Den institutionella organisationsteorin och konsten: En fallstudie om
Kandidatuppsats i organisation & ledarskap Den institutionella organisationsteorin och konsten En fallstudie om institutionella idéers påverkan inom en kulturorganisation Författare: Henrik Nyström & David Roos Handledare: Olle Duhlin Examinator: Mikael Lundgren Termin: VT15 Ämne: Företagsekonomi: Organisation & Ledarskap Nivå: Kandidatnivå Kurskod: 2FE74E i Sammanfattning Bakgrund och problem: Vad den samtida konsten är kan vara svårt att definiera. En definition är att konsten är vad konstvärlden säger är konst. Det finns ett antal idéer om vad konst skall vara, samt kulturpolitiska mål som syftar till att sprida kulturen till allmänheten. Konstnären Lars Vilks menar att det finns en idé inom konstvärlden att det finns en avgörande extern faktor som påverkar konstvärlden. Han menar även att det finns en syn som ser konsten som en institution. Konstvärlden består bland annat av så kallade presentatörer varav Kalmar konstmuseum är en sådan presentatör. Organisationen har under år 2015 haft problem i form av konflikter från olika grupperingar var konstmuseet skall stå rent konstnärligt. Den nyinstitutionella teorin försöker förklara varför organisationer handlar på det sätt de gör. Varför utför organisationer vissa handlingar? Och var ifrån kommer idén om dessa handlingar? Våra forskningsfrågor är således: Vilka institutionella idéer kan vi finna som påverkar Kalmar Konstmuseums medarbetare? På vilket sätt påverkas medarbetare inom en kulturorganisation i det dagliga arbetet av olika institutionella idéer? Studiens syfte: Studien syftar främst till att öka förståelsen för medarbetares påverkan av institutionella idéer. Studien syftar även till att, genom förståelse, söka sätta dessa idéer i perspektiv och därmed söka öka medarbetarens och läsarens möjlighet att emancipera sig från idéernas påverkan. Metod: Studien är en kvalitativ sådan med en induktiv ansats. Vi studerar vårt forskningsområde med hjälp av djupgående, på gränsen till ostrukturerade intervjuer samt dokumentstudier kring de kulturpolitiska målen från 1974 och 2009. Resultat och slutsats: Vi har inom Kalmar konstmuseum identifierat i grund två institutioner som påverkar verksamheten. Vi har valt att kalla dem Den Ekonomiska Institutionen och Den Bildande Institutionen. Den första grundar sig i en institutionell idé med ekonomin i fokus där vikt läggs vid den rent ekonomiska påverkan som finns på museet. Den behandlar vidare hur museet påverkas av dess finansiärers otydliga mål och deras brist på uppföljning av målen. Det leder till en frustration hos medarbetarna då de inte vet om de handlingar de utför är legitima eller inte. Den sätter dessutom upp ett mål att barn och ungdom skall få ta del av kulturen. Den andra institutionen, grundar sig i idén om vad konst är och vad museets roll är. Fokus ligger på idén att det är konsten och kulturens roll att agera bilande i samhället. Museets roll blir således att förmedla konstens budskap. Det tycks även vara en inre drivkraft hos medarbetarna. Vi kan här se drag av kultur-kognitiva idéer om vikten av förmedling av konstens syfte. Då en stor del av allmänheten inte tycks förstå museets syfte leder även det till en frustration hos medarbetarna, men det har även en motiverande påverkan. Nyckelord: institutionalisering, institutioner, legitimitet, nyinstitutionell teori, kulturpolitiska mål, samtidskonst ii iii Förord Författarna till denna studie vill rikta djup tacksamhet till Kalmar Konstmuseum och dess medarbetare för en oerhört god samarbetsvilja under studiens gång. Genom att avvara både sin tid och kunskap, under en annars hektisk och turbulent period, har de möjliggjort denna forskning. Vår handledare, Olle Duhlin, skall också belönas med tacksamhet för sitt tålamod och ledsago under studiens gång, utan Duhlin hade två vilsna själar fortsatt sväva i ovisshetens dunkel. Författarna vill dessutom gemensamt tacka Filosof Andreas Roos för sitt skarpa öga och sin kritiska blick. Slutligen vill en av författarna rikta ett tack till sin partner för dennes oerhörda tålamod och förbiseende av flera faux pas medans studien fortlöpt. ______________________ ______________________ Henrik Nyström David Roos Kalmar 2015.05.27 iv v Innehåll 1 En diffus tanke? ______________________________________________________ 2 1.1 Problematisk vernissage ____________________________________________ 3 1.2 Forskningsfrågor __________________________________________________ 6 1.3 Studiens syfte ____________________________________________________ 6 2 Teoretisk referensram _________________________________________________ 8 2.1 Nyinstitutionell teori _______________________________________________ 8 2.2 Institutioner______________________________________________________ 9 2.3 Legitimitet _____________________________________________________ 12 2.4 Institutionalisering _______________________________________________ 14 2.5 Användning av teori ______________________________________________ 15 3 Metod _____________________________________________________________ 16 3.1 Metodologi _____________________________________________________ 16 3.2 Metod _________________________________________________________ 17 3.3 Datainsamling ___________________________________________________ 18 3.3.1 Intervjuer ___________________________________________________ 18 3.3.2 Dokumentstudier _____________________________________________ 19 3.4 Dataproducering, bearbetning, tolkning och analys ______________________ 19 3.4.1 Användning av den teoretiska referensramen _______________________ 21 3.5 Etiska aspekter, självkritik och kvalitetsuppfyllnad ______________________ 22 3.5.1 Anonymitetproblematiken ______________________________________ 22 3.5.2 Turbulens kring studieobjektet __________________________________ 22 3.5.3 Att påverka respondenten ______________________________________ 22 3.5.4 (Fel)tolkning ________________________________________________ 23 3.5.5 Kategorisering _______________________________________________ 23 3.5.6 Kritik mot teorival – tolkning ___________________________________ 23 4 Resultatredovisning och analys ________________________________________ 26 4.1 De kulturpolitiska målen och intressenter _____________________________ 26 4.2 Presentation av Kalmar konstmuseums medarbetare _____________________ 28 4.3 Den Ekonomiska Institutionen ______________________________________ 29 4.4 Den Bildande Institutionen _________________________________________ 37 4.5 Sammanfattande analys och diskussion _______________________________ 48 5 Slutsats – konsten att uppfylla ett syfte __________________________________52 6 Förslag till vidare forskning ___________________________________________ 54 Referenser ___________________________________________________________ 56 vi 1 1 En diffus tanke? ”Konstvärlden har aldrig fel. Allt som man önskar veta om konst kan man få veta genom att konsultera konstvärlden. De handlingar och uppfattningar som pågår i konstvärlden är konsten. Självfallet är det inte alls ovanligt att konstvärldens representanter hyser uppfattningar om en avgörande extern faktor som skulle skänka konsten dess identitet och substantiella kvalitet. Denna faktor har emellertid aldrig kunnat bestämmas annat än som en spekulation om någon form av översinnlig och högpotentiell kreativitet. Jag har valt att inte tro på någon sådan faktor utan istället se konsten som en i god tro konstruerad institution. Men vare sig man tror eller ej blir den generella beskrivningen densamma. Konstvärlden utför handlingar; väljer, bekräftar, marginaliserar och utesluter. Den hyser konstuppfattningar som också färgas av politiska ideologier.” Ovan stycke är taget ur inledningen till Lars Vilks bok ”ART: den institutionella konstteorin, konstnärlig kvalitet, den internationella samtidskonsten” (2011, 11). I boken söker Lars Vilks svar på frågor som rör vad konst är för något. Med utgångspunkt i George Dickies (1971, refererad i Vilks, 2011) institutionella konstteori menar Lars Vilks att svaret på frågan ”vad är konst?” kan sammanfattas som att; konst är vad konstvärlden väljer att kalla konst. Denna teori är, om något, diffus och har sina brister som framgår i boken (Vilks, 2011). Det mesta kan alltså innefattas inom konstbegreppet: Lars Vilks kanske mest kända verk Nimis; hans karikatyr av profeten Muhammed som rondellhund; Anna Odells elevarbete Okänd, kvinna 2009-349701 som visades på Kalmar Konstmuseum; samt filmen Territorial Pissing som visades på en konstmässa i Stockholm. Det kan diskuteras vilken grad av konstnärlig kvalitet dessa verk uppfyller. Dock är det inte syftet med denna typ av konst. Istället är det hela diskussionen kring verken samt verken i sig som är konsten. Denna typ av konst kallas ofta samtidskonst. Att du som läsare nu tänker på rondellhunden och kanske känner det ena eller det andra av vad det ledde till, är en del av konstverket i sig. En tanke som kan vara svår att förlika sig med är vare sig man vill eller inte så är vi alla som reagerar på konstverket en del av det, vilket kan bli än mer frustrerande om man är negativt inställd till det. Det som förenar samtidskonsten kan sägas vara att utmana konventionerna och att alla är en del av konstverket, även de som inte uppskattar konsten eller håller med om den institutionella konstteorins premisser. Eftersom konstvärlden säger att det är konst, är det alltså konst (Vilks, 2011). En diffus tanke. 2 ”Bakom varje politisk prioritering finns en värdering. Vår gemensamma värdering är att kultur är något som ska nå fler människor i hela landet – de som bor i våra storstäder och de som bor på landsbygden. Vår gemensamma kulturpolitik ska öppna upp generösa utrymmen för kreativitet och skapande.” Så skriver Alice Bah Kuhnke och Gunilla Carlsson i DN 9:e april 2015 (Bah Kuhnke & Carlsson, 2015). Regeringens kulturpolitiska proposition från 2009 säger bland annat om kulturpolitikens mål att: ”De föreslagna kulturpolitiska målen ska utgöra fundamentet för en långsiktig kulturpolitik som stöder konstnärlig förnyelse och kulturell mångfald, främjar ett levande kulturarv samt bidrar till allas möjlighet till delaktighet i kulturlivet.” (Regeringens proposition s. 1, 2009/10:3). Det finns flera idéer om konsten, och särskilt samtidskonsten, som kan göra det svårt att greppa vad den innebär. ”Jag ska erkänna direkt att som reporter // … // har det inte varit lätt att berätta om konsten på Kalmar konstmuseum de senaste åren. Och rent privat så är jag i princip den enda på min arbetsplats som brukar gå till Kalmar konstmuseum på fritiden. Jag gissar att det ser likadant ut där du jobbar. // … // Jag gissar att det säkert inte är någon som har varit på Kalmar konstmuseum över huvud taget av din kollegor, eller hur?” (Norberg, 2015b). Så säger P4 Kalmars kulturreporter Erika Norberg om Kalmar konstmuseum. 1.1 Problematisk vernissage För att illustrera vårt problemområde använder vi det inledande stycket från Lars Vilks (2011). Det finns ett flertal meningar i det inledande stycket som är intressanta att notera. Exempelvis ” Självfallet är det inte alls ovanligt att konstvärldens representanter hyser uppfattningar om en avgörande extern faktor som skulle skänka konsten dess identitet och substantiella kvalitet.” (Vilks, 2011, s 11). Konstvärlden består alltså av ett antal representanter. Det finns enligt vissa representanter en avgörande extern faktor som påverkar konstvärlden. Den sista meningen i stycket; ”Konstvärlden utför handlingar; väljer, bekräftar, marginaliserar och utesluter. Den hyser konstuppfattningar som också färgas av politiska ideologier.” (Vilks, 2011, s 11). Varför utför konstvärlden en del av de handlingar den väljer att utföra? Hur väljer den mellan olika handlingsalternativ? Vilka idéer ligger till grund för handlandet? På vilket sätt påverkar politiken kulturvärlden? Vi börjar med att titta på hur problemområdet tidigare har studerats. 3 I en studie av Roberta M. Snow och Evan Leach under namnet The Institutionalization of the Aesthetic: Systematic Contradiction in the Organization of Creativity (1996) driver de tesen att kulturorganisationer inom s.k. fine arts i allt högre utsträckning efterliknar varandra, s.k. isomorfism, för att möta de olika krav som ställs på organisationen. Författarna ger sedan förslag på andra former av organisering för kulturorganisationer. Snow & Leach (1996) identifierar i grund tre anledningar till härmande beteende och byråkratisering de menar finns hos kulturorganisationer; 1) Dessa organisationer är beroende av deras publik och allmänheten. För ett konstmuseum innebär det att den konst de väljer att visa måste vara av sådan form att publiken och allmänheten finner ett intresse att se den. Vad som påverkar här är demografi och estetiska preferenser hos publiken. 2) Dessa organisationer är beroende av offentlig finansiering eller donationer. Stora förändringar i anslag m.m. kan ha enorma konsekvenser för verksamheten. 3) Konkurrens från andra former av fritidssysslor påverkar kulturorganisationerna, exempelvis varför någon väljer att gå på bio när denne istället kan gå på museum. Vi kan alltså se hur kulturorganisationer söker tackla problem som uppstår av externa faktorer. Snow och Leach (1996) studie söker ge svar på varför kulturorganisationer organiserar sig på det sätt de gör utifrån teorin. Kan det finnas en annan förklaring och i sådant fall, går det att undersöka empiriskt? För att citera Johan Asplund: ”För att förstå ett socialt beteende måste man, sålunda, ha vetskap om vilka regler det är som styr detta beteende.” – Johan Asplund, s. 81, 2006 Nyinstitutionell teori menar att enskilda organisationers agerande inte kan besvaras med ett påstående om rationellt handlande. Istället finns det institutionella idéer som påverkar organisationer inom ett fält att utföra vissa handlingar (Johansson, 2010). Alltså vilka idéer eller regler som styr ett visst beteende. En institution definieras som en medveten eller omedveten tanke eller handlingsmönster, vilka vinner mark allteftersom de legitimeras (Scott, 2008). Vi menar att det blir intressant att undersöka om vi kan identifiera olika institutionella idéer i en kulturorganisation. Med utgångspunkt i den nyinstitutionella organisationsteorin ämnar vi med denna uppsats föra dessa frågor vidare till medarbetaren och studera hur olika institutionella idéer påverkar medarbetarna inom en kulturorganisation. Vi har nu ett problemområde, en viss förförståelse för området och en teoretisk utgångspunkt med vilken vi undersöker 4 problemet. Låt oss återvända till organisationen vi vill undersöka från ett teoretiskt perspektiv. För att studera konstvärldens handlande, vad det beror på och hur den påverkar medarbetaren empiriskt bör vi identifiera en aktör inom konstvärlden för att smalna och göra studien hanterbar. Inom den institutionella konstteorin beskrivs hur konstvärldens inre aktörer eller representanter kan delas in i olika kategorier, varav en av dem kallas presentatörerna (Dickie 1974, som refererad i Vilks 2011). Vilks tolkar det som att museifolk och gallerister räknas in i denna kategori (Vilks, 2011). Kalmar konstmuseum faller då in som aktör inom konstvärlden under kategorin presentatör. Dessutom är det ett museum som i dagsläget är profilerat som ett samtidskonstmuseum. Museet har tidigare bjudit in både Lars Vilks som Anna Odell. Under första kvartalet av 2015 avsattes Kalmar Konstmuseum museichef av en oenig styrelse med motiveringen att rådande ledarskap inte var tillräckligt ”// … för att driva museet ytterligare ett steg framåt” (Krook, refererad i Lindkvist, 2015). Detta ledde till ett upprop från cirka 50 framstående svenska konstnärer där man krävde av styrelsen att återinsätta museichefen (Sarnecki, 2015). En stor del av de kritiska konstnärerna som skrev på uppropet var rädda för att bytet av museichefen skulle innebära att konstmuseets tradition att visa snäv och marginell samtidskonst skulle få gå åt sidan till förmån för konst riktad mot en bredare allmänhet. ”// … för att museet ska ta nästa steg behövs en person med en annan attityd till sin yrkesroll, till museets roll i samhället och till sin publik.” (Krook, refererad i Lindkvist, 2015) säger Monica Krook, dåvarande ordförande för Kalmar Konstförening, vilken ansvarar för driften av Kalmar konstmuseum. Vidare har en kartläggning av Kalmar Konstförenings medlemsantal genomförts av P4 Kalmar. Från en toppnivå på 4 285 medlemmar år 2000 till en nivå på 869 medlemmar år 2013. Antal besökare var som högst då det nya museet öppnades år 2008 med ca 38 000 besök för att år 2013 vara nere på en nivå på ca 15 400 besökare. År 2014 ökade antalet besök något till 16 555 (Norberg, 2015a). Organisationer i olika sektorer kan ofta bedömas utifrån sifferkriterium som exempelvis vinstmarginal för en detaljhandel, avkastning på kapital i finanssektorn eller besöksstatistik i kulturorganisationer. Det framstår som att organisationers handlande och agerande endast grundar sig i att uppfylla dessa krav. Detta ger, enligt vår mening, en ofullständig och ofta orättvis bild av organisationen som helhet. Istället för att stirra oss blinda på besöksstatistik, medlemsantal och chefsbyten blir vi nyfikna på om det förekommer andra bedömningsgrunder utifrån som påverkar en organisations 5 handlande, och hur de i sådant fall påverkar Kalmar Konstmuseums medarbetare. Detta leder oss till vår forskningsfråga. 