1. No category

~
~
~--- -
-~-
---
~-------- ---
Naturvårdsverket
1981
SNV PM
1332
Geomorfologiska kartbladet
21 E HAKAFOT .
- beskrivning och naturvärdesbedömning
Geomorphological map
21 E HAKAFOT
- description and assessment of areas
of geomorphological importance
Ann-Cathrine Ulfstedt
Föreliggande rapport grundar sig på arbeten
utförda med ekonomiskt stöd från statens naturvårdsverk.
Författaren är ensam ansvarig för rapportens
innehåll, varför detta ej kan åberopas såsom representerande naturvårdsverkets ståndpunkt.
Solna i maj 1981
Statens naturvårdsverk
naturvårdsverks
fjällutredning
SNV PM 1332
- description
of geomorpholog
Stockholms universitet
Naturgeografiska institutionen
Box 6801
113 86 Stockholm
Telefon
08/34 08 60
2
Området för det geomorfologiska kartbladet
21 E Håkafot har hittills legat på sidan av de
stora turiststråken. Också forskningsinsatserna inom det mjukt och sällan dramatiskt
formade området har varit av mindre omfattning.
Den geomorfologiska karteringen av de
svenska fjällen befinner sig nu i ett slutskede.
Den aktuella situationen, läget av hittills utgivna blad - till vilka bör läggas ett tidigt och
delvis i annan teknik karterat större område i
nordvästra Dalarna - framgår av översiktskartan, fig l. Kartskalan är liksom hos tidigare utgivna blad 1:250 000.
Karteringen har liksom tidigare baserats på
flygbildstolkning varvid s k IR-fårgfilm - med
i vissa hänseenden rikare informationsinnehåll - nu kunnat nyttjas för området. I viss
utsträckning har dock kontroller företagits i
ett storskaligare pankromatiskt filmmaterial.
Fältkontroller har företagits i den omfattning
som ansetts nödvändig för en riktig identifiering och för att skapa bättre förutsättningar
för de värderingar som denna beskrivning
mynnar ut i.
I numera flertalet blad har även myren
återgivits. I huvudsak har informationen om
dess utbredning inhämtats från flygbilderna
och den topografiska kartan; av kartskaleskäl
har en betydande generalisering här liksom i
fråga om andra objekt varit nödvändig.
På samma sätt som tidigare har ytor utan
klara morfologiska indikationer lämnats vita.
En klassificering av dem skulle ha krävt betydande insatser av fåltarbeten och därmed
starkt ökade kostnader. Med hänsyn till att
det vanligen torde röra sig om ett relativt
tunt, odifferentierat moräntäcke, har åtgärden ansetts försvarlig.
Till kartan hör en relativt utförlig beskrivning av terrängformerna inom kartbladsområdet och en kortare skildring av deras utvecklingshistoria. Liksom i fråga om kartan
är denna presentation koncentrerad till vad
som ofta kallas mellanformerna. De allra
största formelementen - ytor av peneplantyp,
dalgenerationer etc - liksom former av mindre storlek än några kvadratmeter - t ex mindre frostmarksformer - redovisas sålunda ej.
Skälen är bl a kart- och reproduktionsmässiga, när det gäller småformerna också begränsningar i flygbildsmaterialets upplösningsförmåga, dvs informationsinnehåll. Det
måste vidare understrykas att det inom ramen
för tillgängliga resurser inte varit möjligt med
en djupgående analys av landskapsutvecklingen. En längre gående presentation av isrörelsen och deglaciationen inom kartbladets
norra del hade t ex varit önskvärd.
Beskrivningens senare del utgöres aven
värdering, som för fram till en sammanfattande översikt i lättillgänglig form. Värderingsprinciperna är desamma som tillämpats
tidigare. Svårigheterna att åstadkomma invändningsfria sådana skall åter betonas. Genom redovisningen av de individuella objekten och av gången av värderingen torde andra
värderingsgrunder kunna anläggas; väsentligt
andra resultat torde dock vid tillämpningen
knappast bli följden.
För kostnaderna har svarat Statens naturvårdsverks fjällutredning och i mindre utsträckning den naturgeografiska institutionen
vid Stockholms universitet.
Gunnar Rappe
3
Sammanfattning
Summary
I.
Karbladet Håkafot
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
00
o
00
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
000
o
o
o
o
o
o
00
o
o
00
o
1. Geomorfologisk kartering
II.
o
o
a)
b)
c)
d)
III.
o
o
o
•
••••
o
•••
o
Kartans innehåll
o
o
•
o
o
o
00
o
o
o
00
o
o
o
o
00
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
00
o
o
o
o
o
00
o
o
o
00
o
o
00
o
o
o
000
o
o
o
o
o
o
o
3. Postglaciala former
a)
b)
c)
d)
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
•
o
••
••
o
•
o
•
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
••••
o
•••••••••••••
o
••
o
••
o
o
o
••
o
••••••
o
o
o
••••••••••••
o
•••
o
••
o
o
•••••••••
o
•
o
o
o
•
o
o
o
o
•••
o.
o
•
o
•
o
•
o
o
o
•
•
o
•
o
o
••
o
•••••
o
•
o
o
o
o
•
o
o
o
o
•
o
o
o
••
o
••
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
••••
o
o
o
o
•
o
•
o
•
o
•••
o
•
o
o
•
o
••
•••••••
o
•
o
o
o
o
••
o
••
o
o
o
•••
•
o
o
o.
o
o
•
o
•
o
o
••
o
•••
o
•
•••
o
o
•
o
•••
o
•••••••
o
•
o
••••••
o
o.
o
o
o
•
o
o
•
o
•
o
•
o
•••
o
•
o
o.
o.
o
o
o
o
o
••
o
o
o
•
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
•
o
o
o
•
o
o
o
o
o
o
o
o
•
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
•
o
o
o
•
o
o
••
o
•
o
•
o
o
o
o
o
o
o
•
o
•
•
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
•
o
o
o
•
o
o
•
o
•
o
o
o
o
o
o
•
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
•
o
o
o
o
o
o
o
o
•
o
o
•
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
•
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
•
o
o
•
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
•
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
•
o
o
o
o
o
o
o
o
o
•
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
•
o
•
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
•
o
o
o
o
o
o
•
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o.
o
o
o
o
o
o
•
o
o
o
o
o
o
o
•
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
•
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
•
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
•
o
o
o
o
o
•
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
•
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
Slutord
Tabell över poängsatta objekt
Litteratur
Figurförteckning
o
o
o
o
o
o
o
3. Översikt över geomorfologiskt värdefulla områden
o
o
o
o
o
o
o
Poängberäkning för varje enskilt objekt
Bedömning enligt enskilda värderingsgrunder
Klassificering
Värderingsredovisning
a) Klass II-objekt
b) Klass III-objekt
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
Naturvärdesbedömning
o
o
o
o
o
2. Resultatet av naturvärderingen
4
o
o
o
1. Principerna för naturvärderingen
a)
b)
c)
d)
o
o
00
o
Former bildade genom sluttningsprocesser
Strukturmark
Biogena former
Former bildade genom fluviala och lakustrina processer
4. Mänsklig påverkan
IV.
o
o
o
o
Glaciala erosionsformer
Moränformer
Glacifluviala erosionsformer
Glacifluviala ackumulationsformer
Iskontaktformer
Proglaciala former
o
o
o
00
o
o
o
o
o
o
1. Berggrundsformer av icke glacialt ursprung
2. Former av glacialt ursprung
a)
b)
c)
d)
o
o
o
Istiderna
Glacigenajordarter .......
Den postglaciala tiden .
Växt- och djurliv ...
o
o
o
Fjällkedjans utveckling
1. Geologisk översikt
2. Fjällkedjan i kvartär tid
o
00
o
a) Den geomorfologiska kartan
b) Karteringens utförande
2. lJndersökningsområdet
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
5
6
7
7
7
7
8
Il
11
12
12
14
14
15
17
17
17
17
18
20
20
20
21
22
22
23
23
24
24
25
25
25
26
26
27
27
27
28
32
35
36
38
40
Geomorfologiska kartbladet 21 E Håkafot
- Beskrivning och naturvärdesbedömning.
Ann-Cathrine Ulfstedt
Arbetet avses ge en översikt över geomorfologin inom den del av Jämtlandsfjällen som
motsvaras av kartbladet Håkafot samt en så
välgrundad bedömning som möjligt av områdets geomorfologiska naturvärden. Inventeringen, som i huvudsak bygger på flygbildstolkning, redovisas dels i form aven karta i
skalan 1:250 000, dels med hjälp aven tillhörande kartbladsbeskrivning. Denna beskrivning består av två delar; i den första ges
en allmän bakgrund till arbetsmetodik och
kartinnehåll, i den andra presenteras resultatet av naturvärderingen. De inledande avsnitten behandlar dessutom fjällkedjans utveckling, varvid det berggrunds-geologiska avsnittet har givits litet utrymme, medan den kvartära utvecklingen behandlas mera utförligt.
De karterade formgrupperna härrör nämligen
huvudsakligen från kvartär tid och är övervägande av glacialt ursprung, även om vissa
postglaciala former också har stor betydelse
inom undersökningsområdet. Kapitel III omfattar en systematisk genomgång av former-
nas uppkomstsätt och utseende. Deras utbredning inom kartbladet, och om möjligt
inom hela fjällkedjan, anges. I vissa fall
diskuteras formernas betydelse för tolkningen av viktiga naturhistoriska förlopp.
I arbetets senare del följer naturvärdesbedömningen. Först poängsätts varje enskilt objekt med hänsyn till faktorerna "sällsynthet",
"utformning" och "forskningsintresse" (tabell och fig 10). Därefter inordnas objekten i
fyra klasser (I-IV) efter deras sammanlagda
naturvärde (fig 11). Klass I avser objekt av
överregional betydelse, klass II objekt av regional och klass III objekt av lokal betydelse.
Objekt tillhörande de högsta klasserna har
utförligt beskrivits. Inom kartbladet har 34
objekt blivit föremål för analys. Av dessa har
ett ansetts tillhöra klass II, nitton klass III
medan inget har inordnats i klass I.
Utvärderingen av objekt har slutligen legat
till grund för en sammanställning av värdefulla områden (fig 16). Vikten har normalt lagts
vid partier tillhörande klasserna I och II men
bristen på sådana i norra Jämtland gör att
främst klass III-områden har markerats.
Dessa utgör här i första hand områden av
lokalt intresse.
5
Summary
Geomorphological Map 21 E Håkafot
- Description and assessment of areas of
geomorphological importance.
Ann-Cathrine Ulfstedt.
The object of the study is to make a survey of
the geomorphology of that part of the Jämtland mountains which corresponds to the
Håkafot map sheet, and to make as wellfounded an assessment as possible of the natural value of the area. The content of the
study, which is mainly based on the interpretation of aerial photographs, is shown on a
map, in the scale 1:250 000, and in an accompanying map description. This description
consists of two main parts: in the first, a
general background to the method of study
and the contents of the map is given, and in
the second, the results of the natural value
assessment are presented. The development
of the mountain rang e is also discussed in the
introductory sections, while less space is
given to the geological section: Quaternary
development is handled in more detail, since
the group formations date mainly from the
Quaternary period and are mostly of glacial
origin, even though certain postglacial formations are also of great importance in the
research area. Chapter III contains a systematic description of the way in which the
6
formations have come into being and of their
appearance. Their extent within the map
sheet and, where possible, in relation to the
whole mountain range, is indicated. In certain
cases, the significance of formations in the
interpretation of important stages of natural
history is discussed.
The assessment of natural value follows in
the later part of the study. First, every individual item is awarded prints for "rarity' , ,
"form" and "research interest" (fig 10). The
items are the n dassified into one of four dasses (I-IV) according to their total natural value (fig 11). Class I covers items of significance out side the region, dass II, items of
significance regionally , and dass III, items of
significance locally. Hems in the first three
dasses have been described in detail. 34
items found on the Håkafot map sheet area
have been analysed. Of these none has been
re garde d as belonging to dass I, one to dass
II and nineteen to dass III.
Finally , the dassification of items has
formed the basis of a compilation of valuable
areas (fig 16). Here normally more importance has been given to dass I and dass II
objects, but the lack of valuable objects in
northern Jämtland means that most areas belong to the third dass, i.e. to areas of local
interest only.
l.
