SVEA HOVRÄTT Avdelning 6 Rotel 060306 2016-10
1 SVEA HOVRÄTT Avdelning 6 Rotel 060306 DOM 2016-10-26 Stockholm Mål nr B 1761-16 ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Attunda tingsrätts dom den 3 februari 2016 i mål nr B 8329-13 och B 7802-13, se bilaga A PARTER (antal tilltalade 2) Klagande och motpart (Åklagare) Extra åklagare K A Åklagarmyndigheten Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljömål Jönköping Klagande och motpart (Tilltalad) SL Ombud och offentlig försvarare: Advokat S P SAKEN Grovt miljöbrott m.m. _____________________________ HOVRÄTTENS DOMSLUT 1. Med ändring av tingsrättens dom frikänner hovrätten S L från åtalet, undanröjer påföljden samt upphäver tingsrättens beslut om näringsförbud och beslut om skyldighet för honom att betala avgift enligt lagen om brottsofferfond. 2. För försvaret av S L tillerkänns advokat S P ersättning av allmänna medel med 78 057 kr. Av beloppet avser 57 306 kr arbete, 4 860 kr tidsspillan, 280 kr utlägg och 15 611 kr mervärdesskatt. 3. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten. 4. S L tillerkänns ersättning av allmänna medel för sina rättegångskostnader med 1 333 kr. _____________________________ Dok.Id 1301246 Postadress Box 2290 103 17 Stockholm Besöksadress Birger Jarls Torg 16 Telefon Telefax 08-561 670 00 08-561 675 59 08-561 675 50 E-post: [email protected] www.svea.se Expeditionstid måndag – fredag 09:00-15:00 2 SVEA HOVRÄTT Avdelning 6 DOM B 1761-16 2016-10-26 ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Attunda tingsrätts dom den 3 februari 2016 i mål nr B 8329-13 och B 7802-13, se bilaga A PARTER (antal tilltalade 2) Klagande och motpart (Åklagare) Extra åklagare K A Åklagarmyndigheten Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljömål Jönköping Klagande och motpart (Tilltalad) TS Ombud och offentlig försvarare: Advokat K K SAKEN Grovt miljöbrott m.m. _____________________________ HOVRÄTTENS DOMSLUT 1. Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på det sättet att T S döms för grovt miljöbrott, 29 kap. 1 § första stycket 1 och 2 och andra stycket miljöbalken, 2008-12-15 – 2011-11-01. 2. För försvaret av T S tillerkänns advokat K K ersättning av allmänna medel med 71 250 kr. Av beloppet avser 52 920 kr arbete, 3 645 kr tidsspillan, 435 kr utlägg och 14 250 kr mervärdesskatt. 3. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten. _____________________________ 3 SVEA HOVRÄTT Avdelning 6 DOM B 1761-16 2016-10-26 ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Attunda tingsrätts dom den 3 februari 2016 i mål nr B 8329-13 och B 7802-13, se bilaga A PARTER Klagande och motpart (Åklagare) Extra åklagare K A Åklagarmyndigheten Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljömål Jönköping Klagande och motpart Oxmate Kommanditbolag, 969722-4922 Box 5315 102 47 Stockholm Ombud och offentlig försvarare: Advokat F Z SAKEN Företagsbot _____________________________ HOVRÄTTENS DOMSLUT 1. Hovrätten ändrar tingsrättens dom på det sättet att det belopp som Oxmate Kommanditbolag ska betala i företagsbot bestäms till 550 000 kr. 2. Vad tingsrätten beslutat om beslag ska fortsätta gälla. 3. För försvaret av Oxmate Kommanditbolag tillerkänns advokat F Z ersättning av allmänna medel med 78 147 kr. Av beloppet avser 58 873 kr arbete, 3 645 kr tidsspillan och 15 629 kr mervärdesskatt. 4. Oxmate Kommanditbolag ska återbetala kostnaden för försvaret till staten. _____________________________ 4 SVEA HOVRÄTT Avdelning 6 DOM B 1761-16 2016-10-26 YRKANDEN I HOVRÄTTEN Åklagaren har yrkat att hovrätten – med undantag för det i tingsrätten framställda yrkandet om värdeförverkande – bifaller åklagarens talan i dess helhet samt skärper straffet för S L och T S. S L har yrkat att hovrätten, med ändring av tingsrättens dom, ska ogilla åtalet. I andra hand har han yrkat att gärningen ska bedömas som miljöbrott av normalgraden. I vart fall har han yrkat att antalet timmar samhällstjänst ska sättas ned och att påföljden, för det fall han döms för miljöbrott av normalgraden, ska bestämmas till böter. Han har även yrkat att beslutet om näringsförbud ska upphävas. T S har yrkat att hovrätten, med ändring av tingsrättens dom, ska ogilla åtalet. I andra hand har han gjort gällande att gärningen inte har begåtts med uppsåt samt att den inte ska bedömas som grov. I vart fall har han yrkat att påföljden ändras till villkorlig dom och böter. Han har även yrkat att beslutet om näringsförbud ska upphävas. Oxmate Kommanditbolag har yrkat att hovrätten ska undanröja tingsrättens dom och lämna yrkandet om företagsbot helt utan bifall eller att beloppet i vart fall ska sättas ned. Bolaget har vidare yrkat att hovrätten ska undanröja tingsrättens beslut om förverkande av i beslag tagen bilpress samt befria bolaget från återbetalningsskyldighet för försvararkostnaden. S L, T S och Oxmate Kommanditbolag har, vid händelse av frikännande dom eller att tingsrättens dom på annat sätt ändras till deras fördel, yrkat ersättning för sina rättegångskostnader med 1 333 kr vardera avseende ersättning till vittnet A H. Parterna har motsatt sig varandras ändringsyrkanden. Åklagaren har i hovrätten justerat gärningsbeskrivningen under åtalspunkt 1 och talan om företagsbot på så sätt att den tid som åtalet avser ändras till den 10 maj 2006 till 5 SVEA HOVRÄTT Avdelning 6 DOM B 1761-16 2016-10-26 1 november 2011 samt att den mening som börjar ”De har vidare i samma egenskap förvarat olje-, bränsle- och lösningsmedelsavfall och petroleumprodukter på ett sätt som kan medföra förorening …” ändras och ges lydelsen ”De har vidare i samma egenskap förvarat olje-, bränsle- och lösningsmedelsavfall och petroleumprodukter dels utomhus utan skydd, dels på icke tät och hårdgjord yta, dels utan tillräcklig invallning och dels utan skydd mot påkörning vilket medfört eller kunnat medföra förorening …”. Åklagaren har även justerat gärningsbeskrivningen i åtalspunkt 2 på så sätt att andra stycket stryks samt förklarat att åtalspunkt 2 endast görs gällande alternativt till åtalspunkt 1. Åklagaren har uppgett att åtalet omfattar den del av fastigheten X i Upplands Bro kommun (fastigheten) där det den 1–4 och den 7 november 2011 genomfördes en brottsplatsundersökning, se den rödmarkerade delen i domsbilaga B. UTREDNINGEN I HOVRÄTTEN Hovrätten har tagit del av den syn samt de förhör som i tingsrätten hölls med S L, T S, M M, L L, M A, N H, P H, P C, U L, U N, M N, Å B, L O och M S, genom uppspelning av ljud- och bildfil. Hovrätten har tagit del av det förhör som i tingsrätten hölls med J N genom uppspelning av ljudfil. I hovrätten har tilläggsförhör hållits med Å B och nytt förhör har hållits med A H. Omfattande skriftlig bevisning har lagts fram. 6 SVEA HOVRÄTT Avdelning 6 DOM B 1761-16 2016-10-26 HOVRÄTTENS DOMSKÄL Skuld Har det skett utsläpp i den mening som avses i 29 kap. 1 § första stycket 1 miljöbalken? Den 1–4 och den 7 november 2011 genomfördes en brottsplatsundersökning på den del av fastigheten som åtalet omfattar. Av protokollet från brottsplatsundersökningen framgår att det bl.a. togs markprover på femton provtagningsplatser och att det på varje provtagningsplats togs ett ytligt samlingsprov ca 1-2 cm under markytan från ca 1 kvm samt ytterligare ett prov mitt i ytan ca 25 cm under markytan. Proverna har därefter analyserats av Statens kriminaltekniska laboratorium (numera NFC) som även lämnat ett sakkunnigutlåtande. Förutom sakkunnigutlåtandet har N H förklarat analysresultaten och av hans uppgifter framgår att det vid utredningstillfället i november 2011 fanns påtagliga föroreningar av smörjoljor, bensin och diesel i marken samt att dessa inneburit en risk för människors hälsa eller i miljön. S