1.2 Forskningsfrågor Vilka institutionella idéer kan vi finna som påverkar Kalmar Konstmuseums medarbetare? På vilket sätt påverkas medarbetare inom en kulturorganisation i det dagliga arbetet av olika institutionella idéer? 1.3 Studiens syfte Studien syftar främst till att öka förståelsen för medarbetares påverkan av institutionella idéer. Studien syftar även till att, genom förståelse, söka sätta dessa idéer i perspektiv hos medarbetarna och därmed söka öka deras möjlighet att emancipera sig från idéernas påverkan. 6 7 2 Teoretisk referensram Med institutionell idé menar vi ett handlingsmönster eller tankegods, som styr en aktörs agerande på ett medvetet eller omedvetet plan. Det är en tolkning av den institutionella teorin för att försöka förklara varför vissa handlingar utförs. Vår teoretiska referensram inleds med Nyinstitutionell teori som är en övergripande genomgång av teorin som förklarad av Meyer och Rowan (1977) samt Roine Johansson (2010). Vi vill med den genomgången klargöra hur institutioner sprids och får fäste, institutionaliseras, hos organisationer inom olika organisatoriska fält. Vi fortsätter med Institutioner där en genomgång av Richard Scotts (2008) definition av vad en institution är och vad den består av ges. Det följs av en genomgång av begreppet Legitimitet där vi definierar legitimitetsbegreppet enligt Scott (2008) som är centralt för förståelsen av nyinstitutionell teori. Därefter fortsätter vi vår teorigenomgång med avsnittet Institutionalisering enligt Scott (2008) och Selznick (1957, refererad i Scott, 2008), där förklaring ges hur institutioner införlivas i människors och således i organisationers medvetna och omedvetna. Genom detta upplägg ämnar vi underlätta för läsaren att förstå innebörden av institutioner och hur spridning av dessa sker och hur och varför de får fäste i olika organisationer. Vi avslutar teorikapitlet med avsnittet Användning av teorin, som är en förklaring av vår användning av vårt begrepp instiutionell idé och övrig teori i analysen av vårt datamaterial. 2.1 Nyinstitutionell teori Det som i grunden skiljer det vi kallar de traditionella organisationsteorierna, definierade av bla Fayol, Mayo, Taylor och Weber, från institutionell och nyinstitutionell teori är att de traditionella teorierna alla har utgångspunkten att organisationer går att styra (Grey, 2009). Målet för organisationer är en så hög grad av effektivitet som möjligt. Meyer och Rowan (1977) hävdar å andra sidan att organisationers faktiska strävan inte så mycket handlar om effektivitet som det handlar om en önskan att uppnå legitimitet. Genom att öka sin legitimitet kan organisationen öka sina chanser till överlevnad (Johansson, 2010). De grundar sina argument i observationer att organisationer inom ett fält liknar varandra i stor utsträckning. Vad det beror på är att det finns formella och informella regler för en organisation att förhålla sig till; dessa kallas institutionella krav. Det kan vara lagar, opinioner eller endast regler som helt enkelt tas för givna (Johansson, 2010). Samtidigt finns det tekniska krav, d.v.s. 8 krav på att det vardagliga arbetet utförs på ett rationellt och effektivt sätt. För att samordna dessa upprättas en formell struktur. Eftersom den formella strukturen härstammar från institutionella och tekniska krav som ställs på alla organisationer inom ett fält ser den formella strukturen likadan ut. Med den formella strukturen behöver arbetets effektivitet inte utvärderas. Endast det faktum att det finns en formell struktur, som överensstämmer med de krav som ställs, är tillräckligt för att organisationen skall uppnå legitimitet. Detta kallar Meyer och Rowan (1977) för den rationaliserade myten. Alltså att organisationer inte alltid agerar rationellt utan istället agerar för att uppnå legitimitet (Meyer & Rowan 1977). De institutionella kraven kan dessutom stå i konflikt med de tekniska kraven, och här blir det mer komplext. Organisationen kan utåt organisera sig på ett sådant sätt att den formella strukturen upprätthåller sin legitimitet, d.v.s. de formella kraven ger ett sken av att vara, eller är, korrekta, men där de tekniska kraven får överhand i det vardagliga arbetet. Detta fenomen kallas särkoppling. Vad mer är antas det bland annat av Roine Johansson (2010) och Richard Scott (som refererad i Johansson, 2010) i en tolkning av Meyer och Rowans (1977) text att det finns olika typer av institutionella krav, och att organisationen kan välja mellan dessa. I fallet med Kalmar Konstmuseum blir den här diskussionen relevant eftersom den typen av verksamhet de bedriver är svår att mäta i termer av effektivitet. Vi ämnar heller inte att applicera någon form av effektivitetsmått på Kalmar Konstmuseum, utan försöker förklara varför vissa idéer får fäste inom den typen av organisation och använder således legitimitetsbegreppet som anledning bakom de befästa idéerna inom organisationen. 2.2 Institutioner Johansson (2010) förklarar allmänt institutioner som etablerade, icke-ifrågasatta, procedurer eller strukturer vilka styr beteenden, medvetet som omedvetet, hos de aktörer vilka omfattas av institutionen. En institution bygger således på regler, informella som formella, vilka aktörerna är mer eller mindre medvetna om, vilket i sin tur leder till att institutionens förmåga att påverka aktörerna vilar på medvetenheten kring dem (Johansson, 2010). Denna förklaring är dock alldeles för generell för att användas som analysverktyg varför vi väljer att utveckla diskussionen kring begreppet med hjälp av Richard Scotts (2008) definition av institutioner. 9 Richard Scott (2008) definierar begreppet institution som; ”Institutions are comprised of regulative, normative and cultural-cognitive elements that, together with associated activities and resources, provide stability and meaning to social life”(Scott, 2008, 48). Här ses institutioner som mångfacetterade och hållbara sociala strukturer vilka uppgörs av materiella tillgångar, sociala aktiviteter och symboler. Dessa sociala strukturer är relativt obenägna för förändring, eftersom de upprätthålls och reproduceras av de personer som kommer i kontakt med dem. Institutioner ges då möjlighet till att införa begräsningar i beteenden genom legala, moraliska och kulturella gränser vilka skiljer legitima aktiviteter från illegitima (Scott, 2008). Vad som går att urskilja i Scotts (2008) definition är tre pelare som utgör en institution; regulativa, normativa och kultur-kognitiva. Dels skapar dessa pelare institutioner och dels stödjer de dem. De formar ett kontinuum som svävar från det medvetna till det omedvetna, från det lagligt reglerade till det förgivettagna (Hoffman, 1997, refererad i Scott, 2008): Basis of compliance Regulative Normative Cultural-cognitive Expedience Social obligation Taken-for-grantedness Shared understanding Basis of order Regulative rules Binding expectations Constitutive scheme Mechanisms Coercive Normative Mimetic Logic Instrumentality Appropriateness Orthodoxy Indicators Rules Certification Common beliefs Laws Accreditation Shared logics of action Sanctions Isomorphism Affect Fear Guilt / Innocence Shame / Honor Certainty / Confusion Basis of legitimacy Legally sanctioned Morally governed Comprehensible Recognizable Culturally supported Källa: Scott, 2008, 51 10 Den regulativa pelaren (Scott, 2008) utgörs av regulativa processer och aktiviteter, exempelvis skapande av regler, övervakning, uppföljning och sanktioner. De regulativa processerna kan verka genom informella mekanismer, exempelvis utfrysning, men även genom formaliserade kanaler, exempelvis rättsväsende. Sanktioner, ändamålsenlighet och makt utgör huvuddelen av den regulativa pelaren, dessa delar är dock dämpade genom förekomsten av regler, formella som informella (Scott, 2008). Ur ett ekonomiskt perspektiv menar Scott (2008) att den regulativa pelaren spelar den tydligaste rollen, där ekonomiforskare lägger störst vikt vid den. North (1990, refererad i Scott, 2008) menar att det viktigaste uppdraget för institutioner enligt det ekonomiska synsättet är att hantera kostnader för fastslagning av överträdelser och bestraffning. Statlig finansiering av verksamheter, subventioner och liknande, med tydlig förankring i mål- och kravdokument, är exempel på hur den regulativa pelaren gör sig synlig (Scott, 2008). De önskvärda beteenden inom organisationer förstärks således genom att säkerställa att vissa krav uppfylls genom finansieringen. Den normativa pelaren fäster vikt vid normaliserade krav vilka medför en föreskrivande, utvärderande och obligatorisk dimension i den sociala sfären. Denna sociala sfär består dels av normer och dels av värderingar (Scott, 2008). Normer syftar till hur vissa aktiviteter ska genomföras, dessa befäster legitimiteten i de medel som uppfyller de önskade målen. Värderingar kan sägas vara uppfattningar av hur det föredragna och eftersträvansvärda, kombinerat med en befäst standard, jämförs med och utvärderas enligt existerande beteenden och strukturer. Kombinationen av normer och värderingar utgör ett normativt system som dels befäster mål som är värda att eftersträva och dels tydliggör hur dessa ska uppfyllas (Scott, 2008). Dessa normativa system kan både möjliggöra och begränsa ett visst socialt beteende, de medför rättigheter för de som verkar inom de sociala systemen, samtidigt som ansvar och plikter är en produkt av de systemen. Den normativa pelaren kan sägas agera som en stabiliserande kraft i den sociala sfären vilken för in normer i de som är del av den (Scott, 2008). Den kultur-kognitiva pelaren är den sista, och den mest diffuse, av de tre. Scott (2008) definierar den kultur-kognitiva pelaren som:”...the shared conceptions that constitute the nature of social reality and the frames through which meaning is made.”. Fokus fästs vid den kognitiva dimensionen av mänskligheten; en medlande kraft mellan extern stimuli och den individuella reaktionen på stimuli är således en samling internaliserade symboler vilka representerar omvärlden (Scott, 2008). Scotts användande av det kultur- 11 kognitiva begreppet syftar till att den interna tolkningen en individ gör är format av externa kulturella ramverk. Alltså påverkar kultur-kognitiva institutioner människor på ett nästan omedvetet plan: ”...compliance occurs in many circumstances because other types of behavior are inconceivable; routines are followed because they are taken for granted as ’the way we do these things’” (Scott, 2008, 58). Den kultur-kognitiva synen på institutioner bygger således på en socialt medlad konstruktion av ett gemensamt meningsramverk (Scott, 2008). Scott (2008) menar att samtliga pelare både gemensamt och individuellt utgör grunden för legitimitet inför andra. Pelarna kan därför sammanfattas enligt följande: Den regulativa pelaren bygger på anpassning efter regler där legitimitet uppnås av de organisationer som verkar enligt de lagregler som finns; Den normativa pelaren förlitar sig mer på en djupare moral vid strävan efter legitimitet, de normativa faktorerna blir alltså mer internaliserade inom organisationen än de regulativa dito och kan leda till både interna och externa belöningar vid uppfyllande; Den kultur-kognitiva pelarens grund för legitimitet vilar på uppfattningen av att man följer ett gemensamt fastställt handlingsmönster vid givna situationer. Genom att följa det ortodoxa handlingsmönstret när man förhåller sig till en situation uppnår man legitimitet eftersom man är kognitivt konsekvent (Scott, 2008). Användandet av Scotts (2008) definition av institutioner möjliggör djupgående analyser av de idéer som påverkar och till viss del styr medarbetarna inom Kalmar Konstmuseum. Det är denna definition vi använder när vi säger institutionella idéer. Genom att använda en relativ bred definition, men samtidigt förklara dess beståndsdelar ingående ges vi möjlighet till djupare förståelse för dels hur olika idéer uppstår samt vad de består av. Vi använder denna teori för att styrka vår identifiering och kategorisering av institutioner vi finner på Kalmar konstmuseum. 2.3 Legitimitet Centralt för diskussioner kring institutioner och institutionell teori är begreppet legitimitet. Definitionen vi använder oss av lyder: ”Legitimacy is a generalized perception or assumption that the actions of an entitety are desirable, proper, or appropriate within some socially constructed system of norms, values, beliefs, and definitions.” (Suchman, 1995b, refererad i Scott, 2008, 59). Alltså innebär legitimitet att upplevelsen av handlingar utförda av en aktör inom ett socialt system ska vara 12 önskvärda, ändamålsenliga eller korrekta. Det sociala systemet som åsyftas är institutionella ramverk (Scott, 2008). Ur ett institutionellt perspektiv är legitimitet, snarare än en artikel som är möjlig att inneha, ett tillstånd av överensstämmelse med lagar och regler, normer eller i enlighet med kultur-kognitiva ramverk. Vad eller vem som avgör huruvida en aktör eller organisation är legitim är situationsbaserat (Scott, 2008). I Kalmar Konstmuseums fall finns det ett antal organisationer och instanser som kan avgöra dess legitimitet; Statens Kulturråd, Regionförbundet Kalmar, Kalmar Kommun, Nybro Kommun, Kalmar Konstförening för att nämna några. Vi kommer i studien delvis notera tre av dem, Statens Kulturråd, Regionförbundet Kalmar samt Kalmar Konstförening, som intressanta. I situationer där det finns flera intressegrupper blir legitimeringen problematisk: organisationen och dess medarbetare kan ställas inför motstridiga externa krav och önskemål vilket kan leda till handlingsförlamning inför beslut och händelser eftersom den enes krav eller önskemål kan stå i konflikt med en annans (Scott, 2008). Scotts (2008) ovanstående pelare har varsin, men med varandra delvis relaterade, grunder till legitimitet; Den kultur-kognitiva bygger på att man följer en fastställd referensram, en gemensamt fastställd definition eller roll inför en given situation. För att uppnå legitimitet krävs det att man är konsekvent och hanterar situationen enligt ett förgivettaget handlingsmönster; Den normativa källan till legitimitet bygger på en moralisk grund, vilken lätt internaliseras hos aktören; Den regulativa grunden för legitimitet härstammar från förmåga att följa lagar och regler, en legitim organisation är således en som följer uppställda regler och riktlinjer. Dessa tre grunder för legitimitet kan stå i konflikt med varandra (Scott, 2008). Ett tydligt exempel på regulativa och normativa motstridigheter är en visselblåsare som påkallar missförhållanden eller olagliga aktiviteter inom den egna organisation, fastän denne omfattas av kontraktsbunden tystnadsplikt agerar visselblåsaren enligt en upplevd viktigare norm. Centralt för oss i användningen av denna teori är en förklaring till de handlingar och de värderingar medarbetarna på konstmuseet har. Teorin kan ge en annan förklaring till handlingar och värderingar än den som respondenterna upplever att de själva har. Inte sagt att de inte kan stämma överens med varandra, men diverse handlingar och värderingar kan stötta sig mot dessa legitimitetsgrunder. 