1. Geomorfologisk kartering
ta är bl a nödvändigt med hänsyn till arbetsförhållandena i Nordsverige: områdena är till
stor del okända, jordartskartor saknas och
a) Den geomorfologiska kartan
fåltkontrollerna försvåras på grund av områEn geomorfologisk karta skall så vitt möjligt denas otillgänglighet. Dessutom har syftet
- demonstrera samtliga terrängformer. Den varit att framställa en karta som väsentligen
bör ge uppgifter om geomorfologin inom varje tjänar praktiska ändamål.
del av kartan (dvs vara heltäckande) och lämDet har varit nödvändigt att åstadkomma
na information om formernas utseende, upp- en produkt förhållandevis snabbt, samtidigt
komstsätt och ålder (morfografi, morfogenes som kostnaderna måste hållas låga. Arbetet
och morfokronologi) . Vidare bör den illustre- bygger därför på flygbildstolkning, vilket bl a
ra uppbyggnadsmaterialets beskaffenhet möjliggör hög karteringshastighet. Den slut(jordart, bergart), belysa terrängens lutnings- giltiga kartan utges i skalan l: 250 000 dvs
förhållanden (morfometrin) och samtidigt gö- samma som den svenska planeringskartan. I
ra ett så plastiskt intryck som möjligt. Morfo- denna skala är det ofta inte möjligt att låta
logiskt viktiga gränslinjer bör anges - i fjällen varje symbol motsvara en individuell form.
t ex skollgränser (se kap II) och trädgränsen Symbolerna utgör många gånger en samman(Rudberg 1976).
fattande beteckning för hela grupper av likarVid försök att åskådliggöra all denna tade former. Vad beträffar symbolernas fårglandskapsinformation på en enda karta blir sättning har de internationella normerna
resultatet emellertid oftast alltför oöverskåd- följts. Däremot har det inte varit möjligt att
ligt och svårläst - särskilt om samtliga aspek- införa yttäckande processfårger.
ter dessutom skall tillmätas samma betydelse.
Karteringen betonar särskilt morfografi
De flesta geomorfologiska kartor har därför och morfogenes. Morfometrin demonstreras
en något specialiserad inriktning, som under- endast genom höjdkurvorna (i urval från den
ordnar eller helt utesluter viss information.
topografiska kartan) och morfokronologin
Geomorfologiska kartor har producerats framhålls inte explicit. (Det bör dock underunder åtskilliga decennier, men de har kom- strykas att åldersfrågan i fjällandskap ofta är
mit att få en starkt varierande utformning. av mindre intrikat natur än inom icke tidigare
Behovet aven internationell normalisering nedisade landskapstyper.) Litologin är i karhar snabbt vuxit, och som ett första steg i tan eftersatt - viss upplysning lämnas i och
arbetet inom en skild kommission för ge 0- med den geomorfologiska bestämningen av
morfologisk kartering - inom den geografiska formgrupperna men i övrigt hänvisas endast
världsunionen - eftersträvas därför ett enhet- till det geologiska kartmaterial som redan
ligt symbolspråk (Demek 1972). Vidare re- finns.
kommenderas att symboler i första hand bör
illustrera enskilda former, medan yttäckande
fårg bör användas för att ange processer. De b) Karteringens utförande
redovisningsformer som behandlats har an- Som redan nämnts bygger karteringen på
passats efter central- och östeuropeiska tolkning av flygbilder. Vid de flesta hittills
önskemål. Detta gällde såväl kartskala som publicerade geomorfologiska kartblad över
kartans utformning.
N orr- och Västerbotten har tolkningen utförts
Vid karteringen av fjällen har de interna- i pankromatiska bilder fotograferade på s k
tionella riktlinjerna inte helt kunnat följas.
normalhöjd (dvs ca 4 600 m) och i skalan
Dels har en betydande komplettering av sym1:30 000; annat filmmaterial har inte varit tillbolerna varit nödvändig, dels har en mycket gängligt. Inom Jämtlands län har flygbilder
mindre kartskala måst tillämpas än den av tagna med infraröd-känslig fårgfilm i skalan
kommissionen föreslagna. Inskränkningar 1:60 000 kunnat utnyttjas.
har gjorts i kartans informationsmängd - detBåda bildmaterialen har för- och nackdelar,
7
och den slutgiltiga produkten varierar något
beroende på vilket filmslag som har använts,
dock utan att det ena kan sägas ge ett mera
rättvisande resultat än det andra. Möjligheterna att uppfatta ytterligare information
ökas genom fårgsättningen av flygbilden,
medan skalan hos de svart-vita flygbilderna
ger en bättre upplösning.
De vid flygbilds tolkningen identifierade
formgrupperna har överförts till den topografiska kartan (skala l: 100 000) som därefter
fått utgöra underlag för den efterföljande fåltkontrollen. Förutom att vara en stickprovsartad kontroll har denna inneburit en viss
komplettering av informationen hämtad ur
bilderna. I första hand har svårtolkade objekt
blivit föremål för fåltstudier, men även andra
geomorfologiskt intressanta och/eller välutvecklade företeelser har studerats.
En ny genomgång av flygbilderna har därefter företagits med stöd av iakttagelser i fålt.
I samband med detta har det slutgiltiga manuskriptet i skalan l: 100 000 fårdigställts . Detta
har renritats och utgjort underlag för tryckningen av kartan (skala 1:250000). Den kartbladsbeskrivning som åtföljer kartan är i första hand avsedd för personer som sysslar med
planering. Dessa kan förutsättas ha viss geovetenskaplig skolning, men beskrivningen har
utformats så att den även bör kunna läsas av
andra än fackmän. Sålunda ges i de inledande
avsnitten en översiktlig redogörelse för landskapsutvecklingen och för de karterade formgrupperna. Denna genomgång ligger sedan till
grund för den redovisning av områdets geomorfologiska naturvärden som följer beskrivningens senare del.
2. Undersökningsområdet
Större delen av området (fig 1) ligger under
skogsgränsen (fig 2) och barrskogen, ofta med
stora kalhyggen, dominerar. Ett smalt björkskogsbälte omger det lågfjällsområde som i
SO-NV -lig riktning löper igenom karteringsområdets centrala delar. De flesta toppar ligger strax under 1000 meter, men når i det
västligaste partiet ett par hundra meter högre
(fig 3). Ytterligare ett kalfjällsområde finns i
det isolerade Munsfjället som med sina 1188
meter reser sig som en liten ö upp över skogen. Två större sjösystem förekommer - i
norr omfattar detta framför allt Ströms
Vattudal som i ungefår ostvästlig riktning löper igenom hela undersökningsområdet. Den
8
18
17
16 62°
15
14
13
13
12
12
11
11
10
9
58°
6
5
(J'
8
6
5
4
3
km
3
2
Fig l,' Undersökta områden
- Location map
tillhör Faxälvens avvattningsområde. I söder
utgör Rengen - Valsjön de största sjöarna och
tillhör norra källområdet för Indalsälven.
Ett mestadels tunt morän täcke döljer berggrunden. Pregnanta former har endast undantagsvis byggts upp - terrängen präglas aven
relativt otydlig morfologi med övergångar
mellan olika former. Blockrikedomen är ofta
stor. Berggrundsmorfologin är ibland mycket
påfallande - främst i de markerade skollgränserna i områdets norra del (T ex Kalberget
och Fågelberget).
I terrängens lägre partier utgör myrarna ett
karakteristiskt inslag. De förekommer ofta i
områden med ett småkuperat moräntäcke och
fyller då svackorna mellan kullarna.
Kalfjäll
~o:~o.,":ol Björkskog
I:::::j:~] Barrskog
Fig 2: Vegetationsregionerna inom Håkafotområdet
- Vegetation regions in the Håkafot area (The map by Lars Andersson)
Området är relativt otillgängligt. Vägar
finns framför allt i bladets norra och södra
del, och vandringsleder saknas nästan helt.
U r turistsynpunkt torde detta utgöra ett av de
minst utnyttjade områdena i fjällkedjan.
Den geomorfologiska karteringen av området utfördes under våren och sommaren 1978.
I den tämligen formfattiga terrängen har insatserna i fålt varit relativt små (routekartan
fig 4).
9
>1000m
_
800-1000m
lE
600-800 m
~
400-600m
~<400m
Fig 3: Höjdskiktskarta
- Relief map
Fig 4: Routekarta
- Grolind contro/s a/O/Ig continliOliS lilles
10
. Fjällkedjans utveckling
Geologisk översikt
metamorfa (mindre starkt omvandlade) skiffrar och med sevegruppen skiffrar av högmetamorf natur. Skollstrukturen kommer på
grund av lagrens stupning åt väster att ge
upphov till branter stupande åt öster; senare
kan branterna ha skärpts genom effekten av
nedisningarna.
U nder senare år har uppfattningen om
bergskedjebildning till stor del reviderats.
A vgörande betydelse har tillskrivits kontinentalförskjutningen och den s k platt-tektoniken, vilket innebär att bergskedjor skulle
uppstå i den zon där stora, rigida sköldar rör
sig mot varandra och stöter ihop.
För Skandinaviska fjällkedjans del har
dessa tankegångar bl a presenterats av Gee
(1975). Oberoende av hur bergskedjebildningen gått till, avslutades den i devon. Därefter vidtog en lång period, då Skanderna endast påverkades av nedbrytande krafter. Un-
Den skandinaviska fjällkedjan, Skanderna, är
av förhållandevis hög ålder i jämförelse med
andra bergskedjor (fig 5). Under urtidens
slutskede (dvs för mer än 600 milj år sedan)
fylldes en stor sänka, en s k geosynklinal,
väster om den nuvarande bergskedjan, med
stora mängder avlagringar från omgivningarna. Sedimentationen fortsatte under kambrosilurtiden (ca 600-400 milj år sedan), då
dessutom en livlig vulkanism inträdde.
Bergskedjeveckningen började i ordovicium,
nådde sin kulmen i silur och kan anses avslutad i devon. I samband med veckningen kom
ofta bergsartsserier att i form av skollor skjutas ut över ofta yngre lager. Exempel på en
sådan skolla av stor regional omfattning är
seveköliskollan. Med köligruppen menar man
då vanligen bergarter dominerade av låg-
,
JORDENS
NUTID
Kvartär
(KENOZOIKUM)
Tertiär
JORDENS
MEDELTID
(MESOZOIKUM)
I
I
I ,
I I
för 2 mi lj. år sedan IV
för 65 mi lj. år sedan
Krita
,
t·:",
Perm
Silur
JORDENS
URTID
I
FJÄLLKEDJAN NEDBRYTS OCH UTPLANAS
I I
I I
,
I
FJÄLLKEDJAN
81 LDAS
Ordovicium
>--...:....K...:....a_m_b_r_iu____
_m
för
Prekambrium
I
I
II
I I
Karbon
(PALEOZOI KUM)
FJÄLLKEDJAN HÖJS
I ,
I
I
Trias
o
'>
- - - - - - - - - f"or 225 mi'l'J. ar
se dan II
Devon
NEDISNINGAR - BILDNING AV FJÄLLKEDJANS
JORDARTER
(berg- och dattopografin
får sin nuvarande form)
I I
Jura
JORDENS
FORNTID
POSTGLACIAL TID
för ca 8000 år sedanl
i Jämtland
I
600 milj. år sedan
,
,
_ ~ _ _ _ _ _ _ _ för 3500? mi lj. år sedan I
Il
Seveskollan
2 Särvskollan
3 Offerdalskollan
1 ~ Amfibolit, ljus gnejs,
l::===::l glimmerskiffer
2 ~ Sandsten med
L..:..d amfibolitgångar
E===1i Skiffrig
3
'~\'~I\
,1\\/ \
•
granit, porfyr
Granl't , sparagmi't,
sandsten/ porfyr
Gråvackor, lerskiffer,
kal ksten
Fig 6: Geologisk översikt (SGU, Lars Andersson)
- Geological map of the area
der tiden fram till tertiär hade sålunda fjällkedjan genom bl a vittring och floderosion
brutits ned till en flack berggrunds y ta. Denna
yta höjdes sedan upp samtidigt som den bröts
sönder. (Därmed uppstod de höjdförhållanden som i stort sett ännu råder.)
I och med utgången av tertiär hade fjällkedjan erhållit sina morfologiska huvuddrag men
därmed inte sitt slutgiltiga utseende. Under
kvartärtiden inträffade de stora nedisningarna, vilka haft fundamental betydelse för detaljerna i landskapsbilden och även för större
drag i berggrundens morfologi. Geologisk
kartläggning pågår inom området, men kartor
har ännu inte publicerats. Den karta över geologin som visas i fig 6 är emellertid helt base12
rad på den pågående kartläggningen i SGU:s
regi, bilden har något förenklats av Lars Andersson för att publiceras på vegetationskartan över dessa fjällavsnitt (L Andersson
1980). A v kartan framgår att tre skollor dominerar kartbilden nämligen Seve- Särv- och
Offerdalsskollorna.
2. Fjällkedjan i kvartär tid
a) Istiderna
I kvartärtiden försämrades klimatet och stora
inlandsisar uppstod i olika omgångar. I Euro-
pa finns belägg för minst 4-5 större nedisningar (glacialer): de avlöstes av perioder
med varmare klimat (s k interglacialer).
Dessa europeiska inlandsisar hade motsvarigheter på andra kontinenter, t ex i Nordamerika. I Sverige har var och en av dessa
istider förstört det mesta av spåren av den
föregående, varför de former som nu kan
iakttas till övervägande del hörrör från den
senaste istiden - Wiirm- eller Weichselistiden. Undantag utgör främst de större erosionsformerna i det fasta berget, som bör ses
som resultatet av upprepad glaciation.
