Assistanstema - Göteborgs Fria

KULTUR
DEBATT
Johan Persson och Martin Schibbye har
nu suttit fangslade i nio månader i Etiopien.
Här hemma uppmärksammas deras situation med en stödfest på Trädgår'n. José
Gonzales, Kapten Röd, Graveyard och Ebbot
Lundberg är några av artisterna. >> 6
I Göteborg har vi i vårt politiska arbete lagt särskild fokus på att
våra förskolor och skolor ska vara hbtq-kompetenta och att våra
verksamheter inom folkhälsoområdet, till exempel ungdomsmottagningar, ska fokusera på hbtq-perspektivet. Det sistnämnda är
inte minst viktigt då vi vet hur många unga transpersoner som
mår psykiskt dåligt, skriver Thomas Martinsson (MP). >> 2
”
Du måste
vara väldigt frisk
för att kunna
vara sjuk.
>> 2
”
FOTO: ANNACARIN ISAKSSON
Lördag 7 april – fredag 13 april 2012 • Nr 14 Årgång 8 • Pris: 15 kronor • www.goteborgsfria.nu
Adriana Cubillos Ibanez är en av många brukare som fått nej på sin assistansansökan hos försäkringskassan trots att hon inte klarar att genomföra ett enda av sina egna grundläggande behov.
Lika rätt för alla är för dyrt
När lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, trädde i kraft 1994 förändrades
många funktionsnedsattas liv till det bättre. Tillgången till assistans möjliggjorde inte bara ett
eget liv utan också att många kunde gå in på arbetsmarknaden. Men 2009 ändrades möjligheter-
na med en avgörande praxisändring som i dag gör
det väldigt svårt att få assistans. Men varför ändra något som fungerar så bra för så många? Jo,
det är för dyrt. Kostnaderna har ökat dramatiskt
och i strävan efter att hålla dem nere hamnar
många brukare i kläm mellan försäkringskassa
KALENDARIET
NYHETER
Linda Andersson.
och kommun som båda vill bli av med kostnaden.
I veckans Tema tittar vi på lagar och utredningar
och vi får träffa Adriana Cubillos Ibanez som med
en terminal neurologisk sjukdom inte klarar att
vare sig äta eller gå på toaletten själv. Men assistans vill inte försäkringskassan bevilja. >> 8–11
FOTO: ELIN SCHWARTZ
Hon anmäler polisen
efter pepparsprejning
Det fria skolvalet
utesluter många elever
Under en feministisk demonstration den 9 mars pepparsprejade
polisen deltagare i ögonen. Fem av
de utsatta polisanmäler nu polisen
för tjänstefel.
– Jag hoppas att anmälan gör att
frågan om polisvåld kommer upp
till ytan, säger Linda Andersson. >> 3
Nej, mitt barn kan inte fritt välja
skola på samma sätt som barn
utan funktionsnedsättning. Det
svarar 71 procent av föräldrarna i
regionen som har barn med funktionsnedsättningar. Flera barn har
nekats plats på skolor och ett stort
ansvar läggs på föräldrarna. >> 4–5
Har du sysslolösa barn
hemma i påsk? Kolla
in vårt kalendarie, där
finns massa roliga aktiviteter. Ta med barnen på
bio, teater eller pyssel
under lovet. >> 14
TIPSA GFT: [email protected] | Retur: Fria Tidningar, Fraktflygargatan 18, 128 30 Skarpnäck | POSTTIDNING A
8
TEMA: Assistans
Lördag 7 april 2012
REDAKTÖR: MADELENE AXELSSON • [email protected] • 0700–92 42 08
Priset för assistans ä
År 1994 kom Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, och plötsligt öppnade sig en ny värld för
många som fick assistans och möjlighet att kunna jobba och
delta i samhället. Men i takt med att allt fler ansöker om assistans och kostnaderna därmed ökar har bedömningarna
blivit hårdare och allt fler nekas. FRIA har tittat på lagtexter
och utredningar samt pratat med jurister och brukare, och
det verkar som att funktionsnedsattas rättigheter helt enkelt
har blivit för dyra.
TEXT: MADELENE AXELSSON | FOTO: ANNACARIN ISAKSSON
J
a, så är det helt klart, säger Louise
Edqvist Lendefors som är jurist på Göteborgskooperativet för Independent
Living och driver mängder av fall där
brukare kämpar för att få – eller behålla – sin
assistansersättning. ”Allas lika rätt” är en
jättebra slogan så länge den inte kostar för
mycket pengar, säger hon.
Det var år 2008 som det offentligt började
knorras kring de ökande kostnaderna kring assistans. Ett år senare kom den regeringsrättsdom (RÅ 2009 ref. 57) i ett enskilt fall som ledde till den praxisändring som skulle få en
avgörande roll i de nedskärningar vi nu ser. Fallet rörde en strokedrabbad man som behövde
hjälp. Rätten bedömde att eftersom han kunde
vissa saker, men inte andra, så skulle man se
till det han kunde. Genom fallet föddes den nya
praxis som innebär att om du kan föra en sked
till munnen så kan du äta själv och därmed är
Hela myndighetsväsendet
behöver
en attitydförändring.
