COM(2016) 960 final
Europeiska unionens råd Bryssel den 14 december 2016 (OR. en) 15593/16 ASIM 171 ACP 186 DEVGEN 285 COAFR 323 RELEX 1078 CO EUR-PREP 52 CSDP/PSDC 714 ECOFIN 1188 MAMA 254 COASI 240 FÖLJENOT från: inkom den: till: Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens generalsekreterare 14 december 2016 Jeppe TRANHOLM-MIKKELSEN, generalsekreterare för Europeiska unionens råd Komm. dok. nr: COM(2016) 960 final Ärende: MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN Andra lägesrapporten: De första resultaten av den nya partnerskapsramen med tredjeländer inom den europeiska migrationsagendan För delegationerna bifogas dokument – COM(2016) 960 final. Bilaga: COM(2016) 960 final 15593/16 /ss DGD 1B SV EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 14.12.2016 COM(2016) 960 final MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA RÅDET OCH RÅDET Andra lägesrapporten: De första resultaten av den nya partnerskapsramen med tredjeländer inom den europeiska migrationsagendan SV SV 1. Inledning Sedan rapporten 1 i oktober har arbetet tillsammans med de fem prioriterade länderna och andra länder fortsatt i ett intensivt tempo på grundval av Europeiska rådets slutsatser i oktober. I slutsatserna framhölls två områden där resultat väntades till Europeiska rådets möte i december: framsteg i samarbetet med de fem utvalda prioriterade länderna och inledande resultat i form av färre irreguljära nyanlända och fler återvändare. I slutsatserna underströks vidare vikten av insatser på nationell nivå för att skynda på återvändandeprocessen och man enades om att eventuellt utöka listan över prioriterade länder. I denna andra lägesrapport presenteras de åtgärder som vidtagits inom ramen för partnerskapet och de framsteg som gjorts sedan oktober. Tjugo besök på hög nivå av medlemsstaternas ministrar, EU:s utrikesrepresentant och kommissionsledamöter har ägt rum, med uppbackning av möten på teknisk nivå för att maximera de operativa resultaten. Trots att bara en kort tid gått sedan Europeiska rådets oktobermöte kan konkreta framsteg konstateras i de flesta av de prioriterade länderna. Överenskommelser har träffats om viktiga delar av nytt samarbete om återvändande och avstannade återvändandeprocesser har startats om. En miljard euro har anslagits inom ramen för EU:s förvaltningsfond för Afrika 2 i syfte att stödja målen som eftersträvas genom Vallettaprocessen. Ytterligare 726,7 miljoner euro kommer att läggas till EU-budgeten 2017 för att fortsätta stödja utvecklingen av den yttre dimensionen av migration. Grunden har lagts för planen att åstadkomma ett enda insamlingsställe för uppgifter om återvändande på EU-nivå och för stärkt administrativt samarbete om återvändande. Resultaten på fältet är att strömmen av migranter genom Sahara via Niger har nått sin lägsta punkt med 1 500 i november mot 70 000 i maj. I Niger beslagtogs 95 fordon och 102 smugglare ställdes inför rätta. Av de migranter som påträffades i irreguljär transit kunde 4 430 återvända till hemlandet med bistånd från Internationella organisationen för migration. 2016 har vidare ca 2 700 migranter från de fem prioriterade länderna återvänt från EU till sina respektive hemländer. Dock har denna minskade transitström genom Afrika ännu inte lett till någon minskning i antal anlända till Europa. Antalet ankomster från de fem prioriterade länderna via den centrala Medelhavsrutten ökade 2016 till nästan 59 000 av de totalt 173 000 som kom den vägen, vilket pekar mot att arbetet på att genomföra partnerskapsramen behöver drivas vidare och breddas. Partnerskapsramens fulla potential har fortfarande inte utnyttjats. För det första är kopplingarna till andra politikområden, t.ex. laglig migration, handel, energi, jordbruk och utbildning, fortfarande få. Sådana kopplingar skulle kunna lägga en grund för verkliga partnerskap med tredjeländer, och att anpassa dessa politikområden så att de kan fungera inom partnerskapsramen kommer att bli en central målsättning under de närmaste månaderna. För det andra har stödet från medlemsstaterna, även inom migrationspolitikens inhemska dimension, visat sig vara avgörande för framgång. Detta måste fortsätta och intensifieras i takt med att processen djupnar och breddas. För det tredje kommer Vallettaprocessen, som är och förblir fundamentet för vårt angreppssätt på migration i Afrika, att hämta nya krafter genom mötet för högre tjänstemän i februari. Det intensiva samarbetet med tredjeländer inom partnerskapsramen behöver tid och engagemang för att ge fullständiga resultat. Start för projekt som angriper de bakomliggande 1 . 2 COM(2016) 700 final, 18.10.2016. Förvaltningsfonden för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer. 2 orsakerna till irreguljär migration, nya förfaranden för identifiering och verksamt återsändande samt målinriktade insatser för att stoppa smugglingen på nyckelpunkter längs vägarna till Europa är åtgärder som kommer att lägga grunden för synliga resultat under de kommande månaderna. 2. Framsteg i de prioriterade länderna och inledande resultat om nyanlända och återvändare 2.1 Prioriterade partnerskapsländer – framsteg Niger Niger har avgörande betydelse i egenskap av transitland från Afrika söder om Sahara till Medelhavsområdet. Det är också ett land som står inför gigantiska utmaningar när det gäller förvaltning och utvecklingsbehov. Det konfronteras med egna flyktingproblem till följd av kriserna vid Tchadsjön och i Mali. Trots detta har Niger upprätthållit ett starkt samarbete med EU särskilt när det gäller att motarbeta människosmuggling och begränsa strömmen av irreguljära migranter och därigenom blivit ett mönster för hur EU och medlemsstaterna kan kombinera olika till buds stående instrument och verktyg på ett övergripande sätt. Styrfarten i samarbetet har bibehållits genom en serie besök från EU på hög nivå. Den tyska förbundskanslern besökte landet i oktober. Hon följdes av Italiens utrikesminister i början av november och Nederländernas utrikesminister i december. Det besök Nigers president avlade i Bryssel den 15 december avslutar ett år av mycket intensivt utbyte och kommer att göra det möjligt att enas om nästa steg. Mot bakgrund av detta samarbete har de viktigaste insatserna på fältet koncentrerats till Agadezregionen. Samtidigt innebär detta att man slår ner på migrantsmugglare och människohandel. Men en varaktig lösning måste också innebära hjälp till migranter att återvända till sina hem och erbjudanden om alternativa ekonomiska möjligheter för lokalbefolkningen. Det är vidare viktigt att sörja för att migrationen inte dirigeras om längs andra vägar. Åtgärder har vidtagits på alla dessa områden. Det antal personer som lämnar Niger för att riskera den farliga resan genom Sahara har sjunkit från 70 000 i maj till under 1 500 i november 3. Vidare har det antal migranter som hänvisas till Internationella organisationen för migration för hemresa ökat från ett medeltal på 350 i månaden före sommaren till 1 100 i november. 