1. No category

Sjönevads torp
Björkekull/Björnekull – torp under Sjönevad 1:5
Första gången vi stöter på namnet Björkekull i kyrkoböckerna är 1864, när torparen och
skomakaren Anders Johan Andersson Lindelund, född 1839 i Holsljunga, bokförs under den
rubriken tillsammans med Lovisa Cathrina Larsdotter, f 1825 i Stafsinge. De flyttar in från
Stafsinge tillsammans med Cathrinas två barn Carl Ludvig Larsson, f 1850 i Lindome och
Albertina Bernhardina Larsdotter, f 1858 i Stafsinge. I husförhörslängden är antecknat att
Lovisa Cathrina ej varit nattvardsgäst på flera år, en anteckning som säkert funnits med i
flyttningsbetyget. Familjen flyttar redan efter något år till Varberg.
1865-1898
Bengt Olsson
född 1823-02-27 i Årstad
död 1898
Anna Greta Johansdotter
1826-10-24 ”
1901
Barn: Sven Johan, f 1847 i Årstad och fosterdottern Jenny Svensdotter, f 1871 i Vinberg ·
Bengt Olsson med hustru och son flyttade till Björkekull år 1865 från ett torp i Gunnarstorp.
Dessförinnan hade de under ett par år ägt gården Sjönevad 1:5 (”Petterssons”), som de köpt
1857 av Peter Abraham Persson. De stannade kvar på sitt nya torp livet ut. Bengt dog 1898,
75 år gammal. I bouppteckningen värderades manhusbyggnaden, sammanbyggd med ett
uthus, till 75 kronor och ladugården till 40 kronor. Torpets 2 kor var tillsammans värda 100 kr.
Änkan antecknas som utfattig efter mannens död. Kanske levde hon sina sista år hos sonen
som flyttat till Vinberg 1868? Han är antecknad i folkräkningen 1900 som husägare i Faurås.
Fosterdottern gifte sig 1893 med Henning Carlsson, f 1869, son till Carl Julius Ottosson i Lia.
Paret flyttade till Vinberg 1894.
Björkekull
vid vägen mot
Drängsered.
Foto från omkr 1930
1898-1928
Sven Martin Erhard Mårtensson
född 1865-01-08 i Villstad
död 1949
Lotta Charlotta Christina Eliasdotter
1860-09-17 i Gunnarsjö
1926
Barn: Maria Charlotta f 1889, Johan Emil f 1891, Nils f 1893, Alma Teresia f 1894, Oscar
Erhard f 1897, Anna Elisabeth f 1898, Gustaf Rudolf f 1901 d 1901 och Gustaf Adolf f 1902.
De två yngsta barnen föddes i Björkekull, de äldre i Torsjö.
Torpet började kallas Björnekull någon gång före 1901. Enligt Jordbruksdepartementets
”utredning i torparefrågan” var Björnekull år 1909 ett jordtorp på 10-15 tunnland och störst av
jordtorpen i Sjönevad. Torparen hade att till jordägaren erlägga 8 dagsverken samt 30
riksdaler per år (år 1910 var en dränglön omkr 2:80 per dag). Martin Mårtenssons
arrendekontrakt på 25 år var daterat 1 oktober 1902.
I beskrivningen till 1925 års karta var torpet på 7,5 ha, varav 2,8 åker. Torpet låg under
gården Sjönevad 1:5 (”Petterssons”), 60 ha stor, som ägdes och brukades av Johan
Persson. Martin friköpte torpet år 1927 med stöd av ensittarlagen och sålde mark och hus till
sonen Gustaf år 1928. År 1930 flyttar han till sonen Johan, som sedan 1926 var åbo på
Spången i Sjönevad. När Martin dog 1949 var han kyrkobokförd i Vessige by.
Martin var känd för sina runda och fina vedstackar, bl a högg han ”bränne” till gästgiveriet i
Sjönevad. Det var Martin som kom med ”vinlistan” den gången Gästis fick besök av
häradshövding Marcus Wallenberg m fl fina herrar. En högst konkret vinlista i form av Martins
jättestora läderförkläde full med vinflaskor, som väckte stor uppskattning och munterhet.
Herrarna skulle bese Yngeredsfors inför byggandet av kraftverket och logerade på
gästgiveriet. Detta var omkr år 1905.
1928-1989
Gustaf Adolf Svensson
1902-10-11 i Björnekull
Elsa Linnea Carlsson
1900-10-07 i Vinberg
Barn: Erik Gunnar Arne, f 1936 i Björnekull.
död 1989
1982
Karl Johansson, Lia berättade 1996 för Georg Axelsson, att han i slutet av 1940-talet anlitat
Gustaf Svensson för huggning och körning i skogen. Gustaf var kortväxt och hans stuga låg.
”Jag kunde inte stå rak därinne, inte ens mellan bjälkarna i taket.” Det var dock mest i Carl
Fredrik Carlssons skogar som Gustaf arbetade med huggning och körning.
Gustaf och Elsa Svensson
och Gustafs far Martin
Mårtensson framför
Björnekulls gamla
mangårdsbyggnad.
Lägg märke till de fina
grönsakssängarna.
(Fotografi troligen från omkr
1930)
Gustaf lät göra en omfattande renovering av mangårdsbyggnaden 1957. Enl Gods o gårdar
1964 var gården 4 ha stor, varav 3,5 ha åker och där fanns bl a 1 häst och 5 kor. Ny ladugård
lät han bygga redan 1934. 1937 hade Björnekull fått fastighetsbeteckning Sjönevad 1:24.
Ur HN 1978:
”Guldbröllop i Sjönevad
Han har bott vid en landsväg i hela sitt liv… Den
välkända strofen passar väl in på Gustav Svensson i
Sjönevad. Han är född i fastigheten vid landsvägen i
Sjönevad, dit förde han så småningom sin brud Elsa,
där har han nedlagt hela sin livsgärning … Men Elsa
har ´bara´ bott vid landsvägen i femtio år”…
Adressen Björkekull används nu igen och
Glenn Svensson, född i Sjönevad, och
hans sambo Nina Karlsson bor där.
Foto 2008
Brogård – småbruket Sjönevad 1:6
I februari 1868 fick murarmästaren O J Grimberg lagfart ”på 2 tunnland 25 kappland eller 15
qvadratrefvar 57 qvadratstänger jord, afsöndrad från JA Nygrens kronoskattehemman nr 1
Sjönevad”. Grimberg hade visat upp ett ”Salubref” och köpekontrakt från 1866 där han köpt
ett stycke jord norr om den så kallade Mursån på båda sidor om landsvägen för 275 riksdaler
riksmynt (1870 kostade en ko 50-90 rdr rmt). Grimberg visade också upp ett ”Embetsbevis”
utfärdat av kommissionslantmätaren i Halland, där det intygas att markområdet ”ej innehåller
någon åker, att den består dels av svårodlade stenbundne backar och dels af i åtminstone f n
till odling oduglige åvekar”. Gästgivare Nygrens ägovälde utgjorde vid den tiden över 275 tnl.
I modernare mått mätt var Grimbergs markområde ca 1,4 hektar stort. Han kallade det
Brogård. På kartbeskrivningar benämns Brogård som ”jordbrukslägenhet”, dvs från hemman
avsöndrad, frånskiljt jordområde som satts i mantal (man fick betala skatt för det). Av
uppgifter i Gods och gårdar verkar det som om man flyttade dit ett bostadshus, som
ursprungligen var byggt 1819. En ladugård byggdes 1871.
1866-1884
Olof Johan Grimberg
född 1831-02-07 i Grimshult
Johanna Petronella Jönsson
1821-10-25 i Halmstad
död 1871
h2 Beata Christina Olsdotter
1835-12-31 i Ljungby
Barn: Johan Edvard f 1853, Hedvig Charlotta f 1855, Julius Sigfrid f 1871, Anna Potentia
f 1875 och Oskar Leander f 1878.
Grimbergs 1:a hustru, ”Demoiselle” Johanna Petronella, inflyttade 1840 från Ljungby till
Klockaregården i Vessige. Hon var dotter till betjänten Johannes Jönsson och hans hustru
Anna Brita Zelett i Halmstad. Johanna hade gift sig med ”Klåckare och Orgelnist ” Emanuel
Möller f 1821. Paret fick fem barn 1841-1848, de tre sista dog i späd ålder. Emanuel Möller
dog 1849.
1852 gifte Johanna om sig med Grimberg och flyttade till torpet Ryd under Grimshult. Hennes
två barn Augusta Mathilda f 1841 och Carl Julius f 1843 stannade kvar i Klockaregården.
Sonen Carl Julius övertog klockaresysslan så småningom.
Johanna dog 1871, 50 år gammal i lungsot. Hon fick två barn i äktenskapet med Grimberg.
Vid bouppteckningen efter henne värderades ”lägenheten Brogård med byggnader försedd”
till 300 riksdaler och kon till 40 riksdaler. Sammanlagt fanns tillgångar för ca 492 rdr och
skulder för 374 rdr.
Grimbergs 2:a hustru, Christina, var barnmorska. I detta äktenskap föddes tre barn.
1884 flyttade familjen från Brogård till Lilla Grimshult, där Grimberg ägde 5/64 mantal.
Dottern Anna dog 1891, 15 år gammal, i lungsot. Grimberg var 71 år gammal när också han
dog i lungsot 1902.
Vid folkräkningen 1900 var sonen Johan Edvard murare i Getinge, Hedvig Charlotta var
barnmorska i Hattefjäll i Dalsland, Julius Sigfrid var hemmansägare i Drängsered.
Oscar Leander blev tidigt åbo på faderns gård på 1/3 mtl i Stora Grimshult.
Det framgår inte av kyrkoböckerna vem eller vilka som bott på Brogård åren 1884-1906.
Däremot vet vi att gården köptes 1899 av Bengt Johan Johansson, ägare och brukare av
Sjönevad 1:2, Backen. År 1906 gifte sig dottern Bertha och hon och maken, snickaren och
mjölnaren Gustaf Albin Berg, flyttade till Brogård.
1906-1912
Gustaf Albin Berg
född 1884-07-03 i Villstad
Bertha Charlotta Johansson
1887-05-11 i Sjönevad
Barn: Daga Astrid Ingeborg f 1906, Märta Ebba Alice f 1908 d 1918 av spanska sjukan,
Carl Gustaf f 1911 och Elsa Märtha Ingegärd f 1921 i Grimeton
Familjen flyttade 1912 till Kyrkokvarn i Vessige by och 1916 flyttade Berthas föräldrar och
yngste broder in i Brogård.
1916-1930
Bengt Johan Johansson
Bernhardina Carlsdotter
Gunnar Valdemar f 1904.
född 1848-02-12 i Väby
1861-02-19 i Sjönevad
död 1923
”
1928
Familjen flyttade till Brogård i samband med att sonen Carl Albin tog över gården Backen
efter
dem. Under åren 1920 -1941 bodde i Brogård också Bernhardinas syster Hedda Lovisa
Carlsdotter, f 1866-05-31. Hedda var blind sedan 14-årsåldern och hade tidigare alltid bott
hos sina föräldrar, senast på Häståsatorpet. ”Hedda, som spelade dragspel och sjöng och
som snusade i näsan och som var en av dem som
gett August Bondeson inspiration” (källa Karl-Gustav
Ohlson). Hedda dog 1941, 75 år gammal.
