Dagledigas resa till Jonstorp vid
Skälderviken 8-10 september 2014
Deltagare:
Ewa Abered
Olle Abered
Ingemar Ander
Gunilla Derefelt
Bengt-Olov Forsberg
Leena Forsberg
Lennart Hellström
Jörgen Wetterfelt
Siw Wetterfelt
Gunilla Wetterling
Måndag 8:e september 2014
Tre bilar lämnade oberoende av varandra Östergötland för färd söderut på E4. Det var en hel
del regn under resan, men dessbättre uppehåll när vi nådde mötesplatsen Toftaholms herrgård
halvannan mil söder om Värnamo. Där tog vi förmiddagskaffe och en snabbscanning med
handkikaren runt om i de vackra hagmarkerna vid sjön Vidöstern.
Nästa stopp blev en golfbana
nära Örkelljunga där vi
invaderade restaurangen för
en god lunch. Speciellt
vitkålssoppan var utsökt.
Trevligt ställe med bra
service, kan rekommenderas!
Ytterligare några mil därefter
stod vi på stranden vid den
kända fågellokalen Utvälinge
och skådade ut över Skälderviken och den närbelägna
Sandön. Där kryllade det av
Sandön vid Skälderviken med Bjärehalvön i bakgrunden (Ingemar Ander)
vadare på sandbankar och
stenar. Vi såg kust-, spov-,
kärr-, glutt- och småsnäppor. Ingemar upptäckte en par avvikande ljusa och större snäppor på
långt håll, och vi enades om att det var dammsnäppor. Långa ben och rak, mycket smal näbb.
De rörde sig också lite avvikande från andra Tringa-vadare i det att de sirligt dansande runt
vid födosöket. Vi gick ut på själva Sandön (en spång leder ut dit) för att komma närmare dem,
helst på fotoavstånd, och i förbifarten satte vi fart på några andra skådare genom att berätta
vad vi nyss hade sett. Tyvärr hittade vi inte igen dammsnäpporna där vi hade förväntat dem
längst ute på ön, med följd att obsen inte blev fotodokumenterad. Däremot trippade två vackra
sandlöpare omkring efter strandlinjen i full speed. Här såg vi även en rödspov, som, om man
ska gå efter datum, kunde vara av rasen islandica. De vanliga rödspovarna brukar ju lämna
Sida 1 av 10
Sverige senast i augusti. Kentska tärnor knirkade runt oss och några skäggmesar pingade i
vassen. På bankar i Vegeåns mynning såg vi några svartsnäppor och tre juvenila dvärgmåsar.
Två fiskgjusar verkade ha upptäckt att det var gott om fisk i
Vegeåns mynning!
När vi gick tillbaka från Sandön kom en annan skådare oss till
mötes och bekräftade dammsnäppeobsen. De hade tydligen
lyft ganska snart efter att vi hade lämnat dem utom synhåll och
flugit iväg. Häftigt i vilket fall! En koll på Svalan gav vid
handen att det har observerats ovanligt många dammsnäppor i
landet i år.
Vi traskade vidare upp efter Vegeån för att leta kungsfiskare
och det dröjde inte länge förrän två stycken kom pilande över
vattenytan. En såg vi också bra i tubkikarna, när den satt och
vilade på en stolpe.
Vi for vidare till Farhultsviken, där vi gick från södra änden
bort mot innersta viken. En svarthuvad mås hade varit sedd
dagen innan och den hade vi snart i tuben. En ungfågel med
karakteristisk brun boa kring halsen.
Nu var det dags att uppsöka Jonstorps vandrarhem i Bläsinge
för incheckning. På kvällen åt vi middag tillsammans och gick
igenom dagens artlista innan vi stöp i säng.
Tisdag 9 september
Klockan 7 prick åkte vi mot
Kullens fyr för att havsfågelskåda
med hopp om liror, labbar, sulor
och måsar. På väg dit hamnade vi i
ett verkligt skyfall där vägen
snabbt svämmades över på en del
ställen. På parkeringsplatsen vid
fyren fick vi vänta i bilarna ett tag
tills det avtagit. Sedan gick vi upp
till fyren och skådade ut över
havet. Men tyvärr bara trutar,
storskarvar och ejdrar så långt ögat
nådde, trots att det var frisk vind.
En gjuse kommer störtande ur det
blå! (Ingemar Ander)
Kullens fyr, Sveriges högst belägna
och ljusstarkaste fyr (Ingemar
Ander)
Kullens fyr, Sveriges högst belägna och lär tillika vara vår ljusstarkaste fyr.
Uppenbarligen är den fortfarande i bruk som ljusfyr! (Ingemar Ander)
Sida 2 av 10
Litet roligt var det dock att studera havstrutarna som långsamt rundade Kullens spets i
motvinden: många av dem var i aktiv ruggning och såg litet skumma ut.
Havstrut med ruggningslucka i armen och nya handpennor under tillväxt. Kullens fyr (Ingemar Ander)
Den här havstruten har några nya handpennor på gång. Dessutom saknar den de flesta större
armtäckarna, vilket gör att den ljusa basen på armpennorna skapar ett vitt vingband. Kullens fyr
(Ingemar Ander)
Sida 3 av 10
Nära fyren satt en helt utmattad gulsparv, kanske uttröttad av sträckförsök ut över havet. Vi fortsatte
istället leta småtättingar och såg gran- och lövsångare
och svarthätta. Gråsiskor och bofinkar kom flockvis
och en domherre hördes. En stenfalk försvann in i
buskagen och två sparvhökar tumlade runt över fyren.
Vi gav upp havsskådningen och åkte till Svanshalls
hamn, men såg inget intressant där, förutom att det var
en vacker hamn. Vi provianterade i Jonstorp, där vi
också hängde in gråsparv och turkduva, och åkte sedan
ned till stranden för att se hur Farhultsviken såg ut från
det här hållet. Verkade intressant men är förmodligen
bättre i kvällssol.
