Blodhundens nos är otroligt känslig. Våra hundar har räddat människoliv I 35 år har Gerd och Karl-Erik spårat försvunna människor med sina blodhundar och fått veta saker som ingen människa kunnat svara på. Hundarnas förmåga är fantastisk och de vet bättre än människor var de ska söka. hjälpa till att det kan gå väldigt snett. Som när treårige Jesper försvann i en skog utanför Kungsbacka 1997. Polisen drog igång en stor insats och mängder med människor hade samlats för att leta efter pojken. Även Karl-Erik och hans dåvarande blodhund Rory var på plats och de fick snabbt upp ett spår. Av HANS P A KARLSSON Foto: PATRIK BERGENSTAV N är det ofattbara händer, att en människa försvinner, är ovissheten ofta det som de anhöriga tycker är värst. Vad har hänt och varför? Gerds och Karl-Eriks blodhundar har många gånger kunnat ge svar på frågorna som de närstående har brottats med. I 35 år har de haft hundar som letat efter människor som har försvunnit. Gerd Andersson, 59, ville ha en hund redan som liten, men mamma sa att hon allt fick vänta tills hon flyttat hemifrån. Sagt och gjort, när Gerd började studera juridik i Lund och hade träffat Karl-Erik Karlsson, 63, och flyttat till ett eget studentrum, några kvadratmeter stort, skaffade hon sin första hund. Det blev en blodhund, vilket kanske inte är den första ras man tänker på som sällskapshund. – Vi åkte till en uppfödare som var väldigt noga med vem hon sålde sina valpar till. När hon såg att jag hade en vit tröja och kjol på mig, sa hon att vi hade kommit i onödan. Jag borde inte ha någon blodhund, så som jag såg ut, skrattar Gerd. För blodhundar dreglar, de är stora och otympliga, men också bedårande. Efter ett långt samtal fick de ändå ta med sig valpen hem. Den växte fort och Gerd och Karl-Erik märkte snart att den var väldigt speciell. Det fanns inte mycket information om blodhundar då, så de började läsa amerikanska böcker och 10 insåg hur spännande rasen är. Blodhundars förmåga att spåra människor övergår allt förstånd. – Vi började träna spårning med Muffe. Jag gömde mig bakom ett hus femtio meter bort och tyckte det var fantastiskt när han hittade mig. Efter hand flyttade vi gränsen allt längre bort och vi såg hur roligt han tyckte att det var. Han hoade och ylade högt och klarade varje utmaning, berättar Gerd. BARA HUNDEN GJORDE RÄTT KVINNAN LÅG I ETT DIKE Det första riktiga spåruppdraget kom 1981, när en bekants mamma hade försvunnit från sitt boende. – Polisen hade sökt i ett stort skogsområde utan att hitta henne och vår kompis bad oss komma, eftersom han visste hur duktiga våra blodhundar var. Det regnade och var mörkt och poliserna sa att kvinnan inte fanns där, vi skulle aldrig lyckas. Men vi fick upp ett spår och efter några timmar hittade vi henne. Hon hade ramlat och låg i ett dike, berättar KarlErik. Redan där lärde sig KarlErik en viktig läxa. Anhöriga vill så gärna se tecken på att den de söker är nära och de berättar om något som de tror har hänt, trots att det ofta inte stämmer. I stället lärde han sig att helt och hållet lita på sina hundars förmåga. Därför hittades också kvinnan till slut. Men även vittnen vill så gärna Ester får lukta på en socka för att veta vad hon ska spåra. ÅRET RUNT 32 2011 ÅRET RUNT 32 2011 Men ett vittne, som skulle ha sett Jesper inne i Kungsbacka centrum, hade övertygat en polis som tvingade Karl-Erik att avbryta sökandet. Uppgiften visade sig vara fel och när han och Rory skulle återvända, hade polisen spärrat av området. Den kalla natten passerade och nästa dag var Karl-Erik tillbaka med sin hund. De kunde fortsätta precis där de hade slutat dagen innan och bara ett par hundra meter längre fram hittades Jesper död i en mosse. Han hade frusit ihjäl. Den ende som gjort rätt var blodhunden. I dag driver Karl-Erik Spår hundsgruppen i Floda. Gruppen arbetar över hela landet. – Vanligtvis kommer vi till de anhöriga flera dagar efter att en person är försvunnen, eftersom polisen ska göra sin del först. Då är de anhöriga ofta slutkörda eftersom de inte sover och ovissheten skapar panik. Men det finns ett återkommande mönster. Oavsett om det är en ung eller gammal människa som försvinner, så börjar man plocka i den försvunnes saker. Man städar, tvättar, man tar på sig deras kläder eller lägger sig i deras sängar, säger Karl-Erik. Hemligheten med blodhundens otroliga spårförmåga är att den kan urskilja den unika doft som varje person har, även bland tusen andra unika dofter. Om hunden får lukta på en personlig sak, som ingen annan har rört vid, och sedan får en säker utgångspunkt där personen har varit, så kan den spåra även om det har gått flera dagar och spåret är flera kilometer långt, oavsett väder och vind. Därför är det viktigt att ingen rör den försvunnes personliga saker. KÖTTBULLAR ÄR HUNDENS BELÖNING Även om personen så småningom hittas död, så kan själva spåret som hunden följer ge svar på många av de frågor som närstående har. Karl-Erik har flera gånger gått längs vägar med anhöriga i efterhand och fått höra historier om hur deras pappa gått, att han måste ha tittat på sin barndomsgård eller sett huset där han bodde som nygift, att det måste vara därför han var just där. Eller någon ungdom som visar sig ha gått åt ett helt annat håll än vittnen först trott och därmed får försvinnandet en förklaring. – Det kan vara känsligt, men vår erfarenhet gör att vi vågar ställa vissa frågor och vi kan ge tröst. Vi kan fråga om personen varit deprimerad eller hur personen brukar bete sig, det kan ge oss många ledtrådar. Vi har tid att sitta ner under en längre tid och då får de anhöriga förtroende och börjar berätta andra saker om den försvunne, säger Karl-Erik. Förhoppningen är att blodhunden ska kunna komma ut så tidigt som möjligt och därmed kunna rädda liv. Med rätt förutsättningar häpnar man över vad den klarar av. Det krävs oerhört lite för att sätta igång hunden och sedan strävar den envist mot sitt mål. Om den lyckas kan det kännas svårt att belöna den och visa sin tacksamhet. Det går ju inte att ge en hund en miljon kronor. – Hunden är glad om husse och matte är glada och om den kan fullfölja sin uppgift. Det och köttbullar är allt den behöver, säger Karl-Erik. ◾ 11