1. No category

UPPSATSER:
Kulturgeografiska institutionen
Sammanhållen stad
En studie om förtätningsstrategier och social integration i
Malmö
Erik Sandqvist
ABSTRACT
Sandqvist, E. 2017. Sammanhållen stad – En studie om förtätningsstrategier och social integration i Malmö stad.
Kulturgeografiska institutionen, Uppsatser, Uppsala universitet.
Ett vanligt förekommande drag i aktuella policys gällande stadsplanering är inriktningen mot att bygga tätt och
funktionsblandat. Teorier om den täta staden menar att den fysiska närheten främjar socialt deltagande i samhället
och att blandning av funktioner och bostadsformer kan generera socioekonomiskt utjämnande effekter. Dessa
teorier har dock blivit kritiserade på olika sätt av forskning som menar att de saknar empiriska belägg. Med
utgångspunkt i en fallstudie av Malmö stads förtätningsstrategier undersöker denna studie hur förtätning av
bostadsområden kan påverka aspekter av den sociala sammanhållningen och social integration. Resultatet tyder
på att det finns ett behov av att förhålla sig kritiskt till generella antaganden om hur en tät stadsstruktur kan påverka
sociala processer. För att förtätningsprojekt ska fungera socialt hållbart krävs goda och breda kunskaper om den
lokala kontexten och invånarnas tillvaro inom bostadsområdet och i staden som helhet. Med väl grundad kunskap
om vilka behov och värden som finns i ett bostadsområde tycks dock förtätningsåtgärder ha förutsättningar att
komplettera med funktioner och platser som kan främja aspekter av social sammanhållning och social integration.
Nyckelord: Förtätning, integration, barriärer, blandad stad, Malmö.
Handledare: Roger Andersson
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING
1.1 Syfte och frågeställningar
1.2 Avgränsningar
1.3 Operationalisering
4
4
5
5
2. FORSKNINGSÖVERSIKT OCH TEORI
2.1 Vad är tätt?
2.2 Sammanhållning och täthet
2.3 Blandad stad och grannskapseffekter
6
6
7
10
3. METOD
3.1 Fallstudien Malmö
3.2 Intervjuer
3.3 Dokumentanalys
12
12
13
15
4. RESULTAT
4.1 Övergripande mål och strategier
4.2 Törnrosen och del av Örtagården
15
16
18
5. DISKUSSION
5.1 Länka samman och bygga ihop
5.2 Lokal kontext och förutsättningar
5.3 Slutord
22
23
24
25
REFERENSLISTA
27
BILAGA
29
1. INLEDNING
I dagens arbete med hållbar stadsutveckling är förtätning en ofta diskuterad fråga.
Förespråkarna menar att en tätare stadsstruktur kan medföra positiva effekter inom ett flertal
olika fält. Utöver miljömässiga fördelar såsom minskat bilberoende i och med kortare avstånd
och bevarande av natur och åkermark utanför staden lyfts även sociala förbättringar i frågan
om förtätning (Burton, 2000). Boverket skriver i Vision för Sverige 2025 (2012, s. 43) att
stadsutvecklingen i Sverige bör vara inriktad på förtätning, bland annat då tätare och mer
blandad bebyggelse kan bidra till minskade socioekonomiska klyftor i samhället. De menar att
barriärer, såväl fysiska som mentala, kan byggas bort genom en tätare stadsstruktur. Det kan
dock finnas anledning att bära med sig en viss kritisk blick gentemot sådana positiva
förhoppningar för vilken effekt förtätningar av stadsområden kan ge. Anledningen till detta är
dels att forskningen inte är överens om klara samband mellan hur den byggda strukturen
påverkar sociala mönster i staden (Raman, 2010) och dels att någon idé om vad som är en
optimal täthet inte finns (Boyko & Cooper, 2011, s. 3). Dessutom finns inte heller någon
konsensus om hur tätheten i en stad eller stadsdel ska mätas (Dempsey et al., 2012, s. 95).
Malmö är en stad som generellt byggts relativt sammanbundet utan förorter utspridda med
långa avstånd till innerstaden. Den senaste översiktsplanen är tydlig med att staden ska växa
genom att bli tätare istället för att breda ut sig över omkringliggande åkermark (Malmö stad,
2014, s. 19). I ett utredningsarbete för hur staden kan växa tätare konstateras att det finns goda
möjligheter till förtätning i Malmö, både eftersom bebyggelsen är relativt gles på flera ställen
och att topografin inte utgör något hinder. Utan att stadens yta förändras beräknas en utvecklad
förtätning av staden kunna inrymma ytterligare 100 000 invånare (Malmö stad, 2010, s. 9).
Förutom att staden kan växa är förtätning en central del i Malmös arbete för hållbar utveckling.
Ett av målen för en hållbar framtid säger att stadsplaneringen ska verka för minskad
bostadssegregation. Förslagna åtgärder innebär bland annat förtätning som ska leda till en större
blandning av upplåtelseformer och bostadstyper samt nedbrytande av barriärer till bättre
sammanfogande platser (Malmö stad, 2013, s. 73). Törnrosen och Örtagården är
bostadsområden i stadsdelen Rosengård i Malmö för vilka ett planprogram har tagits med olika
förslag på hur områdena ska förtätas. En central utgångspunkt i planprogrammet är att
stadsplaneringen ska vara en motor för positiva sociala förändringar (Malmö stad, 2015, s. 11).
I denna uppsats kommer Malmö stads förtätningsstrategier med huvudfokus på
planprogrammet för Törnrosen och Örtagården utgöra en fallstudie för att undersöka hur
förtätning av bostadsområden kan påverka olika aspekter av social hållbarhet.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur förtätning av städer kan påverka social
integration och social sammanhållning i staden. För att närma sig ett svar på denna övergripande
fråga kommer arbetet att utgå från en fallstudie av Malmö stads arbete med förtätning. Det
empiriska fallet kommer sedan att jämföras och kopplas ihop med teorier och litteratur rörande
täthet samt integrations- och interaktionsprocesser i stadsrummet. De frågeställningar som ska
besvaras är:
4
•
•
•
Hur ser nyckelaktörer i stadsplaneringen i Malmö på sambandet mellan å ena sidan
förtätning av staden och å andra sidan social integration och social sammanhållning?
Vilka planeringsåtgärder används för att överbrygga barriärer genom förtätning?
Vilka utmaningar finns för att förtätning av befintliga bostadsområden ska fungera
socialt hållbart?
1.2 Avgränsningar
I Malmö används förtätning som ett verktyg i arbetet med hållbar utveckling. I hållbar
utveckling innefattas ekonomiska, sociala och miljömässiga faktorer. De argument som Malmö
stad använder för att bygga en tät stad lyfter upp positiva effekter på alla de tre aspekterna av
hållbar utveckling. Det finns även en samverkan mellan miljön, ekonomin och den sociala
hållbarheten. Jag har valt att primärt fokusera på de sociala effekterna av stadens förtätning.
Vidare fokuserar studien på Malmö stads nu aktuella strategier för förtätning och social
hållbarhet. Ett historiskt perspektiv på vilka planeringsstrategier som skapat Malmös
stadsstruktur och hur den har växt fram kommer inte att tas upp. Segregationen utgör en
bakgrund för både studiens innehåll och Malmö stads förtätningsstrategier. Någon egen
segregationsstudie över vilka som bor var i staden har inte gjorts. Fokus ligger på den planering
som med förtätning som uttalat verktyg syftar till att förändra segregations- och
integrationsprocesserna i staden
1.3 Operationalisering
För att uppsatsens innehåll ska bli så tydligt som möjligt krävs att de centrala begreppen som
kommer att tas upp definieras. Det första begreppet är förtätning. Med förtätning av en stad
menas en intensifierad bebyggelse och markanvändning inom dess befintliga gränser.
Förtätning kan alltså tillåta en stad att växa utan att sprida sig över en större geografisk yta.
Detta kan huvudsakligen göras på två olika sätt. I en stad kan det finnas luckor av oanvänd
mark, exempelvis gammal industrimark eller naturområden, som kan exploateras från grunden.
Ett annat sätt att förtäta är att komplettera med ny bebyggelse i befintliga områden (Burton,
2000, s. 1969). Det planområde som kommer att studeras närmare är berört av den senare typen
av förtätning.
Det andra centrala begreppet för studien är integration. I vardagligt bruk används ofta
begreppet integration i förhållande till segregation, vilket kan ge en felaktig bild av begreppet.
I teorin är integrationen i ett samhälle inte beroende av hur segregationsprocesser ser ut.
Integration kan ses på två olika sätt, systemintegration och social integration, även om de två
påverkar varandra. Systemintegration handlar om att samhället ska ha en jämlik etablering och
lika villkor på till exempel arbetsmarknad och bostadsmarknad. Den sociala integrationen rör
människors interaktionsmönster och sociala relationer (Andersson et al., 2007, s. 15). Denna
uppsats kommer främst att fokusera på hur stadsplaneringen genom förtätning kan påverka den
sociala integrationen, även om paralleller också kommer att dras till hur interaktionsmönster
och nätverk kan ge möjligheter på framförallt arbetsmarknaden. Segregation kan definieras som
en rumslig projektion av sociala strukturer (Cassiers & Kesteloot, 2012, s. 1912). Det handlar
om att olika grupper i samhället koncentreras till särskilda geografiska enklaver i staden. När
ämnet segregation behandlas i en stad är det viktigt att poängtera att det inte är specifika grupper
5
eller individer som är segregerade utan att det är samhället och samhällssystemet som är
segregerat och segregerande. Segregationen ger dock ojämlika förutsättningar och skapar
därför vinnare och förlorare i konkurrens om sociala positioner (Ibid., s. 1913). En granskning
av segregationen i ett samhälle kan baseras på olika grunder, exempelvis demografi, etnicitet
och socioekonomisk status (Andersson et al., 2007). I denna studie har jag ansett det vara mest
intressant att utgå från socioekonomiska grupperingar.
För att förstå processer kring den sociala integrationen kommer jag dessutom att diskutera
begreppet social cohesion. Social cohesion är ett mångdimensionellt begrepp som getts flera
olika definitioner av olika forskare. Något förenklat skulle det kunna sägas handla om ett
samhälles förmåga att både tillgodose möjligheter för människor att vara olika och leva i
samvaro. Begreppet ligger nära till social integration eftersom en motsats till social cohesion
kan ses som social exkludering (Kearns & Forrest, 2000). En fördjupning i vad som utgör social
cohesion kommer att göras senare i forskningsöversikten. Enligt min förståelse kan en svensk
översättning av cohesion rimligtvis vara sammanhållning eller deltagande. För enkelhetens
skull kommer jag därför skriva om social sammanhållning när jag berör begreppet social
cohesion.