I sina huvuddrag har den senaste nedisningen troligen haft samma förlopp som sina
föregångare, även om t ex is mäktighet och
istidens varaktighet har varierat. Så har glaciärnischerna spelat samma roll i inledningsskedet av varje istid; glaciationsgränsen sänktes och därmed ökade småglaciärerna i storlek, samtidigt som nya uppstod. Många av de
tomma glaciärnischerna, som i våra dagar kan
iakttas också på förhållandevis låg höjd över
havet, anses härröra från dessa inledningsskeden. Det finns emellertid flera hypoteser
angående denna inledningsperiod; den kan
eventuellt också ha inneburit en mycket
snabb is tillväxt över stora arealer samtidigt
(men då borde ej lågt liggande nischer ha
uppstått). Vanligtvis har man dock tänkt sig
en successiv tillväxt av nischglaciärer till
dalglaciärer , vilka i sin tur växte samman till
isströmnät. Isen fortsatte att utvidgas och
bredde ut sig över det nuvarande skogslandet. För 18 000-20 000 år sedan nådde den sin
maximala utbredning under senaste istiden isfronten låg då över norra Tyskland.
Glacialperioderna fortgick emellertid inte
utan störningar. Tidvis avtog isens tillväxt
eller ersattes t o m av avsmältning, så att istäcket decimerades. (Omfattningen av sådana
s k interstadialer är dock fortfarande oklar.)
Weichselisens utbredning är, åtminstone
söderut, i huvudsak känd. Betydligt större
osäkerhet råder beträffande isens tjocklek
och rörelsemönster. Under högglacialen låg,
enligt gängse uppfattning, isens kulmen, den
s k isdelaren, öster om fjällkedjan, möjligen
ända ute över Bottenhavet. Från denna zon
strömmade isen ut i alla riktningar och - på
grund av isens betydande tjocklek - förmodligen utan större hänsyn till den underliggande markytans topografi. Efter hand som
isen blev tunnare skedde emellertid en förändring, och isens rörelser blev mer och mer
beroende av underlaget, som i deglaciationens slutskede, i betydande utsträckning
styrde isströmmarna.
Isens rörelseriktning kan studeras bl a i
berggrundsmorfologin; rundhällarna, och
särskilt då isräfflor som kan finnas på hällarna, ger upplysningar om strömningsriktningarna. Räfflorna återspeglar i allmänhet endast
isrörelsen i det senaste skedet av deglaciationen, medan äldre räfflor, som kan demonstrera tidigare isrörelser, endast förekommer
sparsamt.
Efter hand som inlandsisen började smälta,
kom isdelarzonen att förskjutas tillbaka in
mot fjällen. Uppfattningarna om hur långt
västerut den kom att ligga i slutskedet har
varierat. I nordligaste Sverige finner man belägg för att de högsta massiven skulle ha utgjort s k lokala glaciations centra , dvs isen
skulle ha retirerat in mot massiven, som samtidigt var aktivt nedisade. Detta förlopp är
påvisat inom t ex Kebnekaise och Sarek
(Hamberg 1910, Enquist 1918, Hoppe 1956,
Holdar 1957, Melander 1980). Inom sydliga
fjälltrakter tänker man sig en typ av isavsmältning där de högsta partierna först blev
isfria, medan dalgångar och skogsland ännu
var nedisade. Detta har bl a skapat möjligheter för uppkomsten av issjöar - dvs smältvatten från isen har stängts in mellan de västliga fjällen och den i öster liggande isen.
Enligt äldre uppfattning skulle isen vara
mer eller mindre död under avsmältningen
(Mannerfelt 1945) medan man under senare år
föreställer sig en isreträtt mot öster aven
aktiv is (1 Lundqvist 1973, A-C Ulfstedt
1980).
En övergripande rekonstruktion av isreträtte n inom området har framförallt gjorts av
1 Lundqvist 1973. I korthet innebär denna att
man till en början haft en lokal isdelare ungefår över Munsfjället - Ströms-Vattudal. Denna har styrt isströmmen solfjäderformat
söderut. När detta centrum förlorar kontakten med den mäktigare isen längre norrut
upphör det att fungera och isen smälter då
ned som "dödis". Detta skulle inträffa när
isytan sjunkit ned under kalfjällens nivå. Spåren av issjöar skulle härstamma från obetydliga vattensamlingar marginellt till den hopsjunkande dödisen. Den enda öppna issjö
som förekommit skulle ha funnits över
Gnibbdalen. Enligt 1 Lundqvists mening skall
den i västra delarna ha varit öppen medan de
östra sannolikt varit isfyllda. Frödin (1914)
13
b) Glacigena jordarter
~~
\~
\
\~
)
/
;'
I~~
--
f
Fig 7. Räffelkarta (ur J. Lundqvist 1973)
- Glacial striae (from J. Lundqvist 1973)
tänker sig en öppen sjö i full utsträckning och
en markerad isfront med reträtt mot NO.
Att isrecesionen över området har varit
komplicerad framgår av räffelkartan (fig 7).
Den bild som erhålls på basis av landformerna är mera entydig och visar i de västra delarna en is reträtt mot NO. Drumlins, drumlinisering och glacifluviala riktningselement är
sällsynta i de östra delarna. Här förekommer
bl a Rogen-morän, och om denna är strikt
orienterad vinkelrätt mot is rörelsen skulle
den indikera en tillbakaryckning av isen mot
NV. J Lundqvists modell skulle alltså vara
trolig vad gäller informationen i det lösa jordtäcket. Det finns emellertid exempel på
Rogen-morän som inte orienterats i förhållandet till sista isrörelse och därmed är det
vanskligt att använda denna morän typ , utan
stöd av andra former, vid rekonstruktion av
deglaciationen.
Men inte bara händelseförloppet vid deglaciationen utan också den exakta tidpunkten för isens försvinnande från fjällen har varit föremål för diskussion. För en sådan
någorlunda preciserad tidsangivelse krävs ett
stort antal 14C-dateringar (dvs man bestämmer åldern hos det äldsta organiska material,
som deponerats efter isens försvinnande).
Sådana dateringar har emellertid endast i ytterst begränsad omfattning utförts i dessa delar av landet; de som finns tyder på att fjällen
här troligen var isfria för 8 500-9 000 år sedan
(muntlig upplysning av W Karlen).
14
I samband med Weichselistiden uppstod huvuddelen av de lösa jordarter som nu täcker
landet. Den vanligaste - moränen - avsattes
direkt av isen och utgörs i princip aven
blandning av alla kornstorlekar från ler till
block. En mycket stor del av de former, som
skall beskrivas mera ingående i nästa avsnitt,
är uppbyggda av morän.
Jordarter , som omfattar främst en eller ett
par olika kornstorlekar, har vanligen avlagrats av rinnande vatten, genom vindverkan
eller i samband med strandprocesser. Arealmässigt sett är det rinnande vattnet viktigast
som transportmedium. Så har det smältvatten
som strömmade ut från isen orsakat en sortering av det medtransporterade materialet. Isälvarna hade en hög vattenhastighet i närheten av mynningarna, vilket medförde att de
grövsta fraktionerna vanligen sedimenterade
där. Efter hand som vattenhastigheten (och
därmed transportförmågan) avtog, avlagrades
allt finare partiklar. Med glacifluviala sediment (eller isälvsavlagringar) menar man dels
det grova material (sand, grus, sten, block)
som företrädesvis avsattes nära isfronten,
dels de finare sediment (mo, mjäla, lera) som
fördes ut av vattendragen till sjöar eller hav. I
fjällen har ofta transportsträckan för det grova materialet varit mycket kort, vilket har
medfört en dålig sortering. Huruvida en form
skall karakteriseras som en glacifluvial avlagring eller inte, måste därför icke sällan bestämmas snarare med ledning av formens utseende (morfologi) än med ledning av kornstorlek och sorteringsgrad.
c) Den postglaciala tiden
Jordartsbildningen upphörde inte i och med
att inlandsisen smälte bort. Älvar och vattendrag har fortsatt att avlagra olika typer av
sediment: deltan bildas, sjöar slammar igen.
Medan de fluviala processernas betydelse
för utformningen och utvecklingen av landskapet knappast har minskat under postglacial tid har dock andra processers inverkan
gradvis avtagit. Detta gäller t ex vindverkan,
som var störst strax efter deglaciationen då
den vegetationsfria markytan var speciellt
lätteroderad. Stora mängder material, framför allt från sandrika glacifluviala avlagringar,
har omlagrats i form av dynfålt. Dyner förekommer speciellt i det norrländska inlandet
Fig 8: Stora ytor är kalhuggna i området
- The forest has been removed in large areas
men finns i undantagsfall ända uppe i fjällen.
Växelvis frysning och upptining har en sorterande effekt på moderjordarten. En vegetationsfri yta påverkas i högre grad, eftersom
nedfrysningen då går djupare. Frostpåverkan, både i form av jordflytning och bildande av strukturmark (se vidare kapitel
III:3a) är i nutid att betrakta som en landskapsförändrande faktor framför allt i fjällen.
Efter hand som det organiska livet ökade,
tillkom nya element av betydelse för landskapsutvecklingen. Förmultningen av växter
och djur kom att bli faktorer av vikt för jordartsbildning. De s k organogenajordarna började uppstå vanligen i form av torvjordar,
men även gyttja och dy räknas hit.
Sammansättningen och graden av tillväxt
hos de organiska jordarterna har varierat, vilket hänger samman med organismernas klimatberoende . I postglacial tid har nämligen
varma perioder avlösts av kalla, och fuktiga
av torra. Dessa fluktuationer återspeglas i de
organogena jordarna. En utpräglad värmetid
inföll under tiden 5 000-2 500 f Kr. Sommarens medeltemperatur var då minst l ,So högre
än i våra dagar. - Men det har också förekommit perioder med kallare klimat än det
nuvarande. Välkänd är den subboreala perioden som inleddes för ca 2 700 år sedan (ca
800-300 f Kr) under järnålderns inledningsskede.
Mindre variationer i klimatet är svåra att
avläsa i fjällsluttningarnas torvlager. De 10kalklimatiska förhållandena tenderar att ha
större betydelse. (Beträffande klimatutvecklingen i fjällen under postglacial tid se t ex
Karlen 1976.)
I kalla klimat avtar hastigheten hos många
processer och under en stor del av året råder
ett stillastående. Men man kan också se prov
på snabba förlopp - skred, ras, ravinbildning
och laviner är exempel på fenomen som på
kort tid kan förändra sluttningarnas utseende.
d) Växt- och djurliv
Vegetationskarteringen över detta kartbladsområde är avslutad och området är täckt av
en karta i l: 100 000 (L Andersson, C Kjellin
1980) . Av karteringen framgår botaniskt intressanta områden, t ex kalkhaltiga och därmed artrika partier (där Munsfjället är det
mest kända) eller områden med utpräglad
sydbergsflora (Kalberget, Fågelberget t ex).
Medan skogsbruket är intensivt vid Faxälvens dal (fig 8) är barrskogarna bättre bevarade i söder och avsnitt med gammal naturskog förekommer.
15
En stor del av området har av naturvårdsverkets fjällutredning (som har som syfte att
åstadkomma en dispositionsplan av marken i
fjällen) klassificerats som ett konfliktområde,
där intressen från friluftslivet är svåra att förena med biologiska skyddsintressen. Enligt
16
utredningen (SNV PM 751) kan de senare
motiveras enligt följande: "Området har lokaler för utrotningshotade rovfågelarter. Det
utgör även tillhåll för utrotningshotade rovdjur."
lO
Kartans innehåll
I det följande ges en mer detaljerad presentation av den geomorfologiska kartan. Avsikten
är att kort beskriva de karterade formgruppernas utseende och bildningssätt samt att
hjälpa läsaren till en överblick över kartan främst då vad gäller olika formers utbredning.
Likaså görs ett försök att betrakta de karterade formerna i ett större sammanhang än vad
som medges inom den begränsade ytan av ett
kartblad. Detta är av betydelse för den naturvärdesbedömning som följer i nästa avsnitt.
Kartorna har tryckts i sex färger. Anledningen till detta är att man i ett flerfärgstryck
kan öka informationsmängden utan att för
den skull göra avkall på läsbarheten. Samtidigt representerar emellertid var och en av de
sex färgerna, enligt internationella rekommendationer, en typ av processer dvs med
färgsättningen följer en genetisk förklaring.
Sålunda innebär t ex röd färg, att den karterade formen utgör en ' , ackumulationsform
uppbyggd av material avsatt av inlandsisar
och glaciärer". Ibland kan en färg ange till
synes vitt skilda genetiska förlopp: t ex lila
som markerar "former bildade genom isens
erosion" men också ' 'periglaciala former".
Gemensam faktor för dessa är emellertid frosten som ju i båda fallen varit orsak till uppkomsten, även om det i det första fallet rör sig
om former bildade under istiden och i det
senare om former huvudsakligen från vår
egen tid.
Följande uppställning anger i huvudsak vilka färger som använts i kartan samt vilka
processer de representerar:
Rött:
Brunt:
Grönt:
Lila:
Blått:
Svart:
moränformer bildade genom ackumulation från inlandsisar och
glaciärer
sluttningarnas och flodernas erosionsformer
glacifluviala och fluviala acku:
mulationsformer
glaciala,
nivala
och
periglaciala erosionsformer
littorala former
biogena och antropogena former.
Vid presentation av de karterade formgrupperna kommer inte ordningen i kartans
teckenförklaring att följas. I stället redovisas i
de olika avsnitten berggrundens preglaciala
och glaciala former samt glaciala, postglaciala, biogena och antropogena former. Detta
innebär alltså att textdelen i stort sett är uppställd i morfokronologisk ordning, medan
uppställningen i kartbladets teckenförklaring
följer processfärgerna.
