Józef Piłsudski
Józef Piłsudski Från revolutionär till polsk nationalhjälte I detta nummer av Pennan & Svärdet utgör slaget vid Warszawa 1920 ämnet för en av förmånsfilmerna. Artur Szulc tecknar porträttet av en marskalk som är lika viktig för Polen som Mannerheim är för Finland. Józef Piłsudski var revolutionären som blev nationalhjälte. av artur szulc, militärhistorisk författare N atten mellan den 9 och 10 november 1918 satt Józef Piłsudski och hans eskort, en tysk reservofficer, på ett tåg mellan Berlin och Warszawa. Piłsudski, som suttit fängslad i Magdeburg, hade släppts av tyskarna eftersom de antog att han skulle inta en nyckelroll i ett Polen som var på väg att återfödas. Kanske hoppades man att Polen skulle utgöra ett bålverk österut. När Piłsudski senare på eftermiddagen klev av tåget i Warszawa och promenerade ned för en av stadens huvudgator lär det inte föresvävat honom att han inom loppet av några dagar skulle leda ett nytt Polen som inte existerat på Europas karta på 123 år. Vem var Piłsudski – det nygamla Polens första statsöverhuvud? Józef Piłsudski vid tiden för första världskriget. Marskalk Józef Piłsudski Józef Piłsudski föddes den 5 december 1867 på godset Żuław utanför Vilnius. Familjen, som hade rötter i lågadeln, var trots godsinnehavet inte särskilt rik. Däremot omhuldade man, som i de flesta polska adelssläkter, polska traditioner och polsk patriotism. Fadern som också hette Józef, hade bland annat deltagit i ett av de polska upproren mot Tsarryssland. Piłsudski växte alltså upp i ett hem där motviljan mot Ryssland var tämligen stark. Vid sidan av drömmen om ett fritt Polen blev rysshatet en av drivkrafterna bakom hans politiska engagemang redan i unga år. Sju år efter hans födelse ödelades godset av en brand och familjen bosatte sig i Vilnius. Här påbörjade Piłsudski sin skolgång, men undervisningen föll honom inte riktigt i smaken. Avsikten var nämligen att russifiera eleverna. På gymnasiet pennan & svärdet vinter · 2014 Piłsudski engagerade sig politiskt redan i unga år och skickades som tjugoåring till Sibirien. Bilden visar honom som skolbarn någon gång i slutet av 1870-talet. 25 startade han och en äldre broder en studiecirkel inriktad på polsk litteratur. Förbudet mot att prata polska ignorerade han ibland och blev bestraffad. Den här uppstudsiga attityden förvandlade han så småningom till ren politisk aktivism när han som artonårig började studera medicin vid universitetet i Charkiv. Som student deltog han i möten organiserade av en socialistiskt revolutionär grupp vars yttersta mål var störtandet av tsarväldet. Detta passade den unge Piłsudski, eftersom han betraktade Ryssland som det fria Polens fiende nummer ett. För Piłsudski blev den socialistiska stridslusten ett verktyg i den patriotiska kampen för ett självständigt Polen. Fängelse Hans närvaro vid socialistiska möten resulterade i en relegering från universitetet och 1887 arresterades han av Ochranan i Vilnius. Han anklagades, på falska grunder, för att ha deltagit i en mordkonspiration mot Alexander III. Domen blev fem år i Sibirien, vilket ändå kan sägas ha varit ett milt straff. Vistelsen i Sibirien avskräckte dock inte Piłsudski från politisk aktivism, snarare tvärtom. Under de fem åren träffade han många andra polska upp- rorsmän som avtjänade långa straff eller tvingats bosätta sig för gott i Sibirien. Deras berättelser och patriotism hade en långtgående inverkan på Piłsudskis beslutsamhet. 