4 430 av dem har redan fått hjälp med att frivilligt återvända till sina hemländer. Tendensen har också fortsatt när det gäller beslagtagande av utrustning och gripande av människosmugglare. Mellan mitten av juli och slutet av oktober beslagtogs 95 fordon, lagfördes 102 smugglare och greps 9 gendarmer för migrationskopplad korruption. Direkt stöd från EU har varit avgörande för att få detta att hända. Detta inbegriper handfast stöd på fältet med att utforma och genomföra insatser på kort sikt för att tackla människosmuggling och människohandel. EU:s lokalkontor i Agadez, som är en del av GSFP 4-uppdraget i Niger (Eucap Sahel Niger), har startat sin verksamhet och bedriver sedan april utbildning, t.ex. 20-minuterspass om migration, underrättelseverksamhet och arresteringsmetoder för 360 man i de interna säkerhetsstyrkorna. Kontorets personal kommer att utökas med två extra personer från kommissionen och EEAS, och dessutom kommer en sambandsman att avdelas från Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån. 3 4 Niger Flow Monitoring Points, Internationella organisationen för migration, statistiska rapport, november 2016. GSFP: gemensam säkerhets- och försvarspolitik. 3 EU-medel sätts också in för att fortsätta arbetet och nå bättre resultat. EU:s förvaltningsfond för Afrika kommer att stödja sex centrum med 30 000 utsatta migranter som påträffats längs migrationsvägen och återvändande för 12 000 migranter till deras hemsamhällen. Dessutom kommer stöd från medlemsstaternas ekonomiska program att tillhandahållas för att stödja egenföretagande för 1 400 nigerer i transitområdena och höja kompetensen hos 6 000 ungdomar för att underlätta deras inträde på arbetsmarknaden. För omedelbar verkan har kommissionen också utvecklat ett insatsprojekt på kort sikt 5 inom ramen för EU:s förvaltningsfond för Afrika, som är ett direkt svar på en begäran från Niger om synligt och snabbt skapande av alternativa inkomstkällor för att ersätta ”migrationsindustrin”. I det längre perspektivet arbetar EU och medlemsstaterna på att tackla de bakomliggande orsakerna och på att erbjuda den lokala ekonomin hållbara alternativ uppbackade av ett ekonomiskt stödpaket. På grund av den svåra situation Niger befinner sig i som värdland för skyddsbehövande fördrivna befolkningsgrupper, får landet också stöd genom regionala skyddsinsatser som är inriktade på tillgång till förfaranden för att fastställa status, mottagningsförhållanden och hjälp till asylsökande. Slutligen är det också viktigt att kunna mäta resultaten. EU samarbetar med Internationella organisationen för migration för bättre uppgiftsinsamling. Man arbetar på 40 strategiska platser längs migrationsvägarna för att titta på migrationsströmmar och migrationsvägar, migrationsdemografi och drivkrafter bakom migration. Nästa steg • • • • • Fortsatt genomförande av insatser för att bekämpa människosmuggling och människohandel, baserat på uppnådda resultat. Utarbeta en mellan- och långsiktig handlingsplan fokuserad på bakomliggande orsaker och skapande av ekonomiska alternativ i regioner där den irreguljära migrationen är mest påtaglig. Bevaka eventuell omläggning av migrationen till andra resvägar. Utstationering av en sambandsman från Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån. Full bemanning på EU-tjänster och på Eucap-fältkontoret i Agadez, även för utbildning. Nigeria Nigeria är en viktig partner i regionen som har utvecklat förbindelser med EU på en rad olika politikområden. Det finns därför många öppna kanaler för kontakt på hög nivå, och besök avlades av Tysklands utrikesminister i Nigeria och av Nigerias inrikesminister i Italien i oktober. Det pågående arbetet kommer att redovisas vid ministermötet mellan EU och Nigeria på våren nästa år. Nigeria fortsätter att vara ett stort ursprungsland för irreguljär migration till EU med 35 998 anlända via den centrala Medelhavsrutten 2016. Över 200 000 av medborgarna i Nigeria är lagligt bosatta i EU och i medeltal 30 000–40 000 nya uppehållstillstånd beviljas varje år. Migration är redan en central del av Nigerias relation med EU. Praktiskt samarbete kring återtagande fungerar bättre med Nigeria än med de andra prioriterade länderna och förbättras 5 Denna Plan d'Action à impact économique rapide à Agadez har lämnats in för godkännande av den operativa kommittén för EU:s förvaltningsfond för Afrika. 4 stadigt. Totalt hade nästan 2 000 6 nigerianska medborgare som uppehöll sig irreguljärt i EU återsänts i mitten av november 2016. Graden av verksamt återsändande till Nigeria visar på en förbättring 2016, men ligger fortfarande på en ganska låg nivå, något som tyder på hinder inom medlemsstaterna. Myndigheterna i Nigeria har utfärdat 65 % av de provisoriska resehandlingar som medlemsstaterna har bett om. Samarbetet med Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån är fortsatt positivt. Ett identifieringsuppdrag för att fastställa nationaliteten på återsändandekandidater genomfördes i tre europeiska länder i november. Två ytterligare uppdrag till medlemsstater för att hjälpa till med identifiering av nigerianska medborgare planeras till före årets slut. Sambandsmän från Nigeria är utstationerade i medlemsstaterna och stödjer arbetet med identifiering vid ankomst på den centrala Medelhavsrutten. I avsikt att bygga vidare på det positiva samarbetet på området återsändande och återtagande och etablera lika förutsättningar i hela EU påbörjades förhandlingar om ett återtagandeavtal mellan EU och Nigeria i oktober. Nästa förhandlingsrunda är planerad till Bryssel i början av 2017 med förhoppningar om ett snabbt slutförande. Det praktiska samarbetet har också intensifierats. Samarbetet på området människosmuggling kommer att stärkas ytterligare genom en samarbetsplattform mellan EU och Nigeria om migrantsmuggling som inleddes i oktober. Svårigheterna att erbjuda skydd i Nigeria angrips genom att mobilisera olika typer av stöd. Till exempel integreras skyddsbehoven i alla EU:s humanitära insatser, och särskilt stöd inriktas på att ge barn skydd. För närvarande är Nigeria en ganska liten mottagare av stöd från EU:s förvaltningsfond för Afrika med fem godkända projekt. Mot bakgrund av Boko Haram-krisen tillhandahåller EU:s förvaltningsfond för Afrika ett övergripande humanitärt bistånd på området stabilitet och motståndkraft. Projekten är inriktade på de nordöstra delarna och omfattar ca 280 000 direkta stödmottagare (internflyktingar, återvändare och värdsamhällen). Biståndet ger tillgång till grundläggande tjänster och bättre möjligheter att överleva och försörja sig, det siktar också på att stärka gemenskap, liksom att hantera och motverka konfliker. Ytterligare tre projekt är under beredning och kommer att handla om återvändande, återintegrering och kamp mot radikalisering. Kommissionen kommer att utveckla fler projekt, särskilt på områdena återintegrering av återvändande migranter och migrationshantering. Inom ramen för Europeiska utvecklingsfonden 7 läggs kontrakt ut på ett antal projekt med koppling till migration. Nästa steg • Ytterligare utveckling av initiativ inriktade på människohandel och människosmuggling, även med stöd från Europol och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån. • Avsluta förhandlingarna om återtagandeavtalet mellan EU och Nigeria och främja god praxis när det gäller återvändande, även genom att angripa interna hinder. • Utveckla initiativ som angriper de bakomliggande orsakerna till migration och stimulera investeringar. 