1. Berggrundsformer av icke gla-
cialt ursprung
Under denna rubrik skall nämnas några av de
berggrundsformer som i huvudsak utformats
före de kvartära nedisningarna. Den geomorfologiska fjällkartan brukar endast visa markanta förkastningar och karstfenomen (utlösning av kalkberggrund, grottor o dyl).
Former av detta slag är av underordnad betydelse i området. Däremot förekommer andra
berggrundsformer med pregnant utformning.
Detta gäller Fågelberget och Kalberget i första hand (fig 9). Ängeby (1947) beskriver
dessa som restberg, dvs en homogen och hård
berggrund (amfibolit) har gjort dem mer motståndskraftiga än omgivningen för nedbrytande krafter. De branta syd- och östsidorna skulle (enligt Ängeby) vara tektoniskt
betingade.
2. Former av glacialt ursprung
a) Glaciala erosionsformer
Enligt de flesta forskare har det kala berget
inom fjällkedjan blottats till följd av isens och
isälvarnas eroderande och transporterande
förmåga. Berggrundsytornas areal ökar successivt mot väster, vilket givit upphov till
mycken diskussion (t ex Holdar 1957, Svensson 1959, Rudberg 1967).
I flygbilden kan det vara svårt att säkert
bedöma den exakta utbredningen av kalt berg
och därför kan det grå rastret på kartan även
17
görs på den geomorfologiska kartan en indelning av det ostrukturerade moräntäcket i
tre kategorier:
Moränen ligger i någorlunda jämnt lager
som oftast är tunt, men ibland kan vara
ganska mäktigt. Ingen speciell symbol har
använts - denna terrängtyp utgör huvuddelen av de vita ytorna på kartan.
2) Moränen förekommer i form av ett småkuperat täcke, där den relativa höjdskillnaden vanligen understiger 5 meter.
3) Kuperad moränterräng med nivåskillnader
större än 5 meter.
1)
Terrängtyper som kan hänföras till de två
sistnämnda grupperna har ofta givits beteckningen dödismorän. Man avser därmed nämligen att de oregelbundet kuperade landskapen har smält fram ur en inaktiv is, som
helt saknat rörelser vilka kunnat påverka
materialet. Det torde emellertid vara fullt
möjligt att erhålla dessa terrängformer även i
områden med aktiva isar.
Kuperad morän påträffas i lägre liggande
partier inom hela kartbladsområdet, och utgör den helt dominerande formen i det lösa
jordtäcket. Ibland övergår den oregelbundna
kulligheten i riktningsorienterade bildningar,
främst Rogenmorän och drumlins.
Rogenmorän förekommer tämligen allmänt
inom området, också i västliga lägen, vilket är
ovanligt, åtminstone i nordligare avsnitt av
fjällkedjan. Här fortsätter formen även på
norsk sida om gränsen, vilket framgår av Sollids och S~rbels karteringar i dessa områden.
Formen kan karakteriseras som bestående
av oregelbundna ryggar orienterade mer eller
mindre vinkelrätt mot den sista isrörelseriktningen och lokaliserade i första hand till terrängens lägsta partier. Granskar man ryggarna mera i detalj ser man att mycket stora
olikheter råder mellan olika lokaler t ex vad
gäller blockhalt, ryggarnas längd- och breddförhållande eller inbördes avstånd, relativa
höjd osv. Dessa stora variationer har i viss
mån försvårat tolkningen av genesen. Efter
att vid seklets början ha beskrivits som en typ
av ändmoränbildningar (se vidare nedan)
ändrades uppfattningen senare till en tolkning
närmast som "dödismorän ", där man föreställde sig tämligen inaktiva isrester som
fyllts av morän i de omfattande spricksystemen. Rogenmoränen skulle alltså återspegla
detta sprickmönster. Under senare år har
emellertid åtskillig kunskap om formen till-
kommit vilken tyder på en uppkomst under
isen (subglacialt) som med största sannolikhet har befunnit sig i rörelse. Bland annat
skulle den drumlinisering (se vidare nedan)
som på vissa platser kan iakttas ovanpå
Rogenmoränryggarna vara ett belägg för den
senare uppfattningen.
De genetiska diskussioner som för närvarande är aktuella kan summeras enligt följande: J Lundqvist har (1969b) framfört uppfattningen att formen är resultatet av, och återspeglar strukturer i isens botten, vilka uppstår till följd aven kraftig sträckning, som
skulle inträffa när isen pressas över svackor i
terrängen. Mot denna hypotes står Shaws
åsikt (1979) att isen istället varit utsatt för
kraftig kompression, varvid material i isens
nedre delar anhopats och utformats inne i
isen.
Drumlins uppbyggs normalt av morän och
utgörs av regelbundna strömlinjeformade
ryggar, vilka återspeglar isens rörelseriktning. Det sker en kontinuerlig övergång från
dessa välutvecklade former mot mer irreguljära moränryggar. Mindre välutvecklade spår
av isens rörelse brukar betecknas drumlinisering och är synliga framför allt i flygbild.
Endast undantagsvis uppträder drumlins i
enstaka exemplar normalt förekommer de i
svärmar med de bäst utvecklade formerna i
de centrala delarna. Sådana drumlinsfålt omges ofta av drumliniserade ytor, men drumliniseringen kan uppträda utan anknytning till
de mera markanta formerna. Detta är fallet
inom kartbladsområdet, där egentliga drumlinsformer är sällsynta, men där drumlinisering är allmänt förekommande.
Det exakta förloppet vid bildningen av
drumlins är ännu oklart. Att en rörlig is är
ansvarig för genesen är man enig om, men
uppfattningarna om hur isen sedan har arbetat varierar. Enligt någras mening skulle isen
genom en förnyad framstöt, framför allt genom erosion, ha omvandlat sina tidigare avlagringar, medan andra författare ansett att
drumlins bildats vid direkt ackumulation av
morän från den aktiva isen. Numera anser
man sig förfoga över iakttagelser som tyder
på att bildningen av drumlins har skett förhållandevis nära isfronten och i ett sent skede av
nedisningen (Smalley, Unwin 1968). Bland
annat skulle drumlinsriktningen, som återspeglar en sen rörelse tyda på detta (åsikter
som framförts av bl a Hoppe 1951).
Inom kartbladet förekommer rik- och stor19
blockiga områden. Dessa kan dels klassificeras som ytor med rikblockiga moräner, dels
som blockområden där vittring in situ har orsakat hög blockhalt. Det senare är förhärskande för kalfjällsområdenas toppytor ,
men eftersom dessa utgör en mycket liten
andel av totala arealen i detta område, är
sådan blockterräng av underordnad betydelse. Istället hör blockrikedomen i första hand
ihop med moräntypen, men t ex i det rikblockiga partiet söder om Valsjöbyn är lösa
jordtäcket tunt, berg i dagen vanligt och samtidigt är blockhalten hög. Ursprunget hos
dessa block är därför oklart - det kan både
röra sig om en ren blockrik morän eller vittringsprodukter .
Framför en glaciär bildas än d- och sidomoräner . En viss likhet med sådana har s k moränryggar av komplext ursprung, som har
iakttagits vid Tjalmetskliepe och A vansfjället. Här är det emellertid inte fråga om former
bildade i anslutning till nischglaciärer , utan
ryggarna har ett mer komplicerat uppkomstsätt. Materialet har troligen sitt ursprung dels
i den ovanförliggande fjällsluttningen, dels i
en istunga i dalens botten. Flera olika faktorer har sedan samverkat och givit ryggen dess
slutgiltiga utseende.
Formen har beskrivits framför allt från
Ammarnästrakten där mycket markanta ryggar har utbildats på flera ställen (Ulfstedt
1978). Dessa komplexa ryggar är emellertid i
övrigt tämligen sällsynta inom fjällkedjan.
Smältvattnet har då runnit under isen i en
sträckning påminnande om de laterala rännornas - de kan alltså till sitt utseende likna
lateralrännorna, men lämnar inga säkra upplysningar om isens lutningsförhållanden. De
subglaciala rännorna slutligen är bildade helt
under isen och är troligen typiska för stagnerande isar.
Exempel på glacifluvial erosion förekommer inom undersökningsområdet. Oftast är
det fråga om rännor av subglacial typ vilket
gäller t ex det komplex som följer kalfjällsområdets södra kant (mellan topp 1035 och
Hussekåjja) .
De ovan nämnda erosionsrännorna utgör i
våra dagar huvudsakligen torrdalar. Ofta kan
emellertid vanliga vattenförande strömfåror
vara mycket djupt nedskurna. I sådana fall är
det svårt att bedöma under vilken tid bäckfåran skall anses vara bildad, även om den
troligen till största delen måste betraktas som
glacial (då ju vattenerosionen under isavsmältningen på grund av de stora vattenmängderna hade avsevärt större betydelse än
i nutiden). Också denna typ av rännor har
markerats på kartan, och om det har utformats skarpa erosionskanter längs bäcken har
dessa särskilt poängterats. Exempel på sådana nedskurna bäckar kan ses på några ställen,
mest imponerande är den kanjondal som har
bildats söder om Hällingsåfallet, och som utgör en av de mest välbekanta i landet (Ängeby 1947).
c) Glacifluviala erosionsformer
d) Glacifluviala ackumulationsformer
När isen smälte uppkom stora mängder
smältvatten som sökte sig ut från isen på olika
sätt. Så länge vattnet befann sig i snabb rörelse verkade det vanligen eroderande på sitt
underlag. Spår av denna vattenerosion är
vanliga inom Skanderna. Man brukar klassificera smältvattenströmmarna, och deras
erosions spår , efter deras läge i förhållande till
isen. Sålunda talar man om laterala, sublaterala samt subglaciala rännor (Mannerfelt
1945).
Med laterala rännor menar man erosionen
av de vattenströmmar som följt isens överyta
i kontaktzonen mellan is och frilagd mark. De
återspeglar ganska nära isytans lutning och
har därför betydelse för rekonstruktionen av
isens tillbakaryckning. Dessa laterala rännor
är emellertid tämligen sällsynta - numera anses de sublaterala vara betydligt vanligare.
Detta är en formrik grupp, där det råder en
viss brist på entydig och uttömmande klassifikation och där den ena formen kan övergå i
den andra utan tydlig gräns. Vid slutet av
förra seklet gjordes ett försök till systematisering, där de glacifluviala bildningarna indelades i proglaciala former och iskontaktformer (Chamberlin 1894); denna indelning
kommer här att följas, trots att den inte kan
betraktas som helt invändningsfri med hänsyn till att övergångsformer mellan de två
kategorierna inte är ovanliga.
20
Iskontaktformer
Den mest bekanta avlagringen tillhörande
denna kategori utgör rullstensåsarna. De
uppbyggs av 'ett vanligen välsorterat material,
företrädesvis av sand, grus och sten. Man
anser numera att ett subglacialt eller englacialt bildnings sätt (dvs under eller inne i isen)
är det normala. Dessa slutsatser grundar sig
bl a på studier av recent åsbildning i anslutning till nutida glaciärer. Åsarnas varierande
utseende anses bero på att flera processer
varit verksamma. Den slutgiltiga utformningen är dessutom avhängig av olika faktorer som t ex materialmängd, läge i isen osv
(se vidare t ex Flint 1928, Bergdahl 1953,
Kujansuu 1967).
Rullstensåsens riktning återspeglar vanligen de lokala isrörelserna vid deglaciationen.
I fjällen är materialet ofta korttransporterat
och har därför sällan samma grad av sortering
som utmärker t ex mellansvenska rullstensåsar. Det finns ett litet antal åsar inom området och de flesta är av blygsam dimension. De
är koncentrerade till samma områden som
rännsystemen och markerar alltså en zon med
stor smältvattenaktivitet.
Ett illa sorterat material bygger upp flertalet slukåsar, men man kan även se exempel på
mycket god sortering i denna formgrupp.
Ryggarnas utseende är emellertid oberoende
av materialets beskaffenhet: de utgörs oftast
av några meter höga åsar, som har obetydlig
längd och ett slingrande förlopp nedför fjällsluttningen. Uppkomsten har satts i samband
med uppträdandet av slukrännor (Mannerfelt
1945); det vatten som runnit längs iskanten
har sökt sig ned under isen och efterhand har
vattenhastigheten avtagit med en sedimentation som följd. Andra uppkomstsätt torde
emellertid också ha förekommit.
I fjällen förekommer slukåsar tämligen allmänt. I detta område finns de runt kalfjällen
och främst då vid Munsfjället och på Murfjällets nord- och östsluttning.
