Passivitetsrätten i skatterätten
JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Pål Swendsén Passivitetsrätten i skatterätten - Intressen i konflikt JUAN02 Teman i offentlig rätt Bengt Lundell 1 Innehåll 1 2 INLEDNING 1.1 Introduktion till ämnet 3 1.2 Syften och frågeställningar 3 1.3 Avgränsningar 4 1.4 Metod 4 1.5 Material 5 SKATTEPROCESSEN Uppgiftsskyldighet 6 2.2 Skatteverkets utredningsplikt 7 2.3 7 8 Skattetillägg Skatttebrott 8 10 PASSIVITETSRÄTTEN 11 3.1 Europakonventionen för mänskliga rättigheter 11 3.2 Vad inehåller passivitesrätten? 12 BAKOMLIGGANDE INTRESSEN 14 4.1 5 Förfrågan och föreläggande Sanktionssystemet 2.3.1 2.3.2 4 6 2.1 2.2.1 3 3 Hur motiveras passivitesprincipen? 14 AVSLUTNING OCH SLUTSATSER 17 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 18 RÄTTSFALLSFÖRTECKNING 20 2 1 Inledning 1.1 Introduktion till ämnet Skatteverket är den myndighet som ansvarar för att ta in skatter så att samhället kan finansieras. Detta är en apparat med stor administration. För att systemet ska fungera på ett effektivt och rättssäkert sätt spelar enskildas medverkan en avgörande betydelse. Varje skattebetalare har en uppgiftsplikt att förse Skatteverket med visst material till skatteutredningen. När någon handlat på ett sätt som medför att skattetillägg eller åtal kan aktualiseras, är incitamenten för att uppfylla uppgiftsplikten givetvis små. Om Skatteverket saknar material eller önskar kompletterande uppgifter finns olika medel att ta till. Vad gäller då, måste den skatteskyldige samarbeta? Får Skatteverket tvinga den enskilde att samarbeta med hot om vite? Svaret på dessa frågor är som vanligt att det beror på. I den svenska skatterätten aktualiseras i vissa fall en s.k. passivitetsrätt. Det är inte tillåtet att tvinga en person som är misstänkt för brott att bidra till utredningen mot sig själv. De flesta känner säkerligen igen uttrycket i en eller annan form. Om inte annat från amerikansk film där karaktären väljer att ta det femte (pleed the fifth), vilket syftar på det femte tillägget i USA:s konstitution. Men rättigheten väcker många frågor som inte varit uppe till några större diskussioner i Sverige. Däribland frågan på vilka grunder passivitetsrätten egentligen kan motiveras. 1.2 Syften och frågeställningar Uppsatsens syfte är att på ett övergripande plan undersöka passivitetsrättens innehåll och utsträckning inom den svenska skatterätten. Syftet därtill är att analysera hur passivitetsrätten motiveras i skattesystemet. För att uppnå dessa syften ska följande frågeställningar besvaras: Vad innebär rätten att vara passiv? 3 Vilka omständigheter måste vara uppfyllda för att passivitetsrätten ska kunna åberopas? Vid vilket skede av skatteutredningar uppstår möjligheten för den skatteskyldige att åberopa passivitetsrätten? Hur kan passivitetsrätten motiveras? Vilka intressen aktualiseras i en sådan diskussion? 1.3 Avgränsningar Uppsatsen behandlar de svenska reglerna om passivitetsrätt, inkluderat artikel 6 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR). Övriga konventionsstaters eller andra länders lagstiftning kommer inte att beröras. I syfte att inte sväva iväg gällande det sakliga innehållet görs ingen djupdykning i förutsättningarna för lämnande av felaktig uppgift eller en brottslig handling. Fokus ligger på passivitetsprincipen, inte de bakomliggande gärningarna. Gällande passivitetsrättens förhållande till tvångsåtgärder, såsom betalningssäkring och bevissäkring kommer detta utelämnas. 