6 7 Uppgifterna om återsändande grundar sig på svar på ett särskilt frågeformulär från de 27 medlemsstaterna och de 2 länder som är associerade till Schengenregelverket. http://ec.europa.eu/europeaid/funding/funding-instruments-programming/funding-instruments/europeandevelopment-fund_en. 5 Senegal Sedan oktober har dialogen med Senegal intensifierats mot bakgrund av att 9 548 senegaleser har anlänt via den centrala Medelhavsrutten hittills under 2016. Kommissionsledamoten med ansvar för internationellt samarbete och utveckling besökte landet, och följdes av den italienska utrikesministern. Slutligen deltog EU:s utrikesrepresentant i den tredje internationella konferensen om fred och säkerhet i Afrika i december i Dakar, vilket innebar ännu en möjlighet till bilateralt samarbete. Vidare intensifieras kontakterna på teknisk nivå. Förhandlingarna mellan Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och myndigheterna i Senegal om ingående av ett arbetsavtal går framåt. De officiella kontaktpunkterna i utrikesministeriet och inrikesministeriet är nu etablerade. Sedan början av året och fram till mitten av november har endast 435 senegaleser som uppehåller sig irreguljärt i EU återvänt till Senegal. Senegal har nyligen erbjudit sig att göra mer åt antalet migranter som anländer längs den centrala Medelhavsrutten. Samarbetet om identifiering och dokumentation behöver förbättras, eftersom det fortfarande är långdraget och komplicerat, och planerade uppdrag har ännu inte skett. Ytterligare insatser kommer att krävas för att noggrant följa och stödja den nya utvecklingen och säkerställa operativa resultat. Samarbetet om återsändande måste ses mot bakgrund av de väsentliga lagliga möjligheter som finns. Fler än 230 000 senegaleser vistas lagligen i EU 2015, och i medeltal 15 000–20 000 nya uppehållstillstånd utfärdas varje år av EU-medlemsstater till senegalesiska medborgare 8. Parallellt bidrar EU-medel till att angripa orsakerna bakom irreguljär migration via projekt inriktade på att skapa arbetstillfällen för unga och antagna inom ramen för EU:s förvaltningsfond för Afrika som stödjer 600 lokalt baserade företag och jordbruk med skräddarsytt tekniskt stöd, skapar upp till 24 000 direkta och indirekta arbetstillfällen och ger 12 000 unga människor tillgång till yrkesutbildning i sådana branscher som jordbruk, skogsbruk, turism och fiske. Senegal deltar också i ett regionalt projekt för stöd till brottsbekämpande organ. Nya projekt, som håller på att utvecklas, skulle kunna bredda arbetet till att även omfatta bättre migrationshantering och underlätta återintegrering av 3 000 senegaleser och förse 200 samhällen och 30 000 potentiella migranter med varnande upplysningar, liksom även stödja stärkta folkbokföringssystem och skapa möjligheter till inkomst och sysselsättning i områden som har hög migrationspotential. I oktober 2016 antog vidare Europeiska utvecklingsbanken ett projekt om inre säkerhet och gränsförvaltning för att förbättra den inre säkerhetstjänstens kamp mot terrorism, organiserad brottlighet, gränsförvaltning och kamp mot irreguljär migration. Nästa steg • Fortsatt främjande av praktiskt samarbete på området återvändande och återtagande, även genom särskilda uppdrag till medlemsstaterna. • Intensifiera samarbetet på området kamp mot människosmuggling och ta itu med de bakomliggande orsakerna, även genom att snabbt genomföra de projekt som har antagits inom ramen för EU:s förvaltningsfond för Afrika. Mali Mali är viktigt både som ursprungs- och transitland för migranter och konfronteras dessutom med avsevärda utmaningar politiskt och när det gäller utveckling. 2016 anlände 9 305 människor irreguljärt till Europa från Mali via den centrala Medelhavsrutten, vilket var en 8 Uppgifter från Eurostat. 6 ökning jämfört med 2015. Över 100 000 av medborgarna i Mali är lagligt bosatta i EU och i medeltal 6 000–8 000 nya uppehållstillstånd beviljas varje år. Dialog och samarbete, inbegripet på hög nivå, har återigen intensifierats och omfattade besök av utrikesministrarna i Nederländerna och Italien. Mali är just nu ordförandeland för Rabatprocessens styrkommitté och kommer därför att spela en viktig roll under förberedelserna inför Vallettamötet för högre tjänstemän i februari 2017. Det stärkta samarbetet har bekräftats genom en gemensam förklaring som utfärdades när Nederländernas utrikesminister besökte Mali på uppdrag av EU:s utrikesrepresentant den 10–11 december. Frågan om skyddsbehov är särskilt angelägen, eftersom ca 135 000 maliska flyktingar finns i västafrikanska grannländer. Europeiska kommissionen har gett grundläggande humanitärt stöd till maliska flyktingar i Burkina Faso, Mauretanien och Niger. EU:s förvaltningsfond för Afrika kommer att stödja motståndskraft och självförsörjning för dessa flyktingbefolkningsgrupper, i samarbete med UNHCR upprätthålla fredlig samexistens mellan fördrivna grupper och lokalbefolkningen och underlätta för flyktingarna att frivilligt återvända till hemlandet. Migranter från Mali tenderar att återvända i mycket liten omfattning. Sedan början av året har totalt 119 malier återvänt till sitt hemland. Samarbetsformer för återtagande, inklusive utfärdande av provisoriska resehandlingar, varierar kraftigt beroende på konsulat, och flera medlemsstater rapporterar svårigheter och förseningar. För att angripa dessa utmaningar har Mali arbetat tillsammans med EU med återsändande av personer som uppehåller sig irreguljärt i unionen på basis av standardförfaranden som de två parterna enats om och som respekterar vardera partens skyldigheter. Tjänsteuppdrag har genomförts med detta för ögonen. Mali är också ett viktigt transitland för migranter från de västafrikanska länderna som rör sig mot Medelhavet. Till följd av insatserna mot människosmuggling i Niger riskerar Mali att bli ett allt vanligare alternativt transitland. Detta underlättas av den mycket skiftande säkerhetssituationen i de centrala och norra delarna av landet. Mali har gett uttryck för stor beslutsamhet att motverka olaglig smugglingsverksamhet och slå ner på kriminella nätverk. Samarbetet kommer att drivas vidare i full fart under de kommande månaderna och inriktas på att angripa risken för att Mali utvecklas till ett transitland och samtidigt fullt ut respektera Ecowasramverket 9. Mali är i dag en av de största stödmottagarna inom ramen för EU:s förvaltningsfond för Afrika. Förutom projekt som redan har godkänts inom ramen för EU:s förvaltningsfond för Afrika sedan januari 2016 väntas ytterligare tre projekt bli godkända inom kort, däribland biometrisk folkbokföring, återintegrering av återvändande personer, medvetandehöjande kampanjer om riskerna med irreguljär migration och ungdomsarbetstillfällen för 8 000 unga människor på landsbygden och i städerna. Det rör sig om projekt som kommer att bistå 16 000 strandade migranter, underlätta återvändandet för 4 000 migranter i transit i grannländerna och stödja hållbar återintegrering av 4 000 malier i deras hemsamhällen. Nästa steg • Upprätthålla en nära dialog med Mali i egenskap av ordförande för Rabatprocessen under förberedelserna inför Vallettamötet för högre tjänstemän i februari 2017. • Övervaka och reagera på situationen avseende skydd och fördrivning. 