1. No category

RAPPORT 2015:2
ARKEOLOGISK UTREDNING
Södermanland
Östergötland
Ostlänken
Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen
(Östergötland–Södermanland)
Östergötland
Norrköpings kommun
Kvillinge och Krokek socknar
Dnr 3.1.1-02048-2014 (RAÄ)
Dnr 5.1.1-00204-2015 (SHMM)
Pia Nilsson, Alf Ericsson, Britt Ajneborn,
Jonas Bergman, Roger Wikell, Fredrik Molin
Krokek
Åby
RAPPORT 2015:2
ARKEOLOGISK UTREDNING
Ostlänken
Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen
(Östergötland–Södermanland)
Östergötland
Norrköpings kommun
Kvillinge och Krokek socknar
Dnr 3.1.1-02048-2014 (RAÄ)
Dnr 5.1.1-00204-2015 (SHMM)
Pia Nilsson, Alf Ericsson, Britt Ajneborn,
Jonas Bergman, Roger Wikell, Fredrik Molin
Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland) 1
STATENS HISTORISKA MUSEER
Arkeologiska uppdragsverksamheten
Roxengatan 7
582 73 Linköping
Tel 010-480 80 00
Fax 010-480 81 73
e-post [email protected]
e-post [email protected]
www.arkeologiuv.se
© 2015 STATENS HISTORISKA MUSEER
Rapport 2015:2
Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriet Gävle 2012. Medgivande I 2012/0744.
Grafisk form och fotoredigering Britt Lundberg
Kartor Jonas Bergman, Alf Ericsson, Pär Karlsson, Pia Nilsson, Lars Östlin
Foto Jonas Bergman, Alf Ericsson, Fredrik Molin, Pia Nilsson, Roger Wikell
Tryck/utskrift Elanders Sverige AB, 2015
Omslagsbild Översikt över delsträckan kolmårdsbranten – länsgränsen Östergötland/Södermanland.
Grafik Alf Ericsson, Britt Lundberg.
2 Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland)
Innehåll
Sammanfattning 4
Rapportdisposition 4
Bakgrund 4
Mål, metod och genomförande 5
Del 1. Resultat i tabell- och kartform 6
Del 2. Tematisk, fördjupande, beskrivning av utredningsresultaten 23
Kulturmiljöer 23
Gamla Stockholmvägen – vägmiljö 46 23
Kolmårdsbranten – bebyggelsemiljö och stenåldersmiljö 47 23
Häradsallmänningen – skogsbygd, torpmiljö 45 25
Björnsjön – stenåldersmiljö 43 25
Det historiska landskapet – en studie utifrån kartor och arkiv 26
Förhistorisk tid – stenåldersjägare (och våra första bönder?) 28
Förutsättningar 28
Metod och resultat 28
Kartstudie, byråinventering och provborrning av 29
våtmarker med arkeologisk potential utmed Ostlänken,
sträckan Eriksberg–Grantorp, Kolmården, Östergötland Kartstudien 29
Provborrade våtmarker 30
Utmarken och skogen 32
Färdvägar och samfärdsel 32
Referenser 34
Litteratur 34
Arkiv 34
Kartor 34
Otryckta källor 34
Övriga referenser 34
Administrativa uppgifter 35
Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland) 3
Statens historiska museer, Arkeologiska uppdragsverksamheten, är en uppdrags­finansierad del av Statens historiska museer,
som i huvudsak genomför arkeologiska utredningar och undersökningar efter länsstyrelsens beslut enligt kulturmiljölagen
(SFS 1988:950). Uppdragsverksamheten utför även konsultuppdrag i form av utredningar, kulturmiljöanalyser och
planeringsunderlag. Den arkeologiska upp­drags­­verksamheten har ingen myndighetsfunktion.
Sammanfattning
Resultatet av den genomförda arkeologiska utredningen, etapp 1, visar att ut­
redningsområdet innehåller såväl lagskyddade fornlämningar, som övriga kul­
turhistoriska lämningar och miljöer, liksom skyddade regionala kulturmiljöer.
De kulturhistoriska och arkeologiska lämningarna är huvudsakligen koncent­
rerade till områdena kring Algutsboda, Karlsmossen, Böksjö och Gullvagnen.
Utredningsområdet innehåller främst läm­ningar/möjliga lämningar från sten­
åldern (boplatser och vistel­seplatser) och från historisk tid (utmarksrelaterade
lämningar, bytomter och torplämningar).
Huvuddelen av de objekt som utredningen genererat är utredningsobjekt,
dvs ytor som avgränsats utifrån topografiska hänsyn, därför att de med stor
sannolikhet bedöms innehålla boplatslämningar från förhistorisk tid, främst
stenålder, trots att inga spår syns i dagens markyta. Här behövs ytterligare ar­
keologiska insatser innan fornlämningsstatusen kan avgöras. De 77 nu av­
gränsade boplatslägena är koncentrerade till sprickdalarna mellan höjderna
inom tre geografiska områden; sprickdalarna vid Algutsboda och Böksjö samt
Bråvikenbranten i söder. Boplatslägena varierar i storlek från små, cirka 10
meter i diameter till stora sammanhängande områden upp mot 400 meter i
diameter. De stora områdena ligger främst i Böksjötrakten. De flesta boplatser
som påträffats är små till ytan, och ligger på naturliga små platåer, eller skyd­
dade gipar. De har troligen utgjort tillfälliga visten som fångst- eller jaktplatser.
Bebyggelsen inom utredningsområdet har huvudsakligen etablerats som
avsöndringar från Bråbo och Lösings häradsallmänningar. De torp som låg
under säteriet Björnsnäs nedanför kolmårdsbranten har dock grundats på en­
skilt ägd jord. Den primära kolonisationen inleddes senast under 1500-talet
med att Algutsboda och Böksjö etablerades. Nästa fas sker under 1600- till
tidigt 1700-tal, då gårdarna Rödmossen och Hultet etablerats på häradets mark.
Från slutet av 1700-talet, men främst under 1800-talet, skedde en omfattande
torpetablering. Vissa av dessa torp är borta i dag, medan andra ännu är be­
byggda och bebodda. Flera torpplatser försvann när Norrvikens trädgårdar an­
lades, och vägsystemet byggdes om och utvidgades.
Nedanför kolmårdsbranten, i utredningsområdets södra kant, berörs en
samlad kulturmiljö där tidstypiska sommarvillor från sekelskiftet ingår, främst
byggnadsminnet Villa Skoga, liksom Rudolf Abelins Norrvikens trädgårdar.
En sammanhållen och skyddsvärd miljö, med stora pedagogiska och kultur­
historiska värden.
4 Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland)
Förutom de 77 potentiella boplatslägena har utredningen resulterat i att
två färdvägssystem med sammanlagt tolv hålvägar, en skärvstenshög, två fångs­
gropar, en bytomt, tre torplämningar, tre kolbottnar, sex husgrunder och kolar­
kojor, en källa med tradition, två fossila åkrar/röjningsrösen, ett gränsmärke
och 27 odefinierade gropar (sannolikt härrör de från verksamheter förknippade
med Norr­vikens trädgårdar) registrerats.
Ansökan om tillstånd enligt kulturmiljölagen (1988:950) ska av utföraren
ställas till länsstyrelsen i aktuellt län, och det är länsstyrelsen som inför varje
steg i ärendet beslutar och avgör om, och vilka, arkeologiska insatser som krävs.
Rapportdisposition
Enligt krav från Länsstyrelsen Östergötland och Trafikverket ska resultatet av
utredningen presenteras så tidigt som möjligt i rapporten. Rapporten är där­
för uppdelad i två delar. Del 1 är en kortfattad introduktion till uppdraget,
samt resultatet i tabell- och kartform. I Del 2 finns en utförligare, tematisk,
redovisning av utredningsresultatet inklusive regionala värdefulla kulturmiljöer.
Vidare omfattar Del 2 metoddiskussioner och tolkningsförslag i relevanta fall.
Med anledning av den nya kulturmiljölag (1988:950) som trädde i kraft 201401-01, har resultaten av kart- och arkivanalyserna fått en ännu viktigare bety­
delse än tidigare. Den nya lagtexten drar nämligen en gräns vid år 1850, och
lämningar som har en etablering före detta årtal, och i övrigt uppfyller kraven
i KML, är generellt fornlämningar som skyddas av lagen. Kart- och arkivstu­
dierna presenteras i rapportens Del 2, under rubriken Det historiska landskapet.
I Del 2 finns även en diskussion om den vetenskapliga potentialen för stenål­
derslämningar, särskilt med fokus på Kolmårdens våtmarker.
Bakgrund
Inför framtagande av järnvägsplaner i samband med planering av järnvägen
Ostlänken, inkom Trafikverket 2014-04-29 till Länsstyrelsen Östergötland,
Kultur- och samhällsbyggnadsenheten, med en ansökan om arkeologisk ut­
redning, etapp 1, enligt 2 kap 11 §, kulturmiljölagen (1988:950) (KML). Efter
beslut av Länsstyrelsen 2014-06-05 (dnr 431-4799-2014) tilldelades Riksan­
tikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten, UV Öst, efter 201501-01 överflyttad till Statens historiska museer, Arkeologiska uppdragsverk­
samheten (SHMM AU), delsträckan kolmårdsbranten – länsgränsen. Efter
skriftlig beställning från Trafikverket TRV 2014-08-04 inleddes uppdraget.
Totalt omfattar den knappt 15 km långa delsträckan från Loddby/kol­
mårdsbranten till gränsen mellan Östergötland och Södermanland cirka 1000
hektar. En yta kring sjön Skiren är exkluderad från utredning, eftersom Ost­
länken inom den ytan enligt gällande planering kommer att gå i en tunnel.
Totalt är därmed området som ska utredas drygt 800 hektar. Se omslagskartan.
Utredningsområdet berör den höglänta och skogbevuxna kolmårdenhorsten,
som kan sägas utgöra gränsen mellan det Södermanländska sprickdalsland­
skapet och Östergötlands slättlandskap. Området löper från kolmårdsbranten,
med sin karaktäristiska och berömda förkastning, till länsgränsen i nordost.
Höjden över havet varierar från havsnivå upp till 155 meter över havet.
Landskapet präglas av höglänt skogsterräng, där de öppna landskapsrum
som finns är små, kuperade och oregelbundna. I skogslandskapets mest hög­
länta, nordvästra, del finns endast enstaka platser med bebyggelse och ett
mycket glest och småskaligt vägnät som leder till de många sjöarna och my­
rarna i området. Stora delar av skogslandskapet präglas i dag av det moderna
skogsbrukets ständiga omvandling av landskapet, genom avverkning, gallring,
markberedning och plantering (PM – Ostlänken kulturmiljö och landskap,
Trafikverket 2014-05-18).
Marken består av sand, grus, sandig moränmark, hällmarker och talrika
mossar. Den skogsdominerade höjdplatån gränsar i väster mot Östergötlands
bergslag. Genom området löper ett viktigt kommunikationsstråk, den äldre
vägen mellan Östergötland och Södermanland. Vid landskapsgränsen låg
Krokeks kloster. Utförligare landskapsbeskrivning och fornlämningsbild finns
i den kulturmiljöanalys som ligger till grund för järnvägsutredningens miljö­
konsekvensbeskrivning (Ostlänken järnvägsutredning. Kulturmiljöanalys Del­
sträcka 2, Nyköping–Åby. Riksantikvarieämbetet 2006), i järnvägsutredningens
MKB (Miljökonsekvensbeskrivning, Avsnitt Järna–Norrköping. Slutrapport
september 2009), samt i den PM som Trafikverket sammanställt som underlag
till tillåtlighetsprövningen (PM – Ostlänken kulturmiljö och landskap, 201405-18, dnr TRV2014/4761). Tidigare arkeologiska insatser är dokumenterade
i Trafikverkets Ostlänken-GIS. Relevant information ur ovan nämnda källor
finns även inarbetad i denna rapport.
I stora drag berör utredningsområdet historisk utmark, vars ekonomiskt
helt avgörande funktioner under äldre tider varit jakt och fångst, bete, virke,
ved, slåtter och för etablering av torp med täppor. Under historisk tid tillkom
verksamheter kopplade till bruken, såsom kolning, timmer och täppor för
bruksfolkets egen försörjning. Få fornlämningar är sedan tidigare registrerade
i fornminnesregistret. De tidigare kända lämningarna är ett par förhistoriska
boplatser, fyndplats för stockbåt, en fångstgrop, ett minnesmärke och äldre
färdvägar. Vidare berör utredningsområdet flera särskilt värdefulla kulturhis­
toriska miljöer. Dels sådana som Länsstyrelsen avgränsat (beskrivs i Natur
Kultur 1983), dels kulturmiljöer som avgränsats under ovan nämnda kultur­
miljöanalys och MKB. Miljöerna redovisas i figur 1, och beskrivs under kapitel
Kulturmiljöer i Del 2, denna rapport.
Mål, metod och genomförande
Målsättningen med den arkeologiska utredningen är att klargöra om den pla­
nerade exploateringen berör fornlämningar, övriga kulturhistoriska lämningar
eller ytor där sannolikheten för fornlämningar är stor (dessa ytor benämns ut­
redningsobjekt). Resultatet från utredningen ska kunna användas som ett full­
gott beslutsunderlag i Länsstyrelsens fortsatta besluts- och planeringsprocess
och för Trafikverkets fortsatta planering.
Utredningen har, genom en kombination av fördjupade kart- och arkiv­
studier samt en fältinventering, skett för att avgöra om arbetsföretaget berör
fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. De olika momenten i
utredningen redovisas nedan.
I huvudsak har följande arkiv och litteratur använts:
• Lantmäteriet (historiska kartor).
•Landsarkivet.
• Riksarkivet (historiska kartor, SDHK, landskapshandlingar).
• Norrköpings stadsarkiv.
• Ortnamnsarkivet (ort- och bebyggelsenamnens belägg).
• Relevant litteratur.
•Hembygdsföreningarna.
I syfte att lokalisera, bedöma karaktären av, samt beskriva fornlämningar
och möjliga fornlämningar samt övriga relevanta kulturhistoriska objekt sked­
de en noggrann inventering i fält. Inventeringen utfördes med en genom­
snittlig täckningsgrad av 13 hektar per dag och arkeolog, vilket motsvarar 62
dagsverken. Vid inventeringen beaktades resultatet från arkivstudierna.
Analys av historiska kartor och arkiv, samt inhämtning av kunskap via ti­
digare färdigställda underlagsmaterial, inleddes under augusti 2014. Huvud­
delen av detta arbete utfördes av Alf Ericsson respektive Pia Nilsson.
Fältarbetet skedde under september till och med november 2014. I fältar­
betet deltog Alf Ericsson, Britt Ajneborn, Roger Wikell, Fredrik Molin och Pia
Nilsson. Paleoekolog Jonas Bergman, UV Mitt, deltog under en dag i fält, och
med det specifika uppdraget att bedöma våtmarkernas potential, bland annat
genom provborrning.
Rolf Jonsson, Norrköpings stadsarkiv, har bistått med värdefull kunskap
och bildmaterial om Norrvikens trädgårdar.
Rapporten har sammanställts av Pia Nilsson, Britt Ajneborn och Alf Erics­
son, med bidrag av Jonas Bergman (våtmarker) samt Roger Wikell och Fredrik
Molin (stenålder).
Lars Östlin har gjort delar av kartgrafiken. Projektledare var Pia Nilsson.
Dokumentationskedjan har alltigenom varit digital. Alla inmätningar har
gjorts i fält med D-GPS. Samtidigt med detta har påträffade lämningar och
utredningsobjekt beskrivits med tillhörande attribut i särskilda FMIS-förbe­
redda inventeringsmallar. Informationen har därefter registrerats som FMIobjekt i Riksantikvarieämbetets dokumentationssystem Intrasis (www.intrasis.
com). Med hjälp av detta system har sedan en databas skapats, som ligger till
grund för de planer och listor/tabeller som presenteras i rapporten.
Analys av fältdata har skett i programmet Intrasis Analysis, medan analys
och bearbetning av kartdata utförs i ArcMap.
Fotodokumentation skedde fortlöpande under arbetsföretaget.
Tidigare ej registrerade lämningar som konstaterats under arbetet, har be­
skrivits och bedömts enligt rådande praxis, och kommer snarast att rapporteras
in till fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet.
Samtliga tidigare registrerade lämningar inom utredningsområdet har
återbesökts, och vid behov har revidering av beskrivningar skett. Även revider­
ingarna rapporteras till fornminnesregistret. Samtliga beskrivningar finns i
resultattabellen.
Under arbetets gång har följande kontakter eller möten skett:
• Kontinuerlig dialog mellan UV, KM och ÖM.
• Gemensamt (UV/ÖM/KM) möte med Länsstyrelsen 2014-10-16.
• Dialog med berörda hembygdsföreningar.
• Fältmöte tillsammans med Bertha Ekstrand Amaya och Magnus Djerfsten,
Länsstyrelsen Östergötland, 2014-10-23.
Rapporten skrevs under december 2014, och presenterades i manus för
Trafikverket och Länsstyrelsen Östergötland den 19 december 2014.
Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland) 5
Del 1. Resultat i tabell- och kartform
Nedan redovisas resultatet av den arkeologiska utredningen. De regionalt vik­
tiga intresseområdena för kulturmiljö (ur Natur & kultur, miljöer i Östergöt­
land 1983), samt de kulturmiljöer som lyftes fram inför järnvägsutredningens
MKB redovisas på figur 1 och beskrivs under kapitel Kulturmiljöer i del 2 av
rapporten.
De lämningar som sedan tidigare finns noterade i fornminnesregistret redo­
visas i tabell och på kartor under sina befintliga RAÄ-nummer. De vid inventer­
ingen nytillkomna lämningarna beskrivs under tillfälliga benämningar (UV 1
osv) i avvaktan på att de registreras i fornminnesregistret och får permanenta
RAÄ-nummer. Utredningsobjekt är sådana ytor eller lämningar där fornläm­
ningsstatusen inte kunnat avgöras i detta skede, utan fördjupade arkeologiska
insatser behövs. Dessa ytor noteras under beteckningen Objekt I osv i tabellen.
Samma sak gäller för gårdar och torp med äldre belägg (ca 1600–1850) som
fortfarande är bebyggda.
I tabellen här nedan används fyra begrepp under rubriken antikvarisk status;
”utredningsobjekt”, ”bevakningsobjekt”, ”fornlämning” respektive ”övrig kul­
turhistorisk lämning”. Utredningsobjekten är helt enkelt platser där fornläm­
ningar misstänks finnas under marken, något som inte kan avgöras innan en
fördjupad arkeologisk utredning har skett. Bevakningsobjekten är att betrakta
som fornlämningar, där bevarandeläget inte går att bedöma utan fördjupade
arkeologiska insatser. En avgörande skillnad är att fornlämningar skyddas av
kulturmiljölagen (1988:950), (KML), medan de övriga kulturhistoriska läm­
ningarna inte gör det. Dessa kan i stället skyddas av Miljöbalken samt av Skogs­
vårdslagen och Plan- och bygglagens hänsynsparagrafer.
En annan skillnad av betydelse för fortsatt planering är att till de lagskyd­
dade fornlämningarna alltid hör ett så kallat fornlämningsområde. Detta om­
råde är både till för att skydda de delar av fornlämningarna som inte syns ovan
mark, men ofta finns i anslutning till de synliga lämningarna (det kan handla
om gravar och boplats- eller odlingslämningar), och för att fornlämningen
ska kunna upplevas i sin miljö och i sitt sammanhang. Hur stort fornläm­
ningsområdet ska vara varierar, beroende på lämningens typ, sammanhang
och på topografiska förhållanden. Områdets storlek fastställs av Länsstyrelsen.