1.4 Metod I uppsatsen studeras de materiella reglerna och de intressen som ligger till grund för passivitetsprincipen. Det innebär att arbetet delvis bygger på en studie av gällande rätt och dess utformning. I syfte att besvara frågeställningarna och uppnå uppsatsen syfte används en rättsdogmatisk metod. Den rättsdogmatiska metoden har sin utgångspunkt i de allmänt accepterade rättskällorna. Relevant lagtext, rättspraxis och doktrin har studerats för att belysa passivitetsrätten. Uppsatsen fjärde frågeställning ämnar till att bidra med en analys av passivitetsrätten ur ett normativt perspektiv där frågor om bakomliggande 4 intressen och konkurrerande ändamål lyfts fram. Därigenom sker en tillämpning av det rättsliga materialet i annat syfte än att framställa gällande rätt. Målsättningen är att detta ska bidra till en ökad förståelse för passivitetsrättens tillämpning och syften. Därtill väcker en analys av de bakomliggande intressena en diskussion de lege feranda. Det då viktigt att beakta flera av de perspektiv som ryms inom passivitetsprincipens ramar. Det är möjligt att argumentera för att ämnet lämpade sig väl för en komparativ metod. Det hade t.ex. varit intressant att jämföra Sverige med övriga konventionsstater. Då litteraturen på området är relativ begränsad hade risken för materialbrist varit påtagbar, särskilt vid jämförelser med icke-engelskspråkigt land. Ett annat intressant metodval hade varit genomförandet av empiriska studier. Flera frågor rörande rättssäkerheten skulle behöva verkligt underlag för att kunna besvaras. Däribland frågan om hur medvetna skatteskyldiga är om sin rätt att vara passiv. Om inte bäraren av en rättighet är medveten om dess existens spelar knappast utformningen någon större roll. En sådan undersökning skulle bidra till diskussionen kring Skatteverkets befintliga (eller obefintliga) information om rättigheter. 1.5 Material Det material som ligger till grund för besvarandet av ovan ställda frågeställningar är främst lagtext samt doktrin. Doktrinen är hämtad från såväl Sverige som internationellt. Anledning till detta är för det första att det inte finns några stora mängder skrivna på svenska. Passivitetsprincipen är dessutom en viktig del av många länders rättsordningar och de bakomliggande intressena är ofta desamma. Viktiga rättsfall noteras utan fördjupning. Många avgöranden på området är begränsade till ett specifikt områdes materiella regler. I syfte att analysera passivitetsrätten på ett allmänt plan är användningen av rättspraxis relativt begränsad. 5 2 Skatteprocessen 2.1 Uppgiftsskyldighet Varje år fattar Skatteverket över 7 miljoner beslut om slutlig skatt.1 För att skatteprocessen ska fungera på ett effektivt och rättssäkert sätt grundar sig det svenska skattesystemet på medverkan från den skatteskyldige. Denna medverkan sker främst genom inlämning av skattedeklarationen. Systemet framstår i sin enkelhet som logiskt eftersom den skatteskyldige är den som enklast och billigast har eller kan skaffa sig kunskap om relevanta deklarationsuppgifter. Förhållandet mellan den enskilde och Skatteverket kan beskrivas med att det råder en principiell skyldighet att förse Skatteverket med korrekta uppgifter s.k. uppgiftsskyldighet. Skatteverkets beslut grundas vanligen på uppgifterna i deklarationen.2 I 32 kap. 2–3 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244), fortsättningsvis SFL, framgår de uppgifter som en inkomstdeklaration ska innehålla. Enligt 3 § SFL ska den skatteskyldige även lämna övriga uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna fatta riktiga besluta om slutlig skatt. För en enskilde kan de vara svårt att avgöra vilka uppgifter som Skatteverket behöver.3 Felaktiga eller icke tillräckliga uppgifter kan dock leda till skattetillägg eller utdömande av ansvar enligt skattebrottslagen (1971:69). Att den skatteskyldige i samband med deklarationen reserverar sig för att inkomstuppgifter eventuellt inte är korrekta utesluter inte ansvar.4 Den skatteskyldiges uppgiftsskyldighet fortsätter efter det att deklarationen är inlämnad till Skatteverket. Det råder såldes ett samspel mellan en enskildes uppgiftsskyldighet och skatteverkets utredningsskyldighet. Att som deklarationsskyldig person inte lämna i någon deklaration över huvud taget resulterar i skönsbeskattning, 57 kap. 1 § SFL. En skälig skatt beslutas 1 Lodin m.fl., 2015, s. 763. Almgren, 2012, s. 53. 3 Lodin m.fl., 2015, s. 768. 4 Almgren, 2016, s. 28. Se även RÅ 1976 ref. 165 och NJA 1973 s. 529. 2 6 då på underlag av de uppgifter som finns tillgängliga. Enligt samma lagrum sker samma sak om det tillgängliga underlaget är bristfälligt. Om Skatteverket saknar en deklaration för en skatteskyldig person krävs att de förelägger personen att inkomma med deklarationen innan skönsbeskattning får ske. 57 kap. 2 § SFL. 2.2 Skatteverkets utredningsplikt Som ovan nämnts grundar sig Skatteverkets beslut i första hand på den skatteskyldiges inkomstdeklaration. I bedömningsmaterialet ingår även kontrolluppgifter som skickats in till Skatteverket och övrigt material som de har tillgängligt.5 Om Skatteverket anser att de tillgängliga uppgifterna inte utgör ett tillräckligt beslutsunderlag ska en utredning ske. Att Skatteverket har till uppgift att se till att varje ärende blir tillräckligt utrett stadgas i 40 kap. 1 § SFL. Lagrummet ger uttryck för den s.k. officialprincipen. Samtidigt gäller att handläggningen ska ske så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts, 7 § förvaltningslagen (1986:223). I praktiken anpassas utredningsskyldigheten till de tillgängliga resurserna.6 2.2.1 Förfrågan och föreläggande I syfte att säkerställa uppgiftsskyldigheten har Skatteverket olika medel till sin användning. Det första steget är ofta en förfrågan, vilket innebär att skattebetalaren ombeds besvara muntliga eller skriftliga frågor i syfte att utreda oklarheter. Om en förfrågan inte resulterar i att uppgiftsskyldigheten uppnås kan Skatteverket förelägga den skatteskyldige att fullgöra skyldigheten, 37 kap 6–7 §§ SFL. Genom föreläggandet ska det klart framgå vad som begärs. Det finns därför ett krav på skriftlighet.7 Användandet av föreläggande syftar till att begära in material för att kontrollera de angivna uppgifterna. Att använda föreläggandet för att kontrollera underlagets 5 Lodin m.fl., 2015, s. 772. Almgren, 2012, s. 53. 7 Andersson, 2013, s 165. 6 7 riktighet är dock inte tillåtet. Som skattebetalare är det alltså inte möjligt att genom ett föreläggande bli tvingad bevisa underlagets riktighet. 8 I propositionen till SFL tydliggörs att föreläggandet inte skapar någon ny skyldighet utan ska ses som ett medel för få skattebetalaren att leva upp till redan rådande uppgiftsskyldigheten.9 Föreläggandet kan i vissa fall förenas med vite, 44 kap. 1–2 §§ SFL. Om det finns misstanke om brott eller att gärningen kan leda till skattetillägg så råder förbud mot vitesföreläggande, 44 kap. 3 § SFL. Syftet med vitesförbudet i 44 kap. 3 § SFL är att uppmärksamma och garantera passivitetsrätten.10 2.3 Sanktionssystemet 2.3.1 Skattetillägg I syfte att underlätta hanteringen av mindre allvarliga överträdelser är sanktionssystemet inom skatterätten uppdelat i en administrativ del och en straffrättslig del. Denna uppdelning uppkom år 1972 i syfte att befria åklagare och domstolar från mindre allvarliga skattebrott. Det tidigare systemet hade resulterat i ett stort antal åtal om vårdslös deklaration där beloppen sällan uppgick till stora summor.11 