13 2.4 Institutionalisering Eftersom vårt studieområde är hur olika idéer påverkar medarbetare inom en kulturorganisation behövs en förklaring till hur det sker. Den förklaringen får vi av institutionalisering. Meyer & Rowan (1977) definierar begreppet institutionalisering som: ”Institutionalization involves the processes by which social processes, obligations, or actualitites come to take on a rulelike status in social thought and action.” (Meyer & Rowan, 1977, 341). Här ses alltså institutionalisering som en process snarare än som en uppsättning eller samling av sociala arrangemang (Zucker, 1997 refererad i Scott, 2008). Processen leder till att exempelvis en idé anammas av medlemmarna i en organisation och inkorporeras i verksamheten vilket, enligt Meyer & Rowan (1977), sker för att uppnå en högre grad av legitimitet. Scott (2008) uppmärksammar tre anledningar till institutionalisering; ökande återkoppling, ökande åtaganden och ökande objektifiering. Dessa är i olika grad kopplade till de ovanstående tre pelarna där återkoppling är relaterat till den regulativa, åtaganden till den normativa och objektifiering till den kultur-kognitiva. Med ökande återkoppling avses feedback som ges i samband med exempelvis finansiering av en viss aktivitet eller användandet av incitament vid utförande av aktiviteter (Scott, 2008). Ökande åtaganden innebär att institutionaliseringsprocessen härleds till att normer, värderingar, strukturer och procedurer påverkar människan. Selznick (1957, refererad i Scott, 2008) menar att institutionaliseringsprocessen enligt det här synsättet är att införliva något med värde bortom de tekniska krav som ställs på ens åtagande. Selznick (1992, refererad i Scott, 2008) menar vidare att institutionalisering innebär uppkomsten av, i en i övrigt löst organiserad, eller snäv teknisk aktivitet, ett stabilt och ordnat socialt mönster vilket grundar sig i skapandet av åtaganden. Den avgörande skillnaden mellan institutionalisering genom ökande återkoppling och ökande åtaganden är att den senare bygger på en identitetsdiskussion där frågor som ”Vilka är vi?” samt ”Vilket är det mest föredragna beteendet för oss i den här situationen?” förekommer istället för formella regler (Scott, 2008, 125). Vilket än mer tydliggör de värderingar som läggs på de aktiviteter man utför inom organisationen. Objektifiering syftar till, enligt Berger & Luckman (1967, refererad i Scott, 2008), den process där en aktör ställs inför de socialt producerade värden som existerar som en fakticitet utanför aktören själv, alltså villkor aktören är underkastad utan direkt kontroll. Överförbarheten av dessa villkor är centralt för detta synsätt eftersom de aktörer som utsätts för villkoren, utan att ha varit med om 14 att konstruera dem, ser dem som förgivettagna snarare än villkor som endast förekommer inom den egna organisationen. För att institutionalisering överhuvudtaget kan ske krävs det att olika aktörer är villiga att anamma en idé eller handling som sedan sprids vidare till andra aktörer, vilka inte sällan modifierar den. Denna process benämns översättning och sker mer eller mindre medvetet (Fernler, 1996, refererad i Johansson, 2010, 146). 2.5 Användning av teori För att förstå användandet av teorin i resultat och analyskapitlet menar vi att det först krävs en förståelse för teorin. Vi menar att vi först måste bena ut begreppen innan vi kan använda dem. Detta kokas sedan ner i Scotts (2008) tre pelare vilken är den modell vi använt oss av i analysen. I analysen används främst de tre pelarna för att dels styrka vår identifiering av institutionerna vi identifierat. Dels för att se om de kan användas för att förstå den påverkan institutionerna har på medarbetarna. Vi utgår från Scotts (2008) trepelarmodell och använder den första raden i modellen; Basis of compliance, eller efterlevandegrunder [förf. övers.] för att styrka vår identifiering av institutioner. Vi tittar sedan på den nedersta raden; Basis of legitimacy, eller legitimitetsgrunder för att söka förklara och tolka varför våra respondenter handlar som de gör, samt vilken påverkan de har på dem. Vidare gör vi en del djupdykningar från den andra raderna i kolumnerna från Scotts (2008) modell för djupare analys. Syftet med denna referensram är således dels att illustrera begreppet institutionell idé och dels att söka förstå vårt insamlade datamaterial snarare än att försöka matcha teori och empiri. Begreppet institutionell idé är avsett att förklara hur vi väljer att använda den institutionella teoribildningen. En institutionell idé är en institutionaliserad tanke, logik eller kraft, men med en annorlunda värdeladdning. Istället för att kalla de institutioner som påverkar medarbetarna på Kalmar Konstmuseum för krafter eller krav väljer vi det något mjukare ordet idé. 15 3 Metod 3.1 Metodologi När det kommer till att studera organisationer och vad som händer med människorna i dem; hur de arbetar, varför de arbetar just där, hur de uppfattar sitt arbete, vad arbetet fyller för syfte för individen osv har vi som utgångspunkt individens handlingar och uppfattningar om verkligheten. Det ter sig därför naturligt att, för att söka svar på hur medarbetarna i vår studie påverkas i sitt arbete, studera området med en kvalitativ metod och med konstruktionistiska ögon (Bryman & Bell, 2003). Johan Asplund (2006) jämför i sin bok ”Om undran inför samhället” forskningen med detektivromanen. Han skriver; ”Hjälten i den traditionella detektivromanen löser alltid en gåta eller ett slags rebus. Detektivromanen är egentligen inte vilken som helst underhållning. En god detektivroman är, såvitt jag förstår, jämförbar med en typ vetenskapliga upptäckter. Om vissa vetenskapliga framställningar säger man ibland att de är ‟spännande som detektivromaner‟. Den likheten är kanske ingen tillfällighet. Vissa vetenskapliga upptäckter och vissa detektivromaner har mera gemensamt än enbart det att de verkar spännande” – Johan Asplund, s. 12, 2006 Rolf Lind ekar även dessa tankar i det att vi letar efter svaren i ledtrådarna varpå vi gör vår egen tolkning av materialet och söker finna ett logiskt samband i det vi finner (Lind, 2014). Vi gör en tolkning av den liknelsen men med en mosaiktavla istället för en detektivroman. Eller om man så vill jämför vi oss med konstnärer vars specialitet är mosaiktavlor istället för att betrakta oss själva som hjältarna i detektivromanerna. Vi samlar in det råa datamaterialet, som i denna liknelse representeras av de små obearbetade kakelskärvor som i bearbetad form sedan skall utgöra mosaiktavlan. Vi lägger dessa kakelskärvor på ett bord framför oss. Teorin fungerar som den fog som håller ihop skärvorna, samt den preferens av färger på kakelskärvorna vi har. Metoden, som vi redovisar nedan, är det lim med vilket vi fäster våra kakelskärvor. I enlighet med den induktiva ansatsen är det empirin som styr vår studie där fokus ligger på ny teoribildning snarare än att bekräfta redan existerande teorier. Empirin är alltså teorigenererande (Gustavsson, 2004). Vi har dock en viss teoretisk förförståelse som utgångspunkt. Denna finns oftast som alltid, mer eller mindre där och fokuserar studien. 16 Vi menar att det inte är så enkelt att induktiva studier endast utgår från empirin utan någon förankring i teorin. Snarare har den induktiva ansatsen en tendens att generera resultat från verkligheten (Bryman & Bell, 2003). Detsamma gäller vår studie. En viss teoretisk förförståelse finns, men fokus ligger på teorigenereringen från verkligheten. Vi vet med andra ord vilka färger vi vill ha på våra kakelskärvor, men det är upp till datan vi samlar in från verkligheten som i slutändan bestämmer hur tavlan ser ut, vilka färger som faktiskt används. Den teoretiska referensramen är i inledningsskedet, som läsaren redan noterat, relativt bred då vi utgår från en överskådlig bild av institutionell och nyinstitutionell teori. Vi redovisar sedan resultatet av våra tolkningar, d.v.s. ramen av vår mosaiktavla, i mindre beståndsdelar som befästs av den metod, d.v.s. det lim, vi valt. Sedan argumenterar vi för att den tolkning vi gjort är hållbar för att övertyga läsaren, som motsvarar den publik som skall avgöra tavlans kvalitet, att vår tolkning är riktig. Vårt forskningsresultat är det tillfälle när vi tar ett steg tillbaka och observerar tavlan från ett avstånd. Detta kapitel är till för er som observatör att förstå vad det verk vi skapat skall betyda, samt hur det kan tolkas. Det är upp till oss författare att skapa verket utifrån vår tolkning och egna teoribildning och det är upp till läsaren att sedan avgöra verkets kvalitet. Likt Lars Vilks tolkning av att konst är vad konstvärlden säger är konst, så legitimeras denna studie av våra jämlikar i forskarvärlden. Likt samtidskonsten är det upp till läsaren att avgöra kvaliteten. 3.2 Metod Vi använder Kalmar konstmuseum i denna fallstudie för att samla in data som sedan tolkas (Gustavsson, 2004). Analysnivån ligger på gruppnivå då det är påverkan på medarbetarna som grupp som studeras, snarare än enskilda individer. Idén föddes i en diskussion grundat i nyfikenhet på vad som händer när man för företagsekonomi och konst samman. Att med organisationsteoretiska ögon undersöka en sektor som vi menar inte alltför ofta analyseras i samma utsträckning som organisationer inom det traditionella näringslivet. Dock skall sägas att det finns en tradition inom vårt lärosäte att studera just området företagsekonomi och kultur. Vår studie behandlar hur institutionella idéer påverkar medarbetare i en kulturorganisation. För att förstå detta empiriskt måste vi undersöka en av dessa organisationer. Studien är en fallstudie där vi endast studerar Kalmar konstmuseum. Datan består av primärdata från semistrukturerade kvalitativa intervjuer samt dokumentstudier. 17 3.3 Datainsamling 3.3.1 Intervjuer Djupgående intervjuer har genomförts med en semistrukturerad, gränsande till ostrukturerad teknik. Vi kan även kalla dessa informell forskningsintervju där intervjuobjektet inte alltid är medveten om varför eller i vilket syfte en del frågor ställs (Krag Jacobsen, 1993) Det finns fyra syften med det att ha djupgående intervjuer och att använda den teknik vi valt; 1) det håller diskussionspunkterna breda, 2) det har gett oss möjlighet till en djupare tolkning av datan 3) det har även gett oss möjlighet att i vissa fall fokusera respondenternas uppmärksamhet för att se hur de resonerar kring/upplever det valda forskningsområdet 4) det har hållit intervjuerna på en praktisk nivå snarare än teoretisk. Krag Jacobsen (1993) menar att ju mer utrymme respondenten får att sväva ut i sina svar, desto mer tolkningsutrymme får intervjuaren vid sammanställandet av intervjuerna senare. Å andra sidan ställer en friare intervju högre krav på intervjuaren vid tolkningsarbetet (Krag Jacobsen, 1993). Vår teoretiska tolkning av respondenternas svar har kommit först efter att intervjun genomförts, snarare än att vår teoretiska förförståelse fått styra frågorna. Alltså har arbetsgången gått från praktik till teori. Datainsamlingen har hållits bred medan vi i vår tolkning istället sökt gå på djupet. Djupet kan sedan vidgas likt en kon. Intervjuerna spelades in och transkriberades och datan tolkades och analyserades kontinuerligt. Vi tog på eget bevåg kontakt med museet och frågade hur de ställde sig till vår ambition genomföra denna studie med konstmuseet som fallorganisation. Därefter sökte vi upp respondenter med olika yrkesbefattningar för att ge studien bredd och för att ge oss en bild av hur de olika avdelningarna påverkades. Vi intervjuade fem museianställda från yrkeskategorierna konst- och museipedagog, museichef, konstkonsulent, konsthistoriker och utställningsproducent. Intervjuerna tog mellan 45-80 minuter vardera att genomföra och genomfördes på plats på Kalmar Konstmuseum. Två av intervjuerna genomfördes sittandes bakom museets receptionsdisk där en viss utsatthet förekom och intervjuerna avbröts stundtals av utomstående. Vid två av intervjuerna fanns det möjlighet att sitta relativt ostört i museets bibliotek. Den sista intervjun genomfördes i personalens fikarum där mindre avbrott också förekom. Trots externa störningsmoment var stämningen god under samtliga intervjuer och respondenterna upplevades som avslappnade inför att dela med sig av sina tankar och idéer. Intervjuerna skedde genom diskussion kring olika teman, exempelvis kulturens roll i samhället och Kalmar 18 Konstmuseums syfte. Vi inledde intervjuerna med att beskriva vilka vi är samt vårt syfte med studien. Vi bad alltid om lov att banda intervjuerna, samt togs frågan om anonymitet upp, vilket diskuteras under rubriken Anonymitetsproblematiken. Därefter fick respondenterna berätta om sig själva, deras bakgrund, ambitioner och deras roll på museet. Respondenterna fick relativt fritt reflektera över sitt arbete varpå följdfrågor ställdes baserat på vad de berättade om. Varje intervju är på något vis unik i det att respektive respondent gick in på olika områden. Samtidigt var det många som upprepade samma form av problematik eller områden som de andra respondenterna. På så sätt blev även en del av våra följdfrågor liknande de som ställdes under tidigare intervjuer. Samtliga intervjuer genomfördes under en och samma vecka varav somliga hölls under samma dag. Arbetet med att transkribera dem skedde löpande så fort intervjun var genomförd. Det gav oss snabb access till det råa datamaterialet. 3.3.2 Dokumentstudier Även dokumentstudier, elektroniska eller fysiska, har genomförts. Detta för att se om medarbetarna lever upp till vissa mål medan andra har lämnats åt sidan eller prioriteras ned. Den främsta dokumentstudien har skett i form av genomgång av de kulturpolitiska propositionerna från Sveriges Riksdag från 1974 och 2009. Vi har läst igenom propositionerna med fokus på väsentliga områden exempelvis museers roll i den samhälleliga kulturpolitiken. De påståenden och de mål som identifierats i propositionerna har sedan bland annat legat till grund för en del av intervjufrågorna. 3.4 Dataproducering, bearbetning, tolkning och analys Dataproduktionen har skett genom semistrukturerade, på gränsen till ostrukturerade, intervjuer. Frågorna har utgått från respondenten där de getts möjlighet att berätta om sitt yrke, vad denne har för arbetsuppgifter osv. De områden vi diskuterat har främst varit; 1) vad gör respondenten i sitt arbete samt vad är viktigt för respondenten? 