JUBN03 – Seminarium Köprätt Gabriella Varga & Josefine Rex 2017-02-08 The Selda Redogör för bakgrunden till tvisten Två parter, ”International Agri Trade Co. Ldt (”Säljarna”) och Bem Dis a Turk Ticaret S/A TR (”Köparna”) ingick ett köpeavtal om försäljning av Tapioka. Köpet baserades på standardavtalet GAFTA form 100 (“GAFTA”). Enligt avtalet skulle säljaren transportera Tapioka med fartyget ”Selda” till två hamnar i Turkiet. Innan fartyget påbörjat sin resa mot Turkiet meddelade den turkiska regeringen ett importförbud av Tapioka till landet. Importförbudet medförde att köparna inte kunde ta emot varorna. Säljarna krävde därför Köparna på skadestånd för kostnaderna för avbokning av fartyget. Klausul 28 i GAFTA är en s.k. “default-klausul” och reglerar påföljd vid försummelse av avtalsförpliktelserna. Klausul 28.c i GAFTA stadgar att eventuellt skadestånd ska baseras på skillnaden mellan det avtalade priset och det överenskomna s.k. “default-priset” alternativt det uppskattade värdet av varan i felaktigt skick. Redogör för parternas yrkanden respektive bestridanden samt grunderna för dessa. Säljarna yrkade på att rätt till ersättning för kostnaderna att avboka fartyget förelåg enligt common law samt att klausul 28 i GAFTA inte inskränker rätten till ersättning. Köparna bestred detta och hävdade att kostnaderna för att avboka fartyget varken var ersättningsgilla enligt klausul 28 i GAFTA eller enligt common law. Precisera rättsfrågorna i fallet. Domstolen tar ställning till om de aktuella kostnaderna är ersättningsgilla enligt common law. Domstolen tar i ett andra skede ställning till om klausul 28 i GAFTA inskränker den eventuella rätten till ersättning enligt common law. Redogör för utgången i målet samt de åberopade domskälen. Domstolen konstaterar att det är lämpligt att först avgöra om skadestånd kan utgå enligt common law oberoende av avtalsinnehållet. Därefter bedömer domstolen om klausul 28 i GAFTA har betydelse för möjligheten till ersättning. Domstolen konstaterar att kostnaderna är ersättningsgilla enligt common law då de har ett naturligt samband med, och orsakades av, Köparnas avtalsbrott. Domstolen konstaterar vidare att kostnaderna dessutom är ersättningsgilla enligt Sale of Goods Act. Domstolen går vidare till att undersöka om avtalet innehåller någonting som kan inskränka rätten till ersättning enligt common law. Innan domstolen undersöker klausul 28 i GAFTA JUBN03 – Seminarium Köprätt Gabriella Varga & Josefine Rex 2017-02-08 konstaterar den att om en part ska avstå sin rätt till skadestånd som den annars har rätt till enligt common law måste parterna klart och tydligt avtala om detta. Domstolen konstaterar därefter att klausul 28 i GAFTA inte inskränker rätten till ersättning enligt common law. Domstolen konstaterar att det vore högst osannolikt om avtalsparterna genom klausulen avsåg att exkludera ersättning för de aktuella skadorna. I klausul 28 i GAFTA står det att skadeståndet “shall be based on”. Domstolen anser att denna skrivelse inte har samma innebörd som “shall consist exclusively of” eller “shall be limited to”. Detta innebär enligt domstolen att klausul 28 i GAFTA inte inskränker rätten till ersättning för skador som faller utanför klausulen. Om en klausul ska inskränka rätten till ersättning enligt common law måste detta framgå tydligt. Vilka rättsregler eller principer använder sig domstolen av? Domstolen hänvisar dels till en allmän princip enligt common law som stadgar att skada är ersättningsgill om den har ett naturligt samband med avtalsbrottet. Domstolen konstaterar vidare att skadan är ersättningsgill enligt art. 50.2 Sale of Goods Act som stadgar att den skadelidande parten har rätt till ersättning för skada som är en direkt och naturlig konsekvens av avtalsbrottet. Hur kan man formulera det prejudikat som domen lägger fast? Domstolen konstaterar att om parterna ska avtala bort en rättighet som följer av common law ska det tydligt framgå att parterna kommit överens om detta (in clear terms). Hade utgången blivit annorlunda med tillämpning av svensk rätt? Engelsk avtalstolkning är generellt mer formalistisk och lägger större vikt vid ordalydelsen och den objektiva bedömningen av denna. I svensk rätt tillmäts parternas subjektiva uppfattning om avtalets innebörd (partsavsikten) avgörande betydelse. Vid en tillämpning av svensk rätt är det sannolikt att utgången i målet skulle blivit densamma. Domstolen skulle antagligen lägga mer vikt vid att försöka utröna den gemensamma partsviljan. Även i svensk rätt är utgångspunkten att luckor i avtalet fylls ut med dispositiv rätt. Vill parterna inskränka rättigheter som följer av dispositiv rätt krävs att det tydligt framgår att det varit parternas avsikt. I svensk rätt förutsätter skadestånd att skadan har ett naturligt samband med avtalsbrottet (adekvansläran).
© Copyright 2024