Danne & Bleckan
Tillsammans Danne: Melody: ”Han är snäll för att om jag behöver hjälp, så kan han alltid hjälpa mig” Dannes vändpunkt 30 amelia.se Daniel ”Danne” Eriksson Ålder: 31. Familj: Dottern Melody. Bor: Högdalen. Gör: Driver tatueringsstudio tillsammans med Anders ”Bleckan” Bleckhorns. Ni har sett honom i tv-programmet Danne & Bleckan, framgångsrik, trygg och självsäker. Men vägen till succé var aldrig självklar. Dannes uppväxt kantades av otrygghet och våld. Vändpunkten kom med dottern Melody. I amelia berättar Danne om hur han hittade till det nya livet. Av Linda Newnham Foto: Saga Berlin l De har en framgångsrik tatueringsstudio med fem anställda, dit kändisar som Petter, Joel Kinnaman och Josefin Crafoord vallfärdar för att gadda sig. De är med på listor över Sveriges snyggaste män. Hamnade på 24:e plats när magasinet King utsåg de mest inflytelserika i Modesverige. Var i höstas huvudpersoner i en dokumentärserie på SVT om deras liv, som i DN kallades ”det bästa man kan se på tv just nu”, och ses på röda mattor som vid Bond-premiären. Men det där, förklarar Daniel ”Danne” Eriksson och Anders ”Bleckan” Bleckhorns, är bara yta. Saker som ingår. För att lyckas med det liv de vill leva. – Vi vill ha vår studio, vara bra farsor och schyssta vänner, säger Danne när vi pratas vid på telefon före intervjun. Så ska man träffa någon av dem så får man åka ”hem” till deras liv, hem till Högdalen. En förort strax söder om Stockholm. Mitt i folkhemsbetongen. Mitt bland polistejpade bilar och parkbänkar där folk röker mer än bara cigg på blanka dagen. På Skebokvarnsvägen (som sattes på kartan av Thåström som också växte upp här) hittar jag stället. ”Den ökända Salong Betong”, står det på den svarta skylten utanför källarlokalen. Men väl innanför dörrarna är det ljusa väggar, välkomnande leenden och ”ta av dig skorna tack”. På kontoret sitter en blandning av anställda, vänner och kunder, som dricker kaffe, umgås och skrattar. Ingen typisk tatueringsstudio fylld av mörker och mystik alltså. – Varför skulle vi lockas av den mörka kulturen, djävulen och sådant? Ska man vara filosofisk så är det ju djävulen som tar livet av våra vänner eller sätter dem i fängelse. Vi har haft nog av mörker i våra liv och vill ha det ljust och vänligt. Våra barn är ju här nästan lika mycket som vi, säger Danne. De coola killarna visar sig vara två oerhört empatiska män. – Förlåt, att jag inte vill vara med på intervjun, det har inget med amelias läsare att göra. Jag bara … Ja, jag vill mest sitta här och rita, ursäktar sig Bleckan när han går förbi. – Bleckan är lite medieskygg, förklarar Danne Den tuffa uppväxten Foto : SV T ”Det kanske låter klyschigt, men Melody betyder allt för mig” Varför är du och Bleckan så goda vänner? – Bleckan är fruktansvärt smart, sjukt rolig och snäll. Han har alla de egenskaper man vill att en vän ska ha. Alla jag känner älskar Bleckan sekunden de träffar honom. Vi två är varandras livlina och trygghet. Om än inte biologiska så är de brorsor i ordets rätta bemärkelse. De är familjen som maskrosbarnen har pusslat ihop själva för att överleva, för att kunna gå ”från ingenting till någonting”, vilket är de här två männens slogan. – Om jag inte hade öppnat salongen med Bleckan, så hade jag nog suttit på en anstalt någonstans. Han säger det inte för att vara cool eller få medlidande. Det är bara ett krasst konstaterande. – Vilken chans ger samhället en sådan som jag, en med min bakgrund? Skolan var en fritidsgård för mig, där jag rökte cigg och raggade brudar. Jag har inte en siffra på papper. – Jag är uppvuxen här och känner alltifrån folk som har lyckats jättebra till dem som sitter inne för väldigt grova brott. Och många jag känner hänger kvar i ett mönster av parkbänkar och hasch, medan de få som hade det bra hemma idag är familjefäder med jobb. När jag ber honom berätta om sin uppväxt funderar han en lång stund. – Jag berättade inte allt i tv-programmet, för min Bleckan och Danne, parhästar, vänner, bröder – om än inte biologiska. ”Om jag inte hade öppnat salongen med Bleckan, så hade jag nog suttit på en anstalt någonstans” amelia.se 31 Tillsammans Vändpunkten Melody, Danne och hunden Brorsan hemma i Högdalen. – Det jag såg som barn är sånt som andra ser på film forts familj lever. Men man kan säga att … barnen var inte prio ett. Inte för att mamma på något sätt är en dålig person, utan för att hon också har en bakgrund, säger Danne, som man förstår inte är killen som dömer folk i första taget. Han fattar varför folk hamnar där de hamnar. Och