Anders Westgerd, GIL.
den grundläggande rättigheten täckt. Hur maten kommer hem till dig, tillagas, läggs upp på
din tallrik och om det tar två veckor att få i dig
maten spelar alltså ingen roll. Liknande tolkningar görs kring toalettbesök och andra förfaranden som kallas för integritetsnära där endast knäppning av gylf är integritetsnära. Att få
på sig byxorna är det inte.
Varför har då reglerna blivit så här snäva?
För att förstå det behöver vi titta i backspegeln på hur LSS föddes och för vem.
PÅ 1980-TALET BÖRJADE åsikter sippra upp,
både från funktionsnedsatta födda i Sverige
men också från funktionsnedsatta som flyttat
från USA till Sverige. De senare var chockade
över att de inte kunde klara sig själva här. De
var vana vid assistans och tillgänglig kollektivtrafik och i Sverige fanns ingenting. En av föregångarna i handikappolitiska frågor och
grundaren av Independent Living-rörelsen var
Adolf Ratzka. Han menade att beslut över
funktionsnedsattas liv fattades över folks huvuden, och räknade ut att mellan statsborgarrådet och hans liv satt 16 personer i rakt nedstigande led som lyfte lön för att ta beslut om
hans vardag. Ratzka frågade sig hur det kunde
vara kostnadseffektivt och hur han skulle
kunna ha något som helst medbestämmande
över sitt liv. Vore det inte mer logisk och ekonomiskt smart att ge pengarna direkt till den
berörda individen? Genom Ratzkas envisa
kamp fick slutligen, år 1989, Independent Living i Stockholm och Göteborg kommunala
projektpengar att testa att driva assistans i
egen regi under tre år. Detta blev ett av startskotten till LSS-reformen.
År 1988 tillsatte regeringen en utredning
med uppgift att behandla frågor om samhällets stöd till människor med funktionshinder,
kallad 1989 års handikapputredning. Personlig assistans var en komponent i utredningen.
1994 trädde så LSS-lagstiftningen i kraft, vilket innebar att personer med funktionsnedsättningar kunde bo hos sina familjer istället
för på institution. Enskilda personer kunde klara sig själva och börja arbeta.
– Men det var ingen familjereform, påpekar
Anders Westgerd, som är verksamhetsledare
på GIL. Det var inte så att människor plötsligt
kunde sko sig på sina handikappade barn,
men många av dem hade varit tvungna att
ändå jobba gratis i hög utsträckning. Nu kunde de komma ut i arbetslivet och bidra till
samhället de med, säger han.
UNDER ÅREN SOM FÖLJDE lagens införande
ökade kostnaderna för assistans successivt.
Den lilla grupp man trodde skulle falla under
LSS-lagstiftningen visade sig inte vara så liten
och 2008 började systemet knaka ordentligt i
fogarna och beslut fattades om att något måste göras.
Det finns flera orsaker till kostnadsökningen, enligt Louise Edqvist Lendefors. De två
kanske främsta orsakerna är att personkretsarna (se definitionerna i faktaruta) är otydligt
formulerade och fler och fler söker bli personkretsade. Olika personkretsar har dessutom
olika lätt/svårt att få assistans. Den andra är
att medvetenheten bland funktionsnedsatta
och deras anhöriga har ökat och medför kostnadsökningar.
Ytterligare en orsak är att kommunerna
inte erbjuder fullgoda insatser. Genom Socialtjänstlagen, SoL, ges personer med funktionsnedsättningar vissa rättigheter, som till exempel gruppboenden, men främst är det
hemtjänst som faller under SoL, och vill man
bestämma själv så är det endast assistans, enligt LSS, som står kvar till buds.
– Om kommunen då inte kan erbjuda några
vettiga lösningar för att det ska fungera utan
bara lägger fram förslag som gör folk passivi-
Personkretsar
Personkrets 1: Omfattar personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd.
Personkrets 2: Omfattar personer med betydande och bestående begåvningsmässigt
funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig
sjukdom.
Personkrets 3: Omfattar personer med andra
varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen
och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.
Källa: Socialstyrelsen
serade, ja då söker man assistans för att få ett
liv som är så nära som möjligt det man vill ha,
säger Edqvist Lendefors.
Louise och Anders på GIL, och många kritiker med dem, menar att LSS-utredningen inte
tänkt tanken kring reformen och dess effekter fullt ut från början. Syftet var att få bort institutionerna och täcka upp den ganska lilla
grupp som då inte hade några andra insatser
från samhället. Personlig assistans var tänkt
från början för dem som hade det svårast. Då
kunde de flesta inte jobba eller gå i skolan
trots att man kanske bara hade ett rörelsehinder.