I sammanhanget måste nämnas, att kulturmiljölagen från årsskiftet 2013/
2014 generellt hänför alla övergivna lämningar som uppfyller fornlämnings­
rekvisiten och som har en etableringsfas före 1850 som fornlämningar. Detta
betyder att det i Fornminnesregistret finns många ”övriga kulturhistoriska
lämningar” som i och med detta nu är lagskyddade. Fornminnesregistret är
alltså inte i alla delar aktuellt. Inom utredningsområdet har dock samtliga
berörda lämningar reviderats efter gällande lag.
Under tabellens kolumn åtgärdsförslag beskrivs de fortsatta arkeologiska
insatser vi bedömer kommer att krävas i nästa steg av planeringen. Arkeolo­
giska undersökningar enligt kulturmiljölagen (SFS 1988:950), (KML), görs
vanligen i tre steg; utredning, förundersökning slutundersökning. De olika
stegen är led i en process som i första hand går ut på att bevara fornlämningarna,
vilket är grundtanken i KML.
6 Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland)
Den arkeologiska utredningen görs vanligen i två etapper. Etapp 1 innebär
att befintligt underlagsmaterial sammanställs och en inventering görs i fält, i
syfte både att identifiera samtliga synliga lämningar ovan mark och att avgränsa
områden där sannolikheten för dolda fornlämningar bedöms vara stor. Det är
denna utredning som nu har genomförts. Etapp 2 i utredningen sker med
sökschaktsgrävning i senare skede, när korridorens bredd slutligt avgränsats.
Om en tidigare registrerad fornlämning, eller en vid utredningen, etapp 2,
konstaterad fornlämning berörs, så är arkeologisk förundersökning nästa steg
i det uppdragsarkeologiska systemet. FU syftar till att avgränsa fornlämningen
och bedöma dess karaktär, ålder och bevarandegrad. De första stegen, arkeo­
logisk utredning och arkeologisk förundersökning, utgör beslutsunderlag till
Länsstyrelsen inför prövning av tillstånd till ingrepp i, eller borttagande av,
fornlämning, dvs arkeologisk slutundersökning. Även om fornlämningen efter
avslutad förundersökning bedöms ha vetenskaplig potential, kan Länsstyrelsen
besluta om att häva dess lagskydd under förutsättning att lämningen under­
söks, dokumenteras och tas bort genom en slutundersökning.
Ovanstående är en summarisk beskrivning av systemet. En mer fullständig
information finns att läsa eller hämta under följande länk: www.raa.se/kml.
Här finns en vägledning för tillämpning av kulturmiljölagen (2–4 kap) samt
en ”handbok” för det uppdragsarkeologiska systemets tillämpning.
Beteckning
Lämningstyp
Antikvarisk status
Åtgärdsförslag
Socken
Beskrivning
Terräng
M ö h min
M ö h max
Blad 1 a + 1 b
Kvillinge 55:1
Fornlämningsliknande lämning
Övrig kulturhistorisk lämning
Hänsyn
Kvillinge
Ny beskrivning: Gropsystem, ca 20 m långt (N-S) bestående av 6 gropar på rad med
ett inbördes avstånd av i regel 3–4 m. Groparna är 1,8–2,5 m i diam och 0,3–0,5 m djupa.
Några har antydan till kantvall, 0,4–0,5 m bred och 0,1–0,2 m hög. Okänd funktion,
men ej fångstgropar.
Sandrygg mellan hålvägar i S-sluttande sandmark.
Skogsmark (lövskog). Biotopskydd.
23
26
Kvillinge 82:1
Boplats
Fornlämning
Förundersökning
Kvillinge
Boplats, cirka 15x15 meter stor. Inom området har påträffats keramik på ömse sidor
om den väg som skär genom området. Se vidare beskrivning i FMIS.
Svagt S-sluttande avsats i grus- och sandmark. Skogsmark.
25
30
Kvillinge 182
Färdvägssystem
Fornlämning
Förundersökning
Kvillinge
Ny beskrivning: Färdvägssystem bestående av 10 hålvägar med en sammanlagd längd av
ca 775 m, belägna på ett inbördes avstånd av i regel 5–15 m. Hålvägarna är 25–135 m långa
(huvudriktning N-S), 2–8 m breda (i regel 4–6 m) och 0,3–3,0 m djupa (i regel 1–2 m).
Profilen är mestadels V-formad, med inslag av U-formade delsträckor. Färdvägssystemet
är skadat av en bilväg (NÖ-SV) som sekundärt delat upp fornlämningen i två delar.
NV om vägen finns 3 hålvägar och här utgörs terrängen av SÖ-sluttande sandig
moränmark. SÖ om vägen finns 7 av hålvägarna och här utgörs terrängen av S-sluttande
sandjord i anslutning till bäckraviner.
S-sluttande sandjord i anslutning till bäckraviner.
Skogsmark (lövskog med stort inslag av hassel). Biotopskydd.
18
50
Kvillinge 183
Boplats
Fornlämning
Förundersökning
Kvillinge
Ny beskrivning: Boplats med en ungefärlig utbredning av 50x25 m (NÖ-SV) bestående
av en sandig och närmast stenfri avsats i S-sluttande moränmark. Begränsas i S av en
bilväg, i Ö av en hålväg och i N och V av stenig moränmark. På platsen har tidigare gjorts
fynd av slagen röd porfyr och måttligt med skärvsten i tio provgropar upptagna med
hacka vid en specialinventering 2004. Registrerad i FMIS som fyndplats med motiveringen
att utförliga beskrivningar inte har gjorts gällande utbredning och fyndmaterial.
Detta är nu åtgärdat, vilket framgår av ovanstående kompletteringar, givna av
Fredrik Molin (SHMM AU Linköping).
Avsats i S-sluttande moränmark. Skogsmark (blandskog).
45
50
UV 5
Fornlämningsliknande lämning
Övrig kulturhistorisk lämning
Hänsyn
Kvillinge
Gropsystem bestående av 8 gropar fördelade på två parallella rader med ett inbördes
avstånd på ca 10 m. Gropraderna är 10–15 m långa (N-S) och består av 3 resp 5 gropar
med ett inbördes avstånd på ca 3 m. Dessa är 1,8–3,0 m i diam och 0,3–0,6 m djupa.
Okänd funktion, men ej fångstgropar.
Sandryggar mellan hålvägar i S-sluttande sandmark.
Skogsmark (lövskog). Biotopskydd.
24
25
UV 6
Fornlämningsliknande lämning
Övrig kulturhistorisk lämning
Hänsyn
Kvillinge
Grop, rund, ca 1,8 m i diam och 0,5 m djup. Belägen Ö om en hålväg och V om en
bäckravin. Okänd funktion, men ej fångstgrop.
S-sluttande sandmark. Skogsmark (lövskog). Biotopskydd.
35
36
UV 7
Fornlämningsliknande lämning
Övrig kulturhistorisk lämning
Hänsyn
Kvillinge
Gropsystem bestående av 8 gropar fördelade på två rader och en ensamliggande med
ett inbördes avstånd av 15–20 m. Gropraderna är ca 15 m långa (NV-SÖ) och består av
4 resp 3 gropar med ett inbördes avstånd på 2–6 m. Dessa är 2,0–2,5 m i diam och
0,5–1,0 m djupa. Okänd funktion, men ej fångstgropar.
Krönet av en sandrygg mellan bäckraviner i S-sluttande
sandmark. Skogsmark (lövskog). Biotopskydd.
40
44
UV 8
Fornlämningsliknande lämning
Övrig kulturhistorisk lämning
Hänsyn
Kvillinge
Gropgrupp bestående av tre gropar med ett inbördes avstånd av ca 1,0–1,5 m.
Dessa är ca 1,5 m i diam och 0,4–0,8 m djupa. En av dem har en kantvall, 0,5 m bred
och 0,2–0,3 m hög. Okänd funktion, men ej fångstgropar.
Sandkulle i bäckravin. Skogsmark (lövskog).
21
22
UV 9
Fornlämningsliknande lämning
Övrig kulturhistorisk lämning
Hänsyn
Kvillinge
Grop, rund, ca 1,5 m i diam och 0,8 m djup. Kantvall i S-V-NV, 0,5 m bred och 0,2–0,3 m
hög. Skadad i SÖ av en gammal körväg. Okänd funktion, men ej fångstgrop.
S-sluttande moränmark. Igenväxande hagmark.
50
51
UV 14
Färdvägssystem
Fornlämning
Förundersökning
Kvillinge
Färdvägssystem bestående av 2 hålvägar med en sammanlagd längd av ca 155 m,
belägna på ett inbördes avstånd av ca 10 m. Hålvägarna är 70–85 m långa (NÖ-SV),
ca 2,0–2,5 m breda och 0,2–0,6 m djupa. Profilen är omväxlande V- och skålformad.
SV-sluttande sandig moränmark.
Skogsmark (lövskog med stort inslag av hassel). Biotopskydd.
30
45
UV 16
Husgrund, historisk tid
Övrig kulturhistorisk lämning
Hänsyn
Kvillinge
Husgrund, ca 4x4 m stor (N-S) och 0,1–0,4 m hög. Övertorvad. Synliga kantstenar i V-S-Ö
bestående av skarpkantade sprängstenar, 0,4–0,8 m stora. Beväxt med hasselbuskar.
Belägen 4 m N om ett åkerhak. I Ö ansluter en gammal körväg (NÖ-SV). Har tillhört torpet
Kronoberg, som finns belagt på den häradsekonomiska kartan från ca 1870.
Svagt S-sluttande moränmark. Igenväxande hagmark.
50
51
UV 17
Husgrund, historisk tid
Övrig kulturhistorisk lämning
Hänsyn
Kvillinge
Husgrund, ca 3x3 m stor (N-S) och intill 0,4 m hög. Övertorvad. Synliga kantstenar i S
och Ö, 0,2–0,4 m stora. Sannolikt skadad i V av körväg. Grunden saknar spismursröse
och har inte burit upp ett bostadshus. Möjligen ekonomibyggnad till torpet Kronoberg.
SÖ-sluttande sandmark. Skogsmark (lövskog). Biotopskydd.
36
37
UV 18
Husgrund, historisk tid
Övrig kulturhistorisk lämning
Hänsyn
Kvillinge
Husgrund, ca 5x4 m stor (NV-SÖ) och 0,2 m hög. Övertorvad. Tydlig stenfot i SÖ och delvis
i SV bestående av i regel 0,3–0,4 m stora stenar. Grunden ansluter i Ö till en bergsbrant.
Drygt 10 m norrut finns en stenmur. Byggnaden finns utsatt på den häradsekonomiska
kartan från ca 1870 och har troligen varit en ekonomibyggnad tillhörande torpet Bröten.
V-sluttande moränmark vid foten av bergshöjd.
Igenväxande hagmark. Rikligt med hasselbuskar.
21
22
UV 25
Lägenhetsbebyggelse
Uppgift om
Utredning
Kvillinge
Uppgift om plats för torpet Bröten. På platsen har enligt äldre lantmäterikartor funnits
ett torp benämnt Bröten eller Bröta. Redovisas först på en karta över Björnsnäs ägor från
1716 (LSA D57-5:1). Vid besiktningstillfället syntes inga bebyggelselämningar på platsen,
som utgörs av en avsats med bilväg i en SV-sluttning.
Avsats med bilväg i SV-sluttning. Äldre trädgårdsmark.
14
16
UV 26
Lägenhetsbebyggelse
Uppgift om
Utredning
Kvillinge
Uppgift om plats för torpet Solberga. På en lantmäterikarta över Persdal från 1787 finns
ett torp med namnet Solberga utsatt på platsen (LSA D57-64:1). Vid besiktningstillfället
syntes inga lämningar på platsen, som utgörs av en bilväg.
Vägbana (bilväg) och vägren.
12
14
Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland) 7
Beteckning
Lämningstyp
Antikvarisk status
Åtgärdsförslag
Socken
Beskrivning
Terräng
M ö h min
M ö h max
Obj I
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 50x10–12 m (N-S), i en bergsklyfta med lodräta väggar, upp till 10 m höga.
Marken utgörs av S-sluttande blockig moränmark. Ställvis finns smärre stenfria ytor.
I områdets norra del, mot den östra bergsväggen, lutar ett hälliknande stenblock och
bildar en grottliknande formation. Framför denna finns en stenfri yta, ca 3,0x1,5 m stor.
Mindre bra markförhållanden, men ett idealiskt läge för en strandbunden boplats.
Bergsklyfta. Skogsmark (barrskog).
58
80
Obj II
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 30x25 m (V-Ö), bestående av ett sandigt sadelläge mellan bergshöjder.
Flack, tämligen stenfri moränmark. Begränsas i NV och SÖ av hällmark, i NÖ och SV av
blockrika sluttningar.
Sadelläge mellan bergshöjder. Skogsmark (tallskog).
86
88
Obj XXXV
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 70x50 m (NV-SÖ), bestående av en jämn och sandig avsats i SV-sluttande
bergs- och moränmark. Begränsas mot V och S av en bäckravin, mot Ö av en bergshöjd
och mot N av en stenig sluttning. Genomkorsas av två hålvägar.
Sandig avsats i SV-sluttning. Skogsmark (lövskog),
rikligt med hasselbuskar. Biotopskydd.
34
43
Obj XL
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 65x15 m (V-Ö), bestående av en grusig avsats i S-sluttande bergs- och
moränmark. Begränsas mot S av en bergsrygg ovan en brant, mot V av en sluttning och
mot N och Ö av grustagskanter.
Grusig avsats N om bergsrygg och S om grustag.
Skogsmark (blandskog).
21
32
Obj XLI
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge ca 50x25 m (V-Ö), bestående av en grusig avsats i S-sluttande bergs- och
moränmark. Begränsas mot N av en blockrik sluttning, mot Ö och S av en grustagskant
och mot V av en sluttning. I en markskada iakttogs en handfull skärvsten.
Grusig avsats i S-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (lövskog).
22
30
Obj XLII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 20x12 m (V-Ö), bestående av en grusig avsats. Begränsas mot S av en
bergsrygg och mot övriga väderstreck av grustagskanter.
Grusig avsats N om bergsrygg. Skogsmark (blandskog).
31
34
Obj XLIII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 190x25–55 m (NV-SÖ), bestående av en sandig avsats i SV-sluttande
bergs- och moränmark. Begränsas mot SV av en bergsrygg ovan en brant, mot V av en
sluttning, mot NÖ av en bergsbrant och mot SÖ av en stenig sluttning. I området finns
spår av sentida odling i form av diken och smärre odlingsrösen.
Sandig avsats i SV-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (barrskog).
20
27
Obj XLIV
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 40x25 m (NÖ-SV), bestående av en sandig avsats i S-sluttande bergsoch moränmark. Begränsas mot S av en bergsrygg ovan en brant, mot N av en bergshöjd
och i övrigt av steniga sluttningar.
Sandig avsats i S-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark.
28
33
Obj LXVII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 65x45 m (NV-SÖ), bestående av en sandig avsats i S-sluttande bergsoch moränmark. Begränsas mot N av en stenmur nedan en bergshöjd, mot Ö och S
av sluttningar och bergknallar och mot V av ett surdrag. Igenväxande parkmark.
Rikligt med bok. Genomkorsas av en hålvägsliknande gångväg (SSÖ-NNV) med plan
botten, 2 m bred och 0,2–0,3 m djup.
Sandig avsats i S-sluttande bergs- och moränmark.
Igenväxande parkmark.
25
29
Obj LXVIII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 32x22 m (NV-SÖ), bestående av en sandig avsats i S-sluttande bergsoch moränmark. Begränsas mot S av en skarp sluttning ovan en stenmur och i övrigt
av stenig moränmark nedan bergshöjd.
Sandig avsats i S-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (blandskog).
28
33
Obj LXXVIII
Lägenhetsbebyggelse
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Stenkullen. Torpet redovisas första gången på en karta från 1708 (LSA D20).
Platsen är fortfarande bebyggd.
Tomtmark
16
18
Obj LXXIX
Lägenhetsbebyggelse
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Nybygget. Torpet redovisas första gången på en karta från 1716 (LSA D57-5:1).
Platsen är bebyggd med den gamla trädgårdsmästarbostaden till Norrvikens trädgårdar.
Tomtmark.
12
15
Obj LXXX
Lägenhetsbebyggelse
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Tegelhagen. Torpet redovisas första gången på en karta från 1708 (LSA D20).
Platsen är fortfarande bebyggd.
Tomtmark.
10
14
Obj LXXXI
Lägenhetsbebyggelse
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Björnlund. Torpet redovisas första gången på en karta från 1716 (LSA D57-5:1).
Platsen är fortfarande bebyggd.
Tomtmark.
13
15
Blad 2
Kvillinge 138:1
Fångstgrop
Fornlämning
Förundersökning
Kvillinge
Fångstgrop, kvadratisk, ca 6x6 m i sida och 4,5 m djup. Stensatta väggar.
Avsats i Ö-sluttande moränmark. Skogsmark.
73
73
UV I
Boplats
Fornlämning
Förundersökning
Kvillinge
Boplats, rest av, ca 28x8 m stor (N-S) bestående av en sandig markremsa nedan
en bergshöjd. Begränsas mot Ö av ett berg och mot V av en bilväg. Boplatsen har
förr varit betydligt större men har spolierats av ytlig grustäkt och intilliggande väg.
I en grustäktskant iakttogs en slipsten (sandsten), skärvsten samt kol och sot.
Sadelläge mellan berg. Vägren.
68
70
UV 2
Brunn/kallkälla
Fornlämning
Förundersökning
Kvillinge
Kallkälla, rund, ca 0,5 m i diam och 0,7 m djup. Kallmurad av övervägande flata stenar,
i regel 0,2–0,4 m stora. Skadad i N delen av dike intill väg. Muntlig tradition: Om källan
skulle sina kommer det att gå illa för folket på Rödmossen. Anförd av Birgitta Hägerstrand
på Rödmossen. Källan finns utsatt på en lantmäterikarta från 1791 och benämns då
Jacobs källa (LSA D57-71:1).
Fot av N-sluttande berg. Vägren.
88
89
UV 4
Bytomt/gårdstomt
Bevakningsobjekt
Förundersökning
Kvillinge
Gårdstomt, Algutsboda, ca 90x75 m (N-S), avgränsad efter en lantmäterikarta från
1697 (LSA D57-2:1) och häradskartan från ca 1870 (RAK J112-56-6). Äldsta skriftliga
belägg på Algutsboda är från jordeboken 1543/44 (RA: Östergötlands handlingar).
Tomten är bebyggd.
Tomtmark.
55
57
8 Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland)
Beteckning
Lämningstyp
Antikvarisk status
Åtgärdsförslag
Socken
Beskrivning
Terräng
M ö h min
M ö h max
UV 10
Fornlämningsliknande lämning
Övrig kulturhistorisk lämning
Hänsyn
Kvillinge
Stenröse, ca 1,0x0,8 m stort (N-S) och 1,0 m högt, bestående av staplade stenhällar.
Dessa är i regel 0,2–0,5 m långa och 0,05–0,10 m tjocka. I botten av röset finns en delvis
uppallad häll, ca 1,0 m stor och 0,10–0,15 m tjock, som bär upp övriga stenar. Röset är
beväxt med lavar och ger ett ålderdomligt intryck. En viktig observation i sammanhanget
kan vara att stenröset står invid ett markerat viltstråk. Strax intill röset iakttogs slag av
kronhjort och ca 10 meter åt SÖ påträffades ett kronhjortshorn. Röset står på en klipphylla
som är ca 30x10 m stor (NV-SÖ). Den begränsas mot SV av en bergsbrant och i NV-Ö av
stora stenblock nedan en bergshöjd. Klipphyllan är helt täkt med lavar (vitmossa).
På klipphyllan finns ett 10-tal kringspridda stenhällar av samma slag som i röset.
Röset ligger inte någon gammal ägogräns.
