Sjönevads lanthandel
Det fanns lanthandel i Sjönevad redan i mitten av 1890-talet. Carl August Kjellner, den förste
handlaren, flyttade dit från Falkenberg 1894. Vi vet inte var han bodde de första åren, men
man kan anta att han fick husrum på Nygrens Gästis, eller möjligen på den andra gästgivargården, den Lundellska fastigheten, med dess stora manhus. Affären var inrymd i Gästis
magasinsbyggnad. Hyllor och viss annan inredning fanns kvar där ända in på 1950- talet.
Ingången var mot granngården Backen.
Carl August Kjellner
född 1864-08-10 i Morup
död 1907
Jenny Bernhardina f Håkansson
1886-01-01 i Slöinge
Barn: Carl Håkan Valter f 1905 och Margit Dorotea Kristina f 1907
Jenny Bernhardina var handelsbiträde och flyttade in från Slöinge 1902. Hon och Carl
August Kjellner gifte sig 1904. Båda barnen föddes i Sjönevad. År 1901 fick Kjellner
arrendekontrakt på 49 år på en tomt, som var avsöndrad från Gästis. Den var belägen vid
landsvägen genom byn och gränsade till Lundells. På tomten uppförde han ett hus som
inrymde affär och bostad.
Närmast ett hörn av
bränneriet, sedan den
nybyggda lanthandeln
och bakom den de två
gästgivaregårdarna
(vykort från 1903)
En senare bild av lanthandeln.
Huset försågs senare med
balkong och glasveranda,
okänt när.
Förutom lanthandeln i Sjönevad drev Kjellner en filial i anslutning till kraftverksbygget i
Yngeredsfors, vilket pågick 1906-1907. Han lät också bygga en hängbro över Ätran så att
kunder från Askomesidan lätt skulle kunna komma över ån för att handla. Kjellner avled
redan 1907, dagen innan dottern föddes. Han blev endast 43 år gammal. Sjönevads förste
lanthandlare begrovs på Vessige kyrkogård, vid muren mot prästgården. Den unga änkan
och hennes små barn flyttade till Slöinge året efter. Affären övertogs av syskonen Hjalmar
och Alfhild Andersson, mera kända som syskonen Kleve. De kom från Mårdaklefs
Gästgivargård och drev Sjönevads lanthandel fram till slutet av 1912, då de flyttade tillbaka
till Mårdaklev.
Hjalmar Ludvig Andersson
född 1881-10-25 i Mårdaklev
Alfhild Jenny Emerentia Andersson
1884-01-21 ”
Grannen Emil Wennerholm köpte affären och fastigheten Ängsbäcken Sjönevad 1:15 och
senare även 1:14. I samband med köpet upphävdes arrendekontraktet från Kjellners tid. På
tomten, som nu sträckte sig fram till bäcken, låg också huset som inrymt det gamla
brännvinsbränneriet, byggt 60 år tidigare av ”Päar”, gästgivare på grannfastigheten. Emil
hade arrenderat Gästis av förre ägaren J A Nygrens svärson Carl Persson under några år,
och det var när denne sålde gästgiveriet och arrendet upphörde som Emil från att ha varit
gästgivare nu blev lanthandlare.
Gustaf Emil Gotthard Wennerholm född 1860-07-23 i Korndal, Vessige
Kristina Emerentia Wennerholm
1854-11-05 i Dahlsgård, Alfshög
Förutom Emil och hans hustru Kristin bodde i huset också dottern Valborg Carlsson med
sina två små söner Erik och Ivar. Valborg hade flyttat hem till sina föräldrar på Sjönevads
Gästis 1911, då hennes man Johan Ludvig Carlsson emigrerade till Amerika. Hon följde
också med när Emil och Kristin flyttade tillbaka till Gästis i början av 1920-talet. Då hade
Emil sålt affären till äldste sonen Gunnar och själv köpt gästgiveriet som han tidigare
arrenderat.
Carl Georg Gunnar Wennerholm född 1891-03-12 i Snöstorp död 1958
Margareta Kristina Ingeborg
1900-03-20 i Slöinge
1992
Barn: Inger Margareta f 1928 och Gunnel Margareta f 1931.
Gunnar Wennerholm och Ingeborg Carlsson gifte sig midsommarafton 1925. Ingeborg var
född i Slöinge och var dotter till Nils Carlsson och hans första hustru Lovisa. Det var Nils
Carlsson som var köpare när Carl Persson sålde Gästis 1913 och f arrendatorn Emil
Wennerholm köpte affären. Gunnar drev så sin lanthandel i mer än 30 år med hjälp av
biträden, som bodde i ett rum på andra våningen och åt tillsammans med familjen. Ingeborg
arbetade sällan i affären, men under andra världskriget och i semestertider fick hon och
döttrarna rycka in.