2. FORSKNINGSÖVERSIKT OCH TEORI
I detta avsnitt kommer tidigare forskning om dels förtätning och dels integration och social
sammanhållning samt hur relationen mellan de olika ämnena ser ut att presenteras. Idéer om
den täta staden kan huvudsakligen sägas komma från två olika håll, de som lyfter upp
miljömässiga fördelar och de som fokuserar på de sociala aspekterna. De miljömässiga
argumenten för att bygga täta städer har framförallt handlat om att effektivisera markytan och
göra staden mer gång- och cykelvänlig för mindre transportutsläpp samt möjligheten stoppa
staden från att växa ut på natur- och jordbruksmark (Boyko & Cooper, 2011, s. 2-3). Täthetens
roll för det sociala lyfts bland annat upp av den inflytelserika författaren Jane Jacobs. I hennes
bok Den amerikanska storstadens liv och förfall skriver hon bland annat om hur täta kvarter
med blandade funktioner är positiva för den sociala kontrollen, sociala nätverk och tryggheten
i en stad (2004). Täta städers påstådda positiva inverkan på det sociala livet har även tagits upp
av New Urbanism-teoretiker och förespråkare av The Compact City, även om tätheten inte alltid
är målet i sig utan snarare medlet (Churchman, 1999, s. 394). Innan forskning om relationen
mellan förtätning och olika aspekter av den sociala hållbarheten i staden redogörs för mer
djupgående kommer först en problematisering av begreppen täthet och förtätning.
Komplexiteten i dessa begrepp är viktiga att belysa för att sedan kunna få en förståelse om hur
en tät stadsstruktur kan påverka människorna i den.
2.1 Vad är tätt?
Texter såsom Boverkets Vision för Sverige 2025 (2012) och olika strategiska
planeringsdokument kan föreskriva förtätning som verktyg för hållbar stadsutveckling på ett
sätt som lämnar begreppet relativt oproblematiserat. Att det skulle finnas ett definitivt svar på
vad förtätning innebär och hur det yttrar sig i staden är dock inte självklart. Churchman (1999)
skriver om hur komplexiteten kring täthet ofta kan bortses från vid en första anblick. Hon
6
påpekar att det i praktiken inte finns någon konsensus kring hur täthet ska mätas. Exempelvis
varierar resultatet för hur tätt ett givet geografiskt område är beroende på om antalet hushåll
eller antalet invånare mäts (Churchman, 1999, s. 390). En skillnad görs också mellan faktisk
täthet och upplevd täthet. Individers upplevelse av hur tätbebyggt ett område är behöver inte
relatera direkt till faktiskt mätbara siffror. Vi läser av platser utifrån socio-kulturella
erfarenheter, symboler och dylikt vilket ger oss en uppfattning av områdets egenskaper och
därmed bland annat dess täthet (Ibid, s. 403). Upplevelsen av täthet blir på grund av detta
subjektiv och därmed även svår att mäta. I och med att täthet som begrepp inte är absolut måste
diskussioner om förtätning i specifika planeringsfall utgå från den lokala kontexten (Dempsey
et al., 2012, s. 137). Vad som ses som tät stad skiljer sig naturligtvis åt mellan stora städer med
en befolkning på flera miljoner och mellanstora städer i en svensk kontext.
Med skillnaden mellan faktisk täthet och den upplevda tätheten i åtanke kritiserar Raman
(2010) planeringspolicys som förespråkar förtätning av städer utan att lyfta betydelsen av
design och gestaltning. Hur ett område är utformat med höjd på byggnader, lokalisering av
offentliga platser, öppna ytor mellan byggnader och dylikt har en betydande inverkan på
människors uppfattning av den byggda miljön. Tätheten i sig är inte enbart avgörande för hur
människor och deras sociala liv påverkas av den byggda miljön. För att förstå vilka egenskaper
som är önskvärda i en hållbar tät stad bör därför en bred helhetssyn som innefattar
gestaltningsaspekter anläggas vid utformningen av den (Raman, 2010, s. 66–67).
Churchman (1999) understryker också behovet av en helhetssyn för att förstå hur förtätning
kan ge olika negativa fysiska och psykologiska reaktioner genom känslan av utträngdhet, eller
crowding. Tätare städer leder inte nödvändigtvis till mer stress. Dock kan en kombination av
förhållanden i den byggda miljön, hos individen, i den kulturella kontexten och i den specifika
situationen leda till stress och en känsla av utträngdhet som är kopplad till upplevelsen av
tätheten i ett område (Ibid., s. 403–406). Förståelsen för hur människor upplever och reagerar
på förtätning av städer är komplex men forskningen tyder på att det är önskvärt att skapa täta
städer som inte upplevs som täta (Dempsey et al., 2012, s. 136).
Eftersom städers täthet inte är något objektivt utan har att göra med individers subjektiva
upplevelse och att denna upplevelse är kopplad till lokal kontext kan det finnas viss problematik
med att framhäva förtätning som hållbart i sig. Det finns därmed ett behov av att tydligt
konkretisera vad den förtätade staden innebär och hur den utformas i specifika fall. I jämförelser
mellan förtätningsprojekt blir det också viktigt att uppmärksamma kontextuella skillnader.
Detta ska finnas med i analysen i kommande avsnitt då forskning om relationen mellan
förtätning, social sammanhållning och integration presenteras.
2.2 Sammanhållning och täthet
Som tidigare har nämnts kan begreppet integration förstås ur två olika perspektiv; social
integration och systemintegration. Trots åtskillnaden mellan de två kan det dock finnas klara
samband mellan ens sociala deltagande och inkludering i samhället och ens möjligheter att
etablera sig på arbetsmarknaden (Andersson et al., 2007, s. 15). Utgångspunkten för detta är att
socialt deltagande i samhället och sociala nätverk ger tillgång till kontakter och individuella
möjligheter på till exempel arbetsmarknaden. Det är för denna studie intressant att undersöka
vad forskningen säger om hur en tät stadsstruktur kan påverka interaktionsmönster, den sociala
7
sammanhållningen och därigenom även den sociala integrationen. Först kommer här en
redogörelse för vad som utgör begreppet social sammanhållning och vilka förutsättningar som
behövs för att främja det i en stad. Sedan presenteras forskning om hur täthet specifikt kan
påverka sociala mönster i staden.
2.2.1 BEGREPPET SOCIAL SAMMANHÅLLNING
Social sammanhållning, läs social cohesion, är ett begrepp med flera olika dimensioner som
många forskare har försökt att definiera. Något förenklat kan begreppet sägas handla om ett
samhälles förmåga att både synliggöra och bejaka olikheter samt ge förutsättningar för att leva
tillsammans som grupp på ett fungerande vis (Novy et al., 2012, s. 1874). Cassiers & Kesteloot
(2012, s. 1910) utgår från följande definition av social sammanhållning:
The capacity to acknowledge the existence of different social and territorial groups present in the city, their
diverse and sometimes contradictory interests as well as the capacity for these groups to organise
themselves and for the city to create institutions in which these groups can confront each other and decide
about the city’s future.
Begreppet får här alltså en politisk innebörd då det handlar om människors makt att forma sina
egna och stadens framtida liv, men inte utan konkurrens och konflikter; konflikterna ska dock
hanteras inom ramen för den institutionella ordningen. Definitionen tyder också på att den
sociala sammanhållningen främst handlar om fortgående processer snarare än något konkret
mål att uppnå. De motstridiga intressen som Cassiers & Kesteloot (2012) lyfter fram i sin
begreppsdefinition berörs även av Novy et al. (2012). De hävdar att det finns stora svårigheter
med att identifiera vad som utgör det problem som bör åtgärdas angående den sociala
sammanhållningen i ett specifikt fall. Den som ämnar svara på den frågan måste både ha goda
kunskaper om den lokala strukturella kontexten samt hur de boendes tillvaro ser ut (Ibid., s.
1878). Konfrontationen mellan rumsligt spridda sociala grupper blir därför viktig för att
synliggöra och lyfta fram de olika perspektiv som finns bland människor i staden (Cassiers &
Kesteloot, 2012).
Definitionen ovan rör dock främst de mekanismer i samhället som krävs för att skapa social
sammanhållning. Kearns & Forrest (2000) identifierar fem element som tillsammans skapar
social sammanhållning. Dessa är: gemensamma värderingar, social kontroll, minskad
ojämlikhet och solidaritet, socialt kapital och sociala nätverk samt platsidentitet och tillhörighet.
De olika aspekterna påverkar varandra och deras betydelse kan variera med olika geografiska
nivåer i staden (Ibid., s. 996-997). För att möta problem med segregation tenderar satsningar
rörande den sociala sammanhållningen riktas mot vad som identifieras som segregerade
områden. Cassiers & Kesteloot (2012, s. 1918) menar emellertid att den sociala
sammanhållningen måste ses utifrån staden som helhet och inte utifrån specifika områden. Ett
problem med satsningar för att bygga upp den sociala sammanhållningen inom ett visst område
i en stad kan vara att det skapar exkluderande tendenser gentemot andra områden och att den
sociala sammanhållningen i dessa försämras (Novy et al., 2012, s. 1883). Ingen av de nämnda
studierna lämnar några förslag på hur staden fysiskt bör utformas. En gemensam poäng är dock
att stadens offentliga rum bör ge goda förutsättningar för varierande typer av möten och
hanterbara ramar för konfrontationer mellan olika grupper i samhället.
8
2.2.2 INTERAKTIONER I EN TÄT STAD
Det finns en utbredd förståelse för att den fysiska miljön har en inverkan på människors
beteende (Raman, 2010, s. 66). När det gäller täthet finns det dock, inom forskningsvärlden,
inte någon överensstämmande bild av hur bebyggelsen påverkar beteende och sociala
relationer. Förespråkare menar att interaktioner underlättas och uppmuntras i den täta staden
genom närhet och tillgång till människor och diverse verksamheter (Dempsey et al., 2012, s.
100). För New Urbanism-teorier, där skapandet av gemenskap och samhörighet är centrala
drivkrafter, är täthet i staden ett viktigt verktyg. Dels för att det ger en närmare kontakt med
människor i ens område, vilket förstärker gruppkänslan och dels för att det ger ett gott underlag
för kommersiell verksamhet som kan fungera som samlingspunkter i det offentliga rummet
(Talen, 1999, s. 1363-1364). Dempsey et al. (2012) undersöker täthetens påverkan på den
sociala hållbarheten bland brittiska hushåll. De utgår från en definition av social hållbarhet som
dels består av rättviseaspekter, såsom jämlik distribution av resurser, tillgänglighet till service
och annat utbud, och dels aspekter rörande den sociala gemenskapen (Dempsey et al., 2012, s.
94). De kunde se att människor som bodde i tätare områden tenderade att använda den lokala
servicen i högre grad än de i mindre täta områden. Utnyttjande av offentliga platser och
grönområden var dock lägre i områden som upplevdes ha hög täthet. Detta hade dels att göra
med hur kvaliteten och tryggheten på de offentliga platserna uppfattades. Antalet sociala
interaktioner verkade även vara färre och grannskapets stabilitet svagare desto tätare områden
var (Ibid., s. 133-134). Raman (2010) visar att antalet sociala interaktioner ökar i täta områden,
dock till en viss gräns. Hans resultat säger att interaktionsnivån på offentliga platser är som
lägst i områden med mycket hög och mycket låg täthet (Raman, 2010, s. 72).