Avsats i S-sluttande berg. Hällmark.
111
112
UV 11
Fossil åker
Fornlämning
Förundersökning
Kvillinge
Fossil åker, bestående av en odlingsterrass, ca 40x10–15 m stor (N-S). Begränsas mot
V av ett stråk med röjningssten vid foten av en bergshöjd, mot Ö av ett stråk med
röjningssten intill en blockrik sluttning, mot N och S vidtar steniga slänter, dock inga
distinkta begränsningar. Enligt en karta över Algutsboda från 1697 ligger odlingsterrassen
på gårdens utmark (LSA D57-2:1).
Avsats i Ö-sluttande bergs- och moränmark.
Igenväxande hagmark.
75
77
UV 12
Fångstgrop
Fornlämning
Förundersökning
Kvillinge
Fångstgrop, rund, ca 3,0 m i diam och 1,5 m djup. Vall kring kanten, 0,5–1,0 m bred och
0,1–0,5 m hög. Beväxt med en gran och en björk. Belägen strax N om en bäckravin och
S om en bergshöjd.
Avsats i SÖ-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (blandskog).
79
79
UV 15
Gränsmärke
Övrig kulturhistorisk lämning
Hänsyn
Kvillinge
Gränsmärke bestående av ett runt stenröse med visarsten. Röset är ca 2 m i diam och
0,6 m högt. Stenarna är i regel 0,3–0,8 m stora. Övermossade. I mitten är en visarsten, 0,5 m
hög, 0,5 m lång och 0,2 m bred (VNV-ÖSÖ). Gränsmärket finns utsatt på en lantmäterikarta
över Rödmossen från 1791 (LSA D57-71:1). Gränsen och röset har numera fallit ur bruk.
Avsats i N-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (blandskog).
89
90
UV 28
Skärvstenshög
Fornlämning
Förundersökning
Krokek
Skärvstenshög, rundad, ca 7–8 m stor och 0,1 m hög. Asymmetrisk profil med en
brantare sida mot NV och en flackare mot SÖ. Övermossad och övertorvad.
I ytan är talrika skärvstenar synliga i slitspåren efter en gångstig, som löper över högen.
Beväxt med ljung och blåbärsris. Skärvstenshögen ligger centralt i ett möjligt boplatsläge
som är ca 70x20 m stort (NV-SÖ). Marken är tämligen jämn och stenfri. Området begränsas
mot NÖ och SV av bergsbranter, mot NV av blockrik moränsluttning och mot SÖ av en
sluttning mot en mosse.
Sadelläge mellan bergshöjder. Skogsmark (gles tallskog).
112
112
Obj III
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 20x15 m (NÖ-SV), bestående av ett sadelläge mellan bergshöjder.
Tämligen flack och ställvis blockfri moränmark. Begränsas mot V av bäck/dike nedanför en
bergsbrant, mot N av en mosse, mot Ö av en bergshöjd och mot S av en brant sluttning.
Sadelläge mellan bergshöjder. Skogsmark (barrskog).
102
104
Obj IV
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 70x50 m (NV-SÖ), bestående av ett sandigt sadelläge mellan bergshöjder.
Tämligen slät och blockfri moränmark som sluttar svagt mot SÖ. Begränsas i N och S av
bergshöjder. I övrigt saknas tydliga topografiska gränser. Området genomkorsas av ett
dike (V-Ö).
Sadelläge mellan bergshöjder. Skogsmark (barrskog).
77
84
Obj V
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 50x35 m (NÖ-SV) bestående av en sandig avsats i NÖ-sluttande bergsoch moränmark. Tämligen blockfri moränmark med inslag av jämna och släta partier.
Begränsas mot NÖ av en brant sluttning, mot SÖ av en bergsbrant och i övrigt av
storblockig moränmark.
Avsats i NÖ-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (blandskog).
86
92
Obj VI
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 85x30–35 m (V-Ö), bestående av ett sadelläge mellan bergshöjder.
Tämligen slät och i det närmaste blockfri moränmark som sluttar svagt mot Ö.
Begränsas mot N och S av bergshöjder och mot V och Ö av branta sluttningar.
Sadelläge mellan bergshöjder. Skogsmark (barrskog).
93
99
Obj VII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 75x40–50 m (NV-SÖ) bestående av en sandig avsats i SÖ-sluttande
moränmark. Tämligen slät och blockfri moränmark som sluttar svagt mot Ö.
Begränsas i S och V av bergshöjder. I övrigt saknas tydliga topografiska gränser mot
omgivande omgivande moränmark. Genomkorsas av en bilväg i söder.
Avsats i SÖ-sluttande moränmark. Barrskog (tall).
88
92
Obj VIII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 22x17 m (NV-SÖ), bestående av en avsats i NÖ-sluttande moränmark.
Tämligen jämn och blockfri moränmark. Begränsas mot SV av en bergshöjd, mot NV
och SÖ av blockrik moränmark och mot NÖ av en blockrik sluttning.
Avsats i NÖ-sluttande moränmark. Skogsmark (tallskog).
104
107
Obj IX
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 90x35–55 m stort (NV-SÖ) bestående av en tämligen jämn och blockfri
avsats i SÖ-sluttande bergs- och moränmark. Området begränsas mot V och N av berg och
hällmark, mot Ö är blockrik moränmark, där det också finns en zon med svallad morän.
Mot S begränsas området av en blockrik brant. Strax ovan branten är en flack bergsrygg
(NÖ-SV) som har en dämmande effekt och gör att marken är fuktig strax NV om denna.
Avsats i SÖ-sluttande moränmark. Skogsmark (tallskog).
99
104
Obj X
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 25x20 m (V-Ö), bestående av en sandig och tämligen jämn avsats
i SV-sluttande moränmark. Begränsas mot SÖ av en bergshöjd, mot SV av en stenmur,
mot NV av storblockig moränmark och mot NÖ av en moränsluttning. Området ligger
på östra sidan av en smal dalgång mellan berg (sadelläge).
Avsats i SV-sluttande moränmark. Skogsmark (barrskog).
70
74
Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland) 9
Beteckning
Lämningstyp
Antikvarisk status
Åtgärdsförslag
Socken
Beskrivning
Terräng
M ö h min
M ö h max
Obj XI
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 55x20–40 m (NV-SÖ), bestående av en tämligen jämn och blockfri avsats
i N-sluttande bergs- och moränmark. Begränsas mot S och Ö av bergshöjder, mot N av en
brant moränsluttning och mot NV av en mindre bergshöjd.
Avsats i N-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (tallskog).
101
106
Obj XII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 25x15 m (N-S), bestående av en tämligen jämn och blockfri avsats
i N-sluttande bergs- och moränmark. Begränsas mot V och Ö av bergshöjder,
mot S av en brant moränsluttning och mot N av en brant sluttning mot en utdikad
våtmark (Karlsmossen).
Avsats i N-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (barrskog).
94
97
Obj XIII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 55x15–25 m (V-Ö), bestående av en sandig och blockfri avsats i
Ö-sluttande bergs- och moränmark. Begränsas mot N av en bergshöjd, mot V av stenig
moränmark, mot S av en moräntunga med stenblock och mot Ö av en bergsbrant.
Avsats i Ö-sluttande bergs- och moränmark. Skogsmark
(barrskog).
101
106
Obj XVI
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 30x25 m (N-S), bestående av tämligen jämn och blockfri avsats i
Ö-sluttande bergs- och moränmark. Begränsas mot S av en bergshöjd, mot V av en
blockrik moränsluttning, mot N av en blockrik moräntunga och mot Ö av en bergsbrant.
Avsats i Ö-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (barrskog).
102
105
Obj XVII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 90x35–55 m (N-S), bestående av en sandig avsats. Marken är tämligen
jämn och i det närmaste blockfri. Begränsas mot N av en moränbrant som vetter mot en
smal dalgång, mot Ö av en bergshöjd, mot S av en tämligen brant moränsluttning och
mot V av hällmark intill en bergsbrant. I området finns några gropar som i regel är 1–2 m
stora och 0,5 m djupa.
Avsats i SV-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (barrskog).
79
82
Obj XVIII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 50x35 m (N-S), bestående av en sandig avsats i SV-sluttande bergsoch moränmark. Marken är tämligen jämn och blockfri. Begränsas mot NÖ och SÖ av
bergskanter, mot SV av en brant moränsluttning och mot NV av blockrik moränmark.
Avsats i SV-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (föryngringsyta).
79
84
Obj XIX
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 85x60–75 m (V-Ö), bestående av en sandig avsats i V-sluttande moränmark
invid botten av en långsträckt dalgång. Marken är jämn och blockfri. Begränsas mot N av
en bergsbrant, mot Ö, S och V av moränsluttningar. Genom området rinner en bäck.
Avsats i V-sluttande moränmark. Skogsmark (barrskog).
69
78
Obj XX
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 70x50 m (V-Ö), bestående av en sandig avsats i en V-sluttande dalgång.
Marken är tämligen jämn och blockfri. Begränsas mot N av en bergsbrant, mot V och Ö
av en blockrika moränsluttningar och mot S av en bergshöjd. I SÖ går en mindre gip upp
mellan bergen.
Avsats i V-sluttande moränmark. Skogsmark (barrskog).
97
107
Obj XXI
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 45x15–25 m (NV-SÖ), bestående av sandig moränmark mellan bergshöjder.
Marken är tämligen jämn och blockfri. Begränsas mot N av en bergsbrant, mot Ö av en
sluttning mot en sankmark, mot S av bergshöjder och blockig moränmark och mot V av
en blockig moränsluttning. Genomkorsas av en vandringsled.
Sadelläge mellan bergshöjder. Skogsmark (tallskog).
107
110
Obj XXII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 70x55 m (V-Ö), bestående av en avsats i V-sluttande moränmark.
Marken är tämligen jämn och blockfri. Begränsas mot N av en bergshöjd, mot V och Ö
av sluttningar. Mot S saknas tydlig topografisk begränsning.
Avsats i V-sluttande moränmark. Skogsmark (barrskog).
90
93
Obj XXIII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 110x40 m (NV-SÖ), bestående av en avsats i SV-sluttande åkermark.
Begränsas mot NÖ av en bergshöjd, mot SÖ av motorväg, mor SV av en markant sluttning
i åkermark och mot NV av en körväg intill stenig moränmark. I SV delen är ett impediment
bestående av en bergsklack med en brant sida som vetter mot SV.
Avsats i SV-sluttande åkermark. Vall.
65
71
Obj XXXVI
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 90x35–80 m (NV-SÖ), bestående av en platå i åkermark. Begränsas mot
S av en bergshöjd och mot övriga väderstreck av sluttningar mot omgivande åkermark.
Berggrunden går ställvis i dagen. I områdets N del är odlingssten upplagd på en bergsklack.
Platå i åkermark (används som betesmark).
67
70
Obj XXXVII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 75x35 m (NV-SÖ), bestående av en avsats i åkermark. Begränsas mot N
och Ö av bergshöjder, mot V delvis av en bergsklack och i övrigt av sluttningar mot
omgivande åkermark. På bergsklacken ligger påförd odlingssten.
Avsats i åkermark (används som betesmark).
68
70
Obj XXXVIII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 120x115 m (V-Ö), bestående av en platå i svagt kuperad åkermark med
slänter mot S ned mot en bäck. I NV delen är ett sadelläge mellan de två bergsklackar
(impediment). Begränsas mot N av en bergshöjd och i övriga vädersteck av sluttningar
mot omgivande åkermark.
Utskjutande platå i svagt kuperad åkermark (används som
betesmark).
63
66
Obj XXXIX
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 160x110 m (N-S), bestående av en avsats i åkermark. Begränsas mot
NÖ av en bäckravin, mot V av bergshöjder och i övrigt av sluttningar och slänter mot
omgivande åkermark.
Avsats i åkermark (används som betesmark).
64
68
Obj XLV
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 95x20–35 m (NÖ-SV), bestående av en sandig avsats i SÖ-slutande
bergs- och moränmark. Begränsas mot Ö av åkerhak, mot S av en bäckravin och i övrigt
av grustagskanter. Genomkorsas av en bilväg.
Sandig avsats i SÖ-slutande bergs- och moränmark.
Skogsmark (blandskog).
73
80
Obj XLVI
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 85x55 m (N-S), bestående av en sandig gip mellan berg. Begränsas av
bergshöjder i samtliga väderstreck utom mot SÖ där en utdikad mosse vidtar. I hjulspår
efter skogsmaskin iakttogs två avslag av kvarts.
Sandig gip mellan berg. Skogsmark (barrskog).
85
93
10 Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland)
Beteckning
Lämningstyp
Antikvarisk status
Åtgärdsförslag
Socken
Beskrivning
Terräng
M ö h min
M ö h max
Obj XLVII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 65x20–50 m (NV-SÖ) bestående av en sandig gip i Ö-sluttande bergsoch moränmark. Begränsas av bergshöjder åt alla håll utom mot Ö där en utdikad
mosse vidtar.
Sandig gip i Ö-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (barrskog).
84
90
Obj XLVIII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 45x30 m (NV-SÖ), bestående av en sandig gip mellan bergshöjder.
Begränsas mot V, N och S av bergshöjder och mot Ö av en utdikad mosse.
I V finns ett klippöverhäng och ett källsprång. Genomkorsas av ett stort dike.
Sandig gip mellan bergshöjder. Skogsmark (blandskog).
88
92
Obj XLIX
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 80x25–45 m (N-S), bestående av en sandig avsats i SÖ-sluttande
moränmark. Begränsas mot Ö av ett forntida strandhak. I övrigt saknas tydliga
topografiska begränsningar mot den omgivande moränmarken.
Avsats i SÖ-sluttnde sandig moränmark.
Skogsmark (blandskog).
72
75
Obj L
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 55x20 m (V-Ö), bestående av en sandig gip mellan berg. Begränsas mot
N och S av bergshöjder och i övrigt av sluttningar. Genomkorsas av en gammal brukningsväg. I V finns en liten stenmur (3 m lång). I en markskada iakttogs enstaka skärvstenar.
Sandig gip mellan berg. Skogsmark (barrskog).
72
75
Obj LVII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 275x125 m (NV-SÖ), bestående av en sandig avsats i åkermark som sluttar
svagt mot SÖ. Begränsas mot SV av en bilväg intill en bäckravin, mot S av ett gammalt
strandhak, mot NÖ av en bergshöjd. Mot N saknas tydlig topografisk begränsning.
Sandig avsats i åkermark och tomtmark.
62
73
Obj LVIII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 200x55 m (NV-SÖ), bestående av en sandig platå i åkermark som
sluttar svagt mot SÖ. Begränsas mot NÖ av en bäckravin, mot SÖ av en brant sluttning
mot omgivande åkermark, mot SV av en bergshöjd. Längst i NV är en separat liten avsats
i skogsmark.
Sandig platå i åkermark (igenväxande).
65
77
Obj LXIII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 95x15–30 m (NV-SÖ), bestående av en sandig avsats i SV-sluttande bergsoch moränmark. Begränsas mot SV av en brant sluttning och mot NÖ av en bergshöjd.
I övrigt saknas tydliga topografiska begränsningar. I en stig iakttogs ett avslag av kvarts.
Sandig avsats i SV-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (barrskog).
65
70
Obj LXXXII
Lägenhetsbebyggelse
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Rödmossen. Gården redovisas första gången på en småskalig karta från 1673 (LSA D13).
En storskalig karta med gårdens ägor och rågångar finns från 1791 (LSA D57-71:1).
Gården är fortfarande bebyggd.
Tomtmark
76
78
Obj LXXXIII
Lägenhetsbebyggelse
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Hultet. Gården redovisas första gången på en karta från 1706 (LSA D52-34:1).
Platsen är fortfarande bebyggd.
Tomtmark
66
68
Blad 3
UV 27
Röjningsröse
Övrig kulturhistorisk lämning
Hänsyn
Krokek
Röjningsröse, runt, ca 2 m i diam och 0,4 m högt. Stenarna är i regel 0,1–0,4 m stora
och ligger mellan två markfasta block. Delvis övermossad. Ingen synlig fossil åkermark
i omgivningen.
Flackt parti av bergshöjd. Skogsmark.
140
140
Obj LI
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 30x25 m (NÖ-SV), bestående av en sandig gip mellan berg.
Begränsas åt alla håll av bergshöjder utom mot S där en mosse tar vid.
Sandig gip mellan berg. Skogsmark (barrskog).
108
111
Obj LII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 20x15 m (V-Ö), bestående av en sandig avsats i S-sluttande bergsoch moränmark. Begränsas mot N och Ö av bergshöjder och mot S och V av en mosse.
Sandig avsats i S-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (barrskog).
106
108
Obj LIII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 40x30 m (NV-SÖ), bestående av en sandig gip mellan berg.
Begränsas av berg åt alla håll utom mot SÖ där en mosse vidtar.
Sandig gip mellan berg. Skogsmark (barrskog).
106
109
Obj LIV
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 140x80 m (V-Ö), bestående av en sandig gip mellan berg.
Begränsas mot V och Ö av bergshöjder, mot S av ett gammalt strandhak och mot
N av stenig moränmark. Genomkorsas av ett surdrag (N-S) och en bilväg (V-Ö).
Slagen kvarts iakttogs i en vägskärning.
Sandig gip mellan berg. Skogsmark (barrskog).
108
114
Obj LV
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 50x35 m (V-Ö), bestående av en sandig avsats i S-sluttande bergsoch moränmark. Begränsas mot S av ett gammalt strandhak, mot N av en bergshöjd
och i övrigt av stenig och sank moränmark. I en markskada iakttogs slagen kvarts och
grönsten samt en bit bränd flinta. Genomkorsas av en bilväg (V-Ö).
Sandig avsats i S-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (barrskog).
108
112
Obj LVI
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 40x30 m (NV-SÖ), bestående av en sandig avsats i NÖ-sluttande
bergs- och moränmark. Begränsas mot NÖ av ett gammalt strandhak, mot V av berg
och i övrigt av en sluttning mot ett surdrag.
Sandig avsats i NÖ-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (barrskog).
107
110
Obj LXIX
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 36x32 m (V-Ö), bestående av en sandig gip mellan bergshöjder.
Begränsas mot N av ett gammalt strandhak intill en mosse och i övrigt av stenig
moränmark och bergshöjder.
Sandig gip mellan bergshöjder. Skogsmark (tallskog).
126
130
Obj LXXII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 17x17 m (V-Ö), bestående av en avsats i Ö-sluttande bergs- och
moränmark. Avsatsen är sten- och blockfri. Begrãnsas mot V av en bergshöjd och
i övrigt av sluttningar. Mot NÖ finns en mosse.
Avsats i Ö-sluttande bergs- och moränmark. Skogsmark.
132
134
Obj LXXIII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 20x12 (V-Ö), bestående av en avsats i N-sluttande bergs- och moränmark.
Avsatsen är sten- och blockfri. Mot NV är en mosse.
Svagt kuperad skogsmark som sluttar mot en mosse.
Skogsmark.
135
137
Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland) 11
Beteckning
Lämningstyp
Antikvarisk status
Åtgärdsförslag
Socken
Beskrivning
Terräng
M ö h min
M ö h max
Obj LXXVI
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 20x15 m (V-Ö), bestående av en avsats i SV-sluttande bergs- och
moränmark. Begränsas mot V av en bergshöjd och i övrigt av sluttningar.
Våtmarker finns i Ö-S-V.
Avsats i SV-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (tallskog).
143
144
Obj LXXVII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 25x10 m (NV-SÖ), bestående av en avsats i V-sluttande bergs- och
moränmark. Avsatsen är betydligt stenfriare än omgivande blockiga moränmark.
Begränsas mot Ö av en bergshöjd och i övrigt av sluttningar.
Avsats i V-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (tallskog).