Hågkomster från Lanthandeln på Gunnar Wennerholms tid
Affärslokalen, ca 40 kvm uppvärmdes med hjälp av en liten järnkamin. Bredvid den stod
tvättstället med sitt emaljerade tvättfat och dito kanna. Golvet var gjort av hyvlade men för
övrigt obehandlade brädor och fick knäskuras. De första 20 åren utgjordes belysningen av
takhängda fotogenlampor med stora plåtskärmar och
lampor på fot med vita runda kupor. De fick användas
som komplettering även sedan det lilla kraftverket i
bäcken tagits i bruk 1919. Först 1937 fick man elektrisk
ström från Vessigebro, då ersattes den handdrivna
kaffekvarnen av en elektrisk kvarn
Fotogenpump fanns, så att man kunde pumpa upp
fotogen i flaska, som kunden hade med sig. Fotogenfatet
låg halvt nedgrävt i marken utanför väggen.
Den gamla vackra kaffekvarnen finns fortfarande kvar
Strax intill fotogenpumpen stod de stora äggalådorna, rymmande 2000 ägg, som fylldes från
kundernas korgar och lådor. En del lådor kom med mjölkskjutsen från byarna uppåt
Drängseredsvägen. Skjutsen transporterade mjölken till mejeriet i Vessigebro, och när den
återvände tog man med kundernas äggalådor, nu fyllda med varor enligt nota. Hemkärnat
smör togs emot, troligen in på 1930-talet. Åtminstone tio år senare tog man fortfarande emot
skinn från nötkreatur, som hemslaktats. Skinnen breddes ut på ”källarbacken” och saltades,
innan de rullades ihop till paket med svansen ytterst. Specerier av olika slag fanns
naturligtvis, och en stor del av dem var inte paketerade förrän in på 1940-talet. Man vägde t
ex upp strösocker- melis- och mjöl för hand, och sockertopparna höggs sönder med en liten
yxa eller - när de så småningom bestod av skivor - klipptes sönder med tång. Snus såldes i
lös vikt, alltid i strut, så även jäst som skars till i bit. Sirap fanns i tunna under disken och
tappades i kundens medförda kärl.
Förutom matvaror höll man ett stort varusortiment, t ex verktyg, blåkläder, träskor, glas och
porslin - de senare artiklarna ofta till utlåning. Träskorna hängde i taket på vinden. Där
förvarades också säckarna med mjöl och socker, och där fanns de stora plåttunnorna, där
Gunnar gjorde sina egna kaffeblandningar. I källaren på andra sidan vägen stod
saltsilltunnan, och i magasinet fanns foder, taggtråd, hässjetråd. På ”bryggan” låg stora fat
med oljor och tjära. I magasinet fanns också det låsta skåpet med dynamit, som Gunnar
hämtade i Falkenberg eller hos sin kollega i Köinge. Skyltfönster fanns naturligtvis inte, men
till jul hängde Gunnar upp en lutfisk- en spillånga - i ett av fönstren.
Kunderna samlade de rabattlappar, som lämnades som kvitto vid varje inköp, och i regel
kom man och fick dem inlösta strax före jul. Ofta bjöd då Ingeborg fruarna på kaffe, eller, om
det var enbart mannen som kom, så fick han sig kanske en sup plus sockerbit, vilket bjöds
från skrivbordskanten på kontoret
Räknemaskin fanns inte. När en försäljare för sådana en gång dök upp, föreslog Gunnar att
man skulle konstatera, vem som fortast räknade samman en lång serie tal, han eller
maskinen. Gunnar vann - det blev ingen affär
Det hände ibland att någon kund hade en gammal skuld som det var svårt att betala av på.
Det fick bli en växel, som omsattes med kanske fem eller tio kronor. Men aldrig någonsin att
Gunnar förlorade pengar i sådant sammanhang.
Efter mer än 35 år som lanthandlare arrenderade Gunnar 1957 ut affären till Nils Stenström,
som varit bodbiträde sedan 1936. Denne drev dock affären endast fram till 1960, då den
lades ner, allt för omodern för den nya tidens krav. Då hade Gunnar Wennerholm gått ur
tiden. Liksom sin far Emil och sin farbror Hugo var Gunnar nämndeman Han avled en
dimmig kväll på väg hem från tinget i Falkenberg. Han hade varit verksam inom Hallands
Köpmannaförenings styrelse, men han var noga med att inte kallas ”köpman”- han var
”handlare”.
Ingeborg bodde kvar i huset till 1991. Den gamla affärslokalen byggdes om till en liten
lägenhet, där Carl Carlsson ”Sjönevads-Kalle”, Ingeborgs bror, och därefter Sigurd
Svensson, trotjänare på Gästis, tillbringade sina sista dagar.
Huset, där Sjönevads lanthandel fanns, är nu fritidshus. Den gamla kaffekvarnen finns kvar,
liksom kassaapparaten National, en sockertopp, ”ostaskåpet”, den slitna kniven för jästen
och hornskeden, som hörde till snuset…
Den gamla linden i trädgården, ålder okänd, kanske hundra år, mäter 381 cm i omkrets.
Sjönevad den 15 december 2012
Gunnel Wennerholm
Inger Johansson f Wennerholm