Bertha Berg med dottern Märtha,
till höger Hedda Carlsdotter
År 1921 kom dottern Bertha Berg, nybliven änka,
tillbaka till Brogård med de tre barnen. Under tiden
i Kyrkokvarn 1915 föddes en dotter, som dog 1916
i kikhosta.
Berthas dotter Daga vistades några år i Amerika, kom tillbaka
1933 och gifte sig med Anders Albert Olsson f 1902. De flyttade
senare till Heberg. Daga dog 1988 i Heberg. Dagas bror Carl
Gustaf flyttade 1927 till Amerika. Systern Märtha flyttade till
Falkenberg 1941, hon dog i Falkenberg år 2006.
Daga på tillfälligt besök i Brogård omkr år 1930
Bertha övertog Brogård efter föräldrarna och bodde kvar där till 1941 när hon sålde gården till
snickare Torsten Bengtsson från Sjösgärde. Hon dog 1975 och bodde då på Ringarekullen i
Vessige.
1941-1980
Torsten Ivar Bengtsson
född 1907-10-28 i Slöinge
död 1980
Agnes Helfrid Svensson
1898-10-20 i Gällared
1976
Torsten var en mycket duktig snickare och Agnes var ”finkokerska”. Agnes kom endast 14 år
gammal till en läkarfamilj i Göteborg. Hon flyttade med dem först till Lund och sedan till
Örebro och hann bli mycket skicklig i matlagning under sina 25 år i familjen. Det hade
Sjönevadsborna glädje av, när de skulle ha kalas. Även av det fina folket hos Amiralens
anlitades hon flitigt.
Enligt uppgift i ”Gods och gårdar” 1964 hade mangårdsbyggnaden från 1819 moderniserats
1943 (den bör ha flyttats till Brogård omkr 1868). Ladugården från 1871 fanns kvar och i den
fanns bl a 1 ko och 100 höns. Kon hette Stella, sägs det. Gården kallades ofta Musabacken.
Den låg ju också alldeles intill Musån. Krogseredsvägen som förr gjorde en sväng genom
Brogård och Spången rätades i slutet av 1940-talet.
1981-2005
Nils Erik Rylin
född 1944-07-20 i Falkenberg
Annika Ingegärd f Karlsson
1950-09-14 i Rörkull
Barn: Lars Mikael f 1965 (m.s. i tid. äkt.), Nils Johan f 1975 och Nils Anders f 1977.
Nils Erik, brandman och Annika lät avstycka en tomt, Sjönevad 1:35, från fastigheten 1:6 och
byggde sig ett nytt bostadshus en bit från Brogårds gamla bostadshus. Numera bor sonen
Johan med hustru Katrin i det nya huset och i det gamla Brogårdshuset bor Nils Erik och
Annika Rylin
Det gamla Brogårdshuset
Det nya Brogårdshuset,
Sjönevad 1:35
De gamla fotografierna tillhör Karl-Gustav Ohlson,
Heberg.
Nytagna fotografier är tagna 2007
en bild från Brogårds äng intill Musån
Glimmingen - torp under Sjönevad
År 1806 antogs Lars Jönsson till torpare på Sjönevads utmarker. Han fick inhägna slätten
som låg omkring stugan i Glimmingen, på egen bekostnad bygga upp de ytterligare hus han
kunde behöva, fri torvskörd och ljungslåtter samt få släppa sina kreatur på Törling. Han fick
10 skattefria år men skulle sedan betala 1 riksdaler banko per år. Han skulle också utföra två
dagsverken per år. De hus som han uppförde skulle framgent tillhöra honom, hans hustru
och barn. Kontraktet är undertecknat den 13 januari 1806 av Sjönevads fyra hemmansägare
inklusive de två gästgivarna Christen Thomasson och Andreas Arvidsson.
1806-1834
Lars Jönsson Sjögren
född 1778-05-13 i Sjönevad
död 1809
Anna Svensdotter
1768-09-31 i Bräcke
död 1841
Barn: Anna Gustafva, f 1801i Sjönevad, gift 1823 med Berndt Nilsson, f 1801 på Törling
Lars var förutom torpare också ”saltpettersjudare”, han arbetade med råmaterialet, (jord och
gödsel) för tillverkning av svartkrut. Salpetersjudarna var oftast anställda av kronan och likt
soldater tog de sig gärna speciella efternamn. Lars tog sig namnet Sjögren. År 1809 blev han
soldat och fick då namnet Vallin men han avlider i Landskrona redan samma år, 31 år
gammal.
I bouppteckningen efter honom ser vi att Lars och Anna hade 2 kor, 1 bagge och 2 får i
fähuset. Kreaturen värderades till 21 riksdaler och ”1 byggning bestående av stufva,
härbärge och fähus” till 16 riksdaler. Boets behållning var 56 riksdaler, ganska mycket för att
vara ett nystartat torp.
Anna hade ändå svårt att klara sig på torpet efter mannens död. Hon antecknades i
kyrkoböcker och mantalslängder som fattig och fattighjon redan omkring 1815. Dottern Anna
Gustafva flyttade hemifrån 1817 men kom tillbaka till torpet runt 1823. Hon gifte sig med
Berndt Nilsson från granntorpet Törling och de fick i januari 1824 en dotter, som dog efter
bara några dagar i ”okänd sjukdom”. Bernt och Anna Gustafva flyttade 1834 till Vinberg och
därifrån till Gotland 1844.
Enligt ett sockenstämmoprotokoll från 1834 hotas Anna att sättas på bar backe. Hon hade
visat upp sitt torpkontrakt från 1806 men markägarna ville inte ge med sig. Anna är då 66 år
gammal och hade kanske svårt att ensam sköta sina förpliktelser som torpare sedan dottern
och svärsonen flyttat. Sockenstämman beslutade att överlämna saken till ”Konungens
Befallningshafvande under tröstelig tillförsigt om derigenom winnande rättvisa för den arma
enkan”, men myndigheten ansåg sig inte kunna pröva ärendet utan hänvisade till ortens
domstol.
Enligt lagfartsprotokoll från 1836 hade torpstället då sålts. De nya ägarna hade bott på torpet
sedan 1834. År 1836 köpte de 1/6 mtl av Sjönevad nr 1 (Backen) och flyttade dit. Till ny
torpare på Glimmingen antogs Isak Knutsson från Småland.
Anna Svensdotter dog som fattighjon av ”åldersbräcklighet” 1841, utan fast bostad, 73 år
gammal. I hennes bouppteckning antecknades husgeråd och kläder för 11 riksdaler och
skulder för ca 7 rdr, varav 2 rdr för 8 kappar råg, 2 rdr för 3 kannor brännvin till begravningen
och ca 1 rdr för bräder till kistan. Enligt bouppteckningen var dottern Anna Gustafva och
hennes man då hemmansägare i Ringsås i Vinberg.
1836-1860
Isak Knutsson Eng
född
1804-12-08 i S Hestra
död 1862
Christina Andreasdotter
1804-04-01 i Gryteryd
död 1871
Barn: Cecilia Cathrina f 1830, Anna Beata f 1837 och Johanna Severina f 1846.
F.d. soldaten Isac Eng med hustru Christina och två döttrar flyttade till Glimmingen 1836 från
S Hestra. Samtidigt flyttade brodern David Knutsson, född 1802 till Glimmingen från Torup
med hustru Pernilla och sonen Johannes Månsson, men de flyttade efter 3-4 år till Wiken i
Sjönevad, ett stenkast bort.
Dottern Anna Beata gifte sig 1860 med Salomon Svensson och de övertog torpet. De hade
kanske träffats i Getinge, där de båda tjänade som dräng och piga. Efter Isaks död 1862, han
tog sitt liv, bodde hustrun Christina och tidvis även dottern Cecilia Cathrina ändå kvar på
torpet. Bouppteckningen 1862 visar på tillgångar på ca 223 riksdaler, varav 77 rdr för 2 kor
och 1 gris. Skulder fanns för ca 117 rdr. För Cecilia Cathrina antecknades många in- och
utflyttningar i kyrkoböckerna, bl.a. att hon rymde till Danmark 1884. Hon var utfattig från 1890
och framåt och dog 1899 som inhyseshjon i Glimmingen.
1860-1922
Johan Salomon Svensson
1833-12-01 i Burseryd
död 1921
Anna Beata Isaksdotter
1837-02-10 i Glimmingen
död 1921
Barn: Johan Adolf f 1861, Carl Julius f 1866, Anders Edvard f 1871 och Augusta Josefina
f 1876. Augusta Josefinas döttrar Alma Josefina f 1894 och Clara f 1897 samt Claras son
Kurt Ragnar f 1921. Alla barnen är födda på torpet.
Som så många andra torpare hade man svårt att försörja sig. I kyrkoböckerna antecknades
familjen som utfattig i slutet av 1800. År 1870 dömdes Salomon till böter för 1:a resan stöld.
Kanske nöden tvingade honom till att stjäla.
I några år tog de emot en flicka som bortackorderats av kommunen. För flickans försörjning
under 1 år fick de 49 kronor år 1888 och 45 kronor år 1891. År 1887 beviljades Salomon
5 kronor extra till kläder åt flickan. Men kanske tog de emot barn även utan ersättning. I ett
sockenstämmoprotokoll 1892 finns antecknat ”för oegennyttig omvårdnad af vernlösa barn
som förut tillhört Kommunen tillerkände Kommunalstämman som gåfva åt Johan Salomon
Svensson å Glimmingen 15 kronor”.
Enligt en statlig uppgiftsinsamling 1909 ”om samtliga jordtorp för hvilka innehafvaren har att
till jordägaren erlägga arrende, dagsverken eller andra prestationer” var Glimmingetorpets
areal 3-6 tunnland, torparen behövde inte utföra några dagsverken men betalade 45 kronor
om året i arrende.
Äldsta sonen Johan Adolf var vid folkräkningen 1890
husägare i Slöinge, Carl Julius var dräng på olika
gårdar och ogift. 1924 antecknas han som målare
och hyresgäst i Emmelund i Glostorp, där han dog
1931. Anders Edvard dog 1956 i Falkenberg,
Augusta Josefina, gift Åhman, dog 1952 i Halmstad,
Alma Josefina 1957 i Partille. Clara, änka 1944 efter
busschaufför John Grimberg, dog i Drängsered 1986.
På Glimmingetorpets lyckor växer idag en hög och
tät granskog.
Salomon och Beata på Glimmingen
(bild från hembygdsarkivet)
Häståsahuset/Häståsatorpet och ”Petter Abrahams Calles”
– backstuga/torp och undantagsstuga under Sjönevad 1:5
Torpet är kanske Sjönevads äldsta. Det kallades ofta för Häståsahuset.
Vid laga skiftet år 1832 fördes torpet till Sjönevad 1:5, 1/6 mantal ägt av Per Andersson.
Tidigare hade torpet troligen tillhört de fyra Sjönevadsbönderna gemensamt. Den första
anteckning om bosättning som vi funnit är från 1746, då Anders Andersson föddes där. Från
början var det en backstuga, vilket framgår av en karta från 1759. Någon gång före 1775 blev
det ett torp.
1746-1774
Anders Persson
född 1707
död 1774
Ingierd Andersdotter
1725
se nedan
Barn: Anders f 1746, Elin f 1754, Kierstin f 1759 och Bengta f 1763.