Om smältvattnet från en istunga rör sig
med icke alltför hög hastighet och terrängförhållandena är gynnsamma, kan sedimentation
ske i direkt anslutning till isen. Enligt engelskt språkbruk brukar ofta sådana avlagringar kallas kames, varvid man principiellt
skiljer mellan två typer, nämligen former bildade vid isfronten (egentliga kames) och for-o
mer bildade lateralt längs iskanten (kameterrasser). Eftersom termen kames emellertid
har olika innebörd hos olika författare har den
undvikits här och begreppet ersatts med beteckningen kuperade glacifluviala ackumulationer respektive glacifluvial terrass. Särskilt
den förra gruppen innefattar former som se-
kundärt kan ha fått sitt nuvarande utseende
och den bör därför alltså inte betraktas som
genetiskt enhetlig. Kuperade former förekommer ofta vid ungefår samma lägen som
slukåsar. Bildningar av dessa typer är dock
tämligen ovanliga inom undersökningsområdet.
Proglaciala former
De proglaciala formerna är uppbyggda av det
material som transporterats med isälvarna
och som oftast avsatts fritt utanför isen. Hit
räknar man t ex sandurfålt, svämkäglor och
subakvatiska deltan, dvs former som sedimenterat såväl på land som i vatten.
En sandur är uppbyggd av ett tämligen dåligt sorterat material där de grövsta fraktionerna återfinns i delarna närmast isfronten.
För att en fullt utvecklad sandur skall bildas,
krävs att isfronten ligger i ett flackt område,
där smältvattenströmmarna fritt kan sprida ut
sig och ständigt växla sitt lopp. I de svenska
fjällen är detta krav sällan uppfyllt, varför en
s k dalsandur (eller valley train) är betydligt
vanligare. I detta fall förhindras den fria depositionen av dalsidorna och sandurn blir
långsträckt.
Ett fåtal sandurytor finns inom området.
De ligger inom samma områden som övriga
glacifluviala ackumulationer (som åsar och
kuperade avlagringar). Ingen sandur har här
särskilt betydande mått eller mönstergill utformning.
Liksom sandurfålt avsätts även svämkäglor
(eller alluvialkoner) supra-akvatiskt. Där en
starkt sluttande bidal mynnar i en planare
huvuddal avtar plötsligt den transporterande
förmågan hos vattendraget med sedimentation som följd. Bildningarna blir solfjäderformade och lutar brantare än sandurn. De
kan givetvis vara under uppbyggnad även i
nutid, men troligt är att de till största delen
utgör istida bildningar, eftersom materialtillgången då var oerhört mycket större. En terräng med stora nivåskillnader befrämjar naturligtvis utvecklingen av svämkäglor och
den flacka land ytan i dessa områden gör att
svämkäglor är relativt sparsamt förekommande. De enda större alluvialkonerna finns
vid Gunnarsvattnet samt vid Stensjöåns utlopp.
A v speciellt intresse är de issjöstrandlinjer
som härstammar från tiden för deglaciatio21
nen. På grund av att isen dämde avrinningen
mot öster uppstod sjöar som i nutid kan spåras genom strandlinjer, sediment och deltan.
Detta område som antas ha hyst flera issjöar,
har förhållandevis få former av detta slag.
Kartan upptar endast en strandlinje vid Hetögeln.
Enligt äldre uppfattning täckte omfattande
issjösystem stora delar av fjällen vid isavsmältningen. I motsats till den uppfattning
som dominerade vid seklets början föreställer
man sig numera sällan några stora öppna vattenytor, utan istället randsjöar instängda mellan dalsidan och isen i dalens botten.
Denna bild skisseras av J Lundqvist även
för den s k Hotags-issjön, som omfattat dalsystemet i karterings områdets södra del. Han
anser att den mot NO retirerande isen kvarlämnat iskroppar i dalsänkorna, som sedan
fyllts aven serie sjöar kring dödisen. I delar
av issjökomplexet, vilka inte infaller under
detta undersökningsområde, utesluter Lundqvist inte möjligheten av öppna sjöar, ungefår
av den omfattning som Frödin (1914) skisserat. För undersökningsområdets del skulle
endast Grubbdalen ha utgjort en öppen issjö
där "öppet vatten förelegat i dalens västra,
övre del, medan issjöspåren österut försvinner eller får en avvikande karaktär". (Lundqvist 1973, s 138).
3. Postglaciala former
Under denna rubrik skall de former behandlas som har sitt ursprung i tiden efter deglaciationen. Inledningsvis har nämnts att denna
i första hand domineras av sluttningsprocesser, fluviala processer samt av olika fenomen
förknippade med låga temperaturer. Resultatet av frostverkan brukar omtalas som periglaciala former: termen har länge varit oklart
definierad - därmed menades till en början de
former som uppstod i anslutning till inlandsisens marginala delar (Lozinski 1912). Senare
har begreppet vidgats till att omfatta även
former bildade vid recenta glaciärer och under betydligt mildare klimatiska förhållanden
(t ex Blidel 1959). Washburn (1973) har givit
den nu allmänt accepterade definitionen och
betecknar som periglaciala sådana icke glaciala processer (och former) av alla åldrar
som bildats i kalla klimat, men oberoende av
närheten till is. Försök har även gjorts att
22
klimatologiskt definiera de förhållanden som
krävs för periglaciala formers uppkomst (Peltier 1950). Att i exakta siffervärden ange den
temperatur och nederbörd som är förutsättningen för olika frostmarksfenomens bildande är dock ytterst vanskligt.
I detta avsnitt skall förutom ovan nämnda
formgrupper även anges former, uppbyggda
av organiskt material.
a) Former bildade genom sluttningspro
cesser
m
De olika sluttningsprocesserna resulterar i
erosions- och ackumulationsformer. Till de
vanligaste ackumulationsfenomenen i fjällen
hör taluskonerna, vilka uppbyggs av ett
blockrikt material som framför allt genom
frostsprängning har lösgjorts från den ovanförliggande bergväggen. Terräng med brant
relief krävs för utformning av talusbildningar,
och formen finns spridd över hela undersökningsområdet på platser med lokalt branta
sluttningar. Tydligast är formerna vid Kalberget och Fågelberget.
Vid Munsfjället förekommer en normalt
vanlig sluttningsform i fjällen, nämligen rasrännorna. Vid deras bildning har material
lösgjorts från bergväggen och rört sig ned
längs bestämda stråk, så att särskilda transportvägar har utformats. Speciellt välutvecklade blir ras rännorna i de områden där en
snabb borttransport av vittringsmaterialet är
möjlig. Detta är sällan fallet inom lågfjällsområden av nordjämtländsk karaktär.
I några enstaka fall har slamströmmar utlösts på fjällsluttningarna. Till skillnad från
ovan nämnda sluttningsformer är slamströmmarna helt beroende av vatten för att
kunna utlösas. De består av ett vattenbemängt material som i ett samlat och förhållandevis snabbt flöde rinner nedför en sluttning. Resultatet blir en smal kanal omgiven
av upphöjda sidovallar (leveer) . Slamströmmar kan ofta förekomma ovanpå talusbranter, alluvialkoner eller andra ackumulationsformer på en sluttning.
Instabila förhållanden i det lösa jordtäcket
på en fjällsluttning kan ge upphov till raviner.
Dessa är i sin helhet utbildade i lösrnateriaI
och uppträder företrädesvis då jordtäcket
består av mo och mjäla. Ravinens väggar stupar brant ned mot botten, där efemära vattenflöden sörjer för borttransporten av materialet. I fjällen kan ravinformer uppträda även
i grövre fraktioner, troligen beroende på den
effektivare vattenerosionen.
Raviner förekommer inom de områden där
finsediment avsatts i issjöarna. De bästa exemplen finns i Grubbdalen, men formen förekommer också längs Hetögelns stränder.
En av de betydelsefullaste sluttnings processerna i fjällen är jordflytningen. Dess existens brukar tillskrivas en djupgående tjäle:
på våren tinar det översta lagret upp först
varvid det övermättas med vatten och kommer sedan att kunna glida fram på det ännu
hårdfrusna underlaget. Processen kan resultera i former med olika utseende beroende på
växttäcke och materialets beskaffenhet. G
Lundqvist (1944) har gjort följande sammanställning (grundad på Beskows arbeten 1930):
Blockrik
mark
Blockfattig
mark
Rik vegetation Flytvalkar med Flytvalkar
blockfront
Ingen eller
obetydlig
vegetation
Stenströmmar Vågig
flytjord
En solifluktionsvalk utbildas bäst i en finkorning jordart; den är ofta några meter bred
och kan bli ett par meter hög vid fronten.
Inom större delen av fjällkedjan uppträder
välutvecklade former rikligast på nivåer mellan 800 och 1000 meter och de är företrädesvis lokaliserade till nord- och ostsluttningar,
där snösmältningen och upptorkningen går
långsammare, vilket stimulerar deras utveckling.
Mer pregnant utvecklade jordflytningsvalkar saknas i huvudsak i dessa trakter. Den
enda lokalen med representativa former finns
på Murfjällets sluttning.
b) Strukturmark
Ständigt upprepad frysning och upptining av
markytan kommer att resultera i utveckling
a v karakteristiska mönster i densamma.
Denna s k strukturmark kan uppträda både
som fossilt och recent fenomen.
Genesen är till stor del oklar, varför de
klassificeringar som oftast tillämpas har baserats på utseendet. I Sverige används traditionellt Beskows och G Lundqvists tidigare
nämnda indelning, där hänsyn dessutom tagits till blockhalt och vegetation:
Blockrik
mark
Blockfattig
mark
Rik vegetation Stengropar
Jordtuvor
Ingen eller
obetydlig
vegetation
Jordrutor
Stenringar
Markens lutningsförhållanden är av fundamental betydelse för strukturmarkens utseende. Därför finns flera övergångstyper
mellan de här presenterade formerna och dem
som medtagits vid redogörelsen av frostberoende sluttningsprocesser .
Vanligen är samtliga dessa former, om man
betraktar varje enhet fristående, av så små
dimensioner att de inte kan uppfattas i flygbilderna. När större sammanhängande ytor
täcks av strukturmark, kan under gynnsamma förhållanden emellertid ett karakteristiskt
mönster uppfattas i flygbilden. Frostmarkens
utseende förändras ju med material och vegetation och därmed följer vissa regionala variationer. I dessa områden är jordtuvorna de
förhärskande. De bäst utvecklade formerna
finns kring Murfjället.
c) Biogena former
Marken i fjällen är ofta fuktig. På grund av
detta försvåras en normal förmultning av växterna, vilket leder till torvbildning. Torvlagrets tjocklek varierar, men det är ofta tillräckligt mäktigt för att myrmark skall kunna
utbildas (vanligen i form av kärr med tämligen
rik vegetation). I fjällen påträffas sällan större
sammanhängande myrar, men den sammanlagda myrytan har här trots detta en betydande omfattning. På den geomorfologiska kartan har myren återgivits i generaliserad form.
Riktlinjen har varit att påpeka myrförekomst,
där den är av avsevärd betydelse för landskapskaraktären, utan att återge dess faktiska
utbredning i detalj. Tolkningen i flygbild har
huvudsakligen utgjort underlag för framställningen, men med visst stöd av topografiska
kartan.
Myrmarker förekommer allmänt inom hela
undersökningsområdet. I högre terrängavsnitt ligger ofta smala myrsträngar mellan
23
höjdpartierna medan större sammanhängande
myrar främst finns nedanför skogsgränsen.
Särskilt kan nämnas myrområdena i zonen
närmast kalt]ällsryggen, där landskapsbilden
helt präglas av sankmarker.
d) Former bildade genom fluviala och lam
kustrina processer
Såväl ackumulations- som erosionsformer
kan hänföras till denna rubrik. Flera av dem
har redan behandlats i avsnittet om former av
glacialt ursprung - det föreligger alltså ofta
svårigheter vid dateringen, eftersom en kontinuerlig utveckling av formen från istidens
slut fram till våra dagar inte är ovanlig.
Till recenta ackumulationsformer kan
framför allt räknas deltan. På kartan särskiljs
de små deltan som finns vid många mindre
bäckutflöden från de stora deltaytor som har
byggts upp till nivåer av betydande omfattning också ovanför vattenytan. Inom denna
del av fjällkedjan förekommer endast mindre
former.
Glacifluviala avlagringar finns ofta i anslutning till recenta vattenflöden med fluviala
avlagringar från postglacial tid. Genes och
ålder hos alla dessa avlagringar kan vara svåra att bedöma, inte minst på grund av den
sekundära omvandling av sedimenten som
troligen är vanlig. Alla dessa avlagringar av
olika ålder har därför sammanfattats under
den gemensamma beteckningen annan glacifluvial/fluvial avlagring och innefattar då även
t ex igenfyllda sjöar o dyl. Ackumulationer
av detta slag finns i anslutning till många vattendrag i området. I vissa fall kan här även
24
inkluderas issjöavlagringar närmare analys
av ackumulationerna längs Ströms Vattudal
och Gunnarsvattnet har ej företagits.
Meandrande flodiopp förutsätter såväl
ackumulation som erosion; i meanderbågens
utsida eroderar vattenströmmen, medan en
avlagring av material sker på bågens insida.
Flodloppets utseende är alltså under ständig
omvandling. Typiskt för ett välutvecklat
meandersystem är också korvsjöarna, dvs
tidigare meanderslingor som övergivits och
nu kvarstår som små nymånformade sjöar.
Endast ett fåtal exempel på dessa fluviala
former finns inom kartbladsområdet. Kortare
meandersträckor finns t ex längs biflödena till
Grubbdalsån.