En svårighet med att dra generella slutsatser utifrån dessa studiers resultat är att de, likt
andra studier av mänskligt beteende i den täta staden, delvis grundar sig på personers
upplevelser av deras närområde. Individers benägenhet att vistas i det offentliga rummet och
därmed interagera med andra människor, passivt eller aktivt, är bland annat beroende av hur
tryggt och gästvänligt området uppfattas (Ibid., s. 66). Det blir därför viktigt att skilja på fysiska
och icke-fysiska faktorer vid ett resonemang om hur den sociala hållbarheten formas i en tät
stad. Som påpekas i avsnittet ovan är den upplevda tätheten i olika områden kopplade till en
lokal kontext och att områden uppfattas som mycket täta behöver i sig inte påverka personers
beteende. Känslor av otrygghet, ogästvänlighet och brist på avskildhet, vilket påverkar den
sociala sammanhållningen negativt, är högst individuella (Churchman, 1999, s. 403-406). På
gruppnivå menar Talen (1999, s. 1374) dessutom att känslan av gemenskap och den sociala
sammanhållningen i ett område inte kan mätas endast utifrån hur frekvent människor möts i det
offentliga rummet. Andra faktorer som spelar in är även hur homogeniteten och välståndet ser
ut i området.
Dessa studier visar på att det inte går att definitivt säga att de fysiska elementen i en tät
stad bör leda till en god social sammanhållning och gemenskap. Vissa element, till exempel
närhet, kan förstärkas i täta områden och därmed ge goda grundförutsättningar för flera sociala
hållbarhetsaspekter. Att något sådant som närhet, till människor, offentliga platser, service och
dylikt, ska få önskad effekt bygger dock även på platsers och verksamheters kvalitet och
utformning (Raman, 2010, s. 77-78). Cassiers och Kesteloot (2011, s. 1919) argumenterar inte
9
för någon specifik fysisk utformning av staden utan menar snarare att det bör finnas en
blandning av olika bebyggelsestrukturer eftersom olika former kan innehålla kompletterande
för- och nackdelar. Möjligen bör de generella fördelarna gällande sociala interaktionsmönster
och gemenskapskänslor som ofta antas komma med den förtätade staden formuleras med viss
försiktighet. Detta sagt utan att hävda att täthet har någon direkt negativ inverkan på den sociala
hållbarheten.
2.3 Blandad stad och grannskapseffekter
Idéer om den täta staden kombineras ofta med förespråkande av blandad bebyggelse, både vad
gäller funktioner och bostadsformer, i staden (Burton, 2000, s. 1969). Genom att bygga en
blandad stad rent fysiskt antas också ofta att en social blandning i staden kan uppnås (Musterd
& Andersson 2005). New Urbanism-teoretiker menar bland annat att en blandning av
funktioner och boendeformer uppmuntrar och ger goda förutsättningar för möten mellan
människor med olika bakgrund (Talen, 1999, s. 1364). Blandningen och interaktionen mellan
olika sociala grupper antas kunna bidra till att utjämna skillnader mellan dem i samhället.
Flertalet forskningsresultat tyder på att den närmsta omgivningen har betydelse för individers
möjligheter i samhället. Exempelvis verkar personer utan arbete ha svårare att komma in på
arbetsmarknaden om det är så att det omgivande grannskapet domineras av andra arbetslösa
individer (Andersson et al., 2007, s. 9). Därmed kan planering för en mer blandad social
befolkningssammansättning ibland ses som en lösning på geografiskt koncentrerad fattigdom
(Kleit, 2005, s. 1413). I Sverige, och i många andra delar av världen, finns en stark koppling
mellan sådana teorier och policypraktik. Sedan mitten av 1970-talet har det funnits en aktiv
inriktning i politiken och planeringen på att skapa mer socialt blandade områden i svenska
städer. Teorier om blandningens positiva effekter bygger dock delvis just på antaganden och
sambanden är inte helt klara (Musterd & Andersson, 2005, s. 762-765). Till dessa antaganden
bör därför ställas ett antal frågor. Stämmer det att blandning i bebyggelsen leder till social
blandning? Leder social blandning till ökade möjligheter för individer i samhället? I vilken mån
kan det tänkas vara önskvärt att uppnå en social blandning på områdesnivå?
Först bör sambandet mellan blandning av bebyggelse och den sociala
befolkningssammansättningen belysas närmare. Musterd & Andersson (2005, s. 762) menar att
argumenten för blandning i städer bland annat kommer från att negativa exempelbilder hämtats
från storskaliga och homogena områden byggda under efterkrigstiden. Dessa exempel skapar
en grund för bilden om att en anledning till att vissa bostadsområden består av en socialt
homogen invånargrupp är den ensartade bebyggelsen. Trots tydlig inriktning på policys menar
dock Musterd & Anderssson (2005, s. 779) att det inte finns något klart samband mellan hur
blandningen av bebyggelse och boendeformer påverkar den sociala blandningen. En anledning
är att kommuner, planmonopol till trots, inte kan påverka fullt ut hur områden bebyggs och
andra faktorer som påverkar vilka grupper som i slutändan kommer att flytta in. Detta styrs
exempelvis även av privata aktörer på marknaden, hur servicetillgången ser ut i ett område samt
lokala ekonomiska förhållanden. Individers fria val på bostadsmarknaden står på så sätt i vägen
för politiskt uppsatta mål om blandning (Ibid., s. 765).
En annan central aspekt att lyfta upp angående försök att planera för social blandning är i
hur hög grad relationer bildas mellan olika grupper i områden som har en mångfald av olika
10
samhällsgrupper. Fainstein (2014) skriver om riktlinjer för att skapa en rättvis stad och menar
bland annat att mångfald är en av de aspekter i en stad som måste synliggöras. De
åtgärdsförslag, gällande att lyfta mångfalden i en stad, hon kommer med handlar framförallt
om att underlätta möten genom att göra gränser mellan olika områden lättöverkomliga (Ibid.,
s. 12). Fainstein föreslår alltså inte att en blandning direkt i bostadsområdet ska eftersträvas. På
liknande vis menar Cassiers & Kesteloot (2012, s. 1915), som tidigare nämnts, att den sociala
sammanhållningen främjas av möten mellan olika grupper i staden som helhet snarare än
blandning på grannskapsnivå. Det finns här en motsägelse mellan positiva grannskapseffekter
och social blandning på grannskapsnivå. Mycket tyder på att sammanhållningen är bättre och
interaktioner mer frekventa i områden som är relativt homogena (Talen, 1999, s. 1372-1374).
Kleit (2005, s. 1437) konstaterar att närhet är viktigt för att människor ska mötas och interagera
men att gemensamma erfarenheter och gemensamma nämnare så som språk, bakgrund och
social status spelar större roll för vilka som ingår i ens sociala nätverk. Detta påvisas även av
Galster et al. (2010, s. 2934) som menar att om det upplevs vara ett för stort socialt avstånd
mellan grannar kommer dessa troligtvis inte att interagera i någon större utsträckning. I sådana
fall uteblir även eventuella positiva grannskapseffekter då kontakten mellan olika sociala
grupper i ett område är för låg (Ibid.).
Galster et al. (2010) visar också hur viktigt det är att bryta ned begreppet
grannskapseffekter för att kunna få någon förståelse för vad i grannskapet som påverkar
individers möjligheter samt vilka som är mest mottagliga för lokal påverkan på attityder och
beteenden. Beroende på personliga attribut som genus, ålder, inkomst och arbetssituation
påverkas olika individer på skilda sätt och i varierande mängd av sociala processer i
grannskapet (Ibid., s. 2936). De sociala förhållandena och grannskapseffekter inom ett område
påverkas dessutom av ett antal olika mekanismer, exempelvis social kontroll, nätverk och
stigmatisering. Dessa skilda mekanismer kan ha varierande inverkan på en individ beroende på
dess personliga attribut (Ibid.). Vilken påverkan grannskapet har beror alltså både på vilka
individer som bor i ett bostadsområde samt vilka mekanismer som fokuseras på. Således bör
det inte ses som troligt att blandning av olika sociala grupper inom ett bostadsområde rent
generellt genererar positiva grannskapseffekter. Därmed inte sagt att blandade bostadsområden
inte kan ge goda effekter. För att uppnå detta tycks dock en djup förståelse för sociala processer
inom en viss kontext krävas. Sampson et al. (2002) pekar också ut ett viktigt kunskapsfält att
fylla för att få förståelse för grannskapseffekter, nämligen hur grannskapen avgränsas. Det kan
vara problematiskt att utgå från administrativt avgränsade geografiska områden vid studier av
sociala processer i stadsområden. Istället bör detaljerade geografiska data, som tar hänsyn till
gatunätets utformning, användas för att förstå vad som avgränsar grannskap. Studier visar
nämligen att människor interagerar mer med personer inom, vad som upplevs som,
lättillgängligt gångavstånd i närområdet. Vad som upplevs som lättillgängligt har mer att göra
med den fysiska miljön än faktiskt avstånd i tid. Fysiska barriärer, exempelvis trafikleder, blir
därför gränser för grannskap även om det finns gångpassager som gör det möjligt att snabbt
passera barriären (Ibid., s. 470).
Sammanfattningsvis menar forskningen kring hur social sammanhållning och individers
möjligheter påverkas av täthet och blandning i staden att en viss försiktighet gentemot den
positiva bild som många policys och teorier omhuldar rörande den täta staden bör iakttas.
11
Effekter av förtätningar blir svåra att generalisera bland annat på grund av individers subjektiva
upplevelser (Churchman, 1999). En djup förståelse för den lokala kontexten,
befolkningssammansättningen och de boendes upplevelser behövs för att kunna göra välriktade
förtätnings- och blandningsåtgärder (Raman 2010; Galster et al., 2010; Novy et al. 2012). Viss
typ av bebyggelse kan inte heller självklart kopplas ihop med särskilda problem eller sociala
processer (Musterd, 2002, s. 140). Samtidigt tyder flera studier på att den täta och blandade
staden kan ge vissa grundförutsättningar för social sammanhållning och möjligen även
integration, exempelvis fysisk närhet, underlag för service och verksamheter samt
tillgänglighet. Detta förutsatt att den täta staden får en god utformning.
3. METOD
Jag kommer i detta avsnitt presentera de tillvägagångssätt som använts för att besvara de
uppställda problemformuleringarna. Eftersom fokus för uppsatsen har varit att undersöka
aktörers inställning till och perspektiv på förtätning och dess förhållande till integration
genomfördes datainsamlingen med kvalitativa metoder. Förtätning och integration är ämnen
som rör ett antal breda aspekter inom politik och planeringsfrågor. Därför genomfördes
intervjuer med olika kategorier av aktörer inom samhällsplaneringen i Malmö stad.