Beslut om skattetillägg fattas av Skatteverket. Sedan 2016 finns också en möjlighet till ett samordnat sanktionsförfarande enligt lagen (2015:632) om talan om skattetillägg i vissa fall. Denna nya möjlighet innebär att åklagare i allmän domstol kan föra talan om såväl skattetillägg som skattebrott. Skattetillägg får enligt 49 kap. 4 § tas ut om någon på annat sätt än muntligen under förfarandet lämnat en oriktig uppgift till ledning för den egna beskattningen eller i ett mål avseende den egna beskattningen. Begreppet ”under förfarandet” innefattar t.ex. uppgifter i deklarationen, svar på frågor från Skatteverket, uppgifter i en begäran om omprövning och vid 8 Andersson, 2013, s 166. Prop. 2010/11:165, s. 848. Prop. 2010/11:165 s. 848. 10 Lodin m.fl., 2015, s. 772 f. Skatteverkets vägledning om vitesförbud, hämtad 7 januari 2017. 11 Almgren, 2016, s. 17. 9 8 ett skattemål i domstol.12 Det är viktigt att uppmärksamma rekvisitet om ledning för egen beskattning. En oriktig uppgift som lämnas av annan anledning än den aktuella skatteutredningen kan inte medföra skattetillägg.13 Grundläggande för att förstå när skattetillägg kan utkrävas är att förstå rekvisitet oriktig uppgift. En definition finns i 49 kap. 5 § SFL. Där stadgas att en uppgift ska anses som oriktig om det klart framgår att den är felaktig eller att en uppgift som ska lämnas till ledning för beskattningen saknas. Vidare tydliggörs att uppgiften inte anses felaktig om de tillgängliga uppgifterna utgör tillräckligt underlag för ett korrekt beslut eller om uppgiften uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut. Skattetillägg ska inte heller tas ut om Skatteverket har möjlighet att rätta en oriktig uppgift med hjälp av det kontrollmaterial som de har normalt har tillgängligt. Samma sak gäller om den skatteskyldige självmant rättar uppgiften, 49 kap 10 § SFL. Vid den situationen att den skatteskyldige har lämnat korrekta uppgifter men misstolkat de rättsliga konsekvenserna därav, har ingen oriktig uppgift lämnats i lagrummets betydelse. Så länge de faktiska omständigheterna av det inlämnade materialet tydligt framgår är skattetillägg inte aktuellt.14 Det anses enklare att bevisa en uppgifts oriktighet än tvärtom. Skatteverket har därför att visa förekomsten av en oriktig uppgift.15 Denna placering av bevisbördan resulterar också i färre avgöranden till den skatteskyldiges nackdel. Beviskravet ”klart framgå” kräver en stor säkerhet. Skrivningen motsvarar närmast begreppen visat och styrkt.16 Det är viktigt att hålla isär den bevisbörda som råder för avdrag i deklarationen och den för utdömande av skattetillägg. Det är den skatteskyldige som måste bevisa riktigheten i 12 Almgren, 2016. s. 22. Almgren, 2016. s. 22 f. 14 RÅ 1976 ref. 161. Skatteskyldig som ej lyckades styrka ett yrkat avdrag ansågs inte gjort sig skyldig till oriktig uppgift. 15 Leidhammar, 1995, s. 71 f. 16 Almgren, 2016, s. 38 f. RÅ 2002 ref. 31 och RÅ 2000 not. 132. 13 9 avdrag gjorda i deklarationen eller i en begäran om omprövning. Lyckas hen inte med det så godkänns inte avdrag. 17 2.3.2 Skatttebrott Att påverka Skatteverkets beslut genom att medvetet lämna oriktiga uppgifter i syfte att minska sin skattebörda skulle kunna klassificeras som bedrägeri enligt 9 kap. 1 § Brottsbalken (BrB). Lagstiftaren har dock valt att utfärda särskilda straffbestämmelser för de åtgärder som är ägnade att manipulera skattemyndigheten. Eftersom särskilda författningsbestämmelser har företräde framför sådana av allmän karaktär tillämpas inte brottsbalkens bestämmelser i de fall skattebrottslagen kan tillämpas.18 När det gäller uppsåt stadgas i 1 kap. 2 § BrB att en