En Projektledares skildring #2 At tour in Ukraine Efter förra ”läsarsuccen” Succes in Sussex kommer nu den utlovade uppföljaren. Rekommenderas varmt att ta del av den före denna, då det förekommer en viss termologi som kan komma väl till pass. Innan storyn börjar så kommer lite snabbfakta om Ukraina. Ukraina är ca 1,5 ggr större än Sverige och har ca 43 milj innevånare. Köpkraft o behov finns ex.vis så av dem som har mobiltelefoner så har man minst två och med olika abonnemang för att kunna kommunicera, detta betyder då att det är minst 20 miljoner mobiltelefoner i omlopp…. Det finns moderna tankstationer utefter vägarna som i vilket europeiskt land som helst samt moderna köpcenter i städerna. Prisnivån är låg och man kan få en skaplig Vodka för 25 riksdaler. En brakmiddag för 4 personer går loss på 5-600 kr. När jag blev tillfrågad om att ta mig an detta 80 miljoners projekt så var min önskan att få tillgång till ett visst resursteam och detta för att jag skulle känna mig trygg och säkerställa kundkraven. I detta team finns nämligen två CAPS are till, P.Dersten på mek-konstruktion och O.Bornström på el-konstruktion, vilket förgyllde tillvaron på ett mycket betryggande sätt och mer än en fjäder i Hatten för CAPS! Traditionellt när man gjort affärer med dessa ”Ryss länder”(även kallade SIS länder)så har man haft en mellan hand som har haft kundkontakten och ordnat med alla papper(kontrakt, tulldokument etc) och inte minst med översättning till Ryska. I detta projekt så har man direktkontakt med kunden utan mellan händer där kontraktet är upprättat direkt mot slutkund vilket är en stor utmaning i sig och då kunden inte har någon som pratar engelska så blir det väldigt trögt att kommunicera. Nu finns det tack o lov en mycket bra representant och engelstalande person som är stationerad i Ukraina som gör livet lite lättare. Utmaningen fortsätter då ansvarig säljare tillika rysstalande lämnar sin tjänst(vid 67 års ålder) direkt efter överlämnandet till projektledaren(jag). Projektet består av ett omfattande utbyte av ett befintligt gruvspel som ASEA levererade på tidigt 60-tal. Vissa delar av den mekaniska utrustningen har blivit utbytt(lager) men i övrigt är det samma utrustning som vid leverans. Detta betyder att vissa delar har varit igång i 50år och det har pågått produktion i princip sedan dess. En del av elutrustningen är från 1948 (se bild) vilket är helt otroligt, snacka om kvalité. Projekt teamet börjar dra upp riktlinjerna inför leveransen och det blir dags för det första mötet med kunden ett s.k. DLM möte (design/lesson meeting). Här går man igenom ritningar, layoter etc. för att få en acceptans att gå vidare. Att resa till kunden tar en hel dag i anspråk: Utresa från Arlanda 06:40 till Wien där man får vänta några timmar innan resan fortsätter till Dnepropitrovsk i Ukraina. Man passar även på att växla till Ukrainsk valuta UHT (Grivna). Inför landningen så möts man av en märklig syn, utmed hela landningsbanan står gamla krigsplan uppställda vilket ger en känsla av att man hamnat mitt i 2:a Världskriget och med en landningsbana som är gjuten i betong och där skarvarna är som krondiken blir man påmind att man skulle ha besökt toa innan… Väl inne i terminalen så möts vi av uniformerade tull/vakt personal klädda med en paraduniforms liknande utstyrsel - elegant. Gubbarna har bistra, kalla blickar medan den kvinnliga personalen var unga blonderade snärtor i högklackat samt kraftig make up (enligt reglementet?). Hur deras blickar såg ut går inte att nämna i detta sammanhang… När man hämtat sitt bagage så får man köra väskorna igenom en scanner och här möts man av riktiga tuffingar som får en att känna ångest över vilket fabrikat man har på tandkrämstuben. Efter diverse diskussioner om vad vi hade för syfte i landet så kom vi ut och möttes av den engelstalande ”kollegan” som tillika skulle ta oss till kunden i Krivoj Rog, ca 20 mils bilfärd. På vägen ur Dnepropitrovsk så möts man av mäktiga gamla byggnader där underhållet är väldigt eftersatt. Vi passerar en militär anläggning där man tillverkat missiler som man stolt gör reklam för, lite skrämmande känsla. Staden är livligt trafikerad med en hyfsat modern bilpark och Mac Donalds o moderna köpcentrum finns det gått om. När vi kom ut på landsvägen så är det ingen som kan koppla av o sova trots att vi är väldigt trötta. Orsaken är att beläggningen är katastrofal och stora hål finns överallt vilket gör att chaufförerna åker slalom, över på andra sidan för att undvika dessa. Detta sker från båda håll vilket medför att man har en lastbil på samma sida och i