4Nyheter ”Min bror mördades – men inte av Quick”

4 Nyheter
Nyhetschef: Ida Folkesson Produktionschef: Bodil Resare
Nattredaktörer: Patrik Boström & Björn Engström
E-post: [email protected] Fax: 0920-263 039
NSD LÖRDAG 19 MAJ 2012
LÖRDAG 19 MAJ 2012
TIPSA NSD
TEL: 72018
Tips via sms: inled meddelandet med orden NSD TIPS.
Tips via mms: inled meddelandet med orden NSD BILD.
Nyheter 5
Dokument En seriemördares uppgång och fall
”Min bror
mördades
– men inte
av Quick”
”Jag mådde illa redan då”
Rickard Brännström
avkunnade den första historiska domen mot Thomas
Quick. FOTO: TOMMY LUNDQVIST
PITEÅ
Tingsrätten dömde Thomas
Quick för att han dödat, styckat
och skändat den då 15-årige
Charles Zelmanovits. Charles lillebror Frederick, nu 48 år, har en
egen teori hur hans tre år äldre
broder avled.
– Han blev bragd om livet, men
det var inte Thomas Quick som
gjorde det, säger Frederick Zelmanovits till NSD.
Charles Zelmanovits försvann på väg
hem från en skoldans 1976.
Han var spårlöst försvunnen i 17 år.
I september 1993 påträffade en jägare ett kranium i ett skogsområde på
Norra Pitholmen. Det skulle visa sig
vara kvarlevorna av Charles Zelmanovits.
Kort därefter erkände Thomas
Quick erkände att det nog var han som
hade dödat Charles.
Smärtsam rättegång
Den efterföljande rättegången i Piteå tingsrätt blev smärtsam för Charles mamma Inga och för brodern Frederick.
I detalj fick familjen lyssna på hur
Quick berättat hur han gått loss på
Charles kropp.
– Det är klart att rättegången var
mycket påfrestande både för mig och
min mor, säger Frederick.
Att Thomas Quick inte hade mördat
Charles kom Frederick fram till på ett
relativt tidigt stadium, något som han
berättade om i en intervju till NSD:s
Johan Håkansson redan 1996:
– Både jag och mamma var ganska
snabbt inne på samma spår men allt
var ganska chockartat. Det var först
när allt klarnade. Och ju mer man läste, bland annat polisens utredning,
desto mer förstod vi att det inte var
Quick.
”Även Quick har en stor skuld”
Frederick säger att fanns många frågetecken och tveksamheter när han
läste polisrapporten.
Han är starkt kritisk till hur åklagare Christer van der Kwast, kriminalinspektör Seppo Penttinen och psykologen Sven-Åke Christianson lade fram
målet mot Quick i Piteå tingsrätt. Samtidigt anser han att även Quick har ett
ansvar i processen.
– Det är inte till hundra procent
hans fel men han ska inte helt friskrivas.
Händelsen med hans storebror har
satt djupa spår i själen.
– Visst är det så, ärr som troligen aldrig kommer att försvinna.
Frederick Zelmanovits har en egen
teori hur hans storebror miste livet.
– Jag vill inte säga vad min teori går
ut på men jag är övertygad på att min
brors död inte är en olycka eller självförvållat. Min broder är bragd om livet
och det är inte Thomas Quick som är
den skyldige.
TOMMY LUNDQVIST
[email protected] 0920-263031
n n I går inleddes NSD:s
serie av artiklar och krönikor
där vi granskar det världshistoriska juridiska haveriet
kring Thomas Quick/Sture
Bergwall.
n n De två första domarna
mot Quick avkunnades i
Norrbotten i mitten av
90-talet.
n n Nu har resningsprocessen nått så långt att bara de
norrbottniska domarna återstår att avhandla.
n n I gårdagens NSD skrev
Johan Håkansson en dokumentär krönika om vad som
hände i länet för 15 år sedan.
n n I dag ger vi ordet till de
som var med om rättegångarna: domaren, advokaten,
polisen, den anhörige – och
den påstådde medhjälparen.
n n De berättar om de tvivel
som hela tiden funnits där.