– Så ser det inte ut längre – massor av funktionsnedsatta är i arbete och har sociala liv och
kan delta, menar Louise Edqvist Lendefors. Så
LSS-reformen har också bidragit väldigt mycket till samhället med att så många nu kan delta och gå upp i sängen i tid till jobbet, istället
för när hemtjänsten har tid att komma.
VAD ÄR DÅ PROBLEMET kan man fråga sig. Jo,
det är för dyrt. Lika rätt för alla är dyrt för staten. Kanske inte i förhållande till andra statliga utgifter, men i förhållande till vad det var
tänkt att kosta från början. För att minska
kostnaderna tillsatte dåvarande socialminister
”Målet är att dra ner på kostnader”
Juristen Susanne Bergman, som
egentligen heter något annat, arbetade som personlig handläggare och
hanterade assistansersättningar på
försäkringskassan många år innan
hon sa upp sig år 2010 för att hon
inte stod ut med hur systemet fungerade och hur lagar och praxis tolkades.
bevisbördan för den funktionsnedsatta blir
ännu tyngre, menar hon.
– Det är tufft när man kommer tillbaka från
ett hembesök med en uppriven brukare och
veta att man bara måste skaka av sig alla intryck för att gå tillbaka till vedertagen praxis.
Vid fikabordet vill man inte heller nödvändigtvis sticka ut och tycka något annat än
gängse kultur.
– Internt på försäkringskassan är det påtagliga
men outtalade målet helt klart att dra ner på
assistansersättningarna, det är bedömningar
som understiger 20 timmar eller indragning
av sjukpenningar man blir positivt uppmärksammad för. Det läggs stor vikt vid relationen
till överordnade och ville du ha din årliga löneförhöjning var det viktigt att ha hållit sig
väl med sina chefer, säger Susanne Bergman.
Hon berättar vidare att det inte handlade om
hur väl du utförde ditt arbete utan hur snabbt.
– Man hinner inte ringa det extra samtalet
eller ta in det extra underlaget och det gör att
grundläggande behov så är den kritiska
granskningen inte alls lika hård Då kan man
lika gärna komma upp i 40 timmar, berättar
Bergman. Men helst ska behovet i de grundläggande behoven ner under tjugo så att kostnaden hamnar på kommunen istället. Det gör
att även framtida utredningar hamnar på
kommunen vilket känns bra för en stressad
handläggare, menar hon.
– Det finns massvis med fallgropar för vad
Försäkringskassan kan anse rimligt vid en
skälighetsbedömning, och ju närmare 20 timmarsgränsen man var desto mer ifrågasatt
blev man uppifrån. Men de hade inte tillräckligt juridiskt perspektiv vilket drabbade rättssäkerheten. Mest la sig cheferna i när jag var
på väg mot ”fel” sida 20-timmars gränsen. I övriga fall var det upp till mig att presentera ett
ärende och få det godkänt, och skälighetsbedömningen gjordes av mig. Det finns försäkringsläkare att ta in men det gjordes mycket
sällan vid assistansersättningsfall, säger Susanne Bergman.
KOMMER EN BRUKAREN upp över 20 timmar i
– DET BORDE FINNAS EN extern kontroll av
hur ärenden sköts, men det gör det inte. Det
är orimligt att man har till uppgift att hjälpa
människor, alltså en objektiv myndighetsutövning, och ta ansvar för politiska ekonomiska intentioner med samma hand, säger hon
och fortsätter:
– Människor ska kunna förvänta sig att
myndighetspersoner ger dig den informationen du behöver, men alla ger inte information
om man inte blir tillfrågad, vilket ställer enorma krav på den försäkrade att ha kunskap om
sina rättigheter och hur systemet fungerar. b
Hon stod inte ut med försäkringskassans agerande.
9
Lördag 7 april 2012
REDAKTÖR: MADELENE AXELSSON • [email protected] • 0700–92 42 08
är högst för brukaren
Berit Andnor år 2004 en utredning och 2008
kom LSS-kommitténs slutbetänkande med
namnet ”Möjlighet att leva som andra”. Uppdraget hade varit att se hur LSS – inklusive personlig assistans – fungerar som redskap för att
uppnå de handikappolitiska målen och att ta
reda på vilka faktorer som är avgörande för att
personer med funktionsnedsättningar ska
kunna leva som andra.
Men brukarorganisationer menade att utredningens avsikt i hög utsträckning var att
lägga förslag enligt det kostnadsdämpningsdirektiv som ingick. Ett par av de brukarorganisationer som bjudits in till arbetet med utredningen hoppade av på grund att rädsla att
själva grundplåtarna i LSS skulle gå förlorade.
Dock fanns viss förståelse kring att behovsbedömningarna behövde ses över, men frågan
var hur man skulle göra det utan att det skulle drabba eller kränka dem som verkligen behöver hjälp. Resultatet ser vi nu i den tidigare
nämnda regeringsdomen från 2009.
Praxisändringen har haft en avgörande roll
för utvecklingen kring assistansersättningen.