L, T S och Oxmate Kommanditbolag har invänt att NFC och N H i sin analys felaktigt utgått från de riktvärden som avser ”känslig markanvändning” och att bedömningen, med hänsyn till att marken används för industriändamål, rätteligen ska göras i förhållande till de riktvärden som avser ”mindre känslig markanvändning”. De har hänvisat till en rapport från SWECO av den 28 april 2016 och de uppgifter som A H har lämnat i förhör varav framgår att de restföroreningar som har påträffats i marken underskrider riktvärdet för mindre känslig markanvändning. Arnulf Hedenvid har vidare bedömt att restföroreningarna utgör en låg och acceptabel miljö- och hälsorisk ur ett långt tidsperspektiv och att det inte finns något behov av ytterligare riskreducerande åtgärder inom fastigheten. Mot bakgrund av den invändning som S L, T S och Oxmate Kommanditbolag har gjort vill hovrätten framhålla att frågan om markens beskaffenhet och för vilket ändamål den används, inte har någon betydelse vid bedömningen av om ett miljöbrott i form av utsläpp har begåtts eller ej. Frågan om för vilket ändamål 7 SVEA HOVRÄTT Avdelning 6 DOM B 1761-16 2016-10-26 marken används kan emellertid ha betydelse vid bedömningen av vilka saneringsåtgärder som i ett senare skede ska vidtas. För miljöbrottets fullbordan är det däremot tillräckligt att det som släppts ut kan medföra sådana negativa konsekvenser som framgår av lagtexten (se prop. 2005/06:182 s. 59 och RH 2013:48). Det är därför relevant att, på sätt som N H redogjort för, vid bedömningen utgå från riktvärdet för känslig markanvändning. Sammantaget bedömer hovrätten att det genom NFCs sakkunnigutlåtande och N Hs uppgifter är utrett att marken i november 2011 var förorenad genom utsläpp på sätt som åklagaren påstått. I likhet med tingsrätten bedömer hovrätten inte att omfattningen har varit av ringa betydelse och det kan därför konstateras att det skett utsläpp i den mening som avses i 29 kap. 1 § första stycket 1 miljöbalken. När det gäller åklagarens påstående om att det även har skett utsläpp som förorsakat förorening av vatten bedömer hovrätten att utredningen inte ger stöd för en sådan slutsats. Har det skett förvaring i den mening som avses i 29 kap. 1 § första stycket 2 miljöbalken? Av protokollet från brottsplatsundersökningen framgår att det även togs prover på vätskor i kärl som fanns på området. Vätskorna har därefter analyserats av NFC och av sakkunnigutlåtandet framgår att dessa till stor del har bestått av olje-, bränsle-, och lösningsmedelsavfall och petroleumprodukter. Av protokollet framgår vidare att vätskorna har förvarats utomhus utan skydd i ett stort antal kärl av skiftande modeller och storlekar. Det framgår också att det har saknats skydd mot påkörning av kärlen samt att skydd för utspilld vätska i form av invallning saknats, vilket även bekräftats av L L som var en av de kriminalinspektörer som genomförde brottsplatsundersökningen. Den betongplatta som anlagts har endast täckt del av området och M A, som i egenskap av företrädare för Sveriges Bilskrotares Riksförbund genomförde en platsbesiktning i november 2011, har uppgett att det inom området saknades tät och hårdgjord yta. 8 SVEA HOVRÄTT Avdelning 6 DOM B 1761-16 2016-10-26 Enligt hovrättens mening står det klart att de i gärningsbeskrivningen angivna ämnena har förvarats på ett sätt som kan medföra en skadlig förorening på sätt som avses i 29 kap. 1 § första stycket 2 miljöbalken. För straffbarhet räcker det att s.k. abstrakt fara förelegat och det är tillräckligt att omständigheterna typiskt sett varit sådana att det har förelegat risk för skada (se Bertil Bengtsson m.fl., Miljöbalken [1 januari 2016, Zeteo], kommentaren till 29 kap. 1 § miljöbalken). Det uppställs därutöver inte något krav på att det även ska ha skett en specifik normöverträdelse. Omfattningen har inte varit av ringa betydelse och det kan därför konstateras att det har skett förvaring i den mening som avses i 29 kap. 1 § första stycket 2 miljöbalken. S L och T S Inledning För en fällande dom i brottmål krävs att det genom den samlade utredningen är ställt utom rimligt tvivel att den som står åtalad för brott har gjort sig skyldig till det som läggs denne till last. Det ankommer på åklagaren att lägga fram den bevisning som krävs för att brott ska vara styrkt och utgångspunkten är att de uppgifter som S L och T S har lämnat ska läggas till grund för hovrättens prövning om de inte är så osannolika att de kan lämnas utan avseende eller åklagaren har motbevisat dem. På sätt som tingsrätten redogjort för framgår det av den skriftliga bevisningen att S L och T S, till och från under den tidsperiod som åtalet avser, i olika roller varit aktiva i de bolag som anges i gärningsbeskrivningen. S L och T S har även vidgått att de har varit verksamma på fastigheten men har invänt att det rör sig om olika verksamheter och skilda tidsperioder. S L har även invänt att han inte har varit verksam på den del av fastigheten som omfattas av åtalet. När det gäller de bolag som angetts i gärningsbeskrivningen framgår det av den skriftliga bevisningen att Ena Hiss HB försattes i konkurs i november 2007 samt att Hissbolaget Liftservice i Sverige AB och AZW Invest AB försattes i konkurs i 9 SVEA HOVRÄTT Avdelning 6 DOM B 1761-16 2016-10-26 november respektive i december 2008. Efter december 2008 är det alltså endast Oxmate Transport AB och Oxmate Kommanditbolag, som i bolagsrättslig mening, varit aktiva. När det gäller frågan om S Ls och T Ss respektive ansvar för de utsläpp och den förvaring som skett gör hovrätten följande bedömning. SL S L har uppgett att han inledningsvis bedrev verksamhet i sin enskilda firma men att verksamheten i mars 2006 övergick till Ena Hiss HB. Han har vidare uppgett att han sommaren 2006 lämnade handelsbolaget och att han därefter bedrev verksamhet i AZW Invest AB fram till bolagets konkurs i december 2008. När det gäller tiden därefter har S L uppgett att han hösten 2008 bildade Oxmate Transport AB för att bedriva transportverksamhet. Han fick emellertid inte något transporttillstånd och verksamheten kom därför inte igång. Det var istället T S som tog över verksamheten och han har själv aldrig bedrivit någon verksamhet i bolaget. T S har i allt väsentligt bekräftat de uppgifter som S L har lämnat. T S har uppgett att han tog över verksamheten i Oxmate Transport AB och att S L därefter inte var engagerad i bolaget. Han har uppgett att han inte minns när han påbörjade verksamheten i Oxmate Transport AB men har förklarat att det var i samband med att de första insättningarna gjordes på bolagets bankkonto vilket, enligt de kontoutdrag som åklagaren har åberopat, var den 15 december 2008. Även P H och U L har uppgett att de arbetade för T S i Oxmate Transport AB och att S L inte var involverad i den verksamheten. Av den skriftliga bevisningen framgår visserligen att det har skett inbetalningar från S L till Oxmate Transport ABs konto. Det har emellertid rört sig om mindre belopp och både S L och T S har förklarat att detta avsett ersättning för transporter som Oxmate Transport AB utfört, en uppgift som inte 10 SVEA HOVRÄTT Avdelning 6 DOM B 1761-16 2016-10-26 motbevisats. Hovrätten bedömer inte heller att S Ls bolagsrättsliga engagemang i Oxmate Kommanditbolag är eller har varit sådant att han enbart därigenom kan anses ansvarig för den verksamhet som bedrivits på fastigheten. Sammantaget bedömer hovrätten inte att åklagaren har motbevisat S Ls uppgifter om att han efter AZW Invest ABs konkurs i december 2008 inte har varit verksam på fastigheten på sätt som åklagaren påstått. Åtalet mot honom avseende tiden därefter, såväl enligt första som enligt andra stycket i åtalspunkt 1, ska därför redan