COM(2017) 118 final
Europeiska unionens råd Bryssel den 9 mars 2017 (OR. en) 7105/17 ENV 240 ENER 104 IND 57 TRANS 104 FÖLJENOT från: inkom den: till: Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens generalsekreterare 7 mars 2017 Jeppe TRANHOLM-MIKKELSEN, generalsekreterare för Europeiska unionens råd Komm. dok. nr: COM(2017) 118 final Ärende: RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET enligt artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/126/EG av den 21 oktober 2009 om återvinning av bensinångor steg II, vid tankning av motorfordon på bensinstationer För delegationerna bifogas dokument – COM(2017) 118 final. Bilaga: COM(2017) 118 final 7105/17 /sk DG E 1A SV EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 7.3.2017 COM(2017) 118 final RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET enligt artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/126/EG av den 21 oktober 2009 om återvinning av bensinångor steg II, vid tankning av motorfordon på bensinstationer SV SV Innehållsförteckning 1. INLEDNING ............................................................................................................... 2 2. VOC II-DIREKTIVET ................................................................................................ 3 2.1. Vilket är syftet med direktivet? ......................................................................... 3 2.2. Vilka är nyckelåtgärderna? ................................................................................ 3 2.3. Anpassning till teknisk utveckling .................................................................... 3 3. GENOMFÖRANDE AV VOC II-DIREKTIVET ...................................................... 3 3.1. Allmänt införlivande och genomförande........................................................... 3 3.2. Artikel 7 om översyn av genomförandet ........................................................... 4 4. 3.2.1. Tröskelvärdet på 100 m3/år .............................................................. 5 3.2.2. Förenligheten under drift med rådande bestämmelser ................. 5 3.2.3. Automatiskt övervakningssystem .................................................... 5 UTVÄRDERING AV VOC II-DIREKTIVET ........................................................... 6 4.1. Bakgrund ........................................................................................................... 6 4.2. Resultat .............................................................................................................. 6 5. SLUTSATS ................................................................................................................. 7 2 1. INLEDNING Lagring och distribution av bensin leder till utsläpp i luften av flyktiga organiska ämnen (VOC). Dessa ämnen bildar troposfäriskt ozon (även kallat marknära ozon), en växthusgas som orsakar hälsoproblem och skadar växtligheten (och därmed gör att skördarna minskar). Vissa flyktiga organiska ämnen, som bensen och toluen, har dessutom skadliga egenskaper, exempelvis kronisk eller akut toxicitet. Två kompletterande direktiv syftar till att gemensamt minska utsläppen av VOC vid lagring och distribution av bensin: − Direktiv 94/63/EG 1 om utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC) vid lagring av bensin och vid distribution av bensin från depåer till bensinstationer (VOC Idirektivet), som omfattar raffinaderier och leverans av bensin till bensinstationer, och − direktiv 2009/126/EG 2 om återvinning av bensinångor vid tankning av motorfordon på bensinstationer (VOC II-direktivet). Enligt artikel 7 i VOC II-direktivet ska kommissionen göra en översyn av genomförandet av direktivet (särskilt vissa tekniska aspekter) och lägga fram en rapport om resultaten för Europaparlamentet och rådet. I kommissionens meddelanden om programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet): resultat och nästa steg 3 och Refit-programmet: lägesrapport och framtidsutsikter, 4 meddelade kommissionen att den höll på att inleda en utvärdering av båda VOC-direktiven. Det beslutades att det skulle vara mest effektivt att utföra översynen av genomförandet av VOC II-direktivet och utvärderingen av de båda VOC-direktiven parallellt. Fullständiga uppgifter om översynen och utvärderingen finns i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om utvärderingen inom ramen för Refit-programmet av direktiv 94/63/EG om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC) vid lagring av bensin och vid distribution av bensin från depåer till bensinstationer, och direktiv 2009/126/EG om återvinning av bensinångor steg II, vid tankning av motorfordon på bensinstationer (SWD(2017) 65) och den undersökning som har beställts till stöd för detta arbete 5. 