gärning ska anses som ett brott endast om den begåtts uppsåtligen, om inte annat är föreskrivet. Detta gäller i såväl BrB som i specialstraffrätten.19 Vissa av straffbestämmelserna i SKL kräver uppsåt medan oaktsamhet är tillräckligt för andra. Straffbestämmelserna i skattebrottslagen är blanketstraffbud. För att undersöka innebörden av t.ex. oriktig uppgift krävs därför att materiella bestämmelser i andra lagar studeras. Huvudbrottet i SKL, skattebrott, regleras i 2 §. Enligt bestämmelsen ska en person som ger upphov till fara för att skatt undandras det allmänna, genom att på annat sätt än muntligen lämna en uppgift som är oriktig till en myndighet döms för skattebrott till fängelse i högst två år. Skattebrottet är konstruerat som ett farebrott. Åklagaren måste visa att det förelåg beaktansvärd risk för att skatten skulle fastställts till ett för lågt belopp. 17 Se RÅ 1976 ref. 161, RÅ 1981 1:70 I och RÅ 1981 1:84 Holmquist, 2016. s. 80 f. 19 Holmquist, 2016. s. 83. 18 10 3 Passivitetsrätten 3.1 Europakonventionen för mänskliga rättigheter Tidigare har nämnts att det enligt svensk rätt råder förbud mot vitesföreläggande om det finns misstanke om brott eller att gärningen kan leda till skattetillägg, 44 kap. 3 § SFL. Denna begränsning grundar sig på artikel 6 i EKMR. Bestämmelsen hanterar rätten till en rättvis och opartisk rättegång. Att ingen som är anklagad för brott ska behöva göra medgivanden eller tillhandahålla belastande material i syfte att underlätta utredningen framgår inte direkt av artikeln. Istället har passivitetsrättens ställning vuxit fram genom tolkning och rättspraxis. Den med kunskap om EKMR ställer sig nu möjligtvis frågan om hur långt konventionens tillämplighetsområde sträcker sig inom skatterätten. I artikel 6.1 EKMR stadgas att rättigheterna i artikeln är tillämpliga vid tvister gällande civila rättigheter och skyldigheter. Enligt Europadomstolen ska det aktuella förfarandet behandla rättigheter eller skyldigheter av privat natur för att falla under begreppet ”civila”. Det avgörande här är inte hur rättigheten klassificeras i det nationella rättssystemet utan rättighets materiella innehåll. Många av de rättsfall som prövats har rört familjerätt och arbetsrätt. Precis vad som omfattas av begreppet är dock inte klart.20 Säkert kan dock sägas att skyldigheter och rättigheter som grundar sig på skatterätt inte omfattas. Bland annat har detta motiverats med att skattefrågor hör till staternas exklusiva kompetensområde och att kopplingen mellan skattemyndigheten och den enskilde inte omfattas av begreppet civila rättigheter och skyldigheter.21 Men artikel 6.1 EKMR 20 21 Danelius, 2007, s. 138-151. Se Ferrazini mot Italien. 11 aktualiseras också vid anklagelse för brott. Denna öppning har resulterat i flera mål baserade på skattelagstiftning.22 3.2 Vad inehåller passivitesrätten? I skatterätten inträder en rätt att vara passiv vid den tidpunkt då det finns anledning att anta att Skatteverkets utredning kan resultera i skattetillägg eller åtal för den skatteskyldige.23 Exakt vid vilken tidpunkt som rätten inträder varierar från fall till fall.24 Vad innebär då rätten av att vara passiv? Europadomstolen har i flera fall slagit fast att det rör sig om en rätt att vara tyst och en rätt att inte behöva belasta sig själv på andra sätt.25 Genom rättsfallet Saunders mot Förenade Konungariket blev rättsläget mer svårtolkat. Saunders förhördes flera gånger av näringsdepartementet under straffsanktionerad medverkan. När polisen startade en förundersökning överlämnades materialet från näringsdepartementet. Materialet kom att användas vid domstolsförhandlingarna. Saunders dömdes till