140
141
Blad 4
Krokek 73:1
Minnesmärke
Fornlämning
Förundersökning
Krokek
Häll med inskription: CAROLIUS DEN XI, ULRICA ELEONORA, DEN 4 MAIUS ANO 1678
Svagt SÖ-sluttande moränmark med berg i dagen. Skogsmark.
140
141
Obj XXVI
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Utredning
Boplatsläge, ca 75x40 m stort (N-S), bestående av en tämligen jämn och sandig avsats.
Begränsas mot NÖ-SÖ av bäckraviner och mot V av stenmur nedanför en bergshöjd.
Sandig avsats i Ö-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (hygge).
75
79
Obj XXXIII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Utredning
Boplatsläge, ca 80x40 m (NV-SÖ), bestående av en sandig och grusig avsats i S-sluttande
bergs-och moränmark. Begränsas mot N av en bergshöjd och mot S av en bilväg utmed
igenväxande åkermark. Mot Ö och V saknas tydliga topografiska begränsningar.
Avsats i S-sluttande bergs-och moränmark.
Skogsmark (tallskog).
111
119
Obj XXXIV
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Utredning
Boplatsläge, ca 45x35 m (NÖ-SV), bestående av tämligen jämn och blockfri moränmark
i ett sadelläge. Begränsas mot Ö och V av bergshöjder, mot N av en sluttning mot en
sankmark och mot S av en sluttning mot flack moränmark. I områdets SV del finns
klappersten (svallzon). I en markskada (hyggesplöjning) iakttogs 2 avslag av kvarts.
Sadelläge mellan bergshöjder. Skogsmark (tallskog).
115
116
Obj LXX
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Kvillinge
Boplatsläge, ca 28x22 m (NV-SÖ), bestående av en sandig udde och avsats vid sjö.
Begränsas mot SÖ av strandhak och i övrigt av stenig moränmark.
Sandig udde och avsats vid sjö. Skogsmark (barrskog).
120
122
Obj LXXIV
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 28x20 m (NV-SÖ), bestående av en avsats i S-sluttande bergsoch moränmark. Begränsas mot N av en bergshöjd och i övrigt av sluttningar.
Längre mot S ligger sjön Ekgölen med omgivande sanka partier.
Avsats i S-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (tallskog).
135
137
Obj LXXV
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 30x20 m (N-S), bestående av ett sadelläge mellan berg.
Begränsas mot Ö och V av bergshöjder och mot S av en brant sluttning mot sjön Ekgölen.
Sadelläge mellan berg. Skogsmark (tallskog).
128
129
Blad 5
Krokek 62:1
Fyndplats
Övrig kulturhistorisk lämning
Krokek
Fyndplats för stockbåt, 3,4 m lång och 0,45–0,55 m bred.
Sjökant
70
70
Krokek 85:1
Boplats
Fornlämning
Förundersökning
Krokek
Boplats, ca 200x150 m (NV-SÖ). Delundersökt 1992. Fynd av stenyxor samt slagen
kvarts, flinta, kvartsit och grönsten. En härd, mörkfärgningar och skärvsten framkom.
Se vidare beskrivning i FMIS och rapport RAÄ, UV-Mitt 1999:17 av A. Färjare.
Sandig avsats i SÖ-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (tallskog).
74
90
UV 3
Bytomt/gårdstomt
Fornlämning
Förundersökning
Krokek
Gårdstomt, ca 65x60 m (NÖ-SV), avgränsad efter lantmäteriakter över Böksjö från
1650 (LSA D1:534) och 1868 (LMA 05-KRO-84). Tomten schaktades till största delen
bort utan arkeologisk undersökning vid motorvägsbygget på 1960-talet. I NÖ kvarligger
en del av gårdstomten inom ett område som är ca 40x25 m stort (NÖ-SV). Inom området
finns syrenbuskar och kringspridda rester av en gjuten husgrund. Begränsas mot SÖ av
ett viltstängsel intill motorväg, mot SV av en broramp och i övrigt av åkermark.
Äldsta skriftliga belägg från 1596 då Böksjö uppges vara ett krononybygge
(Franzén: Bebyggelsenamnen i Lösings härad, s 28).
Impediment i åkermark. Lövdunge.
71
73
UV 19
Område med
skogsbrukslämningar
Möjlig fornlämning
Utredning
Krokek
Område med skogsbrukslämningar bestående av en kolbotten efter en resmila och tre
kolarkojor. Nr 1: ’Kolbotten, rund, ca 15 m i diam och 0,5–1,0 m hög. Övertorvad med
gropig yta. Begränsas i NÖ-S av ett dike, 1 m brett och 0,3–0,4 m djupt. I övrigt finns
osammanhängande gropar runt kolbottnen. Beväxt med några tallar och granar.
Ca 1 m V om nr 1 är nr 2: Grund efter kolarkoja ca 4x3 m stor (NV-SÖ) och 0,3–0,4 m hög.
Övermossad. I V delen är ett spismursröse, ca 1,5 m stort och 0,4 m högt med enstaka
skärvstenar synliga i ytan. Ingång i Ö. Ca 5 m NÖ om nr 2 och intill nr 1 är nr 3: Grund efter
kolarkoja, ca 4,5x4,0 m stor (NV-SÖ) och 0,4–0,5 m hög. Övermossad och övertorvad.
I NV delen finns ett spismursröse med enstaka skärvstenar är synliga i ytan. Ingång i SÖ.
Ca 3 m SÖ om nr 1 är nr 4: Grund efter kolarkoja, ca 4x3 m stor (NV-SÖ) och 0,4–0,5 m hög.
Övertorvad. I mitten är en försänkning, ca 2x1 m stor och 0,3 m djup. Ingång i NV.
Begränsas i NÖ-S av ett dike, 0,5 m brett och 0,2–0,3 m djupt.
Avsats i Ö-sluttande moränmark. Skogsmark (barrskog).
81
82
UV 20
Kolningsanläggning
Möjlig fornlämning
Utredning
Krokek
Kolbotten, ca 10 m i diam och 0,4 m hög. Övermossad. Begränsas av långsträckta
gropar/diken, ca 2–3 m långa och 0,3–0,4 m djupa. Beväxt med några granar.
Sandig gip mellan bergshöjder. Skogsmark (barrskog).
89
90
UV 21
Kolningsanläggning
Möjlig fornlämning
Utredning
Krokek
Kolbotten, ca 16 m i diam och 0,5 m hög. Övermossad och gropig yta. Begränsas av
långsträckta gropar/diken som är ca 2 m långa och 0,3–0,4 m djupa. Skadad i NÖ där
ett ca 6 m brett segment saknas. Beväxt med några granar och lövsly.
Flack sandmark. Skogsmark (igenväxt hagmark).
75
76
12 Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland)
Beteckning
Lämningstyp
Antikvarisk status
Åtgärdsförslag
Socken
Beskrivning
Terräng
M ö h min
M ö h max
UV 22
Lägenhetsbebyggelse
Övrig kulturhistorisk lämning
Hänsyn
Krokek
Lämning av torpet Sveden bestående av en husgrund, ca 8x4 m stor (NV-SÖ) och
0,2–0,3 m hög. Övertorvad. I kanterna syns natursten, som i SÖ är förstärkt med betong.
Mitt på SV långsidan finns ett spismursröse bestående av natursten och tegel. Strax intill
ligger en demolerad järnspis. Skyltad av Krokeks hembygdsförening. Husgrunden ligger
i igenväxande åkermark. Denna har varit ca 60x50 m stor och kringgärdas delvis av
stenmurar. Sveden omtalas första gången 1861. Referens: Krokeks ödetorp – en historik.
Krokeks hembygdsförening 1981, s 120–122.
Sandig avsats i Ö-sluttande bergs- och moränmark.
Igenväxande åkermark.
82
82
UV 23
Lägenhetsbebyggelse
Möjlig fornlämning
Utredning
Krokek
Lämning efter torpet Rosenkälla bestående av en källargrund, ca 6x5 m stor (V-Ö) och
0,5 m hög. Inre rum ca 5x3 m stort och 1,8 m djupt. Kallmurade väggar av huggen sten.
Ingång i Ö. Skyltad av Krokeks hembygdsförening. Boningshuset finns utsatt på den
häradsekonomiska kartan från ca 1870 och har legat ca 25 m västerut, närmare bestämt
där vägen nu går fram. Rosenkälla omtalas första gången 1850. Referens: Krokeks ödetorp
– en historik. Krokeks hembygdsförening 1981, s 75.
Ö kanten av sandig platå. Igenväxande åkermark.
78
80
UV 24
Lägenhetsbebyggelse
Uppgift om
Utredning
Krokek
Uppgift om plats för torpet Löten. Platsen är utmärkt och skyltad av Krokeks hembygdsförening. Löten omtas första gången 1791. Stugan är flyttad till Råssla. Ligger på en
bebyggd tomt. Finns utsatt på en lantmäterikarta över Böksjö från 1868 (LMA 05-KRO-84).
Referens: Krokeks ödetorp – en historik. Krokeks hembygdsförening 1981, s 56–57.
Svagt SÖ-sluttande sand- och grusmark. Tomtmark.
76
77
Obj XIV
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 40x30 m (N-S), bestående av två tämligen jämna och blockfria avsatser
i Ö-sluttande bergs- och moränmark. Den övre avsatsen är ca 35x15 m (NV-SÖ) och
den nedre ca 25x15 m stor (NV-SÖ). Mellan de båda avsatserna finns en ca 1,5 m hög
moränkant. Boplatsläget begränsas mot V av en bergsbrant, mot Ö av en moränsluttning
ovan en våtmark.
Avsatser i Ö-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (tallskog).
78
86
Obj XV
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 120x20–40 m (NÖ-SV), bestående av en sandig avsats, tämligen jämn och
blockfri, i Ö-sluttande bergs- och moränmark. Begränsas mot Ö av en gammal strandbrink
till sjön Gullvagnen, mot S av en sankmark nedanför en bergshöjd, mot V av en bergshöjd.
Mot N saknas tydlig topografisk begränsning.
Avsats i Ö-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (tallskog).
77
83
Obj XXIV
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 700x120–450 m (NÖ-SV), bestående av avsatser och slänter i SÖ-sluttande
sandjord. Området begränsas mot SV av en bäckravin, mot NV av en bergshöjd och mot
NÖ av en sjö. Mot SÖ saknas tydlig topografisk begränsning. Slagen kvarts iakttogs dels
i åkermarken SÖ om Böksjötorp, dels N om samma gård på toppen av en gammal
strandbrink nära bäckravinen i V.
Avsatser i SÖ-sluttande sandjord. Skogsmark och åkermark.
72
104
Obj XXV
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 100x15–50 m (NV-SÖ), bestående av en sandig gip mellan bergshöjder.
Marken är tämligen jämn och sluttar svagt mot Ö. Begränsas mot S-V-N av bergshöjder
och mot Ö av en brant sluttning. Genomkorsas av en skogsväg (V-Ö).
Sandig gip mellan bergshöjder. Skogsmark (barrskog).
87
92
Obj XXVII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge ca 25x15 m (N-S), bestående av ett sadelläge med tämligen jämn och blockfri
sandmark som sluttar svagt mot S. Begränsas mot Ö och V av blockrika bergshöjder och
mot S av en sankmark. Mot N saknas topografisk begränsning.
Sandig S-sluttning i sadelläge. Skogsmark (barrskog).
80
83
Obj XXVIII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge ca 30x15 m (N-S), bestående av tämligen jämn och blockfri moränmark.
Begränsas mot Ö av en bergshöjd, mot SV av en sluttning ovan gammal åkermark,
mot V av en liten bergsrygg och mot N av en sluttning mot en sankmark.
Avsats i V-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (barrskog).
76
79
Obj XXIX
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge ca 120x50 m (N-S), bestående av en sandig platå som begränsas mot N
av en körväg och i övrigt av sluttningar mot omgivande åkermark (igenväxande).
I SÖ är en bergsklack med ett röjningsröse och i SV finns en annan bergsklack.
Äldre inägomark till torpet Rosenkälla.
Sandig platå i igenväxande åkermark
75
80
Obj XXX
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 130x35–65 m (N-S), bestående av en sandig avsats i Ö-sluttande
bergs- och moränmark. Begränsas mot V av en bergshöjd och mot Ö av ett grustag.
Det senare skär in som en gip i områdets centrala del. I övrigt saknas tydliga topografiska
begränsningar.
Sandig avsats i Ö-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (tallskog).
78
88
Obj XXXI
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 25x20 m (NV-SÖ), bestående av en tämligen jämn och sandig avsats
i V-sluttande bergs- och moränmark. Begränsas mot N och S av berg och hällmark, mot V
av en sluttning mot igenväxande åkermark. Mot Ö saknas tydlig topografisk begränsning.
Utmed sluttningen i V löper en gammal väg som är stensatt utmed ena sidan.
Avsats i V-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (tallskog).
86
88
Obj XXXII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 70x60 m (N-S), bestående av en tämligen jämn och blockfri avsats
i S-sluttande bergs- och moränmark. Begränsas mot S av en blockrik brant, mot Ö
av en blockrik bergshöjd och mot Ö av ett surdrag. Mot N saknas tydlig topografisk
begränsning.
Avsats i S-sluttande bergs-och moränmark.
Skogsmark (tallskog).
91
98
Obj LIX
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 40x25 m (N-S), bestående av en sandig avsats i SÖ-sluttande bergs- och
moränmark. Begränsas mot SÖ av ett gammalt strandhak och i övrigt av bergshöjder.
Sandig avsats i SÖ-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (barrskog).
73
77
Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland) 13
Beteckning
Lämningstyp
Antikvarisk status
Åtgärdsförslag
Socken
Beskrivning
Terräng
M ö h min
M ö h max
Obj LXIV
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 90x65 m (N-S), bestående av en sandig avsats I Ö-sluttande bergs- och
moränmark. Begränsas mot NÖ och SÖ av bäckraviner, mot S och NÖ av stengärdesgårdar
nedan bergshöjder. Området är identiskt med inägomarken till torpet Sveden.
Sandig avsats i Ö-sluttande bergs- och moränmark.
Igenväxande hagmark.
80
84
Obj LXVI
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 35x25 (NÖ-SV), bestående av en sandig udde i en sjö. Begränsas mot V
av en bergshöjd och i övrigt av strandhak mot sjön Gullvagnen.
Sandig udde i sjö. Skogsmark (barrskog).
74
77
Obj LXXXIV
Lägenhetsbebyggelse
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Böksjötorp. Gården redovisas första gången på en karta från 1706 (LSA D52-34:1).
Platsen är fortfarande bebyggd.
Tomtmark
80
81
Obj LXXXV
Lägenhetsbebyggelse
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Strålsjötorpet. Gården redovisas första gången på en karta från 1706 (LSA D52-34:1).
Platsen är fortfarande bebyggd och kallas numera Strålsjöstugan.
Tomtmark
87
89
Obj LXXXVI
Lägenhetsbebyggelse
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Strålsund. Gården redovisas första gången på en karta från 1706 (LSA D52-34:1).
Platsen är fortfarande bebyggd.
Tomtmark
75
77
Blad 6
RAÄ 86:1
Gränsmärke
Övrig kulturhistorisk lämning
Hänsyn
Krokek
Järntavla på stenfundament. På tavlan finns Gustav VI:s namnchiffer och årtalet 1956.
Obj LX
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 450x30–90 m (NV-SÖ), bestående av en sandig avsats som sluttar
mot SV. Begränsas mot V av ett strandhak intill sjön Gullvagnen, mot Ö av en bilväg
nedan en bergshöjd. Mot S vidtar en delundersökt stenåldersboplats (RAÄ 85).
Längst i N är en sandig udde där det i en erosionskant finns skärvsten. I SV delen,
upp mot vägen, finns några bergsklackar.
Sandig avsats i SV-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (tallskog).
74
90
Obj LXI
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 80x25 m (N-S), bestående av en sandig avsts som sluttar svagt mot V.
Begränsas mot V av en brant sluttning, mot Ö av en bergshöjd och i övrigt av stenig
moränmark.
Sandig avsats i V-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (barrskog).
76
84
Obj LXII
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 80x40 m (N-S) bestående av en sandig platå V om dalgång.
Begränsas mot N och Ö av sluttningar, mot S av en grusgrop och mot V av
urschaktningar för en gårdsplan.
Sandig platå V om dalgång. Tomtmark.
71
78
Obj LXV
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 200x20–30 m (N-S), bestående av en sandig avsats i Ö-sluttande
bergs- och moränmark. Begränsas mot V av en bergshöjd och mot Ö av ett
strandhak mot sjön Gullvagnen. I övrigt saknas tydliga topografiska begränsningar.
Genomkorsas av en bilväg. I kanten till en ytlig grustäkt iakttogs skärvsten.
Sandig avsats i Ö-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (blandskog).
74
80
Obj LXXI
Boplatsläge
Utredningsobjekt
Utredning
Krokek
Boplatsläge, ca 20x16 m (NÖ-SV), bestående av en sandig avsats i SV-sluttande bergsoch moränmark belägen mellan en bergsklack och en sankmark.
Sandig avsats i SV-sluttande bergs- och moränmark.
Skogsmark (barrskog).
94
96
14 Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland)
±
6
5
4
Teckenförklaring
3
2
#
#
Teckenförklaring
1
Möjlig fornlämning
#
Övrig kulturhistorisk lämning
Utredningsområde
#
Bevakningsobjekt
Område, undantaget
#
Uppgift om
Bladindelning
1B
Fornlämning
Utredningsobjekt
0
1
Skala 1: 50 000
2 km
Nyupptäckta fornlämningar och objekt markeras med blå text.
Tidigare registrerade lämningar markeras med röd text.
KARTBEARBETNING SID 15–22 AV ALF ERICSSON OCH LARS ÖSTLIN.
Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland) 15
Blad 1A
4:1
1:1
1:5
Kyrkgölen
1:6
Obj XLVIII
Svartgölen
4:3
3
UV 2
2
Nylund
1:20
Stora
1:21
Gransjön
1:9
3:1
Lilla
Gransjön
2:17
2:15
1:22
1:13
2:4
1:19
1:17
1:7
3
1:6
1:7
2
2:22
Eriksberg
Långeblåmosse
Bäckerslund
Kvillinge 42:1
2:26
2:23
±
1:2
Kvillinge 74:1
2
4:1
Obj VIII
Obj XI
Långeblå-
1:16
1:8
Kvillinge 115:1
2:2
5:1
Obj VI
Obj XII
4:2
1:2
1:37
UV 15
1:2
2:30
2:16
2:10
2:25
2:1
2:29
2:8
Annelund
2:20
Obj VII
Skiren
2:19
2:21
2:9
KvarntorpsHammarmarken
2:27
2:3
2:7
2:6
2:2
2:5
Rotnäs
3:2
2
Persdal
3:7
Blad 1B
2:55
Kvillinge 45:2
Stenkullen
Kvillinge 45:1
Toren
Kvillinge 55:1, 82:1, 182, 183
UV 5,6,7,8,9,14,16,17,18
Obj XXXV
Kvillinge 45:3
Kvillinge 179
Obj II
Kvillinge 177
Kvillinge 180
Kvillinge 184
1:1
Kvillinge 178
Obj LXVII
Obj LXVIII
3:8
Kvillinge 181
UV 25
Kvillinge 186
Obj I
Obj XLI
1:2
Obj XL
Obj LXXIX
Obj LXXVIII
Obj LXXX
UV 26
5:6
1:11
Obj XLIV
1:16 1:24
1:51
1:23
1:7
Nylund
Kvillinge 90:1
1:50
Kvillinge
1:4
1:27
1:35
1:6
3:10
1:38
1:25
1:8
Obj XLII
Sikudden
1:14
1:9
Obj XLIII
Obj LXXXI
1:12
1:10
1:20
1:37
1:40
1:42
1:36
1:41
1:43
1:45
1:21 1:30 1:31
1:44
1:47
1:48 1:49
1:13
5:1
2:1
Björnsnäs
Äleängen
Björnsnäsängen
16 Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland)
Gropkärren
2
Sikudden
0
200
Skala 1:7 500
400 m
Blad 1B
Kvillinge 182
±
Kvillinge 183
UV 9
UV 16
UV 7
UV 7
UV 7
Kvillinge 182
UV 14
UV 17
UV 6
Kvillinge 182
UV 5
UV 14
Kvillinge 82:1
Obj XXXV
Kvillinge 55:1
Obj LXVIII
UV 8
Kvillinge 182
UV 18
Obj LXVII
Norrviken
3:8
UV 25
Obj LXXIX
Obj XLI
1:2
Obj LXXX
Obj LXXXI
0
50
Obj XL
100 m
Skala 1: 2000
Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland) 17
Blad 2
Björkudden
±
Timmergölen
2:5
Obj LXXVII
1:73
1:53
3:9
Myckelhult
Korpklint
Obj LVII
Hultet
1:99
Rödmossen
Obj LXXXIII
Obj LVIII
Obj LXXXII
Obj XIX
3:1
Obj III
1:2
Obj XLV
UV 10
Obj XXXVIII
Obj XVII
Kvillinge 138:1
Karlsmossen
Obj XVIII
1:4
1:2
1:6
Obj XIII
UV 28
Obj LXIII
UV 11
Obj XLVI
1:5
UV 4
Obj XXII
Obj XXI
1:7
Obj XXXIX
1:1
Obj IV
Obj XVI
Obj XX
Ekebacken
UV 12
Obj XLVII
Obj XXXVII
Algutsboda
Obj VI
UV 15
Obj XXXVI
Obj V
1:3
Obj XLVIII
Obj XXIII
UV 2
Alebo
Obj VIII
Obj XII
4:1
UV I
Obj L
Obj XI
Obj XLIX
2:3
1:2
Obj X
Eriksberg
2:4
Kvillinge 75:1
2:5
Obj IX
Långeblåmosse
1:1
Obj VII
Skiren
1:1
3:2
2
0
200
Skala 1:7 500
18 Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland)
400 m
Mellansjön
Blad 3
1:1
±
Lösings Häradsallmänning
Mörka
Getsjön
Hemsjön
Obj LXXIII
UV 27
Getsjötorp
Krokek 73:1
Obj LXXII
1:2
Lomgölen
Obj LIV
Obj LV
Obj LXXVI
Timmergölen
Obj LXXVII
Svartgölen
Obj LXXXIII
Obj LXIX
Korpklint
Obj LVII
Obj LIII
Krokekshultet
Obj XIX
3:1
Obj LI
1:2
Ekebacken
UV 28
Obj LXIII
UV 11
Obj XXXIX
1:1
1:7
Tväskäpporna
Gårdsjön
Obj XVIII
UV 4
Obj LII
Obj XX
Obj XVII
1:5
Obj LVI
Obj XXII
Obj XXI
0
200
400 m
Skala 1:7 500
Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland) 19
Blad 4
1:17
Obj XXV
Obj XXIV
Obj LXIV
2:1
1:22
1:14
1:21
±
1:15
1:19 2:3
1:12
1:11
Obj XXVI
1:10
1:9
Böksjön
1:1
2
Lösings häradsallmänning
Badplats
Vargberget
4:32
Obj XXXIV
Obj LXXIV
Skottsätter
1:127
4:31
4:3
Obj LXX
1:85
Obj LXXV
1:42
1:79
1:76
1:75
1:74
1:73
Kronbergen
1:2
1:68
4:45
4:10
4:62
Krokek 73:1
2
1:103
6:3
5:1
STR.
1:114
6:4
6:6
Tysktorpet
1:3
1:117
400 m
Skala 1:7 500
Kråkmossen
1:14
TYSKT.
1:36
1:99
1:95
20 Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland)
1:163
4:58
2:2
1:3
4:56
7:9
4:14
7:8
4:57
1:56
1:57
7:6
4:29
7:5
1:17
1:53
7:4
1:54
1:245
1:1
1:55
KÄRR
1:1
7:7 7:10
2:1
4:64
1:33
1:58
BRÄNN-
1:4
1:106
3:1
2
1:98
8:1
1:97
1:59
200
1:25
1:116
1:4
1:91
1:96
1:2
0
4:55
6:2
2
1:25
1:111
4:37
4:22
6:5
1:4
1:105
4:54
1:102
2
1:108
4:30
4:53
6:1
1:63
1:60
1:2
4:59
4:52
4:51
4:46
4:7
4:9
Obj XXXIII
4:35
4:49
Strömsfors
Blommelund
1:56
4:61
4:50
4:63
Lillbjärka
1:64
1:61
1:62
4:60
Kolmården
1:71
1:70
1:28
1:59
1:72
1:121
1:69
1:14
1:7
1:77
1:78
1:125
1:22
1:27
1:120
1:124
1:20
1:21
1:35
1:54
4:5
1:24
1:19
1:80
Ekgölen
1:18
1:31
1:34
1:53
1:17
1:36
1:51
1:6
Krokek 53:1
1:9
1:37
1:84
1:89
1:39
1:40
1:24
1:68
1:30
1:71
Krokek 104:1
1:2
Vattenverk
1:8
1:13
1:5
1:45
1:14
1:15
1:44
1:46
1:88
4:36
1:16
1:43
1:47
1:48
1:87
1:104
9:4
1:23
1:49
9:3
1:131
Kolmården
±
Obj LXV
Blad 5
Krokek 30:1
Obj XXVII
Obj LX
Obj XXVIII
Obj LXXI
UV 23
Obj XXIX
Gullvagnen
Strålsund
Obj LXXXVI
Obj LIX
3:1
3:2
Obj LXVI
2:1
3:3
Krokek 85:1
Obj XXXI
Strålsund
Obj XV
Kopporna
UV 19
Sörmlandsleden
Åksjön
Obj XXX
Obj XIV
Böksjötorp
Stuggölen
1:3
Strålsjöstugan
1:5
Strålen
1:2
1:6
Krokek 49:1
Kolerakyrkogård
Obj LXXXV
Majberget
3:6
Strålsjö
Obj XXXII
Krokek 62:1
1:7
1:20
1:8
2:6
1:2
1:9
1:11
1:10
Krokek 89:1
UV 21
1:4
Strålsjösand
Obj XXIV
2:3
1:26
1:28
Böksjö
UV 20
6:1
8:2
7:1
Obj LXXXIV
UV 22
Örstad
1:27
1:18
1:17
Obj XXV
3:5
6:2
1:24
UV 3
Obj LXIV
1:16
1:3
1:25
UV 24
Krokek 6:1
1:1
Böksjötorp
2:1
1:14
1:1
2
1:22
1:21
5:1
Örstad
1:15
Asplund
1:19 2:3
1:12
Asplund
1:11
Obj XXVI
1:10
0
200
400 m
1:2
Skala 1:7 500
Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland) 21
Björklunden
Blad 6
Bäcksveden
1:9
Krokek 30:1
Katrineholm
Smedbygget
2:16
±
1:16
Styrstadbergen
1:7
Krokek 30:1
1:13
Stubbetorp
1:1
1:8
Ängelholm
1:14
Nötdalen
Krokek 86:1
1:12
2
1:5
1:11
Grantorp
1:12
Obj LXII
Obj LXI
Krokek 30:1
Obj LXV
Obj XXVII
Obj LX
Obj XXVIII
Obj LXXI
UV 23
Obj XXIX
Gullvagnen
Strålsund
Obj LXXXVI
Obj LIX
3:1
3:2
Obj LXVI
Stenkullen
2:1
3:3
Krokek 85:1
Kopporna
Strålen
Obj XXXI
200
Skala 1:7 500
Obj XV
22 Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland)
0
400 m
Del 2. Tematisk, fördjupande, beskrivning av utredningsresultaten
Kulturmiljöer
Den genomförda arkeologiska utredningen är beslutad av Länsstyrelsen, och
är en del i den arkeologiska process som handlar om beslutsunderlag och till­
stånd enligt kulturmiljölagen (SFS 1988:950). Det är därmed ett stort fokus
på de enskilda lämningarna, och syftet med utredningen är i första hand att
skapa ett så fullständigt beslutsunderlag som möjligt inför den fortsatta pla­
neringen och tillståndsprocessen inom KML.
Utanför kulturmiljölagen finns olika slags skyddade kulturmiljöer, av natio­
nellt eller regionalt intresse. Inom utredningsområdet finns en sådan regional
kulturmiljö, K 47 Villa Skoga, och omedelbart angränsande till området ännu
en, K 48 Villa Stenkullen, beskrivna i Natur & Kultur (1983).
Dessutom finns miljöer som lyftes fram vid den kulturmiljöanalys som
genomfördes inför MKB:n för Ostlänkens järnvägsutredning (Ostlänken järn­
vägsutredning, Riksantikvarieämbetet 2006; Miljökonsekvensbeskrivning, Ban­
verket 2009); Gamla Stockholmsvägen, miljö 46, Kolmårdsbranten, miljö 47,
Häradsallmänningen, miljö 45 och Björnsjöns stenåldersmiljö, 43. För att in­
formationen och kunskapen om alla dessa miljöer ska följa med genom hela
planeringsprocessen, beskrivs de av utredningskorridoren berörda miljöerna
kortfattat. För fullständig information, och formulerade mål, hänvisas till
ursprungsdokumenten.
Nedan beskrivna kulturmiljöer syns samlade i Figur 1.
±
Figur 2. Den terränganpassade Gamla Stockholmsvägen används fortfarande av boende,
dessutom av många besökare eftersom området är viktigt för rekreation. FOTO PIA NILSSON.
Björnsjön med dalgång. Miljö 43
Gamla Stockholmvägen – vägmiljö 46
Kulturmiljö (Ostlänken järnvägsutredning, RAÄ 2006, Del 2).
Gamla Stockholmsvägen anlades sannolikt under 1600-talet, och ingick i
landsvägen mellan Stockholm och Norrköping fram tills den nya vägen över
Oskarshäll invigdes 1853. Utmed vägen finns torp och 1920-talshus av egna­
hemstyp. Vägen har brukats kontinuerligt. I dag används den som lokalväg
och turistväg (figur 2).
Häradsallmänningen. Miljö 45
Kolmårdsbranten – bebyggelsemiljö och stenåldersmiljö 47
Kulturmiljö (Ostlänken järnvägsutredning, RAÄ 2006, Del 2).
Stockholmsvägen. Miljö 46
Kolmårdsbranten. Miljö 47
0
0,5
1
2
3
4
Kilometer
Figur 1. Översikt över de nedan beskrivna kulturmiljöer som avgränsades i tidigare arbeten. Gamla Stockholmsvägen, Kolmårdsbranten, Häradsallmänningen och Björnsjöns stenåldersmiljö.
Källa: Kulturmiljöanalys, RAÄ. 2006. Del 2, s 74. KARTBEARBETNING AV PÄR KARLSSON OCH PIA NILSSON.
Bebyggelsemiljö
Sommarvillorna Skoga och Stenkullen är strålande exempel på tidstypiska
sommarvillor från förra sekelskiftet (figur 3 och 4). De har en stark koppling
till Norrköpings stad, som var en av landets största industristäder under 1800-­
talet. Villorna speglar tidens nationella tendens, att det hälsosamma sommar­
boendet fick ett uppsving bland fabrikörer och övriga välbeställda, i detta fall
familjen Swartz i Norrköping. Sommarvillorna visar även på en förändring i
jord­ägandet, som bland annat var ett resultat av att ofrälse personer i början av
1800-talet fick rätt att köpa frälsejord. På natursköna platser i kolmårdsbranten,
med vid utsikt över Bråviken, uppfördes flera påkostade sommarnöjen under
sekelskiftet 1800/1900 (Ostlänken järnvägsutredning Riksantikvarieämbetet
2006, Del 2, samt Miljökonsekvensbeskrivning järnvägsutredning, Trafikverket
2009, bilagor 6 och 7). Villa Skoga är byggnadsminne.
Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland) 23
Figur 3. Omedelbart utanför utredningsområdet ligger Villa Stenkullen, K 48 (Natur & kultur 1983),
uppfördes av den i Norrköpings tobaksindustri framstående släkten Swartz, som satt sin prägel på
staden, men som även har intresse på nationell nivå genom bl a finansministern Carl Schwartz.
Villa Stenkullen ritades av arkitekt Adolf W Edelswärd, som under andra hälften av 1800-talet
var chefsarkitekt vid Statens Järnvägar, och ansvarig för de flesta av de stationsbyggnader som
uppfördes under denna tid. Stenkullen byggdes 1863, och restaurering och tillbygge skedde 1910.
Den synnerligen påkostade trädgården ritades av Ester Claesson i början av 1920-talet. Hon ställde
även ut denna trädgård på Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 (muntligt meddelande Catharina
Nolin). Trädgården är i dag närmast i ruiner, men stenstrukturer finns ännu kvar. FOTO ALF ERICSSON.
Figur 4 (överst t h). I den östra delen av parken till Villa Stenkullen uppförde familjen Schwartz
år 1890 en sommarvilla för sonen Carl. Villan, som fick namnet Villa Skoga, K 47, (Natur & kultur 1983)
ritades av arkitekt Agi Lindegren, som bland annat var slottsarkitekt vid Drottningholm. Byggnaden
uppfördes 1890-91 och är ett sällsynt välbevarat exempel på Lindegrens arkitektoniska verk, och
på tidens byggnadsideal; en typisk engelsk-amerikansk arkitektur. Villa Skoga är byggnadsminne,
och belägen inom utredningsområdet. FOTO ALF ERICSSON.
Figur 6. Trädgårdsmästarbostaden till Norrvikens trädgårdar. FOTO ALF ERICSSON.
Figur 7. Trädgårdsmästarbostaden med sina förvaringslängor i slaggsten. Här förvarades frukt
och lök under vintrarna. FOTO ALF ERICSSON.
24 Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland)
Figur 5 (mitten t h). Villa Abelin (Fastigheten Norrviken). Bostadshuset, uppfört 1890, ritades av
arkitekt Agi Lindegren. I omgivningen finns terrasser, fruktodling, trädgårdsmästeri, drivhus och
orangerier. FOTO ALF ERICSSON.
Figur 8. Igenväxande fruktodling i Norrvikens trädgårdar. FOTO ALF ERICSSON.
Figur 9. Den karaktäristiska och dramatiska förkastningsbranten gör det lätt att
föreställa sig Kolmården under äldsta stenålder, då hela området var en skärgård.
FOTO PIA NILSSON.
Häradsallmänningen – skogsbygd, torpmiljö 45
Kulturmiljö (Ostlänken järnvägsutredning, RAÄ 2006, Del 2).
Inom Bråbo häradsallmänning kan man ännu uppleva spåren av det sena
1700-talets och 1800-talets torpetablering i denna typ av marginalområde. I
dag finns vissa torp kvar som sommartorp. Häradsallmänningens betydelse
som resursområde för bönderna i det intilliggande slättlandet var stor, inte
minst som betesmark. Skogsmarken har levererat mosshö, timmer och ved till
Norrköpingsborna. I dag utgör skogsområdet med sina många små skogssjöar
ett viktigt friluftsområde för norrköpingsbygden (figur 10).
Norrvikens trädgårdar, med bostadshus och trädgårdsmästarbostad
Öster om Villa Skoga, på mark tillhörande Björnsnäs, anlades Norrvikens träd­
gårdar av trädgårdsmästaren Rudolf Abelin. Abelin gav denna trädgård namnet
Norrviken, efter Bråvikens innersta norra vik, och anlade en stor fruktträd­
gård på sydsluttningen framför huset (figur 5 och 8) och startade dessutom sin
första trädgårdsskola för kvinnliga elever. Marken fortfor att ägas av familjen
Trozelli på Björnsnäs. När järnvägen Nyköpingsbanan skulle anläggas tvärs
genom odlingarna flyttade Rudolf Abelin år 1906 till Båstad. Han anlade här
en ny trädgård med samma namn, den välkända Norrvikens trädgårdar. Det
antyds även att Abelin hade kommit i ekonomiska svårigheter och hade skulder
till sin svåger Philip Trozelli på Björnsnäs som han flydde från (kulturarv@
ostergotlandsmuseum.se).
Ännu i dag kan man uppleva den övergivna trädgårdsanläggningen. Här
finns trädgårdsmästarbostaden med längor avsedda för förvaring av frukt och
lökar, i hög grad förfallna växthus, samt terrasser, vildvuxen fruktträdgård och
andra anläggningar (Ostlänken järnvägsutredning, RAÄ 2006 s 79). Längorna
är, som syns på figur 6 och 7, byggda av slaggsten. Enligt uppgift kommer
slaggen från Graversfors bruk. Den tidigare park- och trädgårdsmiljön kring
villorna kan ännu upplevas längs ett sammanhängande parti som omfattar
såväl villorna som ytorna kring och mellan dem, samt ner till järnvägen i söder.
Flera ur samhällets elit har medverkat till utformningen av landskapsavsnittet.
Bevarade uthus, lusthus, växthus, stall, trädgårdsmästarbostäder, parkanlägg­
ningar och fruktodlingar etc utgör en betydelsefull del av sommarvillornas
historia och tidens tankar om självhushållning (Miljökonsekvensbeskrivning
järnvägsutredning, 2009 bilaga 7, s 23).
Norrviken har stora pedagogiska och kuturhistoriska värden, samt är viktig
ur genusperspektiv, som en av länets största fruktodlingar och som en tidigt
anlagd trädgårdsskola för kvinnor.
Kolmårdsbrantens stenåldersmiljö
Förkastningsbranten mot Bråviken är ett av östra Mellansveriges mest dra­
matiska landskapsavsnitt med förutsättningar för stenålderslokaler från den
äldsta delen av stenålder till yngre stenålder. Landskapet åskådliggör tydligt
boplatsernas koppling till den successivt vikande strandlinjen (figur 9).
Björnsjön – stenåldersmiljö 43
Kulturmiljö (Ostlänken järnvägsutredning, RAÄ 2006, Del 2 ).
Kring Björnsjön finns ett storskaligt och dramatiskt skogslandskap på nivåer
mellan 40 och 110 meter över havet, i anslutning till den markanta sprickdalen
norr om Krokek, som bör ha utgjort en central kommunikationsled i början
av äldsta stenålder (för cirka 9 000 år sedan). Sannolikt finns här både mycket
tidiga kustbundna boplatser, och yngre lokaler mer indraget från stranden,
vilket ger det utmejslade landskapet höga vetenskapliga värden (figur 11).
Figur 10. Den höglänta häradsallmänningen var viktig som resursområde för slättlandets
jordbrukare. I dag samsas modernt skogsbruk med rekreation. Vyerna över Bråviken och slätten
är magnifika. FOTO PIA NILSSON.
Figur 11. Den markanta dalgången från Björnsjön till Bråviken var en central kommunikationsled
under stenåldern, och dess stränder har utmärkta förutsättningar för att hysa bevarade boplatser
från förhistorisk tid. FOTO PIA NILSSON.
Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland) 25
±
Det historiska landskapet – en studie utifrån kartor och arkiv
Norr om Östergötlands bördiga slättland finns en vidsträckt skogstrakt, vars
östra del utmed Bråviken kallas Kolmården. Namnet återgår på fornsvenskans
Kolmardher och är bildat till orden kol och madher ’skog’. Det handlar med
andra ord om en mörk eller till och med kolsvart skog. I den del av Kolmården
som hör till Östergötland fanns vid medeltidens ingång ingen fast bebyggelse
med undantag för den försvunna gården Svintuna. Orten omtalas i de medel­
tida lagarna och avser den plats där östgötarna tog emot den nyvalde konungen,
när denne anlände från Södermanland på sin eriksgata genom riket (SdmL
Kg 2, UL Kg 2, MEL Kg 2). Tidigt har detta bebyggelsenamn – som endast
lever kvar i några sekundära namn, t ex Svintuna kvarn och Svinsta skär (äldre
Svintuna skär) – övergått till att bli ett bygdenamn. Redan i ett diplom från
1399 förekommer uttrycket ”vppa Swintwnom” i den senare vanliga innebörden
om Svintunabygden, dvs Svinsjön med omgivningar, där tätorten Krokek nu
breder ut sig (Fries 1965, s 54). I övrigt utgjordes Kolmården av obebyggda
allmänningsskogar, vilka var fördelade på Bråbo, Lösings och Östkinds härad,
vars gamla kulturbygder ligger söder om Bråviken. Med början under äldre
medeltid uppläts delar av dessa häradsallmänningar för nyodling och med tiden
etablerades en gles bebyggelse, huvudsakligen bestående av ensamgårdar. I
kronans jordeböcker från 1500-talet redovisas bebyggelsen antingen som härads­
torp eller kronohemman. I norra delen av Svintunabygden, nära landskaps­
gränsen till Södermanland och invid den gamla färdvägen från Svealand,
grundades i början av 1400-talet ett franciskanerkonvent, benämnt Krokek
eller Vårfrukloster på Kolmården (Samzelius 1965; Ohlsén 2011). Efter refor­
mationen inrättades en sockenkyrka i Krokek och på 1600-talet ett gästgiveri.
Frånsett en kortare självständighetsperiod 1639–93 var Krokek fram till 1885
annex till Dagsbergs socken på Vikbolandet (Franzén 1991, s 27).
Utredningsområdet (UO) är nästan helt och hållet beläget på Kolmården.
Undantaget utgörs av en liten del av Kvillingeslätten nedanför kolmårdsbranten
och som tillhör säteriet Björnsnäs. Härifrån sträcker sig UO drygt en mil över
Kolmården med dess skogar, berg och dalar, till landskapsgränsen mellan
Östergötland och Södermanland i öster. Den senare är sedan 1600-talet til�­
lika länsgräns. Inom UO saknas gravfält och andra fornlämningar som skulle
kunna indikera en fast bebyggelse under järnåldern. Området tycks alltså ha
varit obebyggt vid medeltidens början. Av lantmäterikartorna från 1600- och
1700-talet framgår att gränsen till Bråbo häradsallmänning följer kolmårds­
branten. Förutom nyssnämnda lilla del av Kvillingeslätten har UO i sin helhet
utgjorts av häradsallmänningar. Vissa delar gör så fortfarande. Kolmården är
faktiskt en av de trakter i Sverige där flest häradsallmänningar finns kvar
( Jansson 2001). Detta är ett medeltida kulturarv.
Hur såg då den administrativa indelningen ut i äldre tid inom UO? Den
viktigaste gränsen utgjordes av Getåbäcken, som slingrar sig fram i botten av
en djup ravin. På dess västra sida låg Bråbo härad och Kvillinge socken, på dess
östra Lösings härad och Krokeks socken. Den medeltida centralbygden i
Krokeks socken låg i anslutning till Svinsjön och benämndes som sagt Svintuna­
bygden. Denna når emellertid inte in i UO, som mot öster begränsas av den
gamla landskapsgränsen. På andra sidan vidtar Södermanland och Jönåkers
26 Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland)
# Petterslund
# Rosenkälla
" Strålsund
Strålsjötorpet
Strålsjösand
Böksjötorp
Löten
"
#
#
#" " Böksjö
Sveden
Blommedal
#
"
Rödmosson
"
Hultet
Algutsboda
"
Krokek
Kronoberg
#
Stenkullen Bröta Nybygget
##
## Björnlund
#
#
Solberga Tegelhagen
"
Björnsnäs
Bråviken
Teckenförklaring
"
Gård (primärenhet)
"
Gård (sekundärenhet)
#
Torp
Utredningsområde
Område, undantaget
0
1
Skala 1: 50 000
2 km
Figur 12. Utredningsområdet med
gårdar och torp från 1500-talet till
1800-talet.
KARTBEARBETNING AV ALF ERICSSON
OCH LARS ÖSTLIN.
härad, vars del på Kolmården redan under medeltiden utgjordes av en bety­
dande bergslagsbygd, benämnd Näveberg (Skyllberg 2001).
Vi ska nu titta närmare på den historiska bebyggelsen inom UO med fokus
på när gårdarna har etablerats. Bebyggelsen redovisas översiktligt på vidstående
karta (figur 12) Den äldsta kända gården är Algutsboda i Kvillinge socken.
Går­den ligger strax väster om Getåbäcken och den gamla häradsgränsen.
Algutsboda finns upptagen i kronans jordebok med början år 1543, vilken är
den första årgången, och redovisas då som ett kronohemman (ÖgH 1543).
Gården räntade ett lispund sämjesmör, vilket tyder på att den har varit tämligen
liten. Åkern uppges emellertid vara god. Äldre belägg än så saknas, men det
kan inte uteslutas att Algutsboda tillkom redan under medeltiden. Den ännu
bebyggda tomten har registrerats som ett bevakningsobjekt (UV 4). Den äldsta
kartan över Algutsboda är från 1697 (LSA D57-2:1). Av denna framgår att
gården låg på samma plats som idag och att åkern på för Östergötland sed­
vanligt sätt var indelad i två gärden som odlades växelvis vartannat år. Den
totala arealen uppgick till knappt 9 tunnland (figur 13). Gårdarna på slätten
var i regel betydligt större.
Ytterligare en gård kan beläggas i UO under 1500-talet, närmare bestämt
Böksjö i Krokeks socken. Böksjö upptas som ett krononybygge i jordeboken
1596. Gården är belägen vid Böksjön, vars namn den övertagit. Förleden i
ortnamnet är böke ’bokbestånd, bokskog’ (Fries 1965, s 65; Franzén 1991, s 28).
I Böksjö växer fortfarande trädet bok, vilket torde vara ett av Sveriges nord­
ligaste bestånd av vildväxande bok. Böksjö karterades redan 1650 och var då
en tämligen liten gård med knappt 5 tunnland åker (figur 14). Trots den ringa
arealen tillämpades halvträde. När E4 byggdes om till motorväg på 1960-talet
revs gården och större delen av gårdstomten schaktades bort utan arkeologisk
undersökning. Norr om motorvägen kvarligger dock delar av Böksjö gamla
tomt, vilka utgör fornlämning (UV 3).
Algutsboda och Böksjö är förhållandevis tidiga etableringar på Kolmår­
dens häradsallmänningar. Båda ligger i dalgångar med förhållandevis mycket
odlingsbar jord. Det är därför naturligt att nya gårdar har grundats i deras
närhet. Nyetableringarna har antingen skett som avsöndringar från allmän­
ningen eller från en befintlig bebyggelse. Det senare tycks vara fallet med
Böksjötorp, som i så fall är en avsöndring från Böksjö. Såväl namnet som läget
strax nordväst om den gamla inägomarken talar för att så är fallet. Böksjötorp
finns utsatt på en småskalig karta över Krokeks socken från 1706 (LSA D5234:1). Gården skattlades 1795 och var förr fjärdingsmansboställe (Franzén
1991, s 28). Gården är fortfarande bebyggd (obj LXXXIV).
En annan sekundär etablering är Rödmossen, som ligger nordväst om
Algutsboda. Gården redovisas på en småskalig karta över nordöstra Öster­
götland från 1673 (LSA D13) och på en karta över Bråbo häradsallmänning
från 1708 (LSA D20). Rödmossen karterades storskaligt med sina ägor och
gränser 1791 (LSA D57-71:1). På kartakten uppges att gården utgör uppod­
lingsmark på allmänningen Kolmården. Rödmossen är därför inte en avgärda
enhet till Algutsboda, utan en avsöndring från Bråbo häradsallmänning.
Denna form av avsöndring torde ha varit den vanliga på Kolmården. Gården
är fortfarande bebyggd (obj LXXXII).
Hultet ligger strax nordöst om Algutsboda, på motsatt sida av Getåbäcken.
Gården finns utsatt på nyssnämnda karta över Krokeks socken från 1706 och
uppges i förklaringen vara ett profossboställe (LSA D52-34:1). Profoss var
den militära rättsskiparen, åklagare och verkställare av militära bestraffningar.
Detta belägg är äldre än de som brukar refereras i ortnamnslitteraturen (Fries
1965, s 63; Franzén 1991, s 32). Hultet skattlades 1796 och har även varit
brofogdeboställe (Franzén 1991, s 32). Gården är fortfarande bebyggd (obj
LXXXIII).
Vid sjön Strålen i nordöstra delen av Krokeks socken finns två mindre
gårdar som heter Strålsund och Strålsjötorpet. Båda finns utsatta på socken­
kartan från 1706 och uppges vara oskattlagda torp på häradsallmänningen
(LSA D52: 34:1). Namnet Strålsund åsyftar ett uppgrundat sund norr om
sjön Strålen och som förr har förbundit denna sjö med sjön Gullvagnen. Går­
darna är fortfarande bebyggda (obj LXXXV, LXXXVI).
Under 1800-talet skedde en omfattande torpetablering. På den härads­
ekonomiska kartan från ca 1870 finns flera torp utsatta som tillkom under
nämnda sekel (RAK J112-56-6; J112-56-7). Inom UO heter dessa Blom­
medal, Löten, Strålsjösand, Rosenkälla och Petterslund. Dessa måste vara
unga eftersom ingen av dem finns med på sockenkartan över Krokek från
1848 (LSA D52-1:1). Till dessa ska läggas det strax väster om Böksjötorp
belägna Sveden, som inte finns utsatt på härdskartan, men omtalas år 1861
(Benegårdh 1981, s 120). Av dessa torp är Sveden, Löten och Rosenkälla
övergivna (UV 22, 23, 24). Ingen av dem har belägg som är äldre än 1850. Av
Sveden och Rosenkälla återstår synliga lämningar i form av grunder, som har
status som övriga kulturhistoriska lämningar, medan ovan mark synliga spår
saknas på platsen för Löten. Den senare har därför status som ”uppgift om”.
Avslutningsvis ska torpen under säteriet Björnsnäs beröras. Dessa ligger
alltså utanför Kolmårdens häradsallmänningar, nämligen på den lilla bit av
Figur 13. Algutsboda 1697. Utsnitt ur en geometrisk avmätning av Adolf Castman (LSA D57-2:1).
Copyright Lantmäteriet.
Figur 14. Böksjö 1650. Utsnitt ur en geometrisk jordebokskarta av Johan de Rogier (LSA D1:534).
Copyright Lantmäteriet.
Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland) 27
Kvillingeslätten som ligger vid foten av kolmårdsbranten. Här råder ett gynn­
samt mikroklimat, vilket bland annat bokbeståndet vittnar om. Torpen finns
utsatta på en karta över Björnsnäs från 1716 och dessa heter Stenkullen, Bröta
(senare Bröten), Nybygget, Tegelhagen och Björnlund (LSA D57-5:1). Av
dessa redovisas Stenkullen, Bröta och Tegelhagen redan på kartan över Bråbo
häradsallmänning från 1708 (LSA D20). Troligen rör det sig om dagsverks­
torp under sätesgården. Till dessa sällar sig ytterligare två torp. Det ena är
Sol­berga, som finns med på en karta från 1787 (LSA D57-64:1). Det andra
är Kronoberg, som dyker upp först på häradskartan från ca 1870 och som
jämnades med marken i samband med motorvägsbygget på 1960-talet. Inom
UO kvarligger dock en husgrund till en ekonomibyggnad som har tillhört
Kronoberg (UV 16). Vidare är Bröta/Bröten och Solberga övergivna (UV 25,
26). Torpen under Björnsnäs inordnades på 1890-talet i trädgårdsmästare
Rudolf Abelins skapelse Norrvikens trädgårdar. Byggnader finns fortfarande
på Sten­
kullen (obj LXXVIII), Nybygget (obj LXXIX), Tegelhagen (obj
LXXX) och Björnlund (obj LXXXI). På Nybygget uppfördes trädgårdsmästar­
bostaden (fig 6 och 7). Ett av torpens namn, närmare bestämt Stenkullen, lever
vidare som namn på en villa som uppfördes 1863 för tobaksfabrikör Erik
Swartz i Norrköping (Lindqvist 2008). Villan var en av de första på kol­
mårdsbranten och kan inte undgå någon som färdas på motorvägen genom
Kolmården.
Sammanfattningsvis kan sägas att bebyggelsen inom undersökningsområdet
är resultatet av en kolonisation som inleddes först på 1500-talet. Möjligen är
Algutsboda från medeltiden, men denna gård är i så fall det enda undantaget
från denna regel. Bebyggelsen har etablerats som avsöndringar från Bråbo
och Lösings häradsallmänningar. Dessa disponerades gemensamt av häradets
jordägare. Redan under medeltiden har emellertid kronan gjort anspråk på en
tredjedel av häradsallmänningarna och dessa anspråk utökades under tidig­
modern tid. De torp som låg under säteriet Björnsnäs nedanför kolmårds­
branten har dock grundats på enskilt ägd jord.
Förhistorisk tid – stenåldersjägare (och våra första bönder?)
Förutsättningar
Kolmårdens förkastningsbrant ner mot Bråviken är ett av östra Mellansveriges
mest dramatiska landskapsavsnitt. Från slätterna kring Bråviken reser sig för­
kastningen likt en vägg upp till 120 m ö h. På några ställen skärs Kolmårds­
branten av såväl vida som smalare och skarpt profilerade tvärgående sprickdalar.
De sträcker sig ner till vattnet med mjuka sluttningar och avsatser som skapat
attraktiva lägen för bebyggelse. En av dessa är Getåravinen med Algutsbodalen
mellan Åby och Krokek. Vid Algutsboda övergår ravinen till en bredare dal­
gång med öppen mark och små gårdar. Utredningsområdet domineras av
kraftigt kuperad skogsmark med markant, trånga sprickbildningar i nordväst
till sydost. De högsta partierna består ofta av berg i dagen medan svackorna
består av kärr och mossmark. I området finns ett stort antal flikiga, smala
sjöar som ligger där sprickbildningarna vidgar sig. Mellan sjöar och kärr löper
meandrande bäckar.
28 Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland)
Kolmården rymmer ett dolt kulturlandskap av ett slag som inte avsatt
några synliga spår i dagens landskap. I takt med landhöjningen, vilken med­
förde att de första öarna steg upp ur havet under äldsta stenålder, bildades en
extrem ytterskärgård nära den kvarvarande inlandsisen. Genom årtusendena
omvandlades denna miljö till en omfattande arkipelag med tusentals större
öar, kobbar och skär, för att till slut bilda ett sammanhängande fastland. Havet
var rikt på säl, fisk, sjöfågel och skaldjur och på de större öarna etablerades så
småningom landlevande djur och ätliga växter. De första människorna i detta
landskap var därmed fiskare, jägare och samlare (Åkerlund 1996; Gustafsson
& Nordin 2006; Wikell m fl 2009).
Genom landhöjningen erbjuder Kolmården närmast unika möjligheter att
studera tidiga kolonisationsförlopp och vår äldsta stenålderskultur. Genom
att läsa landskapets topografi med hänsyn till stenålderns föränderliga strand­
linjer är det möjligt att finna lägerplatser och boplatser. Det är viktigt att
förstå relationen till för stenåldersmänniskorna skyddade platser, ofta i lä för
vind samt med en tydlig strand och strategiska utkikspunkter för jakt. Land­
skapet måste utläsas och inventeras från en båtburen människas perspektiv.
De äldsta kända boplatserna, ca 10 000 år gamla, ligger idag upp mot 80–
90 meter över havet och man kan kronologiskt följa äldre stenåldersboplatser
ner till ca 35–40 meter över havet. Därefter tar de strandbundna neolitiska
boplatserna vid, av vilka särskilt den gropkeramiska boplatstraditionen (ca 5500
år sedan), på höjder runt 25–30 meter över havet är markant. I detta lanskaps­
utsnitt är t ex forntida vikar och laguner, eller miljöer där långsmala fjärdar
möts, rikt nyttjade och uppvisar en påfallande mängd boplatser och fynd, idag
genom landhöjningen upphöjda 45–60 meter över havet.
Kolmården har vid flera tillfällen varit föremål för stenåldersforskningens
intresse. Främst är det de rika gropkeramiska boplatserna längs kolmårds­
branten mot Bråviken som har beforskats. Tidiga insatser har gjorts av Torsten
Engström och kvartärgeologen Harald Tomasson gällande boplatsernas kro­
nologi och strandbundenhet. De berörde i förbigående även högre liggande
boplatser som enbart innehöll kvarts och trindyxor, vilket motsvarar sen- och
mellanmesolitikum (5000–6000 f Kr). Men fokus låg på det stora materialet
från mellanneolitikum (ca 3000 f Kr). Flera forskare har arbetat vidare med
dessa material, inte minst Axel Bagge (1938, 1951) som bearbetade resultaten
från den stora gropkeramiska boplatsen vid Fagervik. Han lade grunden till
en kronologi som fortfarande används. Andra insatser har utförts av Birger
Nerman (1927) vid Säter där en liknande kronologi upprättades redan ett
årtionde tidigare.
I östra Mellansverige liksom i många andra delar av Norden har forsk­
ningen gång på gång kunnat påvisa att boplatserna är strandbundna. Förhål­
landet gäller givetvis själva kusten under forntiden. Fynden kan därför generellt
sett dateras efter sin nivå över havet. Ett nära samarbete med kvartärgeologer
har också skett i många fall. I Kolmården har arkeolog Agneta Åkerlund ge­
nom­
fört flera projekt utifrån detta övergripande tema under 1990-talet.
Åkerlunds arbeten, inklusive en avhandling, var de första stora insatserna i
området sedan 1900-talets första hälft (Åkerlund 1994; 1996a; 1996b; 1999;
2002). Utifrån ett intensivt inventeringsarbete på Södertörn efter mesolitiska
boplatser riktades tidigt blickarna även mot Kolmården och Mälarmården.
Inledande inventeringar gav genast fynd i höglänt terräng i dessa skogsområden.
Inventeringsprojektet på Södertörn tog fasta på att stenålderns boplatser var
strandbundna. Roger Wikell har tillsammans med Dag Hammar och Mattias
Pettersson framgångsrikt bedrivit inventering och riktade undersökningar av
mesolitiska lokaler i Hanveden och Tyresta på Södertörn. Utgångspunkten
har varit att boplatserna är strandbundna – men vår erfarenhet är att om man
vill finna många lokaler från ett marint mesolitiskt kulturlandskap bör man
sätta sig in i hur den forntida människan levde. Hur rörde man sig i landskapet?
I en skärgård använde man sig givetvis av båtar. Arkeologen bör därför vända
på perspektivet. Istället för att se boplatserna som strandbundna, bör arkeo­
logen se den forntida människan som båtburen. Med den aktiva blicken på
landskapet har man en nyckel till att förstå ett mesolitiskt kulturlandskap som
präglas av skärgård.
Vid tidigare insatser i Kolmården har metoden från Södertörn tillämpats.
Många lokaler har också hittats. I Kolmården har arbetet koncentrerats till de
äldsta lokalerna, vilket i nuvarande kunskapsläge synes ligga på omkring 85
meter över havet. Det motsvarar en ålder av ungefär 10 000 år sedan. I jäm­
förelse med östsvenska områden norr om Kolmården talar mycket för en snabb
kolonisationsfas av ytterarkipelagen för runt 10 000 år sedan (Pettersson &
Wikell 2014). En av de frågor som har diskuterats och som alltid återkommer
i en källkritisk aspekt på att inventera höglänta skogsområden med forntida
strandlinjer är: hur hittar man boplatser som inte har legat vid stranden? I
övriga Sveriges inland är regeln att boplatser ofta ligger vid sjöar och vatten­
drag, men som ofta framhålls finns det även lokaler i inlandet som inte ligger
vid något vatten alls. Vår erfarenhet från Kolmården är hittills att det inte
finns några fynd ovanför 85 meter över havet, trots att det finns mycket lämp­
liga lägen i terrängen. Lägen som på lägre nivåer regelbundet är fyndförande.
