6
Nyheter
NSD FREDAG 18 MAJ 2012
Nyheter 7
NSD FREDAG 18 MAJ 2012
Thomas Quick/
Sture Bergwall
Paret Jani och Marinus Stegehuis
mördades i Appojaure 1984.
Bakgrund/
Fallet Appojaure
Charles Zelmanovits blev 15 år.
Bakgrund/Fallet
Charles Zelmanovits
n Dubbelmordet på det holländska
paret Marinus och Janni Stegehuis är
ett känt kriminalfall och ett norrbottniskt trauma. Morden fick många att
sluta tälta i naturen.
Paret tältade vid den vackra sjön
Vuolep Appojaure i Gällivare kommun. Den 13 juli 1984 hittades paret
i sitt tält, båda var brutalt mördade
med cirka 50 knivhugg genom tältduken.
En gigantisk polisutredning sattes
igång och flera misstänkta gärningsmän fanns: bland annat en västtysk
boxare och en lokal kroppsbyggare.
1994 tog Thomas Quick på sig
mordet och den 25 januari 1996
dömdes han på en historia som innehöll mängder av märkliga detaljer.
Även i Appojaure sa Quick att
han haft en medhjälpare, en känd
missbrukare och brottsling vid namn
Jonny Farebrink, och Jonnys roll i
berättelsen är stor. Tar man bort
Farebrink är Quicks historia helt
enkelt omöjlig.
För utredningen uppstod en kris då
det via en läkarjournal bevisades att
Jonny befunnit sig på Södersjukhuset
i Stockholm bara timmarna efter
dubbelmordet. Resultatet blev att
Jonny aldrig åtalades. Han fick inte
heller vittna eller försvara sig. Däremot åtalades Quick och han dömdes
på sin historia – helt byggd på Jonny...
Jonnys namn hade Quick för övrigt
fått av polisen i samband med ett
förhör.
Quick dömdes i Gällivare tingsrätt,
mycket beroende på att det ansågs
att han hade kunnat redogöra för
nästan samtliga 50 knivhugg, trots
att det gått tolv år sedan dubbelmordet.
Sture Bergwall har i dag svårt att
förstå det. Han säger att han varken
visste eller var påläst, utan chansade
vilt och korrigerade sig när han
märkte på omgivningen att det han
sa var fel.
n Charles Zelmanovits var en världsvan
15-åring som bland annat bott i Marocko.
Familjen flyttade till Piteå, då fadern fick
jobb som företagsläkare åt SCA. Mamma
Inga var sjuksköterska.
Den 13 november var Charles på
skoldisko. Som nyinflyttad hade han inte
många vänner, men skulle den här kvällen
få hänga med de populäraste killarna på
skolan.
När diskot var över skulle Charles göra
sällskap med fyra andra pojkar. De följdes
åt några hundra meter, sedan avvek
Zelmanovits hemåt. Klockan var två på
natten och det var nästan tio grader kallt.
Efter det var han spårlöst försvunnen.
17 år senare, den 19 september 1993,
hittades kvarlevorna av Charles Zelmanovits på Pitholmsheden av en älgjägare.
Kroppen var illa tilltyglad, vissa kroppsdelar saknades, men polisen misstänkte inte
brott. Teorin var att epileptikern Charles
fått ett anfall och fryst ihjäl.
Några månader senare berättade Thomas Quick i ett terapisamtal att det var
han som dödat Zelmanovits. Fram växte
en historia som gick ut på att Quick och
en granne åkt 70 mil i bil från Falun och
av en slump stött på Zelmanovits. Quick
hade lockat in Charles i bilen, sedan strypt
honom och därefter styckat kroppen.
Quicks ”medhjälpare” kunde inte kommentera historien eftersom han flera år
tidigare tagit livet av sig.
Quick dömdes uteslutande på sin
berättelse. Tingsrätten fäste stor vikt
vid att han sagt att han tagit med sig ett
specifikt ben, som ännu saknas. I efterhand har framkommit att Quick fick den
informationen av polisen i samband med
ett förhör.
I efterhand har Quick berättat att
han såg en notis i Dagens Nyheter om
att Zelmanovits var funnen. Det var få
uppgifter, men det räckte för att bygga
en historia.