fängelse men klagade till Europadomstolen med hänvisning till art 6.1 EKMR. I sitt domslut skriver domstolen att rätten att inte behöva belasta sig själv främst syftar till den anklagades önskan att vara tyst. Men att sådant material som skulle kunna införskaffas på annat sätt ej omfattades. En sådan tolkning innebär att passivitetsrätten inte sätter stopp för material som kan införskaffas utan den anklagades vilja, t.ex. genom husrannsakan. En intressant fråga är om den skatteskyldige ska informeras när passivitetsrätten inträde. Sverige har inte infört några egna regler för att reglera detta. Ämnet har dock diskuterats. I prop. 2002/03:106 argumenterar lagrådet för att det i ett föreläggande riktat mot skatteskyldig person, alltid bör anges att den enskilde inte behöver lämna uppgifter som kan användas 22 Se t.ex. Janosevic mot Sverige, Mål nr 34619/97 och Västberga Taxi Aktiebolag och Vulic mot Sverige, mål nr 36985/97. 23 Lodin m.fl, 2015, s 773. 24 Se RÅ 2007 ref. 23 för vägledning. 25 Se b.la. Funke mot Frankrike. 12 som bevisning för att styrka en brottslig gärning.26 För ökad information till den skatteskyldige har det hörts fler röster. Nowak skriver i sin avhandling att information till den enskilde är viktigt för att denne ska kunna tillvarata sina rättigheter i artikel 6 EKMR.27 Någon sådan informationsplikt blev aldrig verklighet. Regeringen ansåg att föreläggande utan vite inte kan klassificeras som tvång i den meningen som avses i EKMR. Istället infördes regeln om att föreläggande med vite inte får riktas till den skatteskyldige om det finns anledning att denne har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till skattetillägg och föreläggandet gäller en fråga som har samband med den gärning som brottsmisstanken avser, 44 kap. 3 § 1st. SFL. Nowak skriver dock i sin avhandling ur EKMR är möjligt att utläsa en rätt att bli upplyst om passivitetsrätten.28 Denna tolkning verkar dock sakna ett större stöd i övriga doktrinen och praxis. Inte heller går det att utläsa direkt av konventionstexten. Det finns givetvis många alternativ för hur information om rättigheter skulle kunna förmedlas i praktiken. År 2009 lyfte Fast frågan om Sverige skulle införa s.k. Taxpayers’ Charters, en katalog över skatteskyldigas rättigheter och skyldigheter.29 I artikeln redogör Fast för hur ett sådant upplägg skulle kunna göra skattesystemet mer rättssäkert och effektivt vilket i förlängningen skulle leda till lägre processkostnader.30 Idag är det möjligt att information delas ut i vissa fall och i andra fall inte. I Skatteverkets handledning kring vitesföreläggande stadgas att det kan finnas skäl att överväga information om passivitetsrätten om den misstänkte är ung och saknad erfarenhet av kontakter med rättsväsendet.31 26 Prop. 2002/03:106 s.182. Nowak, 2003 s. 344. 28 Nowak, 2003 s. 235. 29 Fast, 2009 s. 721. 30 Fast, 2009 s. 732 f. 31 Skatteverkets handledning för vitesföreläggande, s. 5. 27 13 4 Bakomliggande intressen 4.1 Hur motiveras passivitesprincipen? Passivitetsrätten som rättighet är ett intressant fenomen. Som ovan framkommit vilar skatterätten på ett samspel mellan skattebetalaren och skattemyndigheten. Detta samspel tar sin utgångspunkt i flera principer och teorier. Förhållandet kan motiveras ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Det är enklast för den skatteskyldige att skaffa korrekta uppgifter för utredningen. På så sätt är det också större chans att utredningen generar ett riktigt resultat. Upplägget är också uppenbart fördelaktigt ur ett rättsekonomiskt perspektiv. Att Skatteverket skulle ta fram allt deklarationmaterial på egen hand skulle vara en otroligt