I Kolmården finns inom utredningsområdet en intressant lokal vid sjön Gull­
vagnen. Lokalen ligger på 80 meter över havet, men vid en arkeologisk förunder­
sökning daterades lokalen till mellanmesolitikum. Det vill säga åtskilligt
yngre än vad nivån över havet indikerar (Färjare 1999).
Metod och resultat
Metoden för fältarbetet inom ostlänkskorridoren bygger delvis på att boplat­
serna varit strandbundna, och kartorna lästes därför som sjökort. Men en
betydande insats lades också vid våtmarker och sjöar för att finna icke havs­
strandbundna lokaler. De ”sökschakt” som det moderna skogsbruket erbjuder
i form av hyggesplöjning besiktigades också. Bearbetad kvarts och andra
bergarter är ofta lätta att finna i markskador på hyggen.
Under det intensiva fältarbetet påträffades slagen kvarts på flera platser som
identifierades som goda hamnlägen. Förmodligen var de strandbundna under
mesolitikum, och utifrån de strandförskjutningsmodeller som finns för området
torde de vara någonstans mellan 9000 till 10 000 år gamla. Fynden passar väl
in med tidigare erfarenhet av liknande platser i Kolmården. Området är ett
viktigt forskningsområde för tidig mänsklig bosättning i östra Mellansverige.
I nuvarande kunskapsläge motsvarar dessa fynd kolonisationsfasen av regionen,
och de har även väckt internationellt intresse bland forskare som arbetar med
pionjärbosättningar i Skandinavien och Nordeuropa. Områdets stora veten­
skapliga potential ligger onekligen hos de tidiga fyndplatserna.
Fynd av bearbetad kvarts och grönsten gjordes intill den lilla sjön Svartgölen
(Objekt LV). Denna plats ligger hela 105 meter över havet. Förmodligen var
denna lokal inte strandbunden vid det forna havet utan istället knuten till ett
inlandsläge vid sjön. Bearbetad grönsten förekommer vanligtvis på lägre nivåer
i terrängen. Det är således inte troligt att fyndplatsen skulle vara så gammal
som nivån motsvarar. En bit bränd flinta på samma plats indikerar också en
be­tydligt yngre datering. Platsen är mycket intressant då försvinnande få lokaler
kan sägas ligga i inlandet (här sett ur ett mycket lokalt perspektiv). Inven­
teringen resulterade även i fler fynd vid sjön Gullvagnen. Vid sjöns norra
stränder påträffades skärvsten på flera platser. Dateringen är oklar, och de
eldskadade stenarna kan vara såväl från stenålder som från bronsålder och
äldre järnålder, då skärvsten är vanligt förekommande på respektive perioders
boplatslämningar. Fynden är lovande eftersom de visar att aktiviteter har före­
kommit vid insjöar och våtmarker, något som i sig knappast är förvånande,
men vi har i nuvarande kunskapsläge tämligen få belägg på lokaler som är
knutna till insjöar och dylikt i kustregionen.
Sammanfattningsvis konstaterades 77 potentiella boplatslägen inom ut­
redningsområdet. De har avgränsats utifrån topografi och markbeskaffenhet.
Samtliga utgör utredningsobjekt, vilket innebär att det först vid fortsatta arkeo­
logiska åtgärder kan konstateras om de utgör fornlämningar eller ej. Fynd av
bearbetad kvarts gjordes inom ett par av områdena, vilket stärker bedöm­
ningen att vi har att göra med förhistoriska boplatser.
De nyfunna lämningarna ligger koncentrerade inom tre geografiska om­
råden, sprickdalarna vid Algutsbo och Böksjö samt Bråvikenbranten i söder.
Vid sprickdalarna vid Algutsbo och Böksjö har vi tagit fasta på lägen som var
strandbundna när området utgjordes av en havsvik, här har vi därför haft fokus
runt våtmarker, sjöar och mossar. Bråvikenbranten har bra lägen för fram­
förallt gropkeramiska boplatser. Särskilt Getåravinen tycks rymma goda för­
utsättningar för boplatser från en mycket lång tidsrymd. I nordväst ligger Brä­
sjön på 86 meter över havet som omges av ett mycket höglänt område med
små sjöar och dalgångar. De höga nivåerna innebär att mycket tidiga lokaler
kan finnas i området, partierna kring Getådalens mynning i sydväst har även
förutsättningar för strandbunden bebyggelse från senare delen av mesolitikum
och neolitikum. Dalen bör också under lång tid ha fungerat som en viktig
kommunikationsled genom stenålderslandskapet. I Getådalens mynning finns
en gropkeramisk boplats. Utredningen visar att det finns ett stort antal poten­
tiella boplatslägen koncentrerade till sprickdalarna mellan höjderna. På de
mest markanta höjderna gjordes få nyfynd, området avgränsas naturligt av olika
geografiska förutsättningar.
Boplatslägena varierar i storlek från små, cirka 10 meter i diameter, till stora
sammanhängande områden upp mot 400 meter i diameter. De stora områdena
ligger främst i Böksjötrakten. De flesta boplatser som påträffats är små till
ytan och ligger på naturliga små platåer, eller skyddade gipar. Dessa platser
har troligen utgjort tillfälliga visten som fångst- eller jaktplatser.
Antal boplatslägen
12
10
8
6
4
2
0
Meter över havet
Figur 15. Fynd av bearbetad kvarts och grönsten vid
Svartgölen. FOTO ROGER WIKELL.
Figur 16. Diagrammet visar de 77 boplatslägenas nivåfördelning. GRAFIK ROGER WIKELL.
Kartstudie, byråinventering och provborrning av
våtmarker med arkeologisk potential utmed Ostlänken,
sträckan Eriksberg–Grantorp, Kolmården, Östergötland
Mossar och våtmarker med god sediment- och torvstratigrafi är såväl geolo­
giska arkiv som presumtiva ”fällor” för antropogent material och arkeologiska
lämningar. De bjuder som regel på goda dateringsmöjligheter samt uppvisar
ofta mycket goda bevaringsförhållanden för organiskt material som ben och
trä. Möjligheten är stor att finna material in situ i och med den skyddande
miljön. Varierande fynd från våtmarker från samtliga förhistoriska tidsperioder
är vanligt förekommande, t ex i form av lösfynd, ben, fasta anläggningar i trä
etc. Igenväxande mossmarker (försumpnings- eller igenväxningslagerföljder)
kan även dölja boplatslämningar i form av fynd och utkastlager.
Flera arbetssätt finns för att bedöma mossar och våtmarker. Merparten av
dem lämpar sig emellertid bäst under efterföljande utrednings- (etapp 2) eller
undersökningsskeden, då dessa innefattar olika markingrepp i våtmarken.
Borrningar i kombination med geoelektrik kan t ex lokalisera fossila strand­
zoner där aktiviteter kan ha ägt rum, eller identifiera enskilda större anlägg­
ningar och fynd såsom stockbåtar, bryggor, fundament mm. Allt som komp­
lement till kommande provschakt för att söka mänsklig närvaro och handlingar.
I detta första skede (etapp 1) har våtmarker uppmärksammats i relation till
i övrigt goda lägen för boplatser och fynd, men även om möjligt värderats uti­
från skriftlig information. I samband med inventeringen tog paleoekolog Jonas
Bergman dessutom upp fyra borrkärnor ur utvalda mossar och våtmarker, för
att utröna om dessa tidigare utgjort havsvikar.
Som förslag på kommande åtgärder i nästa skede kan, efter en byråinven­
tering, samtliga berörda våtmarker undersökas i fält och stratigrafin klargöras
genom borrning med s k ryssborr (se foton). Efter detta delas våtmarkerna
upp i igenväxningslagerföljder och försumpningslagerföljder och dateras
eventuellt. I speciella fall tas även enstaka pollenprover för att bedöma den
paleoekologiska potentialen (t ex om det finns en närliggande boplats eller
dyl). Våtmarker som bedöms ha arkeologisk potential stratigrafiborras i tran­
sekter för att bedöma var strandzoner och/eller kantzoner legat vid olika tids­
perioder.
Kartstudien
En kartstudie är gjord med avsikt att förbättra det arkeologiska kunskapsläget
gällande arkeologiska lämningar i våtmarker som sjöar, mossar och kärr. Stu­
dien är baserad på SGUs jordartskarta Ae 46 och dess tillhörande kartbe­
skrivning, samt flygbilder och redan gjorda fältobservationer. Våtmarker är en
miljö där organiskt material har hög bevarandegrad, tvärtemot landmiljöer
som har låg bevarandegrad. Av huvudsakligen denna anledning är den arkeo­
logiska fyndfrekvensen totalt sett hög i våtmarker. Dateringsmöjligheterna är
följaktligen också mycket goda (t ex med hjälp av 14C och dendrokronologi)
för material som påträffas i organogena jordarter. Stratigrafin i våtmarker är
dock ofta komplex och kräver kvartärgeologisk och paleoekologisk kompetens
för att kunna undersökas optimalt.
Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland) 29
Efter en byråinventering bör intressanta lokaler med potential undersökas
i fält och stratigrafin klargöras genom borrning med s k ryssborr. Efter detta
delas våtmarkerna upp i igenväxningslagerföljder och försumpningslagerföljder.
Igenväxningslagerföljder innehåller fornsjösediment under torven. Försump­
ningslagerföljder innebär vanligen att torv ligger direkt på havssediment,
berg, morän eller isälvssediment, och är vanligen inte mer än 2–3000 år gamla.
Tidigare arkeologiska fynd och undersökningar i våtmarkslager har i stora
drag visat på följande arkeologi:
Fornmiljö
Avsatt jordart
Arkeologiska
fyndkategorier
Arkeologiska
perioder
Hav, havsvik
Lera, gyttjelera
Sjöfart, fiske/jakt, utkastlager.
Meso-modern
Sjö
Gyttja, lergyttja
Sjöfart, fiske/jakt, utkastlager,
rit/kult, sjömalmsbrytning.
Meso-modern
Kärr
Kärrtorv, starrtorv
Jakt, utkastlager, rit/kult,
myrmalmsbrytning, torvtäkt.
Meso-modern
Mosse
Vitmosstorv, starrtorv
Jakt, rit/kult, torvtäkt, slåtter.
Vanligen BÅ-modern
Kärr 1
Mosse 1
Kärr 2
Mosse 2 – Puttmossarna –
igenväxning
Kärr 3 – Karlsmossen –
igenväxning
Mosse 3
Kärr 4
Mosse 4
Kärr 5
Mosse 5
Kärr 6
Mosse 6
Kärr 7 – Igenväxning
Mosse 7
Kärr 8
Mosse 8
Kärr 9 – Puttmossarna
Kärr 10
Kärr 11
Kärr 12
Kärr 13
Provborrade våtmarker
• Kärr 3 (Karlsmossen) provborrades översiktligt och följande igenväxningslagerföljd kunde konstateras:
Från botten: Lera, lergyttja, gyttja, kärrtorv. Lokalen är dikad och planterad med granskog. Lager under
kärrtorven förefaller vara ostörda och välbevarade.
• Kärr 7 provborrades översiktligt och följande igenväxningslagerföljd kunde konstateras:
Från botten: Lera, lergyttja, gyttja, kärrtorv, rismosstorv. Lokalen förefaller dikad men gyttjan och underlig­
gande sediment verkar ostörda. Se foto nedan.
• Mosse 2 (Puttmossarna, foto nedan figur 18) är en tall-risbevuxen mosse. Den provborrades översiktligt och
följande igenväxningslagerföljd kunde konstateras:
Från botten: Lera, gyttja, kärrtorv, vitmosstorv. Lokalen verkar helt orörd.
• Kärr 36 är en försumpningstorvmark intill sjön Gullvagnen. Lagerföljden domineras av kärrtorv med sand­
lager från översvämningshändelser.
Kärr 14
Kärr 15
Kärr 16
Baserat på SGUs jord­
arts­
kartering och tillhörande be­
skriv­ning framgår att två typer
av torvmarker kartlagts, näm­
ligen kärr och mossar.
Sjöar är en tredje typ av våt­
mark men de har inte undersökts
i detta sammanhang. Mossarna
tenderar vara något större till
ytan, och färre till antalet. Man
kan säga att mossarna generellt
innehåller äldre lager och har en
mäktigare lagerföljd, som ofta
in­kluderar en jordartslagerföljd
med havssediment (lera/gyttje­
lera), sjösediment (gyttja), kärr­
torv, och överst vitmosstorv. Se
tabell 1 och karta, figur 19, nedan,
för byråinventerade våtmarker.
Kärr 17
Kärr 18
Kärr 19
Kärr 20
Kärr 21
Kärr 22
Kärr 23
Kärr 24
Kärr 25
Kärr 26
Kärr 27
Kärr 28
Kärr 29
Kärr 30 – Ekgölen
Kärr 31
Kärr 32
Kärr 33
Kärr 34
Kärr 34
Kärr 35
Kärr 36 – Gullvagnen –
försumpning
Kärr 37 – Strålen
Kärr 38
Kärr 39
Kärr 40
Kärr 41
Kärr 42
Kärr 43
Figur 17. Borrkärna från kärr 7.
FOTO JONAS BERGMAN.
30 Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland)
Tabell 1. Byråinventerade våtmarker (huvudsakligen
torvmarker) mellan Eriksberg och Grantorp.
Figur 18. Borrning i Puttmossarna. FOTO FREDRIK MOLIN.
±
Kärr 41Kärr 43
Kärr 42
Kärr 40
Kärr 39
Kärr 38
Mosse 8
Kärr 37-Strålen
Kärr 35
Kärr 36-Gullvagnen-försumpning
Kärr 34
Kärr 33Kärr 34 Mosse 7
Kärr 32
Kärr 31
Kärr 29 Mosse 6
Kärr 26Kärr 27
Kärr 24 Kärr 28
Mosse 5
Kärr 23
Mosse 4Kärr 21
Kärr 22
Kärr 19 Kärr 20
Kärr 16
Kärr 11Kärr 12
Kärr 5
Kärr 3-Karlsmossen-igenväxning
Kärr 1
Kärr 2
Kärr 8 Kärr 13Kärr 14Kärr 17
Kärr 18
Mosse 1 Mosse 3
Kärr 10
Kärr 9-Puttmossarna
Mosse 2-Puttmossarna-igenväxning
Kärr 4
Kärr 7-igenväxning
Kärr 6
0 187,5 375
750
1 125
1 500
Meter
Figur 19. Byråinventerade våtmarker. KARTBEARBETNING AV JONAS BERGMAN OCH PIA NILSSON.
Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland) 31
Utmarken och skogen
Det svenska jordbrukets säsongmässiga prägel har öppnat för många ekono­
miska verksamheter. Att jorden, åkern, historiskt sett betraktas som lantbrukets
huvudresurs har i många fall en juridisk snarare än ekonomisk bakgrund.
Skatter betalades ofta i spannmål och åkern producerade lagringsbara kalorier,
i form av spannmål, bröd eller öl. Men att vara jordägare, även till den minsta
åker, innebar dessutom status, identitet och, framför allt, tillgång till byns
gemensamma resurser. Den åkerjord man förfogade över utgjorde en viss an­
del av byns jord, vilket i sin tur gav tillträde till motsvarade andel av byns
kollektiva resurser såsom fiske, kvarnströmmar, bete, skog samt löv till foder.
Detta betydde regionalt mer för den ekonomiska bärkraften än själva åker­
marken, och utan en formell rådighet över odlad jord förlorade man tillträde
även till dessa kollektiva resurser (Holmbäck och Wessén 1962 s 110 f; 1734
års lag, Rättshistoriskt bibliotek 1984 s 80; Wennersten och Sporrong 1995;
Widgren 1995; Slotte 1999 s 27).
Att utredningsområdet ligger utanför de historiska centralbygderna, och ut­
görs av byarnas och gårdarnas skog och utmark, innebär alltså inte att trakten
var av mindre betydelse för hemmanens ekonomi – snarare tvärtom. Utmar­
kerna var historiskt sett livsviktiga. Här släpptes boskapen på sommarbete, här
skördades mosshö och löv som innebar möjlighet att hålla djur över vintern, här
svedjade, fiskade, fångade och jagade man, här hämtades torv, timmer, bränsle,
gärdselvirke och råmaterial för hantverk och järnframställning. De som hade
möjlighet kolade, eller framställde pottaska, tjära och beck – lönsamma när­
ingar eftersom efterfrågan var stor. Andra ekonomiskt avgörande grenar som
var beroende av utmarken var uppfödning av boskap och produktion av smör.
Det var dock inte fritt fram att utnyttja skogen och utmarken. Nyttjanderätten
var kopplad till rådighet över jord, och jordinnehavets storlek styrde hur stor
andel av byns utmarksresurser man kunde utnyttja (Nilsson 2008 och 2010).
Utmarkens avgörande betydelse framstår också klart när av att både tjära,
och tjärans vidareförädling beck, utgör ett par av Sveriges största exportpro­
dukter under 1600-talet (Larsson 1996 s 10, 13, 15). Järnbrukens expansion
under 1600- och 1700-talen fick dessutom en helt avgörande betydelse på
ekonomins och arbetsårets utseende, eftersom ansenliga mängder ved och kol
transporterades till bruken.
Spår av skogs- och utmarksbruk har påträffats i form av lämningar efter
jakt och kolmilning. Till samma kategori ska sannolikt också en skärvstens­
hög föras. Detta är en av få fornlämningar av förhistorisk typ som har fram­
kommit under utredningen.
Sedan tidigare var en fångstgrop känd vid gården Rödmossen i Kvillinge
socken (RAÄ 138) och som utgörs av kvadratisk grop med stensatta sidor. Tro­
ligen har syftet med denna varit att fånga varg. Inte långt från denna har ytter­
ligare en fångstgrop påträffats (UV 12). Den nyfunna fångstgropen är av enk­
lare utförande och består av rund grop med kantvall. De båda fångstgroparna
ligger på ömse sidor om en bäckravin i en smal passage mellan bergshöjder.
Till jakt kan antagligen ytterligare en lämning relateras och som utgörs av
ett röse bestående av staplade stenhällar (UV 10). Röset är ca en meter stort och
en meter högt och står på en klipphylla invid ett markerat viltstråk. Stenarna
32 Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland)
är klädda med lavar och röset ger ett ålderdomligt intryck. Strax intill röset
iakttogs slag av kronhjort och i närheten påträffades ett kronhjortshorn. Exakt
vilken funktion röset har fyllt är okänt, men det rör sig inte om ett gräns­
märke. Även denna lämning finns på Rödmossens ägor.
Kolningsanläggningarna utgörs av tre kolbottnar (UV 19, 20, 21). Samt­
liga kolmilor har haft rund grundform och utgjort resmilor. En av dem ligger
i ett utpräglat utmarksläge sydväst om sjön Gullvagnen (UV 19). I anslutning
till denna kolmila finns grunderna efter tre kolarkojor. I dessa små byggnader
har kolarna värmt sig och lagat mat över eld när de vakat över milan. Åldern
på dessa kolmilor är obekant.