Kritiken mot försäkringskassan har varit stenhård från såväl brukarorganisationer och politiker. Även försäkringskassans egen personal
kritiserade utvecklingen och berättade om problemen och kraven inifrån på diverse debattsidor och nätforum (läs intilliggande artikel).
PÅ FÖLJANDE UPPSLAG kan du läsa om två fall
som talar sitt tydliga språk i hur lagen nu tolkas och om hur rättighetslagen LSS, för
många blivit långt ifrån en rättighet. Men för
att få hela bilden ska vi först titta på hur ett
ansökningsförfarande går till och vilka problem ansökande och deras eventuella juridiska ombud möter.
När man söker assistansersättning för under 20 timmar per vecka för grundläggande
behov gör man det hos kommunen. Söker
man för över 20 timmar per vecka gör man
det oftast hos både kommun och försäkringskassan. Det outtalade målet hos både kommun och stat är att bli av med kostnaden. Det
kan göras på lite olika sätt.
Försäkringskassan hanterar bara LSS och
om man kan motivera ner behovet till under
20 timmar i veckan behöver staten därmed
inte betala. Kommunen sitter med både LSS
och SoL när de ska hitta insatser.
Och här kan de välja mellan att erbjuda assistans som kommunen måste betala för eller
hemtjänst som brukaren får betala själv. Söker man hos försäkringskassan bör man alltså
samtidigt söka hos kommunen, medan om
man söker under 20 timmar söker man bara
hos kommunen.
I KOMMUNENS TENDENS att vilja få över så
många som möjligt till hemtjänst ligger ett av
dagens absolut största problem menar juristen Louise Edqvist Lendefors. Hon har ständigt mellan 50–60 fall på sitt bord som hon
driver och menar att hemtjänst oftast inte är
ett godtagbart alternativ för aktiva personer,
speciellt de som arbetar och har ett socialt liv.
Hemtjänsten kan endast komma på speciella
tider, de tar inte hänsyn till om man arbetar
eller vill umgås med kompisar.
Hade SoL och LSS haft samma formuleringar
så hade dessa lagar ackompanjerat varandra
och konflikten dem emellan hade inte behövt
bli så stor, menar många kritiker. Men vilka
formuleringar är det då som är problemet? Jo,
SoL ska hjälpa en brukare till skäliga levnadsvillkor medan LSS utgår från goda levnadsvillkor. Exakt var gränsen går och vad som ingår i
respektive tvista de lärde om, men klart står
att få funktionsnedsatta väljer ett skäligt liv
framför ett gott – om man nu får välja.
vara oerhört medveten om vilken praxis man
följer nu och hur du ska lägga upp din ansökan. Detta gör människor skräckslagna när
det egentligen borde handla om att sätta sig
mittemot en person som har som jobb att försöka hjälpa dig.
Beslutet beror till stor del på vilken handläggare du får och vilken inställning den personen har.
– En egen bedömning är en sak men det
måste finnas någon form av kontinuitet. Det
måste vara lika för alla, säger Westgerd.
– Men detta kommer aldrig att gå så länge
praxis inte harmonierar med lagen, menar
Edqvist Lendefors. Politiker säger en sak och
praxis/domslut säger en annan, detta ger
spretiga regler. Skulle man gå efter vad lagen
säger skulle många av dem som nu får nej
tveklöst få ja.
DETTA HAR SKAPAT stor debatt inom och mot
Louise Edqvist Lendefors, jurist på GIL, ser att fler och fler får svårare att få assistans.
Helt avgörande för LSS-avgörandena i dag är
läkarintygen. Försäkringskassan menar att
”du ska styrka din diagnos med ett intyg”,
men det står inte exakt hur mycket som behöver stå där. I verkligheten kräver försäkringskassan extremt detaljerade intyg som styrker
varje liten detalj i vad personen klarar och
inte klarar av i specifika situationer.
– Om man frågar Försäkringskassan vad
som saknas så kan de oftast inte svara på det
utan det åligger den funktionshindrade att
gissa sig till. Detta kräver att rätten, försäkringskassa och kommun har medicinsk kunskap och det har de inte, säger Louise Edqvist
Lendefors.
Myndigheterna som ska ta besluten kan
rådfråga läkare inför sina skälighetsbedömningar men vid assistansersättningsärenden
är detta mindre vanligt. LSS-utbildningen alla
ska gå är på tre dagar.
Detta resulterar i två saker som ligger den
funktionsnedsatte i fatet; dels så kräver det
osannolikt detaljerade intyg från läkare och
dels leder det till ett stort godtycke i de enskilda skälighetsbedömningarna, enligt Edqvist
Lendefors och andra juridiska experter.
Även läkare har börjat protestera, till viss
del för att tiden inte finns att skriva den typen
av utlåtanden men främst för att de inte kan.
Försäkringskassan vill att läkarna ska styrka
vad bara brukaren själv kan avgöra, nämligen
vad de klarar och inte klarar.