9 I protokollet för de västafrikanska staternas ekonomiska gemenskap (Ecowas) om fri rörlighet för personer, bosättning och etablering anges att gemenskapens medborgare har rätt att resa in, bosätta sig och etablera sig på medlemsstaternas [Ecowas] territorium. 7 • • Intensifiera arbetet med Mali på området transit som prioriterad åtgärd. Stärka samarbetet för verksamma återsändanden. Projekt inom ramen för Internationella organisationen för migration för Västafrika och Libyen Såsom en del av EU:s partnerskapsmetod har Tyskland och Italien utvecklat ett innovativt regionalt initiativ tillsammans med Internationella organisationen för migration i 14 länder. Det nya initiativet för skydd och återintegrering av migranter i Afrika är värt 100 miljoner euro och inriktas på följande: 1. Stödja frivilligt återvändande och återintegrering av 24 000 migranter från transitländer i Afrika liksom återintegrering av migranter som återsänds från Europa till sina hemsamhällen. 2. Etablera resurscentrum för migrationsåtgärder längs rutterna i Niger, Mali och Burkina Faso i syfte att stödja 58 000 utsatta migranter 3. Informera 200 000 migranter strandade på rutterna och 2 000 potentiellt migrationsgenererande samhällen om riskerna med irreguljär migration, alternativ i form av laglig och trygg migration, rättigheter och skyldigheter samt möjligheter till frivilligt återvändande och återintegrering. 4. Systematisk uppgiftsinsamling på strategiska punkter längs migrationsrutterna kommer att etableras. Uppgifter kommer i första hand att samlas in om migrationsdemografi, migrationsströmmar och migrationsvägar, och de kommer att tjäna till ge närmare information om drivkrafter bakom migration. För att se till att insatsernas blir långsiktiga och samordnas väl kommer kapacitetsuppbyggnad hos nationella myndigheter och viktiga berörda parter att integreras med alla åtgärder, oberoende av om de inriktas på skydd, återvändande eller återintegrering, upplysning och medvetandehöjande kampanjer eller uppgiftsinsamling och analys. Etiopien Antalet etiopiska medborgare som anlände på den centrala Medelhavsrutten 2016 uppgick till 3 363, medan över 30 000 etiopier är reguljärt bosatta i Europa och i medeltal 4 000–5 000 nya uppehållstillstånd utfärdas varje år. Landet utgör en särskild utmaning på grund av svåra politiska omständigheter. Kontinuerligt samarbete mellan EU och Etiopiens regering kommer att bli avgörande för att stödja de nödvändiga politiska reformer som syftar till att tackla de missförhållanden som ligger till grund för oroligheterna sedan november 2015. Etiopiens och den större regionens inre stabilitet står på spel, och EU:s insatser bör hjälpa till att undvika en genomgripande kris i regionen och de oundvikliga följdverkningar den skulle få. Sedan oktober har framgångar med återsändande och återtagande varit mycket små, vilket också hänger samman med den politiska situationen. Sedan början av året har totalt 172 etiopier som uppehöll sig irreguljärt i EU-länder återsänts till Etiopien. Trots svårigheterna har den tekniska dialogen fortgått, och några uppmuntrande tecken registreras i detta sammanhang. En workshop om återtagande planeras till början av 2017. Etiopien kommer vidare att ta över ordförandeskapet för Khartoumprocessen den 15 december 2016. Samarbete om återtagande är en del av ett större arbete som EU driver på migrationsområdet. Efter Uganda är Etiopien det afrikanska land som har det största antalet flyktingar (783 000). EU-stöd till utveckling och skydd för flyktingar i Etiopien har fortsatt under genomförandet 8 av det regionala utvecklings- och skyddsprogrammet för Afrikas horn, inriktat på stöd för över 100 000 flyktingar av de uppskattningsvis 415 000 somaliska och eritreanska flyktingar som nu finns i Etiopien, liksom stöd till värdsamhällena, och däri ingår särskilda åtgärder för att skydda barn. Etiopien är en av de större stödmottagarna inom ramen för EU:s förvaltningsfond för Afrika, t.ex. är ett projekt inriktat på att stärka motståndet hos en miljon jordbrukare i utsatta områden som tenderar att drabbas av våldsamma konflikter. Ytterligare program är på gång för att stödja sysselsättningsskapande åtgärder, särskilt för flyktingar, liksom för att stödja arbetet på att skapa ett folkbokföringsregister. EU har förklarat sig berett att ge ekonomiskt stöd till de nyligen planerade industriparkerna, vilka inte bara förväntas ge arbeten åt etiopier utan där också ca 30 000 arbeten kommer att reserveras för flyktingar. Nästa steg • Upprätthålla en nära dialog med Etiopien i egenskap av ordförande för Khartoumprocessen under förberedelserna inför Vallettamötet för högre tjänstemän i februari 2017. • Fortsätta att bygga på de första steg som tagits mot att förbättra samarbetet på området återvändande och återtagande. • Stärka ytterligare stöd till Etiopien i egenskap av transitland och destinationsland för migranter och flyktingar. 2.2 Utvecklingen av samarbetet rörande migrationshantering med andra länder Som denna lägesrapport visar är framstegen inom partnerskapsramen med de fem prioriterade länderna fortfarande ojämna och kräver fortsatta insatser. Det särskilda ekonomiska och politiska engagemang som krävs för att föra utvecklingen framåt med de prioriterade länderna visar att detta inte bör minskas. Samtidigt fortsätter ett förstärkt migrationssamarbete i partnerskapsramens anda att främjas också med andra parter än de prioriterade länderna. Detta bereder också vägen för en eventuell utvidgning av prioriteringarna inom den närmaste framtiden. Jordanien, Libanon Prioriteringarna för partnerskapet mellan EU och Libanon och den bifogade pakten (med fastställande av ömsesidiga åtaganden när det gäller att ta itu med följderna av flyktingkrisen) antogs den 11 november 2016. Man har också enats om prioriteringarna för partnerskapet mellan EU och Jordanien, också det med en pakt, och dessa bör antas formellt före årets slut vid det kommande associeringsrådet. De prioriterade åtgärderna i pakten kommer att finansieras genom de ytterligare EU-medel som utlovats för Libanon och Jordanien vid Londonkonferensen, inbegripet minst 1 miljard euro som ska anslås under 2016 och 2017. Till den 1 november 2016 hade EU redan anslagit 666 miljoner euro till Libanon och Jordanien genom olika instrument, däribland EU:s regionala förvaltningsfond för insatser med anledning av krisen i Syrien och humanitärt bistånd. Mot bakgrund av detta kommer EU att inleda förhandlingarna om avtalen mellan EU och Jordanien om återtagande och förenklade viseringsförfaranden och fortsätta förhandlingarna om partnerskapet för rörlighet mellan EU och Libanon. Afghanistan, Pakistan, Bangladesh och Iran När det gäller Afghanistan har genomförandet av den gemensamma vägen framåt i migrationsfrågor mellan Afghanistan och EU fortsatt, med ett första möte i den gemensamma arbetsgruppen den 30 november. 