på den grunden ogillas. När det gäller den verksamhet som S L enligt egen uppgift bedrev på fastigheten fram till december 2008 har han uppgett att han visserligen haft tillgång till den del av fastigheten som åtalet avser för bl.a. däckupplag, men att han inte har bedrivit någon verksamhet inom det området. Verksamheten bedrevs istället inom den del av fastigheten som sedermera uppläts till Industri Konsult i Stockholm AB och som ligger utanför den del av fastigheten som åtalet avser. L O och Å B har, i egenskap av miljöinspektörer, visserligen uppgett att de år 2006 respektive år 2007 träffade S L på fastigheten samt att det där bedrevs bilskrotningsverksamhet. Hovrätten bedömer dock inte att det av deras uppgifter kan dras några egentliga slutsatser om inom vilken del av fastigheten som verksamheten bedrevs. Inte heller av den skriftliga bevisningen, i form av bl.a. fotografier och åtalsanmälningar, kan dras några egentliga slutsatser i den frågan. Till detta kommer att såväl P C som U L har uppgett att de arbetade för S L i den stora hallen/byggnaden som fanns på fastigheten och som inte omfattas av åtalet. I avsaknad av annan utredning bedömer hovrätten att åklagaren inte har motbevisat S Ls uppgifter i den här delen. Det är därmed inte utrett att S L, eller något av de bolag som han ansvarat för, har varit verksamma på sätt som åklagaren påstått inom den del av fastigheten som omfattas av åtalet. Åtalet mot S L för grovt miljöbrott, såväl enligt första som enligt andra stycket i åtalspunkt 1, ska därför ogillas. 11 SVEA HOVRÄTT Avdelning 6 DOM B 1761-16 2016-10-26 Mot bakgrund av att hovrätten har kommit fram till att S L inte kan anses ansvarig för den verksamhet som bedrevs på fastigheten efter december 2008 ska även åtalet för otillåten miljöverksamhet (åtalspunkten 2) ogillas. TS Av T Ss uppgifter framgår att han påbörjade verksamheten i Oxmate Transport AB i december 2008 samt att den bedrevs inom den del av fastigheten som omfattas av åtalet. T S har emellertid förnekat att det skett utsläpp och förvaring av ämnen på sätt som åklagaren påstår. När det gäller den bilpress som tagits i beslag har han uppgett att den användes för att pressa metall. I de fall den användes för att pressa bilar var dessa redan tömda på eventuella vätskor, vilket även P H har bekräftat. När det gäller Oxmate Kommanditbolag har T S uppgett att han inte har haft någon delaktighet i bolagets verksamhet i Sverige. Oxmate Kommanditbolag har emellertid innehaft tomträtten till fastigheten samt ägt den bilpress som under längre tid använts i den verksamhet som T S bedrivit på platsen. Av utredningen framgår även att T S sedan mars 2005 varit registrerad som ”board member” i det brittiska bolaget Oxmate Ltd som sedan oktober 2006 varit registrerad som komplementär i Oxmate Kommanditbolag. Vidare framgår att han sedan februari 2009 även varit registrerad som extern firmatecknare för Oxmate Kommanditbolag och sammantaget bedömer hovrätten att T S genom den verksamhet som han bedrivit på fastigheten varit aktiv i egenskap av faktisk och legal förträdare för såväl Oxmate Transport AB som Oxmate Kommanditbolag. Mot T Ss uppgifter – om att det inte har skett något utsläpp eller förvaring av ämnen på sätt som åklagaren påstår – ska inledningsvis ställas Å Bs uppgifter om att hon vid ett flertal tillfällen mellan 2007 och 2011 besökt fastigheten och då bedömt att det på fastigheten bedrevs någon form av bilskrotningsverksamhet. Utredningen visar vidare att det från december 2008 till september 2011 har registrerats ett mycket stort antal fordon på Oxmate Transport AB. Av protokollet från den brottsplatsundersökning som genomfördes i november 2011 framgår att det på 12 SVEA HOVRÄTT Avdelning 6 DOM B 1761-16 2016-10-26 området fanns stora mängder bilar och att flertalet av de bilar som undersöktes inte var tömda på vätskor, vilket även L L har bekräftat. Det framgår också att det runt omkring bilpressen identifierades vätskor samt att det på matarbanan och i pressaggregatet fanns två bilar varav i vart fall den ena inte var tömd på vätskor. Enligt hovrättens bedömning ger utredningen inte stöd för någon annan slutsats än att det är den verksamhet som T S bedrivit som gett upphov till de utsläpp och den förvaring som skett på platsen. När det gäller tidpunkten för markföroreningarnas uppkomst har N H visserligen uppgett att det saknas metoder för att åldersbestämma föroreningar. Han har emellertid samtidigt uppgett att det generellt kan sägas att det tar tid för ett ämne att ta sig 20-25 cm ner i marken vilket motsvarar djupet på hälften av de markprover som togs vid brottsplatsundersökningen i november 2011. Mot bakgrund härav, samt med beaktande av Å Bs uppgifter om den verksamhet som under en längre tid bedrivits på platsen och det antal bilar som registrerats på Oxmate Transport AB, bedömer hovrätten att det är utrett att utsläppen har skett löpande under den tid som T S bedrivit verksamhet på platsen. Sammantaget bedömer hovrätten att det genom den av åklagaren presenterade utredningen är ställt utom rimligt tvivel att det är T S som i egenskap av legal och faktisk företrädare för Oxmate Transport AB och Oxmate Kommanditbolag har släppt ut samt förvarat skadliga ämnen på sätt som åklagaren påstått. Hovrätten bedömer dock inte att utredningen ger stöd för att T S, på sätt som åklagaren påstått i första och andra stycket i åtalspunkt 1, har något ansvar för den verksamhet som i andra bolag bedrevs på fastigheten fram till 14 december 2008 och han kan därför endast dömas för brott som begåtts under tidsperioden 15 december 2008 till 1 november 2011. Uppsåt I likhet med tingsrätten bedömer hovrätten att T S – mot bakgrund av de löpande kontakter som han har haft med Å B och med hänsyn till den tid 13 SVEA HOVRÄTT Avdelning 6 DOM B 1761-16 2016-10-26 som verksamheten bedrivits – har varit väl medveten om riskerna med verksamheten och hans agerande kan därför inte bedömas som något annat än uppsåtligt. Rubricering När det gäller frågan om rubricering kan hovrätten konstatera att det varit fråga om ett systematiskt agerande som pågått under en längre tid. T S har varit medveten om de krav som ställs på hanteringen av uttjänta bilar men har trots detta inte vidtagit de försiktighetsmått som krävs för verksamhetens bedrivande. De gärningar som T S döms för har medfört eller kunnat medföra varaktiga skador av stor omfattning och i likhet med tingsrätten finner hovrätten det utrett att de har skett för vinnings skull. Hovrätten instämmer därför i tingsrättens bedömning att någon annan rubricering än grovt miljöbrott inte kan komma ifråga. Då hovrätten funnit att den brottslighet som läggs T S till last påbörjats den 15 december 2008 blir det inte aktuellt att tillämpa 29 kap. 1 § miljöbalken i dess äldre lydelse före den 1 januari 2007, varför T S inte ska dömas för miljöbrott, grovt brott. Påföljd När det gäller frågan om straffvärde, straffmätningsvärde och påföljdsval gör hovrätten inte någon annan bedömning än tingsrätten. Den omständigheten att T S nu döms för grovt miljöbrott även avseende förvaring förändrar inte den bedömningen. Inte heller den omständigheten att T S endast döms för grovt miljöbrott avseende tiden 15 december 2008 till den 1 november 2011 föranleder någon ändring i denna del. Näringsförbud Eftersom åtalet mot S L ogillas ska beslutet om näringsförbud upphävas. När det gäller T S delar hovrätten den bedömning som tingsrätten har gjort och finner att han ska åläggas ett näringsförbud på tre år. De förändringar ifråga 14 SVEA HOVRÄTT Avdelning 6 DOM B 1761-16 2016-10-26 om gärningsmoment och brottstid som hovrätten gjort (och som redogjorts för under avsnittet