han vet själv hur mycket det krävs av en människa för att bryta mönstret. – När jag var liten var mamma gift med en våldsam snubbe – ett riktigt as. Han slog henne. Han slog mina bröder och mig. Sin pappa träffade Danne för första gången på en kinakrog när han var sju år, ”jag var mycket i krogmiljöer som liten”. Styvpappan pekade på en främmande man och sa ”kolla, där är din pappa”. Sedan bodde Danne hos pappan varannan helg, tills han separerade, blev bostadslös och hamnade i husvagn. – Då sket det sig liksom. Men nu är jag 31 och har haft daglig kontakt med min farsa i fyra år. Vi började på ny kula. Jag är inte ledsen över att han inte fanns där när jag var barn och är inte intresserad av se vems fel det var. Jag är glad att jag ”När jag var liten var mamma gift med en våldsam snubbe – ett riktigt as” 32 amelia.se har en så skön snubbe att snacka med nu. Han är grym, säger Danne, vars pappa ”uppfinnar-Lelle” lite senare dyker upp i salongen för att kolla när sonen fotas. – Det jag såg som barn, det är sådant som andra ser på film. Det var min verklighet och vardag. Och det är fortfarande en massa barns verklighet. Hur påverkade hemmiljön dig som barn? Var du rädd? – Ja, jag gillade ju inte att vara hemma, men rädd… Jag blev ganska våldsam för att få min vilja fram jag också. Våldsam och streetsmart. – Jag har förlitat mig på mig själv sedan jag var 14. Det jag behövde fick jag förse mig med. Ville jag gå ut med polarna och käka kebab fick jag lösa det. Hur? – Man löser livet. Jag har gjort alltifrån jättedumma saker till mindre dumma. Jag var duktig på att köpa och sälja saker, och tjänade pengar på mellanskillnaden. Och ja, jag har snott en hel del. Tonåren fortsatte in i vuxen ålder. Han fortsatte att leva för dagen, hade ingen som helst plan för framtiden och var inte särskilt imponerad av samhället. Nej, hjälpen fanns hos vännerna. Så han hängde, dag ut och dag in. Tills han var 22 och det där hände. Det som skrämde skiten ur Danne: Han fick en dotter. – Det var hemskt, svårt och ångestframkallande. Jag snackar ångest som griper tag om en så hårt att man inte vet om man orkar leva längre. Jag hade jättesvårt att ta in papparollen och pappamåsten, samtidigt som Melody direkt blev så jävla betydelsefull. När jag var med henne kunde jag sitta med handen ovanför hennes mun i tio timmar bara för att kolla att hon andades – och det orkar man inte, så det var lättare att fly ansvaret. Ångesten grundade sig i insikten om att han inte ville upprepa sin egen barndom – men hur gör man när det är det enda man känner till? Allt ändrades när också Bleckan fick besked om att han skulle bli pappa. Ångest blev till action. – Bleckan var på den tiden bara en skugga i samhället, han fanns knappt; båda hans föräldrar var döda och han hade inget jobb. Men så fort han fick reda på att han skulle bli farsa ville han ordna upp allt. Och då ville jag ordna allt åt honom – såklart, säger Danne. Bleckans barndom var inte snyggare än Dannes. Hans räddning hade varit att teckna; det var där han fann fokus, lugn och trygghet. Teckningarna hamnade så småningom på polares kroppar i form av tatueringar. Detta var hans enda karriärchans. Polarna med Danne i spetsen satte ihop en portfolio och följde med sin vän till studior i stan – en jobbsökarturné som resulterade i absolut ingenting. Men Danne hörde talas om starta eget-bidraget, ”äntligen kunde man få nytta av samhället”. Han dundrade ihop en affärsplan men bemöttes av ett hånskratt på Arbetsförmedlingen. – Insikten om att jag inte behöver samhället satte sig ännu djupare. Så jag började planera ett rån. Jag behövde ett startkapital. Jag insåg att jag förmodligen skulle åka fast, men när jag kom ut igen skulle vi fixa studion. En kompis lyckades övertyga honom om att i alla fall testa att arrangera ”ett stort jävla party”, för att samla in pengar. – Det kom 1 000 pers, eller 996 för att vara exakt. Polisen, som jag på den tiden inte var överens med, var där flera gånger, men hittade ingen anledning till att stänga partyt, utan gav oss till slut en klapp på axeln. Det kändes som ett vägskäl. Och dagen därpå stod vi där med en kasse pengar. De hittade en källarlokal i Dannes hus, hoppade i var sitt blåställ och mer eller mindre bodde där i tre månader. – Den 14 januari 2009 öppnade vi studion och sedan dess har det rullat på. Det är tack vare våra fantastiska vänner som har hjälpt oss att sprida ryktet. Det finns en till faktor bakom framgången: hårt jobb; varje dag i fyra år. – Det jag har insett är att om du