderar alla sjukfall som påbörjades 1 juli 2013 till och med 30 juni 2014, och där indrag av sjukpenning registrerats innan den 1 juli 2015. Tabell 1 redovisar hur fördelningen av olika bakgrundskaraktäristika ser ut inom sjukfall respektive indrag. Sjukfallen och indragen är grupperade efter fallängd: 1–90 dagar, 91–180 dagar, 181–365 dagar och mer än 365 dagar. Dessa kategorier motsvarar tidpunkterna för rehabiliteringskedjans olika bedömningsgrunder. I kolumnen sjukfall i kategorin 1–90 dagar finns alla sjukfall som påbörjades juli 2013–juni 2014. Dessa utgör riskgruppen för att få sjukpenning indragen innan dag 90. Indragskolumnen visar hur fördelningen ser ut för dem som fick sjukpenningen indragen i gruppen 1–90 dagar. Nästa kategori, 91–180 dagar, innehåller alla sjukfall som blev 91 dagar eller längre och därmed utgör riskgruppen för att få sin sjukpenning indragen i det tidsintervallet och så vidare för efterföljande fallängder. Avsikten med att dela upp sjukfallen i de fyra kategorierna är för att se om det finns stora skillnader mellan hur fördelningen ser ut för sjukfallen inom varje kategori relativt dem som fick sjukpenningen indragen. Andelen indrag är som högst mellan dag 181 och 365 i rehabiliteringskedjan och kan förklaras av att alla sjukfall då bedöms mot normalt förekommande arbete. För män är andelen indrag genomgående högre än för kvinnor. Det kommer förmodligen av att kvinnor har en högre andel med psykiatriska diagnoser där indrag generellt förekommer i mindre utsträckning. Under perioden juli 2013–juni 2014 var andelen utrikes födda 16–18 procent av det totala antalet sjukfall. Bland indragen under de första 90 dagarna utgjorde de utrikes födda däremot 24 procent för kvinnor och 28 procent för män. Det innebär att utrikes födda personer får sin sjukpenning indragen i högre utsträckning jämfört med personer som är födda i Sverige. En förklaring kan vara att en större andel av de utrikes födda sjukskrivna är arbetslösa och därmed prövas direkt mot normalt förekommande arbete. Det kan dock bara vara en del av förklaringen då fördelningen håller i sig över alla fallängder. I förhållande till andelen pågående sjukfall är det ovanligare att få sin sjukpenning indragen om du tillhör åldersklasserna upp till 39 år för både kvinnor och män. Till exempel, för dag 1–90 är andelen personer yngre än 30 år endast 8–10 procent av indragen medan de utgör 13–14 procent av det totala antalet sjukfall i samma längdklass. För åldersklasserna 40–49 år och 32 Socialförsäkringsrapport 2015:11 äldre är förhållandet i stället det omvända. Kvinnor utgör en större andel av indragen i de äldre åldersklasserna upp till 60 år än vad männen gör, och det resultatet är konstant över de fyra fallängderna. Personer med sjukdomar i rörelseorganen eller skador får i högre utsträckning sin sjukpenning indragen än personer med psykiatriska diagnoser, vilket också är en förklaring till att unga är underrepresenterade bland indragen. Psykiatriska diagnoser är vanligare bland sjukfall i åldersgrupperna upp till 39 år. Därefter avtar andelen med psykiatriska diagnoser till förmån för sjukskrivningar i rörelseorganens sjukdomar, vilket återspeglas i att andelen 50 år och uppåt är högre bland indragen än bland de pågående sjukfallen. Apropå diagnoser är det även värt att poängtera att cancerdiagnoser (tumörer) är kraftigt underrepresenterade bland indragen i samtliga fallängder. Till exempel utgör tumörer 5–6 procent av samtliga sjukfall som blir 181–365 dagar, men endast 1 procent av indragen i samma kategori. En anledning till att indrag är vanligare för rörelseorganens sjukdomar jämfört med psykiatriska diagnoser kan vara att personer som inte kan klara sitt vanliga arbete på grund av den fysiska nedsättningen kan bedömas ha arbetsförmåga för andra mindre fysiskt belastande arbeten. Antingen hos den egna arbetsgivaren eller på den övriga arbetsmarknaden beroende på var i rehabiliteringskedjan individen befinner sig. För psykiatriska diagnoser, där det vanligtvis inte är den fysiska arbetsbelastningen som är avgörande, är det i stället mer troligt att arbetsförmågan bedöms vara nedsatt även gentemot alternativa arbetsuppgifter om den bedöms vara det för det ordinarie arbetet. Andelen indrag relativt andelen sjukfall var högre för arbetslösa och anställda utan sjuklön de första 90 dagarna. Exempelvis bestod upp mot 17 procent av indragen innan dag 91 av arbetslösa sjukskrivna, men andelen arbetslösa var endast 9 procent av de pågående sjukfallen i samma längdklass. Det beror till stor del på att arbetslösa prövas mot normalt förekommande arbete redan från dag ett medan anställda prövas först efter 180 dagars sjukskrivning. Efter 180 dagars sjukskrivning är relationen det omvända, det vill säga att anställda med sjuklön är överrepresenterade bland indrag av sjukpenning. Givet regelverket är det ett förväntat resultat. De arbetslösa som fortfarande är sjukskrivna efter dag 180 har redan fått sin arbetsförmåga prövad mot hela arbetsmarknaden. Arbetslösa sjukskrivna som har arbetsförmåga kommer således i större utsträckning redan ha lämnat sjukpenningen innan dag 180. Mönstret är detsamma för både kvinnor och män. 33 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Tabell 1 