om påföljd), förändrar inte den bedömningen. Företagsbot T S har i egenskap av såväl faktisk som legal företrädare för bl.a. Oxmate Kommanditbolag gjort sig skyldig till grovt miljöbrott bestående i att han på fastigheten släppt ut samt förvarat ämnen på sätt som åklagaren påstått i sin gärningsbeskrivning. Enligt hovrättens bedömning är det klarlagt att brottet har begåtts i Oxmate Kommanditbolags näringsverksamhet. I likhet med tingsrätten finner hovrätten att Oxmate Kommanditbolag inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten och det finns därmed förutsättningar att döma ut företagsbot enligt 36 kap. 7 § brottsbalken. Enligt 36 kap. 8 § brottsbalken ska företagsbot fastställas till lägst fem tusen och högst tio miljoner kr. När storleken av företagsboten bestäms ska enligt 36 kap. 9 § brottsbalken straffskalan för det brott som har begåtts beaktas. Särskild hänsyn ska även tas till den skada eller fara som brottsligheten har inneburit samt till brottslighetens omfattning och förhållande till näringsverksamheten. Den gärning som T S döms för utgör grovt miljöbrott vilket har en straffskala som sträcker sig från fängelse sex månader till sex år. Det är således fråga om allvarlig brottslighet. Gärningen har pågått under en lång tid utan att Oxmate Kommanditbolag har reagerat. Både utsläppen och den förvaring som skett har varit av förhållandevis stor omfattning och har till sin karaktär varit sådana att de typiskt sett kunnat leda till allvarliga skador. Vid en samlad bedömning finner hovrätten att företagsboten borde bestämmas till 600 000 kr. I likhet med tingsrätten finner hovrätten att det finns förutsättningar för att med stöd av 36 kap. 10 § brottsbalken sätta ned företagsboten dels med hänsyn till att den bilpress som tillhör bolaget förverkas, dels med hänsyn till att det har varit fråga om långsam handläggning. Högsta domstolen har i NJA 2014 s. 139 II uttalat att jämkning, i det fall den långsamma handläggningen resulterat i en dröjsmålstid på två år, bör ske med 15 SVEA HOVRÄTT Avdelning 6 DOM B 1761-16 2016-10-26 20 000 kr och mot bakgrund därav bedömer hovrätten att den jämkning som skett i tingsrätten är väl hög. Sammantaget bedömer hovrätten att företagsboten ska bestämmas till 550 000 kr. Förverkande och beslag Hovrätten gör inte någon annan bedömning än tingsrätten i frågan om den i beslag tagna bilpressen. Rättegångskostnader Hovrätten finner att de ersättningar som försvararna har begärt är skäliga. Eftersom åtalet mot S L ogillas ska kostnaden för hans försvarare stanna på staten. S L ska även tillerkännas ersättning av allmänna medel för sina rättegångskostnader med 1 333 kr. Med beaktande av T Ss ekonomiska förhållanden samt att han påläggs näringsförbud i tre års tid ska kostnaden för hans försvarare stanna på staten. Oxmate Kommanditbolag ska i enlighet med huvudregeln i 31 kap. 1 § rättegångsbalken återbetala kostnaden för försvaret till staten. Vad Oxmate Kommanditbolag anfört om att det skulle vara medellöst föranleder inte någon annan bedömning. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga C Överklagande senast den 2016-11-23 I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Borg och Åsa Marklund Andersson, tf. hovrättsassessorn Erika Löwhagen, referent, samt nämndemännen Christina H Gardos och Peter Laine. Bilaga A ATTUNDA TINGSRÄTT Enhet 3 Mål nr: B 8329-13 B 7802-13 Rättelse/komplettering Dom, 2016-02-03 Domskäl Rättelse, 2016-02-16 Beslut av: rådmannen Emilia Lundberg Avgiften till brottsofferfonden ska rätteligen vara 500 kr i såväl S Ps som T Ss fall. 1 ATTUNDA TINGSRÄTT Enhet 3 DOM 2016-02-03 meddelad i Sollentuna Mål nr: B 8329-13 B 7802-13 PARTER Tilltalad SL Offentlig försvarare: Advokat S P Åklagare KA Åklagarmyndigheten Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljömål Jönköping Box 73 551 12 Jönköping ___________________________________ DOMSLUT Brott som den tilltalade döms för Miljöbrott, grovt brott och grovt miljöbrott, 29 kap 1 § 1 st 1 p och 2 st miljöbalken (1998:808) och 29 kap 1 § 1 st 1 p och 2 st miljöbalken (1998:808) i sin lydelse före 1 januari 2007 2006-05-10 -- 2011-11-01 Påföljd m.m. Villkorlig dom med samhällstjänst 160 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse 6 månader ha dömts ut. Frivårdskontor Frivården Uppsala Lagrum som åberopas 29 kap 5 § 2 st brottsbalken Näringsförbud S L meddelas näringsförbud enligt lagen (2014:836) om näringsförbud under en tid av 3 år räknat från det att beslutet vunnit laga kraft. Postadress Box 940 191 29 Sollentuna Besöksadress Tingsvägen 11 Telefon Telefax 08-561 696 03 08-561 695 01 E-post: [email protected] www.attundatingsratt.domstol.se Expeditionstid måndag - fredag 08:00-16:30 2 ATTUNDA TINGSRÄTT Enhet 3 DOM 2016-02-03 Mål nr: B 8329-13 Brottsofferfond Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond. Ersättning 1. S P tillerkänns ersättning av allmänna medel med 334 512 kr. Av beloppet avser 66 902 kr mervärdesskatt. 2. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten. ___________________________________ 3 ATTUNDA TINGSRÄTT Enhet 3 DOM 2016-02-03 meddelad i Sollentuna Mål nr: B 8329-13 B 7802-13 Tilltalad TS Offentlig försvarare: Advokat K K Åklagare KA Åklagarmyndigheten Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljömål Jönköping Box 73 551 12 Jönköping ___________________________________ DOMSLUT Brott som den tilltalade döms för Miljöbrott, grovt brott och grovt miljöbrott, 29 kap 1 § 1 st 1 p och 2 st miljöbalken (1998:808) och 29 kap 1 § 1 st 1 p och 2 st miljöbalken (1998:808) i sin lydelse före 1 januari 2007 2006-05-10 -- 2011-11-01 Målet skrivs av beträffande följande åtal Olovlig körning, 3 § 1 st 1 men trafikbrottslagen (1951:649) 2014-10-16 Påföljd m.m. Villkorlig dom med samhällstjänst 160 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse 6 månader ha dömts ut. Frivårdskontor Frivården Sollentuna Lagrum som åberopas 29 kap 5 § 2 st brottsbalken 4 ATTUNDA TINGSRÄTT Enhet 3 DOM 2016-02-03 Mål nr: B 8329-13 Näringsförbud T S meddelas näringsförbud enligt lagen (2014:836) om näringsförbud under en tid av 3 år räknat från det att beslutet vunnit laga kraft. Brottsofferfond Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond. Ersättning 1. K K tillerkänns ersättning av allmänna medel med 265 856 kr. Av beloppet avser 53 171 kr mervärdesskatt. K K har i förskott tillerkänts ersättning av allmänna med 169 925 kr. 2. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten. ___________________________________ 5 ATTUNDA TINGSRÄTT Enhet 3 DOM 2016-02-03 meddelad i Sollentuna Mål nr: B 8329-13 B 7802-13 Motpart Oxmate Kommanditbolag, 969722-4922 Box 5315 102 47 Stockholm Ställföreträdare: MM c/o Oxmate Kommanditbolag Box 5315 102 47 Stockholm Offentlig försvarare: Advokat F Z Åklagare KA Åklagarmyndigheten Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljömål Jönköping Box 73 551 12 Jönköping ___________________________________ DOMSLUT Betalningsskyldighet till staten Oxmate Kommanditbolag åläggs företagsbot med 300 000 kr. Förverkande och beslag 1. I beslag tagen bilpress förklaras förverkad. Beslaget ska bestå (Polismyndigheten beslag nr 2011-0201-BG29404-1). 