Pojken och flickan

Av Elin Skårstedt
Det var en gång en flicka som
bodde i en trädkoja med sin familj.
En dag stod en liten pojke utanför dörren.
Pojken grät det lät utifrån. Vem kan det
vara sa flickan. Hon öppnade dörren. Du
ser ut som min syster, sa pojken. Vad
heter hon frågade flickan. Lina sa pojken
hon är 18 år. De är jag också sa flickan.
Men varför kom du hit frågade flickan. För
att min syster är borta. Jag är rädd för jag
tror att hon är död. Jag kan hjälpa dej att
leta.
Dom gick över land och hav till slut var de
framme. Är det här ditt hem? Sa flickan. Ja
sa pojken. Hon är inte här sa pojken, vi kan
leta mer sa flickan. De är säkert sa pojken
hon är inte här. Konstigt sa flickan.
Sen såg pojken flickans fotsteg och kände
igen dom. Sen såg han noggrant på hennes
ansikte och kände igen det. Men de är ju du
sa pojken. Det är du som är min syster, jag
känner igen dig nu. Dom blev glada att
äntligen träffas igen.