Fördelning för samtliga pågående sjukfall i olika fallängder 1 och för indrag (i procent) Sjukfall som påbörjades 1 juli 2013–30 juni 2014. Indrag registrerade t.o.m. 30 juni 2015 Kvinnor Dag 1–90 Sjukfall Indrag Dag 91–180 Sjukfall Indrag Dag 181–365 Sjukfall Indrag Dag 366– Sjukfall Indrag 83,8 16,2 75,6 24,4 84,0 16,0 76,2 23,8 84,0 16,0 77,0 23,0 83,2 16,8 77,8 22,2 13,9 23,3 24,9 25,4 12,5 7,8 14,8 26,9 32,1 18,3 10,4 21,5 26,8 26,9 14,4 6,0 13,2 28,0 33,4 19,4 7,2 19,6 29,1 28,9 15,2 5,1 13,0 28,3 33,4 20,1 5,3 18,7 30,6 30,1 15,3 2,8 11,6 29,5 35,9 20,1 26,2 21,8 6,5 4,3 2,5 1,8 7,3 21,2 8,4 23,3 47,3 8,1 1,7 0,9 1,6 0,8 14,5 1,7 42,8 23,9 5,1 1,0 4,3 2,2 5,9 14,0 0,9 24,0 48,8 8,1 1,4 1,0 1,7 0,3 14,1 0,6 48,1 22,7 3,4 1,0 5,6 2,4 1,8 14,2 0,8 24,3 48,5 8,3 1,2 1,1 1,6 0,2 14,1 0,6 51,1 21,3 2,4 1,1 5,3 2,8 0,3 15,0 0,8 29,5 40,6 9,0 1,2 2,6 1,9 0,2 14,4 0,5 Anställd med sjuklön Anställd utan sjuklön Arbetslösa Egenföretagare Övriga 79,1 3,5 9,0 2,8 5,6 73,3 6,8 15,1 3,4 1,4 78,7 3,9 13,4 2,4 1,7 77,9 5,0 12,8 3,3 1,0 74,0 4,8 17,2 2,4 1,6 81,1 3,9 11,2 2,9 0,9 67,6 6,2 22,2 2,4 1,6 76,0 5,2 15,1 2,6 1,0 Antal 329 583 3 338 1,0 101 371 2 727 2,7 62 259 2 200 3,5 35 753 576 1,6 Utrikes född Nej Ja Ålder <30 år 30–39 år 40–49 år 50–59 år 60– år Diagnos Psykiatriska diagnoser Rörelseorganen Skador/Förgiftningar Andningsorganen Tumörer Cirkulationsorganen Graviditet etc. Övriga Saknas Sysselsättning 2 Andel indrag (%) 34 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Män Dag 1–90 Sjukfall Indrag Dag 91–180 Sjukfall Indrag Dag 181–365 Sjukfall Indrag Dag 366– Sjukfall Indrag 82,2 17,8 71,6 28,4 82 18 71,6 28,4 80,7 19,3 71,8 28,2 79,1 20,9 72,5 27,5 13,1 17,4 23,5 28,5 17,5 9,6 14,4 22,4 30,8 22,8 9,9 16,1 23,1 29,8 21 7,6 13,4 22,7 32 24,3 7,6 15,8 23,4 31 22,2 6,9 13 21,8 32,9 25,3 6 15,8 23,5 32,7 21,9 3,9 11,3 20,7 36,9 27,2 18,3 27 15 3,7 2,8 5,1 – 20,4 7,6 14,1 49,2 14,4 1,7 0,6 4,1 – 13,4 2,5 30,6 28,9 12 1,1 4,2 6,6 – 15,1 1,4 14,5 51,2 13,7 1,5 0,7 4,4 – 12,9 1 36,2 25,6 7,7 1,2 5,1 6,9 – 15,8 1,3 13,8 51,8 13,3 1 0,8 5 – 13,1 1,1 40,7 22 4,9 1,3 5 7,8 – 17,2 1,2 18,3 50,8 9,4 0,3 1,3 5,2 – 13,4 1,3 Anställd med sjuklön Anställd utan sjuklön Arbetslösa Egenföretagare Övriga 79,2 2,5 9,4 7,4 1,4 68,9 4,2 17,1 9,1 0,6 76,8 2,8 14,4 5,7 0,3 73,8 2,9 13,6 9,1 0,6 71,5 3,6 18,9 5,7 0,3 75,7 2,5 11,6 9,7 0,5 64,4 4,5 25,1 5,6 0,4 68,8 4,2 16 11 0 Antal 184 668 2 537 1,4 56 048 2 121 3,8 32 738 1 673 5,1 17 688 382 2,2 Utrikes född Nej Ja Ålder <30 år 30–39 år 40–49 år 50–59 år 60– år Diagnos Psykiatriska diagnoser Rörelseorganen Skador/Förgiftningar Andningsorganen Tumörer Cirkulationsorganen Graviditet etc. Övriga Saknas Sysselsättning 2 Andel indrag (%) 1 Sjukfallskolumnen innehåller samtliga sjukfall i respektive fallängd, inklusive de som fått sjukpenningen indragen. Indragskolumnen är således en delmängd av sjukfallskolumnen. 2 Andelen indrag av det totala antalet sjukfall i respektive fallängd. Källa: Försäkringskassans ärendehanteringssystem (ÄHS) och databas MiDAS De som uppnår maxtid Sjukpenning kan som huvudregel lämnas på normalnivå i 364 dagar och därefter på fortsättningsnivå i 550 dagar.8 Vid årsskiftet 2009/2010 nådde den första gruppen försäkrade maxtiden för sjukpenning efter regelförändringarna 2008. Samtidigt som den bortre tidsgränsen för sjukpenning infördes avskaffades ersättningsformen tidsbegränsad sjukersättning. Under en övergångsperiod kunde tidsbegränsad sjukersättning fortfarande beviljas enligt övergångs8 För dem som beviljas fortsatt sjukpenning på normalnivå vid allvarlig sjukdom finns ingen tidsbegränsning. Sjukpenning på fortsättningsnivå kan lämnas för fler än 550 dagar om något av undantagen beskrivna i 27 kap 24 a § SFB är uppfyllda (arbetsskada, omfattande vård, förlust av verklighetsuppfattning, risk för allvarlig försämring vid återgång i arbete eller om det skulle framstå som oskäligt). 35 Socialförsäkringsrapport 2015:11 bestämmelser, men från och med 1 januari 2013 finns inte längre möjlighet för någon att få ersättningen. Med maxtid i sjukförsäkringen avses i följande avsnitt de som uppnått maxtid antingen med sjukpenning eller med tidsbegränsad sjukersättning. De som uppnår maxtid i sjukförsäkringen erbjuds möjlighet att delta i det arbetsmarknadspolitiska programmet arbetslivsintroduktion (ALI) hos Arbetsförmedlingen.9 Arbetsförmedlingen gör en bedömning av individens möjlighet att tillgodogöra sig åtgärder i egen eller andra aktörers regi för att komma tillbaka i arbete. Cirka tre månader efter att ersättning från sjukförsäkringen upphör kan den försäkrade få nya dagar med sjukpenning. Antal som uppnår maxtid, lämnar sjukförsäkringen och återvänder I Tabell 2 redovisas hur många som uppnått maxtid i sjukförsäkringen fram till och med juli 2015. Knappt 130 000 personer har hittills uppnått maxtid i sjukförsäkringen. Det är ungefär dubbelt så många kvinnor som män som uppnår maxtid, vilket ligger i linje med hur könsfördelningen ser ut i sjukpenningen som helhet. I den första delrapporten 2015 beskrevs hur sammansättningen i grupperna som uppnår maxtid olika år skiljer sig åt och därmed påverkar hur många som lämnar och återvänder till sjukpenning. Årsskiftesgruppen 2009/2010 präglades av långa sjukfall över 