Tillsammans
Danne:
Melody:
”Han är snäll
för att om jag
behöver hjälp,
så kan han alltid
hjälpa mig”
Dannes
vändpunkt
30
amelia.se
Daniel ”Danne” Eriksson
Ålder: 31.
Familj: Dottern Melody.
Bor: Högdalen.
Gör: Driver tatueringsstudio
tillsammans med Anders
”Bleckan” Bleckhorns.
Ni har sett honom i tv-programmet
Danne & Bleckan, framgångsrik, trygg
och självsäker. Men vägen till succé var
aldrig självklar. Dannes uppväxt kantades
av otrygghet och våld. Vändpunkten kom
med dottern Melody. I amelia berättar
Danne om hur han hittade till det nya livet.
Av Linda Newnham Foto: Saga Berlin
l De har en framgångsrik tatueringsstudio med fem
anställda, dit kändisar som Petter, Joel Kinnaman
och Josefin Crafoord vallfärdar för att gadda sig. De är
med på listor över Sveriges snyggaste män. Hamnade
på 24:e plats när magasinet King utsåg de mest inflytelserika i Modesverige. Var i höstas huvudpersoner
i en dokumentärserie på SVT om deras liv, som i DN
kallades ”det bästa man kan se på tv just nu”, och ses
på röda mattor som vid Bond-premiären.
Men det där, förklarar Daniel ”Danne” Eriksson och
Anders ”Bleckan” Bleckhorns, är bara yta. Saker som
ingår. För att lyckas med det liv de vill leva.
– Vi vill ha vår studio, vara bra farsor och schyssta
vänner, säger Danne när vi pratas vid på telefon före
intervjun.
Så ska man träffa någon av dem så får man åka
”hem” till deras liv, hem till Högdalen. En förort
strax söder om Stockholm. Mitt i folkhemsbetongen.
Mitt bland polistejpade bilar och parkbänkar där
folk röker mer än bara cigg på blanka dagen. På
Skebokvarnsvägen (som sattes på kartan av Thåström
som också växte upp här) hittar jag stället. ”Den
ökända Salong Betong”, står det på den svarta skylten
utanför källarlokalen. Men väl innanför dörrarna är
det ljusa väggar, välkomnande leenden och ”ta av dig
skorna tack”. På kontoret sitter en blandning av anställda, vänner och kunder, som dricker kaffe, umgås
och skrattar. Ingen typisk tatueringsstudio fylld av
mörker och mystik alltså.
– Varför skulle vi lockas av den mörka kulturen,
djävulen och sådant? Ska man vara filosofisk så är det
ju djävulen som tar livet av våra vänner eller sätter
dem i fängelse. Vi har haft nog av mörker i våra liv
och vill ha det ljust och vänligt. Våra barn är ju här
nästan lika mycket som vi, säger Danne.
De coola killarna visar sig vara två oerhört empatiska män.
– Förlåt, att jag inte vill vara med på intervjun, det
har inget med amelias läsare att göra. Jag bara … Ja,
jag vill mest sitta här och rita, ursäktar sig Bleckan
när han går förbi.
– Bleckan är lite medieskygg, förklarar Danne
Den tuffa uppväxten
Foto : SV T
”Det kanske
låter klyschigt,
men Melody
betyder allt
för mig”
Varför är du och Bleckan så goda vänner?
– Bleckan är fruktansvärt smart, sjukt rolig och
snäll. Han har alla de egenskaper man vill att en vän
ska ha. Alla jag känner älskar Bleckan sekunden de
träffar honom. Vi två är varandras livlina och trygghet.
Om än inte biologiska så är de brorsor i ordets rätta
bemärkelse. De är familjen som maskrosbarnen har
pusslat ihop själva för att överleva, för att kunna gå
”från ingenting till någonting”, vilket är de här två
männens slogan.
– Om jag inte hade öppnat salongen med Bleckan,
så hade jag nog suttit på en anstalt någonstans.