Sjöarnas stränder påverkas av vågor och
strömmar. I exponerade lägen överväger deras nednötande förmåga, medan sedimentation sker i skyddade partier. Ackumulationsformer av olika slag innefattas under beteckningen recenta strandformer; sådana kan studeras i första hand längs Gunnarsvattnets
stränder.
4. Mänsklig påverkan
Detta fjällområde är föga utnyttjat för turism
och friluftsliv. Stora ingrepp har gjorts i den
terräng som ligger inom räckhåll från vägarna. Här har omfattande kalhyggen företagits.
Dessutom är vattenkraften utbyggd i Ströms
Vattudal. Avsnitten nedanför skogsgränsen,
och främst då nedanför barrskogsgränsen, är
alltså mycket hårt exploaterade. Fjällområdena är emellertid orörda.
" Naturvärdesbedömning
1. Principerna
ringen
för
naturvärde-
Ändamålet med denna utvärdering är att
åstadkomma ett lämpligt underlag för den pågående planläggningen inom våra fjällområden. Eftersom delar av fjällen fortfarande
är bristfälligt undersökta saknas tills vidare
den överblick som är nödvändig för en rättvisande bedömning av ett områdes naturvärden. Det är därför av avgörande betydelse att
vid denna tidpunkt tillämpa metoder som senare - utan omfattande arbetsinsatser - medger en revidering av värderingen.
Det förslag till värderingsnormer som utarbetades 1974 (Ulfstedt, Melander) är ett försök att så långt som möjligt uppnå en öppen
och objektiv redovisning. Även om metodiken i detta förslag har svagheter, torde den
likväl kunna uppvisa flera betydande praktiska fördelar. När principerna tillämpats och
prövats bör man kunna anta att förändringar
och förbättringar i systemet blir aktuella. Tills
vidare följs emellertid i huvudsak de riktlinjer
som presenteras i det angivna arbetet. Uppläggningen av naturvärderingen blir då följande:
a) Poängberäkning för varje enskilt objekt.
b) Bedömning av objekt enligt enskilda värderingsgrunder. De enskilda värderingsgrunderna är: sällsynthet, utformning och
forskningsintresse.
(Presentation
av
objekten faktorsvis.)
c) Klassificering av objekten i fyra klasser
(I-IV) med hänsyn till respektive objekts
sammanlagda naturvärde (poäng).
a) Poängberäkning för varje enskilt objekt
Värderingen bygger på en redovisning av flera inbördes oberoende steg. Varje kartlagt
objekt har därvid värderats, vilket i största
möjliga mån har skett utan att ställa objekten i
relation till deras omgivning. (Med objekt avses här enstaka eller naturligt sammanhäng-
ande grupp av formelement - t ex strandlinje
eller Rogenmoränområde.) Med ledning av
tidigare geovetenskapliga inventeringar och
egna överväganden har faktorerna (värderingsgrunderna) " sällsynthet" , "utformning" och "forskningsintresse" bedömts
vara grundläggande. Poängen för dessa faktorer har fördelats sålunda:
1. Sällsynthet
unik
mycket ovanlig
ovanlig
vanlig
2. Utformning
ytterst välutbildad
välutbildad
någorlunda typisk
otydlig
3. Forskningsintresse
a) ytterst intressant
intressant
ointressant
b) betydande tidigare
forskningsinsatser
tidigare forskningsinsatser
inga tidigare forskningsinsatser
3 2(9) poäng
2 2 (4) poäng
P(l) poäng
O poäng
3 poäng
2 poäng
1 poäng
O poäng
2 poäng
l poäng
O poäng
2 poäng
poäng
O poäng
Begreppen har definierats och indelats enligt
följande principer:
Sällsynthet: här bör så vitt möjligt beaktas
jämförbara objekts förekomst och spridning
inom hela fjällkedjan.
Unik. Ett till tre exemplar finns inom hela
fjällkedjan.
Mycket ovanlig. Endast ett fåtal exemplar
finns inom ett större område (ca 4 kartblad dvs 10 000 km 2 ).
Ovanlig. Endast ett fåtal exemplar finns inom
ett mindre område (ca l kartblad - dvs ca
2 500 km 2 ).
Vanlig. Formen vanligt förekommande inom
25
stora delar av fjällkedjan. (Objekt som allmänt förekommer inom ett mindre område,
men som i övrigt är mycket sällsynta, räknas
dock som" ovanliga").
Utformning: Endast den yttre morfologin har
bedömts.
Ytterst välutbildad. Formen perfekt utbildad,
väl bibehållen och av förhållandevis stor dimension.
Välutbildad. Formen tydlig och väl bibehållen.
Någorlunda typis/c Formen otvetydig, men
kan exempelvis ha utsatts för viss sekundär
påverkan.
Otydlig. Formen illa utvecklad och/eller utsatt för betydande sekundär påverkan.
Forskningsintresse avser objektens betydelse
för beskrivningen av t ex aktiva processer,
landskaps- eller klimatutvecklingen.
a) Ytterst intressant. Objektet är avgörande
för tolkningen av formgruppens genes, huvuddragen i landskapsutvecklingen e dyl
"typlokaler" .
Intressant. Objektet bedöms ha betydelse för
studier av genesen och detaljer i landskapsutvecklingen.
Ointressant. Objektet bedöms ha obetydligt
intresse för den vetenskapliga analysen.
b) Betydande tidigare forskningsinsatser.
Objektet har utförligt studerats och beskrivits
, , klassiska lokaler" .
Tidigare forskningsinsatser. Objektet har varit föremål för studium och analys.
Inga tidigare forskningsinsatser. Objektet
har på sin höjd omnämnts eller aldrig varit
föremål för studier.
Vid poängsättningen har osäkerhet uttryckts genom angivande av ett intervall (t ex
"utformning": 1-2 poäng). Speciellt när det
gällt sällsynthet har den bristfälliga kunskapen om fjällområdena gjort att en säker bedömning av objekten enligt ovanstående kan
ha varit svår att uppnå.
Maximalt kan ett objekt tilldelas 16 poäng,
men poängen för unik används givetvis sällan
och i realiteten kommer de värdefullaste objekten knappast att få en poängsumma som
överskrider 10. Detta innebär samtidigt att
objekt som endast utmärker sig genom att
vara unika, automatiskt uppnår ett slagkraftigt poängtal, vilket har motiverat den exponentiella skalan för faktorn. Normalt tilldelas
ett stort antal objekt poängsumman "O".
Dessa redovisas aldrig vid naturvärdesbedömningen.
26
b) Bedömning enligt enskilda värderingsgrunder (presentation av objekten faktorsvis)
Denna bedömning har tillkommit för att
framhäva objekt som kanske tilldelas en låg
summapoäng men som kan ha åtminstone en
framträdande och väsentlig egenskap. Redovisningen avser alltså objekt som är "unika",
"mycket ovanliga", "ytterst välutbildade",
"ytterst intressanta" och/eller "varit föremål
för betydande tidigare forskningsinsatser" .
Momentet, som ju inte innebär någon vidare bearbetning av steget a), presenteras endast i tabellform.
c) Klassificering
Vid klassificeringen indelas objekten i fyra
klasser efter totalpoäng. Klasserna omfattar
följande poängsummor:
Klass
Klass
Klass
Klass
I
II
III
IV
7-16
5-6
2-4
0-1
poäng
poäng
poäng
poäng
Klassindelningen, som är utarbetad på empiriska grunder, kan förefalla skev. Objekt tilldelas emellertid ytterst sällan höga poäng och
denna indelning torde återspegla de verkliga
förhållandena, där flertalet objekt kommer att
framstå som tämligen ointressanta. De inordnas i de två lägsta klasserna (III och IV).
Objekt tillhörande klasserna I-III kan sägas representera objekt av respektive riksläns- och lokalintresse. Denna terminologi är
dock icke helt lämplig för fjällkedjan och
klasserna definieras därför enligt följande:
Klass I:
Objekt som genom sällsynthet, utformning och/eller forskningsintresse framstår som ytterst
skyddsvärda vid beaktande av
geomorfologin inom hela fjällkedjan. (Objekt av över-regional
betydelse. )
Klass II:
Objekt som genom sällsynthet, utformning och/eller forskningsintresse framstår som skyddsvärda
vid beaktande av geomorfologin
inom en region. Med region avses
då en yta av minst 10 000 km 2 •
(Objekt av regional betydelse.)
Klass HI: Objekt som genom sällsynthet, utformning och/eller forskningsintresse framstår som skyddsvärda
vid beaktande av geomorfologin
inom ett kartblad - dvs inom en
yta av ca 2 500 km 2 • (Objekt av
lokal betydelse.)
På grund av den osäkerhet som i vissa fall
råder vid poängsättningen av objekt (se under
a) inträffar det att klasstillhörigheten inte alltid är självklar. (T ex 4-5 poäng för ett objekt
medför läge mellan klass II och III.) I dessa
fall har följande regler tillämpats:
(i) Medelpoäng har uträknats och fått avgöra
inordningen i klass.
(ii) I de fall medelpoängen ligger mitt emellan
två klasser har objektet inordnats i närmast underliggande klass.
d) Värderingsredovisning
Redovisningen av kartbladets naturvärden
görs med hjälp av tabell, kartor och förklarande text.
I den tabell som ingår i naturvärdesbedömningen uppges samtliga objekt tillhörande klasserna I-III samt några av objekten i
klass IV. För varje objekt anges summapoäng
samt fördelningen av poängen mellan de olika
faktorerna. Vidare redovisas i en särskild kolumn b) de värdefullaste objekten för varje
faktor. Slutligen lämnar tabellen besked om
klassindelningen.
Några av uppgifterna i tabellen lämnas
även i form av kartor. Sålunda anges på den
första kartan (fig 10) läge för och utbredning
av de i tabellen upptagna objekten, medan
den andra (fig 11) avser att ge en översikt av
objektens fördelning på de tre första klasserna och den regionala fördelningen.
Den textdel som åtföljer klassificeringen
avser att lämna utförliga beskrivningar av de
viktigaste objekten och därmed att även ge en
motivering till givna poängtal.
Eftersom värderingen bygger på objektens
egenvärde, kommer en inte betydelselös faktor att utelämnas - nämligen det enskilda objektets samband med omgivningen. Inom vissa områden finns anhopningar av objekt där
enstaka objekt kan ha tillskrivits en relativt
låg summapoäng, men där sambandet och
närheten mellan objekten gör lokalen intressant. Sådana områden har ofta sin betydelse i
pedagogiskt hänseende, men kan även rent
vetenskapligt komma att utgöra nyckellokaler
t ex genom att ge en totalbild av ett händelseförlopp. Det är därför av vikt att inte utelämna sådana områden och naturvärderingen
avslutas med en kort presentation av dem i
text och kartor.
Resultatet av naturvärderingen
Samtliga objekt inom det geomorfologiska
kartbladet har värderats enligt de riktlinjer
som angivits i föregående avsnitt. Resultatet
har redovisats i fig 10 som omfattar 34 objekt
som tillskrivits minst en poäng. Det bör understrykas att bedömningen endast gäller objekt som medtagits på den geomorfologiska
kartan. Undantag utgör vattenfall som karterats men ej värderats (obj nr 18 och 19).
Ett av de 34 objekten har placerats i klass II
och nitton i klass III.
De siffror som ligger till grund för inordningen i klasser bör inte betraktas som numeriska värden. Vid poängsättningen ställs
objekten endast i relation till likartade objekt,
vilket gör att poängsummorna för objekt av
olika slag inte är kommensurabla. En inbördes gradering inom klasserna med ledning av
summapoängen är alltså inte avsedd.
Poängfördelningen och klassindelning
framgår av tabellen på sid 36. De klassificerade objekten i II och III skall i det följande
närmare presenteras. Deras läge anges i fig
Il.
Håkafot-området är fattigt på intressanta
former. De kanske mest påfallande inslagen i
landskapsbilden faller utanför denna värdering. Det gäller vattenfallen - främst då Hällingså-fallet - och de pregnanta bergbranterna
vid Kalberget och Fågelberget. Dessa behandlas emellertid närmare vid presentationen av värdefulla områden.
a) Klass II-objekt
16. Hällingsåns kursudal (H) 5-7 p fig 12, 13
Det djupt nedskurna vattendraget utgör en av
de mest välkända kursudalarna i landet. De
Geer beskrev den redan 1896 och ansåg att
den utformats genom erosion aven spricka i
berggrunden. Ängeby publicerade 1946 en
karta över kanjondalen (fig 12). Också han
anser att en sprickzon i den hårda skiffern
27
Fig 10: Poängsatta objekt
- Landforms to which points have been assigned
utgjort grundförutsättningen för formens
uppkomst. Därefter har vattenfallet fördjupat
sprickan, samtidigt som det har förflyttats
bakåt. Ängeby (1947) anser kanjondalen vara
av postglacial ålder.
Kanjonen är ca 800 m lång och djupet vid
vattenfallet 43 meter. Dalens bredd varierar
mellan 15 och 60 meter. Branterna är på
nordsidan starkt vittrade, medan sydsidan är
m e m lodrät (fig 13).