2. Yrkandet om värdeförverkande ogillas. Ersättning F Z tillerkänns ersättning av allmänna medel med 156 220 kr. Av beloppet avser 31 244 kr mervärdesskatt. Oxmate Kommanditbolag ska återbetala kostnaden till staten. ___________________________________ 6 ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2016-02-03 B 8329-13 Enhet 3 YRKANDEN M.M. Åklagaren har yrkat att T S ska dömas för olovlig körning (3 § 1 st 1 men trafikbrottslagen) enligt följande gärningsbeskrivning. T S har kört personbil utan att ha rätt till det. Det hände den 16 oktober 2014 på Fjärilsstigen, Upplands-Bro kommun. T S begick gärningen med uppsåt. Åklagaren har därefter lagt ned åtalet såvitt avser olovlig körning. T S har inte yrkat på en ogillande dom. Åklagaren har vidare yrkat i enlighet med Bilaga 1 och gjort de justeringar som framgår av Bilaga 1. S L har förnekat gärningarna och gjort gällande att han saknat uppsåt och inte agerat oaktsamt. S L har vidare gjort gällande att om tingsrätten skulle finna att han gjort sig skyldig till miljöbrott så är brottet inte grovt. S L har motsatt sig yrkandet om näringsförbud. T S har förnekat gärningarna och gjort gällande att han saknat uppsåt och inte agerat oaktsamt. T S har vidare gjort gällande att om tingsrätten skulle finna att han gjort sig skyldig till miljöbrott så är brottet inte grovt. T S har motsatt sig yrkandet om näringsförbud. Oxmate Kommanditbolag har bestritt yrkandet om företagsbot och bestritt att bolaget inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Oxmate Kommanditbolag har också bestritt yrkandet om beslag av bilpress samt yrkandet om värdeförverkande. Oxmate Kommanditbolag har inte vitsordat något belopp som skäligt i och för sig. 7 ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2016-02-03 B 8329-13 Enhet 3 UTREDNINGEN Åklagaren har åberopat den skriftliga bevisning som framgår av domsbilaga 1. S L, T S och M M har hörts. På åklagarens begäran har även vittnena L L, M A, N H, P H, P C, U L, U N, M N, J N, Å B, L O, M S och L E hörts. På S L, T S och Oxmate Kommanditbolags begäran har tingsrätten hållit syn på fastigheten X i Upplands Bro kommun (Fastigheten). S L har uppgett i huvudsak följande. Han sysslade med reparationer/ombyggnationer av hissar i sin enskilda firma, när han insåg att det vore mer lönsamt att bedriva bilskrotningsverksamhet. Han fastnade för lokalen på Fastigheten. Han hade utländska vänner som ville tömma bilar och han lät dem göra det på Fastigheten sedan han fått hyra den. Samtidigt planerade han att starta med bildemontering. Han tog kontakt med kommunen som var positiva och gav honom bland annat råd om vilken matta han skulle täcka marken med för att undvika miljöföroreningar. Så småningom fortsatte han med verksamheten som han drivit i sin enskilda firma i bolaget Ena Hiss AB. Därefter var tanken att starta med bildemontering i bolaget AZW Invest AB. Han jobbade helt som en filial åt Autoskroten. När AZW Invest AB gick i konkurs försökte han få igång verksamheten i Oxmate Transport AB, men han lyckades inte med det utan överlät i november 2009 bolaget till sin bror T S, som tidigare jobbat som timanställd lastbilschaufför åt S L. Därefter var S L inte inblandad i verksamheten på Fastigheten. Under den tid han var verksam på Fastigheten hade han mycket strikta regler för hur vätskor skulle hanteras. Han skickade bensin och spillolja vidare till Autoskroten. Om det fanns bensin/olja kvar 8 ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2016-02-03 B 8329-13 Enhet 3 i bilen efter pressning fick man inte betalt från skrotfirman som tog emot de skrotade bilarna. T S har uppgivit i huvudsak följande. Han tog över Oxmate Transport AB av S L och körde igång långsamt med verksamheten. Bolagets verksamhet gick ut på att handla med metall. Från början använde de en traktor för att pressa metallerna och sedan övergick bolaget till att använda pressen som fanns på Fastigheten. De pressade bland annat skördetröskor och andra jordbruksmaskiner. Han kan inte redogöra för vart och ett av de fordon som var registrerade på bolaget. Han åkte och hämtade en del och en del kom bara dit på annat sätt. Han hade löpande diskussioner med kommunen om miljöundersökningar av marken. Det var meningen att bolaget skulle få tillstånd från kommunen att göra en miljöundersökning, men det gick i konkurs före dess. T S var inte med och bildade Oxmate Kommanditbolag, det gjorde S L. T S var sekreterare i Oxmate Ltd och var också ”director” i det bolaget. Styrelsen i Oxmate Ltd träffades någongång om året, men hade inte någon praktisk roll i Oxmate Kommanditbolags verksamhet. T S har gjort allt i hans makt för att marken på Fastigheten inte skulle förorenas. Om någon vätska kom ut ur pressen så fångades den upp i framkanten av pressen och alla vätskor togs om hand i plåtskjulet. Oxmate Transport AB följde den plan för hantering av vätskor som AZW Invest AB hade upprättat. Men allt skriftligt material förstördes vid en brand på Fastigheten. Rent praktiskt använde de sågspån för att fånga upp eventuella vätskor som kunde åka ut i pressens framkant och de hade en halv oljetank på platsen som fångade upp eventuella vätskor. Det blev dock inte mycket eftersom bilarna var tomma när de pressades. Oxmate Transport AB avsatte också 130 000 kr för att hantera eventuella miljöproblem. M M har berättat i huvudsak följande. 9 ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2016-02-03 B 8329-13 Enhet 3 Han är förbundsjurist på Sveriges Bilskrotarförbund och han har känt bröderna S L/T S i 25 år. I dag äger brödernas döttrar Oxmate Ltd. Oxmate Kommanditbolag har som enda verksamhet att hyra ut Fastigheten och se till att det sköts och att hyror betalas. Han åkte förbi Fastigheten då och då och påtalade för hyresgästerna att hålla det snyggt på platsen och att skaffa erforderlig auktorisation. DOMSKÄL Skuld Inledning Åklagaren har lagt ned åtalet mot T S såvitt avser olovlig körning. Målet ska därför skrivas av från vidare handläggning i den delen. Målet handlar till resterande del om Fastigheten som ägs av Upplands Bro kommun. Följande omständigheter har tingsrätten inledningsvis funnit utredda. Boarmo Svenska AB var tomträttsinnehavare till Fastigheten vid sin konkurs den 21 oktober 2015. S Ls enskilda firma Larsson Hiss & Bygg hyrde lokal och fastighet av Boarmo Svenska AB. Larsson Hiss & Bygg har varit registrerad ägare till 496 stycken bilar. Den 4 oktober 2006 förvärvade Oxmate KB tomträtten till Fastigheten av Boarmos konkursbo. Komplementär i Oxmate KB är Oxmate Ltd. Oxmate Ltd har under åtalsperioden varit kontrollerat av S L och T S. S L och T S har också haft fullmakter för Oxmate KB:s konton samt varit registrerade som kommanditdelägare, respektive extern firmatecknare, i bolaget under den relevanta perioden. Även Ena Hiss HB, som gick i konkurs den 9 november 2007, har haft ett hyresavtal med Oxmate KB rörande Fastigheten, men av förvaltarberättelsen 10 ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2016-02-03 B 8329-13 Enhet 3 framgår att det är oklart exakt under vilken tidsperiod. Firman Ena Hiss HB registrerades den 1 april 2005 och S L var registrerad bolagsman i bolaget under perioden 1 april 2004 till den 28 juli 2006. Han har också haft fullmakt för bolaget i förhållande till Plusgirot från och med den 7 mars 2007 och fram till konkursen. Ena Hiss HB var vid sitt konkursutbrott registrerad som ägare till 642 bilar. Hissbolaget Liftservice i Sverige AB har inte varit registrerad ägare till några bilar. Bolaget gick i konkurs den 5 november 2008. T S och S L var registrerade ordinarie styrelseledamöter från den 21 februari 2006 till den 4 april 2008. Av årsredovisningen för 2005/2006 framgår att bolaget har bedrivit verksamhet avseende byggnation, renovering och skötsel av hissar samt skrotningsverksamhet av bilar och därmed förenlig verksamhet. Även AZW Invest AB hyrde Fastigheten av Oxmate KB under en period. AZW Invest AB var registrerad ägare till 1 562 stycken bilar. Bolaget registrerades i april 2006 och som bolagets styrelseledamot har S L varit registrerad. AZW Invest AB gick i konkurs den 16 december 2008. Av förvaltarberättelsen, men också av S Ls egna uppgifter, framgår