2,5 år där många gick över till sjukersättning. I grupperna som uppnådde maxtid 2010, 2011 och för första gången 2012 hade många tidsbegränsad sjukersättning och även dessa gick över till sjukersättning tills vidare i större utsträckning. Således är andelen som lämnar sjukförsäkringen mindre i dessa grupper. Det är också en lägre andel av dessa som återvänder jämfört med senare årsgrupper. Det är troligt att dessa i stället återvänder till sjukförsäkringen i form av sjukersättning tills vidare och därmed inte räknas som återvändare i det här sammanhanget. Senare årsgrupper består endast av personer som uppnår maxtid med sjukpenning. Dessa lämnar sjukförsäkringen i högre grad. De som uppnår maxtid för första gången lämnar i högre utsträckning än de som uppnår maxtid en andra gång. Under 2015 uppnår ett par hundra individer maxtid för tredje gången. Generellt så är det en något större andel av dem som uppnår maxtid 2015 som lämnar sjukförsäkringen jämfört med 2013 och 2014. Det är troligt att omläggningen av handläggningen inom sjukersättning har försenat en del av övergångarna från sjukpenning till sjukersättning för dem som uppnår maxtid under 2015. Vi förväntar oss därför att den slutliga andelen som lämnar 2015 kommer bli något lägre. Kvinnor lämnar i högre utsträckning sjukförsäkringen än vad männen gör. Bland dem som lämnar så är det dock vanligare att kvinnorna återvänder till sjukpenning. 9 Även de vars aktivitetsersättning upphör för att de fyller 30 år erbjuds ALI, men de ingår inte i analysen av maxtidare. Längre fram i rapporten finns ett separat avsnitt om dem som har aktivitetsersättning och fyller 30 år. 36 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Tabell 2 Antal och andel som lämnar sjukförsäkringen och återvänder till sjukpenning efter uppnådd maxtid t.o.m. juli 2015 Uppnått Maxtid Lämnat Återvänt hittills Antal Antal Andel av maxtid (%) Antal Andel av de som lämnat (%) 18 208 37 172 23 152 11 020 3 140 8 431 4 871 9 939 3 742 7 362 1 708 247 14 320 27 485 17 405 8 757 2 602 7 516 4 130 9 039 3 237 6 865 1 564 225 79 74 75 79 83 89 85 91 87 93 92 91 8 267 13 346 9 055 5 062 2 006 5 684 3 298 7 193 2 599 3 241 703 – 58 49 52 58 77 76 80 80 80 1 47 1 45 2 – 11 811 25 945 15 532 6 922 2 247 5 537 3 554 6 539 2 705 5 009 1 217 169 9 493 19 539 11 916 5 642 1 864 4 978 3 041 6 000 2 346 4 735 1 120 155 80 75 77 82 83 90 86 92 87 95 92 92 5 518 9 671 6 378 3 420 1 442 3 842 2 453 4 847 1 933 2 288 507 – 58 49 54 61 77 77 81 81 82 1 48 1 45 2 – 6 397 11 227 7 620 4 098 893 2 894 1 317 3 400 1 037 2 353 491 78 4 827 7 946 5 489 3 115 738 2 538 1 089 3 039 891 2 130 444 70 75 71 72 76 83 88 83 89 86 91 90 90 2 749 3 675 2 677 1 642 564 1 842 845 2 346 666 953 196 – 57 46 49 53 76 73 78 77 75 1 45 1 44 2 – Samtliga Årsskiftesgruppen 2010 2011 2012, Maxtid nr 1 2012, Maxtid nr 2 2013, Maxtid nr 1 2013, Maxtid nr 2 2014, Maxtid nr 1 2014, Maxtid nr 2 2015, Maxtid nr 1 2015, Maxtid nr 2 2015, Maxtid nr 3 Kvinnor Årsskiftesgruppen 2010 2011 2012, Maxtid nr 1 2012, Maxtid nr 2 2013, Maxtid nr 1 2013, Maxtid nr 2 2014, Maxtid nr 1 2014, Maxtid nr 2 2015, Maxtid nr 1 2015, Maxtid nr 2 2015, Maxtid nr 3 Män Årsskiftesgruppen 2010 2011 2012, Maxtid nr 1 2012, Maxtid nr 2 2013, Maxtid nr 1 2013, Maxtid nr 2 2014, Maxtid nr 1 2014, Maxtid nr 2 2015, Maxtid nr 1 2015, Maxtid nr 2 2015, Maxtid nr 3 1 Antal och andel som återvänt för 2015 är underskattade eftersom tidsramen för att räknas som återvändare är 15 månader. 2 De som uppnådde maxtid för tredje gången under 2015 har vid tillfället för rapportens framtagning ännu inte kunnat återvända till sjukpenning p.g.a. de tre karensmånaderna. Källa: Försäkringskassans databas MiDAS 37 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Uppföljning av dem som uppnått maxtid I följande avsnitt gör vi ett nedslag i statistiken den 1 juli 2015 för att se var de som uppnått maxtid till och med 2014 befinner sig i dagsläget. Resultatet presenteras i Diagram 23. För att en individ inte ska räknas flera gånger, räknas endast den senaste gången en individ uppnår maxtid. Ungefär hälften av både männen och kvinnorna har ersättning från sjukförsäkringen på mer än 50 procent. Det omfattar både sjukpenning och sjukersättning. En större andel av kvinnorna har ersättning från sjukförsäkringen på deltid upp till och med 50 procent medan en större andel av männen har gått över till ålderspension. Spridningen ökar ju längre tid som gått sedan uppnådd maxtid. Av dem som uppnådde maxtid 2009 är det till exempel 34 procent som i huvudsak har ersättning från sjukförsäkringen jämfört med 63 procent av dem som uppnådde maxtid 2014. Av dem som i huvudsak befinner sig i sjukförsäkringen har 64 procent sjukersättning. Andelen är större bland män än bland kvinnor, 69 procent jämfört med 62 procent. Andelen med sjukersättning är större ju längre tid som gått sedan uppnådd maxtid. Diagram 23 Status den 1 juli 2015 för dem som uppnått maxtid t.o.m. 2014 100% 90% 80% 70% Övrigt 60% Pension/Avliden 50% Inskr AF. Ej sjukf. 