– Det går inte att medicinskt styrka att någon person inte kan dra ner byxorna för att
kunna gå på toaletten, det är inte ett läkarutlåtandes uppgift. Kan man inte själv se det när
man gör hembesöket som ligger till grund för
skälighetsbedömningen så vet jag inte vad
man ska göra, säger Louise Edqvist Lendefors.
RÄTTEN TILL ASSISTANS har blivit ett lotteri,
något de flesta som arbetar i systemet kan
vittna om. Fall de, med sin erfarenhet, uppfattar som solklara får nej i alla instanser, medan
andra, som de inte riktigt själva tror kommer
att godkännas, seglar igenom. Statistik visar
också att det föreligger också stora skillnader
i bedömningar rent geografiskt.
– Det är ett rävspel som kräver taktik och
där alla brukare är livrädda när det kommer
till omprövning, säger Anders Westgerd. Du
är i underläge redan från början och måste
försäkringskassan. Tomas Sundberg, verksamhetsutvecklare och expert på assistansersättning på försäkringskassan, menar att det behövs definitioner av grundläggande behov
och av goda levnadsvillkor. Detta har man
gjort i omgångar genom vägledning till handläggarna som ska underlätta deras arbete,
minska spretighet i bedömningar och öka
rättsäkerheten för brukarna.
Men frågan är om det har hjälpt? 2011 beställde regeringen en enmansutredning av
Susanne Billum som kom i början av 2012.
Hon skulle undersöka hur stor del av kostnadsökningen inom den statliga assistansersättningen som beror på ”fusk, oegentligheter och överutnyttjande”. Men utredningen,
som mest utreder fusket, riktar även skarp
kritik mot försäkringskassan och deras spretiga handläggande av ärenden.
Men främst tittar alltså Billum på förslag
gällande hur man ska hantera felaktiga utbetalningar och föreslår att kommunen ska ta
ett större ansvar för att se om fusk föreligger
och att kommunen ska anmäla om de misstänker något. Samma instans och i värsta fall
person som har som jobb att hjälpa dig ska
därmed också ansvara för att granska och
eventuellt anmäla.
– Fusk är naturligtvis oacceptabelt men
fusk finns inom alla branscher och inga av de
siffrorna som redovisas i utredningen är säkra. Om man ser till vilka effekter detta har fått
på synen på assistans så har man gått ut och
dömt en hel kår på förhand, säger Edqvist Lendefors.
FÖR ATT ÅTERGÅ till ursprungsfrågan varför
Personer som
hamnat under
20-timmarsgränsen
vid omprövning
GRAFIK: FRIDA NILSSON, KÄLLA: FÖRSÄKRINGSKASSAN
det blivit så dyrt för staten med assistans
konstaterar enmansutredningen att de timmar som eskalerar mest är de för barn mellan 0–15 år.
– Det tycker jag är självklart, de ser kompisar utvecklas och vill ha samma möjligheter.
Detta är en viktig tid då barnen och ungdomarna ska förberedas för livet där de kan bidra till samhället med jobb och skatt precis
som alla andra, säger Edqvist Lendefors som
också menar att det olyckligt nog är just
unga personer som i hög utsträckning får
nej. Hon berättar att juridiska ombud ses
som paria på kommunen och försäkringskassan och pekar på att Billum skriver i utredningen att ombuden är ett problem då de
”trissar upp timmarna”.
Edqvist Lendefors och många andra som
FRIA samtalat med ser att en attitydförändring måste till inom hela myndighetsväsendet. Detta för att trycket på makthavarna ska
bli tillräckligt stort för att förändring ska ske
och för att assistansberättigade ska få den assistans de är lagstadgat berättigade till. b
10
TEMA: Assistans
Lördag 7 april 2012
REDAKTÖR: MADELENE AXELSSON • [email protected] • 0700–92 42 08
Hon kan nästan inte göra någonting själv och behöver tillsyn
dygnet runt. Adriana Cubillos Ibanez har precis fått nej hos Försäkringskassan på sin andra ansökan om assistansersättning.
Hennes sjukdom gör att hon behöver gå på toaletten 20 gånger per dygn, men försäkringskassan tycker att det får räcka
med tio.
TEXT: MADELENE AXELSSON | FOTO: ANNACARIN ISAKSSON
”Detta är inte värdigt någon människa”
F
Och det är just skälighetsbedömningen som
är den springande punkten i, inte bara Adrianas, utan många assistanssökandes fall. Det är
här försäkringskassan gör en bedömning om
det behov och den tid den sökande har angett,
i kombination med ADL-bedömning och intyg
från läkare är rimlig. Oftast tycker de inte det,
då de flesta blir erbjudna timmar långt under
sin egen uppskattning.