2) Vad är konst för respondenten? 3) vad är det som påverkar det dagliga arbetet? Frågorna har hållits på en praktisk nivå för att respondenten skall kunna fundera kring det dagliga arbetet och förmedla sin upplevelse av det. Intervjuerna har sedan transkriberats. Det har sedan varit vår uppgift att tolka de svar vi fått på en teoretisk nivå och därmed vara teorigenererande enligt den induktiva metoden (Gustavsson, 2004). När samtliga intervjuer transkriberats har vi sedan sökt i materialet efter värdeord och fokusområden. 19 Dessa områden har baserats på aktörer och tankar vilka styr och sätter krav på organisationens medarbetare. Vi har sedan skrivit ned samtliga tankar, aktörer och områden och sammanställt dem i ett enkelt dokument och kallat dem värdeord. Det totala antalet sidor av detta material blev ca 6 sidor långt. Ett urval av dessa värdeord har varit; barn, ungdomar, medlemmar, kulturpolitiska mål, politiker, finansiärer, anslag, frihet, kontroversiell m.m. Vi har sedan klippt ut samtliga ord i små lappar och lagt de framför oss på ett kaffebord. Efter det har vi kategoriserat dessa lappar ”underifrån och upp”. Alltså skapade vi underkategorier som sedan tillsammans utgör en huvudkategori. Huvudkategorierna har därefter blivit våra institutioner. Värdeord som barn och ungdom hamnade under kategorin ”pedagogik och barn”. Värdeordet konst hamnade under kategorin ”kulturens syfte”. När barn och ungdom diskuterades under intervjuerna låg fokus för våra respondenter kring vikten att förmedla konsten till denna grupp. Det framgick därefter att det är museets uppgift att förmedla förståelse för samtidskonsten och kultur till allmänheten. Dessa två värdeord; ”barn” och ”ungdom” som båda går inom kategorin ”pedagogik och barn”, samt värdeordet ”konst” som hamnar under kategorin ”kulturens syfte”, är därmed relativt lika varandra eftersom konstmuseets uppgift eller idé är att förmedla konsten till de bägge och därmed hamnade båda kategorierna under huvudområdet Den bildande institutionen. Vi har skapat modellen nedan för att illustrera och förtydliga vårt arbetssätt samt hur vi identifierade en av institutionerna: Steg 3 Huvudkategori (Institution): ”Den Bildande Institutionen” Steg 2 Underkategori: Pedagogik & Barn Kulturens roll Steg 1 Värdeord: Barn Ungdom Konst Vi har därefter sammanfattat huvudkategorierna och återigen delat upp dem i ytterligare underkategorier. Det gjordes för en lättare översikt, samt för att söka förklara olika samband vi funnit i respondenternas resonemang. Huvudkategorin Den Ekonomiska 20 Institutionen har delats upp i två underkategorier varav den ena är Anslag och finansiering och den andra är Målsättning och uppföljning. Den Bildande Institutionen har tre underkategorier; Konstmuseets & kulturens roll, Förmedling & folkbildning samt Barnverksamhet. Exemplet nedan visar det andra steget i vår databearbetning: Steg 1 Huvudkategori ”Den Ekonomiska Institutionen” ”Den Bildande Institutionen” (Institution): Steg 2 Underkategori: Anslag & finansiering Målsättning & uppföljning Konstmuseets & kulturens roll Förmedling & folkbildning Barnverksamhet Vi har sedan testat de två institutionerna mot Scotts (2008) tre pelare (se Teoretisk referensram) för att se om vi kan styrka vår tolkning av huvudkategorin som en institution. Denna process går parallellt med vår tolkning av medarbetarnas påverkan. Analysen har skett genom att tolka de meningar där värdeorden kommit upp med tydligt fokus på de områden medarbetarna finner viktiga och lägger stor vikt vid. Om en respondent säger; ”det är viktigt för barn att få ta del av konst, eftersom konsten kan gör oss till bättre människor. Jag anser därför att det är av yttersta vikt att även barn får ta del av konsten.” Ordet ”barn” är här ett värdeord och resterande mening om varför det är viktigt ligger till grund för vår analys om medarbetarnas påverkan. För att sammanfatta hur vi gått tillväga vill vi återigen använda oss av Johan Asplunds, sammanfattande och i detta sammanhang, väl passande mening: ”För att förstå ett socialt beteende måste man, sålunda, ha vetskap om vilka regler det är som styr detta beteende.” – Johan Asplund, s. 81, 2006 3.4.1 Användning av den teoretiska referensramen Som vi tidigare konstaterat använder vi vår teoretiska referensram som ett stöd till vår tolkning av datamaterialet samt som en djupare förklaring av vår tolkning. Den teoretiska referensramen har alltså inte använts för att matcha teori och empiri utan snarare till att styrka vår tolkning. 21 3.5 Etiska aspekter, självkritik och kvalitetsuppfyllnad 3.5.1 Anonymitetproblematiken Ett etiskt dilemma vi ställts inför har varit hur vi hanterar anonymitet. Då museet är välkänt och antalet anställda relativt få vet de flesta vem som svarar vad, åtminstone inom personalen när de tar del av studien. Samtidigt är det svårt att skydda exempelvis museichefen från detta, då det troligtvis blir tydligt när denna svarar. Vi har här varit tydliga i att anonymitet är en möjlighet för personalen och beslutat att om en respondent vill vara anonym, får alla vara anonyma. Vi har dock av respondenterna fått godkänt att använda deras titlar i denna studie. 3.5.2 Turbulens kring studieobjektet En annan faktor att ha i beaktning är det faktum att museet under tiden för studien har fått stor uppmärksamhet i lokala och nationella nyheter pga. byten av museichef. Det hade kunnat påverka vår undersökning i det att personalen kunnat misstolka oss som grävande journalister i jakt på en skandal. Vi försökte motverka detta genom att tydligt förklara att vi mer skulle ses som nyfikna studenter/forskare samt att området för vår studie är ett annat än det som berörts i medier. Dock är det så att tidens turbulens gjort vår studies relevans mer påtaglig. Vi menar trots det, och har varit tydliga med det faktum, att studiens område är av intresse även om turbulens inte förekommit under tiden för studien. 3.5.3 Att påverka respondenten Vad gäller intervjuförfarandet har vi sett en svårighet i att inte fläcka respondentens svar med dels ledande frågor, dels genom hur vi själva formulerat frågorna. Alltså att vi genom att ta upp ett område då gett området större utrymme i respondentens öron när vi ställer frågan, än det gör i praktiken. Vi menar dock att det råa datamaterialet ej har fläckats av oss som författare varken vad gäller ledande frågor eller att vi kunnat ge ett område större utrymme än det ges utrymme i praktiken. Det finns två anledningar till det; för det första är vi tydliga i intervjuerna när vi råkat ställa ledande frågor. I dessa fall har vi antingen ej använt de svar vi erhållit i resultatet, samt att vi i de fall vi använt ledande frågor fått ett motsatt svar. Alltså har respondenten inte hållit med om den ledande frågan. Dessutom har sådana frågor oftast ställts för att förtydliga 22 respondentens tidigare svar. Vi menar att det är ett led i att söka göra vår data obefläckad. 3.5.4 (Fel)tolkning Då studien är en tolkande sådan av människors upplevelser och påverkan finns självklart risken att feltolkningar kan göras. Det är en risk som alltid finns där inom kvalitativa och tolkande studier. Med ovan sagt menar vi dock att den medvetenhet vi förhoppningsvis haft kring de fallgropar som finns gett oss möjlighet att hålla risken för feltolkning låg. 3.5.5 Kategorisering När det kommer till kategoriseringen har vi varit selektiva i hur vi kategoriserar. Vi vred länge på hur kategoriseringen skulle gå till. Vi har till stor del styrts av vad våra respondenter svarat när vi kategoriserat vår data. Det finns trots det utrymme att kategorisera annorlunda. 3.5.6 Kritik mot teorival – tolkning Den sista biten vi vill peka på är valet av teoretisk referensram. Området nyinstitutionell teori är enormt och risken att missa viktiga delar av teorin är därmed stor. Vi har använt den nyinstitutionella teorin som en förförståelse utifrån vilken vi bildar egna teorier med den valda organisationen i fokus. Eriksson (2009) menar att det inom olika ämnesområden finns verk som är självklara att ha med. Vi har strävat efter att främst utgå från de tunga verk och teorier som ligger till grund för valt teoriområde. Det kan alltså vara svårt att dra generella slutsatser från vår studie, precis som det är svårt att dra generella slutsatser av de flesta fallstudier av kvalitativ karaktär. En annan punkt att notera är att nyinstitutionalismen inte tittar isolerat på en organisation utan ser flera organisationer och hur de påverkas av varandra. Det kan därmed tyckas märkligt att vi studerar en organisation med en teoretisk referensram som betonar att den enskilda organisationen är ointressant som studieobjekt. Vi menar här att det finns en poäng i att se hur institutioner som definierade av institutionella tankar och idéer bör påverka den enskilda organisationen. Vi hoppas vi med detta avsnitt redovisat de största fallgropar vi identifierat under studiens gång, samt att denna redogörelse underlättar för läsaren i avgörandet av sanningshalten och trovärdigheten av vår studie. Att läsaren förstår på vilket sätt vi 23 resonerat i skapandet av denna mosaiktavla och därmed bättre kunna avgöra dess kvalitet. 24 25 4 Resultatredovisning och analys I detta avsnitt redovisar vi de resultat vi funnit studien. Kapitlet blandas med resultatredovisning och analys för en mer lättförståelig, överskådlig och förhoppningsvis intressantare läsning. Kapitlet är uppdelat i fem huvudavsnitt. Vi börjar med ett avsnitt som behandlar de kulturpolitiska målen från 2009 och 1974, samt ett urval av intressenter. Därefter följer ett introducerade avsnitt av våra respondenter på Kalmar konstmuseum. Efter det följer två avsnitt av de två dominerande institutionella idéer vi funnit. Vi väljer att kalla de två institutionerna: Den Ekonomiska Institutionen och Den Bildande Institutionen. Den första är nedbruten i två avsnitt: Anslag och finansiering samt Måluppsättning och uppföljning. Den andra är uppdelad i tre avsnitt: Konstmuseets och kulturens roll, Folkbildning och förmedling samt Barnverksamhet. I dessa avsnitt redovisas respondenternas svar, samt vår tolkning av dem. Respektive avsnitt sammanfattas och analyseras var för sig utifrån Scotts (2008) tre pelare. Här analyseras och tolkas även beteendet och påverkan på medarbetarna efter de tre pelarnas legitimitetsgrunder för att försöka förstå varför de uppstår. Därefter avslutas kapitlet med avsnittet: Sammanfattande analys av de mindre analysavsnitten. Kapitlet är strukturerat på så sätt att det går att läsa det första avsnittet, ingressen av institutionsavsnitten, samt den sammanfattande analysen för att få en överskådlig bild. Vi rekommenderar även att läsaren återvänder till tidigare teorikapitel och avsnittet i metodkapitlet; Dataproducering, bearbetning, tolkning och analys för en djupare förståelse. 4.1 De kulturpolitiska målen och intressenter Kalmar Konstmuseum och dess medarbetare har, vad vi kan se, tre primära påtryckningsgrupper som influerar dem; Statens Kulturråd, Regionförbundet Kalmar och Kalmar Konstförenings medlemmar. Utan att förbise andra källor till institutionella krafter konstaterar vi dess förekomst och väljer att fokusera på de källor som är mest centrala i fallet Kalmar Konstmuseum. Statens Kulturråd verkar i myndighetsform under Kulturdepartementet med syftet att främja kulturens utveckling och tillgänglighet i enlighet med de kulturpolitiska mål vilka är fastställda av Sveriges Riksdag. Främjandet sker i huvudsak genom fördelning och uppföljning av statliga bidrag. De kulturpolitiska målen som ligger till grund för Kulturrådets verksamhet uppdaterades 2009 i Regeringens proposition 2009/10:3 Tid 26 för kultur, där den senaste propositionen innan dess fastslogs 1996 och den första kulturpolitiska propositionen fastställdes 1974. För att förstå den proposition som nu ligger till grund för Kulturrådets verksamhet måste den ses i ljuset av de två tidigare propositionerna. Proposition 1974/28 betonar bland annat ”De kulturpolitiska insatserna skall vidare medverka till att ... motverka kommersialismens negativa verkningar på kulturområdet” (Prop. 1974/28), vilket prop. 2009/10:3 motsätter: ”Det är positivt om inslaget av icke-offentlig finansiering ökar även i Sverige...”. De aktuella kulturpolitiska målen sammanfattas i följande citat: ”Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.” (Prop. 2009/10:3) För att möjliggöra ovanstående målsättning ska således kulturpolitiken; Främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor Främja kvalitet och konstnärlig förnyelse Främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas Främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas Främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan samt Särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur (Prop. 2009/10:3) Intressant att notera är den bildande delen i första punkten i kulturpropositionen från 2009; Främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor” (Prop. 2009/10:3). De kulturpolitiska målen från 1974 kan sammanfattas med följande: att medverka till att skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för att denna frihet skall kunna utnyttjas, att ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet och främja kontakt mellan människor, 27 att motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet, att främja en decentralisering av verksamhet och beslutsfunktioner inom kulturområdet, att i ökad utsträckning utformas med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov, att möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse, att garantera att äldre tiders kultur tas till vara och levandegörs, att främja ett utbyte av erfarenheter och idéer inom kulturområdet över språkoch nationsgränserna (Prop. 1974/28) Intressant att notera är den tredje punkten i kulturpropositionen från 1974; att motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet (Prop. 1974/28). Kalmar Konstförening är en ideell förening som ansvarar för driften av Kalmar Konstmuseum. Detta tydliggörs i Kalmar Konstförenings stadgar, vilka senast reviderades 2007: ”Föreningens ändamål är att svara för organisation och förvaltning av konstmuseet som en resurs för hela länet.” (Kalmar Konstförening, 2015). Regionförbundet Kalmar är en offentligt finansierad organisation som arbetar med utvecklings- och tillväxtfrågor i Kalmar län. Deras målsättning är att främja samarbete mellan olika organisationer framförallt i regionen men även på internationell och riksnivå. De ansvarar bland annat för kulturutvecklingen i regionen och är den organisation som finansierar konstkonsulentens verksamhet (RFKL, 2015). 4.2 Presentation av Kalmar konstmuseums medarbetare Vi inleder detta avsnitt med en kort redovisning av samtliga respondenter, i fallande ordning efter hur lång tid de har varit verksamma inom organisationen. Konsthistorikern har varit aktivt verksam på Kalmar Konstmuseum sedan 80-talet. Konsthistorikern är utbildad arkitekt men har även studerat bland annat konst och etnologi. De huvudsakliga arbetsuppgifterna på Kalmar Konstmuseum består av undervisning i form av föreläsningsserier och guidade visningar på museet. 