40% Deltid i sjukf. Inskr AF 30% Deltid i sjukf. Ej inskr AF 20% Sjukf. > 50 % 10% 0% Kvinnor Män Anm: Övrigt omfattar alla som inte återfinns i sjukförsäkringen eller på Arbetsförmedlingen. Det innebär alla som arbetar/studerar, har försörjningsstöd, föräldrapenning eller försörjer sig på annat sätt. Källa: Försäkringskassans databas MiDAS 38 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Sjuk- och aktivitetsersättning I detta kapitel redovisas utvecklingen inom sjuk- och aktivitetsersättning med tyngdpunkt på nybeviljandet. Inledningsvis beskrivs nybeviljandet fördelat på diagnos. Därefter följer en jämförelse av sammansättningen av grupperna som får sjukersättning efter ansökan med och utan pågående sjukfall samt efter att Försäkringskassan initierat prövningen. Kapitlet avslutas med en uppföljning av dem med aktivitetsersättning som fyller 30 år. Antal personer som uppbär sjuk- eller aktivitetsersättning har fortsatt att minska under 2015. Det beror på att många som har sjukersättning lämnar förmånen till följd av att de fyller 65 år och går över till ålderspension. Antalet ungdomar med aktivitetsersättning ökar däremot. I oktober är det samlade beståndet 346 176 personer varav 36 804 uppbär aktivitetsersättning och 309 372 återfinns i sjukersättningen. Diagram 24 Antal individer med aktivitetsersättning, sjukersättning eller tidsbegränsad sjukersättning 2003–september 2015 600 000 500 000 Tidsbegränsad sjukersättning 400 000 300 000 200 000 Sjukersättning 100 000 Aktivitetsersättning 0 Källa: Försäkringskassans databas Store Nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar Nybeviljandet av sjukersättningar har uppvisat en ökning sedan slutet av 2011 som håller i sig fram till maj 2015. Därefter förblir nybeviljandet mer eller mindre oförändrat. Detta kan förmodligen härledas till den omorganisation som genomfördes för handläggningen av sjukersättningsärenden under sommaren 2015. Det är troligt att nybeviljandet av sjukersättningar kommer återgå till att följa den ökande trenden när den nya organisationen har etablerats fullt ut. Fler kvinnor än män beviljas sjukersättning och skillnaderna ökar i takt med att nybeviljandet ökar. 39 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Aktivitetsersättning fortsätter att uppvisa ett högt nybeviljande med en hög årlig ökningstakt. Nybeviljandet ökar något snabbare för kvinnor, vilket gör att skillnaderna mellan könen har minskat något, men det är fortfarande fler män än kvinnor som beviljas aktivitetsersättning. Diagram 25 Nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar 2005–september 2015 uppdelat på kvinnor och män Rullande 12 månaders summering a) Sjukersättning b) Aktivitetsersättning 50000 5000 40000 4000 30000 Kvinnor 20000 10000 3000 2000 Män Män Kvinnor 1000 0 0 Anm: Observera att det är olika skalor på axlarna för sjukersättning och aktivitetsersättning Källa: Försäkringskassans databas Store Nybeviljade aktivitetsersättningar är också intressant att titta på uppdelat på förlängd skolgång och nedsatt arbetsförmåga, vilket redovisas i Diagram 26. Här ser vi att den senaste ökningen främst förekommer inom nedsatt arbetsförmåga där det i stort sett inte förekommer några skillnader mellan kvinnor och män från 2011 och framåt. Nybeviljade aktivitetsersättningar vid förlängd skolgång ökar också, men den ökningen har inte alls varit lika kraftig som inom nedsatt arbetsförmåga. Aktivitetsersättning vid förlängd skolgång är vanligare bland män. Utvecklingen är likartad för både kvinnor och män, men på olika nivåer. 40 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Diagram 26 Nybeviljade aktivitetsersättningar 2005–september 2015 uppdelat på förlängd skolgång och nedsatt arbetsförmåga samt kön Rullande 12 månaders summering 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 Kvinna Förlängd skolgång Man Förlängd skolgång Kvinna Nedsatt arbetsförmåga Man Nedsatt arbetsförmåga Källa: Försäkringskassans databaser MiDAS och Store Diagnosfördelning i nybeviljandet För både kvinnor och män är det vanligast att beviljas sjukersättning för en psykiatrisk diagnos (ungefär 40 procent av nybeviljandet). Bland kvinnor är det främst psykiatriska diagnoser eller sjukdomar i rörelseorganen som ligger till grund för sjukersättningen, men bland män är även cirkulationsorganens sjukdomar relativt vanliga. Över tid så är förhållandet mellan diagnoserna i stort sett oförändrat bortsett från i början av 2000-talet då sjukdomar i rörelseorganen var störst. Diagram 27 Nybeviljade sjukersättningar 2005–september 2015 uppdelat på kön och diagnos Rullande 12 månaders summering a) Kvinnor 18000 16000 14000 12000 10000 8000 6000 4000 2000 0 b) Män 18000 16000 14000 12000 10000 8000 6000 4000 2000 0 Källa: Försäkringskassans databas Store 41 Socialförsäkringsrapport 2015:11 För aktivitetsersättning redovisas diagnos endast för dem som beviljas ersättning vid nedsatt arbetsförmåga. Detta då det inte krävs diagnos för att få aktivitetsersättning vid förlängd skolgång, vilket får till följd att många av dessa inte har någon diagnos registrerad. Eftersom drygt 80 procent av nybeviljade aktivitetsersättningar vid nedsatt arbetsförmåga är inom psykiatriska diagnoser har vi valt att titta närmare på just dem. I Diagram 28 redovisas de sju största diagnosavsnitten för nybeviljade aktivitetsersättningar inom psykiatriska diagnoser. Bland kvinnor är ångestoch stressyndrom (F40-F48) lika vanligt som störningar av psykisk utveckling (F80-F89) och beteendestörningar (F90-F98). De utgör ungefär 20 procent vardera av nybeviljandet för kvinnor och uppvisar en liknande ökningstakt. Därefter följer personlighetsstörningar (F60-F69) och psykisk utvecklingsstörning (F70-F79). Bland män är det i stället störningar av psykisk utveckling som är absolut vanligast. Den gruppen uppvisar också en kraftig ökning. Näst vanligast bland män är beteendestörningar. Ångest- och stressyndrom, förstämningssyndrom, psykisk utvecklingsstörning och schizofreni (F20-F29) är ungefär lika stora för män. Schizofreni är mindre vanligt bland kvinnor som får aktivitetstersättning. En ytterligare fördjupning av diagnos inom de största diagnosavsnitten visar att över 90 procent av både män och kvinnor som beviljas aktivitetsersättning med en diagnos inom störningar av psykisk utveckling har Genomgripande utvecklingsstörningar (F84) som bland annat omfattar autism och Aspergers syndrom. Inom beteendestörningar har närmare 100 procent av både männen och kvinnorna Hyperaktivitetsstörningar (F90). Andelen Hyperaktivitetsstörningar har ökat under den senaste tioårsperioden, från cirka 85 procent till dagens 97 procent. För kvinnor som får aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga är det även relativt vanligt med ångest- och stressyndrom. Till skillnad mot sjukpenning och sjukersättning, där den vanligaste diagnosen inom ångest- och stressyndrom är Anpassningsstörningar och reaktioner på svår stress (F43), är den vanligaste diagnosen för aktivitetsersättningar i samma diagnosavsnitt Andra ångestsyndrom (F41). 42 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Diagram 28 Nybeviljade aktivitetsersättningar vid nedsatt arbetsförmåga 2005–september 2015 inom psykiatriska diagnoser uppdelat på kön Rullande 12 månaders summering a) Kvinnor b) Män 800 700 600 500 400 300 200 100 0 800 700 600 500 400 300 200 100 0 Anm: F20-F29: Schizofreni etc., F30-F39: Förstämningssyndrom, F40-F48: Ångest- och stressyndrom, F60-F69: Personlighetsstörningar, F70-F79: Psykisk utvecklingsstörning, F80-F89: Störningar av psykisk utveckling, F90-F98: Beteendestörningar Källa: Försäkringskassans databas Store Ansöknings- och initiativärenden Det finns två sätt att få sjukersättning, antingen på Försäkringskassans initiativ eller via ansökan. De flesta nybeviljade sjukersättningarna, runt 65 procent, är så kallade ansökningsärenden då den försäkrade kommer in med en ansökan om sjukersättning. Men Försäkringskassan har även möjlighet att själv initiera prövning av sjukersättning för en försäkrad som har sjukpenning. Det görs när Försäkringskassan i handläggningen av sjukpenning har identifierat att den försäkrade kan vara berättigad till sjukersättning. I de fall en försäkrad har rätt till sjukersättning ska sjukpenningen bytas ut så att hen får rätt förmån från socialförsäkringen. Det är viktigt för att rättssäkerheten och tilltron till försäkringen inte ska sättas ur spel. Bedömningen ska dock göras på samma sätt oavsett om det är ett ärende initierat av Försäkringskassan eller om det är ett ansökningsärende. Även bland ansökningsärendena finns det personer som har sjukpenning. Det är individer som utifrån sin egen uppfattning om den nedsatta arbetsförmågan vill få rätten till sjukersättning prövad. Sen finns det en tredje grupp som ansöker om sjukersättning utan att ha ett pågående sjukfall. Till skillnad mot sjukpenning som är en arbetsbaserad förmån, så är sjukersättningen både arbets- och bosättningsbaserad. Det innebär att även individer som inte har någon sjukpenninggrundande inkomst kan få sjukersättning, men de har då inte möjligheten att gå via sjukpenning. Det är därför rimligt att tro att grupperna som ansöker om sjukersättning skiljer sig åt beroende på om man har ett pågående sjukfall eller inte. Tabell 3 beskriver hur fördelningen för några utvalda individkaraktäristika ser ut för dem som ansöker om sjukersättning med eller utan pågående sjukfall, ärenden som 43 Socialförsäkringsrapport 2015:11 prövats på Försäkringskassans initiativ samt hela gruppen som beviljas sjukersättning. Det är inte helt oväntat en större andel 30–39-åringar bland ansökningar utan sjukfall. Det är troligt att det finns en högre andel utan sjukpenninggrundande inkomst (SGI) i de yngre åldersgrupperna. Eftersom sjukersättning delvis är en bosättningsbaserad förmån kan man ha rätt till garantiersättning även om man inte har SGI. Andelen utan SGI torde vara högre bland ansökningsärenden utan sjukfall eftersom sjukpenning är en arbetsbaserad förmån som grundar sig på förvärvsarbete i Sverige.10 Bland initiativärendena är det i stället en överrepresentation av personer över 60 år. I de äldre åldersgrupperna är risken för omfattande sjukskrivningshistorik större, något som i förlängningen kan underlätta bedömningen av stadigvarande nedsatt arbetsförmåga. Det kan också vara lättare att överblicka funktionsnedsättningens varaktighet när avståndet till ett tänkt uttag av ålderspension minskar. Bland ansökningsärenden utan pågående sjukfall är det också vanligare att vara utrikes född. Troligtvis går även det att härleda till sämre arbetsmarknadsanknytning. Utrikes födda som har stadigvarande nedsatt arbetsförmåga och kommer till Sverige i vuxen ålder har ingen