Han säger det inte för att vara cool
eller få medlidande. Det är bara ett
krasst konstaterande.
– Vilken chans ger samhället en sådan
som jag, en med min bakgrund? Skolan
var en fritidsgård för mig, där jag rökte
cigg och raggade brudar. Jag har inte en
siffra på papper.
– Jag är uppvuxen här och känner
alltifrån folk som har lyckats jättebra till
dem som sitter inne för väldigt grova
brott. Och många jag känner hänger kvar i ett mönster av parkbänkar och hasch, medan de få som hade
det bra hemma idag är familjefäder med jobb.
När jag ber honom berätta om sin uppväxt funderar
han en lång stund.
– Jag berättade inte allt i tv-programmet, för min
Bleckan och Danne,
parhästar, vänner,
bröder – om än inte
biologiska.
”Om jag inte hade
öppnat salongen
med Bleckan,
så hade jag nog
suttit på en anstalt
någonstans”
amelia.se
31
Tillsammans
Vändpunkten
Melody, Danne och
hunden Brorsan
hemma i Högdalen.
– Det jag såg som barn är
sånt som andra ser på film
forts
familj lever. Men man kan säga att … barnen var
inte prio ett. Inte för att mamma på något sätt
är en dålig person, utan för att hon också har en
bakgrund, säger Danne, som man förstår inte är
killen som dömer folk i första taget. Han fattar
varför folk hamnar där de hamnar. Och han vet
själv hur mycket det krävs av en människa för att
bryta mönstret.
– När jag var liten var
mamma gift med en våldsam
snubbe – ett riktigt as. Han slog
henne. Han slog mina bröder
och mig.
Sin pappa träffade Danne för
första gången på en kinakrog
när han var sju år, ”jag var
mycket i krogmiljöer som liten”.
Styvpappan pekade på en främmande man och sa
”kolla, där är din pappa”. Sedan bodde Danne hos
pappan varannan helg, tills han separerade, blev
bostadslös och hamnade i husvagn.
– Då sket det sig liksom. Men nu är jag 31 och
har haft daglig kontakt med min farsa i fyra år.
Vi började på ny kula. Jag är inte ledsen över att
han inte fanns där när jag var barn och är inte
intresserad av se vems fel det var. Jag är glad att jag
”När jag var
liten var mamma
gift med en
våldsam snubbe
– ett riktigt as”
32
amelia.se
har en så skön snubbe att snacka med nu. Han är
grym, säger Danne, vars pappa ”uppfinnar-Lelle”
lite senare dyker upp i salongen för att kolla när
sonen fotas.
– Det jag såg som barn, det är sådant som andra
ser på film. Det var min verklighet och vardag. Och
det är fortfarande en massa barns verklighet.
Hur påverkade hemmiljön dig som barn? Var du rädd?
– Ja, jag gillade ju inte att vara hemma, men
rädd… Jag blev ganska våldsam för att få min vilja
fram jag också.
Våldsam och streetsmart.
– Jag har förlitat mig på mig själv sedan jag var
14. Det jag behövde fick jag förse mig med. Ville
jag gå ut med polarna och käka kebab fick jag lösa
det.
Hur?
– Man löser livet. Jag har gjort alltifrån jättedumma saker till mindre dumma. Jag var duktig
på att köpa och sälja saker, och tjänade pengar på
mellanskillnaden. Och ja, jag har snott en hel del.
Tonåren fortsatte in i vuxen ålder. Han fortsatte
att leva för dagen, hade ingen som helst plan
för framtiden och var inte särskilt imponerad av
samhället.
Nej, hjälpen fanns hos vännerna.
Så han hängde, dag ut och dag in. Tills han var
22 och det där hände. Det som skrämde skiten ur
Danne: Han fick en dotter.