dyr och tidkrävande process. Nära koppling med passivitetsprincipen har oskuldspresumtionen som innebär att den enskilde ska betraktas som oskyldig fram tills motsatsen är bevisad.32 Hur framstår då en person som vill utnyttja sin passivitetsrätt? Många skulle nog hävda att ett sådant beteende snarare signalerar något misstänksamt än att allt står rätt till. Om man inte är skyldig, finns de då någon anledning att vara tyst och riskera uppfattas som skyldig? Nu är det visserligen inte de psykologiska aspekterna som ska avgöra en utredning eller dom, utan den faktiska utredningen. Hur passivitetsrätten påverkar skatteutredningarna är svårt att säga utan att fastställa en norm. Det är möjligt att argumentera för att en rätt till tystnad för att den information som lämnas till Skatteverket är mer tillförlitligt än den annars skulle vara. Vem väljer att lämna ut uppgifter som kan orsaka personlig skada om det är tillåtet att låta bli? Ett sådant argument grundar sig dock på att alla agerar rationellt och har kunskap om sina rättigheter. 32 SOU 2001:26 s.168 och Danelius, 2012 s. 309. 14 Till stöd för passivitetsrätten kan man ställa sig frågan om en person verkligen bör tvingas skada sig själv?33 Svaret på den frågan baserar sig ofta på argument kopplade till känslor. Istället för att övertygas av övertalande språk bör man enligt Dolinko analysera syftet med tvånget.34 Är det inhumant sätta någon i fängelse? För att besvara den frågan vägs fängelsestraffet mot den olagliga handling som gärningsmannen utfört. Är det på samma sätt inhumant att tvinga någon att bidra till sitt eget fängelsestraff? Resultatet blir det samma, ett liv bakom lås och bom. I det senare fallet har gärningsmannen tvingats skada sig själv genom att förse utredning med uppgifter. Syftet var dock att säkerställa sanningen, inte att orsaka extra lidande hos den skyldige.35 Argument som det ovan grundar sig på att gärningsmannen har sig själv att skylla för den situation hen hamnat i. Hur motiveras då att en oskyldig person kan tvingas lämna uppgifter som visserligen inte bidrar till personligt negativa rättseffekter men kan skada annat som hen värdesätter. Här uppstår en konflikt mellan rättssäkerhet och personlig integritet. Kanske är det lika bra att låta människor på egen hand besluta hur de vill bidra till utredningen? Gerstein har fört fram argument av denna natur. Han menar att viss privat information har man som människa absolut rätt över. Poängen är inte att passivitetsrätten ska vara inskränkt utan att det ska råda en balans mellan uppgiftsskyldighet och passivitetsrätt där närmaste informationen bör förbli valfri att dela.36 Ovan har argument kopplade till effektivitet, rättssäkerhet och personlig integritet lyfts fram. Även aspekten av rätten till självbestämmande förtjänar att analyseras. Går det att väga ökad effektivitet mot rätten till självbestämmande? Proportionalitetsbedömningar är vanligt förekommande inom juridiken, men ofta svåra i praktiken. Det är inte enklare här. Träskman menar dock att passivitetsprincipen har ett större värde än den 33 Se Träskman, s. 612. Dolinko, 1986, s. 1090 f. 35 Jfr. Dolinko, 1986, s. 1104 ff. 36 Gerstein, 1970. s.95 f. 34 15 effektivitetsökning av brottsutredningar som ett borttagande av principen eventuellt skulle medföra.37 Den kritiske skulle nu kunna ställa frågan om värdet av passivitetsprincipen in varierar beroende på vilket område som är aktuellt? Tillsynen av skatterätten är som redan nämnts beroende av skattebetalarnas uppgifter. Möjligtvis borde effektivitetsargument därför ges större betydelse. 