– Att få hjälp för hela sitt behov ter sig mer
och mer som en utopi menar David Levy som
följt och överklagat mängder av fall. Man får
vara nöjd om man får 60–70 procent och en
handläggare som åtminstone inser att de inte
sitter på tillräcklig kunskap att ifrågasätta någons bedömning av hur lång tid det tar att gå
på toaletten. Det ligger tyvärr även i sakens
natur att den enskilde sällan har kraft, tid eller kunskap att framgångsrikt begära omprövningen eller överklaga ärendet till domstol,
utan behöver förlita sig på att försäkringskassan har fattat ett juridiskt korrekt beslut. Som
assistansanordnare och juridiskt ombud ser vi
emellertid dagligen att både försäkringskassan och kommunen brister väsentligt i den juridiska biten, förklarar han.
örst vill man inte ha hjälp, och när
man med en knut i magen inser att
man inte kan äta eller gå på toaletten
själv längre så får man den inte, säger
Adriana Cubillos Ibanez.
När Adriana fick sin diagnos år 2008 hade
hon ingen aning om vad hon hade att vänta.
Diagnosen lyder Multipel System Atrofi, MSA
och är en sällsynt neurologisk sjukdom som
vanligtvis leder till att patienten avlider inom
tio år, ofta snabbare. Sjukdomen kan ge olika
symptom men mest framträdande för Adriana
är dålig balans, kraftiga skakningar, inkontinens och svårighet att prata. Sjukdomen är
progressiv, det vill säga att den successivt blir
värre, och antalet symptom tilltar.
– Bara att ta in ett sådant besked kan ju
knäcka den starkaste, säger David Levy, Adrianas juridiska ombud på Luna Care som är det
assistansföretag som nu driver hennes fall
gentemot försäkringskassan.
Adriana Cubillos Ibanez har i dag hemtjänst
som kommer tre gånger om dagen en kort
stund och då får Adriana passa på att gå på
toaletten och göra allt hon behöver.
– Men det är svårt, de stannar bara några
minuter och jag får urinvägsinfektioner när
jag inte får gå på toaletten så ofta som jag
skulle behöva, berättar Adriana. Det gör att
jag måste ringa mina barn ofta för att få hjälp
och ibland också en granne. Men det känns
inte bra.
– Det är också svårt för på hemtjänsten är
det olika personer hela tiden och jag har svårt
att göra mig förstådd – speciellt när jag är
trött eller stressad, fortsätter hon.
TILL GRUND FÖR skälighetsbedömningen lig-
ger alltså ingenting annat än den enskilde
handläggarens åsikt som denne sedan får förankrad hos en överordnad. En handläggare
utan egna medicinska kunskaper, eller specialkunskaper kring funktionsnedsättning eller
olika diagnoser.
I Adrianas fall har försäkringskassan till exempel bedömt enligt praxis att hon inte behöver hjälp med mat eller att borsta tänderna då
hon med svårighet kan hålla en tandborste
som hon kilar fast mot handfatet och sen rör
huvudet i sidled.
– LSS ska se till goda levnadsvillkor och inga
tänder bli rena på det sättet Adriana borstar
tänderna, säger David Levy.
Av Adrianas behov av 20 toalettbesök tycker försäkringskassan att tio får räcka och i övrigt får hon kissa i blöjan.
– Men jag vill inte kissa i blöjan när toaletten är tre meter bort, säger Adriana Cubillos
Ibanez. Det är inte värdigt att jag ska behöva
sitta här helt själv, klar i huvudet och nerkissad till hemtjänsten kommer.
FÖRSTA GÅNGEN ADRIANA sökte assistanser-
sättning hos försäkringskassan var hösten
2009 via det assistansbolag hon då var knuten till. Svaret blev nej och lösningen hon erbjöds var åtta timmar ledsagning i veckan
och hemtjänst via kommunen. En tjänst hon
fortfarande har och betalar strax under 2000
kronor i månaden för. På två och ett halvt år
har ingenting i Adrianas hjälp förändrats medan hennes sjukdomstillstånd har försämrats dramatiskt. Något hennes läkare på neurologen på Sahlgrenska i Göteborg också
intygar i sitt utlåtande till bedömning enligt
LSS som är ett av många dokument som ligger till grund för försäkringskassans slutliga
bedömning.
Hösten 2011 tog hon kontakt med ett nytt
assistansföretag, Luna Care, för att ansöka på
nytt. Då hennes situation nu är markant sämre trodde hon denna gången att hon skulle få
ett ja, men utfallet blev återigen nej. Motiveringen löd att hennes grundläggande behov
(se definition i tidigare artikel om LSS) inte
överskrider 20 timmar per vecka som är gränsen för att få ersättning via försäkringskassan
och inte kommunen. Kommunen har inte
kommit med sitt beslut ännu.
Jag vill inte kissa i blöjan
när toaletten är tre meter
bort.
Adriana Cubillos Ibanez.
Adriana Cubillos Ibanez klarar varken att äta eller gå på toaletten själv. Men försäkringskassan säger nej till assistans.