28 Konstkonsulenten har ett regionalt uppdrag som bland annat syftar till att främja konstutvecklingen i regionen, och är således inte anställd direkt av Kalmar Konstmuseum utan dennes tjänst finansieras av Regionförbundet Kalmar. Konstkonsulenten har i över ett decennium varit verksam på Kalmar Konstmuseum och har en bakgrund inom formdesign, konstvetenskap, och som utställningsproducent och grafiker. Konstpedagogen är utbildad konstnär, konstterapeut och konstpedagog. Konstpedagogen har en bakgrund inom utbildningsväsendet och har även arbetat med marknadsföring inom det mer traditionella näringslivet. De huvudsakliga arbetsuppgifterna för konst- och museipedagogen är att leda guidade visningar för besökare. I konstpedagogens roll ingår att ha ett nära samarbete med olika utbildningsinstitutioner i regionen, från grundskola till vuxenskola. Utställningsproducenten är egentligen frilansande formgivare men vikarierar för ordinarie utställningsproducent. Utställningsproducentens uppgift är att samordna bland annat all logistik i samband med en utställning, se till att transport av verk genomförs och ordna logi åt konstnärer inför exempelvis vernissager. Museichefen har det övergripande ansvaret för verksamheten. Utöver rollen som arbetsledare och personalchef ska museichefen också vara konstnärlig ledare för medarbetarna och organisationen i stort. Uppdraget kommer från Kalmar Konstförenings styrelse. Museichefen är den som bland annat avgör vilka utställningar som ska visas på museet. Att notera för läsaren är att den museichef som varit medverkande i vår studie som respondent inte längre agerar som museichef. 4.3 Den Ekonomiska Institutionen ”De tänker liksom inte på de här synergierna som det ger i större bemärkelse, som inte går att räkna i pengar.” – Utställningsproducent Nedan avsnitt behandlar den ekonomisering vi uppmärksammat på Kalmar konstmuseum. Vi kallar detta avsnitt för Den Ekonomiska Institutionen. Det är ingen av respondenterna som undgår att ta upp ekonomi som ett av de största hindren för verksamheten, vilket inte är häpnadsväckande i sig eftersom organisationen finansieras av offentliga medel. Det vore osannolikt att de skulle resonera på ett sätt där de anser att deras anslag är för stora. Det är dock otillräckligt att enbart resonera kring ett 29 ekonomiskt perspektivs regulativa område, eftersom resurshantering avgör möjligheter till handlande inom all form av verksamhet. Med den ekonomiska institutionen menar vi således att påverkan och reglering av beteenden och handlingsmönster sker mer eller mindre omedvetet, där medlemmarna inom organisationen upplevs ha anammat ett mer företagsekonomiskt perspektiv på hela verksamheten. Samtliga respondenter, med undantag för utställningsproducenten, verkar även ha anammat en marknadsorienterad syn på verksamheten, där utställningar och museets verksamhet ofta likställs med produkter som måste marknadsföras och säljas. Ekonomiseringen av Kalmar Konstmuseum kan således te sig problematisk, eftersom samtliga respondenter verkar se den utvecklingen som nödvändig för museets fortsatta verksamhet, vilket talar för att ekonomiseringen i sig kan ses som en institution. I det menar vi att det finns en syn, ett förgivettagande, att verksamheter även inom kulturvärlden skall mätas med monetära medel och i monetära termer. Idén om ekonomins påverkan och kraft finns närvarande under stora delar av insamlingen av vårt datamaterial. Det finns även ett ifrågasättande av det, men det blir för oss tydligt att ekonomin är en institution i sig. Vi har delat upp denna institution i två delar; Anslag och finansiering samt Målsättning och uppföljning. Anslag och finansiering Utställningsproducenten noterar vikten av att finansiärer, stat och region, har insyn i den verksamhet som Kalmar Konstmuseum, och andra kulturorganisationer, bedriver. Att uppföljning sker enligt de föreskrifter som ställts upp i samband med finansiering av kulturverksamheter. Nyckeln till ett framgångsrikt arbete menar utställningsproducenten bygger på att kunna samarbeta med andra organisationer, regionala som nationella och internationella. Upplevelsen av utställningsproducentens resonemang är att denne betonar att riktlinjer följs för att säkerställa fortsatt finansiering, detta i enlighet med Scotts (2008) diskussion kring ökande återkoppling. Här fungerar anslagen alltjämt som en form av incitament för att driva verksamheten i önskad riktning. ”Sen när det gäller uppdraget och så, njaa... Man kan alltid utveckla de där sakerna och det gäller att vara kreativ själv. De som kulturrådet och konstrådet som tillhandahåller så här mycket medel för kulturen, de måste förstås vara väldigt noggranna med vad de ger pengar till.” – Utställningsproducent Samtidigt visar utställningsproducenten en stark oro i samband med ett alldeles för ekonomiserat synsätt på samhället. Här uppstår en motsättning mellan respondenterna. 30 Där konstkonsulenten menar att det vore positivt för museet om politiker fick mer insyn och möjlighet att påverka resonerar utställningsproducenten annorlunda. Utställningsproducenten menar att ett renodlat ekonomiskt perspektiv inte är särskilt gynnsamt för en kulturorganisation, utan menar att de synergier som uppnås när man bedriver en kulturverksamhet inte går att mäta i monetära medel. Vad är värt att notera är att utställningsproducenten är den medarbetare som varit anställd kortast tid av samtliga respondenter, vilket kan förklara varför dennes resonemang skiljer sig något från övriga: Att den ekonomiska institutionen inte ännu institutionaliserats hos respondenten. ”I det som har hänt nu blir det väldigt tydligt när kommunalrådet måste uttala sig kring hur många betalande besökare vi har här och inte ser längre än till det med bara pengar. //... // De tänker liksom inte på de här synergierna som det ger i större bemärkelse, som inte går att räkna i pengar. Men eftersom pengarna styr samhället så oerhört mycket så blir det det som kan bli den avgörande hugget för en sådan här institution när politikerna går in och inte håller det där armlängds avstånd som de egentligen ska göra och lägger sig i. Då är man ute på hal is på riktigt.” – Utställningsproducent Konsthistorikern visar ett annorlunda perspektiv på den offentliga finansieringen. Med utgångspunkt i ett genusperspektiv menar respondenten dels att liten eller ingen uppföljning av verksamheten sker och dels att eftersom kulturverksamheter nyttjas till större delen av kvinnor är satsningen, i jämförelse med idrotten, inte lika prioriterad. Kulturhistorikern menar vidare att detta kan grunda sig i att kulturverksamheten ses som mindre viktig då den inte lockar samma publiksiffror som idrotten. ”Man ger pengar och sen får det bli som det blir. // ... // Och det har att göra med att de politikerna som fattar beslut, de är inte så intresserade av kultur, om du inte tar med idrott då. Här har du det klassiska exemplet med att man har sponsrat Kalmar FF i förhållande till då museerna. //... // För när gubbarna gillar att gå på match, det tycker man är viktigt att det får pengar, men om damerna vill gå på museet, det får de betala själva.” – Konsthistoriker Även museichefen för in genusperspektivet i ansökan om anslag: 31 ”Det är som är helt rätt egentligen, rätt tänkt är ju det här med jämställdhet, mångfald. // … // Så fort vi ska söka pengar, alla museerna, och alla motiverar med jämställdhet och då blir det utslätat till slut. // … // Egentligen är det rätt tänkt från början; det är klart att vi ska ha jämställdhet, det är klart att vi ska jobba med mångfald. // … // Men att man hela tiden ska motivera de sakerna hela tiden, det blir att man suckar. // … // . Men kulturrådet skriver: ‟Hur är jämställdheten på er institution?‟ Då skrev jag; ‟50-50‟ för det var den faktiskt på vår institution. Nästa fråga: ‟Och vad gör ni åt det?‟ Man utgår från att det är väldig obalans.” – Museichef Det intressanta här är hur normativa, regulativa och även kultur-kognitiva krafter påverkar finansieringen. Dels att frågor som jämställdhet och genus används i motiveringen varför en organisation anser sig ska få ta del av offentliga medel. Men också att något som kan tes självklart, men som inte alltid är det i dagens Sverige, måste motiveras samt att utgångspunkten är en snedfördelning mellan könen. Analys och sammanfattning Det finns en tydlig ekonomisk jargong bland respondenterna. Diskussionerna har främst rört sig kring finansiärerna i form av de offentliga anslag som museet tar del av. En av respondenterna varnar för ekonomiseringen av kulturorganisationer i det att kultur ej bör mätas i monetära termer. Att det finns synergier som inte bör eller går att räkna med monetära medel samt att det är en oroande utveckling att det är just det som sker eftersom samhället styrs av pengar. Detta styrker även vår tolkning av ekonomin som en institution, eftersom det är ett ämne som det talas kring som en självklarhet, ett förgivettagande (Scott, 2008). Dessutom den fara denna institutionella idé utgör att kultur mäts i pengar. Vi menar att det kan ses som en fara just eftersom det är en institution. Även om vi endast kan finna en efterlevandegrund som talar för att anslag och finansieringen är en del av institutionen Ekonomi, så menar vi att samtalen förts på ett sådant sätt att det tolkas som en del av en institution. Genus är en annan fråga som tagits upp; dels att offentliga medel i en högre utsträckning går till ”manliga” fritidssysslor än till kulturorganisationer. Vi menar att det även finns normativa, regulativa som kultur-kognitiva legitimitetsgrunder (Scott, 2008) i det att ansökan om anslag till kulturrådet motiveras med könsfördelning. Ju bättre jämställdhet, desto större chans att organisationen får anslag. Här utgås det dock från att jämställdheten är ett problem på arbetsplatsen i ansökan om anslag. Normativ i bemärkelsen att det är 32 moraliskt (Scott, 2008) fel, regulativt i det att det är sanktionerat (Scott, 2008) och påverkar finansieringen, och kultur-kognitivt i det att jämställdhet är något de alla förstår, det är begripligt (Scott, 2008). Den feed-back organisationen får genom att agera rätt vad gäller jämställdhet är ekonomiska anslag. Alltså en ekonomisk vinning. Detta talar för den tolkning vi gör att ekonomiseringen genomsyrar kulturorganisation och att den institutionaliseras. Målsättning och uppföljning ”Det är ju sånt som egentligen saknas i en organisation som är såpass stor eller har så pass många offentliga bidrag så är det att ställs krav på den om tillgänglighet och öppenhet. // … // Att offentligheten har möjlighet till all insyn i en sådan här verksamhet. Det tycker jag är jätteviktigt och så har det inte varit hittills.” – Museichef Likt konsthistorikern uppfattar museichefen det som att det endast förekommer begränsad uppföljning av verksamheten men även att det saknas en vilja, fastän formella krav, hos finansiärer att följa upp verksamheten på ett tillfredsställande sätt. ”Ja, sen har vi dessutom, eller konstmuseet har en målsättning i sig. Det har ju stadgar och måldokument. Det är klart att de liknar varandra men de är inte formulerade exakt likadant. Det blir en slags frihet att tolka. Ni får inte uppfatta det som att jag raljerar, men jag tycker att det är väldigt intressant. Om vi pratar med regionförbundet, då pratar vi om deras målsättning, pratar vi med medlemmarna här så pratar vi om deras förväntningar på oss. Pratar vi med kommunen har vi just nu inget skriftligt med oss medan jag menar att de har ändå anledning att ställa krav på ungefär en tredjedel utav anslagen på oss också. Det är sådant jag reder i nu, dels för att jag tycker att det är oerhört viktigt, jätteviktigt för ett kommande verksamhetsår. Sen kan det möjligen vara också för att jag tycker att det är himla spännande med de där frågorna. Att jag suttit med dem så många gånger och tyckt att det också är vår sak som institution att ställa krav på våra bidragsgivare att de ska säga vad de vill ha ut. För det är jag van vid tidigare att man inte riktigt gör. Man pytsar ut och så får det vara. Och så var det med staten förut också, man fick ut pengarna och sen frågade de aldrig vad man hade gjort. Nu är det otroligt mycket redovisningar men det är mest kring mer de politiskt korrekta frågorna kring mångfald och jämställdhet och hur många barn och si och så. 33 Det är klart att det är viktigt det också men det blir väldigt mycket redovisningar på saker.” – Museichef Otydligheten kring de externa krav som ställs på verksamheten förstärks ytterligare av brist på samsyn hos de tre finansiärerna. ”När man tänker en massa och vill och gör saker då är det mer att man rannsakar sig själv och går tillbaka till de här ”Vad är egentligen vårt uppdrag?” Sen så är det [ohörbart] människor att motivera. När jag får frågan sen då vet jag det. Att man har svaret på varför man gör det. Det är väl det som är viktigare när man har en offentlig verksamhet än om man har den privat. Det är ju klart att man kan motivera sig. Men här måste man ändå kunna svara på det varför man gör det just nu. Det är nyttigt att man är genomtänkt och inte bara föra ut för att man tycker att det är kul och angeläget. Utan varför gör just vi det här och nu? Det tycker jag är jätteviktigt.” – Museichef Vi tolkar det som att det anses viktigt att kunna motivera varför verksamheten finns, speciellt som det är en offentligt finansierad verksamhet. Det ställer krav på verksamheten att den faktiskt har ett syfte. Vi återkommer till konstmuseets syfte senare men här tolkar vi det som att det är just finansieringen som gör verksamhetens motivering att finnas viktig. Eller att det kanaliseras via finansieringen. När det inte finns en tydlighet från finansiärerna är det svårt att veta sitt syfte och därmed ifrågasätts ens legitimitet. De oklara direktiven som Kalmar Konstmuseum ställs inför kan således leda till begränsad handlingskraft. En annan respondent vädrar sin syn på offentlig finansiering: ”Jag är inte nöjd med det statliga, absolut inte, hur det systemet ser ut eller hur man skulle finansiera de offentliga medlen. Och det är väl något som konstkonsulenterna har haft kritik kring samverkansmodellen. Det är ju för att man har varit orolig för hur ska regionerna kunna fördela och se vad som är viktigast. Och prioritera det, en utveckling i de här olika... Ska vi ha, som är väldigt populärt idag, resurscenter för konst eller kultur? Det måste man ju undersöka. ‟Hur ska det se ut i sådant fall?‟ ‟Ska samtidskonsten ha en utvecklingsfas eller ska vi hålla på lite såhär fram och tillbaka och vara lite oroliga?‟ – Konstkonsulent 34 Till skillnad från både museichefen och konsthistorikern har konstkonsulenten ett uppdrag som är mer inriktat på regionen, snarare än museet i sig. Konstkonsulenten riktar flera gånger under intervjun kritik mot hur finansieringen av verksamheten ser ut, framförallt mot samverkansmodellen som infördes 2010. Vi uppfattar det som att konstkonsulenten tycker att det saknas en tydlig målsättning från kommunalt och regionalt håll kring kulturens vara eller icke vara i regionen. Här är de tre, konstkonsulenten, konsthistorikern och museichefen överens i sin kritik. Detta uppfattas av författarna som en avsaknad av regulativa styrmedel från finansiärers sida, och att respondenterna upplever att just det behövs för verksamheten på Kalmar Konstmuseum. Konstkonsulenten föreslår i samband med diskussion kring hur Kalmar Konstmuseum ägs och drivs en form av kooptation där kommunpolitiker bör erbjudas plats i styrelsen, med syfte att göra båda parter, museet och kommun, mer ansvarstagande för verksamheten på lång sikt: “Jag tycker att man ska ha några politiker med faktiskt i den styrelsen för att det blir ett annat allvar där man ser över hur pengar, var de skjuts till och så... Jag ser ju andra institutioner som har det. Jag tror att det är bra, man får ju givetvis leva upp till saker tydligare också. //... // Men det blir liksom en press på allt, på båda, och det tror jag är bra.” – Konstkonsulent Museichefen menar dock, fastän bristande uppföljning av verksamheten, att de ändock försöker se bortom sina egna preferenser och rikta verksamheten åt ett håll som är välbehövligt för omvärlden och inte bara söker tillfredsställa sina egna behov. Ett av dessa områden är den verksamheten för barn som bedrivs på museet: ”Ja. ‟Mitt barn fyller år, har ni tid lördag 26e maj?