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 94/63/EG av den 20 december 1994 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC) vid lagring av bensin och vid distribution av bensin från depåer till bensinstationer (EGT L 365, 31.12.1994, s. 24). 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/126/EG av den 21 oktober 2009 om återvinning av bensinångor steg II, vid tankning av motorfordon på bensinstationer (EUT L 285, 31.10.2009, s. 36– 39). 3 Bilaga till Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet): resultat och nästa steg (COM(2013) 685 final). http://ec.europa.eu/smart-regulation/docs/20131002-refit-annex_en.pdf 4 COM(2014) 368; se även kommissionens webbplats för bättre lagstiftning: http://ec.europa.eu/info/law/law-making-process/overview-law-making-process/evaluating-andimproving-existing-laws/reducing-burdens-and-simplifying-law/refit-making-eu-law-simpler-andless-costly_sv 5 Evaluation of Directive 1994/63/EC on VOC emissions from petrol storage and distribution and Directive 2009/126/EC on petrol vapour recovery – final evaluation report, Amec Foster Wheeler 3 I denna rapport ligger fokus på resultaten från översynen av genomförandet och på uppföljningen av utvärderingen av VOC II-direktivet. 2. VOC II-DIREKTIVET 2.1. Vilket är syftet med direktivet? Med VOC II-direktivet vill man garantera att skadliga bensinångor, som annars skulle släppas ut i samband med tankning av ett motorfordon vid en bensinstation, återvinns. I framtiden ska alla bensinpumpar i EU (med undantag för pumpar på bensinstationer med en väldigt låg volymomsättning per år) vara utrustade för att kunna återföra sådana ångor. 2.2. Vilka är nyckelåtgärderna? Direktivet ska tillämpas på nya bensinstationer, och bensinstationer som har genomgått en större renovering, som har en bensinomsättning på över 500 m3 per år, och bensinstationer med en omsättning på över 100 m3 per år som ligger under bostadsområden (artikel 3.1–3.2). Dessa måste installera system för återvinning av bensinångor steg II. Stora bensinstationer (med en omsättning på över 3 000 m3 per år) måste installera system för återvinning av bensinångor senast 2018 (artikel 3.3). Utrustningen måste vara certifierad av tillverkaren i enlighet med aktuella tekniska standarder, och kunna fånga upp minst 85 procent av bensinångorna (artikel 4). Effektiviteten ska testas en gång per år, eller vart tredje år om bensinstationen har automatisk övervakningsutrustning (artikel 5.1–5.2). Bensinstationer som installerar återvinningsutrustning måste meddela kunderna om utrustningen genom att sätta fast en skylt, dekal eller annan upplysning på eller runt bensinpumpen (artikel 5.3). 2.3. Anpassning till teknisk utveckling I enlighet med artikel 8 i direktivet infördes en harmoniserad testmetod för att avgöra återvinningssystemens effektivitet i direktiv 2014/99/EU, 6 som ändrade artiklarna 4 och 5 i VOC II-direktivet till att omfatta hänvisningar till standarderna EN 16321-1:2013 respektive EN 16321-2:2013. 3. GENOMFÖRANDE AV VOC II-DIREKTIVET 3.1. Allmänt införlivande och genomförande Direktivet har införlivats i den nationella lagstiftningen av alla medlemsstater, även om det på några håll skedde med viss försening. Överträdelseförfaranden för sent införlivande inleddes i mars 2012 mot elva medlemsstater: Bulgarien, Cypern, Grekland, Italien, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Sverige, Tyskland och Österrike. m.fl. (2016). http://bookshop.europa.eu/sv/evaluation-of-directive-1994-63-ec-on-voc-emissions-from-petrolstorage-distribution-and-directive-2009-126-ec-on-petrol-vapour-recovery-pbKH0416107/ 6 Kommissionens direktiv 2014/99/EU av den 21 oktober 2014 om ändring av direktiv 2009/126/EG om återvinning av bensinångor steg II, vid tankning av motorfordon på bensinstationer för att uppnå en anpassning till den tekniska utvecklingen (EUT L 304, 23.10.2014, s. 89–90). http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?qid=1468508694487&uri=CELEX:32014L0099 4 Förfarandena avslutades 2012 i nio av fallen och 