FOTO: SCANPIX, TORWALD BURMAN, POLISEN OCH PRIVAT.
”Vi känner en rädsla för att det ska bli fler
n Fortsättning från föregående uppslag.
Jag var dock övertygad om att cirkusen inte skulle
våga dra ytterligare ett påhittat mord till rättegång.
Den skulle inte våga riskera att bubblan sprack.
Som sagt: jag var väldigt naiv på den tiden.
nnn
Rune Nilsson i Messaure blev utpekad av Thomas Quick som en passiv medhjälpare till Appojauremorden. Han fick aldrig försvara sig i rättegången
och hann dö utan att få upprättelse. 1996 polisanmälde han Sture Bergwall
för falsk tillvitelse, men anmälan slängdes i papperskorgen.
FOTO: GÖRAN STRÖM
Brevet till riksåklagaren publicerades i NSD den 17
juli 1996 och när jag läser det i dag är det näsan så att
tårarna kommer. Så mycket elände som hade kunnat
stoppas. Bland annat står det:
”Vi känner en rädsla för att det ska bli fler rättegångar i Sverige rörande Thomas Quick med samma scenario: en åklagare, en åtalad och en advokat
som gemensamt slåss för Thomas Quicks skuld. Alla
tvivel sopas under mattan och ingen överklagar till
hovrätten.”
Thomas Quick hann dömas för åtta mord i sex olika
tingsrätter.
Sedan, för lite drygt tio år sedan, blev det tyst kring
”seriemördaren”. Det sades att han hade slutat erkänna
och inte längre ville vara utredningen behjälplig. Med
det tycktes åklagare van der Kwast nöja sig. Att Quick
tagit på sig över 20 mord till ansågs vara en bisak.
En tyst Quick föll allt mer i glömska och min dröm
om att sanningen till sist skulle segra minskade för
varje år som gick.
Men jag fick aldrig någon ro. Varje gång jag såg något
om Quick i tidningar eller på TV tittade jag bort. Det var
ett sår i mig som aldrig fick läka och anledningen var
till stor del en mysig äldre man vid namn Rune Nilsson.
Han bodde i Messaure och blev på ett mycket märkligt och slumpartat sätt inblandad i Quicks historia
om hur Appojauremorden gick till. Jag besökte honom
1996 och han berättade då att han till stora delar fått
sitt liv förstört. Folk hade skrikit mördare efter honom
och det var ett väldigt tragiskt levnadsöde.
Jag fick honom att polisanmäla Thomas Quick för
falsk tillvitelse, alltså ett oriktigt utpekande. Men den
anmälan lades omedelbart ner (ironiskt nog av Quickåklagaren Christer van der Kwast) och Rune Nilsson
I morgon: NSD träffar en advokat, domare, polis och en anhörig som var med om rättegångarna i Piteå
rättegångar rörande Quick...”
dog utan att ha fått upprättelse.
Känslan att jag inte slogs tillräckligt för Rune
har faktiskt plågat mig sedan dess.
nnn
2008 tog Thomas Quick, eller Sture Bergwall
som han nu heter, tillbaka sina erkännanden. För
mig personligen var det ett ögonblick som närmast går att beskriva som en känslomässig tsunami. Äntligen är ett alldeles för svagt ord, men
jag kommer inte på något bättre.
Äntligen fanns en väg ut ur detta juridiska mörker och äntligen fanns en möjlighet för sanningen att triumfera.
Jag såg honom i TV och det var en helt annan
person än det ”monster” som satt i norrbottniska tingsrättssalar i mitten av 90-talet. Där satt en
verbal, äldre man med stor ånger, men även med
humor och berättade skrämmande historier om
hur Säter i åtta års tid försåg honom med narko-
tika dygnet runt.
Det har gått fyra år sedan dess och vad som
hänt är inget annat än svensk juridikhistoria.
Sture Bergwall har beviljats resning i mordfall
efter mordfall och har i skrivande stund snart friats från fem av de åtta morden. Opartiska åklagare har på nytt granskat bevisningen och kommit
fram till samma slutsats: det här går inte att ta
till en rättegång. Inget i ”bevisningen” tyder på
att Quick var en mördare.