37 Träskman, 1993, s. 616 f. 16 5 Avslutning och slutsatser Skatterätt och straffrätt är två områden som är dominerade av en mängd olika intressen. Att undersöka passivitetsrätten i skatterätten medför att man hamnar mitt skottlinjen dessa. Särskilt intressant blir det med anledning av samspelet mellan Skatteverket och den skatteskyldige. För att systemet ska fungera är det nödvändigt att skattebetalarna bidrar med efterfrågat underlag. Risken föreligger dock alltid att man genom detta skadar sin egen situation. För svensk del inträder passivitetsrätten när det finns anledning att anta att den enskilde gjort sig skyldig till en gärning som är straffbelagd eller kan leta till skattetillägg. Någon generell tidpunkt för passiviteträttens inträdande existerar alltså inte. Detta problem skulle kunna mildras genom mer information från Skatteverkets sida. I uppsatsen har förslag om rättighetskataloger gällande skatterätt nämnts. Det skulle kunna vara ett alternativ. Enligt mig är det något anmärkningsvärt att regeringen lämnade frågan om ytterligare information utan åtgärder. Jag instämmer med lagrådets synpunkt att ytterligare information behövs för att den enskilde ska kunna tillvarata sina rättigheter. Att det i Skatteverkets vägledning om vitesföreläggande stadgas att unga personer möjligen kan behöva information om sina rättigheter finner jag märkligt. Kunskap om passiviteträttens inträde genereras inte med ålder, utan med information. Klart är att passivitetsrätten skapar en konflikt mellan rättssäkerhet, effektivitet och personlig integritet. Alla har olika uppfattning om hur samhället ska vara uppbyggt och institut såsom passivitetsrätten är bara ett verktyg för att åstadkomma en bra balans. Om det sker en oönskat stor förskjutning åt något håll brukar det märkas på folket. Det är väl det som kallas för demokrati och politik. 17 Käll- och litteraturförteckning Offentligt tryck Prop. 2002/03:106 s.182. SOU 2001:26. Litteratur Almgren, Karin, Leidhammar, Börje, Skatteprocessen, andra upplagan, Stockholm 2012. Almgren, Karin, Leidhammar, Börje, Skattetillägg och skattebrott, andra upplagan, Stockholm 2016. Andersson, Lennart, Bokelund, Ulf, Skatteförfarandet, första upplagan, 2012. Danelius, Hans, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis: en kommentar till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, 2007. Danelius, Hans, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis: en kommentar till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, 2012. Leidhammar, Börje. Bevisprövning i taxeringsmål, 1995. Lodin Sven-Olof, Lindencrona Gustaf, Melz Peter, Silfverberg Christer & Simon-Almendal Teresa, Inkomstskatt: en läro- och handbok i skatterätt. Del 2, 15., [uppdaterade] uppl., Studentlitteratur, Lund, 2015. Nowak, Karol, Oskyldighetspresumtionen, 2003. Holmqvist, Rolf, Lindmark, Johan, Skatt och skattebrott, andra upplagan, 2016. Artiklar Dolinko, David, Is There a Rationale for the Privilege Against SelfIncrimination?, UCLA Law Review 1986 s. 1063. Fast, Katarina, Taxpayer’s Charter – ett alternativ för Sverige? Skattenytt 2009 s. 721. Gerstein, S. Robert, Privacy and Self-Incrimination, Ethics 1970 s. 87. Träskman, Per Ole, Rätten att förbli tyst, JFT 1993 s. 594. 18 Vägledning från skatteverket http://www4.skatteverket.se/rattsligvagledning/edition/2016.13/331217.html ?q=passivitetsrätt. 19 Rättsfallsförteckning Högsta förvaltningsdomstolen RÅ 2007 ref. 23 RÅ 2002 ref. 31 RÅ 2000 not. 132 RÅ 1981 1:84 RÅ 1981 1:70 RÅ 1976 ref. 165 RÅ 1976 ref. 161 Högsta domstolen NJA 1973 s. 529 Europadomstolen Ferazzini mot Italien Funke mot Frankrike Janosevic mot Sverige. Västberga Taxi Aktiebolag och Vulic mot Sverige. 20
© Copyright 2024