Anders Persson dog 1774 av en bröstsjukdom. I bouppteckningen efter honom värderades
tillgångarna till 107 daler och skulderna till 8 daler (år 1775 kostade 1 tunna råg 54 daler, 1
kanna brännvin 6 daler). I fähuset fanns 1 ko med kalv, värderade till 16 daler. Stugan nämns
inte som tillgång.
Anders Perssons änka Ingierd stannade kvar på torpet och gifte om sig med Olof Carlsson
från Sjösgärde. Enligt anteckningar i kyrkoböckerna var de tidvis mycket fattiga. Ingierd dog
76 år gammal av ”åldersbräcklighet”.
Sonen Anders gifte sig 1768 med Ingierd Bengtsdotter i Gunnastorp och blev åbo där.
Anders och Ingierds son Andreas blev 1804 torpare på Häståsen, se nedan. Dottern Kierstin
gifte sig 1779 med sockneskomakare Nils Carlsson och Bengta 1783 med Lars Arfwidsson,
Näs, Drängsered
1775-1803
Olof Carlsson
född 1747-12-10 i Sjösgärde
Ingierd Andersdotter
1725
se ovan
h2 Anna Jönsdotter
1775-10-01
Barn: Inger Christina, f 1802
död 1803
1801
se nedan
”
Olof gifte om sig med Anna Jönsdotter och de fick en dotter 1802, Inger Christina. Olof dog
redan året därpå av tuberkulos.
I bouppteckningen efter Ingierd Andersdotter värderas tillgångarna till 122 riksdaler och
skulderna till 16 rd. I fähuset fanns 4 kor, 9 får och 1 bagge, värderade till 43 rd. I bouppteckningen efter Olof Carlsson värderas tillgångarna till 98 rd och skulderna till 11 rd (1 tunna
vete kostade då 7 rd). I fähuset fanns 4 kor, 1 kalv, 7 får och 5 lamm, värderade till 30 rd.
Olofs gångkläder värderades till 24 rd! Ingen av bouppteckningarna nämner några
byggnader som tillgång.
Anna Jönsdotter gifte 1804 om sig med sin förre makes första hustrus sonson (i hennes
första äktenskap) Andreas Andersson! Åldersskillnaden mellan torparna i Häståsen och
deras hustrur hade varit betydande tills nu. Enligt husförhörslängderna fick Andreas och
Anna fyra barn som växte upp på torpet tillsammans med Annas första dotter.
1804-1853
Andreas Andersson född 1778-02-20 i Gunnastorp
död 1857
Anna Jönsdotter
1775-10-01
1847
Barn: Inger Christina Olofsdotter, se ovan, Olof f 1805, Sven f 1807, Johannes f 1813,
Johanna f 1820.
I bouppteckningen 1847 efter Anna Jönsdotter tas egna byggnader upp: 1 manhusbyggnad
och 2 uthuslängor, som totalt värderas till 34 rd. Dessutom tas en fastighet upp i Vinberg, Nr
2 Ringsås, 3/32 mtl till 200 rd. Tillgångarna värderas till 526 rd och skulder till 13 rd. Det
verkar som om torparfolket på Häståsen nu äntligen fått det bättre ekonomiskt. I fähuset
fanns 2 kor, 2 ungnöt, 1 kalv, 6 får och 2 höns, värderade till 81 rd. Annas gångkläder
värderas dock endast till 8 rd!
Annas dotter Inger Christina gifte sig 1832 med Bengt Andersson i Väby född 1802. Olof gifte
sig 1829 med Anna Christina Larsdotter, Häggebo, Asige född 1813, och blev åbo på
Häggebo 1839. De flyttade till Slättåkra 1850 med sina fyra barn: Johanna Peternilla född
1839, Anders Gustaf 1842, Sven Aron 1845 och Eva 1845.
Sven gifte sig 1832 med änkan Beata Svensdotter, Böresgård född 1795. De får en son
Johan Petter Svensson 1833. Beata dör samma år och Sven flyttar från gården med sin son.
Johannes gifte sig 1839 med änkan Johanna Jönsdotter på Berg i Sörby, född 1805. (läs
berättelsen om Berg). Johannes, som kallades Andreasson d.ä., blev hemmansägare på
Sörby Lundsgård och Nackagård. Makarna får barnen Lovisa f 1839, Johan August 1843 och
Bengt Aron 1846. Johanna hade dessutom tre barn i ett tidigare äktenskap.
Dottern Johanna gifte sig 1854 med Bengt Niclas Jönsson i Slättåkra, född omkr 1826. Hon
hade en son före äktenskapet, Johan Aron f 1853.
Torpet fick ny brukare i mars 1854 då markägarens, Per Anderssons, ”kära måg Lars
Svensson” tillträdde. I torpkontraktet sägs bl a att ”åbyggnader för sitt behof får torparen sjelf
på egen bekostnad uppföra”. Det betyder förmodligen att förre torparen Andreas Andersson
bodde kvar i sin stuga och att det sedan fanns 2 bostadshus på Häståsen. Lars Svensson
skulle betala 25 rdr årligen i arrende. ”Då torparen i allo uppfyller dessa anförde vilkor, visar
en nykter och stilla vandel uti lefnaden samt mån om denna åt honom anförtrodde lägenhet,
så kan han vara försäkrad om en orubbad lifstidsbesittning för sig och sin nuvarande hustru.
Sjönevad den 22 november 1853. Per Andersson m.h.v.p.”
1854 övertog Per Anderssons son Peter Abraham Persson gården 1:5 och torpkontraktet
ändrades så att årliga arrendet blev 20 rdr men med skyldighet att utföra 4 karl- och 4
kvinnodagsverken på gården med fri kost.
1854-1856
Lars Svensson
född 1821-04-23 i Björsered
Johanna Beata Persdotter 1818-03-04 i Sjönevad
död 1856
1888
Torpet brukades bara under ett par år av Lars Svensson. Lars dog redan 1856. I
bouppteckningen värderas husen till ca 66 rdr och kreaturen: 3 kor och 1 kviga, till 76 rdr.
Tillgångar totalt 440 rdr och skulder 317 rdr.
Änkan gifte inte om sig men stannade kvar på torpet livet ut. Brodern Peter Abraham Persson,
sålde gården redan 1857 till Bengt Olsson (senare torpare i Björkekull), med undantag att
säljaren och hans hustru ”i deras lifstid skola oafkortadt njuta till fritt begagnande all den jord
som är … öster om husabäcken så uti in som uti utägorne af Lars Svenssons Enka Johanna
Beata Persdotters torplägenhet med undantag af 6 alnars fägata utmed södra rågångslinien
mot 200 rdr Rgd qvittning å köpeskillingen”. Peter Abraham skulle ”utgöra till hemmansägaren
10 karldagswerken wid tillsägelse och fri kost på stället” och han skulle ha ”mulbete för twenne
kor å utmarken äfvensom torfmosse för eget behof”. När Peter Abraham och hans hustru båda
var döda skulle marken tillfalla hemmansägaren utan ersättning.
1858 sålde Bengt Olsson gården till Carl Henrik Bengtsson för 1.633 rdr 64 öre rmt. I
köpeskillingen ingick bl a förbindelserna till Johanna Beata Persdotter på Häståsatorpet och
hennes broder Peter Abraham Persson på undantaget. Säljaren förbehöll sig rätten att
inkassera det årliga arrendet för Häståsatorpet och att ”i händelse Beata Persdotter skulle i
vår lifstid med döden afgå, nemde Torplägenhet äfven uti bådas vår lifstid förbehållas mot 4
karl- och 4 qvinsdagsverken …”
Beata Persdotter dog 1888. Bouppteckningen visar tillgångar för 44 rdr och skulder för 41 rdr.
1856-1889
Per Pettersson
född 1822-11-11 i Burseryd
Anna K. Johansdotter
1828-10-20
h2 Adolfina Johansdotter 1837-07-03 i Gunnastorp
Barn: Johan Peter f 1859 och Carl Julius f 1874.
död 1869
Per kallas i kyrkoböckerna ”hälftenbrukare”. Kanske delade han och Beata Persdotter på
torpet. Hon var ju bara 38 år gammal när hon blev änka. När Per Petterssons första hustru
Anna Katrina dog 1869 fanns på torpet 4 kor och 2 kalvar, värderade till 226 rdr. Värde av
byggnader tas inte upp, de bör ha ägts av Beata Persdotter. Tillgångar totalt ca 645 rdr och
skulder 108 rdr. Kanske var det Per Pettersson som uppförde stugan, som senare Carolina
och hennes son Anders bodde i.
Per Pettersson brukade torpet till 1889, då sonen Johan Peter köpte Sjönevad 1:5. Per, hans
hustru och sonen Carl flyttade då också dit. Gårdens tidigare ägare, Carl Henrik Bengtsson,
flyttade i sin tur till Häståsatorpet
1889-1920
Carl Henrik Bengtsson f. 1826-03-07
Johanna Beata Andersdr 1828-11-13 i Slöinge
Barn: Anders Edvard f 1864 och Hedda Lovisa f 1866
död 1895
1909
Som framgått ovan köpte Carl Henrik Bengtsson gården Sjönevad 1:5 av Bengt Olsson 1859
och han sålde den efter 30 år till Johan Persson, sonen på Häståsatorpet. Torpet kanske
togs undan i köpevillkoren som ”undantag”. Makarnas dotter, Bernhardina född 1861, flyttade
hemifrån 1880 för att gifta sig med Bengt Johan Johansson från Väby Yttregård, f 1848,
senare ägare till Sjönevad 1:2, Backen.
Tillgångarna 1895 värderades till 125 rdr och skulderna var 54 rdr. Inga byggnader nämns.
Sonen Anders Edvard försörjde sig som arbetskarl. Han gifte sig med Anna Carolina
Johansdotter, född 1866 i Kalf och flyttade till Spången, som då upphört att vara torp. Fem
barn finns antecknade: Jenny Charlotta f 1892, Carl Birger 1893, Gerda Elfrida 1896, Gustaf
Ragnar 1898 och Ellen Maria 1902. På Häståsatorpet bodde, åtminstone från 1902, Teodor
Johansson med hustru Augusta från Viken och deras två söner. Hedda flyttade efter
föräldrarnas död till sin syster Bernhardina och svåger Bengt Johan i Brogård och dog där
1941 (se berättelsen om Brogård).
Enligt ett köpekontrakt 1916 köpte Anders Johansson ”ett manhus beläget å Häståsen under
Sjönevad” för 700 kronor av Oskar Johansson (son till Teodor och Augusta Johansson) och
Anders och hans mor Carolina bodde där fram till 1922, när Anders byggt sig ett nytt hus i Lia
(se berättelsen om Carolines´ Anders i Lia). Det måste vara den stuga som syns till vänster
om det gamla huset på nedanstående bild. Vi vet inte vem som bodde i stugan efter 1922.
Karta 1925, här finns Petter Abrahams Calles tomt utritad
Petter Abrahams och
senare Petter Abrahams
Calles hus alldeles intill
gamla
Drängseredsvägen.
Det ser ut att vara
mycket gammalt. Det är
mycket möjligt att
detta är Häståsatorpets
bostadshus/ladugård?
Byggnaderna revs på
1940-talet
Rester av en
stengärdesgård
finns kvar och
trädgårdsväxter
som syren och
rönnspirea
T.v. skymtar nya Drängseredsvägen
och t.h. ser vi Häståsaberget.