Intervjustudien är begränsad i sin omfattning och har på grund av detta kompletterats med
dokumentstudier av planer och Malmö stads styrdokument gällande förtätning och socialt
hållbar utveckling. Kombinationen av de två metoderna gjordes för att komma så nära en
teoretisk mättnad (Bryman, 2011, s. 395) som möjligt, givet tidsramen, genom möjligheten att
jämföra de olika empiriska materialen med varandra.
3.1 Fallstudien Malmö
Mitt arbete med denna uppsats kommer, som tidigare nämnts, att empiriskt bestå av en
fallstudie av Malmö stads förtätningsstrategier med huvudfokus på planprogrammet Törnrosen
och del av Örtagården (Malmö stad, 2015) i stadsdelen Rosengård. Valet att göra en fallstudie
passar bra för denna undersökning då begreppet förtätning och hur det används i praktiken är
beroende av den konkreta lokala kontexten (Dempsey et al., 2012; Raman, 2010). På grund av
subjektiviteten i begrepp som exempelvis täthet uppkommer ett behov av att lyfta konkreta
exempel på processer och företeelser som rör fenomenen förtätning och integration. Fallet kan
därför lämpa sig som studieobjekt eftersom det är en arena där ett konkret
undersökningsområde kan studeras i detalj (Bryman, 2011, s. 78). En nackdel med fallstudier
som metod är att de slutsatser som dras utifrån studiens resultat inte utan vidare låter sig
generaliseras. Repstad menar dock att det kan vara möjligt att göra en bedömning av huruvida
resultat från en fallstudie kan representera även andra fall (1999, s. 17). Bryman skriver att det
viktiga i bedömningen av fallstudier är kvaliteten på författarens teoretiska resonemang utifrån
resultaten snarare än möjligheten att generalisera studiens givna resultat (2011, s. 79).
Valet av ett relevant fall är en central del av genomförandet av en fallstudie (Repstad, 1999,
s. 16). Mitt val av Malmö stad som avgränsat studieobjekt var dels målinriktat och dels av
praktiska skäl. Jag har tidigare levt en period i Malmö och hade tillgång till en bostad där vilket
innebar att det praktiskt var möjligt att genomföra datainsamling på plats men även att jag innan
12
studien hade en viss lokalkännedom. Att jag kände till Malmö som stad var till min fördel
eftersom kvalitativa studier kan ses som ett försök att förstå konkreta lokala skeenden (Repstad,
1999, s. 15). Jag utgår inte från att Malmö stad är ett klart utstickande eller ett unikt fall när det
gäller förtätningsfrågor och social hållbarhet inom planering i en svensk kontext. Aspekter av
förtätning och integration förekommer dock frekvent i Malmö stads översiktsplanering (Malmö
stad, 2014) vilket gör staden relevant att undersöka utifrån uppsatsens problemformulering.
3.2 Intervjuer
För att få en djupare förståelse för hur nyckelaktörer inom Malmös stadsplanering ser på
förhållandet mellan förtätning, social hållbarhet och integration användes intervjuer som metod
för undersökningen. Eftersom mina problemformuleringar utgår från just aktörernas perspektiv
var kvalitativa intervjuer lämpliga eftersom de har som fokus att komma så nära den intervjuade
personens egna tankar och perspektiv som möjligt. Det är dessutom en mer praktisk metod för
insamling av kvalitativa data än exempelvis deltagande observationer (Bryman, 2011, s. 412413). Repstad skriver om kvalitativa metoders försök att närma sig aktörernas egna perspektiv
och att dessa inte ska tvingas in i forskarnas tämligen snäva kategorier (1999, s. 97). I
intervjusammanhang betyder detta bland annat att den som intervjuar måste vara flexibel.
Formen för intervjun får inte vara alltför styrd och strukturerad eftersom detta kan hämma
intervjupersonen i sina svar och resonemang. Med detta i åtanke genomförde jag intervjuer av
semistrukturerad karaktär. Intervjuerna utgick från en intervjuguide (se bilaga) som utformades
i förväg för att säkerställa att intervjuerna rörde sig runt de teman som jag ansåg relevanta för
mina frågeställningar (Bryman, 2011, s. 414-415). Förutom några inledande mer allmänna
frågor hade jag dock inte bestämt i förväg vilken ordning som de olika temana skulle behandlas
eller exakt hur frågorna skulle formuleras. Detta gjordes under intervjuernas gång för att på ett
så bra sätt som möjligt kunna följa upp intervjupersonernas resonemang utan att behöva byta
ämne och styra de intervjuade för mycket. Intervjuguiden fungerade framförallt som ett
stödjande hjälpmedel för att samla in den data som behövdes för att besvara mina
frågeställningar. Därmed användes intervjuguiden på lite skilda sätt under de olika intervjuerna.
För att få intervjupersonerna att utveckla och fördjupa sina svar när det behövdes försökte jag
att aktivt följa upp med sonderingsfrågor under intervjuns gång (Bryman, 2011, s. 423).
Urvalet till intervjuerna var målinriktat för att finna informanter med relevant kompetens
inom det studerade området. Till viss del blev urvalet också av snöbollskaraktär (Bryman, 2011,
s. 434). Detta eftersom några av de jag kontaktade för intervjuer ansåg att det fanns andra inom
Malmö stads förvaltning med mer relevanta kunskaper; alternativt hade de inte möjlighet att
ställa upp på en intervju och hänvisade mig därför till andra personer. Fem personer
intervjuades för studien. Tre av dessa arbetade som tjänstemän på stadsbyggnadskontoret och
fastighetskontoret i Malmö stad med olika fokusområden inom stadsbyggnad. De intervjuade
tjänstemännen var arkitekten Marianne Dock, Carl Welin, planarkitekt med specifikt uppdrag
om förtätning, och Christian Röder, samhällsplanerare på fastighetskontoret. Dessutom
intervjuades Märta Stenevi, ordförande i Malmö stads stadsbyggnadsnämnd och
miljöpartistiskt kommunalråd, samt Gunilla Kronvall, arkitekt med egen arkitektbyrå och som
tidigare arbetade på stadsbyggnadskontoret i Malmö stad.
13
Repstad (1999, s. 80) påpekar att det kan finnas viss problematik med att delge ens syfte
med undersökningen helt och hållet för de intervjuade personerna. Anledningen till detta är att
intervjupersonerna eventuellt kan forma sina svar på ett mer strategiskt sätt än om de inte är
införstådda med intervjuarens egna forskningsfrågor. Att involvera informanterna i de aktuella
frågeställningarna kan dock också medföra positiva effekter om de intervjuade är väl insatta
inom ämnet. De har då större möjlighet att själva bidra med relevanta svar (Ibid.). Eftersom jag
var ute efter att intervjua ett fåtal personer med relevant kompetens inom området såg jag att
det blev nödvändigt att vara tydlig med vilka frågor jag ämnade undersöka för att få kontakt
med rätt personer.
Med kvalitativa studier medföljer en svårighet att veta hur stort urval som krävs för att
svara på frågeställningarna, det vill säga uppnå teoretisk mättnad (Bryman, 2011, s. 436).
Teoretisk mättnad i urvalet är beroende av vilka frågor och miljöer som undersöks samt hur
stor diversitet det finns inom dessa. Det handlar om att ha ett tillräckligt stort urval för att nya
relevant perspektiv för den aktuella frågeställningen inte längre kommer upp i intervjuerna. På
så vis finns det inget tydligt svar på hur stort ett urval för en kvalitativ studie bör vara för att
det ska ses som mättat (Repstad, 1999, s. 70). Denna studie är dock så pass begränsad i sin
omfattning att jag inte har förväntat mig att uppnå någon mättnad i urvalet. För att få in fler
perspektiv hade exempelvis privata intressenter och boende kunnat vara relevanta att inkludera
i urvalet för intervjuerna.
För att få ut mesta möjliga från intervjuer är det vid genomförandet viktigt att tänka på att
de intervjuade känner sig bekväma. Här spelar bland annat miljön där intervjun tar plats en
viktig roll (Bryman, 2011, s. 421). Fyra av intervjuerna ägde rum på informanternas
arbetsplatser och bokades in i god tid över telefon. Intervjun med Gunilla Kronvall
genomfördes på ett café. Miljön på caféet var stundtals lite bullrig men jag upplevde inte att
detta hade någon negativ effekt på intervjuns gång. Samtliga intervjupersoner gick med på att
intervjuerna spelades in med ljudupptagning och uttryckte inget besvär inför detta. Det finns
flera fördelar med att använda ljudupptagning vid intervjuer. Förutom att det som sägs finns
sparat att lyssna igenom igen kan intervjuaren också fokusera mer på hur den intervjuade
personen reagerar på olika frågor och svar då hen inte behöver anteckna (Ibid., s. 428). För att
säkerställa att informanterna inte skulle känna sig obekväma inför att bli inspelade var jag
noggrann med att klargöra att de fick vara anonyma om så önskades, att endast jag skulle lyssna
igenom materialet och att jag inte skulle använda direkta citat utan deras godkännande. Efter
intervjuerna noterade jag hur det hade gått och vilken respons informanterna gett för att i senare
intervjuer kunna undvika eventuella misstag. Analys och insamling av data från intervjuerna
har skett parallellt och i växelverkan även om den sammanvägda slutsatsen naturligt nog krävde
att hela materialet fanns tillgängligt. Sådan arbetsprocess gör det möjligt att få syn på nya teman
som bör tas upp i kommande intervjuer (Ibid., s. 429-430). Under arbetet med transkribering
och bearbetning av intervjusvaren framkom att informanterna ganska tydligt tog upp samma
teman under intervjuerna. Efter att intervjuerna bearbetats var för sig samlade jag därför
samtliga intervjusvar i ett dokument och tematiserade dem utifrån kategorierna mötesplatser,
barriärer, blandning och utmaningar.
14
3.3 Dokumentanalys
Intervjustudiens begränsning gjorde det relevant att komplettera undersökningen med
insamling av data genom dokumentanalys av kommunala styrnings- och plandokument.
Dokument som en ytterligare källa för empiri ansågs också lämpligt då intervjuer av sin natur
kan ge klart individuella och ibland motstridiga resultat (Repstad, 1999, s. 62). Vid granskning
av officiella dokument bör man dock ha i åtanke att dessa inte är objektiva speglingar av en
verklighet. Texterna måste förstås utifrån vilken kontext de kommer och vem som är tänkt att
vara mottagaren, vad som är textens syfte samt hur olika dokument förhåller sig till varandra
inom exempelvis en kommun (Bryman, 2011, s. 501-502). När det gäller olika typer av
kommunala plandokument är det dels viktigt att tänka på samband mellan exempelvis
översiktsplan, planprogram och detaljplaner samt att de har tagits fram i syfte att genomföra en
viss linje inom stadsbyggnad eller ett specifikt projekt. De är alltså delvis normativa texter
(Repstad, 1999, s. 89). Därmed är det möjligt att positiva bilder av de föreslagna åtgärderna
förstärks, om än i liten grad. Det är i alla fall viktigt att vara medveten om att det finns relevanta
alternativa perspektiv som kan förhålla sig kritiskt till det innehåll som lyfts fram i
plandokumenten. Analysen av dokumenten influerades av hermeneutiken. En hermeneutisk
textanalys handlar om att tolka texten utifrån dess ursprungliga kontext och att koppla ihop
betydelsen av olika delar i texten till en mer generell helhet (Repstad, 1999, s. 103-104).