att bolagets verksamhet bestått i att skrota i huvudsak personbilar. T S arbetade för AZW Invest AB. Nästa verksamhetsutövare på Fastigheten var Oxmate Transport AB med 1 113 stycken registrerade bilar. Bolaget gick i konkurs den 18 februari 2014. Under åtalsperioden har S L gjort ett stort antal överföringar till Oxmate Transport AB. Han har vid inbetalningarna uppgivit Fastighetens adress som avsändaradress. Även T S har uppgivit Fastigheten som sin adress. Sammanfattningsvis: 11 ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2016-02-03 B 8329-13 Enhet 3 - har således S L och T S haft en stor mängd registrerade åtaganden i bolag som bedrivit verksamhet på Fastigheten, - har S L vidgått att i vart fall AZW Invest AB bedrivit bilskrotningsverksamhet på platsen, - har ett flertal av bolagen som S L och T S varit registrerade företrädare för, haft hyresavtal med tomträttsinnehavaren Oxmate KB, - har L O, som slutade på kommunen år 2007 berättat att hon ofta träffade T S på Fastigheten och att han kunde svara på frågor om verksamheten som bedrevs där, - har bolagen som drivit verksamhet på platsen tillsammans haft långt mer än 3 000 bilar registrerade på sig. Det talar med styrka för att S L och T S på Fastigheten gemensamt och i samförstånd bedrivit bilskrotningsverksamhet utan tillstånd under perioden som åtalet avser. Till saken hör också att på Fastigheten under åren som åtalet omfattar funnits en press som ostridigt använts för att pressa ihop bilar samt ett stort antal bilar och bilskrot. När det gäller den närmare bedömningen av vem av S L och T S som varit faktisk verksamhetsutövare vid varje given tidpunkt är det inte möjligt att helt fastställa. Tingsrätten konstaterar dock att de varit inblandade i varandras respektive bolag och verksamheter fram och tillbaka under de relevanta åren som gått samt att utredningen visar att det funnits en gemensam brottsplan där Oxmate KB utgjort den gemensamma nämnaren och paraplyet i den struktur av bolag som varit faktiska verksamhetsutövare vid varje given tidpunkt. Såväl S L som T S har genom komplementären i Oxmate KB kontrollerat det bolagets verksamhet under hela den aktuella tiden. Att så många bolag figurerat som verksamhetsutövare under Oxmate KB uppfattar tingsrätten snarast som ett försök att undgå myndigheternas kontroll över verksamheten. 12 ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2016-02-03 B 8329-13 Enhet 3 Slutsatsen för tingsrätten blir således att S L och T S gemensamt och i samförstånd med varandra, i egenskap av legal eller faktisk företrädare för Oxmate Kommanditbolag, Oxmate Transport AB, AZW Invest AB, Ena Hiss HB och Hissbolaget Liftservice AB bedrivit bilskrotningsverksamhet på Fastigheten. Nästa fråga blir då om de släppt ut smörjoljor, bensin eller diesel på Fastigheten såsom åklagaren gjort gällande? Vad är utrett beträffande de påstådda utsläppen? Det finns två relevanta undersökningar av marken på Fastigheten. Den första gjordes av SWECO och är daterad den 15 maj 2006. I sammanfattningen noteras att analyserna inte kunnat påvisa föroreningar i jorden eller i grundvattnet i halter över motsvarande riktvärde. Tingsrätten lägger utredningen till grund för slutsatsen att marken inte var förorenad när proverna togs, något som skedde under perioden från den 25 april till den 9 maj 2006. Den andra relevanta undersökningen gjordes av Statens kriminaltekniska laboratorium (numera NFC) och har resulterat i ett sakkunnigutlåtande daterat 11 december 2012. Det utgår från prover tagna på Fastigheten den 17 november 2011. Förutom det skriftliga utlåtandet har N H förklarat analysresultatet och då specificerat att vid utredningen fanns föroreningar på Fastigheten i form av alifater som härstammar från oljeprodukter som t.ex. smörjoljor, bensin och diesel. Det finns ytterligare en markundersökning i bevismaterialet. Den markundersökningen gjordes år 2009, inför Oxmate KB:s uthyrning av stora delar av Fastigheten till bolaget Industri Konsult i Stockholm AB, och visade inte några allvarliga föroreningar på den delen av Fastigheten. Enligt tingsrättens bedömning 13 ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2016-02-03 B 8329-13 Enhet 3 saknar undersökningen emellertid betydelse för bedömningen av åtalet eftersom inga prover då togs på den delen av Fastigheten som åtalet omfattar. Den utesluter således inte pågående föroreningar på den relevanta marken som också är den del av Fastigheten där pressen stod uppställd och där de huvudsakliga utsläppen från bilskrotningsverksamheten enligt tingsrättens bedömning måste ha skett. Detta innebär att tingsrätten drar slutsatsen att marken på den del av Fastigheten som åtalet omfattar förorenades under tiden från den 10 maj 2006 till november 2011, d.v.s. under den tidsperiod då S L och T S genom olika bolag bedrev bilskrotningsverksamhet på den aktuella platsen. Av åtalsanmälan daterad 12 juni 2007, framgår att Upplands Bros samhällsbyggnadsförvaltnings miljöavdelning den 8 juni 2007 besökte Fastigheten och då konstaterade bland annat följande. - På fastigheten bedrivs verksamhet som inte kan beskrivas som annat än bilskrotning. - På fastigheten finns ett stort antal uttjänta fordon och ett enormt däckupplag. - Däcken och skrotbilarna, vingligt staplade, 3-4 på höjden, täcker i stort sett hela fastigheten. - På fria markytor syns oljespill. - Inne i verkstadslokalen flyter olja över hela golvet och luften är kvävande av ångor från bensin och olja. - Motorer och andra delar från fordon ligger både i högar och strödda på golvet i oljan. Av brottsplatsundersökningen som gjordes på Fastigheten i november 2011 framgår bland annat följande. - På en gjuten betongplatta stod en maskin för bilpressning på hjul. - På området fanns också containrar som innehöll pressade bilar. 14 ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2016-02-03 B 8329-13 Enhet 3 - Vid säkring av markprover på området kunde en mer eller mindre stark oljeoch/eller bensinliknande lukt kännas. - Av de bilar som undersöktes hade flertalet av dem olika vätskor kvar, liksom klädsel m.m. medan många saknade däck och fälgar. - På bilpressen stod en Mazda, vilken hade motorolja, oljefilter, servoolja och klädsel kvar. - I själva pressanordningen på pressen satt en Ford som var så inklämd att en närmare undersökning inte var möjlig. Dock kunde konstateras att bakdäck och fälgar fanns kvar på bilen liksom motorn. Någon annan förklaring till föroreningarna än bilskrotningsverksamheten finner tingsrätten inte sannolik. Istället är det tingsrättens slutsats att det är ställt utom rimligt tvivel att bilskrotningsverksamheten under tiden från den 10 maj 2006 till den 1 november 2011 har föranlett de höga nivåerna av alifater i marken och att detta orsakats av utsläpp av smörjoljor, bensin och diesel. För ansvar för miljöbrott krävs inte att det är visat att det i det enskilda fallet förelegat fara för miljöskadlig effekt. För straffbarhet räcker det med abstrakt fara som inte har ringa betydelse. Utrymmet för att bedöma utsläpp av typiskt sett farliga ämnen som ringa är närmast obefintligt. Smörjolja, bensin och diesel är sådana ämnen som typiskt sett kan medföra en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter. Omfattningen av den skada som S Ls och T Ss utsläpp typiskt sett kunnat medföra har inte ringa betydelse. Däremot är det inte utrett att utsläppen har inneburit att vatten förorenats. Inte heller ger utredningen tillräckligt stöd för åklagarens påstående att S L och T S förvarat olje-, bränsle-, och lösningsmedelsavfall och petroleumprodukter på ett sätt som kan medföra förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte är av ringa betydelse eller