”Petter Abrahams Calles” - Sjönevad 1:28
1857-1909
Petter Abraham Persson
Pernilla Andersdotter
född 1823-10-16 i Sjönevad
1824-08-01 i Ljungby
död 1892
1909
Petter Abrahams syster Beata Persdotter blev änka 1856 men stannade kvar på
Häståsatorpet tills hon dog 1888. När Petter Abraham sålde gården 1:5 år 1857 var det
kanske till systern han och hans hustru flyttade med rätt till undantagsjord som de skaffat sig
vid försäljningen. De bodde troligen kvar här, när deras dotter Matilda och hennes man Carl
flyttade hit omkr år 1888. Carl hade tidigare varit dräng hos Petter Abraham, därav namnet
Petter Abrahams Calle. Petter Abraham dog av lungsot 1892, 69 år gammal. I
bouppteckningen värderades boet till ca 75 kronor, varav ingick en ko med 40 kronor.
Begravningskostnaderna uppgick till 25 kronor. Änkan blev 85 år. Hon antecknades i
husförhörslängden som utfattig.
1888-1948
Carl Alfred Johansson
född 1862-03-21 i Okome
död 1948
Matilda Pettersdotter
1857-06-18 i Sjönevad
1928
Barn: Johan f 1888, Per Viktor f 1890, Maria (Maja) Potentia f 1892, Anders Joel f 1896 och
Carl Leonard f 1899.
Carl Johansson kom som dräng till gården Sjönevad 1:5 år 1887. Året innan hade han gift sig
med Matilda Pettersdotter. Enligt kyrkoböckerna var Carl torpare på Häståsen 1888 och 1920
men senare kallas han dräng, arbetskarl och husägare. Någon tid var han anställd av
”Sjönevads-Calle” som eldare vid sågen. Kanske var det där han förlorade ett par fingrar.
1937 fick Carl Johansson avstyckat fastigheten 1:28 enligt ensittarlagen. 1949 tillskiftades
dottern Maria Ohlsson fastigheten och 1981 hennes barn. Alla de fyra sönerna emigrerade till
Amerika. Dottern Maja gifte sig 1918 med Petter Olsson i Sjönevad (se följande berättelse).
Många Sjönevadsbor kommer fortfarande ihåg Petter Abrahams Calle och hans hus alldeles
intill gamla Drängseredsvägen. Calle var en pratsam liten gubbe och han brukade hålla utkik
över landsvägen för att inte gå miste om en pratstund med någon förbifarande.
Torpet
Långasand (Knäckatorpet?)
under Sjönevad 1:2 ”Backen”
På kartan för Laga skiftet 1846 finns ett stycke som kallas Långasand med beteckningen
919. Denna ligger mellan sjöstranden och beteckningen 920 på samma karta.
I kyrkböckerna dyker Långasand först upp 1881 då Carl Johan Carlsson med familj flyttar dit i
oktober månad från att ha bott inhyses i Väby Lassagård (där noteringen ”tjuvgömmare” finns
i husförhörslängden).
I kyrkböckerna står Långasand under Backen, vilket talar för att torpet legat på området 919,
med sin långa sandstrand. Vi har förgäves letat efter någon ruin efter torpet Långasand på
området, vilket tillhör gården Backen. Den del av området som ligger norr om vägen har
odlats av Backens ägare. Det är möjligt att alla spår av torpet har utplånats i detta
sammanhang.
Det är knappast troligt att Carl Johan med familj kunnat bygga upp ett bestående torp under
den korta tid som stått till förfogande innan han i januari 1882 tog sitt liv. Troligen har de
snarare byggt ett skjul, kanske med jordgolv, en ”backstuga”, som skydd mot vädrets makter.
Det är inte osannolikt att den blott 35-årige Carl Johan efter att i flera år bott inhyses på olika
ställen känt sig så deprimerad av att inte kunna åstadkomma något bättre för sina fyra barn
och sin då havande hustru att han beslutat ta sitt liv.
Området norr om Långasand har kallats
”Knecken” (Sjönevad 1:27) bl a på ekonomiska
kartan 1966. Knäckatorpet finns nämnt i den
statliga torputredningen 1909. Detta torp var då
mellan 1 och 3 tunnland stort och torparen
skulle göra 5 dagsverken per år.
Knäckatorpet nämns inte alls i kyrkoböckerna.
Det kan vara det torp som där kallas
Långasand, men det kan vi inte vara säkra på.
Ekonomiska kartan 1966
1881-1917
Carl Johan Carlsson
född 1847-01-06 i Sörby
död 1882
Lovisa Johansdotter
1852-03-13 i Abild
1917
Barn: Claes Ludvig f 1874 i Årstad, Amanda Josefina f 1875 i Sörby, Claes Harald
f 1877, Jenny Augusta f 1879 och Carl Fredrik f 1881 i Väby samt Johan Ludvig
f 1882 i Långasand.
Carl Johan var ”oäkta son” till torpardottern på Ljungtorpet i Sörby, Anna Christiansdotter,
f 1824. Modern gifte sig 1851 med änkemannen Lars på Berg, Sörby, men Carl Johan
stannade kvar hos sina morföräldrar tills han blev 15 år och han började arbeta som dräng.
Han hann med flera drängplatser, också i Danmark och Tyskland, innan han flyttade till
Långasand i oktober 1881. Carl Johan och Lovisa hade gift sig 1874. Lovisa var då skriven
”å socknens slut” i Årstad, hon hade ingen fast bostad. Deras första barn Claes Ludvig dog
bara 2 år gammal i mässlingen.
Carl Johan tog sitt liv ”antagligen” i december 1881, 35 år gammal, och lämnade Lovisa
ensam med fyra små barn, ett femte barn, Johan Ludvig, föddes några månader senare. I
bouppteckningen kallades Carl Johan ”arbetskarlen”, inte torparen, och det fanns inga
kreatur eller gårdsredskap upptagna i bouppteckningen! Tillgångarna värderades till ca 142
rdr, skulderna uppgick till ca 131 rdr. Lovisa och barnen blev förmodligen inhysta fattighjon
hos nästa torparfamilj i Långasand.
Enligt kyrkoböckerna bodde Lovisa kvar på Långasand ända fram till 1917. Carl Johansson,
Lia berättade i en intervju för Anders Axelsson (tidigare sommarboende i Sjönevad) om en
gammal gumma som bodde i det här området. Det var
troligen Lovisa han menade.
Den här lilla gravplattan på Vessige kyrkogård
tror vi är Lovisas
Sonen Claes Harald bodde kvar på Långasand ända till
1913, när han gifte sig med Amanda, dotter till Nils Aron
Isaksson i Gunnarstorp 1:15. Han brukade gården till
omkring 1940, då gårdens åkermark såldes och tomten
avstyckades. Det är denna gårds byggnader, som 1977
blev hembygdsgård. Sonen Carl Fredrik flyttade till Lappland och dog där 1949. Sonen Johan
Ludvig gifte sig 1909 med Valborg Carlsson, dotter till gästgivare Emil Wennerholm, och de
bosatte sig i Rydöbruk. De fick två söner Erik och Ivar. Johan Ludvig emigrerade till Amerika
år 1911 och hördes sedan inte av. Valborg flyttade tillbaka till Sjönevad med sina två små
pojkar och blev så småningom gästgivare i Sjönevad (läs berättelsen om Sjönevad). Dottern
Amanda Josefina dog 1942 i Raus, Skåne.
1882-1894
Carl Johan Bengtsson född
1827-02-04 i Årstad
död 1910
Neta Christina Nilsdotter
1825-01-19 i Slöinge
1885
h2 Anna Beata Ivarsdotter
1837-05-18 i Okome
1914
Barn: Johanna Beata f 1852, Anna Christina f 1859, Bengt Johan f 1862 och Amalia f 1864,
alla födda i Årstad
På torpet bodde också Johanna Beatas två ”oäsöner” Bernhard f 1878 på Spången och Carl
Bengt Johan f 1883 i Bjerrome.
Carl Johan och Neta Christina gifte sig 1851. Carl Johan hade då övertagit en gård,
”Knäckeberg”, i Blixtorp, Årstad efter sin fader.1866 flyttade makarna med sina 6 barn till
Spången i Sjönevad (läs berättelsen om Spången) och därifrån till Långasand 1882. Två av
barnen hade då flyttat ut, Nils Jakob f 1854 och Johan Aron f 1856.
Efter ett par år på torpet i Långasand dör ”torparhustrun” Neta av lunginflammation, 60 år
gammal. I hennes bouppteckning framgår att man ägde ett manhus med sammanhängande
ladugård, värderat till 200 rdr samt 1 ko och 1 kviga, värderade till 100 rdr. Man hade
tillgångar för totalt 390 rdr men skulder för 401 rdr.
Carl Johan gifte 1886 om sig med Beata Ivarsdotter från Krogsered. 1887 reste han
tillsammans med sin dotterson Bernhard, 10 år gammal, till Amerika. Hustrun flyttade till
Spången. Carl Johan kommer tillbaka efter 7 år och makarna flyttade från Spången till annan
plats i Sjönevad, till Långasand kanske? Carl Johan kallas då arbetskarl, inte torpare.
Bernhard verkar ha stannat kvar i Amerika. Hans morbror Bengt Johan och moster Amalia
reste till Amerika redan 1883 och hans lillebror Carl Johan, som tagit sig efternamnet
Sjöstrand! reste 1901.
Carl Johan och Beata dog 1910 och 1914, 83 resp 77 år gamla, båda utfattiga. De bodde då i
Sjönevad enligt kyrkoböckerna, men var framgår inte av församlingsboken. Carl Johans
dotter Johanna Beata kom till fattighuset 1910, 58 år gammal och dog där 1917. Vem som är
torpare på Knäckatorpet år 1909 går inte att utläsa av församlingsboken.
Småjordbruket ”Peter
Olssons” - Sjönevad 1:26 och 1:27
1919-1980
Peter Elof Olsson
född 1891-07-10 i Slöinge
död 1973 i Sjönevad
Maria (Maja) Potentia
1892-07-23 i Häståsen
1980 ”
Barn: Karna Margit f 1919, Anna Margareta f 1920, Britta Elisabeth f 1922 och Anders f 1931.
Maja var dotter till Carl Johansson f 1862 (”Petter Abrahams Calle”) och Matilda Pettersdotter
f 1857. Petter kom till Sjönevad 1913 för att bli dräng hos Nils Carlsson på gästgiveriet och
han stannade kvar där i många år. ”På grund av denna sin tjänst fick Petter på sin ålders da´r
rätt att avstycka och köpa den delen av Sjönevad enl ensittarlagen där han bodde resten av
sitt liv” (från en intervju av Karl Johansson, Lia 1996). Peter och Maja flyttade till den här
platsen 1919 och byggde här upp sitt småbruk. De hade gift sig 1918.
Enligt beskrivning till 1925 års ekonomiska karta arrenderade Petter sin 1,2 ha stora
”jordbrukslägenhet” och ytterligare 0,9 ha åker av
ägaren till Sjönevad 1:9 och 1:21, Lia 2:2 mfl, Carl
Fredrik Carlsson, Broslätt (Nils Carlssons son,
”Sjönevads-Calle”).
Bild ur Gods och gårdar 1964
Enligt Gods och Gårdar 1964 var småbruket på 3,24 ha, varav 2,39 ha åker. Tax.v 10.000.
Vägen genom Sjönevads by mot Drängsered gick strax intill gården, innan vägen rätades
och lades utanför byn omkr 1942 .