Likt urvalet för intervjuerna skulle man kunna säga att även dokumentanalysen innefattade
ett snöbollsurval (Bryman, 2011, s. 434) då jag fick tips av informanterna från
stadsbyggnadskontoret om relevanta plan- och styrdokument. De övergripande styrdokumenten
som analyserats är Malmö stads översiktsplan samt Kommission för socialt hållbart Malmös
slutrapport med tillhörande diskussionsunderlag. Kommissionens slutrapport ska för Malmö
stad fungera som ett vetenskapligt underbyggt styrdokument för hur de ska arbeta med att
minska sociala ojämlikheter i staden. Vidare studerades planprogrammet som innefattar
områdena Törnrosen och Örtagården i stadsdelen Rosengård i Malmö (Malmö stad, 2015) för
att få konkreta exempel på hur förtätningsstrategier används för att påverka den sociala
hållbarheten i ett bostadsområde. Anledningen till att just detta geografiska område var
intressant att studera var att det i planprogrammet fanns uttalat höga ambitioner om att uppnå
sociala effekter genom olika förtätningsåtgärder. Det kan eventuellt finnas flera negativa
aspekter med att utgå från ett planprogram snarare än detaljplaner. Planprogrammet som form
är mer övergripande än en detaljplan och kanske inte lika träffsäker när det gäller hur den
föreslagna bebyggelsen kommer att se ut när den är genomförd. För mig var dock fördelen med
att granska ett planprogram just att det ger en övergripande vision över ett större geografiskt
område. Detta eftersom jag var intresserad att undersöka hur aktörer tänker att förtätningar kan
påverka sociala mönster i en större kontext än vad som ofta beskrivs i detaljplaner. Resultaten
från dokumentanalys kategoriserades utifrån samma teman som intervjusvaren.
4. RESULTAT
I följande avsnitt kommer resultaten från intervjustudien och dokumentanalysen att redovisas.
Det empiriska materialet har sorterats utifrån olika kategorier och resultateten från
intervjustudien respektive dokumentanalysen kommer att presenteras tillsammans under
15
tematiska rubriker snarare än var för sig. Först kommer Malmö stads översiktliga strategier
gällande förtätning att presenteras. Sedan kommer en mer specifik redogörelse angående
planprogrammet för Törnrosen och del av Örtagården samt de utmaningar och möjligheter
kopplat till förtätning, social sammanhållning och integration som de berörda aktörerna och
informanterna lyfter. I nästkommande kapitel kommer det empiriska materialet att diskuteras
och analyseras i jämförelse med den tidigare forskning som presenterats ovan.
4.1 Övergripande mål och strategier
Malmö stads översiktsplan är tydlig med att förtätning spelar en central roll i stadens framtida
utveckling. En målformulering för stadens riktning är att den ska vara nära, tät, grön och
funktionsblandad och en yttre gräns för vilken staden inte ska växa utanför dras vid Yttre
Ringvägen (Malmö stad, 2014, s. 19). I viss mån har Malmö stad relativt länge haft ambitioner
om att bygga tätt och sammanhållet, något som bland annat märks i att de områden som många
uppfattar som förorter egentligen är ganska centralt belägna stadsdelar. Den senaste
översiktsplanen är dock tydligare än tidigare om att staden ska byggas tätare och inte växa utåt
(Röder, intervju). Planen säger att Malmös framtid ska präglas av hållbar utveckling ur ett
socialt, ekonomiskt och ekologiskt perspektiv. När det gäller stadsbyggnad lyfts förtätning upp
som en strategi för att möta olika utmaningar inom alla de tre hållbarhetsområdena, som i mångt
och mycket anses nära sammankopplade. Lokal kommersiell service antas få lättare att etablera
sig i en tät stad på grund av ett gott kundunderlag. Ur ekologisk synvinkel lyfter planen bland
annat fram att staden kan bli mer resurseffektiv genom att underlätta gång-, cykel eller
kollektivtrafik om den förtätas (Malmö stad, 2014, s. 19-20). De sociala hållbarhetsaspekterna
av förtätning är dock, som sagt, det jag främst ska fokusera på. Kommission för socialt hållbart
Malmö är en oberoende kommission som på uppdrag av Malmö stad har som mål att ta fram
kunskapsunderlag för strategier om hur ojämlikheten i hälsa kan minska i Malmö. I
kommissionens slutrapport konstateras att stadens fysiska utformning på flera sätt har effekter
på den sociala ojämlikheten (Malmö stad, 2013, s. 67). Tre konkreta mål sätts upp för hur just
stadsplaneringen ska arbeta för att jämna ut sociala och hälsomässiga klyftor i Malmö.
Kommissionen säger att stadsplaneringen i Malmö ska bidra till att minska bostadssegregation,
understödja tillit och möten samt se till att det finns rätt förutsättningar för stadens invånare att
hitta en passande bostad och en god boendemiljö (Ibid., s. 70-77). Gällande
bostadsförsörjningen föreslås förtätning och kompletteringsbyggande som strategi för att skapa
både ett tillräckligt bostadsbestånd samt en god variation inom områden (Ibid., s. 70). Om
staden inte ska växa utanför den yttre ringvägen är förtätning helt enkelt nödvändig för att möta
behovet av bostäder.
Angående bostadssegregationen i Malmö föreslår kommissionen i sin rapport att förtätning
och blandad bebyggelse kan fungera som en strategi för att minska segregationen.
Förhoppningen och målet är att ny bebyggelse i befintliga, relativt homogena, områden ska
kunna komplettera funktioner och boendeformer som tidigare saknats i just dessa områden. I
förlängningen ska detta också förhoppningsvis locka en mer blandad befolkning till dessa
områden. Ett annat sätt på vilket förtätning i Malmö ska bidra till minskad segregation är genom
att exempelvis omvandla större vägar till stadsgator och på så vis länka samman områden som
tidigare skiljts åt av fysiska barriärer (Ibid., s. 73).
16
Det tredje målet som kommissionen sätter upp för hur stadsplaneringen ska verka för social
hållbarhet rör som sagt tillit och möten människor emellan. För att det sociala kapitalet ska öka
bör interaktioner på offentliga platser uppmuntras genom att skapa aktiva stråk med attraktiv
samhällsservice, offentliga anläggningar och trygga miljöer (Ibid., s. 74). Sambandet ser alltså
ut som så att ökad tillit, social sammanhållning och minskad splittring i staden gynnas av
lockande mötesplatser och ett aktivt offentligt folkliv, vilket i sin tur underlättas genom en tät
och blandad bebyggelsestruktur. Dessa idéer är även förankrade i Malmö stads översiktsplan
(2014, s. 30-31, 38-39). Översiktsplanen och Kommission för socialt hållbart Malmös
slutrapport är förstås mycket övergripande dokument. Därmed behöver de föreslagna
strategierna inte förhålla sig till mer platsspecifika förutsättningar och utmaningar.
Penseldragen är breda och i viss mån visionära. Med det sagt är det i alla fall intressant att
Malmö stad ser ett tydligt samband mellan förtätning av staden, socialt hållbar utveckling och
integration. Det ska också sägas att kommissionen i sitt förslag inte påstår att det är den fysiska
planeringen i sig som ger en socialt hållbar utveckling. Ekonomiska faktorer är exempelvis
nödvändiga för att få bukt med segregation och bostadsförsörjning. Stadsplaneringen ska dock
vara med och aktivt bidra till social förändring (Malmö stad, 2013, s. 67).
Figur 1. Planområdets placering i Malmö. Den utmärkta lila sträckningen är Rosengårdsstråket med
förlängningar in mot centrala Malmö och österut.
Källa: Malmö stad 2015, Planprogram för Törnrosen och del av Örtagården i Rosengård i Malmö.
s.19
17
Figur 2. Plankarta för Törnrosen och del av Örtagården med Rosengårdsstråket markerat i lila.
Källa: Malmö stad 2015, Planprogram för Törnrosen och del av Örtagården i Rosengård i Malmö. s.7
4.2 Törnrosen och del av Örtagården
Planprogrammet för Törnrosen och del av Örtagården (Malmö stad, 2015) rör ett relativt stort
område i stadsdelen Rosengård i östra Malmö. Planområdet innefattar delvis kvarter som är en
del av det större stadsutvecklingsprojektet Amiralsstaden samt etablering av Rosengårds station
och utveckling av Rosengårdsstråket, som är den huvudsakliga länken mellan innerstaden och
Rosengård. Dock (intervju) är tydlig med att de olika projekten runt Amiralsstaden inte ska ses
som ytterligare satsningar på stackars-områden med kortvariga insatser utan storskaliga och
långsiktiga stadsutvecklingsprojekt med sociala förtecken. Hon säger också att tanken med
Amiralsstaden som helhet är att den fysiska planeringen ska vara en motor för social förändring.
Som Dock antyder i intervjun finns det en etablerad negativ bild av Rosengård som ett utsatt
område. Röder (intervju) påpekar att även om planområdet ligger fysiskt mycket nära
innerstaden så finns det klart ett mentalt avstånd mellan de olika områdena. Salonen (2012, s.
53-55) visar att det i planområdet och angränsande delar av Rosengård finns en hög
koncentration av hushåll med låg inkomst samt individer födda utanför Norden och Västeuropa
i relation till Malmö generellt. Rosengård som helhet är också överrepresenterat vad gäller
problem med trångboddhet i Malmö, något som gäller speciellt för barn (Malmö stad, 2013, s.
62-63). Angående bebyggelsen i området är bostadsbeståndet relativt ensidigt. Detta leder till
att det är svårt att göra bostadskarriär i området och resursstarka individer tenderar därför att
flytta därifrån (Malmö stad, 2015, s.66). I syftet med planprogrammet skrivs bland annat att
området ska få en ny blandad bebyggelsestruktur som kan ge positiva socioekonomiska
effekter. De fyra mål som ställs upp handlar om att länka samman området med dess omgivning,
18
att området ska vara tryggt och få en blandning av olika funktioner och bebyggelse samt att
stadsstrukturen ska bli tydlig och tillgänglig (Ibid., s. 6).