kan medföra annan olägenhet i miljön. Utredningen visar visserligen att 15 ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2016-02-03 B 8329-13 Enhet 3 extremt stora mängder av de angivna vätskorna påträffats på platsen vid brottsplatsundersökningen i november 2011 och också att platsen inte varit avskärmad i tillräcklig omfattning. Dessutom framgår av brottsplatsundersökningen att vätskor har förvarats utomhus och i plåthuset som fanns på Fastigheten i ett stort antal kärl av skiftande modeller och storlekar, bland annat platskärl upp till 1 m3 stora med skydd av metallgaller, s.k. IBC-behållare, plastdunkar, plåtfat och plasttunnor. Brottsplatsundersökningen anger också att det saknades skydd mot påkörning av kärlen samt att något skydd för utspilld vätska i form av invallning inte fanns. Men för att åtalet ska vara styrkt måste åklagaren påvisa en normöverträdelse och tingsrätten saknar utredning om hur vätskorna skulle ha förvarats för att utesluta risken för förorening. Uppsåt? Enligt L O uppgifter samt anteckningar i beslut om påförande av miljösanktionsavgift för Larsson Hiss & Bygg daterat 11 juli 2006, upplystes S L vid inspektion av verkstadslokalen i juni 2005 om att den verksamhet han planerade måste prövas av tillsynsmyndigheten innan den startade och han ombads ta kontakt med avdelningen om han bestämde sig för att hyra lokalen. Av nu nämnda beslut framgår också att L O i april 2006 talade med T S angående den verksamhet som bedrevs på Fastigheten. L O har också berättat att kommunen så småningom fick in en anmälan från S L, men att kommunen begärde in förtydliganden och kompletteringar. Enligt L O gjorde hon ytterligare platsbesök och konstaterade att verksamheten som bedrevs på Fastigheten stod i strid med miljöbalken, något som hon också upplyste S L om. Även Å B, som också var miljöinspektör på kommunen, har berättat att hon under åren 2007-2011 hade löpande kontakter med först S L och därefter T S och uppmanade dem att anmäla verksamheten till kommunen och inkomma med kompletterande uppgifter. Enligt Å B 16 ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2016-02-03 B 8329-13 Enhet 3 hade hon bland annat ett möte med T S, M M och länsstyrelsen på Fastigheten i mars 2009. Vid besöket bedrevs enligt Å B pressning av bilar på Fastigheten. Tingsrättens bedömning är mot den bakgrunden att såväl S L som T S varit väl medvetna om riskerna med den verksamhet som de bedrev, varför deras agerande inte kan bedömas som något annat än uppsåtligt. S Ls invändning att han trodde att verksamheten kunde bedrivas lagligt med stöd av Autoskrotens auktorisation föranleder inte någon annan bedömning. Sammanfattningsvis finner således tingsrätten styrkt att S L och T S gjort sig skyldiga till miljöbrott – dock återstår att bedöma frågorna om gärningarnas rubricering. Rubricering m.m. Vid den översyn av miljöbalkens sanktionssystem som genomfördes år 2006 fanns en strävan efter att göra de straffrättsliga reglerna i miljöbalken mer effektiva. I lagtexten preciserades också vad som ska leda till att ett miljöbrott bör betraktas som grovt. Exempel på när ett miljöbrott är att bedöma som grovt är att brottsligheten varit systematisk, att den varit omfattande eller att den inneburit stora risker för människors hälsa eller miljön eller för utrotningshotade djur eller växter. Enligt miljöbalkens allmänna hänsynsregler ska alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. När det gäller den styrkta gärningen kan inledningsvis konstateras att såväl S L som T S haft kunskap om att bilskrotningsverksamhet kräver auktorisation samt att det innebär hantering av ämnen som typiskt sett kan utgöra 17 ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2016-02-03 B 8329-13 Enhet 3 stor fara för miljön. Genom att under lång tid skrota bilar utan att följa tillämpligt regelverk har S L och T S orsakat utsläpp av smörjoljor, bensin och diesel som lett till att en allvarlig mängd alifater funnits i marken. S L och T S har alltså systematiskt bedrivit omfattande bilskrotningsverksamhet i strid med de krav som ställs på sådan verksamhet och som de varit fullt medvetna om. Gärningarna har vidtagits för vinnings skull och medfört eller kunnat medföra varaktiga skador av stor omfattning. Enligt tingsrättens bedömning kan någon annan rubricering än grovt miljöbrott inte komma ifråga. I och med denna bedömning ska tingsrätten inte pröva åklagarens alternativyrkande under åtalspunkten 1 och inte heller åtalspunkten 2, vilken åklagaren förklarat att han endast gjort gällande alternativt till åtalspunkten 1. Påföljd S L och T S döms nu för grovt miljöbrott som består i att de uppsåtligen genom olika bolag släppt ut miljöfarliga ämnen i stor omfattning under lång tid. För grovt miljöbrott är föreskrivet fängelse i lägst sex månader och högst sex år (29 kap. 1 § andra stycket miljöbalken). I samband med miljöbalkens införande konstaterade lagstiftaren att uppsåtligt utsläpp av farliga kemikalier var ett exempel på en sådan gärning som är av så allvarlig art att det kan finnas skäl att döma till en frihetsberövande påföljd även om detta inte är motiverat enbart på grund av straffvärdet eller den tilltalades tidigare brottslighet (prop. 1997/98:45 del 1 s. 528). Tingsrätten anser därför att det finns en presumtion för fängelse i detta fall och att straffvärdet för de gärningar som S L och T S har gjort sig skyldiga till är åtta månaders fängelse. Straffvärdet kan sättas ned om det varit fråga om långsam handläggning. Den aktuella brottsligheten ägde rum från år 2006 till år 2011. Åtal väcktes under hösten 18 ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2016-02-03 B 8329-13 Enhet 3 2015, d.v.s. fyra år senare. Det är så långsam handläggning att straffvärdet enligt tingsrättens bedömning ska sättas ned till sex månader. De grova miljöbrott som S L och T S döms för utgör brottslighet av sådan art att det föreligger en presumtion för att påföljden ska bestämmas till fängelse. Ett krav för att den presumtionen ska kunna brytas är att det föreligger särskilda skäl för att välja en inte frihetsberövande påföljd. Som särskilt skäl för villkorlig dom i stället för fängelse kan rätten beakta om den tilltalade samtycker till att domen förenas med en föreskrift om samhällstjänst och en sådan föreskrift är lämplig med hänsyn till den tilltalades person och övriga omständigheter. Vid valet av påföljd beaktar tingsrätten att såväl S L som T S tidigare är ostraffade samt att det inte finns skäl att tro att någon av dem kommer att återfalla i brott. Såväl S L som T S har samtyckt till samhällstjänst och en sådan bedöms i bådas fall lämplig med hänsyn till deras respektive person och övriga omständigheter. Med beaktande av dessa omständigheter finner tingsrätten att det föreligger särskilda skäl för att välja en annan påföljd än fängelse. Påföljden ska i bådas fall bestämmas till villkorlig dom i förening med 160 timmars samhällstjänst. Om tingsrätten hade dömt till fängelse hade fängelsestraffets längd bestämts till sex månader. Företagsbot Enligt 36 kap. 7 § brottsbalken ska för brott som har begåtts i utövningen av näringsverksamhet näringsidkaren på yrkande av åklagaren föreläggas ordningsbot, om det för brottet är föreskrivet strängare straff än penningböter och, bland annat, om näringsidkaren inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. 