har talang och jobbar hårt kan du lätt skjuta ifrån dem som ”bara” har talang och flyter på. Alla kan lyckas – för vissa krävs det bara mer mod och hårt arbete. Papparollen Att bli pappa har varit en resa för Danne. – Idag kan jag på riktigt säga att jag är en bra farsa. Och det kanske låter klyschigt, men Melody betyder allt för mig. Allt. Den skitungen, säger han och ler. Målet har varit att ge henne det han själv inte hade: trygghet. – Melody är exempelvis väldigt mörkrädd, och där måste man hitta en balans mellan att hon ska känna sig trygg samtidigt som hon måste lära sig att sova i sin egen säng. Så jag har byggt en loftsäng åt henne som hon älskar. – Jag är också på henne hela tiden om att hon kan prata med mig om allt. Poängen är att hon ska förstå att om hon berättar, så kommer jag att lösa det. Självklart vill han också att hon ska känna ekonomisk och materiell trygghet. – Folk kan säga att det materiella inte är viktigt, men det är också bullshit. För mig är det viktigt att tjäna pengar, så att jag kan ge Melody ett stabilt hem och en trygg vardag. Hon ska inte vara ”Jag hade jättesvårt att ta in papparollen” 5 livsvisdomar à la Danne: Alla har inte samma chans, men alla har en chans. Ta den! Försök pricka in rätt område, något du gillar och är bra på. Det är läskigt att satsa, men satsar man inget så vinner man inget – därför måste du hitta modet att göra det. Var beredd på att jobba hårt. Gör du det så lyckas du. Börjar du på ett lager i Bromma och jobbar hårt, så kommer du snart att ha klättrat. Var inte rädd för konkurrens. Det är en chans till utveckling. Konkurrens får dig att vässa armbågarna och bli bättre. Och var beredd på motgångar, de är en del av framgången. Visst kan motgångar vara jobbiga ibland, men hallå: livet är jobbigt! Tänk på två saker: Motgångarna behöver inte bli svårare än du gör dem. Försök ha tålamod när saker går dig emot. – Melody ska veta att hon kan prata med mig om allt, säger Danne. amelia.se 33 Tillsammans Danne har återfått kontakten med sin pappa, och nu kommer ”Uppfinnar-Lelle” gärna förbi salongen och hänger. Här för att kolla på fotograferingen. – Nu kan jag på riktigt säga att jag är en bra farsa forts bortskämd, men hon ska heller aldrig behöva oroa sig om skorna går sönder. Men hur hitta rätt i papparollen när man växte upp utan goda föräldraförebilder? 5 snabba Livsmotto: Tro inte allt du ser, döm inte allt du hör och säg inte allt du vet. Vanligaste svärord: Det vill jag inte säga, det kostar fem spänn att svära – fråga Melody! Men kanske ”fitta” eller ”kuk också”. Bästa med Högdalen: Allt. Högdalen har format mig. Det är hemma för mig, här finns mina vänner. Antal tatueringar: Ingen aning, men de är många. Tatuering jag gillar bäst: Den första jag gjorde till Melody. 34 amelia.se – Allt blev bättre när jag kunde förstå Melody, när hon inte bara var en liten ravioliburk som skrek – då var hon inte lika läskig längre. Jag har haft facit för hur det INTE ska vara, det är det enda jag har haft att grunda min uppfostran på, så för mig handlar det om att ge henne trygghet, tillit och att finnas där. – För några år sedan hade jag jätteångest; jag vet ju inte hur en ”normal” förälder gör. Jag vet inte allt om att åka pulka, lära sitt barn cykla eller baka muffins. Men då sa min psykolog att ”din dotter skiter fullständigt i om du tar fram pulkan eller inte. Vill hon åka pulka kommer hon att tala om det för dig. Du ska se till att vara en trygg förebild.” Det fastnade, så har jag kört, och det funkar bra. Nu har jag och Melody skitkul ihop, säger han och packar in gänget i BMW:n – det är dags att hämta dottern på skolan för fotografering. På vägen pekar han ut kinakrogen där han först träffade sin pappa. Den finns där än. På skolgården flockas småtjejerna runt Danne, som tar sig tid att se dem alla innan han lyfter upp sin dotter och snurrar henne ett varv. Medan Danne tar ett telefonsamtal passar jag på att fråga Melody om hennes pappa. – Det bästa med pappa är att han är snäll. Han är snäll för att om jag behöver hjälp, så kan han alltid hjälpa mig – bara jag pratar med honom. Sedan är han knäpp, jätteknäpp, fast på ett skojigt sätt, så vi busar mycket, säger hon, snurrar lite på håret och kommer på: – Och vet ni vad min pappa har gjort? Jag älskar att vara hemma hos honom, för han har byggt en loftsäng åt mig! Och den är så mysig att jag blir sugen att sova mitt på dagen ibland. l ”Allt blev bättre när jag kunde förstå Melody, när hon inte bara var en liten ravioliburk som skrek”
© Copyright 2024