9 När det gäller Pakistan diskuterades migrationsfrågor den 24 november i den gemensamma kommittén, med ett särskilt fokus på genomförandet av återtagandeavtalet mellan EU och Pakistan. Dessa ansträngningar har redan gett resultat i fråga om återvändande. Dessutom har kommissionen intensifierat arbetet med att inrätta en elektronisk plattform som syftar till att minska svårigheterna att hantera återtaganden. Ett närmare samarbete i migrationsrelaterade frågor kommer att initieras med Iran, ett ursprungs-, transit- och destinationsland som härbärgerar ett större antal flyktingar, och med vilket en övergripande dialog om migration kommer att inledas under första halvan av 2017. Som en del av partnerskapsramen avser EU att intensifiera samarbetet under de kommande månaderna och främja ett regionalt tillvägagångssätt för att säkerställa skyddet och den hållbara återanpassningen av fördrivna afghanska medborgare i deras ursprungsregion i samarbete med UNHCR. När det gäller Bangladesh har EU ökat sitt politiska engagemang för att följa upp den överenskomna utvecklingen av standardförfaranden för återvändande, användning av identifieringsuppdrag, informationskampanjer och projekt för återanpassning. De senare projekten kommer inom kort att inledas om framsteg kan skönjas i den migrationsdialog som inleddes i april 2016. Samarbetet med Bangladesh kommer att ytterligare utökas under de kommande månaderna som en förberedelse för det utökade stödet enligt partnerskapsramen. Egypten Även om antalet irreguljära migranter som lämnat Egypten i år uppskattas ha ökat med 15 % (cirka 13 000 migranter har nått Italien från Egypten), är det totala antalet fortfarande relativt lågt och har minskat sedan oktober. Situationen fortsätter att övervakas noggrant och dialogen har förstärkts genom de besök som kommissionsledamoten med ansvar för den europeiska grannskapspolitiken och kommissionsledamoten med ansvar för migration, inrikes frågor och medborgarskap gjorde i oktober respektive i november. Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån genomförde ett sonderande besök i Egypten i oktober. Stödet till UNHCR:s arbete för att säkerställa internationellt skydd i Egypten genomförs inom ramen för det regionala utvecklings- och skyddsprogrammet för Nordafrika. Migration och rörlighet kommer också att vara en av de framtida prioriteringarna i partnerskapet mellan EU och Egypten som kommer att forma EU:s bilaterala stöd för de tre kommande åren inom ramen för den reviderade europeiska grannskapspolitiken. EU:s regionala förvaltningsfond för insatser med anledning av krisen i Syrien och EU:s förvaltningsfond för Afrika tillhandahåller ytterligare verktyg för ekonomiskt bistånd till kapacitetsuppbyggnad, skydd av utsatta grupper, socioekonomiskt stöd till migrationsbenägna grupper och förstärkta gemensamma insatser mot människosmuggling och människohandel. Prioriteringarna för partnerskapet med Egypten kommer att omfatta en migrationsdimension. När dessa bekräftats kommer EU omedelbart att intensifiera samarbetet med Egypten på detta område genom särskilda besök av högre tjänstemän och med stöd av berörda EU-byråer och medlemsstater. Libyen Libyen är den främsta utgångspunkten för den centrala Medelhavsrutten, och ett nav för konvergerande migrationsrutter med ursprung i både västra Afrika och Afrikas horn. EU:s åtgärder när det gäller migration i Libyen är begränsade så länge som det inte finns någon fungerande nationell regering med samlad kontroll över brottsbekämpande och militära organ. 10 Utöver det befintliga samarbetet mellan medlemsstaterna vid Medelhavet och den libyska kustbevakningen genom Medelhavsnätverket Seahorse, har ett antal projekt initierats sedan juni 2016, inbegripet utbildning av den libyska kustbevakningen genom insatsen Eunavfor Med Sophia, och förberedelser inför inrättandet av det libyska samordningscentrumet för sjöräddning med stöd av den italienska kustbevakningen 10. Medlemsstaterna uppmanas lämna de bidrag som är nödvändiga för att upprätthålla Sophia-insatsens operativa kapacitet. Den gemensamma kommittén för EU och Libyen om integrerad gränsförvaltning inrättades i augusti som forum för diskussioner om gränsförvaltning. Ett trilateralt möte med utrikesministrarna från Libyen, Niger och Tchad om gränsförvaltning med EU:s stöd har följts upp av ett möte mellan EU:s delegationer i de berörda länderna, och ytterligare ett möte planeras i början av 2017. Under de närmaste månaderna avser EU att intensifiera sina redan betydande ansträngningar i samarbete med internationella partner, särskilt Internationella organisationen för migration (IOM), för att hantera den humanitära situationen för migranter som är strandsatta i Libyen. Huvudsyftet med ett sådant samarbete är att erbjuda en möjlighet till återvändande som alternativ för migranter som lever under svåra förhållanden. Genomförandet av projekt till ett värde av ca 20 miljoner euro pågår, i syfte att underlätta frivilligt återvändande av strandsatta migranter, stödja värdsamhällen genom skapandet av sysselsättningsmöjligheter för lokala samhällen och migranter, ge stöd åt utsatta migranter, och syftar till att förbättra levnadsförhållandena i förvar. Avsikten är att ytterligare intensifiera dessa ansträngningar vid sidan om den utbildning av kustbevakningen som erbjuds. Förutom insatserna för att kartlägga de viktigaste problemen kring migration i landet och ett pilotinitiativ som syftar till samhällsstabilisering i områden som drabbats av internflyktingar och transitflyktingar, utvecklas en åtgärd med en budget på 20 miljoner euro för att hjälpa migranter vid landstigningsplatser och i förvar samt utöka det humanitära biståndet för återvändande till hemlandet (med ett ursprungligt mål på 5 000 migranter) och återanpassning. Västafrika Den irreguljära migrationen från Elfenbenskusten till Europa har stadigt ökat från 2 000 människor år 2014 till 5 000 år 2015 och 10 000 mellan januari och september 2016 11. Guinea har varit bland de fem främsta ursprungsländerna för migranter under flera månader och kommer på andra plats när det gäller antalet migranter i Agadez. Ghana är ett ursprungsoch transitland för såväl lagliga som irreguljära migranter. År 2015 fanns det omkring 125 000 lagligen bosatta ghananer i EU och samma år befanns 5 600 ghananer vistas irreguljärt i EU. Dessa tre viktiga ursprungs- och transitländer för irreguljär migration i Afrika söder om Sahara omfattas inte av EU:s förvaltningsfond för Afrika 12. För att inleda en dialog och komma överens om mål som rör migration kommer EU att föreslå en utvidgning av det geografiska tillämpningsområdet för EU:s förvaltningsfond för Afrika. 