möjlighet att gå via sjukpenning eftersom det är en arbetsbaserad förmån. De som beviljas sjukersättning via ansökan utan pågående sjukfall har i högre grad endast grundskoleutbildning, vilket till viss del hänger ihop med den högre andelen utrikes födda. För ansökningsärenden utan sjukfall förekommer det i högre utsträckning att utrikes födda endast har grundskoleutbildning. Att de som ansöker om sjukersättning utan att ha ett pågående sjukfall troligtvis saknar SGI i stor utsträckning bekräftas av att det är en betydligt större andel av dessa som endast har garantiersättning. För samtliga som beviljas sjukersättning ligger andelen med endast garantiersättning på 17 procent medan motsvarande för ansökningsärenden utan sjukfall är 58 procent. Det är också vanligare att de som ansöker utan sjukfall har en psykiatrisk diagnos jämfört med övriga grupper. Tvärtemot initiativärendena där psykiatriska diagnoser i stället är underrepresenterade jämfört med totalen. 10 Personer som uppnått maxtid med tidsbegränsad sjukersättning eller som har haft aktivitetsersättning och fyllt 30 och saknar SGI kan ha rätt till sjukpenning i särskilda fall. 44 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Tabell 3 Fördelning av nybeviljade sjukersättningar 2012–september 2015 för olika prövningstyper och samtliga (i procent) Ansökan utan sjukfall Ansökan med sjukfall Initiativärenden Samtliga sjukersättning 50,7 49,3 59,5 40,5 56,4 43,6 55,8 44,2 17,3 27,8 38,9 15,9 11,2 25,4 40,7 22,7 7,9 21,9 40,0 30,2 11,8 24,9 39,9 23,4 65,8 34,2 77,7 22,3 79,1 20,9 74,7 25,3 29,3 41,6 17,7 11,3 19,9 54,6 25,2 0,2 21,5 54,0 24,2 0,3 23,2 50,6 22,7 3,5 57,8 1,0 0,1 17,3 29,4 12,8 89,1 9,8 93,0 6,8 73,0 9,6 Psykiatriska Rörelseorganen Nervsystemet Cirkulationsorganen Övriga Saknas 50,0 15,3 6,8 5,8 17,7 4,4 40,2 21,8 8,4 8,2 17,6 3,8 32,2 20,2 11,6 11,3 19,9 4,8 40,2 19,3 9,1 8,6 18,4 4,3 Antal 12 917 15 668 15 574 44 159 Kön Kvinna Man Ålder 30–39 år 40–49 år 50–59 år 60– år Utrikes född Nej Ja Utbildning Grundskola Gymnasial Eftergymnasial Saknas/Okänd Ersättning Endast garantiersättning Endast inkomstrelaterad Kombination Diagnos Källa: Försäkringskassans databaser MiDAS och Store Avslag inom sjukersättning Både antal och andel avslag inom sjukersättning har legat relativt stabilt de senaste åren. Antalet kvinnor som får avslag är fler än antalet män, men i och med att fler kvinnor ansöker om sjukersättning är andelarna på samma nivå. I samband med regelförändringarna i sjukförsäkringen 2008 blev det svårare att beviljas sjukersättning tills vidare. I Diagram 29 ser vi att både antalet och andelen avslag till följd av detta inledningsvis ökade kraftigt under 2009. Från 2011 och framåt minskar både antalet avslag och andelen. Detta speglar troligen utvecklingen efter en regelförändring där avslagen efter ytterligare en period, från 2013 och framåt, ligger på stabila nivåer. Förloppet kan tolkas som den tid anpassningen till det nya regelverket tar. 45 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Diagram 29 Antal och andel avslag för sjukersättning 2009–september 2015, för kvinnor och män 1400 60% 1200 50% 1000 40% 800 30% 600 20% 400 10% 200 0 0% Antal Kvinnor Antal Män Andel Kvinnor Andel Män Källa: Försäkringskassans databas Store De med aktivitetsersättning som fyller 30 år Aktivitetsersättning kan beviljas längst till och med månaden före den månad då den försäkrade fyller 30 år. För att därefter kunna beviljas sjukersättning måste arbetsförmågan vara stadigvarande nedsatt. Före 2013 var det vanligt att de med aktivitetsersättning som fyllde 30 år i stället fick tidsbegränsad sjukersättning. Den tidsbegränsade sjukersättningen togs bort i samband med de omfattande regelförändringarna i sjukförsäkringen som trädde i kraft 2008, men fram till och med 2012 kunde man fortfarande bli beviljad tidsbegränsad ersättning enligt övergångsbestämmelser. Bland dem som får aktivitetersättning är det vanligt förekommande med endast garantiersättning. De med garantiersättning som inte bedöms ha stadigvarande nedsatt arbetsförmåga och därmed inte kan få sjukersättning har inte rätt till sjukpenning då de saknar sjukpenninggrundande inkomst (SGI). I stället kan de få sjukpenning eller rehabiliteringspenning i särskilda fall samt boendetillägg. Dessa förmåner infördes för personer som uppnått maxtid med tidsbegränsad sjukersättning och som inte hade någon eller väldigt låg SGI och från och med 2013 även för de med aktivitetsersättning som fyller 30 år. Sjukpenning i särskilda fall (eller sjukpenning för dem med SGI) kan dock endast beviljas efter en karensperiod på tre månader under vilken den försäkrade erbjuds att delta i arbetslivsintroduktion (ALI) på Arbetsförmedlingen. I följande avsnitt tittar vi närmare på vad som händer med dem som har aktivitetsersättning och fyller 30 år. I Diagram 30 visas andelarna som går över till sjukersättning eller sjukpenning i särskilda fall (och fram till 2013 tidsbegränsad sjukersättning) samt andelen som inte uppbär någon av förmånerna. I den gruppen återfinns de som går till arbete, studier eller går över till Arbetsförmedlingen, men också de som får sjukpenning grundad på 46 Socialförsäkringsrapport 2015:11 SGI11, föräldrapenning, försörjningsstöd eller blir