Kanjondalar är tämligen vanliga i landet,
främst då i skogslandet. Närmast finns vid
Stora Blåsjön ytterligare exempel (dock av
betydligt blygsammare dimensioner) samt
28
söderut vid Jänsmässholmen där en hel svit
av kursudalar ligger sida vid sida.
b) Klass HI -objekt
1. Glaciärnisch i Munsfjället (III) 2-3 p
Denna del av fjällkedjan har en flack relief
och glacialskulptur är sällsynt. Nischen i
Munsfjället utgör det enda exemplet på en
distinkt utformad glaciärnisch. Bakväggen
når drygt 1100 meter ö h medan den tämligen
dåligt utbildade botten är nere vid 800 meters
nivån.
I
I
I
I
I
l
I
I
I
I
I
l
•
tMunsfjället
•
I
I
IMurfjället
I
I
I
I
I
I
l
I
.r.
•
•
•
•
Fig 11: Klassificerade objekt
- Classifted landforms
2. Glaciärnisch väster om Skalnge (III) 2 P
Ytterligare en nischform, denna med en sämre utbildad bakre vägg än obj l. Höjdförhållandena är de samma som i Munsfjället.
4. Moränterräng mellan Storbäcken och
Guoslobielejukke (III) 3-5 p fig 14.
Den låga fjällryggen täcks av flacka moränkullar , vilka kan hänföras till flera olika formgrupper. Dominerande är drumlins och
drumliniserade ytor. De förra har av J Lundqvist (1969) beskrivits som "några hundra
meter långa, relativt breda, flacka kullar. De-
ras ändar är tvärare än i de flesta andra drumlinområden ". De drumlinoida formerna övergår i dels kulliga moränformer dels i Rogenmoränlika ryggar (se även Lundqvist 1973).
Formerna växlar över små ytor men har hela
tiden en relativt flack topografi.
5. Rogenmorän norr om Bäverfjället (III)
2-3 P
Det till ytan mest omfattande Rogenmorän-området inom Håkafotområdet. Ryggarna är aven ansenlig dimension och fyller dalgången i en orientering vinkelrätt mot den
29
HÄLLINSÅFALLETS KANJON
sista isrörelsen. Fältet utgör den västliga utlöparen aven förekomst med fortsättning i
dalbottnar längre in i skogslandet (närmast
objekt 6).
6. Rogenmorän vid Skalfjället (III) 2 P
Rogenmorän-ryggar med samma orientering
som objekt 5. Formerna här är dock mindre
distinkta och kan ha påverkats av vattenströmmar mellan ryggarna.
al
o
7. Rogenmorän nordost om Murfjället (III)
2p
Ytterligare ett exempel på Rogenmorän inom
undersökningsområdet. Denna förekomst har
ett mycket västligt läge. Enligt J Lundqvists
karakteristik (1969, är "ryggarna relativt
stora men ej så skarpt begränsade och väl
utbildade som i många andra områden" .
8. Moränrygg av komplext ursprung vid
Tjalmetskliepe (III) 1-3 p
Formen har beskrivits i kapitel III. Den utgör, jämte ryggen vid Avansfjället, det enda
exemplet på komplexa moränryggar i kartbladsområdet. De är emellertid inte speciellt
välutvecklade och deras genes kan tänkas
vara en annan än den som skisserats för distinktare former (Jfr Ulfstedt 1978).
12. Glacifluviala rännor mellan Lillfjället och
Skalnge (III) 2 P
Ett till ytan omfattande rännsystem, som indikerar en isreträtt mot nordost. Rännorna är
av subglacial typ och av varierande mäktighet. De största formerna finns längst i väster.
13. Glacifluviala rännor söder om Hetögeln
(III) 2 P
Ä ven här rör det sig om rännor av subglacial
typ. Komplexet, som följer hela sydstranden
av sjön, är delvis mycket djupt nederoderat.
Detta gäller främst Hällingsåfallets kanjondal
(objekt nr 16), som utgör en del i detta rännsystem.
o
30
50
100m
- , - I_ _--,I
1 . . . . '_ _
Fig 12: Hällingsåns kursudal. Kartan är framställd
efter Ängeby 1946.
- The Hällingså valley (after map by Ängeby 1946)
Fig 13: Hällingsåns kanjon
- The Hällingså canyol1
21. Rullstensås väster om LilIfjället (III) 2-3 p
även för Munsfjället. Också här består slukåsarna av ett välsorterat material.
Detta utgör den största åsen i området; den är
ca 6 km lång och löper runt Lillfjällets västra
sida. Liksom rännsystemet (objekt 12) indikerar den isens reträtt mot nordnordost. Se
även objekt 30.
Detta utgör den största alluvialkonen i området.
22. Rullstensås i Grubbdalen (III) 1-3 p
28. Svämkägla vid Gunnarsvattnet (III) 1-3 P
En några kilometer lång rullstensås löper
längs dalbotten , i den del där ett stadium av
öppen issjö en gång existerat. Sedimentmängden i dalen tilltar dock i området väster
om åsen.
Ytterligare en svämkägla inom karteringsområdet, men denna är sämre utvecklad än objekt 27 och har en något oklar genes . J Lundqvist (1969) har beskrivit den som ett delta
avsatt i Gunnarsvatten-issjön , men även han
anser bildningssättet svårtolkat.
27. Svämkägla vid Stensjöån (III) 2 p
23. Slukåsar vid Avansfjället (III) 2 p
På Avansfjällets sluttningar finns serier av
slukåsar, uppbyggda av ett välsorterat material. Mycket tyder på att inlandsisen i Faxälvens dal (och omgivande lågfjällspartier)
varit inaktiv, vilket lett till subglacial dränering och ackumulation kring ur isen uppstickande höjdområden.
24. Slukåsar runt Munsfjället (III) 2 p
Vad som sagts beträffande objekt 23 gäller
31. Issjöstrandlinje vid Hetögeln (III) 3 p
Det enda säkra spåret av ett issjöstadium vid '
Hetögeln, som via flygbilder kunnat upptäckas i detta område. Den har karaktären av
erosionsstrand.
32 . Talus vid Kalberget (III) 2 P
Mäktiga talusbildningar följer sluttningarna
av branterna vid Kalberget och Fågelberget.
De har av Ängeby (1947) beskrivits som fort31
Fig 14: Drumlins i Hotagsfjällen O om Penning-
kejsen, som syns i bakgrunden. De största drumlins
har en längd av ca 500 m. Man lägger märke till dels
de plockmärkesformade, av tjärnar intagna groparna, dels att drumlins mot svackan i bildens högra
del blir ofullständiga. Sådana ofullständiga drumlins bildar tillsammans ryggar vinkelräta mot isrörelseriktningen, vilka kan övergå i normal
Rogenmorän. Foto och text J. Lundqvist (ur Jordarts karta över Jämtlands län 1969)
- D/'lIm/in cluster in the HotagsjJällen mOlll1lains.
The greatest /ength is about 500 m. The erosive
scars occupied by tams are noticeab/e. TOlI'ards a
flat depression to the right the drul11/ins are less
comp/ete. Such incomp/ete drum/ins for/11 ridges
transverse to the direction of ice-/11O\'ement II'hich
can be typic'a/ Rogel1/11oraine. Photo and text bv J.
Lundqvist 1969.
farande aktiva, dvs under kontinuerlig uppbyggnad.
uppstått i issjösedimenten från den troligen
öppna issjön i Grubbdalens västra deJ.
33. Talus vid Fågelberget (III) 2 P fig 15
Här följer talusbranterna bergets södra och
östra vägg . Förhållandena är de samma som
vid Kalberget (objekt 32).
3. Översikt över geomorfologiskt
värdefulla områden
34. Raviner vid Grubbdalsån (III) 2 P
Endast den allra östligaste delen av ravinsystemet infaller under detta karteringsområde.
Komplexet är stort och välutbildat och har
Vid naturvärdesbedömningen har objekten
behandlats tämligen oberoende av sina relationer till andra geovetenskap liga objekt (se
kap IV : la) . Ofta råder emellertid ett nära
samband mellan olika former och just detta
32
Fig 15: Talus vid Fågelberget
- Ta/us s/opes at Fågelberget
kan vara av särskilt intresse . De enskilda
objekten kan vara förhållandevis oansenliga,
men sedda i sitt sammanhang kan de få betydelse t ex för tolkningen av ett händelseförlopp. Ofta har dessutom lokaler med anhopningar av många formgrupper ett stort pedagogiskt värde.
I detta avsnitt är alltså avsikten att framhäva större sammanhängande områden av geomorfologiskt intresse . Klassificeringen av
dylika områden får nödvändigtvis en än starkare subjektiv prägel än övriga delar av naturvärderingen: grundläggande är naturligtvis
de enskilda objektens värde (enligt tidigare
avsnitt) men dessutom har hänsyn tagits till
"mångsidigheten", "pedagogiskt värde",
"orördhet", "betydelse för den sociala naturvården" - faktorer som har tillskrivits betydelse vid naturvärdesbedömningar (t ex
Rudberg, Sundborg 1975) . Områdena har indelats i fyra klasser, där endast klasserna
I-III särskilt redovisats (fig 16) . Avsikten är
att under beteckningen "klass 1- och II-områden" ange terrängavsnitt där stora geomorfologiska värden finns samlade, medan klass
III-områden dels kan utgöra skyddszoner
kring partier av högre dignitet, dels representera områden av "lokalt" intresse och ofta då
sådana som i pedagogiskt hänseende kan vara
av särskilt värde .
Klassindelningen är förenad med många
svårigheter som inte bara gäller bedömningen
av områdenas klasstillhörighet utan även områdesavgränsningen . Särskilt svår är avgränsningen av klass III-områden .
Undersökningsområdet omfattas i huvudsak av endast lokalt värdefulla terrängavsnitt .
Undantag utgör partiet närmast kring HälIingsåfallet, vilket har betraktats som ett klass
I-område. Det enda värdesatta objektet utgör
kanjondalen (objekt 16) , men därtill kommer
själva vattenfallet, somju inte har poängsatts ,
men måste anses vara av stort estetiskt, och i
viss mån också, geomorfologiskt intresse .
Området är mycket lätt att nå och det är en
redan "väletablerad" turistattraktion. Dessutom är dalen bevuxen med en urskogsartad
barrskog.
Med viss tvekan har området kring KaIberget och Fågelberget betraktats som ett klass
II-område. Motiveringen till detta finns vid
beskrivningen av objekten 32 och 33 samt i
33
Mtm::t:::1 Klass I-omr&den
1IWf\{M Klass II-omr&den
!TT:::! Klass
III-områden
Fig 16: Geomorfologiskt värdefulla områden
- Geomorphologically valuable areas
avsnittet om berggrundsformer (III: 1). De
mycket markerade profilerna hos de två
bergen syns över stora områden och utgör det
mest påfallande inslaget i terrängen kring
Håkafotsfjällen. De är, liksom Hällingsåfallet, välbekanta och dessutom i direkt anslutning till väg.
Fyra klass III-områden har markerats på
kartan. Det största av dessa omfattar kalfjällsryggen mellan Murfjället och Lillfjället.
Detta är ett område som möjligen har ett större intresse än vad som hittills framkommit.
Åtminstone i nordligare delar av fjällkedjan är
34
moränformer ovanliga i lägen motsvarande
detta. Dessutom utgör formerna mycket distinkta övergångar mellan olika bildningar, i
första hand drumlins och Rogenmorän. I området inkluderas också glacifluviala bildningar, såväl rännsystem (objekt 12) som olika
ackumulationsformer (objekt 20,21,30).
Munsfjället har också betraktats som ett
klass III-område. Det utgör en klassisk botanisk lokal men kan dessutom betraktas som
tämligen intressant ur geomorfologisk synvinkel. Detta främst tack vare de omfattande
systemen av slukåsar (objekt 24). Området är
mycket lätt att nå och ger en utmärkt överblick över fjällens randzon.
Södra stranden av Hetögeln har fått utgöra
ett "skyddsområde" till Hällingsåfallets klass
I-område. Ett flertal nederorderade bäckar
(objekt 13) med samma riktning och genes
finns i zonen, men de når aldrig samma djup
som Hällingsåns kanjon. Nedanför rännorna
har ofta ackumulerats sediment avsatta av
vattenströmmarna
igenom kursudalarna
(objekt 25). Vidare finns här spår av ett issjöstadium med strandlinjer (objekt 31) och ett
nytt, relativt stort delta (objekt 26). Den normala vägen till Hällingsån följer stranden av
Hetögeln, dvs den löper igenom hela klass
III -området.
Grubbdalen är skyddsvärd främst p g a issjösedimenten med de aktiva sluttnings-
processerna (objekt 34). Dalen präglas i övrigt av ett småkuperat moräntäcke, en rullstensås som löper parallellt med bäcken och
små meandrande sidobäckar. Om dalgången
bör betraktas som ett klass III-område torde
dock först framgå när även den västliga delen
blivit granskad (kartbladet Kolåsen) .
Håkafot tillhör en föga känd del av fjällen,
som inom de skogsbevuxna delarna har exploaterats, medan fjällavsnitten knappast alls
utnyttjats. Geomorfologiskt är området förhållandevis formfattigt och kan inte mäta sig
med länets södra delar.
