Ledare #2-2012
I detta nummer väljer jag att bara skriva en ledare och överlämna resterande
delar i redaktionens händer. Varför? För att min dag är förstörd. Samtliga
morgnar vaknar jag med en positiv inställning till livet som gör att det mesta
går att ta med en klackspark. Däremot händer det ibland saker som förstör
dagen och lämnar ett stort hål i vardagen. Man möts av något så massivt tänk Himmelska fridens torg 1989 - att det inte går att ignorera. Jag kliver på
en nästan fullsatt buss med samtliga sittplatser upptagna förutom en. Övriga
som kliver på med mig tar sina ståplatser när jag slår mig ned. Bussen börja
rulla - mitt enda syfte där och då var att tugga tuggummi och döma folk på
förhand... men jag hade slut på tuggummi. Vid nästa hållplats kliver det på en
grupp personer och bland dessa finnes en man i 26-årsåldern. Han har valt att
ha sina tillhörigheter i en ryggsäck som han bär på sin rygg. Jag är inte den
som använder ryggsäck, speciellt inte modeller >50l. Men låt oss hålla oss till
ämnet. Han kliver på, traskar nonchalant förbi föraren och fyller på bussens
till fullo igentäppta gång.
Det som närmast liknar en golgatavandring närmar sitt slut när de allra sista
passagerarna har klivit på och dörrarna stängs. De intakta svenska bekvämlighetszonerna lyser med sin frånvaro när de stående passagerarna, som det
mest professionella av konstsimlag, lyfter upp mobiltelefonen ur fickan för
att de i äkta Gossip Girl-stil får SMS och/eller mail och/eller kontrollerar
samtliga bakgrundsinställningar samtidigt. Min blick växlar mellan den
semi-reflekterande fönsterrutan intill mig och en 16-17 årig flicka ståendes
på den motsatta långsidan. Ni vet den där sorten vars Nikon D50 enbart
fotograferat objekt genom en spegel och som går med i Facebook-gruppen
“Sverigedemokraterna i riksdagen - nej tack” trots att hon inte ens får rösta.
Låt mig, innan förhastade slutsatser (eller vapen) dras, tala om att hon inte
intresserade mig. Snarare var det hennes omgivning och de rådande omständigheterna som väckte mitt intresse.
Den här flickan stod alldeles bakom den unga mannen med ryggsäcken och
just den kombinationen skulle vanligtvis inte kittla min vredesnerv om det
inte var för att han ännu inte hade tagit av sig sin ryggsäck. Det är alltså så
trångt på bussen, att de öppna ytorna vid diskoteksbranden i Göteborg framstår som Himalayas högland och denna bidéuppsamlingsbehållare till man
har ännu inte förstått att han ska ta av sig ryggsäcken och göra sig så smal som
möjligt. Tonåringsflickan ser uppenbart obekväm ut då hon inte har något
annat val än att antingen blunda eller stirra in i vad som verkar vara en halvfuktig militärgrön kåsa som hänger från väskans exteriör. Hon sneglar hastigt
mot en äldre kvinna som likt många andra tvingats stå upp. Jag försöker att
inte bry mig så mycket. I hörlurarna ljuder Jay-Z
“If you’re havin’ girl problems I feel bad for you son
I’ve got 99 problems but a bitch ain’t one”
men eftersom det stundas tenta-p är det mitt fall:
“I’ve got 99 problems but I’ve only done one”
Jag står alldeles för långt borta för att med någon genomslagskraft kunna
påpeka hur hans närvaro skulle vara mer önskad om han tänkte sig för och
tjejens enda reaktion utåt kommer vi alla få se på hennes blogg ikväll iklädd
bland annat ett pastellfärgat halsternecklinne från Gina som är “to die for”
SS 2012. Tanken om att han själv skall komma på det är lika sannolikt som
att SUIDAE skulle gynna Linköpings studentvärld. Med andra ord: riktig högoddsare och även om det skulle hända tycker man illa om honom ändå. Nåja.
Nästa hållplats: Universitetet. Jag lyfter min väska från det extra breda sätet
(varför finns det så få - de är ju så bekväma), tar på mig solglasögonen och
kliver ur bussen. Med ett djupt andetag går jag mot Kårallen och undrar om
jag faktiskt kommer att återhämta mig från det här.