‟ Då finns det olika alternativ på hemsidan. // … // Det är klart att den verksamheten skiljer sig något enormt från det jag gör annars. Jag är ingen kalasanordnare egentligen fastän jag blivit det och den delen är skitviktig. Det är ju marknadsföring så det bara; ‟Åh!‟. Alla säger ‟Oh vad bra, vad bra‟, ‟Ja, fast jag [konstpedagogen] gör det med vänsterhanden, jag har inte tid med det där.‟ Men det är bra. Men som sagt det ökar bredden ytterligare i min roll.” – Konstpedagog Den normativa delen av de kulturpolitiska målen är framträdande hos samtliga respondenter men är mest framträdande hos konstpedagogen i formen av verksamheten för barn och unga. Konstpedagogen är den person som har hand om guidade visningar 35 för skolklasser och företagsbesök bland andra, med bakgrund inom marknadsföring uppvisar pedagogen vid flera tillfällen vikten av att konstmuseet profilerar sig tydligare mot sina målgrupper. Vi kommer återkomma till barnverksamheten senare. Här vill vi istället peka på den ekonomiska delen av att det finns ett marknadsvärde i att anordna sådana tillställningar för att det drar folk. De kulturpolitiska målen säger bland annat att; ”Barns och ungas rätt till kultur uppmärksammas särskilt och ytterligare steg tas i utbyggnaden av Skapande skola.” (Kulturproposition 2009/10:3). Det är en måluppfyllnad av ett sådant mål från museets sida, men det har även en ekonomisk karaktär att det drar folk till museet. Analys och sammanfattning Våra respondenter uttrycker en frustration över otydliga mål och uppföljning från finansiärerna. Vi tolkar finansieringen som en möjliggörare för museet att existera, och i gengäld följer ett socialt åtagande från museets sida, alltså en normativ efterlevandegrund (Scott, 2008). Dock saknas återkopplingen och målsättning från finansiärernas sida. Detta leder till en osäkerhet och frustration hos medarbetarna och organisationen som stort i att de inte vet om de gör ”rätt” eller inte, en kultur-kognitiv legitimitetsgrund. Om de uppfyller sitt sociala åtagande eller inte. Vi tolkar det som en frustration hos medarbetaren att de inte får det bekräftat att de är legitima. Scott (2008) talar om hur organisationer utför handlingar för att uppnå legitimitet. Konstmuseet är ett praktiskt exempel på en sådan vilja att uppnå legitimitet. När denna feedback ej fås så uppstår en frustration. Istället får museet återkoppling och bekräftelse genom bland annat barnverksamheten. De har via detta uppfyllt en del av sitt sociala åtagande och legitimeras därmed åtminstone på den punkten. En annan intressant aspekt är den att respondenterna lyfter konstens och kulturens krav på frihet (se kapitel Konstmuseets och kulturens roll). Dock menar de samtidigt att de vill ha krav och mål som gör att de kan mäta och se om målen uppfyllts eller inte. I dagsläget finns inte detta. 36 4.4 Den Bildande Institutionen ”… att frälsa. Det är som att du tar ett religiöst budskap. Att du får över personen på din sida.” – Konsthistoriker Detta slående citat är en tolkning gjord av en av våra respondenters syn på kulturens och konstens roll i samhället. I avsnittet nedan behandlas konstens bildande roll i samhället och hur museet går tillväga för att uppnå det målet. Vi motiverar valet att kalla denna del en institution med att det finns en idé av vad konsten skall vara och konstens roll i samhället. Det är en underliggande idé, medveten som omedveten (Scott, 2008) som löper genom organisationen och som även ges uttryck i det dagliga arbetet. Vi har delat upp denna institution i tre delar; Konstmuseets och kulturens roll, Förmedling och folkbildning samt Barnverksamhet. Konstmuseets och kulturens roll Respondenterna förde en diskussion kring vad som är konst, vad olika kulturorganisationer har för roll i samhället och hur konstmuseet bidrar till den rollen. Mycket av de som sagts handlar om kulturens roll att ge en annan syn på samhället än den vardagliga synen. ”Ett konstmuseum tycker jag ska vara en plats för de här diskussionerna om konst i samhället. Det kanske [finns, förf. anm] andra sätt att se på samhällsuppbyggnad än vad den politiska strukturen, eller samhällsstrukturen, hur den ser ut i övrigt. Så jag tycker att konstmuseet är en sådana superviktig motpol, det ska rotas i det som är vanliga strukturer.” – Utställningsproducent En annan respondent ekar liknande tankar. Dock lyft även den intressanta tolkningen att museet fungerar som en skyddszon för obekväma tankar. ”Ja, det är ju ofta alternativen, de där andhålen. Och jag brukar prata om det ovanligas betydelse, inte minst i de här mindre städerna att det finns någonstans man faktiskt funderar på ett annat sätt. Det är jätteviktigt. Jag har funderat själv varför jag håller mig på länsmuseerna. Jag har jobbat med konst i hela mitt liv men ändå varit kvar på länsmuseerna, eller valt det. Någonstans har jag nog tyckt att det intressanta, obekväma frågor dyker upp där man minst anar det. På länsmuseerna tror man inte att de finns. Då 37 tycker jag att det har varit tillfredsställande att jobba med konstnärer eller konst uttrycker sig som inte en kulturhistoriker skulle göra, mitt i den miljön. Då har jag publiken mer rätt på mig, och det har jag tyckt varit himla stimulerande. Här är det litegrann en skyddszon, det blir ju det på konstmuseerna. // … // Här kan man vänta sig att det är just obekväma åsikter men det vänta man sig kanske inte ute på andra platser. Då blir det ju att den vita kuben, eller den svarta kuben, vilken man nu använder sig av. Det blir en lite skyddad zon. Det är svårare för den ovane att ta steget in och samtidigt är det ju att konsten får härja fritt på ett annat sätt.” – Museichef Museet kan alltså vara en form av oas där det är fritt fram att ta del av obekväma åsikter. Vi tolkar det som att man som besökare redan på förhand är medveten att det man ser kan vara provocerande, svårt att förstå eller obekvämt. Detta är något man inte får om man besöker ett länsmuseum. Först där blir det en chock för besökaren eftersom denna inte väntar sig att få se obekväma motiv. Det är det som menas med att konstmuseet är en skyddszon. Just eftersom det är väntat är man som besökare i någon mån skyddad. Resonemanget fortsätter: ”Jag tycker nog att vi har väldigt stor frihet och inte minst i vårt land i jämförelse med andra länder. Men det gäller att man hela tiden... Att företrädarna för sådana här institutioner står på sig och är fyllda av det [frihet, förf. anm] själva. Annars är det väldigt lätt att bli påverkad, att finna sig i att... Det är civilkurage, museimod som behövs. Konstmod. // … // Det är en jätteviktig roll [museets, förf. anm]. Kalmar har byggt ett hus för det och det är fantastiskt att man tagit det beslutet att ändå satsa på ett hus på den här platsen och så. Om man inte har det, om man inte har ett sådant här hus då har jag ändå fört talan genom åren bland mina länsmuseikollegor att har man inte det huset för konsten då kan man jobba med konst iallafall. // … // Att man anlitar konstnärer just för att belysa vissa frågor. Det var det jag menade förut, det kan bli väl så stor kollision [mellan konstnärliga, ibland obekväma uttryck och åsikter, förf. anm] på sådana här platser när man inte förväntar sig göra det, vilket jag alltid tyckt varit väldigt spännande.” – Museichef Det krävs alltså av ett museum att våga ta det steget och bjuda in konstnärer som visar obekväm konst. Vi kan se att detta har gjorts i praktiken med verk av bland andra Anna 38 Odell och Lars Vilks. Här tolkar vi det som ett tydligt exempel på en tanke att kultur och konst skall vara fritt och ocensurerat, och att det är museets roll att det faktiskt blir så. När detta resonemanget förs under intervjuerna märks en skillnad i tonläge, diskussionen blir mer känslomässig i det att det är en principsak att hålla på konstens frihet. När det inte fungerar eller efterlevs syns en besvikelse: ”Men självcensuren har kommit in som en helt annan stark kraft beroende på hur världen ser ut och den är väldigt otäck tycker jag. Den är nästan den farligaste. Det fanns ett exempel i Jämtland, där jag själv inte var inblandad, men min kollega i Jämtland skulle ha en utställning med några aktuella konstnärer och Lars Vilks. Och då ställde inte de andra upp därför att Lars Vilks var med. Det var i samma veva som han skulle hålla något tal i USA i alltför konservativa kretsar som då de flesta tyckte. //…// då meddelande konstföreningen eller museet //…// att Lars Vilks inte var välkommen. Och alla censurerade varandra egentligen… Det tyckte jag var väldigt olyckligt. Jag tycker att mina kollegor däruppe får skämmas.” – Museichef När man censurerar konsten sviker man den även. Att notera här är att Lars Vilks i en intervju i Radio 1 har en annan syn än den tolkning vi gjort av det som förmedlats till oss via respondenten, nämligen att det var museet som avbokade Lars Vilks och att konstnärskollegorna då bojkottade museet (Aschberg, 2012). Detta kan dock ha yttrats av respondenten i meningen; ”Och då ställde inte de andra upp därför att Lars Vilks var med”, samt ”Och alla censurerade varandra egentligen…”. Vad som än hände så är det intressanta dock hur synen på konst och kulturens roll i samhället är ett hett debatterat ämne. Det viktigaste tycks vara att konsten skall få vara fri och ocensurerad, men att så inte alltid är fallet. ”Vi är ju en del utav kultur-Kalmar, eller kulturområdet. Där vi kompletterar varandra. Det här med kulturarvet är mycket länsmuseerna, kulturhistoriker kanske som sköter. Sen har vi det här arvet [Slottet, förf. anm] som står där borta och musiken och olika saker. Just konsten är då de obekväma rösterna, har det till sin uppgift att bevaka konstens värden. // … // … det är vår uppgift, att vara det där andrummet. Platsen där man kan ta del utav konstens uttryck i alla dess former. I olika tider, från olika kulturer helst. I det fallet menar jag väldigt bred verksamhet.” – Museichef 39 Kulturorganisationer skall alltså komplettera varandra. Det finns olika typer av kultur som kan representeras av olika byggnader och organisationer. Konstmuseet är en av dessa organisationer med rollen som en obekväm röst. Det andrum där allmänheten kan ta del av konstens olika uttryck. Analys och sammanfattning Det finns en bild av vad konst och kultur är, som har vädrats av våra respondenter. Vad konsten sedan visar kan vara provocerande och obekvämt, men det betyder inte att den inte skall vädras eller visas. Kulturens roll är bland annat att ifrågasätta strukturer och tankegångar samt öppna upp för nya tankegångar. Museets roll är att vädra de tankar som ibland kan vara obekväma och få folk att fundera i banor de tidigare inte tänkt. Det kan vara ett språk med vilket man kan uttrycka det obeskrivbara. Det kan också vara ett instrument med vilket man undersöker samhället ur ett annorlunda perspektiv. Det fungerar som ett andhål där frihet av åsikter skall råda. Vi kan här se tydliga spår av en kultur-kognitiv institutionell idé av vad konst är enligt respondenterna, det finns ett delat förstående. Dess legitimitetsgrund är kulturellt stöttad. Om det inte uppfylls, eller om vissa tankegångar, som Lars Vilks verk, inte får yttras eller censureras så sviks konsten, ett normativt beteende som definierad av Scott (2008) då dess legitimitetsgrund är moraliskt styrd som definierad av Scott (2008). Översätts detta till Kalmar konstmuseum tolkar vi det att det är ett moraliskt ställningstagande i konstens namn. Om vi tar Lars Vilks som exempel så är rondellhunden ett konstverk eftersom konstvärlden säger att det är konst. Exemplet med Lars Vilks rondellhund drar denna princip till sin spets. Folkbildning och förmedling En idé som ofta kommit upp och reflekterats kring av respondenterna är kulturens bildande roll i samhället. Om vi tittar på kulturpropositionen från 1974 är det tydligt att mycket fokus lades på hela bildningsaspekten av kulturen. Detta är en tanke som verkar leva kvar, eller förts över från en generation till en annan. Även kulturpropositionen från 2009 nämner bildning som en viktig punkt i kulturpolitiken. Problemet, enligt en av våra respondenter, verkar ligga i att bildningen i dagens Sverige inte är lika tydlig som den var innan: ”Ja det är ju det intressanta med gamla bildningssverige, i och med att jag har jobbat inom ABF och så där. Det är ju ett klassiskt gammalt 40 studieförbund som har som målsättning än idag att man ska bilda befolkningen på olika sätt. Den idén är väldigt tydlig för mig som folkbildare. // … // För jag menar, Sverige är inte särskilt bra på folkbildning längre som det var under 50-60 -talet då man lade mer pengar på studieförbunden och på folkhögskolorna.” – Konsthistoriker En annan respondent menar att viljan att bilda fortfarande är stark, åtminstone hos respondenten själv. ”Ja, jag gillar ju ordet folkbildande, fastän det är gammeldags. Men [uttrycket, förf. anm] folkbildande [är så, förf. anm] himla bra på något sätt. Och jag tror att man kanske... Det behövs, det är viktigt att det blir det, att det förs ut, att det kommuniceras, att det blir någonting att komma till ett museum och få sig en tankeställare på riktigt. Då behöver man kanske hjälpa till på många olika sätt. Pedagogen, superviktig. Men andra kringverksamheter och hur man presenterar en utställning i rummet så det finns kanske någonting att läsa när man undrar. Vad gör jag här? Då kanske man kan läsa en text och kanske förstå något eller sätta sig ner någonstans och få någon upplevelse som gör att man förhoppningsvis fattar varför man har kommit till det här museet och varför man får den här konstiga känslan, eller fantastiska, eller förskräckliga, vad det nu ska vara.” – Utställningsproducent Enligt respondenten är bildning ett viktigt ledord. Det är museets uppgift att få besökaren att förstå konsten och att de går därifrån med en tankeställare. Det rimmar fint med det som sagts innan om vad kulturens och konstens roll är i samhället. Här fungerar museerna som den organisation som visar konsten för allmänheten och söker få dem att förstå konstens budskap. Från museets sida är det förmedlingen av konsten som är viktig. En av respondenterna öppnar detta resonemang med en slående tolkning av vad det innebär att förmedla konstens budskap: ”… att frälsa. Det är som att du tar ett religiöst budskap. Att du får över personen på din sida. Om vi tar det just om samtidskonsten; att man börjar fatta varför de här, ofta unga konstnärerna, tänkte så.” – Konsthistoriker Det finns alltså en vilja att sprida konstens budskap till allmänheten. Konsthistorikern drar det så långt att det är ett krav hos samtliga medarbetare att se spridningen som det 41 allra viktigaste. Om förmedlingen inte står i centrum försvinner konstens essens i samma veva. ”Ja då tycker vi att det är så viktigt. För alla som ska jobba här måste vara väldigt inriktade på att man ska göra vad man kan för att sprida konstens idé till så många som möjligt. Där har det skett en liten förändring, för att det var mycket så att vi hade folk som gick på lönebidrag och de blir ju så att säga satta hit för att de skulle ha något göra. Och de var ju inte ett dyft intresserade av, framförallt inte, samtidskonsten.” – Konsthistoriker ”Det är väldigt olika inför varje utställningsprojekt så får man skapa en ny idé med vad som är viktigt här. Det ska passa ihop med museets tanke om vad man vill förmedla och kommunicera i större bemärkelse. Det är oerhört