Dottern Karna Margit, gift Bengtsson, dog i Falkenberg 1999, Anna Margareta g Karlsson,
dog i Gällared 1985, Britta, gift Johansson var 2008 bosatt i Markaryd, Anders dog i
Falkenberg 1997.
Ägare till fastigheten 1992-2012 var Inga-Britt och Ove Carlson. Om- och tillbyggnader av
husen gjordes under deras tid.
Bild från 2012
2012 köptes fastigheten av Ulf Kent-Inge Johansson och Susanne Vorsteher för 1.309.000
kronor (tax.v. 913.000 kronor 2011). Fastigheten var då fortfarande på ca 3 ha med blandad
åker- och betesmark.
Spräckaretorpet på Sannahult i Sjönevad
Torpets historia börjar 1813, när Johannes Jönsson fick kontrakt på en jordbit på Häståsaberget som tillhörde Sjönevads utmarker. Detta var före laga skiftet, så utmarken tillhörde
alla bönderna (åborna) i Sjönevad. Senare kom torpet att ligga under Sjönevad 1:3 och 1:4
med sina gränser rakt igenom torpet.1844 var den årliga arrendeavgiften ”skatten” ca 2 rdr.
Johannes, som 1813 var 34 år gammal,
hade varit åbo på 1/3 mtl Heden i Abild
sedan 1804, då han gift sig med dottern på
gården, Christina Andersdotter. Johannes
var son till bonden Jöns Götharsson i
Hallstorp, Abild.
Hustrun dog redan vid nyår 1816 i lungsot
och Johannes blev ensam på torpet med
de fyra barnen.
Bouppteckningen upplyser oss om att det
fanns 1 häst, 2 kor, 1 kviga, 1 får och 1
bagge på torpet. Tillgångarna uppgick till
231 riksdaler, vari ingick värdet för ”alla
husen” 66 rdr, skulderna till 61.
På väg upp till den solbelysta gläntan
där torpstugan låg
1817 gifte Johannes om sig med Margareta Helena Möller, dotter till klockaren i Vessige. De
fick 3 barn tillsammans.
1813-omkr 1855
Johannes Jönsson
född 1779-05-02 i Hallstorp, Abild
h1 Christina Andersdotter
1780-07-25 i Heden, Abild
död 1816
h2 Margareta Helena Möller
1792-04-01 i Klockaregården
1853
Barn: Jöns f 1805, Johanna f 1807, Anna Lena f 1810 och Benedikta f 1812 i Abild,
Carl Johan f 1818, Johanna Beata f 1820 och Emanuel f 1825 i Sannahult.
Genom en otrolig arbetsinsats, där säkert hela familjen fick slita hårt, skapade Johannes ur
vildmarken ett litet lantbruk. Han fick 1834 Hushållningssällskapets belöning på 13 riksdaler
och 16 shilling Banco ”för sin ovanliga flit och arbetsamhet”. Han hade lyckats med 3ne
tunnlands odling å oländig och stening mark samt 3000 famnars (5.000 meter)
stengärdesgårdar. Dessutom hade ”Torparens goda uppförande blifvit behörigen styrkt”.
Johannes var också ”spräckare”, dvs. stensprängare
och gråstensmurare. Fortfarande finns prov på hans
yrkes-skicklighet. Han byggde flera broar på vägen
mellan Sjönevad och Krogsered på 1820-talet. Vid
Månsabo, Rya, finns en bro kvar. Kungastenen i
Björbexered har han också gjort. Han var ansedd som
en mycket skicklig mästare i sitt yrke. Bl.a. Per
Johansson har skrivit en artikel om ”stenarbetaren” i
årsskriften Hallandsbygd 1975-76.
Bro vid Rya, byggd av ”Spräckarn”
oljemålning av Magnus Larsson
När Karl XIV Johan och drottning
Desirée under sin eriksgata genom
Halland färdades på den nya vägen mellan
Vessige och Krogsered högg Johannes
till deras och vägbyggarnas ära den här
stenen med kungligt monogram.
Kungastenen i Björbäcksered
På ett par stenar vid torpet har Johannes
huggit in sina initialer, Johannes Jönsson,
Sannahult och datum (foto Sven Larsson)
Spräckaretorpet var vackert och högt beläget på
Häståsaberget med Spräckabäckens brusande
fall nedanför.
Vi kan fortfarande gå in i hans två stenkällare.
Runt omkring ser vi Johannes stengärdesgårdar och går vi vägen upp i
den vackra bokskogen träffar vi på
Granatbrottet ett stenkast från
torpet. Det var vintern 1936-1937
som det bröts granat i Häståsaberget. (läs mera om Granatbrottet i
hembygdsboken, sid 229)
Den här källaren användes då till att
förvara dynamit i.
teckning av Gunnel Wennerholm
Johannes 2:a hustru dog 1853, 61 år gammal. Johannes var då 74 år. Enligt
bouppteckningen fanns det inga kreatur kvar och endast få gårdsredskap. ”Alla på torpet
befintliga byggnader” ägdes ju av torparen och värderades fortfarande till ca 66 rdr.
Tillgångar 94 rdr och skulder 31. Johannes Jönsson undertecknade bouppteckningen ”med
hand i pennan”! Hur hade han kunnat göra inskriptionerna på stenarna han huggit, om han
inte ens kunde skriva sitt namn? Johannes dog 1860. De sista åren av sitt liv levde han i
fattigdom, trots alla fantastiska och bestående arbeten han utfört. Han dog 81 år gammal
som fattighjon.
Både Johannes far Jöns Götharsson och Johannes själv hade stått inför tinget. Fadern hade
anklagats för att ha slagit en granne och för svordomar på en söndag och målet hade varit uppe i
tinget flera gånger. För slagsmålet frikändes han så småningom, men han fick böta 5 riksdaler
för att han använt svordomar på en söndag.
Enligt ett domstolsprotokoll vid Årstads tingsrätt i Heberg oktober 1800 framgår att tinget
instämt ”gifta hustrun Börta Alfsdotter i Boberg och drängen Johannes Jönsson i Hallstorp” för
att de ”skola åhr 1798, i Boberg, med hwarannan öfwat Enfalt Hor”. Till detta nekade båda.
Johannes var dräng hos Börtas man i Boberg. Flera vittnen hördes, vilka vittnade mot dem.
Processen varade i 2 år, men Börta och Johannes ”hade med Eed sig wärjat” och frikändes.
Straffet för enfalt hor (en av parterna var gift) var dryga böter, kunde man inte betala fick man
sitta i fängelse på vatten och bröd.
Äldste sonen Jöns var torpare i några år på Castellet i Sörby (se berättelsen om Castellet).
Han var gift med Anna Catharina Larsdotter från Nackagård i Sörby. Med sina fyra barn
flyttade de till Årstad 1849. En sonsons sonson till Spräckaren, Elias Tengroth i Linköping,
har skrivit en släktkrönika, som visar att de flesta av Jöns ättlingar levde sina liv i Vessige
och Årstad, flera av dem med anknytning till Sannarps gods.
Dottern Benedicta gifte sig 1836 med Olof Johansson från Pukabol i Abild, f 1803. 1838 fick
de ”bevis till Skåne för arbete”. 1839 blir Olof dräng på St Elmås. Anklagad för skogsstöld
flyttar de tillbaka till Olofs föräldrars gård i Pukabol 1840, där de får bo i Stugan. Olof och
Benedicta dör barnlösa som fattighjon 1871 resp 1874.
Sonen Carl Johan blev hemmansägare, när han gift sig 1841 med änkan Anna Britta
Andreasdotter i Sörby Lassagård, f 1813. De brukade gården fram till omkr 1880, när en av
sönerna, Emanuel tog över gården. Emanuels son, Carl Robert Carlsson f 1888 berättas det
om i hembygdsboken under rubriken ”Emigranten som aldrig kom fram”. Han var en av dem
som var ombord på Titanic i april 1912.
Dottern Johanna Beata gifte sig 1849 med Christian Eriksson på Hjuleberg, f 1820 i Getinge.
1857 flyttade de till Kråkegård i Abild som torpare. 1875 flyttade de till Ugglebo och omkring
1880 flyttade de till Amerika. De var ju då över 60 år så helt säkert hade några av alla deras
barn rest dit förut.
Spräckarens yngste son Emanuel gifte sig 1850 med Eva Johanna Österman från Blixtorp i
Årstad. De blev åbor i Flädje i ett par år men 1854 är de bosatta på Sannahult. De fick 2
döttrar, Clarissa Emerentia f 1852 och Fredrica Charlotta f 1854. Yngsta dottern dog 3 år
gammal och i maj 1855 dog hustrun. I hennes bouppteckning framgår att de övertagit torpets
byggnader, som nu värderas till 33 rdr. Det framgår inte om Emanuel övertagit
torpkontraktet, snarare verkar det av husförhörslängden som om han var dräng hos Peter
Abraham Pehrsson i Sjönevad. De hade 1 ko, 2 får med lamm och 2 hönor. Tillgångarna
uppgick till 169 och skulderna till 107 rdr.
Emanuel flyttade från Sannahult 1857. Han hade gift sig med frånskilda Johanna Jönsdotter i
Nr 2 Folkastad, Räfvinge, och blev dräng på gården. Vad som hänt den lilla dottern Clarissa
Emerentia framgår inte av husförhörs- eller flyttningslängderna.
Nästa torpare på Sannahult hette Petter Aron Bengtsson. Han gifte sig med Severina
Magdalena Andersdotter från Hansabo i Askome 1864 och flyttade till Sannahult antagligen
samma år
1864-1885
Petter Aron Bengtsson
född 1840-09-26 i Askome
Severina Magdalena Andersdotter
1834-12-24 ”
död 1885
Barn: Bernhardina f 1865 och Josefina f 1868 i Askome, Anders Johan f 1871, Albertina f
1873, Carl f 1876 och Carolina f 1879 i Sannahult.
Petter Aron hade rötter tillbaka till Abels torp i Hukered. Hans farfar Anders Björnsson
gifte sig 1798 med Pernilla Svensdotter på Abels torp och Petter Arons fader Bengt
Andersson föddes där 1799. I farmoderns bouppteckning 1801 kallas hon Abelsdotter, hon
var dotter till rotebåtsman Sven Abel.
.
Sönerna på torpet dog i förtid, Carl endast några månader gammal och Anders Johan 24 år
gammal i lungsot, när han var dräng i Bjerrome. Det var en fattig torparfamilj, utfattig har
prästen skrivit i husförhörslängden. Hustrun Severina Magdalena dör 1885, 51 år gammal av
lunginflammation. Bouppteckningen visar att man ägde manhus- och ladugårdsbyggnaderna,
värda 40 kronor, att de enda djur man hade var 2 höns, att tillgångarna uppgick till 93 kronor
men skulderna till 295 kronor!
Petter Aron flyttar från torpet samma år. Vid folkräkningen 1890 är han antecknad som
”lösdrifvare”. Yngsta dottern Carolina, då 11 år gammal, är bokförd tillsammans med honom,
men enligt ett kommunalstämmoprotokoll från mars 1890 blev hon bortackorderad till ett års
försörjning för 34 kronor till Johan Johansson i Åhs. Hon flyttade till Göteborg 1900. Petter
Aron dog på fattighuset år 1916, 76 år gammal.