10 11 12 Målet är att göra det möjligt för den libyska kustbevakningen att utföra gränsbevakning och sök- och räddningsinsatser samt andra kustbevakningsuppgifter (t.ex. fiskerikontroll, förhindrande av oljesmuggling) längs de libyska kusterna Uppgifter från Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån. Den 1 december hade 12 000 människor från Elfensbenskusten registrerats i Italien under 2016. För närvarande omfattas 23 länder av EU:s förvaltningsfond för Afrika: Burkina Faso, Kamerun, Tchad, Gambia, Mali, Mauretanien, Niger, Nigeria, Senegal, Algeriet, Egypten, Marocko, Tunisien, Libyen, Djibouti, Eritrea, Etiopien, Kenya, Somalia, Sydsudan, Sudan, Tanzania och Uganda. 11 Ytterligare stöd kommer också fortsättningsvis att erbjudas Mauretanien, ett betydande transitland som redan samarbetar med EU när det gäller migrationshantering. De val som nyligen hållits i Gambia öppnar nya möjligheter för en förstärkt bilateral relation med detta ursprungsland från vilket under 2016 över 11 000 personer har anlänt irreguljärt till EU via den centrala Medelhavsrutten. Afrikas horn Migrationssamarbetet mellan EU och länderna i regionen har byggts upp sedan november 2015, i enlighet med toppmötet i Valletta. En särskild ram för att hantera alla aspekter av migrationshantering, inklusive främjande av samarbete i kampen mot smuggling av migranter och människohandel inom och mellan alla länder i regionen, särskilt från Etiopien till Egypten via Sudan, tillhandahålls av Khartoumprocessen. Ett möte mellan högre tjänstemän inom processen är planerat till den 16 december i Addis Abeba och kommer att förbereda nästa steg i samarbetet. EU har särskilt engagerat sig för att skydda och stödja flyktingar i regionen. Utöver det humanitära biståndet har det regionala utvecklings- och skyddsprogrammet för Afrikas horn lett till fem projekt för skydd och hållbara försörjningsmöjligheter för flyktingar och värdsamhällen i Etiopien, Kenya, Somalia, Sudan och Uganda, samt ett förstärkt engagemang i Uganda till följd av den senaste tidens inflöde av fördrivna människor efter konflikten i Sydsudan. Kenya har aviserat sin avsikt att stänga flyktinglägret i Dadaab som för närvarande rymmer 350 000 somaliska flyktingar. Om landet genomför detta beslut kan det få allvarliga negativa konsekvenser för hela regionen. Nästa steg • • • • • • • Slutföra det formella antagandet av pakten för Jordanien och inleda förhandlingar om överenskommelser om visalättnader och återtagande. Slutföra förhandlingarna om partnerskapet för rörlighet med Libanon. Förstärka det regionala arbetet med fördrivna afghanska medborgare för att underlätta deras hållbara återanpassning i samarbete med UNHCR. Utöka arbetet med Egypten på basis av de prioriteringar för partnerskap som håller på att avslutas. Ytterligare förstärka arbetet i Libyen för att hantera situationen med migranter som är strandsatta i landet. Utöka det geografiska tillämpningsområdet för EU:s förvaltningsfond för Afrika till att omfatta Elfenbenskusten, Ghana och Guinea. Fortsätta och utvidga samarbetet inom ramen för Khartoumprocessen. 3. De viktigaste verktygen och instrumenten för det fortsatta genomförandet av partnerskapsramen 3.1 Förstärka medlemsstaternas arbete med återvändande Partnerskapsramen har lagt grunden för ett ökat samarbete mellan EU:s medlemsstater och partnerländer i fråga om återvändande och återtagande. I synnerhet kan identifieringsuppdrag från partnerländerna till medlemsstaterna lösa de fall där återvändandena inte har avslutats. Det har emellertid förekommit fall där med partnerländerna redan överenskomna 12 identifieringsuppdrag inte hade genomförts och där orsaken var att medlemsstaterna inte förmådde vidta lämpliga interna åtgärder inom de nödvändiga tidsramarna. En del av orsakerna till den låga andelen återvändande ligger inom EU själv. Endast en bråkdel av migranter som irreguljärt reser in i EU från de fem prioriterade länderna nås idag av ett beslut om återvändande. Även om detta delvis kan förklaras med möjliga asylansökningar, är det uppenbart att det finns betydande luckor i hanteringen som behöver åtgärdas. I enlighet med EU-lagstiftningen bör beslut om återvändande utfärdas till alla irreguljära migranter som inte har rätt att kvarstanna på EU:s territorium. För att säkerställa ett effektivt återvändande krävs det att medlemsstaterna har inrättat lämpliga förvaltnings- och genomförandesystem – och att de avsätter tillräckliga resurser för att hantera återvändandeförfaranden och säkerställa att de som måste återvända inte avviker. I detta syfte bör de fullt ut använda sig av de tillämpliga EU-bestämmelserna. Ett flertal åtgärder pågår i syfte att förbättra återvändandesystemets effektivitet inom EU. Dessa bör skyndsamt genomföras och medlemsstaternas förfaranden förstärkas. Genomförandet av partnerskapsramen har också avslöjat brister när det gäller insamlandet och delandet av uppgifter om återvändande mellan medlemsstaterna. Ett frågeformulär sändes till medlemsstaterna vid utarbetandet av denna rapport. Även om så gott som samtliga medlemsstater besvarade frågeformuläret gav de insamlade uppgifterna endast en fragmenterad och ofullständig bild av situationen i hela EU. För att åtgärda denna brist har kommissionen påskyndat inrättandet av en operativ databas om återvändande inom det integrerade programmet för hantering av återvändande (Irma) som initierades tidigare under 2016, och tillhandahåller utbildning i medlemsstaterna om dess användning. Uppgifter från medlemsstaterna till Irma-databasen kommer att vara nödvändiga under de kommande månaderna för att övervaka framstegen i genomförandet av partnerskapet och främja uppnåendet av resultat. 3.2 Operativa verktyg Europeiska sambandsmän för migration Tack vare de förenade ansträngningarna från medlemstaterna och EU:s institutioner har europeiska sambandsmän för migration utsetts för alla de länder som prioriterats i partnerskapsramen. Ett omfattande förberedande utbildningsprogram har inrättats för alla europeiska sambandsmän för migration (inklusive för de fem prioriterade länderna) och ska följas av deras utstationering i början av 2017. Det är viktigt att medlemsstaternas sambandsmän och de europeiska sambandsmännen samarbetar fullt ut, utbyter all relevant information och agerar gemensamt. Samarbetet med byråer Diskussioner har inletts om hur sakkunskapen hos de relevanta EU-byråerna i tredjeländer ska tas till vara fullt ut. Det utvidgade mandatet för Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och Europol ger nya möjligheter att samarbeta med tredjeländer. Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån för diskussioner med myndigheterna i flera länder för att ingå samarbetsavtal: Libyen, Marocko, Senegal, Mauretanien, Egypten och Tunisien. Byrån utstationerar också en sambandsman i Niger. Även Europol, det europeiska stödkontoret för asylfrågor och Eurojust bör utveckla sin roll i den yttre dimensionen, särskilt i de prioriterade länderna. 