– Det var hemskt, svårt och ångestframkallande. Jag snackar ångest som griper tag om
en så hårt att man inte vet om man orkar leva
längre. Jag hade jättesvårt att ta in papparollen
och pappamåsten, samtidigt som Melody direkt
blev så jävla betydelsefull. När jag var med henne
kunde jag sitta med handen ovanför hennes mun
i tio timmar bara för att kolla att hon andades –
och det orkar man inte, så det var lättare att fly
ansvaret.
Ångesten grundade sig i insikten
om att han inte ville upprepa sin
egen barndom – men hur gör man
när det är det enda man känner till?
Allt ändrades när också Bleckan fick
besked om att han skulle bli pappa.
Ångest blev till action.
– Bleckan var på den tiden bara en
skugga i samhället, han fanns knappt; båda hans
föräldrar var döda och han hade inget jobb. Men
så fort han fick reda på att han skulle bli farsa
ville han ordna upp allt. Och då ville jag ordna allt
åt honom – såklart, säger Danne.
Bleckans barndom var inte snyggare än
Dannes. Hans räddning hade varit att teckna;
det var där han fann fokus, lugn och trygghet.
Teckningarna hamnade så småningom på
polares kroppar i form av tatueringar. Detta var
hans enda karriärchans. Polarna med Danne i
spetsen satte ihop en portfolio och följde med sin
vän till studior i stan – en jobbsökarturné som
resulterade i absolut ingenting. Men Danne hörde
talas om starta eget-bidraget, ”äntligen kunde
man få nytta av samhället”. Han dundrade ihop
en affärsplan men bemöttes av ett hånskratt på
Arbetsförmedlingen.
– Insikten om att jag inte behöver samhället
satte sig ännu djupare. Så jag började planera ett
rån. Jag behövde ett startkapital. Jag insåg att jag
förmodligen skulle åka fast, men när jag kom ut
igen skulle vi fixa studion.
En kompis lyckades övertyga honom om att i
alla fall testa att arrangera ”ett stort jävla party”,
för att samla in pengar.
– Det kom 1 000 pers, eller 996 för att vara exakt. Polisen, som jag på den tiden inte var överens
med, var där flera gånger, men hittade ingen anledning till att stänga partyt, utan gav oss till slut
en klapp på axeln. Det kändes som ett vägskäl.
Och dagen därpå stod vi där med en kasse pengar.
De hittade en källarlokal i Dannes hus, hoppade i var sitt blåställ och mer eller mindre bodde
där i tre månader.
– Den 14 januari 2009 öppnade vi studion och
sedan dess har det rullat på. Det är tack vare våra
fantastiska vänner som har hjälpt oss att sprida
ryktet.
Det finns en till faktor bakom framgången: hårt
jobb; varje dag i fyra år.
– Det jag har insett är att om du har talang
och jobbar hårt kan du lätt skjuta ifrån dem som
”bara” har talang och flyter på. Alla kan lyckas –
för vissa krävs det bara mer mod och hårt arbete.
Papparollen
Att bli pappa har varit en resa för Danne.
– Idag kan jag på riktigt säga att jag är en bra
farsa. Och det kanske låter klyschigt, men Melody betyder allt för
mig. Allt. Den skitungen, säger
han och ler.
Målet har varit att ge henne det
han själv inte hade: trygghet.
– Melody är exempelvis väldigt
mörkrädd, och där måste man
hitta en balans mellan att hon ska känna sig trygg
samtidigt som hon måste lära sig att sova i sin
egen säng. Så jag har byggt en loftsäng åt henne
som hon älskar.
– Jag är också på henne hela tiden om att hon
kan prata med mig om allt. Poängen är att hon
ska förstå att om hon berättar, så kommer jag att
lösa det.
Självklart vill han också att hon ska känna ekonomisk och materiell trygghet.
– Folk kan säga att det materiella inte är viktigt,
men det är också bullshit. För mig är det viktigt
att tjäna pengar, så att jag kan ge Melody ett stabilt hem och en trygg vardag. Hon ska inte vara
”Jag hade
jättesvårt att
ta in papparollen”
5 livsvisdomar
à la Danne:
Alla har inte samma
chans, men alla har en
chans. Ta den! Försök
pricka in rätt område,
något du gillar och är
bra på.