35
\.;J
0\
POÄNG
OBJEKT
OJ
CD
c
c
.c
C
>-
~
.2
:s
0-9
0-3
1
1
1
1-2
1
1
1-2
2-3
2
2
1-2
1
1
1
1
1
.5!2
(j)
Nr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
Glaciärnisch i Munsfjället
Glaciärnisch V om Skalnge
Strukturmark och solifluktion på Murfjället
Moränterräng mellan Storbäcken och Guoslobielejukke
Rogen-morän N om Bäverfjället
Rogen-morän vid Skalfjället
Rogen-morän NO om Murfjället
Moränrygg av komplext ursprung vid Tjalmetskliepe
Moränrygg av komplext ursprung Ö om Avansfjället
Rikblockig terräng vid Valsjön
Rikblockig terräng vid Fiskåvattnet
Glacifluviala rännor mellan Lillfjället och Skalnge
Glacifluviala rännor S om Hetögeln
Glacifluviala rännor vid Stensjöån
Glacifluviala rännor vid Gunnarsvattnet
Hällingsåns kursudal
Meandrande flodiopp vid Grubbdalsån
Hälli ngsåfallet
Rengsfallet
Rullstensås Ö om Lillfjället
Rullstensås V om Lillfjället
Rullstensås i Grubbdalen
Slukåsar vid Avansfjället
Slukåsar runt Munsfjället
E
-
0-1
0-1
-
-
1
1
-
1-2
3
1
-
0-1
0-1
0-1
-
-
1
2
1-2
2
2
I
I
(J)
(J)
OJ
OJ
c
.c
(I)
(J)
':::<:'(J)
~ ~
c
c
.:::<:.(J)
~äi
o ......
LL .~
O (J)
LL .~
0-2
0-2
-
-
-
-
-
0-1
1
-
KLASS
FAKTORS·
DOMINANS
-
-
-
-
1
1
0-1
-
-
1-2
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
CD
.c
et!
E
E
::::J
(j)
C
>.
.5!2
~
(j)
OJ
C
c
E
.2
:s
OJ
c
c
.:::<:.
~
O
LL
I
II
III
IV
0-16
2-3
2
1
3-5
2-3
2
2
1-3
1-2
1
1
2
2
1
1-2
5-7
1
1-2
2-3
1-3
2
2
III
III
IV
III
III
III
III
III
IV
IV
IV
III
III
IV
IV
II
IV
IV
III
III
I
25 Kuperade glacifluviala avlagringar NV om Hemhöjden
26 Recent delta N om Hemhöjden
27 Svämkägla vid Stensjöån
28 Svämkägla vid Gunnarsvattnet
29 Sandur vid Bäverfjället
30 Sandur N om Lillfjället
31 Issjöstrandlinje vid Hetögeln
32 Talus vid Kalberget
33 Talus vid Fågelberget
34 Raviner vid Grubbdalsån
w
-...J
-
-
0-1
0-1
I 1
1-2
2
1-2
1
1
1
1
-
2
2
2
-
-
-
-
-
-
-
0-1
-
-
-
-
1
-
-
-
-
-
1
1-2
2
1-3
1-2
1-2
3
2
2
2
IV
IV
III
III
IV
IV
III
III
III
III
Andersson, L., Kjellin, c., 1980: Vegetationskarta över de svenska fjällen. Kartblad nr 16 Håkafot (21 E). LiberKartor,
Stockholm.
Bergdahl, A., 1953: Israndbildningar i östra
Syd- och Mellansverige med särskild hänsyn till åsarna. Medd från Lunds universitets Geogr inst. Avhandlingar 23,208 s.
Beskow, G., 1930: Erdfliessen und Strukturböden der Hochgebirge im Licht der
Frosthebung. Preliminäre Metteilung.
Geol För Förh 52,622-638.
Budel, J., 1959: Periodische und episodische
Solifluktion im Rahmen der Klimatischen
Solifluktionstypen. Erdkunde 13, 297314.
Chamberlin, T. C., 1894: Proposed genetic
c1assification of Pleistocene glacial formations. J Geol2. 517-538.
Demek, J (ed), 1972: Manual of detailed geomorphological mapping. Prag. 344 s.
Enquist, F., 1918: Die glaziale Entwicklungsgeschichte Nordwestskandinaviens. SGU
Ser C 285, 142 s.
Flint, R. F., 1928: Eskers and crevasse fillings. Am J Sci 235,410-416.
Frödin, G., 1914: Glacialgeologiska studier i
nordvästra Jämtland. SGU Ser C 253.,
1-236.
Gee, D. G., 1975: A teetonie model for the
central part of the Scandinavian Caldonides, Am J Sci 275 A, 468-515.
Hamberg, A., 1910: Die Geomorphologie und
Quartärgeologie des Sarekgebirges. Geol
För Förh 32, 725-749.
Holdar, C-C., 1957: Deglaciationen i Torneträskområdet efter senaste nedisningsperioden med vissa tillbakablickar och
regionala jämförelser. Geol För Förh 79,
291-528.
Hoppe, G., 1951: Drumlins i nordöstra Norrbotten, Geogr Annaler 33, 157-165.
1956: Inlandsisen och dess klimatologiska
miljö. I: Hoppe, G, Liljequist, G. H.,
Ymer 76,43-58.
Karlen, W., 1976: Lacustrine sediments and
tre e-limit variations as indicators of Holocene c1imatic fluctuations in Lappland,
Northern Sweden. Geogr Annaler 58,
1-34.
38
Kujansuu, R., 1967: On the deglaciation of
western Finnish Lapland. Bull de la
Commission Geol de Finlande 232, 98 s.
Lozinski, W., 1912: Die periglaziale Fazies
der mechanischen Verwitterung. CR 11 th
Int Geol Congr Stockholm 1910, 10391053.
Lundqvist, G., 1944: De svenska fjällens natur. Stockholm, 440 s.
Lundqvist, J., 1969: Beskrivning till jordartskarta över Jämtlands län. SGU Ser Ca 45,
418 s.
1969b: Problems of the so-called Rogen-moraine. SGU Ser C 648, 3-23.
1972: lee-lake types and deglaciation pattern along the Scandinavian mountain
range. Boreas I, 27-54.
1973: Isavsmältningens förlopp i Jämtlands län. SGU Ser C 681, 187 s.
Mannerfelt, C., M:son, 1945: Några glacialmorfologiska formelement och deras vittnesbörd om landisens avsmältning i
svensk och norsk fjällterräng. Geogr Annaler 27, 239 s.
Melander, O., 1980: Inlandsisens avsmältning
i nordvästra Lappland. Forskningsrapport 36, Stockholms universitet, Naturgeogr inst, 89 s.
Peltier, L. c., 1950: The geographic cyc1e in
periglacial regions at it is related to c1imatic geomorphology. Ann Ass Am Geogr 40,214-236.
Rudberg, S., 1967: Det kala bergets utbredning i Fennoskandia - en problemdiskussion. Teknik och Natur (Festskrift tillägnad G. Beskow), Göteborg, 339-368.
1976: Uber geomorphologische Kartirung
in Nordschweden - Eine Entgegnung.
Erdkunde 30:3, 234-236.
Rudberg, S., Sundborg, Å., 1975: Vattendragen i norra Norrland. Geovetenskapliga
naturvärden. Uppsala universitet, Naturgeogr inst, 117 s.
Shaw, J., 1979: Genesis of the Sveg tills and
Rogen-moraines of central Sweden: a
model of basal melt out. Boreas 8,
401-452.
Smalley, 1., Unwin, D., 1968: The formation
and shape of drumlins and their distribution and orientation in Drumlin fields. J of
Glaciology 7 (51),337-390.
Sollid, J. L., Syjrbel, L., Kvartärgeologisk
karta 1:50 000. Geografisk Institutt, Universitetet i Oslo.
Svensson, H., 1959: Glaciation och morfologi. Medd från Lunds universitets Geogr
inst. Avhandlingar 36,283 s.
Ulfstedt, A-C., 1978: Om några komplexa
ryggformer i fjällen. Forskningsrapport
31, Stockholms universitet, Naturgeogr
inst, 25 s.
1978: Geomorfologiska kartbladen 22 E
Frostviken och 23 E Sipmeke. Beskrivning och naturvärdesbedömning. Statens
naturvårdsverk, PM 1088, 50 s.
1980: Isrecessionen i Västerbottens och
södra Norrbottens fjälltrakter. Forskningsrapport 43, Stockholms universitet,
Naturgeogr inst, 106 s.
Ulfstedt, A-C., Melander, O., 1974: Värderingsproblem beträffande två geomorfologiskt inventerade fjällområden. Rapport
34, Uppsala universitet, Naturgeogr inst,
371-383.
Washburn, A. L., 1973: Periglacial processes
and environments. London, 262 s.
Ängeby, O., 1946: Hällingsåfallets kanjon.
Svensk geografisk årsbok 22,7-22.
1947: Landformerna i nordöstra Jämtland
och angränsande delar av Nord-Tröndelag. Medd från Lunds universitets Geogr
inst. Avhandlingar XII, 202 s.
39
Figurförteckning
Fig
Fig
Fig
Fig
Fig
Fig
1:
2:
3:
4:
5:
6:
Fig 7:
Fig 8:
Fig 9:
40
Undersökta områden, sid 8
Vegetationsregionerna, sid 9
Höjdskiktskarta, sid 10
Routekarta, sid 10
Fjällkedjans utveckling, sid 11
Geologisk översikt (SGU, Andersson och
Kjellin), sid 12
Räffelkarta (J Lundqvist 1973), sid 14
Kalhyggen. Foto: H-J Ulfstedt, sid 15
Kalberget. Foto: A-C Ulfstedt, sid 18
Fig
Fig
Fig
Fig
10:
11:
12:
13:
Fig 14:
Fig 15:
Fig 16:
Poängsatta objekt, sid 28
Klassificerade objekt, sid 29
Hällingsåns kanjon (Änge by) , sid 30
Hällingsåns kanjon Foto: H-J Ulfstedt,
sid 31
Moräntopografi i Hotagsfjällen. Foto och
text: J. Lundqvist, sid 32
Talus. Foto: A-C Ulfstedt, sid 33
Geomorfologiskt värdefulla områden, sid
34
GEOMORFOLOGISKA KARTBLADET
GEOMORPHOLOGICAL MAP
21 E HÅKAFOT
Utarbetad vid Naturgeografiska In stitutionen
Stockholms Universitet av ANN-CATH RINE ULFSTEDT
;;:
7150
g
Kalt berg Bedrock outcrops
Glacia lt präglad resp. glacialt svagt präglad ka ntlinje
Glacially eroded trough edge. weil developed and poorly developed
........ ,_, Glaciärn isch . tydlig resp. otyd lig
,
V
' Cirque, weil developed and poorly developed
Solifluktionsvalkar Solifluction lobes
Strukturmark i plan resp. lutande terräng
Patterned ground on flat terrain and on slopes
Småkuperad moränterräng (i rege l nivåskillnader < 5 m)
Hummocky moraine (normally with relative heights < 5 m)
n
nn
Kuperad moränterräng (i regel nivåskillnader > 5 m)
Hummocky moraine (normally with relative heights > 5 m)
Rogenmorän Moraine of Rogen type
Drumlins Drumlins
Svag drumlinisering Weak "drumlinisation" in drift
Moränrygg av komplext ursprung och i anslutning till bergssida
Moraineridgfji of complex origin
Rik- och storblockiga områden Blockfields and other blocky areas
/ Rännor av glacifluvialt/fluvialt ursprung (vanligen torrdalar) resp.
; ; - ~/ diffusa glacifluviala erosionsspår: Gla~iofluvi~l/fluvial channels
(normally dry) and traces of glac/OfluVlal erosIon
N
o
Tyd liga glacifluviala/fluviala erosionskanter
Distinct glaci~fluvial/fluvial erosion scarps
R G E
Meandrande flodiopp med avskuren meander (korvsjö)
Meandering river with abandoned meander loop (oxbow lake)
~
' o
0·0· o
,,~~;'
n
n
n
/
10 k m
I
Ekvidista n s
Rullstensås Esker
Slukåsar och liknande Subglacially engorged eskers and similar features
Kuperade glacifluviala ackumulationer
Kames and other hummocky glaciofluvial accumulations
Glacifluvial terrass Glaciofluvial terrace
. .4
1: 250 000
Vattenfall Waterfall
~
Recent större resp. mindre delta Recent large delta and recent small delta
Svämkägla Alluvialfan
100 m
Sandur San dur plain
Annan glacifluvial/fluvial avlagring Other glacioflu vial/flu vial accumulation
Tydlig resp . otydlig issjöstrandlinje
Shoreline of icedammed lake and poorly defined shoreline of icedammed lake
Recenta strandformer Recent minor shoreline features
Myr Swamp
/I
J \\
Rasrännor Rockfall chutes
Talus Talus
Slamströmmar Mudflows
Raviner Gullies or channels in deposits
Grus- och jordtag Gravel-pit
7100 ••"
Karthörnens koordinater i Rikets nät
Godkänd ur sekretessynpunkt tör spridning
Statens Lantmäteriverk 1979-03-27
21 E
Kartritningen utförd av Birgit Hansson
Reproduktion och tryckning LiberKartor. STOCKHOLM 1979