Ju mer idealistiska vi är med våra principer, desto mer sårbara blir vi för
hyckleri. Ska vi sträva efter mindre idealism och därmed undvika hyckleriststämpel eller är det mer passande att hålla fast vid de förutbestämda idealen
även om vi inte alltid kan leva upp till dem? Detta blir speciellt aktuellt när
det rör sig om satir; även om satiren har som syfte att korrigera och anmärka
är det enbart avslöjandet av dåliga vanor och hyckleri som kan garanteras tillsammans med en demonstrering av de dåliga vanornas skadliga följder.
Ha det i åtanke när ni plockar upp denna årgång av Y-organet.
Jag vill avslutningsvis tacka Kristoffer Ruckemann på LiTHanian för detta
läsår och beklaga om NATTREDAX har försvårat redaktörsarbetet.
Här
kunde man ursprungligen se en digitalt manipulerad gruppbild innehållande de personer som NATTREDAX
anser har bidragit till detta års produktion av Y-organet. Personerna var, från vänster till höger, översta till understa raden: Zlatan Ibrahimovic, Hugo, Joseph Fritzl, Yoghurt-mannen, Anders Breivik, Håkan Juholt, Daniel, Jackie
Arklöv, Christine Schürrer, Kristen Stewart, Bert Karlsson, Joakim, Jimmie Åkesson, Farid, Jenna Jameson, Mark
Levengood, Carl XVI Gustaf, Laila Bagge, Christer Lindarw, Elisabeth Tarras-Wahlberg, Ingegerd Skoglund,
Kissie
Farid
Linköping 2012
Makt-memory
NATTREDAX besöker: Homeparty
Homepartyt är ett arrangemang som flertalet gånger anordnats av ett av Y-sektionens mest mytomspunna utskott. Vad som egentligen händer under denna tillställning har sedan länge varit en gåta då inbjudningarna endast går ut till en mycket liten målgrupp. En målgrupp som dessutom ogärna pratar om aktiviteterna
och hur de under kvällen släpper loss alla sina hämningar när de, tillsammans med
likasinnade, får chansen att fylla ut det tomrum som bildats till följd av Y:arens
oförmåga att tillfredsställa kvinnor. NATTREDAX har fått chansen tala med en av
deltagarna som av komplexa1 skäl vill förbli anonym.
Hur brukar du förbereda dig?
”Jag tränar i flera veckor, det är ju verkligen en chans att tänja ut på sina gränser
och imponera på sina vänner. Innan jag drar dit brukar jag kontrollera att maskineriet fungerar så att säga. Man vill ju verkligen inte få problem med musen när
det ska dra igång. Jag brukar alltid se till att det glider på bra och sen kan ingenting
stoppa mig från att ha en riktig toppenkväll!”
Vad tycker du om att denna typ av arrangemang anordnas?
”Jag har aldrig haft tråkigt, det är så bra gemenskap. Det är bra att det finns en
sådan bra kompetens bland deltagarna också. Har man några problem med hårdvaran finns det alltid någon som ställer upp.”
Är det här någonting för alla?
”Det gäller bara att ha rätt inställning. Många har en negativ syn på det vi gör
men jag tycker inte att man ska skämmas för sitt intresse. Gaming är större än
man tror och jag tror faktiskt att fler och fler kommer inse det. För mig är Webgruppens Homeparty helt klart årets höjdpunkt och ett LAN-party är någonting
som verkligen stärker gemenskapen för alla gamers på Y.”
Vad skulle göra årets Homeparty extra minnesvärt?
”Att jag vinner årets turnering i StarCraft II. Det vore stort.”
1
För Inancial Times-skribenter: komplexvärd betyder i vissa sammanhang (men inte detta) att storheten har både
en imaginär- och en realdel.
Sen
BYTE
S: “Ne
från
w Wa
Yv
poäng sektionen e”-tröjor o
c
. Om
b
mella ytes mot h diplom
även r
ns
igga d
h
in am killnad kr ögskoleävs ka
fiteate
n jag
r.
~ Tel.
0700
729 73
0
kunde man i denna hörna, vid ett tillfälle, läsa en kortare text där textförfattaren,
präglat av humor, utnyttjat mångtydigheten i ordet stereotyp (bland annat den i folkmun förkortade benämningen på etnisk stereotyp tillsammans med termen som används vid beteckningen
av en uppsättning karaktäristiska egenskaper gemensamma för ett föremål; i detta fall hifiutrustning). Utöver den löpande texten kunde läsaren även beskåda två exempel (bildexempel) på
stereoapparater. Den vänstra var en Yamaha och den högra var en Pioneer.
Redaktionen
Farid A. (pensionerad)
Joakim Z. (pensionerad)
Daniel K. (pensionerad)
Webbnärvaro
http://nattredax.ysektionen.se