1892 återvände Piłsudski till Vilnius och återupptog sitt politiska arbete. Han blev medlem i det nybildade polska socialistiska partiet och ledamot av dess centralkommitté samt chefredaktör för skriften Arbetaren. Om det gick, så avsåg han att använda kraften i den socialistiska rörelsen med Polens bästa för ögonen. Den här prioriteringen gjorde att vissa inom partiet misstrodde honom. De närmaste åren efter hemkomsten blev tämligen turbulenta för Piłsudski. Bara några månader efter sitt giftermål arresterades han på nytt i feb ruari 1900 i staden Łodż där Arbetarens hemliga tryckeri fanns. Efter en tid som fånge i Warszawas citadell flyttades han till ett fängelse i Sankt Petersburg varifrån en polsk läkare hjälpte honom att fly. För att undkomma den tsarryska polisen tillbringade han en tid i London och bosatte sig sedan i Kraków, som då tillhörde det mer toleranta kejsardömet Österrike-Ungern. Flytten till Kraków medförde att Piłsudski lade in ytterligare en växel i sin aktivism för den polska Det moderna Polen föddes på ett slagfält utanför Warszawa 1920. Ledaren för det polska försvaret var Józef Piłsudski – militär, före detta revolutionär, nationalsymbol och blivande statsman. 26 www.smb.nu saken. Man skulle kunna säga att han radikaliserades. Polska socialistpartiet splittrades och Piłsudski tog över den revolutionära fraktionen inom vars ramar han organiserade reguljära kampgrupper. Dessa användes sedan för att utföra aktioner mot ryska myndigheter och dignitärer. Rån ingick också i gruppernas repertoar. Skytteföreningarna Piłsudski förstod dock att mer måste till om hans mål skulle kunna förverkligas. Ryssland måste försvagas via väpnad kamp och i det syftet uppstod på hans initiativ skytteföreningar. Den första bildades i Lviv och sedan kom en i Kraków. Med tiden vann dessa föreningar stort gehör, inte bara bland polacker i Österrike-Ungern utan också hos dem som bodde i Tyskland och Frankrike. Tanken var att dessa skytteföreningar skulle sättas in mot ryssarna i händelse av en väpnad konflikt. När kriget kom i augusti 1914 förfogade Piłsudski över 4 000 man, men denna skara växte så småningom till över 20 000. De polska ”legionärerna” var inte någon integrerad del av den habsburgska armén, varför de heller inte tilldelades några vapen. I stället fick de utöka sina vapenförråd på egen hand. Väl i strid visade Piłsudskis soldater prov på stor tapperhet och några månader efter krigsutbrottet utnämndes Piłsudski till österikisk brigadgeneral. Hösten 1915 hade tyska och österrikiska trupper erövrat hela det så kallade Kongresspolen, som var den ryska benämningen på Rysslands polska områden. Detta innebar att frågan om Polens status aktualiserades. Hur skulle detta polska territorium förvaltas av den tysk-österrikiska ockupations makten? Alternativen var en strikt militär förvaltning eller en lokal polsk administration. Man lutade åt det sistnämnda, men beslutet drog ut på tiden och först tidig vinter 1916 tilläts ett begränsat polskt självstyre i de provinser som tagits från Ryssland. Förhoppningarna om en fri polsk stat växte och Piłsudski åtog sig att ingå som militär rådgivare i ett polskt interrimsråd som den tyska regeringen utsett. Polackernas förhoppningar grusades när tyskarna motsatte sig bildandet av en reguljär polsk armé och ignorerade frågan om tilltänkta gränser för ett nytt Polen. Piłsudski, som var frustrerad över situationen, avgick från sin befattning i juli 1917. Kort efteråt arresterades han och internerades i Magdeburg. Polen återföds Polen utropade sin självständighet den 11 november 1918 och det var nu Piłsudski intog en ledande roll i den nygamla statens utveckling. Han utnämndes till överbefälhavare och riksföreståndare. Den forna frihetskämpen hade förvandlats till en nationell ledare, såväl militärt som politiskt. En hårdför ledare var precis det som Polen behövde, för ingen ting annat än strider om gränserna väntade. Mellan 1918 och 1921 var Polen invecklat i väpnade konflikter med samtliga sina nya grannar och mot Ryssland utkämpades ett reguljärt krig. Sommaren 1920 hängde Polens nyvunna frihet på en skör tråd Ett fotografi taget under 1926 års statskupp. Målet var att ena landet efter år av interna motsättningar, men priset för demokratin blev högt. pennan & svärdet vinter · 2014 27 Józef Piłsudski innehar en viktig plats i det moderna Polens nationella identitet, och statyerna av honom är många. Detta monument återfinns i Łódź. 28 www.smb.nu när Röda armén var nära att erövra