Dagen jag föddes föll 6 missiler från himlen.
Min familj har berättat hur de använde sig av smeknamnet ”Shish moshaki”,
”Sex missiler”.
Precis som universum är en konstant explosion så tänker jag på hur
mänskligheten detonerar explosioner för att kunna existera, erövra.
Min familj har vid ett flertal tillfällen berättat om livet i krig, hur de alltid hade
radion på för att kunna blir informerade om när planen var nära eller hur de
placerade tejp på fönstren för att förhindra att de skulle gå sönder på grund av
tryckvågen från en smäll.
Min familj har vid ett flertal tillfällen berättat om livet i krig, att gardinerna alltid
var neddragna för att förhindra att lampornas sken skulle fly och riskera att
synas av bombplan, eller att de aldrig riktigt vande sig av det dånande ljudet
av bomberna, så när radion alarmerade om bombplan så stängde de sina
ögon ovetande om de någonsin skulle få öppna dem igen.
På bråkdelen av en sekund sker explosion.
Där lever det förflutna och det som komma skall sida vid sida.
Jag ser allting väldigt tydligt, vi lösgör oss själva för att kunna bli fria.
Som 1-åring tog mina föräldrar mig till Sverige med hoppet om att jag skulle få
en trygg uppväxt långt ifrån turbulensens Iran.
27 år har nu gått.
Jag är nu en medborgare.
Jag välkomnar som medborgare de många nya förhoppningsfulla ansikten
som också vill bli medborgare likt mig.
När jag ser in i deras ögon ser jag mig själv.
Jag blir påmind om den jag var då och den resa jag gjort för att bli den jag är
idag.
1 Gradvis glömde jag mitt första språk för att kunna lära mig mitt nya språk.
Varje gång jag träffar en nyanländ som hör mig prata så kommer alltid
följdfrågan; ”Varför har du glömt ditt modersmål?
Jag var en immigrant, Jag blev en medborgare.
Jag lämnade den svenska vintern för det subtropiska klimatet på USAs
västkust. Jag kör bil från Los Angeles till gränsen vid Mexiko.
Jag ser en mur som sträcker sig hela vägen längst horisontlinjen i öst ända ut
mot havet i väst.
På ena sidan muren ligger ett gigantiskt köpcenter där människor köar för en
latte på Starbucks, på andra sidan muren finns endast en lång kö för att ta sig
till andra sidan.
I Kalifornien spenderar jag ofta dagarna genom att vandra i bergen som
omger staden. På min vandring så kan jag inte låta bli att tänka på alla dem
jag träffade i höstas. Alla de som var tvungna att vandra över berg för att
kunna ta sig till trygghet, till andra sidan.
Från bergen ser jag havet. Havet som idag är en av de mest frekventa
platserna för att illegalt närma sig ett möjligt medborgarskap.
Jag tänker på migranternas rörelse för att bli medborgare.
För 27 år sedan kom vi via en mellanlandning i forna Sovjetunionen med flyg
till Sverige.
-
2 Ett år har nu gått sedan den senaste stora flyktingvågen nådde oss.
Ankomstboenden har omvandlats till asylboenden. All den levnadsglädje och
nyfikenhet som jag möttes av de nyanlända för ett år sedan tycks ha bleknat
med tiden. Många har väntat i ovisshet över ett år i händerna på
myndigheternas beslut.
En lång paus.
Jag ser in i deras ögon, osäker på om jag ser mig själv i deras längre.
Jag lärde mig att undvika att bli personligt engagerad för att inte bli själsligt
ruinerad.
-
Familjer fragmenterade i exilens diaspora önskar bara att deras barn ska få
växa upp i en lugn och trygg miljö.
Barnen av immigranter är av världen men inte helt i världen.
3