1. No category

SKÄRHOLMENS DRAGSPELSKLUBBS ÅRSKRÖNIKA FÖR 2014
Det varmaste året sedan mätningarna börjat! Men lite snö kom det på julaftonskvällen!
Vårt fyrtioförsta år har gått med fart.
En av de första dagarna under året avled vår gitarrist Ruth Guldbrand nyss fyllda 95 år. Strax före
födelsedagen i december var hon med och spelade.
En av våra tidigare kapellmästare Pelle Andersson avled i år efter mångårig sjukdom. Lennart
Eriksson, passiv medlem, som tillsammans med sin fru Sylvia gärna besökte våra caféer trots att han
så småningom blev rullstolsburen lämnade oss också. Han gladde sig särskilt när vi framförde hans
komposition Stortorpsvalsen.
I slutet av året avled slutligen Bernt Furustedt, make till vår dragspelare Eva, som hastigt dog för
några år sedan. Bernt besökte våra caféer så länge han kunde men även han drabbades av sjukdom
som så småningom hindrade honom att komma.
Nya medlemmar har vi fått. Ulla Fernholm började spela med oss i början av året, en duktig
stämspelare som jag lustigt nog träffade första gången i Australien. I höstas började gitarristen
Lennart Nilsson, som även spelar i Bredängsgänget förstärka oss i kompet. Senare på hösten
bestämde sig däremot vår gitarrist Arne Erdfeldt att nöja sig med passivt medlemskap. Han var en av
två nuvarande medlemmar, den andra är Ruth Hettman, som kom med under det första året av
dragspelsklubbens verksamhet. Vi hoppas dock att han dyker upp på våra caféer eller på våra
övningar även om gitarren inte är med.
Våra tisdagsrepetitioner har varit välbesökta och jag tror att jag kan påstå att, förutom att det är
roligt att spela tillsammans, har vi en trevlig stämning som gör att man gärna kommer på övningarna.
Som vanligt har vi på våren haft fyra välbesökta musikcaféer och lika många och välfyllda har det
varit på hösten. Några gånger har vi behövt sätta upp ”FULLT-skylten” och även om det är roligt att
det kommer många så känns det tråkigt att inte kunna ta emot alla som vill vara med. Brist på
sittplatser och en bestämmelse om hur många som får vistas i lokalen samtidigt är det som sätter
gränserna.
Först ut på februaricaféet var självaste Stockholm Accordion Club under ledning av Per Romin.
”Rödrockarna” spelade fint arrangerad musik att både lyssna och dansa till.
Vi har tyvärr haft en del otur med våra gästartister. Jan Welander, som många känner till och gärna
vill höra fick tyvärr tacka nej vid två tillfällen; först på grund av sjukdom och sedan på grund av en
allvarlig skada i armen. Vi har trots det ännu inte gett upp hoppet även om han inte räknar med att
vara spelklar förrän till hösten 2015.
Jan fixade dock en kollega till mars-caféet nämligen ”Glade Glenn” Sundberg och han gjorde minsann
skäl för epitetet ”Glade”. Med dragspel, sång och roliga historier, spred han sin glädje över hela
publiken, som var mycket belåten trots återbudet från Jan Welander.
I april hade vi så besök av Matti Norlin, en för mig helt okänd man. Men oj vilken musikant han visade
sig vara! Han trakterade både nyckelharpa och gitarr och sjöng såväl Allan Edwall, Cornelis Vreeswijk
som Taube samt egna låtar. Polskor och polketter lät han klinga ut ur nyckelharpan. Jag tror att vi alla
var glatt överraskade, ja de av oss som inte kände till honom sedan förut förstås.
Staffan Klingspor har besökt oss förr och i maj var det dags igen, en riktig entertainer. Franskt
dragspel, allsång, musik av våra dragspelskungar men också Elvis fanns på repertoaren. Musikaliska
gränser existerar inte för honom.
Så kom sommaren med åtta Trivselkvällar, fyra före midsommar och resten på sensommaren.
Glada musikanter av olika slag, en del hemmahörande i SDK, andra på vift från andra ställen gladde
publiken. Lite spännande inför varje onsdagskväll är det. En gång kom t.ex. Värmdöbälgarna och
förgyllde kvällen, en annan gång kom sångerskan Rohde Köllerström och sjöng några låtar. Eftersom
jag skulle vara borta gången efter insåg jag att här fanns en som kunde leda allsång i mina tonarter,
jag frågade och hon ställde upp. Härligt med sådana människor!