individuellt för varje utställning. Men jag tycker att det är väldigt viktigt att utställningarna kommuniceras när de har öppnat och att det finns material. // … // Jag tycker att det är väldigt viktigt att utställningarna lever efter att de har öppnat så att säga att man kan visa dem för att belysa saker som vanligt folk kanske inte förstår eller kan se. Man kan öppna dörrar och kikhål i andra världar och andra dimensioner. Man kan få folk att tänka kanske lite annorlunda, vända saker upp och ner, ut och in och så. Det någonstans är grundidén med varför man ska driva ett museum och att det kommer ut på. Det är inte alltid superskojiga grejer utan det kan vara alla sorters känslomässigt, kanske svåra utställningar eller teoretiskt, någon konstnär som har forskat på något område som man inte hade någon aning om. Det kan vara alla sorters inställningar som ska få möjlighet att visas tycker jag. Det är väldigt viktigt att man växlar det.” – Utställningsproducent Här har vi kopplingen till konstens budskap som ibland kan vara svår att förstå. Vad försöker konsten säga? För att förmedla det krävs en god organiserad utställning som tydligt visar de frågor som konstverket skall ställa. Det sätter krav på verksamheten att de resurserna finns för att möta det behovet. Vad som visas är även viktigt för medarbetarna. ”Det är väldigt spännande fråga på sätt och vis. Men ju mer jag har jobbat med utställningar, ju mer har jag bara känt att det är ett fantastiskt forum. Utställningen kan vara så viktig för vare sig det gäller att berätta en historia, något väldigt. Eller något konstnärligt grepp eller helt. Jag har ju jobbar med 42 en utställning i Göteborg som stadsmuseet gjorde där om romer. Och den går nu på turné i landet och i västra Götaland och så. Den har fått ett enormt genomslag den utställningen. Där museet jobbade oerhört målinriktat mot migrationsverk, mot alla de som möter, flyktingar som möter romer i sitt arbete, sociala instanser, polis. Det har varit utbildningar kopplade till den här utställningen, det har varit ett journalistgäng och en fotograf som är grunden i projektet med fantastiska foton och fantastiska berättelser av människor som normalt sett aldrig öppnar sig för någon kring sin livshistoria. Och där man förankrar utställningarna i de här femhundra år av utanförskap som romer har levt med. Och den utställningen är ett sådant bra exempel på vad ett museum kan jobba med för viktiga, superaktuella frågor…” – Utställningsproducent Här tycks viljan att låta konsten ta upp aktuella frågor och sätta dem i ett sammanhang, eller ge ett problem ett annat perspektiv, vara viktiga för medarbetaren. Det följs sedan av kravet att förmedla en förståelse för vad konstverket skall visa som vi läste i det tidigare stycket. För att göra det krävs en medvetenhet hos medarbetaren hur budskapet skall förmedlas rent praktiskt. En av respondenterna utvecklar det hela med hur man kan gå tillväga rent praktiskt: ”Ja, och där är något som jag känner är viktigt att avväpna folk i det här första samtalet. Att; ‟det är ju mina erfarenheter eller min brist på erfarenheter som avgör hur jag bedömer saker, skyll inte på konsten‟. Utan där måste man ta ett steg tillbaka till sig själv. Och kanske ge lite liknelser också om man snappar upp vad folk har för intresseområden. Om du är intresserad av fotboll till exempel då är det ju så att folk som inte är intresserade av fotboll de ser ju framför sig ett gäng idioter som sparkar fram och tillbaka på en boll. Helt meningslöst. Men för dig som gillar fotboll som kan tekniken, kan koderna, har nycklarna så är det ett helt skådespel där framme på fotbollsplanen. Och så är det inom alla områden. Där du har vidgat dina vyer inom intresset så blir det bara mer och mer intressant om du lär dig språket osv. Men en annan tycker att det är totalt ointressant. Likadant är det ju med konsten. // … // ‟Okej, det är samma sak för mig och med konsten. Jag kanske ska ge det en chans.‟ // … // Mycket handlar om det direkta mötet som framkallas. Jag tycker att det är viktigt att både inför tjejer och killar att visa. // … // Det hänger inte så mycket på hur 43 jag [pedagogen, förf. anm] ser ut, vad jag har för kön, vad jag har för klädstil eller hår. // … // Och att jag är jättesnäll men jag kräver respekt. Redan där så blir det svårare för de där killarna, för om det är några sådana killar ändå ska visa [sig starka, förf. anm] då får de ett svar tillbaka som gör att de ‟Oj, nu ska jag kanske inte säga så!‟ // … // Dels måste jag hämta den personen varifrån den är. Jag ska inte prata fonobenspråk, för då blir det en sorts bekräftelse. ‟Jävla elitistiska, konst är bara till för några snobbar.‟ Utan hämtar personen därifrån och börjar bygga och försöker hitta väldigt många liknelser som personen kan identifiera sig med. Så att man känner att man har den med sig på tankespåren. Då är det lättare att ta dem dit jag vill. Det har jag provat ut ett par olika exempel, så som jag tänkt innan att hur jag vill lägga upp det. Jag är väldigt noga med att jag har min röda tråd och att man bygger upp ett steg i taget. Jag improviserar inte på det sättet. Nu gör jag det för jag vet ungefär vad jag kan säga men det är viktigt att jag säger saker i rätt ordning för att komma åt de här. Så att man inte hoppar över något steg. För då tappar man dem. Så när jag ger mina exempel eller när jag säger saker, ställer frågorna, så vill jag göra det vid rätt tillfälle för att verkligen veta att de är med.” – Konstpedagog Här ger respondenten svar på hur man kan gå tillväga för att möta besökarna, det gäller att vara tydlig i budskapet, men även kunna ge liknelser för att koppla ihop det som visas med intressen hos besökarna. Sedan finns det olika grupper besökare som kan hanteras olika. Respondenten ifråga lyfter ofta vikten av att kunna förmedla, samt att det är viktigt att man känner att man lyckas. Här blir det tydligt att tillgängligheten för alla samhällsgrupper är oerhört viktig för konstpedagogen. Resonemanget som förs pekar på en djupt rotad syn på konstens roll i samhället och att alla, oavsett bakgrund, ålder, yrke, kön osv ska ges alla möjligheter att ta del av den. Trots individuella insatser verkar problemet att folk i allmänhet inte förstår syftet med konstmuseet kvarstå: ”Jag är ju väldigt intresserad av det här med förmedlandet eftersom jag är pedagog och det är jag som möter stora delar av besökarna. Jag har jobbat med marknadsföring tidigare så jag har ju själv känt i min roll att det här; ‟Kan vi inte göra såhär?‟ Plus att debatten har pågått hela tiden: ‟Vad är museet egentligen?‟ och ‟Är det någon som kommer till er?‟ och ja, det är faktiskt ganska många men vi har inte riktigt lyckats förmedla det och vi har kanske heller inte lyckats förmedla konsten så att fler känner att den är till 44 för dem. Problemet är egentligen inte det vi visar i huset, vilket många tror som inte har varit här, utan det handlar om hur vi når ut med det.” – Konstpedagog Med andra ord att det handlar om att sprida konsten till allmänheten samt att få allmänheten att förstå den. Det tycks extra viktigt när det kommer till samtidskonsten, främst eftersom den kan te sig svår att förstå. Analys och sammanfattning Sammanfattningsvis kan sägas att ett flertal områden och idéer har lyfts upp som viktiga för medarbetarna. Dels är det frågan om kulturens och konstens bildande roll i samhället i stort. Den ska få oss att se saker på andra sätt, med nya perspektiv och med andra infallsvinklar som vi definierade i det förra avsnittet. Vi tolkar det som att det finns en idé om konsten som en bildande institution, där konstmuseernas roll det är att förmedla konstens budskap. Vi menar att det finns spår av främst normativ och kultur-kognitiv karaktär. Normativ då de det framstår som en förväntat socialt åtagande (Scott, 2008) att förmedla konsten. Vi menar att det även går att finna spår av regulativ karaktär i denna bild. Dock kan vi inte finna några grunder för att kulturorganisationer måste agera bildande. Snarare är det ett förgivettagande att de ska göra det. Alltså även kulturkognitivt (Scott, 2008). Dess legitimitetsgrunder är moraliskt styrda i att vi tolkar det som ett moraliskt åtagande att förmedla konsten, samt att det är kulturellt stöttat. För att lyckas med att förmedla konstens budskap krävs en organisation som stöttar och ger resurser till utställningarna. Det sätter även ett pedagogiskt krav på medarbetarna att förmedla konstens budskap, hur de ska handskas med besökarna och hur budskapet måste förmedlas med besökarna i åtanke. Problemet verkar vara att trots individuella insatser så förstår allmänheten i stort inte vad konstmuseets roll faktiskt är. Det verkar leda till en osäkerhet och frustration eftersom en av museets legitimitetsgrunder, att vara begriplig, inte uppfylls. Barnverksamhet Kulturpropositionen från 2009 säger att; ”Barns och ungas rätt till kultur uppmärksammas särskilt och ytterligare steg tas i utbyggnaden av Skapande skola.” (Kulturproposition 2009/10:3). Denna tanke försättning på den bildande idén, att konsten skall förmedlas även till barn och unga, är tydlig hos våra respondenter, dels som en idé, men även hur museet agerar för att uppfylla detta mål. 45 ”… det är starkt att man har pedagogisk verksamhet som når ut till skolorna och satsar mycket på barn och unga och ser till att de regionala konstnärerna får finnas med i olika sammanhang så de växer och kommer i rätt sammanhang. // … // Ha ett gott samarbete med studieförbund, och föreningslivet. Finnas med på Ljus på Kultur till exempel som är ett årligt event vid höstlovet. // … // Man måste vara väldigt stabil där och det här är ett gediget arbete helt enkelt. Att känna folk.” – Konstkonsulent Museet skall utöver att förmedla konsten, även vara en samarbetsparter med bland annat skolor. Vi tolkar det som ett praktiskt exempel på hur den bildande idén ges uttryck i praktiken. Samt att det är ett försök att uppfylla de kulturpolitiska målen. Våra respondenter fortsätter om varför det är viktigt: ”Den typen av utställning [om romer på Göteborgs stadsmuseum. förf. anm.], likväl som en total väldigt mycket smalare och mindre utställning på ett museum som är riktat till barn eller till skolklasser, de är jätteviktiga som komplement till skolan och till den här folkbildningstanken att man får. Och att museet kan vara en mötesplats. Det är så många olika grupper som kan mötas genom utställningar beroende på var man har för inriktning på dem.” – Utställningsproducent ”… men man måste också vara ett växthus för konstnärer som är på ingång i konstens värld efter konstskolorna. Vi är ett växthus för konstnärer, och gör vi inte den biten ordentligt, och vi har ett bra anseende utåt i konstvärlden. Då glömmer vi den biten då kan vi bli ett litet lokalt museum som visar samling och regionala konstnärer bara. Då får vi inte de här utstickarna. Och det är ett spel på något vis, vi måste göra det här för att vi ska få... Vi måste hålla någon balans i det hela såklart. Förstår du mitt resonemang? Jag tycker att det är så viktigt att man har både de som växer och de som är lite större.” – Konstkonsulent Syftet är alltså dels bildande, men även att få fram nya talanger som kan föra konsten vidare och utveckla den. Det ger sig uttryck i att även efter genomförd konstutbildning skall museet fungera som ett växthus för konstnärer på ingång men även för de redan etablerade. 46 Varför barn skall välkomnas är även av praktiskt skäl för organisationen utöver det bildande syftet det har för barnen: ” … man måst ha möten för att framföra åsikter och se till så att utifrån min synvinkel regionalt, så är det jätteviktigt att det finns en institution som arbetar med samtidskonst och konst överhuvudtaget. Det finns en plattform för det som är regional, nationell och internationell. Jätteviktigt för konstnärer, för publik, för barnen som växer upp.” – Konstkonsulent ”Via barnen så kan man komma hit och få ett förhållande till museet om man tycker att det är lite läskigt själv. Vi har workshops och barnen får titta på en utställning och vi har barnkalas. // … // Då är det för allmänheten, barn som kommer hit och möter en pedagog som har en minivisning sen går man ner i ateljén och gör en workshop. Sen har vi också börjat med barnkalas. Jag tar emot kalasinbjudningar och bokar tårtor och ska köpa presenter som vi ska ge till de små barnen och planera. // … // „Mitt barn fyller år, har ni tid lördag 26e maj?‟ Då finns det olika alternativ på hemsidan. // … // Söndags-ateljén hette det förut och sådana ateljéer finns på många museer. Så barnen kan komma och göra grejer.” – Konstpedagog Vi tolkar detta som en parallell önskan att; dels få in mer barn i kulturlivet, dels att man genom att möjliggöra och uppmuntra att barn besöker museet, så kan de få effekten att föräldrar som inte ”vågar” besöka museet gör det med sina barn. Analys och sammanfattning För oss framstod det till en början anmärkningsvärt att så mycket fokus lades på barnverksamheten av våra respondenter. Läser vi de kulturpolitiska målen ser vi dock att det är ett uttalat mål. Precis som vi gjorde under avsnittet ”Målsättning och uppföljning. Alltså handlar det om en normativ karaktär. Vi menar att det är en förlängning av kulturens bildande roll och därmed ett socialt åtagande (Scott, 2008). Intressant är just hur vi tycker oss se att barnverksamheten i fallet med Kalmar konstmuseum fungerar som en bekräftelse att museet fyller ett syfte. De uppfyller sitt sociala åtagande gentemot samhället och legitimitetsgrunden är alltså moraliskt styrd. 