JUBN03 – Seminarium Köprätt
Gabriella Varga & Josefine Rex
2017-02-08
The Selda
Redogör för bakgrunden till tvisten
Två parter, ”International Agri Trade Co. Ldt (”Säljarna”) och Bem Dis a Turk Ticaret S/A
TR (”Köparna”) ingick ett köpeavtal om försäljning av Tapioka. Köpet baserades på
standardavtalet GAFTA form 100 (“GAFTA”). Enligt avtalet skulle säljaren transportera
Tapioka med fartyget ”Selda” till två hamnar i Turkiet. Innan fartyget påbörjat sin resa mot
Turkiet meddelade den turkiska regeringen ett importförbud av Tapioka till landet.
Importförbudet medförde att köparna inte kunde ta emot varorna. Säljarna krävde därför
Köparna på skadestånd för kostnaderna för avbokning av fartyget.
Klausul 28 i GAFTA är en s.k. “default-klausul” och reglerar påföljd vid försummelse av
avtalsförpliktelserna. Klausul 28.c i GAFTA stadgar att eventuellt skadestånd ska baseras på
skillnaden mellan det avtalade priset och det överenskomna s.k. “default-priset” alternativt
det uppskattade värdet av varan i felaktigt skick.
Redogör för parternas yrkanden respektive bestridanden samt grunderna för dessa.
Säljarna yrkade på att rätt till ersättning för kostnaderna att avboka fartyget förelåg enligt
common law samt att klausul 28 i GAFTA inte inskränker rätten till ersättning. Köparna
bestred detta och hävdade att kostnaderna för att avboka fartyget varken var ersättningsgilla
enligt klausul 28 i GAFTA eller enligt common law.
Precisera rättsfrågorna i fallet.
Domstolen tar ställning till om de aktuella kostnaderna är ersättningsgilla enligt common law.
Domstolen tar i ett andra skede ställning till om klausul 28 i GAFTA inskränker den
eventuella rätten till ersättning enligt common law.
Redogör för utgången i målet samt de åberopade domskälen.
Domstolen konstaterar att det är lämpligt att först avgöra om skadestånd kan utgå enligt
common law oberoende av avtalsinnehållet. Därefter bedömer domstolen om klausul 28 i
GAFTA har betydelse för möjligheten till ersättning.
Domstolen konstaterar att kostnaderna är ersättningsgilla enligt common law då de har ett
naturligt samband med, och orsakades av, Köparnas avtalsbrott. Domstolen konstaterar
vidare att kostnaderna dessutom är ersättningsgilla enligt Sale of Goods Act.
Domstolen går vidare till att undersöka om avtalet innehåller någonting som kan inskränka
rätten till ersättning enligt common law. Innan domstolen undersöker klausul 28 i GAFTA
JUBN03 – Seminarium Köprätt
Gabriella Varga & Josefine Rex
2017-02-08
konstaterar den att om en part ska avstå sin rätt till skadestånd som den annars har rätt till
enligt common law måste parterna klart och tydligt avtala om detta.
Domstolen konstaterar därefter att klausul 28 i GAFTA inte inskränker rätten till ersättning
enligt common law. Domstolen konstaterar att det vore högst osannolikt om avtalsparterna
genom klausulen avsåg att exkludera ersättning för de aktuella skadorna. I klausul 28 i
GAFTA står det att skadeståndet “shall be based on”. Domstolen anser att denna skrivelse
inte har samma innebörd som “shall consist exclusively of” eller “shall be limited to”. Detta
innebär enligt domstolen att klausul 28 i GAFTA inte inskränker rätten till ersättning för
skador som faller utanför klausulen. Om en klausul ska inskränka rätten till ersättning enligt
common law måste detta framgå tydligt.
Vilka rättsregler eller principer använder sig domstolen av?
Domstolen hänvisar dels till en allmän princip enligt common law som stadgar att skada är
ersättningsgill om den har ett naturligt samband med avtalsbrottet.
Domstolen konstaterar vidare att skadan är ersättningsgill enligt art. 50.2 Sale of Goods Act
som stadgar att den skadelidande parten har rätt till ersättning för skada som är en direkt och
naturlig konsekvens av avtalsbrottet.
Hur kan man formulera det prejudikat som domen lägger fast?
Domstolen konstaterar att om parterna ska avtala bort en rättighet som följer av common law
ska det tydligt framgå att parterna kommit överens om detta (in clear terms).
Hade utgången blivit annorlunda med tillämpning av svensk rätt?
Engelsk avtalstolkning är generellt mer formalistisk och lägger större vikt vid ordalydelsen
och den objektiva bedömningen av denna. I svensk rätt tillmäts parternas subjektiva
uppfattning om avtalets innebörd (partsavsikten) avgörande betydelse. Vid en tillämpning av
svensk rätt är det sannolikt att utgången i målet skulle blivit densamma. Domstolen skulle
antagligen lägga mer vikt vid att försöka utröna den gemensamma partsviljan. Även i svensk
rätt är utgångspunkten att luckor i avtalet fylls ut med dispositiv rätt. Vill parterna inskränka
rättigheter som följer av dispositiv rätt krävs att det tydligt framgår att det varit parternas
avsikt. I svensk rätt förutsätter skadestånd att skadan har ett naturligt samband med
avtalsbrottet (adekvansläran).