19 ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2016-02-03 B 8329-13 Enhet 3 Tingsrätten finner inte utrett att legal eller faktisk företrädare för Oxmate Kommanditbolag uppsåtligen eller av oaktsamhet själva eller gemensamt och i samförstånd med annan gjort sig skyldigt till den gärning som åklagaren beskrivit i första stycket under rubriken ”Gärning”. Det finns inte stöd i utredningen för att Oxmate Kommanditbolag bedrivit den aktuella verksamheten och inte heller att bolaget deltagit i en gemensam brottsplan, även om bolaget utgjort en viktig del i S Ls och T Ss brottsplan. Av utredningen har dock framgått att bestämmelserna om bilskrotningsverksamhet har överträtts på ett sätt som medfört att miljöbrott begåtts på den fastighet som Oxmate Kommanditbolag hyrt ut. Dessutom har verksamheten bedrivits med hjälp av en press som ostridigt tillhör Oxmate Kommanditbolag. De faktiska verksamhetsutövarna, d.v.s. S L och T S, har varit legala företrädare för Oxmate Kommanditbolags komplementär Oxmate Ltd och därmed har Oxmate Kommanditbolag haft full insyn i den verksamhet som bedrivits på Fastigheten. Oxmate Kommanditbolag har således känt till att verksamheten på Fastigheten inte bedrivits på ett lagenligt sätt och Oxmate Kommanditbolag har främjat det grova miljöbrottet som verksamheten inneburit genom att upplåta Fastigheten och pressen till Oxmate Transport AB, AZW Invest AB, Ena Hiss HB och Hissbolaget Liftservice AB. Av Å Bs uppgifter har också framgått att hon träffat M M på Fastigheten tillsammans med länsstyrelsen och T S i mars 2009 och att verksamheten då diskuterades utifrån ett miljöperspektiv. M M har berättat att han uppmanat hyresgästerna att skaffa erforderliga tillstånd för verksamheten, men enligt tingsrättens bedömning innebär det inte att Oxmate Kommanditbolag gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Brottet är att bedöma som grovt eftersom det medfört eller kunnat medföra varaktiga skador av stor omfattning, att gärningen annars varit av särskilt farlig art eller innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag. 20 ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2016-02-03 B 8329-13 Enhet 3 I och med tingsrättens bedömning ska åklagarens alternativa gärningspåståenden avseende otillåten miljöverksamhet och brott mot bilskrotningsförordningen inte prövas. Eftersom tingsrätten dock funnit att brott begåtts i Oxmate Kommanditbolags näringsverksamhet på sätt som redogjorts för ovan ska bolaget ska åläggas företagsbot. Enligt 36 kap. 8 § brottsbalken ska företagsbot fastställas till lägst fem tusen kronor och högst 10 miljoner kronor. Särskild hänsyn ska tas till den skada eller fara som brottsligheten inneburit samt till brottslighetens omfattning och förhållande till näringsverksamheten. De gärningar som S L och T S döms för utgör grovt miljöbrott vilket har en straffskala som sträcker sig från fängelse i sex månader till sex år. Det är således fråga om allvarlig brottslighet. De gärningar som Oxmate Kommanditbolag främjat genom att hyra ut Fastigheten och tillhandahålla pressen har vidare pågått systematiskt och under lång tid utan att bolaget reagerat. Utsläppen har därför fått stor omfattning och har kunnat leda till allvarlig skada. Vid en samlad bedömning finner tingsrätten att företagsboten vid tillämpning av 36 kap. 9 § brottsbalken borde bestämmas till 450 000 kr. Enligt 36 kap. 10 § brottsbalken får företagsbot sättas lägre än vad som borde ha skett om brottet medför annan betalningsskyldighet eller särskild rättsverkan för näringsidkaren och den samlade reaktionen på brottsligheten skulle bli oproportionerligt sträng. Då tingsrätten förverkar pressen som tillhör Oxmate Kommanditbolag ska företagsboten jämkas. Vidare ska jämkning ske eftersom det 21 ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2016-02-03 B 8329-13 Enhet 3 varit fråga om långsam handläggning som inte beror på bolaget. Sammanfattningsvis finner tingsrätten att företagsboten ska jämkas till 300 000 kr. Yrkande om värdeförverkande Tingsrätten har konstaterat att Oxmate Transport AB bedrivit bilskrotningsverksamhet utan auktorisation för det. Förfarandet har inneburit ekonomiska fördelar för bolaget, som under den tid som verksamhet bedrivits, besparats kostnaden för auktorisation och säkerhet hos länsstyrelsen. Åklagaren har riktat yrkandet om värdeförverkande mot Oxmate Kommanditbolag, utan att närmare ange varför värdeförverkande ska ske hos det bolaget. Av 36 kap. 5 § brottsbalken framgår att förverkande får ske inte bara hos gärningsmannen utan också hos annan som medverkat till brottet, samt den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var med mera. I andra stycket samma bestämmelse sägs att om egendomen vid brottet inte tillhörde någon av dem som ryms inom personkretsen får egendomen inte förklaras förverkad. Det har inte framkommit i målet på vilket sätt de ekonomiska fördelar som Oxmate Transport AB uppnått till följd av brottsligheten också inneburit ekonomiska fördelar för Oxmate Kommanditbolag. Oxmate Kommanditbolag har inte varit ägare till Oxmate Transport AB, utan det bolaget har enligt uppgift från T S, varit helägt av honom. Yrkandet om värdeförverkande ska därför ogillas. Yrkande om näringsförbud Den 2 augusti 2014 trädde lag (2014:836) om näringsförbud i kraft. Därigenom upphävdes lag (1986:436) om näringsförbud. I övergångsbestämmelserna anges att näringsförbud inte får grundas på åsidosättanden som skett före ikraftträdandet och som inte kunde läggas till grund för näringsförbud enligt äldre bestämmelser. Tingsrätten uppfattar övergångsbestämmelserna som att frågan om förutsättningar för näringsförbud föreligger ska prövas enligt de äldre bestämmelserna eftersom de 22 ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2016-02-03 B 8329-13 Enhet 3 tilltalades åsidosättanden skett före den 2 augusti 2014. Däremot ska näringsförbud meddelas med stöd av den nya lagen. S L och T S döms nu för grovt miljöbrott. De har i egenskap av legala och faktiska företrädare för en rad olika bolag uppsåtligen släppt ut stora mängder smörjolja vilket har medfört att mark blivit förorenad. De har vidare bedrivit bilskrotningsverksamhet utan anmälan eller tillstånd under flera år. Tingsrätten finner att de båda grovt åsidosatt vad som ålegat dem i näringsverksamhet i egenskap av näringsidkare. För grovt miljöbrott, som S L och T S döms till ansvar för, är det lägsta föreskriva straffet fängelse sex månader. Näringsförbud ska därmed anses påkallat från allmän synpunkt om inte särskilda skäl talar emot det. Några sådana skäl har inte framkommit. S L och T S ska därför meddelas näringsförbud. Näringsförbudens längd bestäms till tre år. Yrkande om beslag Oxmate Kommanditbolag har motsatt sig att pressen ska förverkas. S L och T S har använt sig av pressen i sin bilskrotningsverksamhet. I pressen har bilar pressats, vilket har fått till följd att smörjoljor och andra vätskor pressats ut och runnit ner i marken. Pressen har därvidlag utgjort ett hjälpmedel till det grova miljöbrott S L och T S gjort sig skyldiga till. Förverkandeyrkandet har således stöd i lag och ska bifallas. Övrigt Med beaktande av S Ls och T Ss ekonomiska förhållanden samt att de båda åläggs näringsförbud i tre års tid ska kostnaden för deras försvar stanna på staten. Oxmate Kommanditbolag ska återbetala kostnaden för försvaret till staten. 23 ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2016-02-03 B 8329-13 Enhet 3 Eftersom S L och T S döms för brott där fängelse ingår i straffskalan ska de betala avgift till brottsofferfonden. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (DV 400) Ett överklagande ställs till Svea hovrätt och ska ha kommit in till tingsrätten senast den 24 februari 2016. Emilia Lundberg I avgörandet deltog rådmannen Emilia Lundberg samt nämndemännen Elisabeth Anulf, Görel Bohlin, Anders Rosenberg och Sven-Arne Rydberg. Rättens ledamöter är överens. Bilaga B SVEA HOVRÄTT 060306 INKOM: 2016-10-26 MÅLNR: B 1761-16 AKTBIL: 46
© Copyright 2024