ETT AV DE STORA problemen, menar kritiker,
Det material förutom läkarintyg som ligger
till grund för bedömningen är en ADL-bedömning som patienten själv ansvarar för blir
gjord. Det är en bedömning gjord av extern arbetsterapeut som tittar på brukaren och redogör för vad denne klarar respektive inte klarar. I Adrianas ADL-bedömning står tydligt att
hon inte klarar att klä sig själv, gå på toaletten
och med svårighet kan få i sig mat. Utifrån
ADL-bedömningen gör sedan försäkringskassan ett hembesök där brukaren själv får beskriva sin sitaution och skatta den tid det tar
att utföra de olika momenten som faller under ”grundläggande behov”. Här ingår bland
annat personlig hygien, påklädning och matsituation.
Adriana Cubillos Ibanez uppskattar sitt
hjälpbehov med grundläggande behov till
är just att försäkringskassan överhuvudtaget
inte ser till praktiska fakta och omständigheter utan bara tar ställning enligt teoretiska resonemang.
Kan du med svårighet föra en sked till munnen så kan du äta själv. Hur maten inhandlas,
tillagas, läggs upp och delas hör inte hit.
– Det spelar ingen roll om en brukare behöver två veckor för att äta två deciliter soppa ur
en skål på golvet och sen inte kommer upp.
Kan du föra skeden till munnen, även om du
spiller ut det mesta, så kan du äta och då behöver du ingen hjälp, menar David Levy.
David Levy har begärt omprövning av försäkringskassans beslut av Adrianas fall hos
försäkringskassan. Kommunen kommer inom
några dagar komma med sitt beslut, och assistansbolaget har, tills dess att annan hjälp
kommer, satt in egen personal till Adriana
Cubillos Ibanez. b
över tio timmar om dagen då hon beskriver
att hon inte kan handla, laga, lägga upp eller
dela mat. Hon kan med svårighet föra en sked
till munnen. Hon kan inte heller klä sig, gå på
toaletten eller tvätta sig. Försäkringskassan
skattar Adrianas behov till 18 timmar i veckan, det vill säga 2,5 timmar om dagen – en
fjärdedel av Adrianas bedömning.
– Det är detta som gör en så förtvivlad menar David Levy, Adrianas ombud. Handläggaren på försäkringskassan sitter i flera timmar
och lyssnar till den enskilde hemma hos dem,
i viss mån studerar när de utför vissa saker
och skriver nickande och förstående ner den
tid patienten skattar att varje moment tar. Då
tror ju patienten att det ska gå bra. Men i själva verket betyder detta ingenting i skälighetsbedömningen.
11
Lördag 7 april 2012
REDAKTÖR: MADELENE AXELSSON • [email protected] • 0700–92 42 08
Efter ett överklagande med negativt utfall och halvvägs genom
nästa struntade han i alltihop. Trots att han blir sämre och är i
uppenbart behov av hjälp valde han sin värdighet framför kampen om assistans. För dramatikern Hans Sjöberg handlade det
till slut om vara tvungen att välja.
TEXT: MADELENE AXELSSON | FOTO: ANNACARIN ISAKSSON
”Jag vill inte vara regissören med MS
utan en regissör som råkar ha MS”
D
et är mänskligt och finansiellt vansinne som grundar sig i ovilja och
total brist på samordning och kunskap. Det är så sjukt att man blir
helt matt, säger Hans Sjöberg som fick sin MS
(Multipel Skleros)-diagnos 1999.
Hans MS är en sekundär progressiv variant
som blir gradvis värre och där inga bromsmediciner finns. Han bor i en lägenhet i Göteborg och arbetar 75 procent som dramatiker
och regissör på Teater Kattma.
– Jag behöver träna och jobba och inte lägga
energi på onödiga saker som till exempel hantera hur tusan jag ska få hem mat och sen få i
mig den. Det slutar inte sällan med att jag
hoppar över att äta, berättar Hans.
Han klarar heller inte att knäppa jackan,
knyta skorna. Han duschar med svårighet
själv och risken för fall och skada sig är stor.
Och duscha behöver han för att värma upp
sina leder. Han kan bara ta på sig kläder som
är lätta att få på och kan inte handla eller laga
mat. Han åker elmoppe med dåliga kläder och
oknäppt jacka vintern igenom och blir därför
ofta sjuk.
– Vad hjälper det då att jag kan lyfta gaffeln
till munnen, undrar han och tillägger att
ibland orkar han inte ens det.
HANS SJÖBERG berättar att samhället vid fler-
talet tillfällen rått honom att sluta jobba för
att orka fixa sin matsituation. Och klädsituation. Och duschsituation.
– Problemet är att jag inte har tid eller är intresserad av att ha en ”matsituation” – jag har
en jobbsituation jag är oerhört nöjd med och
så ska det förbli, säger han. Vad är det för liv
förresten - jag skulle bli deprimerad och kosta
massor av pengar i en annan ände. Det är inte
ett liv för mig och varför måste jag nöja mig
med ett liv som en grönsak när hjälp jag har
laglig rätt till finns. Det enda som saknas är
viljan att hjälpa.