1885 flyttade nästa torpare in i Sannahult, Alfred Larsson och Anna Johanna Antonsdotter,
26 resp 35 år gamla. De bodde på torpet ända till 1909, i 24 år, då de flyttade till Humselynga
i Abild. Alfred var systerson till Petter Aron Bengtsson.
1885-1909
Alfred Larsson
född 1859-02-19 i Askome
Anna Johanna Antonsdotter
1850-04-17 i Krogsered
Barn: Hulda Alfrida f 1886, Leonard Albert f 1888, Andrina Sofia f 1891, Bror Anton f 1893
d 1893 och Signe Erika f 1894.
Enligt vad sonsonen Einar Larsson berättat i en artikel i Hallandsbygd, ”En vandring till
Spräckarens”, fortsatte Alfred Larsson Spräckarens arbete med stengärdesgårdarna. Han
gjorde dagsverken på Sjönevads mosse och på kvällarna fick han ägna sig åt sitt torp. Anna
Johanna kärnade smör som hon en gång i veckan gick ner till affären i Sjönevad med för att
byta till sig andra nödvändiga varor. I artikeln finns en bild på familjen Larsson.
1909-1918
Johan Bengtsson
född 1865-10-10 i Träslöv
d Bertha Charlotta
1888-12-16 ”
Barn: Albert Nathanael f 1890, Gustaf Erik Herman f 1892, Gunnar Leander f 1894 och
Gerda Lovisa f 1897 i Träslöv, Sigrid Elvira f 1899 i Vessige och Ellen Linnea f 1903 i Lia.
Siste torparen på Sannahult var Johan Bengtsson. Han hade varit statardräng i Fogdagård
och dessförinnan åbo i Lia, blev änkeman 1906 och flyttade in i torpet 1909 med tre av sina
barn. Ytterligare fyra barn bodde tidvis på torpet. Han stannade kvar till 1918/1919 då han
flyttade till Alfshög. Den ca 100-åriga historien för Spräckaretorpet på Sannahult var därmed
slut.
några av Spräckarens alla stengärdesgårdar
Källor:
Kyrkoböcker
Sven Larsson ”Vessige och Alfshög – två socknar i Ätrans dalgång” 1996
Elis Tengroth, Linköping (sonsons sonson till Spräckaren) ”Sanning och saga om
Spräckaren i Sannahult och hans ättlingar”, släktkrönika (1972)
Per Johansson, Hukered ”En stenarbetare i Vessige” Hallandsbygd 1975-76
Einar Larssons, Vinberg (sonson till Alfred Larsson) berättelse ”En vandring till
”Spräckarens” i Hallandsbygd 1992-1993 (med familjefoto fr omkr 1905
Spången: torp -> gård -> fritidshus
Torpet
Torpets 50-åriga historia började 1839, tror vi, efter att ha läst en uppgift i ett
lagfartsprotokoll, som rörde Per Perssons köp av 1/3 mtl i Sjönevad av Elias Bengtsson. Vid
köpet ”undantages 11½ tunnland försålt på 49 år till Johannes Christensson på Torlyng den
18 november 1839”. Christensson arrenderade dessutom ett markområde av Johannes
Nilsson i Lia på ca ¼ tunnland på 30 år för 10 rdr per år enl kontrakt 1848. I arrendet ingick
också föda för 1 ko på utägorna och torv för eget behov. Enligt ett lagfartsprotokoll 1911 hade
kontraktet från 1948 transporterats först till Anders Johansson i Lia och sedan till O J
Grimberg i Brogård. Inteckningen av kontraktet i fastigheten nr 1 Sven Torbjörnsgård, 1/3 mtl,
hade förnyats 1876.
Omkr 1840-1853
Johannes Christensson född 1810-06-20 i Asige
Neta Gabrielsdotter
1802-02-01 ”
Barn: Carl Johan Henning f 1840 och Nils Gustaf f 1842, båda födda i Torlyng. Nils Gustaf
dog 1859 i Landsgärde. Johannes moder, Anna Andersdotter f 1775, bodde också på torpet.
1853 flyttade familjen till torpet Landsgärde i Lia (se berättelsen om Landsgärde).
1853-1866
Lars Arvidsson
född 1816-04-01 i Lia
död 1866
Anna Beata Larsdotter
1823-01-05 i Vallen, Väby
1899
Barn: Anders Ludvig f 1854 d 1856, Nils August f 1856, Johan Bernhard f 1861 d 1862 och
Johan Bernhard f 1863, alla födda på Spången.
Hustruns moder Beata Pettersdotter f 1791 bodde också på Spången. Hon dog 1858.
Lars och Beata gifte sig 1853 och flyttade då från Lia resp Vallen till torpet.
Lars Arvidsson dog 1866 i en bröstsjukdom. Bouppteckningen efter honom visar tillgångar för
405 Rdr rmt, men skulder för 446. I tillgångarna ingick manhus och ladugård med 200 rdr och
kreatur för 75 rdr (2 kor, 2 höns, 2 får och 3 lamm).
Beata och barnen blev fattighjon men kunde stanna kvar på torpet. I ett kommunalstämmoprotokoll 1873 hittar vi beslutet, att den yngste sonen, då 10 år, ”skulle årligen åtnjuta 1½
tunna säd och 9 riksdaler i penningar tills han fyllt 15 år”.
Nils August flyttade till Amerika och dog där 1888, 32 år gammal. Beata dog utfattig på
Spången år 1899, 76 år gammal. Sedan hennes man dog 1866 och till 1889 hade fyra
familjer avlöst varandra på Spången. Av husförhörslängderna att döma hade hon bott
tillsammans med alla familjerna. I bouppteckningen efter henne tas upp bl.a.soffor, bord,
skåp och husgeråd, så hon hade nog i alla fall minst ett eget rum och eget hushåll.
Nästa torpare på Spången blev Carl Johan Bengtsson, fd hemmansägare i Blixtorp, Årstad.
.
1866-1882
Carl Johan Bengtsson
1827-02-04 i Årstad
Neta Christina Nilsdotter
1825-01-17 i Slöinge
Barn: Johanna Beata f 1852, Nils Jakob f 1854, Johan Aron f 1856, Anna Christina f 1859,
Bengt Johan f 1862 och Amalia f 1864, alla födda i Årstad. Johanna Beatas son Bernhard
f 1878 på Spången.
Under tiden Carl Johan Bengtsson var torpare på Spången flyttade en fattig familj in, som
tidigare varit arrendatorer i Lunnabohl i ca 3 år. Det borde ha varit ganska trångt!
1867-1873
Andreas Hansson
född 1819-05-17
död 1868
Petronella Arvidsdotter
1827-02-16 i Hofgård, Sörby
Barn: Helena Beata f 1857 på Näset, Johan Alfred f 1860 i Glostorp och Carl Aug Carlsson
f 1871 på Spången
Mannen dog året efter inflyttningen till Spången i vattusot, 49 år gammal. Tillgångarna i boet
uppgick till 85 Rdr rmt men skulderna till 229 Rdr. Hustrun och barnen stannade kvar på
Spången till 1873, när hon gifte hon sig med änkeman Carl Nilsson f 1823, torpare på Vallen i
Väby, som hon 1871 fått en son med. Petronella dog 1904 på Vallen.
Torpare Carl Johan Bengtsson med familjen flyttade 1882 till torpet Långasand (se
berättelsen om Långasand) och dottern Anna Christina och hennes man Carl Johan Nilsson
övertog torpet Spången
1883-1889
Carl Johan Nilsson
1858-06-20 i Slöinge
1887 till Amerika
h Anna Christina, se ovan
1859-01-16 i Årstad
1889 till Amerika
Barn: Tvillingarna Nils och Amanda f 1881 i Slöinge, Anders Birger f 1883 och Carl Gustaf
f 1885 d 1885. Sönerna föddes på Spången.
Enligt kommunalstämmans protokoll i juni 1887 begärde CJ Nilsson på Spången hjälp av
kommunen för att resa till Amerika. Begäran avslogs men Carl Johan kom iväg ändå i augusti
samma år. 1889 reste hustrun och de tre barnen.
I ett lagfartsprotokoll 1869 vid Pehr Pehrssons försäljning av mark till CJ Lundell finns
antecknat att vissa delar undantogs, eftersom de hörde till förpantningsjorden Spången och
skulle tillfalla hemmanet först 1890. Spången upphörde som torp 1889, men fortfarande
bodde Beata Larsdotter kvar. Beata kom till Spången 1853 och hon dog där 1899.
1892 flyttade arbetskarlen Anders Carlsson med hustru och dottern Jenny in i torpstugan.
Paret hade gift sig 1891. Anders arbetade som dräng i Sjönevad, bl a på gården Backen.
Familjen utökades med ytterligare 4 barn.
1892-1915
Anders Edvard Carlsson
1864-02-26 i Sjönevad
Anna Carolina Johansdotter
1866-09-17 i Kalv
Barn: Jenny Charlotta f 1892, Carl Birger f 1893, Gerda Elfrida f 1896, Gustaf Ragnar f 1898
och Ellen Maria f 1902.
Anders var son till Carl Henrik Bengtsson f 1826 och Johanna Beata Andersdotter f 1828,
åbor på Sjönevad 1:5 (”Petterssons”) 1859-1889.
1915 flyttade familjen till Gunnarstorp, där Anders dog 1923 och Anna 1949. Dottern Jenny
dog 1960 i Svenljunga, Carl Birger 1977 i Vinberg, Gerda Elfrida 1956 i Falkenberg och
Ellen, gift med vägarbetare Birger Pettersson f 1892 i Vessige, dog1981 och mannen 1983 i
Gunnarstorp 1:22
Fotot sägs föreställa
Anders Carlsson med hustru Anna
och döttrarna Jenny och Ellen
(Anders skymtar bakom Ellen).
Till vänster Carl Bengtsson med
gossen Gunnar Bengtsson
Platsen kan ev. vara Backen
(bild fr omkr 1910)
Gården
Gårdens ca 60-åriga historia började 1913. Förste ägare var Johan Carlsson, snickare från
Krogsered, och hans hustru Clara Josefina, som 1911 köpt 1/96 mtl av Axel Ancker, för 1600
kronor. Fastigheten fick beteckning Sjönevad 1:18. Gårdens byggnader placerades nu nära
landsvägen. Torpstugan hade legat längre ner mot Lillån.
1913-1922
Johan Malkolm Carlsson född 1881-09-19 i Krogsered
h Clara Josefina Carlsdotter
1886-10-13 i Gunnarp
Barn: Carl Gunnar Valdemar f 1908 d 1913 i en drunkningsolycka i Musån, Sigrid Ingeborg ”Bojan” f 1912 och Brita
Ingrid Kristina f 1913 i Krogsered. Gustaf Evald f 1914,
Märta Linnea f 1915, Carl Åke f 1917, Elsa Margit f 1918,
Erise Gunhild f 1920 och Judit Gundborg f 1922 på
Spången.
Clara och Johan
Familjen flyttade 1922 till Hukered, 1926 till Broslätt i Lia 1 och 1937 till gården Lia 2:2.
Makarna får ytterligare 2 barn: Edla Alfrida 1924 och Syster Elfva 1927.
Enligt beskrivning till ekonomiska kartan 1924 ägs Sjönevad 1:18 då av K Pettersson.
Gården är på totalt 3,8 ha. Pettersson äger också gården 1:20 på 13,2 ha.