Snart återstår endast tre mord att frias ifrån:
de han dömdes för i Norrbotten. Han kommer
givetvis att frias även från dessa av den enkla anledningen att han är oskyldig. Thomas Quick var
ett fantasimonster.
Det är alltså tid för ”Cirkus Quick” att återvända
till Norrbotten.
En cirkel ska slutas. En punkt ska äntligen sättas.
Sedan återstår endast jakten på svaren på hur
detta kunde göras möjligt.
För några verkliga mördare kommer aldrig att
gripas. Både Appojauremorden och det eventuella mordet på Charles Zelmanovits är preskriberade brott.
Fallet ”Thomas Quick” är så extraordinärt att
New York Times nyligen besökte
Sverige för att skildra denna
skandal som förmodligen är
världsunik.
Följ gärna med i NSD:s
artiklar och krönikor de
närmaste dagarna.
Johan
Håkansson
[email protected]
NYHETSKRÖNIKÖR
och Gällivare 1994 och 1996: ”Det kändes som om allt var uppgjort på förhand”
u Namn: Sture Ragnar Bergwall
(Namnet Thomas Quick tog han
i början av 90-talet. Det var en
namnkombination av sitt första
påstådda offer Thomas Blomgren
och sin mammas flicknamn. Han
återtog sitt ursprungliga namn
2002.
u Född: 26 april i Falun.
Växte upp med sex syskon i
Korsnäs.
u 1969, när Sture Bergwall var
19 år, antastade han flera pojkar
och dömdes till sluten psykiatrisk
vård. Om detta har skrev han
2010: http://sturebergwall.wordpress.com/2010/07/19/59/
u 1974, när Bergwall var 23 år,
högg han ner en man med kniv
i Uppsala. Eftersom han fortfarande stod under vård blev han
aldrig åtalad. Han säger att han
vid knivskärningen var påverkad
av alkohol, barbiturater och
trikloretylen. Han påstår också
att missbruket av den senare
drogen upphörde i och med knivskärningen.
Bergwall säger i dag: ”Mannen
gick på toa. I min innerficka hade
jag en platt trikloretylenflaska.
Jag blötte en trasa och sniffade.
Jag fick våldsamma hallucinationer och när mannen kom ut från
toan såg jag ett stort monster
som jag skulle försvara mig för.
Jag tog en kniv som låg på köksbänken. Han skadades illa”.
u 1991 rånade Bergwall tillsammans med en 16-åring en bank
med gisslantagande som följd. Än
en gång dömdes han till sluten
psykiatrisk vård.
Bergwall säger i dag: ”Jag hade
börjat missbruka amfetamin och
behövde pengar”.
Bergwall skulle ha släppts fri
året efter. Han ansågs frisk och
hade en lägenhet som väntade
på honom i Hedemora. Men i ett
terapisamtal erkände han att han
mördat Johan Asplund och allt
förändrades.
Thomas Quick var född.
Domarna mot Quick
u Thomas Quick dömdes mellan
1994 och 2001 för åtta mord i sex
olika tingsrätter. Ingen av domarna överklagades till hovrätten. I
samtliga fall var Christer van der
Kwast åklagare. Förhörsledare
var under hela perioden kriminalinspektör Seppo Penttinen.
Claes Borgström var Quicks
advokat i samtliga fall utom det
första (Charles Zelmanovits) och
det sista (Johan Asplund). I de
flesta rättegångarna var även
expertvittnena desamma.
Johannesen.
Asplund.
4 Charles Zelmanovits (fällande
dom 16 november 1994)
4 Marinus och Janni Stegehuis
(fällande dom 25 januari 1996)
4 Yenon Levi (fällande dom 28
maj 1997, friad maj 2010)
4 Therese Johannesen (fällande
dom 2 juni 1998, friad 29 mars
2011).
4 Trine Jensen och Gry Storvik
(fällande dom 22 juni 2000, resning beviljad 2 april 2012)
4 Johan Asplund (fällande dom
21 juni 2001, friad 14 mars 2012)