2013 i de övriga två, efter att de berörda medlemsstaterna hade tillkännagett alla åtgärder för införlivande. Av alla bensinstationer i EU är i nuläget 72 % utrustade med steg II-system. Med tanke på att mindre bensinstationer är undantagna och att alla tidsfrister för genomförande inte har löpt ut (se avsnitt 2.2 ovan) tyder denna höga andel på att det görs stora framsteg. Men enligt vad som framgår i Figure 1 ser situationen väldigt olika ut i olika medlemsstater: medan 15 medlemsstater har uppnått, eller ligger högre än, genomsnittet 72 % verkar andra släpa efter 7. Figur 1: Förekomst av steg II-system per medlemsstat (uppskattad) Stationer med steg II-system Stationer utan system för återvinning av bensinångor steg II 25 000 100 % Antal bensinstationer 20 000 100 % 15 000 53 % 10 000 8% 4% 5 000 77 % 99 % 99 % 100 % 100 % 15 % 98 % 37 % 0 AT* BE* BG CY CZ 72 % 71 % DK EE** FI 100 % 99 % 54 % 10 % FR* DE EL** HR HU IE** IT 87 % 47 % 87 % 68 % 100 %18 % LT* LV* LU MT NL 96 % 7% 3% PL PT** RO SK SI* ES* SE* UK* Svaren från berörda parter vid samrådet tyder på att de flesta medlemsstaterna bara har stött på ett fåtal, om ens några, tekniska problem eller tolkningsproblem vid genomförandet av direktivet. Det kan delvis förklaras med att många redan hade en lagstiftning på detta område. Vissa enskilda problem togs upp, som bristande tydlighet i fråga om vad ”en större renovering” innebär, men dessa hanteras hursomhelst genom diskussion och utbyte av erfarenheter med medlemsstater. 3.2. Artikel 7 om översyn av genomförandet Enligt artikel 7 i direktivet ska kommissionen framför allt göra en översyn av följande: (a) det tröskelvärde på 100 m3/år som avses i artikel 3.1 b och 3.2 b i direktivet och artikel 6.3 i direktiv 94/63/EG, (b) förenligheten under drift hos system för återvinning av bensinångor steg II med rådande bestämmelser, och (c) behovet av automatisk övervakningsutrustning. 7 Uppgifterna avser det totala antalet bensinstationer, inklusive små bensinstationer och sådana för vilka tidsfristerna inte har löpt ut än. Därför behöver inte en låg täckningsgrad nödvändigtvis tyda på efterlevnadsproblem, utan det beror på hur den lokala marknadssituationen ser ut. 5 3.2.1. Tröskelvärdet på 100 m3/år Enligt direktivet åläggs bensinstationer med en omsättning på över 100 m3 per år skyldigheter (artikel 3.1–3.2). Vid en lägre omsättning anses kostnaderna för åtgärderna inte stå i proportion till de eventuella miljöfördelarna. Samrådet visade att berörda parter i allmänhet godtog tröskelvärdet som rimligt och att motsvarande undantag för små bensinstationer också tillämpas utanför EU. Endast 7 av 45 svarade att tröskelvärdet borde vara högre, medan tre medlemsstater och tre branschaktörer efterfrågade ett lägre tröskelvärde. Men att sänka tröskelvärdet skulle i nuläget inte vara motiverat, med tanke på omfattningen av de eventuella utsläppsminskningarna och de extra kostnaderna. 3.2.2. Förenligheten under drift med rådande bestämmelser I artikel 4 i direktivet fastställs minimistandarder för effektivitet för återvinningsutrustning. I artikel 5 föreskrivs regelbundna kontroller för att bekräfta prestandan. Utvärderingen visade att man med utrustning som finns på marknaden kan uppnå en återföringsgrad för bensinångor på 85–95 %. För system som installerades på stationerna innan dessa skyldigheter trädde i kraft gick det dock inte alltid att hämta nödvändig dokumentation. Återföringsgraden varierar i praktiken efter den specifika utrustningen och hur den används. Effektiviteten påverkas också av yttre faktorer, såsom temperatur och bränslesammansättning. Utrustningen konstaterades i allmänhet fungera enligt minimistandardkraven, men analysen visade också hur viktigt det är att göra rutinprov (minst en gång om året), eftersom volymförhållandet lätt kan avvika från de optimala värdena. Vissa medlemsstater kräver också att ”ångtätheten”- testas, vilket inte är obligatoriskt inom ramen för direktivet. 