47 4.5 Sammanfattande analys och diskussion Den Ekonomiska Institutionens fokus ligger på anslag och finansiering, samt de krav som finansiärerna ställer på museet. Jargongen är sådan att ekonomi och ekonomisering av kulturen framstår som ett förgivettagande, en kultur-kognitiv efterlevandegrund. Det har även yttrats tankar om att allt inte är som det ska när ekonomi får en så stark påverkan på museet, och på så vis på kulturen. När det kommer till ansökan om anslag lyfts genusfrågan upp som en viktig punkt. Utgångspunkten är att jämställdhet är ett problem i kulturorganisationer. Det är ett incitament att visa på en jämställd arbetsplats då det kan påverka storleken på anslagen. Vi tolkar det som att det här finns inslag av regulativa, normativa som kultur-kognitiva efterlevandegrunder. Regulativa eftersom vi menar att det anses lämpligt att arbetsplatsen är jämställd. Legitimitetsgrunden är att anslagen kan påverkas av hur jämställdheten ser ut (notera att vi ej forskat vidare kring om anslagen påverkas av hur jämställdheten ser ut på arbetsplatsen). Med andra ord lagligt sanktionerat. Intressant att notera här är att den regulativa aspekten ej är så tydlig i vår studie, som Scott menar ofta har det av ekonomiforskare (Scott, 2008). Respondenterna uttrycker en viss frustration över att finansiärerna inte visar en tydlig uppföljning av de otydliga mål som sätts upp. Museet har ett socialt åtagande, alltså en normativ efterlevandegrund. De får dock ej någon feed-back på att de uppfyller sitt sociala åtagande. Här gör vi en viss omtolkning av Scotts pelare. Eftersom museet inte får feed-back vet de inte om de uppfyller sitt sociala åtagande och vars legitimitetsgrund är moraliskt styrd. Det leder till en osäkerhet som är den kulturkognitiva pelarens affekt. Genom barnverksamheten få de dock denna feed-back. De uppfyller därför sitt sociala åtagande och uppnår därmed deras legitimitetsgrund vilken är moraliskt styrd. Det tycks anses moraliskt rätt att bjuda in barn till verksamheten och därmed in till kulturens och konstens underbara värld. Det intressanta med målsättning och uppföljning är den motsättning vi menar finns i att medarbetarna verkar vilja ha tydliga mål och uppföljning av dem, samtidigt som de pratar om vikten att konsten skall vara autonom och fri. Den Bildande institutionens fokus ligger på konstens, kulturens och museets vara, förmedlingen av konsten och den barnverksamhet som bedrivs. Respondenternas bild av vad konsten är och dess syfte är att den skall få vädra tankar och provocera för att få folk att tänka i banor de tidigare inte gjort. Konsten skall vara fri. Det är museets uppgift att förmedla konsten och dess budskap. Som en av respondenterna utryckte det; 48 ”att frälsa.” Vi menar att det finns en kultur-kognitiv efterlevandegrund som är det delade förståendet och ett förgivettagande vad konsten ska få vara och museets roll. Denna legitimitetsgrund är kulturellt stöttad i en samsyn att konsten skall få agera fritt. Det finns även en normativ efterlevandegrund i ett socialt åtagande att konstmuseets roll är att förmedla konsten. När detta sociala åtagande bryts, som i fallet med Lars Vilks i Jämtland, så har konsten svikits. Den är alltså moraliskt styrd. Detsamma gäller den bildande funktion museet har som lyfts av våra respondenter. Problemet verkar ligga i att allmänheten inte förstår syftet med museet, trots individuella insatser från medarbetarna. Det leder till en osäkerhet och frustration hos medarbetarna eftersom en av museets legitimitetsgrunder, att vara begriplig, inte uppfylls. Avslutningsvis har vi barnverksamheten och de fokus som läggs på unga som vi tolkar har en normativ efterlevandegrund att det är ett socialt åtagande. Detta åtagande går att utläsa från den kulturpolitiska målen. Efterlevandegrunden är moraliskt styrd och vi menar att respondenterna vädrat sådana åsikter att det är moraliskt rätt och viktigt att barn och unga inkluderas i verksamheten. Påverkan på medarbetarna Den Ekonomiska Institutionen verkar ha den största påverkan hos medarbetarna så till vida att de inte har några tydliga mål som följs upp och bekräftas. Det skapar frustration och osäkerhet hos medarbetarna. Om vi tittar på den bildande institutionen menar att vi här kan se tydliga spår av hur en institutionaliseringsprocess som definierad av Selznick (1957, refererad i Scott, 2008). Konstmuseet ställer ut konst i form av t.ex. utställningar och anordnar barnverksamheter. Det är två tekniska krav som uppfylls. Syftet med det hela är en idé om konstens bildande förmåga. Vad denna idé härstammar från menar vi dels har med värderingar och normer att göra (Scott, 2008). Vidare sätter kulturpropositionerna upp just dessa mål; 1) att konst och kultur har ett bildande syfte; samt; 2) barn och ungas rätt till kultur (Kulturproposition 2009/10:3). För att förtydliga finns det här en institutionell, snudd på religiös, tanke som tillämpas praktiskt. Just var tanken kommer från är svår att definiera och något vi ej forskat vidare kring. Från respondenterna tycks den härstamma från att ett flertal av dem har en bildande och pedagogisk bakgrund och värderar bildning högt. Vi vill istället peka på och hävda att det vi ser är spåren, eller efterdyningarna av en institutionaliseringsprocess. En tanke som nu utförs i praktiken. Vi vill ytterligare hävda att idén och utförandet om kultur och konst som bildande, samt en barnverksamhet, i dess praktiska mening kan härledas till en vilja att vinna legitimitet som definierad av Meyer & Rowan (1977). 49 Barnverksamheten i sig verkar fungera som den ska på museet, målen uppnås och museet uppnår därmed legitimitet. Det problem som museet tampas med är att allmänheten inte verkar förstå museets syfte. Effekten av det är två; dels att den konst museet visar är svårtolkad påverkar medarbetarna. Den påverkan uttrycker sig dels i att det tas som en utmaning att lyckas förmedla konstens budskap, vilket verkar ha en kreativ och motiverande effekt på medarbetarna. Dels leder det till förvirring i att allmänheten inte vet vad museets syfte är. Konstens syfte finns där, men att kritisera museets syfte och legitimitet blir därmed detsamma som att kritisera konstens syfte. 50 51 5 Slutsats – konsten att uppfylla ett syfte Vi inledde denna studie med att citera Lars Vilks inledande stycke från hans bok ”ART: den institutionella konstteorin, konstnärlig kvalitet, den internationella samtidskonsten” (2011). Vi avslutar denna uppsats med fem utvalda meningar från det stycket: ”Konstvärlden har aldrig fel. Allt som man önskar veta om konst kan man få veta genom att konsultera konstvärlden. De handlingar och uppfattningar som pågår i konstvärlden är konsten. // … // Konstvärlden utför handlingar; väljer, bekräftar, marginaliserar och utesluter. Den hyser konstuppfattningar som också färgas av politiska ideologier.” – Lars Vilks s. 11, 2011 Detta inledande stycke, och speciellt dessa fem meningar, ledde till en fundering kring hur organisationsteorier kan användas för att analysera kulturorganisationer. Denna fundering blev mer konkret, och för oss än mer intressant, när vi började fundera i banor hur nyinstitutionell teori kan användas i forskningen av dessa organisationer. Det är intressant just därför att den nyinstitutionella teorin säger att organisationer efterliknar varandra och söker förklara beteenden och handlingar hos organisationer (Johansson, 2010). Vi ställde oss därför frågorna; Vilka institutionella idéer kan vi finna som påverkar Kalmar Konstmuseums medarbetare? Samt; På vilket sätt påverkas medarbetare inom en kulturorganisation i det dagliga arbetet av olika institutionella idéer? Nu är vår mosaiktavla klar och det är dags att ta ett steg tillbaka och studera utfallet. Vi kan därmed säga att på den första frågan har vi funnit i grund två tydliga institutioner som vi valt att kalla Den Ekonomiska Institutionen och Den Bildande Institutionen. Från dessa två institutioner och dess ursprung kan vi finna spår av regulativ, normativ och kultur-kognitiv karaktär som definierade av Scotts tre pelare (2008). Den Ekonomiska Institutionen grundar sig i en institutionell idé där mycket fokus läggs på den rent ekonomiska påverkan som finns på museet. Den behandlar vidare hur museet påverkas av regionförbundet och statens kulturråd i form av de kulturpolitiska målen, samt dess finansiärers otydliga mål och brist på uppföljning av målen. Den Bildande Institutionen grundar sig i idén om vad konst är och vad museets roll är. Fokus ligger på idén att det är konsten och kulturens roll att agera bildande i samhället. Museets roll blir således att 52 förmedla konstens budskap. Det tycks även vara en inre drivkraft hos medarbetarna. Ett stort fokus ligger på förmedlande av konsten till barn och ungdomar. En avsaknad av feed-back och uppföljning från finansiärernas sida är den största påverkan på museets medarbetare. Det leder till en frustration hos medarbetarna då de inte vet om de handlingar de utför är legitima eller inte. Då en stor del av allmänheten inte tycks förstå museets syfte leder även det till en frustration hos medarbetarna. Detta upplevs som ett problem för museet och sätter krav på medarbetaren att söka förmedla den svårförståeliga samtidskonsten. Sammanfattningsvis påverkas medarbetarna främst när legitimitetsgrunderna för deras handlande och beteende inte återkopplas och just legitimeras. Det leder till främst frustration och osäkerhet. Att en stor del av besökarna även inte förstår sig på samtidskonsten kan äve ha en motiverande effekt på medarbetarna att de vill ta sig an den svåra uppgiften. Studiens inledande syfte att öka förståelsen av hur institutionella idéer påverkar medarbetarna menar vi därmed är uppfylld. Kalmar konstmuseum har under de första två kvartalen 2015 tampats med ett antal problem, där de tre största tycks kretsa kring ledning av museet, vad museet står för som kulturorganisation samt hur problemet med lågt besöksantal skall tacklas. Vår studie kan i den meningen inte ge några förslag på hur dessa problem skall lösas, det har heller inte varit fokus för vår studie. Vi menar dock att insikten om vilka krafter som kan påverka medarbetarna kan användas i ett emancipatoriskt syfte. Alltså att vetskapen om vad det är som påverkar individen, gör att trycket från denna påverkan kan mildras. Fastän vi kan ge ett nytt perspektiv, introducera och synliggöra ett par institutioner och hur de påverkar medarbetarna, innebär inte att institutionerna inte längre påverkar dem. De finns fortfarande där, men medarbetarna kan nu förstå varför de finns där och varför de påverkas av dem. På det vis kan de hantera hur de påverkas av institutionerna. Konstvärlden har aldrig fel, menar Lars Vilks, och vi kan konstatera att dess handlingar, vare sig de bekräftar, utesluter eller marginaliserar kan förklaras med den institutionella organisationsteorin. Vi kan även konstatera att dess handlingar och uppfattningar påverkas i varierande grad av, om inte politiska ideologier, så i alla fall kulturpolitiska mål. 53 6 Förslag till vidare forskning Vi har under studiens gång identifierat ett antal områden som vi menar kan vara av intresse för vidare forskning: Vi menar att det vore intressant att studera hur konstvärlden påverkas av olika politiska mål och ideologier. Ett exempel är med utgångspunkt i den ändring av fokus som definierade i de kulturpolitiska målen. Målen från 1974 säger att kulturen skall fungera som en motvikt till kommersiella krafter, medans kulturpropositionen från 2009 menar att kulturen skulle gynnas av att kulturorganisationer i högre grad kan finansiera sig själva. Konsekvenserna av en sådan ekonomisering vore därmed intressant att undersöka. Här menar vi att institutionell och nyinstitutionell teori inte enbart menar att organisationer befinner sig i omgivningens ”klor”. Det faktum att organisationen just särkopplar talar snarare om en medvetenhet att utåt gå åt samma håll som andra organisationer (som en effekt av formella krav och görs möjligt via en formell struktur), men inåt sett agerar rationellt (som en effekt av de tekniska kraven). Detta stöds även av antaganden gjorda av bland annat Roine Johansson (2010) och Meyer och Rowan (1977) att det finns olika typer av institutionella krav, och att organisationen kan välja mellan dessa. Vi måste alltså skilja på de formella kraven och de tekniska kraven och se om härmande beteende uppstår för att hantera dem bägge, samt om valet av de institutionella krav som följs är en effekt av antingen rationalitet eller legitimitet som beslutsgrund. Vi vill lyfta två saker som måste redas ut innan en slutsats kan dras vilken beslutsgrund som är allmänt rådande. För det första med hänseende till särkoppling. De tekniska kravens art måste definieras. Antag att ett antal organisationer inom ett fält alla har samma formella struktur, men att de tekniska kraven är sådan att organisationerna särkopplar. Huruvida de tekniska kraven tacklas på samma sätt av alla dessa organisationer, är avgörande om vi kan tala om härmande beteende även här. Härmande beteende är det vilket den nyinstitutionella teorin talar för. Sedan måste vi även se om inte svaret redan ges av isomorfism. Om organisationerna alla anställer professionella individer så talar det för att de tekniska kraven generellt löses på samma sätt. 54 Samförstånd mellan tekniska och formella krav – en polariserad bild? Med denna något konventionella mening vill vi belysa följande problem; För det första så säger den nyinstitutionella teorin att organisationer inte alltid agerar efter rationellt som de traditionella organisationsteorierna vill mena. Istället är det en uppfyllnad av legitimitet som ligger till grund för hur organisationer agerar, för att uppfylla de krav som ställs på organisationen. Det finns formella och tekniska krav som skall uppfyllas. Här introduceras särkopplingsbegreppet som menar att organisationer särkopplar verksamheten genom att utåt se ut att uppfylla de formella kraven och därmed vinna legitimitet. Samtidigt ställer de dagliga arbetet tekniska krav som även de uppfyllas, men det finns ingen koppling mellan de formella och tekniska kraven. Med andra ord säger teorin att organisationer säger att de gör en sak men gör istället en annan. Man kan alltså säga att viljan att uppfylla de formella kraven och därmed legitimitet är irrationellt. Ett rationellt beteende är att uppnå de tekniska kraven. Men särkoppling visar väl ändå på ett rationellt agerande från organisationernas sida? 55 Referenser Aschberg (2012). Lars Vilks. [Radioprogram]. Radio 1, 8 september. Asplund, Johan. (2006). Om undran inför samhället. Sweden, Lund Grahns Tryckeri AB Bah Kuhnke, Alice., Carlsson, Gunilla. 2015. Alice Bah Kuhnke: ”15 nya miljoner till kulturen i budgeten. Dagens Nyheter. 9 april. http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/alice-bah-kuhnke-15-nya-miljoner-tillkulturen-i-budgeten/ (Hämtad 2015-05-19) Bryman, Alan. & Bell, Emma. (2003) Företagsekonomiska Forskningsmetoder. Sweden. Malmö. Liber AB Eriksson. G, Martin. (2009) Referera reflekterande. Sverige, Lund. Studentlitteratur AB Grey, Chris (2009) En mycket kortfattad, ganska intressant och någorlunda billig bok om att studera organisationer. Sweden, Lund. Studentlitteratur Gustavsson, Bengt. (2004) Kunskapande metoder inom samhällsvetenskapen. Sweden, Lund. Studentlitteratur AB Johansson, Roine. (2010). Nyinstitutionalism inom organisationsanalysen. [Elektronisk resurs] : en skolbildnings uppkomst, spridning och utveckling. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur Kalmar Konstförening. 2014. Stadgar Kalmar Konstförening. http://www.kalmarkonstmuseum.se/wp-content/uploads/2014/07/Stadgar_Kalmarkonstforening.pdf (Hämtad 2015-05-26) Krag Jacobsen, Jan. (1993) Intervju: konsten att lyssna och fråga. Sweden, Lund. Studentlitteratur AB Lind, Rolf. (2014) Vidga vetandet : en introduktion till samhällsvetenskaplig forskning. Sverige, Lund. Studentlitteratur Lindkvist, Hugo. 2015. Chefsstrid på Kalmar Konstmuseum: ”Vi behöver en chef med en annan attityd. Dagens Nyheter. 11 mars. http://www.dn.se/kultur-noje/konst- 56 form/chefsstrid-pa-kalmar-konstmuseum-vi-behover-en-chef-med-en-annan-attityd/ 2015-04-23 Meyer, John W. och Rowan, Brian (1977) Institutionalised Organizations: Formal Structure as Myth and Ceremony. American Journal of Sociology. 83:2, s 340-63 Norberg, Erika. 2015A. Kalmar Konstmuseums utveckling i siffror. Sveriges Radio. 15 april. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=6142541 (Hämtad 2015-05-25) Norberg, Erika. 2015B. ”Varför är det svårt att få konsten och folket att mötas?”. Sveriges Radio. [Radioprogram] 7 maj. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=6160068 (Hämtad 2015-05-23) Proposition 1974/28. Kungl. Maj:ts proposition angående den statliga kulturpolitiken; given den 8 mars 1974. Stockholm: Kulturdepartementet Proposition 2009/10:3 Tid för kultur. Stockholm: Kulturdepartementet RFKL (Regionförbundet Kalmar Län). 2015. Kulturplan 2015-2017. http://www.rfkl.se/documents/rapporter/Kultur/Kulturplan%202015-2017.pdf (Hämtad 2015-05-26) Scott, W. Richard (2008). Institutions and organizations: ideas and interests. 3. ed. Thousand Oaks, Calif.: Sage Sarnecki, Simon. 2015. Svenska konstnärer i stort upprop mot Kalmar Konstmuseum. Sveriges Radio. 11 mars. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6114230 (Hämtad 2015-04-23) Snow, Roberta M. & Leach, Evan. 1996. The Institutionalization of the Aesthetic: Systemic Contradiction in the Organization of Creativity. Systems Research. 13 (1): 2533. Vilks, Lars. 2011. Art : den institutionella konstteorin, konstnärlig kvalitet, den internationella samtidskonsten. Sverige, Nora: Nya Doxa 57 I
© Copyright 2024