4.2.1 MÖTESPLATSER OCH BARRIÄRER
Att döma av informanternas svar så är, förutom effektiv markanvändning och möjligheten att
bygga in fler bostäder i befintliga områden, den stora sociala fördelen med förtätning, som de
ser det, ett ökat folkliv. Welin menar i intervjun att täthet är positivt för att skapa mötesplatser
eftersom det krävs en viss kritisk massa i antal människor för att de ska fungera. Han påpekar
att den kritiska massan exempelvis behövs för att ge underlag till service och verksamheter som
kan fungera som målpunkter för mötesplatser. Att etablera verksamheter och service är en
central del i planprogrammet för Törnrosen och del av Örtagården. Planen visar bland annat
hur Rosengårdstråket, som löper tvärs igenom området, ska förstärkas med förtätning av
bostäder och olika verksamhetslokaler längs båda sidorna av stråket. Detta är en del av projektet
Culture Casbah vars signalbyggnad kommer att bli ett 22 våningar högt torn som ska fyllas med
bostäder och en blandning av olika verksamheter (Malmö stad, 2015, s. 24-25). Verksamheter
är ett viktigt sätt att attrahera folk ut på gatorna och skapa mötesplatser men mötesplatser
måste också ses utifrån flera nivåer, säger Welin i intervjun. Platser så som trapphus,
innergårdar, kvarter och torg innehåller en hierarki av olika mötesplatser och planeringen av ett
större område likt detta bör därför se alla dessa nivåer för att kunna ge goda förutsättningar för
möten. När ett befintligt område förtätas genom kompletteringsbyggande finns goda
möjligheter att fylla tidigare luckor i den hierarkin (Welin, intervju). Förutom verksamheternas
funktion som attraktionskraft så är tanken i planprogrammet även att den nya bebyggelsen ska
ge en tydligare stadsstruktur. Örtagårdstorget, som ligger vid Rosengårdstråket, ska avgränsas
tydligare och bebyggelsen längs stråket ska förstärka dess karaktär som huvudgata och ge
tydligare riktning genom området. Detta är åtgärder som bland annat förväntas göra platserna
mer vistelsevänliga genom att offentliga ytor får en klarare definition.
På frågan om hur de ser på integration i relation till stadsbyggnad lyfter alla fem
informanter fram behovet av möten och skapandet av platser som uppmuntrar till möten.
Förutom att uppmuntra till möten inom olika grannskap blir dessa platser viktiga även för att
överbrygga barriärer till omgivningen, enligt informanterna. Det berörda planområdet är
avgränsat av två tydliga barriärer i form av trafikleden Amiralsgatan norrut och en järnväg
västerut, in mot centrala Malmö (se figur 2). Som tidigare nämndes är ett mål med
planprogrammet att länka samman Rosengård med Malmös innerstad (Malmö stad, 2015, s. 6).
Angående hur barriärer kan byggas bort säger Stenevi i intervjun att det är många olika faktorer
som påverkar hur människor rör sig mellan områden i en stad men att rörelse över barriärer kan
uppmuntras och bejakas av den fysiska utvecklingen. Den geografiska placeringen av service
spelar även här en viktig roll för att uppmuntra människor att röra sig över olika gränser i staden
(Stenevi; Kronvall; Dock, intervju). I projekt, likt detta, med ambition att överbrygga barriärer
menar Kronvall att kommunen har ett ansvar att placera verksamheter på ett sådant sätt att
området faktiskt fungerar som sammanlänkande och att det inte bara blir så att barriären flyttas
lite längre ut från centrum. Det bör finnas målpunkter som kan locka folk både inifrån centrum
och de som bor österut i Rosengård för att platser ska fungera som integrerande (Kronvall,
intervju). Dock instämmer om verksamheters vikt för att få människor att röra sig över fysiska
19
barriärer. Hon poängterar att med exempelvis gångtunnlar och broar som finns idag är det
egentligen inga problem alls att rent fysiskt förflytta sig över Amiralsgatan eller järnvägen. Det
som fattas är bland annat något som lockar på andra sidan, vilket kan kompletteras med ett
projekt som Culture Casbah eller Amiralsstaden (Dock, intervju). Den nya järnvägsstationen
som ingår i planprogrammet blir också en viktig överbryggande nod med verksamheter i
anslutning till stationen. Ett problem idag är dock den gångtunnel under järnvägen som länkar
samman Rosengårdsstråket med innerstaden. Den upplevs som otrygg och är inte någon
välkomnande ingång till planområdet (Malmö stad, 2015, s. 46). Röder påpekar att sådana
platser är nödvändiga att åtgärda för att skapa rörelser mellan områden. Han menar att det inte
bara går att förtäta med service och verksamheter och förvänta sig att människor ska lockas dit
om det inte finns någon behaglig väg att ta sig dit på. Därför är det viktigt att Rosengårdsstråket
rustas upp hela vägen in mot innerstaden (Röder, intervju).
4.2.2 BLANDNING
I formuleringen av syftet för planprogrammet, hur en ny blandad bebyggelsestruktur kan
tillföras… på ett sätt att viktiga samhälls- och socioekonomiska effekter uppnås (Malmö stad,
2015, s. 6), går det att ana att de planerade åtgärderna förväntas skapa goda grannskapseffekter.
Informanterna är överens om att en social blandning är positivt för ett område. Dock säger i
intervjun att det är inte något problem att det finns vissa verkligheter och normer på vissa
ställen i staden. Problemet är om det bildas enklaver där andra normer och verklighetsbilder
inte syns. Invånarna måste möta andra verkligheter. Röder (intervju) är övertygad om att det
finns ett samband mellan blandad bebyggelse och en social blandning av de boende, speciellt i
ett sådant område som Törnrosen och Örtagården där både bostadsbeståndet och befolkningen
är relativt homogena. Angående hur områden ska blandas socialt uttrycker Stenevi i intervjun
att diskussionen ofta hamnar lite snett. Det ska inte nödvändigtvis handla om att flytta
människor från ett resursstarkt till ett resurssvagt område eller tvärtom. För henne är det viktiga
med en blandad bebyggelse och komplettering av bostadsformer så att de som vill och har
möjlighet att göra bostadskarriär kan köpa sig en bostad utan att behöva flytta ut ur området där
de bor. På så vis kan en blandning av olika livssituationer uppnås samtidigt som området kan
bli stabilare socialt genom att utflyttningstalen minskar (Stenevi, intervju).
Vidare angående hur ny blandad bebyggelse i planområdet kan ge socioekonomiska
effekter menar Welin (intervju) att det kan locka till mer investeringar i området vilket i sin tur
kan skapa positiva ekonomiska spiraler. Det är viktigt att se hur det långsiktigt kan skapa jobb
och affärsytor. Blandning behövs för att inte ekonomisk utveckling ska koncentreras till vissa
områden i staden och att en kontinuerlig förändring av strukturer i staden ska vara möjlig, menar
Welin i intervjun. Genom att med förtätning tillskapa värden som tidigare saknats i planområdet
säger Dock (intervju) att även en social blandning borde kunna uppnås. Hon tror att en sådan
blandning även kan vara bra för den sociala sammanhållning inom grannskap genom att
området får en stärkt identitet samtidigt som det överbryggande sociala kapitalet gentemot
staden som helhet kan förbättras då fler människor lockas dit. Något som alla de fem
informanterna poängterade var att planeringsverktyget egentligen är mycket begränsat när det
gäller att skapa en social blandning i bostadsområden. Detsamma gäller med ambitionen om att
stadsbyggnaden ska ge socioekonomiska effekter. En utmaning är att vi på
20
stadsbyggnadskontoret inte har några medel för att till exempel öka sysselsättning. Vi får
istället försöka få igång olika drivkrafter som kan skapa en god utveckling, säger Dock i
intervjun. Röder tror samtidigt att de i kommunen har stor chans att skapa en social blandning
på platser som Törnrosen och Örtagården där de förtätar med nya bostadsformer i ett befintligt
bostadsområde. I helt nybyggda områden kommer bostadspriserna vara på sådan nivå att endast
resursstarka individer kan flytta in, oavsett om det byggs med en blandning av olika typer av
bostäder (Röder, intervju). Sammanfattningsvis går det att säga att en social blandning, och
positiva socioekonomiska effekter som kan följa med det, inte självklart uppnås genom blandad
bebyggelse men det är en önskvärd utveckling och ett verktyg som bör ge goda förutsättningar,
enligt informanterna.
4.2.4 UTMANINGAR
De åsikter som kommit upp i samrådsmöten med boende i området och som sedan beskrivits
sammanfattande i planprogrammet är övervägande positiva gällande de föreslagna åtgärderna.
Nya verksamheter och det planerade tornet är sådant som bland annat anses kunna lyfta
stadsdelens rykte och förbättra möjligheter för interaktioner med människor i omgivningen,
vilket ses som positivt. Det uttrycks dock även en oro för hur den sociala dynamiken kommer
att förändras i och med nytillkomna bostäder samt för kvaliteten på offentliga platser och
grönområden (Malmö stad, 2015, s. 42-45). Angående den sociala dynamiken finns det boende
som tror att det finns en risk att blir en uppdelning mellan de som flyttar in i de nya bostäder
och de som lever i det befintliga bostadsbeståndet. Boendepriserna i de nybyggda lägenheterna
kommer vara högre än i de befintliga bostäderna, som framförallt är hyresrätter, och de är därför
oroliga att det blir ett avstånd mellan olika resursstarka grupper i området (Ibid., s. 42). Welin
säger i intervjun att detta generellt är en utmaning vid förtätning genom
kompletteringsbyggande i redan existerande grannskap. Welin påpekar att nya bostäder i
princip alltid är relativt dyra och att det därför finns en risk för att klyftor i grannskapet uppstår,
åtminstone på kort sikt. Han understryker dock att det viktiga är att ha ett längre perspektiv och
att se att investeringar i området är nödvändiga för att skapa positiva ekonomiska spiraler.
Frågan är om eventuella klyftor kan vara ett hinder för en sådan positiv socioekonomisk
utveckling för alla i området eller om de med tiden kan överbryggas. Som tidigare nämnts var
alla informanterna positivt inställda till att blandning och täthet kan ge goda förutsättningar för
att olika grupper i samhället kan mötas och interagera, mer eller mindre aktivt.
Att fler måste samsas på samma yta i och med nya bostäder inom planområdet innebär
även att de offentliga ytorna blir mer belastade. En kritisk synpunkt som togs upp under
samrådsmötena handlade, som sagt, om kvaliteten på offentliga platser och grönytor i
planområdet. I nuläget, innan påbörjad förtätning, upplevs flera offentliga platser som slitna
och de boende önskar att dessa kommer rustas upp innan ny bebyggelse tillkommer (Malmö
stad, 2015, s. 45). Röder säger i intervjun att de miljonprogramsområden med storskalig
bebyggelse som finns i Malmö, exempelvis i Rosengård, lämpar sig extra väl för
förtätningsprojekt eftersom de är byggda relativt gles och att det därför finns plats för ytterligare
bebyggelse. De boende i planområdet uttrycker, utöver önskan om att förbättra kvaliteten på
offentliga platser, att det finns ett behov av fler utomhusplatser att vistas på (Malmö stad, 2015,
s. 45). En mer intensiv exploatering av kvartersmarken inom planområdet behöver inte
21
nödvändigtvis vara ett hinder för förbättring och utökning av goda utomhusplatser då planen
konstaterar att det finns gott om oanvända ytor, med andra ord impedimentytor (Ibid., s. 70).