Ja folk sjöng, spelade och dansade, drack kaffe och åt smörgåsar, prövade lyckan på vårt lotteri och
utstrålade det som gett namn åt de här kvällarna nämligen trivsel. Det är kaffet och mackorna som
kostar 40 kr, resten är gratis. Jo, lotterna kostar ju också när jag tänker efter.
I slutet av våren fick vi en inbjudan, som vi inte kunde tacka nej till. Slagsta Gille och Botkyrka
kommun arrangerade en spelmansstämma i Trädgårdstorp den 16 augusti och vi inbjöds att mot
gage spela där i 45 minuter. Några av våra egna medlemmar kunde knappt tro sina öron. Dragspel är
inte alltid så väl sedda i sådana sammanhang eftersom de lätt överröstar andra tonsvagare
instrument. Och nu skulle det komma en hel dragspelsklubb! Vi började höstens repetitioner lite
tidigare än vanligt och ställde iordning ett program. Så blev det dags och den dagen öste regnet ner.
Tanken var att vi skulle spela utomhus men det var helt omöjligt. Vi trängde ihop oss inomhus.
Mikrofoner fanns inte, så det blev att ta till brösttonerna när jag skulle presentera programmet.
Ingrid Ihelmers, Bernt Andersson och jag skulle dessutom sjunga och då gällde det minsann att ta i.
Hur mycket som hördes av sången fick jag inte någon klarhet i men vi fick mycket positiv respons på
vårt framträdande och fick till och med ett par nya gäster till höstens caféer.
På höstens första café i september hade vi besök av Accordion Jazz Quartet under ledning av LarsÅke Gustafsson. Deras specialitet var Erik Frank-låtar och det var med fart och finess de framförde sin
musik.
I oktober skulle så Jan Welander äntligen komma men tji fick vi. Sorgligt nog hade han råkat ut för en
olycka som gjorde det helt omöjligt för honom att spela. Även denna gång fixade han emellertid en
ersättare nämligen Gösta Pettersson, som nog var lite förskräckt i början vid tanken på att spela
ensam efter en hel dragspelsorkester men som bjöd på såväl dragspel med sång, som dansmusik och
roliga historier.
I november skulle Bredängsgänget komma men de lämnade ”walk over” på grund av sjukdom kort
före caféet. Då ställde min grupp Anna-Lenaz kvartett, som förutom mig består av Gunnar Wesström
gitarr, Bosse Winnhem trummor och Per Sturk bas, upp och underhöll med vår repertoar före och
efter lottdragningen. Det mesta går att lösa.
Vårt decembercafé med egna julgrupper fungerade som det skulle. Ingrid, Rose-Marie Djupsjö och
Björn Hjelmskog spelade Jularbolåtar med stuns. Södertrion dvs. Bernt, Peter Karlsson och Gunnar är
alltid uppskattad, Gitarrgruppens vackra toner är en njutning för örat och Ingrid och Ragnar Wallin
bjöd på den uppskattade Fem röda rosor till dig. Till publikens överraskning (det är ju ur den vi brukar
plocka ut Luciatåget) fick den i lugn och ro sitta kvar och se orkestern agera Luciatåg. Sången fick den
dock vara med och hjälpa till med. För övrigt spelade vi julmelodier med glöd och avslutade med två
marscher nämligen Radetzkymarschen och vår egen SDK-marsch. Den senare gjorde Lennart Carlsson
för länge sedan. Han även gjort en text som Bernt framför med bravur.
Ordförande Sif som alltid brukar ordna avslutning med julbord för klubbmedlemmarna lyckades inte
få till det med passande datum men bjöd istället dem som ville, att komma med på
hyresgästföreningens julbord, vilket några av våra medlemmar hörsammade. Peter, Gunnar och
Torsten Fahlén passade på att spela en stund för gästerna där.
Jag vill påminna om att bilderna till det jag berättat om finns på det förnämliga bildgalleriet på vår
hemsida www.sdk-dragspel.se.
Så vill jag tacka mina kära medmusikanter och alla som ställer upp och hjälper till såväl på våra
tillställningar som på våra repetitioner.
Slutligen vill jag tacka publiken som så troget återkommer och som gör det till ett sådant nöje att
spela!
Januari 2015
Anna-Lena Hyllengren
Musikledare och sekreterare