Enligt Gods och gårdar 1964 såldes gården Sjönevad 1:18 och 1:20 av Karl Andersson till
Johan Emil Svensson. Gårdens storlek uppges då vara 18,5 ha, varav 12 ha åker.
Taxeringsvärdet var 34.900 kronor. Mangårdsbyggnaden var från 1914 (byggd av den förre
ägaren, snickare Johan Carlsson) och ladugården från 1953. I ladugården fanns 1964 4 kor,
2 ungdjur, 3 suggor, 3 gödsvin och 80 höns
1926-omkr 1975
Johan Emil Svensson
född 1891-04-08 i Torsjö
död 1975
Annie Carolina f Andersdotter
1893-07-18 i Vinberg
1970
fosterdotter Karin Elisabet Carlsson
1917-11-15 ”
2002
Karins barn: Stina Anita Elisabet f 1939 d 2000 och Sven Ove Ingvald f 1953.
Sonen var funktionshindrad och vistades på institution. Han dog 1975.
Johan var son till Martin Mårtensson och Charlotta Eliasdotter, torpare på Björnekull 18981928. Fosterdottern Karin var dotter till Annies syster Signe Elfrida (Frida) Andersson f 1884 i
Vinberg. Frida var hushållerska hos Carl Alfred Svärd i Sörby, som dog 1942. Frida ärvde
stugan och tomten och bodde kvar där till sin död 1952 (se berättelsen om ”Svärds”).
Karin bodde kvar på Spången även efter fosterföräldrarnas död och från slutet av 1980-talet
var hon sambo med Nils Ragnar Carlsson, f 1919. Under sina sista år bodde de på
Älvgården, där Karin dog i juni och Nils i oktober 2002. Nils Carlsson var son till åbo Carl
Andersson och Johanna Beata i Gunnarstorp.
Nuvarande ägare till Sjönevad 1:18 och 1:20 är
Elisabeth Palm f 1959, dotterdotter till ”Karin på
Spången”. Bostadshuset används som fritidshus
och marken är utarrenderad.
Spången 2007
Törlingstorpet och Torlyng under Sjönevad
I ett torpkontrakt från 1806 fick Glimmingens torpare rätt att släppa sina kreatur på Törling.
Det var gemensam betesmark för alla bönder i Sjönevad på en av byns utmarker. Enligt en
karta från 1759 var den ”med groft ljung öfwerbevuxen och kan anses för magert
kreatursbete, betehagen kallad”. Området låg mellan Lillån och gränsen mot Väby. Öster om
Törling låg Malmmåsen (måsen=mossen) och enligt kartan fanns där ”ett hängefly som
hvarken folk eller kreatur kan öfwerfara”. Enligt laga skifteshandlingarna från omkring år
1840 hade Törling dock till ”en del medelst jordbränning blifvit till åker odlad”.
På lagaskifteskartan 1832 är tre torp inritade på det här området: Glimmingen,
Törlingstorpet och Björkelund. De låg alla vid Sjönevads gräns mot Väby.
Första gången vi stöter på namnen Törling och Torlyng i kyrkoböckerna är år 1777, när
änkling Nils Börgesson, f 1731 gifte sig med Ingrid Andersdotter, f 1740. De bodde i
”stugan vid Törlyng”. Ingrid dog 1793. Bouppteckningen efter henne visar att det fanns1 ko, 1
kviga och 1 spädkalv i boet. Nils gifte samma år om sig för 3:e gången med Pernilla
Andersdotter, f 1751. En son finns antecknad, Bengt, född 1794 på Törling. De är
antecknade som fattiga, när de 1811 flyttade till Jorstugan i Väby. Nils dog 1820, 89 år
gammal. Pernilla antecknades 1822 som tiggerska.
Från omkr år 1795 fram till omkr 1832 finns Nils Giötarsson med familj antecknad under
Torlyng/Stugan under Torshög i Sjönevad. Nils var född 1767 i Flädje, Alfshög och gift 1794
med Helena Håkansdotter, född 1770 i Brostugan i Vessige. De fick två söner, Lars f 1797
och Berndt f 1801. Berndt gifte sig 1823 med Anna Gustafva Larsdotter på granntorpet
Glimmingen.
Nils och Helena antecknas 1812 som utfattiga, 1822 som fattighjon. Helena dog 1832 , 62 år
gammal, i ”infl.feber” och i bouppteckningen efter henne ser vi, att de då hade 1 ko och 2 får.
Kanske hade de ett torpkontrakt av Sjönevadsbönderna? Nils Giötarsson kallas dock aldrig
för torpare i kyrkoböckerna. De ägde huset de bodde i, det värderades till 20 riksdaler,
kreaturen värderas till 15 riksdaler. Nils dog 1838, 71 år gammal. Bland de skulder han hade
fanns en på 16 Rdr till Pär Andersson i Sjönevad för ”hushyra i 5 års tid”.
Omkring år 1832 flyttade Olof Benedictsson f 1809 i Smeagård i Vessige till Torlyng med
hustru Anna Christina Johansdotter, f 1805. Hustrun dog redan 1835 i barnsäng. I
bouppteckningen kallas hon torparhustrun, det finns gårdsredskap upptagna men inga
kreatur bland tillgångarna på 67 Rdr. Olof gifte om sig med Anna Gustafva Olofsdotter,
f 1811 i Bolet i Väby. På Torlyng föddes barnen Anders Berndt, 1837, Sabina 1841 och
Eleonora 1845. Familjen flyttade därifrån 1846. I bouppteckningen 18 46 efter gästgivare
Inger Christina Ljunggren, Sjönevad 1:3 (Gästis), ser vi att Olof häftar i skuld med ca 11 rdr
för ”1844 års skatt” för torpet.
År 1847 flyttade Johannes Bengtsson, f 1819 i Sjönevad och Maria Månsdotter, f 1822 i
Gryteryd, till Torlyng. På Torlyng föddes barnen Lovisa Bernhardina 1847, död samma år,
och Bengt Oscar 1849. Redan 1849 flyttade familjen till Gällared.
Omkring år 1830 flyttade till Törling den person, som den här dokumentationen främst vill
berätta om:
Inger Christina Andersdotter
d Christina Amolis Magni
s Carl August Emanuel Magni
född 1798-02-01
död 1870
född 1827-04-13 i Görup
död 1847
född 1835-04-22 i Törlingstorpet
Christina hade tjänat som piga på Görups gård hos lantmätare Jöns Delin, ansvarig för laga
skiftena i Vessige i mitten av 1800-talet. Hon kom till Görup omkr 1826, i april 1827 födde
hon en dotter, med anteckningen ”fader oangifwen” i födelseboken. Mellan 1829 och 1832
flyttade hon till Törling. 1835 födde hon en son, ”fader oangifwen”. Som faddrar till sin son
fick hon både herr Delin själv, hans hustru och två döttrar.
Laga skiftet i Sjönevad påbörjades 1832 men slutfördes inte förrän 1846. Bland skifteshandlingarna finns ett intressant och fantastiskt formulerat brev från Inger Christina
Andersdotter (avskrivet med modern stavning):
”Ödmjukaste anförande till Lantmätareprotokollet.
Redan länge har jag hört omtalas, utan att kunna tro, det nuvarande ägaren av Krono
Skatte Gästgivaregården Sjönevad, begärt skifte å Sjönevads ägor; men har, genom
kungörandet från Vessige Predikstol, därom blivit övertygad. Det tillhör väl icke mig
protestera emot detta Rekvirentens förvånande försök; Men får dock för egen säkerhet, i
fall övriga Sjönevads åboar skulle finna sig vid tillåta honom att obehindrad fortfara och
vinna sitt påstående, upplysa att jag, af Johan Pehrsson, förr ägare av Krono Skatte
Gästgivaregården Sjönevad, köpt på 50 år, fyra geometriska tunnland å så kallade
Torling, som då de köptes af mig voro av nästan intet värde för hemmanets ägare, men
nu, till stor del, i förtröstan på min lagliga åtkomst af rätter man, som uppgav ägorna då
redan lagaskiftade och skiftet oklandrat genom arbete och med stor kostnad anskaffad
gödsel, undergått en verkelig förädling, ty omskiftet har ej uppkommit genom jordens
skadande genom Torfbränning. Äfven i förtröstan på min lagliga åtkomst och trygg besittning på laga skiftade ägor hafva åbyggnader och gärdesgårdar blifvit uppförde, brunnsgrafvning källare mm, allt detta med kännbar kostnad, under beräknande att framtiden
skulle ersätta mina hittills hafvda förluster, och jag vara tryggad vid det hemvist, som med
så stor omsorg förvärfvats.
Jag kan ej förmoda att det är Rekvirentens mening, ty med mig har han inte talat ett ord
om saken, men skulle det vara så som ryktet förmäler, att han vill försöka, utan fullt
skadestånd få mig bort från den lägenhet jag mig lagligen af rätter man tillhandlat. Så får
jag härmedelst göra honom uppmärksam på, att jag ej otvunget avstår den så länge min
lagliga rätt därtill tryggar.
Försöket blir emellertid i moraliskt afseende mindre samvetsgrant och i juridiskt äfventyrligt. Förre ägaren till Sjönevad hade af lagen tillstånd att sälja de fyra Tln jord jag köpt.
Rekvirenten, nuvarande ägaren visste vad han köpte och därmed tycks han böra vara
nöjd. Må hända att någon formalitet af okunnighet uteblifvit i köpehandlingen, men den
bör kunna, med afvhandlingens bestånd, realiseras.
Sjönevad den 8 juli 1842
Ing. Christ. Andersdotter”
Det verkar som om Christina fick behålla sitt torp. I ett lagaskiftesprotokoll 1843
står ”förbindande mig Per Persson till lagligt ansvarande för de förbindelser, som torparen
genom contract af … sig tillvunnit”. Per Persson, en av Sjönevads två gästgivare, hade fått
sig tillskiftat Törlingstorpet. Christina hade också de bästa tänkbara kontakter i sin
omgivning, som framgår nedan.
När Christina tjänade på Görup, bodde och arbetade där en ”vice commissionslandtmätare”
Olof Magni, född 1779-03-22 i Småland och ogift. Han dog på Görup år 1844, 65 år gammal.
Enligt bouppteckningen efterlämnar han ”Enkan Inger Christina Andersdotter och tvenne
omyndiga barn, dottern Emilia Christina, 18 år gammal och sonen Carl August Emanuel, 9
år”. Vilken överraskning! Ytterligare en intressant anteckning i bouppteckningen: Under
skulderna upptas ”för lysning och begrafning till Präst och Klockare” 16 rd 32 sh. Hade Olof
och Inger Christina gift sig ”på hans dödsbädd” eller kort tid innan han dog?
Prosten Kjerrulf var med vid bouppteckningen. Någon vigsel finns inte antecknad i
kyrkoboken, men härefter antecknas Christina som änka och barnen har efternamnet Magni.