Lagmannen
försvarar
den första
morddomen
PITEÅ
Lagmannen Rickard
Brännström avkunnade
den första historiska
domen mot Thomas
Quick.
Det gällde mordet på
15-åriga Charles Zelmanovits. Än i dag anser han
att domen var korrekt.
– Med den bevisningen
som presenterades av
åklagaren gick det inte
att döma annorlunda,
säger Rickard Brännström.
1994 hölls den första rättegången mot Thomas Quick. Platsen var Piteå tingsrätt och advokaten
Zelmanovits. han reagerade över mycket – men främst över att ingen ställde några kritiska frågor.
fälld”, säger han. Men ända sedan dess har Finnsson tvivlat på att rätt man blev dömd. Advokat Krister Finnson satt med vid den allra första
PITEÅ
Advokat Krister Finnsson hade en
olustig känsla både under och efter rättegången mot Thomas Quick i Piteå
tingsrätt.
– Det var så många betydelsefulla
detaljer som aldrig kom upp, ingen
ställde de kritiska frågorna, säger han.
Ända sedan rättegången i Piteå tingsrätt har
Krister Finnsson grubblat mycket över hur
Thomas Quick kunde dömas för mordet på
Charles Zelmanovits. Han har inga synpunkter på domen eftersom det, enligt Finnsson,
gick att döma Quick med den utredning som
lades fram.
Finnssons grubblerier handlar mer om själva processen och det faktum att ingen ställde
några som helst kritiska frågor till Thomas
Quick.
– Det var som om allt redan var förutbestämt. Quick hade erkänt och han var skyldig,
säger han.
Krister Finnssons roll under förhandlingen
i Piteå tingsrätt var att som målsägandebiträde bevaka Charles mamma Inga och lillebror
Fredericks intressen.
Han skulle se till att de
efterlevande fick ett
skäligt skadestånd för
den kränkning och det
lidande som familjen
Zelmanivits fått uppleva.
– Jag ställde inte
heller några kritiska
frågor till Quick. Jag
tillhörde ju den sidan
som skulle se till att
Thomas Quick blev
fälld, men jag mådde
illa redan då.
Starkt kritisk mot Quicks advokat
Än värre var, enligt Finnsson, att Thomas
Quicks försvarare, advokat Gunnar Lundgren,
inte heller ställde en enda kritisk fråga mot
polisens utredning.
– Advokatens plädering gick bara ut på att
få Quick fälld. Advokaten borde åtminstone
ha upplyst rätten om att utgången i målet berodde på om man trodde på Quicks berättelse
Piteåtidningen
den 15 november 1976.
eller inte eftersom det i realiteten
inte fanns någon annan bevisning för hans skuld.
Det var en enormt påfrestande
förhandling i Piteå tingsrätt, speciellt när rekonstruktionsfilmen förevisades för rätten.
– Det var obehagligt att se filmen, den har
verkligen etsat sig fast i minnet, säger Finnsson.
Även den tilltalade Thomas Quicks vittnesmål var mödosam för samtliga i rättssalen.
Här är juridiken kluven. En försvarare ska
alltid tillvarata sin klients intresse. Säger klienten att han är skyldig och vill bli dömd ska
Krister Finnsson satt med som målsägandebiträde åt de anhöriga till Charles
”Jag gjorde det inte heller. Jag tillhörde ju sidan som skulle se till att Quick blev
Thomas Quick dömdes för mordet på Charles Zelmanovits. Sedan
väntade ytterligare sju morddomar. I dag har han friats från flera. Även
FOTO: TOMMY LUNDQVIST denna dom lär rivas upp. FOTO: GÖRAN STRÖM
Quickrättegången – och kände att allt var förutbestämt
advokaten, så att säga tillvarata sin klients intressen – eller avsäga sig uppdraget.
– Jag delar dock inte den vanliga uppfattningen bland mina advokatkollegor, säger Finnsson.