Utifrån Röders och de boendes synpunkter är det dock möjligt att tänka sig en utmaning för hur
belastningen av grönytor och offentliga platser påverkas av den påtänkta förtätningen. I ett
diskussionsunderlag för Kommission för socialt hållbart Malmös slutrapport skriver Dock et
al. (2012, s. 10) att individer med låg socioekonomisk status har ett större behov av goda
utemiljöer då det är ett viktigt komplement till den egna bostaden. Om hushåll dessutom är
trångbodda växer behovet av goda utomhusplatser ytterligare. Ett sätt att förbättra de
utomhusmiljöer som redan finns idag är enligt planprogrammet att aktivera impedimentytor
genom att ge dem en funktion av något slag som lockar till användning (Malmö stad, 2015, s.
41).
Samtliga informanter påpekade under intervjuerna att det måste finnas en känslighet för
hur grönområden och utomhusplatser påverkas av förtätning i redan bebyggd kvartersmark.
Welin menar i intervjun att den upplevda tryggheten och den sociala kontrollen kan påverkas
negativt om offentliga ytor belastas allt för hårt. En svårighet med att bedöma hur
utomhusmiljöer påverkas av förtätningar är att identifiera vilka värden som finns i olika miljöer
på en specifik plats (Dock; Röder; Welin; Kronvall, intervju). Kronvall säger i intervjun att det
är lätt att i all välvilja fokusera på sådant som fungerar på pappret och göra för enkla
inläsningar om hur saker fungerar och ser ut. En generell modell för hur attraktiva och
fungerande offentliga platser ser ut är inte möjlig att ta fram enligt Kronvall (intervju). Welin,
Dock och Röder (intervju) instämmer i stort sett och påpekar alla tre att det är viktigt att studera
område för område vid olika förtätningsstrategier. Här fyller olika dialogfunktioner en viktig
roll för att få kunskap om vilka värden som existerar på en specifik plats, hur de eventuellt kan
kompletteras och bevaras, enligt informanterna. Formen för dialogen med boende bör dock
utvecklas, från enbart traditionella samrådsmöten, för att planerare, byggherrar och andra
aktörer ska få en bred och djup kunskap för området de vill bygga i. Röder uttrycker under
intervjun att det finns ett problem med att de i den kommunala förvaltningen främst når ut till
en smal och inte så representativ grupp under samrådsprocessen.
Slutligen poängterar Stenevi att förtätning är det verktyg som Malmö stad har bestämt och
ska satsa på. Hon ser inte riktigt andra alternativ för hur staden annars skulle växa och klara de
utmaningar som den står inför. Frågan är väl inte så mycket ”finns här en problematik?” utan
snarare hur den problematiken i så fall överbryggas, säger Stenevi.
5. DISKUSSION
I denna uppsats har ambitionen varit att granska sambandet mellan förtätning av städer och
social integration samt social sammanhållning. Studiens huvudsakliga fokus har varit att
undersöka hur aktörer inom Malmös stadsplanering ser på dessa frågor, dels generellt och dels
kopplat till den planerade förtätningen av Törnrosen och Örtagården i stadsdelen Rosengård.
Föga förvånande, eftersom den empiriska datan enbart samlats in från Malmö stads
planeringsdokument och informanter, som jobbar eller har jobbat inom förvaltningen, är
resultaten för de uppställda frågorna relativt entydiga. Först går det att konstatera att
planprogrammet för Törnrosen och del av Örtagården, i enighet mellan informanterna och
22
Malmö stads översiktliga planering, antar ett tydligt samband mellan den fysiska
bebyggelsestrukturen, och förtätning i synnerhet, och den sociala utvecklingen (Malmö stad,
2015, s. 11). Samtidigt konstateras att det är ekonomiska skillnader som exempelvis driver på
segregationen i Malmö, samt att sociala åtgärder krävs på arbets- och bostadsmarknaden för att
integration och social hållbarhet ska uppnås full ut (Malmö stad, 2013, s. 73). Dessa två
utgångspunkter borde inte ses som varandra motsägande utan snarare som att arbete för socialt
hållbar utveckling kräver ett komplement av olika verktyg för att förändra strukturer även om
ekonomiska skillnader bör vara i fokus. Fainstein (2014, s. 14) konstaterar också svårigheterna
med att uppnå strukturella förändringar genom stadsplanering på kommunal nivå. Hon menar
dock att det är viktigt att inkorporera ambitiösa sociala mål i planer och policys för att lokalt
forma medborgares liv till det bättre och styra utvecklingen i rätt riktning. Denna ambition, som
finns i det berörda planprogrammet och Malmö stads översiktliga planering, kan tyckas vara
oproblematisk präglad och av goda ambitioner. Eventuellt kan det finnas en risk med att
ambitioner kring vissa åtgärder inte förhåller sig till vad som är rimligt att uppnå med den
fysiska planeringen, exempelvis gällande blandning och grannskapseffekter (Musterd &
Andersson, 2005, s. 786). Kronvalls (intervju) synpunkt om att det generellt kan finnas en
problematisk tendens att se till vad som fungerar i teorin men inte nödvändigtvis i praktiken
stämmer väl med flera forskningsinsatser som menar att policys formuleras utifrån teorier som
saknar empiriska belägg (Talen, 1999; Musterd & Andersson, 2005; Galster et al., 2010;
Dempsey et al., 2012). I det berörda planprogrammet finns sådana inslag, till exempel antagna
samband mellan blandning av bostadsformer och funktioner, social blandning samt
socioekonomisk utveckling i ett bostadsområde. Den nya bebyggelsen i Törnrosen och
Örtagården är idag, som sagt, bara på planeringsnivå och det är endast möjligt att spekulera
kring hur området kommer att utvecklas. Jag kommer dock i kommande avsnitt analysera de
mål och förhoppningar som ställs upp av planprogrammet och informanterna i förhållande till
rådande forskning och förutsättningar i området.
5.1 Länka samman och bygga ihop
En av de mest centrala sociala hållbarhetsaspekterna kopplat till förtätning i planområdet och
Malmö stads översiktliga planering är omvandlingen av fysiska barriärer till sammanlänkande
platser (Malmö stad, 2014, s. 30; Malmö stad, 2015, s. 6). De föreslagna förtätningsåtgärderna
för bebyggelse runt den nya stationen i Rosengård och längs trafikleden Amiralsgatan är ytterst
konkreta exempel på hur bostadsområden kan närma sig varandra. Det blir ett sätt att fysiskt
integrera två eller flera platser. Vad en sådan fysisk sammankoppling av bebyggelse sedan
betyder i längden för den sociala sammanhållningen är svårare att svara på. Detta eftersom det
står relativt klart att barriärerna både har en fysisk och en mental natur. I intervjuerna och vid
en granskning av en karta över Malmö står det klart att det inte är något avstånd mellan
planområdet och omgivande bostadsområden eller innerstaden. Det är inte heller några
egentliga svårigheter att ta sig till eller från området. Den fysiska närheten som är viktig för att
uppmuntra sociala interaktioner (Churchman, 1999; Dempsey et al., 2012) finns alltså redan
där på sätt och vis. Sampson et al. (2002, s. 470) skriver dock att fysiska barriärer fungerar som
gränser för individers interaktionsmönster. En liknande slutsats dras av Raman (2010) som
menar att närhet är viktigt för social sammanhållning men att utformning av bostadsområden
23
spelar en större roll för hur individer interagerar med varandra på offentliga platser. Han menar
att sociala relationer främjas av täthet och platser med synligt integrerade stadsrum. Utifrån
detta är det möjligt att tänka sig att en upprustning och förtätning av Rosengårdsstråket i
kombination med den nya stationens överbryggande funktion kommer att vara positivt för den
sociala sammanhållningen och kopplingen till resten av staden. Det empiriska materialet från
studien stödjer tidigare forskning som säger att porösa gränser är nödvändiga för att människor
med olika bakgrund ska mötas och konfronteras med varandra i staden, något som i sin tur
behövs för social integration och den sociala sammanhållningen (Cassiers & Kesteloot 2012;
Fainstein 2014). Även om informanterna lyfter fram att de med planeringsverktyg inte kan
påverka helt och hållet hur folk rör sig i staden så är de planerade förtätningarna i planområdet
ett helhetsgrepp för att bland annat försöka skapa just sådana porösa gränser. Helheten är
troligtvis nödvändig för att nå upp till de ambitioner som social hållbarhet som planprogrammet
ställer upp. Förtätning är det övergripande stadsbyggnadsverktyg som ska användas för
stadsutvecklingen i Törnrosen och Örtagården. De fördelar som lyfts med den täta
sammanlänkade staden är dock också beroende exempelvis placeringen och kvalitet på service,
rekreationsytor och offentliga platser. Varken det empiriska materialet eller den här behandlade
forskningen tyder på att täthet i sig nödvändigtvis är positivt för den sociala integrationen och
sammanhållningen i en stad.
5.2 Lokal kontext och förutsättningar
När det gäller helheten och förutsättningar för att uppnå sociala mål med förtätning och
kompletteringsbyggande framkommer det att någon generell mall för vilka effekter täthet och
blandning ger inte finns. Individer påverkas på olika sätt av att bo i tätbebyggda område
beroende på en kombination av olika personliga, strukturella och miljömässiga faktorer
(Churchman, 1999; Raman 2010). För de boende i planområdet för Törnrosen och Örtagården
finns idag påtagliga problem med trångboddhet och ekonomisk stress i relation till övriga
Malmö (Malmö stad, 2015, s. 10). Detta i kombination med att det finns synpunkter bland de
boende om att offentliga ytor är slitna (Ibid., s. 45) kan tänkas innebära att förtätningar kommer
att ge en ansträngning för området. Om en sådan påfrestning upplevs som för stor av vissa
individer kan det få negativa effekter för den sociala sammanhållningen. En svårighet med att
göra bedömningar i förhand för sådana effekter är att just den individuella subjektiva
upplevelsen är en så pass avgörande faktor. Med det sagt är det rimligtvis genomförbart att
utveckla metoder för att få en så djup förståelse som möjligt för lokala förutsättningar och
därmed kunna förutse hur ett projekt skulle påverka den sociala sammanhållningen. Novy et al.
(2012, s. 1878) påpekar att det krävs en djup kunskap om invånares tillvaro och strukturella
förutsättningar för att identifiera vad som kan vara problem för sammanhållningen och vilken
roll stadens fysiska struktur spelar för det. Kommissionens för socialt hållbart Malmö ambition
om att ta fram ett brett vetenskapligt underlag för hur sociala ojämlikheter kan minska i staden
spelar här troligtvis en viktig roll för förståelsen av olika områdens strukturella förutsättningar.