3.2.3. Automatiskt övervakningssystem Enligt direktivet finns det inget krav på att automatiska övervakningssystem ska användas, men på anläggningar som har försetts med ett sådant system behöver återföringsgraden inte provas lika ofta (artikel 5.2). Men automatiska övervakningssystem kan förhindra ökade utsläpp, som till exempel beror på dåligt underhåll (se förra avsnittet). Det framgick av samrådet med de berörda parterna att användning av automatiska övervakningssystem är obligatorisk i tre medlemsstater, 8 och att förekomsten i allmänhet är låg i de länder där sådan användning är frivillig. De största hindren för genomförande är höga kostnader och brist på kunskap. Möjligheterna att ytterligare minska utsläpp genom allmän användning av automatiska övervakningssystem i hela EU verkar vara begränsade. Tillvägagångssättet med frivillighet gör att medlemsstaterna kan anta sådana system där det bedöms vara lämpligt, till exempel mot bakgrund av nationella förhållanden. 8 Österrike, Tyskland och Ungern. 6 4. UTVÄRDERING AV VOC II-DIREKTIVET 4.1. Bakgrund Direktivet utvärderades i enlighet med kommissionens program om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet), utifrån dess effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, förenlighet och mervärde för EU. Vid utvärderingen lades särskild vikt vid att spåra och bedöma regelbörda och att fastställa möjligheter till förenkling. 4.2. Resultat Direktivet ansågs vara effektivt, ändamålsenligt, förenligt och relevant och ansågs ge mervärde för EU. Utvärderingen visade att direktivet har bidragit på ett effektivt sätt till att minska utsläpp av flyktiga organiska ämnen från bensin vid tankning av motorfordon på bensinstationer. I dagsläget bidrar verksamhet som omfattas av VOC I- och VOC II-direktiven endast till 0,7 % av alla antropogena utsläpp av flyktiga organiska ämnen i EU. Direktivet ansågs också vara ändamålsenligt. Tillgängliga uppgifter tyder på att kostnaderna i stort står i proportion till fördelarna, framför allt om man tar hänsyn till ytterligare fördelar, som inte kan mätas i pengar, och intäkterna från vidareförsäljning av återförd bensin. Besparingar till följd av att de skadliga effekterna på hälsan och miljön minskar har beräknats uppgå till mellan 92 miljoner och 270 miljoner euro, medan ekonomiska fördelar från försäljning av återförd bensin beräknades till 77 miljoner euro. Kostnader per år för insatser och underhåll har beräknats till 199 miljoner euro, medan administration och efterlevnad skulle kosta 13 miljoner euro. Det bör dock noteras att det inte gick att utföra någon grundlig kostnads/nytto-analys, på grund av den begränsade mängden tillgängliga uppgifter. Direktivet är förenligt med övrig unionslagstiftning. Påståenden av vissa berörda parter om bristande överensstämmelse med direktivet om bränslekvalitet 9 och VOC I-direktivet ansågs inte vara riktiga eller betydelsefulla. Direktivet är fortfarande relevant som svar på hoten mot miljö och hälsa. Det utgör ett miljöskyddande ”skyddsnät”, även med tanke på relevanta internationella åtaganden. Det är också fortfarande relevant mot bakgrund av de mål för politiken för ren luft som fastställs i det sjunde miljöhandlingsprogrammet 10 och i åtgärdspaketet för ren luft 11. Vissa berörda parter hävdade att skyldigheten att sätta en skylt, dekal eller annan upplysning i närheten av bensinpumpar med utrustning för återvinning av bensinångor (artikel 5.3) inte skulle påverka kundernas val som man skulle önska, eftersom detta 9 Direktiv 2009/30/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 98/70/EG, vad gäller specifikationer för bensin, diesel och gasoljor och införande av ett system för hur växthusgasutsläpp ska övervakas och minskas, om ändring av rådets direktiv 1999/32/EG, vad gäller specifikationen för bränsle som används av fartyg på inre vattenvägar, och om upphävande av direktiv 93/12/EEG, EUT L 140, 5.6.2009, s. 88–113. 10 Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:32013D1386 11 http://ec.europa.eu/environment/air/clean_air_policy.htm 7 skulle styras av pris och bekvämlighet snarare än av miljöhänsyn. I utvärderingen drog man dock slutsatsen att en förändring i lagstiftningen i sådana fall ändå skulle kunna bli mer betungande än en förenkling. Vid samrådet erkändes fördelarna med reglering på EU--nivå på detta område. Direktivet har haft betydelse när det gäller att fastställa en gemensam, EU-omfattande strategi och har stimulerat gränsöverskridande handel med bensin och utrustning. 5. SLUTSATS VOC-II-direktivet ansågs vara effektivt, ändamålsenligt, förenligt och relevant och ansågs ge mervärde för EU. Det har också i allmänhet genomförts väl i medlemsstaterna. Kommissionen kommer att fortsätta samarbeta med medlemsstaterna för att hjälpa dem att garantera att direktivet genomförs fullständigt. 8
© Copyright 2024