Warszawa. Men tack vare en ganska vågad anfallsmanöver från Piłsudskis sida räddades huvudstaden och myten om ”undret vid Weischel” föddes. Piłsudskis ställning som nationalhjälte var därmed befäst. Som belöning förlänades han titeln marskalk. På sätt och vis ansåg Piłsudski att hans tid på barrikaderna och vid frontlinjerna var över. Ända sedan tonåren hade han på olika sätt arbetat för ett fritt Polen och nu hade hans dröm realiserats. I december 1922 drog han sig därför tillbaka från riksföreståndarämbetet och vägrade att kandidera till presidentposten. Det var dags att överlämna stafettpinnen till politikerna. Själv avsåg han att dra sig tillbaka ut på landet, till ett mindre gods utanför Warszawa och ägna sig åt krigsvetenskap. Men hans ande svävade ständigt över maktens boningar och han klarade inte av att stillsamt betrakta hur politikerna, som han såg det, fördärvade nationen. Statskupp och diktatur De politiska krafterna i Polen var splittrade och de olika regeringarna förmådde inte hålla sig kvar vid makten tillräckligt länge för att kunna genomföra nödvändiga reformer. Fem år av politiskt käbbel skapade en situation som på allvar försvagade Polen inifrån. Ett inre hot från den växande radikala högern och ett yttre hot i form av Rapalloavtalet mellan Tyskland och Sovjetunionen motiverade Piłsudski att återta rodret genom att iscensätta en ganska oblodig statskupp i maj 1926 med bland annat stöd från socialistiska grupper. Stridigheter i Warszawa mellan regeringstrogna trupper och Piłsudskis anhängare var över på ett par dagar. Åter vid makten satte Piłsudski det parlamentariska systemet ur spel och Polen utvecklades i auktoritär riktning – dock inte i fascistisk anda. En ledarkult kom att odlas kring hans person, men han kan inte karakteriseras som fascist. Piłsudski ville främst uppnå stabilitet, särskilt med tanke på landets geoplitiska läge inklämt mellan två stormakter. Piłsudski strävade efter att bygga ett Polen som förmådde hantera dessa två mäktiga grannar. Därför var det viktigt för honom att inte tillåta att Polen slets itu av politiska, sociala och ekonomiska motsättningar. Regimen verkade för samhällelig solidaritet och på det socialpolitiska planet genomfördes en rad reformer som definitivt hämtat inspiration från arbetarrörelsens värderingar. Kommunistiska och högerradikala partier förbjöds, men i övrigt tilläts skilda politiska grupperingar att existera. pennan & svärdet vinter · 2014 Regimkritisk press trakasserades, men förbjöds inte och det juridiska systemet förblev oberoende från statsmakten. Diskriminerande lagar gentemot minoriteter var heller ingenting som sanacjaregimen under Piłsudski visade några tendenser att vilja införa. Faktum är att regimen underlät att ta kontroll över en mängd olika områden. Efter Piłsudskis död skedde dock gradvisa försämringar avseende en rad punkter – bland annat tilläts antisemitismen blomma ut. Marskalken går ur tiden Före sin död lyckades Piłsudski uppnå två väsentliga utrikespolitiska mål: icke-angreppspakter med Sovjetunionen (1932) och Tyskland (1934). Han antog att detta skulle vinna tid åt Polen att förbereda sig för ett krig som han förutspådde skulle komma runt år 1940. Piłsudski föreställde sig dock inte att det Polen han hade kämpat för hela sitt liv skulle gå under efter bara drygt tjugo år av självständighet. Kanske var det lika bra att han somnade in den 12 maj 1935 som följd av cancersjukdom. Kroppen placerades i en krypta på Wawelborgen i Kraków, men precis som han hade begärt jordfästes hjärtat i moderns grav utanför Vilnius. Józef Piłsudski hade kommit hem. ◆ 1920 är ett omvälvande år hos några av våra grannländer. Bolsjevikerna hade övertaget i inbördeskriget i Ryssland och nu ville de sprida världs revolutionen västerut. Men det nyss återbildade Polen ligger i vägen. Förmåns filmen Slaget vid Warszawa 1920 är en mycket välgjord, påkostad och ruggig krigsfilm. Rekommenderas! Läs mer om filmen på sidan 23. 29
© Copyright 2024