sista sekund väjer någon och det är verkligen ett Chicken race och en nära döden upplevelse, riktigt otäckt. Chauförren har full fokus och Naturligtvis så kan dem inte väja för och ser inte alla hål vilket gör att helt plötsligt har man hjärtat i halsgropen och en kotförskjutning och ångrar att man inte tog med sig njurbälte, bett skena och lugnande tabletter. Biltemas stötdämparavdelning torde göra stor succe här… Landsbygden har verkligen kontraster mot städerna. Husen/gårdarna är mer eller mindre ruckel och här kan vi nog gå tillbaka minst 60 år i tiden. Gamla fordon vid gårdarna och utmed vägen så står folk och säljer det man har som ägg, frukt etc. bensin/fotogen i Pet flaskor för att få ihop till livets nödtorft. Staden vi till slut kom fram till, Krivoj Rog, är helt uppbyggd runt gruv verksamheten. I staden finns ca 12st gruvschakt som är ligger utmed en järnmalms åder som får till följd att Staden är väldigt långsmal i sin utformning. Även här många stora fina byggnader men väldigt hårt åtgångna grått o trist där det är stora kontraster mellan boende för vanligt folk och områden där ”de rika” bor. Vi kom fram till hotellet som utvändigt var lite halv sunkigt men rent, snyggt o skapligt modernt. Trådlöst internet som fungerade bra, gym, restaurang, pub så vad mer kan man begära. Engelskan är högvaluta och receptionisten kunde några få ord men vi hade ju vår Dmitry med oss så det var lugnt. Inför frukosten så fick man kryssa i en lista med rumsnr o tid samt vad man önskade: jos, kaffe, stekt ägg osv. och denna lista fanns hör o häpna även på engelska. När vi då kom ner nästa morgon och visade nyckeln med rumsnr så skulle detta underlätta och servings personalen skulle bara hämta efter vår lista. Detta land är otroligt omständigt och byråkratiskt och som sagt man kan inte engelska så hade man kryssat apelsinjos så fick man äppeljos och stekt ägg blev gröt…. och första dagen i Ukraina börjar ta form. Vi åkte till gruvans huvudkontor som var en pampig och mäktig skapelse och var lite spända inför detta första möte. Vi möttes av vakter i reception som genast ville ha passet för att registrera oss innan vi blev insläppta. Efter mycket dividerande och stämplade så gick denna vakt bort till ett glaskontor där vaktchefen satt. Denne kom ut och spände ögonen i oss och proceduren upprepades. Kundens projektledare, som naturligtvis hade föranmält vårt besök, stod o väntade hela tiden innanför grindarna under tiden detta skådespel pågick – vi kom in till slut. Inför mötet med kunden så hade undertecknad förberett en Powerpoint med ett antal viktiga punkter att belysa vilket också var översatt. Jag hade också ställt frågan hur många som skulle delta på mötet eftersom jag skulle släpa med lite PR prylar (pennor etc) och man trodde nog att 15-20st skulle ansluta. När vi kom in i mötesrummet så var det två långa rader med bord och stolar på var sin sida men vända framåt så man satt som i en buss. Längst fram satt en kostymklädd yngling vid ett litet bord och skulle fungera som maskinist för min presentation, flådigt värre. Folket började fylla på och innan mötet startade så blev man 46st varav en äldre dam iklädd i Ryss mössa som hon hade på under hela mötet. Den ena ”direktören” efter den andra anslöt sig och man hade svårt att få ihop hela den härliga hirakin. Hela mötet tog sin tid eftersom vi hela tiden måste tolka, åt båda håll. Stor direktören hälsade varmt välkommen och hade stora förväntningar då den tidigare ASEA installationen höll nästan i 50 år och därför hade man beslutat att gå vidare med ABB…. Den som lever får se. Mötet gick över förväntan och takt med vi gled in i tekniska frågeställningar avvek den ena efter den andra och kvar blev bara deras Projekt grupp, vilket för vår del bara var bra. Genom hela projektet så märks deras tydliga hirarki och rollspel där den ene direktören ska överglänsa den andra med förslag om kortare tidplan mm allt för att ligga bra till för stor direktören, intressant att se. Under projektets gång så ingår i kontraktet att kunden får delta i s.k. FAT/Inspektion hos underleverantörerna runt om i Europa. Detta är en historia för sig själv och med tanke på att herrarna aldrig lämnat Ukrainas/Rysslands gränser så blev det en mycket intressant upplevelse. Ni har fått en liten uppfattning om hur det kan vara i Ukraina och landet är i förändring hela tiden och särskilt med tanke på dagen demonstrationer och oroligheter. Detta har hittills inte berört mig alla de gånger jag varit där men det kan nog påverka i en framtid. До свидания Befintlig gammal utrustning Ingenjör från Ukraina