Till utmarkslämningarna kan också en skärvstenshög (UV 27) föras. Skärv­
stenshögar är typiska för bronsåldern, men förekommer också under äldre järn­
ålder. Vanligen ligger de i anslutning till boplatser, men det förekommer också
att de har ett utpräglat utmarksläge, utan anslutande boplatslämningar. I det
senare fallet består inte skärvstenarna av hushållsavfall, utan rester från något
slags specialiserad verksamhet där upphettning av stenar i eld har ingått. Skärv­
stenhögar av det senare slaget har undersökts på härads­allmänningen Sneden
i södra Uppland (Fagerlund 1997) och på utmarken till byn Sunneränga i
norra Småland (Ericsson & Nilsson 2003). Den nyupptäckta skärvstenshögen
på Kolmården ligger inte långt från Korpklint, i ett av bergväggar skyddat läge
strax väster om Puttmossarna. Vilken slags verksamhet som har utövats på
denna höga altitud kan endast framtida undersökningar utvisa.
När nybyggena på Kolmården avsöndrades från häradsallmänningen fick
de erkända gränser och rågångar. Dessa skulle markeras med särskilda gräns­
märken. Fastighetsgränser är relativt stabila element i kulturlandskapet och
gränsrösen som kan vara flera hundra år gamla markerar inte sällan ännu giltiga
skiljen mellan gårdar och byar. Sådana gränsmärken utgör trots sin ibland
höga ålder inga fornlämningar – de har nämligen aldrig tagits ur bruk. När
Rödmossen karterades 1791 markerade och beskrev lantmätaren samtliga
gränsmärken runt fastigheten (LSA D57-71:1). I senare tid har gränserna
justerats, vilket fått till följd att ett av gränsmärkena tagits ur bruk. Det obsoleta
gränsröset utgör en övrig kulturhistorisk lämning (UV 15). I dess mitt står en
visarsten som pekar ut den försvunna rågångens riktning.
I sammanhanget kan nämnas några obekräftade uppgifter förmedlade av
folkskoläraren och kolmårdskännaren Torsten Engström i en artikel om Krok­
eks kloster (Samzelius 1965, s. 106). Enligt honom har lekbröderna i Krokek
vid norra änden av sjön Gullvagnen anlagt ett vattendrivet verk, troligen en
sågkvarn. Ett betydande fall har erhållits genom uppdämning av sjöns natur­
liga avlopp mot sjön Strålen. Vattenståndet har reglerats med hålldammar,
benämnda Munkdammarna, vilka ännu på Engströms tid ska ha varit synliga
i kärrkanten ovanför vägen öster om Gullvagnen. Av dessa anläggningar finns
numera inga synliga lämningar.
Färdvägar och samfärdsel
Redan under förhistorisk tid färdades folk genom Kolmården på resor mellan
Svealand och Götaland. Denna skogstrakt var en ödemark och nämnda riks­
delar benämndes på medeltiden symptomatiskt Nordanskog och Sunnanskog.
Inte minst red den nyvalde kungen med sitt följe över Kolmården på sin eriks­
gata genom riket. Det var i Svintuna som östgötarna skulle ta emot den ny­
valde konungen, när denne anlände från Södermanland. Orten omtalas i de
medeltida lagarna (SdmL Kg 2, UL Kg 2, MEL Kg 2) men det är oklart exakt
var den har legat. Oavsett detta förefaller det troligt att kungen följde den
urgamla färdled, som från Södermanland kom in i Östergötland omedelbart
nordost om läns- och landskapsgränsen i Krokbäcken öster om Krokeks öde­
kyrka, dvs på den plats där franciskanernas skogskonvent låg på 1400-talet.
Därefter har landsvägen via kastalen i Uttersberg fortsatt ner till Bråviken för
att därefter följa stranden till Norrviken, där den vek av till Björnsnäs (Eng­
ström 1965, s 73f ). Nära Björnsnäs säteri finns över ett mindre vattendrag en
bro som omtalas på en runhäll i dess närhet (RAÄ 16). Runorna är ristade i
en drakslinga och de berättar att Harde och Sigrev lät hugga denna häll och
gjorde denna bro efter sin broder Nan.
Runhällen i Björnsnäs är en säker hållpunkt i alla rekonstruktioner av vi­
kingatida och medeltida färdvägar över Kolmården. Det ska betonas att det
handlar rekonstruktioner, delvis väldigt osäkra. Inte minst är det osäkert om
det har gått en väg utmed Bråviksstranden redan under vikingatiden, dvs när
runristningen tillkom. Inte minst nivåförhållanden och landhöjning gör denna
tolkning ostadig.
Under utredningen har ett färdvägssystem registrerats i en sandig gip mellan
bergshöjder norr om Björnsnäs. Detta var sedan tidigare inrapporterat till
fornminnesregistret, men aldrig beskrivet eller karterat. Det enda som fanns i
FMIS var en punkt på kartan och några summariska uppgifter (RAÄ 182).
Färdvägssystemet utgörs av tio hålvägar varav som mest sex löper parallellt
med varandra. Hålvägarna är upp till 135 meter långa och i regel 1–2 meter
djupa. Profilen är mestadels V-formad, vilket tyder på att man har ridit på
häst. I samma gip, men på andra sidan av en bäckravin, finns ytterligare ett
färdvägssystem, som består av två hålvägar (UV 14).
Hålvägarna i nämnda färdvägssystem är ett nytillskott i diskussionen om
äldre samfärdsleder på Kolmården. Deras orientering är huvudsakligen nordsydlig och följer man deras förlängning i rak riktning mot söder hamnar man
vid den gamla bron och runhällen i Björnsnäs. Detta förhållande pekar på att
hålvägarna kan vara samtida med runristningen. Därmed öppnas en möjlig­
het för att det under vikingatid och tidig medeltid har funnits en färdväg som
från Björnsnäs har passerat upp genom passet i kolmårdsbranten norr om
gården.
I sammanhanget kan nämnas att det på åsryggarna mellan hålvägarna och
en bäckravin finns ett flertal gropar som oftast ligger på rad (RAÄ 55, UV 5–9).
Vilken funktion dessa gropar har fyllt är obekant. Det rör sig inte om fångst­
gropar. Groparna är sällan mer än en meter djupa, men provstick visar att deras
botten i regel består av ett ca halvmetertjockt lager av humös sand. Möjligen rör
det sig om stukor för vinterförvaring av rotsaker. I så fall finns det troligen ett
samband med tillkomsten av Norrvikens trädgårdar på 1890-talet.
Stora Kolmårdsvägen, i bygden benämnd Gamla Stockholmsvägen, till­
kom troligen på 1640-talet (Engström 1965, s 76). Denna landsväg finns utsatt
på en småskalig karta över nordöstra Östergötland från 1673 (figur 20).
Figur 20. Utsnitt ur en karta av Johan de Rogier från 1673 (LSA D13). På kartbilden syns Gamla Stockholmsvägen och dess passage över Getån, benämnd Getåbro. Lägg märke till den förhållandevis täta bebyggelsen mellan Krokeks gamla kyrka och Svinsjön. Copyright Lantmäteriet.
Gamla Stockolmsvägen anlöper utredningsområdet väster om Strömsfors,
där den leder uppför de branta Lönnbrobackarna, vid vars fot en av Kolmårdens
mest berömda lönnkrogar, Filas krog, låg en bit in i skogen. Nära krönet av
Lönnbrobackarna, på vägens högra sida finns en inskription i en berghäll,
som tyvärr är skadad (RAÄ 73). Under en valhänt huggen krona kan man läsa:
CAROLIUS DEN XI
ULRICA ELEONORA
DEN 4 MAIUS ANO 1678
Platsen kallades förr Kronhällarna, men bär nu namnet Kronberget och är
en av de högsta punkterna på Kolmården. Inom parentes kan nämnas att år­
talet på inskriptionen inte kan stämma. Kungen förmäldes nämligen med sin
gemål först 6 maj 1680. Efter denna anhalt forsätter den gamla vägen genom
skogen och lämnar utredningsområdet strax söder om Getsjötorp för att
fortsätta via Getsjöbro till Åby nedanför kolmårdsbranten. Den del av Gamla
Stockholmsvägen som slingrar sig genom utredningsområdet är säkerligen
till största del oförändrad jämfört med 1600-talets vägsträckning. Hursom­
helst ger den ett ålderdomligt intryck.
Inom utredningsområdet finns det flera mindre vägar av ålderdomlig karak­
tär som går att igenkänna på äldre kartor. En sådan är vägen mellan Rödmossen
och Eriksberg eller Långeblåmosse som gården hette förr. Utmed vägen finns
en kallmurad källa vid namn Jacobs källa (UV 2). Denna källa med dess namn
finns utsatt på en karta från 1791 (LSA D57-71:1). Om Jacobs källa finns i
bygden en levande tradition som berättar att om den skulle sina kommer det
att gå illa för folket på Rödmossen. Det är inte svårt att föreställa sig att väg­
farare har vilat och släckt sin törst vid denna källa.
Linköping 20 januari 2015
Pia Nilsson, Alf Ericsson,
Britt Ajneborn, Roger Wikell,
Jonas Bergman, Fredrik Molin
Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland) 33
Referenser
Litteratur
Bagge, A. 1938. Stenåldersboplatsen vid Fagervik i Krokeks sn, Östergötland. Ett
preliminärt meddelande. Meddelanden från Östergötlands och Linköpings
stads museum. 1937/1938, 151–159.
Bagge, A. 1951. Fagervik. Ein Rückrat für die Periodenteilung der ostswedischen
Wohnplatz- und Bootaxtkulturen aus dem Mittelneolitikum. Eine vorläufige
Mitteilung. Acta Archaeologica 22, s 57–118.
Benegårdh, E. 1981. Krokeks ödetorp – en historik. Norrköping.
Engström, T. 1965. Samfärdsleder och samfärdsel. I: Engström, T. (red). Kol­
mården, 1. Kommunen – Hembygden. Tio initierade uppsatser om Kolmårdens
kommun. [Kolmården]: [Kommunalkontoret].
Ericsson, A. & Nilsson, P. 2003. En skärvstenshög och kolningslämningar i Sunner­
änga. Riksantikvarieämbetet, UV Öst, Rapport 2003:21. Linköping.
Fagerlund, D. 1997. Skärvstenshögar i Sneden. En långvarig historia – på sidan
om. Riksantikvarieämbetet, UV Uppsala, Rapport 1997:48. Uppsala.
Franzén, G. 1991. Bebyggelsenamnen i Lösings härad. Ortnamnen i Östergötlands
län, 15. Uppsala.
Fries, S. 1965. Vad betyder ortnamnen – och när kom de till. I: Engström, T.
(red). Kolmården, 1. Kommunen - Hembygden. Tio initierade uppsatser om
Kolmårdens kommun. [Kolmården]: [Kommunalkontoret].
Färjare, A. 1999. Gullvagnen – en mesolitisk boplats i norra Kolmården. Riksan­
tikvarieämbetet, UV Mitt. Rapport 1999:17.
Gustafsson, P. & Nordin, M. 2006. Ett nytt land – tidigmesolitikum i Kol­
mården. Fornvännen 101, s 233–242.
Hammar, D. & Risberg, J. Nerman, B. 1927. Ett bidrag till frågan om gånggrifts­
tidens havsnivå vid Östergötland. Fornvännen 22, s 247–250. Wikell, R. 19
Holmbäck, Å. & Wessén, E. 1962. Magnus Erikssons landslag i nusvensk tolkning. Rättshistoriskt bibliotek, sjätte bandet. Stockholm: Nord. Bokh.
Jansson, U. 2001. Det allmännas bästa – en allmänning? I: Elg, M. (red). Plats,
landskap, karta. En vänatlas till Ulf Sporrong. Stockholm.
Larsson, L-O. 1996. Skogsmarkens ökade exploatering under tidig modern
historia. I Liljewall, B. Tjära, barkbröd och vildhonung. 7–23. Stockholm:
Nordiska museet (Skrifter om skogs- och lantbrukshistoria 9).
Lindqvist, A. 2008. Sommarnöjen – Ut i naturen. I: Douglas, M. (red). Att
hålla hus i Östergötland. Linköping.
MEL. Konung Magnus Erikssons Landslag. Utg av C. J. Schlyter. Samling af
Sveriges gamla lagar 10. Lund 1862.
Miljökonsekvensbeskrivning. Järnvägsutredning. Ostlänken avsnitt Järna – Norrköping. Slutrapport september 2009. Banverket.
Natur & kultur miljöer i Östergötland. 1983. Länsstyrelsen Östergötland.
Nerman, B. 1927. Ett bidrag till frågan om gånggriftstidens havsnivå vid
Östergötland.
Fornvännen 22, s 247–250.
Nilsson, P. Skogen och utmarken före skiftena I: In Situ. 2008, s 99–108.
Nilsson, P. 2010. Bortom åker och äng. Doctoral Thesis No. 2010:46. SLU.
Uppsala 2010.
34 Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland)
Ohlsén, M. 2011. Krokeks kloster. Franciskanernas skogskonvent. Linköping.
Ostlänken järnvägsutredning – kulturmiljöanalys. Delsträcka 2 Skavsta/Nyköping–
Åby. Underlagsrapport för miljökonsekvensbeskrivning. 2006. Riksantikvarie­
ämbetet.
PM – Ostlänken kulturmiljö och landskap 2014. Rapport. Underlag till tillåtlig­
hetsprövning. Trafikverket 2014-05-18.
Persson, C. 1982. Beskrivning till jordartskartan Katrineholm SO. SGU Ae 46.
Uppsala.
Pettersson, M. & Wikell, R. 2014. Where sky and sea are one. Close encounters
with early seafarers and seal-hunters off the Swedish Baltic coast. I Riede,
F. & Tallaavaara, M. (red). Lateglacial and Postglacial Pioneers in Northern
Europe. BAR International Series 2599, 2014, s 103–119.
Samzelius, M. 1965. Krokeks kloster eller Vårfrukloster på Kolmården. I:
Engström, T. (red). Kolmården, 1. Kommunen – Hembygden. Tio initie­
rade uppsatser om Kolmårdens kommun. [Kolmården]: [Kommunalkon­
toret].
SdmL. Södermannalagen. Utg. av C. J. Schlyter. Samling af Sveriges gamla
lagar 4. Lund 1838.
Sjöberg, M. 1996. Utmarkens resursfördelning. Träkol och järn ur ett socialt
perspektiv. I Liljewall, B. Tjära, barkbröd och vildhonung. 42–60. Stockholm:
Nordiska museet. (Skrifter om skogs- och lantbrukshistoria 9)
Skyllberg, E. 2001. Södermanlands medeltida bergsbruk – en feodal angelägenhet.
Nyköping
Slotte, H. 1999. Lövtäkt i Sverige 1850-1950. Metoder för täkt, torkning och
utfodring med löv samt täktens påverkan på landskapet. Uppsala: inst. För
landskapsplanering Ultuna. (serie:Agrarhistoria 2)
Sveriges rikes lag. Gillad och Antagen på Riksdagen åhr 1734. (1984) Stockholm:
Inst. för rättshistorisk forskning (Skrifter utgivna av Inst. för rättshistorisk
forskning. Serien 1. Rättshistoriskt bibliotek, trettiosjunde bandet).
UL. Upplandslagen. Utg. av H. S. Collin & C. J. Schlyter. Samling af Sveriges
gamla lagar 3. Stockholm 1834.
Wennersten, E. & Sporrong, U. 1995. Leksands sockenbeskrivning. D 10. Marken,
gården, släkten och arvet: om jordägandet och dess konsekvenser för män­
niskor, landskap och bebyggelse i Tibble och Ullevi byar, Leksands socken
1734–1820. Leksand: Kommunen (Meddelande: Kulturgeografiska insti­
tutionen, Stockholms universitet; B91).
Widgren, M. 1995. Individuellt eller kollektivt ägande i bondesamhällen? I
Widgren, M. (red). Äganderätten i lantbrukets historia. 5–6. Stockholm:
Nordiska museet (Skrifter om skogs- och lantbruks historia 8).
Wikell, R., Molin, F. & Pettersson, M. 2009. The archipelago of Eastern
Middle Sweden – C14 and shore-displacement. I Crombé, P., van Stydonck,
M., Sergant, J., Boudin, M. & Mats, M. (red). Chronology and Evolution in
the NW Europé. Proceedings of an International Meeting, Brussels, Cam­
bridge Scholars Publishing, s 417–434.
Åkerlund, A. 1996. Human responses to shore displacement. Living by the sea in
Eastern Middle Sweden during the Stone Age. Riksantikvarieämbetet. Arkeo­
logiska undersökningar Skrifter nr 16. Stockholm. Diss.
Åkerlund, A. 1994. I Torsten Engströms fotspår. Fler stenålderslokaler vid Brå­
vikens norra strand. Arkeologi i Sverige 3. Riksantikvarieämbetet, s. 145–162.
Åkerlund, A. 1996a. Pioneers in the Archipelago of eastern Middle Sweden. Landscapes and life. Studies in honour of Urve Miller. P. 109–120.
Åkerlund, A. 1999. ”Som man ropar i skogen får man svar”, med tillrop från
Dag Hammar och Roger Wikell. I Andersson, K. et al (red), Forskaren i
fält. Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska undersökningar 27, s 17–26.
Stockholm.
Åkerlund, A. 2002. Projektet ”Människan i det tidiga landskapet”. Inventer­ingar
i höglänta skogsområden i nordvästra Södermanland, sydöstra Närke och
nordöstra Östergötland. Stockholms universitet. SAR Field studies 8.
Arkiv
Fornminnesregistret.
Norrköpings stadsarkiv.
Ortnamnsregistret.
Kartor
Lantmäteristyrelsens arkiv (LSA):
Akt D1:534. Böksjö 1650. Geometrisk avmätning. Johan de Rogier.
Akt D13. Bråbo härad samt delar av andra härader i norra Östergötland 1673.
Johan de Rogier.
Akt D20. Bråbo häradsallmänning 1708. Anders Mörn.
Akt D52-34:1. Krokeks socken 1706. Anders Mörn.
Akt D52-1:1. Krokeks socken 1848. Karl Erik Öhrling.
Akt D57-2:1. Algutsboda 1697. Geometrisk avmätning. Adolf Castman.
Akt D57-5:1. Björnsnäs 1716. Geometrisk avmätning. Sven Ryding.
Akt D57-64:1. Persdal 1787. Skattläggningsberedning. Jonas Cederblad.
Akt D57-71:1. Rödmossen 1791. Geometrisk avmätning. Jakob Nystrand.
Lantmäterimyndigheternas arkiv (LMA):
Akt 05-KRO-84. Böksjö 1865. Laga skifte. Axel W. Lodén.
Rikets allmänna kartverk (RAK):
Akt J112-56-6. Häradsekonomiska kartbladet Graverfors från 1868–77.
Akt J112-56-7. Häradsekonomiska kartbladet Krokek från 1868–77.
Akt J112-56-11. Häradsekonomiska kartbladet Norrköping från 1868–77.
Otryckta källor
[email protected]
ÖgH. Östergötlands handlingar. Kammararkivet i Riksarkivet (RA).
Övriga referenser
Catharina Nolin, Stockholms universitet, muntligt meddelande.
Administrativa uppgifter
Län: Östergötland
Landskap: Östergötland
Kommun: Norrköping
Socken: Kvillinge och Krokek
Koordinatsystem: Sweref 99 TM
Riksantikvarieämbetet dnr: 3.1.1-02048-2014
Statens historiska museer dnr: 5.1.1-00204-2015
Länsstyrelsen dnr: 431-4799-14
Länsstyrelsen beslutsdatum: 2014-06-05
Projektnummer: A12847
Intrasisprojekt: O2014:096
Rapportnummer: 2015:2
Ansvarig arkeolog: Pia Nilsson
Personal: Alf Ericsson, Britt Ajneborn, Fredrik Molin, Jonas Bergman
Underkonsult: Roger Wikell
Beställare: Länsstyrelsen Östergötland
Kostnadsansvarig: Trafikverket
Undersökningstid: Augusti till december, 2014
Undersökningsområde: Cirka 850 ha
Ostlänken – Delsträckan kolmårdsbranten till länsgränsen (Östergötland–Södermanland) 35