Den sociala konsekvensanalys som gjordes med fokusgrupper under samrådsmötena för
planprogrammet hjälpte sedan till för att få ytterligare förståelse för mer lokala premisser.
Exempelvis kom det då fram att det finns en oro för att det ska bli en splittring mellan
nyinflyttade mer resursstarka individer och de som redan bor där. Eftersom planprogrammet
24
har som ambition att uppnå positiva socioekonomiska effekter genom en social blandning är
detta en oro viktig att uppmärksamma. Flera forskningsinsatser visar att interaktioner, och
därmed även grannskapseffekter, mellan olika grupper inte uppstår i någon hög grad om
skillnaderna i välstånd upplevs för stora (Talen 1999; Kleit 2005; Galster et al. 2010). I
planprogrammet uttrycks dock ingen konkret lösning för hur en sådan eventuell spänning
mellan olika grupper i bostadsområdet ska bemötas.
Forskningskritik mot att försök att skapa blandning i bostadsområden lite för lättvindigt
antas ge socioekonomiska effekter och vara positivt för den sociala integrationen bör ses som
en försiktighetsprincip snarare än att stadsplaneringen inte kan påverka den sociala
utvecklingen (Musterd & Andersson, 2005; Galster et al., 2010). Informanterna uttrycker en
klar medvetenhet om att sociala åtgärder krävs för att få en bättre social integration och
sammanhållning i planområdet samt staden som helhet. Samtidigt har planprogrammet höga
ambitioner om vilka sociala effekter de rumsliga åtgärderna på bostadsområdesnivå kan ge.
Eventuellt finns det en risk med att åtgärder i bostadsområdet övervärderas som lösningar på
sociala ojämlikheter som i sin tur påverkas av processer på mer övergripande nivåer. I detta fall
blir en sådan tanke, som sagt, mestadels en spekulation.
5.3 Slutord
På grund av den begränsade omfattningen av denna studie är det tveksamt i vilken mån
generella slutsatser går att dra. De konkreta åtgärder som lyfts fram utifrån det
uppmärksammade fallet är specifika för kontexten men fallet rymmer också mycket generell
problematik. De tankegångar som kommit upp angående exempelvis vilka effekter barriärer
runt det berörda planområdet får är formade utifrån förmodanden baserade på tidigare forskning
snarare än eget empiriskt material för de boendes rörelse- och interaktionsmönster. Resultatet
är färgat av att jag endast intervjuat yrkespersoner som jobbar med stadsbyggnad i Malmö samt
att de dokument jag analyserat har varit kommunens egna planer och policys. En fortsatt studie
av området hade lämpligen kunnat fokusera på hur de boende ser på de planerade
förtätningarna. Andra aktörer vars perspektiv också hade varit relevanta undersöka är lokala
näringsidkare, fastighetsbolag eller föreningar eftersom olika typer av service och verksamheter
spelar en central roll för Malmö stads idé om den täta och funktionsblandade staden.
Vad som går att säga utifrån undersökningen är dels att vissa element av
mångdimensionella företeelser som social integration och social sammanhållning kan ges goda
förutsättningar i en tät och blandad stad. Exempelvis är närhet och tillgång till sociala nätverk
och olika typer av service något som kan främjas av täthet. Den ökade närheten till olika platser
och verksamheter som kan fylla sociala funktioner kan bli konkret rent fysiskt i ett område som
förtätas. Hur detta påverkar människorna i området beror dock på olika sociala processer som
verkar på fler nivåer än just grannskaps- eller bostadsområdesnivå. Fysiska åtgärder kan därmed
inte ses som någon enkel helhetslösning på frågor om integration och social sammanhållning i
staden. I den mån planeringen av städer kan bidra till förändringar av sociala strukturer är det
viktigt att föreslagna ingripanden är djupt förankrade i kunskap om den berörda kontexten.
Dialogverktyget blir här centralt men även forskningssatsningar kring sociala strukturer i staden
som helhet, likt Kommission för socialt hållbart Malmös arbete, kan vara ett gott verktyg för
att aktörer inom stadsplaneringen ska kunna identifiera möjliga problem och lösningar. Som
25
flera av informanterna påpekade är det stadens människor och inte platser som ska integreras.
Planeringen bör därför utgå från lyhördhet för de berörda människornas behov oavsett om det
gäller förtätning eller andra typer av stadsbyggnadslösningar.
26
REFERENSLISTA
Andersson, R., Bråmå, Å. & Hogdal, J. (2007) Segregationens dynamik och planeringens
möjligheter. En studie av bostadsmarknad och flyttningar i Malmöregionen. Malmö stad:
Stadskontoret.
Boverket (2012). Vision för Sverige 2025. Karlskrona.
Boyko, C.T. & Cooper, R. (2011) Clarifying and re-conceptualising density. Progress in
Planning, 76, s. 1-61
Bryman, A. (2011) Samhällsvetenskapliga metoder 2nd ed. Översättning: Björn Nilsson.
Stockholm: Liber AB.
Burton, E. (2000) The Compact City: Just or Just Compact? A Preliminary Analysis. Urban
Studies, 37 (11), s. 1969-1990
Cassiers, T. & Kesteloot, C. (2012) Socio-spatial Inequalities and Social Cohesion in European
Cities. Urban Studies, 49 (9), s. 1909-1924
Churchman, A. (1999) Disentangling the Concept of Destiny. Journal of Planning Literature,
13 (4), s. 389-411
Dempsey, N., Brown, C. & Bramley, G. (2012) The key to sustainable cities in UK cities? The
influence of density on social sustainability. Progress in Planning, 77, s. 89-141
Dock, M., Johansson, B. & Kristersson, H. (2012) Stadens rumsliga påverkan på hälsa. Malmö
stad: Kommission för ett socialt hållbart Malmö.
Fainstein, S.S. (2014) The just city. International Journal of Urban Sciences, 18 (1), s. 1-18
Galster, G., Andersson, R. & Musterd, S. (2010) Who Is Affected by Neighbourhood Income
Mix? Gender, Age, Family, Employment and Income Differences. Urban Studies, 47 (14),
s. 2915-2944
Jacobs, J. (2004) Den amerikanska storstadens liv och förfall. Översättning: Charlotte
Hjukström. Göteborg: Daidalos AB.
Kearns, A. & Forrest, R. (2000) Social Cohesion and Multilvel Urban Governance. Urban
Studies, 37 (5-6), s. 995-1017
Kleit, R.G. (2005) HOPE VI new communities: neighbourhood relationships in mixed-income
housing. Environment and Planning A, 37, s. 1413-1441
Malmö stad (2010). Så förtätar vi Malmö!. Dialop-pm 2010:2.
Malmö stad (2013). Malmös väg mot en hållbar framtid - Hälsa, välfärd och rättvisa. Uppl. 3.
Malmö stad (2014). Översiktsplan för Malmö.
Malmö stad (2015). Planprogram för Törnrosen och del av Örtagården i Rosengård i Malmö.
PP6044.
Musterd, S. (2002) Response: Mixed Housing Policy: A European (Dutch) Perspective.
Housing Studies, 17 (1), s. 139-143
27
Musterd, S. & Andersson, R. (2005) Housing mix, social mix and social opportunities. Urban
Affairs Review, 40 (6), s. 761-790
Novy, A., Coimbra Swiatek, D. & Moulaert, F. (2012) Social Cohesion: A Conceptual and
Political Elucidation. Urban Studies, 49 (9), s. 1873-1889
Raman, S. (2010) Designing a Liveable Compact City: Physical Forms of City and Social Life
in Urban Neighbourhoods. Built Environment, 36 (1), s. 63-80
Repstad, P. (1999) Närhet och distans: kvalitativa metoder i samhällsvetenskap 3rd ed. Lund:
Studentlitteratur.
Salonen, T. (2012) Befolkningsrörelser, försörjningsvillkor och bostadssegregation. En
sociodynamisk analys av Malmö. Malmö stad: Kommision för ett social hållbart Malmö.
Sampson, R.J., Morenoff, J.D. & Gannon-Rowley, T. (2002) Assessing ”Neighbourhood
Effects”: Social Processes and New Directions in Research. Annual Review of Sociology,
28, s. 443-478
Talen, E. (1999) Sense of Community and Neighbourhood Form: An Assessment of the Social
Doctrine of New Urbanism. Urban Studies, 36 (8), s. 1361-1379
Intervjuer
Dock, Marianne, 161206, arkitekt stadsbyggnadskontoret Malmö stad.
Kronvall, Gunilla, 161205, arkitekt Atelier 01 Arkitektur.
Röder, Christian, 161202, samhällsplanerare fastighetskontoret Malmö stad.
Stenevi, Märta, 161202, ordförande stadsbyggnadsnämnden Malmö stad.
Welin, Carl, 161130, planarkitekt stadsbyggnadskontoret Malmö stad.
28
BILAGA
Intervjuguide
Inledande frågor
Introduktion om intervjupersonen, arbetsuppgifter, hur länge arbetat osv...
Hur ser du på förtätning som verktyg i stadsutveckling?
Vilka övergripande mål gällande förtätning finns i Malmö stad?
Vilken roll har förtätning i Malmös framtida stadsutveckling? Skiljer det sig från tidigare
riktning?
Inspiration och förebilder för modellen
Vilka förebilder finns för Malmös arbete med förtätning? Var kommer inspiration från?
Möjligheter och restriktioner
Hur ser förutsättningar för förtätning i Malmö ut?
Vilka utmaningar finns för att genomföra förtätning i Malmö?
Vad spelar markägande för roll för förtätningsarbetet? Hur påverkar privata intressenter
planering för social blandning?
Finns det ett förankrat intresse för förtätning hos invånarna i Malmö?
Vilka planeringsverktyg är viktiga för att genomföra förtätningar?
Geografiska områden/prioriteringar
Finns det områden i Malmö som lämpar sig extra väl för förtätning? Isåfall vilka?
Vad karaktäriserar dessa områden?
Integration
Vilka behov kring integration finns i Malmö stad? (Social? System?)
Hur kan den fysiska miljön påverka möjligheter för integration?
Hur kan förtätning, specifikt, påverka integrationsaspekter? (Vad krävs isåfall av planeringen
och den fysiska miljön?)
Finns det problem i förhållandet mellan förtätning och integration?
Mötesplatser och barriärer
Hur ser behovet av mötesplatser i Malmö ut idag?
Vad karaktäriserar goda mötesplatser?
Vad krävs för att skapa goda mötesplatser?
Vad spelar design/utformning för roll i skapandet av goda mötesplatser?
Finns det hinder för mänskliga möten i Malmö idag? Hur ser de isåfall ut?
Vad spelar mötesplatser för roll för integration?
Hur förhåller sig förtätning till mötesplatser?
Blandade upplåtelseformer/blandade funktioner
Vilken roll spelar blandning av funktioner och upplåtelseformer för förtätningsarbetet?
Vilka förutsättningar finns för blandning av funktioner och upplåtelseformer?
29