försörjda på annat sätt, till exempel av en anhörig. I diagrammet syns tydligt att tidsbegränsad sjukersättning var det vanligaste alternativet fram tills ersättningsformen upphörde. Samtidigt har andelen som får sjukersättning tills vidare ökat sakta men säkert hela tiden, men ökningen tilltar när den tidsbegränsade sjukersättningen försvinner. I samband med detta ökar även andelen som inte får någon av förmånerna. Det är troligt att det illustrerar en övergångsperiod innan sjukpenning i särskilda fall tillämpas på den här gruppen. Efter det så har andelen som inte återfinns i någon av förmånerna minskat samtidigt som andelen som får sjukpenning i särskilda fall har ökat. Andelen utan förmån är dock fortfarande högre än vad den var innan den tidsbegränsade sjukersättningen togs bort. Det är drygt 2 000 personer per år med aktivitetsersättning som fyller 30 år. Under 2015 har i snitt 65 procent av dessa sjukersättning sex månader efter 30-årsdagen. Ungefär 13 procent har sjukpenning i särskilda fall och 22 procent har annan typ av försörjning. Diagram 30 Fördelning över förmån för personer som haft aktivitetsersättning tills de fyller 30 år, 2004–september 2015 Status 6 månader efter 30-årsdagen 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Sjukers Särskilda fall Tidsbegr S Övriga Källa: Försäkringskassans databaser MiDAS och Store För att få reda på lite mer information om dem som vi inte återfinner i sjukersättning eller sjukpenning i särskilda fall har vi i studerat om de är inskrivna på Arbetsförmedlingen, antingen som arbetssökande eller i program. Informationen finns även för dem som beviljats sjukersättning och sjukpenning i särskilda fall sex månader efter 30-årsdagen. 11 Vi har valt att inte särredovisa de med aktivitetsersättning som fyller 30 som sex månader senare har sjukpenning grundad på SGI. Detta då dessa kan anses ha mer eller mindre arbetsmarknasanknytning eftersom de har rätt till sjukpenning som är arbetsbaserad. 47 Socialförsäkringsrapport 2015:11 I Tabell 4 redovisas hur många som befinner sig i respektive ersättning samt hur många som är inskrivna på Arbetsförmedlingen. Det som redovisas är statusen i januari till september respektive år (2014–2015) för personer som blev 30 år och hade aktivitetsersättning sex månader tidigare. Andelen som har sjukersättning eller sjukpenning i särskilda fall är större 2015 än 2014 samtidigt som andelen övriga har minskat. Av dem som ingår i övrigtkategorin 2015 är det 22 procent som är inskrivna på Arbetsförmedlingen jämfört med 34 procent 2014. Däremot så har andelen som är inskriven på Arbetsförmedlingen av dem med sjukpenning i särskilda fall ökat från 19 procent 2014 till 28 procent 2015. Tabell 4 1 Status 6 månader efter 30-årsdagen 2014–2015 Status 6 månader Varav inskrivna på AF Antal Antal Andel (%) Andel (%) Sjukersättning 2014 2015 1 023 1 141 63,3 64,7 58 42 5,7 3,7 Sjukpenning i särskilda fall 2014 2015 155 232 9,6 13,2 29 66 18,7 28,4 Övriga 2014 2015 437 390 27,1 22,1 150 87 34,3 22,3 Totalt 2014 2015 1 615 1 763 100,0 100,0 237 195 14,7 11,1 1 Antal individer i januari till september respektive år Källa: Försäkringskassans databaser MiDAS och Store 48 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Diskussion Svensk sjukfrånvaro har sedan 1980-talet kännetecknats av stora variationer som inte har någon motsvarighet i likartade svängningar i befolkningens hälsa eller sjuklighet. Det är i ljuset av dessa snabba och stora upp- och nedgångar som diskussionen kring den nuvarande ökningen som pågått sedan 2010 ska förstås. Samtidigt som sjukskrivningarna har varierat kraftigt, så ökade andelen förtidspensionärer av den arbetsföra befolkningen konstant fram till 2005. Bakom detta ligger övergångar från sjukskrivning till varaktig ersättning i form av förtidspension och från 2003 sjukersättning. Den främsta källan till nybeviljade sjukersättningar är långa sjukfall. De tidigare nedgångarna i sjukskrivning har dock kännetecknats av ytterligare ökning i nybeviljandet av sjukersättning. Stora grupper har ställts utanför arbetskraften, som mest över en halv miljon medborgare. Ett historiskt mönster av hur sjukskrivningarna i Sverige har utvecklats kan beskrivas som att inflödet i nya sjukskrivningar ökar och sjukfallens varaktighet förlängs, vilket resulterar i ett ökat antal långa sjukfall som följs av förtidspensionering. Vi befinner oss nu i inledningen av en sådan fas. Det finns därför en unik möjlighet i form av kombinationen låga nivåer på både sjukskrivningar och sjukersättning (förtidspension). Om alla aktörer i sjukskrivningsprocessen agerar i tid så kan ett återupprepande av historien undvikas. Regeringen presenterade i september ett åtgärdsprogram för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro. I centrum för programmets sju åtgärdsområden ställs målet att sjukpenningtalet ska uppgå till maximalt 9,0 nettodagar per registrerad försäkrad år 2020. Regeringen har presenterat målet som ett verktyg för att bryta den nuvarande uppgången genom att åstadkomma en bred mobilisering. Försäkringskassan visar i den senaste prognosen och i denna rapport att det inte kommer att vara tillräckligt för att nå målet att Försäkringskassan kraftigt förbättrar utrednings- och