Visserligen står det i lag att en försvarare skall tillvarata den misstänktes rätt – men han skall också
verka för sakens riktiga belysning. När bevisningen i princip endast består av ett erkännande och
det finns anledning att ifrågasätta erkännandet
brukar jag i min plädering upplysa rätten om
mina tvivel.
”Det är inte Quick som gjorde det...”
Trots ett erkännande, en åklagare som lutade
sig på en polisutredning som bara hade till syfte
att fälla Thomas Quick, fick Krister Finnsson en
oväntad reaktion efter rättegången.
Det var Charles Zelmanovits mamma Inga som
vände sig till Finnsson och sade:
– Det är inte Quick som gjorde det, han har inte
dödat min son, sade hon.
Hon grundade sin uppfattning på att hennes
son aldrig skulle ha agerat på det sätt som Thomas Quick hävdade i sin dåvarande berättelse.
– Det var så många detaljer i Quicks redogörelse
som gjorde Inga så tvärsäker, och visst, det fanns
väl ingen som kände Charles så bra som mamman.
Inga besökte advokat Finnsson vid ett flertal
tillfällen under åren efter domen där hon ville diskutera trovärdigheten i Quicks erkännande. Det
som smärtar Krister Finnsson mest är att mamman Inga aldrig fick någon ro i sin själ.
– Det låg inte i Ingas och Fredericks intresse att
få reda på att Charles dött genom att bli mördad
av Quick på det sätt han berättade om. Det var ingen som tänkte på det. Domen vållade mer skada
än nytta.
Inga är avliden sedan några år tillbaka.
Oberoende part i rättegångar
Krister Finnsson har en idé om hur man i framtiden ska undvika den här sortens rättegångar.
– När en person som är omhändertagen för psykiatrisk vård blir misstänkt för brott bör en advokat utses för att tillvarata rättssäkerhetens intressen. Advokaten skall följa förundersökningen och
även få tillgång till den så kallade slasken, den del
som polis och åklagare sorterats ut och bedömts
som ointressant för åtalet. Sedan skall advokaten
få kunna ställa frågor under förhandlingen till
den tilltalade och eventuella vittnen och andra
personer som skall höras i förhandlingen. Advokaten skall även kunna åberopa bevisning och
slutligen i plädering redogöra för varför den tilltalade bör frias eller fällas. Sedan är det självklart
upp till domstolen att avgöra målet, enligt Finsson.
– Om detta skett i Quicks fall hade domstolarna med all sannolikhet inte kommit fram till så
många felaktiga domar och vi hade även lyckats
undvika de mänskliga tragedier som följt i spåren
på dessa rättegångar.
– Jag tror dessutom att ett sådant här system på
ett snabbt och effektivt sätt skulle avhålla polis
och åklagare från att gå vidare i utredningar som
inte tål en närmare granskning.
tommy lundqvist
[email protected]
0920-263 031
Nästa uppslag: Polisen som var
först på plats vid Appojaure
Rickard Brännström säger
att cirka 80 procent av domen vilade på Quicks egen
berättelse.
I övrigt var det åklagarens
och polisens uppgifter som
fällde honom.
– På det sätt som förundersökningen presenterades i
rätten gick det inte att döma
på annat sätt, säger Brännström. Man brukar ju kunna
lita på polisens utredningar,
fyller han på med.
– Den enda bristen i utredningen som jag ser det är att
det inte fanns någon som
helst teknisk bevisning.
Inget skadestånd betalt
Rickard Brännström tilldömde också Charles mamma Inga Zelmanovits ett skadestånd på 165 725 kronor. Lillebror Frederick tilldömdes
221 549 kronor i skadestånd.
I domen skriver lagmannen
att skadeståndet i första hand
ska betalas av Thomas Quick.
Eftersom Quick inte hade
någon betalningsförmåga
är det brottsoffermyndigheten som ska utbetala skadeståndspengarna.
Trots att det har gått drygt
17 år sedan domen föll i Piteå
tingsrätt har inget skadestånd utbetalats.
I maj 1998 avslår brottsoffermyndigheten skadeståndsanspråken med motiveringen att fordran på
skadeståndet hade preskriberats.
TOMMY LUNDQVIST
[email protected]
0920-263031