Utdrag ur bouppteckningen:
Inger Christinas tillgångar:
Förpantningsbrev 29 aug 1832 på Thörling, inköpssumma
26 rd 32 sh
Möbler, bl a 5 bord (1 litet thebord!), 1 dussin stolar, 1 soffa
23 ” 44 ”
Kreatur: 1 ko
16 ”
Fastigheter: 1 manhuslänga, 20 alnar lång, 9 alnar bred
(ca 12x5,3 m), innehållande 4 rum
1 uthuslänga, 10 alnar lång, 8 alnar bred
166 ” 33 ”
Den avlidnes egendom under egen förvaring på Görup
734 ” 04 ”
(bl a 21 st skjortor, 1 blå och 1 svart frack, bonjour-rock, caschmirbyxor gångkläderna värderades sammanlagt till 97 rd! - silverbeslagen sjöskumspipa (10 rd), 1½ flaska eau de cologne, 2 pistoler, 19 böcker)
Boets tillgångar är 825 riksdaler, varav 91 rd skulder. Christina hade undertecknat
bouppteckningen ”med hand i pennan”. Hon kunde alltså inte skriva
En manhuslänga med 4 rum och flera möbler var säkert mycket ovanligt på ett torp!
Dottern dog 1847, 19 år gammal, av mässling. Behållningen i hennes bo var ca 236 Rdr. Där
ingick bl a hennes ”fadernesarf” med ca 150 Rdr och andel i 4 tunnland jord på Torlyng med
6 Rdr och andel i en äng under nr 2 Wäby med 11 Rdr. Bland hennes kläder fanns 10
stycken klänningar, säkert många för en torparflicka!
Sonen fick studera men arvet efter hans far räckte kanske inte helt till för hans studier. I en
bouppteckning 1856 efter torparen Carl Johan Larsson på Tusshed i Gunnarstorp finns
upptaget en ”fordran f Calle Magni, Thorling” på 13 rdr 16 sh. När Carl dog 1891, ogift, 56 år
gammal, var han privatlärare i Göteborg.
Christina bodde kvar på Törling till sin död i februari 1870, 72 år gammal, men hon kallades i
kyrkoboken ”backstuguhjon i Torlyng”. Kanske hade hon måst sälja sitt ”stora” hus och
lämna tillbaka sin förpantningsjord och flytta till en backstuga. Vi har tyvärr inte kunnat finna
någon bouppteckning efter henne, vilket tyder på att hon inte ägde någonting vid sin död.
Efter år 1870 finns inte längre någon kyrkobokförd under Törlingstorpet eller Torlyng.
Wiken – torpet som blev Sjönevads fattighus
Omkr 1840-1861
David Knutsson
Pernilla Andersdotter
född
1802-09-03 i S Hestra
1784-10-20
död 1861
1861
År 1836 flyttade David och Pernilla till Sjönevad från Torup. De bodde ett par år på torpet
Glimmingen hos Davids bror och hans familj och flyttade sedan in i ”Nybygget”, eller Wiken
som det senare kallas, ett nyupptaget torp alldeles intill Sjönevadssjön. Torpet lydde under
Sjönevad 1:3 (Gästis) år 1844 och enl en bouppteckning 1846 betalade han då ca 2 rdr i
”skatt” för torpet.
Enligt husförhörslängden 1840 var Pernilla ”förderfvad af värk” och krympling. Av
kyrkoböckerna framgår att de hade det besvärligt också på annat sätt, de var fattiga, till och
med fattighjon. De hade säkert räknat med en mycket bättre framtid, när de gifte sig 1829.
Då var David ”hemmansåbo” och Pernilla kom också från en gård. David och Pernilla dog
båda år 1861 på Wiken, han 59 och hon 77 år.
Pernilla hade ett tidigare äktenskap bakom sig och vi känner till två barn: Johanna Cathrina
Månsdotter f 1812 i Eftra och Johannes Månsson, f 1824 i Kinnared och ett barnbarn, Lovisa
född 1839-09-10 i Falkenberg. År 1890 var Johannes hemmansägare i Ringsås, Vinberg och
hans syster, ”krympling”, bodde i hans familj.
Samtidigt med David och Pernilla fanns ytterligare flera personer boende på Wiken under
korta perioder, alla fattiga - fattighjon utan fast bostad, redan innan kommunen köpte in
Wiken som fattighus.
Några oblida levnadsöden bland flera på Wiken berättas här:
**********************************
Elias Bengtsson
Johanna Johansdotter
född 1797-10-09 i Slöinge
1795-08-24 i Torup
död 1872
1883
Även Elias och Johanna hade säkert haft förutsättningar för en bra framtid. När de vigdes
1818 i Asige har prästen antecknat dem i vigselboken som frälsehemmans-ägaren, ärlige o
wälbeskedelige Elias Bengtsson och ärliga o dygdesamma Johanna Johansdotter i Jutagård,
Asige. Elias blir åbo på Jutagård och de får tre söner. Av någon anledning lämnade gården
1837 och flyttade till Sjönevad med två av barnen, Bengt f 1819 och Anthon född 1824. Den
yngste sonen född 1829 var då troligen död.
Elias hade kanske tänkt sig en framtid som gästgivare. Han antecknades som gästgivare
under Sjönevad nr 1 från 1837 men återfinns vid slutet av 1840-talet på Wiken som
fattighjon. Sönerna flyttade till Skummeslöv och Abild år 1840 resp 1842. Under åren 18501871 antecknades Elias och Johanna utan fast hemvist, men
det verkar som om de tidvis bott på Viken.
Elias och Johanna var nu fattighjon och förekom ibland i sockenstämmoprotokollen, då de
behövde extra understöd. När en bouppteckning 1871 efter en person i Asige visade, att
Elias hade en skuld på 35 riksdaler till honom, beslutades att kommunalkassan skulle betala,
om fordringsägaren kunde ”styrka med klara papper”. Johanna blev gammal, hon var 88 år
när hon dog på Wiken 1883.
*******************************
1855 bokfördes en kvinna med sin ”oäkta” dotter på Wiken, även hon fattighjon, och hon
bodde där i många år.
1855-1890
Beata Christina Andersd.
d Eleonora Johansdotter
Jöns Pettersson
född1812-08-28 i Väby
1843-01-31 i Lia
1811-10-10 i Askome
död 1890
1863 till Getinge
död 1887
Beata Christina var född på Kungsgård i Väby. Hon kom till Wiken från Lya, där hon tjänat
piga i några år. 1865 gifte hon sig med ”arbetskarlen” och änklingen Jöns Pettersson, som
flyttade in från Abild. De bodde kvar på Wiken livet ut. Ibland fick de dela sin bostad med
andra fattighjon som placerats där av socknen. Jöns och Beata dog som fattighjon, 75 och
78 år gamla.
********************************
omkr 1867-1897
Severina Olsdotter
född 1830-12-13 i Asige
Barn: Beata Augusta Fredriksdotter f 1853 i Ledstugan, Johan Henning Bengtsson f 1859 i
Björkelund och Gustaf Adolf f 1862 d 1867 i Sjönevad.
Augustas barn: Jenny Charlotta f 1873, Carl Gustaf Hjalmar f 1875 och Oscar Leonard
f 1877, alla födda på Wiken.
Severina verkar att från 20-årsåldern ha levat i stor fattigdom. Hon kom från en gård i Asige,
där fadern var åbo. 1851 flyttade hon till Ledstugan i Vessige för att tjäna som piga. Sedan
hon fått sin dotter Augusta 1853 är hon antecknad ”vid socknens slut”, dvs utan fast hemvist.
År 1855 finns hon antecknad bland socknens fattighjon, 25 år gammal med sin 2-åriga
dotter. 1859 får hon en son Johan Henning och 1862 sonen Gustaf Adolf, som dog 5 år
gammal i tvinsot (”avtynande”).
Severina förekom ofta i kommunalstämmans protokoll, hon fick fattigunderstöd, bidrag till
vedbrand mm. Hennes son Henning bortackorderades åtminstone åren 1874-1876 för 30,
40 resp 24 kronor. 1873 fick han en s.k. hvardagsklänning av kommunen och 1876 10 kronor
till beklädnadshjälp.
Dottern Augusta var piga på Gästis och hon gifte sig 1875 med Carl Teodor Johansson,
f 1851 i Långaryd, son till Johannes Samuelsson f 1817 i Villstad och Sara Maja
Bengtsdotter, f 1815 i Långaryd. Teodor var 1875 antecknad som metallarbetare ”vid
socknens slut”. År 1877, när sonen Oscar föddes, står han som lösdrifvare i födelseboken.
1879 dömdes han till 2 månaders fängelse ”för misshandel av svärmodren”. I ett protokoll för
kommunalstämman i december 1882 beviljades 5 kronor till Teodor Johanssons familj ”och
på samma gång beslutade stämman att Theodor Johansson skall af kommunalstyrelsen
erhålla vederbörliga varningar, för det han för ett supigt och oordenligt lefverne och
försommar att försörja sin fameli”. År 1884 hade Teodor Johansson i Wiken begärt hjälp för
att kunna hålla sina barn i skolan och han beviljades 5 kronor i månaden med villkor ”att
barnen ordentligen bevista skolan och får detta bidrag lyftas hos Skollärare K.G. Carlgren
efter hvarje veckas förlopp”.
Vid 1890 års folkräkning uppges Teodor vara lösdrifvare och bokförd tillsammans med sin
mor Sara Maja Bengtsdotter, inhyseshjon på Sparfvastugan, medan Augusta var kvar på
Wiken. 1895 flyttade Augusta till Sparfvastugan.
En anteckning i sockenstämmans protokoll 1883: ”Stämman afslog Severinas i Wiken
framställda begäran om köp af ett kommunen der tillhörigt fattighus”. Severina flyttade 1897
till det nya fattighuset i Glostorp och dog där 1904.
Kommunens fattigkassa hade köpt Wiken någon gång före 1873 för att använda det som
fattighus för Sjönevad. I november 1896 invigdes det nya fattighuset i Glostorp. Sven Larsson
beskriver utförligt socknens fattigvård i sin bok ”Vessige och Alfshög” på sid 331-336.
Enligt hörsägen brann det gamla Wiken ner en julafton kring sekelskiftet .
1902 var Teodor och Augusta inhysta och de två sönerna Hjalmar och Oskar drängar på
Johan Perssons gård, Sjönevad 1:5 ”Petterssons”. 1902 dömdes Teodor för misshandel med
kniv till 2 månaders fängelse. De bodde i ett manhus, som troligen hört till torpet Häståsen
under Sjönevad 1:5 och där fd åbon Carl Henrik Bengtsson med familj tidigare bott. Oskar
ägde huset, som de verkar ha delat med Carolina Andersson och hennes son samt den
blinda Hedda Carlsdotter. Teodor dog 1916 som fattighjon och Augusta flyttade till Getinge
Oskar sålde huset till Carolines-Anders samma år.
Oscar arbetade som grovarbetare/stenhuggare och han gifte sig 1932 med Rut Möller,
f 1905 i Slättåkra. 1932 får de dottern Ellen. Rut hade tidigare 2 döttrar. Ellen blev så
småningom jungfru på Gästis precis som farmor Augusta tidigare varit. Hon gifte sig med
Ingvar Jansson f 1931 i Ludvika, en av aktörerna i William Arnes motorshow, som bl a
uppträdde på Sjönevads marknad.
Oscar var känd i bygden som fiskare och jägare, men han lär inte ha haft vare sig fiskerätt
eller jaktmarker. Hans flatbottnade eka såg man ofta i Sjönevadssjön och också vid
Häståsasjön.
Oscar dog 1960 och Rut 1980 i Sjönevad. Dottern Ellen dog 1999 och hennes man Ingvar
1996, båda i Ludvika.
Där Wiken låg, finns idag ett högt
syrenbuskage.
På jakt efter spår av fattigstugan Wiken
(Gunnel, Bo och Gunnie i inventeringsgruppen)