bedömningsarbetet, även om det kan ha en klart dämpande effekt på sjukfallens varaktighet. Även med en kraftig förkortning av sjukfallens varaktighet kan inte målet uppnås. För att nå målet på maximalt 9,0 dagar per registrerad försäkrad år 2020 krävs att ökningen i inflödet till sjukförsäkringen bryts och börjar minska. Särskilt viktigt är detta med avseende på psykisk ohälsa. All erfarenhet talar också för att ett minskat inflöde av sjukfall med psykiatriska diagnoser kommer att förkorta sjukfallens genomsnittliga varaktighet. En andra viktig slutsats är att även med en utveckling som leder fram till att målet nås så kan vi förvänta oss att sjukpenningtalet kommer att fortsätta öka under 1–2 år. Det kommer alltså att krävas tålamod och realistiska 49 Socialförsäkringsrapport 2015:11 förväntningar. Det kommer att ställa krav på bedömningen av måluppfyllelsen och hur Försäkringskassan och regeringen kan följa att utvecklingen följer en bana som möjliggör att målet nås. För att bryta uppgången i nya sjukskrivningar och bidra till att förkorta de som startas krävs samverkan mellan Försäkringskassan och centrala aktörer som till exempel hälso- och sjukvård och arbetsgivare. Hälso- och sjukvården måste fokusera på sjukskrivningarnas roll i vård och behandling och betona betydelsen av en restriktiv hållning i sjukskrivningssituationen. Det betyder att behovet av sjukskrivning liksom eventuella risker med en sådan rekommendation noga övervägs av läkarna. I perspektivet av sjukskrivningarna i psykiatriska diagnoser kan minst två utmaningar identifieras. Dels behovet av att utveckla behandlingsmetoder som stärker individens arbetsförmåga och därigenom återgången i arbete. Dels att agera så att inte gränserna för vad som definieras som sjukdom, och därigenom kan ge rätt till sjukpenning, vidgas. Arbetsgivarna spelar en stor roll i arbetet med att begränsa inflödet i nya sjukskrivningar. Betydelsen av förebyggande arbete, arbetsgivarnas ansvar för rehabilitering och anpassning av arbetsuppgifter vid sjukdom liksom arbetsmiljön måste betonas. Inte minst mot bakgrund av ökningen i sjukfrånvaron under sjuklöneperioden och ökningen av sjukskrivningarna i psykiatriska diagnoser. Försäkringskassan kommer att bidra genom att fokusera på ett förbättrat och skärpt utrednings- och bedömningsarbete. Rehabiliteringskedjan kommer att användas som ett aktivt stöd för att åstadkomma detta. Stöd till och samverkan med de övriga aktörerna kommer att utvecklas. 50 Socialförsäkringsrapport 2015:11 Bilaga Diagram 31 Utvecklingen av sjukpenningtalet 2011–2015 i relation till ökningstakten, uppdelat på län och kön Sjukpenningtalet i september respektive år presenteras på vågrät axel. Den procentuella ökningen från året innan presenteras på lodrät axel. a) Kvinnor 25 20 15 10 5 0 -5 b) Män 2011 Östergötland 25 20 15 10 5 0 -5 Jämtland Västernorrland 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 25 20 15 10 5 0 -5 2012 Jämtland Östergötland Västernorrland 2013 Östergötland Jämtland Västernorrland 25 20 15 10 5 0 -5 2014 Västernorrland Östergötland Jämtland 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 25 20 15 10 5 0 -5 2015 Västernorrland Jämtland Östergötland 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 Östergötland 2012 Jämtland Östergötland Västernorrland 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 25 20 15 10 5 0 -5 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 25 20 15 10 5 0 -5 Västernorrland Jämtland 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 25 20 15 10 5 0 -5 2011 2013 Jämtland Östergötland Västernorrland 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 25 20 15 10 5 0 -5 2014 Östergötland Västernorrland Jämtland 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 25 20 15 10 5 0 -5 2015 Västernorrland Östergötland Jämtland 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 51 Socialförsäkringsrapport 2015:11 I serien Socialförsäkringsrapport har följande skrifter publicerats under år 2015: 2015:1 Sjukskrivningar 60 dagar eller längre. En beskrivning av sjukskrivna åren 1999–2014 efter kön, ålder, arbetsmarknadsstatus, yrke, sjukskrivningslängd och diagnospanorama 2015:2 Lågt och stabilt? Indikatorer på politisk måluppfyllelse inom sjukförsäkringsområdet. 2015:3 Jämställdhet och sjukfrånvaro. Förstagångsföräldrar och risken för sjukfrånvaro vid olika jämställdhetssituationer och effekter på sjukfrånvaron av reformer inom föräldraförsäkringen 2015:4 Barnhushållens ekonomi. Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken 2015 2015:5 Förutsättningar för implementering och användning av motiverande samtal (MI) inom Försäkringskassan. Slutrapport 2015:6 Sjukfrånvarons utveckling. Delrapport 1, 2015 2015:7 Studier om könsskillnader. Skillnader mellan kvinnor och män i diagnosspecifik sjukfrånvaro, könsskillnader inom assistansersättningen, samt en kunskapsöversikt av tidigare studier 2015:8 Förtroendet för Försäkringskassan 1999–2010 2015:9 Läkares upplevelser av kontakter med Försäkringskassan – med fokus på förtroende 2015:10 Evidence-based methods for enhancing the labour-force entrance of people with mental disabilities. A systematic literature review 2015:11 Sjukfrånvarons utveckling. Delrapport 2, 2015 52
© Copyright 2024