Den utmattade gulsparven lät sig fotograferas på nära
håll. Den var dock inte skadad utan flög till sist undan.
(Ingemar Ander)
Lunch intogs på vandrarhemmet och sedan iväg till
Farhult igen. Där parkerade vi i Årnacke hamn, där en
skådare meddelade att han hade sett en alkekung långt ut på havet. Trots att vi letade länge
och väl hittade vi den inte. Via Stenkrossen gick vi till Norra Häljaröd och skådade ut mot
Rönnen, en betad ö och fin lokal för vadare. På Rönnen gick ca tusen vitkindade gäss men det
var tunnsått med vadare. Istället återvände vi till Farhultsviken och skådade. Där höll
uppenbarligen traktens vadare till! Några skärfläckor sågs, en massa sandlöpare kilade runt
och gott om kustsnäppor. En rödstrupig piplärka hördes och kustpiparna flöjtade. Gårdagens
svarthuvade mås syntes inte längre till. Några regndroppar började falla som snabbt
utvecklade sig till ösregn och vi skyndade tillbaka till bilarna. Middag tillagades och intogs på
vandrarhemmet, och efter artgenomgång gjorde vi kväll.
Onsdag 10 september
Vi lämnade vandrarhemmet för gott klockan 7:30 och åkte till Sandön. Läget där var helt
annorlunda än i måndags. De västliga vindarna hade höjt vattennivån och alla fina sandbankar
var borta och därmed alla fåglarna. Vi åkte därför vidare, passerade Ängelholm och upp till
Bjärehalvön. Första lokal där var Torekovs rev. Denna är rätt känd för övervintrande
skärsnäppor. Vi fikade i lä av en stenmur och skådade någon timma. Några skärsnäppor
syntes inte till, det var väl tidigt för dem, men i alla fall litet andra vadare. Ute på revet stod
t.ex. ett gäng ljungpipare. En gråtrut/medelhavstrut med gula ben blev vi inte riktigt kloka på:
Vilken art var det egentligen? Den var litet väl långt bort för studium av andra karaktärer! I
tången sprang bland småvadare några gulaktiga piplärkor som vi hade problem med, men till
slut bestämde vi dem till unga skärpiplärkor. De var lätta att dokumentera fotografiskt, och
efter hemkomsten kunde studium av Alström - Mild - Zetterströms monografi över ärlor och
piplärkor bekräfta bestämningen.
Spaning ut över havet gav varken alkor eller toppskarvar.
Sida 4 av 10
Hovs hallar är namnet på
Hallandsåsens klippbranter mot
Kattegatt. Hallarna utgör en
annan klassisk lokal för havsskådning i samband med stormar,
men skådarpositionerna är mer
svårtillgängliga än vid Kullens
fyr. Vi gick i alla fall ut bland alla
enar för att komma i spaningsläge. Lite småfågel fanns det här
och var, men egentligen inget
intressant över havet. Vi hade i
alla fall tur med vädret, som det
kan heta! Lägg därtill en god
lunch på restaurangen vid
”Hovet”!
Färden gick sedan vidare mot
Laholmsbukten, först till Kattviks 1K skärpiplärka, Torekov (Ingemar Ander)
hamn med mest skarvar. Vidare
till Båstad, där vi spanade av den innersta viken vid hamnen. Betydligt mer fågel men inga
Torekovs
rev. Vy
över stranden
med Torekov
bakgrunden.
ovanliga arter, mest storskarv och ejder
i diverse
dräkter
och förstås
flerai andra
arterSkärpiplärkorna
andfågel.
höll till i den uppspolade tången i den lilla viken. (Ingemar Ander)
En stenfalk drog snabbt runt och försvann lika fort. Både Kattvik och Båstads hamn är goda
lokaler för havsfåglar som efter kraftiga höst- och vinterstormar attraherar åtskilliga skådare.
Vi skildes nu åt och varje bil styrde enskilt kosan tillbaka mot Östergötland.
Arter
Totala antalet arter i Skåne blev 97. De mest uppmärksammade var väl den svarthuvade
måsen och dammsnäpporna. Uppskattat var också att komma så nära skärpiplärkorna och att
en av kungsfiskarna satt stilla alldeles osedvanligt länge. Borde nästan kunna rapporteras som
”rastande” på Svalan! 
Författat av Gunilla Wetterling och Ingemar Ander
Sida 5 av 10
Fler bilder
Skrattmås och tre juvenila dvärgmåsar. I sanning riktiga dvärgar! Sandön (Ingemar Ander)
Fiskgjuse vid Sandön (Ingemar Ander)
Kungsfiskare, Vege å, Utvälinge (Ingemar
Ander)
Sida 6 av 10
Några ostrogoter vid Utvälinge (Ingemar Ander)
Juvenil havstrut (Ingemar Ander)
Sida 7 av 10
Vy över stranden vid Torekovs rev med Torekov i bakgrunden. Skärpiplärkorna höll till i den uppspolade tången i den lilla
viken. (Ingemar Ander)
Spaning över Torekovs rev (Ingemar Ander)
Sida 8 av 10
Skrattmåsen är vacker även i vinterdräkt. Torekov (Ingemar Ander)
Större strandpipare, Torekov (Ingemar Ander)
Kärrsnäppor, Torekov (Ingemar Ander)
Knappt har hannens eklipsdräkt börjat fällas förrän gräsänderna
bildar par inför nästa års häckning! Båstads hamn (Ingemar Ander)
Sida 9 av 10
Ungfåglar av storskarv var det gott om vid Båstad. (Ingemar Ander)
Sida 10 av 10