Det är läskigt att satsa,
men satsar man inget så
vinner man inget – därför
måste du hitta modet att
göra det.
Var beredd på att
jobba hårt. Gör du det så
lyckas du. Börjar du på
ett lager i Bromma och
jobbar hårt, så kommer
du snart att ha klättrat.
Var inte rädd för
konkurrens. Det är en
chans till utveckling.
Konkurrens får dig att
vässa armbågarna och bli
bättre.
Och var beredd på
motgångar, de är en del
av framgången. Visst
kan motgångar vara jobbiga ibland, men hallå:
livet är jobbigt! Tänk på
två saker: Motgångarna
behöver inte bli svårare
än du gör dem. Försök
ha tålamod när saker går
dig emot.
– Melody ska veta att hon
kan prata med mig om
allt, säger Danne.
amelia.se 33
Tillsammans
Danne har återfått kontakten
med sin pappa, och nu kommer
”Uppfinnar-Lelle” gärna förbi
salongen och hänger. Här för att
kolla på fotograferingen.
– Nu kan jag på riktigt
säga att jag är en bra farsa
forts
bortskämd, men hon ska heller aldrig behöva
oroa sig om skorna går sönder.
Men hur hitta rätt i papparollen när man växte upp
utan goda föräldraförebilder?
5 snabba
Livsmotto: Tro inte allt du
ser, döm inte allt du hör
och säg inte allt du vet.
Vanligaste svärord: Det
vill jag inte säga, det kostar fem spänn att svära –
fråga Melody! Men kanske
”fitta” eller ”kuk också”.
Bästa med Högdalen:
Allt. Högdalen har format
mig. Det är hemma för
mig, här finns mina vänner.
Antal tatueringar: Ingen
aning, men de är många.
Tatuering jag gillar bäst:
Den första jag gjorde till
Melody.
34
amelia.se
– Allt blev bättre när jag kunde förstå Melody,
när hon inte bara var en liten ravioliburk som
skrek – då var hon inte lika läskig längre. Jag
har haft facit för hur det
INTE ska vara, det är det
enda jag har haft att grunda
min uppfostran på, så för
mig handlar det om att ge
henne trygghet, tillit och att
finnas där.
– För några år sedan
hade jag jätteångest; jag
vet ju inte hur en ”normal”
förälder gör. Jag vet inte allt
om att åka pulka, lära sitt barn cykla eller baka
muffins. Men då sa min psykolog att ”din dotter
skiter fullständigt i om du tar fram pulkan eller
inte. Vill hon åka pulka kommer hon att tala om
det för dig. Du ska se till att vara en trygg förebild.” Det fastnade, så har jag kört, och det funkar
bra. Nu har jag och Melody skitkul ihop, säger
han och packar in gänget i BMW:n – det är dags
att hämta dottern på skolan för fotografering.
På vägen pekar han ut kinakrogen där han
först träffade sin pappa. Den finns där än. På
skolgården flockas småtjejerna runt Danne, som
tar sig tid att se dem alla innan han lyfter upp
sin dotter och snurrar henne
ett varv. Medan Danne tar ett
telefonsamtal passar jag på
att fråga Melody om hennes
pappa.
– Det bästa med pappa är
att han är snäll. Han är snäll
för att om jag behöver hjälp,
så kan han alltid hjälpa mig
– bara jag pratar med honom.
Sedan är han knäpp, jätteknäpp, fast på ett skojigt sätt, så vi busar mycket,
säger hon, snurrar lite på håret och kommer på:
– Och vet ni vad min pappa har gjort? Jag älskar att vara hemma hos honom, för han har byggt
en loftsäng åt mig! Och den är så mysig att jag
blir sugen att sova mitt på dagen ibland. l
”Allt blev bättre
när jag kunde
förstå Melody, när
hon inte bara var
en liten ravioliburk
som skrek”