HANS SÖKTE LEDSAGNING hösten 2009, något
han hade haft när han bodde i Falun som han
just hade lämnat för Göteborg, men fick nej.
Då kontaktade han GIL och fick hjälp att söka
assistans via kommunen
– Jag vill inte ha orimligt mycket hjälp – vill
bara kunna klara mig och inte vara en fara för
mig själv, säger han.
I hans ADL-bedömning skriver arbetsterapeuten från Sahlgrenska att han behövde akut
hjälp då hans gång och balans är väldigt dålig
och att hans duschsituation innebär direkt
fara för skada. Även hans läkarintyg styrkte
att det var akut.
Vid kommunens hembesök närvarade även
hans juridiska ombud från GIL, Louise Edqvist
Lendefors som trodde att denna bedömning
skulle gå igenom med tanke på svårigheterna
att klara grundläggande behov.
– Hans har ett sådant funktionhinder och
sådana svårigheter att det i princip är omöjligt för honom att utföra grundläggande behov och med stöd av läkarintyget och arbetsterapeutens utlåtande där det står att
situationen är ohållbar borde Hans rimligtvis
ingå i personkrets och ha rätt till assistans.
Hans Sjöberg ämnar inte sluta jobba för att orka med andra delar av sin vardag han borde få hjälp med.
Det är inte rimligt, oavsett hur praxis ser ut,
att det tar två timmar att duscha och fyra timmar att klä på sig, säger Edqvist Lendefors.
När man har med progressiva sjukdomar att
göra kan det också vara så att man med svårighet kan utföra något men bör inte för då kan
man bli sämre, tillägger hon.
MEN UTFALLET BLEV NEGATIVT för Hans Sjö-
berg. Han fick nej med motiveringen att hans
behov kan tillgodoses genom socialtjänstlagen, SoL. Louise Edqvist Lendefors tog fallet
till Förvaltningsrätten men även där tog det
stopp.
Rätten ansåg, liksom övriga delar av samhället tidigare, att Hans klarar sitt liv – det tar
bara lite tid. Hans fnyser vid tanken.
– Jag klarar en vecka i taget som det är nu –
att leva så kortsiktigt är destruktivt så jag
kommer behöva vara tvungen att söka igen –
men det tar verkligen emot, säger han. Det är
så sorgligt att alla funktionsnedsatta automatiskt är en belastning för samhället när det ju
är samhället som gör många av oss till en. Jag
jobbar fortfarande trots samhället, inte tack
vare. Är det inte något fundamentalt galet
med den ekvationen, undrar han.
– Jag tillåts inte vara en del av samhället för
deras insatser går bara ut på att bibehålla ett
uppehållande liv – inte ett vettigt liv eller liv
med så kallade goda livsvillkor.
Louise Edqvist Lendefors känner väl igen resonemanget och frustrationen.
– Människor generellt vill jobba och betala
skatt och delta. Inte sitta hemma med hemtjänst och gå på toa när de kommer eller äta
det de orkar fixa. Människor generellt vill heller inte ha en främmande människa som man
dessutom inte får önska kön på som ska komma och duscha en. I värsta fall en ny person
varje dag. Och det är detta SoL har att erbjuda
medan LSS erbjuder assistans som håller människor i arbete och gör att de kan delta i samhället. Jag måste erkänna att jag inte riktigt
förstår statens och kommunernas problem i
detta, säger hon – det är inte en mänskligt vettig tillvaro att få hjälp med olika integritetsnära saker av nya personer hela tiden som det
blir med hemtjänsten.
HANS BERÄTTAR att han just nu hanterar livet
i delar.
– Separat funkar det, men ska jag ha jobb
och socialt liv så orkar jag inte. Jag har inte varit på teater en enda gång på tre år och jag jobbar ändå som regissör. Ska jag äta, ja då orkar
jag inte hälsa på vänner. Jag kan duscha, men
då blir det ingen middag… och så vidare. Det
är inte helt lyckat.
Hans Sjöberg inser att hans nuvarande livsstil innebär att han antagligen förkortar sitt
liv genom att han sliter ut sig.
Vad kommuner och försäkringskassa gör är att de gör
samhällsklimatet hårdare
och skapar en vi och demsituation som signalerar att
handikappade människor
parasiterar på andra. Det är
förbannat olyckligt.
Hans Sjöberg
– När vi fick nej på överklagan gav jag upp
för att behålla min värdighet – jag har inte råd
att ha människor som inte har någon som
helst kunskap om min sjukdom och därmed
min situation och dessutom saknar empati
som ska bestämma över mitt liv, menar Hans
som just haft premiär på sin nya föreställning
Bländade.
– Om jag kunde få hjälp av en eller några
personer jag lär känna skulle jag kunna jobba
längre och leva ett fullvärdigt liv och göra rätt
för mig och betala skatt – hur kan samhället
inte vilja det? b