3.3 Politiska verktyg 13 I meddelandet om partnerskapsramen i juni 13 betonades att EU:s politik i sin helhet bör bidra till partnerskapsramens genomgörande. Hittills har ekonomiskt stöd varit det viktigaste verktyget för genomförandet av partnerskapet. För att partnerskapet ska kunna förbli trovärdigt och leva upp till sina strategiska mål måste EU:s politik på andra områden, däribland handel, viseringspolitik, grannskapspolitiken, energi, klimat, miljö, maritima frågor och fiske, jordbruk, digital politik och utbildning, underlätta och stödja partnerskapet. Detta kommer att vara en central prioritering under de kommande månaderna, med ett särskilt fokus på handelspolitiken. Handel bidrar i synnerhet till att motverka de underliggande orsakerna till irreguljär migration genom att skapa ekonomiska möjligheter i partnerländerna genom frihandelsavtal eller unilaterala förmåner. Kopplingar och synergieffekter mellan handelspolitik och migration ska utvecklas ytterligare. Rörlighet i utbildningssyfte utgör ett viktigt sätt att erbjuda nya möjligheter att främja rörlighet inom partnerskapsramen. Inom Erasmus+ har sammanlagt 1 165 mobilitetsåtgärder redan erbjudits Jordanien, Libanon, Etiopien, Mali, Niger, Nigeria och Senegal 14 och finansierats under 2016. 77 stipendier beviljades för gemensamma Erasmus Mundusmasters 15 med hög efterfrågan från i synnerhet Etiopien och Nigeria, och sju stipendier för gemensamma doktorat finansierades. Elva Erasmus+-projekt för kapacitetsuppbyggnad involverar de prioriterade länderna. Efterfrågan på rörlighet för personal och studenter från universitet är betydligt högre än den tillgängliga budgeten i regionen söder om Sahara. EU står berett att intensifiera detta arbete och finansiera ytterligare 5 000 Erasmus+-utbyten för studiepoäng och 110 Erasmus Mundusutbyten för gemensamma masters 16, som en del av arbetet med partnerskapsramen och utifrån partnerländernas behov och absorptionsförmåga. Dessutom erbjuder Marie Skłodowska-Curie-insatsen finansieringsmöjligheter för utbyte av forskare och den första ansökningsomgången under 2016 av det interafrikanska akademiska utbytesprogrammet möttes av ett starkt gensvar. 53 ansökningar mottogs, varav 7 projekt kan finansieras (motsvarar 543 utbyten). Parallellt med utbyten, stipendier och forskningsfinansiering, underlättar initiativ för anpassning och harmonisering, kvalitetssäkring och ackreditering det ömsesidiga erkännandet av akademiska kvalifikationer, såväl inom Afrika som visavi EU. Sammanlagt ungefär 50 000 nya uppehållstillstånd utfärdas varje år till medborgare i de fem prioriterade länderna. Med de gällande reglerna skulle laglig migration kunna organiseras på ett mer effektivt sätt. Även om antalet tredjelandsmedborgare som för laglig migration tillåts på deras territorium beslutas av medlemsstaterna på nationell nivå behöver detta inte utesluta att intresserade medlemsstater samarbetar för att underlätta ett samarbete om laglig migration med utvalda tredjeländer. Detta tillvägagångssätt skulle, om det provas, kunna bidra till att öka partnerskapsramens verkan och bidra till att minska användandet av irreguljära migrationsvägar. 13 14 15 16 . COM(2016) 385 final av den 7 juni 2016. Jordanien 517, Libanon 405, Etiopien 118, Mali 64, Niger 2, Nigeria 5 och Senegal 54. Etiopien 50, Jordanien 6, Libanon 5, Nigeria 14 och Senegal 2. Erasmus+-utbyte för studiepoäng är ett kortvarigt utbyte på mellan 3 och 12 månader (traditionellt Erasmusutbyte) som möjliggör för studenter att erhålla studiepoäng från europeiska universitet, som sedan erkänns av studentens egen utbildningsinrättning. Denna åtgärd kan också finansiera utbyten i båda riktningarna för utbildning av personal. Erasmus Mundus gemensamma masters: konkurrenskraftiga stipendier på hög nivå för framstående studenter som är intresserade av att göra en gemensam Erasmus Mundus-master i minst två olika europeiska länder. 14 När det gäller vidarebosättning slutligen och utöver rådets slutsatser av den 20 juli 2015 om att vidarebosätta 22 504 människor som behöver skydd, vilket inkluderar en möjlighet för medlemsstaterna att vidarebosätta från de prioriterade länderna, särskilt Etiopien och Niger, undersöks ytterligare möjligheter att tillhandahålla legala vägar för dem som behöver skydd, exempelvis genom det nyligen framlagda förslaget om en unionsram för vidarebosättning som nu diskuteras av lagstiftarna. Nästa steg • • • • • • Förstärka de interna administrativa förfarandena när det gäller återvändande och förbättra uppgiftsinsamlingen för att få en tydligare bild av den operativa verkligheten. Slutföra utstationeringen av de europeiska sambandsmännen för migration. Förstärka bidraget från EU-byråernas arbete. Bedöma behovet av ökad vidarebosättning från relevanta prioriterade länder. Mobilisera alla politiska åtgärder och verktyg för att bredda arbetet med partnerskapsramen, med särskilt fokus på handel och laglig migration. Erbjuda upp till 5 000 Erasmus+-utbyten för studiepoäng och 110 utbyten för gemensamma Erasmus Mundus-masters, som en del av arbetet med partnerskapsramen. 3.4 Finansiella instrument och verktyg Ett flertal av EU:s finansieringsinstrument fortsatte att stödja genomförandet av partnerskapsramen, särskilt Europeiska utvecklingsfonden (EUF) 17, finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete 18, det europeiska grannskapsinstrumentet 19, asyl-, migrations- och integrationsfonden 20 och instrumentet som bidrar till stabilitet och fred 21. EU:s förvaltningsfond för Afrika EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration omfattar sammanlagt 23 länder. Dess nuvarande tillgångar uppgår till 2,4 miljarder euro från EUF och ett flertal av EU-budgetens finansieringsinstrument och omfattar ytterligare 500 miljoner euro från EUF:s reserv. Hittills har EU:s medlemsstater utlovat 82 miljoner euro. Sedan november 2015 har 64 program i de tre regionerna godkänts till ett totalt belopp på 1 miljard euro. Hittills har kontrakt för program slutits på 471 miljoner euro, medan tre kontrakt för program värda 27,5 miljoner 17 18 19 20 21 . http://ec.europa.eu/europeaid/funding/funding-instruments-programming/funding-instruments/europeandevelopment-fund_en. Europeiska utvecklingsfonden (EUF) är inrättad i form av ett internationellt avtal mellan EU och dess partnerländer. Detta partnerskapsavtal mellan EU och AVS-länderna, även kallat Cotonouavtalet, ingicks 2000 och ses över vart femte år. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020 (EUT L 77, 15.3.2014, s. 44). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument (EUT L 77, 15.3.2014, s. 27). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014 av den 16 april 2014 (EUT L 150, 20.5.2014, s 168). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred (EUT L 77, 15.3.2014, s. 1). 15 euro kommer att ingås före årets slut. Förberedelser har vidtagits för framtida insatser att finansieras genom EU:s förvaltningsfond för Afrika med beaktande av pågående politiska dialoger, och 42 nya projekt som uppgår till ungefär 589 miljoner euro väntar på godkännande i december. Sedan inrättandet har förvaltningsfonden för Afrika uppnått en balanserad fördelning av medel över de strategiska prioriteringarna och, också tack vare fondens flexibilitet och snabbhet, medfört en positiv utveckling till stöd för genomförandet av partnerskapsramen. Den har på ett betydande sätt bidragit till att inkludera migration i den politiska dialogen mellan Afrika och EU genom att skapa ytterligare incitament för samarbete på centrala områden. Det strategiska användandet av detta instrument kommer att vara mycket viktigt för att uppnå vidare framgångar med partnerskapsramen. I detta syfte kommer den strategiska styrelsen för EU:s förvaltningsfond för Afrika att sammanträda den 13 december 2016. Annan finansiell utveckling Med tanke på EU:s förvaltningsfond för Afrikas begränsade geografiska tillämpningsområde har ansträngningar gjorts för att öka effekten av andra instrument. Särskilt har Europaparlamentet och rådet nyligen enats om att godkänna ytterligare ungefär 726,7 miljoner euro i budgeten för 2017 för att fortsatt stödja utvecklingen av migrationens yttre dimension. 4. Den europeiska yttre investeringsplanen För att åstadkomma en långsiktig minskning av de bakomliggande faktorer som driver på migrationen måste de ekonomiska utsikterna för EU:s partnerländer, i synnerhet i Afrika, förändras. För att genomföra en agenda med en sådan omfattning måste resurserna ökas. Den offentliga sektorn kommer att spela sin roll men nu mer än någonsin behövs den privata sektorn för att investera i en långsiktig och hållbar utveckling. Det handlar inte bara om utvecklingssamarbete eller migrationshantering; det handlar också om att skapa och utnyttja framtidens snabbt växande marknader som även kan ge reell avkastning genom arbetstillfällen och tillväxt i EU. I september lade kommissionen fram förslag till en ny yttre investeringsplan. Genom att utnyttja katalysatoreffekten av drygt 4 miljarder euro i EU-finansiering, framför allt utvecklingsbistånd, kan EU ge minst 44 miljarder euro, eller upp till 88 miljarder euro i ytterligare investeringar, om medlemsstaterna och andra parter matchar EU:s bidrag. Europeiska rådets slutsatser av den 21 oktober bekräftade betydelsen av den yttre investeringsplanen 22 (EIP) för genomförandet av partnerskapet. En ny europeisk fond för hållbar utveckling (EFSD) står i centrum för planen. Dess syfte är att stödja – genom tillhandahållande av finansiering i form av bidrag, garantier och andra finansiella instrument till stödberättigade motparter – investeringar och ge ökad tillgång till finansiering i partnerländer i Afrika och EU:s grannskap. Det skulle ge en viktig impuls till utveckling genom ett innovativt utnyttjande av stöd från den privata sektorn. 22 Förslaget om att inrätta en ambitiös yttre investeringsplan ingick i meddelandet om upprättandet av en ny partnerskapsram i juni och framfördes sedan av kommissionens ordförande Juncker i hans tal om tillståndet i unionen den 14 september 2016 (och i ett åtföljande meddelande COM(2016) 581). Den föreslagna planen omfattar ett förslag till en europeisk fond för hållbar utveckling (EFSD). 16 Rådet har nu enats om sin ståndpunkt. När det gäller framstegen i Europaparlamentet har kommissionen stött arbetet inom Europaparlamentets budgetutskott och utvecklingsutskott. Den parlamentariska processen och trepartsmöten mellan parlamentet, rådet och kommissionen torde starta i början av nästa år, med målet att få förordningen antagen under första halvåret 2017. Den yttre investeringsplanen innehåller även konkreta åtgärder för att främja investeringar i dessa länder och stöd för vidare förbättringar i företagsklimatet. Utländska investerare – däribland många EU-företag – ser den enorma potentialen hos dessa marknader och kan bidra till dessa ekonomier på ett sätt som gynnar alla. Det tyska och det italienska ordförandeskapet för G20 och G7 har också understrukit behovet av en stabil investeringsmiljö som grund för en hållbar ekonomisk utveckling i Afrika, en fråga som också kommer att stå på dagordningen för toppmötet mellan EU och Afrika under hösten 2017. Kommissionen kommer dessutom att intensifiera sin inriktning på ekonomisk diplomati och integrera detta i partnerskapsramen där så är lämpligt. 5. Slutsatser Partnerskapsramen har visat sig vara ett effektivt redskap för att förstärka arbetet med migrationens yttre dimension, även om de uppnådda framstegen varierar bland de prioriterade länderna. I Niger och Mali har processen tagit fart och börjar få effekt i praktiken. Detta arbete behöver fortgå och möjliga omläggningar av migrationsvägarna behöver övervakas noggrant. I de övriga prioriterade länderna förstärks samarbetet men ett fortsatt kontinuerligt arbete behövs för att upprätthålla de framsteg som redan gjorts och leda till konkreta resultat. Det är också nödvändigt att upprätthålla takten och kraften i engagemanget för att klargöra för partnerna att detta är en process som kräver ett övergripande och varaktigt engagemang från alla om det ska lyckas på lång sikt. Medlemsstaternas engagemang på hemmaplan är avgörande för genomförandet. Som Europeiska rådet påminde om är det nödvändigt att de nationella ministrarna står fast vid sitt politiska åtagande. Det är också viktigt att de nationella administrativa förfarandena för återvändande intensifieras och att uppgifter samlas in för att göra det möjligt att mäta framstegen. Ekonomiska resurser och andra tillgångar kommer att behöva användas strategiskt för att främja en bättre migrationshantering och motverka de bakomliggande orsakerna i ursprungsoch transitländerna, bland annat genom att skyndsamt avsluta förhandlingarna om den yttre investeringsplanen. Den uppsättning politiska åtgärder som kopplas till partnerskapsramen kommer att behöva breddas efter de linjer som anges i denna rapport för att skräddarsy tillvägagångssätt till varje enskilt prioriterat land. Detta knyter an till behovet att utnyttja synergieffekter mellan Vallettatoppmötesprocessen och partnerskapsramen till fullo, för att maximera den gemensamma potentialen hos de två spåren. På kort sikt fortsätter fokus att ligga på de fem prioriterade länderna för att fortsätta åstadkomma resultat och säkerställa en hållbar process. Baserat på de erfarenheter som vunnits, och med beaktande av de tillgängliga ekonomiska resurserna och behovet av att undvika att minska effekten av EU:s och medlemsstaternas åtgärder genom att försöka få dem att omfatta för mycket, kommer man att ta ställning till ett eventuellt utvidgande av det nuvarande tillvägagångssättet till andra länder och regioner. Parallellt kommer migrationssamarbetet att intensifieras med ett utvalt antal länder, däribland Afghanistan, Pakistan, Bangladesh, Egypten, Elfenbenskusten, Guinea och Ghana med vilka 17 arbete redan pågår. EU:s förvaltningsfond för Afrika kommer att utvidgas till Elfenbenskusten, Guinea och Ghana. Ett utökat engagemang i Libyen kommer också att bedrivas enligt beskrivningen i denna rapport. De framsteg som uppnås i dessa länder kommer fortsättningsvis att tas upp i ytterligare rapporter. Partnerskapsramen är nu igång och fungerar. Den har lyckats fördjupa migrationssamarbetet med de prioriterade länderna, grundat på ömsesidigt förtroende och ett förstärkt engagemang som ett gemensamt uppdrag för EU och medlemsstaterna. Denna positiva trend behöver nu resultera i en hållbar förbättring av den migrationshantering som utgör en gemensam utmaning. 18
© Copyright 2024